Plenum den 10 april 2017 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 10 april 2017 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Meddelande. 2

Andra behandling. 2

1    Ändring av landskapslagen om posttjänster

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 13/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 16/2016-2017

Första behandling. 2

2    Ändring av landskapslagen om produktionsstöd för el från vindkraftverk

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 13/2016-2017

Ltl Harry Janssons m.fl. lagmotion LM 1/2016-2017

Enda behandling. 2

3    Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2016

Finans- och näringsutskottets redogörelse FUR 1/2016-2017

Debatt 3

4    Debatt enligt bestämmelserna i 38 § lagtingsordningen

Debatt DEB 1/2016-2017

Föredras. 51

5    Vårfågeljakt

Ltl Axel Jonssons skriftliga fråga SF 10/2016-2017

Remiss. 51

6    Generellt tillstånd för skyltning

Ltl Runar Karlssons åtgärdsmotion MOT 3/2016-2017

För kännedom.. 56

7    Främjande av utbyggnaden av bredbandsnät

Landskapsregeringens lagförslag LF 21/2016-2017

8    Bristande intresse för högskolepraktik

Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 14/2016-2017

9    Dånöbron

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 15/2016-2017

Vtm Veronica Thörnroos m.fl. åtgärdsmotion MOT 1/2015-2016

10  Vårdös status som skärgårdskommun

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 14/2016-2017

Ltl Mikael Lindholms m.fl. åtgärdsmotion MOT 1/2016-2017

Plenum slutar 57

 

Plenum börjar

Upprop. 26 ledamöter närvarande.

Lagtingsledamoten Gun-Mari Lindholm anmäler om ledighet från plenum 10-12 april 2017 på grund av privata angelägenheter.

Lagtingsledamoten Göte Winé anmäler om ledighet från dagens plenum på grund av annat förtroendeuppdrag.

Lagtingsledamoten Harry Jansson anmäler om ledighet från plenum på grund av sjukdom.

Antecknas.

Meddelande

På onsdag den 12 april 2017 kommer en frågestund enligt bestämmelserna i 39 § i arbetsordningen att hållas klockan 12.00.

Från landskapsregeringens sida deltar samtliga ministrar.  

De lagtingsgrupper som har önskemål om i vilken ordning ledamöterna ska ställa sina frågor bör meddela det till kansliet på förhand.

Antecknas.

Andra behandling

1        Ändring av landskapslagen om posttjänster

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 13/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 16/2016-2017

I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid den första behandlingen eller förkasta förslaget.

Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion.

Lagförslaget föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendet är slutbehandlat.

Första behandling

2        Ändring av landskapslagen om produktionsstöd för el från vindkraftverk

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 13/2016-2017

Ltl Harry Janssons m.fl. lagmotion LM 1/2016-2017

Ärendet avförs från dagens lista på grund av sjukdom. Ärendet tas upp vid nästa plenum.

Enda behandling

3        Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2016

Finans- och näringsutskottets redogörelse FUR 1/2016-2017

Enligt 21 § i arbetsordningen ska finans- och näringsutskottet för varje år avge en skriftlig redogörelse beträffande handläggningen av ärenden rörande tjänstekollektivavtal till lagtinget.

Först tillåts diskussion, efter det antecknar sig lagtinget redogörelsen för kännedom. Diskussion.

Ltl Tage Silander

Herr talman! Av arbetsordningen för Ålands lagting framgår att det hör till finans- och näringsutskottet att genom landskapsregeringen följa förhandlingarna om tjänstekollektivavtal för landskapets tjänstemän och till den del lagtingets godkännande behövs godkänna avtalen. Ett godkännande behövs när ett avtal har en inte försumbar inverkan på budgeten.

Precis som herr talman just berättade, i enlighet med 5 mom. i arbetsordningens 21 §, så ska finans- och näringsutskottet för varje år till lagtinget avge en skriftlig redogörelse beträffande handläggningen av ärenden som rör tjänstekollektivavtal. Den redogörelsen har nu överlämnats till lagtinget.

Finans- och näringsutskottet föreslår att lagtinget antecknar sig redogörelsen för kännedom. Tack herr talman.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussion är avslutad.

Lagtinget antecknar sig redogörelsen för kännedom. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Debatt

4        Debatt enligt bestämmelserna i 38 § lagtingsordningen

Debatt DEB 1/2016-2017

Talmanskonferensen har enligt bestämmelserna i 38 § lagtingsordningen beslutat att lagtinget idag ska hålla en drogdebatt.

Talmanskonferensen rekommenderar att de inledande gruppanförandena håller sig inom tio minuter, övriga anförande inom sju minuter. Talmannen vädjar till ledamöterna att hålla sig till de rekommenderade taltiderna.

Diskussion.

Minister Wille Valve

Talman! Vi har idag en plenidebatt enligt bestämmelserna i 38 § lagtingsordningen om risk- och missbrukspolitiken, drogdebatt. Det är ett mycket angeläget ämne där en hel del arbete pågår.

Lagtingets samtliga partier har nu tagit plats i ANDTS-kommittén där vi just nu reviderar det risk- och missbrukspolitiska programmet, helt i enlighet med landskapsregeringens målsättningar.

Den nya kommittén har sitt tredje möte på tisdag den 18 april då vi får en lägesbild av polisen, varefter vi möter den s.k. operativa gruppen mot risk- och missbruk, aktörerna på fältet som jobbar inom en särskild grupp.

 Vi håller också på att engagera en internationellt erkänd drogforskare i arbetet. Viktigt att nämna i det här skedet är förankringen: Alla lagtingspartier har en representant i kommittén och det är jätteviktigt att programmet förankras och gärna också dryftas i varje lagtingsparti. Målet med arbetet är givetvis ett reviderat och fullbordat risk- och missbruksprogram som kommer att kunna presenteras under detta år.

Helt eniga kommer vi aldrig att bli, men jag finner det angeläget att understryka att i den här frågan är det inte regering mot opposition, det är vi alla mot drogerna. Vill man vara lite raljant så kunde man säga att det är droger med ”D”, inte Roger.  

En annan viktig sak att minnas är att ha en så nykter och balanserad syn på verkligheten som möjligt. Vi har som politiker ett ansvar att inte ropa ”Nu går det åt skogen” eller ”Vargen kommer”, för vad ropar vi då den dagen det går åt skogen på riktigt?

En annan bieffekt av att slå fast att det knarkas överallt är att det normaliseras, jamen om alla gör det – what’s the big deal? Vi i den här salen har ett ansvar för hur vi uttrycker oss.

Vi ser idag en trend, kalla den en mottrend, men den syns tydligt i statistiken, unga dricker mindre och intresserar sig mer för friskvård. Det är djupt orättvist, gentemot denna skötsamma del av vår unga befolkning, att påstå att det knarkas överallt.

Jag ska inte trötta ut er, kära kollegor, genom att för tredje gången beskriva hur drogläget ser ut på Åland. Men viktigt är att nämna att droger finns, vi ser dem bland de rattonyktra, vi ser dem i en liberalare inställning till framför allt cannabis, vilket vi har kunnat påvisa i ÅSUBs gedigna lunta, och det syns i statistiken och i observationer från fältet.

Vad jag kan tycka är intressant är att vi också ser en mottrend – flera unga definierar sig själva som strängt nyktra och rör varken sprit eller droger. Då jag lyfte frågan med mina svenska kolleger på ministermötet i Oslo, presenterade de statistik från CAN som talar för att narkotikabruket minskar i Sverige, att fler inte vet hur man skulle få tag på droger.

Det finns all anledning för Åland att följa med utvecklingen, också i vår nordiska omvärld.

Nå, vad gör vi då konkret här och nu? Vi fördelade nyligen PAF-medlen. Det är viktigt att det drogförebyggande arbete ska prioriteras: Tobaksfri Duo är oerhört viktigt, liksom vision Nolltolerans som faktiskt håller i den berömda operativa gruppen mot risk- och missbruk, vilket hittills har varit lite av ett framgångskoncept.

Om PAF-medlens användning kan man väl allmänt säga att de ger ålänningarna möjlighet till en aktiv och frisk livsstil och goda sociala kontakter för alla generationer vilket i sig är främjande och problemförebyggande. Det är ett sätt att stärka styrkorna i vårt samhälle. Viktigt här är tidiga insatser för familjer med problem, god barnomsorg och en erkänt bra skola – i världsklass, faktiskt.

Jag vill här särskilt betona betydelsen den förebyggande betydelsen som en robust socialpolitik har: Starka skyddsnät i kombination med fortsättningsvis sjunkande arbetslöshet. Ett tryggt samhälle ger trygga unga. Här är vi på rätt väg.   

Värt att nämna är kravet på föreningar som arbetar med och för barn och ungdomar att de ska ha en fastställd drog- och alkoholpolicy för att beviljas verksamhetsbidrag ur PAF-medel. Detta gäller alla barn- och ungdomsverksamheter oberoende sektorer, ungdomsföreningarna förstås men också idrott och kultur.

Socialvårdsbyrån har gett Högskolan på Åland i uppdrag att ordna kurs i ansvarsfull alkoholservering och konflikthantering, vilken går av stapeln den 11 maj, om en månad ganska exakt. Det är en viktig åtgärd inte minst med tanke på den alkohollagen, vilken jag ska återkomma till längre fram.

Landskapsregeringen har utlåtit sig kritiskt om den nya finländska alkohollagen. Vi är bekymrade över att starkare öl flyttar in i butikerna och framförallt över alkoläsken vars marknadsföring uttryckligen riktar sig till unga. Det vore bra med egen behörighet så att vi åtminstone kunde bestämma om alkoläsken ska finnas i våra butiker eller inte. Våra ställningstaganden har noterats stort i remissdokumentet för nya finländska alkohollagen. Besked från EU om de finländska förändringarna i alkoholmonopolet väntas i juni 2017.

Vi drar igång sprututbytesprogram för att förebygga smittsamma sjukdomar, för att erbjuda bättre vård till drogberoende och för att vara så väl rustade som möjligt inför framtiden. Verksamheten beräknas inleda under sommaren 2017.

Jag vill åter lyfta fram den nationellt uppmärksammade Tobakskampen, där ÅHS erbjuder professionell hjälp till tobaksanvändare att sluta med cigaretter, snus, cigariller och långvarigt bruk av nikotinmedel.

Avslutningsvis, landskapsregeringens allmänna förvaltning, och Ålands muséum är rökfria sedan årsskiftet. Vi har utmanat samtliga myndigheter och kommuner. Rökfrihet ska inte underskattas. Tillgänglig forskning talar för att tröskeln generellt är lägre för rökare att prova på t.ex. alkohol eller narkotika och även erfarenheterna från Tobaksfri Duo talar i samma riktning.

Polisen har blivit mycket bättre på att upptäcka knarkbrott, helt otvetydigt.  Man har jobbat metodiskt i samarbete med Sydvästra Finlands polisdistrikt. Polisen har offentliggjort ett nytt samarbete mellan myndigheterna för att effektivare bekämpa knarket.

Polisen anordnar nu i dagarna en särskild föreläsning om narkotika och drogtecken. Den är uppdelad i två delar; en del som är mera ”blåljuskoncentrerad” och som riktar sig till polis, tull, sjöbevakningen samt åklagare och ambulansen och en del som är mera riktad till sjukhus, skolor, socialen, krogpersonal och taxi. Intresset verkar vara stort redan nu och landskapsregeringen understöder och stöttar dessa föreläsningar.

Polisen har också en jätteviktig roll i det attitydförändrande, förebyggande arbetet som inte ska underskattas.

På utbildningssidan har jag tidigare lyft upp Ungdomens Hus som har slagit upp sina dörrar i gamla Nyan-huset. Som bäst håller FPA och AMS på att flytta in i byggnaderna.

Här kan man då fundera över vad som är nästa steg? Nästa steg kunde vara att öppna en enda barn- och ungdomsenhet på ÅHS, vilket också har diskuterats i ÅHS-styrelse. Då skulle vi få två ”resurscentra” bara några 100 meter från varandra. Här finns en potential. Här kan man också fundera kring hur man kunde utöka samverkan mellan kommunernas service för barnfamiljer, särskilt barnskyddet, och hälso- och sjukvården.                     

Utbildnings- och kulturavdelningen jobbar med framtagandet av ett idrotts-, motions- och hälsopolitiskt program där tonvikten kommer att ligga på fysisk rörelse som hälsofrämjande åtgärd och den viktigaste målgruppen är barn och unga. Friskfaktorernas betydelse ska inte underskattas

Utbildningsavdelningen fortsätter den effektiverade uppföljningen av SANT-planer på grundskolorna. Här är skäl att särskilt lyfta fram grundskolornas arbetsplaner. Varje grundskola har en arbetsplan som ska innehålla en detaljerad beskrivning för hur deras verksamhet är organiserad och där det förebyggande arbetet beskrivs.

Till detta kan nämnas att alla åländska grundskolor och gymnasier kommer att delta i den nationella utvärderingen ”Hälsa i skolan 2017”, där fokus bl.a. kommer att vara användandet av narkotika i delen hälsovanor. Det här är jätteviktigt för att vi – och kommande landskapsregeringar – ska få en så tillförlitlig och verklighetsnära bild av våra ungas förhållande till rusmedel och missbruk som möjligt.

Och Ålands gymnasium då? Vid informationsmöten för vårdnadshavare till ungdomar i årskurs 9, årskurserna 1 och 2 informeras om den drogpolicy som finns i skolan och betonar allas ansvar att hjälpa till. Om misstanke finns gällande droger i skolan kontaktas polisen omedelbart. Lärarna fortbildas kontinuerligt i ämnet.

Det finns utmaningar och jag vill nämna en: Hur gör vi med de ”icke-rena” ungdomarna? En av konsekvenserna i Ungdomens Hus och i Ålands gymnasium är att om man inte är helt ren så har man inte tillträde där och därmed är man utanför samhällets vakande öga. Det är ingen som tar kontakt med dig. Hur jobbar vi med dem? Det här är ett dilemma rent praktiskt. 

Det går inte bra att blanda drogfria med drogbrukande ungdomar. Det är inte heller bra att ”klumpa ihop” de drogbrukande ungdomarna. Vad som är helt säkert är att alla mår bra av att någon bryr sig, lyssnar och följer upp, tar kontakt, men någon patentlösning på detta dilemma har ännu inte kläckts ännu. Kom gärna med förslag! Tack för ordet.

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Det är värdefullt att utarbeta program och planer. Det är viktigt också, som minister Valve sade, att förankra arbetet. Jag håller också med om att det här inte ska handla om regering och opposition. Därför tycker jag det är tråkigt att den fina diskussion vi hade i samband med budgeten här i höstas inte kunde leda till att vi då i finansutskottet kunde ha en diskussion om de viktigaste insatserna som skulle behöva göras just nu, då kunde vi ha skjutit till mera pengar akut. Situationen kanske då skulle ha sett lite bättre ut än vad den är idag.

Vad tycker ministern och regeringen nu att vi borde göra för att direkt stävja utvecklingen?

Minister Wille Valve, replik

Finans- och näringsutskottets arbete är något som ansvarig minister inte kommenterar.

Landskapsregeringens åtgärder, som har beskrivits, är av långsiktig natur. Skyndsamma åtgärder utförs i första hand av aktörer på fältet, vilka landskapsregeringen aktivt stöder genom insatser i lagstiftning, styrning och utveckling. Då avses inte enbart rusmedelsspecifika insatser, utan bredare allmänt förebyggande insatser inom andra områden. De förebyggande insatserna ska inte underskattas i det här arbetet.

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Vi vet mycket väl att regeringen starkt påverkar hur politiken drivs i lagtinget eftersom man är mån om att regeringspartierna stöder regeringens politik.

Jag håller också med minister Valve att det finns flera nyktra, flera psykiskt friska människor och flera människor som inte håller på med droger än de som håller på med droger. Men för den sakens skull får inte problematiken förminskas, den får inte glömmas bort.

Förebyggande arbete är otroligt viktigt. Centerns synpunkt är att varje satsad euro på barn och unga är en klok investering. Inbesparingar på skola, barnomsorg, det sociala området och den psykiska hälsan är dumma besparingar.

Vilken är nu regeringens direkta insatser för att ta itu med situationen? Prioriteras till exempel polisen och den psykiatriska hälsovården?

Minister Wille Valve, replik

En direkt insats som vi jobbar med är lagändringar, bl.a. i polislagen för att möjliggöra ökat bruk av knarkhundar vid offentliga tillställningar. Jag har beskrivit det i ett annat sammanhang. Det är jätteviktigt att vi inte fastnar vid att säga; polisen, polisen, polisen eller att skolan måste ta sitt ansvar. Det finns ingen patentlösning.

Det viktigaste arbetet, om jag skulle peka upp någonting av allt det vi gör just nu, är det som vi alla lagtingspartier tillsammans gör i ANDTS-programmet, där vi sida vid sida jobbar för att presentera åtgärder för hur Åland kan stå upp mot risk- och missbruk. Det är ett jätteviktigt jobb och det ska inte underskattas. Tittar man på det förra risk- och missbruksprogrammet så var det jätteviktigt och det har förverkligats till stor del.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Jag vill ta tillfället i akt att berömma minister Valve för tre saker. Dels att han klart och tydligt klarerat det finns inga patentlösningar, dels att det tydligt framgår att långsiktiga satsningar bär frukt och kortsiktiga satsningar är betydligt mycket mer komplexa med mindre effekt, och även att han tidigt i sitt anförande förklarade att man behöver ha flera tankar i huvudet och att det finns flera processer som pågår.

Min analys är att det är problematiskt att cannabisbruket ökar som partydrog.

Vi ska komma ihåg att otroligt positivt är att andelen unga idag som är helt nyktra faktiskt ökar. Hur ser minister Valve att man skulle kunna använda sig av den här gruppen som faktiskt har förändrat ett beteende om man ser på tiden över sikt? Hur kan dessa ungdomar vara positiva förebilder, kan man lära sig någonting av just den här specifika gruppen?

Minister Wille Valve, replik

Jag tror att en sak som måste vara en bärande tanke i den framtida drogpolitiken är just hur vi lockar fram det goda hos människan. Hur premierar vi det goda beteendet att du välja nykterhet, att du väljer friskvård? Det finns en del tankar kring det. Exempelvis i projektet Tobaksfri Duo premieras du aktivt för att du väljer bort tobak, lika som dina föräldrar också premieras om de väljer att gå den vägen. Det är en annan positiv konsekvens.

Jag tror att ltl Johansson är helt på rätt spår. Jag tackar för de vänliga orden.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack, talman! En annan sak som fäste mitt intresse i ministerns anförande var diskussionen kring sysselsättning. Det talas mycket om sysselsättning bland unga. Missbruk brukar generellt vara väldigt jämlikt där rik som fattig, gammal som ung drabbas.

Hur ser man på sysselsättningsåtgärder för vuxna och särskilt för den grupp som kommer direkt från avgiftning, droger eller alkohol, från Pixnekliniken? Hur sköter vi de här människorna när de sedan väl kommer hem? Jag tycker att den frågan är lika intressant, viktig och olöst som frågan vad vi gör med de icke rena unga.

Minister Wille Valve, replik

Det är en viktig fråga som ltl Johansson lyfter. Det här är någonting som förutsätter ett samspel, både av den arbetssökande men också av arbetsgivaren. Någon patentlösning finns inte. Jag vet att det har förekommit kritik, framförallt hur eftervården har fungerat. Hur pass effektiv har den så kallade återintegreringen i samhället varit? Det är något som vi kommer att rikta vårt fokus på i ANDTS-kommittén.

I övrigt instämmer jag i att i viss mån drabbar missbruket lika. Missbruket drabbar fattig som ung. Vi ser i statistiken att det drabbar äldre, unga och fattiga och rika. Men sedan finns det ett genusperspektiv också, vissa beteenden kan relateras till maskulinitetsidealet, bl.a. missbruk av narkotika, alkohol och anabola steroider. Det kan vara en ventil för att slippa visa känslor eller döva dem. Det finns mycket normer, förväntningar och ideal kring beroende som det forskas i. Det finns en anledning för oss att vara uppmärksamma.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Roger Eriksson, replik

Tack, talman! Jag understöder landskapsregeringen och minister Valves arbete med det förebyggande drogarbetet. Jag hör till min glädje att minister Valve räknade upp en lång åtgärdslista, jag instämmer i den. Jag har den bestämda uppfattningen att förebyggande åtgärder är det viktigaste. Repressiva åtgärder ska finnas i samhället men det är inte de som förhindrar och förebygger drogmissbruk.

