Plenum den 19 september 2018 kl. 14:00

Protokoll

  • Plenum börjar 1

    Andra behandling. 2

    1    Godkännande av lagen om ramavtalet mellan EU och dess medlemsstater, å ena sidan, och Australien, å andra sidan

    Lag-och kulturutskottets betänkande LKU 17/2017-2018

    Landskapsregeringens svar RP 4/2017-2018-s

    Republikens presidents framställning RP 4/2017-2018

    Andra behandling. 2

    2    Nya bestämmelser i MKB-lagen

    Social- och miljöutskottets betänkande SMU 12/2017-2018

    Landskapsregeringens lagförslag LF 24/2017-2018

    Första behandling. 2

    3    Avbytarlagstiftning

    Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 19/2017-2018

    Landskapsregeringens lagförslag LF 23/2017-2018

    Remiss efter bordläggning. 3

    4    Godkännande av det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan Kanada, å ena sidan, och EU, och dess medlemsstater å andra sidan

    Landskapsregeringens svar RP 3/2017-2018-s

    Republikens presidents framställning RP 3/2017-2018

    Remiss. 3

    5    Landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2018

    Landskapsregeringens lagförslag LF 26/2017-2018

    Remiss. 10

    6    Tillgängliga Webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen

    Landskapsregeringens lagförslag LF 27/2017-2018

    Enda behandling efter bordläggning. 15

    7    Säkerställa landskapets framtida infrastrukturella funktioner

    Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 18/2017-2018

    Landskapsregeringens budgetförslag BF 3/2017-2018

    Remiss, fortsatt behandling. 38

    8    Förslag till andra tilläggsbudget för år 2018

    Landskapsregeringens budgetförslag BF 5/2017-2018

    Budgetmotioner BM 51-56/2017-2018

    Enda behandling. 48

    9    Tillgång på rent sötvatten

    Landskapsregeringens svar S 2/2017-2018-s

    Ltl Runar Karlssons m.fl. spörsmål S 2/2017-2018

    Föredras. 68

    10  Åtgärder för en hållbar lösning för mottagning av animaliska restprodukter

    Ltl Mikael Lindholms skriftliga fråga SF 9/2017-2018

    För kännedom.. 70

    11  Om skyldighet att anmäla viltolycka

    Ltl Stephan Toivonens åtgärdsmotion MOT 9/2017-2018

    Plenum slutar 71

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering.

    Lagtingsledamot Britt Lundberg anmäler om frånvaro dagens plenum på grund av annat uppdrag.

    26 ledamöter är närvarande.

    Andra behandling

    1        Godkännande av lagen om ramavtalet mellan EU och dess medlemsstater, å ena sidan, och Australien, å andra sidan

    Lag-och kulturutskottets betänkande LKU 17/2017-2018

    Landskapsregeringens svar RP 4/2017-2018-s

    Republikens presidents framställning RP 4/2017-2018

    Först tillåts allmän diskussion och efter det kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till förslaget i presidentens framställning eller vägra ge ett sådant bifall.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Förslaget i presidentens framställning föreläggs lagtinget för bifall. Kan lagtinget enhälligt ge sitt bifall till framställningen? Lagtinget har i andra behandling enhälligt lämnat sitt bifall till förslaget.

    Betänkandets motivering föreläggs för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

    Ärendets andra behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Andra behandling

    2        Nya bestämmelser i MKB-lagen

    Social- och miljöutskottets betänkande SMU 12/2017-2018

    Landskapsregeringens lagförslag LF 24/2017-2018

    I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid den första behandlingen eller förkasta förslaget.

    Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Lagförslaget föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

    Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

    Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

    Ärendet är slutbehandlat.

    Första behandling

    3        Avbytarlagstiftning

    Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 19/2017-2018

    Landskapsregeringens lagförslag LF 23/2017-2018

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

    Diskussion.

    Ltl Petri Carlsson

    Fru talman! Som alla vet vid det här laget så är det här en kodifiering av det som inte fanns i lagstiftning tidigare. Nu väljer man att sätta in det i lagstiftning. Det är inte några nyheter.

    Vi har i utskottet valt att göra några mindre språkliga korrigeringar som annars skulle ha genomförts i justeringsutskottet, så vi sparade lite tid åt justeringutskottet genom att göra de ändringarna direkt.

    Vi föreslår att man antar den i den lydelse som den har i betänkandet.

    Talmannen

    Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om avbytarstöd för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

    Remiss efter bordläggning

    4        Godkännande av det övergripande avtalet om ekonomi och handel mellan Kanada, å ena sidan, och EU, och dess medlemsstater å andra sidan

    Landskapsregeringens svar RP 3/2017-2018-s

    Republikens presidents framställning RP 3/2017-2018

    Ärendet bordlades vid plenum den 3 september 2018. Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Diskussion. Ingen diskussion. Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Remiss

    5        Landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under år 2018

    Landskapsregeringens lagförslag LF 26/2017-2018

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Diskussion.

    Minister Mats Perämaa

    Fru talman! Normalt skulle näringsministern ha presenterat denna näringspolitiska åtgärd, men hon prioriterar vattenfrågan idag och det tycker jag att är en korrekt prioritering.

    Landskapsgaranti för likviditetslån för lantbruksföretagare under 2018 kopplar förstås ihop med den torka vi har haft här på Åland och som har lett till ekonomiska bekymmer för jordbruket.

    Den här framställningen kopplar givetvis ihop med tilläggsbudgeten också som fortsättningsvis kommer att behandlas efter bordläggningen idag. Kostnadsföringen har nämnts där.

    Framställningen går ut på att landskapsregeringen begär, via en lag, att 1 miljon euro i landskapsgarantier med beviljningsfullmakt skulle kunna beviljas jordbrukare.

    Metodiken i lagen är bekant sedan tidigare. Landskapsregeringen föreslog för år 2017, och fick det antaget också, en motsvarande garantilag för likviditetslån och då med anledning av importstoppet och handelsåtgärder mellan Europa och Ryssland som förorsakade problem. Det här skulle följa samma metodik.

    I förhållande till EU så skulle de här stöden som det ändå är frågan om - garantier är också stöd - hanteras inom regleringen för det som kallas de minimis-förordningen. Det finns ett EU-lagrum för hanteringen av just detta förslag.

    Såsom framställningen säger så i dagsläget så skulle det här sannolikt beröra 13 jordbruksföretagare som skulle kunna komma i åtnjutande av det här. Om antalet skulle bli större så då sjunker de utfärdade garantierna i jämförelse med antalet sökande jordbruksföretag som man beviljar denna garanti för.

    Ännu i det här sammanhanget bör nämnas att likviditetslånet skulle beviljas till sådana företag där man ser att det finns förutsättningar för en kontinuerlig lönsamt drift i företaget i fråga.

    Jag menar som en sista liten slutkläm att just detta att jordbruksbyrån i den här frågan har en kunskap om att det kan röra sig om 13 jordbruksföretagare visar den goda kontakt som tjänstemännen här i huset, som jobbar med de här frågorna, har med jordbruket. Tjänstemännen känner till ganska ungefärligt antalet företag som kunde vara i behov av en sådan här åtgärd. Tack.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det är ju positivt att landskapsregeringen kommer med åtgärder för att hantera den svåra situation som många lantbrukare befinner sig i efter den mycket extrema sommaren.

    I 10 § föreslår man en avgift på 200 euro plus en del av det belopp som man har fått garanti för årligen. Är avgiften verkligen nödvändig, med tanke på att många av lantbrukare befinner sig i en sådan situation att de är redan ganska skuldsätta? Nya möjligheter till landskapsgaranti ger nya möjligheter till lån som ytterligare skjuter problemen på framtiden. Varje euro och cent kan räknas i det här sammanhanget för att få verksamheten att löpa vidare. Behöver man faktiskt ålägga dem en avgift på 200 euro för att få del av den här garantin? Det är min fråga.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det är klart att man kan ställa sig den frågan. Såsom förslaget beskriver så är det frågan om en administrationsavgift som ska täcka de kostnader som förvaltningen här har för att bevilja det här. Det finns någon form av princip att administrativa åtgärder kostar en del, såsom saker och ting gör i förhållande till det privata näringslivet. Jag tänker på ÅMHM-avgifter och sådant, sedan kan man alltid diskutera nivåer. Så här är förslaget lagt.

    Jag tycker i och för sig att den här avgiften ändå inte är det som varken stjälper eller höjer situationen för en enskild företagare, men det kan alltid diskuteras.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Så är det förstås, det är kanske en liten avgift i sammanhanget. Men lägger man ihop alla delar samt att vi har ambitionen att stöda jordbrukarna så mycket som det är möjligt inom ramen för de minimis begränsningen som nämns i lagförslaget, som innebär en gräns på 15 000 euro, så är det klart att vi borde försöka ta bort den här typen av onödiga avgifter, om vi faktiskt vill stöda lantbrukarna så mycket som möjligt.

    Min andra fråga gäller just de minimis regleringen där en gräns är satt på 15 000 euro i nuläget. Landskapsregeringen har gått ut med att den här gränsen eventuellt kommer att ändra så tidigt som redan i höst, den höjs uppåt. Är det inte dumt då för lagtinget att gå in och slå fast den här gränsen i lag på 15 000 euro i nuläget? Landskapsregeringen måste i så fall återkomma med ett nytt lagförslag för att ändra det här om vi får en förändring under hösten. Hur ser ministern på det här?

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Till den sistnämnda frågan vågar jag nästan ge det beskedet att det är bättre att vi nu utgår ifrån de gränser som finns och sedan återkommer vi om situationen förändras. Det känns rimligt i det här sammanhanget.

    Avgiften om 200 euro kan diskuteras, den är ju inte stor för landskapet och den är knappast stor för jordbrukssektorn heller. 13 gånger 200 euro är 2 600 euro som är summan vi pratar om. Beviljningsfullmakten gäller 1 miljon euro. På något vis skulle jag gärna se att man ändå betonar att detta kunde ge en ökad likviditet i jordbruket på 1 miljon euro och där är den här avgiften som helhet ändå av en mindre karaktär.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! Jag hade samma frågeställning inledningsvis som kollegan Axel Jonsson vad gäller provision som man ska erlägga som skuldsatt fysisk person eller juridisk sammanslutning. Alla bäckar små leder ju till en strid flod av problem för dessa producenter av allas våra baslivsmedel. Det tillhör nog även en av de frågeställningar som även vi önskar att utskottet ska titta närmare på.

    Jag kan passa på att fråga om finansministern nu idag har en bild över hur mycket totalt sett vi har ute i olika former av borgensgarantiförpliktelser. Var ligger vi, 50-60 miljoner idag?

    Vi vet att Finland har en helårsbudget i garantier åt olika håll i betalningsansvar. Har ministern någon uppfattning om vår skuld i detta nu?

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag avstår från att göra gissningar här. Många siffror har jag i huvudet och många siffror ändrar hela tiden. Men jag har nästan satt det som en heder att om jag känner mig osäker i frågor och inte har det korrekta svaret så då avstår jag hellre från att ge svar. Men om ltl Jansson så önskar så kan vi från finansavdelningen leverera ett svar till ledamoten personligen, men jag kan inte få fram detta under de 25 sekunder som jag har kvar av denna replik.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Harry Jansson

    Tack, talman! I likhet med Ålands Framtids lagtingsgrupp välkomnar vi från centerns sida varje åtgärd som landskapsregeringen föreslår när det gäller att på olika sätt försöka motverka de otroligt negativa effekterna som primärproducenterna kommer att få till följd sommarens långvariga torka.

    Vi måste alla inse att på grund av vattenbristen har vi som samhälle en enorm utmaning framför oss om vi inte omedelbart får regn från ovan. Jag tror att vi bara om några dygn står inför en situation som är direkt alarmerande. Jag förstår nog var för näringsminister Gunell är upptagen på annat håll. Men vi får återkomma till den frågan senare.

    Denna framställning är välkommen. Från centerns sida hoppas vi på - som vi redan sagt i samband med debatten om tilläggsbudgeten nummer 2 för 2018 - att det här bara är inledningen på det batteri av åtgärder som krävs.

    I föregående debattinlägg nämndes redan den eventuella höjningen av de minimis. Om det finns en möjlighet i en närliggande framtid så kan det enligt centergruppens uppfattning inte vara så problematiskt för finans- och näringsrätt att justera beloppen 15 000 euro i de minimisstöden till en skrivning som motsvarar de minimisregler som gäller vid envar tidpunkt.

    Då har vi inte behov av att mycket snabbt, med allt vad det innebär dvs. lagkontroll, göra en ändring av landskapslagen till den här delen, utan landskapsregeringen kan då agera inom ramen för det extra utrymme som en höjd de minimis stödnivå ger. Det är något som utskottet kan fundera på. Skulle man kunna parera det med tanke på vikten av att kunna agera snabbt när det gäller åtgärder inom den drabbade sektorn?

    Sedan kan vi väl alla bara ha förhoppningar om att det kommer att ske en höjning. Vi vet alla att när vi har med Bryssel att göra så är det en tuff resa man ger sig in på. Att försöka få förståelse för torka med tanke på hur det drabbar enskilda länder och regioner på kontinenten så kan vara mycket svårt, men vi måste göra varje försök.

    Utöver detta har vi från centern också förhoppningar om transportstöd för fodersidan, att få baslivsmedel för djur och annat inför kommande säsong och också får vintern. Det har ju låtit positivt från näringsministerns sida under de senaste månaderna.

    Sedan har vi dock - som vi återkommer till ett annat sammanhang - frågan om att det går att skapa någon form av ersättning, skadeersättning. Också detta är en utmaning för oss alla i kommande arbete.

    När det gäller konkret en borgenskostnad, som man kan kalla det, som kommer att påföras de redan skuldsatta, oftast ganska hårt skuldsatta, så anser centergruppen att utskottet allvarligt måste fundera på om vi inte ska slopa eller i alla fall kraftigt sänka den årliga produktionsavgiften på 0,75 procent på den skuld man har vid vart och ett tillfälle. För det här blir en utgift bland många andra som producenterna har brottats med.

    Man kan utgå ifrån att de som söker den här typen av stöd, för en tid om sju år, har nog för avsikt att faktiskt långsiktigt komma in i näringen som fortsatta producenter. Kan vi ge dem en hjälpande hand genom att minska på administrativa kostnader så är det nog välkommet.

    Alla har ju noterat att förslaget bygger ju på att man betalar en inledande avgift på 200 euro och det är ju kanske den faktiska arbetskostnad som drabbar landskapsregeringen.

    När det gäller avgiftssidan i övrigt så måste vi notera att primärproducenterna sannerligen bidrar till ÅMHMs avgiftsinsamling genom att varje åtgärd som görs också hos primärproducenterna är ju föremål för behandling och en ganska dyr avgift kommer därmed från ÅMHM. Vi behöver inte ha dåligt samvete att inte de här företagen/producenterna bidrar till den sammanlagda intäktssidan hos ÅMHM.

    I övrigt, med dessa små randanmärkningar, så kommer centergruppen att tillstyrka lagförslaget. Tack, talman.

    Ltl Axel Jonsson

    Tack för ordet, fru talman. Det är positivt förstås att man kommer med åtgärder från landskapsregeringens sida.

    Jag tycker att vi i den här salen ska vara medvetna om att det är svårt om man redan är skuldsatt att lösa de här problemen som uppstått under sommaren. Många gårdar runt om på Åland, både när det gäller djurhushållning och jordbruk, har fått se närmare hälften av inkomsterna försvinna i torkan. Alla är i princip drabbade, även om vissa har klarat sig bättre än andra förstås.

    Det är klart att det här är det enkla sättet att åtgärda från vår sida. Vi har prövat den här metoden förut och det är bra att man lägger fram detta, men lån kan inte vara lösningen på den här problematiken. Det behövs också någon form av penninginjektion i form av stöd, om man verkligen ska komma tillrätta med den här problematiken och säkra en åländsk högkvalitativ småskalig livsmedelsproduktion. Det är åtminstone vi övertygade om.

    Med detta sagt, för att förhålla oss till det här ärendet, så stöder vi framställningen som så.

    Däremot så tycker jag att man borde försöka optimera det här så mycket man bara kan. Är det så att vi har en eventuell höjning av de minimisgränsen på 15 000 euro på gång inom EU så borde ju utskottet ha beredskap att följa den diskussionen och eventuellt göra justeringar också i lagen före vi godkänner den här, så att vi inte behöver dra hela den här vändan igen om läget förändras från EU.

    Samtidigt borde utskottet också fundera noga på att ta bort den här avgiften i sammanhanget. Det är klart att grundprincipen bör vara att man också genom avgifter ska kunna finansiera den här typen av åtgärder.

    Om vi verkligen tänker efter, de här 13 gårdarna som eventuellt berörs och kan ta del av detta så dessa 200 euro som de betalar in, det finansierar ju inte i närheten av den lagstiftningsprocess som vi nu tar del av och de administrativa kostnader som krävs för att upprätthålla den här typen av system. Det gör ju inte så stor skillnad för vår förvaltning, men däremot kan det göra ganska stor skillnad för de redan väldigt skuldsätta gårdar ute i det åländska samhället. Jag tycker verkligen att man borde fundera på detta. Det är ju ändå en stödåtgärd som vi har framför oss och som är avsedd att stöda lantbrukare i en mycket svår situation och då borde vi inte krångla till det mer än nödvändigt. Det är i alla fall vår åsikt från Ålands Framtids sida.

    Vi har konkreta uppmaningar och önskemål till utskottet; att avvakta diskussionen om de minimisgränsen, se om man kan höja den i enlighet med de diskussioner som förs i EU, samt att föra en sådan diskussion att ta bort avgiften i 10 §. Tack, fru talman.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Jonsson. Jag vill först slå fast att jag lider med alla lantbruksföretagare efter den här sommaren.

    Jag har en fråga till ltl Jonsson. Ska vi ta bort alla avgifter? Ska vi slopa tanken på att vi ska ha någon form av självfinansieringsgrad hos våra avdelningar och myndigheter? Ska det vara fritt fram, ingen självfinansiering överhuvudtaget? Det finns ju ganska många olika typer av företag; restaurangägare, stugbyägare och sportbutiksägare som alla är beroende av någon form av bra väder efter sina förhållanden. Nu är det lantbrukarna som har haft en jättesvår sommar. Men oberoende väder så är det någon som har det tufft. Ska vi då ta bort alla avgifter, är det detta som är Ålands Framtids politik i det här avseendet?

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Visst har vi en acceptans för avgifter inom Ålands Framtid. Jag tror inte heller det är någon hemlighet för ltl Holmberg att vi från den här salen konsekvent har förespråkat låga avgifter även för andra typer av företagare. Vi har tryckt på för en generell avgiftssänkning inom ÅMHM vid flera tillfällen, just för den här typen av åtgärder, särskilt den som vi har på bordet idag som ju är avsedd för att stöda våra näringsidkare, lantbrukarna i det här fallet. Om man då kommer med ett förslag som är avsett att ge ekonomiskt stöd - må vara ett lån - men sedan med andra handen tar en avgift, så då är det klart att det blir en kontraproduktiv avgift i det sammanhanget, om syftet uttryckligen är att ett stöd åt krisdrabbade lantbrukare. Tycker inte ltl Holmberg att det finns en logik i det resonemanget?

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Ja, det skulle finnas en logik i det, ltl Jonsson, om det skulle finnas olika sorters stöd. Om det skulle finnas stöd för en stugbyägarna som har drabbats av en regnig sommar, eller för en sportbutik som har drabbats av en mild vinter och står med hela sitt skidförråd osålt, då skulle det finnas logik i det. Nu finns det ingen logik. Här finns ett stöd att söka för en speciell grupp. Enligt mig så finns det ingen rättvisa i att vissa ska betala avgifter och andra ska inte betala avgifter.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Man måste ju se till vart och ett ärende och den stödordningen var för sig. Det är klart att man kan jämföra och säga att alla ska betala avgifter och generalisera. Men när vi har ett förslag på vård från landskapsregeringen om att göra så mycket vi kan för lantbrukarna i det här sammanhanget - det är den gruppen som vi riktar oss till i det här fallet - då är det väl klart att vi också ska göra så mycket vi kan. Även om det handlar om en liten avgift på 200 euro så kan den vara betydelsefull i ett sådant här sammanhang, det är åtminstone vårt budskap från Ålands Framtids sida.

    Men det är klart, om liberalerna vill lägga straffavgifter på lantbrukarna i det här sammanhanget så må de stå dem fritt att ha den åsikten. Det respekterar jag förstås.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Jag är lite förvånad, liksom min kollega Holmberg. Ålands Framtid är alltid tydlig med att de är ett borgerligt parti, och nu vill man rent socialistiskt införa skattefinansierad hjälp för lantbrukarna. Det är många avgifter som är kontraproduktiva för dem som behöver hjälp.

    Jag förstår mig sällan på Ålands Framtids politik. Idag förstår jag mig ännu mindre på den. Men det är ju bra att ni ser lite mer socialistiskt på samhället.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Man kan väl konstatera som så, att med eller utan den här avgiften som vi diskuterar så är det här ett skattefinansierat stöd för de åländska lantbrukarna. Det är ju ingen som privat skulle gå i borgen för den här typen av åtaganden och göra det utan ersättning. Jag tycker att vi kan lägga ner den diskussionen, det är det som det handlar om. Vi vill stöda en viss yrkesgrupp och vi vill lägga skattemedel i blöt för att göra det, oavsett om man gör det genom stöd eller som i det här fallet med lån. Den diskussionen blir lite på sidan om.

    Om vi en gång har bestämt oss för att gå in och stöda lantbrukarna så mycket vi kan, med tanke på den situation de har, då ska vi väl göra det på ett så enkelt och på ett så kraftfullt sätt som vi kan göra och inte krångla till det med den här typen av avgifter.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Jonsson för inlägget. Jag är också lite förvånad över viljan att skilja olika näringar åt och hur man ska behandla dem. Vissa ska bli befriade från avgifter. En regnig sommar när glassförsäljarna i sin lilla kiosk påförs avgifter så då ska man ta ut dem fast pengarna har regnat bort.

    Jag undrar om ledamoten har läst 7 § ordentligt i lagen? ”För att kunna bevilja landskapsgaranti enligt denna lag måste produktionsverksamheten inom jordbruket hos den som erhåller garantin har förutsättning att vara kontinuerlig lönsam”. 200 euro kan inte skapa förändringar i en kontinuerlig verksamhet! Ser man det som en risk då kanske man behöver titta över sin egen verksamhet en gång till innan man går in i ett sådant här förfarande.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Jag håller med om att avgiften på 200 euro inte är avgörande för de allra flesta. Det är självklart. Men jag tycker att vi ska försöka undvika den här typen av kontraproduktiva inslag i en stödordning som riktar sig till att lägga skattepengar i blöt för enskilda lantbruksföretagare. Jag förstår inte varför vi ska krångla till det mer än nödvändigt med den här typen av avgifter. Den här typen av avgifter ska också administreras. Min fråga är; varför behövs den här avgiften? Det bör utskottet svara på före man går vidare.

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Tack, fru talman! Jag tycker att det är väldigt uppenbart varför den behövs. Det är ett likaberättigande för alla företagare. Jag har själv varit företagare och jag vet att avgifter svider vid sådana här situationer. Man tar ett steg tillbaka och funderar ytterligare en gång om det här är rätt väg att gå eller om man måste göra någonting annat. Dessa 200 euro kan faktiskt vara någonting som försätter en i större bekymmer.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Om den här avgiften nu, enligt ltl Staffas resonemang, kan leda till att lantbrukare inte tar del av det här stödet så då är det ju ett problem. Jag menar ju att det inte är ett problem av den digniteten. Jag tycker att vi kunde vara enkla, tydliga och rediga i våra stödsystem när vi lägger fram dem och inte krångla till det mer en nödvändigt. Vi ska komma ihåg att det här är också en form av byråkrati som vi skapar. En tjänsteman ska sitta där och skicka ut den här avgiften, administrera den och se till att den har betalats in. Är det verkligen värt det systemet när vi nu försöker med krisåtgärder av det här slaget? Det är en liten fråga i sammanhanget.

