Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Carina Aaltonen

Fru talman! Äntligen är det dags för Åland att få en helt ny, modern och klientfokuserad socialvårdslag. Den här lagen är en av fyra som vi kommer att presentera här i lagtinget under de kommande dagarna.

Det här är huvudlagen och den tar sats i att ge alla ålänningar möjlighet att få tillgång och tillgänglighet till socialvård på lika villkor och gör det möjligt för myndigheter att samarbeta på ett helt annat sätt än idag. Även det förebyggande arbetet och tidiga insatser får ett helt annat fokus, något som utskottet varmt välkomnar.

Att satsa resurser på förebyggande och tidiga insatser är en ren investering i människor som har behov av det. Att vänta för länge med att sätta in tjänster kan bli både dyrt och verkningslöst. Det vet vi. Det finns det forskning på. Det lönar sig för barnen och ungdomarna själva ur både ett socialt och mänskligt perspektiv och för samhället ur ett rent ekonomiskt perspektiv.

Men för att uppnå resultat på sikt kommer det att krävas ett helt nytt tänk, stora utbildningsinsatser samt att man medvetet förändrar både sättet man arbetar på och attityderna till socialvård. Vi vet det från den tidigare debatten men också annars, för att tjäna pengar så måste man satsa pengar initialt och att i detta satsande finns en viss risk. Men risken att inte göra något eller att fortsätta som vi har gjort fram tills nu är verkligen att hushålla dåligt med samhällets resurser. Bara en ung människa som hamnar i utanförskap, missbruk eller liknande kan kosta samhället många miljoner euro. Nu ska vi bryta den trenden.

Som jag ser det krävs det också att vi politiker, tjänstemän, socialarbetare och andra aktörer lämnar det gamla sättet att tänka och faktiskt ser insatserna som framtida investeringar som kan bära frukt. Det kommer att krävas en stor kraftsamling för att nå detta lagpakets mål och syfte. Men det måste vi göra.

Jag vill i mitt anförande, som är utskottets samlade bedömning, lyfta några av de frågor som vi har behandlat under arbetet med denna lag.

Utskottet tycker att det är riktigt bra att förslaget till socialvårdslag särskilt fokuserar på att stärka servicen för barn och unga. I fortsättningen ska det till exempel vara möjligt att få förebyggande stödåtgärder utan att vara en klient inom barnskyddet. Barnfamiljer ska till exempel i större utsträckning än för närvarande ha rätt att få hemservice med stöd av socialvårdslagen då det är nödvändigt för att trygga barnens välfärd. Tanken är att sänka tröskeln för barnfamiljer och unga att söka hjälp från den kommunala socialvården och därmed se till att stöd ges i ett tidigt skede. Det här tror vi starkt på i utskottet.

Vi har också konstaterat att lagen innebär att unga kan få en form av ungdomsgaranti. Den garantin finns i flera paragrafer. I 17 § 2 mom. garanteras en ung person social rehabilitering. I § 36 kan man få en bedömning av servicebehovet och i § 42 kan man beviljas en egen kontaktperson. Unga som varken arbetar eller studerar ska genom social rehabilitering stödas att få en arbets- eller arbetsprövningsplats, en studieplats eller en ungdomsverkstads- eller rehabiliteringsplats och avhopp i sådan verksamhet ska förebyggas.

Utskottets förhoppning är att ungdomsservicegarantin ska minska antalet unga som är utanför utbildning och arbetsliv – och det här är ett exempel på en social investering som förhoppningsvis ska leda till att man bryter utanförskap.

En sak, fru talman, som är problematisk är att kommunerna ofta har svårt att hitta lämpliga stödarbetsplatser eftersom handledning ofta krävs och de resurser som finns för detta inte är tillräckliga.

Utskottet konstaterar att det otroligt viktiga arbete som görs inom den tredje sektorn. Fixtjänst tillhandahåller stödarbetsplatser, Pelaren tillhandahåller arbetsinriktad verksamhet som bygger på förmåga till arbete och hos Emmaus erbjuds både arbetsträning och arbetspraktik. Här måste kommunerna ta sitt ansvar och trygga dessa organisationers och föreningars verksamhet genom att se till att man har avtal och ersättningsnivåer i skick.  