Det framfördes funderingar på att överta behörigheten över alkohollagstiftningen med tanke på marknadsföring som speciellt riktar sig till ungdomar när det gäller alkoholläsk. Jag tycker att frågan kan utredas. Det är kanske lite för tidigt att säga att vi ska ta över alkohollagstiftningen för det är en ganska stor apparat bakom det hela. Det finns alkoholforskning, det ska vara laboratorier etc. så man får ta sig en funderare på den saken.

Minister Wille Valve, replik

Den tanken har vuxit fram lite på samma sätt som vår iver inför övertagande av beskattningen.

Om man tittar på hur den finländska alkohollagen är uppbyggd så struntar den helt i behörighetsskillnaden mellan Finland och Åland och bygger upp ett helt nytt system, vars tillsyn inte alls passar ihop med dagens struktur och uppdelning mellan marmorborgen och statens ämbetsverk.

Personligen har jag dragit den konsekvensen när jag har sett det här hemska lagpaketet - det är hemskt i ett självstyrelsepolitiskt perspektiv - att det skulle vara enklare om vi övertar behörigheten. Då skulle vi också kunna nå vissa hälsopolitiska effekter t.ex. förbjuda alkoläsken på Åland och om vi så vill bestämma vilka starka drycker som ska säljas i våra butiker.

Alkoholforskningen talar för att det finns två sätt att stävja bruk av alkohol; det en är skatter och det andra är att göra det rent fysiskt så svårt som möjligt att nå alkoholen.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Roger Eriksson, replik

Tack, talman! Alkoholdebatten är bra. Jag anser att man ska utreda konsekvenserna innan man säger att man ska ta över alkohollagen, för som jag nämnde så kan det finnas ganska stora konsekvenser. Men jag stöder regeringen i de här tankarna, det är helt klart.

I det förebyggande arbetet, som jag nämnde inledningsvis, så det viktigaste man kan göra är att sätta in samhällsinsatser så tidigt som möjligt. Ju längre det går i missbrukarkedjan desto dyrare och svårare blir det. Förebyggande arbete är en prioritering.

Det finns också problem med doping och läkemedelsbrott som berördes ytligt här i föregående anförande. Jag kan berätta att även de problemen växer tyvärr här på Åland.

Jag kan också berätta av erfarenhet att eftervården är en sak som man bör titta över. Folk kommer ut från fängelset och kommer hit och har bara sina gamla missbrukarkompisar kvar som står och väntar på kajen. Man måste sätta in stora resurser där. Jag anser att en god socialpolitik minimerar betydelsen av kriminalpolitik.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Vi pratar lite i samma banor. Det här är ett tema som många av oss är bekanta med och engagerar oss i.

Vad gäller tobaksfria skolan, snuset och rökningen som ministern lyfte fram så vill jag också poängtera att här lever vi i en dubbelmoral. Man går ut och säger att vi ska ha en tobaksfri miljö, men sedan finns det lärare och andra vuxna inom organisationen, men också inom kommunal verksamhet som Mariehamns stad, som dock ändå väljer att snusa för det syns inte. Jag upplever att snuset faktiskt är ett ökande problem just nu bland våra ungdomar. Det syns inte att de skapar ganska ett kraftigt nikotinbehov som sedan är svårt att komma ifrån. Hur ser ministern på detta?

Minister Wille Valve, replik

Jag noterar den synpunkten och tar med den i det fortsatta arbetet. Vad gäller snusbruket så kunde vi konstatera i undersökningen ”Hälsa i skolan” att statistiskt sett används det mera snus i Finland än på Åland, vilket jag kan tycka att är ganska märkligt. Det är en av orsakerna till att vi började ifrågasätta just de siffrorna i ”Hälsa i skolan”. Snuset är ju till sitt innehåll skadligt för brukaren själv i princip i lika hög grad som rökningen. Det finns lite olika åsikter om det, men det finns å andra sidan ingen som har avlidit av passiv snusning.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Det blir ju lite dubbelmoral. Vi accepterar vissa saker men sedan kräver vi nolltolerans av våra ungdomar. Det är en svår problematik att diskutera och hantera.

I mitt gruppanförande kommer jag att lyfta fram det förebyggande arbetet lite mera. Jag vill dock säga att polisen har en alldeles ny drogenhet och man gör ganska stora satsningar. Det skulle vara viktigt att vi också skulle få dessa kunniga poliser att stanna här på holmen. Tyvärr har de för tillfället tillfälliga tjänster och det finns en risk att de hamnar till Finland. Det skulle vara viktigt med bra personalpolitik också när det gäller att få den förebyggande verksamheten att rulla. Hur ser ministern på det?

Minister Wille Valve, replik

Jag hakar på det förstnämnda som ltl Kemetter gav uttryck för, nolltolerans. Givetvis ska vi aldrig ha ideal som i praktiken är helt omöjliga att uppfylla. Jag tror inte att det är en bra idé att slå fast att t.ex. ingen får dricka en droppe alkohol. När jag tittar ut i den här salen så har jag sett en del människor sitta med alkohol i handen i förra veckan, även jag. Jag satt med en öl i handen i fredags, gör det mig till en dålig människa? Nej, det gör inte. Däremot om jag dricker många öl, beter mig dåligt och mitt beteende går ut över mina medmänniskor och min familj, då gör det mig till en dålig människa. Måttfullhet är en dygd, den är viktig. Måttfullheten är just det som får det att gå ihop.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Det förebyggande arbetet är den viktigaste ingrediensen för att man inte ska hamna i drogträsket.

Vi vet att mycket förebyggande sker i grundskolorna där eleverna i den åldern har sin drogdebut. Hur kommer det sig då att regeringen aviserar att rejält minska landskapsandelarna till bland annat skolverksamheten? Det måste ju vara kontraproduktivt i det här arbetet.

Minister Wille Valve, replik

Det finns en del luckor i det resonemanget, att koppla ihop landskapsandelarna till det ena eller till det andra i det här skedet.

Vad jag, som ansvarig för det här området, framförallt ser att skulle vara viktigt är mera samarbete och ökad samverkan mellan sektorsgränserna; mellan skolvärlden, ÅHS och socialvården. Det tror jag att är nyckeln till hur vi kan jobba mera förebyggande.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag märker att ministern försöker undvika det här ämnet. Vad det handlar om i praktiken är att man måste få flera anställda i skolorna för att kunna förebygga, informera och ta hand om eleverna. För att man ska kunna anställa flera lärare och assistenter så krävs det mera pengar förstås. Det är förvånande att landskapsregeringen gör precis tvärtemot, man minskar landskapsandelarna vilket betyder att man minskar resurserna för skolorna och i sin tur betyder det antagligen att eleverna blir mindre upplysta när det gäller att motverka droger osv. Det är en mycket kontraproduktiv politik som regeringen för just nu när det gäller droger.

Minister Wille Valve, replik

Jag vill understryka att jag inte ser någon automatik i det. Vi vinner inte kampen mot knarket genom att ha mera personal. Säg att vi anställer 15 fastighetsskötare på en skola och konstaterar därefter att nu gjorde vi det. Det nog i sådana fall mera riktade åtgärder som förutsätts. Då ska det vara väldigt specifikt vilken typ av anställda det ska vara. Inte finns det heller någon automatik i att inbesparing på landskapsandelar leder till sämre politik på det här området. Det här handlar om hur vi använder oss av det som vi har.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Nordlund, replik

Herr talman! För ungefär ett år sedan försökte jag från den här talarstolen ringa i varningsklockorna med tanke på den verklighet som jag och nästan alla andra på Åland såg, utom då de facto landskapsregeringen. Det enda svar som jag då fick var; ”ja, vänta och se vad ÅSUB undersökningen som vi har beställt visar”.

Nu, herr talman, har verkligheten visat att vi har förlorat ett år. Ett år där vi kunde ha gjort väldigt många förebyggande åtgärder så att vi skulle haft en bättre situation ute i samhället.

Det som jag reagerar mot nu, herr talman, är när minister Valve står här i talarstolen och säger att vi ska lugna ner oss, vi ska inte prata så mycket om det här nu och vi ska tänka på hur vi uttrycker oss. Snälla minister Valve, det här är kanske den mest allvarliga fråga vi har i vårt samhälle internt och då måste vi få prata om den, uttrycka oss och ringa i alla varningsklockor vi kan.

Minister Wille Valve, replik

Ltl Nordlund måste ha hört fel. Jag sade inte att vi inte skulle prata om det. Jag sade tvärtom, låt oss prata om det, låt oss ha en livlig diskussion och låt alla möjliga förslag komma fram.

Vad gäller själva arbetet och arbetssättet så slog sittande regering redan i regeringsprogrammet fast att vi ville ha en revision av det risk- och missbrukspolitiska programmet, nuvarande ANDTS-programmet och vi jobbar enligt den planen. Parallellt med det arbetet har vi också haft en del åtgärder i budgeten för 2017, både förebyggande åtgärder och sprututbytesprogrammet. Jag tycker att det känns som att vi har ganska bra fart på det här området.

Ltl Roger Nordlund, replik

Herr talman! Jag uppskattar den ambitionsnivå som landskapsregeringen nu visar. Men när det brinner då måste man släcka och man kan inte sitta och planera en släckning. De facto så brinner det på ganska många platser ute i vårt samhälle nu när det gäller droganvändningen.

En sak som jag önskar att ministern och regeringen skulle fundera på är hur man på något sätt kunde få tillbaka det trygga samhälle som vi en gång har haft här på Åland. Idag upplever väldigt många människor - inte de som är drogberoende - att personer som använder droger är brottsliga och de skapar en väldigt stor osäkerhet i de kvarter, byar och platser där de bor. Det här är en väldigt viktig sak som landskapsregeringen också bör ta sig en funderare på. Hur kan vi få tillbaka tryggheten i det åländska samhället?

Minister Wille Valve, replik

Ja, ltl Nordlund, när det brinner då släcker vi elden och de som gör det är i huvudsak polisen och tullen. Men också när det brinner så planerar man förebyggande. Hur ser vi till att det inte börjar brinna i framtiden? Hur kan vi förebygga att det alls uppkommer en eldsvåda. Jag menar att den här delen av arbetet är av fundamental betydelse för hur framtidens Åland ser ut.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Minister Valve nämnde att om vi hade haft ansvaret för alkohollagstiftningen så hade vi kunnat reglera användningen, utskänkningen och allt annat på vårt eget sätt.

Jag vill påminna minister Valve att år 2003-2004 så ställde Ålands Framtid en hemställningsmotion om ett övertagande av alkohollagstiftningen och utnyttja vår möjlighet via B-listan i självstyrelselagen. Den motionen föll tyvärr inte i god jord och efter det har det egentligen inte hänt något aktivt för att ifrågasätta och göra någonting åt detta.

Nu i efterhand så ser man i alla fall att om man skulle ha engagerat sig och försökt göra det här så hade man idag kunnat styra upp den möjligheten med utskänkning och verksamheter som man anser att är olämpliga.

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Wille Valve, replik

Ja, jag anser att Ålands Framtid hade rätt. Det tar emot att säga det, men så är det.

Med tanke på den behörighetsfördelning vi har idag när det gäller utskänkning, dels mellan detaljhandel och dels mellan restaurangbranschen, så försätter det landskapsregeringen i en orimlig situation och det är helt oberoende av om landskapsregeringen skulle bestå enbart av alkoholliberala ledamöter eller mera hälsomedvetna ledamöter. Det försätter oss i en omöjlig situation. Vad ska vi göra när exempelvis jättestarkt öl - starkare än vad som föreslås idag - flyttar in i butikerna? Det enda vi kan göra med vår behörighet är att klämma till restaurangbranschen och försvåra tillstånden för dem och då skapar vi en snedvridning av marknaden på vårt Åland som jag tror att ingen hade avsett när vi tog fram föregående alkohollagstiftning.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Grunden till den här motionen var då att Tjudö vingård hade begränsat tillstånd. De tillverkade vin men de fick inte sälja vin på plats. Samma är det med Stallhagen idag.  Vi har tillverkningsställen men de kan inte sälja åt turisterna so vill köpa ett minne från Åland eller något med sig. Det var grunden till den här motionen.

I övrigt när det gäller drogpolitiken så tror jag inte att man ska gå med skygglapparna på. Enligt min lilla kontakt som jag har med ungdomar så förekommer det nog mycket mera droger än vad man egentligen skulle tro idag. Det är så skrämmande. Jag tror att det är dags för oss att vakna upp och börja ta det här på allvar. Vi kan inte gömma bort det genom att inte debattera. Det är bra om man lyfter de här frågorna.

Minister Wille Valve, replik

Jag tror att ltl Eklund resonerar helt rätt på den punkten.

Personligen skulle jag se behovet av en allmän strängering i ljuset av den finländska alkohollagstiftningen, men samtidigt finns det också affärsmöjligheter för flera av våra företag på landsbygden, det handlar t.ex. om verksamheter som ltl Eklund just nämnde. Stallhagen och Tjudö vingård är verksamheter som har varit kringgärdade av en massa märkliga regler och förbud. Det äventyrar inte folkhälsan att göra verksamheter lite mer rätlinjig på den punkten.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Pernilla Söderlund

Tack, talman! Bästa ledamöter, droger är ett ämne som rör och berör! Det är ett viktigt, men även ett stort och brett ämne, så jag har valt att ta upp några saker i mitt anförande som jag vill lägga fokus på.

Hälsofrämjande arbete görs på många olika nivåer, och inom det här området; missbruk är det förebyggande arbetet och de tidiga insatserna så viktiga att de inte nog kan betonas. Och var går riktigt gränsen mellan bruk, riskbruk och missbruk? Det är en svår fråga och svaren är många och olika beroende på vem man frågar.

En ny parlamentarisk grupp har nu tillsatts och börjat arbeta på ett nytt program mot risk- och missbruk och jag har förmånen att vara med där. Några ord om den senaste planen som är både välskriven och hade höga ambitioner.

Där uppmanades kommunerna att fundera över sitt drogförebyggande arbete och inkomma med sina planer för det. Min nyfikenhet fick mig att begära ut dessa planer för kommunernas drogförebyggande arbete, men bara väldigt få kommuner hade skickat in. Men jag hoppas att flera kommuner ändå arbetat och arbetar med frågan och integrerar det drogförebyggande arbetssätt i det dagliga arbetet. Själv skulle jag önska att det förebyggande arbetet flyttar ännu lägre ner i åldrarna.

I flera år har också en operativ grupp arbetat. De består av yrkesfolk från fältet som likt ett nätverk arbetar med de här frågorna. Från den operativa gruppen finns önskemål om flera insatser på preventivt, alltså förebyggande arbete. De önskar även mera utbildning i ämnet.

En utbildning som liberalerna ordnade för någon månad sedan drog fullt hus – till och med så att flera personer fick svänga i dörren – det visar att det finns stor efterfrågan på mera kunskap i ämnet.

Förebyggande arbete är inte lätt men jag vill fokusera på och lyfta frågan om att upptäcka samsjuklighet här. Samsjuklighet är ett väldigt komplext och svårt problem som inte alltid är lätt att lösa. Det innebär alltså att en person har både en psykisk diagnos som kan vara diagnostiserad eller odiagnostiserad sjukdom och en beroendesjukdom samtidigt. Droger blir då alltså en slags självmedicinering. Vi behöver bli bättre på att tidigt upptäcka och hjälpa dessa personer.

Och vad kan man själv göra om man har en anhörig eller vän som mår dåligt? Vad ska man göra? Ja, gör vad som helst, bara du gör någonting. Våga fråga och våga ta emot svaret!

Vi vet en hel del om riskfaktorer vid beroende. Men vad vet vi om friskfaktorer? Vi vet en del om hur vi kan eliminera riskfaktorer, men borde vi bli bättre på att upptäcka, se och stöda friskfaktorerna som kan finnas både hos individen och i samhället. Det viktigaste är kanske att ungdomarna ska ha både vilja och mod att tacka nej till droger!

Men det är viktigt är att förstå helheten, hur saker och ting hänger samman. Det är bara då man kan forma eller reparera system för förebyggande arbete.

Jag vill också nämna att vi har en hälsotrend bland våra ungdomar och det är glädjande att det finns en hälsomedvetenhet bland ungdomar, allt flera är helt nyktra och tobaksfria och alltså avstår från alla typer av droger.

Det är inte lätt att vara förälder idag, så jag vill lyfta vårdnadshavares och anhörigas roll.

Bakom varje alkoholist eller missbrukare står en eller flera anhöriga och lider, ofta i det tysta. De hamnar i en medberoendeställning som också det är ett stort och dolt folkhälsoproblem. Vi ska komma ihåg att även barn kan vara medberoende. 1/5 av barnen lever i familjer där det förekommer missbruk, det är svenska siffror, men jag tror inte de skiljer sig så mycket här. Hur fångar vi upp de som är medberoende i vården idag?! Kanske vi behöver bli bättre på det?

Men låt oss flytta oss från Åland till Island. Island som blir första landet i världen med att lagstifta om jämställda löner är även bra på drogförebyggande arbete. De har skapat den isländska modellen inom drogförebyggande arbete som genom långsiktig samverkan mellan offentliga, privata och ideella krafter har klarat av att höja eller eliminera debutåldern genom att öka föräldranärvaron (kvantiteten), samt utökat utbudet av fritidsverksamheter och de har även lagstiftat om ett utegångsförbud. Allt det här med målet att få ungdomar att leva ett mera hälsosamt liv. Kan vi skapa en bra åländsk modell för det drogförebyggande arbetet?

Vi behöver arbeta effektivt, långsiktigt, hållbart och med evidensbaserade och mätbara metoder. Vi har ett enormt arbete med att förändra attityder. Vi behöver såväl effektivitet som samordning. Vi behöver arbeta över staketen. Vi behöver hitta bra samverkansformer, så att alla strävar mot samma mål och har individens bästa i centrum. Det är viktigt att kompetens tas tillvara.

Det finns en intressant handbok för yrkesverksamma i åtgärdskedjan för personer med risk- eller missbruk där alla enheter som berör beskrivs. Men det borde sättas större fokus på samarbetet och samverkansformer. Det är viktigt att ingen hamnar mellan stolarna. Vårdkedjor måste hållas!

Ungdomens hus ser jag som en väldigt bra modell för samverkan. Riktigt passande är det att Ålands gymnasium kommer att ha hälsa som fokusområde från hösten.

Men tillbaka till den plan som nu håller på att skrivas. När man skriver en plan behöver man börja med en nulägesanalys. Det har vi, eftersom ÅSUB nyligen gjorde en undersökning om ålänningars alkohol- och drogvanor, och vi har även den återkommande enkäten; Hälsa i skolan. Dessa två utgör en bra kartläggning av nuläget. Sedan behöver man vidare kartlägga brister och sedan fundera på åtgärder. Jag hoppas att det förebyggande arbetet kommer att vara planens fokus, men jag hoppas även att vi kan titta på hur samarbetena fungerar. Samarbete är en riktigt viktig framgångsfaktor och alla aktörer borde arbeta efter evidensbaserade metoder. Om det finns möjlighet så kan gruppen kanske ta hjälp av erfarenhetsexperter. Också ungdomar behöver tas med i planeringen av det förebyggande arbetet.

Ett gott råd från liberalerna till regeringen; Ingen kan göra allt, men alla kan göra något! Drogförebyggande behöver göras överallt och inte bara av en enskild minister.

Ingen vill vara eller bli missbrukare. Varje missbrukare är en stor förlust för samhället. 

Till sist, från mig och liberalerna och jag kan säkert säga från alla oss här i lagtinget, till er alla som arbetar med de här frågorna: Ett riktigt stort tack! Tack, herr talman.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, herr talman! Ltl Söderlund talade här om att nulägesanalys är väldigt viktigt och det håller jag verkligen med om. Ni sade också vi har tillräckliga uppgifter och hänvisade till undersökningen av ÅSUB. Tycker ni verkligen att det är en tillräcklig nulägesanalys?