    Min ödmjuka lilla uppmaning till utskottet var att fundera om det verkligen är nödvändigt, inte att skapa någon slags linjedebatt i lagtinget om den här avgiften.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Remiss

    6        Tillgängliga Webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen

    Landskapsregeringens lagförslag LF 27/2017-2018

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Diskussion.

    Diskussionen är avslutad.

    Minister Tony Asumaa

    Fru talman! Myndigheternas webbplatser har blivit allt viktigare i förhållande till allmänheten och i framtiden finns en stor förväntan om att vi alla ska kunna sköta förvaltningsärenden digitalt.

    Därav sker det också kontinuerligt en digitalisering av den offentliga förvaltningen på Åland och de åländska myndigheterna förutsätts inom en överskådlig framtid kunna erbjuda sina tjänster digitalt åt allmänheten.

    Eftersom myndigheternas verksamhet riktar sig till samhället i sin helhet måste myndigheternas digitala lösningar vara så tillgängliga som möjligt för alla användare. Myndigheternas webbplatser ska också kunna användas av personer med funktionsnedsättning, t.ex. så att det finns en uppläsningsfunktion för personer med grava synskador.

    Det har redan en längre tid funnits lagstiftning och internationell reglering som syftar till att förhindra diskriminering av personer med funktionsnedsättning. Den tekniska utvecklingen har medfört att dessa krav nu också måste genomföras och beaktas i den digitala miljön.

    I dagsläget finns inte någon särskild landskapslag om myndigheternas digitala tjänster och deras tillgänglighet inom landskaps- och kommunalförvaltningen.

    Landskapsregeringen föreslår därför att lagtinget antar en landskapslag om webbplatsers och mobila applikationers tillgänglighet inom förvaltningen. Lagen ska tillämpas i förhållande till webbplatser och mobila applikationer som tillhandhålls av myndigheter inom landskaps- och kommunalförvaltningen samt offentligrättsliga organ.

    Genom denna lag genomförs inom landskapets lagstiftningsbehörighet Europaparlamentets och rådets direktiv om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer, också kallat tillgänglighetsdirektivet.

    Fru talman! Lagförslaget handlar i grund och botten om hur tillgänglighetsdirektivet, som riktar sig till offentliga myndigheter, ska genomföras inom landskapets lagstiftningsbehörighet och hur vi ska förhindra diskriminering i en allt mera digitaliserad värld.

    Den föreslagna lagens syfte är nämligen att var och en av oss ska på lika villkor kunna använda webbplatser och mobila applikationer som tillhandahålls av myndigheter inom landskaps- och kommunalförvaltningen.

    Lagförslaget innehåller bestämmelser om vilka krav och standarder som ska gälla med avseende på webbplatsernas och de mobila applikationernas tillgänglighet.

    Förslaget innehåller också definitioner om när det kan vara möjligt att avvika från tillgänglighetskraven med exempelvis hänvisning till oproportionell börda.

    Landskapsregeringen bedömer nämligen att undantag behöver beaktas i den föreslagna lagen, så att juridiska personer som annars skulle vara föremål för tillgängslighetsdirektivets krav inte ska påverkas oskäligt. Till exempel kan det handla om en förening som till största delen finansieras av landskapet eller en kommun, dvs. juridiska personer som annars skulle falla inom ramen för definitionen av offentligrättsligt organ.

    Landskapsregeringen anser att direktivets undantag bör utnyttjas så att dylik verksamhet inte ska drabbas av krav som inte står i proportion till förmågan eller nyttoeffekten av anpassningen.

    Visst digitalt innehåll är också undantaget från tillgänglighetskraven och det definieras i paragraf 4 i detta lagförslag exempelvis direktsändningar av tidsberoende medier så som fullmäktigemöten.

    Fru talman! Enligt lagförslaget ska landskapsregeringen fungera som tillsynsmyndighet och i paragraf 10 och 11 definieras tillsynsmyndighetens uppgifter och befogenheter.

    Landskapsregeringen föreslår att lagen träder i kraft så snart som möjligt. Tillgänglighetsdirektivet förutsätter att det ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 23 september 2018.

    Den föreslagna lagen innehåller i paragraf 15 dock olika övergångstider för när lagen ska tillämpas i förhållande till webbplatserna och de mobila applikationerna. Exempelvis en webbplats som offentliggjorts före denna lag träder i kraft så tillämpas bestämmelserna i denna lag på webbplatsen först från och med den 23 september 2020.

    Fru talman! Vad gäller förslagets verkningar så förutsätter tillgänglighetsdirektivet och den nu föreslagna lagen att varje myndighet bl.a. tillhandahåller tillgänglighetsutlåtanden över innehållet på sina webbplatser och att uppdatera sina webbplatser och mobila applikationer så att de uppfyller tillgänglighetskraven.

    Direktivet och lagförslaget har ekonomiska konsekvenser men det är svårt att allmänt förutse i det här skedet vilka ekonomiska konsekvenser standarderna kan få.

    Förslaget har positiva konsekvenser för kunderna inom förvaltningen och särskilt när det gäller möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att sköta ärenden digitalt hos myndigheterna på lika villkor som alla vi andra.

    Tillgängligheten gör det möjligt för en större grupp än nu att använda webbplatser och mobila applikationer, särskilt de användargrupper som lider av nuvarande tjänsters tekniska begränsningar.

    Förslaget bedöms avsevärt öka möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att självständigt klara av att använda digitala tjänster och utöva sin självbestämmanderätt.

    Vad gäller ärendets beredning så har lagförslaget beretts som tjänstemannauppdrag vid lagberedningen i samarbete med tjänstemän från regeringskansliet och finansavdelningen.

    Inför beredningen av lagförslaget ordnades också den 20 mars 2018 ett diskussions- och informationstillfälle för alla berörda om genomförandet av tillgänglighetsdirektivet. Tillfället ordnades av landskapsregeringen och Åda Ab.

    Lagförslaget skickades på remiss till 50 stycken remissinstanser och vi fick in 21 svar.  I remissvaren finns inte någon som är väldigt negativ eller någon som föreslår någon radikalt annorlunda lösning. En remissinstans ville exempelvis ha en blankettlag utan att desto mera utveckla resonemanget. Vi har dock gått in för att skriva en egen åländsk lag. I flera utlåtanden konstaterar man allmänt att direktivet och lagen medför nya uppgifter och kostnader, vilka man anser att landskapet ska betala.

    En annan aspekt som kommit fram i några utlåtanden är landskapsregeringens roll som tillsynsmyndighet och att man är tveksam till att landskapsregeringen ska övervaka sin egen webbplats. Tack, fru talman.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Tack minister Tony Asumaa. Det här ett välkommet lagförslag. Den socialdemokratiska gruppen stöder helt klart att man följer tillgänglighetsdirektivet och att man också ser till att personer i behov av särskilt stöd ska ha samma rättigheter som alla andra här i samhället.

    Jag har dock två frågor. För det första lyfter man fram här att innehållet kan vara undantaget från tillgänglighetskravet. Ministern specificerade i sitt anförande vissa föreningar och kommuner. Varför bara enskilda kommuner och baserat på vad skulle man tillåta att en kommun inte skulle behöva följa det här direktivet? Det låter väldigt märkligt för mig varje fall.

    Minister Tony Asumaa, replik

    Tack, fru talman! Det finns undantag. Alla offentliga kommuner och förvaltningar behöver följa direktivet. Men gör man undantag så behöver man också lista vilka dokument som inte finns tillgängliga och också de ska godkännas av tillsynsmyndigheten, annars går det inte att ha undantag.

    Även den oproportionella bördan, om vi tänker t.ex. att Mariehamns stad måste börja syntolka sina fullmäktigemöten eller texta dem, så man ska se helhetsnyttan. Är det verkligen till nytta eller är det en större börda än vad det ger? Har man undantag så måste de vara välmotiverade och godkända av tillsynsmyndigheten, annars finns det inte några undantag, men det är möjligt.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Tack för det klargörandet. För socialdemokraterna är det ändå viktigt att alla individer på Åland behandlas lika. Folk med funktionsnedsättning så oberoende av vilken kommun de bor i så ska de ha liknande möjligheter. Det här är något som utskottet kanske kan analysera lite mera och få mera information om sedan under arbetets gång.

    Minister Tony Asumaa, replik

    Tack, fru talman! Det är precis det som direktivet går ut på, att vi ska behandlas på lika grunder oberoende funktionsnedsättning eller inte.

    Precis som jag sade så om det finns innehåll som inte uppfyller tillgänglighetsdirektiven så måste de listas. Man måste berätta varför de inte finns där. Det finns också en funktion att användaren även ska kunna meddela myndigheter och kommuner vilka som inte finns tillgängliga på en sida och också kunna få dem den vägen tillgängliga på annat sätt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Det är jättebra att detta nu ligger på bordet.

    Jag reagerade på ministerns presentation när han nämnde att även föreningar kan omfattas av lagförslaget. Då funderade jag på handikappförbundet som får pengar från oss genom PAF-medel. Är detta någonting som skulle inbegrips i detta, eller är det mera för kommuner och allmän förvaltning?

    Minister Tony Asumaa, replik

    Tack, fru talman! I mitt anförande berättade jag att det är just föreningar som är undantagna på grund av den oproportionella bördan fastän de får finansiering från landskapsregeringen.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, talman! Jag hörde fel, ursäkta!

    En sak som också är viktigt att ta med sig i det här arbetet framåt är väl att inbegripa dem som inte är vana att använda datorer. Det finns fortfarande en stor grupp pensionärer framförallt som inte använder sig av datorer ännu. Jag tänker på det digitaliseringsarbetet som vi ändå har framför oss där mer och mer ska ske på nätet, och det är viktigt att ta med sig det här i det framtida arbetet.

    Jag vet att man haft mycket diskussioner om det här i Estland eftersom där finns allting på nätet på deras X-road.  Man har löst det där med att bland annat ta hjälp av bibliotek som kan hjälpa sådana som inte har datorer och inte har kunskaper. Är detta någonting som man funderat på?

    Minister Tony Asumaa, replik

    Tack, fru talman! Tillgänglighetsdirektivet är inte bara tekniskt, utan det ska finnas lättillgänglig användbar teknik. Det innehåller också att man ska kunna skriva beslut, information och annat på sidorna lättbegripligt på ett sådant språk så att alla förstår det språk som används, att det inte blir myndighetsspråk och detta är också en del. Det kräver givetvis skolning för dem som ska lägga upp texter och givetvis för användarna, att man också ska kunna använda de digitala verktygen när vi pratar om äldre människor. Allt detta finns.

    Detta kommer att utformas i samarbete med ÅDA Ab som kan arrangera kurser för dem som ska skriva texter och för dem som ska skola användare.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Talman! Det är bara att gratulera ministern för en välformulerad, välskriven och välbehövlig lag som vi nu har framför oss. Jag tycker också att det är roligt att vi har en helt egen lag i ett sådant här sammanhang.

    Särskilt intressant är myndighetsspråket, hur man uttrycker sig och hur man delar information och kunskap och också hur transparant man gör den för alla olika typer av medborgare. Jag tycker att det här är ett väldigt stort steg framåt som också faktiskt skapar individuell frihet när alla får samma möjligheter i samhället. En stor applåd!

    Minister Tony Asumaa, replik

    Tack, fru talman! Tack för positiv respons. Äras bör den som äras ska och det är lagberedare Sören Silverström som har skrivit själva lagförslaget. Jag är i det här sammanhanget en budbärare och presenterar lagen som är mycket välskriven och mycket välmotiverad. Läser man alla sidorna så förstår man också de 14 paragraferna på slutet ganska väl. Tack, fru talman.

     

    Ltl Mikael Staffas

    Fru talman!  Vi har nu framför oss ett dokument, med grund i EU-direktivet 2016/2102, som ska skapa bättre tillgänglighet för oss ålänningar men främst för dem som har svårare att erhålla tillgång till dagens och morgondagens informationssystem.

    Mycket hänvisas till att det finns tillgängligt på nätet, men hur ska vi veta att våra myndigheter både i kommunalregi och i landskapets regi verkligen publicerar det tillgängligt samt vad är det som ska och inte ska finnas tillgängligt? Det är det som den här lagen ska hjälpa oss medborgare att få klarhet i.

    Allt ska inte finnas tillgängligt dock, det beskrivs i denna lag, bland annat kan påpekas att skolor och daghem behöver ha innehåll som är väsentliga administrativa funktioner online men inte desto mera, även extranät och intranät är andra undantag enligt denna lag. Det ger en trygghet för användare att allt inte ska vara öppet för alla, utan bara det som är av allmänt intresse.

    Standarder för detta tas fram för att underlätta för både användare och brukare. Till detta har vi sedan några år det samhällsägda bolaget ÅDA till hjälp.

    Tillsynsmyndighet för detta är den inrättade åländska tillsynsmyndigheten. Lagstiftningen som implementerar direktivet kommer kräva utökade resurser hos landskapsregeringen.

    Kostnaderna för de olika myndigheterna mm är svåra att förutse, men det kommer troligen skapa merarbete och kostnader på de verksamheterna inom landskapets och den kommunala verksamheten, det visar både svenska och finska utredningar. Men, med färre kommuner blir den totala kostnaden för kommunerna i alla fall lägre, det kan vi utgå ifrån.

    Tidigare hänvisades vi till att det hittas via datorn men så är det inte längre. Många använder telefoner, pekplattor mm istället, därför hänvisas det till mobila applikationer. Mobila applikationer är en programvara som utformas och utvecklas av eller på uppdrag av offentlig myndighet för användning av allmänheten i mobila enheter.

    Den föreslagna lagen innebär att tillgängligheten ska vara densamma för person med eller utan funktionshinder, för att förhindra diskriminering, eller som det står i direktivet 2016/2102/1:”Inom ramen för detta direktiv bör tillgänglighet anses innebära principer och tekniska hänsyn som ska respekteras när man utformar, bygger, underhåller och uppdaterar webbplatser och mobila applikationer i syfte att göra dem mer tillgängliga för användare, särskilt personer med funktionsnedsättning”.

    Fru talman! Utvecklingen med information och kommunikation via olika digitala tjänster ökar och det åläggs medborgarna att ta del i denna utveckling. Därför vill vi liberaler påpeka behovet av vikten att dels se till att det finns fysisk tillgång, dvs. en fiberkabel, i en nära framtid till hela Åland och att det inte ska vara en oöverkomlig kostnad att ansluta sig och bruka tjänsterna. Hjälp till dem som av funktions- eller åldersskäl inte kan tillgodogöra sig dagens och morgondagens digitala utveckling behöver tillgodoses. Tidigare nämndes exempelvis biblioteken som en resurs. Tack.

    Talmannen

    Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Enda behandling efter bordläggning

    7        Säkerställa landskapets framtida infrastrukturella funktioner

    Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 18/2017-2018

    Landskapsregeringens budgetförslag BF 3/2017-2018

    Ärendet bordlades vid plenum den 17 september 2018. Diskussionen fortsätter och efter det börjar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Roger Nordlund

    Fru talman! Det var jag som begärde bordläggning senaste måndag för att jag ville ge framförallt regeringspartiernas företrädare här i lagtinget, gruppledarna, tillsammans med talmannen en möjlighet att försöka uppnå en kompromiss som skulle leda till en större enighet här i lagtinget när det gäller den här typen av ärenden, ansökan om extra anslag, som tillhör kategorin externpolitik.

    Talmannen har gjort ett gott försök och det vill jag framföra mitt stora tack till. Tyvärr har det inte resulterat i en kompromiss, utan jag har förstått att regeringspartierna och landskapsregeringen står fast vid sin linje. Då är vi på samma punkt som vi var för två dagar sedan. Det är jag den första att beklaga.

     I den här typen av ärenden så tror jag att det har betydelse, både i det här ärendet och i andra större kommande ärenden, att vi har en så bred och stark enighet som möjligt från åländsk sida.

    Fru talman! Jag vill för sakens skull få till protokollet att orsaken till att jag för den här diskussionen är den att vi just nu befinner oss i en väldigt avgörande stund när det gäller självstyrelselagsutvecklingen.

    I självstyrelselagsrevisionen är den ekonomiska biten en av de större delarna och en mycket viktig sådan. Det har i offentligheten varit klart uttalat att målsättningen från Ålands sida är att vi vill försöka få upp den årliga avräkningen/ klumpsumman med 15 miljoner. Lyckas vi med det, då har vi bättre förutsättningar att klara av de stora, stora utmaningar som vi har framför oss inte minst på investeringssidan.

    Precis som landskapsregeringen och även utskottet skriver här i betänkandet så kan det finnas en investeringsnivå som ligger på 430 miljoner de närmaste tio åren framför oss. Skulle vi lyckas få upp klumpsumman med 15 miljoner, och det skulle man ta gånger 30 år vilket ungefär man kan tänka sig att är den tid som en ny självstyrelselag ska gälla, så skulle det bli ungefär 450 miljoner. Lyckas vi få upp klumpsumman med 10 miljoner, då är det cirka 300 miljoner. Enkel matematik säger att skillnaden däremellan är cirka 150 miljoner.

    Det är därför som jag har sett det som viktigt och kämpat för att man i första hand ska ha största möjliga fokus på att lyckas med den uppgiften att få upp avräkningsbeloppet till den nu pågående revisionen till den nivå som vi alla har varit överens om här nämligen 15 miljoner mera. För då, bästa ledamöter, har vi en betydligt bättre möjlighet att klara av landskapets och invånarnas välfärd samtidigt som vi också har möjlighet att klara, inte bara Gripöbron och de broar som räknas upp här utan även alla andra som finns i pipelinen under de närmaste tio åren.

    Det, bästa ledamöter, har varit bevekelsegrunden för mig för att jag har försökt föra den här kampen att vi egentligen ska avvakta med den här framställningen tills vi har revisionen klar. Men i annat fall försöka få en så bred enighet som möjligt kring detta så att man kan använda de här pengarna, inte bara till Gripö utan - om det uppstår en annan majoritet - också till de övriga investeringarna som vi har framför oss.

    Men det vill inte majoriteten, det är bara att konstatera att så är fallet och jag beklagar det mycket. Jag konstaterar att den här regeringen Sjögren, tillsammans med partierna - liberalerna, moderaterna och socialdemokraterna tillsammans med Ålands Demokrati Stephan Toivonen - kommer att bryta den grundläggande inställningen att vi ska ha en så bred majoritet som möjligt när det gäller externpolitiken. Det får vi acceptera att man har sin fulla rätt att göra och ta det till oss. Jag beklagar!

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Fru talman! Tack för anförandet och begäran och önskan om enighet, den delar vi allihop, så är det självklart. Men det finns ju inget förslag! Centern eller Roger Nordlund har inte framfört något som helst kompromissförslag som man skulle komma överens om. Att skriva någon otydlig text i anhållan, det är ju omöjligt och det vet ju också ledamot Roger Nordlund om. Det har vi utrett i utskottet in i minsta detalj. Det vet också ledamot Roger Nordlunds representanter i utskottet att det är omöjligt att komma med en otydlig anhållan. Det skulle bara skjuta det här på en okänd framtid, så det finns inget förslag från centern till kompromiss. Hur ska man kunna enas om någonting när det inte finns något konkret förslag? Det enda förslaget som har framförts är att stryka Gripö-Degeröbron och det har vi inte kunnat gå med på, det går ju inte. Det är ett av lagtinget redan fattat beslut.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Ledamoten Petri Carlsson är lite nedvärderande gentemot lagtingets talman eftersom det har cirkulerat ett förslag där man har försökt få en bred uppslutning kring och det har man inte accepterat från er sida och det beklagar jag. Det hade haft en större möjlighet att lyckas om talmannen skulle ha fått ihop er än om centern hade lagt fram det, för det blir bara en röstning om det i sådana fall.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Fru talman! Centern har inte levererat något förslag överhuvudtaget, ingen från oppositionen har gjort det. Alla vet att det inte går att skriva in ett otydligt förslag. Det är helt solklart, även för talmannen nu, att det inte går att skriva något otydligt förslag. Man måste vara konkret i sin anhållan.

    Sedan vill jag också bemöta det som ltl Roger Nordlund sade om att det här ska leda till att man kapar självstyrelselagsreformen i den här frågan och använder det som argument nu att det här skulle vara så otroligt dåligt att använda extra anslagsverktyget och så är det inte. Det sade jag också i förra debatten, men då bemöttes jag med att jag var okunnig, men så är det ju inte. Riksregeringen vet om det, ministerierna vet om det och de flesta på rikssidan, som har någon som helst betydelse i den här frågan, vet om att vi har en anhållan om extra anslag på gång. Det är ingenting som kommer att äventyra självstyrelselagsreformen.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Ltl Petri Carlsson uttalar sig väldigt tvärsäkert i de här frågorna. Han vet, alla vet. Jag vet inte. Jag är säker på att finns det en politisk vilja så finns det också en väg framåt. Men det har inte funnits en politisk vilja, för det här förslaget går ut på att man ska hitta en finansiering för Gripö från den här sittande majoriteten för tillfället. Det är den springande punkten i det här och det är man beredd att offra den hittills ganska heliga principen att vi ska uppnå största möjliga enighet i externfrågor. Och det är detta som jag beklagar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Talman! Vi har ju nog extra anslagen med i verktygboxen som vi kan använda när de finns i självstyrelselagen. Då tycker jag att det är tokigt att blanda ihop extra anslaget och självstyrelselagsrevisionen. Det är ju två olika saker. Jag håller inte med hur ltl Nordlund resonerar, utan jag tycker att det här är olika saker och man ska inte blanda dem.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Principiellt håller jag helt med ltl Torsten Sundblom. Det är två olika saker. Men nu är det så att i politik måste man också vara pragmatisk och se den politiska verkligheten och hur den fungerar. Jag tror att det skulle vara klokare att försöka sätta all politisk kraft på att försöka få upp avräkningen till den målsättning vi gemensamt har, 15 miljoner, för det ger på sikt en mycket bättre utdelning för självstyrelsen ekonomiskt och det ger också full möjlighet att fullfölja den här extra anslagsansökan efter att den processen är klar. Jag hoppas att den ska vara klar de inom närmaste veckorna.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Talman! Blanda inte ihop det här! Oberoende av vad vi säger här så har vi extra anslaget och det ska vi kunna använda. Vi har varit väldigt försiktiga att använda det. Många av de regeringar som inte har vågat komma fram med frågorna om extra anslag så har ledamoten Nordlund suttit med i. Jag tycker att extra anslag är ingenting att vara rädd. Vi bevisade 2007 till 2011 att vi fick ett extra anslag för Finlandskabeln då. Varför kan vi inte ordna det igen?

    Sedan finns det ju i framställningen förvarnat redan om minst två frågor till där det kommer extra anslag, så det är inte bara Gripöbron det handlar om, utan det är betydligt större.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Det som skiljer ltl Torsten Sundblom och mig åt just nu är att ltl Torsten Sundblom vurmar väldigt mycket för extra anslaget och Gripöbron som ska finansieras och det har jag full respekt för eftersom han är från Föglö. Jag är lagtingsledamot och jag känner att jag har ett ansvar för hela Åland, och för mig är det viktigare att vi skulle trygga de här 450 miljonerna, alltså 15 miljoners höjning av avräkningsgrunden. Det är prioritet nummer ett som vi alla bör ha fokus på just nu.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, talman! Jag håller med ltl Roger Nordlund. Vi vill ha ett större avräkningsbelopp, vi vill se mera pengar. Men det som skiljer ltl Nordlund och mig åt är att jag tror att man på andra sidan också kan skilja på avräkningsbeloppet och extra anslag. Det är två skilda saker. Om vi kommer in med en ansökan om extra anslag så visar vi också att vi behöver mera pengar. Det behöver inte hela tiden bara vara Svarte Petter som ltl Roger Nordlund vill visa, utan istället kan det också bevisa att vi är i behov av pengar. Vi har ett driftunderskott på broarna och vi måste göra det här.

    Det som jag tycker är fult, ltl Nordlund, är att man drar in en politik om Gripöbron och hotar och skrämmer om självstyrelselagsreformen, det är inte schysst politik.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Vad som är schysst politik och inte schysst politik det får var och en avgöra. Den här majoriteten kämpar hårt för sin Gripöbro, det har man sin fulla rätt att göra. Jag kämpar hårt för att vi ska få en så bra självstyrelselagsrevision som möjligt och ett utfall på den ekonomiska sidan som tryggar inte bara det här året utan kanske 25-30 år framåt på en god nivå. Därför är tajmingen inte speciellt bra nu.