Sedan har utskottet noga gått igenom bestämmelserna om som rör sysselsättning och arbetet för personer med funktionsnedsättning. Dagens lagstiftning motsvarar i sin helhet den text som finns i 70 - 71 §§ i den nya socialvårdslagen. Det betyder alltså att kommunerna inte påförs nya uppgifter. Men vi har erfarit att bristen på stödarbetsplatser är ett problem och att personer som har funktionsvariationer inte får komma ut i arbete eller sysselsättning, såsom redan dagens lagstiftning påbjuder. Vi menar att det är angeläget att kommunerna lever upp till lagens krav och ser till att det antingen i egen regi eller i samarbete med näringslivet eller tredje sektorn finns stödåtgärder för att komma ut i arbete. Det finns många vinster för både samhället och den enskilde individen att faktiskt satsa lite extra på detta. Alla behöver känna att man behövs, ha ett socialt sammanhang och att man kan bidra med det man är bra på. Vi måste skifta fokus också här.

En annan stor förändring är samarbetet mellan ÅHS och kommunala socialvården, att det ska formaliseras. Redan idag ska hälso- sjukvården samverka med kommunerna enligt nuvarande ÅHS-lag, men i praktiken har det visat sig att det inte är tillräckligt för att det ska fungera fullt ut. Nu föreslås att kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård åläggs krav på att ingå formaliserade samverkansavtal avseende hemvård, boendeservice, service på institution, alkohol- och drogarbete och förebyggande av psykisk ohälsa.

Utskottet anser att detta är nödvändigt för att undvika att vissa grupper faller mellan stolarna och man inte i rätt tid erbjuds koordinerade socialvårdstjänster och hälso- och sjukvårdstjänster.

Fru talman! Jag drar lite över tiden här. I lagförslaget sägs att landskapsregeringen ska ge medel för en tvåårig projektanställning som ska fungera som stöd i arbetet för Ålands hälso- och sjukvård och den kommunala socialvården i framtagandet av samverkansavtal. I lagförslaget föreslås det att det ska tas in pengar i budgetarna år 2022 och år 2023. Utskottet menar att de pengarna bör tas upp redan i nästa års budget eftersom de lagar som berörs träder ikraft den 1 januari 2021. Nu behöver både ÅHS och kommunerna komma igång med arbetet för att få till de här samverkansavtalen så snabbt som möjligt.

Genom lagförslaget lyfts serviceformen service som stöder rörligheten upp på lagnivå och ersätter de nuvarande bestämmelserna om färdtjänst. Vad servicen som stöder rörligheten verkligen innebär definieras inte i lagförslaget utan omfattningen ska vara beroende av klientens uppskattade individuella behov, vilket är positivt. Och det som också är bra är att det blir den nya sociala, kommunala myndigheten KST som ska bevilja så kallad ”färdtjänst” för alla på Åland oavsett ålder. Det borde garantera en likabehandling.

Det som däremot är lite problematiskt är att man inom ”service som stöder rörligheten” utgår från att det ska finnas en tillräcklig och tillgänglig kollektivtrafik som även den del av befolkningen som har nedsatt rörelseförmåga ska ha möjlighet att nyttja. Visst, i utskottet har vi konstaterat att detta är mycket bra ur bra ur miljösynpunkt, att personer med nedsatt rörelseförmåga kan nyttja kollektivtrafiken. Men kan kollektivtrafiken på Åland utvecklas i större omfattning för att kunna tillgodose de behov av transporter som de med nedsatt rörelseförmåga har? Jag tror att det här är något som man behöver jobba mycket med både från landskapsregeringens och kommunernas sida. Anropstaxi, servicelinjer och koordinerad samåkning, det finns en hel del att göra och utveckla.         