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Alltså om ÅSUB undersökningen är tillräcklig som underlag? Ja, det är det som vi har och som vi utgår ifrån. Undersökningen baserar sig på folkets egen uppskattning. Det är kanske inte är det verkliga bruket för det kan alltid se lite annorlunda ut. Undersökningen är det som vi har. Man kan alltid ta in flera olika underlag i en nulägesanalys.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, herr talman! Tack ltl Söderlund för insiktsfulla fakta i den här frågan.

En del saker som vid första anblicken kan verka ganska extrema och annorlunda som till exempel utegångsförbud så är ju verkligen ganska konkret och kan ha stor inverkan. Det isländska utegångsförbudet innebär; upp till 12 år - klockan 20.00, sedan klockan 22.00 och stigande för 13-16 åringar. Jag kan intyga att som nattjobbare så har jag sett 12-14- åringar här bredvid oss 4-5 på morgonen. Dessa åldersgrupper har ingenting ute att göra på lördagsnätterna. Utegångsförbud är inte så dumt som det kan verka.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Jag kan inte annat än att hålla med om att 12–14-åringar inte ska vara ute mitt i nätterna. Att sedan lagstifta om ett utegångsförbud är ett ganska stort steg som vi får fundera på, men jag tror inte på det i dagsläget.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, herr talman! Jag håller helt med. Jag kommer nog att diskutera med din kollega Staffas som är ordförande Ålands delegation i Nordiska rådet, att vi lite kan se på det isländska exemplet och kanske lära oss av våra nordiska grannar på det här området. Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt, utan vi kan lära oss ”best practice” även på det här området.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Nordlund, replik

Herr talman! Tack för ett engagerat och bra anförande.

Ledamoten tog upp den isländska modellen. Jag tycker också att den är intressant. Vi står precis här och väntar på att vi ska få en tilläggsbudget till lagtinget vilken dag som helst. Det passar väldigt bra att man tog upp den modellen nu. Den isländska modellen handlar det de facto om att varje ungdom ska kunna ha meningsfull tid, aktivitet och, fritid efter skolan. Det kan handla om idrott, kultur eller eventuellt någonting annat. Jag vet att åtminstone från Ålands Idrott finns det ett starkt intresse för att förverkliga den här saken också på Åland, men man har inte fått respons ännu på sina framstötar. Det handlar om att man måste få lite mera resurser som man kan använda för idrottsföreningarna. De kan då också ha aktiviteter på eftermiddagarna så att man kan fånga upp de ungdomar som eventuellt annars gör saker som vi inte vill att de ska göra.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Det är klart att jag håller med. Idrotten är en viktig aktör när det gäller fritidssysselsättning för barn och ungdomar, med det är ju inte allt. Vi kan inte stå här och säga att ungdomar ska göra si eller så. De måste själva hitta sina modeller och lösningar.

Ltl Roger Nordlund, replik

Herr talman! Framförallt är det idrott och kultur det handlar om. Jag vet att det från idrottens sida finns ett engagemang och man vill göra saker. Men man måste få landskapsregeringen med att vilja det också och där har ledamoten ett stort ansvar som ledamot i ett regeringsparti, att faktiskt driva på sina regeringsledamöter så att de också hjälper till att förverkliga det här. Jag tror, precis som ledamoten sade i sitt anförande, att vi kan lära oss mycket av den isländska modellen. Vi kan förverkliga också här på Åland, säkert inte till alla delar för varje samhälle har sin specifika situation men grundelementen är sunda.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

I mitt anförande tog jag också upp samverkan, samarbete och hur man kan göra mest effektivt av de resurser man har och det gäller för alla.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Britt Lundberg

Herr talman! Kan man säga varför någon börjar använda narkotika? Det finns flera olika förklaringsmodeller och bakomliggande orsaker till varför människor utvecklar skadligt bruk och eller beroende av alkohol eller andra droger. Till de olika orsakerna hör psykologiska faktorer, fysiologisk sårbarhet och ärftlighet, tillgängligheten till droger samt personens sociala situation. Det är svårt att peka ut vilken som är den mest centrala orsaken och detta kan också variera mellan olika personer och grupper.

En evig fråga är om arv eller miljö har störst betydelse för om en person ska riskera att utveckla ett missbruk. 

Det är viktigt att komma ihåg att förklaringarna skiljer sig åt beroende på om man vill besvara varför droger prövas överhuvudtaget, varför vissa använder droger upprepade gånger och varför utvecklar vissa personer ett omfattande och destruktivt missbruk och beroende.

Om man vill skapa en modell som försöker förklara hela det komplexa samspelet runt drogmissbruk är det viktigt att ta hänsyn till drogens tillgänglighet och dess verkningar, dess biomedicinska och psykologiska egenskaper hos människor och förstås sociala och strukturella faktorer.

I en svensk forskningrapport dras slutsatsen att de flesta tunga missbrukare rekryteras bland personer som tidigt i livet uppvisat tecken på olika sociala svårigheter och problem. Detta kan gälla negativa hemförhållanden, uttalade problem i skolgången, tidiga kontakter med polis- och socialvårdsmyndigheter, missbrukande eller frånvarande föräldrar. Så låt oss lita på forskningen och stanna upp en stund vid de olika faktorerna.

Den första var negativa hemförhållanden – vad kan vi göra åt det? Negativa hemförhållanden har enligt forskning visat bidra till depressiva symptom Slutsatsen är att förhållanden hos människor, som uttalad oro och katastroftänkande, till väsentlig grad förklarar varför negativa hemförhållanden har så kraftig effekt på ungdomars depressiva symptom.

Utlösande faktorer för ungdomar kan röra sig om allt från kompisrelationer, sömnproblem och dåliga hemförhållanden till oroskänslor, låg självkänsla och dåligt självförtroende. Den psykiska ohälsan har kommit att bli allt mer uppmärksammad i dagens samhälle, bland annat i media men även genom att det blivit ett vanligare forskningsämne. Med denna kunskap om barn och ungas psykiska ohälsa kan villkoren förbättras genom att tidigt kunna identifiera symptom, och genom vilka individuella förhållanden som de verkar, och därmed kan rätt insatser sättas in och på så sätt undvika onödigt lidande 

Så bästa regering, det behövs en översyn över resurserna och tillgången på stöd och hjälp för familjer och unga så att de som inte kan hantera sin oro och ångest får hjälp istället för att söka sig till droger.

Den andra faktorn som nämndes i den samlade aktuella forskningen är uttalade problem i skolgången.

Det var oerhört befriande att för en tid sedan få del av ena halvan i duon Samir och Viktor - Viktor Frisks syn på sin ADHD diagnos. När han som 17- åring fick sin diagnos föll mycket på plats. Han vill inte se sin ADHD som en sjukdom han vill se den som en superkraft att ta tillvara. Han berättade hur han innan han var medveten om sin diagonos var oerhört rörig, sade saker han egentligen inte menade och kunde definitivt inte sitta still. Han medicinerade och blev lugn men tappade sin personlighet. Nu har han hittat sitt sätt att leva, fungera och klarar sig utan mediciner. Viktor berättade ingående om sin skolgång där han i början av lektionen hade ambitioner att följa instruktioner men att han sällan orkade sitta still och vara koncentrerad mer än 20 minuter. Han var mycket kritiskt till skolans upplägg men 45 minuters lektioner. Vidare hade han stort behov av struktur, han behövde komihåg- listor och annat stöd för att fungera.

Herr talman! Nu menar vi i centergruppen på inget vis att just ADHD personer skulle löpa större risk än andra att bli narkomaner. Vi vill peka på vikten av att skapa självkänsla och stärka den hos alla. Alla ska få använda sina bästa förmågor och utveckla dem i skolan för att må gott, lära känna sig själv, komma underfund med vem man är för att vara trygg i sig själv. Det är oerhört väsentligt för att inte få så stor ångest som annars kan behöva dämpas med preparat.

På samma sätt behöver skola ta tillvara olika inlärningsstilar, olika utvecklings- och mognadsfaser både fysiskt och psykiskt och även ge dem som är hypersensitiva utmaningar och upplevelser så att de inte behöver söka kickarna i droger.

Här har regeringen chansen att göra något bra nu när grundskollagen ska öppnas. Våga se elevernas behov, våga skapa en intressant skola för alla, våga ta alla med och våga tänka lite större och våga vara föregångare. Jag kan riktigt avundas er möjlighet att verkligen kunna göra skillnad för våra ungdomar och för hela vårt samhälle med nya strukturer och ett nytt format på vår skola. Här har vi ett område där vi kan ta ledningen – i Norden – kanske Europa!

Det tredje var tidiga kontakter med polis- och socialvårdsmyndigheter. De som tidigt hamnar i klammeri med rättvisan tenderar enligt forskningen också höra till de som har högre sannolikhet att bli missbrukare och hamna snett i livet. Förstås är det även för detta väldigt viktigt med trygga hemförhållanden och en skola där man får vara lycklig, vill lära sig och utveckla sig själv till god självkänsla.

Efter den grundläggande skolan behöver varje människa känna att den behövs och att det finns en viktig uppgift för den i samhället.  De unga som redan sökt sig ut och på något sätt testat narkotika eller utfört brott behöver fångas upp för att det ska undvika att hamna i kriminella kretsar.

Alla behöver känna sig sedda, önskade, uppskattade och behövda. Det är viktigt att se till att utbildningarna matchar arbetslivet.

Och förstås att ge tillräckligt med resurser till polisen och till dem som arbetar ute på fält med ungdomar för att kunna fånga upp dem och hjälpa ungdomarna att hitta sig själva och få dem att tro på sig själva och formulera vad de vill göra.

Vi har idag en grupp med ungdomar som endast sporadiskt deltar i sin undervisning och istället driver på stan eller vänder på dygnet och sitter hemma och blir mer och mer utanför. Hur är det i landskapet, finns det tillräcklig med resurser för att våra gymnasieskolor ska kunna hantera dessa unga och få dem på rätt?

Så slutligen missbrukande och frånvarande föräldrar kan leda till missbrukande barn. Barn upplever skuld inför förälderns problematik. Studier drar slutsatsen att missbrukande vuxnas föräldraroll behöver uppmärksammas bättre av professionella och fler insatser som kan stöda föräldraförmågan behövs.

Mest forskning har gjorts på män. En missbrukande pappas motivation för att ta emot hjälp för sina problem är avhängigt hur han definierar sin situation. Ett stort ansvar vilar därför på professionella att ha kunskap om missbruk, modet att spegla och konfrontera och kräva ansvar av individen på ett fördomsfritt och respektfullt sätt. När ”botten är nådd” kan rätt hjälp vid rätt tidpunkt vara avgörande för huruvida situationen blir en vändpunkt. Att bli nykter som pappa innebär att forma en ny identitet, hitta sig själv och sig själv i relation till barnen. Att tillfriskna innebär svårigheter som att hantera skuld och leva med konsekvenser som förlorad vårdnad. Dessa processer kan vara svåra, kräver hjälp och stödet kan behövas under lång tid. En god relation till barnen ger papporna motivation att ta ansvar för bibehållen nykterhet.

Det konstateras att barn och vuxna i missbruksmiljöer behöver hjälp här och nu, individuellt och som familj. Stödinsatserna behöver vara långsiktiga, många, individuellt utformade och mångfacetterade. Har vi ett fungerande system att arbeta med familjerna och individuellt på Åland? Annars behöver vi jobba med det.

Frånvaro handlar inte bara om missbruk, det kan också handla om deprimerade föräldrar där till exempel mamma medicinerar och blir oengagerad, kanske dricker och visserligen är hemma men ändå inte närvarande. Så förstås det moderna fenomenet när man sticker en sedel åt barnen, undviker konflikter hemma för att det ska vara trevligt när man en gång lyckas få lite tid tillsammans och dövar sitt dåliga samvete med att ge gåvor och upplevelser åt barnen istället för att umgås med dem mer på djupet.

Vad sedan vår trend med att ständigt ha fokus i våra sociala medier kommer att leda till vet väl ingen ännu.

Barn behöver tid, gränser, få lära sig hantera konflikter och samarbeta hemma. Island har, som nämnts, infört en form av utegångsförbud för barn under en viss ålder efter kl. 20 utan vuxens sällskap som en signal till alla föräldrar att det är er uppgift att vara med era barn. Kanske inte så sympatiskt, men antagligen bra för barnen. Lagstiftningen har gett effekt.

Att våra barn sedan utsätts av stor tillgång på narkotika och ha förhållandevis mycket pengar att röra sig med underlättar inte situationen.

Varje euro som satsas på barn och unga och förebyggande insatser för att stävja situationen som vi fått med narkotika är väl investerade pengar som på sikt kommer att visa sig vara rena vinstinsatsen.

Så bästa regering när ni vill spara in på kommunernas pengar till barnomsorg och skola, på Ålands gymnasium och vården – tänk efter en gång till. Tänk nytt! Jobba på nya sätt, satsa på nya inkomster, lägg fokus på sådant som leder framåt och se till att det finns resurser att få en bra miljö för våra ungdomar som är vår framtid.

Avslutningsvis vill jag tacka talmanskonferensen för att ni tagit centerns initiativ om en debatt i denna viktiga fråga på allvar. Det är synd att regeringen inte har prioriterat den här debatten och medverkar. Det är, som det sades tidigare, inte en ansvarsminister utan alla ministrar har en jätteviktig uppgift inom detta område. Tack, fru talman.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Ltl Britt Lundberg pratade om att vi behöver satsa mera resurser när barn och ungdomar mår dåligt.

Jag vill föra fram ett initiativ som kommer från ÅHS. Man har gjort en utredning för att resurserna vid psykiatrin inte räcker till för barn och ungdomar. Vi tittar på att jobba tillsammans med barn- och ungdomskliniken med de här frågorna och rent konkret titta på barnet från barnets behov. Idag är barn- och ungdomspsykiatrin i en stor organisation, i vuxenpsykiatrin. Genom att placera barn- och ungdomspsykiatrin på barn- och ungdomskliniken så blir det ett barnperspektiv och jag tror att alla kommer att gagnas av detta.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Det där är ett väldigt viktigt arbete och ett klokt initiativ. Det ger säkert en bättre helhetsbild för barnens bästa. Det är välkommet och viktigt.

Jag tror också det är väldigt viktigt att se över hur mycket resurser det totalt sett finns och hur många barn som står i kö som behöver hjälp, så att de faktiskt fångas upp.

Vi behöver trycka på regeringen så att vi får en lagstiftning så att vi lättare möjliggör för psykologer att söka sig till Åland och söka jobb här och också socialarbetare, vilket vi har egen behörighet på.

Jag tror också att det är oerhört viktigt att vi ser över vuxenpsykiatrin. Jag har förstått att det också finns vuxna som t.o.m. har psykoser som ändå får stå i kö. Det är allvarligt och det kan sluta väldigt illa. Vem vet vilka flera som drabbas av en sådan tragedi.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Ltl Lundberg lyfte också upp speciellt barn med ADHD. Vi ser också väldigt stora fördelar med att låta dessa två kliniker jobba tillsammans. Genom att jobba tillsammans så resulterar det i att barnen på BUP får en kompetensresurs med sjuksköterskor. Man kan också jobba i gruppbehandlingar, vilket det idag inte har funnits resurser till på BUP. Det finns inte tillräckligt resurser.

Vi tror väldigt mycket på det här. Det är väldigt roligt för alla och personalen på klinikerna är väldigt positiva till detta, allt med barnen i fokus.

Vi vet att det är många som mår dåligt. Vi försöker nu tänka konstruktivt och hur vi kan använda de resurser vi har på ett mycket smartare sätt.

Jag håller med ledamoten att vi behöver så klart hela tiden titta över vad vi behöver.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Människan är i grunden god och människor vill göra gott. Det beror ofta på ledarskapet om det möjliggörs att man kan göra gott. Jag är glad att höra att man har hörsammat de initiativ som har tagits i den här frågan för att jobba mera helhetsmässigt.

När det gäller barn med olika diagnoser och olika behov så borde man också se över hur man i skolorna kunde arbeta mera gränsöverskridande. I skolorna idag har vi en grupp anställda som ska jobba med att undervisa men som till stor del också får fungera som socialarbetare, som psykologer, som konfliktlösare och som många andra olika yrkesgrupper som de egentligen inte har kompetens för. Det behövs betydligt mera av den här kompetensen i skolorna. Man kan fundera på om skolorna kunde jobba på ett annat sätt. Jag tror att de skulle hjälpa barnen väldigt mycket att även få det här gränsöverskridande arbetet till skolorna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Tack, ltl Lundberg för ett insiktsfullt anförande. Det var väl värt att lyssna på. Generellt sett känns det som att vi har en väldigt hög nivå på debatten idag.

Jag fastande vid den första delen; negativa hemförhållanden. Där delar landskapsregeringen även centerns vision om ett tryggt och stabilt Åland där vi tar hand om varandra.

Det ligger också någonting i det som ltl Lundberg nämnde längre fram i sitt anförande; modet. Modet att ge rätt hjälp vid rätt tidpunkt och ingripa. Det är i praktiken problematiskt för en vanlig enkel medborgare om man misstänker att det finns problem hos grannen, om det så handlar om familjevåld, frågan om en knarkarkvart eller liknande. Det finns en viss tröskel, modet att gå utanför trygghetszonen och fråga; hur går det riktigt? Jag tror att det finns en rädsla och rädslan är förknippad med att i samma ögonblick som du knackar på dörren så blir problemet ditt.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Britt Lundberg, replik

Tack, fru talman! Ja, det är så. Det krävs mod, rätt tid och det är mycket som ska stämma in. Framförallt är hemförhållanden väldigt viktiga som minister Valve också tog fasta på. Vilka resurser ställer vi till förfogande från samhällets sida?

Forskningen visar nu på att det är väldigt viktigt att både familjen som ett kollektiv får hjälp omedelbart och även att individen får hjälp omedelbart. Vilka resurser finns och på vilket sätt kan landskapsregeringen tillmötes gå de här behoven?

Minister Wille Valve, replik

Jag tror jag avstår och återkommer senare under debatten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Lundberg för ett intressant, brett och personligt anförande.

Jag vill inte påstå att ledamoten målade upp skräckvisioner på väggen, men ibland ser man ofta mycket på riskfaktorerna som kan vara ensamhet, missbruk i hemmet, bristande struktur och gränser, skolk med mera.

Forskning har också visat att skyddsfaktorer spelar en mycket, mycket större roll, som tillhörighet, positiva relationer, tydliga normer och regler, emotionell kompetens osv. Det kan ju vara någon i skolan, barnomsorgen, inom idrotten eller kulturen som kan ge de här kompetenserna och skyddsfaktorerna. Håller ledamoten med?

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Visst håller jag med. Åtminstone hälften av mitt anförande innehöll just väldigt många skyddsfaktorer, framförallt att landskapsregeringen ser vikten av dessa skyddsfaktorer och bidrar till att de finns. Vi kommer in på frågan om behovet av resurser till både skolan, polisen och till socialvården så att man kan utveckla dessa skyddsresurser och att det sedan ytterligare finns en meningsfull fritid med fritidsaktiviteter som fångar upp.

Det måste jobbas på alla fronter för att alla ska bli sedda, alla ska ha en viktig uppgift och alla ska känna sig önskade. Det var budskapet i mitt anförande.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! I vår verktygslåda har vi många bra verktyg. Vi har fått höra om vilka möjligheter som finns.

Även mycket ansvar och verktyg ligger ute i kommunerna, jag tänker framförallt på barnomsorgens tidiga insatser. Även om det inte riktigt är rätt forum så vill jag höra ledamotens tankar kring detta. Borde Åland bli bra mycket bättre på kommunal nivå med tidiga insatser och fånga upp de här barnen så att man inte behöver släcka bränder längre fram i livet?

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Vi kommer lite in på samma fråga som kring skolorna. Barnomsorgen har också en uppgift att ta hand om och utveckla barnen i den åldersgruppen, men de är varken psykologer, socialarbetare eller har kompetens för de områdena. Därför är det väldigt, väldigt viktigt att idag sända den signalen till regeringen innan tilläggsbudgeten kommer och innan allt annat slås fast. Man måste verkligen tänka efter många gånger innan man går in för att minska landskapsandelarna med 4 miljoner till kommunerna, för då kommer det definitivt att bli oroligt svårt att driva och utveckla ett ännu bättre förebyggande arbete.