    Att det finns ett behov, det står helt klart inte minst efter framställningen där man lyfter fram 430 miljoner som behov inom de närmaste tio åren cirka. Vi behöver inte extra anslaget för att visa på behovet, det torde finnas andra sätt att göra det också.

    Ltl Göte Winé, replik

    Ltl Nordlund sade att majoritetspartierna vurmar för extra anslag för Gripöbron. Bästa ltl Nordlund, när detta var upp i tilläggsbudgeten så var det just det här som på ltl Nordlund ville, att vi skulle söka pengar för kortruttsprojektet och gå vidare med det. Nu gör vi det, men då är det fel och då tar man till självstyrelselagsreformen. Säg som det är bästa centern, det är inte det här som är problemet, utan att vi går vidare med en politik där man verkligen ser att det nu händer någonting. Vi borde ha sökt flera gånger tidigare om extra anslag, men man har inte vågat göra det. Vi måste bevisa att det är någonting vi kan göra. Vi kan inte hela tiden sitta och vänta, hålla varandra i handen och ingenting händer. Vi måste börja driva politik på Åland så att det händer något.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Vi kommer snart att få facit på detta med att driva politik, tror jag, de närmaste veckorna och då ska vi se vem som får rätt.

    För min del och centerns del så vi kommer vi inte att rösta emot ansökan. Vi kommer att lägga ner våra röster, för vi ser att det är viktigt och pengarna behövs till de elva andra broarna. Men vi stöder inte förslaget om Gripöbron och vi tycker att tajmingen inte är rätt just nu när vi precis är inne i de sista skälvande sista sekunderna av revisionsarbetet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Jag har stor respekt för ledamoten Nordlund och jag har stor respekt för ledamoten Nordlunds intention att hitta enighet. Men på vems villkor ska enigheten ske? Ska den ske genom förhandlingar eller genom att man berättar hur det ska vara? Tyvärr känns det lite som att det är det senare som det har handlat om nu.

    Under den förra mandatperioden fördes det nästan en identisk diskussion om ett extra anslag under en tid då självstyrelselagen förhandlades minst lika hårt, och inte bara självstyrelselagen utan också det finansiella systemet. Då tillhörde ltl Roger Nordlund de som tyckte att vi skulle söka pengar för man skulle inte blanda ihop de här två sakerna. Någonting har tydligen hänt nu.

    Att hålla ihop Åland är viktigt och det har ledamoten Nordlund sagt åtskilliga gånger. Men ska det ske genom att man använder det i en inrikespolitisk strid?

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! För det första så vill jag säga att på intet sätt vill jag eller oppositionen diktera hur det här ska se ut. Jag sade från talarstolen för två dagar sedan att jag skulle söka en sådan lösning som möjliggör både för den nuvarande majoriteten att förverkliga sin politik och också eventuellt för en ny majoritet efter nästa val. Det har varit min linje. Jag vill inte tvinga min politik på någon annan, vilket man nu från majoritetens sida gör, man tvingar sin politik på oss andra. Det tycker jag är det fundamentalt felaktiga i det här i och med att det här är ett projekt som sträcker sig över flera år och flera mandatperioder.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Återigen intentionen, om den görs såsom den beskrivs, är väldigt lovvärd. Men var är det konkreta förslaget till hur det skulle ha gjorts? I de diskussioner jag har fått refererat till så har det inte funnits ett sådant konkret förslag som leder till att man kunde ha gjort det på det sättet, rent praktiskt, rent formellt.

    Sedan tycker jag också att när man går upp i talarstolen och säger att man nu vill se till att vi ska rädda självstyrelselagsreformen men använder sig av en lokalpolitisk fråga, en självstyrelse internpolitisk fråga i förhållande till det, då tycker jag att man gör sig skyldig till att inte leva upp till det som har sagts tidigare, dvs. att vi ska se skillnad på inrikespolitik och självstyrelsepolitik. Det som ltl Nordlund gjorde i sitt anförande nyss var just precis att koppla ihop dessa två frågor på ett, enligt mitt sätt att se det, väldigt olyckligt sätt.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Ända från början, när den här framställningen förbereddes inom landskapsregeringen och hela processen igenom lagtinget, så har man från majoritetens sida varit fullt medveten om att det här är en externpolitisk fråga som man för fram till lagtinget. Man har inte bemödat sig om att försöka söka den bredast möjliga lösningen förut, utan man har fört sin egen vilja rakt igenom för man har en majoritet och då har man makten.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Nordlund. Jag är besviken på centern och ledamot Nordlund idag.

    Varenda gång som lagtinget har diskuterat inbesparingar i budgetar, tilläggsbudgeter och årsredovisningar så har centern sagt en sak: ”Det är onödigt, vi har en god ekonomi.”

    Nu har polletten äntligen trillat ner även hos centern att vi har ett enormt investeringsunderskott. Bara inom infrastruktur så är det över 400 miljoner de närmsta tio åren.

    När lagtinget debatterade Gripöbron var ledamoten emot av miljöskäl. Nu vill ltl Nordlund skrota kortrutten, skrota Gripöbron men har alibi med självstyrelselagen. Det är genomskinligt.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! När det gäller Gripöbron så finns det flera olika orsaker, det finns miljömässiga aspekter, ekonomiska och så vidare. Men vi behöver inte ta den debatten flera gånger här, för nu handlar detta om ett extra anslag.

    Min ambition är att landskapet i slutändan ska gå ut ur den här situationen med så goda ekonomiska förutsättningar som möjligt. Nu tror jag att vi bäddar för att det inte ska bli det bästa möjliga slutresultatet tyvärr. För mig är 450 miljoner - som skulle kunna vara det man uppnår med 15 miljoner höjningar av avräkningen på 30 år - det är något som är värt att kämpa för och kanske till och med vänta någon vecka med ett extra anslag.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Den kampen om de miljonerna går vidare oberoende hur centern agerar nu gällande extra anslaget. Det skulle vara klädsamt om centern var med på tåget.

    Precis som gruppordförande Jansson sade i måndags från talarstolen så insåg han då att vi har ett investeringsunderskott och nu bekräftade också ltl Nordlund det. Enda sättet som vi kan hantera det på är att göra skärgårdstrafiken mer kostnadseffektiv, att vi begär extra anslag och att vi inte kommer in med en tilläggsbudget full med snömos och motioner som kostar pengar för det är oansvarigt. Men på något sätt så är det inte riktigt i systemet hos centern just nu.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Ltl Holmberg låter alltid ganska aggressiv i sin argumentering och det är lite tråkigt och lite nedlåtande.

    Jag har full respekt för att den här majoriteten vill driva Gripöbron och genomföra den om man har möjlighet att göra det under sin mandatperiod.

    Men ltl Holmberg måste också respektera att det kan finnas en opposition som tycker annorlunda nu och kanske till och med en annan majoritet efter nästa val. Då tycker jag att det skulle vara klokt av det här lagtinget att hantera ansökan om extra anslag på ett sådant sätt - om vi lyckas få dessa 45 miljoner - att en ny majoritet kan använda dem på ett klokt sätt för att klara ut det här stora investeringsbehovet som vi har framför oss. Så enkelt är det faktiskt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Tack, fru talman! Ja, jag instämmer i kritiken. Jag är också besviken på ltl Nordlund.

    Jag kommer ihåg en debatt som Nordlund och jag förde före sommaren i ett annat ämne, där frågade ledamoten ledamöterna som satt i salen om de representerade sina hemkommuner eller om de representerade det som var bäst för hela Åland. Nu vänder helt plötsligt ltl Nordlund på steken och säger att nu ser vi bara till våra egna kommuner, så om man bor i skärgård så tittar man bara på den. Men det är ju det vi gör, vi ser till helheten kontinuerligt. Det tycker jag är mycket, mycket bättre politik än att hålla på att vända kappan hur det passar.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Den bästa helhetspolitiken är att lagtinget så enigt som möjligt försöker ge kraft i det sista finala arbetet med självstyrelselagsrevisionen så att vi når upp till 15 miljoner i ökning av avräkningen. Då har vi de bästa möjligheterna att klara välfärden för ålänningarna under de kommande åren och samtidigt också sköta investeringar, inte bara Gripöbron och de här elva som nämns här utan också alla de andra. Det är helhetspolitik som jag ser det.  

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Tack, fru talman! Det finns ett talesätt; ”den som ropar efter mycket mister ofta hela stycket” och det är det som ledamoten nu sysslar med. Nu vill han offra allt för eventuellt något som man inte vet, men kanske eventuellt möjligen kan få, istället för att ställa sig bakom och få en enighet. Det är faktiskt centern som väljer att bryta den enighet som det här lagtinget kan visa upp. Det är centern som nu lägger ner sin röst och visar att man inte är enig. Det tycker jag är svagt.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Åtminstone hittills, men allting verkar ju vara upp och ner just nu, så har det alltid varit majoritetens och landskapsregeringens ansvar att försöka söka kompromisser och leda det arbetet. Men vi tar gärna på oss också det ansvaret från centerns sida att vi ska försöka göra det framöver.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Talman! Jag vill bara uttrycka den oro jag känner när vi här i den här salen börjar sammanblanda självstyrelselag och extra anslag. Jag tycker det är oerhört viktigt att åtminstone vi klarar av att hålla de debatterna skilda åt och inte sammanblanda dem. Gör vi det så finns det risk att också andra gör det. Jag vill vara tydlig med att det är två skilda frågor. Jag utgår ifrån att centern delar den uppfattningen.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Som jag sade till ltl Torsten Sundblom, principiellt håller jag helt med om att det är två skilda saker. Men jag har varit politiker så länge så jag vet att vi lever i en politisk verklighet och en politisk helhet där allting på något sätt ändå sist och slutligen går ihop. I de situationerna så måste man vara så politisk klok som möjligt och tänka strategiskt. Det är därför som jag agerar på det sätt jag gör och centern och den övriga oppositionen. Alla har vi våra egna bevekelsegrunder.

    Vi har nu konstaterat att talmannens medlingsförsök misslyckades. Jag beklagar att inte grupperna kunde gå med på det, för det skulle ha varit en styrka för lagtinget och för den här framställningen.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    För att göra en kompromiss, som många andra varit inne på, så krävs det ju flera än en part. Däremot har jag uppfattat att de kompromisser som centern har varit beredda att gå med på har varit kompromisser som de vet att inte är genomförbara.

    Jag ser det här mera som ett spel för gallerierna än någonting annat.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Jag delar inte ltl Ingrid Johanssons åsikt. Jag är säker på att det skulle gå att formulera en sådan kompromiss som skulle gå att hantera politiskt också i Helsingfors. För precis som vi är politiker och vi har tjänstemän här så finns de också på den sidan och de kan också förstå politiska situationer. De är också föränderliga i Helsingfors, det är inte bara här på Åland som man är det och ibland måste man hantera situationer utgående från det. Vi ska heller inte undervärdera Helsingfors förmåga att förstå våra klämmar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tage Silander, replik

    Tack, fru talman! Det är faktiskt en viss logik i det som ltl Roger Nordlund anför i den bemärkelsen att man vill ha en möjlighet att ändra på fattade beslut när man tillsätter en ny regering efter valet. Den ambitionen är uppenbar, tydlig och därför förståelig.

    Samtidigt så kan man tycka att det är svårt för det här lagtinget och den här landskapsregeringen, vilken den än är, att få till stånd någonting överhuvudtaget. De här mandatperioderna är lite för korta för att få stora beslut fattade.

    Jag tänkte fråga så här: Om ltl Nordlund gör rätt bedömning att det är en risk för självstyrelselagens reformering om man går in för den här anhållan, finns risken då att vi inte lyckas med reformeringen av självstyrelselagen samtidigt som vi också misslyckas, uppenbarligen, med det här?

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Det är svårt för mig att bedöma alla de här riskerna. Ser man det rent logiskt och tar på sig sin Helsingforshatten så är det ganska lätt att de tänker; ”Ni får 45 miljoner här. Varför ska ni då bråka om att höja klumpsumman desto mera? Är ni är aldrig nöjda?”

    Det är därför som jag tycker att vi tar det här fel väg. Klumpsumman är det grundläggande i vårt ekonomisystem, extra anslag ska komma sedan såsom ett extra anslag.

    Ltl Tage Silander, replik

    Tack, fru talman! Men det kan ju innebära att vi tappar båda bitarna rent teoretiskt. Med den här anhållan så har vi en möjlighet att få ett extra anslag på 45 miljoner, men det skulle vara jättebra om alla var med på det. Besluten om vad man tänker investera i är fattade. Nu pratar vi egentligen inte om dem längre, utan nu pratar vi om att det kan bli ebb i kassan om vi inte får det finansierat. (… taltiden slut).

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Eftersom ltl Silander hade hyggligheten att medge att det fanns en viss logik i mitt tänk, så ska jag också vara hygglig tillbaka och medge att det finns en viss logik i ltl Silanders resonemang och också regeringens. Så jag kan förstå att man vill få iväg det så snart som möjligt med tanke på att det är ett regeringsbyte i Helsingfors också och de här kanalerna är upparbetade.

    Men för den skull tror jag inte att det kan ha en avgörande betydelse om man gör det precis nu eller om att hade avvaktat självstyrelselagsrevisionsarbetet, för det arbetet måste rimligen - utan att ha någon större insikter i detta än någon annan just nu - vara precis i finalen, för annars kommer inte revisionen att hinna igenom den nu sittande riksdagen.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Minister Mats Perämaa

    Fru talman! Jag hoppas att ltl Nordlund hör vad jag säger för jag kommer att avsluta mitt anförande med att ställa en konkret fråga, en direkt riktad fråga här ur talarstolen.

    Men först om självstyrelselagsrevisionen eftersom det blev en hel del diskussion om den. Ända sedan framställningen om extra anslag remitterades här i lagtinget till utskottet så har ju centern fört fram farhågorna kring att ett extra anslag kan kopplas ihop med själva revisionen och det tycker jag att är en berättigad fråga.

    Därför har landskapsregeringen synnerligen noggrant i kontakterna med riksregeringen också lyft upp den här frågan för att vi så gott det är möjligt skulle säkerställa oss om att de här sakerna hålls isär.  Vi har också informerat lagtingsledamöter, speciellt självstyrelsepolitiska nämnden och också centerpartister, att det har klarerats på så hög nivå som möjligt att de här sakerna behandlas separat. Precis som ltl Karlsson sade här så har alla känt till att den här frågan finns och att det här äskande finns så det är ingen överraskning för någon. Det nämns till och med utkastet till proposition som också har cirkulerar här att så är fallet. Det har klarerats att de här sakerna hålls isär och det är någonting som vi måste gå på.

    Det här skedde redan förra sommaren. Sedan dess är det egentligen bara centerpartiet som kopplar ihop frågan på nytt. Vi får hoppas att tidningsrapporteringen inte ger brasa åt en sådan utveckling i framtiden, att de skulle kopplas ihop.

    Sedan till det som kommer att resultera i en fråga till ltl Nordlund och centern. Det som centern nu för fram och har förfäktat här under diskussionen är ju att vi skulle komma till en kompromiss som skulle sluta med att vi enas i en större och bredare majoritet om att lämna in en anhållan om extra anslag. Vi skulle inte fokusera så på den bro som majoriteten avser att bygga.

    Nåväl, om man nu kopplar det till det som centern driver att det är risk för att de här sakerna kopplas ihop, som nämndes av ltl Roger Nordlund, på vilket sätt blir då risken, i förhållande till självstyrelserevisonsarbete, mindre om vi för fram ett äskande om 45 miljoner som mera passar in på centerns målsättningar om vilka broar man ska bygga jämfört med om vi satsar på de broar som majoriteten vill bygga? På vilket sätt kommer regeringen Sipilä att anse att nu är det en luddig skrivning om att bygga någon annan bro istället för Gripöbron så därför är den här frågan inte så farlig och därför kan vi gå med på en högre avräkning?

    Jag vill för min del att det också noteras i protokollet att centerns kompromissförslag gäller ju att ansöka om extra anslag om 45 miljoner. Den här risken som utmålas är lika stor med den ansökan i så fall.

    Så därför faller den logik som har förts fram här helt och fullständigt och det här behöver finnas noterat i protokollet. Jag ser framför mig att centern här försökte förbereda en kommande kritik mot landskapsregeringens arbete med självstyrelagsrevisionen om vi inte skulle uppnå 15 miljoner i höjd grundfinansiering. Det är vad centern och ltl Nordlund driver och öppnar upp för risken i så fall, exakt lika mycket som det som majoriteten här förespråkar.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Tack minister Perämaa för de klargörandena.

    När det gäller det förslag som då skulle ha cirkulerat så har det inte någonstans framförts något förslag från någon i oppositionen eller centern och inte heller att det skulle skjutas fram i tid. De förslag som har kommit har ju varit att Gripö-Degeröbron skulle bli otydligare, dvs. man tror att utan den så skulle förslaget gå igenom i Helsingfors. Jag har inte heller riktigt förstått den logiken. Det har aldrig förts fram något annat förslag i diskussionerna.

    Men även om det skulle föras fram då kommer det en reell risk med in i bilden, dvs. de sju månader vi har på oss till april 2019 med den nu sittande regeringen på rikssidan som har informerats och som man har fört diskussioner med om det här extra anslaget. Visst är det väl så, ministern, att då ökar ju risken för att vi minskar sannolikheten med att få igenom ett extra anslag? Åtminstone så borde chanserna minska eller hur ministern?

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag bedömer i varje fall att möjligheten till framgång är större om de beslut som ska fattas på respektive håll görs av sådana personer som har varit med om de förankringsdiskussioner som landskapsregeringen har genomfört, dvs. med kommunikationsministeriet där förankring har skett via infrastrukturministern och med finansministeriet via finansavdelningen och mig. Blir det byte på de posterna där så då är ju förankringen inte gjord med de rätta personerna.

    Sedan är det ändå Ålandsdelegationen som fattar det slutliga beslutet. Men de görs ju på basis av utlåtanden från de ministerier jag här nämnde tidigare. Det är klart att det är bättre att förankring och utlåtanden, på deras håll, sker av samma personer. Så risken ökar om vi lämnar det över riksdagsvalet.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Fru talman! Det är bra. Det är viktigt att vi vet om det här, det är något som jag har känt till, men också att hela lagtinget och även de som inte har lyssnat vet om att det finns en viss deadline. Börjar man diskutera att flytta på den, vilket inte har framförts som ett förslag men om man nu skulle göra det så ökar risken för att det blir svårare att få igenom anslaget. Det här vet vi inte om, men vi känner till att det finns bättre förutsättningar idag att genomföra det om vi sköter det här före de sju månaderna har gått nu fram till riksdagsvalet. Så det är bra att vi vet om det och att det är mycket tydligt för oss alla här i lagtinget att det är på det sättet att det finns en viss deadline inom de här sju månaderna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Det är egentligen majoriteten som har ändrat sig i den här frågan. Jag uppfattade att det fanns en ganska stor samstämmighet i samband med remissen av det här ärendet tidigare att man skulle ligga lågt i finans- och näringsutskottet med denna fråga, ta det lite lugnt och avvakta hur revisionsarbetet går framåt.

    Sedan kom det nya signaler här för några veckor sedan att arbetet skulle sättas igång och föras fram.

    Tydligen har ändå minister Perämaa och regeringen precis samma farhågor som jag har i denna fråga, att det finns risk för att de här sakerna ibland blandas ihop.

    Men jag har sagt två saker. Jag tycker att tajmingen är fel och det gentemot Helsingfors i den här externpolitiska frågan. Sedan har vi en inrikespolitisk fråga och det är om Gripöbron ska vara med eller inte i det här ärendet.

    Men min fråga till minister Perämaa är: Vad prioriterar minister Perämaa mest, 45 miljoner extra anslag eller att vi får upp avräkningsökningen till 15 miljoner?

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Alla noterar väl att ltl Nordlund istället för att svara på frågan ställer en motfråga. Det är klassiskt sätt att debattera förstås.

    Den här landskapsregeringen noterade den diskussion som fördes här i samband med remissen. I och för sig har vi varit fullt medvetna om att vi inte på något sätt har en önskan om att riskera självstyrelselagsrevisionen, att det skulle bli en koppling till ansökan om extra anslag. Men det såg ju oppositionen till att det blev tydligt och klart i tidningarna och den varianten uppfattades också på rikshåll.

    Men därefter så har vi gjort ett noggrant arbete i de politiska kontakterna för att säkerställa oss om att extra anslag har att göra med den gamla självstyrelselagen och våra behov kopplat till äskanden tidigare och hålla isär dem. Det är på grund av signalerna vi har fått i den frågan, att de hålls isär, som har föranlett oss att begära att utskottet driver frågan vidare.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! När det gäller extra anslagsansökan och beredning i Helsingfors är det framförallt ministerierna, i det här fallet är det väl kommunikationsministeriet, som är själva sakministeriet när det gäller att lägga grunden för att få det behandlat på ett bra sätt. Och alla de tjänstemännen kommer att finnas kvar oberoende av hur det går i riksdagsvalet. Samma sak gäller också på finansministeriet, alla de tjänstemännen kommer att vara kvar. När det gäller Ålandsdelegationen så mig veterligen så har det inte varit någon diskussion med dem. Kanske någon har informerat dem, men det är mera än vad jag känner till i det här ärendet.

    Om det finns en grundläggande positiv inställning hos ministerierna i Helsingfors, då tror jag att riskerna inte är speciellt stora för hur de politiska förändringarna blir i Helsingfors efter riksdagsvalet. Den här regeringen kommer ändå rimligen att sitta kvar fram till april-maj och har alla möjligheter att föra fram det här.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag ber att alla har noterar att ledamoten Nordlund nogsamt avstod från att svara på min ursprungliga fråga som var själva kärnan i det anförande jag höll. Frågan var: På vilket sätt blir risken för att ett extra anslag skulle påverka självstyrelselagsrevisionen mindre bara för att man skriver i ansökan om broar som centern vill ha, jämfört med broar som majoriteten vill ha? För det är ju inte någonting annat som centern driver här. Man driver ju frågan om att få ansökan om 45 miljoner formulerad såsom centern vill ha den för att bygga någon annan bro. Frågan besvarades inte och därför får den lämnas öppen här i luften just nu. Det som centern driver riskerar i så fall självstyrelselagsrevisionen exakt lika mycket.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack minister Perämaa, det var en fiffig fråga.

    Läser vi motiveringen i den reservation som centern och delar av den övriga oppositionen lämnade in gällande betänkandet så står det: ”Vi stöder tanken på att effektivisera och på sikt göra skärgårdstrafiken mer ekonomiskt hållbar. Däremot stöder vi inte landskapsregeringens prioriteringar, dvs. att som första stora kortruttsprojekt bygga en fast förbindelse mellan Gripö och Degerö. Vår målsättning är att extra anslaget denna gång ska kunna användas för i första hand grundrenovering av den befintliga infrastrukturen samt investeringar i nytt tonnage.”

    Så det är lite dubbla budskap som kommer här i dagens debatt. Ena stunden vill centern att vi inte ska lämna in en ansökan om extra anslag på grund av att det kan störa självstyrelselagen, å andra sidan vill de lämna in en ansökan men utan bro och med tonnage istället.

    Det var en fiffig fråga!

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Ja, reservationen säger det där och det var centerns representant i finans- och näringsutskottet som drev den frågan.

    Men nu tycks ju inte centern, åtminstone inte ltl Roger Nordlund, driva den frågan, utan ltl Nordlund har varit villig att gå vidare med en ansökan just nu bara om man byter bron mot en annan bro, eller åtminstone skriver så luddigt att man kan bygga en annan bro istället. Det är åtminstone det senaste som jag uppfattar att centern har drivit i den här frågan. Vi får väl se under debatten var vi hamnar till slut. Men att lämna in en extra anslagsansökan nu och då spelar det ingen roll vilken bro man ska bygga om man möjligen ska utmåla någon sorts risk i förhållande till självstyrelselagsrevisionen. Det var mitt viktigaste budskap här.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Från centerns sida så sade vår gruppledare, redan i samband med remissen, att vi är tveksamma till att lämna in en extra anslagsansökan just här och nu med beaktande av det känsliga förhandlingsläget också i relation till självstyrelselagens revidering.

