Ändringsrätt - saksammanhang

Enligt 57 § 1 mom. AO ska utskotten i samband med ärendebehandlingen hålla sig inom ärendets gränser.

Ärendets gränser definieras av det förslag (t.ex. ett lagförslag eller en motion) som ligger till grund för behandlingen. Vid bedömningen beaktas såväl förslaget som motiveringen.

Vid totalreformer eller helt nya lagförslag kan alla tänkbara ändringsförslag göras av utskottet som alltså kan besluta om utvidgningar, inskränkningar och förkastanden.

Vid delreformer däremot måste "ärendet" definieras närmare. Även om utskottet ska hålla sig inom ärendets gränser kan utskottet exempelvis föreslå alternativa lösningar på de problem som ärendet avser lösa men bör inte ägna sig åt regelrätt lagberedning eftersom beredningen bör ske inom landskapsregeringen. Någon utvidgning av ärendet är däremot inte möjlig.

Klämmar i åtgärdsmotioner får också omformuleras men inte ändras i sak så att de inte längre har anknytning till ärendet.

I samband med budgetbehandlingen får finans- och näringsutskottet föreslå vilka ändringar som helst av ordinarie budget, det vill säga anslagen får höjas, sänkas eller föreslås förkastade och förslag om helt nya anslag får väckas i utskottet.

I fråga om tilläggsbudgeter däremot ska utskottet hålla sig inom ramen för ärendet sådant det definieras i budgetförslaget.

Enskilda ledamöters rätt att i samband med lagtingets behandling av finans- och näringsutskottets budgetbetänkande begränsas av 32 § enligt vilken ett förslag om ett nytt anslag i landskapsregeringens i budgetförslag beaktas bara om det väckts genom en budgetmotion samt i 75 § 5 mom. enligt vilket ett förslag om att ett nytt anslag som inte ingår i landskapsregeringens budgetförslag endast beaktas i plenarbehandlingen om förslaget väckts genom en budgetmotion eller finns i utskottets betänkande i form av exempelvis en reservation.

Även budgetmotioner som avser en tilläggsbudget hållas inom ramen för ärendet enligt ovanstående huvudregler.