När det gäller psykologer så är det ju från landskapets kassa. Men se till att det fortsättningsvis finns resurser för våra barn och unga. Det är absolut vårt viktigaste budskap.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Sara Kemetter

Tack, fru talman! Tack ledamöter. Det är en intressant debatt och en viktig fråga. Däremot skulle jag gärna ha sett att man skulle ha debatterat de här drogfrågorna i samband med att landskapsregeringen kommer med ett drog- och missbruksprogram eller så att vi skulle haft ett underlag vad regeringen vill. Nu blir det en ganska öppen och vid debatt, vad vi alla tycker och tänker.

Från Ålands socialdemokrater skulle Göte Winé gärna ha varit här och hållit gruppanförande. Tyvärr är han upptagen på viktiga kommunala uppdrag idag och därför håller jag istället gruppanförande. Det här anförandet är mycket av det som han gärna skulle ha velat säga i debatten.

För Ålands socialdemokrater har denna fråga alltid varit prioriterad. Under åren så har vi varit ett parti som velat se kraftåtgärder i dessa frågor. Allt från tidiga insatser till en tillgänglig vård.

Redan för tjugo år sedan var ltl Winé i media och varnade för att vi hade narkotika på Åland. Då fördes debatten och konklusionen var att möta Olle i grind för drogerna hade börjat ta fäste bland åländska ungdomar. Det här var alltså för 20 år sedan. Sedan dess har debatten det gått i vågor, men knarket är tyvärr en del av våra barns vardag.

Vad vill vi Ålands socialdemokrater? Först och främst så måste vi våga se långsiktigt på detta och satsa resurser på det förebyggande arbetet. Detta måste givetvis ske på alla plan.

Man brukar del av den här problematiken i två delar. Vi har riskfaktorer men vi har också friskfaktorer.

Till riskfaktorer hör bland annat:

• Hög tillgänglighet till alkohol och droger

• Otrivsel eller misslyckanden i skolan

• Låg kunskapsnivå

• Kompisar med problem

• Familj med konfliktfyllt eller kyligt familjeklimat

• Missbruk inom familjen

• Brister i anknytning, omsorg och tillsyn

• Psykisk ohälsa, känslor av skuld, förtvivlan eller övergivenhet

Det är alltså sådana riskfaktorer som barn lever i och då blir man mera utsatt för att kanske prova på droger.

Däremot har vi också friskfaktorer:

• Fungerande skolgång

• Att känna tillhörighet och anknytning

• Gott familjeklimat, kärleksfulla relationer

• Tydliga normer och förväntningar från föräldrar

• God insyn i vad barnet gör utanför hemmet

• Goda kompisrelationer

• God självbild, social kompetens

• God problemlösningsförmåga, känsla av kontroll

• Tro på framtiden

Ser vi sådana här friskfaktorer i våra skolor och bland våra elever så då kan vi förebygga och då kan vi också minska problematiken. Vi måste arbeta på ett sådant pedagogisk som gynnar friskfaktorer. Tidiga insatser är en av de viktigaste arbetsformerna för att nå resultat.

Tidigare minister Carina Aaltonen satsade starkt, under förra mandatperioden, på projektet ”Vision Nolltolerans”.  Men vår lagstiftningsmetod ger tyvärr inga snabba åtgärder.

En bra skola med bra resurser till hjälp, stöd till familjer samt att man jobbar aktivt med psykisk ohälsa i tidig ålder är centrala insatser.

Viktigt är att arbeta för att unga inte börjar tidigt med alkohol och tobak. Statistiken är central. Via statistiken kan vi diskutera en gemensam utgångspunkt. Då utgår vi från samma material och då blir det inte populism och skräckscenarior i debatten.

Hur ska vi föra statisk när det gäller dödsfall relaterade till droger? Detta är någonting som man behöver se närmare på. Varje person som börjar med droger är ett misslyckande. Vi får inte glömma att när vi riktigt har misslyckats så leder det till att den unga inte finns bland oss längre. Här får vi inte heller glömma tredje sektorns viktiga arbete, med all idrott, kultur och de satsningar som vi faktiskt sätter ner i samhället via PAF-medel.

Talman! Det bra att nämna attityderna bland våra unga. Det som oroar oss socialdemokrater är den positiva och den accepterande attityden som unga idag har till droger. Hur jobbar vi egentligen med den frågan? Vilka signaler ger vi vuxna till samhället? Är det okej att hålla på med droger eller inte? Vad skriver vi lagtingsledamöter och politiker för insändare? Vilka signaler sänder vi?

Om jag går till den här rapporten från 2006 som svenska företaget Kognitiv forum gjorde under projekt ”Rensa Åland” så är det följande slutsatser man kan dra: ”Det finns ingen verksam ungdomslag eller vuxenlag som försvårar fortsatt missbruk. Det finns inga klara direktiv från riksåklagaren att beivra och lagföra konsumtion eller ringa brott. Således är varje insats avhängig varje persons eller myndighets förmåga att motivera missbrukare till avhållsamhet den enda vägen.”

Om vi har, efter den här slutsatsen, en sådan tillåtande attityd från samhället varför skulle det då vara annorlunda för våra unga kan man fråga sig?

Socialdemokraterna gläder sig över polisens aktiva arbete och det offensiva arbetet i kampen mot narkotika som nu har satts igång. Det ska vara obekvämt att hålla på med droger men lätt att söka vård.

Det finns mycket vi kan göra. Hur ska vi få unga att aldrig testa droger? Om de har testat en gång, vad ska vi göra? Fältarna har här en otroligt viktig roll att genast stoppa.

Vi kan också jobba på ännu längre sikt och se på friskfaktorer med att jobba med trygga unga. Vi kan också se till att drogfrågorna är i fokus i våra skolor och men också inom sjukvården.

Vi måste också satsa på polisiära insatser i både stort och smått. Det kan räcka med ett samtal med en polis för att ungdomen ska inse att vända väg.

Talman! Det finns inga snabba åtgärder att stävja narkotikan på Åland. Vi kan välja att göra det obekvämt för missbrukaren, men vi kan fråga oss är det tillräckligt obekvämt för att sluta och söka vård om man är inne i beroendefasen?

Det vi kan göra är det förebyggande och att stärka våra unga idag. Vi kan prioritera god barnomsorg och satsa på specialbarnträdgårdslärare. Vi kan ha en bra och trygg skola, tillgång till speciallärare, skolkuratorer och skolpsykologer. Framförallt måste vi också se på tillgången till BUP, vi måste antalet unga som mår dåligt.

 Allt hänger ihop. Åland är en helhet. Med god social-, utbildnings- och sjukvårdspolitik kommer vi långt. Tack.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Tack ltl Kemetter för ett bra anförande.

Ledamoten pratade om att kontakta polisen. Flera har sagt till mig att steget att ringa 112 utöver kontorstid känns väldigt stort. Är det någonting man behöver titta på? Det kunde finnas ett journummer som man skulle kunna ringa om man tycker att någonting är konstigt. Det är inte bara en och två som har sagt att det känns väldigt konstigt att ringa 112 när man bara misstänker någonting.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Holmberg-Jansson. Just den här frågan, diskussionen om man vågar ringa 112, har varit upp på polisstyrelsens två senaste möten. Det är ett beslut som har tagits tidigare. Vill du ha lampor och blinkande ljus till platsen så kanske du ska ringa 112. Men vi ska inte vara rädda för att ringa 112 om vi ser att någon håller på med skumma affärer utanför vår balkong. Vi har snarare en skyldighet att ringa. Polisen är inte en farlig instans att ringa till, de hänvisar en nog alldeles rätt. Fast det är en liten fråga så tror jag nog att de tar det på allvar. Säger man att man ser skumma affärer som sker så skickar de knappast en blinkande bil, utan då är det kanske annan personal som kommer. Men det är viktigt att man tar kontakt.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Det är bra att polisstyrelsen har funderat på det här. Om jag ser någonting misstänkt, en misstänkt langning eller någonting annat så känns det väldigt stort att ringa 112. Det är kanske någonting som jag bara har fått för mig. Det skulle finnas ett nummer dit man kan ringa som inte skulle ha lika stor tröskel. Jag tror att detta skulle vara väldigt viktigt att ta i beaktande. Det ska vara enkelt att rapportera om det är något som man tycker att är konstigt.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Vi säger ofta meningen: ”Det behövs en hel by för att uppfostra ett barn”. Det är just detta som det handlar om. Ser vi att det sker något och det känns inte rätt i magen så tycker jag absolut att man ska ringa 112. Den som svarar kommer sedan att bedöma vilka insatser som skickas till platsen. Däremot känslan om man ska våga, det är den känslan vi vuxna måste börja ta. Vi måste börja ta ansvar för att vi vågar ringa. Man kan annars ringa till fältarna om man ser ungdomar som kanske gör någonting som de inte ska göra. Vi skyddar inte våra barn med att vara tysta.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag tycker också att det var ett fint anförande som ltl Sara Kemetter höll för socialdemokraternas räkning. Jag kan skriva under på det mesta som sades.

Jag vill ändå komma med ett förtydligande eftersom ledamoten vid två tillfällen beklagade sig över att det inte fanns ett material att ta ställning till. Till saken hör att när centern initierade den här debatten så frågade vi när vi kunde få det drogpolitiska programmet. Den gruppen tillsattes ju förra veckan. Det säger sig självt att det tar ju ett tag innan vi har ett program att ta ställning till. Det var därför som vi aktiverade den här debatten.

Sedan har jag en fråga som rör kommunernas ansvar och Åland som helhet som jag återkommer till i nästa replik.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det är ju förståeligt att man nu vill ha en sådan här debatt. Det är ju bra att centern har tagit initiativ till den, för det finns ju ett behov i salen. Det har också förekommit en stor debatt ute i media, så det kan vara bra att vi här i lagtinget också debatterar. Men det betyder ju inte att vi inte har diskuterat liknande frågor i föregående lagting, men det har varit i samband med ett meddelande eller program som har presenterats. Det är en organisatorisk fråga hur vi kommer överens. Däremot är det glädjande att alla aktivt har deltagit och fört fram sina åsikter.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag vill ta fasta på det som ledamoten sade att Åland är en helhet som består av både kommuner, landskap och frivilliga organisationer. Jag undrar hur ledamoten och socialdemokraterna ser på det aviserade inbesparingskravet på 4 miljoner för kommunerna? Det rör ju till största delen den sociala sektorn inom kommunerna. Hur ser ledamoten på detta, just med beaktande av det som ledamoten sade, att Åland är en helhet? Mig veterligen i alla fall har vi de facto inte tidigare haft ett sådant flöde av narkotika på Åland som vi har just här och nu.

Det är en sorglig utveckling och vi ska göra vad vi kan från vår sida. Men de facto behöver polisen troligtvis mera förstärkning. Jag kan tänka mig att det kunde vara en bra sak att motionera om, mera förstärkning till polisen. Vad tror ledamoten om det?

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Vtm Veronica Thörnroos är väl medveten om att en enhällig polisstyrelse har äskat om fem fasta tjänster just för att kunna garantera att vi har bra personal på plats. Det är nu en regeringsfråga och de tar ställning till det sedan i samband med kommande diskussioner.

Vad gäller inbesparingarna på landskapsandelarna så tycker jag snarare att det förslaget som ligger på remiss, som vi säkert ska diskutera vidare, visar egentligen att vi inte har så bärkraftiga kommuner idag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Jag har ett par kommentarer till Sara Kemetters mycket fina och bra sakliga anförande.

Riksåklagarens anvisningar nämndes. Jag kan berätta att det finns allmänna anvisningar för åtalseftergift; i lag om rättegång om brottsmål och sedan finns det även i strafflagen 57. I åtalseftergifterna i strafflagen 57 är det alltså fråga om straffbart bruk och ringa narkotikabrott. Om personen förbinder sig till vård så blir det inte straffpåföljd, ingen rättegång och inte någon böteslapp. Det anser jag som en positiv sak.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Roger Eriksson. Det är betryggande att vi har en så pass kunnig lagtingsledamot med den erfarenheten.

I mitt anförande hänvisade jag till den här rapporten från 2006 som svenska företaget Kognitiv forum gjorde under projektet ”Rensa Åland”. Det var deras slutsats som jag citerade.

Ltl Roger Eriksson, replik

Tack, talman! Den rapporten känner jag också till. I min verksamhet har jag kommit kontakt med dem i praktiken. Åtalseftergift, som vi pratade om, rör sig om ringa bruk som små saker, en tablett eller några gram hasch. Det förbättrar inte situationen att de här dras inför skranket. Då är vårdåtgärder förebyggande.

Ltl Kemetter nämnde i sitt anförande att ett samtal med en polis kan hjälpa. Det stämmer, även åklagarämbetet diskuterar med de här personerna och ofta visar statistiken att de avhåller sig från fortsatt narkotikabrott.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Roger Eriksson för det klargörandet. Det är kanske det som vi menar med förebyggande insatser. Har man rökt på en gång så kanske det behövs en ordentlig diskussion med fältarna. Gör man det en gång till så kanske man behöver en ordentlig diskussion med konstapeln. Händer det tre gånger så går det till åklagaren och då kanske åklagaren ännu säger, ”nej, nu räcker det”. Kan vi på den vägen stoppa ungdomar så har vi ju kommit långt. Det tråkiga är om det går ännu längre och om man inte riktigt får tillbaka dessa unga.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Bert Häggblom

Tack, talman! Det är bara några veckor sedan som jag gick ut från detta lagtingshus och det stod en bil utanför polisen med dörren öppen. Det var en man som hade en diskussion med polisen. Ur bilen kom en berusad ungdom ut. Efter en stund satte sig den här personen i bilen igen och ungdomen fick komma med. Jag frågade poliserna vad detta var.

Det var en person i vårt samhälle som kom med en berusad ungdom till polisen. Han undrade vad han skulle göra och ville ha hjälp av polisen. Polisen stod handfallen för de har inte möjlighet att ta hand om och vårda berusade personer. Det fanns ingenting att göra för den här berusade ungdomen. Det man kan göra är att fara till akuten, men de tar inte heller emot.

Vi har fått ett stängt samhälle beträffande missbruk. Man får inte någon vård, man får inte den hjälp man ska ha. Det här är det typiska åländska samhället idag.

Om ni analyserar vad ministern sade här så är det program, möten och det är allting. De människor som har jättebra kunskap sitter bort all tid på möten. Vi glömmer bort de människor som behöver vård och behöver komma bort från missbruk. Vi har fått ett samhälle som egentligen bara jobbar 9-16 på dagarna och knappt det.

Slå in på era paddor och googla; ”jag har drogproblem på Åland”. Titta vad som kommer först upp! Det finns inget svar på det. Tidigare hade vi A-kliniken som jobbade med frågorna, nu är det beroendemottagningen som den heter. Gå in på beroendemottagningen och titta! Telefontid mellan 8-9 på morgonen. Vem tror ni att är vaken den tiden överhuvudtaget, speciellt en som har drogproblem? Sedan har man telefontid klockan 13-14. De som har både drog- och alkoholproblem har inte ens vaknat den här tiden.

Det här är faktiskt ett av de största problemen. De som vill ha hjälp i vårt samhälle kommer inte fram till vården. Tidigare när vården fanns ute på Grelsby så fungerade det jättebra. Folk for dit och man fick den hjälp man behövde. Idag har vi så mycket hinder för att få den vård och hjälp som man ska ha. Det är omöjligt att komma fram. Det här är ett problem som vi har i vårt samhälle.

Jag tyckte också att det var bra att ltl Holmberg-Jansson tog upp detta med 112. Folk ringer inte 112 för då kommer både polis och brandkår. Det är egentligen inte någon som kan förmedla något när man ringer 112, för det är ju en växel som tar emot samtal och som inte gör någon bedömning utan de för samtal vidare.

Detta var också uppe i förra polisstyrelsen, att det här ska bort och det ska tillbaka till att man kan ringa polisen direkt. Vem tar ansvaret för att det blir gjort? Ja, det är vår regering som ska ta ansvar. Ni måste göra det för folk vill komma direkt till polisen. Man ska kunna ringa till polisen om man har problem. Polisen ska också kunna säga var man kan få vård. Vi ska veta att många ropar på fler poliser.

Beträffande drogproblem så när man har kommit så långt att man hamnar i polisens eller tullens nät så är det för sent. Då ska man också ta sig upp och få möjlighet till vård.

Jag hoppas att ministern inför lagtinget här kan säga hur många som går på eftervård idag. Hur många går på suboxonevård? I vissa utredningar står det 20-30 personer. När man har narkotikaproblem så får man också narkotika av samhället. I vissa fall kan man t.o.m. få köra bil, man från narkotika av samhället. Jag vill veta hur många som får det idag? Den informationen fick vi inte.

Upptäcktsrisken när det gäller ungdomar, vi måste få en jobbgaranti i vårt samhälle för våra ungdomar. Vi har ungdomsarbetslöshet vilket ofta är inkörsporten. Vi har spelberoende eftersom vi har ett spelbolag. Ungdomar sitter och spelar på nätterna och det går åt pengar. De köper narkotika och annat. En stor del av ungdomarna hamnar i detta. Men om ungdomar har sysselsättning och jobb så hamnar man inte i det.

Vi har många i vårt samhälle som jobbar privat idag, som inte har någon lön från samhället, och engagerar sig otroligt och tar vara på ungdomar och ser till att de har jobb och ringer till dem på morgonen så att de kommer upp och på jobb.

Det måste också finnas en jobbgaranti, det ska vårt samhälle ha råd att ha. Har vi råd att lägga cement för att hålla Pommern flytande då ska vi också till att vi har våra ungdomar flytande. Det är det viktigaste och ungdomarna är vår framtid.

Sedan en sak som är oerhört viktig och som även polisen anser; föräldraansvaret. En stor del av problemet är att föräldrarna inte tar det ansvar som de ska göra. Vad beror det på? Har de inte förmåga eller har de inte möjlighet? Man måste också ge dem de möjligheterna.

Föräldrarna har också ett stort problem, de får inte veta om att deras barn har drogproblem. Varför får de inte veta det? Nej, det är för att det är hemligt, de ska inte få veta vad de har sagt på sjukhuset osv. Sekretessen kommer emot föräldrarna. De får aldrig veta om att deras barn har de här problemen. Vi vanliga människor ser inte alla gånger vilka som har drogproblem. Det är inte så lätt att se det. Inte ens föräldrarna märker det alla gånger. Ungdomarna kan vara hemma på sitt rum och ta droger men föräldrarna vet inte om det. Sekretessen måste komma bort på ett eller annat sätt så att föräldrarna får veta om när de deras barn har sökt vård. Hur ska föräldrarna göra när de inte ens får veta att deras barn har dessa problem? Här bör nog landskapsregeringen titta på hur man ska komma åt detta.

Sedan har vi också föräldrar som har problem. Många jobbar idag och ibland har man börjat blanda in jurister när man ska omhänderta barn. Kanske de pengarna och resurserna istället skulle sättas på föräldrarna, så att de får föräldrastöd. Många föräldrar klarar inte av sitt föräldraskap idag. De behöver mer stöd.

Vi måste komma bort ifrån det samhälle där vi stänger klockan 16. Man måste kunna komma fram. Vi måste titta på hur vi ska få mer folk med blåställ ute och jobba med de här frågorna och inte bara ha folk som sitter på kontor med telefontid. Det är inte bara beroendemottagningen som har telefontid. Titta i telefonkatalogen! Våra sociala myndigheter ute i kommunerna, alla har de telefontider. Det funkar inte, för har du missat tiden på morgonen, vad gör du sedan då? Du kommer aldrig fram.

Det finns mycket att fundera på för landskapsregeringen. Glöm bort alla program och titta på vad man aktivt kan göra. Det är bra att ni jobbar men titta också vad ni aktivt kan jobba med när det gäller praktiska frågor. Tack.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Jobbgaranti i all ära och även sysselsättningsåtgärder eller studier är jättebra för ungdomar, men om man ska koppla ihop det väldigt tätt med den här frågan är jag inte riktigt lika säker på.

