Betänkande från lag- och kulturutskottet LKU 16/2016-2017

Ålands lagting

BETÄNKANDE nr 16/2016-2017

 

Datum

 

Lag- och kulturutskottet

2017-05-02

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Lag- och kulturutskottets betänkande

En gemensam kommunal räddningsmyndighet

·       Landskapsregeringens lagförslag nr 18/2016-2017

·       Ltl Harry Janssons anslutningsmotion AM 1/2016-2017

 

INNEHÅLL

Sammanfattning. 1

Landskapsregeringens förslag. 1

Utskottets förslag. 2

Utskottets synpunkter 2

Ärendets behandling. 3

Utskottets förslag. 4

 

 

Sammanfattning

 

Landskapsregeringens förslag

 

Räddningslagen syftar till att kommunerna inrättar en gemensam räddningsmyndighet. En gemensam räddningsmyndighet har inte förverkligats inom ramen för gällande lagstiftning. Landskapsregeringen föreslår att lagstiftning som i sista hand förpliktar de åländska kommunerna att upprätta en gemensam räddningsmyndighet antas. I första hand ska den gemensamma myndigheten inrättas så att kommunerna själva kommer överens om myndigheten genom någon av de kommunala samarbetsformer som 12 kap. i kommunallagen medger. Enligt förslaget ska kommunerna avtala om räddningsmyndigheten så att vissa i lag föreslagna minimikriterier är uppfyllda och detta ska ske inom tre månader efter att den föreslagna lagen träder i kraft.

     I andra hand ska den gemensamma räddningsmyndigheten förverkligas genom ett tvingande förfarande. Det föreslagna tvingande samarbetet baserar sig på att det i lag föreskrivs att Mariehamns stad ska sköta den gemensamma räddningsmyndighetens uppgifter för samtliga kommuners räkning. Enligt förslaget ska landskapsregeringen få i lag föreskrivna befogenheter att besluta om övrig organisering som är nödvändig och som kommunerna inte kommit överens om. Enligt förslaget ska landskapsregeringen fatta ett beslut om tvingande samarbete senast åtta månader efter att lagen träder i kraft. Det tvingande samarbetet träder i kraft då landskapsregeringens beslut vinner laga kraft. För skötseln av räddningsmyndighetens uppgifter tillsätter Mariehamns stad en räddningsnämnd i vilken varje kommun ska vara representerad, om inte kommunerna avtalar om något annat.

 

Anslutningsmotionen

 

I anslutningsmotionen föreslås att ifall landskapsregeringen med stöd av 4 § har fattat beslut om ett tvingande samarbete ska det kommunala räddningsväsendet administreras av en för hela landskapet gemensam räddningsmyndighet benämnd Kommunalförbundet Ålands Räddningsmyndighet som ska sköta den gemensamma räddningsmyndighetens uppgifter för samtliga kommuners räkning.

 

Utskottets förslag

 

Utskottet föreslår att landskapsregeringens lagförslag antas utan ändringar samt att lagförslaget i anslutningsmotionen förkastas.

 

Utskottets synpunkter

 

Bakgrund

Målet för räddningsväsendet på Åland är att människor, egendom och miljö  ska skyddas och räddas från farliga situationer samt att ange vem som ska vidta de åtgärder som krävs för att i största möjliga utsträckning begränsa skadorna då olyckor inträffar eller fara hotar samt att upprätthålla en för alla trygg och säker livsmiljö.  Organiserandet av räddningsväsendet är till största delen en kommunal angelägenhet och detta gäller även frågan om en gemensam räddningsmyndighet.

     Utskottet konstaterar att en för hela Åland gemensam räddningsmyndighet har diskuterats länge. Redan i samband med behandlingen av landskapsregeringens framställning nr 11/2004-2005 ansåg lagtingets lagutskott att en gemensam organisation ger större utrymme för specialisering och genom en utvidgad samordning kan olika uppgifter skötas mer ändamålsenligt. I lagen infördes dock inte några tvingande bestämmelser gällande inrättandet av en gemensam räddningsmyndighet utan enbart bestämmelser om att kommunerna ska utarbeta en samarbetsplan om en gemensam räddningsmyndighet. Någon sådan plan har inte utarbetats vare sig av kommunerna själva eller av kommunerna under landskapsregeringens ledning.

 

Kommunal överenskommelse i första hand

Landskapsregeringen anser fortsättningsvis att en kommunal överenskommelse om en gemensam räddningsnämnd vore att föredra men föreslår en lagändring som ger landskapsregeringen en möjlighet att under vissa förutsättningar fatta ett beslut om tvingande samarbete ifall ett avtal inte uppnås.