Till sist, fru talman, några ord om de ekonomiska konsekvenserna. Vi har i vårt betänkande konstaterat att den nya socialvårdslagen för med sig många omstruktureringar inom socialvården. Det går inte att förändra arbetssätt och attityder i en handvändning. Genomförandet av reformen förutsätter att kommunerna får tydliga anvisningar och personal och beslutsfattare ges adekvat och tillräcklig utbildning om den nya lagen. Det kommer att behöva satsas ordentligt på detta på alla nivåer.

Utskottet har också gjort bedömningen att en bättre kostnadseffektivitet borde kunna uppnås på sikt om kommunerna, men också andra myndigheter, anpassar sina verksamheter till den nya lagstiftningen - och om jag inte skulle vara utskottets ordförande så skulle jag också tillägga; nya kommunreformen, men det säger jag inte. Man ska också satsa på förebyggande, tidiga insatser och sektors- och myndighetsövergripande samarbete.

Landskapsregeringen bör noggrant följa upp kostnadseffekterna samt att fokus i det sociala arbetet faktiskt flyttas till förebyggande och tidiga insatser. Utskottet menar att en utvärdering av lagförslagets effekter bör göras inom rimlig tid. Den här utvärderingen ska sedan ligga till grund för eventuella kommande justeringar av landskapsandelarna.

Slutligen ett stort varmt tack till alla på socialvårdsbyrån som har lagt ner hjärta och själ i detta stora lagstiftningspaket. Det här var bara början. Nu börjar det enorma arbetet att ställa om, och här behövs mycket stöd på vägen både fram till dess lagen träder ikraft den 1 januari 2021 och långt efter det.

Tack också till utskottets sekreterare Carina Strand som har gjort ett gediget arbete med att granska och korrigera lagtext så att den har blivit så korrekt som möjligt.

Tack också till utskottets medlemmar som med ett verkligt engagemang har lagt ner mycket tid och arbete med att behandla det här lagpaketet. Tack, fru talman.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Tack utskottsordförande Aaltonen för ett intressant anförande. Mycket lät som ljuv musik i mina öron när det gäller det tidiga arbetet, för det har jag pratat mycket om.

Samtidigt känner jag att det är jättevackra ord men det ska sedan också följas upp. Det ska göras ute i kommunerna och då blir jag mera orolig.

Utskottsordförande Aaltonen pratade om utanförskap. Där skulle vi redan idag kunna göra ganska mycket, bara genom att ändra lite på hur man ska gå tillväga när en studerande hoppar av sina gymnasialstudier, men man väljer att inte göra det och de faller emellan. Lagstiftning räddar inte allting.

Det här är en bit på vägen, vi har mycket att göra, och där är ett viktigt, som utskottsordförande Aaltonen sade, att samarbeta med den tredje sektorn. Släpp bort prestigearbetet nu och låt oss jobba för våra unga! Vi behöver rädda dem nu.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Tack, fru talman! Ltl Göte Winé har faktiskt under hela sin politiska karriär, tror jag, jobbat, pratat och agerat när det handlar om tidiga insatser och förebyggande åtgärder. Det går förstås om enskilda gör det.

Men nu kommer vi att kunna göra en kraftsamling från hela det offentliga Åland, både landskapsregering, kommuner, myndigheter och den tredje sektorn. Det kommer inte att gå en handvändning att ställa om synsättet, så är det. Men utan det här lagstiftningspaketet så skulle vi inte ens ha en möjlighet eller en chans att göra det.

Jag vill rekommendera alla som bara har möjlighet att gå lyssna på en föreläsning på måndag, en våning ner, där man pratar om utanförskapets pris. Det finns faktiskt en prislapp på att spara (… taltiden slut). 

Ltl Göte Winé, replik

Jag håller med utskottsordförande om föreläsningen. Den personen är otroligt intressant och viktig.

Jag hoppas att utskottsordförande Aaltonen har rätt, nu sätter man press och att det börjar hända saker. Det är faktiskt så att det har varit lättare att blunda. Det måste ändå vara någon som går in och agerar samt att man har en översyn, inte bara inom det sociala för det börjar oftast redan i skolan.