Jag tror att det är väldigt viktigt att inse också att om en ungdom är påverkad eller full så finns möjligheten med fyllecellen, sjukhuset eller att köra hem ungdomen, men i det tillståndet är man inte särskilt mottaglig för olika insatser och vårdåtgärder. Rent fysiskt att man är nykter och också gärna att personen själv vill ta emot vården är nyckeln i frågan.

Ltl Bert Häggblom, replik

Talman! Det är just när de befinner sig i det som man ska plocka upp dessa ungdomar. Inte blir någon bättre av att vara i fyllecellen. När de är så neddrogade att de ser långtradare, djur och annat komma igenom väggarna i fyllecellen, det är då som de behöver vård och då ska vården var öppen. Det är inte polisen som ska ta vara på dem då när de är så nere och drogade.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Jag är absolut ingen expert på det här området. Jag har lite över 100 studieveckor i sociala frågor. Definitivt tror jag att ltl Häggblom inte besitter någon expertis på det här området. Jag tror att vi ibland kanske lite skjuter från höften och spelar för gallerierna i de här frågorna. Jag tycker att evidens och kunskap ska styra hur vi tar oss an de här frågorna.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, talman! Jag jobbade 30 år som jurist på Åland. Jag har försvarat många som har använt narkotika. Jag har sett dessa ungdomar under alla år. Jag har sett ungdomar växa upp. Jag har sett många som gått ifrån oss på grund av att de har använt för mycket droger och de fick aldrig den vård de skulle ha behövt.

Jag har också sett andra sidan, de som har kommit bort ifrån droger och som sedan själv ställer upp på jobbar så att andra inte ska hamna i drogträsket.

Därför är jag också glad att den här debatten sker i mitt i perioden. Jag har retat upp mig många gånger på att många ställer upp i val och drar fram drogfrågan vart fjärde år, men sedan glöms den bort. Det är därför bra att den här debatten är mitt i perioden nu för då kan man inte dra de slutsatserna varför vi har den här debatten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Tack ltl Häggblom. Det fanns mycket att säga. Jag håller med ltl Häggblom att vi behöver gå ifrån ett samhälle som jobbar mellan 9-16 till att jobba mera dygnet runt. Det är helt i den andan, ungdomen känner inga förvaltningsgränser eller boxar heller. Vi måste jobba mera utgående från ungdomens villkor.

Jag håller också med ltl Häggblom när han ringade in ett väsentligt dilemma. Om du inte är helt drogfri eller är berusad så får du t.ex. ingen lägenhet i vissa sammanhang. Du får inte finnas i Ungdomens Hus för det är en drogfri plats. Det finns helt klart saker att förbättra här.

Däremot är det lite populistvarning när ltl Häggblom sade att sekretessen måste bort. Det samhälle tror jag inte vi vill ha, där sekretessen är borta med allt vad det innebär. Också även detta med att ”glömma bort programmen” och mera verkstad. Jag återkommer.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, talman! Det var många goda ord som ministern tog upp här.

Sekretessen när det gäller ens egna barn så där tror jag att det är bra om föräldrarna får veta om deras barn har drogproblem och om de tar narkotika som föräldrarna inte vet om. Jag förstår inte varför samhället ska skydda den delen, för mig är det obegripligt. Jag tycker att man bör titta på hur man kan göra.

Minister Wille Valve, replik

Så långt är det lätt att hålla med att sekretessen måste vara välavvägd och funktionell. Att sekretessen skulle bort har jag väldigt svårt att förena mig i och likaså detta med ”glöm bort programmen”. Jag har inget trollspö. Om vi på riktigt ska bygga ett samhälle, ett Åland utan knark, då behöver vi sätta oss ner tillsammans och fundera. Det är precis det vi gör vi när vi skriver programmet, det är det arbete som vi har beskrivit i budgeten för 2017 och det är ett jätteviktigt jobb. Skulle vi inte sitta ner och ta fram de här åtgärderna då skulle vi ju bara höfta fram vår politik och jag tror att resultatet skulle bli därefter.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, talman! Det finns ju mycket kunskap i det åländska samhället. Jag tror att man ska ta tillvara det. Äldre poliser och sådana som har jobbat inom socialvården har en mycket klar syn på detta. Jag tror att landskapsregeringen behöver titta på vad man kan åtgärda. Det är bra att ha planer och sådant men det händer ingenting om man inte också ser på det praktiska.

När det gäller sekretessen så har det blivit ett samhälle som är för mycket fackstyrt, var och en har sin dörr, man stänger dörren och berättar inte åt nästa instans vad som händer. Det bör vara mera transparens också mellan myndigheterna i de här frågorna, det förekommer inte idag för då hänvisar man till sekretessen och det är inte heller bra. Förr var det inte så, det kanske berodde på att det var en och samma person som skötte allt. Den som vill ha ett centralt styrt Åland kanske ska titta på den frågan också.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Jag vet inte om någon hittills har undvikit att säga att det förebyggande arbetet är det absolut viktigaste, så jag tänker inte vara sämre själv i den här debatten.

Det är lätt att hålla med om att en fungerande socialpolitik är det absolut bästa instrumentet att förebygga de problem som uppstår i sviterna av alkohol- och drogbruk och drogmissbruk.

Psykisk ohälsa, ensamhet och stress är problem. Det är klart att bruk av narkotika är problem. Men när man slår ihop dessa och de uppträder i kombination så ser vi de verkliga problemen och vi ser att risken för missbruk blir betydligt större. När man tar till droger och överdriven alkoholkonsumtion som tillflyktsort då får vi de verkliga problemen.

Jobbgaranti som nämndes eller åtminstone ett starkt näringsliv som erbjuder sysselsättning och arbetsplatser åt ålänningarna är en av de absolut viktigaste ingredienserna i en preventiv drogpolitik. Det är klart att den sociala tryggheten är en viktig ingrediens och vi ska lägga huvudfokus på det.

Det finns också många andra viktiga ingredienser när det gäller drogpolitiken och framförallt vad gäller att begränsa tillgången till droger och alkohol.

Jag brukar då och då gå in på arbetsförmedlingen och titta lite hur det ser ut på den åländska arbetsmarknaden. Det brukar finnas ungefär runt 100 lediga jobb i snitt när jag går in och tittar. Nyligen fanns 106 lediga jobb om jag räknade rätt. Samtidigt ser vi att vi har en ungdomsarbetslöshet på 5,4 procent enligt den statistik som kom ut i mars. Man kan ibland fundera över hur det här hänger ihop. Många upplever att det är svårt för unga att få jobb men samtidigt finns det många lediga jobb ute. Gör vi tillräckligt idag för att faktiskt få våra ungdomar i arbete? Det är en viktig del i den här debatten. Jobbar arbetsförmedlingen tillräckligt effektivt? Har vi tillräckligt goda incitament för ungdomar idag att faktiskt skaffa sig sysselsättning? Eller är man nöjd att sitta hemma, bo hos föräldrarna och sysselsätta sig med annat i dagens läge? Vi kanske har lite för förmånliga ekonomiska förutsättningar för ungdomar idag. Det här borde vi också diskutera i det här sammanhanget och se till att ungdomar har sysselsättning så att det inte är för enkelt att sitta hemma och ta droger eller dricka och vara nöjd med den situationen i dagsläget. En debatt om detta är förstås ständigt aktuell och viktig i det här sammanhanget.

Det isländska exemplet, som nämndes här tidigare i debatten, visar att det finns alla möjligheter att nå resultat om man bestämmer sig för att ta ett helhetsgrepp kring den här problematiken. Därför är det tacksamt att landskapsregeringen nu har sagt att alkohollagstiftningen borde övertas i sin helhet enligt det som stadgas i självstyrelselagens B-lista i dagsläget. Jag hoppas att regeringen lägger fram ett förslag, att man begär lagtingets fullmakt att lägga fram ett förslag om att överta det här området. Det sades också av den förra regeringen men den gjorde ingenting konkret. Det har sagts nu av den sittande regeringen. Nu gäller det att leverera. Det har uttryckts stöd från flera håll här i lagtingsdebatten idag och även tidigare för att gå vidare med den här frågan.

Vår uppmaning från Ålands Framtids sida är att göra slag i saken, låt det inte stanna vid ett yttrande eller utlåtande med anledning av de förändringar som sker i alkoholpolitiken i Finland. Följ upp de ambitioner som man har!

Ett tillförlitligt underlag har diskuterats i debatten. Det är klart att vi inte förändrar alkoholpolitiken med siffror och statistik men det ger samtidigt en god kännedom om var vi har problem och hur vi eventuellt kan tackla dem.

Det har uttryckts en viss skepticism mot den statistik vi har i dagsläget. Jag tycker att man kunde komplettera dagens underlag med mätningar av avloppsvattnet, vilket man gör på flera håll runt om i Norden för att få en verklig indikator på användningen av droger framförallt.

De här enkäterna som skickas ut, så det är klart man kan ställa sig frågan om folk verkligen är ärliga när de svarar. Ska vi bygga hela vår alkohol- och drogpolitik på basen av enkätundersökningar? Jag tror att det delvis är ett bra instrument men jag tycker att faktiska värden i form av mätningar av avloppsvatten också kunde bra för att komplettera det. Jag hoppas att man diskuterar detta framöver och tittar på den möjligheten.

För att återgå till helhetsgreppet och den isländska modellen så från Ålands Framtids sida har vi flera gånger fört fram den problematik som idag finns blandmissbrukare som är i behov av stöd från samhället, de måste vända sig till FPA för vissa ersättningar, de måste vända sig till arbetsförmedlingen för arbetslöshetsersättningar och de måste vända sig till kommunen för att få utkomststöd. Det finns i dagsläget ingen samordning av de stöd som betalas ut. Lagtinget borde ha som målsättning att de pengar som betalas ut från samhället sida till drogmissbrukare är att de går direkt till att betala hyran, så att inte det betalas ut fritt och sedan förser vi drogmissbrukarna med pengar på fickan som de kan handla droger för. Pengarna borde betalas direkt till hyran. Man borde samordna de här utbetalningarna för att se till att de faktiskt går till rätt saker. Det här är någonting som vi borde diskutera i mycket större utsträckning.

Man borde också se det ur det perspektivet att hela socialförsäkringssystemet görs om i Finland, där FPA:s framtida roll på Åland är ganska oklar i dagsläget.

Vi från Ålands Framtid har länge förespråkat att man borde föra upp det som nu diskuteras som KST till landskapsnivå just för att i kombination med ett övertagande av socialförsäkringslagstiftningen kunna samordna den här verksamheten på ett mycket bättre sätt än vad vi gör idag. Behöver vi verkligen ha tre instanser; FPA, AMS och kommunerna som betalar ut ersättningar och förmåner? Vore det inte lättare om man hade ”en dörr in” också för dem som är i behov av detta, istället för att man ska tampas med de problem som uppstår gränslandet mellan alla de här myndigheterna? Jag tycker att det vore ett modernt och fräsch sätt att tackla problematiken på i synnerhet med tanke på Åland och vår storlek.

Se lite framåt! Se på möjligheterna att också utveckla socialpolitiken på det här sättet, göra det enklare för medborgarna och göra det enklare rent administrativt.

Slutligen, fru talman, vill jag säga några ord om gränsbevakningen, tullen och polisen. Jag har noterat att de samarbetar bra, man är nöjd med det samarbetet. Som flitig resenär, framförallt mot den svenska sidan, så ser jag också hur man på senare tid allt oftare, nästan varje gång numera, står och kontrollerar passagerarna som kommer till fots från våra färjor. Det är bra, tycker jag. Man är konsekvent och man visar att det är problematiskt att föra in droger till Åland.

Om man funderar lite över andra alternativ att ta in droger till Åland idag så kan man eventuellt föra in droger med flyg, men den vägen tror jag det inte kommer särskilt mycket. Segelbåtar, ja möjligvis lite, men knappast heller där kommer största delen av droger. Det är nog via färjorna som drogerna kommer in. Om det inte kommer in via fotgängarna, hur kommer de in då? Förmodligen med bilarna. Frågan är om man inte borde försöka jobba för att även ge tillgång för polisen och tullen att kontrollera t.ex. bildäcken på färjorna. Det är något man borde diskutera, se på de lagliga möjligheterna och se om det går att genomföra inom ramen för dagens lagstiftning eller om man kunde utveckla lagstiftningen på det området för att också underlätta för polisen och tullen i deras arbete. Jag vill ändå påstå att det är via färjorna som drogerna hittar hit till Åland i allra högsta grad. Har vi då stängt vägen in bland fotgängarna så borde vi väl också kunna stänga vägen via bilarna och andra transporter.

Med den vägkosten hoppas jag att landskapsregeringen tar till sig av de här synpunkterna och att man beaktar dem i det kommande kommittéarbetet. Tack.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, fru talman! Ärade ledamöter, idag debatterar vi ett väldigt viktigt ämne som jag har mycket stor respekt för. Jag uppfattade att det här egentligen skulle handla om narkotika men det har också diskuterats andra saker.

För mig är det här ett helt nytt debattämne. Från årsskiftet fick alla partier möjlighet att sätta medlemmar i en ANDTS-kommitté. Jag valde att ta vår ordinarie plats. Jag valde då att ta reda på saker och ting eftersom jag inte kände till så mycket.

Ltl Söderlund talade om nulägesanalysen och det ville jag få reda på. Som ni kanske tidigare har noterat så tycker jag om siffror.

Jag hade nämligen inte hört och läst så mycket, det har varit debatter här osv. Det var två saker som jag fäste mig vid. Det ena var att jag hade fått höra att det hade förekommit narkotikarelaterade dödsfall på Åland. Det andra var en sak som jag råkade se i svensk public service, där konstaterades att Portugal hade mycket, mycket färre dödsfall än Sverige. Den gången trodde jag på det. Det nämndes att Portugal hade ändrat sin narkotikapolitik för 15- 16 år sedan och därför var jag lite nyfiken på hur det här låg till.

Jag började kontrollera uppgifterna. Först försökte jag via ÅSUB få reda på någonting men jag fick ingenting där. Jag försökte via ÅHS, jag försökte via polisen och via landskapsregeringen men ingenstans fick jag uppgifter om det hade förekommit drogrelaterade dödsfall på Åland eller inte. Trots att ltl Kemetter talade om att det hade varit debatt sedan 2000 så fanns det ingen som kunde upplysa mig om någonting.

Jag nämnde kanske något om drogkommittén. Kunde man få fram de här uppgifterna? Åland är ett ganska litet samhälle. Någon borde väl kunna få fram uppgifterna? Jag kontaktade några myndigheter igen och polisen lovade att försöka ta reda på uppgifter om det inte skulle kosta alltför mycket. Efter två veckor fick jag svar. Deras svar var att det senaste året har det varit fem dödsfall som var narkotikarelaterade. Året före var det tre dödsfall. Andra år under 2010-talet var det 1-2 dödsfall. Detta är oerhört alarmerande.

Tidigare hade jag fått reda på att i Portugal låg drogrelaterade dödsfall kring 5 per miljonen, alltså 5 per 1 miljon, inte 5 per 29 000! I Sverige var det ungefär 21 per miljon. På Åland innebär detta 272 per miljon. Man räknar 15-65 år, så det är inte per invånare. Alltså detta är en helt annan nivå.

Jag försökte också titta lite på vad man har skrivit på Åland. På minister Valves blogg hittade jag ett tillägg där man hade haft en insändare tillsammans med minister Asumaa och minister Fellman för ungefär ett år sedan. ”Den sammanlagda bild vi får, om vi lägger ihop polisens brottsstatistik och folkhälsoundersökningar är att det finns droger på Åland och att en liten ökning har skett. Det finns dock ingen statistik som talar för en stor ökning”.  Detta skrev tre ministrar för ett år sedan.

Förr brukade man säga; vem kan man lita på? Idag säger man; vem är det som har fake news? Ska jag tro på polisen eller ska jag tro på politikerna? Jag beklagar politiker, men jag tror mera på polisen.

Fru talman! När jag försökte ta reda på mera uppgifter så lärde mig också snabbt att det finns EMCDDA, som är EU:s forskningsenhet kring narkotika. Den enheten råkar ligga i Lissabon, vilket för mig var väldigt praktiskt, i ett hus som jag har passerat många gånger men aldrig haft en aning om vad som fanns innanför.

Jag for dit för att lära mig mera om bl.a. narkotika, skadeverkningar och narkotikapolitik runt om i Europa. Vid första mötet lärde jag mig att enkäter litar man inte på. Man kan fånga upp trender i enkäter som görs regelbundet och på samma sätt, exempelvis de enkäter som görs i skolorna. Men ju finare enkäterna är desto mindre kan man lite på dem, ÅSUB enkäten är av den kalibern. Han karikerade så här; det kommer en enkät till en familj, man sitter runt ett bord och far i huset säger; ”narkotika är det väl ingen som använder i den här familjen?” Mamman tittar lite generat för hon kanske har märkt att sonen har hållit på med någonting. Sonen sitter och tittar i sin smartphone och låtsas som han inte hade hört något överhuvudtaget. Det är detta sedan som man gör sina analyser på.

Ltl Jonsson talade också här om enkäterna. Jag råkade faktiskt titta på den enkäten som ÅSUB skickade ut. Är det någon av er som har sett den här enkäten, hur många sidor det är och hur mycket text och frågor? Man kan faktiskt fråga sig hur korrekt det är. Titta på det och fundera!

Fru talman! Mr. Brandan, som jag talade med, konstaterade mycket krasst att dödsfall tyvärr är ett betydligt säkrare sätt, det är ingen som kan ljuga.

Låt oss se hur det ser ut i Europa i stort. I forskningsinstitut klassar man länderna i tre nivåer. Först de länderna som har 0-10 dödsfall per miljon, där finns Portugal och ungefär 1/3 av de europeiska länderna. Om Åland hade funnits i samma grupp som Portugal så hade vi haft 0,6 dödsfall per tio år. Andra gruppen har 10-40 dödsfall och den tredje gruppen har 40+. Om de här siffrorna stämmer så har Åland 270.

Jag har också har andra informella källor som går bakåt till 2000. Utgående ifrån detta sammantaget kan vi eventuellt ha haft 37 dödsfall på Åland som har varit rätt så narkotikarelaterade, om de är direkta eller indirekta kan vara svårt att veta.

I praktiken har vi alltså varit i toppgruppen under 15-16 år. Trots detta finns det inte någon statistik, det är ingen som har brytt sig om att ta fram det.

Fru talman! Forskningen visar också att det är ungefär 1/3 av dödsfallen som är så kallade direkta dödsfall, överdoser brukar man tala om, sedan finns det indirekta dödsfall som självmord, olyckor och långtidsbruk av narkotika. Utgående ifrån det kan vi alltså ligga i storleksordningen 10-15 dödsfall per år på Åland.

Eftersom jag inte har fått exakta uppgifter från polisen så vet jag inte om de är direkta eller indirekta. Men även om 1 eller t.o.m. 2 av 5 dödsfall har varit det som andra kallar för indirekta så är vi fortfarande etta i Europa.

Fru talman! Dödsfall är en tråkig sak, men det finns också andra sätt som man kan mäta frekvensen.

I Europa använder man också det som kallas Euroden projektet, man tittar på dem som kommer till akutsjukvården. Det finns 15-20 sjukhus i Europa som är med i ett projekt. Jag tycker att det skulle vara mycket intressant om ÅHS kunde delta, för då kunde man se både trender och vilka typer av narkotika som används. Jag hoppas att det är en sak som ministern kunde ta med i sin plan.

En annan sak som ltl Jonsson nämnde var narkotikarester i avloppsvattnet. Jag läste nyligen att Gävle har gått med och de har upptäckt kokain som de själva inte visste att de hade. Det här är också ett sätt att se vilken typ av narkotika det finns och då vet man lite vilka vägar det kommer in.

Ltl Jonsson talade om olika vägar. Jag har förstått att det också kommer en del droger via posten. Man kan faktiskt beställa via Internet, men jag ska inte tipsa om det. Men jag tror nog rimligtvis att färjorna transporterar den största delen.

Fru talman! Jag ser att det börjar närma sig tidens slut, men jag har lite kvar ännu.