    Vi kan tycka här att det är två helt olika saker, och det är det naturligtvis, men vi har inte tolkningsföreträde i Helsingfors. Det är väldigt lätt att någon stiger upp och säger ”ska Åland ha ännu mera pengar? De fick ju just det och det”. Det är vår första huvudfråga.

    Som andra huvudfråga säger vi så här; ska man lämna in en ansökan om extra finansiering så bör den vara så bred som möjligt eftersom den sträcker sig över så lång tid så att så många partier som möjligt har varit med i ansökan.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det blir inte lätt för mig att riktigt hålla reda på vad centern har föreslagit i den här frågan.

    Tidsaspekten diskuterades i samband med remissen. Den har vi tagit till oss, diskuterat och fått det deklarerat, som vi menar, på högsta möjliga politiska nivå.

    Men sedan i slutskedet av debatten i måndags då förde åtminstone inte ltl Nordlund längre, som jag uppfattade det, talan för den reservation som centerns ordförande har skrivit under i finans- och näringsutskottet och inte heller de obundna, ltl Häggblom, som föreslog att den här framställningen skulle förkastas. Det om det.

    Men i slutskedet och det som diskuterades de här två dagarna var en kompromiss för att skicka den här ansökan vidare, bara att det skulle stå luddigare om broarna som vi har beskrivit många gånger förut. Så detta tycks vara det senaste som centern har fört fram.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Jag noterar finansministerns något raljerande ton gentemot delvis ltl Roger Nordlund och också delvis gentemot det parti som jag representerar. Jag tycker faktiskt att det är helt onödigt. I sådana här frågor så bör man eftersträva så bred konsensus som möjligt, därför att infrastrukturella satsningar sträcker sig över så pass lång tid, flera perioder, så att flera partier som sitter i lagtinget bör ha möjlighet att påverka processen.

    Vi har sagt hela tiden att det här är ett känsligt läge. Vi har också sagt att vi inte är nöjda med de skrivningar som finns. Jag tycker inte att finansministern behöver känna så stor oro kring vad centern tycker och inte tycker. Vi vet mycket väl vad vi vill och det kommer vi att föra fram. Det vore kanske istället läge att försöka fokusera lite mera på den egna politiken och regeringsarbetet.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Min avsikt är förstås inte att raljera med ett enskilt parti.

    Men om vi nu ändå upprepar det som har hänt under de senaste dagarna. Vicetalmannen producerade en reservation i finans- och näringsutskottet som gick ut på att istället för att bygga bro skulle man köpa en ny färja. Samma reservation undertecknades av ltl Häggblom här i måndags och då stödde ltl Häggblom ett förslag om att förkasta hela framställningen och inte längre omfattade den gemensamma reservationen. Sedan uppfattade vi att den mycket erfarna ltl Nordlund mer eller mindre tog över diskussionen för centerns del och letade efter en kompromiss hur man skulle gå vidare med den här framställningen, bara det att man skulle öppna upp för att bygga en annan bro.

    Dessa svängningar har nu hänt under några dagar. Meningen var inte att raljera utan jag försökte beskriva ett faktiskt förfarande.

    Talmannen

    Tiden är ute! Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Johan Ehn

    Talman! Att ha olika åsikter om hur skärgårdstrafiken ska byggas upp, fungera och drivas är bra och sunt. Det är det som bygger samhället. Det är på det sättet som vi tillsammans faktiskt ser till att det kommer det bästa ut av det. Vi ger dessutom alternativ till människorna.

    Att föra oppositionspolitik där man granskar, kritiserar och för fram alternativ är också viktigt och alldeles nödvändigt. Jag skulle inte vilja sitta i en sal där alla satt och nickade och sade ja och amen till allting.

    Däremot finns det tillfällen där jag tror att det är viktigt att faktiskt stå upp tillsammans och kanske också våga sig på att ta steget att nicka tillsammans. Det gäller sådant som vi har varit ense om att faktiskt göra, dvs. när vi ska driva frågan om självstyrelselagsrevisionen.

    Jag tror att den gentlemannaöverenskommelsen som har funnits är rätt viktig. Jag vet att ltl Nordlund har stått upp för den ganska många gånger både i sin roll nu som oppositionspolitiker, men framförallt under den tid som han tidigare har tjänat lagtinget och landskapsregeringen att faktiskt försöka få till stånd det. Där ska jag ge min stora respekt för att också det har lyfts fram i den här diskussionen.

    Men däremot så tycker jag faktiskt att ltl Nordlund nu gör sig skyldig till att själv vara med och riva upp ett sår. Att visa på att det ska finnas en koppling mellan vad vi beslutar om, som egentligen är en internpolitisk fråga, och resultatet i förhandlingarna Helsingfors. Det är någonting man måste respektera, men jag har väldigt svårt att förstå hur man resonerar när man å andra sidan står upp för och säger att man faktiskt vill skapa den här enigheten.

    Jag tror att det skulle vara viktigt att kontinuerligt driva frågorna så att vi står här i salen och debatterar hur skärgårdstrafiken ska se ut, tycker olika, får fram majoriteter och driver det.

    Men när vi börjar blanda ihop dem på det sätt som nu framförallt Roger Nordlund gjorde i sitt senaste anförande, som jag reagerade på och fick mig att gå upp hit faktiskt, då tycker jag att vi är ute på fel spår. Vi är ute på fel spår om vi försöker att använda externpolitiken för att få en förändring i lokalpolitiken. Det är inte den väg som jag vill vandra, men det är upp till var och en att göra de valen.

    Det är intressant också att kunna konstatera att när det gäller själva allvaret i huruvida vi ska föra det här vidare eller inte, så har jag också hört till dem som har resonerat på samma sätt som ltl Nordlund. Är klokt att överhuvudtaget lyfta det här under den tid när vi förhandlar om självstyrelselagen? Men ganska många och nuvarande sittande regering övertygade mig om att det argumentet kan man inte använda sig av. Vi har ett system som vi ska respektera och det måste vi köra.

    Samma argument användes i den förra landskapsregeringen där jag hade nöjet att sitta tillsammans med ltl Roger Nordlund och där resonerade vi också om den här biten. Då kom vi fram till att inte lägga fram ett förslag om ett extra anslag, men inte beroende på det argumentet utan då för att vi inte kunde samla en majoritet kring vad innehållet i en sådan ansökan skulle vara.

    Notera då, det var en majoritet som eftersträvades och det lyckades vi inte nå. Vi hade olika åsikter om hur paketet skulle se ut. Därför kom det ingen framställning den gången, man ville inte blanda ihop frågorna om externpolitik och internpolitik. Det var internpolitiken som vi inte kunde komma överens om den gången så att vi fick en majoritet. Vem som har rätt eller fel, det får man bara veta när man lever livet vidare, för ingen av oss har kristallkulan.

    Däremot så tror jag det väldigt dumt att redan nu säga att det här är något som den andra sidan ska använda som argument. Då spelar vi ju dem i händerna och det skulle inte jag vilja vara med om att vi gör. Tack, fru talman.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag vill bara tacka ltl Ehn för det som ledamoten sade om hanteringen av en eventuell extra anslagsansökan under den förra mandatperioden. Mitt parti har blivit beskylld, åtminstone fem gånger, av sittande vicetalmannen att det skulle ha varit liberalerna som stoppade en sådan ansökan den gången. Därför känns det rätt och väl att höra att det förmodligen inte bara var liberalernas fel, utan det fanns komplikationer i hanteringen av detta också inom majoritetsblocket. Rätt ska vara rätt och saker och ting som är rätt bör komma fram. Jag tackar för det.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Fru talman! Mitt anförande ska inte ses på det sättet att jag varken försöker frita någon eller beskylla någon för någonting. Jag försöker att sätta den här frågan i belysningen av var vi står idag och vart jag tycker att vi borde komma.

    Jag har respekt för att man kan ha synpunkter på att man inte vill göra en ansökan framåt till Helsingfors när det gäller den här biten, men då ska man koncentrera sig på den saken just specifikt.

    Det som hände under förra mandatperioden har gått och nu är det framåt vi måste se.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Så är det, fru talman, det är helt rätt och riktigt. Jag kände bara att jag ville säga den saken som jag sade.

    För övrigt var det ett bra anförande som var framåtsyftande och välbalanserat. Bra så!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Jag blir lite förvånad över ltl Ehn. Jag trodde att förslaget om extra anslag som cirkulerade till finans- och näringsutskottet under den förra perioden hade hela regeringens stöd. Jag har levt i den tron ända tills nu för några minuter sedan, så det var en ny information för mig men det var ju bra att den kom fram till slut. Man lär sig hela tiden.

    Fru talman! Vi kan debattera här fram och tillbaka hur mycket vi vill, men var och en som sitter i salen och alla andra ålänningar måste rannsaka sig själva. Tror man att finansministeriet i Helsingfors inte blandar ihop 45 miljoner i extra anslag och diskussionen om avräkningens storlek, då ska man köra vidare. Tror man att det kan eventuellt kan påverka varandra lite, då ska man vara försiktig.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Det är intressant hur olika minnesbilder man kan ha. Jag ska vara ännu tydligare i det här sammanhanget, jag tror att ltl Nordlund och också andra i regeringsbänkarna kan verifiera det jag säger. Framförallt min grupp hade stora bekymmer med att i det förslag som lades fram då, och som cirkulerade bland partierna, så var det inte tillräckligt mycket som fanns med i den extra anslagsansökan. Det tror jag nog att ltl Nordlund kommer ihåg om han också rannsakar sig själv.

    Sedan tycker jag det skulle vara intressant att höra om det är så att man ska rannsaka sig på det sättet som ltl Nordlund nu säger, vilket jag tycker är viktigt; på vilket sätt har läget förändrats rannsakningsmässigt i sinnet om hur finansministeriet skulle se på de här frågorna från tre år tillbaka i tiden tills nu? Varför?

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! För tre år sedan låg det här revisionsförslaget i en parlamentarisk kommitté för beredning och hade en ganska lång väg att vandra fram till regeringen och till finansministeriet, så det var en annan tid.

    Nu är vi inne, som jag ser det, i de själva sista sekunderna. Jag tycker det är olyckligt att det blir den här tajmingen. Jag hoppas att jag har fel och att allting går bra så att vi får en höjd avräkning och ett extra anslag för det är absolut det bästa för samhället.

    Den här landskapsregeringen tar en väldigt stor risk just nu.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Fru talman! Jag har med det här fått en förklaring på hur man ser på saker och ting. Jag delar inte den synen att situationerna är speciellt olika, eftersom det redan då fördes exakt samma diskussion, är tajmingen rätt? Då befann sig Ålandskommittén i läget där man just diskuterade de här frågorna. Vi diskuterade fram och tillbaka, men då blev vi politiskt eniga kring att vi inte fick blanda ihop de två ekonomiska systemen; det som vi lever i och det som komma skall.

    Sedan kan man hela tiden föra ett resonemang om huruvida det var rätt resonemang eller inte. Men jag konstaterar att vi var eniga om det då, och att vi idag då inte längre är eniga och det får jag också ha respekt för.

    Men jag tycker att det är en problematik att vi härifrån den här salen serverar det argumentet extra tydligt genom att vi måste ta den här diskussionen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! Skulle ltl Ehn kunna förklara varför landskapsregeringens budgetförslag till den här delen har legat i utskotten ett halvår, det kom i april och nu har vi september? Är det inte så att man har känt en oro för att det här ska sammankopplas alltför mycket med den pågående revisionen?

    Sedan måste jag verkligen tacka, för nu får jag äntligen förklaring på varför den föregående ansökan om extra anslag föll platt till marken. Ltl Ehn meddelande just nu att det berodde på att moderaterna motsatte sig den också. Dess omfattning var ju stor jämfört med det nu liggande förslaget. Om jag minns rätt, 146 miljoner och ltl Ehn sade att den var för begränsad. Det var en framställan som hade en möjlighet att få effekt, för man visade på ett totalt ansvarstagande för Ålands del under en begränsad tidsperiod istället för denna, i sammanhanget 430 miljoners investeringsbehov, begränsade ansökan.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Den diskussionen, fru talman, som fördes under förra perioden torde inte vara obekant. Jag vet inte hur många möten vi satt på och diskuterade de här bitarna. Omfattningen om vad som skulle räknas in i kortruttsprojektet och vad som inte skulle räknas in i kortruttsprojektet fördes mellan de olika partierna. Vi hade skrivningar i budgeten som indikerade på att vi var på väg att gå åt ett visst håll.

    Det var självklart så att det i vår grupp och i andra grupper här i salen fanns sådana som framförde synpunkter på att vi inte hade en tillräckligt bred formulering i ansökan. Det som fanns med där då var fasta förbindelsen som nu också diskuteras mellan Föglö och fasta Åland. En sådan diskussion förekom och det gjorde att vi i slutändan inte kom fram till ett slutligt ställningstagande tillsammans. Man gjorde bedömningen att det inte fanns en majoritet för att föra fram ansökan då.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Då beklagar jag verkligen på ålänningarnas vägnar att vi har tappat x antal miljoner som vi kunde ha haft med i investeringsflöden nu redan sedan många år tillbaka.

    Med det ursprungliga förslaget gick finansminister Roger Nordlund till och med till finansutskottet på den tiden för att diskutera. Det fanns ju 65 miljoner i satsningar på skärgårds trafiksystem, 31 miljoner för åtgärder av brobeståndet och 50 miljoner euro för nytt tonnage, inklusive nödvändiga hamninvesteringar. Och till detta medverkade moderaterna bakom de övriga regeringskollegornas rygg att fälla. För det är ju det budskapet vi får här idag. Det var oenighet inom moderaterna som gjorde att liberalernas ord i finansutskottet vägde så tungt, för där motsatte sig liberalerna denna åtgärd från åländsk sida. Synd och skam!

    Ltl Johan Ehn, replik

    Fru talman! Jag gillar att spela teater. Jag tycker det är kul att stå på scenen, men den här pjäsen blir ju tragikomisk nu. Nog vet väl ltl Harry Jansson, tillsammans med övriga centern, att de här diskussionerna fördes. Vad var nyheten i det? Annars kan man ju komma fram och berätta varför inte det här anslagsförslaget kom fram. Varför tog vi inte det och förde fram till fortsatta beslut? Inte berodde det slutligt på att inte liberalerna var med, utan vi gjorde bedömningen gemensamt om att vi inte hade en majoritet för att föra fram den. Det som framförallt saknades i det där sammanhanget, det var ju den fasta förbindelsen som vi var väldigt tydliga med att lyfta in i det sammanhanget. Det har inte varit något som inte har framkommit tidigare i den här diskussionen och den finns fortfarande kvar. Där fanns också en möjlighet att från bägge håll kunnat gå vidare. Det här är ju ingenting nytt på något sätt i världen. Vi kan sluta spela teater där.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Petri Carlsson

    Fru talman! Det här har ingenting att göra med självstyrelselagsreformen längre. Jag ska förklara att försöka varför det är så.

    Ja, vi var oroliga i början av sommaren om det här kommer att påverka självstyrelselagsreformen om vi kommer med en anhållan om 45 miljoner till rikssidan. Så, ja, jag åtminstone var lite orolig.

    Jag uttryckte i debatten att jag är beredd att diskutera den här frågan, även vad gäller formuleringarna - jag kommer till det senare - för att få igenom en enighet i lagtinget.

    Men vad har hänt under sommaren som gör att majoriteten i utskottet gör en annan bedömning.? Det var en fråga som ställdes här av ltl Harry Jansson. Jo, självstyrelselagsreformsdiskussionen har gått framåt. Diskussionerna fördes mellan landskapet Åland och riket.

    Nu vet vi att de känner ju till att vi har en anhållan här, det har de ju bekräftar själva skriftligen till oss. Det vet vi om, det känner oppositionen till. De från rikssidan har bekräftat det skriftligen också, att det finns en extra anhållan och att det här ska hållas separat. Så då behöver vi inte känna den här rädslan längre, den borde inte finnas där. De vet om det precis som vi vet det. Ska vi välja då att inte göra någonting till 2022 när den här självstyrelselagsreformen är tänkt att träda i kraft? Vi måste ju följa vår egen gällande lagstiftning också, och det känner de till och det är ingenting som är något konstigt alls. Det där argumentet fungerar inte.

    Vad handlar det här om då? Jo, det här handlar om Gripö-Degeröbron. Vad ska man göra då? Ja, då ska man läsa betänkandet från finans- och näringsutskottet där vi på sidan 2 tydligt redogör för hur långa behandlingstider det har varit när det gäller de tre extra anslagsanhållandena som har lämnats in med gällande självstyrelselag; Sverigekabeln - 22 månader, Tingsbacka – 12 månader och Finlandskabeln - 33 månader. Vi hörde nu att det fanns en viss deadline här med sju månader för att klara av att hantera den här extra anhållan.

    Så vill man stoppa bron då ska man ju se till att förlänga tiden, definitivt. Ju otydligare man är desto större chans att anslaget inte kommer att beviljas och desto större chans att det kommer att ta längre tid, det vill säga att en ny regering hinner tillträda. Ju otydligare vi är desto större chans att anhållan faller eller att anhållan tar mycket längre tid. Ju tydligare vi är i vår skrivning desto större chans att anhållan beviljas och desto större chans att handläggningstiden blir kortare. Det här borde alla känna till nu. Så är det.

    Nu är vi tydligare, mycket tydligare. Förutom lagförslaget så finns kortruttens förstudie med som bilaga som är väldigt omfattande som alla känner till. Det finns beslutsunderlag på västra och östra Föglö. Broutbytesprojektet finns med, projektdirektiv och det finns mycket dokumentation och underlag samt skrivningen är synnerligen tydlig vad vi begär för. Möjligheterna är bättre att få igenom den om man är tydlig och om man har bra utredningar och underlag. Så vill man skjuta broprojektet mellan Gripö och Degerö i sank så då ska man ju se till att den skrivningen som vi har i vår anhållan är otydligare.

    Jag har försökt förklara detta. Jag hoppas att det nu har sjunkit in.

    Strategin från centern, framförallt nu här i debatten, handlar inte om självstyrelselagsreformen, mina kära vänner, det handlar om bron mellan Gripö och Degerö och ingenting annat. Man vill förhala den här tidpunkten och skjuta det i sank. Något annat handlar det inte om.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Ltl Petri Carlsson har helt fel i sitt anförande nu.

    Den här majoriteten har skaffat sig en beviljningsfullmakt på 40 miljoner euro för att förverkliga Gripöbron. Den kommer att förverkligas oberoende av om det här extra anslaget beviljas eller inte, så är det upplagt i budgeten. Det enda som kan stoppa Gripöbron är sannolikt det lagtingsval som vi har om ett år. Blanda inte ihop detta och säg att det här stoppar Gripö! Det är den politiska majoriteten här på Åland som bestämmer om bron förverkligas eller inte.

    Ni har skaffat er en bevillningsfullmakt på 40 miljoner just för att kunna förverkliga den där bron.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Fru talman! Jag har inte påstått att det kommer att stoppa den. Jag har påstått att det är vad centern vill, man vill stoppa den. Det är bra att ltl Nordlund bekräftar att man själv är fel ute om man försöker stoppa det genom det här förslaget till beslut som man själv föreslår i sin reservation.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Fru talman! Centern och Roger Nordlund vill att vi ska få det bästa möjliga slutresultatet i förhandlingarna när det gäller självstyrelselagsrevisionen och framförallt det ekonomiska utfallet för Åland under de kommande 30 åren. För mig är det en väldigt stor skillnad om vi får 0, 10 eller 15 miljoners ökning av avräkningen. Det är 450 miljoner som vi har i den potten och då gäller att man har en politisk känsla och handlar rätt. Jag hoppas att vi får det bästa möjliga utfallet i bådadera. Det är naturligtvis bäst för Åland om vi får en bra avräkning och ett extra anslag, det är det ideala. Men jag tror att man ibland måste prioritera och ta saker i deras rätta ordning. Jag tror att den här landskapsregeringen och majoriteten nu är lite farligt ute.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, fru talman! Jag delar den åsikten fullt ut att vi ska få så mycket som möjligt ur självstyrelselagsreformen.

    Men det som ltl Roger Nordlund inte nämner, inte har nämnt en enda gång och fortsätter att ignorera, det är ju det faktum att riksregeringen har ju skriftligen bekräftat att de känner till anhållan om extra anslag och att den inte utgör ett bekymmer. Vad är då problemet? Det är gällande lagstiftning. Inte kan vi välja att inte göra någonting fram till år 2022 innan reformen träder i kraft. Det är under gällande lag vi ska anhålla. Det här är fullständigt känt för både riksregering och vi alla här. Jag förstår inte vad problemet är. Jag tycker inte man ska blanda ihop det här och det vet nog ltl Roger Nordlund. Det är nog en strategi som jag ogillar väldigt mycket.

    Talmannen

    Plenum avbryts här, ajourneras och vi återupptar plenum efter cirka 30 minuter. Alla känner till anledningen. (Avtackande av vaktmästare Hans Grönvall som går i pension)

    Talmannen

    Plenum fortsätter.

    Ltl Bert Häggblom

    Tack, fru talman! Den här framställningen som finansutskottet lämnat sitt betänkande om visar att vi inte har lyckats nå en framgång.

    Lantrådet bjöd i tiden in oppositionen till diskussioner för att försöka nå enighet. Det har inte varit obekant för landskapsregeringen vad oppositionen önskade beträffade framställningen.

    Jag tror att ingen är emot att man anhåller om extra ordinarie anslag men det är vissa saker som borde ändras.

    Landskapsregeringen har haft tid på sig att fundera på det. Men tyvärr så kom det förslaget som ligger här nu och som finansutskottet haft.

    Med tanke på den glädje som vi just såg här i lagtinget så tror att det kanske skulle finnas en förutsättning för att finansutskottet borde fundera en gång till och nå en överenskommelse mellan alla partier. Man kan anhålla om extra ordinarie anslag, men titta på alternativ hur man kan uppnå det.

    Landskapsregeringen lyckades inte eller ville inte - det får lantrådet själv svara på - hitta minsta gemensamma nämnare. Det fanns sådana, det fanns uppslag för det och det är det som man alltid måste försöka hitta. Jag är den som aldrig vill ge upp, det finns alltid möjligheter att nå någon överenskommelse.

    Därför kommer jag föreslå att ärendet återremitteras till finansutskottet så att alla partier skulle sätta sig ner och fundera på hur man kan nå en bättre framställning så att vi kan vara eniga från hemmaplan mot Finland, riket i den här frågan. Det skulle visa vår styrka på ett annat sätt än nu. Jag tror faktiskt att man bör sätta sig ner och diskutera hur vi kan göra det.

    Det finns alternativ men jag tänker inte nämna dem nu för det drar bara ut debatten på fel sätt. Lantrådet vet om de förlag som har funnits från oppositionen. Jag anser att de skulle ha möjliggjort den här ansökan såsom det är men på ett annat sätt.

    Fru talman! Därför föreslår jag att det återremitteras till finansutskottet för ett nytt betänkande. Tack.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack, talman! Tack ltl Häggblom. Det är ju så som det har varit i utskottet. I utskottsarbete fick vi erfara att det viktiga, när man söker extra anslag, är att denna regering förhandlar om saken med Helsingfors, med respektive fackministerier. Jag tror helt enkelt att det blir en fara om lagtinget och utskotten börjar ändra om och försöka hitta någonting där, i så fall skulle det vara att hitta det med regeringen, men vi hittar ingen samsyn.

    Poängen är att oppositionen inte vill ha den nya bron. Det gäller egentligen inte de extra anslagen, utan bron. Men däremot så ska en ansökan vara specifik. Jag tror att det är svårt att ta det tillbaka till utskottet för det vinner man ingenting på.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack, fru talman! Om man läser utskottsbetänkandet och läser framställningen så är det två skilda saker. För det första så begär man extra ordinarie anslag på från befintliga anläggningar, och sedan avviker man från det beträffande en ny anläggning, medan man nu säger att det finns ett stort, stort behov av befintliga anläggningar att rusta upp. Då kanske man borde titta på det, för pengarna är de samma. Kan man enas om det så är det väl okej.