Utskottsordförande Aaltonen ville inte nämna det ordet som gäller kommunerna. Jag ska inte heller göra det.

Däremot måste vi definitivt börja se på vem det är som granskar. Idag har vi kommuner som har tillsynen över sin egen skola. Jaha, okej, vem är det som lider mest? Ja, om det inte ges tillräckligt mycket resurser så är det barnen.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Jag tror att vi är helt eniga här. Vi behöver se de tidiga insatserna som en investering. Vi investerar i unga människor barn och ungdomars framtid. Det är klart att man inte kan räkna hem de här satsningarna i följande bokslut, men på sikt så vinner hela Åland på det här.

Det ska bli intressant att se hur den här lagstiftningen förändrar den åländska synen på socialt arbete.

Men, det är precis som ltl Winé sade, det kommer inte gratis, det kommer att behöva jobbas väldigt mycket på alla håll för att genomföra lagpaketet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Talman! Utskottsordförande tackade åt flera håll. Utskottsordförande har också engagerat sig väldigt mycket i det här arbetet som var stort. Utskottssekreteraren som fick hoppa in här på slutet glömdes bort. Han fick sy ihop det här paketet som var väldigt långt kommet. Utskottssekreteraren bör få en eloge.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Det är sant. Jag har inte glömt utskottssekreterare, Sten Eriksson. Jag tackar honom här och nu och han finns ju också på plats här idag.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Pernilla Söderlund

Talman! Ja, då är den här, den lag som vi väntat på, en ny modern socialvårdslag som ger en bra grund för att arbeta vidare på. Den är så välkommen av hela den liberala lagtingsgruppen!

Vi ska nu få en socialservice som utgår från ålänningarnas behov och en socialservice som ges på ett effektivt, ändamålsenligt och rättssäkert sätt. Tusen tack till alla er som arbetat hårt med den här lagen!

Liberalerna välkomnar speciellt bestämmelser om klientens delaktighet och omställningen till tidiga och förebyggande insatser. Det är flera områden i samhället som behöver ställa om till mera förebyggande verksamhet, men nu har vi tagit några steg framåt och åt rätt håll inom det sociala området.

En bra och tillgänglig socialvård sparar pengar för samhällets övriga sektorer, det är humant och det är hållbart, både socialt och ekonomiskt hållbart. För den bästa socialvården är den som inte behövs.

Nu får också de som arbetar inom socialvården bättre förutsättningar att göra ett bra jobb. Vi välkomnar klientfokuseringen speciellt. Det är så

liberalt, med människan i centrum istället för myndighetsgränser och strukturer. För oss är det viktigt att ingen ska hindras att få den hjälp som en behöver på grund av en gräns, om det så är en myndighetsgräns eller linjer eller streck på en karta. Ju färre gränser, desto bättre, tycker vi i liberalerna.

Klienters behov av service i socialvårdssystemet är komplexa processer som ställer allt högre krav på specialisering i arbetet såväl som krav på samarbete med flera aktörer för att få smidiga och enhetliga servicekedjor. Stuprörstänket behöver vi komma bort ifrån, det har ni hört förut, men det blir ett bollande med patienter och klienter när det är olika kassor och budgetar inblandade.

Nu får vi också bättre förutsättningar för olika multiprofessionella samarbeten och team. För lagen uppmuntrar också kommunerna att samarbeta i forsknings- och utvecklingsarbete, vilket enbart är positivt, och KST gör det här möjligt och i alla fall enklare. För vi behöver arbeta med klientsäkerhet på ett systematiskt sätt, precis som all verksamhetsutveckling och förstås alltid med klienternas bästa som mål.

Men här behövs någon som drar och leder det arbetet. Vi behöver styra och samordna resurserna och arbeta målmedvetet med såväl kvalitetssäkring som metodutveckling för att få en god kvalitet på socialservicetjänsterna.

Vidare behöver vi en effektivisering av resurserna och vi behöver samarbeta bättre till exempel vid rekryteringar.

Kommunerna behöver också samarbeta i utvecklingen av och införandet av modern välfärdsteknik. Allt långsiktigt planeringsarbete har bättre förutsättningar att lyckas i en större organisation med mera specialiserad personal.

Med den här nya lagen får personalen i socialvården nu en skyldighet att anmäla missförhållanden i socialvården. Det kan gälla brister i rutiner eller säkerhet, det kan gälla klienter som fått skador eller behandlats illa. Anmälningsskyldigheten för personal gäller även när det finns en risk för ett missförhållande, det här är bra och det behövs. Jag tror och hoppas att det kommer att bidra till en klar kvalitetsförbättring inom vården.

Den anställde som ”är visselblåsare” ska skyddas mot repressalier, det är viktigt.

Här vill jag lyfta behovet av att se över personalresurser och att vi behöver se på behovet av personaldimensionering inom flera områden i socialvården, inte bara på boenden. Vi har även hemvården och barnskyddet där vi behöver veta vilken personaltäthet som är optimal för att uppnå målsättningar i verksamhetsplaner.

Vidare kan vi läsa i lagen att barn och unga ska höras innan beslut fattas om dem, vilket är bra och helt i enlighet med barnkonventionen.

Vi får även en form av ungdomsservicegaranti, och det är efterlängtat av många i alla fall bland dem som arbetar med ungdomar. Vi vet att den psykiska ohälsan ökar bland ungdomar. Den här lagen ger förutsättningar att arbeta med frågan efter att ett samverkansavtal mellan de olika aktörerna finns på plats. Ett familjecenter skulle bli pricken över i.

Sedan vill jag lyfta att möjligheten för barnfamiljer att få hemservice nu förtydligats i lagen. Med hemservice i tid förhindrar man att problem anhopas och förvärras. Det är inte jätte ofta, men ibland ser man redan på BB att den nyblivna familjen har ett särskilt behov av extra stöd. Men det här har tidigare inte kunnat erbjudas. Mina kollegor på BB – jag tänker på er - den här är för er! Nu kan ni direkt efter utskrivning från BB hänvisa nyblivna familjer att få stöd i form av hemservice om de behöver det.

I remissdebatten lyfte jag problem för klienter med olika slag av samsjuklighet. I utskottet har vi konstaterat att det är möjligt med en samordning av individens insatser. I Sverige kallas det för SIP, förkortningen står för samordnad individuell plan. När patienten eller klienten vill att servicen och vården ska samordnas med vård och stödåtgärder som klienten får av andra myndigheter så då ska detta vara möjligt. En sådan här SIP-plan tydliggör vem som gör vad och när, och är ett viktigt verktyg för samverkan till exempel vid utskrivning från vård. Syftet är att insatser ska ges i rätt tid och i rätt ordning. Det minskar risken för att personen bollas runt. Den här planen beskriver vem som gör vad och när så att rätt kompetens och rätt insats fås i rätt tid. SIP förtydligar också vem som ansvarar för vad.

I utskottet har vi fått veta att det är stor brist på stödarbetsplatser. Här behöver alla aktörer samarbeta bättre. Det finns tid att börja med det innan lagen träder ikraft.

Vi i utskottet har också fått höra att vi behöver mera service som stöder rörligheten, det är bra för både miljön och plånboken om man kan samarbeta och samutnyttja resurserna.

Lagens bestämmelser om boendestöd är bra och de är viktiga. Vi ska hela tiden ha invånarperspektivet i fokus när vi utformar de här tjänsterna så att de fungerar optimalt där de behövs som bäst.

Likväl behöver invånarna information om stödtjänster och vilka möjligheter det finns.

Lagen har möjligheter i massor, men även utmaningar. Jag väljer att även nämna sammanhållen hemvård – det försöksprojekt som nu blir lagstadgat.

Vi vet att det finns en gränsdragningsproblematik mellan hemvården och hemsjukvården. Jag tror och hoppas att man nu med samverkansavtalen helt eller delvis ska kunna lösa den problematiken Det är viktigt att hemsjukvården inte glöms bort i en socialservicelag eftersom behovet av och efterfrågan på sjukvård är stort. När kommunens hemservicepersonal utför sjukvårdsuppgifter krävs det en delegering, ett samtycke och att personen har utbildning och kompetens för uppgiften samt är registrerad i Valvira. Vilken slags sjukvård som ska ingå i den här sammanhållna hemvården – det skulle vara bra om landskapsregeringen kan precisera detta. Här finns risker för att det kan uppstå problem, men av sådant slag som går att lösa med planering. För som det ser ut nu så har kommunerna svårt att få tag på behörig personal, som det ju behövs för en sammanhållen hemvård.

Till sist, talman, så tror jag det skulle vara bra med förtydliganden om KST, organisationens innehåll och organisationens gränsdragningar. Vad hör till kommunen och vad hör till KST? Det kan bli gränsdragningsproblematik, det har vi hört i utskottet. Innehållet i KST kan kännas lite oklart ännu och tydliga och enhetliga riktlinjer saknas. Men än finns det tid att få sådant på plats, för otydligheter vill vi ju undvika. Vi kan konstatera att KST gör att det blir ännu flera gränser. Tack, talman.

Minister Wille Valve

Talman! Jag vill inleda med att uttrycka min glädje över att vi har kommit så här långt som vi har gjort idag. Även om vi ibland konstaterar att ordet tack är något överanvänt i denna sal så vill jag säga tack till alla som arbetat med dessa fyra lagförslag och också lagförslaget om den kommande organisationen KST.

Jag vill också understryka att jag har upplevt samarbetet oss politiker emellan som gott och också med oppositionen i framtagandet av denna socialvårdsreform.

Jag tänkte nu göra en modig SWOT-analys från ett helikopterperspektiv över några år med avstamp i social- och miljöutskottet betänkande om socialvården.

Var är då reformhelhetens styrkor, svagheter, möjligheter och hot om vi tittar på de kommande fyra-fem åren?

Om vi börjar med styrkor så finns det vissa uppenbara styrkor. Under många år har det rått otydlighet kring socialvårdslagstiftningens tillämpning, bland annat barnskyddet. Nu undanröjer vi dessa otydligheter och skapar en tydlig grund för det sociala arbetet.

Äldrelagen ger oss rätt omsorg på rätt nivå, mera förebyggande arbete, en stabil grund för framtidens äldreomsorg och hanteringen av de demografiska utmaningar som landskapet har framför sig.

Vi får också tydliga regler för informationshantering och tydliga krav på socialarbetarnas yrkesbehörigheter, vilket kommer att stärka rättssäkerheten för såväl klienter som för socialarbetarna själva.

Vi får en gemensam organisation för hela Åland med all sakkunskap samlad med allt vad det innebär i möjligheter att leverera likvärdig och värdig socialvård och nya möjligheter för socialarbetarna att stöda varandra.

Svagheter. Av konstaterade svagheter har landskapsregeringen i stort åtgärdat under mandatperioden. Jag tänker då framförallt på gränsdragningsproblematiken mellan kommunernas och KSTs ansvarsområden. Dessa har tydliggjorts i två lagändringar och kan vid behov tydliggöras ytterligare.

Den största kvarstående svagheten i den reform som vi har framför oss är sannolikt budgetuppföljning. Då avser jag inte det som beskrivs i den sista meningen i social- och miljöutskottets betänkande, för den kostnadsförändringen är extremt väl kartlagt och vi sitter med facit på hand eftersom just dessa bestämmelser också infördes öster om oss.