Det kan hända att Åland har de mest dystra siffrorna. När jag har tagit reda på lite mera så har Portugal faktiskt bara 3 dödsfall per miljon. Sverige har numera 70, det har gått upp där. Finland har cirka 55 och Estland, som officiellt är nummer ett i statistiken, hade 130 dödsfall per miljon. Åland är på samma nivå eller i värsta fall dubbelt mera!

Fru talman! I år fokuserar flera myndigheter på våld i relationer, vilket tack och lov inte skördar 15 människoliv per år och inte 5 heller. Däremot vet vi att varje misshandel, även redan när den polisanmäls, får stora rubriker i tidningarna, det känner vi alla till. Ett dödsfall på grund av narkotika omnämns oerhört sällan.

Jag har personligen, som kanske någon har noterat, diskuterat problem och risker med den politiska flyktingpolitiken. Som jag ser det i dagens läge, trots det som hände i Stockholm senaste vecka, så anser jag att narkotikasituationen troligen är det största problemet som vi har på Åland, precis som ltl Nordlund var inne på. Mig veterligen, och kanske inte ni heller har hört någonting, så har faktiskt inte någon flykting våldtagit någon senaste år. Men 5 personer har alltså dött på grund av narkotika och det är en helt annan dimension.

Mitt förslag är att myndigheterna nästa år ska fokusera på narkotikafrågan på ett brett sätt.

Mitt andra förslag är att minister Valve kunde tillsätta en specialgrupp när det gäller narkotika. Han tillsatte ANDTS-kommittén där N står för narkotika. Vi har sådana problem att vi ska inte bara ska ha en ANDTS-kommitté som vart fjärde år gör en justering, det kommer några nya franska streck och vi ser i statistiken hur det bara blir sämre och sämre. Våra ungdomar är värda en bättre plan än den vi har. Tack, fru talman. Tack för tålamodet!

Minister Wille Valve, replik

Tack, talman! Jag måste säga att jag blir bedrövad när jag lyssnar på ltl Toivonen. Jag undrar i mitt stilla sinne varför ltl Toivonen använder sitt mandat och sin ställning som folkvald till detta?

De europeiska siffrorna som ltl Toivonen hänvisade till och åberopade handlar om överdos. Medan de siffror som ltl Toivonen har från polisen är kvalificerade icke säkerställda gissningar under året. Det går överhuvud taget inte att jämföra, det går överhuvudtaget inte att extrapolera. Att extrapolera kan lätt leda till grovt felaktiga antaganden, till exempel att jorden är platt, vilket jag inte tror på och därför är det A och O att iaktta försiktighet när man tolkar och utgår ifrån statistik.

För övrigt har ltl Toivonen alla möjligheter att lyfta sina farhågor och betänkligheter inom ramen för ANDTS-kommittén där ledamoten är medlem och där vi faktiskt kommer att höra polisen nästa gång.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Ja, jag tar mig friheten för att jag tror att det här är ett mycket, mycket större problem än vad jag har förstått. Det förefaller också vara ett mycket större problem än vad många andra har förstått. Ministern själv säger att det dock inte finns någon statistik som talar för annat än en liten ökning men det som jag hör från polisen är en helt annan sak. Jag har svårt att tro att polisen bara kommer med kvalificerade gissningar. Som jag sade, jag tror mera på polisen än vad jag tror på politikerna.

Minister Wille Valve, replik

Ltl Toivonen, tror gör vi i kyrkan, i den här salen handlar det om vad vi vet och vad vi drar för slutsatser. Vilka långsiktiga politiska åtgärder ska vi ha? Vilka tvångsmedel ska polisen ha? Vi kan inte basera det på vad vi tror på, det är helt omöjligt att bedriva politik på det sättet.

Avslutningsvis vill jag ändå berömma ltl Toivonen för en sak, för initiativet att mäta narkotika i vattnet, vilket är en sak som jag vet att gruppen också kommer att fördjupa sig i.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Ministern sade i första repliken här att jag är med i den här gruppen. Det är klart att jag kommer att lyfta fram alla frågorna där, men nu har vi debatten här och därför ville jag lyfta dem i det här sammanhanget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Ltl Toivonen resonerade kring dödsfall, indirekta och direkta och att vi inte har bättre statistik på det. Jag förstår det egentligen, för det är alltid svårt att statistikföra dödsfall. Hur för man statistik om någon drunknar eller begår självmord på grund av sitt missbruk? Det är sådant som gör det svårt.

Dessa länder som har väldigt få dödsfall, jag tror att du nämnde Portugal, har Portugal gått in för att använda antidot vid överdos?

Ltl Stephan Toivonen, replik

Jag känner inte till alla detaljer i deras program. Jag känner till vissa saker, men just den där frågan känner jag inte till. Jag har för mig att de gör det, men jag kan inte säga det med 100 procent säkerhet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl John Holmberg

Tack, fru talman! Bästa lagting, jag kommer ofta i kontakt med studerande på gymnasialstadiet. Jag brukar så fort tillfälle ges fråga om deras syn på droger och hur de upplever dagens situation. I princip samtliga känner någon som prövat eller använder droger regelbundet. De flesta vet också var och hur de kan få tag på droger. De tycker även att det idag pratas mer öppet om droger och att acceptansen blir större och större.

När frågan ställs om vad som borde göras åt saken är alltid alla överens om att förebyggande åtgärder är viktiga. Info, info, info! Vissa elever är nöjda med den information de fick med sig från högstadiet, andra tycker informationen i grundskolan var mer eller mindre obefintlig. De flesta tycker att det förebyggande borde börja tidigare och med mer tyngd kanske redan i lågstadiet.

Ålands gymnasium kommer under nästa läsår att ha hälsa och friskvård som ett fokusområde. Då kommer även arbetet mot droger och tobak att vävas in i arbetet för att få ett heltäckande grepp kring området.

Jag har i dagarna även ställt en fråga till studerandehälsan vid Ålands gymnasium om dagsläget jämfört med för ett år sedan. De kan inte säga att de idag ser en ökande drogtrend bland de studerande. Det betyder dock inte att det inte finns problem eller att individerna som drogar har minskat. Absolut inte.

Att följa med en individs frånvaro är ett bra sätt att konstatera om något börjar gå i fel riktning. Det går väldigt fort att hamna i en negativ spiral, där du mycket snabbt tappar grepp om vardagen och hamnar i ett vakuum som blir svårt att klättra upp ur. Ett scenario som inte är helt ovanligt är att en myndig gymnasiestuderande missköter skolgången på ett sätt som gör att studiebidraget stryps. Det i sig är ett effektivt sätt, en varningsklocka för den drabbade som av givna orsaker är beroende av inkomster. Har drogandet gått för långt har den studerande även hamnat i en olycklig lånespiral som gör det ännu svårare att bli utan studiebidrag.

För gymnasieskolan är det givetvis ohållbart att upprätthålla undervisning i farliga undervisningsmiljöer som verkstäder och kök om det i undervisningsgruppen finns drogpåverkade studeranden.

Detta problem blir extra prekärt när en studerande blivit myndig, då finns inte längre någon vårdnadshavare och det sociala skyddsnätet är mer eller mindre borta och bygger istället på frivillighet. När den studerande inte längre kan gå kvar i skolan återstår en vardag fylld av vadå? Är den studerande mottaglig och frivilligt inne på att komma ur sitt beroende finns det hjälp, men så perfekt är tyvärr sällan verkligheten.

Här finns luckor att täppa igen för att hindra ungdomar att gå ned sig för långt. Flera påpekar bristen på stödperson/lots som kunde finnas där som en brygga tills personen i fråga är mogen, för att ta nästa steg till något som kräver att man är ren, t.ex. Ungdomens Hus, ett komplement till beroendemottagningen för att ge den drabbade ett större stöd.

Räknar vi ihop alla våra resurser som idag finns i form av fritidsledare, ungdomsledare, fältare, alla olika projekt och dess projektledare, ungdomsförbund och vår enorma tredje sektor får vi en imponerande samling personer och spetskompetens när det gäller att bedriva barn- och ungdomsarbete. Lägger vi ytterligare till all kompetens som finns inom ungdomspolisen, Ungdomens Hus, skolan och hälsovården, inom ÅHS och inom det sociala har vi efter icke åländska mått mätt en jätteresurs. Här gäller det också att ta tillvara varandras kunskaper och odla samarbeten.

Jag är övertygad om att tredje sektorn kunde bli ett ännu större språkrör när det gäller att skapa goda förebilder. Att hålla en hög och frekvent nivå på kunskaps- och fortbildningsarbetet är viktigt, speciellt inom tredje sektorn.

Lyckas vi på ett optimalt sätt hitta en samordning av alla tillgängliga resurser där vi gränsöverskridande enas om strategier och målsättningar är vi på god väg.

Drogproblematiken är inget Ålandsproblem, det är ett världsproblem. Däremot borde vi med alla de resurser vi fogar över och vår relativa litenhet ha möjlighet att skapa en spetsinriktning som täcker in hela Åland. Jag tycker det skulle vara intressant att se hur en t.ex. en Islandsmodell kunde appliceras på Åland och vilka resurser som behöver komma till för att hitta ett kraftigt verktyg i det drogförebyggandet arbetet. Mångt och mycket kanske det inom många områden handlar om samordning av gemensamma resurser och inte enbart per automatik ösa på med ytterligare resurser.

För min uppfattning är att den högra handen inte alltid är medveten om vad den vänstra gör och då är det svårt att vara 100 procent effektiv.

Det känns som att det senaste året inneburit nya stora utmaningar, men väldigt mycket positivt händer i rätt riktning. Tack, fru talman.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Tack ltl Holmberg för ett fint anförande.

Utgående ifrån att ni samtidigt också är ordförande för Ålands gymnasium och har god insikt i verksamheter som bedrivs där; hur ser ledamoten på utvecklingen de senaste 1,5 åren? Har det blivit bättre eller sämre när det gäller drogsituationen? Finns det tillräckliga resurser, kompetens och kunskaper för att hantera de situationer som finns där?

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Nordlund för frågan. Som jag nämnde i mitt anförande så har jag gjort några stickkontrollfrågor med vissa i personalen, och så fort tillfälle har getts så har jag också diskuterat saken med de studerande själva. Jag har inte hittat någonting som tyder på att det skulle vara flera som är hårt drabbade av drogmissbruk idag. Däremot finns det tydliga signaler på att de som är riktigt inne i drogmissbruk, och som inte går i skolan, hamnar utanför och där finns det idag en klyfta som vi behöver täppa till på ett annat sätt.

Ltl Roger Nordlund, replik

De här personerna som det handlar om, får de en adekvat hantering och hjälp så att de kan hitta en väg tillbaka till ett normalt liv? Är detta ledamotens bild?

Ltl John Holmberg, replik

Det beror på åldern, som sagt. Har du blivit myndig så är det inte längre ett barnskyddsärende och då har vårdnadshavaren inte heller samma möjligheter. Om du inte är myndig så finns det hjälp. Det finns saker att göra för alla de ungdomar som uppnått myndig ålder.

För den skull behöver det inte betyda att vi behöver ösa på med mera resurser, utan det kan handla om att vi fördelar de resurser som finns. Jag är övertygad om att när det gäller resurser så har vi en hel del på Åland redan.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Jörgen Pettersson

Talman! Det löper en röd tråd genom många av dagens inlägg i denna viktiga narkotikadebatt. Attitydförändring och förebyggande åtgärder är något alla i dag är överens om. Inte bara idag, det har låtit ungefär likadant i detta lagting sedan i stort sett självstyrelsens tillkomst. Hur kan vi skapa förutsättningar för alla ålänningar att leva sina liv utan att överutnyttja konstgjorda substanser? Hur ska vi få människor att leva så länge och så lyckligt som möjligt?

Vi har sett kommittéer komma och gå. Vi har haft program, vi har debatterat och vi har kämpat mot drogernas framfart i samhället. Den självklara följdfrågan är därmed: Hur har det gått? Vad har dessa program resulterat i?

Svaret är nedslående och därför diskuterar vi detta på nytt idag. I ÅSUB:s senaste undersökning om ålänningarnas alkohol-, narkotika-, tobaks- och spelvanor tycks, vilket är fantastiskt, alkoholbruket minska.

Det framkommer också, vilket är bedrövligt, att attityden gentemot cannabis har liberaliserats. Dessa två slutsatser kolliderar med varandra. Varför säger man nej till alkohol och ja till narkotiska preparat? Det är något vi borde ta oss en funderare på.

Kan det vara så att missbruk går ut på förnekelse och det ligger i farans riktning att alla inte besvarar enkätens frågor på ett sanningsenligt sätt?

Jag vill återkoppla till det faktum att i stort sett alla talare lyfter fram vikten av attitydförändring och förebyggande arbete. För lever vi verkligen som vi lär?

Under mina fem år i detta parlament har vi hanterat åtminstone två alkoholrelaterade lagstiftningar vilka båda, enligt min mening, hade symbolvärde. Först försökte vi, som man redan gjort i större delen av övriga Norden, sänka gränsen för rattonykterhet i trafiken. Lagtinget var synnerligen splittrat i denna fråga och plötsligt var det livsviktigt att få dricka sitt vin och sedan sätta sig bakom ratten.

Vid ett annat tillfälle diskuterade vi alkoholbruk på offentliga platser där den förra regeringen ville göra det möjligt att skåla i tätorterna Godby och Mariehamn. Även här var lagtinget av en mängd olika åsikter trots att det egentligen borde vara självklart att alkohol inte hör hemma på offentliga platser.

Sett ur ett barnperspektiv borde det vara väldigt enkelt att gå med på att bilar ska köras på nykter kaluv och att offentliga platser ska vara alkoholfria. Ändå var det omöjligt att nå enighet i dessa drogfrågor som båda hade varit viktiga och tydliga signaler gentemot de barn och unga som i morgon är vuxna. Barn gör inte som vuxna säger, de gör som vuxna gör och här tycker jag att vi missade chansen att långsiktigt förändra attityder.

Till detta kan läggas det obegripliga i att Åland ännu inte, trots en nyligen processad tobakslag, förmått dölja tobakshyllorna i butikerna och därmed göra det svårare att köpa produkterna. Ska man verkligen göra något åt missbruk borde vi se till att varorna är svåra och besvärliga att få tag i, vilket hänt i flera andra EU-länder när det handlar om tobak.

Jag kan också tycka att det är en utomordentligt konstig åtgärd att dela ut sprutor till narkomaner. Det finns förhoppningsvis en god tanke bakom detta men som signal ser det underligt och utmanande ut.

När det gäller missbruk handlar det om att bullra och bråka och göra det svårt och dyrt att få tag i produkterna. Men det handlar också om att leva som vi lär och inte skicka ut signaler som liberaliserar och avdramatiserar drogerna. Om vi verkligen vill förändra attityder är lagstiftning ett effektivt verktyg som vi kanske ännu mer aktivt borde använda.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack, talman! Ltl Jörgen Pettersson talade om att resultat av det åländska förebyggande arbetet är nedslående och kopplade till att cannabisbruket ökar medan alkoholbruket minskar. Det senare kan väl knappast av någon ses som negativt, vilket inte heller ltl Pettersson framhöll.

Jag kan konstatera att detta med att alkoholbruket minskar och att cannabisbruk är en nordisk trend. Som vanligt kan inte Åland skära bort sig från den övriga världen och den övriga trenden.

En av de viktiga frågorna när det gäller narkotikabruk är ju tillgänglighet vilket ledamoten lyfte. Där har vi också problematiken kring de droger som postas och som vi faktiskt inte ha någon kontroll kvar alls. Jag förstår inte riktigt hur ltl Pettersson resonerar på något sätt framhöll att Åland skulle vara separat från de andra och att det skulle vara någonting märkligt mellan förhållande cannabis och alkohol.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Frågan var möjligen dunkelt uttryck, jag förstod den inte riktigt helt.

Det jag ville säga att den här undersökningen ska man nog betrakta som man betraktar undersökningar. De säger kanske inte hela sanningen. Det förskräcker mig att synen på narkotiska preparat är mildare och mer liberal idag än den var tidigare. Synen borde inte vara så, folk borde vara så pass upplysta i dagens läge att de vet att man dör för tidigt om man väljer narkotika istället alkohol. Detta förbryllar mig, jag undrar hur det kan vara så. Det skulle vara roligt att faktiskt tränga in i det lite djupare.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Nej, jag tror inte alls att man har angett fel svar i de här enkäterna. Det är som sagt en samnordisk trend som vi ser här. Det finns många förklarande faktorer där, det är bara för ledamoten att fördjupa sig i de olika utredningar som har gjorts på statliga institutioner.

En annan sak i Petterssons anförande som jag också reflekterade över var ifrågasättandet av sprututbyte. Jag tycker att det tangerar ganska starkt synen på missbrukare. Är det en fullvärdig människa som alla andra eller inte? Jag förstår också symbolvärdet i det här, i inget annat sjukdomstillstånd skulle man ifrågasätta att göra en folkhälsoinsats för att motverka svåra sjukdomar som hepatit c. Anser inte ledamoten att det har ett högre värde än symbolpolitik att faktiskt rädda människors liv?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Nu ser jag kanske inte direkt narkotikabruk som ett folkhälsoproblem. Det är ju ett utpräglat missbruksproblem. Jag säger faktiskt väldigt ärligt; det sista som man ska göra med narkomaner är att demonisera dem. Det har jag stått i den här talarstolen och sagt under många tillfällen. Jag har dock fortfarande svårt att se på vilket sätt det hjälper missbrukarna att dela ut sprutor. Kommer man faktiskt åt problemets kärna? Jag vet att det sker över hela Norden och i stora delar av världen. Men jag undrar faktiskt om det verkligen är det enda rätta?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Jag håller med det som ltl Pettersson undrade över, att tobaksförsäljningen ska kunna ske nästan när som helst, man har dem instängda i skåp och man kunde ändra tidpunkterna.

Det andra som jag tänkte replikera om är sprututbytessystemet. När jag såg det första gången så blev jag väldigt förvånad. Nu råkar jag veta att Portugal har det systemet och har siffror. År 2001 fanns det 1 588 nya hiv fall, senaste år var det 44 fall. Man anser att det är för att man har haft sprututbytessystemet. Resultaten är väldigt goda.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Som jag nämnde i anförandet så förutsatte jag att det fanns en god tanke i det hela. Som en alldeles vanlig medborgare så tycker jag att det kan vara svårt att förklara att samhället bjuder på dessa sprutor. Jag ser det inte som ett väldigt stort problem. Jag ville ge det som ett exempel på signaler som samhället skickar ut och där passade det bra in. Samtidigt har vi sagt nej till sig sänkt rattonykterhet och tycker att det är bra att man får skåla på offentliga platser. Allt detta tillsammans gör att vi tycks säga en sak och göra någonting annat.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Wille Valve

Jag har några korta kommentarer med anledning av vad som har sagts i debatten så här långt.

Sprutbytesprogrammet, så som det beskrivs i budgeten för 2017, handlar uttryckligen om att minska spridning av vissa sjukdomar. Det handlar om hepatit c, det handlar om hiv och det handlar om att värna hela den åländska befolkningen, inte bara den skara som missbrukar. De här beskrivs närmare i folkhälsorapporten som landskapsregeringen ger ut årligen.

Ltl Bert Häggblom frågade efter information om hur många det är som är inskrivna på substitutionsvård, det är för närvarande 32 personer. Det är en fråga som vi i ANDTS-kommittén har följt med intresse för den har betydelse. Ökar eller minskar antalet? Senast den här frågan var uppe för diskussion så var informationen vi fick från fältet att siffran inte har ökat. Det är väldigt långt samma gamla namn som återkommer. Det här är en fråga som vi följer noga. Vi kommer på vårt fjärde möte återigen att möta den operativa gruppen och följa upp bl.a. den här biten.

Vad gäller synpunkterna som har framförts om kommitténs arbete så inleddes rekryteringen av kommittémedlemmar omedelbart efter att lagtingets klubba föll i samband med budgeten 2017. Gruppen tillsattes den 8 mars. Vi har nu vårt tredje möte på kommande. Vi har en plan för hur vi kommer att mötas under mars, april, maj och juni. Dessa möten ska förstås resultera i ett program. Tack för ordet.

Ltl Roger Nordlund

Fru talman! Jag är glad att flera talare redan har talat om den isländska modellen. Man söker ju alltid något nytt. Hur ska vi hantera den här situationen? Det är inte första gången vi pratar droger i den här salen i lagtinget, det går i konjunkturer. Nu har vi tyvärr en dålig konjunktur när det gäller drogsituationen på Åland och den måste vi hantera.