     För att förfarandet gällande tvingande samarbete inte ska inledas måste kommunerna ingå ett avtal om en gemensam räddningsmyndighet senast tre månader efter att lagen träder i kraft. Tiden för att ingå ett sådant avtal kan synas kort men utskottet konstaterar att ett omfattande förarbete redan föreligger i och med att ett flertal utredningar företagits genom åren samtidigt som lagstiftningskontrollen i viss mån fördröjer lagens ikraftträdande.

 

Enbart myndigheterna berörs

I riket genomfördes år 2002 en reform av räddningsväsendet innefattande både räddningsmyndigheterna och den operativa verksamheten. Eftersom erfarenheterna från reformen på rikssidan i vissa fall visat sig vara negativa för den frivilliga brandkårsverksamheten har landskapsregeringen valt en annan linje och föreslår nu en lag som enbart berör räddningsmyndigheterna och inte den operativa verksamheten.

     Utskottet, som konstaterar att den frivilliga verksamheten är stommen i räddningsverksamheten på Åland, delar landskapsregeringens bedömning att det mest ändamålsenliga är att den operativa verksamheten lämnas utanför reformen. Varken de frivilliga brandkårerna eller räddningsverket i Mariehamn (MRV) kommer alltså att införlivas i räddningsmyndighetens verksamhet utan reformen berör enbart det fåtal personer som idag utövar myndighetsuppgifter.

 

Värdkommunmodellen

I lagförslaget redogörs för att den gemensamma räddningsmyndigheten Räddningsområde Ålands landskommuner (RÅL), upprätthålls genom värdkommunmodellen. Värd är Jomala kommun och samarbetet sköts i form av en gemensam nämnd. De anställda vid myndigheten har sina kansliutrymmen i Jomala kommun där en byråsekreterare delvis sköter kansliuppgifter i anslutning till räddningsmyndigheten. Det operativa arbetet sköts av de frivilliga brandkårerna samt genom samarbeten med MRV. Erfarenheterna från värdkommunsmodellen RÅL bedöms vara goda.

     Landskapsregeringen anser att det tvingande samarbetet enligt lagförslaget också bör basera sig på värdkommunmodellen. Mariehamns stad föreslås sköta den gemensamma räddningsmyndighetens uppgifter för samtliga kommuners räkning. De bästa synergieffekterna, bl.a. möjlighet till specialisering och kompetensutveckling, bedöms kunna uppnås om räddningsmyndigheten fungerar i anslutning till MRV. Även alarmcentralen, som landskapet är huvudman för, fungerar i anslutning till räddningsverket.

     Utskottet delar landskapsregeringens bedömning att värdkommunmodellen är att föredra. Utskottet anser inte att erfarenheterna från kommunalförbundsmodellen är odelat positiva och föreslår därför att lagförslaget i anslutningsmotionen förkastas. Utskottet vill heller inte inkräkta på kommunernas behörighet genom att överföra ansvaret för räddningsverksamheten till landskapsregeringen.

 

Den ekonomiska makten

Till räddningsmyndigheternas lagstadgade uppgifter hör inte t.ex. anskaffning av utrustning till de frivilliga brandkårerna men räddningsmyndigheterna har ändå i praktiken påtagit sig en samordningsuppgift för att underlätta koordineringen av kommunernas materialinköp och investeringar.

     I den gemensamma nämnden skulle enligt landskapsregeringens förslag samtliga kommuner ha rätt att vara representerade och ingenting hindrar att nämnden och myndigheten i framtiden på frivillig bas skulle åta sig en koordinerande planering till stöd för kommunernas budgetering.

     Värdkommunen Mariehamns stads budgetering skulle enligt förslaget enbart omfatta det fåtal tjänstemän som skulle sköta räddningsmyndighetens uppgifter medan den operativa verksamheten fortsättningsvis finansieras av de enskilda kommunerna.

 

 

Ärendets behandling

 

     Lagtinget har den 15 mars 2017 inbegärt lag- och kulturutskottets yttrande över lagförslagen.

     Utskottet har i ärendet hört ministern Nina Fellman, lagberedaren Sören Silverström, juristen Camilla Hägglund, räddningschefen Lennart Johansson (Räddningsområdet Ålands landskommuner), förvaltningschefen för ÅHS Katarina Dahlman, klinikchefen Petter Westerberg, räddningschefen Thomas Mattsson (Mariehamn), polismästaren Maria Hoikkala, sjöbevakningschefen Kim Westman, ordföranden i Föglö FBK Maria Svedmark (per telefon), Kumlinges kommundirektör Christian Dreyer (per telefon), Jomala kommuns representant i RÅL Kristian Aller, Jomala FBK representanterna Edgar Kalm, Ralf Manelius och Bo Yngve Karlsson, alarmmästaren Karl Nordlund, tidigare brandcheferna Jan Johansson och Leif Ahlqvist samt kårchefen för västra Saltviks FBK Sten-Göte Nyman.

     I ärendets avgörande behandling deltog ordföranden Harry Jansson, ledamöterna Petri Carlsson, Bert Häggblom, Mikael Staffas och Tony Wikström samt ersättarna Runar Karlsson och Torsten Sundblom.

