Plenum den 11 december 2000 kl

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 11 december 2000 kl. 13.00.

FÖRSTA VICETALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Ragnar Erlandsson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från dagens plenum anhåller talman Ragnar Erlandsson på grund av kommunalt uppdrag. Beviljas.

 

Meddelande

Meddelas att val av fyra landskapsrevisorer och två ersättare för dem för finansåret 2001 kommer att förrättas vid plenum måndagen den 18 december 2000. Kandidatlistor för valet skall inlämnas till lagtingets kansli senast fredagen den 15 december kl. 15.00.

Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 1/2000-2001 om översyn av kommunallagen. (HM nr 30/1999-2000).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 18.12. Godkänt

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 2/2000-2001 om godkännande av avtalet med Österrike för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet.(RP nr 1/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 13.12. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 3:

 

Kulturutskottets betänkande nr 1/2000-2001 angående landskapslag om ändring av 9 § landskapslagen om studiestöd. (FR nr 17/1999-2000).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 18.12. Godkänt.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Näringsutskottets betänkande nr 1/2000-2001 om åtgärder för att rädda butikerna på landsbygden och i skärgården. (HM nr 15/1999-2000).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Pehrsson:

Fru talman!

Näringsutskottet har behandlat en motion som handlar om åtgärder för att rädda butikerna på landsbygden och i skärgården. Med ordet ”landsbygden” har vi i utskottet gjort den tolkningen att det är butikerna i glesbygden som avses, alltså de butiker som ligger ute i randområdena och som har ett relativt litet kundunderlag och som i praktiken kan jämföras med skärgårdsbutiker. Det som skiljer glesbygdsbutikerna från butikerna i skärgården när det gäller möjligheterna att få stöd för sin verksamhet är att butikerna i skärgården redan nu får ett driftsstöd för att klara sin verksamhet, medan man på fasta Åland inte får någon form av stöd för sina butiker.

 

Utskottet har, som framgår av betänkandets allmänna text, besökt de flesta av skärgårdsbutikerna och även en butik i randkommun och vi har då kunnat konstatera att man har likartade problem att brottas med, dvs. att i skärgården framhåller man att med hjälp av det stöd man nu får går driften i stort sett runt, men det räcker inte till nödvändiga investeringar som behövs, t.ex. kyldiskar, frysutrymmen, lossningsperronger, lagerutrymmen, underhåll av butiks- och lagerlokaler m.m. I den landsbygdsbutik som vi besökte gjordes inga anspråk på bidrag för driften. Man ansåg att driften klarar man, men det kom fram att även här är det svårt att med egna vinstmedel täcka de investeringsbehov som finns och man efterlyste någon form av förmånliga lån eller garantier från landskapets sida.

 

Trots att utskottet har konstaterat att landskapsstyrelsen redan gjort en hel del utredningar beträffande frågan om skärgårdsbutikernas existensmöjligheter och att även åtgärder har vidtagits beträffande skärgårdsbutikerna har vi ändå valt att godkänna motionen, eftersom vi anser att det ännu bör ytterligare ses över möjligheterna just att ge investeringsstöd till såväl skärgårds- som glesbygdsbutiker. Butiken är en central punkt i en region och den är nödvändig för att hålla liv i bygden. Försvinner butiken försvinner i allmänhet också post och bank, och bygden avfolkas småningom. Det finns också många på landsbygden som inte är bilburna och som har problem att ta sig långa vägar för att handla de dagliga förnödenheter man behöver för att kunna leva och bo i sitt hem ute i periferin.

 

Fru talman!

Den här frågan är också nu i högsta grad aktuell i den debatt som förts och förs i samband med landskapsstyrelsens meddelande angående regionalpolitiken på Åland och därför faller det sig naturligt att i det sammanhanget passa på att extra belysa de problem och de svårigheter som de små butikerna i skärgården och i glesbygden har för att klara sin överlevnad. Man kan säkert hålla med om det som landskapsstyrelsen skriver i sitt program, att det är viktigt att aktivt arbeta för att öka den lokala försäljningen av dagligvaror, men frågan är om det ändå räcker till. Man skall naturligtvis också satsa på den biten. Som en åtgärd skulle man kunna se över att jämställa butiksföretagen med företag som driver produktions- och turistverksamhet och därmed också kunna ge möjligheten till billiga lån för deras investeringsbehov.