Den isländska modellen är intressant. Det isländska samhället och den problematik som finns där påminner faktiskt ganska mycket om den åländska situationen.

Beskrivningen som finns här om vad som gör att man kan hamna i den här situationen tycker jag väldigt belysande, åtminstone för mig, och vilka faktorer som påverkar. Det är framförallt familjefaktorer som är viktiga, hur mycket tid man tillbringar med sina föräldrar, vilket stöd man får från föräldrarna och hur föräldrarna övervakar ungdomarna. Familjen är central och att man faktiskt tar hand om sina barn och sina ungdomar som man har satt till världen.

Andra viktiga faktorer är kamratgruppen. Det är också viktigt att man som förälder åtminstone försöker ha en bild av barnens umgänge. Det allmänna välbefinnandet, vi ska inte ha så mycket press och stress på barnen. De ska känna att de har ett gott välbefinnande. Alla dessa saker är sådant som vi långsiktigt måste kunna påverka genom värderingar och attityder. Vi ska skapa ett sådant samhälle där familjen är viktig och där man tar ansvar för sin familj. Det kan man kanske inte göra så mycket härifrån lagtingets sida. Det är mera en värdedebatt och en normdebatt som vi kan försöka medverka till i det åländska samhället, att vi kan svänga den här utvecklingen så att det går åt ett bättre håll, till ett sundare och ett friskare samhälle.

Den sista faktorn som man lyfter fram här som väldigt viktig är organiserade aktiviteter efter skolan. Ltl Söderlund och flera andra har också sagt att här finns det faktiskt en möjlighet och ett ansvar från samhällets sida att försöka medverka till att vi täpper till de luckor som uppstår som gör att vissa barn trampar fel eller kommer in på fel stigar.

Som ltl Holmberg sade i sitt anförande så finns det väldigt mycket resurser i det åländska samhället, det är jag den första att skriva under på. Jag brukar ofta fundera på hur det kan ha blivit så här i det åländska samhället med tanke på hur mycket pengar, PAF-pengar, vi satsar på idrott, kultur och på olika andra aktiviteter som vi möjliggör. Någonstans verkar det finnas luckor i det här systemet.

Jag hoppas att landskapsregeringen tar sig tid att diskutera tillsammans med Ålands idrott och Ålands kulturråd hur man eventuellt kan försöka täppa till de här luckorna så att vi får meningsfyllda aktiviteter efter skolan för ungdomar som inte har det. Kvällsaktiviteter, idrott och sådant börjar ofta efter att man har ätit middag, men det finns luckor där som man kanske måste se på. Behöver vi organisera vårt samhälle på ett lite annorlunda sätt? Det kanske går med de nuvarande resurserna som finns, det kanske behöver omstruktureras på något sätt eller det kanske behövs tilläggsresurser av PAF- medel, det tar jag inte ställning till i det här skedet. Jag hoppas att man skulle föra en konstruktiv och ansvarsfull diskussion. Jag vet att det finns, åtminstone från Ålands idrott, ett intresse att föra en sådan här diskussion med landskapsregeringen. Jag hoppas att man kan förverkliga det.

Jag tror att det är som man konstaterade på Island när de satte igång det här projektet, här har man fångat verkligheten och det skulle vara synd om man inte kan ta till vara det och försöka hantera det. Vi har ändå ett småskaligt samhälle. I den isländska utredningen kom det fram att allting går ner till det lokala, det är där som man måste hantera det och då måste man också se till att det finns resurser och möjligheter att kunna hantera det på den lokala nivån så att det blir så bra som möjligt.

Fru talman! Två saker till. Det som jag sade i replikskiftet med minister Valve; man måste släcka medan det brinner. Jag har full respekt för det jobb och det långsiktiga arbetet som man gör i den nu tillsatta ANDTS-kommittén. Jag har full förståelse för det. Men vi måste också vara medvetna om att vi lever i en situation i det åländska samhället som är ganska akut och då måste man hantera det.

Polisen har en central roll i vårt samhälle. Jag hoppas att man lyssnar på de signaler som kommer när det gäller önskemål om tillräckligt starka resurser. Landskapsregeringen kan bevisa om de tar detta på allvar i den kommande till tilläggsbudgeten.

Det tredje, fru talman, är posten. Det har nämnts här att största delen av de droger som finns på Åland kommer sannolikt via de kommersiella färjorna. Droger kommer säkert också via skärgården, allt annat skulle vara konstigt. Jag misstänker också att en del kommer via posten och via internetvärlden som vi lever i idag. En tanke och en bra sak skulle vara att posten skulle satsa lite resurser på att till exempel kontinuerligt ha droghundar på plats så att ingenting skulle kunna passera posten utan att ha passerat en nos. Jag tror att det åtminstone skulle förhindra en del införsel till Åland. Det skulle ge en väldigt bra image för posten och för Åland. Tack.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Nordlund. För några år sedan startade Ålands idrott upp ett projekt, ”Starka barn”. Tanken är att till nästa läsår ska det projektet vara integrerade i alla åländska skolor. Förra veckan började en projektledare, anställd via Ålands idrott, som ska hålla i trådarna för projektet Starka barn. Projektet har fallit mycket väl ut, det har varit ett högt deltagarantal, i princip 100 procent och det äger rum direkt efter avslutad skoldag. Det har varit mycket lyckat.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det är väldigt bra. Det är ett konkret bevis på att det går att göra skillnad. Det gäller att man också fångar upp helheten, för det lyckas man tydligen inte med idag. Det är bara att fortsätta på den inslagna vägen.

Vi ska komma ihåg att för alla barn är kanske inte idrott det viktigaste i livet. Det finns också barn med andra intressen, det gäller att se till att de också får möjligheter och att vi täpper till luckorna där barnen faller emellan idag.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Absolut! Tanken är inte att detta ska exkludera andra fritidsintressen. Det här är ett sätt att få passiva barn, som behöver mera rörelse och motorisk träning, att komma igång. Man kanske hittar någonting som man vill göra ännu mera på sin fritid. Det här gagnar både skolarbetet och fritidsintressena och, precis som namnet säger, skapa starkare barn.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det är fint projekt som jag stöder till 100 procent. Jag tror att just den isländska modellen och det tankesättet mycket väl kan komplettera det här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack, talman! Jag delar ltl Nordlunds syn på att internetdroger är problematiska. Däremot blev jag lite förvånad när ledamoten menade att droghundar skulle vara lösningen. En stor andel, hur stor vågar jag inte svara på, men en väldigt stor del av de internetdroger som säljs är ännu inte klassificerade som olagliga. Detta är det som hela internetdroghandeln bygger på. En droghund i den kampen kanske är fel resurs.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det är säkert som Ingrid Johansson sade, att vi ligger efter utvecklingen på något sätt och det är jag fullt medveten om. Droghundar kan på intet sätt varken på posten, i tullen i västra hamnen eller någon annanstans täcka in till 100 procent. Men man ger en tydlig signal. Här tolererar vi inte droger och vi gör i alla fall vad vi kan för att stoppa dem. Att man sedan inte lyckats till 100 procent är också en del av verkligheten.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! I den här frågan ser jag faktiskt hellre sådant som funkar än en signalpolitik som vi har varit inne på i tidigare replikskiften.

Ltl Nordlund pratade om att täppa igen luckor på dagtid som de har gjort i den isländska modellen. Jag delar den visionen. Jag undrar faktiskt om det är landskapsregeringens ansvar att iordningställa någonting sådant? Är inte detta en kommunal fråga i första hand? Eller är endast problemet att det är för besvärligt för Ålands idrott att diskutera med 16 stycken kanske?

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag tycker att det sista inslaget av repliken var lite onödigt med tanke på den diskussion som vi har här.

Jag tror att man behöver ge Ålands idrott och Ålands kulturråd möjligheter att föra en konstruktiv diskussion med landskapsregeringen. Samtidigt har ltl Johansson rätt i att mycket av det här ligger på kommunal nivå. Det är de facto så, som redan flera idag tyvärr har sagt här, att det är lite kontraproduktivt för vi står alla här och bedyrar att vi vill bekämpa drogerna så mycket vi kan och samtidigt drar vi bort resurserna för att möjliggöra det. Man tar igen bort 4 miljoner från landskapsandelarna som de facto går till grundskolan, barnomsorgen och till att både små och stora kommuner ska kunna hantera situationerna. Det drabbar de små kommunerna hårdast naturligtvis.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Som ledamot i lag- och kulturutskottet så kan jag berätta att vi var på studiebesök till posten för ungefär två veckor sedan. Vi fick bekanta oss lite grann med metoderna som används. Det ligger i sakens natur att inte avslöja precis hur arbetet går till. Men vi fick i alla fall veta att tullen har tillgång till alla lokaler och att mycket görs. Det finns säkert inte något hundraprocentigt skydd. Det kändes betryggande i alla fall att veta att både personal och hundar jobbar hårt med de här sakerna.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Jag tror säkert att man jobbar så väl man kan på alla fronter; i hamnarna, på posten, i skärgårdstrafiken, hos polisen. Men de facto har vi det samhälle vi har och de problem vi har och vi vet att det kommer in väldigt mycket droger till Åland, mera proportionellt än vad det finns annat av. Någonstans är det fel. Jag försöker bara hjälpa till med att komma fram med olika konkreta förslag på vad vi kan göra. Sedan hoppas jag att landskapsregeringen och den tillsatta kommittén kan värdera förslagen, prioritera dem och sätta in dem i den ordning som man tycker är bäst.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Tony Wikström

Fru talman! Det har sagts mycket kloka saker här. Jag tror att jag och många med mig har lärt oss en hel del nytt och fått en del att tänka på under dagens viktiga debatt. Det är också glädjande att se att de här frågorna engagerar över partigränserna och enar hela lagtinget.

Det finns några som jag gärna hade sett här idag, t.ex. min kollega Göte Winé som kanske är den mest kunniga här i salen i de här frågorna. Nu hade han inte tillfälle att vara med just den här gången. Han har en grundinställning till droger som lyder ungefär så här: Det ska vara obekvämt att knarka men lätt till vård. Jag håller med. Jag anser att den åländska polisen jobbar enligt den devisen och gör det mycket bra. Det verkar som att drogsituationen på Åland böljar fram och tillbaka. Beror detta på att vi tidvis har mer knark på ön och fler missbrukare? Inte nödvändigtvis.

Jag har fått det förklarat för mig att polisen oftast jobbar uppdelat. Man spanar, samlar in material, gör tillslag, genomför förhör och bildar sig en uppfattning över situationen för att därefter väcka åtal. Det här gör att andelen beslag och domar hopar sig och bildar pucklar och då det ser ut som att situationen är alarmerande.

Jag vill absolut inte förringa drogsituationen. Vi har problem. Men vi har också en bra översikt över hur dessa problem ser ut. Straffbart bruk har ökat en del, från 126 fall till 171 fall. Det handlar om lite mer än en handfull människor varav en person kan stå för upp emot 20 förseelser. De grova narkotikabrotten är ett par stycken. Ett par stycken för mycket, ska tilläggas. De som gör sig skyldiga till detta är mestadels åländska män över 21 år. Det är också ett faktum att det kombinerad alkohol- och drograttfylleriet har ökat och är nu flera än de som har druckit och satt sig bakom ratten.

Fru talman! Fokus borde ligga på vad man ska göra och hur man ska göra det istället för att bara måla upp skräckbilder. Att bedriva populistisk plakatpolitik ger mycket uppmärksamhet och gillanden på facebook. Men vad jag anser att arbetet handlar om rent konkret är det här:

– Se till att ge polisen tillräckliga resurser, ge politiska riktlinjer men också arbetsro och tillit. De har kompetensen.

– Arbeta tvärsektoriellt. Man jobbar fortfarande för mycket i stuprör och till och med i sugrör. Ett brett, transparent samarbete är A och O för att lära av varandra, samarbeta, undvika dubbelarbete och hitta nya fräscha lösningar.

– Och sist men absolut inte minst: Förebyggande arbete; tidiga insatser i barnomsorg och skola, vettiga fritidsaktiviteter, satsningar på idrott och kultur och dessutom en potent, bred och flexibel barn-och ungdomspsykologi. Vi ska ha en skola som från klass 1 till avklarad gymnasieutbildning inte låter någon trilla mellan stolarna och hamna i en limbo utan vare sig utbildning, skola eller jobb. Eller med andra ord, fortsätta jobba på och utveckla den nordiska välfärdsmodellen.

Sedan tror jag också att det är viktigt att vi politiker men även allmänheten inser att de som hamnat i ett missbruk också är människor. Ett drogmissbruk har ofta en förälskelsefas med en himmelsk upplevelse, som förr eller senare ofta byts ut till ett helvete.

Ett drogmissbruk är nära på en sjukdom och vem som helst av oss kan trilla dit. Att då beskriva dessa människor som farliga och oberäkneliga pundare som inte hör hemma i det åländska samhället är fel väg att gå. Det skapar ett utanförskap och en debatt där användning av droger försvaras istället. Tack.

Ltl Bert Häggblom, replik

Talman! Utgående ifrån vad ltl Wikström sade här så hoppas jag att han kan understöda att polisen får mera resurser. Hittills har man dragit ner på polisens verksamhet. Kriminalpolisen jobbar nu bara kontorstid, rätta mig om jag har fel. Det är viktigt att den delen av polisen är ute nattetid för att kunna se vad som händer i vårt samhälle. Har vi ett stängt polisväsende på natten så är det då som de här gärningarna ofta görs. Jag hoppas nu att socialdemokraterna ändrar sin tidigare politik och inte drar ner mera på polisen.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Som bekant så har vi ordförandestolen i polisstyrelsen. Vi ställer oss absolut bakom och har förståelse för deras aspirationer att få fem tjänster till. Men det är inte helt lätt. Det är att göra det lätt för sig att bara prata om en fem extra tjänster eftersom det ofta är frågan om tillfälliga TF-tjänster, någon som går på ledighet, någon som studerar och någon som går på mammaledighet osv. Det är en komplex fråga när man diskuterar de här frågorna. Vi stöder polisens strävande i det här.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack, talman! Jag delar ltl Wikströms oro för att vi i det åländska samhället jobbar för mycket i stuprör. Jag tänker särskilt på det som min kollega Pernilla Söderlund lyfte fram kring samsjuklighet och de psykiska sjukdomarna med eller utan diagnoser och med självmedicinering av droger där vi definitivt borde få bättre samarbeten.

Jag tyckte också det var intressant att ltl Wikström lyfte fram synen på missbrukare generellt, det gäller både alkoholister och drogmissbrukare. Jag brukar säga att de ses som social paria.

Även sysselsättning för vuxna skulle vara väsentligt. Jag undrar ifall ledamoten ha några tankar kring det?

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Att ha ett jobb att gå till på morgonen är A och O skulle jag säga. Det är mycket, mycket värdefullt och ger inte bara bröd på bordet utan också en självkänsla och ett socialt sammanhang. Jag tror att det är väldigt viktigt.

Ibland kan det vara läge att fundera på om man kanske ska byta jobb och hitta en annan väg i livet för att trivas ännu bättre. Matchning av person och jobb är jätteviktigt.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Jag växte själv upp och var tonåring och ung vuxen under en av de tidigare starka drogvågorna som kom i slutet på 90-talet och början på 2000-talet. Det var flera som föll in i tungt missbruk och som idag är sprutnarkomaner och i behov av sprututbytesprogram för att inte få hiv eller hepatit c. Jag ser bland mina tidigare vänner att det är oerhört svårt för dem att någonsin komma in i samhället igen med den sociala stämpel som de har i det åländska samhället.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, fru talman! Det var en gripande replik som ltl Johansson hade. Det här är ett viktigt och svårt ämne.

Den här gången tänker jag börja med att nämna situationen och utvecklingen i Portugal. Jag förstår, fru talman, att man ska hålla sig till vårt ämne. Jag motiverar det med att Portugal kanske hade den värsta situationen i Europa när det gällde narkotika och att de nu kanske har den näst bästa. Man kanske kan titta på vad Portugal har gjort.

År 1998 hade Portugal kanske den högsta andelen av narkomaner i Europa. Då bestämde sig regeringen för att helt enkelt tillsätta en sakkunnig kommission som skulle presentera förslag på den framtida politiken. Det som man hade gjort tidigare var ungefär samma sak som vi hör här: Bättre avvänjning, man jobbade med prevention, det var poliser och det var hårdare straff osv. Det enda som hände var att det var flera och flera som använde narkotika och flera och flera som också dog av det.

Justitieministern tillsatte kommittén, han gav den helt fria tyglar där det enda viktiga var att skapa en politik som minskar missbruket och dödsfallen. Man talade inte om nolltolerans, utan det gällde att minska allt som hände.

Rapporten var klar på nio månader. I princip tog det ett år sedan innan samtliga lagar gick igenom och de lagarna gäller fortfarande.

Där fanns 13 punkter. Det mesta påminner om det som vi har här. Det enda som man brukar nämna att skiljer sig är att man inte döms i domstol. Man har en drogkommission, en grupp bestående av en sociolog, en psykolog och en jurist som fastställer det som vi kallar straff men som absolut inte är straff utan avvänjning är det vanligaste. Det finns 10-12 andra punkter. Det kan vara att man inte får köra om man annars kör i jobbet osv. och det finns andra saker.

En annan punkt som har diskuterats mycket är avkriminaliseringen av litet innehav för eget bruk. Man påpekar att visst är det en del som sticker ut men det är inte den delen som man anser att är den viktigaste.

Det som hände på dessa 15 år är bl.a. att nya hiv fall bland narkomaner har det gått ned från 1 500 till 44 fall. Samma sak när det gäller dödsfallen, Lissabon med 2,6 miljoner invånare ligger i nivå med Åland och det blev jag faktiskt chockade över när jag hörde, även om vissa tror att det är fake news.

Jag kan nämna att den person som tillsatte den här kommittén numera är ansvarig för FN:s narkotikapolitik.

Fru talman! Vi har talat här om hur situationen borde vara på Åland och olika riskfaktorer och friskfaktorer. När jag tittade på rapporterna som berör olika länder i Europa så noterade jag att vi egentligen inte har det som man kallar riskfaktorer överhuvudtaget. Det finns ungefär samma faktorer överallt.

Den första riskfaktorn är stora städer som anses vara en riskfaktor. Vi har Europas minsta metropol så det kan vi inte tala om.

En annan sak som man alltid talar om är utanförskap i form av getton och områden utanför stora städer och kåkstäder har man kanske inte riktigt sett här på Åland.

Arbetslöshet har nämnts här, det är också en sak som man alltid nämner som riskfaktor. Sett ur europeiskt perspektiv så har vi inte haft arbetslöshet under de senaste decennierna så det kan inte heller räknas som en faktor.

Man talar ofta om utlänningar. I Estland, som är det land som officiellt ligger värst till i Europa, är 75 procent av dödsfallen utlänningar, trots att enbart 25 procent av befolkningen är utlänningar. Där är utlänningarna klart överrepresenterade.

Vad jag har förstått från de dödsfall vi har på Åland så är det ju ålänningar och inte utlänningar.

En annan sak som man ofta nämner i samband med riskfaktorer är levnadsstandarden. Låg levnadsstandard anses vara en riskfaktor. Här skryter vi ibland med att vi har Europas högsta levnadsstandard. Det är BNP från fartygen som kan vara lite luriga.

En sak som också slog mig när jag tittade i de här rapporterna var att medianåldern i Europa för de som avlider ligger kring 40 år, för mig var det förvånansvärt högt. Jag känner inte till personerna men jag har förstått att det tyvärr är väldigt unga personer som dör på Åland. Alla de faktorer som man internationellt jämför med är väldigt annorlunda här och det förbryllar mig. Frågan är varför vi ligger så annorlunda jämfört med resten av Europa? Kanske det också kunde vara något att forska i inom EU?

Vi har talat om prevention osv. Det som de flesta har nämnt är egentligen samma saker som vi hade i den senaste ANDTS-rapporten, rapporten före det och rapporten före det.