    Sedan får varje majoritet som finns i lagtinget, och som har en regering, besluta om de saker som man driver. Ni är en majoritet som vill driva Gripöbron. Vi är inte tillräckligt många i oppositionen, så ni får bygga den om ni lyckas med det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Axel Jonsson

    Fru talman! Jag vill bara kort meddela att jag stöder ett förslag på återremiss mot den bakgrunden att jag också är övertygad om att det går att hitta en gemensam vilja. Om man bara väljer att prioritera inom de 430 miljoner som har räknats upp här då borde man kunna hitta två projekt som vi alla är överens om att gå vidare med och då skulle vi också uppnå enighet i den här salen.

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Tack, fru talman! Jag vill bara få ett klarläggande. Innebär det då att Ålands Framtids förslag om förkastande tas tillbaka?

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det har jag inte sagt, utan först prövar vi väl frågan om vi kan skicka det tillbaka till utskottet för en fortsatt diskussion. Men går inte detta igenom så vidblir vi vårt förslag om att förkasta det. Då har vi ett ärende som vi inte kan acceptera i sin nuvarande utformning såsom det ligger till grund för behandlingen.

    Talmannen

    Vi ajourneras en liten stund för att se om det här är ett ärende i det här skedet som kan återremitteras.  

    Nu har vi fått reda på hur det ska vara, om det är möjligt med en återremiss eftersom detta är enda behandling. Då fortsätter vi.

    Talmannen

    Under diskussionen har ltl Bert Häggblom, understödd av ltl Axel Jonsson föreslagit att lagtinget i enlighet med arbetsordning 48 § 1 mom. ska begära ett nytt betänkande av finans- och näringsutskottet. Ärendets behandling avbryts därför för fattade beslut om en eventuell återremiss.

    Ltl Bert Häggblom, understödd av ltl Axel Jonsson, har föreslagit att ärendet ska återremitteras till finans- och näringsutskottet. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

    Omröstningen kommer att verkställas.

    Den som omfattar fortsatt behandling röstade ja; den som omfattar ltl Hägglunds förslag till återremiss röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

    Jag ber ja-rösterna reser sig. Talmannen röstar ja.  Jag ber nej-rösterna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har beslutat om fortsatt behandling.

    Vi har då fortsatt diskussion. Ingen diskussion. Diskussionen är avslutad.  

    Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

    Föreläggs betänkandets kläm för godkännande.

    Ltl Axel Jonsson

    Jag föreslår att klämmen förkastas.

    Ltl Lars Häggblom

    Talman! Jag understöder ltl Axel Jonssons förslag.

    Talmannen

    Ltl Axel Jonsson, understödd av ltl Lars Häggblom, har föreslagit att klämmen ska förkastas.

    Omröstning kommer därför att verkställas.

    Den som omfattar utskottets betänkande röstar ja. Den som omfattar ltl Axel Jonssons förslag till förkastande röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

    Jag ber ja-rösterna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-rösterna resa sig.

    Majoritet för ja. Lagtinget har alltså godkänt utskottets betänkande.

    Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Remiss, fortsatt behandling

    8        Förslag till andra tilläggsbudget för år 2018

    Landskapsregeringens budgetförslag BF 5/2017-2018

    Budgetmotioner BM 51-56/2017-2018

    Diskussionen avbröts vid plenum den 17 september 2018.

    Diskussionen fortsätter. Ordet ges först till lagtingsledamot Brage Eklund och därefter till vicetalman Veronica Thörnroos.

    Ltl Axel Jonsson

    Kollegan Eklund begärde ordet under den förra debatten och han är tyvärr inte här idag. Jag ska istället presentera kort vår budgetmotion som vi har lämnat in i anslutning till tilläggsbudgeten.

    Motionen går ut på att vi vill att man avsätter en miljon euro för att ytterligare stöda lantbrukarna i dessa kristider, utöver de satsningar som landskapsregeringen har föreslagit.

    Vi tycker att landskapsregeringen framförallt borde fokusera på att återupprätta ett system för skördeskadeersättningar. Det här var ett system som togs bort både i Finland och på Åland för några år sedan, med den motiveringen att man ville skapa privata alternativ istället, att försäkringsbolagen skulle ta fram den här typen av försäkringar för att ge lantbrukarna möjligheter att försäkra sig mot skördeskador.

    Men några sådana privata försäkringar som fungerar har inte utvecklats och de används inte. Alltså har man egentligen lämnat systemet, man tog bort systemet och vi har egentligen ingenting som har ersatt det.

    Vi menar från Ålands Framtids sida att man borde försöka återupprätta någon form av system för att ersätta skördeskador. Vi menar att det räcker inte bara med mera lån för att lösa den här krisen om vi vill ha en långsiktig livsmedelsproduktion på Åland i dagsläget. Det handlar dels som att försöka kompensera den situation som har uppstått, men också att skapa långsiktiga förutsättningar för lantbruket att överleva på Åland.

    Den här sommarens torka har slagit oerhört hårt mot många lantbrukare. Vi vill att man också följer upp med finansiering från lagtingets sida nu när landskapsregeringen föreslår vissa åtgärder. Det tycker vi att är prioriterat i det här sammanhanget.

    Därför föreslår vi man vidtar en rad åtgärder för att hjälpa lantbrukarna i den här situationen och att lagtinget viger 1 miljon åt detta ändamål. Tack.

    Vtm Veronica Thörnroos

    Talman! Jag har i det här anförande tänkt presentera två budgetmotioner som jag är första undertecknare av

    Den första budgetmotionen finns under rubriken ”Tryggad livsmedelsproduktion på Åland” nummer 52/2017-2018.

    I likhet med kollegan Axel Jonsson och Brage Eklund i Ålands Framtid så känner vi inom mitt parti en stor oro speciellt inför den ekonomiska situation som primärproducenterna står inför.

    Jag hade förmånen att med lagtingsgruppen idag på förmiddagen fara till Jomala gård och träffa representanter bland annat från Åland hushållningssällskap.

    Det är tråkigt att primärproducenterna nu verkligen lider ekonomiskt väldigt hårt. I vanliga fall fungerar systemet så att man oftast på våren kanske hamnar att ta lån för att klara av det utsäde man behöver. Sedan på hösten när likviden kommer så har man möjlighet att återbetala lånet och så har man har man pengar att leva på resten av året.

    Men så är ju inte fallet nu inför detta år. Det är tungt nu för primärproducenterna och det kommer att bli ännu tyngre framledes. Det är tyvärr så som verkligheten ser ut.

    Landskapsregeringen har delvis, som vi ser det, försökt komma emot och stöda, men man har valt att inte använda alla de verktyg som finns i verktygsboxen. Landskapsregeringen har valt att helt utesluta skördeskador. Jag vet från tidigare att ersättning för skördeskador är en väldigt komplicerad historia. Det kan lätt missuppfattas och folk tycker att någon får och någon annan får inte och så vidare. Men det oaktat så anser vi att även det här verktyget nu borde aktiveras och användas och gärna så snabbt som möjligt. För det är ju nu i höst som primärproducenterna måste besluta vad de ska odla nästa vår, kanske någon kan vänta till vintern men det beror lite på vilka grödor man odlar, men det oaktat. Skördeskadelån i alla ära och bankgarantier, men har du likviditeten på minus redan nu så är det få, tror jag, som vågar fortsätta.

    Tittar man på ett lite bredare perspektiv vad det här får för konsekvenser så är det ju så att 84 procent av vår livsmedelsproduktion går på export. I ett snitt kan man säga att vi kommer kanske att få en skörd som till hälften motsvarar det som vi brukar ha. Det är olika på produktionslinjer, det är olika på var man har varit. Men det kommer att bli väldigt, väldigt skarpt läge.

    Vi kommer att få samhällseffekter där vi ser att flera måste lägga ner. Det är banken som kommer att besluta huruvida du har möjlighet att få ett lån beroende på hur din likviditetssituation ser ut.

    Det här får i förlängningen den effekten att livsmedlen på Åland kommer att bli dyrare för gemene man.

    Det betyder att de andra aktörerna som är beroende av primärproducenterna i nästa led – livsmedelsförädling, transporter etcetera - kommer också att få sin beskärda släng av sleven.

    Frågeställningen i juni nästa år är: Vem kommer att ha foder kvar att ge sina djur förrän du har möjlighet att ta vall?

    Fjolåret var ett gott år vad gäller vallproduktion har vi fått erfara och det betyder att många har kunnat använda sig av det ganska länge som foder. Men det betyder att nästa vår kommer den möjligheten inte att finnas.

    Jag tycker det är tråkigt att regelverket från EU och de nationella stödprogrammen är så konstruerade till sin karaktär och den totala prisbilden att primärproducenterna tvingas gå med mössan i hand för att överhuvudtaget kunna överleva. Det är en utveckling som inte den åländska bonden rår för, som inte den finländska bonden rår för och som inte den svenska bonden rår för. Det är en del av att vara med i EU och då får man ta vissa delar och andra får man inte. Jag vet att det är ingen som vill gå med mössan i hand och begära pengar. Men när du står inför läget att du får lägga ner produktionen alternativt söka dig ett annat arbete så är valet inte så mycket.

    Därför har vi föreslagit från centerns sida att man borde lyfta in 500 000 euro för att möjliggöra utbetalning av skördeskador. Vi vet att det är komplicerat, det har jag sagt tidigare. Men vi har t.ex. föreslagit att ÅMHM-avgifterna kunde sättas ner. Där finns förvisso ganska mycket pengar. Vi föreslår också att man kan titta på transportkostnaderna, de som redan har uppdagats, om man har möjlighet att komma vidare där. Den här motionen vill vi slå ett slag för.

    Av den återstående tiden som jag har så vill jag lyfta upp budgetmotion nummer 51 där rubriksättningen är ”Ett konkretiserat miljöarbetet - skrotbilspremie”.

    Den här skrotbilspremien har funnits med i lagtinget snart lika länge som jag har funnits, tror jag, och jag kom in 2003.

    I den regering som liberalerna och centern satt i gemensamt så hade vi en skrotbilspremie där vi möjliggjorde för allas gemensammas bästa att städa vår natur på skrotbilar. Om jag minns rätt så låg det ungefär 100 000 i budgeten den gången och de gick åt väldigt, väldigt snabbt.

    Man kan tycka att det här är en kommunal angelägenhet, man kan koppla detta till skrotbilspriser och man kan koppla det till precis vad man vill. Men vill man göra någonting konkret så har man här en möjlighet.

    Därför föreslår vi att anslaget i budgetmotionen nummer 51 ska utökas med 90 000 euro för att egentligen få bort många av alla de gamla bilar som fortfarande står och dräller runt om i vår åländska natur.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Talman! Skrotbilspremie kan säkert vara bra även om det, som sagt, är förknippat med en hel del problematik och omständigheter och andras juridiska ansvar.

    Vill man göra något konkret här och nu och ser en skrotbil ute i sin närhet så då ska man förstås anmäla den till kommunen som har skyldighet att ombesörja bortforsling av den.

     Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, talman! Vtm Thörnroos lyfte upp skrotbilspremie. Jag tycker absolut att skrotbilspremie är jättebra. Men ser inte vicetalman Thörnroos en risk med att vi skulle införa den när vi inte har kedjan efter på grej? Vi har den fortfarande inte riktigt konkret på plats. Hur ska skrotbilarna tas om hand? Hur ska det göras? Mycket av det lyfts upp nu och finns med i den cirkulära ekonomilagen som kommer att komma i kraft vid årsskiftet och mycket av detta kommer då att falla på plats. Om vi skulle vänta ett år, då är jag med igen.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag tackar för det positiva beskedet från moderat samlings ordförande, att man kan tänka sig att göra det i ett annat år. Men jag kan inte riktigt förstå varför vi måste vänta ett år? Varför kan vi inte börja nu? Det finns hundratals skrotfordon som står i naturen. Jag ser inte riktigt kopplingen till den nya lagen faktiskt. Om vi måste göra det nästa år för att den nya lagen har trätt i kraft så det känns lite märkligt, vi har ju gjort det tidigare under gällande lagstiftning.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, talman! Det som nu finns med i budgeten gällande skrotbilar, en pott på 10 000 euro, de är till just för att kunna ta hand om skrotbilar och föra dem till ett skrot under en kort period här nu. Jag ser verkligen inte varför man inte kan vänta. Vi vet alla om de kedjor som finns och det ska vara någon som tar hand om skrotbilarna också och som på riktigt kan göra det. Det fungerar inte riktigt optimalt som det är idag.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Jag förstår inte riktigt resonemanget. Om man kan ta hand om skrotbilar för 10 000 euro som föreslås i denna tilläggsbudget - en tilläggsbudget där man bara tar upp sådant som absolut inte kan vänta till nästa års budget - varför kan man då inte höja anslaget med 90 000 euro och ta hand om flera skrotbilar? Det troliga är väl att man måste återkomma även nästa år i ordinarie budget. Men här finns nu ”plötsligt och oförutsett” som kraven är i en tilläggsbudget och då har man valt att sätta in 10 000 av någon anledning. Då är vårt förslag att man lägger på ytterligare 90 000 för att kunna plocka bort flera bilar. Det finns alla möjligheter, om det här inte lyckas, att vi tar det i budgeten för nästa år.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Jo, som jag också sade igår, det här med ökad skrotbilspremie är ju för att stimulera flera att pensionera sina bilar och ställa dem till skrot. Sedan ska det finnas ett system som tar vid och ta hand om dem. I likhet med det som Annette Holmberg-Jansson helt korrekt framförde så är det bäst i det här skedet att försöka rensa de skrotbilar som redan står i skog och mark, omhänderta dem och försöka ta dem vidare och få bort dem ur naturen. Dessa 10 000 euro räcker i det här skedet för det här uppdraget.

    Att börja med ekonomiska morötter för att stimulera till ökade pensioneringar av gamla bilar, det ska man göra i ett läge längre fram när man har systemen i skick.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Jag känner här nu att socialdemokraterna och centern närmar sig varandra. Nu är vi åtminstone eniga om målsättningen, däremot inte riktigt om tiden. Så vi får väl se när tiden lider och hur det landar.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Dessa pengar som finns här är ju för omhändertagande av redan skrotade bilar, vilket jag också framförde häromdagen i mitt anförande.

    Jag tycker att en premie som en ekonomisk morot till bilägare är någonting man kan överväga i ett senare skede när man har producentansvaret ”up and running” och ett välfungerande system.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Jag noterar vad vicelantrådet säger, men det oaktat så är det bra att man att man städar för 10 000. Fortsättningsvis så tror vi inom åländsk center att det kan finnas ett ganska stort intresse av ekonomiska morötter för att städa i naturen oss alla till fromma helt enkelt.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Minister Nina Fellman

    Fru talman! Det här handlar om någonting helt annat, om något jätteroligt och framåtsyftande tycker jag.

    När den här landskapsregeringen tillträde så sade jag i någon intervju att Åland skulle bli bäst i världen på integration. Vi är nog ganska bra, men inte bäst.

    I den här tilläggsbudgeten så finns det en i huvudsak budgetteknisk korrigering av medel för projektet ”En säker hamn”. Det är alltså inte några nya pengar utan bara en korrigering för att se till att pengarna kommer på rätt plats.

    Jag vill ändå ta tillfället i akt att berätta om ”En säker hamn”. Det är helt klart ett steg framåt mot målet att bli bäst i världen på integration och flyktingmottagning, något som gör att vårt samhälle växer och utvecklas på ett positivt sätt.

    Som ni säkert kommer ihåg så gjorde vi här i lagtinget en lagändring i sista stund av den gällande programperioden som gjorde det möjligt för landskapet att söka finansiering från den europeiska AMIF-fonden.

    ”En säker hamn” är ett treårigt projekt, en kraftsamling, för kommunerna, för myndigheter och för att tredje sektorn att utveckla samarbetet kring flyktingmottagning och integration på Åland genom kunskapshöjande åtgärder, genom utveckling av nya modeller och rutiner för en likvärdig integration av kvotflyktingar på Åland oberoende av hemkommun.

    Sedan den stora flyktingvågen 2015 är det 7 av 16 kommuner som har tagit beslutet om att erbjuda kommunplacering för kvotflyktingar. Det är en fantastisk sak, särskilt med tanke på att våra kommuner är så små.

    I det här projektet samarbetar kommuner, Ålands hälso- och sjukvård och andra myndigheter och organisationer samt den frivilliga sektorn. Man fokuserar på att utveckla kunskap och tjänster inom hälso- och sjukvården så att de tar i beaktande specialbehov hos människor som anländer till Åland.

    Man ska också ta fram lätt tillgängligt informationsmaterial som riktar sig både till målgrupperna och till andra som jobbar med de här frågorna; beslutsfattare, kommuninnevånare och flyktingar. Tillsammans ska man samordna insatser - något som vi på Åland har varit ganska dåliga på - och ha fortbildningar och utveckla modeller för ett framtida samarbete.

    Projekten är nu i en fas där man kartlägger området och målgrupperna. Under de kommande månaderna är tanken att man också aktivt ska delta i arbetet med de kvotflyktingar som anländer och skapa en del digitalt material; hemsida, instruktionsfilmer för vården osv.

    I projektet har man också utrett ersättningsförfarandet från NTM-centralen till kommunerna och ÅHS. Det har funnits olika juridiska och administrativa snårskogar som vi nu har hittat vägar framåt i.

    Det har ordnats föreläsningar för personalen inom ÅHS om hur man hjälper till och agerar i de här frågorna.

    Dessutom kartläggs kommunernas och myndigheternas integrationsfrämjande verksamheter, för de spretar åt ganska många olika håll. Möten sker kontinuerligt med representanter från kommunerna och flyktingar, också i ett nära samarbete med Röda Korset och Folkhälsan. Ett konkret exempel är ett projekt i samarbetet med Röda Korset och Mariehamns stadsbibliotek. De har startat ett återkommande evenemang på stadsbiblioteket som kallas för språkcafé. Tanken är att deltagarna ska öva på svenska samtidigt som de får konkret information från olika delar av det åländska samhället. Det första tillfället ordnas den 26 september på Mariehamns stadsbibliotek. Ålands Idrott har inbjudits för att diskutera med deltagarna om vilka idrotter som finns på Åland och hur man som nyanländ kan utöva de här idrotterna. Enkelt, bra praktiskt och konkret!

    Allt det här får vi för den mycket facila summan av 340 000 euro under tre år. Av den kostnaden står landskapet för blygsamma 42 000 euro, ÅHS för 30 000 euro, Mariehamn, Finström och Lemland för 24 000 euro och EU för närmare 290 000 euro.

    Jag tycker att det här är jättebra och framåtsyftande arbete för ett Åland som behöver inflyttare och för en värld där antalet värnlösa flyktingar ökar hela tiden. Tack, fru talman.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Tack minister Fellman för den presentationen. Det var hoppfullt och intressant att ta del av även det här exemplet som ni nämnde.

    Jag tänker fråga om ett annat exempel, ifall detta kunde vara någonting som kunde komma i åtnjutande av dessa pengar, nämligen en motion i staden som rör ICORN, en organisation som hjälper flyktingar som är artister, konstnärer och andra kulturarbetare genom ett nätverk. Det ligger en motion som tyvärr har börjat samlat lite damm nu i stan angående detta. Kan det vara någonting som faller under ramarna för just de här pengarna?

    Minister Nina Fellman, replik

    Det är säkert fullt möjligt att involvera det här projektet i den större ramen. Men Mariehamns stad är redan deltagare i ”En säker hamn”. Kanske om man knyter ihop trådarna så finns det en möjlighet att utveckla det där samarbetet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack minister Fellman. Jag tänker inflika när ministern kom in på idrott, rörelse och nyinflyttade. I det idrottspolitiska programmet ska man tydligt också ta fasta på de nyinflyttade. Rådet för idrott, motion och hälsa håller som bäst på - förhoppningsvis i samarbete med Ålands Idrott, diskussioner pågår – att ta fram en portal som vänder sig till alla men inte minst till nyinflyttade just hur man ska gå tillväga för att hitta sitt sätt att röra på sig.

    Minister Nina Fellman, replik

    Det är ju precis så. Det har visat sig många gånger om att idrott och motion är en av de verkligt välfungerande ingångarna i ett samhälle. Jag tror att allt som vi kan göra på det området är hemåt.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Jörgen Pettersson

    Talman! Jag tänker ta tillfället i akt och något höja blicken i debatten. Vi pratar ganska sällan om satsningar. Det handlar, enligt min mening, alldeles för ofta om inbesparingar och på ren åländska lite gnetigt.

    Av det skälet har jag tagit mig friheten att lämna in tre budgetmotioner som jag tycker att finans- och näringsutskottet ska ta med sig i behandlingen och faktiskt minnas att man är ett finans- och näringsutskott, där man ska försöka hålla blicken på framtiden i olika mening.

    Det här började egentligen med att jag uppfattade skrotbilspremien, den som föreslås att skulle uppgå till 10 000 euro, som att man egentligen inte vill göra någonting. Man försöker sätta dit en summa pengar, men man är inte beredd att faktiskt ta konsekvenserna och betala för att man ska verkställa.

    Av detta skäl har jag identifierat huvudsakligen två stycken områden där man verkligen borde visa, genom både signalpolitik och ekonomisk verklighet, att man vill vara med där det händer.

    Det första projektet är budgetmedel för det stora energiprojekt som Åland ska driva tillsammans med den finländska industrin. Här måste man komma ihåg att man inte kan satsa utan att göra det ordentligt. 60 000 euro finns föreslaget. Jag tycker att man ska vara beredd att satsa upp till 200 000 euro. Det kanske inte räcker, men man visar i varje fall att man vill vara med. Det finns i det projektet massvis med idéer. Det finns faktiskt möjligheter på riktigt. Ska vi bygga varumärken och göra Åland hållbart så måste vi nog vara beredda att satsa också.

    Här kan man också väga in en motion som jag skrev om förnyelsebart bränsle, vilket är klokt på alla sätt och vis, men jag har en känsla av att 15 000 euro är för lite och det kan verka hämmande istället för att man satsar lite mera och ordentligt på en gång.

    Det finns idag alternativ till fossila bränslen som faktiskt fungerar riktigt bra. Här tycker jag att utskottet kan försöka att kosta på sig och höra mera om det. Det är en väldigt nyttig resa på väldigt många sätt.

    Sedan kommer jag till den kanske viktigaste av mina motioner. Den handlar om Ålands sjösäkerhetscentrum. Man äskar tilläggsanslag om 146 0000 och jag tycker att man från utskottet sida ska höra vad pengarna ska användas till och hur man skulle vilja utveckla verksamheten. För det är detta det handlar om.

    Man får en känsla i budgetberedningen att man är bekymrad över att man har tappat en stor kund. Jo, det är sådant som händer. På en konkurrensutsatt marknad så är det faktiskt sådant som händer att man tappar kunder. Men det får inte göra att man tappar lusten. Då måste man försöka på andra sätt istället.

    Ålands sjösäkerhetscentrum och deras båt Michael Sars hör faktiskt till sjöfartsklustrets allra viktigaste ingredienser. Skolfartyget Sars är unik på många sätt och det används antagligen för lite idag skulle jag säga som min egen analys. Det finns med säkerhet mera att göra här, vilket genererar exportintäkter. De som man har lyckas få till Åland för att utbilda sig i säkerhet tar in på hotell, de äter och de lever. Och, det får man inte glömma, Ålands sjösäkerhetscentrum är något som omkringliggande sjösäkerhetscenter inte på samma sätt är; det är skapat av sjöfolk. Sjöfolk begriper det som händer där och det sköts av sjöfolk. Det fyller dessutom snart 25 år, om jag inte minns fel, varför det vore skäl att på många sätt uppmuntra det som händer.

    Där finns en väldigt stor yrkesskicklighet, det finns ett starkt varumärke och vi har ett unikt fartyg. Här kanske man faktiskt vinner mera pengar på att satsa ordentligt än att bara lappa och laga. Någonstans måste man bestämma sig för hur man ska göra.

    De här diskussionerna hör egentligen samman med den stora budgeten, det begriper jag också. Men nu är det så att i de diskussionerna så försvinner egentligen allting annat. Därför tog jag tillfället i akt att påminna om de här sakerna. Ska man satsa så ska man göra det ordentligt.

    Jag skulle vilja påminna om att utskottet, som ska hantera detta, inte bara är ett ”bromsa-utskott” utan det är i minst lika hög grad ett ”gasa-utskott”. Tack, talman.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Centern och ltl Jörgen Pettersson slår faktiskt in öppna dörrar i flera av de här budgetmotionerna.

    Det här är ju en tilläggsbudget som korrigerar och tar upp medel för de återstående månaderna av det här året. Det är tre månader kvar som det här förnyelsebara bränslet ska upphandlas. 15 000 euro räcker. Samma med skrotbilarna, det räcker med 10 000 euro, man behöver inte visa sin större vilja genom de här pengarna, utan den viljan kan vi hitta någon annanstans.

    Men jag kan ju förtydliga. Jag sade redan i måndags att på årsbasis är övergången till förnyelsebart bränsle 170 000 euro, dvs. både den upphandlade busstrafiken och landskapets egna maskiner.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Öppna dörrar kan väl inte vara fel att använda mellan varven, istället för att slå in sådana som är stängda.

    Jag tror att det är en ganska nyttig diskussion att påminna om att det är många som står bakom det.

    Jag hade föredragit dock ifall vicelantrådet hade lyft upp FLEXe projektet vilket är ett på många sätt viktigt projekt för hela Åland och där måste man vara mån om att faktiskt satsa ordentligt.

    I sammanhanget när vi ändå har diskussionen igång så skulle jag vilja ställa frågan: Är det tillräckligt finansierat från landskapsregeringen sida?

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Ja, jag berörde också FLEXe projektet i mitt anförande i måndags. Det som tas sig upp i den här tilläggsbudgeten är aktiekapitalet. Sedan ska bolaget ”up and running” och efter det ser vi hur behoven ser ut. Jag ser inte i det här skedet något skäl att skicka med någon slags matsäck med pengar in i bolaget.

    Nu börjar vi så här och det är fullt tillräckligt i det här skedet. I morgon har vi presskonferens och då får man veta mera om hela projektet.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Det där låter bra på många sätt. Det är bara viktigt att i sammanhanget komma ihåg att en inträdesbiljett räcker sällan ända fram, och det måste man vara väldigt medveten om i det här sammanhanget. Det kommer med säkerhet att behövas ytterligare anslag för att man ska kunna driva ett projekt av den magnitud som planeras, och det tror jag att är viktigt för precis alla i den här salen och även för ålänningarna att känna till. Det är inte lätt att revolutionära energianvändandet och sättet som det distribueras utan att det kostar något någonstans.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Talman! Jag delar ltl Petterssons uppfattning om att sjöfarten är viktig på Åland. Jag tycker därför att det är bra att både sjösäkerhetscentret och även samarbetet med Åbo lyfts fram i den här tilläggsbudgeten. Vi kommer säkert att höra flera gällande sjöfarten, en av de viktiga näringarna på Åland. Jag tror att ltl Pettersson kan känna sig lugn i det sammanhanget.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Talman! Det tackar vi för. Jag tror att det är en näring som man ibland faktiskt har föreställt sig att går av sig själv eftersom de har varit duktiga, de har klarat sig själv och de har tjänat sina egna pengar.

    Men när det kommer till utbildningssidan så finns det faktiskt utmaningar som landar även i den här salen och som man inte bara kan tro att ska lösas av andra. Det är viktigt att visa ett brett stöd för branschen.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Ja, det är en bransch som går framåt ganska snabbt när det gäller digitalisering och annan teknikutveckling. Därför tycker jag också att det är bra att vi på Åland har Michael Sars som vi säkert kan erbjuda till andra och att vi köpa in tjänster från dem som har satsat mer på andra delar. Det är en klok del där skolorna inte på det sättet konkurrerar ut varandra, utan att man samarbetar och ser till att man får en hög kvalitet på sjöfartsutbildningen i hela Norden. Det gynnar alla, tror jag.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Jag ser fram emot betänkandet kring just detta, för den här frågan är inte enkel och den kräver väldigt stora investeringar om man ska ligga på topp. Om man kan hitta lösningar som grundar sig på samarbeten så tror jag att det är något som hela branschen kunde vinna på. Det är dock sådant som sjöfarten faktiskt alltid har gjort, samarbetat när det har blivit för tufft beträffande investeringar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack ltl Pettersson. Jag skriver under ltl Petterssons syn på betydelsen av Ålands sjöfart. Absolut.

    Tittar man på sjösäkerhetscentret så ser man nog att det är ett strukturellt problem. Sjösäkerhetscentret lever i en konkurrensutsatt värld och intäktssidan fluktuerar väldigt mycket, beroende på att kurser som kommer till inte går varje år utan det blir väldigt ojämna intäktsvariationer. Ett gott år på intäktssidan kan inte kompenseras av ett sämre år på grund av systemet som sjösäkerhetscentret är inne i nu. Jag ser det som ett strukturellt problem där kanske en bolagisering kunde vara ett sätt att dämpa de här sämre intäktsåren. Jag tror inte att lösningen är så enkel att man fyller penningpåsen ännu mera, för strukturproblemen finns kvar ändå.

    Jag är övertygad om att vi inte är unika på Åland som har sjöfolk som driver ett sjösäkerhetscentrum. Jag vet inte var ltl Pettersson fick det ifrån? Utveckla gärna det!

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

     Tack, talman! Det är nog riktigt, jag är nog själv en väldigt varm vän av bolagisering eftersom det tydliggör rollerna. Sjösäkerhetscentret såsom det drivs idag, genom att vara i händerna på landskapets budget, så blir aldrig riktigt bra. Man borde faktiskt se till att de får en större frihet att själva utveckla verksamheten.

    Det jag menade med ett centrum som sköts av sjöfolk, så var egentligen det att man utgår ifrån vad som är bäst för sjömannen när krisen är framme. Man utgår inte ifrån hur reglerna säger att man alltid ska bära sig åt. Det är skillnaden mellan teori och praktik och där är det åländska sjösäkerhetscentret väldigt framstående när det gäller praktiken av många olika skäl men mest för att det är baserat faktiskt (… taltiden slut).  

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Nu var det inte med i ltl Petterssons motion men diskussionen kom ändå in på sjöfartsutbildningen i stort. Ser vi på söktrycket till exempel på Axxell på finska sidan så har de tyvärr aldrig haft så lågt söktryck som det här läsåret. Tittar man på Chalmers i Göteborg och Linnéuniversitetet, Högskolan i Kalmar så har de också ett väldigt mycket sämre söktryck. Det här är heller inget Ålandsproblem, utan jag tror att det är viktigt att vi samarbetar.

    Jag besökte Sjöfartens dag i början av sommaren och då var de också här från Tallinns sjöfartsutbildning. Det syns att det är en global näringsgren och det märks också på utbildningen.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Det handlar inte riktig om motionen, men det är ett väldigt intressant spår. 90 procent av världens handel går på köl. Ingenting tyder på att den skulle minska, tvärtom. Det betyder att det finns väldigt mycket sysselsättning därute, inte nödvändigtvis sådan som den alltid har sett ut, för verksamheten till sjöss förändras till följd av digitaliseringen.

    Det finns förarlösa fartyg där vår egen högskola faktiskt ligger i framkant, de tar fram olika prototyper och är väldigt duktiga.

    Att gå till sjöss behöver alltså inte längre betyda att du ska bli matroser eller motorman, du kan välja något helt annat och vara en expert på digitala lösningar och ändå kalla dig sjöman. Branschen växer enormt mycket och till alla delar så kanske utbildningen inte riktigt hängt med i de svängarna.

    Talmannen

    Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Enda behandling

    9        Tillgång på rent sötvatten

    Landskapsregeringens svar S 2/2017-2018-s

    Ltl Runar Karlssons m.fl. spörsmål S 2/2017-2018

    Först tillåts diskussion. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen. Förslaget ska samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen.

    Om det har väckts förslag om en åtgärdsuppmaning bordläggs ärendet efter avslutad diskussion till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till åtgärdsuppmaning väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom.

    Diskussion. Lagtingsledamoten Runar Karlsson får först läsa upp klämmen.

    Ltl Runar Karlsson

    Fru talman! Mot bakgrund av nuvarande och kommande problem med vattenförsörjningen ställer vi med stöd av 37 § lagtingsordningen följande spörsmål: Vad avser Ålands landskapsregering göra för att säkerställa en tillräcklig tillgång av rent sötvatten på hela Åland?

    Vicelantrådet Camilla Gunell

    Tack för en mycket angelägen fråga i dessa tider kring kanske det viktigaste livsmedel som vi har på Åland nämligen vatten.

    För att reda ut rollfördelningen så vill jag ta det lite från början. Majoriteten av dricksvattenkonsumenter på Åland får i huvudsak sitt dricksvatten från några dricksvattentäkter; från Finström och Jomala dvs.  Dalkarbyträsk, Markusbölefjärden och Långsjön. 

    Sedan finns det också flera mindre vattenbolag på landsbygden och också i skärgården där vattenförsörjningen ombesörjs lokalt.

    Vattenförsörjning liksom avfall och avlopp är frågor som tillhör den kommunala kompetensen. Därför har kommunerna och Ålands landskapsregering ett gemensamt bolag, Ålands Vatten, som är operatör och distributör på områden. Landskapet äger 27 procent av Ålands Vatten, resten ägs av Mariehamn stad och ägarkommunerna.

    Varje år vid bolagsstämman ger ägarna uppdrag till bolaget som i allt högre grad, vid sidan av distribution, har börjat jobba med vattenskyddsfrågor.

    Runt vattentäkterna; Markusbölefjärden, Långsjön och Dalkarbyträsk, finns många belastningskällor. Vi vet att 20 procent av fosfor och kväve och annat som kommer till vattentäkterna så där kommer 20 procent från den atmosfäriska dispositionen, allt övrigt - 80 procent, kommer från olika mänskliga åländska verksamheter, framförallt jord, skog, djurhållning och enskilda avlopp.

    Fram till 80-talet var fosforläckaget till Långsjön och Markusbölefjärden 1,5 – 2 ton per år. Idag är vi ungefär på en utsläppsnivå på 800 kilo fosfor och det är fortfarande förstås allt för mycket. Det är 50 mikrogram per liter idag och det borde vara under 20 mikrogram per liter.

    Näringsämnena, övergödningen i sjöarna, bidrar till växtlighet, dvs. ett övergött område i kombination med värme och solljus växer och frodas och likaså blågröna alger och cyanobakterier. Dessutom kombinationen med lite regn, hög avdunstning och hetta så får man ett väldigt dåligt tillstånd i de här vattentäkterna vilket försvårar reningsprocessen och ökar kemikalieanvändningen.

     Gamla synder gör alltså att bottnarna läcker fosfor och bidrar till att algblomningen ytterligare förstärks.

    Steg ett, vad ska landskapsregeringen göra tillsammans med Åland Vatten, tillsammans med kommunerna och tillsammans med de privata markägarna runt sjöarna? Steg ett är ju rimligtvis att stoppa tillrinningen av näringsläckage till dricksvattentäkterna.

    Nå, hur gör man det? Markerna runt Dalkarbyträsk så har Jomala, guldstjärna till dem, planlagt genom delgeneralplan väldigt bra. Så där har läckaget idag minskat betydligt och man har bra zoner runt omkring.

    Långsjön och Markusbölefjärden däremot är stora vattenområden med många markägare och jordbruk vars tillrinning kommer dit. Jomala gjorde också en delgeneralplan för Gölbyområdet eftersom det är ett område som samlar upp mycket tillrinning från många delar av Jomala åkrarna och som rinner in i Långsjön. Den delgeneralplanen fick man lägga i byrålådan för det mötte ett sådant kompakt motstånd från markägarna. Kanske och lyckligtvis med beaktande av den akuta situationen som nu råder är det här någonting som går att åter aktivera igen.

    Men med de här exemplen så visar det på hur otroligt viktig den kommunala planläggningen är för att skydda dricksvattentäkterna och detta monopol har endast kommunerna.

    Det andra man kan göra, och måste göra förstås, är att stoppa de här hotspotsen, de platser runt vattentäkter som vi vet att det läcker ut mycket i. Där kan man täppa till diken, man kan anlägga våtmarker och samla upp näringsläckage. Sådana åtgärder finns listade, hotspotsen är kartlagda och det finns konkreta förslag på åtgärder som kan genomföras ganska omgående såtillvida man kommer överens med respektive markägare.

    Nästa steg nu är att Ålands Vatten inleder diskussionerna med de markägare det berör och verkställer de här åtgärderna i samråd.

    De här åtgärderna som Ålands Vatten nu tar till och genomför så bekostas av oss som vattenkonsumenter. De här åtgärderna som är konkreta, 8-10 till antalet, så inleds verkställigheten på så fort som styrelsen har fattat beslut.

    Om man sedan vill fortsätta enligt principen att det är vi som vattenkonsumenter som betalar så kanske vi som ägare och ägarkommuner också tydligare borde ålägga Ålands Vatten som har i uppdrag att informera markägarna. Efter det domstolsbeslut som kom redan 1988 så blev det väldigt tydligt att markägarna i anslutning till vattentäkter har ett väldigt stort ansvar när det gäller gödselanvändning. Även kommunerna har både tillsynsansvar för cisterner och avloppsbrunnar och sådant där det idag finns problem med att de svämmar över osv. Vi har alla arbete att göra.

    Men det här är frågor som kräver kunskap, mer kommunikation och ett ökat samarbete mellan alla parter; alltifrån markägare till kommuner och landskap. Ålands Vatten har jobbat mycket med det. De har idag en hemsida, vattenskydd.ax, med information där man kan läsa och lära sig. De har också med ekonomiskt stöd från landskapsregeringen nu genomfört en vatten- och avloppsplan som nyligen har varit på remiss och nu ska vi som ägare till Ålands Vatten förverkliga det som står i vatten- och avloppsplanen. Det är många stora saker som vi måste göra på Åland och allt det ska framförallt finansieras av någon. Ska vi som vattenkonsumenter betala och ålägga Ålands Vatten att utföra det här eller ska vi göra det som skattebetalare? Det är en intressant diskussion.

    Med tanke på det stora behovet av minskning av utsläppen till vattentäkterna så måste man också vidta mera övergripande åtgärder.

    Det är helt uppenbart i mina ögon att man måste klargöra tydliga buffertzoner mot vattentäkter där man kan ha trädor eller odlingar som inte behöver plöjas och där det då frigörs minimalt med näringsämnen.  Man måste även fatta beslut kring områden som årligen översvämmas, det vill säga låglänta marker som drar med sig mycket näringsämnen till sjöarna.

     LBU-programmet ger möjlighet till femåriga avtal där man kan överenskomma med enskilda jordbrukare om att, mot ett stöd, anlägga skyddszoner. Alla dessa miljöåtgärder i LBU-programmet är frivilliga. Landskapsregeringen har också gjort utredningar och fört diskussioner inom ramen för de projekt där vi följer upp LBU-programmets verkningar genom svenska lantbruksuniversitet LSU.

    Vi utvecklar också vårt GIS-system, dvs. vårt datasystem i geografisk information. Den som söker om ett LFA-stöd eller ett stöd för jordbruk får upp i den digitala ansökningen en ruta som talar om att du har ett markområde som befinner sig i ett avrinningsområde till vattentäkt. Man skapar en större medvetenhet hos alla om att man besitter markområden som har en tillrinning till vattentäkt.

    Vi gör också som bäst en utredning och kartering kring grundvattenresurserna och den kommer att vara klar vid årsskiftet. Förstås förs det också ytterligare diskussioner om flera vattentäkter.

    Vi vet att idag är styrelsen för Ålands Vatten på besök till Gotland för att studera avsaltningsanläggningar. Det är väldigt många alternativa utredningar också på gång.

    Förutom det så är det otroligt viktigt att spara vatten, att man utmanar sin egen fabrik eller sin egen verksamhet i hur man kan spara. Många som börjar med det här så kan spara otroliga mängder om man börjar syna sin verksamhet och göra sitt yttersta.

    Landskapsregeringen har också tillsatt en bevattningsstrategigrupp som tittar på sjöarnas kapacitet och nya bevattningsstrukturer för jordbruk.

    Det är ett sätt att minska trycket på användningen av sötvatten för bevattningsvatten. Det är inte riktigt ekonomiskt att rena vatten och sedan använda det som bevattningsvatten, och då lättar man på trycket också från sötvattentäkterna.

    Ett annat problem som också diskuterats och granskas nu är läckage, väldigt stora läckage, i dricksvattnets distributionsnät. Där jobbar man också via en läcksökningsgrupp över kommungränserna för att hitta de här läckorna och därmed kunna åtgärda dem.

    Slutligen, man kan konstatera att det uppkomna läget i sjöarna är enligt mig ett resultat av ett alltför splittrat ansvar för helheten. Ett splittrat ansvar mellan markägare, kommuner, landskapet och ÅMHM som har tillsyn och tillståndsmyndighet och förstås operatören Ålands Vatten. Här måste vi ha tydlig rollfördelning och tydligt ansvar.

    Sedan kommer man också till den här frågan; ska allt bygga på fri vilja? Att det är upp till mig om jag gör åtgärder på mina marker vid en dricksvattentäkt? Eller ska vi ha mekanismer i lagstiftningen som gör att man kan göra inlösen av markområden och sätta restriktioner på nyttjandet och därmed ersätta i den mån som man omöjliggör t.ex. odlingsmark för en jordbrukare? Här har vi en vattenlag idag där ersättningsparagraferna är för otydliga och därför har vi under beredning en ny vattenlag som ger det stöd som behövs för att komma vidare.

    Det jag ser som första viktiga åtgärd, det är en större samverkan. Vi tillsatte, efter ägarmötet i måndags med Ålands Vatten, en grupp som ska jobba vidare och koordinera insatserna med Ålands Vatten, Finström, Jomala, Mariehamn och med landskapsregeringen för att jobba vidare med det här.

    Landskapsregeringen är själv också markägare i området och därför är vårt Fastighetsverk en viktig aktör. Vi är också beredda att diskutera de arrenden som vi nu har ute och som ansluter till Markusbölefjärden och hur man kan göra ändringar i dem för att trygga skyddszoner. Tack, fru talman.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Talman!  Det var ett mycket intressant anförande som vicelantrådet Gunell höll för oss, informativt och bra på alla sätt. Man kommer fram till att det behövs planering; regionalplanering och allåländsk planering. Det är viktigt att komma ihåg att Ålands Vatten är ett aktiebolag och inte på något sätt har möjlighet att sköta den här planeringen trots att man samarbetar inom den organisationen. Det löser på det sättet inga som helst knutar.

    Jag tycker att en annan intressant fråga är just de här avrinningsområdena. Eftersom man nu uppdaterar GIS-systemen så är det också en intressant fråga. Jag vet att jag tidigare någon gång sade att kommungränserna borde följa avrinningsområdena. Det är en gammal miljötanke som har funnits hos många planerare, den som orsakar nedsmutsning ska också vara den som tar hand om nedsmutsningen.

    Nå, våra avrinningsområden är på det sättet inte så stora här på Åland så det kanske inte är huvudsaken, men det viktiga är samplaneringen.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Jag tror att det här väldigt illustrativt i alla fall för att säga varför man behöver en samhällsplanering som fungerar och där kommunerna som har det nu, dvs. i det här fallet Jomala och Finström, agerar så att man är med och slår vakt om de gemensamma resurserna, vattentäkterna.

    Man kan ju också diskutera ytterligare vad man ska, får och skall göra i vattentäkter i syfte att förstås skydda en resurs som vi alla behöver. Planläggning är kanske det viktigaste instrumentet. Vi har inte använt det i tillräcklig mån.

    Jag tycker att därför är det positivt att lyfta fram Jomala kommuns arbete med Dalkarbyträsk och konstatera att där har det fungerat väl och nu återstår arbetet med de övriga sjöarna.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Min vana trogen så vill jag lyfta upp den cirkulära ekonomins möjligheter också i den här frågan, dels för att den cirkulära ekonomin finns tydligt beskriven i livsmedelsstrategin som vicelantrådet själv tog fram – hur man ska cirkulera näringsämnen istället för att släppa ut dem. Man kan också inom den cirkulära ekonomin diskutera frågan om att spara vatten. Optinova har nu gjort en lyckad satsning där man både gör miljönytta men framförallt för dem ekonomisk nytta, men också frågan om att ta vara på smältvatten och liknande för mindre jordbruk framförallt. 

    Avsaltning är en intressant fråga och säkert något som vi behöver titta på för framtiden. Samtidigt skulle jag personligen föredra ett mer uppströmsarbete.  Avsaltningen känns som en sista utväg snarare än ett grundinitiativ även om det behövs kanske på vissa platser.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Jag tror det finns fler som håller med ltl Ingrid Johansson om avsaltningsmetoden. Den är ju ganska kostsam också, men vi får väl se vad man kommer fram till i sina utredningar.

    Jag tycker att man faktiskt också ska understryka möjligheten med vattenbesparande åtgärder och också återanvändning av vatten, t.ex. från Lotsbroverket.

    På Gotland där man är van med vattenbrist har man använt avloppsvatten och efter att det har renats så har man hygiensierat det för att sedan kunna återanvända det just som bevattningsvatten. Så det gäller att tänka smart.

    Det finns företag som har gjort sitt hållbarhetsarbete på Åland - jag behöver inte nämna några namn – och man har fått ner vattenförbrukningen med 70 procent och energiförbrukningen med 40 procent. Med fler sådana goda exempel så kommer vi en bra bit.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mikael Lindholm, replik

    Tack, talman! Tack till näringsministern för det här.

    Jag är lite fundersam när ministern sade att man ska ingå avtal under programperioden för att minska belastningen på vattentäkterna. Nog borde det väl ändå vara så att man måste gå in för mer långsiktigt än en programperiod? Man måste väl i första hand satsa på att få till endera inlösen eller att man beräknar vad inkomstbortfallet blir på lång sikt och ersätta mer långsiktigt än bara en programperiod?

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Jag håller helt med om det. Femåriga avtal är alltför kortsiktigt i det här sammanhanget. Man måste ha mycket mera långsiktiga strategier. Det finns bara långsiktighet i det här miljöarbetet. En sjö som har varit påverkad av så mycket näringsläckage under så lång tid så mår förstås därefter. Fem år är för korta perioder. Jag tror också att man måste stöda det här arbetet mot kraftfullare lagstiftning än endast frivilliga åtaganden.

    Ltl Mikael Lindholm, replik

    Tack, talman! Jag håller absolut med om det.

    Eftersom landskapet äger rätt stora markområden så tycker jag att man i det här sammanhanget kunde fundera på markbyten för sådana som har känsliga marker, om man kan tänka sig att man kan byta dem mot andra områden som inte är lika känsliga i de fall man inte bara vill lämna bort.

    I en tidigare diskussion tog vi upp att andelen åkermark på Åland är ju inte oändlig. Det kan finnas lantbrukare som hellre skulle se ett ägobyte än inskränkningar av rätten på marken som det berör.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Vårt fastighetsverk som nu förvaltar landskapets marker så har den biten med sig. Däremot så kan man ju nog se framför sig ett ganska komplicerat pussel om allt ska handla om rättvisa och markbyten som blir rätt osv. Det bäddar till ganska långutdragna och kanske tunga processer. Så det kan funka hos någon, men jag tror inte att det är den metod man ska tillämpa för alla. Man måste se till att man har lagstöd, att man har vattenföreskrifter som säger vad man får och inte får göra nära vattentäkterna och i de fall som behövs då ha en ersättningsparagraf och ett inlösenförfarande där det krävs.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Tack vicelantrådet Gunell för den informationen.

    Det kan inte ha undgått någon i vilket skick våra dricksvattentäkter är, en grön soppa full med cyanobakterier. Många förfäras och tycker att vi behöver göra någonting nu. Det finns en gammal socialdemokratisk slogan vid ett val ”Vi kan inte vänta” som jag tycker passar ganska bra. Jag tänker på de här sakerna som har tagits upp och vicelantrådet tog också upp i anförandet vad man har i verktygslådan som man kan använda nu idag. Jag förstått att det finns regler redan idag rörande betesmarker och boskap som är nära vattentäkter. Ledande tjänstemän kan lägga fram ett sådant förslag och vicelantrådet kan genom ett dekret skriva på de förslagen och ganska snabbt få en ändring till stånd. Stämmer det?

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Ja, vi tittar på det precis nu, det här med betande djur som går precis i vattentäkterna och om vi ganska snabbt kunde fatta beslut kring vissa skyddszoner. Det är en åtgärd som vi tittar på.

    Det finns ju metoder också att jobba med rening, aluminiumfällning, kalk, märgel och alla möjliga metoder som man kanske kan använda. Jag vet inte hur väl de fungerar. Jag tror på att långsiktigt arbeta med att stoppa inläckage av näringsämnen och på det sättet låta sjöarna reparera sig under en längre period.

    I miljöfrågor finns sällan några ”quick fix”. Man talar om långa tidsperspektiv.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Torsten Sundblom

    Talman! Tillgången på rent sötvatten är för samhället en mycket viktig fråga.

    Den extrema torkan som Åland drabbades av senaste sommar var svår att förutspå. Alla behöver vi inse att tillgången på rent vatten är en viktig fråga.

    Att vara sparsam med vattnet och använda vattentillgångarna på ett klokt sätt är också viktigt.

     Åland växer och en ny vattentäkt som komplement till de nuvarande behöver sannolikt tas i bruk så småningom. En ytvattentäkt är ett alternativ. Ytvattentäkter kan förorenas av yttre orsaker som vi lokalt har svårt att påverka och då är det viktigt att slå vakt om alla alternativa vattenförekomster.

    Borrbrunnar, som finns runtom i vårt landskap, är det viktigt att de sköts så att de kan användas om akuta behov uppstår. Var försiktig med arbeten i berggrunden som kan skada närliggande borrbrunnar.

    Avsaltning av havsvatten är också ett alternativ. Av Ålands kommuner har Föglö erfarenhet av att avsalta havsvatten men det är en kostsam process.

    Kommunreformen, tillsammans med en god samhällsplanering, kan också vara positiv för vattenförsörjningen. Samarbetet mellan Ålands Vatten och övriga små vattenbolag är viktigt för kompetensförsörjningen.

    Talman! Det fins en stor mängd information på landskapsregeringens och Ålands Vattens hemsidor. Jag rekommenderar alla att ta del av dessa sidor.

    Vattenåtgärdsprogrammet för Åland 2016-2021 är beslutat i oktober 2015 och ska uppdateras efter 6 år.  

    Vattenförvaltningsplanen som Ålands Vatten på uppdrag av landskapsregeringen tagit fram har varit på remissrunda t.o.m. senaste lördag och är därmed ett pågående arbete.

    Talman! Den liberala lagtingsgruppen har förtroende för att landskapsregeringen fortsätter med det arbete som pågår för vårt vatten och fortsättningsvis har ett gott samarbete med Ålands Vatten och övriga vattendistributörer. 

    Ltl Runar Karlsson

    Fru talman! Man får tacka landskapsregeringen för svaret. Jag kan redan nu konstatera att spörsmål redan har gett en viss inverkan i och med att nu verkar det vara ett stort engagemang. Det har varit ett flertal möten den senaste veckan angående vattensituationen på Åland, om det sedan är en slump eller om spörsmålet också har hjälpt till, jag tror det senare.

    Det har också diskuterats mycket runt Ålands Vatten och möten med dem. Vi kan konstatera att Ålands Vatten distribuerar ungefär 70 procent av vatten på Åland vad gäller dricksvatten och vatten till näringslivet. Men vi har också den övriga 30 procenten som är minst lika viktig att se till att där också finns tillgång till rent och bra vatten.

    Dricksvattnet är vårt viktigaste livsmedel, som vicelantrådet sade. Det är det absolut viktigast livsmedlet. Dessutom är en god vattentillgång helt avgörande för jordbrukets fortbestånd inklusive förädlingen. Våra insjöar har också stor betydelse för exempelvis kräftfiske, bad och annan rekreation. Dessutom ger insjöarna ett välbefinnande bara att de finns där som ett smycke i landskapsbilden.

    På Åland har vi god tillgång till sötvatten. Vi har 120 insjöar eller 27 kvadratkilometer vattenyta. Volymmässigt har vi ungefär 150 miljoner kubikmeter vatten i våra insjöar. Man räknar med att vattenomsättningen sker en gång per år. Det finns 300 miljoner kubikmeter vatten teoretiskt att tillgå av de vattnen som rinner genom insjöarna. Sedan finns det också grundvatten och sötvatten som inte rinner genom insjöarna. Vi använder ungefär 3 miljoner kubikmeter vatten till dricksvatten och till näringslivet. Vi använder kanske under en procent av tillgången av sötvatten på Åland. Det är inte problem med tillgången, åtminstone inte teoretiskt och praktiskt, vi har korta avstånd på Åland, så det är nog inte egentligen det som är problemet.

    För det är ju så att allt det här är ju jätte värdefullt. Men problemet är ju skyddet av sötvattentäkterna och framförallt insjöarna. Grundvattnet har varit alldeles för dåligt under en lång tid trots att man år 1988, som vicelantrådet nämnde, hade en vattenförrättning vad gäller skyddet av Ålands vattentäkter där man hade ett visst skydd.

    Vi vet också att genom ändrad och förbättrad odlingsteknik inom jordbruket under samma tidsperiod, 80–90-talet så medförde det också en förbättring, i alla fall ett försök till förbättring, av lägre utsläpp till våra råvattentäkter.

    Vad gäller just 1988 års förrättning så det ju en form av expropriering av mark. Vattendomstolen beslöt att det fanns ganska stora områden som inte fick odlas upp på ett sedvanligt sätt utan de måste lämnas orörda. För detta betalade antagligen Ålands Vatten eller om någon annan var inblandad, landskapsregeringen, det vet jag inte. Jag tror att Ålands vatten betalade en stor summa pengar till markägarna för att den här marken skulle vara orörd för all framtid. Det var liksom en ersättning i ett för allt. Det var en form av expropriering som dagens lagstiftning medger, man kan expropriera det som allmänheten måste ha. Bygger man en väg så kan man expropriera marken för vägen. Man kan också expropriera mark för att skydda vattentäkter, man kan expropriera mark för att dra fram elledningar och man kan expropriera mark för att dra fram bredband och avloppsledningar osv. Så den lagstiftningen finns redan, så den behöver man inte vänta på om man vill göra ett skydd den vägen.

    Trots de här åtgärderna som gjordes på 80–90-talet så försämras insjöarna och det här beror förmodligen på belastningen från luft, mark och bosättning i kombinationen av varma somrar. Vi ser de här stora algblomningarna som har varit, speciellt den här sommaren.

    Nu, fru talman, är det nog dags att vi som är valda ser till att ålänningarna har det bra på alla sätt och framförallt har ett rent vatten. Vi behöver igen ta tag i det här som man gjorde på 80–90-talet genom nya metoder, nya kunskaper och konkreta åtgärder.

    För det första och omedelbart måste man se till att de skydd och åtgärder som upprättades på 80–90-talet efterlevs, tyvärr tror jag inte att det riktigt görs idag. Det måste i alla fall vara det lättaste man kan göra.

    Om man vill öka tillgången på vatten, som man kanske borde ha gjort den här sommaren, så kan man också höja vattenståndet i de insjöar som behövs för vattenreservoar för jordbruket. Skulle man exempelvis höja någon sjö med 10 centimeter så skulle det ge enorma mängder till bevattning av jordbruket. Här kan det också bli tal om att det finns sådana som lider skada av just en sådan höjning och då ska förstås ersättning utgå för det.

    Antagligen tycker vi det alla, men vi måste komma till skott så fort som möjligt hoppas jag, att ett nytt vattenreningsverk måste byggas vid en ny råvattenkälla. Tänk efter idag om det skulle hända någonting med Ålands Vattens vattenreningsverk, något som gör att de inte får distribuera ut vatten. Det kan vara en oförutsedd förorening. Det betyder att 70 procent av Ålands befolkning skulle bli utan vatten. Det här har jag faktiskt själv diskuterat med experter i Sverige. De skakar lite på huvudena när det gäller vilken situation vi har på Åland. Därför behöver vi fortast möjligt - det tar tid - bygga ett nytt reningsverk exempelvis i Sund vid Kyrksundet som är den största insjön på Åland och som har dubbelt större volym än de råvattentäkter som Ålands Vatten har idag i och med Långsjön och Dalkarbyträsk osv.  I Kyrksundet finns det gott om vatten och det är också hyggligt vatten. Det bör man göra.

    Bra med den vattentäkten är att för tio år sedan så valde man faktiskt att bygga en överföringsledning för avlopp från Sund via Saltvik och Finström till Mariehamn. Så mycket av de punktbelastningarna från avlopp har tagits bort och kan tas bort eftersom de fysiska förutsättningarna finns för det.

    Fru talman! Vi har idag Ålands Vatten, vi har Bocknäs vatten, vi har Tjenan Vatten, vi har Sundets Vatten, vi har ett vattenbolag i Kökar och vi har en kommunal teknik i Föglö och var och en sköter sitt. Men jag kan konstatera att det enda vattenföretaget på Åland som har tillräcklig kunskap nu och i framtiden inom vattenteknik och vattenbiologi så är nog Ålands Vatten. Det vill jag påstå, trots att de andra vattenbolagen levererar ett fullgott vatten nog. Men ändock, det blir allt större krav på kunskaper inom det här området. Jag tycker att Ålands Vatten borde ta ett ansvar för all vattenförsörjningen på hela Åland inklusive skärgården. Det borde vara målsättningen.

    Det här går att göra på olika sätt. För 10-12 år sedan beslöt dåvarande landskapsregering att ge stöd, 40 procent, för att bygga ut Lotsbroverket i Mariehamn och bygga ut överföringsledningar från norra och västra Åland. Det gjorde man faktiskt, man centraliserade. Varför gjorde man det? Ja, för att i Mariehamns stad så finns den kunskap man behöver för att rena avloppsvatten. Kunskapen finns delvis därute men det går förstås inte för en deltidsanställd fastighetsskötare att få den kompetensen. Precis samma sak borde man göra här, fresta med rejäla stöd för att binda ihop dem. Reningsverken ute i periferin kan vara kvar en övergångstid, men ansvaret är på Ålands Vatten att tillverka rent dricksvatten.  

    Att få det här till stånd är absolut oerhört mycket viktigare än en kommunreform. Rent vatten vill alla ha i sina kranar.

    Talman! Till sist kan man ju konstatera att allt det här som jag nu föreslår kostar tid och pengar. Men låt oss börja redan idag och låt oss verkligen börja jobba mera praktiskt. Strategier och utredningar behöver säkert göras, men jag tror att de finns redan. Vi vet nog vad som behöver göras. Det måste finnas politiskt mod, det måste finnas skattepengar och det måste också kavlas upp ärmarna och jobba.

    Tillgången på rent sötvatten är helt avgörande för vårt välstånd, både för befolkningen själva, för jordbruket och för näringslivet. Här måste nog skattepengar till, det är helt klart.

    Fru talman! Mitt förslag är att landskapsregeringen omedelbart kallar in representanter för alla politiska partier för att besluta om en övergripande åtgärdsplan både praktiska åtgärder och ekonomiska åtgärder. Tack, fru talman.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Talman! Som demokrat blir jag lite fundersam över det här spörsmålet. För mig är spörsmål en ganska allvarsam sak som man tar till när man tycker att någonting har gått fel och man ser stora problem som behöver åtgärdas. Nu sade ltl Karlsson att han har lämnat in ett spörsmål för att väcka engagemang. Tycker ledamoten att det är riktigt gott och väl att göra så här i förhållande till de demokratiska spelregler vi har?

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Absolut! Varför skulle inte det vara demokratiska spelregler om en lagtingsledamot eller ett parti väljer att ta upp en för Åland livsviktig fråga? I och med att oppositionen står utanför beslutanderätt i regeringen så är det klart att det här är vårt instrument och det avser vi förstås att använda nu och vi avser också att använda det under det kommande året.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Talman! Jag menar att centern med Rune Karlsson i spetsen skapar inflation i den demokratiska verktygslådan. Jag tycker inte att ett spörsmål är rimligt för en fråga som man bara vill väcka engagemang i. Dessutom är det en fråga där den som har följt med i lokaltidningarna har kunna se det engagemang som finns. Det är bara att konstatera att i den beredning som kom till svar på det här spörsmålet så har mycket, mycket arbete utförts. Jag tycker att det är under all kritik.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Jag tycker faktiskt att det är beklämmande att man från regeringens sida försöker dribbla bort en sådan här viktig fråga och säga att oppositionen är ute i ogjort väder genom att ställa spörsmål i en dylik fråga. Man mörkar an helt enkelt problemet, för man kommer inte att klara av att göra något åt det här.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Under den långa tid som vi har vetat om att vattentäkterna behöver skyddas så har ju centern suttit i regeringen i alla år. Man har gång på gång motsatt sig en verklig förändring av skyddszonerna och vänt ett blint öga till de stora föroreningarna som kommer från lantbrukarna.

    Nog är det lite magstarkt av ltl Karlsson att stå där upp i talarstolen och nu tala sig varm för expropriering.

    Om nu detta är en livsviktig fråga som ledamoten sade, varför gjorde man inte något under alla de år som man satt vid makten?

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Under de senaste 15 åren har liberalerna, socialdemokraterna och moderaterna haft miljöministerposten. Varför gjorde man ingenting? Ja, jag frågar detsamma.

    Redan år 1988 gjorde man en förrättning för att skydda de här vattentäkterna, som jag sade tidigare. Det har också införts miljöstöd genom jordbruket, men det räcker inte.

    Men återigen, moderaterna, socialdemokraterna och liberalerna har haft miljöministerposten de senaste 15 åren. Varför gjorde man ingenting?

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Av samma orsak som jag sade i min första replik; centern stoppade alla försök.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Tack, talman! Tack ltl Karlsson. Det här är en viktig fråga. Det skrämmer mig att ledamoten förslår att en lösning skulle vara att höja vattennivån i sjöar och träsk och motsvarande. För vad är det som sker? Ja, då börjar vi laka ur de gifter som redan finns ovanför den befintliga vattennivån, så vi skapar ännu mera problem i våra vattentäkter. Är det verkligen en lösning? Det är en väldigt kortsiktig lösning tycker jag. Bortser ledamoten från långsiktigheten i det här?

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Jag hade faktiskt hoppas att det här spörsmålet skulle ge någon form av samsyn, hur vi tillsammans kan rädda ett rent dricksvatten. Nu kommer man med det ena konstiga påståendet efter det andra.

    Höja vattenståndet, jag vet att det finns insjöar där man har sänkt vattenståndet med en meter, så att höja med tio centimeter kan inte vara ett stort problem. Naturligtvis kan man inte höja vattenståndet om det medför olägenheter som är orimliga eller om det innebär försämring av vattenkvalitet, naturligtvis inte.

    Jag förde fram förslag till åtgärder som jag tycker att man borde göra. Inte har jag gjort en doktorsavhandling på dessa saker, det måste väl även Staffas förstå. Vi blir ofta kritiserade för att vi alltid kommer och gnäller och inte föreslår någonting. Nu har jag föreslagit vissa åtgärder här. Kan ni inte ta emot dem då?

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Tack, talman! Visst är det positivt när man kommer med förslag, men om förslagen inte är positiva för miljön så är det ju fortfarande inte positivt för de åländska vattenkonsumenterna. Det måste väl ledamoten hålla med om?

    Jag förstår att det här är svårt, för ledamoten åberopar att det är Ålands Vatten som ska komma med utsagor om vad som är lämpligt. Forskare säger unisont att man ska vara försiktig med att höja vattennivån för det lakar ut vatten för vi har så mycket gifter i markerna. Tio centimeter kan vara väldigt avgörande. Det finns säkert orsak till varför man har sänkt vattennivån, men det finns inga orsaker till att man kan höja vattennivån och tro att man blir ostraffad för det.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Höja vattenståndet där det är lämpligt, sade jag. Om en insjö omgärdas av bara berg, då kan det inte bli urlakning i alla fall, det måste vi vara överens om.

    Återigen, jag föreslog olika saker här för att vara lite konstruktiv. Jag föreslog också att vi skulle bygga ett nytt reningsverk för Kyrksundet och att vi ska ha bättre skydd. Är det också tokigt då, ltl Staffas?

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Jag för min del tycker att det är bra att det finns engagemang i de här vattenfrågorna. Jag hoppas att engagemanget och stödet står kvar från centerns sida också sedan när vi kommer med vattenlagen som faktiskt ger en väldigt bra grund för hela den här hanteringen att skydda både dricksvatten, sjöar och hav. Vatten är en stor fråga med många olika inriktningar och där är det bra om centern är med på tåget.

    Men jag tror att det är orättvist att säga att ingen har gjort någonting, att det bara är andra partier och centern har ingen skuld i någonting. Kanske centern alltid har föredragit jordbruksministerposten snarare än miljöministerposten? Man kan väl inte skylla på alla andra heller när man själv har varit med. Det är väl det som kollegorna kanske finner lite märkligt här idag, att få höra att ingen har gjort någonting. Man har ju ändå minskat fosforutsläppen från 2 ton per år till 800 kilo. Men det är ju under en lång, lång tid och nu vet vi att ännu större utmaningar står framför oss.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Först får jag tacka för de positiva orden i början.

    Men det är ju exakt det jag sade, vicelantrådet, jag har inte beskyllt någon för att inte göra någonting. Jag sade själv att på 80–90-talet så gjorde man ganska mycket, bl.a. den här förrättningen 1988 och miljöstöden som har gjort att utsläppen har minskat. Jag konstaterade att vi måste göra mera och med detta menar jag oss allihop. Inte skyller jag regeringen för någonting.

    Vi tog upp det här spörsmålet bara för att konstatera att vi har en alarmerande situation vad gäller sötvattentillgången på Åland.

    Jag försöker tillsammans med alla se till att vi kan få en förbättring.  Jag vet att det kommer att kräva mycket politiskt mod för att få det till stånd, men åtminstone jag kommer att stöda det och också centern när den kommer upp till lagtinget. Det här är inte någon fråga mellan oppositionen och regeringen, utan det är vi tillsammans.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Ja, det tycker jag är bra. Men då kanske man inte ska inleda med att säga att miljöministrarna från socialdemokraterna och liberalerna, dvs. Carina Aaltonen, Katrin Sjögren och Harriet Lindeman, har ingenting gjort åt vattnet. Det är kanske inte så strategiskt om man är ute efter ett samarbete eller hur?

    Det är nog faktiskt så att i den allmänna opinionen och bland alla oss andra partier så upplever man ju nog att centern under alla år mycket ogärna har påfört jordbrukarna några som helst krav och inte heller påfört kommunerna några som helst krav. Det är nog den allmänna uppfattningen bland andra partier här i salen.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Att jag nämnde miljöministrarna berodde på ett påstående från ltl Holmberg som frågade vad centern har gjort. Jag måste väl få försvara mig lite i alla fall.  

    Angående en allmän uppfattning om att centern inte gör någonting, det var centern som förde fram och föreslog den nuvarande vattenlagen som är en av de skarpaste lagstiftningarna inom miljöområdet som gjordes en gång i tiden. Det var en centerledamot som var minister under den tiden. Centern har nog gjort sitt i den här frågan.

    (Skratt och applåder hörs från salen)

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vi försöker hålla oss till ordningen i salen oberoende fast vi känner stor glädje.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Talman! Vattenförvaltningsplanen som Ålands Vatten har fått i uppdrag att uppgöra är ju ett pågående arbete i och med att den här remisstiden gick ut i lördags, så det är inte så mycket att kommentera om den. Vi hoppas att det här arbetet fortsätter och går framåt.

    Jag tog också upp vattentäkt i gruppanförande. Visst, vi måste se på en vattentäkt, var och när och hur ska ju experterna uttala sig om, men det är nödvändigt så där är vi överens.

    Kompetens, ja jag tror säkert att ett samarbete mellan landskapsregeringen, Ålands Vatten och alla vattenbolag är bra för kompetensen. Antagligen är det Ålands Vatten som har den bästa kompetensen och de borde ta över alltihop. Där är vi helt eniga.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Det var ju faktiskt en riktigt trevlig avslutningsvinjett på det här spörsmålet, att man försöker få en dialog och att man är överens istället för att försöka hoppa på, hitta fel och hitta problem. Jag tackar ltl Sundblom för den konstruktiva repliken.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Talman! Jag tackar ltl Karlsson för detta.

    Sedan finns det en annan sak som jag också tror att är väldigt viktigt för vattentillgången och det är faktiskt planeringsinstrumentet. Jag tror att där måste vi nog försöka tänka på att det är också en viktig sak för den framtida vattenförsörjningen.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! All planering är också en form av expropriering egentligen, det beror väl lite på vilka vägar man väljer.

    En sak är säker i alla fall, sötvattensjöarna och grundvattnet måste nog skyddas bättre än idag.

    Det kommer krävas vissa uppoffringar. Grundlagen säger att den som får en liden skada så ska få full ersättning också för det. Det är precis samma sak som när man bygger en väg över någons mark. Man kanske är emot den men man bygger den ändå och så får man full ersättning för det. Det måste vara så för allmänhetens behov som det heter. Instrumentet finns, sedan måste också det politiska modet finnas.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

     Ltl Mikael Staffas

    Tack, fru talman! Sötvattenförsörjning i klimatförändringens tid är en mycket viktig fråga som ltl Runar Karlsson för fram, men han och undertecknarna är ju på inget viss först i att inse de framtida problemen med hur vi ska klara vattenförsörjningen på Åland.

    Regeringen har ju som framgår i tidigare anföranden långt framskridna planer med åtgärder. Vi har vattenlagen, vilken till vissa delar bygger på EU-lagstiftning. Vi har strategiska arbeten med vattenåtgärdsprogrammet och vattenförvaltningsplanen vars remiss gick ut senaste lördag.

    Landskapsregeringen har utarbetat förslag till våtmarkslösningar inom avrinningsområdet till Ålands Vatten Ab:s dricksvattentäkter, förslag som nu är på väg att förverkligas.

    Ett annat pågående arbete är landskapsregeringens grundkarteringar av några större grundvattenområden och deras potential som sötvattentäkter som underlag för eventuella beslut om grundvattenområden.

    Men även att kvaliteten på grundvattnet blir sämre är ett växande problem. Föroreningar från exempelvis jordbruk och soptippar sipprar ut i grundvattnet, och det kan ta årtionden innan gifterna når vattentäkterna, därför behövs fler åtgärder.

    Vi ser spår av bekämpningsmedel från jordbruken i grundvattnet. Här har lagstiftningen stramats åt de senaste åren men en ytterligare översyn är nödvändigt. Man har inte koll på läget vilket gör att problemet kan bli mycket större än man anar.

    Jag hoppas att ltl Runar Karlsson fortsätter arbete med att jord- och skogsbruket kan bidra till ett renare vatten. Det fick vi en liten hint om tidigare. 

    För nu kan inte ltl Runar Karlsson ondgöra sig över en oskyldig industri i detta fall och använda den åländska fiskodlingsindustrin som den stora orsaken till försämrade vattenkvaliteter i både insjöar, vikar och träsk.

    Jag gör nu som ltl Runar Karlsson har som vana, att peka ut specifika verksamheter utan att rodna som syndabockar. Många om inte alla utredningar visar tydligt på behovet av förändringar inom de landbaserade verksamheterna om kvaliteten på våra vattentäkter inte ska försämras.

    Enligt plan- och bygglagen är kommunerna planeringsmyndighet medan landskapet utövar allmän tillsyn. Plan och bygglagen anger att varje kommun ska ha en aktuell heltäckande kommunöversikt. När en kommunöversikt tas fram ska kommunen planera så att möjlighet finns till samordning med andra kommuners planläggning. Kommunöversikten ska ses över och vid behov uppdateras av fullmäktige minst vart femte år. Av de kommunöversikter som tagits fram är det Mariehamn och Jomala som är uppdaterade. Kanske den föreslagna kommunreformen ger de övriga kommunerna bättre förutsättningar att fullfölja just det åtagandet.

    Genom den fysiska planeringen finns exempelvis möjligheter att undvika ny exploatering i sjönära eller låglänta områden som är utsatta för risker av översvämningar. Översvämningar kan leda till att föroreningar kommer ut i vattenförekomsten från olika verksamheter vid en sådan exploatering. Genom klimatförändringar kan sådana konflikter öka i framtiden. Därför kan det vara av betydelse att reglera markanvändningen så att konflikter inte uppstår och negativa konsekvenser av extrema väderförhållanden och klimatförändringar undviks. Här finns det mycket kvar att göra och det finns stora intressekonflikter och kortsiktiga intressen som står i strid mot skyddet av dricksvattenförekomster.

    Talman! Förutom inrättande av vattenskyddsområden behöver viktiga dricksvattenförekomster också skyddas på annat sätt, t.ex. via den kommunala och regionala fysiska planeringen och genom tillsyns- och tillståndsförfarande.

    Ett vattenskyddsområde ger inte något 100 procentigt skydd, men är ändå det enskilt viktigaste instrumentet för skydd av vattentäkter.

    Vi ålänningar kan säkert också hjälpa till med att få vattnet att räcka längre. Den genomsnittlige ålänningen förbrukar cirka 165 lite per dygn. Se detta i jämförelse med motsvarande siffra i Sverige som är 140 liter per dygn. Det är 15-20 procent lägre. Vad gör vi?

    Att öka på tillgångarna genom att höja på ytvattennivåerna är inte en framkomlig väg då det ökar på tillflödet av kväve men främst fosfor som finns lagrat i marken. Denna urlakningsprocess är något som inte ska stödas utan alternativ behöver sökas genom egna insatser hos jordbrukarna med ett visst stöd från landskapet. Bevattningsdammar är förslagsvis en väg att gå, detta föreslås bl. a inom det svenska jordbruket. Samarbete mellan jordbruksproducenter vore ett mycket positivt initiativ.

    När jag nu nämnde bl.a. ett träsk undrar jag hur det är med ledarskapet som ledamoten efterfrågade. Ledamoten har verkat som ordförande i ett lokalt vattenbolag. Jag tänker då på Tjenan som tar sitt vatten ur Toböleträsk. Runt den vattentäkten finns inget skyddsområde. Jag tar mig friheten att tolka det som brist på tidigare ledarskap av kommunstyrelseordförande i Saltvik. Saltviks kommun har upprättat många skyddsområden av skilda slag men inget som efterfrågas av ltl Runar Karlsson i det här spörsmålet. Ska detta kanske ske frivilligt som så många andra misslyckade frivilliga samarbeten såsom KST och Räddningsmyndigheten som exempel på tidigare föreslagna frivilliga lösningar? Eller har det blivit ogjort pga. av bristfälligt ledarskap? Jag bara undrar.

    Vi har sett samma brist på framgång med frivilligheten i försöket till FSG, den norråländska kommunen. Alternativet är ett tydligt ledarskap.

    Nu har vi en regering som enigt står bakom lantrådet och visar hur ledarskap fungerar i en miljö där alla drar åt samma håll. Jag och mina liberaler är trygga med ledarskapet och förutsättningarna för en god vattenkvalitet samt tillgång på rent vatten trots de klimatförändringar som vi står inför. Tack.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Jag fick helt plötsligt en personlig fråga av ltl Staffas. Man borde kanske inte svara på den, men jag måste i alla fall göra det.

    Vad jag personligen har gjort som ordförande i Tjenan Vatten? Ja, vi har inte gjort en formell skyddsplan utan vi har diskuterat med jordbrukarna på vilket sätt man praktiskt ska skydda. Vi har kommit långt vill jag påstå.

    Vi vet dessutom att Toböleträsk är djup så den interna fosforbelastningen är större än den externa på grund av att det är syrefria bottnar. Vi har monterat en luftare som vi haft där i över tio år och vi har konstaterat att det har givit positiva resultat.

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Jag vet att ltl Karlsson har bättre kännedom om Tjenan Vatten. Men jag vet också att Tjenan Vatten har, eller åtminstone tidigare haft, svårigheter med rent vatten i sina leveranser till konsumenterna delar av året. Det tror jag nog också att ledamoten kan hålla med mig om.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Det där är ju förstås inte alls sant. Jag förstår inte var ledamoten har fått det ifrån och varför han ens ids säga det här i lagtingssalen?

    Tjenan Vatten har dagligen levererat vatten till sina konsumenter under de senaste tio åren som jag varit med. Det görs omfattande provtagningar enligt de bestämmelser som finns. En gång var det en varning och man måste hålla upp ett par dagar, men sedan konstaterades att provsvaren visade att det var okej. Det har inte en gång levererats en endaste liter vatten som inte är godkänt. Men jag tycker att det är helt onödigt att diskutera sådant här i plenisalen.

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Jag avslutar replikskiftet till den delen att min kunskap är äldre än tio år. Det var när jag var verksam i Saltvik som jag blev bekant med problemet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! Ltl Staffas är tydligen på ”high speed level” nu denna dag, lite aggressiv i onödan tycker jag. Jag tycker att ledamoten kan tagga ner lite.

    Det här är ett gemensamt bekymmer vi har, att vattenkvaliteten är vad den är. Vi står ju inför en smärre katastrof inom 12 till 14 dygn beroende på nederbörd. Jag tycker att ledamoten måste inse att det här är något som centern gör för att vi anser att det här är en fråga som vi måste uppmärksamma, dvs. långsiktigt.

    Vad är det för skyddsplaner som en kommun kan vidta? Med stöd av vilken lagstiftning kan man vidta en skyddsplan för en vattentäkt i kommunens namn? Som kommunalrättskunnig så vill jag få en upplysning vad ledamoten avser så att jag lär mig lite mera denna dag.

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Då ber jag att få återkomma för jag har inte papprena framför mig där jag hämtade den här informationen. Det är i det materialet som jag läst det här. Jag kan inte ge ett bättre svar än så.

    Ltl Harry Jansson, replik

    En lärdom som ltl Staffas kan dra; är man aggressiv, hoppar på andra personligt som mot ltl Runar Karlsson så då måste man nog ha torrt på fötterna.

    Kort om regelverket, ltl Staffas: En kommun levererar vatten och kan via delgeneralplanering också skydda ett område inklusive vattentäkt. Men det förutsätter medborgarnas, invånarnas, markägarnas medgivande. Sedan kan landskapsregeringen utfärda vattenskyddsplaner. Förstår ledamoten uppdelningen mellan kommun och landskapet? Då är det mycket vunnet i den här frågan.

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Jag förstår också vad ltl Harry Jansson sade, och det var att han ville markera någonting som han redan kände till.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Vicelantrådet Camilla Gunell

    Tack för ett livligt engagemang i de här viktiga frågorna.

    Jag har nu jobbat med de här vattenfrågorna väldigt intensivt sedan mitten av juli. Trots att vi teoretiskt sett har god tillgång på vatten på Åland så har den här sommaren ändå varit en väldigt stor varningssignal om att det kanske ändå inte är tillräcklig beredskap vi har när det gäller vattenförsörjningen till jordbruket enligt de behov vi har sett i sommar med den extrema avdunstning som har pågått under många, många månader. Det är lite ovanligt att det är så ihållande långvarigt och det är så intensivt väder som vi har haft.

    Man kan väl säga att det var bra att vi hade varit så pass förutseende att vi redan hade infört bevattningsstödet när det gäller jordbruksinvesteringar. Vi har betalat ut rätt mycket medel. Många har gjort investeringar och de som har gjort investeringar har förstås klarat sommaren bättre än de som inte har gjort några investeringar.

    Det här stödet finns ju kvar och blir en del av det fortsatta arbetet med att ha en bättre heltäckande bevattningsplan och strategi för hela Åland.

    När det gäller jordbruk och bevattning av både vall och grödor så ju mera man kan använda annat vatten än det som är från dricksvattentäkterna så ju bättre avlastar det dricksvattentäkterna så att det vattnet kan användas till konsumenternas och industrins behov.

    Den här frågan är väldigt bred. Man måste jobba både med dricksvattentäkterna och med sjöarna som helhet.

    Sjöarna är också väldigt känsliga och därför har vi 30 000 euro nu i den här tilläggsbudgeten för att vi genast kan börja kartlägga bättre och få mer kunskap om sjöarnas biologiska och ekologiska status, så att vi vet vid vilken vattennivå det blir kritiskt.

    När landväxter börjar dominera en sjö så sedan är det förbi, sedan kan inte sjöväxterna återta sjön tillbaka och då är den förstörd eller krympt eller i alla fall är den en sämre resurs för oss ålänningar och för dem som behöver bevattningsvatten i det längre perspektivet.

    Det som också nämndes här är att ett viktigt steg är förstås att redan nu följa de regler som vi har. Det är ju sant. Där kunde faktiskt ÅMHM behöva mer resurser när det gäller tillsyn, särskilt då efterlevnaden av nitratdirektivet och gödsling på fel tidpunkter eller vid sådana platser där det blir ett för stort läckage som också kommer i dricksvattentäkter och sjöar. Där har vi inte haft tillräckliga resurser, det är bara att medge. Vi har ju hela tiden mjölkat ner ÅMHM successivt år från år. Det här är också en viktig del, att man har både tillstånd och tillsynsgivning som är resursstark och kompetent.

    Jag tror att det är väldigt viktigt nu, om olika partier vill vara behjälpliga i det här arbetet, att man diskuterar både kommunalt och på olika platser Ålands Vatten och avloppsplan och hur den ska förverkligas. Vilka resurser är man beredd att lägga på bordet? Jag tycker också att vi behöver sprida på riskerna. Vi borde kanske ha ett vattenbolag eller en större vattendistributör på Norra Åland till exempel, så att inte allting ska ledas till Mariehamn. Vi kanske skulle ha två trygga vattenproducenter och avloppshanteringsanläggningar. Det är väl någonting som den nya norråländska kommunen eller den nya södra åländska kommunen kan uppta arbetet med.

    Jag tycker också att Ålands Vatten, så länge det är det vattenbolag som har de bästa resurserna och kompetensen, ska kunna vara ett resursbolag för alla mindre vattenaktörer på Åland. Kunskapen om rent vatten och dricksvatten som fungerar bra är viktig också i skärgården som har mycket, mycket små vattenproducenter och till och med privata brunnar. Om vattnet är för hårt eller för mjukt så påverkar det och sliter väldigt snabbt ut hushållsmaskiner och sådant. Här behövs det nog en kompetensresurs, och den resursen kunde kanske Ålands Vatten vara i relation till Bocknäs Vatten och Tjenan och de övriga bolagen. Jag tror att man nog behöver ett större samarbete däremellan.

    Vattenlagen, som jag hoppas kunna ge till det här lagtinget innan mandatperioden är slut, är kanske det viktigaste dokumentet och den viktigaste utgångspunkten för allt det här arbetet.

    Om Runar Karlsson och hans parti vill hjälpa till så tror jag det faktiskt är viktigt att man då också pratar med sin kommunala företrädare; med jordbrukarkåren, med Ålands producentförbund och alla relationer och kontakter man har i de segmenten, och berättar hur viktigt det är med vatten. Ibland kanske också de privata ägandeintressena måste dra sig lite åt sidan för det allmännas rätt att kunna tillgodose medborgarna med vatten. Det är där som konflikten alltid har bränt till. Det är på ersättningsfrågan som den här frågan har parkerat på samma station år ut och år in. Pengarna ska upp på bordet, det ska ersättas, det ska betalas bort och så har diskussionen falnat. Ska vi komma vidare där så måste vi lösa den biten och vi har inte en tillräckligt bra paragraf i nuvarande vattenlag. Det är inte tillräckligt tydligt hur det här förfarandet ska gå till och vilka belopp som ska komma i fråga. Det är nog detta som måste till för att skapa tillräckligt långsiktiga skyddslösningar som är hållbara över tid. Tack, fru talman.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Talman!  Jag vill vara tacka vicelantrådet för klargörandet. Den totala mängden kubik vatten som finns på Åland är förstås inte densamma som den tillgängliga mängden vatten, utan det är två helt olika faktorer. Man behöver vara mycket försiktig med vilken typ av vatten man använder till vad. Jag vill tacka för det förtydligandet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Jag vill väl påstå igen att lagstiftningen är på plats på vilket sätt man kan skydda dem. Det är så att man alltid måste ersätta för den lidna skadan. Det är ganska klart i lagstiftningen så det kan man göra vill jag påstå.

    Sedan en fråga och kommentar till vicelantrådet. Vicelantrådet nämnde inte något om ett reningsverk till. Råvattentäkten idag för Ålands Vatten är ju alldeles för liten volymmässigt. Ett par ordentliga torra år så är det en riktig kris till och med att få tag i vatten. Menar inte också vicelantrådet att det behöver byggas ett till reningsverk - i storleksordningen som Ålands Vatten idag - någon annanstans på Åland där det finns råvattentäkt som är betydligt större än den som är idag?

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Jag tror att det skulle vara klokt att sprida riskerna och inte ha bara ett bolag som ska klara en så pass stor befolkningsmängd och industri som Ålands Vatten. Det vore klokt.

    Tänk om vi skulle få bakterier eller någonting som vi inte kan hantera i vattnet, då har vi väldig dålig reserv för det här vattenbehovet.

    Därför är det en risk också att man har djur som går i vattnet. Det är en smittorisk som kan bli ett problem. Det måste man ta tag i.

    Jag nämnde ju också Jomalas arbete med delgeneralplanen. Det lyckades bra med Dalkarbyträsk, men allt bygger på fri vilja.

    Man lyckades sedan inte i Gölbyområdet, för där sade markägarna nej.  Vad är då nästa steg? Hur går vi vidare sedan? Det är där som det har strandat både för landskapet och för kommunen, tror jag.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! År 1988 så gjorde man det här mot markägarnas vilja. Det var visserligen en annan lagstiftning, men den möjligheten finns nog idag redan.

    Tillbaka till ett reningsverk till. Jag har en anledning, eftersom jag är engagerad i ett vattenbolag, att gå kurser. En kursledare var en av världens ledande inom detta område och han förundrade sig över att Åland har så här dålig backup kapacitet. Han sade att får man något i vattnet så är det en omfattande provtagningsserie före man får använda vattnet igen. Det kan ta veckor innan man får använda vattnet så därför måste man ha ett reningsverk till som kan skjuta in vatten i alla fall så att man kan få hyggligt mycket vatten i sina kranar, kanske inte full kapacitet, men i alla fall nästan. Så det är en nog en viktig åtgärd att komma ganska snabbt med.

     Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    De här vattentäkterna är ju alla öppna vattentäkter som är utsatta för både väder, vind, regn, nedsläpp och alla utsläpp. Därför gör vi nu en kartering över var vi har grundvatten och var det finns goda grundvattenresurser. Det är ju också ett sätt att använda vatten som finns under mark som man inte ser. Därför behöver vi veta var de resurserna finns för att också veta om det kan vara nästa steg i det här.

    När det är allmänna samhällsintressen så måste man kunna slå vakt om dem, även om den fria viljan. Tänk om alla runt Markusbölefjärden säger nej; ”jag vill inga”. Hur kommer vi vidare då? Det är på den station som tåget inte får stanna den här gången. Vi måste hitta lösningar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Jag tror, tillika som ltl Runar Karlsson, att vi behöver hitta lösningar. Självklart.

    Vi ska också komma ihåg att man bör ha en viss respekt för det privata ägandet. Det måste gå att hitta en lösning utan att man kör över de privata ägarna med buller och bång. Det är min fasta övertygelse.

     

    Min fråga rör hur vicelantrådet ser på skärgården och hur vi ska säkra vattentillgången där. Vi vet ju redan idag att vi har väldigt stora problem med färskvattenförsörjningen där. Finns det några tankegångar kring det?

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    I vatten- och avloppsplanen så nämns också skärgården och de övriga områdena som inte är inom Åland Vattens distributionsområde. Det är också en jättestor diskussion om hur man ska hantera det. Det bygger ju på väldigt lokala lösningar. Kökar till exempel har väldigt goda förutsättningar, andra har inte lika goda förutsättningar. Vattenförsörjningen i skärgården är definitivt en utmaning. Kommunerna där har försökt så gott det har gått att hitta lösningar.

    Men som jag sade, jag tycker att Ålands Vattens ägare kanske ska ge ett sådant direktiv att Ålands Vatten ska fungera som ett resursbolag också för skärgårdskommuner och andra vattenbolag och öka samverkan där och stärka kompetensen.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

     Talman! Det kan säkert finnas en klokskap med ett resurscentrum även för vattenfrågor, tillika som det finns ett behov av en samlad kompetens inom KST så finns det ju också i vattenfrågor.

    Jag har ytterligare en fråga när det gäller skärgården. Vicelantrådet sade att Kökar har en bra lösning, men vi har ju också andra kommuner som har stora bekymmer. I min egen hemkommun till exempel är det inte helt okomplicerat med vattnet, och det rör inte bara vattnet i kranen utan det rör ju också det vatten som behövs för de fabrik- och produktionsanläggningar som vi har i skärgården men också för den produktion av livsmedel som ännu finns kvar ute i skärgården.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Det jag sade om Kökar är att de har en bra vattenresurs. De har en sjö med väldigt fint dricksvatten och de har en bra resurs.

    Det är också viktigt att komma ihåg att vattenförsörjningen är ett kommunalt uppdrag. Landskapsregeringen är ingen kommun och vi måste ha det i åtanke om vi ska vara en självstyrelse. Landskapsregeringen har sina uppdrag, de är på en nivå och sedan finns det kommunal verkställighet på en annan nivå. Vi måste hålla ihop det här. Jag vill inte att landskapet ska fungera som en kommun, det är inte vår roll.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

    Föredras

    10      Åtgärder för en hållbar lösning för mottagning av animaliska restprodukter

    Ltl Mikael Lindholms skriftliga fråga SF 9/2017-2018

    En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.

    För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

    Svaret kommer att ges av vicelantrådet. Ordet ges först till lagtingsledamoten Mikael Lindholm.

    Ltl Mikael Lindholm

    Tack, talman! Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Hur avser landskapsregeringen att tillse att vi på Åland har en mottagningsanläggning för animaliska restprodukter som verkar i enlighet med ett gällande miljötillstånd och när förväntas detta ske?

    Vicelantrådet Camilla Gunell

    Tack för det. I landskapet finns en privat anläggning som har uppdraget och som tar emot avfall, animaliska restprodukter. Den fungerar tillfredsställande.

    Landskapsregeringen har den 21 september 2017 beviljat anläggningen ett investeringsstöd på 200 000 euro. Den håller nu på att verkställas och anläggningen håller på att slutföra det.

    Ålandskomposten tar emot matavfall i huvudsak men också död fisk och animaliskt slaktavfall, till de delar det inte uppfattas som farligt avfall som förs bort för destruktion. Det är en privat entreprenör på området som anlitats av MISE, fiskodlarna och slakteriet i första hand.

    Det kanske räcker så.

    Ltl Mikael Lindholm

    Tack, talman! Det som vicelantrådet nu sade, så det känner väl alla till. Men det var inget svar på den fråga som jag ställde.

    I dagsläget så verkar Ålandskomposten utan ett giltigt miljötillstånd. Det betyder samtidigt att det inte finns uppsatt några utsläppsnivåer eller någonting sådant.

    Jag anklagar inte entreprenören utan entreprenören så verkar ju enligt det. Finns det ingen som säger åt entreprenören att det här tillståndet måste följas och ingen som säger att man måste sluta om man inte följer så då forsätter ju entreprenören naturligvis.

    Vi kommer även till ett sådant scenario att vi har företag som är miljöcertifierade och som levererar sitt avfall. Det är väl bara frågan om en miljöcertifiering skulle hålla för att skicka sitt avfall till en anläggning som inte har ett miljötillstånd ikraft? Det är ju ganska allvarligt.

    Det har framkommit i medierna att det har gjorts provtagningar i diken som rinner från Ålandskomposten och de har visat på väldigt höga värden av framförallt kväve men även fosfor. Man funderar ju, med tanke på den debatt som vi nyss slutförde, är det här riktigt som det ska vara?

    Jag frågar igen; när beräknas det finnas ett miljötillstånd på plats för den anläggning som nu används?

    Vicelantrådet Camilla Gunell

    Som ltl Lindholm säkert vet så är det ÅMHM, miljötillsyn och tillståndsmyndigheten som, enligt 9 och 27 §§ miljöskyddslagen, har hand om övervakning och tillståndsgivning när det gäller Ålandskomposten, liksom alla andra som söker miljötillstånd.

    Situationen kring Ålandskompostens miljötillstånd är rätt komplicerat just nu. ÅMHM har den 15 februari 2016 beviljat Ålandskomposten ett miljötillstånd som återförvisades av ÅFD. Därför har det anförts besvär till HFD över ÅFDs beslut per den 1 mars 2018.

    Eftersom verksamheten vid Ålandskomposten inte, enligt ÅMHM, bedöms medföra bestående negativ påverkan så har man inte heller vidtagit några andra åtgärder kring Ålandskompostens verksamhet och dess tillstånd.

    Den bedömningen har gjorts utgående från en intensiv och regelbunden inspektion på området och de provtagningsresultat som har lämnats in. Det är en aktiv tillsyn under den här perioden över anläggningen.

    Därför är det lite svårt att svara på frågan eftersom den inte är i landskapsregeringens händer. Den är i domstolar, i besvärsinstanser, i kommunalt beslutsfattande och det är ÅMHM som har den i sin hand.

    Ltl Mikael Lindholm

    Tack, talman! Den stora springande punkten i det här – jag kan inte tolka det på annat sätt – är att verksamheten i sig är så pass viktig, det ska finnas någonstans dit man kan föra sådant här och man ser mellan fingrarna. Det skulle vara helt omöjligt om verksamheten skulle vara i en betydligt mindre skala. Då skulle man nog inte skylla ifrån sig på en annan part. Då skulle man nog ta vederbörande i öronen om man inte följde den lagstiftning som finns.

    Bekymret är nu att det tydligen finns flera andra som tydligen kan skylla på än det ena och än det andra, men verksamhet får fortskrida utan att det finns någon som kan säga när det möjligen kan finnas ett miljötillstånd på plats och man kan se att verksamhetsutövaren följer det. Nog måste väl även miljöministern anse att vi är i en väldigt olycklig situation?

    Vicelantrådet Camilla Gunell

    Som sagt, det är ÅMHM som har den absoluta rätten att sköta tillståndsgivning och följa att miljötillstånd följs. Det är ingenting som ministrarna kan lägga sig i. ÅMHM har det uppdraget och den skyldigheten och det ska de naturligtvis sköta till punkt och pricka. Någonting annat kan inte sägas.

    Det som landskapsregeringen har ansvar för är de animaliska biprodukterna, det som följer i enlighet med EU:s förordning. Den delen av mottagningsverksamheten vid Ålandskomposten kan också skötas genom bortforsling om man väljer den lösningen.

    Eftersom man har konstaterat att det här materialet som kommer till Ålandskomposten hygieniseras innan det tas in i kompostanläggningen så bedöms det inte finnas några risker för smittspridning eller dylikt. Det här har vi många dokument på, vi har också uttalanden från landskapsläkaren. ÅMHM gör väl den bedömning de gör, man avvaktar.

    Jag tycker att vi har hanterat den här frågan så gott vi har kunnat. Vi har bistått kompostanläggningen, de har också fått 200 000 euro i investeringsstöd för att färdigställa det här och sedan har de mött en del hinder på vägen som ingen av oss tycker att är särskilt önskvärda, tror jag. Mycket beror också på att det finns en grannsämja kring anläggningen som inte är så positiv.

    Talmannen

    Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

    För kännedom

    11      Om skyldighet att anmäla viltolycka

    Ltl Stephan Toivonens åtgärdsmotion MOT 9/2017-2018

    Ärendet tas upp till behandling vid plenum den 7 november 2018.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls måndagen den 5 november klockan 12.00 då lagtinget förrättar val av talman och två vicetalmän. Samma dag hålls lagtingets högtidliga öppnande samt ett arbetsplenum. Plenum är avslutat.