 

Ltl P-E Eriksson:

Fru talman!

Det gläder mig att näringsutskottet har behandlat motionen om landsbygds- och skärgårdsbutikerna i en positiv anda. Utskottet har också insett vilken central betydelse butiken har för glesbygds- och skärgårdssamhället. Att butikerna skall vara självbärande är också allas stora önskan. Men på grund av att kundkretsen är rätt begränsad i glesbygd och skärgård kan det uppstå problem som på något sätt måste lösas. Problemet med driften av brutiken löses ofta med hårt arbete på övertid och dessutom vad jag förstår ofta utan ersättning. Man har vant sig vid rådande förhållanden och knogar vidare, allt för att bevara butiken i bygden.

 

Men den dagen kommer emot alla då investeringar blir nödvändiga. Då är det nödvändigt att kunna finansiera behövliga investeringar så att inte butikens existens äventyras. Det är, som nog alla vet, något av en katastrof om sista butiken tvingas stänga för gott i exempelvis en skärgårdskommun.

 

Hoppet står väl nu till att landskapsstyrelsen kan finna någon lämplig form av garantier som möjliggör nödvändiga investeringar för de här butikerna. Eventuella garantier i detta sammanhang torde inte heller påverka landskapets budget ens nämnvärt.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag skall inte orda så mycket om det här utan bara säga att det är bra om man tittar på olika alternativ att kunna hjälpa butikerna i randkommuner och i skärgården. Jag vill passa på att påpeka att butiksstödet i Mariehamn och centralorterna har varit mer påtagliga än det har varit i skärgården, så det kan finnas skäl att också ha det i minnet att vi måste försöka bevara butikerna också i Mariehamn – de som nu finns kvar, om det finns några.

 

 

Ltl Sjöstrand:

Fru talman!

Om jag utgår från den föregående repliken bevisar var man bor vilka butiker som ligger närmast om hjärtat! Att ltl Lindqvist vill behålla butikerna i Mariehamn förstår jag mycket väl och man är ju i behov av alla butiker. Men jämför man med skärgårdssamhället där det finns en butik per kommun t.ex. förstår man skillnaden och hur viktigt det är att de hålls igång. Jag tycker att det är bra med motionen. Det ligger helt i liberalernas anda. Liberalerna har tidigare pratat för skärgårdsbutikerna och vi har nu haft möjlighet att sitta med i utskottet och behandlat motionen positivt. Vi har alltså givit landskapsstyrelsen i uppdrag att försöka se över möjligheterna både för skärgårdsbutiker och glesbygdsbutiker. Liksom i ÅSUB:s utredning, framkommer här de problem som skärgården brottas med, där bl.a. transportbiten är en mycket känslig sak. Mjölkbilen ligger under lupp i dag och man kan fråga sig om den får fortsätta. Det är en mycket viktig bit för skärgårdsbutikerna; försvinner den delen är det stora bekymmer. Jag vill att landskapsstyrelsen tittar väldigt noga på den biten.

 

Jag tänkte också ta upp lagtingets vilja att ta upp budgeterade medel, som för år 2000 uppgår till 600.000 mark. Landskapsstyrelsen har gjort en fördelning och det ligger en hel del pengar kvar som man inte har fördelat. Frågan är vad landskapsstyrelsen gör med den summan. Har de gått ut med information till butikerna att de har möjlighet att söka pengar eller har pengarna gått åt? Det är min fråga till landskapsstyrelsen.

 

Som sagt, det är en bra motion och liberalerna har stött den. Jag hoppas att landskapsstyrelsen gör det bästa av den.

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det var en fråga direkt till landskapsstyrelsen om stödets användning. I årets budget finns det 600.000 mark. Landskapsstyrelsen har gjort en fördelning bland alla skärgårdsbutikerna på 478.000 mark och meddelat dem i samband med det beslutet att den kvarvarande 120.000 marken kan sökas när man anser att det finns särskilda behov som man kan redogöra för för landskapsstyrelsen; då har vi möjlighet att ytterligare fördela en del av stödet. Dessutom har under året givits en garanti till Enklinge-butiken på 120.000 mark för investeringar. Utöver denna 600.000 mark finns det en möjlighet att också få garantier.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag vill bara upprepa igen det jag sade, att jag tycker att det är ett bra betänkande som näringsutskottet kommer med, att det är bra att man tittar på hur man kan klara de problem som finns med att få butikerna i glesorten att rulla på. Jag ville bara påpeka i min tidigare replik, att vi skall inte glömma de problem som butiksstöden i Mariehamn har fört med sig. Det har inneburit mycket problem för äldre människor som inte har så lätt att röra sig. Vi har också en butiksdöd i centralorten som inte skall förglömmas.

 

Ltl Erland:

Fru talman!

Det var en diskussion här om butiksdöden i Mariehman och på andra ställen på Åland. Det är naturligtvis en sak som har mycket att göra med konkurrenssituationen, prisbildningen och andra saker, men i det här fallet gäller ärendet hur man räddar butikerna på landsbygden och i skärgården. Där tror jag att det är viktigt att utgå från en målsättning att det är inte butikerna i sig som är s.a.s. objektet utan det är befolkningens tillgänglighet till service. Då bör man alltså försöka med olika medel se till att det finns möjligheter att få den servicen på rimliga villkor. I Sverige brukar man tala om att man skall garantera att det finns en butik inom 30 minuters avstånd. Det betyder att det skall finnas en butik i randkommunerna och på varje större skärgårdsö.

 

Näringsutskottets betänkande går ut på i stort sett att man skall försöka hitta möjligheter att ge investeringsstöd, och det är kanske den riktiga utgångspunkten. Jag känner till att det i Sverige ges olika former av stöd. Det är hemsändningsbidrag, investeringsstöd. Det är servicebidrag och landsbygdslån och dessutom försöker man styra den offentliga upphandlingen till butikerna. Där har man t.ex. 1994-95 markant höjt budgeten för att möjliggöra investeringar i kyl- och frysanläggningar och där finns det enligt utskottet behov för det. Jag förstår inte varför inte vi skulle kunna göra motsvarande sak och t.ex. hänvisa till miljölagstiftningen inom EU, där man säger att det skall finnas en obruten kylkedja, så man är alltså tvungen att följa de EU-bestämmelserna. Det skulle kunna motivera ett stöd för just den delen när det gäller landsbygds- och glesbygdsbutikerna. Här finns det alltså en hel del att göra. Det har gjorts en utredning av ÅSUB som avsiserades av landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson i våras. Jag var då kritisk till det han förde fram, alltså en mycket komplicerad formel för köptrogenhet, försäljningssiffror och sådana saker. Jag tror att man skall eftersträva ett så enkelt system som möjligt. Det viktigaste är att man gör förutsättningar för butikerna att verka på marknadsmässiga villkor, men med de undantagen att man ger stödet för investeringar, förbättringar i kyl och frys. Marknadsmässiga villkor betyder att man tar bort så mycket onödiga kostnader som möjligt i skärgården, t.ex. avgifterna för skärgårdstrafiken. Det är ett bara ett exempel på hur man förbättrar verksamhetsförutsättningar.

 

Om det är så att landskapsstyrelsen går vidare med en utredning här tycker jag att man skall inrikta sig på att se på olika tekniska lösningar när det gäller samordnade inköp, när det gäller användning av informationsteknologi och också ge stöd för experiment i de olika butikerna. Det finns redan samarbete med Posten och det finns olika verksamhetsformer som är värda att undersöka, så jag tycker att utskottet har lyft fram frågan och motionen på ett bra sätt och nu förväntar vi oss att landskapsstyrelsen kommer till lagtinget med en utredning om hur man kunde uppnå målsättningen om tillgänglighet för alla på Åland till butiker inom en viss tidsram eller på ett visst avstånd.

 

Ltl Pehrsson,replik:

Fru  talman!

Vi talar i vårt betänkande om investeringsstödet just därför att när vi gjorde vår runda och besökte så gott som alla butiker i skärgården och även i en randkommun framkom det överallt att driften går runt. I skärgården nog med hjälp av det bidrag som man får eller driftsstöd, medan man i den randkommun som vi besökte sade att till driften anser man inte att man skulle behöva något stöd. Det är just investeringarna som är problemet och det har varit genomgående i alla butiker att det räcker inte till att investera. Det är precis som ltl Erland sade att när det gäller den obrutna kylkedjan som kräver kylutrymmen. Den omöjliggör transporterna på t.ex. mjölkbilar och bussar som man tidigare har anlitat och fördyrar transportsidan eftersom man måste ha kylbilar att transportera ut de livsmedel som kräver det. Det är alltså investeringarna som är det största problemet och samma är det som sagt i randkommunerna. Om man ytterligare tittar på andra former av stöd har vi naturligtvis ingenting emot det, om man t.ex. jämför med hur man gör i Sverige, men jag vet att landskapsstyrelsen och näringsministern är väldigt positiva till glesbygden och till att hitta lösningar, så jag är optimistisk när det gäller de problem som finns. Jag menar att det är viktigt att glesbygdsbutikerna blir kvar, för som det sades här förut, är det enda butiken på många ställen, även om det säkert är problem även i Mariehamn. Där har man i alla fall gratis busstransporter om man vill åka till en butik som ligger längre bort, men på landsbygden är det svårare för kunderna att ta sig längre vägar.

 

Ltl Erland, replik:

Fru talman!

Poängen med det jag sade var att har man investeringsstöd i Sverige bör man också kunna ha det här. Har man i Sverige kunnat ge extra stöd för kyl och frys skall man också kunna göra det här. Jag tycker att det är glädjande som ltl Pehrsson sade att näringsministern är positivt inställd till glesbygden. Jag ser fram emot att vi här i lagtinget röstar med stöd av detta bort avgifterna i skärgårdstrafiken. Jag ser också fram emot att landskapsstyrelsen ändrar sitt beslut om att inte ge maximala EU-stöd till jordbruket. Det kan komma förbättringar på glesbygden också på andra områden, det är jag tacksam för.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag vidhåller att vår landskapsstyrelse och vår näringsminister är positiva till glesbygden och till regionalpolitiken. Färjavgifterna hör inte till det här sammanhanget och jag är inte säker på att det i alla lägen är enbart positivt att slopa alla färjavgifter heller, så jag vill inte blanda in det i den här diskussionen. Men när det gäller glesbygdsbutikerna och överlevnaden på landsbygden och i glesbygden litar jag nog på vår landskapsstyrelse.

 

Ltl Erland, replik:

Fru talman!

Ltl Pehrsson vidhåller att landskapsstyrelsen är positiva till glesbygden, och det kan ju bevisas på många olika sätt. Sänker man färjavgifterna ger man bättre förutsättningar för butikerna. Ger man jordbruket det stöd vi har möjlighet att ge, så ger man billigare råvaror, bättre råvaror, också för butikerna. Det finns alla möjligheter att under de närmaste veckorna visa i handling att detta intresse för glesbygden faktiskt finns och att det är positivt.

 

Ltl Lindholm:

Fru talman!

För ungefär ett år sedan hade jag en finansmotion som gick ut på nästan detsamma som ltl Anders Englunds motion, nämligen att säkra skärgårdsbutikernas existens. Finansmotionen föll, men det är glädjande att man nu i stället har tagit till sig den här motionen och att den har fått ett positivt bemötande. Det som jag motionerade om för ett år sedan kanske ledde till att man tittade över stödformerna. Jag tycker att det finns intressanta aspekter som man tar upp i beräknandet av stödet som ges till skärgårdsbutikerna, bl.a. köptrogenheten. Jag tycker att det är en viktig aspekt att man faktiskt handlar i sin egen butik. Vi som bor på fasta Åland kan fara och handla där vi tycker att det passar när vi är på väg någonstans; skärgårdsborna handlar naturligtvis också där de vill, men det är bra att de handlar i sin hembutik för att få det hela att gå runt. Det som vi hörde när vi var på ”turné” ut till samtliga skärgårdskommuner för att ta del av de svårigheter som man har med skärgårdsbutikerna var att variationen mellan försäljningen var enorm mellan januari och juli. Ju längre ut i skärgården man kom desto större var variationen. Den kunde vara t.o.m. ända upp till tio gånger större, längst ut vi kom s.a.s. Jag tycker att många av de skärgårdsbutiker som vi besökte hade själva också gjort väldigt mycket för att få det hela att gå runt. Man var serviceinriktad, man hade öppet när folk ville handla och man var också väldigt ivrig att ta in varor som folk s.a.s. ville ha. Det här är också rätt steg att ta, att man visar att man är serviceminded. När vi i näringsutskottet hörde näringsminister Roger Jansson var vi lite oeniga om beräknandet av stödet: skulle man enbart ta med livsmedel eller skulle man ta med också  försäljning av andra saker när det gäller beräknandet av köptrogenhet. Där tycker jag att man kunde ta annat också, för det vet man när man besöker affärer att har butiken det mesta man behöver köper man allt därifrån, men är det någonting som saknas, t.ex. byggnadsmaterial, måste man åka någon annanstans och då är det också lätt att man köper t.ex. mat från andra ställen. Visar butiksföreståndaren att man är villig att också serva kommuninvånarna, byssborna, med annat än bara mat tycker jag att man skall premieras för det också.

 

Jag tycker att det är ledsamt att höra när ltl Fredrik Lindqvist pratar som han gör ibland, men det visar på den okunskap man har när man pratar om att man drar paralleller till Mariehamn eller fasta Åland. Om den som bor i en skärgårdskommun skall åka och handla till ett annat ställe än sin egen skärgårdsbutik betyder det för många att man skall vara borta en hel dag. Jag skulle rekommendera att Fredrik hyr en stuga i någon skärgårdskommun och bosätter sig där en sommar så får han se hur det funkar.

 

Det har pratats om färjavgifters varande eller icke-varande för skärgårdsbutikernas överlevnad. Jag är ganska säker på att alla butiksföreståndare i skärgården inte skulle vilja ha någon färjtrafik överhuvudtaget, för det är nämligen så att då handlar folk hemma.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman! 

Det är kanske väl starkt att mer eller mindre kräva en särskild köptrohet av just skärgårdsbor och deras butiker. Jag tror nog att skärgårdsborna är medvetna om att de skall handla i sina butiker, men det beror också på utbud och önskemål och är man rörlig som i dag kan man bli frestad att köpa på annan ort, precis som mariehamnare med ganska stort utbud ibland handlar på andra ställen än i Mariehamn. Det gäller att utveckla en samverkan mellan glesbygdsbutiker så att också de kan komma med konkurrensmedel utöver det som redan finns, nämligen god service och sådant som har nämnts. Man kan t.o.m. ordna specialförsäljningar och sådant i skärgården om man samverkar; om kunderna känner till att sådana är på kommande kan de åtminstone vänta och titta vad som är på kommande osv. Det är alltså bra med ekonomiskt stöd till skärgårdsbutikerna, men det är också viktigt med en samverkan för ökad service och nya grepp, och kan landskapet på något sätt vara med och inspirera till det tycker jag att det är bra!

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om jag sade att man kan kräva av skärgårdsbor att de handlar i sina butiker, men jag tror att skärgårdsborna själva också känner att man har en ännu större skyldighet att göra det för alla känner att man måste hjälpa till för att få det att gå runt. Det har också en stor betydelse om kommunernas enheter hjälper till med den här biten och köper sina varor därifrån, kommunernas enheter, dvs. dagis, skola, äldreomsorg. Det skall inte bara gälla kommuninvånarna, som gånger hjälper till på det sättet att man betalar ett dyrare pris än om man far någon annanstans; man prioriterar s.a.s. fördelen med att ha en butik i sin skärgårdskommun eller –by.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman! 

Jag ville komma fram till, att jag tycker inte att man skall försöka beräkna köptrohet som något slags faktor för stöd, dvs. att där det finns skärskilda problem i en glesbygdsbutik och folk inte handlar där så mycket som de borde skall det blir mindre stöd. Det kan t.o.m. vara motiverat att ge mera stöd för att en sådan butik skall kunna överleva.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

Av naturliga skäl blir det så att diskussionen mest går ut på skärgårdsbutikerna. Jag tror att ltl  Gun-Mari Lindholm enbart nämnde skärgårdsbutikerna. I motionen heter det: ”åtgärder för att rädda butikerna på landsbygden och i skärgården”, så jag skulle vilja poängtera att det gäller även landsbygdsbutikerna  i randområdena. När vi gjorde vår runda kunde vi konstatera att landbygdsbutiker. I den randkommun vi besökte hade butiken lägre omsättningssiffror på ett år än tre av skärgårdsbutikerna. Det kan hända att det kan bero på att man även sålde mera byggmaterial och tunga varor som man kanske inte har så väldigt stor vinst på själv. Omsättningsmässigt är butikerna i randområdena lika små och kanske t.o.m. mindre. När det gäller färjtrafiken är det kanske lite kuriosa, men det var faktiskt en butiksföreståndare i skärgården som sade att ju färre färjturer vi har desto bättre för oss! Där måste man förstås väga in att har man mycket färjturer och billliga sådana reser väl folk ut i skärgården, men i stället reser skärgårdsborna in om de åker gratis, så man vet inte om det här tar ut varandra. Det här kanske inte hör till debatten, men i alla fall kan man precis jämställa landskommunerna i randområdena med skärgårdskommunernas butiker. De har precis samma svårighet.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Tolkar jag ltl Lindholm rätt så finns det ett samband mellan trohet mot sin närbutik och butiksdöden. Det kan ju vara så att alla inte handlar allt som går att handla i sin hembutik och då finns det en naturlig förklaring till att butikerna blir lidande. Som jag redan påpekade har vi haft en butiksdöd också i Mariehamn och centralorterna och det finns de som inte har varit med och skapat butiksdöden men som har blivit lidande av den, nämligen äldre människor som har svårt att röra sig.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag är fullständigt övertygad om att om ltl Lindholm har uppfattat det så att föreståndarna vid skärgårdsbutikerna önskar stoppa färjorna för att inga turister skall komma ut eller folk överhuvudtaget skall kunna frekventera dem, så har hon kapitalt missförstått saken. Det är nämligen så att tack vare dessa färjor och det sällskap av människor som faktiskt transporteras utefter dem har skärgårdskommunerna en rimlig framtidschans.

 

Ltl Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag förstår nog precis och jag trodde också att ltl Wiklöf förstod. Han brukar vara den som sätter en liten knorr på sina anföranden, så jag trodde att han förstod också när andra gjorde det!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det skulle alltså uppfattas som ett skämt. Det var så jag ville förstå det också!

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Det antyds att butiksdöden är väldigt grasserande och griper omkring sig. Sanningen är den att det här landskapet som vi har förmånen att tjäna har en butikstäthet som på grund av turismen motsvarar ett samhälle med 80.000 invånare. Vi har alltså en mycket stark överrepresentation av butiker, vilket jag hoppas att faktiskt alla skall känna av att är till gagn och nytta för oss. När det gäller skärgårdsbutikerna är det säkert så att många har en föråldrad struktur, de har gamla komponenter, mycket skulle behöva förnyas och därvidlag skulle säkert också ränteförmånliga investeringsstöd vara av nöden. I grunden stöder jag tanken. Men det finns också mycket annat. Jag tror att hela metodiken kring skärgårdsbutikens vara och framtid borde sättas i stöpsleven. Det är inte alls så att det är öppet när kunderna behagar det i skärgården. Jag var själv tillsammans med ett jättestort sällskap utanför en andelshandel under en högsommar för något år sedan och det var en mångfald människor som ville handla, en mångfald båtar som ville bunkra, men klockan var 18 och luckan på – det var stängt! Jag tror att man på många ställen verkligen behöver marknadsanpassa sin verksamhet så att man också är lyhörd för kundernas önskemål, ha öppet i görligaste mån under sommartid när kunderna står som spön i backen och i stället vara lite mer selektiv och reglerande under vinterperioden när det kanske är sämre om dem som köper mycket. Jag tror att vi i alla sammanhang måste försöka agera på det här sättet för att klara ut handeln där det är trängda lägen. Sedan är det också så att t.ex. en livsmedelsbutik förutsätts ha ett visst kundunderlag för att ha en chans att klara sig. Det är faktiskt så att det antal hushåll som därigenom bestäms inte finns i alla fall i de områden där skärgårdsbutiker verkar. Det är alltså ganska naturligt att svårigheterna är uppenbara och att man faktiskt behöver någon form av hjälp utifrån och då är naturligtvis det här med stödet från landskapets sida viktigt, såväl vad gäller driften som kanske i enstaka fall initialt också när det gäller investeringsstöd. Jag tror också att man i de här butikerna behöver se över hur vi skall utbilda vår personal. Den behöver också på andra sätt marknadsanpassas i detta arbete. Jag brukar säga att de äldsta företag vi har i världen är Stora Kopparberg från 1300-talet, alla andra har dött, och varför har de dött? Jo, av det enkla skälet att när marknaden förändrades, villkoren och önskemålen från kundkretsen blev förnyade, så kunde man inte ställa upp på dem och då dör man. Man måste hela tiden vara marknadsanpassningsbar. Det gäller tyvärr i stor utsträckning i skärgården, där man har så många problem att brottas med. Vi skall hjälpa till så att skärgårdsbutikerna överlever. Det är lika viktigt som skolorna därute!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

Ltl Wiklöf säger att det är en överkapacitet på butiker på Åland om man räknar hur stor befolkning vi har och att det antal butiker vi har skulle motsvara en befolkning på 80.000 personer. Jag antar att då är det i Mariehamn det är överkapacitet, för ute på landsbygden, i synnerhet i randområden och skärgården, finns det inte mera än en butik i varje kommun. Visserligen är kommunerna små, så de ligger någorlunda tätt ändå, men jag tror inte att man kan dra in dem, för då blir den regionen helt utan service. När det gäller öppethållningstiderna var det mycket diskussioner om dem när vi var ute och pratade med föreståndarna och man är nog mycket medveten om detta, men på många ställen, i synnerhet vintertid, jobbade föreståndaren så gott som ensam för att spara in löner. Man kan inte ha anställda under den tiden på vintern när det var så lite kundbesök. Man var nog medveten om att detta var en nackdel, men de orkade inte heler jobba hur långa dagar som helst och på många ställen fick man ringa och de kom och öppnade butiken, så det fanns en ”bakjour” när det gällde öppethållningstiderna. Det är ett problem och delvis när det gäller dyrare varor. Det är klart att i och med transportkostnaderna har man högre priser på många ställen och det är också en nackdel, såväl som öppethållningstiderna.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag sade inte alls att vi har för mycket butiker, inte alls. Jag sade att tack vare vår turism har vi så många butiker som vi har och de representerar ett utbud som är större än det samhälle som vi numerärt har under vinterhalvåret. Att de sedan ibland kan vara lite ojämnt fördelade är en annan sak, men det här var en liten associering till hur viktigt det är att också skärgården har arbetskraft och arbetsmöjligheter och att det verkligen finns människor därute som kan vara köpstarka kunder där också turismen har sin stora roll. Eliminerar vi det blir det ännu mycket svårare att klara ut det här. Men på onsdag skall vi diskutera regionalpolitiken och då får vi ta itu med de avgörande frågorna!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag noterade med tacksamhet ltl Wiklöfs sista mening, att vi skall alla jobba för att skärgårdsbutikerna skall finnas kvar. Det kanske var en knorr som ltl Wiklöf hade i sitt anförande när det gällde överkapaciteten!

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Fru talman!

Nu sprang förstås Wiklöf ut! Men jag tänkte upplysa Wiklöf och andra om att skärgårdsbutikerna har förlängd öppethållningstid under sommarhalvåret under turistsäsong för att i synnerhet i närheten av gästhamnar, där det kommer in mycket båtar på kvällar och eftermiddagar, behöver de få den service de behöver; annars tar de den väl i nästa hamn, om de orkar så långt.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Det var synd att Wiklöf gick ut, eftersom repliken är riktad till honom, men jag förstår att det är turistärenden - han är väl ute och försöker få mera kunder till skärgården till sommaren! Detta med öppethållningstider i butikerna är naturligtvis en väldigt svår avvägning. Under vinterhalvåret har vi nästan för mycket butiker och under sommaren är det för lite butiker. Topparna är så pass stora att det är fråga om 10-15 gånger normal drift under 1-2 månader öppethållningstid. Nästan alla skärgårdskommuner försöker tillgodose öppethållningstider under helg och även kvällstid. Problemen är att säsongen är för kort och bara den normala ökningen med en försäljning upp till 10-15 gånger är problem när det gäller att få personal. Skall man öka ut öppethållningstiderna längre växer naturligtvis problemet med personalen. Men viljan finns nog från butikerna. Det finns nog inte de butikägare som stänger på grund av att man inte vill ha in pengar, utan man försöker nog suga ur det sista.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Wiklöf sätter tummen på en sak som är ganska intressant, nämligen marknadsanpassningen i fråga om öppethållning och utbildning m.m. Det som näringsutskottet nu har godkänt,  en hemställningsmotion om mera stöd,  motverkar ju det. Så länge landskapsstyrelsen betalar en massa bidrag finns det ingen orsak att marknadsanpassa sig. Det är mycket bekvämare att ropa på hjälp från storebror landskapsstyrelsen, de betalar ändå, någon marknadsanpassning behöver icke ske!

 

Ltl Englund:

Fru talman!

I det här ärendet har redan sagts mycket och de flesta talare har varit inne på samma linje, med lite olika ordvändningar. Som motionär vill jag verkligen tacka utskottets ordförande och de övriga medlemmarna i utskottet: ltl Sjöstrand, ltl Sarin Grufberg och ltl Lindholm för det goda arbete som vi trots allt har haft i vårt utskott. Jag tror att inte i något annat ärende i ett utskott har det varit en sådan här samstämmighet från de olika partiernas sida. Vi har också besökt skärgårdskommunerna och deras butiker, vilket vi visar med en imponerande hörandelista i ärendet. Där har vi också fått mycket praktiska saker till livs som har kommit fram, som alla som har varit i utskottet har kunnat omfatta, trots att vi vet att man från landskapsstyrelsens sida håller på med utredningar och även har kommit framåt på den sidan. Därför tycker jag också att det är positivt att vi har kunnat godkänna motionen och även puffat på arbetet en hel del.

 

Det som har kommit fram här tidigare är just de behov som finns ute i butikerna. Det är säkert inte summan som i dag är upptagen som bidrag i budgeten för skärgårdsbutikerna, utan den tror jag säkert räcker till. Den behöver inte höjas. Det är just investeringsstöden och garantierna som man ytterligare behöver titta på för att kunna hjälpa till. Vi har nämligen många som har gamla kyldiskar, kylrum som behöver förstoras, enligt den lagstiftning som vi tidigare har tagit här i lagtinget också och som  hänförs till EU:s lagstiftning. Det är också dyra investeringar. Det vill inte alltid bli så stort överskott i butikerna att det räcker till att göra investeringarna. Skärgårdsbutikerna och konsumenterna ute i bygden vill också ha fräscha produkter i kyldiskarna och det är också positivt att man från butikernas sida köper upp produkter regionalt odlade. Får man detta utbyggt och butikerna lever vidare tror jag att vi i många fall kommer att ha de mest kvalitetssäkrade livsmedlen just i dessa butiker. Det kommer att vara en faktor när man hör de andra diskussionerna, ibland också via massmedia.

Vi kan nog säga att vi har fått mycket till livs i de här frågorna och många skärgårdsbor har de facto också satsat kapital när det har bildats nya butiksbolag. Det har också skett en ganska kraftig självsanering i glesbygden och ute i skärgårdskommunerna i detta sammanhang. Även fritidstomtägare har varit mycket positiva till de här sakerna och satsat kapital i butikerna för att kunna rädda dem, hålla dem kvar och utveckla dem.

 

Efter den diskussion som har varit och efter den som vi har haft i utskottet tror jag att detta ärende kommer att gå framåt i lite snabbare takt. Jag tycker att det redan har börjat ske vissa förbättringar i detta avseende för skärgårdsbutikerna, så jag tror att det var bra att man kunde lyfta upp ärendet lite på agendan.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.  Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Ltl Ronald Bomans enkla fråga om lagstiftningen gällande bullerbekämpning. (EF nr 4/2000-2001).

 

Svar på frågan kommer att ges måndagen den 18.12.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 13 december kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 14.00).

 

Originalfil