     Beslutet tillkom efter en omröstning som utföll 4 - 3. Beslutet biträddes av ledamöterna Petri Carlsson, Tony Wikström och Mikael Staffas samt ersättaren Torsten Sundblom. Ordföranden Harry Jansson, ledamoten Bert Häggblom och ersättaren Runar Karlsson fogar en reservation till betänkandet.

     Utskottet beslöt att betänkandet presenteras av ledamoten Mikael Staffas.

 

Utskottets förslag

 

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

 

att lagtinget antar landskapsregeringens lagförslag i oförändrad lydelse samt

 

att lagtinget förkastar lagförslaget i anslutningsmotionen.

 

 

 

 

 

Mariehamn den 2 maj 2017

 

 

Ordförande

 

 

Harry Jansson

 

 

Sekreterare

 

 

Susanne Eriksson

 

 

 


Beskrivning: LSvapen

Beskrivning: 5x5px

Ålands lagting

RESERVATION

Lagtingsledamot

Datum

 

Harry Jansson m.fl.

2017-05-02

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till Ålands lagting

 

 

 

 

 


Reservation mot lag- och kulturutskottets betänkande nr 16/2016-2017 gällande en gemensam kommunal räddningsmyndighet LF 18/2016-2017

 

Motivering

Undertecknade konstaterar att det under utskottets behandling av lagförslaget inte framkommit något som stöder förslaget om att genom tvingande lagstiftning omvandla Åland till ett enda räddningsområde med Mariehamns stad i vissa avgörande avseenden som beslutande instans.

Tvärtom fungerar dagens räddningsväsende till allas belåtenhet. Den redan existerande gemensamma befälsjouren tryggar den fortlöpande räddningsverksamheten och såväl de kommuner som idag köper tjänster av Mariehamns stad som de nio kommuner som ingår i Räddningsområde Ålands landskommuner (RÅL) säger sig vara nöjda med nuvarande situation. Den specialisering som lagförslaget motiverats med kan uppnås på ett betydligt enklare sätt än den nu föreslagna lösningen.

Vi finner det direkt märkligt att lagtinget genom att anta den föreslagna lagen skulle medverka till att det enda räddningsområde (RÅL) som fungerar enligt gällande lagstiftning skulle slopas till förmån för ett arrangemang som dels syftar till att gynna Mariehamns stad, dels blandar ihop den nya räddningsmyndigheten med det dagliga ansvaret för stadens eget räddningsverk.

Under utskottets hörande har vikten av en helt fristående räddningsmyndighet betonats i ett läge där lagtinget omfattar lagförslagets grundläggande intentioner om att hela Åland blir ett enda gemensamt räddningsområde. Undertecknade har därför signalerat beredskap att medverka till en modell där den nya räddningsmyndigheten dels är helt fristående från Mariehamns stad, dels utgör den organisatoriska basen för alarmcentralens verksamhet. Utskottsmajoriteten har dock valt att istället prioritera Mariehamns stads intressen.

Vi ställer oss därtill starkt tvivlande till landskapsregeringens möjligheter att genom ett beslut som ensidigt gynnar Mariehamns stads intressen kan tvinga övriga kommuner in i samarbetet. Denna juridiska osäkerhet motiverar enligt vår mening att lagtinget, ifall ett enda räddningsområde ska förverkligas, väljer att godkänna reformen på de villkor som framgår av anslutningsmotionen. Ett samarbete inom räddningsväsendet, som utgår för den normala basen för kommunal samverkan, riskerar inte att fällas vid eventuell juridisk prövning om skyddet av den kommunala självstyrelsen.

De frivilliga brandkårerna är ryggraden i det åländska räddningsväsendet. Det engagemang som över 400 brandkårister uppvisar ger inte bara ålänningarna en trygghet om att räddningsinsatsen aldrig är långt borta. Samtidigt ser FBK till att kostnaderna för denna oumbärliga beredskap hålls på en direkt marginell nivå i förhållande till alternativet med kårer med avlönad personal. Under utskottets hörande har från den frivilliga verksamhetens sida betonats risken för att den förslagna reformen på sikt kommer att påverka intresset för FBK-arbetet på ett negativt sätt. En oro vi reservanter delar. Vi kan därför inte på något vis medverka till att detta engagemang hotas pga. några mycket oklara fördelar med det föreslagna tvånget.

Vi anser med hänvisning till det ovan anförda att lagförslaget ska förkastas alternativt att anslutningsmotionen läggs till grund för lagtingets behandling.

 

 

Med anledning av det ovanstående föreslår vi

 

att lagförslaget ska förkastas.  

 

 

Mariehamn den 2 maj 2017

 

 

Harry Jansson

 

 

Bert Häggblom

 

 

Runar Karlsson