När jag talar om budgetuppföljning vill jag istället rikta uppmärksamheten mot den farhåga som uttrycks i en insändare i dagens tidning där en skribent lyfter upp att socialservicen på sikt kan fördyras på grund av att de inneboende kontrollfunktionerna, som idag finns hos kommunerna, går förlorad. För att vara specifik, de senaste årens erfarenheter från omsorgsförbundet har visat på några av utmaningarna med 16 huvudmän i en gemensam stämma. Det är samma organisation i grunden som gäller för KST och det tror jag att vi alla vet i den här salen. Det är också samma organisation i grunden i fall vi skulle utvidga KSTs ansvarsområden genom att exempelvis ta med AMS. Går detta att lösa? Ja! Det går att lösa under förutsättning att kommunerna nu i bygget av KST verkligen tar detta på största allvar och bygger in en effektiv budgetuppföljning i organisationen. Jag vill uppmana kommunerna att fästa särskild omsorg vid detta.

Möjligheter. En enda part för socialvården ger fantastiska möjligheter för ett meningsfullt och effektivt samarbete också med sjukvårdsorganisationen ÅHS, vilket ltl Söderlund var inne på.

Det ger också digitaliseringen ett helt nytt djup. Organisationen KST kommer att ha goda förutsättningar att ta sig an det nya uppsökande arbete som beskrivs i socialvårdslagen.

Hot. När jag tittar på hot på denna socialvårdshelhet, på dessa fyra lagar, och den framtida organisationen så ser jag risken för ett förfrämligande av den nya organisationen, det vill säga att kommunerna börjar se på KST som något annat, som den där andra och någonting som inte egentligen är en del av kommunen självt. Det här är också någonting att begrunda eftersom lagarnas anda är att det är människan och människans behov som ska stå i centrum inte revirstrider.

Sammanfattningsvis. Om vi begrundar allt detta så har de fyra lagarna och den nya organisationen något som kan bli ett lyft för socialvården på Åland, förutsatt att vi redan nu är varse om de utmaningar som vi har framför oss. Tack för ordet.

Ltl Göte Winé, replik

Tack minister Valve! Jag ville begära replik när jag hörde kostnadsökningarna som minister Valve nämnde. Jag upplever att det blir lätt att man pratar om kommunernas ekonomi och att det blir dyrare för dem.

I våras fick jag äran att representera partiet i en debatt där omsorgsförbundets klienter var i fokus. Där blev jag bestört över att de till exempel inte hade nattpersonal och hur dåligt de faktiskt mådde. Det kommer aldrig till kommunerna.

Minister Valve pratade om att individerna är i fokus. Det måste vi börja titta på istället för att vi pratar om att socialvårdens kostnader stiger. Vi måste se klienterna och de som har behov.

Minister Wille Valve, replik

Jag håller långt med ltl Winé. Jag håller inte med om den motsättningen som Winé beskrev sist i sin taltur. Att pengarna går dit de behövs, det måste rimligtvis också vara bra socialvård. En god budgetuppföljning skapar också grunden för att den som verkligen behöver socialvård får socialvård.

Ltl Göte Winé, replik

Jo, men det jag reagerade på när man pratar om detta är att minister Valve som socialminister sade här att han ser en oro att kostnaderna kommer att stiga, men man kanske måste se behovet. Ministern Valve sade inte så hemskt mycket vad behovet är inom Ålands omsorgsförbund, utan han nämnde att kostnaderna har stigit. Ja. Men de borde stiga ännu mer om vi ser på klienternas behov.

Det är lite hit jag vill komma i diskussionen. När vi pratar om socialvården så ja, kostnaderna kommer att stiga. Det är för att klienterna, som behöver socialvård, inte får den vård de behöver idag. Detta måste vi börja titta på. Vad är behovet?

Jag kan hålla med om bekymret med 16 olika huvudmän och hur man gör där, där är vi ense. Vi måste mera se på klienternas behov.

Minister Wille Valve, replik

På den sistnämnda punkten är ltl Winé och undertecknad helt av samma uppfattning.

Detta är också något som talar starkt för behovet av en kommunreform. Ett omsorgsförbund, ett KST med 4 parter har helt andra förutsättningar att agera och fungera än ett med 16 parter.

Talmannen

Debatten avbryts här och ärendet upptas till vidare behandling vid nästa plenum.