Jag är fortfarande av den åsikten och övertygad om att vi borde bryta ut narkotikan, för jag tror inte att det gagnar det hela. Jag hoppas att jag kan få gehör för den delen, i övrigt fortsätter vi med arbetet i kommittén. Tack.

Minister Wille Valve

Tack, talman! Jag tror att det kan vara en bra punkt i debatten att minnas varför vi har den här debatten. Äras den som ärad bör. Vi har Åländsk center att tacka för debatten idag.

Personligen tycker jag att det har varit en bra debatt. Lämpligen kunde vi återkomma och ha ny debatt när vi har ett underlag, dvs. det reviderade risk- och missbruksprogrammet som ANDTS-kommittén avser att ta fram. Då får vi just precis det här som ltl Nordlund var inne på och då har vi konkreta förslag och vi kan värdera, prioritera, väga och fundera. Det kan bli ett gott ramverk för en fruktbar diskussion.

För övrigt tror jag att debatten idag kommer att vara en vitamininjektion i arbetet i ANDTS-kommittén. Det har idag kommit upp många nya tankar som vi har all anledning att begrunda. Tack för ordet så här långt.

Ltl Annette Holmberg-Jansson

Tack, talman! Det har varit en del frågor idag om hur arbetet går till på ÅHS, bl.a. frågade ltl Häggblom efter det.

Den beskrivning som vi har fått om hur själva arbetet går till är som följer: När berusade och drogpåverkade ungdomar kommer till akuten, ofta ditförda av en vuxen; en fältare eller en kompis, då görs en barnskyddsanmälan automatiskt av ÅHS. Sedan är det någon vuxen som får komma och hämta ungdomarna. När anmälan är gjord är det automatiskt de sociala myndigheterna som tar över.

Till psykiatrin idag kan de drogberoende ungdomarna komma, planerat från missbrukarvården. Jag håller med om att det är krångligt. Det här är absolut något som jag också tycker att vi behöver se på. Hur kan vi göra de här kedjorna bättre och enklare?

Idag är det för många aktörer. Jag satt här och skrev upp, det är primärvården, missbrukarvården, psykiatrin, akuten, barnskyddet, fältarna och ung resurs. Jag tror att det inte alls skulle vara fel att hitta en Ålandsmodell och hur vi kan få allt att arbeta i en bättre synergi. Vi är ett så litet samhälle så det ska ändå vara möjligt. Tack.

Ltl Britt Lundberg

Tack, fru talman! Jag fastnade lite för Island. Jag är fascinerad av Island som ett litet samhälle som ju klarar av väldigt mycket. Jag tror att vi ifrån åländsk sida borde ta mera inspiration av Island än vad vi gör idag. Vi är ju ännu mindre och borde ännu bättre kunna få ett grepp om vårt samhälle än vad Island, som är lite större, klarar av.

Vi vet att det var en jättekris på Island efter askmolnet, det var olika ekonomiska bekymmer och ändå klarade man av att år 2010 ligga på topp bland länderna när det gäller att hantera mänskliga rättigheter. Det är väldigt beundransvärt med tanke på att man samtidigt hade en ekonomisk jättesvår situation och klarade av att hantera alla typer av människor i samhället och ge dem den rätt de har, utan några anmärkningar. Det är mycket imponerande!

Jag läste på nätet att Island har en särskild barnlag, redan år 2003 införde man en sådan lag. Kanske ministern känner till det? Jag känner inte till det. Om man inte känner till det så vore det i alla fall intressant att studera vad den här barnlagen innehåller. Vad greppar Island i den barnlagen?

Vi vet också att Island är föredömliga på många andra sätt. Man har lagstiftat om lika lön. Man har lagstiftat om mycket mer progressiv föräldraledighet än vad någon annan har vågat sig på. Island är ett riktigt föregångsland.

Utegångsförbudet infördes i lag så sent som, tyckte man, 2002. Utegångsförbudet har alltså funnits väldigt mycket längre på Island, hela nittiotalet. Island bestämde alltså 2002 att föräldrarna behövde få stödet i lag. Det är ingen straffpåföljd om ett barn påträffas ute. Det handlar om att inte få vara ute utan vuxet sällskap, upp till 12 år efter klockan 20.00 och 13-16 år efter klockan 22.00. Det är ett sätt att ge föräldrarna pondus över sina barn och kanske också att markera hur viktigt det är att det är föräldrarnas ansvar att ta hand om sina barn och ha reda på var barnen är på kvällen.

Det som var en total nyhet för mig är att tio finska kommuner också har infört detta redan år 2004. Det har jag aldrig hört talas om. Det är också intressant och det kunde vara skäl att följa upp vilka effekter detta har haft i t.ex. Seinäjoki som har infört detta, men inte i lag.

Jag tycker att den här debatten åtminstone skulle kunna leda till att man kunde fundera lite utanför boxen, för det är precis just det som man gör på Island. Man kan ta modell av goda förebilder och fundera på vad man skulle kunna göra i vårt samhälle som skulle göra lite mera för att få grepp om våra ungdomar, om våra ungdomars situation och om hur de mår. Alla ska ha ett visst mått av ångest, men jag förstått att många barn idag lever med en alldeles icke hanterbar hög nivå av ångest som begränsar dem helt otroligt. Hur ska vi klara av att få ett grepp och ta detta som den viktigaste uppgiften för oss? Det är på det sättet, tror jag, som vi kan övervinna narkotikans härjande i vårt samhälle. Det går inte att göra precis som alla andra och bara följa med utan jag tror att vi måste hitta på någonting utanför boxen. Ett steg på vägen tror jag att Island kan vara. Titta på Island! Det är vår rekommendation till regeringen. Tack.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är därmed avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Föredras

5        Vårfågeljakt

Ltl Axel Jonssons skriftliga fråga SF 10/2016-2017

Ärendet avförs från dagens lista och upptas till behandling vid nästa plenum.

Remiss

6        Generellt tillstånd för skyltning

Ltl Runar Karlssons åtgärdsmotion MOT 3/2016-2017

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Ltl Runar Karlsson

Herr talman! Turistsäsongen står inför dörren. Många turistföretagare, etablerade och också nya företagare, planerar den kommande säsongen och är nytra att få börja ta emot gäster.

För att man ska lyckas under den korta säsong som vi har på Åland så är marknadsföringen viktig del. Turisterna ska hitta till serviceställen som erbjuds.

År 1995 var detta ärende senast upp i lagtinget. Liberalerna gjorde en hemställningsmotion om skyltning längs våra vägar. De hemställde hos landskapsregeringen om att system för skyltning längs våra vägar utvecklas särskilt med tanke på turistnäringens behov.

Vad jag kan hitta därefter så beslöt dåvarande landskapsstyrelse, under ledning av lantrådet Roger Jansson och Anders Englund som trafikminister, om en tillfällig skyltning längs våra landsvägar och bygdevägar under sommaren. Det var mera som tillfällig skyltning. Jag har inte hittat detta ännu i och med biblioteket ligger nere för tillfället på grund av renovering. Jag vet att det fanns, och jag har sett det tidigare, en möjlighet att utan tillstånd att skylta längs våra vägar.

Nu verkar det som att det generella tillstånd som togs någon gång mellan 1995 och 1999 inte finns kvar längre.

Går man in på landskapsregeringens hemsida kan man se att inom skyddsområde är det absolut förbjudet att skylta med egna skyltar förutom de som förstås finns i landskapsförordningen. Vägområdet är ju vägbanan inklusive en meter bakom dikes bakkanten. Dessutom säger man att inom skyddsområdet som är ännu längre bort från vägen, exempelvis 20 meter från vägens mitt på en landsväg och 12 meter från vägens mitt på en bygdeväg - ganska långt in i åkrar, skog och ängar - där ska det vara tillstånd. Man säger att landskapsregeringen är dock restriktiv med tillstånd för skyltning inom skyddsområden.

Nu vet vi att det förekommer skyltning sommartid ganska mycket utan tillstånd till och med inom vägområden och också inom skyddsområden. Det har blivit lite anarki inom det här området på somrarna i och med att landskapsregeringens vägavdelning, trafikavdelningen, plockar ner lite här och var där de råkar fara fram, och på andra ställen får de vara kvar.

Skulle man till exempel i Eckerö följa det här regelverket sommartid så tror jag att det skulle bli ett lastbilslass med skyltar som man får plocka ner varje vecka. Det gör man inte, men på andra områden så gör man det. Det här är inte riktigt likabehandling och rättssäkert.

Det kan ännu idag finnas egna skyltar som man inte har tillstånd till på vägområden. Det har jag också sett med egna ögon. Det råder lite djungelns lag över skyltningen.

Därför har jag föreslagit i en åtgärdsmotion att man skulle legalisera det här och göra en prövning inför sommaren. Man skulle tillåta egna tillverkade skyltar inom skyddsområdet, inte inom vägområdet men innanför skyddsområdet som är ungefär en meter bakom dikes bakkanten. Man skulle få sätta upp egna skyltar med öppethållningstider och vad man säljer osv. Jag har också angett en storlek som man kunde ha. Detta kunde vara exempelvis under turistsäsongen, 1 maj till 30 september. Det skulle vara generellt, att man inte behöver söka tillstånd och sedan när hösten kommer så skulle man utvärdera och se hur det blev. Blev det till förfång eller inte?

På lilla Åland med den lilla trafik vi har så kan man inte säga att det är trafikosäkert. Däremot kan en del tycka att det är förfulande med skyltar här och var, men det är mera en subjektiv bedömning. Jag tror ändå att nyttan är mycket större än förfulandet eftersom turistnäringen har möjlighet att förtjäna maximalt med pengar. Det är en så oerhört kort säsong och många har tufft att få det att snurra.

Framförallt är det nya yngre entreprenörer som gärna vill börja sälja saker och ting som jordbruksprodukter, hembakat och kaffe i enkla former. Det blir lite problem om de inte får skylta och måste söka tillstånd och betala en hundring osv. Jag tror att detta skulle gagna entreprenörerna. Under en försöksperiod inför sommaren så vädjar jag till landskapsregeringens godhet att man skulle införa det här. Tack.

Ltl Tage Silander, replik

Tack, herr talman! Idén tycker jag att är jättebra. Jag tycker att det är bra att man kan skylta för olika aktiviteter. Det är förstås så att man behöver beakta trafiksäkerhet, givetvis. Därför bör man titta väldigt noga på hur man kan göra det på ett bra sätt. Det är inte bara storleken på skyltarna utan det är också storleken på bokstäverna som man borde ha åsikter om, så att man ser ordentligt vad det står där, annars stannar man till och tittar för länge och så smäller man in i bilen framför och sådana saker har vi sett.

Finns det någon orsak till varför man skulle begränsa det till bara sommarperioden? De flesta aktiviteter försiggår då förstås, men vi kan ju tänka oss att det är aktiviteter också på andra tider av året.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag vet att det finns en del som tycker att det blir för mycket ”skyltdjungel” med hemlagade skyltar. Man kanske tycker att det går för långt, det blir för mycket och därför skulle man ha en provperiod under sommaren när det verkligen behövs för att se hur det utfaller. Sedan kan man eventuellt permanenta det eller omforma det på något sätt. Man kan inte riktigt veta förrän man har prövat det här.

Jag är i det här fallet liberal och kan tänka mig en annan liberal syn. Nu menar jag inte politiskt utan jag menar liberalt i annan mening.

Ltl Tage Silander, replik

Herr talman! Jag kom faktiskt av mig lite grann när ltl Runar Karlsson bekände sig som liberal så jag har inga fler frågor.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Mika Nordberg, replik

Tack, herr talman! Jag läser ltl Runar Karlssons motion. Han hänvisar till att man skulle ge tillstånd till det som är utanför de här områdena. Det finns flera aspekter i det här.

När vi tittar på olika modeller av vägar så har till exempel landsvägar ett skyddsområde som sträcker sig 20 meter från vägens mitt. De mindre bygdevägarna sträcker sig 12 meter. Själva vägområdet behöver de facto inte nödvändigtvis ha samma bredd. Då kommer man in på ägandeförhållande, vem som är juridiskt ägare av marken. Det påverkas också. Man måste ha markägarens tillstånd.

Det finns en trafiksäkerhetsaspekt i detta och därför har även tidigare landskapsregeringar fattat det beslutet.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag skriver också i min motion att naturligtvis måste markägarens tillstånd införskaffas.

Sedan det här med trafiksäkerhet, jag tycker igen att vi måste påminna oss alla om Åland och den trafik vi har. Vi har förhållandevis ringa trafik. Jag tror inte att skyltarna är ett trafiksäkerhetsproblem. 

Det var faktiskt så att landskapsstyrelsen 1995-1999, under ledning av Roger Jansson, beslöt att man till och med inom vägområdet fick skylta tillfälligt. Man ansåg då att det var helt möjligt enligt trafiksäkerhetsaspekterna. Vi måste komma ihåg att vi är en liten ort med förhållandevis mycket, mycket ringa trafik. Vi borde kunna vara flexibla. Jag hoppas att man i alla fall försöker ge ett generellt tillstånd för detta.

Minister Mika Nordberg, replik

Jag tänkte fortsätta där jag slutade.

Därför har också den tidigare landskapsregeringen fattat det här delegeringsbeslutet att man har delegerat det här till tjänstemannanivå. Det enda som finns kvar på ministernivå att besluta om är de skyltar som är uppe kortare tid än fyra dagar och det har att göra med t.ex. Skördemarknaden som under hösten har haft behov av skyltning. Vi har också konstaterat att det har uppstått trafikfarliga situationer i samband med skyltning av skördemarknaden.

Om utskottet behandlar denna motion så får de bekanta sig närmare med detta. Det finns de facto även trafiksäkerhetsaspekter i det här som gör att man måste ta hänsyn till det trots vår litenhet.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Först när det gäller trafiksäkerheten, alltså hela Mariehamn är full av skyltar, neonskyltar, hus och andra anordningar som är precis bredvid vägkanten. I Mariehamn har vi den mest maximala trafik på hela Åland. I rimlighetens namn borde man förbjuda detta före. Det är helt okej att sätta upp en skylt på den mest trafikerade vägen, på östra utfarten här på Åland, men i Daglösa där det åker en bil i dygnet där får man inte skylta. Det blir lite konstigt måste jag säga. Ni måste lämna den där biten och hitta andra orsaker i så fall.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Jag vill bara från Ålands Framtid ge vårt fulla stöd för den här motionen. Jag tror att det gagnar både upplevelserna på Åland och tillgängligheten om man kan ha skyltar som visar på sevärdheter och var man köpa nypotatis och jordgubbar. Ska man börja plocka bort sådana skyltar också och börja ifrågasätta vad som är rätt och riktigt? Det är ju en del av utbudet till turisterna, att man kan visa på upplevelserna. Jag stöder detta.

När det gäller vägskyltarnas placering så kan jag rekommendera de som inte har suttit i en traktor att köra ut i vägskälet där jag kommer ifrån ut på stora vägen, då får man se hur landskapet har placerat vägskyltarna. Man måste nästan ut med halva traktorn, med frontlastaren, på vägbanan för att se någonting. Det finns nog fel placeringar där också.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Tack för det stödet. I ltl Brage Eklunds egen kommun, Eckerö, om man skulle välja att strikt följa bestämmelserna där så skulle man få plocka ner ganska många skyltar på sommaren. Det är inte rätt, för jag vet att på andra platser har man plockat ner skyltar där vägmästaren eller vägunderhållsgänget har råkat fara förbi. Det blir inte rättssäkert och likabehandling.

Sedan finns det redan idag jättestora skyltar inom vägområden som av någon anledning får vara uppe på grund av att det är stora företag antagligen. Vid mindre caféer, där ungdomar har evenemang, där håller man det mera strikt. Den som vågar bryta mot detta klarar sig, den som är ärlig så klarar sig inte och den får ingen marknad och marknadsföring. Det är ojämlikt också.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Sedan när man kommer in på vägområdesgränsen som slutar en meter efter dikeskanten och sedan kommer man in på skyddsområdet men då är man egentligen inne på den privata äganderätten. Inte vet jag vad landskapet har för rättigheter att begränsa skyltning på min mark om jag sätter upp en skylt tio meter in från vägområdet, om det inte skymmer trafikkorsningar och sådant vid utfarter? Men om det är på en raksträcka och det kommer en skylt tio meter in från vägområdet så tror jag att då börjar man trampa in på den privata äganderätten, men det är väl en annan diskussion.

Jag stöder motionen.  Jag hoppas att det blir ett resultat så att landskapsregeringen kan ge besked om möjligheten att ge lov.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Egentligen är lagstiftningen på det här sättet: ”Enligt landskapslagen om naturvård får tavla, skylt, affisch eller liknande reklamanordning inte finnas anbringad utanför stads- eller byggnadsplanerat område”. Man får alltså inte skylta på sin egen mark enligt naturvårdslagen om inte landskapsregeringen beviljar tillstånd för det. Egentligen så är det så fast det kanske inte riktigt har följts och det låter som en orimlig lag. 

Med mitt förslag så skulle också det vara möjligt, att i alla fall ha det så generellt över sommaren och sedan får man sedan se hur det slår ut Kanske man också borde ändra naturvårdslagen, vad vet jag?

Jag vädjar till regeringen att göra någonting åt näringslivet i sommar. Nog skulle detta vara en bra grej.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Jag tycker att det här är en jättebra motion. Jag har själv som turistföretagare under nittiotalet på landet i Finström kämpat som en tok för att få sätta upp en skylt och visa att det fanns en restaurang i Bastö. Det kändes som att köra huvudet i väggen gång på gång, på gång. Att det var en någon lättnad mellan 1995-1999 har jag inte något minne av, men det kanske var så.

Jag tycker att det här är bra. Vi vill ha en levande landsbygd, vi vill ha restauranger runt omkring på Åland och vi vill kunna gå på café när vi åker runt på vår söndagstur. Hur ska vi kunna veta om ett café eller restaurang om vi inte får visa att vi finns? Att visa att man finns är ett väldigt viktigt incitament för att kunna bedriva verksamhet ute på landet idag.

Ltl Runar Karlsson, replik

Herr talman! Jag tackar för stödet från moderaterna i lagtinget åtminstone. Det kan hända att det sedan smittar av sig till regeringen och att man följer vad parlamentet tycker.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Talman! Det kan jag inte lova, men man kan ju försöka.

Idag är turistsäsongen väldigt kort, bara några veckor de facto. Om man anställer personal och satsar alla sina besparingar så borde man verkligen få visa att man finns. Precis som ltl Karlsson var inne på så är det många ungdomar som har små kaféer och vi måste låta dem blomstra. Jag tycker att det är så underbart när man är utomlands att få titta på alla dessa skyltar och se allting som finns, medan jag vet att det finns andra som tycker att det är att skräpa ner naturen. Jag tycker att det visar att det finns massor att göra, vilket är bra.

Ltl Runar Karlsson, replik

Talman! Om man kör bil mellan Stockholm och Kapellskär eller Stockholm och Norrtälje så finns det ganska mycket skyltar längs den vägen. Jag anser inte att den vägen är trafikfarlig, men på våra byvägar är det trafikfarligt.

Jag tror säkert att regeringen hör vad parlamentet tycker. I alla fall kan parlamentet vidta vissa åtgärder.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

För kännedom

7        Främjande av utbyggnaden av bredbandsnät

Landskapsregeringens lagförslag LF 21/2016-2017

Talmannen föreslår att ärendet tas upp till behandling vid plenum 12 april.

8        Bristande intresse för högskolepraktik

Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 14/2016-2017

En fråga ska besvaras inom tio dagar efter det att landskapsregeringen tagit emot frågan. Om frågan inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och samtidigt ange orsaken till att ett svar inte ges.

9        Dånöbron

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 15/2016-2017

Vtm Veronica Thörnroos m.fl. åtgärdsmotion MOT 1/2015-2016

Talmannen föreslår att ärendet tas upp till behandling vid plenum 12 april.

10      Vårdös status som skärgårdskommun

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 14/2016-2017

Ltl Mikael Lindholms m.fl. åtgärdsmotion MOT 1/2016-2017

Talmannen föreslår att ärendet tas upp till behandling vid plenum 12 april.

Plenum slutar

På onsdag den 12 april 2017 klockan 12.00 hålls en frågestund.

Nästa plenum hålls den 12 april 2017 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil