Plenum den 12 juni 2019 kl. 13.00

LSvapen

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

AG


Plenum den 12 juni 2019 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Andra behandling. 1

1    Nya bestämmelser om körkortsingripanden och införande av traktorbilar

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 17/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 23/2018-2019

Enda behandling av kläm.. 18

2    Avbrytande av påbörjad upphandling av Gripö-projektet

Ltl Harry Janssons kläm

Landskapsregeringens svar S 2/2018-2019-s

Ltl Harry Janssons m.fl. spörsmål S 2/2018-2019

Remiss. 18

3    Ny landskapslag om barnomsorg och grundskola

Landskapsregeringens lagförslag LF 28/2018-2019

Remiss. 71

4    Skärpta regler gällande sexualbrott

Vtm Viveka Erikssons m.fl. åtgärdsmotion MOT 8/2018-2019

För kännedom.. 72

5    Rädda det åländska fisket

Ltl Mikael Lindholms åtgärdsmotion MOT 9/2018-2019

Plenum slutar 72

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering.

Från dagens plenum anmäler ltl Britt Lundberg om frånvaro på grund av privata angelägenheter.

26 ledamöter närvarande.

Antecknas.

Andra behandling

1        Nya bestämmelser om körkortsingripanden och införande av traktorbilar

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 17/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 23/2018-2019

I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslagen sådana de godkänts i första behandlingen eller förkasta dem.

Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs lagförslagen för beslut i andra behandling var för sig. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Diskussion.

Ltl Axel Jonsson

Tack för ordet fru talman! Vi hade en ganska ingående debatt under måndagen om detta ärende. Vi argumenterade redan då för vårt förslag om att förkasta lagförslagen, med de invändningar att vi menar att de traktorbilar som införs nu så kommer att bli så pass dyra, svåra och krångliga att införskaffa och att använda för 15–17-åringarna, varför vi inte tror att det kommer att leda till någon förbättring för den åländska trafiksäkerheten.

Mot den bakgrunden så kommer vi att föreslå att det första lagförslaget - landskapslag om ändring av körkortslagen för Åland - förkastas.

Beroende på hur det går i den omröstningen så tar vi sedan ställning till övriga lagförslag, för de behöver ändå utforma en helhet som hänger ihop. Införs det traktorbilar så behöver det också få konsekvenser i den övriga lagstiftningen som reglerar frågor som vägtrafik, besiktning, trafikbrott och så vidare.

Vi vill gärna först ha en omröstning om frågan - om landskapslag om ändring av körkortslagen för Åland - som sedan avgör den övriga lagstiftningen.

Ltl Harry Jansson

Tack talman! Ärade kolleger! De som missade måndagens diskussion om detta ärende så bör ju alla tänka på våra ungdomar. Det är väl onödigt att riskera ungdomarnas framtid genom att sätta dem bakom ratten på en medeltung bil när de har fyllt 15 år.

Jag tycker att det är fel resonemang, från regeringsblockets sida, att man alltid kan ändra en lag. Varför skulle några ungdomars framtid i värsta fall bli förstörd bara för att regeringsblocket vill testa om en 15-åring faktiskt är mogen att framföra den här typen av fordon? Är det så att man inte oroar sig för just det fordonets passagerare och förare så behöver man tänka på att det finns medtrafikanter som kan drabbas. 

Jag tycker att ni i regeringsblocket har tagit för lätt på den här frågan. Betänk noga när ni röstar för att den här lagen ska antas.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! När ltl Harry Jansson och jag satt i lag- och kulturutskottet under den förra mandatperioden, så diskuterade vi - när vi då tog körkortslagen - kring moppebilarna och riskerna med dem. Då bad vi, i vårt betänkande, landskapsregeringen att komma med en utredning och en eventuell lagframställning om hur man kunde göra det på ett annat sätt som är säkrare för barnen.

Nu har det kommit ett lagförslag som jag anser att är ett säkrare alternativ än moppebilarna. Därigenom tycker jag att när ltl Harry Jansson nu drar på att vi ”riskerar våra barns framtid”, så ser jag inte det på det sättet. Jag ser det som att vi får trafiksäkrare bilar som de rör sig med men som däremot är begränsade att gå ungefär lika snabbt som moppebilarna går idag. Så för min del är det en trafiksäkerhet rent (… taltiden slut).

Ltl Harry Jansson, replik

Tack talman! Som också framkom mycket väl under måndagens debatt så finns det absolut ingenting som säger att antalet mopedbilar kommer att minska till följd av det lagförslag som ni tänker driva igenom idag. Därmed blir det inte någon förbättrad trafiksäkerhet för dessa trafikanter. Varför det? Jo, det system som man har byggt upp för att både få körkort för att framföra de här fordonen och naturligtvis kravet på bilar, gör att det är ytterst få som kommer att ha råd att framföra dem, antagligen då med av föräldrarna finansierad bil.

Men likväl finns den risker, som i synnerhet bilskolorna har påtalat, att det inte är många 15-åringar idag som kan sätta sig bakom ratten på den här typen av fordon. Det är de sakkunniga i trafikbranschen som tycker det och inte vi som är lekmän.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! En ny moppebil idag är inte heller billig. Det var ganska intressant när jag gick runt på en parkering på en högstadieskola och såg antalet moppebilar. Jag såg också traktorer där. Det medför också risker. Det som jag ser här är att vi möjliggör för trafiksäkrare åkning. Det som jag också ser är att vi förbättrar trafikkunskapen kring det här.

Ltl Harry Jansson. När du nu säger att vi riskerar våra barn så tycker jag att det är litet att ta i. Det kan vara ledamotens uppfattning. Däremot tycker jag att det är ett tryggare och ett bättre alternativ än vad det är idag. Men låt oss se olika på det. Det är demokrati att vi har olika åsikter, ledamot Jansson.

Ltl Harry Jansson, replik

Absolut, ledamot Winé. Jag förstår hur Socialdemokraterna resonerar. Men jag tycker det är synd att ni binder er i de interna regeringsdiskussionerna till sådant som inte är bra för vårt samhälle, än mindre för våra yngre. Jag tycker att det är synd. Skulle ni se lite mera prestigelöst på saker och ting så hade ni gått med på att i alla fall justera den här åldersgränsen från 15 till 16 år.

Återigen. Bilskolorna anser att det är just den omognad som präglar nyblivna 15-åringar som är problemet. På ett år sker det dramatiskt mycket i den enskildes liv vad gäller mognad. Så varför inte i alla fall ändra där. Och igen. Hur i jösse namn kan ni tillåta fem passagerare, alltså fem personer totalt i de här bilarna? Varför inte i alla fall gå med på att maximera risken till två individer. Det är sorligt att höra era argument.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! Jag hade inte tänkt replikera, men när ltl Harry Jansson säger att det skulle vara mera osäkert för våra ungdomar att framföra det här fordonet i stället för en mopedbil, då tycker jag att ledamoten har en liten tankevurpa i sitt resonemang.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag har försökt - under debattens gång - understryka att det på pappret ser bra ut med en modernare bil som följer moderna krav på säkerhetsutrustning etc. Men det hjälper inte om föraren inte har den mognaden.

Nog måste ansvarige minister Nordberg inse problemet, att om man har fyra oftast ganska livliga medpassagerare i samma åldersgrupp 15-16 år, att samtidigt lyckas med att framföra det här fordonet på det sätt som trafiksäkerheten kräver. Här har ni rejält överskattat den enskilda individens förmåga att stå emot det grupptryck som finns i en bil, och där menar jag i form av den musik etc. som kommer att prägla tillvaron också i dessa bilar framöver.

Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! Det var i ledamotens anförande som han nämnde att ”fordonet” skulle vara mindre trafiksäkert. Det var det som jag opponerade mig emot. Det var därför som jag begärde replik, för det håller jag inte med om.

Ltl Harry Jansson, replik

Igen. Som vi har konstaterat, mopedbilar och deras säkerhetsförmåga i förhållande till de bilar som nu blir aktuella är naturligtvis på en betydligt sämre nivå. Men med den fordonskategori som vi nu ger 15-åringar möjlighet att framföra så blir de ju inte en fara bara för sig själva utan också för den omgivande trafiken. Ni ger dem alltså en möjlighet att framföra en bil som i alla fall kan accelerera till 50 km/h på otroligt snabb tid.

Jag tycker att vi har haft synnerligen goda argument från reservanternas sida, från Centern, Ålands Framtid och Obunden Samling som säger ”titta över det här och fundera en gång till”.

Det bästa i det här fallet är naturligtvis att hela lagförslaget skulle ha tagits tillbaka och att man kunnat komma tillbaka med lite mindre prestige.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé

Tack talman! Ltl Harry Jansson sade i repliken att han pratade om partiet. När jag tog replik så gällde det Göte Winé enbart.

Jag ser det här som en klar förbättring. Jag ser på landsbygdsungdomarna och hur de ska kunna ta sig till och från. Vi har i dag en kollektivtrafik på landsbygden som jag inte tycker att är bra. Vi har många föräldrar som har svårt att hinna skjutsa till alla evenemang. Jag ser det här som en klar förbättring.

Jag satt häromdagen och körde bakom en moppebil. Vi körde i 75 km/h. Jag vill säga att trafikregelmässigt så skötte den sig bra förutom den höga hastigheten. Men det var blinkning i god tid och de var två stycken i den. Så jag ser inte det här så svart som ledamot Harry Jansson. Jag har större tilltro till ungdomarna och att de klarar av det här.

Det som förvånar mig nu är att när vi - ltl Harry Jansson och jag - diskuterade körkortslagen tidigare, under den förra mandatperioden, så är tankesätten nu helt annorlunda. Då diskuterade vi om att förbättra bilarna och då diskuterade vi ålder för moped och motorcykel. Men nu är tydligen 15-åringarna inte mogna att köra moped, alltså traktorbil. Däremot så är det helt okej att vara två stycken på en moped och att köra så. Inga risker tydligen. Helt okej för ltl Harry Jansson att köra motorcykel som 16 åring. Men traktorbil är absolut helt fel. Antagligen för att man nu har valt att sitta i opposition och därigenom gör det här - enligt min åsikt - större än vad det egentligen är.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack fru talman! Tack ltl Göte Winé för det klarläggandet. Tankarna förändras här beroende på vilken stol man sitter på. Jag tycker att det var jätte beskrivande vad det är för skillnader som gör att man ändrar åsikt. Bara för att man kommer i opposition så tycker man att något som man förut tyckte att var bra så är numera bättre.

Jag tog också fasta på den tanke som ltl Göte Winé förde fram tidigare om hur mycket säkrare detta är. Det är någonting som jag har framhållit tidigare i debatten. Nu ger vi våra ungdomar möjlighet att vistas i trafiken med någonting som är säkrare än det som stått till buds tidigare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Centerpartiet har gjort ganska många kommunrundor under våren. Vi har lyssnat in vad folk tycker om olika frågor och vi har diskuterat ganska vitt och ganska brett.

Jag kommer speciellt ihåg ett diskussionstillfälle i Sund. Det var precis just efter det att den här frågeställningen dykt upp och om vi skulle kopiera den finska lagen eller hur vi skulle förhålla oss den här gången. Ganska mycket folk var på det mötet faktiskt. Helt vanliga människor, inget extraordinärt där.

Vi förde en ganska bred diskussion om ”Vad tycker ni att skulle vara det viktigaste?” Det som de svarade var att det för det första inte ska vara för många i bilen. Det blir aldrig bra när det är för många i bilen och att ”där ska ni lägga in en begränsning”. ”Fem ungdomar i en bil” och så börjar folk berätta om hur det var när de varit unga och så vidare bortåt. Det tyckte de att var viktigt då.

För det andra så sade flera stycken, som hade egna barn, att ”vänta, det kanske nog skulle vara bra om de åtminstone skulle vara 16 år innan ni tar det här”. Det var det resonemanget som fördes där.

Det här lagförslaget har säkert många goda sidor och vi är ju inte helt emot det. Det är vissa ändringsförslag som har lagts. Men visst blir ju det här en klassfråga. Det är intressant att Socialdemokraterna är med och för fram det. Jag vet inte vilken årgång som era egna bilar hemma har, men min är definitivt äldre än från 2015. Hur många ålänningar har råd att köpa en bil 2015 och specialanpassa den för ungdomarna?

Det här lagförslaget är varken hackat eller malet. Det är också därför som den samlade oppositionen har evalverat lagförslaget och kommer nu med de förslag som finns i reservationen. Till exempel att man borde vara 16 år och funderingar kring bilens ålder etcetera.

Landskapsregeringen har majoritet i det här ärendet och får naturligtvis föra det till salen i den utsträckning man önskar. Men jag skulle ha uppskattat om man åtminstone till någon del hade beaktat de diskussioner och de förslag som har framkommit i lag- och kulturutskottet.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Tack vicetalman Thörnroos för förtydligandet och för att man verkligen är ute i de viktigaste kommunerna och lyssnar på folk.

Men det som jag reagerade på var när man säger att Socialdemokraterna skulle vara emot det här för att ”inte alla har råd”. Har man råd så ska man väl få unna sig trafiksäkerhet på det sättet. Men lägger vicetalman Thörnroos fram förslag till att vi subventionerar detta för att alla ska ha råd så är jag jättegärna med på den tanken. Men jag förbjuder inte dem som har råd att köpa.

Däremot så är det väl så att man inte kan blunda för om folk har råd med en sak och vill satsa på det. Inte är jag emot det. Om däremot vicetalman Thörnroos vid ett annat tillfälle kommer och föreslår att vi ska subventionera det så att alla har råd, så då tycker jag att det skulle vara en jättebra idé och då hakar säkert flera från Socialdemokraterna på idén.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag blir så fascinerad av lampsystemet som tydligen är nytt här i talarstolen, så jag kom lite av mig.

Jag vill bara säga att jag inte är för att subventionera extra mycket. Det har ingenting med det att göra. Men jag säger att en bil från 2015 inte är speciellt billig att köpa in. Varför var det inte från 2012 eller 2010? Det hade möjliggjort för flera att ta del av det här.

Orsaken till att till att jag lyfte upp Socialdemokraterna i just det här aktuella fallet, är ju för att det här blir en klassfråga. Det är bara den som har råd, medelklassen och högre, som kommer att kunna köpa en sådan bil och göra de tekniska ändringar som behövs.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Tack vicetalman Thörnroos! Jag blev också lite störd av de här lamporna, för de lyser grönt, och det gjorde extra mycket att det stack i ögonen.

Skämt åsido. För min del så skulle det gärna ha fått vara Epa-traktorer och att man skulle ha fått börja med det. Men det är inte miljömässigt hållbart. Det skulle ha uppmuntrat flera att börja skruva på bilarna. Men nu har man valt den här linjen och det accepterar jag. De som har råd så har råd och de som inte har råd så har inte det. Det är precis som med mycket annat.

Att jag tog in att man skulle börja subventionera det är för att vicetalman Thörnroos nu föreslår att det är en klassfråga. För att få bort den så gör en subventionering att det blir billigare.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack fru talman! Det här anförandet väcker ju några tankar. Jag tycker att man ska lyssna på folk, men man hör ofta från Centerpartiet att man får sina idéer och åsikter från andra människor. Har ni ingen ideologi i ert parti, har ni inte några egna idéer och egna åsikter om vad ni tycker om saker och ting? Måste ni gå ut och fråga om det hela tiden?

Och detta med klassaspekten. Naturligtvis är en bil från 2015 rätt dyr. Men tiden är ju en vän där. När tiden går så kommer de att bli billigare. En moppebil är inte billig idag ska jag säga. För att ha en bil som man vet att rullar någorlunda så får du ge 7 000 – 8 000 euro för, för en sådan här liten plastholk. På sikt är det nog bättre att bredda det här och i alla fall ge en möjlighet för de trafiksäkrare och miljövänligare bilarna att kunna rulla på åländska vägar.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack fru talman! Det ska bli spännande att se om vicetalman Thörnroos ids svara på den här repliken.

Vicetalmannen ifrågasatte åldern på bilen och att det skulle kunna finnas äldre bilar. En tanke med det här är ju att det ska bygga på säkerhet. Ju nyare bilar vi har i trafiken, desto säkrare är de. Så även för de här ungdomarna som vi nu kan erbjuda ett alternativ.

Det var rätt intressant att höra om iakttagelsen, att när det är en massa ungdomar i bilen så vet man att det blir osäkert och liknande.

Då ställer jag frågan. Vill Centern att vi ska titta på om det ska regleras när du är mellan 18 och 20 år och hur många ungdomar som får sitta i den bilen. Det är ju dem som man relaterar till när man säger att det är osäkert i bilen när det är många ungdomar i den.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag försöker replikera på den delen som åtminstone har någon sorts återkoppling till mitt huvudanförande. Det gäller åldern på bilar. Om jag har förstått saken rätt så är det år 2015 på den finska sidan och då kopierar vi det rakt av.

Vad var det som hände mellan åren 2013 och 2015 som gjorde att bilarna blev så otroligt mycket säkrare och att det var just vid 2015 som gränsen skulle ligga?

Det är en otrolig prisskillnad för den som ska köpa, ifall du kan köpa en bil från 2013 eller en från 2015. Så det måste finnas något riktigt specifikt som har hänt i bilindustrin, till exempel mellan åren 2013 och 2015. Det skulle det vara intressant att få ta del av. Kanske inte i det här replikskiftet men ni kan begära ett huvudanförande och berätta.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack fru talman! Återigen så ser vi att inom Centern så tänker man bara nu för stunden.

Nu bygger vi en lag som ska gälla för framtiden. Det är en lag som börjar gälla från och med nästa år. Det betyder att det är fem år gamla bilar. I framtiden är det maximerat till att vara tio år gamla bilar. Det är där det sitter. Det ska alltså inte vara för gamla bilar utan de ska vara moderna. Och säkerhetsutvecklingen sker ju olika beroende på vilken bilmodell man tittar på.

Det är en lag som ska gälla länge och inte någonting som är avgörande för hur saker och ting ser ut för stunden. Men det är det som skiljer vicetalman Thörnroos sätt att resonera och det som jag väljer att resonera om.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Jag tycker att det är bra att man är ute och pratar med människor. Det ägnar jag också en hel del tid åt, liksom Liberalerna som parti.

Det är bra att man är ute och pratar med folk, men min konkreta fråga till vicetalmannen är att har man också studerat vad trafiksäkerhetsverket har sagt om den här lösningen? Eller har man bara lyssnat på folk? Eller har man också lyssnat på de externa experterna utanför den åländska kretsen?

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag har inte fördjupat mig i arbetet i lag- och kulturutskottet så jag känner på rak arm faktiskt inte riktigt till vad de har haft för hörande och vad de inte har haft för hörande.

I Centerns lagtingsgrupp har vi diskuterat kring den här lagstiftningen och där är vår samlade bedömning att det borde vara 16 år. Det går och få belägg för det vi tycker bara vi söker tillräckligt djupt. Vi tror inte heller att det absolut måste vara 2015 som är det första året för den här bilen. Inte har vi något belägg för att de ska vara 2015 eller om det ska vara 2014 eller 2013.

Sedan vill jag också tacka för det stöd och det arbete som Liberalerna gör, dvs. att vi faktiskt är ute och lyssnar in vad folk tycker och tar den samlade informationen med oss och skapar ett hållbart Åland tillsammans.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Det är bra att man är ute och lyssnar till folk som sagt, men jag tror att det också är nödvändigt att vi lyssnar på dem som har kunskap och som har möjligheten till forskning och spetskompetens utanför Åland. Det tror jag i de allra flesta lägen.

Men det som jag reagerar på - faktiskt riktigt kraftigt - är den här frågan om att ny teknik ska kunna finnas till för alla. Jag ser det också som ett slutmål, men jag ser det också som helt omöjligt att om vi på något sätt ska ha en hållbar ekonomi i samhället men inte låta några pionjärer gå först.

Alltså vi kan inte tänka oss att vi ska ha de solceller som vi har idag om det inte fanns de som hade råd och mod att investera i det för tio år sedan. Vi kan inte tänka oss att bygga upp ett elladdningssystem ifall vi inte vågar lita på att några med en stark ekonomi köper de första elbilarna. Så här måste den tekniska utvecklingen gå till. Vi kan inte gå in för lösningar som passar alla på en gång.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Det var aldrig min intention heller i mitt huvudanförande att jag skulle försöka få fram en lösning som skulle vara anpassningsbar för alla på hela Åland som vill köpa en bil. Så var inte intentionen. Jag är bara tveksam till att det här blir en klassfråga eftersom en bil från 2015 är ganska dyr.

När det sedan gäller kunskap och forskning och att lyssna in, så kan man ju göra en parallell exempelvis till kommunsammanslagningsreformen, den som skulle genomföras med tvång. Där satt den specifika kompetensen om arbete ute hos kommunerna. Det var ingen kommun som tyckte att det var bra när landskapsregeringen hade det på remiss. Det oaktat körde landskapsregeringen igenom det.

Så vad jag försöker säga är ”remissinstanser i all ära” och ”forskning i all ära” men det är alltid ett politiskt beslut på slutrakan som visar vilken väg man väljer att gå.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tage Silander

Tack fru talman! Det här är ett sådant ärende som det alltid är när vi ska stifta nya lagar. Det är inte som man skulle kunna tro i den här salen, att det bara är svart eller vitt, eller om ni vill ha det tvärtom. Det finns alltid saker som man diskuterar i olika lagar, som inte är kristallklara och som man inte kan se vilka konsekvenser det för med sig.

Den här lagen har det goda med sig att man möjliggör för dem ”som har råd” som ni säger och som kanske bor på landet där det är lite längre väg till aktiviteterna och där det kanske inte finns möjligheter att ta bussen på samma sätt. Visst är det så. Och visst är de här bilarna mycket, mycket säkrare än vanliga mopedbilar som vi ser i trafiken, det är inte fråga om annat.

När det gäller 15-åringar, 16-åringar eller 18-åringar så visst har jag en grundinställning också att man är mera osäker i trafiken ju yngre man är. Kanske också påverkbar av andra faktorer än det man behöver hålla ordning på i trafiken, ju yngre man är.

Men det finns också personer bland mina bekanta som har haft körkort väldigt länge men som kanske inte borde ha körkort. Det varierar väldigt mycket. Det är omdömet hos var och en person som framför ett fordon som det handlar om. Vi kommer antagligen att få se ungdomar som missbrukar det här förtroendet. Det kan mycket väl vara så. Kanske påverkade av andra personer i bilen.

Det som har bekymrat mig mest i det här är inte det att man får köra lite tyngre fordon som dock är mycket, mycket säkrare. Det som har bekymrat mig är måhända dem som befinner sig på trottoarerna eller på cyklar och dylikt - alltså den lätta trafiken - om det är så att man är ouppmärksam i trafiken som bilförare.

Nu tror inte jag egentligen att den här lagen kommer att föra med sig att det blir väldigt många sådana här fordon på vägarna. Jag har frågat folk vad man tror. Blir det en, fem, tio, femtio? Ingen har någon som helst uppfattning om hur många det kommer att bli. Jag tror att det kommer att bli väldigt, väldigt få.

Teknikutvecklingen från 2013 till 2015 - som det diskuterades här - har jag ingen exakt uppfattning om. Men jag vet att det har kommit en hel del säkerhetsförbättrande åtgärder bara på de här senaste åren. Hellre lite nyare bilar än äldre.

Med det här så tror jag att den här lagen är värd att pröva. Tack fru talman!

Ltl Tony Wikström, replik

Tack fru talman! Jag vill ändå påpeka, när nu ledamot Silander lyfter upp det, att det är bra ute på landet att ha det här för att man ska kunna ta sig fram på längre avstånd, men att man i staden kanske kan åka buss. Det kan man inte, sedan flera år, riktigt göra så bra.

Sedan 2013, när busstrafiken nästan slaktades, så har många föräldrar blivit tvungna att köpa moppebilar och snart kanske också traktorbilar. Det finns en möjlighet att bygga upp kollektivtrafiken. Jag hoppas att vi får stöd i morgon i förhandlingarna inför nästa års budget för att stödja den biten också.

Detta lite på sidan om, men eftersom ledamoten lyfta upp det här som ett argument så tänkte jag flika in det.

Talmannen

Ltl Tony Wikström har helt rätt. Det är på sidan om. Vi ska försöka hålla oss till den här lagframställningen.

Ltl Tage Silander, replik

Tack fru talman! Ja, det var på sidan om, för det var en total missuppfattning. Jag tog det som ett exempel. Om man bor på landet och har aktiviteter en bra bit ifrån, så kan det vara bra att ha dylika fordon att ta sig fram med. Speciellt på ställen där det inte finns buss. Jag berörde inte staden överhuvudtaget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Fredlund, replik

Tack talman och tack ledamot Silander. En fråga bara. Ni pratade om säkerhet. I det här lagförslaget med de här traktorbilarna så har man hastighetsbegränsare. Det vill säga man minskar inte motoreffekten.

Anser ledamoten att man ska sätta en 15-åring i en bil med 600 hästkrafter som accelererar från 0 till 50 på ungefär en och en halv sekund?

Ltl Tage Silander, replik

Tack fru talman! Jag glömde min andra betänklighet kring den här lagen. Det var just den biten som Fredlund tog upp här nu.

I lag- och kulturutskottet, när vi diskuterade den här frågan härförleden, så frågade jag också om det är lämpligt - för den som nu har pengar - att kunna köpa en Ferrari 488 GTB med 615 hästkrafter? Visserligen strypt så att den inte går fortare än 50 km/h, men ändå. Nåja, det här kommer ju aldrig på tal. Så jag tror att risken är måttlig.

Ltl Fredrik Fredlund, replik

Precis så är det. Men det finns också andra bilar som du kan trimma med turboaggregat och sådana saker. Man måste ändå tänka på att det är 1,2 ton som barnen nu ska köra. Och som du också tog upp i ditt anförande så har vi också cyklister och gångare. Det är saker som man måste tänka på.

Ltl Tage Silander, replik

Tack fru talman! Som jag sade så gäller det alltid när vi stiftar lagar att det finns saker och ting som är bra och saker och ting som man kan ha betänkligheter kring. Det här är en av dem.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Silander! Jag håller med om att det är omöjligt att sia om hur många som kommer att ha möjlighet att köpa en sådan här typ av bil. Men spelar det någon roll för ledamot Silander om det blir många eller om det blir några? Blir trafiksäkerheten mindre om det blir fler eller hur resonerar ledamot Silander?

Det är klart att ju flera bilar det är i trafiken desto större procentuell risk blir förstås möjligheten att det sker olyckor. Men ser ledamot Silander något problem i lagstiftningen med att det blir fler eller färre olyckor? Är det en bra lagstiftning och är förhoppningen att det inte blir så många som kommer att nyttja den eller hur resonerar ledamot Silander?

Ltl Tage Silander, replik

Tack fru talman! Nej, jag resonerar bara så att i den mån man har mycket betänkligheter, som vi har hört här, så kanske det inte är ett så stort problem i praktiken om det inte blir så många fordon som vi pratar om. Det var bara så enkel förklaring.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! ”Det blir väldigt få av dessa bilar i trafiken”, sade ledamot Silander. Hoppas att det blir på det viset, för jag kan ana en viss rädsla för att det blir många i trafiken, eftersom man har den här accelerationsförmågan kvar i bilen som det just nämndes om i en replik.

Jag kommer ihåg när jag var 15 år, och jag hoppas att ledamot Silander också kommer ihåg när han var 15 och 18 år. Visst var det roligt om det accelererade. Och just den här delen, inne i staden, när det sitter 5-6 ungdomar i bilen och så ska det testas. Visst ökar risken med accelerationsförmågan i förhållande till en mopedbil. Har man full kontroll när medpassagerarna triggar till att testa? Det är ju där som risken finns med den här typen av bil.

Ltl Tage Silander, replik

Tack fru talman! Ja, det är hemskt när man tänker tillbaka hur det kunde vara på den tiden. När jag var ung så fick man köra tung motorcykel som 16-åring. Där har man ju backat lite på den punkten i alla fall. I övrigt är det ungefär samma svar som jag gav till ledamot Fredlund. Det är en risk!

Ltl Brage Eklund, replik

Med tanke på att ledamoten själv sade att det inte skulle bli så många bilar så kan man fråga om en sådan här lag alls är nödvändig? Att skapa en sådan här möjlighet, men ändå inte förväntar sig att det ska bli så många. Varför utsätta sig då att ta en sådan risk?

Ltl Tage Silander, replik

Fru talman! Nu står vi här med lagen framför oss och nu kör vi vidare, förstås, eftersom den har hunnit hit. Det är min spekulation att det inte blir så många. Blir det många däremot så tror jag också att det kommer att utveckla sig en bättre trafikkultur på sikt. De 15-åringar som börjar köra ett fordon av den klass som du och jag kör - fast begränsad när det gäller hastighet - så kommer de antagligen att vara rätt bra bilförare när de fyller 18 år.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack talman! Jag tycker att det är bra att ledamot Silander i alla fall har lite dubier. Men jag skulle gärna vilja framhålla, att varför överhuvudtaget riskera ungdomars hälsa och liv och framförallt riskera medtrafikanternas hälsa - både bilisterna, de gående och cyklisterna - genom att ni vill ”prova” om det här är bra. Ni ”tror” att det kanske kommer att leda till det en och det andra. Ni ”tror inte” att det kommer att bli så många som de facto hoppar på detta.

Men nog är det synd att man inte tänker efter och i varje fall inte går med på att höja åldern från 15 till 16 år. Då får ni ”prova” utan att i alla fall ha dragit in 15-åringarna i er experimentlusta. Det är väl det som jag saknar. Annars tycker jag att ledamoten höll ett sakligt anförande. Men jag tycker att det är synd att man inte tänker hela varvet runt.

Ltl Tage Silander, replik

Fru talman! Det här är inget ”prov” eller ”experiment” utan det här går man in för. Naturligtvis som med alla lagar så kan man inte förutse alla konsekvenser.

Skulle det visa sig, precis som med vilken lag som helst, att det finns oförutsedda effekter som man inte kan hantera på ett bra sätt, så finns det ju möjligheter att göra om lagar. Men det är inte avsikten, utan man tror på det här.

Ltl Harry Jansson, replik

Och exakt hur många ungdomar ska vara inblandade i olyckor med olika följder för att det enligt ledamot Silander ska vara befogat att justera? Talar vi om en allvarlig olycka eller pratar vi om tio? Vad krävs för att man ska ändra lagen? Varför testa mogenheten?

Kollegan, ledamot Fredlund, hade ju en bra ”point” med att konstatera att man kommer att sätta sig bakom ett kraftpaket i vissa fall. Och då är det fara för alla som finns i närheten.

Ltl Tage Silander, replik

Fru talman! Det är absolut inget test. Man går in för det här nu. Ltl Harry Jansson får det till att det är ett experiment. Det är inget experiment. Vi litar på de här ungdomarna. Det kommer att finnas avvikande beteenden och sådant vi inte tycker om när det händer saker och ting i trafiken.

Men efter ett antal år i försäkringsbranschen så har jag också varit väldigt intresserad av att bli av med alla mopedbilar, om det bara skulle vara möjligt, för det är livsfarligt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Axel Jonsson

Fru talman! Jag reagerade lite på den här debatten ur en aspekt som jag inte tycker att har lyfts fram. Det är ju närmast en förnedring av ungdomarna i åldern 15-17 år. Det är liksom domedagscenarior som målas upp om man skulle släppa ut dessa ungdomar på vägarna. Det kommer både från oppositionens och från regeringspartiernas sida. Man har de här farhågorna att det skulle innebära stora säkerhetsrisker.

Men från Ålands Framtids sida så är grunden till att vi inte vill gå vidare med det här förslaget, att det närmast är en hypotetisk debatt. De här traktorbilarna kommer i bästa fall att användas av ett fåtal priviligierade åländska ungdomar som har föräldrar eller som på annat sätt har fått ihop pengar för att köpa en bil från 2015, och att i princip ta ett vanligt bilkörkort för att kunna framföra de här bilarna och dessutom ta bilen till en verkstad för att utföra de tekniska krav som är ganska stränga i lagstiftningen. Så det är ett fåtal priviligierade åländska ungdomar som kommer att ha möjlighet att köra dessa bilar.

Och här står vi och debatterar det som om hela världen skulle gå under ifall vi tar denna lag. Så är det förstås inte. Men det är ett typiskt exempel på dålig lagstiftning. Man har satt så höga krav på dessa bilar så att ingen i praktiken kommer att kunna använda dem, samtidigt som vi bygger upp en stor byråkrati för att lösa problemet med mopedbilar, men som inte löses genom den här lagstiftningen.

Därför föreslår vi att den här lagen ska förkastas och att man gör om det här arbetet och tar fram ett förslag som faktiskt löser problematiken med de trafikosäkra mopedbilarna. För där gör vi inte ett enda framsteg med den här framställningen. Tack fru talman.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Tack ledamot Axel Jonsson för ett synnerligen välbalanserat anförande, där vi kan ha olika åsikter i sak men som återför diskussionen till en nivå som den borde ligga på. Stort tack och respekt!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Tack ltl Axel Jonsson. Det är precis därför som Socialdemokraterna har gått med på den här lagstiftningen. Det finns en möjlighet för våra bilbolag att sälja de här bilarna. Det är en väldigt priviligierad grupp. Vi har inte velat hindra näringslivet att ta in de här bilarna om det är så att det behövs. Samtidigt har vi inte sett hela den här problematiken som oppositionen nu lyfter fram.

När det däremot gäller mopedbilar så tycker jag inte att vi ska blanda ihop dessa två i den här lagstiftningen. Den här lagstiftningen tycker jag att vi ska ta som den är.

När det gäller problematiken kring mopedbilar så tycker jag att vi ska diskutera det i ett annat forum. Eventuellt kan man under nästa mandatperiod se över det. Jag är väldigt bekymrad, precis som alla andra, över mopedbilarna. Det är väldigt lite plast runt de här barnen. Men jag tycker inte att vi ska blanda ihop de två diskussionerna här.

Det här gäller traktorbilar. Det är en väldigt liten grupp som har möjlighet att använda dem och vi måste också möjliggöra att vi kan sälja dem på Åland såsom alla andra näringsidkare.

Ltl Axel Jonsson, replik

Mopedbilarna är ingenting som vi har hittat på själva. Det har ju anförts som kungstanken med det här lagförslaget, att vi ska kunna bli av med de trafikosäkra mopedbilarna. Det var därför som lag- och kulturutskottet gav den här uppmaningen till landskapsregeringen att återkomma med ett lagförslag. Det är hela bakgrunden till att vi har det här förslaget på bordet idag, att man vill komma bort ifrån de osäkra mopedbilarna. Men man löser ju inte den problematiken här.

I övrigt är det väl bra att Socialdemokraterna lyfter fram näringslivsaspekten i det här och ser det som en näringspolitisk satsning till bilförsäljarna. Det är fint att Socialdemokraterna har tagit på sig ansvaret att driva bilförsäljarnas talan här i salen.

Men jag tycker att det kanske inte är det mest prioriterade området i det här lagförslaget, som handlar om trafiksäkerhet och att erbjuda våra åländska ungdomar säkra möjligheter i trafiken.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Ska vi erbjuda unga människor möjlighet att åka med de här bilarna? Det har vi redan gjort i samband med att vi har godkänt moppebilar. I Finland inför man nu den här möjligheten. Man vill även kunna införa den på Åland. Vi har gjort lagen väldigt sträng vilket gör att jag tycker att det nästan är svårare att sätta sig bakom ratten i en sådan här bil av den orsaken att den är så mycket tyngre.

Jag tycker att hela den här diskussionen och att man blåser upp det så stort är absurt. Det var det som ledamoten också tog fram i sitt inledningsanförande och det håller jag faktiskt med om. Orsakerna till det är att det är en väldigt liten grupp som har möjlighet att använda den. Därför har vi inte sett att det är ett problem att införa det på Åland eftersom det införs i Finland.

Ltl Axel Jonsson, replik

Kanske vi skulle tänka lite själva och inte kopiera de system som införs i Finland utan införa ytterligare strängare regler med den konsekvensen att vi förmodligen inte kommer att få se så många av dessa bilar på de åländska vägarna.

Varför ska vi överhuvudtaget ägna kraft och energi åt att behandla sådan lagstiftning i Ålands lagting som inte förbättrar situationen eller förhållandena på Åland avsevärt eller som innebär någon större förändring?

Det vore väl bättre att vi ägnar oss åt att fundera på hur vi kan komma till bukt med problemen och säkerhetsriskerna med dagens mopedbilar och faktiskt erbjuda ett annat alternativ åt de åländska ungdomarna, som är bättre i någon mån än att lägga fram den här typen av lagförslag och hoppas att det ska leda till någon slags teoretisk förbättring utan någon närmare kontakt i verkligheten. Det är det som vi motsätter oss. Det är därför som man borde göra om och göra rätts från regeringens sida.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Jonsson! Jag känner lite att det som man glömmer bort i den här debatten är att det idag finns moppebilar på vägarna. Det är någon som har köpt de här mopedbilarna. De kostar runt 15 000 euro som nya.

När man sedan blir mogen för att få ta ett riktigt körkort så ska man på något sätt avyttra den för att få köpa en annan bil. Här kan man köpa en bil som man stryper och som man kan använda från att man är 15 år och framåt. Ja, ”stryper” är kanske ett fel ord, men man gör ju om den så att den inte kan gå fort. Du kan använda den länge. Du blir van vid bilen. Du blir en säkrare bilförare. Dessutom så sätter vi våra ungdomar i en bil som har krockkuddar och ABS-bromsar och som har ett hårt skal. Man har mopeder och motorcyklar som man får köra hur snabbt som helst.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tycker att det är ett bra argument som ledamot Holmberg-Jansson framför. Att man kan använda bilen, dels från 15 år och som man kan konvertera till en vanlig bil vid 18 år.

Men problemet är att under hörandena i utskottet så har det framkommit att man inte bedömer att den här bilen kommer att bli särskilt vanlig. Den kommer inte att rulla ut på de åländska vägarna i någon större omfattning. Inte heller har man några sådana prognoser i Finland när man har försökt göra en prognos över användningen av den här traktorbilen där.

Det är ingenting som vi har hittat på eller kommer med från oppositionens sida, utan det år sådant som kommit utifrån. Den här fordonstypen är mera en teoretisk skrivbordsprodukt än någonting som faktiskt kommer att användas i det åländska samhället. Därmed löser det ju inte heller problemet med att fasa ut mopedbilarna. Då borde vi väl ändå utforma en fordonstyp som har potential att kunna användas.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Ja, vi tror att den inte kommer att bli så aktuell. Men det vet vi ju inte. Visst, det finns många som köper en bil till sina barn när de blir 18 år. Man tar av sina pengar som man har sparat fram tills man är 18. Det finns många som inte har råd, men det finns också många som har råd med det. Det finns många som köper mopedbilar för 15 000 euro. Då kanske man hellre tänker att okej, jag slipper omaket med att min son eller dotter kör en osäker mopedbil. Jag slipper det här med hur jag ska göra mig av med den. Det finns kanske ingen som vill köpa min mopedbil nu eftersom den är så osäker. Det är kanske bättre att jag köper en bra bil direkt.

Jag tycker att det finns jättemycket positiva fördelar med just det att jag vet att mitt barn kör en säker bil. Jag värderar det otroligt mycket.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det kanske gäller den priviligierade grupp som har råd att köpa en bil från 2015 till sina barn eller som på annat sätt har resurser till det. Men den gruppen är förmodligen väldigt liten, vilket åtminstone de som vi har hört i utskottet och de som har granskat den här frågan i Finland har konstaterat. Alltså kommer samhällsnyttan av det här lagförslaget inte att vara särskilt stor. Möjligen nyttan för den enskilda familjen som har råd att satsa på det här, men de är väldigt få och problemet med mopedbilarna kvarstår, alltså det problem som vi från början försökte lösa.

Vi ska väl ändå ha högre ambitioner än så med den lagstiftning vi antar här i Ålands lagting än att försöka hjälpa situationen för några få priviligierade föräldrar som råkar ha det välbeställt. Vi borde ha högre ambitioner än så i Ålands lagting.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Jag vill bara understöda det i ltl Axel Jonssons anförande kring frågan om synen på unga. Jag brukar annars prata om ”ålderism” som ju är diskriminering av äldre i synnerhet. Men jag tycker också att i flera av de anföranden som har anförts här så har det varit en väldigt tråkig syn när man ser på unga som en homogen grupp. Vi vet alla att så är förstås inte fallet och jag tycker att det är bra att ledamoten lyfter den frågan.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack för det! Det är lätt att vi generaliserar i onödan, också i den här salen. Det är någonting som vi behöver tänka på. Likaväl som det är skillnad på vuxna människor så är det skillnad på ungdomar också. Även om det är klart att i det här sammanhanget så finns det en vetenskaplig grund till att vi särbehandlar unga i trafiken. Man behöver en viss kognitiv utveckling för att kunna färdas i trafiken på ett säkert sätt.

Det framställs här som att alla ungdomar i princip i åldern 15 - 18 år är en trafikfara, bara i sitt eget varande. Men de kör ju ute på mopeder, traktorer och mopedbilar redan idag, så vi har dem där. Då behöver vi se till att vi erbjuder verkliga möjligheter för ungdomarna att färdas på ett trafiksäkert sätt. Det gör tyvärr inte den här lagen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Bert Häggblom

Tack fru talman! Återigen en prestigelag där utskottet inte kunde enas. Utskottet kunde ha enats om man tagit det förslag som var med 16 år och begränsat till en passagerare.

I utskottsbehandlingen framkom att den här strypningen som man pratar om är hastigheten. Det tror jag att många i majoritetsblocket glömmer bort. Det är bara hastigheten som stryps, inte motoreffekten. Det är två skilda saker. Motoreffekten blir kvar, precis som ledamot Fredlund tog fram här. Och det är det som är det farliga.

Det kom också fram i utskottsbehandlingen att strypningen kan tas bort med en enkel applikation när man har datorerna med sig. Det negligerar man. Man kan ta bort applikationen och köra fullt med den bilen och med så många passagerare som man nu föreslår. Det är det som är problemet och det är det som man borde titta på. Tekniken kanske har sprungit ifrån politikerna i den här frågan.

Talmannen

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av körkortslagen för Åland för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

Ltl Axel Jonsson

Fru talman! Jag föreslår att lagförslaget förkastas.

Ltl Bert Häggblom

Fru talman! Jag understöder ltl Axel Jonssons förslag.

Talmannen

Ltl Axel Jonsson, understödd av ltl Bert Häggblom, har föreslagit att lagförslaget ska förkastas. Omröstning kommer därför att verkställas.

Den som omfattar utskottets betänkande, röstar ja; den som omfattar ltl Axel Jonssons förslag om förkastande, röstar nej.

Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Ltl Axel Jonsson

Jag föreslår öppen omröstning

Ltl Harry Jansson

Jag ber att få understöda förslaget om öppen omröstning.

Talmannen

Öppen omröstning har föreslagits av ltl Axel Jonsson, understötts av ltl Harry Jansson, och kommer därför att verkställas.

Jag ber ledamöterna Annette Holmberg-Jansson och Brage Eklund att biträda vid omröstningen. Alltså ja för utskottets betänkande och nej för ltl Axel Jonssons förslag om förkastande.

Upprop.

Omröstningen har resulterat i 13 ja-röster, 12 nej-röster, 1 avstod och 4 var frånvarande.

Lagtinget har i andra behandlingen antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning av fordonslagen för Åland för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av vägtrafiklagen för landskapet Åland för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om besiktning och registrering av fordon för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs slutligen förslaget till landskapslag om ändring av trafikbrottslagen för landskapet Åland för antagande i andra behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har godkänt motiveringen. Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling av kläm

2        Avbrytande av påbörjad upphandling av Gripö-projektet

Ltl Harry Janssons kläm

Landskapsregeringens svar S 2/2018-2019-s

Ltl Harry Janssons m.fl. spörsmål S 2/2018-2019

Vid ärendets andra behandling har ltl Harry Jansson, understödd av ltl Axel Jonsson, föreslagit att lagtinget ska godkänna en kläm av följande lydelse: ”Lagtinget uppmanar landskapsregeringen att avbryta den påbörjade upphandlingen av Gripö-projektet med hänvisning till finansieringsbehovet för andra infrastrukturella satsningar”.

Detta kallas ltl Harry Janssons förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer därför att verkställas.

Den som röstar för utskottets förslag röstar ja och den som röstar för att ltl Harry Janssons kläm ska godkännas röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Ltl Harry Jansson

Jag önskar öppen omröstning i denna fråga.

Ltl Bert Häggblom

Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

Talmannen

Öppen omröstning har föreslagits av ltl Harry Jansson, understötts av ltl Bert Häggblom och kommer därför att verkställas. Jag ber ledamöterna Göte Winé och Stephan Toivonen att biträda vid rösträkningen. Alltså ja för utskottets betänkande och nej för ltl Harry Janssons kläm.

Upprop.

Omröstningen har resulterat i 14 ja-röster, 11 nej-röster, 1 avstod och 4 var frånvarande. Majoritet för ja.

Lagtinget har omfattat utskottets betänkande. Klämförslagets enda behandling är avslutad. Därmed är ärendet i dess helhet avslutat.

Remiss

3        Ny landskapslag om barnomsorg och grundskola

Landskapsregeringens lagförslag LF 28/2018-2019

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Minister Tony Asumaa

Tack fru talman! Ärade lagting och åhörare! Jag har idag äran att få presentera lagförslaget till ny landskapslag om barnomsorg och grundskola efter drygt tre års arbete. Jag vill börja med att säga att det är inte jag som ska äras eller få beröm för det utan det är vår personal på utbildningsavdelningen - våra tjänstemän i det här fallet, de flesta tjänstekvinnor - som har gjort ett otroligt bra jobb och som har jobbat i princip dygnen runt under de senaste månaderna. Också lagberedningen med biträdande lagberedningschefen ska ha en stor eloge för att vi har kunnat leverera detta hit till lagtinget i dag.

Huvudpunkterna för lagförslaget har varit att vi ska sätta barnen och ungdomarna i centrum och se till deras bästa och att alla som går i skola eller i barnomsorg ska lära sig att prata svenska. Med den här lagen strävar vi också till att minska framtida marginalisering och utanförskap i vårt åländska samhälle. Framförallt att alla ska få ett avgångsbetyg från grundskolan för att kunna gå vidare med sina studier till gymnasiet och vidare i livet. Avsikten har inte varit att ändra innehållet i verksamheten inom barnomsorg och grundskola utan att göra en ny och modern lag för våra ungdomar och barn och för deras framtid.

Lagförslaget har beretts i dryga tre år. Det började med en PM från skoldirektörerna som lade grunden till själva arbetet i mars 2016. Efter det valdes en parlamentarisk grupp, där alla partier var representerade, som också kom med en slutrapport vad gäller förslaget till lagstiftning. Sedan har det funnits fem sakkunniggrupper på drygt 20 personer representerade av i princip alla kommuner på Åland och olika områden. Utöver det har vi arrangerat sex öppna seminarier där vi har haft olika teman och där alla har kunnat ta del av dem. Vi har gjort barnkonsekvensanalyser. Vi har skickat den på remiss till drygt 50 olika instanser och har fått svar i princip av alla. Vad gäller förslagen på beredning så har den funnits tillgänglig på utbildningsavdelningens hemsida och alla remissvar har också lagts ut på hemsidan. Vi har också gjort en sammanställning av alla remissvar som i något skede säkert kan publiceras någonstans.

Vad gäller själva förslaget till landskapslag om barnomsorg och grundskola så vet jag att den grundskolelag som vi har nu så är drygt 20 år gammal. Den är från 1995. Mycket har hänt inom grundskolan på den tiden. Med den här revideringen och moderniseringen så sätter vi barn och ungdomarna men också det moderna samhället i centrum.

Vad gäller barnomsorgslagen så är den knappt tio år gammal. Där fortsätter verksamheten som tidigare. Där är det mera fråga om förvaltningsmässiga administrativa åtgärder i samband med den här.

Vad gäller landskapsregeringens sakkunniggrupp och den parlamentariska arbetsgruppens rapport så har uppdraget varit tydlig. Vi ska reformera den framtida barnomsorgen så att barnomsorgen framledes också ska tillhöra utbildningssektorn och få samma status som grundskolan har idag, också med de rättigheter och skyldigheter det påför.

Vad gäller den här gemensamma lagen så avser jag att det stärker sambandet mellan verksamheterna och gynnar en framtida syn i arbetet med elevers och barns omsorg, fostran och utbildning för barn mellan 9 månader och upp till 15-16 år. Vi pratar om ett livslångt lärande och det vill vi knyta samman för att också övergångarna ska vara så flexibla som möjligt mellan de olika stadierna.

Lagen har delats in i åtta kapitel. Elevhälsa och sådant har inte funnits tidigare och har nu fått ett eget kapitel i lagstiftningen.

I remissen framkom det att ikraftträdelsedatum var satt till den 1 augusti 2020 och det har kommit mycket synpunkter om ikraftträdelsedatumet, så där har vi varit lyhörda och har ändrat ikraftträdelsedatumet till den 1 januari 2021. Tanken är att den nya läroplanen ska träda ikraft den 1 augusti 2021 som grundar sig på den nya lagen.

Förslag till den gemensamma kommunala utbildningsförvaltningen är att både barnomsorg och grundskola ska förvaltas under samma område. Vad gäller begreppet ”barnomsorg” och ”förundervisning” så behålls de i den nya lagen. Idén är också att barnomsorgen har varit under socialförvaltningen och då har barnen ansetts vara klienter i stället för barn med rättigheter och skyldigheter inom barnomsorgen. Vidareutbildningen kan sättas på en helt annan nivå också inom barnomsorgen och innehållet i sig förändras inte utan verksamhetsförutsättningarna förbättras och man höjer standarden också till den delen.

Vad gäller ändringar inom barnomsorgen så är det framförallt den avgiftsfria förundervisningen som vi vill införa enligt den parlamentariska gruppens slutsats. Idag finns det redan fem kommuner som har avgiftsfri förundervisning. Till exempel har Mariehamns stad det redan idag. Deras uppskattade kostnad för det är 70 000 euro per år och då ger de 25 timmar i stället för det som vi föreslår här med 20 timmar.

Vad gäller barnomsorgen så säkerställer vi tillgängligheten för barn med funktionsnedsättning också i alla utrymmen inom barnomsorgen. Alla barn inom barnomsorgen får rätt till kurator- och psykologtjänster. Det införs i barnomsorgen, vilket har funnits i grundskolan men inte inom barnomsorgen. Också barn med speciella behov får stöd i sin utveckling och sitt lärande precis på samma sätt som i grundskolan med träning som idag. Det är också så att det krävs ett förvaltningsbeslut som går att överklaga ifall man inte är nöjd med de beslut som kommunerna gör. Sedan finns det tjänstebenämningar som kommer att förnyas inom barnomsorgen.

De stora ändringarna och uppdateringarna finns inom grundskolan och inom grundskoleutbildningen. Den första ändringen som jag nämner är att vi föreslår ett gemensamt ämne för religions- och livsåskådningskunskap som utformas så att alla ska kunna ta del av detta ämne och få samma undervisning i grundskolan och samma kunskap om religionerna och förståelse för varandra och också få en likvärdig utbildning. Det handlar också om inkludering och respekt för varandra och att förstå varandra på ett bättre sätt. Det här medför inte något förbud mot de kulturella handlingar som vårt samhälle bygger på idag och som vi förknippar med psalmsånger eller firande av högtider, sjungande ”den blomstertid nu kommer” eller besök i exempelvis Lemlands kyrka.

Vad gäller språkprogrammet så utvidgar vi det från fem till tre språk. Man har alltså minst två att välja på dag. Två ska man läsa men man kan välja mellan fem.

Vad gäller språkundervisning så är vi mycket måna om att alla som flyttar till Åland ska prata svenska och lära sig svenska. Därför inför vi ämnet ”svenska som ett andra språk”. Det är ett vidtaget begrepp som också används i Finland och Sverige. Det betyder inte på något vis att svenskan nedgraderas utan man ska lära sig svenska på den nivå som man har kompetens till att göra. Genom att man kan börja på rätt nivå så kan man också snabbare lära sig svenska och gå vidare och läsa s.k. ”vanlig svenska” på ”vanlig nivå”.

Hemspråk är ett alternativ för dem som egentligen inte har någon språkgrund alls att stå på. Det är inte meningen att vi ska lära ut främmande språk utan det ska vara ett stöd att lära sig svenska. Vi vet att vi har 105 olika födelseländer på Åland och drygt 37 procent, 11 000 personer, är födda utanför Åland. Det är väldigt viktigt om vi vill inkludera dem på Åland och göra dem delaktiga i vårt samhälle att de kan det svenska språket. Därför också de här ämnena som kan vara möjliga i grundskolan. Redan idag ges det specialundervisning i svenska för att eleverna ska klara sig och ta till sig all utbildning i våra grundskolor.

Vi försöker få avhoppen så få som möjligt. Därför finns det också flexibla undervisningsformer där vi kan anpassa undervisningen i grundskolan till barn och att man också får ett avgångsbetyg från grundskolan och kan gå vidare i studierna. Vi vet att gymnasieutbildning idag är en utbildning som nästan krävs för att få ett arbete.

Vi inför möjligheter att få elevhandledning efter grundskolan i ett år för att också minska alla dem som faller mellan stolarna. Vi vet att studiehandledarna följer med dem som söker till gymnasiet ända fram till augusti och vet vilka som inte kommer in i vår gymnasieskola. Vi behöver ta vara på den kunskapen genom att vi har den data och de uppgifterna i grundskolan, så det är också lätt att från grundskolans sida föra över dessa uppgifter till vårt projekt och visa vägledning i samarbete som landskapsregeringen har initierat för att leda ungdomarna vidare i deras studier eller deras arbetsliv.

Vi inför förslag på distansundervisning. Det betyder en likvärdig utbildning, oberoende av var du bor på Åland. Det ska inte spela någon roll. Du ska få en likvärdig utbildning genom distansundervisning, oberoende av om du bor i staden, på landsbygden eller i skärgården. Det kan handla om kompetens, att man inte har den rätta kompetensen just i den skolan eller ett stöd för lärande på ett annat sätt. Också om man behöver bli långvarigt sjukskriven så behöver man också få undervisning. Då kan det göras via distansundervisning.

Vad gäller barn med speciella behov så för vi nu in i lag det stöd för lärande och skolgång som man behöver för sitt lärande och sin skolgång. Det har tidigare funnits i läroplanen. Nu lyfter vi upp det på lagnivå, vilket också kräver ett förvaltningsbeslut i kommunen som går att överklaga. Det handlar om trestegsstödet och särskilda situationer, med flexibla undervisningsformer och också rätt till hjälpmedel för att klara av både lärande och skolgång. Det kommer man nu enligt lag att ha rätt till.

Vad gäller hemundervisning så skriver vi nu tydligare bestämmelser. Det är framförallt för att trygga barnens rätt till utbildning, men också när man sedan går vidare till gymnasiet och andra ställen att man fått den grundutbildning som behövs för att också klara av nästa steg i livet. Det införs också möjligheter att kunna bryta hemundervisningen av kommunerna om man anser att man inte uppnår den kunskapsnivå som läroplanerna förutsätter för att kunna studera vidare.

Vi inför också grundskoleutbildning för andra än läropliktiga. Vi vet att det kommer människor till Åland, inflyttare som inte har grundskoleutbildning. Då är det svårt att gå vidare i livet om man inte har betyg från grundskolan. Då införs det som en form där man kan gå och få en grundskoleutbildning. Oftast handlar det om vuxna människor och därför har det också föreslagits att utbildningen kan ges både av Folkhögskolan och Medborgarinstitutet som kommunerna kan anlita. Det är kanske inte alltid optimalt att ha en vuxen i en lågstadieskola. Det kanske inte är rätt miljö på det viset.

Vad gäller elevbedömningen så lyfter vi upp det på lagnivå. Det är en helt väsentlig del av skolgången. På det viset så rättssäkrar vi också elevernas betyg. Vi ger möjligheter att höja betygen på avgångsbetygen för den som vill. Det här gäller alla. Också dem med anpassade lärokurser kan senare i livet höja sitt betyg och få bort sin stjärna från betyget och på det viset också få ett ”normalt” avgångsbetyg som öppnar upp möjligheterna att gå vidare i livet och studera vidare på samma grunder som alla andra.

Vi inför disciplinära åtgärder i lagen. Det är viktigt också att vi har en trygg och säker skola och miljö. Därför måste det finnas verktyg för dem som ska se till att upprätthålla den miljön. Det finns stöd för det i lagen och också vad det är för rättigheter och skyldigheter givetvis.

Vad gäller kvarsittning så har väl de flesta av oss någon gång suttit på en sådan. Det är meningen att det nu ska heta någonting mildare och då benämns kvarsittning som ”ett fostrande samtal”. Kvarsittning är väl ett straff. Det är inte meningen att vi ska bestraffa någon utan vi ska väl fostra våra barn och ungdomar till goda åländska medborgare.

Barn- och elevhälsa införs också i lagen och att man har rätt till elevhälsa också i förebyggande syfte. Det är viktigt att det också finns de möjligheterna i lagen.

Det finns säkert mycket som ännu kan utvecklas i den här lagen och det hoppas jag också att man gör framöver så att det inte behöver gå 25 år mellan varven. Vårt samhälle utvecklas i så snabb takt i dag att lagar kanske behöver revideras med mera frekventa tidsintervaller. Det finns ett kapitel om framtida utvecklings- och revideringsbehov som säkert också kommer att finnas framöver.

Vad gäller de ekonomiska konsekvenserna så är det främst gratis förskoleundervisning som är den största. Vi har beräknat den totalt på hela Åland till ungefär en halv miljon per år. Vi vet att det redan idag är fem kommuner som har det gratis frivilligt. Så summan ligger på det. Meningen är att vi ska investera i våra barn och ungdomar och satsa på dem på riktigt. Därför kommer också landskapsandelssystemet att ses över och kompensera de saker som är kostnadsdrivande. Därför är också ikraftträdelsedatumet satt till den 1 januari 2021 för att det också ska malla med landskapsandelssystemet som räknas årsvis.

Vi har gjort en barnkonsekvensbedömning. Det mesta av den visar på fördelar för våra barn och ungdomar. Vi har gjort en jämställdhetskonsekvensanalys och jag tror att vi får ett mera rättvis samhälle med möjligheter till större rättvisa för alla som bor på Åland framöver att få en bra grundutbildning.

Jag tror att jag stannar där. Jag har gått så mycket över tiden.

Ltl Axel Jonsson, replik

Minister Asumaa och hans regering föreslår att kommunerna som valfritt läroämne ska kunna införa undervisning i hemspråk eller hemspråksundervisning och det som kallas modersmålsundervisning i Sverige. Som ministern var inne på så har vi 105 nationaliteter på Åland. Det finns över 60 modersmål som talas på Åland. Det är ganska många språk som ska täckas in.

Jag skulle då vilja ställa frågan som så, att om lagtinget går in för det här och kommunerna ställs in för beslutet att man ska införa hemspråksundervisning i ett visst språk, hur ska man då kunna garantera att alla de här språken likabehandlas? Alltså om man ger en elev på ett språk rätt till hemspråksundervisning, hur ska man se till att en annan elev - som har ett annat hemspråk - också ges en likvärdig rätt till undervisning i sitt hemspråk?

Minister Tony Asumaa, replik

Tack för frågan, ledamot Jonsson. Vi vet att modersmålet har en stor betydelse just för barns språkutveckling. För att kunna lära sig svenska ordentligt så är det här väl en sådan åtgärd i extrema fall som man måste vidta för att överhuvudtaget få en grund att stå på. Vi bedömer att de här fallen kan vara ett till tre per år. Vi har också skrivit i lagförslaget att det är möjligt att på distans kunna ge den här hemspråksundervisningen, exempelvis från Uppsala universitet som ger den över hela Sverige och den vägen säkra de behoven. Men som sagt, nu pratar vi kanske om analfabeter.

Ltl Axel Jonsson, replik

Problemet är ju att det ingenstans står i lagen under vilka förutsättningar det här skulle bli aktuellt. I Sverige har man infört ganska tydliga krav på att det ska finnas ett visst antal personer och det finns objektiva kriterier att gå efter.

Här ställer vi kommunerna inför en situation där man dels får ett visst ansvar enligt lagen att införa hemspråksundervisning, men samtidigt har man en skyldighet - enligt den här lagen och enligt annan lagstiftning - att likabehandla sina kommuninvånare och ge samma möjligheter till hemspråksundervisning åt alla. Det är den situationen som jag tror att kan bli ohållbar för en åländsk kommun som plötsligt kanske har 60 språk att bevaka och se till att alla får samma rätt. Därför menar jag, att om vi verkligen vill se till att lära barnen svenska så kanske man i stället borde satsa resurserna på att stärka det goda förslaget att införa svenska som andra språk, till exempel så att vi ser till att man fokuserar resurserna. För det blir en väldigt svår situation (… taltiden slut).

Minister Tony Asumaa, replik

Tack fru talman! Hela grunden för det här är ju att alla ska lära sig svenska. Det är därför som vi också har svenska som andra språk. Det är ju ett vedertaget begrepp, också i Sverige, vad gäller hemspråk som den absoluta åtgärden för att överhuvudtaget lära sig ett språk.

Som ltl Axel Jonsson vet, att om man inte har något språk så är det svårt att kommunicera men också att lära sig ett nytt språk. Så det är klart att det blir en utmaning.

Men jag vet att det åländska samhället är rätt litet och jag kan inte tänka mig att det rör sig om så många personer per år. Och den kostnad som det medför ska givetvis kompenseras från landskapsregeringen så att alla ska inkluderas i det åländska samhället. Det är klart att det finns utmaningar med att alla ska behandlas lika, det kommer vi inte ifrån, oberoende av vad det handlar om i våra kommuner.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack talman! Tack minister Asumaa för den inledande presentationen. Jag tycker väl att det är synd att landskapsregeringen inte har läst remisserna på det sätt som denna ansvarsfulla och viktiga lagstiftning skulle kräva. Vi får återkomma till det.

Det är med beklagande jag konstaterar igen att landskapsregeringen vill kringgå lagtinget som lagstiftare och vill att vi bara ska blunda för det faktum att man vill hänföra frågan om behörigheten för personalen inom barnomsorg och i synnerhet grundskolan till en förordning.

Dels har det här juridiska problem, som vi får återkomma till. Men tror minister Asumaa att vi ska nöja oss med det, med tanke på vad vi har för facit med synen på åländska ungdomar som vill komma tillbaka när de utbildat sig på den svenska sidan. Ska vi verkligen förlita oss på en förordning och på landskapsregeringens beslut?

Minister Tony Asumaa, replik

Tack fru talman! Vad gäller remissvaren så har vi läst dem alla, här är de, 72 sidor sammanställt. Ltl Harry Jansson kan få ta del av dem så behöver han inte läsa alla papper utan det finns sammanställt här. Så dem har vi läst och beaktat i den mån det bara har varit möjligt för att vi ska få processen i hamn.

Vad gäller förordning så litar jag på våra åländska kommuner, ja. Det är också så, att sätter vi någonting i en lag så blir det också svårt att ändra det. Förordningar - också vad gäller tjänsteförteckningar - så finns det också vad gäller Ålands gymnasium på förordningsnivå.

Ltl Harry Jansson är kanske inne på ett annat ämne när det gäller yrkeskvalifikationer. Sätter vi också dem i en lag, så vad betyder det då om exempelvis lärarutbildningen i Sverige ändrar? Då har vi någonting i en lag som inte mallar med utbildningen. Det är förstås lättare att ändra om det finns på en sådan nivå där man snabbt kan anpassa sig till hur lärarna utbildas i väster och öster.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag tror nog även att framtida lagting har beredskap att vidta justeringar av lagstiftning om det visar sig att man på den svenska sidan har reformer på gång, vilket jag förutsätter att utbildningsavdelningen och ansvarig minister kommer att bevaka lite bättre än vad vi gjort under tidigare år. Så jag tror nog att vi kommer att hänga med i de svängarna.

Nog är det väl lite märkligt att ni som minister vill att vi ska ge ifrån oss den politiska makten att avgöra om våra åländska ungdomar ska komma tillbaka till Åland för att arbeta i åländska skolor, eller om de ska stoppas av ett kompensationskrav som har visat sig vara helt ohemult med tanke på de löften som ministern tidigare har sagt vad gällt behörighetsfrågan. Så här får nog ministern bereda sig på en ganska tuff utfrågning i utskottet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Jag tycker att det finns många goda saker i den här lagframställningen och jag återkommer till dem i mitt anförande. Men jag har några kompletterande frågor till ministern.

Det första frågan är egentligen ett påstående. Jag trodde aldrig att jag skulle stå i Ålands lagting och få ett lagförslag från vår regering där det står att ”svenskan är andra språk” på Åland. Det var det första.

Det andra rör hemspråksundervisningen - som infördes 1995 i Sverige - som inte har varit helt lyckad resultatmässigt. Man har inte kunnat se att de goda intentioner som finns i det här lagförslaget, inte riktigt har slagit ut på den svenska sidan. Därtill så är det ganska få länder, förutom Sverige, som har hemspråksundervisning. Varför har landskapsregeringen valt det?

Minister Tony Asumaa, replik

Tack fru talman! Jag måste tipsa om att man kanske ska läsa lagförslaget. Vi skriver inte att ”svenskan är andra språk” utan vi skriver i den allmänna delen i lagen att utbildningsspråket är svenska. Punkt!

Vad gäller ”svenska som andra språk” är det ett vedertaget begrepp. Det är en nivå på svenska i utbildningen. Det finns både i Sverige och det finns i Finland och det finns överallt. Så det är inte att degradera svenskan, utan det är att sätta den på rätt nivå för dem som ska lära sig svenska. Det är begreppet.

Vill lagtinget ändra det begreppet så är det ingen prestige för oss om man vill kalla det för någonting annat. Det är det som det handlar om, själva begreppet. För mig kan det heta vad som helst bara de lär sig svenska.

Jag återkommer till hemspråket.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Ni föreslår också en konfessionslös undervisning. Jag ser här att Ålands gymnasium, i sitt remissutlåtande, har vissa betänkligheter kring det. De skriver ”På Ålands lyceum finns det fortfarande två separata ämnen, religion och livsåskådningskunskap”.

Vår bedömning är att vi fortsättningsvis bör behålla tudelningen på grund av studentskrivningarna. Hur ser ministern på det?

Minister Tony Asumaa, replik

Tack fru talman! Inom grundskolan så är det här ämnet obligatoriskt. Vad gäller gymnasiet och studentskrivningarna så finns där bara ett obligatoriskt ämne. Det som nu räknas upp här - religionskunskap inom det evangelisk lutherska eller ortodoxa - så är ett valfritt ämne som man kan läsa i Ålands gymnasium om man så önskar. Jag ser inte att det på något vis skulle påverka studentskrivningarna eller annan gymnasieutbildning på Åland.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! Tack för presentationen. I grunden så är väl ambitionen och visionerna med ett lagförslag bra.

När man tittar på remissvaren från kommunerna så finns det ganska många frågeställningar och påpekanden. Det finns en oro om lagförslaget kommer att vara kostnadsdrivande. Bland annat när man tittar på att barnomsorgen ska ha tillgång till kuratorer och psykologer och som utvidgar deras område, vilket jag inte har någonting emot.

Men min fråga är, att om det visar sig att lagen är kostnadsdrivande, på vilket sätt kommer landskapsregeringen att kompensera kommunerna? Är det genom landskapsandelar eller på något annat vis?

Minister Tony Asumaa, replik

Tack fru talman! Som vi alla vet så kostar utbildning. Jag har åtminstone uppfattat att lagtinget vill satsa på utbildning när man lyssnar på debatten i allmänhet.

Ja, det som blir kostnadsdrivande så kommer att kompenseras via landskapsandelar. Därför är också ikraftträdelsedatumet från den 1 januari 2021. Efter att lagen är antagen så kommer man att föra diskussioner med kommuner och kommunförbund vad det kommer att innebära.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! En annan fråga som jag kom att fundera på är distansundervisningen.

Är det meningen att det är den ordinarie klassläraren som ska bedriva distansundervisning eller är det någon speciallärare som kommer att tillsättas för att hålla i denna distansundervisning?

Minister Tony Asumaa, replik

Tack fru talman! Vad gäller distansundervisning så kan den ges av vilken lärare som helst, från vilken skola som helst och till vilken skola som helst på Åland. Bara det sker inom Åland. Där kommer det inte att finnas några speciella krav, utan det är fråga om undervisningsteknik och att den kan ges på distans över nätet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Jag skulle vilja tacka minister Asumaa för väldigt stora och goda förändringar som finns i den här lagframställningen. Jag har en fråga dock, och det gäller hemspråksundervisningen.

Vi pedagoger vet ju att det är väldigt viktigt om man ska lära sig ett annat språk, att då måste man också först kunna sitt modersmål för att kunna ta in andra språk.

För vårt parti är det viktigt att man lär sig svenska när man flyttar till Åland, och då är det ju bra med hemspråksundervisning. Jag vill ändå bara ha ett förtydligande av ministern.

Till exempel har man i Ytternäs skola 38 olika språk. Hur kommer man från skolans sida att kunna ge hemspråksundervisning? Åt vilka elever och med vilka kriterier? Är det så att man måste vara registrerad i befolkningsregistret som en person med annat modersmål, eller på vilka grunder ska man som lärare och rektor ta de här besluten?

Minister Tony Asumaa, replik

Tack fru talman! Det finns inga exakta preciseringar vad som gäller. Men det är också kommunerna, skoldirektörerna och cheferna som gör bedömningen om en elev behöver hemspråksundervisning för att lära sig det svenska språket.

Jag tror knappast att det kommer att vara 38 stycken i en klass som behöver hemspråksundervisning och att alla skulle ha ett eget modersmål idag.

Idag har det ännu inte funnits något behov av hemspråksundervisning. Vi inför möjligheten att ge den om det är ett extremfall där man på riktigt behöver ta till dessa åtgärder. Det har funnits specialundervisning i svenska som har getts redan, men som ännu inte har funnits som ett eget ämne.

Men det här är det verktyg som man tar till, när ingenting annat hjälper, för att lära sig det svenska språket. Exakta definieringar hur det kommer att bedömas kommer att ligga på skolchefen.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Jag tycker ändå att utskottet behöver se över det här för att få en precisering. Det blir ju en väldigt stor skillnad beroende på i vilken skola man går.

Om man som exempel tar en skola i staden och eleven är uppvuxen i en finskspråkig familj - vi har ganska många procent av våra ålänningar som kommer från Finland - där hemspråket är finska och där båda föräldrarna har finska som modersmål, men talar en helt okej svenska. Ska då dessa elever ha rätt till hemspråksundervisning? Och är detta faktiskt upp till den enskilda rektorn? Då blir det den enskilda kommunen som blir ansvarig för att säga hur mycket pengar som ska läggas ner på det här.

Vi har framförallt filippinska och thailändska, som är två stora språk, bl.a. i Mariehamn. Så jag tycker nog att det är viktigt att utskottet ser på det här så att vi får ett förtydligande. För annars kan det ur ett jämlikhetsperspektiv bli ganska olika, beroende på i vilken skola och i vilken kommun du går i.

Minister Tony Asumaa, replik

Tack fru talman! Vad gäller dem som kommer som nyanlända till Åland så ska de lära sig svenska. Det är ett kriterium för integration.

Jag ser nog att det här med hemspråksundervisning gäller sådana personer som inte har ett språk ännu. Jag tror att de som kommer från Finland har ett språk i botten, så de behöver inte lära sig från början.

Men sådana som kommer från förhållanden som vi inte ens kan föreställa oss i den här salen och sådana personer som inte ens gått i en skola, det är dem som vi ska ge hemspråksundervisning så att de får en språklig grund att stå på. Att det ska handla om finska, tyska eller något annat, det är nog inte det som är intentionen.

Men det är bra att utskottet tittar på det här för att bringa klarhet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Tack minister Tony Asumaa! Det gläder mig extremt mycket att när jag läser om ”barn med särskilda behov” och läser det med deras ögon och framförallt ser på 5 kap. om ”stöd för lärande och skolgång” så tycker jag att det är riktigt bra. Och om vi ser på 17 §, som ministern nämnde. Det känns verkligen som om utbildningsavdelningen jobbat för den enskilde eleven i detta lagförslag.

Efter snart åtta års kamp så kan jag börja kryssa av lite i min ”att-göra-lista” och det känns otroligt tacksamt måste jag säga. Jag vet att tryckkokaren har gått lite het ibland men jag vill ändå säga att man har sett totalekonomiskt på detta. Jag vet att vissa kommuner har kritiserat det rörande kommunernas kostnader, men som jag ser det så är det här totalekonomiskt bättre för Åland, att satsa och få med dem (… taltiden slut).

Minister Tony Asumaa, replik

Tack fru talman! Ja, tryckkokaren har väl nog gått het på alla, mer eller mindre, vad gäller den frågan.

Ltl Göte Winé och jag har personliga erfarenheter av att hantera de här situationerna också vardagen och vi vet vad det här handlar om. Därför är det otroligt viktigt att alla barn i vår skola får en likvärdig utbildning, oberoende av vilken möjlighet man har av att ta in av undervisningen. Därför vill vi sätta den också på lagnivå. Inte i en läroplan där man ganska lättvindigt kan bestämma om man ska ha ett trestegsstöd eller inte. Nu måste det ett förvaltningsbeslut till som man har rätt att överklaga ifall man inte har blivit rätt behandlad.

Det är inte bara inom grundskolan som det här införs utan också inom barnomsorgen. Ofta säger man att ”ja men man såg det redan i dagis”. Det är precis det här som vi vill förebygga proaktivt så att man har en bättre grund när man kommer till grundskolan och sedan går vidare.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Tack minister Asumaa! Vi börjar hitta varandra efter några års kamper.

Nej, skämt åsido. Det viktiga är framförallt att det nu är i lag där det finns möjlighet att överklaga om man känner att man inte får det man har rätt till och får det till prövning. Jag kan erkänna att trestegsstödet är vackert i text men fungerar inte i praktiken. Nu har man möjlighet att se att om ens barn verkligen får den hjälp som det behöver. Det tycker jag att är jättebra.

Däremot vill jag inte, efter den här debatten, att minister Asumaa går och sätter händerna i kors och tänker att ”nu har jag gjort mitt”. Vi måste fortfarande fundera över hur vi ska ge dem utbildning efter grundskolan.

Och med de här månaderna kvar till valet, så kavla upp ärmarna och hjälp de här eleverna i gymnasialstadiet, innan den här mandatperioden går ut.

Minister Tony Asumaa, replik

Tack ledamot Winé! Utan din piska så kanske vi inte hade kommit så här långt. Så det är bra med piska. Piska ministrarna och avdelningen med sådant här.

Det är helt rätt att barnomsorgen och grundskolan vill ha de här stöden i lag. När man går till gymnasiet så blir det lite tunnare på utbildningsfronten. Idag har vi faktiskt tagit ett beslut där vi ska utvärdera men också förbättra och utveckla gymnasieutbildningen på Åland så mycket som vi bara kan.

Det är klart att den kritiska massan av elever inte alltid är så stor, så det är en utmaning i sig. Men idag har vi gjort ett sådant beslut och kommer att finansiera en sådan utredning. Så vi är proaktiva.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack fru talman! Tack minister Asumaa! Jag gissade lite att tiden inte skulle räcka till att presentera ett så här långt lagförslag.

Jag satt själv med i den här kommittén, så nyheterna är till stor del bekanta sedan tidigare.

Jag jämförde och märkte att det nya ämnet har än en gång fått ett nytt namn. Det heter nu alltså ”livsåskådningskunskap.” Jag googlade på skoj och jag såg att ordet inte ens finns i svenska akademins ordlista och det fanns inte heller i slutrapporten. Där kallade vi det för ”livsåskådning”. Jag undrar varför ni än en gång har ändrat det till ett ord som inte ens finns i svenska akademins ordlista?

Minister Tony Asumaa, replik

Tack fru talman! Ämnet, som ltl Stephan Toivonen syftar till, är nog hämtat ur lagförslagets ”religions- och livsåskådningskunskap” som är ett och samma ämne. Huruvida det finns i svenska akademins ordlista kan jag inte uttala mig om, men åtminstone i mina öron så låter det som svenska.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack fru talman! Ja, det låter som svenska men det är inte svenska.

En annan sak som jag funderar på i replikskiftet är när vi talar om ”hemspråksundervisning”, som ni diskuterar en hel del om. Jag blev väldigt förvånad när ni sade att kriteriet för att få det är att man är analfabet. Då funderade jag på att när jag började skolan - ja jag kunde läsa och skriva - så var de flesta av mina klasskamrater faktiskt analfabeter. Av dem som börjar skolan så är ju de flesta faktiskt analfabeter. Det skulle betyda, enligt den definitionen, att samtliga som har ett annat språk har rätt till hemspråksundervisning. Det blir nog synnerligen kostnadsdrivande, vilket vi har hört här med 38 språk i en skola. Hur har ni tänkt riktigt?

Minister Tony Asumaa, replik

Givetvis har vi 38 olika språk. Om alla är på den nivån, vad gäller språket, att man måste ge dem hemspråksundervisning så givetvis blir det dyrt.

Det här med ”analfabeter” var bara ett exempel på en nivå där detta gäller. Jag tror knappast att alla som kommer hit är det. Men det finns säkert sådana fall som kommer från sådana förhållanden som vi inte ens kan föreställa oss att ens existerar. Och då behöver vi ha verktyg för att kunna ge den utbildningen, så att de kan lära sig svenska och bli en del av det åländska samhället.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Roger Eriksson

Talman! Vi har nu på vårt bord en efterlängtad och absolut moderniserad lag. Utbildningsfrågor har alltid stått mitt parti, Liberalerna, nära hjärtat. Det är med glädje och stolthet som den liberala lagtingsgruppen tar emot detta lagförslag som vi förstås stöder.

Lagförslaget innebär en väsentlig förbättring av våra barn och ungdomars skolgång. Ett nyckelbegrepp är ”lära för livet, livslångt lärande”. Det är en investering att satsa på våra barn och ungdomar, en satsning inför framtiden. Barnets bästa är utgångspunkten som genomsyrar hela lagförslaget och de tankar som framförs här. Det här är en mycket bra utgångspunkt.

Jag kommer lite senare till de saker som vi upplever som väsentliga förbättringar, både för skolan som helhet men även för barnen själva, på individnivå.

Kort några ord om beredningen och förarbetet till lagförslaget. Så som ministern anförde i sin presentation så har det varit omfattande bakgrundsarbeten. Våren 2016 kartlade utbildnings- och kulturavdelningens utbildningsbyrå tillsammans med skoldirektörerna och bildningscheferna det detaljerade behovet av lagstiftningsåtgärder. Man fortsatte med en parlamentarisk arbetsgrupp som fungerade som stöd och referens i det fortsatta arbetet. Där hade jag förmånen att komma med under den sista tredjedelen, om vi säger så. Samtliga lagtingsgrupper var representerade i arbetsgruppen. Därefter tillsatte man fem sakkunniggrupper med eget ansvarsområde. Man skulle visionera, kontrollera hållbarhet och andra framåtsyftande saker. I juni 2017 hölls ett slutseminarium för politiker och tjänstemän. Det slutade med en slutrapport som lämnades i maj 2018.

Jag vill på den liberala lagtingsgruppens vägnar tacka tjänstemännen som har stått bakom det här enorma arbetet. Hela arbetet har tagit ca 3,5 år. Så det är ett välgrundat arbete bakom.

Fru talman! Det här lagförslaget som sådant är omfattande och jag kan förstås inte gå in på alla punkter men jag tänker göra några korta nedslag i det.

1. En grundläggande förbättring är att utbildningsverksamhetsformerna barnomsorg, grundskola samt grundskoleutbildning för andra än läropliktiga förvaltas gemensamt i kommunen. Det här är den stora administrativa fördelen. Avsikten är att stöda samsynen bland pedagogerna och underlätta samverkan mellan skola och barnomsorg. Det här är den stora förbättringen.

2. En annan viktig sak är att man på lagnivå lyfter upp sådant som tidigare reglerats på förordningsnivå, som styrdokument m.m.

3. Förundervisningen i barnomsorgen föreslås bli avgiftsfri. Även regelverket kring avgiften förenklas med mindre byråkrati. Som framkom i ministerns presentation så tittar man här också landskapsandelarna.

4. För barn med behov av särskilt stöd - både i barnomsorgen och grundskolan - stadgas nu på lagnivå de olika stödformer som kan komma i fråga. Det står allmänpedagogiskt, specialpedagogiskt och mångprofessionellt stöd. De som är insatta vet vad det här innebär. Men det här framkommer ur lagförslaget. Det är en avsevärd förbättring och tryggheten att få dessa stödformer stadgas nu i lag.

5. Undervisning vid särskilda situationer - t.ex. vid sjukhusvistelse och dylikt - görs mera flexibel och klargörs på ett bättre sätt än tidigare.

6. Tillgängligheten för barn med funktionsnedsättning tydliggörs, både inom barnomsorg och skola. Både inomhus och utomhusmiljön beaktas. Här har man speciellt beaktat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt FN:s barnkonvention. Det här är mycket bra av landskapsregeringen att man har haft det här som utgångspunkt.

7. En annan mycket viktig sak - som också framkom tidigare här - är tillgången till elevhälsans kurator- och psykologtjänster. Det blir också en lagstadgad rätt för all barn. Det är en mycket bra förbättring.

Fru talman! Sedan ner på lite mindre detaljer och saker som kanske har väckt debatt ute i samhället och kanske också bland kollegerna här.

Det nya ämnet religions- och livsåskådningskunskap. Det står ”livsåskådningskunskap” här och med tanke på tidigare replik här så tänker jag köra med det här ordet. Som jag ser det så är det undervisning om religion, inte i religion. Det är en mycket viktig sak att förstå den differensen.

Landskapsregeringen skriver så här ”Alla barn ska kunna delta i undervisningen. Målsättningen är att ge alla barn en likvärdig utbildning oavsett kulturell eller religiös tillhörighet eller bakgrund, för att kunna ge förutsättningar för att tillsammans kunna diskutera existentiella frågor”. Det här är ambitiöst. Men det är en bra utgångspunkt.

Med detta så ökar man allmänbildningen, integrationen och inkluderingen i samhället. Ämnet är upplagt så att det inte ska vara valbart utan alla barn ska kunna delta i det här. Det vill säga att det är neutralt i förhållande till det som jag just nämnde om kulturell och religiös bakgrund.

I lagförslagets motivering diskuterade man ordparet ”kunskap och verktyg”, dvs. man ska ge barnen och ungdomarna kunskap och verktyg att kunna hantera sådana här frågor.

Sedan en personlig reflektion. Det är förstås inte meningen att skolan ska vara historielös eller traditionslös. Absolut inte! Som detta med julkyrka och skolpsalmer och ”Den blomstertid nu kommer”. Enligt min personliga åsikt så kan det absolut vara kvar på basen av den här lagstiftningen. Vi ska förstås inte ta bort vår egen tradition eller historia, det är inte fråga om det. Vi ska öppna upp ögonen för andra och andra ska kanske öppna ögonen för vårt sätt att se på de här frågorna.

Talman! Till punkt 9. Svenska som andra språk. Det här väcker förstås också debatt. Det är klart. Hör man orden ”svenska som andra språk” så är också min spontana reaktion att ”aha, nedvärderar man vårt modersmål?” Men när man tittar på detaljmotiveringarna i detta lagförslag så är det precis tvärtom.

Vad avses då?  Jo, det riktar sig till elever som inte har svenska som modersmål eller som första språk och som således går genom grundskolan på sitt andra språk, dvs. svenska. Här framförde ministern att det gäller inflyttade, nyanlända och andra personer.

Genom ”svenska som andra språk” skapas språkliga verktyg och ett funktionellt skolspråk för eleverna så att de klarar grundskolan. Målet är att nå en sådan nivå på språkkunskapen att de kan fullgöra lärokurserna i alla skolämnen. Det är mycket bra. Det innebär också att eleverna ges möjlighet att ta del av en språkinlärning som är anpassad efter deras behov och ger dem verktyg att klara grundskolan. Tanken är då att man ska kunna lära sig svenska på en sådan nivå att man ska kunna kommunicera utifrån sin egen utgångspunkt. Man kan inte kräva att alla ska kunna prata perfekt svenska direkt. Här har man anpassat det till elevens egen nivå. Och det slutliga målet, fru talman, är att eleverna ska lära sig svenska i sin egen takt. Det här tycker jag att är mycket bra. Det här är en perfekt utgångspunkt.

Sedan några andra punkter.

Hemspråk, som diskuterades tidigare, införs som valfritt ämne och som kommunerna kan erbjuda undervisning i. Syftet är att utveckla kunskaper i och om sitt språk och har stor betydelse för individens språkliga-, identitets-, personlighets- och tankeutveckling.

Språkprogrammet ska utökas från tre till fem språk. Av de fem språken - finska, franska, ryska, spanska och tyska - ska kommunen erbjuda minst två språk som valfritt huvudämne. Det är också kommunerna som bestämmer vilka språk och från vilken årskurs. Man utvidgar alltså elevernas valfrihet.

Som det redan har nämnts här så införs det distansundervisning som komplement. Det kan också användas vid undantagssituationer såsom t.ex. vid sjukdom. Kanske inte lärarkompetensen finns överallt. Grundtanken här är att man ska ge likvärdig utbildning för alla. Det är en bra utgångspunkt och det är också ett krav tycker jag.

Det här med hemundervisning - som diskuterades i dagspressen på Åland idag - så här får man nu ett regelverk. Utgångspunkten är barnets rätt till undervisning, allt enligt barnkonventionen. Alla barn har rätt till gratis undervisning. Nu ges det verktyg för skolan om hemundervisningen av olika orsaker inte fungerar. I förlängningen kan den avbrytas och eleven placeras i skolan, vilket är barnens rätt. Här tycker jag att vi kan säga att ”det åländska samhället tar sitt ansvar”.

Fru talman! Jag måste avsluta här. Det finns mera positiva saker i lagförslaget. Men jag kan bara konstatera att lagen är behövlig och möter ett stort behov ute i vårt åländska samhälle.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack talman! Så den liberala linjen är alltså att morgondagens åländska elever ska kunna bedriva hela sin grundskoleutbildning på sitt modersmål och att kommunerna ska klara av att bära den bördan?  Hur ska man läsa den allmänna motiveringen på sidan nio på annat sätt?

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Det här var en väldigt långtgående slutsats av ledamot Jansson, utan förankring i verkligheten. Jag vet inte vad du avser här. Är det hemspråk eller svenska som andra språk?

Med hemspråk var det detta som jag just sade och som framkom i ministerns presentation. Det kan röra sig om 1 - 3 personer som flyttar till Åland och som kanske inte har något modersmål överhuvudtaget. För att kunna lära sig ett språk så måste man ha ett eget språk i botten.

Detta med hemspråksundervisning så är i den mån som kommunerna tycker att det behövs. Det är det som var punkten.

Ltl Harry Jansson, replik

Talman! Jag har överhuvudtaget inte nämnt ordet ”hemspråksundervisning.” Jag pratade uttryckligen om ”svenska som andra språk.” Det står uttryckligen i den allmänna motiveringen ”de elever som bedriver grundskolestudier på sitt andra språk.” Har jag missförstått det? Det finns alltså ingen gräns för när man slutar bedriva det på sitt eget modersmål. Så ledamoten kan ju vara lite upprörd, men faktum är att jag inte tycker om allmänna, flytande motiveringar som lämnar mycket övrigt att tolka. Gärna klara budskap om hur Liberalerna vill förändra den åländska skolan i grunden.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Jag har just haft ett långt anförande där jag har visat hur Liberalerna vill ändra den åländska grundskolan. Har man lyssnat så har man kanske uppmärksammat många fina punkter som det här lagförslaget innehåller.

Men detta med ”svenska som andra språk”. Det är inte meningen - som Jansson försöker påpeka - att alla ska gå genom grundskolan utan att lära sig svenska. Det är tvärtom! Man ska kunna ha sitt eget modersmål och sitt eget språk, vad det än må vara, men det här snabbar processen att lära sig svenska.

Svenska är det samhällsbärande språket på Åland. Här är tanken att man ska kunna få verktyg att funktionellt kunna fungera i skolan på den nivå du har på svenska och att kommunicera på svenska. Man anpassar sig efter elevens nivå för att de sedan så småningom ska kunna göra hela skolplikten på svenska och fungera i samhället på svenska. Det är liksom grundtanken.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson

Talman! Bästa kolleger! Vi har ett efterlängtat lagförslag på bordet, tydligen efter tre och ett halvt års arbete. Det är synd då att det blir för lagtinget att göra en sista insats inför förestående val. Det är aldrig bra.

Det fanns tidigare en respekt för lagtinget på det viset att man hade ett slutdatum för när man överlät större lagförslag till parlamentet för behandling. Vi kan konstatera att även till den delen så har man brutit en gammal tradition. Men det är ingenting nytt under nuvarande mandatperiod till den delen.

Det är ett efterlängtat lagförslag. Det innehåller oerhört många saker som är värdefulla, när vi ska ta oss till att reglera de enorma utmaningar och pressade situationer som dagens grundskolevärld kännetecknas av. Man blir synnerligen ödmjuk när man tar del av den vardag som lärarkåren och ledarskapet i övrigt har att kämpa med i dagens skola. Den mångfald av elever och deras yttersta varierande behov som ska tillgodoses i vardagen är enorma. Redan före det här lagförslaget har sett dagens ljus så har kommunerna sedan länge tvingats ta till helt nya åtgärder för att se till att inte lärarkåren går på knäna.

Samtidigt som det är ett välkommet lagförslag så är det ett oerhört kostnadsdrivande förslag som läggs på bordet. Här kan jag utlova, i alla fall från lag- och kulturutskottets sida, att vi kommer att mycket noga granska landskapsregeringens motiveringar och i vissa fall alltför undanglidande kostnadsbeskrivningar. Det finns en närmast blåögdhet i landskapsregeringens formuleringar av hur lite det här kommer att betyda i den kommunala tillvaron, dvs. det är kommunerna som i första hand som ska betala.

Jag hoppas sannerligen att landskapsregeringen har en beredskap att redogöra för hur man samtidigt kommer att föreslå justeringar av landskapsandelssystemet, när vi kommer att höra representanter för landskapsregeringen i utskottet i slutet av augusti månad.

Talman! Man får en känsla av att den här lagen är skriven med tanke på att det skulle ha funnits en helt annan kommunstruktur på morgondagens Åland än det vi nu de facto kommer att ha, när denna lag träder i kraft. Det tyder också valet av de titlar på, som ska tillämpas inom den nya administrationskulturen, vilket också har påtalats i remissrundan. Men det är en bisak i förhållande till barnens bästa.

Den konfessionslösa utbildningstanken här är intressant. Var och en kommer naturligtvis från Centergruppens sida att få ta ställning till den sidan. Det är naturligtvis helt fritt, som vi alltid gör när det gäller grundläggande trosfrågor. Personligen har jag - trots att jag nu håller Centerns gruppanförande - försökt se helt kallt på frågan om att vi kunde lämna dagens utbildningsupplägg och gå över till en mera neutral utbildning av våra elever till den här delen.

De dubier som jag tycker att vi måste ta på allvar från dem som arbetar med eleverna, är hur vi ska vi få med alla elever i denna obligatoriska undervisningsform när denna lag träder i kraft? Vi måste alla vara medvetna om att det till Åland har flyttat en mångfald under årens lopp. Den här mångfalden gör att man i vissa fall inte vill att ens barn ska ta del av andra religioner i någon form. Inte i någon form! Det här talar jag också om av egen erfarenhet.

Så hur göra med att skapa ett obligatoriskt utbildningsforum där man naturligtvis på ett sakligt, objektivt och neutralt sätt ska försöka förmedla livsåskådning utgående ifrån religionsbegreppen? Hur ska man få föräldrarna som representerar en annan syn än den grundläggande synen, som vi har på trosuppfattningar, utan att desto närmare problematisera det? Så här ser jag en potentiell konfliktsituation som vi kommer att få i morgondagens skolor.

När det gäller frågan om ”svenska som andra språk” så efterlyser jag mera kött på benen från landskapsregeringens sida. Forskningen har visat på att detta med att ha ”svenska som andra språk” är bra för den personliga individen vad gäller att tillgodose språkinlärningen etcetera. Men som jag redan nämnde i replikskiftet med ledamot Eriksson, så finns det ingen bakre gräns för när man slutar bedriva grundskolestudierna på det egna språket. Och då, bästa vänner, utsätter vi kommunerna för en totalt hopplös situation. Hur klara det?

Att redan få fram läroböcker som ser till att studierna ens under de inledande åren håller en kvalitét, kommer att bli en enorm utmaning. Men jag utgår ifrån att landskapsregeringen också här kommer att vara kommunerna till stöd och också vara med och betala. För det är en oerhört kostnadsdrivande struktur som har arbetats fram.

När det då gäller mitt replikskifte med minister Asumaa där jag sade att man tydligen ”inte har läst alla remisser” och svaret var att ”det har man gjort”, så innehåller alltså lagförslaget en paragraf som skulle medföra att när det bedrivs heltidsomsorg för barn under tre år, så får man från kommunen 175 procent av nettodriftskostnaden. 175 procent av kommunens motsvarande verksamhet!

Det är ju jättebra på ett sätt att landskapsregeringen vill privatisera, i det här fallet barnomsorgen. Men nog är det ju märkligt att vi i det fallet skulle ge privatledda barnomsorgsinrättningar en bonus som är 75 procent plus det som kommunerna har att betala för en barnomsorgsplats. Det var därför som jag var lite stygg med minister Asumaa. Är det så här man har tänkt sig, så då är det väl någonting som utskottet får komma till.

När det gäller frågan om behörighet så har vi från Centerns sida varit uppbragta ett antal gånger det senaste året över hur man har tänkt sig att ställa krav på de åländska ungdomar som utbildar sig till grundskolelärare på den svenska sidan. Vi har tyckt att de krav som man till och med fattat ett beslut om, och som sedan har upphävts, har varit alltför överdrivna om vi tänker på att man har tänkt sig att de skulle tvingas till ett års lärarledd undervisning tio timmar i veckan utan lön. Det är ett effektivt sätt att sätta stopp för åländska ungdomar att söka sig hemåt. Det är lite sorgligt att landskapsregeringen inte har brytt sig om den interna remissen, där näringsavdelningen mycket belysande lyfte fram om det faktiskt är på det här sättet man vill diskriminera alla åländska ungdomar som i decennier har valt att studera i Sverige och skapar ett aktivt handelshinder på det här viset.

Det är utgående från den här remissen som man blir orolig när man läser förslaget som skulle göra att behörighetsfrågan i sin helhet ska regleras på förordningsnivå. Det vill säga utan detta lagtings inflytande i någon form. Frågan är om vi faktiskt ska avhända oss den här möjligheten att faktiskt vara med och påverka vårt samhälle och se till att det är öppet för alla åländska ungdomar och inte - som landskapsregeringen har gjort tidigare - resa gränshinder som gör att vi får en sämre rekryteringsbas till de åländska skolorna i framtiden.

Sedan är jag också mycket förvånad över - med tanke på den diskussion som har förts det senaste året - att man inte överhuvudtaget snuddat vid möjligheten att faktiskt övergå till morgondagens skola där kommunerna ges möjlighet att anställa lärare för årskurs typ 4-6 och sedan kunna frångå i allt högre grad det som redan tillämpas i minimal omfattning, systemet med 1-6 års klasslärare. Det är synd att landskapsregeringen, och partierna där, också här struntar i den här biten. Jag är litet förvånad, särskilt över Moderaterna som tidigare i alla fall sagt att man månar om de åländska ungdomarna.

Från Centerns sida är vi nog inte beredda att överlåta den här ansvarsfrågan - en ganska avgörande utbildningsfråga - på landskapsregeringens ministrar och tjänstemän. Tack talman!

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! När det gäller resonemanget kring religionsundervisningen, så tycker jag att ledamot Jansson för fram mycket intressanta aspekter som är viktiga att fundera vidare kring. Jag tror att just det här med att vi under de senaste 20-30 åren har haft en ganska stor inflyttning i vårt samhälle och det finns människor med olika syn på hur samhället ska utvecklas och hur det ska styras och så vidare. Det behöver man också ha i åtanke när man formar den här undervisningen.

Jag tror, precis som ledamot Jansson, att när man ska sjösätta den här reformen så bör man ägna den här biten lite extra tanke. Men jag tycker också att det visar på behovet av att också göra den här reformen och just precis denna bit.

För vad är värre i ett samhälle än att man låter den här typen av tankar få växa helt fritt, utan att man är med och försöker påverka det så att det blir ett demokratiskt tänkande. Så jag tror att det är nödvändigt, men man ska ta i beaktande det som ledamot Jansson tar upp.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack talman! Jo, det är exakt så, ledamot Ehn, som man ska uppfatta mitt inlägg. Ett försök att problematisera i syfte att vi hittar en samsyn hur man ska sjösätta en sådan här reform.

Det är i vissa enskilda fall som så att vi aldrig kommer att få några av eleverna att ta del i andras livsåskådningssynsätt genom en lärarledd undervisning. För att inte utsätta rektorer och ansvariga lärare för alltför hopplösas situationer så måste vi också påvisa hur vi anser att vi kan och bör hantera en sådan situation, i och med att vi i lagen tänker skriva in ”obligatorisk undervisning”.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Som jag sade inledningsvis så tror jag att det är viktigt att problematisera lite och fundera på lösningarna kring det.

Samtidigt är det så att samma sak gäller ett flertal undervisningsämnen där man råkar på liknande konflikter. I biologin kan man göra det. Där skulle man kunna ifrågasätta evolutionsteorin. I samhällskunskapen, i och med att man har annan syn på hur ett samhälle ska styras och så vidare. Så jag tror inte att man får rädas att ta den här diskussionen utan den måste drivas vidare.

När det till sist gäller det som handlar om behörighetskraven så uppfattar jag att den här lagstiftningen - som nu gäller - ger alla möjligheter för kommunerna att också anpassa sina tjänster och tjänsteinnehavares behörigheter som man har utgående från hur skolan kommer att utvecklas framåt. Om man får en 1-3 utbildning så kan man undervisa 1-3 och så vidare. Så jag uppfattar att det finns och att detta lagförslag stöder just den utvecklingen.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack talman! Är det så vi ska läsa förslaget så då välkomnar jag naturligtvis det till alla delar. Då får vi tillsammans i lag- och kulturutskottet se till att vi ger det stödet, som jag tycker att kommer att behövas, så att den kommunala sektorn faktiskt kan uppfatta det som så, att man reglerar skolan utgående från sina egna behov.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack fru talman! Naturligtvis väcker den här religionsfrågan mycket känslor och åsikter. Men själva ämnet, som man tänker ha i den här lagen, innehåller kunskap. Och kunskap är aldrig fel. Att bära med sig kunskap har jag en stark övertygelse om att överbryggar de här gapen och ökar förståelsen mellan olika religioner, mellan olika kulturer och folk och så vidare. Ska vi nå ett bättre samförstånd och ett Åland där alla ryms och förstår varandra lite bättre, så är det här en ganska viktig väg framåt tror jag.

Det kommer inte att applåderas och hurras från alla läger, men ibland måste samhället på ett vänligt sätt peka med hela handen. Det är väldigt viktigt att vi når ett samförstånd och vet vad vi pratar om.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack talman! Ja, till alla delar håller jag med ledamot Wikström till den delen. Det här är nog i sig en reform som har varit efterlängtad på många sätt men som naturligtvis kan få konsekvenser.

Med intresse läste jag det utlåtande som kom från domkapitlet i Borgå stift. Jag såg att de inte i sig säger nej till den här reformen utan helt enkelt anser att det kanske är ett led som ska tas nu i modern tid men att det finns konsekvenser som vi tillsammans är ansvariga att titta på.

Eftersom ledamot Wikström också ingår i utskottet så får vi tillsammans se på hur vi hanterar den sidan.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack fru talman! Tack för det svaret ledamot Jansson. Jag tror att vi har en ganska god samsyn. Det ska bli intressant att höra höranden också gällande detta med småbarnsgrupper, och där man har privata sådana.

Som jag har förstått det - utan att vi har hört alltför många hittills - så rör det sig om att man har en säck med pengar generellt och olika barngrupper. Har man då en privat barngrupp, bara med barn under tre år, så blir det en högre dimensionering och dyrare och därav den här summan med 175 procent högre avgift. Jag antog det när vi resonerade fram att det helt enkelt har att göra med det. Men vi tar och gräver lite till för att få klarhet i det.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag tror att det blir ovanligt många detaljfrågor för utskottet som vi tvingas lyfta. Vi behöver ge vägledning, i synnerhet till kommunerna men naturligtvis också vidare till skolorna, utgående från det lagförslag som finns. Vi har nog en gemensam uppgift där att se till att vi gör en djuplodad och seriös hantering av förslaget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Jag lyssnade på det som ledamot Jansson sade om livsåskådningsämnet. Det var intressanta tankar. Det är uppbyggt på det viset att man ska ge eleverna kunskap och vetskap att kunna hantera de här frågorna. Det är en bra utgångspunkt. Det kanske upplevs som ett eldfängt ämne, men det är uppbyggt så att det ska vara neutralt och att alla elever som går i våra skolor ska kunna delta i det, oberoende av deras sociala, kulturella eller politiska bakgrund.

Det finns också andra skolämnen som eventuellt kan vara i den här gränszonen, som biologi, samhällslära och kanske gymnastik. Så det här kräver förstås en djupare analys.

Har Centern några förslag på hur man skulle kunna lösa det här eller ska vi kanske fundera mera på det i lag- och kulturutskottet?

Ltl Harry Jansson, replik

Jag tror att om vi ska uppnå en lyckad integration - med de nya ålänningar som kommer från helt främmande kulturer - så är det viktigt att vi på alla nivåer, så tidigt som möjligt, inleder en dialog med föräldrarna.

Jag kan konstatera - på basen av den gemensamma erfarenhet som ledamot Eriksson och jag har från Jomala - att det har varit oerhört värdefullt att ha en egen flyktingkoordinator i det här fallet. Att få föräldrarna att förstå vilken värdegrund som det här samhället vilar på. Jag tror att det är endast den vägen, att sakta föra in olika frågeställningar i vardagslivet, som man kan få dem att förstå varför vi i en lag har sagt att deras barn ska vara med i den här formen av undervisning, oavsett deras trosuppfattning.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Jag kan bara hålla med om att det som ltl Jansson säger stämmer. Jag vidhåller fortsättningsvis att det här bör vara ett obligatoriskt ämne, som alla de andra som jag just nämnde.

Det är ju så också att det kan fungera åt andra hållet. Andra människor från andra kulturer och bakgrunder får se hur vårt samhälle resonerar. Man kan se det som en tvåvägskommunikation.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag tror att vi mycket långt har ett gemensamt synsätt här. Huvudsaken för Centern är dock att det inte är en ensam lärare eller en ensam rektor som tvingas stå inför en situation där det inte finns vägledning för hur man ska hantera eleverna.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Johan Ehn

Talman! Efter 24 år får Åland en ny grundskolelag. Det är nämligen så länge som den nu gällande grundskolelagen har gällt. Det är viktigt för att kunna ha vår grundskola på samma, mycket goda nivå som hittills och kanske också utvecklas ännu mera.

Men under 24 år hinner mycket hända. Det är viktigt att vi har det mest grundläggande styrdokumentet för vår grundskola uppdaterad, utgående från de behov som vi känner i dagens samhälle och som vi tror att kommer att behövas framåt.

Parallellt med det här jobbet som har pågått, så pågår det en genomgång av såväl förordning som läroplan för att på ett ännu bättre sätt kunna skapa de bästa förutsättningarna för en god utbildning. Det är ett jättejobb som utbildningsavdelningen för tillfället gör. Ett jobb som är viktigt för våra framtida ålänningar.

Som jag nu har inlett, så är det viktigaste med det här lagförslaget faktiskt att man har moderniserat och anpassat lagstiftningen till vad vi tror att är dagens behov. Utöver det här så vill jag ändå nämna tre förändringar särskilt.

För det första. Barnomsorgslagstiftningen sammanförs med grundskolelagen till en gemensam skollag kan man säga. En konsekvens av detta blir då att barnomsorgen också organisatoriskt flyttar in i bildningsväsendet i kommunerna. Det här lägger en grund för att lättare kunna följa med barnen och deras utveckling för att på bästa sätt kunna stötta också hur man tar sig vidare. Viktigt att nämna är ändå att tyngdpunkten i barnomsorgen även fortsättningsvis ligger på lek och lärande genom lek. Omorganiseringen ger också förbättrade förutsättningar att samutnyttja resurserna mellan barnomsorg och skola, såväl lokalmässigt som med personal.

Den andra punkten jag vill lyfta är att den nya lagen är - till skillnad från vad man kanske kunnat skymta i debatten hittills - en väldigt tydlig satsning på att ge alla som går igenom grundskolan det svenska språket att leva och verka med.

Fler och fler av våra barn och ungdomar har ett annat språk än svenska som sitt modersmål. Det är en realitet som vi har att hantera. Det ställer också nya krav på skolan att ge de här barnen goda kunskaper i just svenska. Det kanske är det viktigaste instrumentet som man har för att överhuvudtaget klara av att hantera det samhälle som vi lever i, dvs. det språk som bygger vårt samhälle.

För att stötta alla elevers inlärning lagfästs, för det första, allas rätt till undervisning enligt ens egna förutsättningar. Det här gäller inte bara i svenska utan faktiskt i alla de läroämnen som finns uppräknade i den här lagen.

Vidare införs ”svenska som andra språk” som ett ämne i grundskolan. Det här görs för att kunna anpassa undervisningen i svenska så att barn och ungdomar som har ett annat modersmål än svenska - och dessutom har svaga kunskaper i svenska - ska ge dem de språkfärdigheter som behövs för att samtidigt kunna tillgodogöra sig övriga läroämnen i skolan.

Vi kan tänka oss detta. Jag kommer som 13-åring till högstadiet och saknar helt och hållet svenska som språk. Jag sätts inledningsvis i en sådan utbildning där jag får de grundläggande förutsättningarna att överhuvudtaget klara mig. Efter det ska jag börja läsa historia, geografi, matematik och allt möjligt annat. Allt sådant som i sig stöder språkundervisningen.

Men att då samtidigt läsa svenska så blir ganska orättvist enligt den läroplan som finns för oss som fått svenska språket med modersmjölken. Därför att jag - som en i årskurs sju gående 13-årig kille – har redan fått en massa kunskap i detta under de tidiga åren i grundskolan.

Jag tror att det är bättre att vi har en läroplan som är anpassad just efter de behov som finns. Kanske det inte är så att ”satsanalys” och ”litteraturkunskap” är det viktigaste för den här eleven att lära sig då. För de facto är det så, att ska man bedöma eleven enligt den läroplan och de bedömningsgrunder som finns, så är risken stor att den här 13-åriga killen kommer att bli underkänd i det här ämnet. Därför ska vi ge denna möjlighet till de här ungdomarna att lära sig språket så att de kan plugga vidare och lära sig svenska ytterligare så att de kan klara sig i samhället.

Det är också klart och tydligt så, att det som är vår målsättning, det är ju att se till att de så småningom ska kunna svenska lika bra som vi som sitter här inne idag.

Det här var lite mera fritt. Jag återgår nu till mitt manus.

Målsättningen är att genom att anpassa undervisningen - särskilt tidsmässigt - ska ge barnen och ungdomarna möjlighet, utan att hamna efter i övrig undervisning, stärka deras kunskaper i svenska så att man under grundskoletiden kan övergå till ordinarie svenskundervisning om det är så att man hinner med det.

Viktigt att nämna i detta fall är också att det faktiskt inte är någonting som eleven eller elevens vårdnadshavare själva bestämmer om utan det är skolan som ska göra den bedömningen. Hur klarar man språket? Rektorn fattat slutligen beslutet om att överföra eleven till undervisning till ”svenska som andra språk”.

Lagen slår också fast rätten för elever som inleder grundskolan utan kunskaper i svenska att få tillräckligt stöd och specialundervisning i det inledande skedet för att så snabbt som möjligt lära sig svenska. Kommunerna ges också rätt att som frivilligt tillvalsämne erbjuda särskild undervisning i elevens hemspråk. Då med syfte att genom att stärka hemspråket också stärka elevens möjligheter att utveckla sina kunskaper i svenska. Dessa åtgärder är viktiga steg för att också i framtiden kunna ligga i framkant när det gäller att bedriva en framgångsrik och lyckad integration av människor som flyttat, och kommer att flytta, till Åland. Så satsningen ligger väldigt mycket i det här paketet på att stötta och hjälpa våra barn och ungdomar att faktiskt få språket.

Om det är det så att det är namnet på det här undervisningsämnet ”svenska som andra språk” som är det som är ett rött skynke och som signalerar fel saker, då är jag för min del när som helst beredd att gå in och göra en förändring av det. Jag kan kalla det för ”svenska två” och jag kan kalla det för ”svenska för elev med annat modersmål.” Det viktiga för mig är att vi fortsätter det mycket viktiga arbetet som vi har gjort under många, många år för att faktiskt integrera människor in i det åländska samhället.

Jag lämnar språket och går till den tredje punkten som jag tycker är viktigt. I föreliggande förslag föreslås också att den tidigare konfessionsbundna undervisningen i ämnet ”religion” görs om till det konfessionslösa läroämnet ”religion och livsåskådning”.

Här tål det att nämnas att nuvarande lagstiftning är formad så att religionsundervisningen ska ske enligt den religiösa åskådning som majoriteten av på Åland boende tillerkänner sig. Idag är det den lutherska läran som är i majoritet. Men tittar jag på prognoserna, till exempel för Mariehamns församling, så kommer vi redan år 2033 att ha mindre än 50 procent som tillhör den lutheranska kyrkan. Det kommer att få helt nya konsekvenser för vad det då är för grund som vi ska lägga för religionsundervisningen.

För mig har det här handlat om att ge den här mötesplatsen för barn och ungdomar att ta sig an och hitta respekten för varandras olika syn på livet. Det är precis på samma sätt som vi har det i samhällskunskapsundervisningen. Även där finns liknande aspekter av detta, där det handlar om att vi överför respekten för demokrati, ett samhälle med öppenhet och där vi respekterar varandra. Det tror jag att är viktigt att komma ihåg och att det här signalerar vi väldigt tydligt.

Men det som ledamot Jansson var inne på så är det naturligtvis viktigt att vi också resonerar kring de här bitarna framåt.

I belysningen av den utveckling som har skett, såväl i vårt eget samhälle som i världen - med människor med olika kulturell och religiös bakgrund som i allt större utsträckning lever sida vid sida, samtidigt som det finns krafter som vill polarisera skillnaderna och skapa konflikter och spänningar med dessa som grund - så finns det all orsak att se till att alla elever gemensamt undervisas i ämnet religion och livskunskap. Att den vägen tillsammans kunna diskutera skillnaderna och lära sig faktagrund av kunskap samtidigt som det ger tillfälle till konstruktiva diskussioner om såväl likheter som skillnader. Då ges det också goda förutsättningar att bygga upp ömsesidig respekt för de grundläggande rättigheterna att få tro och tycka som man vill utan att förtrycka andra.

Viktigt är här att poängtera att detta på inget sätt ändrar den värdegrund och de värderingar som vårt samhälle och vår skola idag är uppbyggda på. Fortsättningsvis vilar dessa värderingar på vår självstyrelse, vår historia och våra traditioner. Fortsättningsvis kommer skolan att lyfta och fira högtider som jul, påsk och midsommar. Fortsättningsvis kommer vi att sjunga ”Den blomstertid nu kommer” och ”Stilla natt” på avslutningar och julfester.

Det som vi gör med detta förslag är att vi skiljer på vad som är religiös uppfostran - som är familjens och trossamfundens uppgift - och kunskapen om ämnet religion, som onekligen är skolans huvudsakliga uppgift.

Bästa kolleger! Det finns naturligtvis långt mycket fler förändringar som skulle förtjäna att lyftas upp i en remissdebatt som den här. Men det är, som jag så här långt har nämnt, ändå det mest väsentliga att vi får en modernisering. Jag känner en stor trygghet i att detta dokument framarbetas genom ett samarbete såväl mellan de verksamma i skolan och landskapsregeringen men också genom det arbete som genomfördes i den parlamentariska kommitté som lade grunden för det fortsatta lagberedningsarbetet.

Som vi all vet så har Åland visat goda resultat när det gäller våra elevers kunskaper. Det visar Pisaundersökningen och annat på. Den viktigaste orsaken till det hittar vi antagligen i mycket kunniga och engagerade lärare och personal, men också i en skol- och utbildningspolitik som har varit stabil och befriad från politisk prestige och budgivning. Se på exemplet Sverige där det ser helt annorlunda ut.

Gällande det sista - detta med att vara befriad från politisk prestige och budgivning - så hoppas jag för min del att det är något som vi kan hedra också framöver. Jag ser fram emot att få diskutera detta lagförslag vidare tillsammans med kollegerna i lag- och kulturutskottet. Tack talman!

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Ehn för ett väldigt bra anförande! Jag tror, precis som ledamot Ehn, att man inte riktigt förstår bakgrunden till namnet ”svenska som andra språk.” Man läser rubriken och sedan missuppfattar man hela syftet med det. Och det är synd. För den absolut viktigaste åtgärden som finns, när det gäller nyinflyttning, är att lära sig språket. Det ger en social samvaro och det goda möjligheter att idka studier.

Som medlem i gymnasiestyrelsen så riktar jag ett stort tack till utbildningsavdelningen och ministern och hela regeringen. Det här lagpaketet kommer att göra även gymnasiet till en starkare skola per automatik. Och ser vi vad Åland behöver, så behöver vi bli flera, vi behöver inflyttning och vi behöver få nya kompetenser. Det får vi genom att just använda ”svenskan som ett andra språk”. För det är precis det som ledamot Ehn säger. Det är det som är nyckeln till övriga ämnen i grundskolan. Lär man sig språket (… taltiden slut).

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Man lär sig mycket under den tid som man håller på med politik. Tydligen var det så att genom att just använda den här benämningen ”svenska som andra språk” så har det väckt mycket känslor.

För att man ska förstå innehållet i vad det betyder så måste man gräva ganska djupt. Vi har varit dåliga på att pedagogiskt förklara vad det egentligen betyder. Jag kan säga att jag ångrar det nu, med tanke på den del som jag har haft i denna process tidigare.

Men det jag också kan känna ibland är att man försöker använda det här som ett sätt att faktiskt på allvar välja att missförstå, polarisera och skapa debatt i den här frågan helt i onödan, vilket skulle vara väldigt dumt för det åländska samhället och för den åländska utbildningspolitiken framåt.

Jag vidhåller det som jag sade i mitt anförande. Att vi har lyckats hålla ihop och jobba med de här frågorna parlamentariskt under alla år, det har varit en av de stora vinsterna i åländsk utbildningspolitik och det hoppas jag att vi ska kunna fortsätta med.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Jag vill lite halvt raljera. Enligt min åsikt så går Åland idag redan miste om väldigt många duktiga kompetenser på grund av att dessa personer inte kan språket och inte har kunnat språket till den grad som de skulle ha behövt när de studerade.

Vi ser kedjan grundskola-gymnasiet. Det är ett stort steg att gå från grundskolan till gymnasiet. Och har du då inte språket med dig så är din valfrihet sämre. Du kanske har en önskan att bli någonting men du kanske nedgraderar den önskan eftersom du vet att du inte klarar av det. Eller du kanske inte rent generellt klarar av det. Så den här språkbiten är den absolut viktigaste för att vi ska växa på Åland när det gäller studier, integration och inflyttning.

Jag håller med att ”svenska som andra språk” kan vara förvillande om man inte sätter sig in i det. Men det är en oerhört viktig del i det här lagpaketet.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Ja, jag delar fullt ut den här synen. Jag tror säkert att vi under de här åren har tappat några som kunde ha kommit längre om vi hade haft möjlighet att stötta ännu mera.

Jag har förundrats - under den tid som debatten har pågått kring denna fråga - och nästan känt hur det har raljerats kring den här satsningen och att det skulle vara någonting fult. Att vi försöker sälja ut självstyrelsen eller det svenska språket, när det är precis tvärtom som vi nu gör. Vi går in med ett så ett brett paket som möjligt för att ge dem som flyttar hit möjlighet att lära sig svenska.

Jag ska också säga att jag är jätteöppen för att höra alternativen till detta och om hur man vill göra i stället. Men samtidigt också en analys över varför det som vi föreslår nu är så otroligt fel, annat än att namnet i så fall är fel.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Sara Kemetter

Tack fru talman! Grundskolan i Finland infördes gradvis på 1970-talet och ersatte då den tidigare folkskolan, medborgarskolan och mellanskolan. Alla barn ska i grundskolan ges likadana möjligheter till fortsatta studier. Förutom själva undervisningen så ska skolresor, lunch, skolmaterial, skolhälsovård och elevvård i de flesta fall vara helt kostnadsfria för eleven.

Men det är inte klart för alla att grundskolan var något bra då man införde den. Man oroade sig för att den nya skolan inte skulle vara disciplinerad och inte lära barnen någonting. Förändringar som påverkar våra barn väcker alltid oro, känslor och diskussioner. Det har också den här debatten gjort för vi debatterar en av de största förändringarna på länge. Nämligen att utbildningsverksamhetsformerna barnsomsorg, grundskola och grundskoleutbildning för andra än läropliktiga förvaltas gemensamt i kommunen. Avsikten är alltså en administrativ sammanhållen utbildningsverksamhet som stöder samsynen bland våra lärare och samverkar mellan skolan och barnomsorgen, både administrativt men också nere på golvet.

Lagen har gett oss en ram. Men det är sist och slutligen i läroplansarbetet där det klargörs vad eleverna ska lära sig och vad som lärarna är tvungna att följa. Det är i läroplanen som vi garanterar jämlikhet och kvalitet i utbildningen och goda kunskaper och förutsättningar för att eleverna ska kunna växa, utvecklas och lära sig.

Fru talman! Förundervisningen i barnomsorgen föreslås bli avgiftsfri och en förenkling av regelverket sker. För oss Socialdemokrater är det här glädjande och framförallt att barn i behov av särskilt stöd får stöd i lag i de stödformer som tillhandahålls idag. Alltså allmänpedagogiskt, specialpedagogiskt och mångprofessionellt stöd. Bestämmelser om undervisning i särskilda situationer, t.ex. vid sjukhusvistelser och undervisning i olika flexibla undervisningsformer, kommer också nu att stödas med lag. Krav att ta i beaktande och tillgängligheten tydliggörs nu, både inom barnomsorgen och inom skolans inomhus- och utomhusutrymmen, just för barn med funktionsnedsättning. Också papperslösa barn får nu rätt till tillfällig barnomsorg och skolgång. Inget barn ska alltså nekas möjlighet till utbildning och stöd. Vi Socialdemokrater är väldigt stolta över att det nu finns klara och tydliga förhållanden i lagen. Det är bra att en gemensam barn- och elevhälsa blir verklighet så att inget barn, som är i behov av hjälp, ska behöva falla mellan stolarna på grund av tystnadspliktsregler eller andra frågor. Men också att barnomsorgen ges rätt till elevhälsans kurators- och psykologtjänster. Allt det här har vi väntat på och med framtidstro så ser vi på de här pedagogiska förändringarna.

Vi vill med det tacka ministern och utbildningsavdelningen för goda diskussioner, för lyhördhet och för demokratiska arbetsmetoder som faktiskt varit det här lagförslaget till fromma.

Fru talman! Det finns nog mycket gott att säga och det är bra att vi nu har den här lagen i lagtinget.

Vi Socialdemokrater skulle dock gärna ha sett ytterligare skrivningar om möjligheterna att ge en resursskola som skulle ha kunnat ha ett tydligare mandat att hantera de problem som vi ser med barn som sitter hemma under långa perioder och vägrar att komma till skolan. Barn och ungdomar som är marginaliserade och som har stora svårigheter med utåtagerande, missbruksproblem och eventuellt kriminalitet. Vi ser också barn som lider av sjukdom och psykisk ohälsa. För dem skulle vi ha behövt tydliga skrivningar på en resursskola. Men vi hoppas att det kommer framöver.

Socialdemokraterna är glada nu att grundskolelagen ligger i lagtinget och att vi har en förbättrad skola redan 2021.

Vad gäller de nya bestämmelserna i läroplanen om religions- och livsåskådningskunskap, så har gruppen inte varit enig. Jag kommer i ett skilt anförande att föra fram mina åsikter kring denna fråga.  Det här var alltså Socialdemokraternas gruppanförande och jag tackar för ert lyssnande.

Ltl Axel Jonsson

Tack fru talman! Jag ska ägna mig åt tre områden i det lagpaket som innehåller en bred uppsjö av olika teman och förändringar. Men jag kommer att fokusera på tillgång till barnomsorg och skola, språk och integration samt åländska läromedel.

Om vi börjar med det första - tillgång till skola - så tycker jag att det är en fin utveckling som föreslås i det liggande lagförslaget. Att man i större utsträckning ska beakta barnkonventionen så att man ges tillgång till den åländska barnomsorgen och skolan oavsett vilket barn man är. Det sänder en signal om att varenda unge ska vara välkommen till den åländska barnomsorgen och den åländska skolan och som jag tycker att är väldigt fin och som givetvis rimmar med att alltid försöka se till barnets bästa när det handlar om den här typen av frågor.

Som det har påpekats i många remissutlåtanden så föranleder det här givetvis kostnader för kommunerna. Jag hoppas verkligen att det här är någonting som regeringen diskuterar, på vilket sätt man kan förstärka landskapsandelssystemet för att se till att man kan sända en sådan här signal till de barn som bor och vistas på Åland. Att man alltid ska vara välkommen till den åländska skolan. Men att också regeringen tar ett ansvar för att finansiera dessa merkostnader. Det är ju rimligt när man påför kommunerna nya uppgifter.

Vad gäller språk och integration så föreslås två väsentliga förändringar.  Nämligen att kommunerna kan införa hemspråksundervisning och att man inför ”svenska som andra språk” som ett separat språk i lagen. I praktiken har ju ”svenska som andra språk” tillämpats i flera åländska skolor redan idag. Man har känt sig tvungna att göra det för att kunna bedriva en fungerande undervisning. Så det är ett naturligt steg i rätt riktning även om namnet/begreppet kanske kan föra tankarna fel. Men ser man det ur individens perspektiv så är det naturligt.

Samtidigt så vill vi från Ålands Framtids sida lite problematisera den utveckling som vi ser i skolan över lag, men också på det här området när man delar upp grupper i olika nivåer. Det finns alltid en risk att det blir stigmatiserande, att den här gruppen har ”svenska som andra språk” och de duger minsann inte, eller att de inte är tillräckligt bra för att vara med i den grupp som har ”svenska som första språk”. Det här är en utveckling som kan - om den hanteras på ett felaktigt sätt - leda till att vi skapar en större segregation i stället för en starkare integration, vilket är avsikten med det här förslaget. Det tycker jag att är viktigt att man har med sig i det här sammanhanget. Att man funderar på det och ser till att målet med undervisningen i ”svenska som andra språk” ska vara att få eleverna till samma nivå, också i den svenska undervisningen.

Att lära sig det svenska språket måste ju vara den åländska grundskolans främsta uppgift. När man har gått ut grundskolan ska man åtminstone kunna läsa och skriva svenska. Skulle vi ha ett så enkelt och tydligt formulerat mål som vi var ense om, så tror jag att vi skulle vinna mycket på det. ”Läsa och räkna” brukar man säga.  Men det är svårt att räkna om man inte kan läsa. Så att läsa är absolut det viktigaste, också för integrationen förstås.

Därför är vi också tveksamma till att man ska införa en så pass luddig formulering om hemspråksundervisning som nu finns. Man ger inte eleven eller individen någon rätt till hemspråksundervisning, utan man ger kommunen någon slags möjlighet ”att erbjuda” men utan att stipulera några objektiva krav eller förutsättningar för när det här ska vara aktuellt. Det enda som man diskuterar i de här sammanhangen är att man säger att ”det kan finnas möjlighet” för t.ex. papperslösa att få möjlighet till detta.

Samtidigt har det påpekats i remissutlåtandena att det finns skolor i dag som har 20 - 25  hemspråk att beakta. Om man ger en av de här eleverna rätt till hemspråksundervisning, hur ska man då kunna neka någon annan begäran som kommer från en förälder med en ansökan om hemspråksundervisning på ett sätt som likabehandlar eleverna och kommuninvånarna i det här fallet? Till det ger man ingen vägledning från landskapsregeringens sida i lagen eller i detaljmotiveringen. Det här anser jag att är väldigt viktigt. Det gör att vi sätter kommunerna i en svår situation. Man behöver i och för sig inte gå in i hemspråksundervisning. Men om man gör det i ett språk, då måste man vara medveten om att man kanske också blir tvungen att göra det i 20 - 25 andra olika språk. Det här är en fråga som vi inte kan lämna utan att fundera noggrant på den.

Därför skulle vår linje, från Ålands Framtids sida, vara att satsa mera resurser på att stärka undervisningen i ”svenska som andra språk” och om möjligt integrera hemspråksundervisningen i denna undervisning. Men inte riskera en situation där vi behöver lägga massor av resurser på hemspråksundervisning, förstås på bekostnad av övrig verksamhet i skolan.

Det här har också framkommit i flera remissvar under remissrundan och jag hoppas att det är någonting som man kan ta till sig i lag- och kulturutskottet när man funderar över detta.

Alla resurser i skolan ska fördelas och prioriteras. Vi menar att undervisningen i ”svenska som andra språk” är betydligt mera motiverad i det här sammanhanget. Jag hoppas också att man kan ta del av den forskning, den kunskap och de erfarenheter som finns av hemspråksundervisning och om möjligt integrera det i ”svenska som andra språk”. I stället för att införa det som något separat institut.

Avslutningsvis, fru talman, så kan man läsa i Avd. III, 2 kap. 5 § att kunskapen om självstyrelsen, Ålands kultur och demilitarisering ska vara ett mål som eftersträvas i de åländska skolorna. Mot den bakgrunden menar vi att vi borde fundera på att återupprätta den åländska läromedelscentralen i någon form och utarbeta ordentliga åländska läromedel för att man ska kunna få en gedigen kunskap i de här oerhört centrala områdena i de åländska skolorna. Så att man vet vad Åland är och vad Åland innebär och att vi gör det med ett eget material.

Man kunde också föra den diskussionen - och vi vill aktualisera den nu - att man också i större utsträckning skulle utarbeta åländska läromedel också i de andra ämnena som utgår från Åland, i stället för att som vi har det nu i t.ex. historieundervisningen, där man börjar med Europa och sedan går man ner på Finland. Eventuellt - om man hinner med det - så kommer man in lite på Åland också.

Man borde alltid utgå från det åländska perspektivet och göra Åland till ett epicentrum i den åländska undervisningen. Då bidrar man också till en ökad förståelse om vad Åland är och vad självstyrelsen och demilitariseringen är och om Åland som en nation. Tack talman!

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Det var två stycken goda påpekanden som vi ska ta med i fortsättningen av behandlingen i utskottet som kom här nu också.

Risken för segregation och så som ledamot Jonsson beskriver det, så är det absolut viktigt att vi funderar över hur man motverkar det här. Samma sak gäller hur man på ett så rättvist sätt som möjligt kan hantera hemspråken.

Jag tror att mycket av det här kan vara svåra att reglera i lagstiftningen rakt av. Däremot så tror jag att det är viktigt att man visar på att detta finns med när man sedan ska slå fast läroplanerna. Det är just i läroplansdokumenten som jag tror att det som ltl Axel Jonsson nu resonerar kring, ska styras på ett tydligt sätt. Då kan vägledning behöva finnas också från hur lagtinget resonerar i de motiveringar som finns från utskottets sida. Jag tycker att det var väldigt bra att ledamot Jonsson lyfte detta på det sätt som nu gjordes i det här anförandet.

Ltl Axel Jonsson, replik

Problemet är ju när man för in hemspråksundervisning som ett separat ämne i lagstiftningen. Då uppstår genast frågan ”okej, vem har rätt till hemspråksundervisning?” Eftersom man inte förtydligar det i lagen så måste man gå till någonting annat. Och har du en elev som har beviljats hemspråksundervisning, men elevens kompis som sitter i bänken bredvid inte beviljas hemspråksundervisning, så är det klart att det blir en situation som kommunen måste bemöta på ett eller annat sätt.

Möjligen kan man reglera det i läroplanen. Men målsättningen är ju alltid att vi ska reglera individens fri- och rättigheter i lag. Och det har man gjort genom att införa ett embryo till hemspråksundervisning men utan att definiera under vilka förutsättningar som man verkligen ska få den. Det tycker jag att är en problematisk situation, om vi nu ska sträva efter likabehandling av våra elever enligt lagstiftning.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Jag tror precis som ledamot Jonsson, att vi behöver titta närmare på den där biten och hur vi kan hantera den på bästa möjliga sätt. Vi har ju i och för sig redan idag i skolan - när det gäller valfria ämnen - ett ganska stort och brett utbud när man gör tillvalen, men där man inte alltid kan vara säker att få just det som man väljer. Så jag tror att det är någonstans där som man måste börja.

Vi har också valt - när det gäller de valfria ämnena - att vi gått in och gjort läroplanen för vissa som normalt sätt väljs och som man då stöttar från landskapsregeringens sida, att kunna ordna också för skolorna i de här sammanhangen.

Men vi ska absolut fundera vidare kring huruvida det här kan vara ett större problem eller ett mindre problem att hantera, och var man ska göra det. Det är väsentligt att vi inte hamnar i situationer där vi på ett alltför uppenbart sätt sätter människor i olika situationer. Även om det alltid kommer att vara på det sättet, att beroende på hur många det är som väljer så kommer det att kunna ordnas eller inte (… taltiden slut).

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det var ett väldigt positivt anförande av ledamot Jonsson. Jag var riktigt glad när jag lyssnade på det. Det var ett resonerande som just tog fasta på sak.

Men det var särskilt ett uttryck som jag tycker att var så positivt. Det var det här med att ”alla ungar ska med”. Det här är att verkligen se på den här lagen på det sätt som jag tycker att vi alla borde göra. Det är ”barnet i centrum”. Det är barnet som vi ska tänka på.

Visserligen kommer det här att kosta och det var också ledamot Jonsson inne på. Det blir säkert tungt för flera kommuner att bära. Men när vi lagstiftar så måste vi ha människan i centrum och se till att göra det allra, allra bästa.

När det gäller stigmatiseringen så återkommer jag till det.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är bra om vi är överens om det. Men då skulle det också vara välkommet - kanske vicetalmannen kan svara på det - om man nu förbereder någon form av reform också av landskapsandelarna till den delen att man kompenserar kommunerna för de merkostnader som det här lagförslaget föranleds av.

Det har väckts en ganska omfattande kritik om att det bygger på lite väl optimistiska kalkyler, just till de delar som gäller kostnaderna. Är detta en fråga som vicetalman Eriksson - som regeringsföreträdare - kommer att se till att vi får ett förslag på till lagtinget, om förstärkta landskapsandelar? Att vi inte lägger på kommunerna ytterligare kostnadsbördor och skyldigheter och sedan lämnar vi åt kommunerna att fundera om man ska höja skatterna eller skära i annan verksamhet.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Diskussionen om stigmatisering när det gäller "svenska som andra språk" så tror jag att det redan idag finns en risk för att människor och barn hamnar i olika grupper. Det uppstår på så sätt också en stigmatiserad situation. Men den här lagen ger nu redskap att se till att faktiskt alla ungar har möjlighet att komma med. Vi ska stifta lagar som är till det allra bästa för medborgarna. Med den här lagen så gör vi det.

Sedan vill jag inte ge mig in i en ny kommunstrukturdiskussion, för det blir lätt så när vi börjar diskutera vad kommunerna har råd med.

Jag tror att det kommer att bli svårt att med 16 kommuner sköta den här lagen och också de socialvårdslagar som ligger i lagtinget. Men då blir det en annan debatt.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det håller jag med om. Samtidigt är det ju så att vi måste vara medvetna om att oavsett vilken kommunstruktur som vi har, så om vi påför kommunerna nya uppgifter så innebär det kostnader som ska finansieras någonstans. De pengarna kommer ju inte från ovan av en kommunstrukturreform utan de ska tas från någonting annat. Då är det klart att vi som lagstiftare - när vi påför kommunerna nya ansvarsområden – också måste vara med och bära en del av den kostnaden. Allt annat blir ansvarslöst menar i varje fall jag.

Jag ser fram emot att regeringen klargör hur man tänker sig att den här finansieringen ska lösas av de många, nya och vällovliga ålägganden som vi ger kommunerna med den här lagstiftningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Ledamoten hade ett välbalanserat anförande men i slutet så hajade jag till när man lyfte fram att i historieundervisningen så ska Åland ses som ett epicentrum.

Om man tittar på forskaren Ulf Salander som har gjort en pedagogisk forskning bl.a. kring polska läroböcker under sovjettiden, där man främjade Polen som en identitetstat, så ledde det ju så småningom till att Polen började se sig själva som självständigt eftersom man riktade sig mot en mera folklig historia.

Bara med det här exemplet så vill jag belysa hur viktigt det är att det är flera människor och flera kunniga pedagoger och andra tjänstemän som ser över vår läroplan. Från vårt parti så hoppas vi nog att vi ser Åland som en del av Finlands och Sveriges historia men att vi inte kanske diskuterar riktigt i de banor som Ålands Framtid nu för fram.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det polska exemplet blev lite svårt att begripa, att Polen som under Sovjettiden var utsatt för ganska hårt kulturellt förtryck från Sovjet och att det skulle vara något problematiskt med att man började införa en mer polskorienterad undervisning. Det är ungefär samma problem som vi behöver lösa här på Åland.

Vi har en tendens att vi i vår undervisning och i våra samhällsstrukturer i övrigt integrerar oss mera med finländska system och finländskt tänkande - vilket också har avspeglats i undervisningen där man utgår från finländska läroböcker till exempel - samtidigt som vi har målsättningar i vårt utkast till grundskolelag att man ska ha en god kännedom om självstyrelsen och om demilitariseringen och den åländska kulturen. Då är det väl naturligt att man börjar från ett åländskt perspektiv och ser till att vi har en egen utbildningspolitik också på det här området.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Jag vill förtydliga att historieämnet är en betydelsefull del till att skapa en gemensam identitet. När du undervisar historia i lågstadiet så börjar du kanske med din egen familj och din familjs historia. Du utgår alltså från individen. Du tittar ”jaha, hur ser lokalsamhället ut, det är kanske Mariehamns historia”. Men sedan när du börjar tala om de stora samhällsförändringarna, då kan inte mera Åland ses som ett epicentrum utan då måste vi nog utgå från ”var startade medeltiden och var startade romartiden?” och så vidare. Man måste så klart känna till sin egen identitet och sin egen historia men ändå relatera den till det som händer runtom i världen. För annars får vi ett väldigt starkt nationalistiskt samhälle vill jag påstå.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tror att vi är överens egentligen i sak och som ledamot Kemetter sade ”för att förstå omvärlden behöver man kunna förstå sig själv”. Det är där jag menar att undervisningen idag har sina brister.

Om man ser till det läromaterial som vi har och om vi ser på vilket sätt det är integrerat till den åländska undervisningen idag, så finns det mycket, mycket att jobba på och mycket, mycket att utveckla. Det är det som jag vill lyfta fram.

Vi borde utarbeta bättre åländska läromedel för den här undervisningen. Vi borde se till att den här undervisningen får en bra och given plats också i den åländska grundskolan och inte som ett bihang till den finländska historien till exempel, som det på många sätt är i dagsläget.

Det förvånar mig egentligen att vi inte kunde vara eniga om att utveckla det här området som är eftersatt i de åländska skolorna idag.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Lantrådet Katrin Sjögren

Talman! Jag ska fatta mig kort. Mycket intressanta diskussioner, men jag kan ändå inte låta bli. För mig så är det här en glädjens dag. Jag tror att jag har väntat i sex, sju år på en ny grundskolelag, så det känns extra, extra fint. Det här är faktiskt en av den här mandatperiodens absolut allra viktigaste lagar. 

Den har tagits fram fast det blev tajt på slutet. Tack och erkänsla till remissinstanserna som faktiskt lyfte sig i håret och gav remissutlåtanden under en ganska kort tid. Hur man har tagit fram den här lagen har varit väldigt demokratisk. Och det ska utbildningsavdelningen ha också all heder och tack för.

Man har haft en parlamentarisk grupp, man har haft en sakkunniggrupp, man har haft öppna seminarier för medborgarna och man har också hört dem som den här lagen berör mest, nämligen barnen och ungdomarna med hjälp av Rädda Barnen. Så det har varit ett fantastiskt arbete.

Barnomsorgen och skolan är faktiskt en av våra allra mest demokratiska institutioner. Vilken annan institution i vårt samhälle kan ge människor likartade möjligheter som barnomsorgen och skolan kan göra? Vilken annan institution kan utvidga socioekonomiska skillnader?

När det gäller barn och unga så tycker jag att det finns speciellt två lagar som har särskild betydelse. När det gäller utveckling av fri- och rättigheter för barn och unga så är det just landskapslagen om barnomsorg och skola och när det gäller skydd så handlar det om barnskyddslagen.

Jag vill helt kort kommentera några områden som har varit föremål för diskussion här. Dels kostnader, dels språk och religionsundervisning.

När det gäller kostnader så är kommunens primära uppgift att vara serviceproducent. Jag tycker att man har lite fel infallsvinkel i hela det här. Agerar vi proaktivt, agerar vi förebyggande - vilket den här lagen har fokus på - så kan vi förhindra väldigt mycket humanistiskt lidande men också spara väldigt mycket pengar. Flera har varit inne på det också. Man kan redan tidigt se när barn och unga behöver extra stöd. Nu lagfäster vi det. Jag är helt övertygad om att vi kan minska och förebygga psykisk ohälsa, missbruksproblematik, underlätta för barn som har funktionsvariationer, speciellt neuropsykiatriska funktionsvariationer. I det långa loppet så kommer det att spara både lidande och pengar samt förebygga marginalisering och utanförskap av barn och unga.

När det gäller språket och det som har varit föremål för diskussion - speciellt hemspråksundervisning - så står det ”kan”. Det är ett absolut första försiktiga steg. Man kan tänka sig att skolorna kan erbjuda det för de vanligaste hemspråken. Man kan tänka sig att man så småningom reglerar det på förordningsnivå, som också flera har varit inne på. Man håller på att tar fram läroplaner. Men jag tycker också att man behöver ha ett individperspektiv när det gäller hemspråksundervisning. Min uppfattning är att de allra flesta skolor verkligen försöker och slår knut på sig själva för att skräddarsy lösningar till barnen.

Om vi tänker oss ett scenario. Det har varit krig i Syrien i fem år och det kommer ett barn till Åland som kan vara 10 - 12 år och som aldrig har fått gå i skola. Då är det väldigt svårt att börja lära och tillgodogöra sig svenska, om man inte ens kan läsa och skriva på sitt modersmål.

Det kan också flytta barn hit som ska börja i första klass som ska lära sig svenska och samtidigt lära sig att läsa och skriva. Så det gäller hela tiden att se till barnets bästa och ha med sig individperspektivet.

Lite förvånande tycker jag att diskussionen om ”svenska två” har varit. Den har vi ju haft i åratal! Vi har haft ”svenska två” i åratal och landskapsregeringen har gett medel och stöd till kommunerna. Det har varit oreglerat men blir nu lagfäst och mycket tydligare. Så den diskussionen är lite förvånande ur mitt perspektiv i alla fall.

Sedan frågan om religionsundervisning och livsåskådning. Min åsikt är att vi ska läsa religionsvetenskap. Jag delar uppfattningen att det säkert krävs ett respektfullt förarbete. Men religion är faktiskt som vilket ämne som helst och jag tycker att det är väldigt viktigt att vi som är lagstiftare också har barnens bästa för ögonen, också när det gäller det här. Vi ser också en tendens att man ifrågasätter alltmer från de vuxnas sida. Måste man ha religion? Måste faktiskt flickor ha träslöjd? Måste man ha gymnastik? Man ifrågasätter att man har HBTQ-undervisning i skolorna. På vissa ställen i världen ifrågasätter man evolutionsteorier och biologi. Här tycker jag att det finns ett vuxenansvar för att man hela tiden ska ha barnens bästa framför ögonen.

Där ser vi att vi finns mitt i. Jag tror att Finland har 13 olika läroplaner för religionsundervisning. Vi har både religionsundervisning och livsåskådning. Jag tycker att det är helt rätt. Flera har påpekat fördelarna med att man har en gemensam religionsundervisning.

Det var kort några saker som jag ville ha sagt. Men summa summarum. Det är en fantastisk lag och jag vill avsluta med att dels önska lag- och kulturutskottet lycka till i det här mycket, mycket viktiga arbetet. Det är ni som tar över stafettpinnen nu. Jag vill sluta med 4 §. ”Då barnomsorgen och grundskoleutbildningen planeras, ordnas och tillhandahålls samt i allt beslutsfattande som gäller barnomsorg och grundskoleutbildning, ska man i första hand se till barnets bästa. Med barn avses varje människa under 18 år. Barn ska ha en möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som gäller dem. Barnets åsikter ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.” Tack!

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Det är också för Socialdemokraterna en glädjens dag, precis som jag lyfte fram i vårt gruppanförande. Så negativ tycker jag inte att diskussionen har varit.

Däremot lyfte lantrådet upp det här med ”religionsundervisningen och livsåskådningsundervisningen” och att det nu slås samman till ett ämne. När det system som man har i Finland kom till - där man har valbarhet i livsåskådning - så baserade det sig ganska starkt på en stark lagstiftning, nämligen grundlagen. Man menade, enligt vår grundlag, att alla har rätt till religions- och samvetsfrihet och en rätt till jämlik behandling och yttrandefrihet. På de här grunderna - med hänvisning till dessa tre lagparagrafer i grundlagen - så valde Finland att införa valfrihet, att man själv kan välja.

Jag vill också förtydliga att enligt läroplanen idag är skolan religiöst, konfessionellt och partipolitiskt obunden.

I Sverige - för att hantera grundlagsproblematiken - så har man infört möjligheten till friskolor (… taltiden slut).

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag anser att vi ska ha religionsvetenskap. Jag anser att vi precis på samma vis som vi läser historia så ska vi läsa religion.

Ltl Sara Kemetter, replik

Fru talman! Det är ju så att lantrådet har huvudansvaret för all lagstiftning. Min fråga var hur lantrådet ser på grundlagsproblematiken som jag just anförde i min replik?

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Skulle jag ha sett någon grundlagsproblematik - eller skulle vi ha bedömt att det skulle vara någon grundlagsproblematik - så skulle vi ju inte ha fört den här lagstiftningen till lagtinget.

Sedan återstår det, som vi alla vet, lagstiftningskontroll via Ålandsdelegationen och via presidenten.

Men jag tycker att om man har barnets bästa framför ögonen så ska man ha konfessionslös religionsundervisning. Det är väldigt många idag som har tagit upp flera fördelar med det. Religionsutövande tycker jag att hör till hemmet och den privata sfären.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack fru talman! Tack fru lantrådet för intressanta synpunkter! Ni tog upp hemspråket, som har diskuterats flera gånger. I en tidigare replik sade ministern att ”det gällde analfabeter”. Nu nämner ni att det ska gälla de vanligaste språken. Det tycks ju finnas väldigt stora oklarheter.

Tittar man på de vanligaste språken på Åland efter svenska och finska så har vi rumänska, lettiska, estniska, ryska och thai. Det skulle nog bli ganska stora extra kostnader om vi ska ha hemspråksundervisning på det sättet. Hur har ni tänkt er riktigt?

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! I lagen står de fortsättningsvis ”kan”. En av portalparagraferna, 4 §, säger ”barnets bästa”. Min uppfattning är att man är fullt kapabla att bedöma det i flera av våra grundskolor redan idag.

Jag tog som exempel att det här är ett första steg. Det är mycket möjligt att vi behöver reglera det här också på förordningsnivå. Men det står inte ”ska”, det står ”kan”!

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack fru talman! Ja, jag vet att det står ”kan”. Det stod nämligen ”ska” i en tidigare version.

Sedan det andra, kostnaderna. Också efter debatten i går var journalisterna rädda för att det här är en lag som blir kostnadsdrivande för kommunerna. På sidan 17 står det att man ”inför ikraftträdandet av den föreslagna lagen kommer att göra en närmare analys av förslagets påverkan på landskapsandelssystemet” osv.

Borde man inte nu i det här skedet - före vi tar lagen - noggrannare se på detta? För det är nog lite slarvigt det här med vilka effekter det får på kostnaderna. Borde vi inte ta kostnaderna nu så vi vet det före vi tar lagen?

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag tycker att det är ett mycket bra förslag och det var en uttrycklig begäran från kommunerna att man skulle ha lite längre ikraftträdelse. Vi vet inte de exakta kostnaderna.

Jag vet att ledamot Toivonen verkligen vill ha en siffra svart på vitt. Men det här handlar om människor, det handlar om inflyttning och det handlar om behov. Vi vet till exempel inte idag hur stort behovet är för att ha grundskoleutbildning för vuxna, men det är en sak som vi absolut måste ha. Hur ska vi annars göra om vi får vuxna hit som inte har gått i grundskolan? Det är sådant som vi bara måste ordna.

Sedan är det på det viset - när det gäller kommunerna - att de också har en skyldighet. De är serviceproducenter och man har ansvar för sina medborgare. Och när vi diskuterar kommunerna så har vi ju diskuterat väldigt mycket om en förändrad kommunstruktur under den här mandatperioden. Men de finns också medborgare som ringer och som står på barrikaderna för att man tycker att kommunerna bör producera mera service, bl.a. när det gäller socialvård och när det gäller grundskolan.

Jag hör också till de politiker som tror på att om man får större kommunstrukturer så underlättar det också att ge service, t.ex. inom skola och barnomsorg. En plus en lärare blir inte två utan en plus en lärare eller barnträdgårdslärare så kan bli fyra bara man får möjligheter att samarbeta och riva gränser, för barnens bästa igen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Göte Winé

Tack talman! Tack minister Asumaa för denna lag. Jag vill också tacka vicetalman Thörnroos och minister Nordberg för möjligheten att jag får tala lite tidigare, för jag måste iväg på ett möte.

Vi har nu lagen om barnomsorg och grundskola framför oss. Och jag kan erkänna att jag var skeptisk om man skulle hinna få denna lag klar i tid. För vi vet hur begränsat det har varit med resurser bl.a. på lagberedningen. Och detta är en ganska stor lag. Jag tycker också att ministerns arbete med denna lag har varit prestigelös och att man har lyssnat på åsikter.

Även om jag i ett replikskifte erkände att ”tryckkokaren gick hög hos ledamot Winé under processens gång” så kan jag nu erkänna att ledamot Winé är relativt nöjd med de justeringar som gjorts i lagen.

Visst är det så att i den parlamentariska gruppen så reserverade jag mig om att jag ville lyfta upp en resursskola och att man skulle kunna ha det med, åtminstone i en förordning om det inte kom i lag. Men jag har förstått nu att man har en utredning på gång och att vi måste avvakta och se vad den ger för svar.

Jag och mitt parti ser behovet av en resursskola, att den behöver finnas. Däremot så ska vi låta nämnda utredning göras och sedan se vad behovet är. Det är ändå där kunskapen finns.

I 5 kap. Stöd för lärande och skolgång, så är det tydligare och bättre än tidigare. Jag hoppas verkligen att det kommer att synas i verkligheten t.ex. med trestegsstödet, som jag idag tycker är bra på pappret men är skeptisk till hur det fungerar i verkligheten.

Det leder mig till att fundera på tillsynen i grundskolan som är på kommunen. Jag har sagt det tidigare, att det är svårt att man t.ex. från kommunen ska se sig själv på ett granskande sätt och att skolan har tillräckligt med resurser. Är det elevens behov eller kommunens ekonomi som blir det viktiga?

För min personliga del så skulle jag vara för att en granskning av att våra skolor skulle vara under ÅMHM eller under utbildningsavdelningen. Men jag ser i 17 § ”Stöd för lärande och skolgång” att det blir bättre. Och det vill jag tacka minister Asumaa för. För här är det många som kommer att få nytta av att man nu lyfter upp det till en besvärsrätt - förvaltningsdomstolen - och därigenom kan gå vidare. Det jag har funderingar kring är om de här familjerna har kraft och ork att lyfta upp det hela vägen. Men det är annan sak som man måste titta på sedan. Nu finns den möjligheten och det är bra. Det finns intresseorganisationer och annat som kan finnas som bistånd och hjälp. Detta var bara en fundering som jag hade till det hela.

Under 9 kap. ”Elevbedömning” vill jag tacka för ändringen från remissens 52 § till att det nu har blivit delat i 53 och 54 §§. Tidigare var detta med ”anpassad läroplan” enbart för grundskolan. Nu kommer man att titta på det. Det finns kanske möjligheter för Ålands folkhögskola och att den kan vara som ett alternativ.

Hösten 2011 lyfte jag upp vikten av att man skulle se möjligheter med att läsa upp grundskolebetygen på Åland. Genom ett snabbt agerande av dåvarande utbildningsminister Johan Ehn gjordes det möjligt att läsa upp skolbetygen. Det blev den nya linjen som startades 2012 som blev grunden till det. Jag ser möjligheter att man nu, och också i framtiden, kan läsa upp anpassade lärokurser. Men det här behöver man titta på, det finns vissa saker som måste göras. Men det är bra att man har tagit till sig av remissens 52 § och tittat på det och gjort ändringar. Så tummen upp!

Det som jag ser att är bättre är att många av de elever som nu går i Ålands Folkhögskola så brukar känna sig trygga där. Och när man ska prestera så är en trygg miljö viktigt.

Däremot har anpassade lärokurser minskat genom bl.a. olika arbetssätt som trestegsstöd och så vidare. Förhoppningsvis så ska vi inte ha så många anpassade lärokurser kvar.

Avslutningsvis, vicetalman, så vill jag avsluta med att säga att vi i Sund har nu haft barnomsorgen under vår skol- och bildningsnämnd en längre tid. Det har varit ett lyckat beslut, även om jag var skeptisk i början. Det är bra, framförallt för barnet. Bl.a. har jag sett hur enkelt det är att få en personlig assistent flyttad från barnomsorgen till skolan, för att det är för barnets bästa. Det har inte varit några bekymmer att det har varit olika nämnder eller vem som haft budgetansvaret.

Bästa kolleger! Jag trodde jag skulle kritisera denna lag mera. Nu är det mera beröm än kritik. Men om jag själv hade fått göra den så kanske jag skulle ha gått in och gjort en liten ändring. Jag skulle kanske ha sett om det finns möjligheter att lyfta in talterapeuter under skolan och elevvården. Idag upplever jag att alla barn som är i behov av talterapi inte får den tillgången.

Det här är ingenting som jag har sagt till minister Asumaa, vad jag minns, men jag har fört upp det i debatter tidigare. Jag vill ändå tacka minister Asumaa för ett bra arbete och tycker att den här lagen är för eleverna och deras behov och det är det viktiga. Man brukar prata om kommunerna, men här är det eleverna som vi lyft fram och det är det viktiga. Tack!

Minister Mika Nordberg

Fru talman! Jag vill i mitt anförande kort lyfta fram 7 § på sidan 100 i grundskolelagen. Där säger man att ”de gemensamma läroämnena är svenska, engelska, matematik, biologi, kemi, fysik, omgivningskunskap, samhällskunskap, historia och sedan det nya gemensamma ämnet ”religions- och livsåskådningskunskap.”

Tittar man närmare på det här så är det på sidan 39 i detaljmotiveringen där man för fram det här som ett nytt gemensamt läroämne. Jag tror att det har funnits all orsak att utveckla både religionsundervisningen men framförallt livsåskådningsundervisningen. Bland annat i remissvaren har det framkommit att det finns en utvecklingspotential där.

Personligen är jag dock tveksam till hur det här ska fungera i praktiken. Tanken är att du ska kunna ha samtliga trosinrättningar på samma sätt och på samma grund. Då är ju frågan - som också har lyfts i remissvaren - att vilken prioritetsordning är det som gäller? Är det så att du likställer grunden i undervisningen med alla religioner eller är det så att man har sin utgångspunkt från t.ex. kristendomen? Jag upplever ändå att vi lever i ett kristet land och har kristendomen som utgångspunkt när vi lär oss om andra religioner.

Läser man vidare i stycket på sidan 39 så framkommer det att det är den nya läroplanen som ska utformas. Det står så här ”Det nya ämnet religions- och livsåskådningskunskap är avsett att utformas så att alla elever ges likvärdig utbildning oavsett kulturell eller religiös tillhörighet eller bakgrund”.

Jag skulle uppmana lag- och kulturutskottet att titta lite på det här. Kan man skriva något och förtydliga det på något sätt i betänkandet? Finns det riktlinjer för hur en kommande läroplan ska se ut eller är det helt upp till kommande regeringar att utforma dem, oberoende åt vilket håll? Så det är lite oklart för mig.

Men jag vill trots allt lyfta det jag tycker att är bra. Man har på slutet här också möjliggjort att man fortsättningsvis ska kunna utöva kulturella handlingar som kan förknippas med religion, som t.ex. psalmer och annat på avslutningar och firande av högtider eller t.ex. i besök i kyrkor.

Den här lilla hälsningen vill jag skicka med till lag- och kulturutskottet. Om man kan fördjupa sig i det så vore det bra. Tack fru talman!

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Tack ministern för klargörandena i ert anförande. Det är också för mig oklart när man lyfter fram det som ett ämne. Då likställer man alla religioner med varandra och det kanske låter väldigt trevligt. Men kommer man från en annan kultur och en annan bakgrund så kan man ju nog bli ganska suspekt när man börjar diskutera det här ämnet. För oss kanske det inte är så stor sak. Vi tar för given att det är kristendomen som är utgångspunkten i läroplanen. Men om man är från ett annat trossamfund så kan det uppfattas ganska kränkande och det kan också vara utan respekt för individen. Jag menar ändå att de flesta av våra traditioner har stark kristen bakgrund och därmed borde man kanske ha det som vi har det från förut för att kunna garantera att alla känner sig hörda och sedda och att ingen upplever sig kränkt.

Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! Jag kan hålla med om den beskrivningen. Det är väl det som kan bli en utmaning. Att du ska undervisa i nio år i grundskolan i ett ämne som ingen elev ska känna sig stött utav, om du sedan väljer att ha en tro eller om du väljer att vara ateist. Och att samla alla och hitta material, när man redan nu har sett att det är svårt att få fram ett bra material när det gäller livsåskådning. Det är en utmaning. Men jag hoppas att lag- och kulturutskottet kan titta närmare på det och hur det ska appliceras i praktiken. Det är det som jag har lite svårt att begripa.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Det är faktiskt det praktiska arbetet på golvet som jag tycker att man nu försvårar för lärarna. Ska vi fira julfest? Är det så att man i årskurs två ska ha julspel?

Vi hade julspel här i lagtinget för vi tycker att det är en del av vår tradition. Men skulle hälften av lagtingets ledamöter ha en annan religiös kultur bakom sig så kanske vi inte skulle ha valt ett julspel och fört fram budskapet.

Och nästan alla psalmer som sjungs i skolorna har kristen bakgrund. ”O du min Gud som skapar allt vackert med din hand”. Ja kanske inte alla, som har en annan bakgrund än vår, kommer att tycka att det är okej. Hur ska då läraren, rektorn och skolan kunna hantera det?

Utomlands i internationella skolor så väljer man att helt och hållet lyfta bort det för att slippa denna kulturkonflikt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Jag brukar inte så väldigt ofta berömma landskapsregeringen, främst av den anledningen att jag inte tycker att de har förtjänat det. Men i det här fallet så tycker jag i mångt och mycket att de har gjort ett bra jobb. Vi behöver en ny grundskolelag. Jag tror också att det kan finnas en klokskap i att sammanföra barnomsorgen med grundskolan.

Jag tycker att det finns många bra saker i det här lagförslaget. Jag tycker att det är bra med en avgiftsfri förundervisning. Ekonomin ska inte få vara ett hinder för att alla barn ska ha samma grundrättigheter. Jag tycker att det är bra med distansundervisning, inte bara för skärgårdsbor utan även för skolor på landsbygden men också i staden med ett utökat samarbete. Jag tycker att det är bra att man kan läsa upp grundskolebetygen om man av olika anledningar inte riktigt har klarat av det under den tidpunkt som det var tänkt.

Sedan finns det en del andra saker som jag är något mindre imponerad över. Det här är ju egentligen en smygkommunreform. Man bildar sig lätt uppfattningen att flera av de senaste årens lagförslag delvis hänger ihop, så att dessa lagar och förslag grundar sig på att kommunstrukturreformen är genomförd och att kommunstorleken ska passa strukturupplägget i olika lagförslag.

Kommunernas socialtjänst, lagförslaget om äldreomsorgen och detta utkast till lagförslag om landskapslag om barnomsorg och grundskola är gjorda så att de till viss del bygger på varandra och mer eller mindre utgår från att alla de enskilda lagstiftningarna verkställs. Detta medför en viss risk.

Det vore bäst att verkställa en lag i taget. Dels för att få ett tydligare mål att jobba efter. Nu blir fokus på varje enskilt nytt lagförslag diffust på grund av antalet samtida lagändringar. Man får lätt känslan av att alla nya lagar och lagförslag kräver samma underliggande kommunstruktur och ska ske samtidigt, utan tydlig utvärdering och beräkning vad alla gjorda och pågående lagändringar slutligen kommer att kosta samhället Åland.

”Kostnadsbilden och finansieringen saknas” skriver Lemlands kommunstyrelse i sitt utlåtande. Jag delar den fullt ut.

Tittar man lite på vad kommunförbundet säger så är de i grunden positiva till lagförslaget och det förstår vi allihop. Men de är tveksamma till utgifterna. De skriver att ”grundskolans verksamhetskostnader har ökat med drygt 62 procent mellan år 2000 och 2017.” Nu ser man kommande kostnadsökningar. Det finns inga indikationer från landskapsregeringens sida på att man har tänkt komma emot vad gäller eventuellt nya kostnader. Man konstaterar i den allmänna motiveringen, på sidan 17, att ”de kostnadsförändringar som lagförslaget kan komma att medföra för kommunerna beaktas inom landskapsandelssystemet. Kostnadshöjande effekter är bl.a. införande av gratis förundervisning och grundskoleutbildning för alla andra än läropliktiga”.

Observera att jag inte är emot varken avgiftsfri förskoleundervisning eller grundskoleutbildning för andra läropliktiga. Men det saknas analyser av förslagets påverkan på landskapsandelssystemet och vid behov kommer landskapsregeringen då att föreslå ändringar i systemet. Däremot kan jag inte notera när de ändringarna kommer att komma. Men kanske de kommer att komma under sommaren så att lag- och kulturutskottet kan beakta det i sitt utlåtande.

Vidare så trodde jag faktiskt inte att jag skulle måsta stiga upp och försvara kyrkan. Jag är både döpt och konfirmerad men jag tror inte att jag kan säga att jag hör till de mest aktiva i församlingsarbetet. Men när jag läser protokollsutdraget från domkapitlet i Borgå stift så blir jag väl kanske lite betänksam över hur tanken ligger.

Vårt lantråd, Katrin Sjögren, sade tidigare att ”religion är som vilket ämne som helst”. Jag delar inte den uppfattningen. Jag vidhåller att hela vår historia här på Åland är nära kopplad till vår religion.

Domkapitlet skriver så här ”Vilket utrymme kommer det nya gemensamma ämnet att ges till den kristna traditionen som långt format den åländska kulturen? Är det förenligt med det nya ämnets principer att ge mer utrymme innehållsmässigt till någon viss tradition eller religion? I t.ex. språkundervisning, historia och samhällsorienterade ämnen är det självklart att man prioriterar målsättningen att eleven ska förstå sitt eget modersmål, sin egen historia och det egna samhällsskicket och i Ålands fall även landskapets samhällsskick. Först därefter vidgar man perspektivet till andra traditioner och kulturer. Borde inte samma principer tillämpas även inom undervisningen i religion och livsåskådning?”

Tar man vidare fasta på det så konstaterar Ålands gymnasium att det finns ett problem här. De skriver i sitt utlåtande att ”På Ålands lyceum finns det fortfarande två separata ämnen, religion och livsåskådning. Vår bedömning är att vi fortsättningsvis bör behålla tudelningen på grund av studentskrivningarna”.

Har man tittat efter hur det nu kommer att gå efter grundskolan att få det att korrelera? Jag vet inte, men kanske någon annan kan ge ett svar.

Jag konstaterar att det lyser väldigt rött här i talarstolen där jag står, men det stör mig inte nämnvärt. Så jag fortsätter lite till.

Det som jag har mina största betänkligheter mot är hemspråksundervisningen. Av två anledningar. För det första för att jag inte tycker att vi överhuvudtaget ska bedriva någon hemspråksundervisning. Jag kan inte förstå varför vi ska göra det. Man gör det i Sverige och kanske i något land till.

Kan jag förvänta mig hemspråksundervisning om jag flyttar till Tyskland, Österrike eller USA? Kommer någon där att erbjuda mig språkundervisning i svenska? Skulle inte tro det.

Och om man nu ska ha hemspråksundervisning - i det här fallet hörde jag i ett tidigare anförande att bara i Strandnäs skola så rörde det sig om 38 olika språk - vem ska bekosta det och hur ska man arrangera det? Det finns inget lagstöd för det. I så fall måste det ju lyftas in i en lagparagraf, allting annat känns ju väldigt konstigt.

Avslutningsvis ”svenska som andra språk”. Ltl Johan Ehn och jag hade en ganska infekterad diskussion här utanför tidigare. Vi vill samma sak. Vi vill att alla som flyttar till Åland ska diskrimineras lika. Vi ska ge dem alla möjligheter att lära sig svenska och inkluderas i vårt samhälle med hjälp av språket. Men jag har svårt att acceptera ett ämne som heter ”svenska som andra språk”. Så är det bara. Tack!

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Vi börjar bakifrån, från det som vicetalman Thörnroos var inne på till sist, dvs. ”svenska som andra språk”. Ska jag förstå anförandet rätt att den enda kritik man har är själva namnet på själva ämnet, eller är det någonting annat som man är kritisk mot?

När det sedan gäller att det här skulle vara en ”smygkommunreform” så skulle det vara bra om vicetalman Thörnroos kunde ge konkreta exempel, inte bara i svepande ordalag utan konkreta exempel. På vilket sätt är det en ”smygkommunreform?”

Jag tycker att det är viktigt att som vicetalman Thörnroos vara kostnadsmedveten. Men då måste man också för egen del våga visa på ”vad vill jag välja bort”. Det saknade jag i vicetalmannens anförande.

Till sist, när det gäller religionsundervisningen, så kan man också konstatera att det som man sade från Borgå stift var att ”det här är möjligt att göra”.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Vad gäller kostnaderna så är det flera av remissinstanserna som påtalat att det funnits en viss optimism när man har räknat kostnaderna. Jag tror att man räknar 500 000 för förskolan och sedan fanns det 30 000 här och 30 000 ytterligare på något ställe. Men det finns inget underlagsmaterial som har kommit mig till del i alla fall i någon större utsträckning och som har visat hur landskapsregeringen har kalkylerat ytterligare kostnader.

Däremot finns det en misstro från det kommunala fältet. Man tror helt enkelt att det är för lågt räknat. I det här fallet så har det visat sig tidigare också att landskapsregeringen kanske inte har haft riktigt rätt när det har gällt siffrorna och kostnadsfördelningen.

Jag glömde att nämna förordningsfullmakt. Mycket av det praktiska arbetet ska ju komma i förordningsfullmakter och de finns inte med, åtminstone inte i det som jag har tagit del av, där det mera konkret framkommer hur man ska göra vissa saker.

Ltl Johan Ehn, replik

Jag ställde några frågor för att få lite kompletteringar och lite förtydliganden. Det fick jag inte. Jag hoppas att den andra repliken kanske kan ge de bitarna.

Jag kan väl också säga att när det gäller hemspråksundervisningen så ska man inte sammankoppla det med det som har varit hemspråksundervisning i t.ex. Sverige. Man måste läsa hela lagen som en helhet i det här sammanhanget. Det här är en lag - som jag var inne på i mitt anförande - som satsar på att stötta möjligheten att integreras och att lära sig svenska. Det är det som är målsättningen och som är hela tanken bakom de olika åtgärder man genomför.

Det vore klädsamt att i debatten föra en sådan diskussion, att man pekar på alternativen eller att man hävdar att det inte finns några problem och att vi kan köra vidare.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag försöker besvara frågorna i den takt som jag får fram mina papper här. Jag börjar med det som domkapitlet säger ”Domkapitlet anser att landskapsregeringen i första hand ska välja att utveckla den nuvarande modellen med två skilda ämnen, dock så att samarbetet mellan undervisningsgrupperna skulle öka. Om landskapsregeringen trots allt väljer att gå in för ett gemensamt ämne hoppas domkapitlet att de ovannämnda frågorna och utmaningarna beaktas i både lagstiftnings- och läroplansarbetet.”

Jag tycker att domkapitlet har varit ganska tydliga i vad de önskar.

Vad sedan gäller den svenska språkundervisningen i grundskolan så är det min absoluta målsättning att alla barn ska få en möjlighet att lära sig svenska. Det är det viktigaste av allt för att kunna integreras i vårt samhälle.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Jag vill tacka vtm Veronica Thörnroos om klargörandet just om religionsundervisningen och det här med studentskrivningarna. Det är ändå så att ska man förbereda sig för en studentskrivning så krävs det inte bara två, tre år och några kurser, utan det visar sig att man faktiskt måste ha läst i många år för att få en helhetsbild och också klara sig bra i studenten.

Vi ser också att studentskrivningarna har större och större betydelse när du söker in bl.a. till universitet i Finland. Så bara med den problematiken så är det bra att man från oppositionens sida nu har lyft den här frågan.

Jag hoppas att utskottet kan analysera det. Det finns många som nu med de nya poängsystemen säkert vill ha möjlighet att skriva ämnena och att de hänger ihop.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Orsaken till att jag lyfte det är att Ålands gymnasium är väldigt tydlig i sitt utlåtande. Jag kunde inte återfinna svaret på det i lagförslaget, vilket jag ändå satt mig hyggligt väl in i måste jag säga och också i de remissutlåtanden som har kommit. Men tack för det stödet ltl Sara Kemetter.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Jörgen Pettersson

Talman! Jag tänkte ta tillfället i akt att ge en liten personlig betraktelse och några råd på vägen kring denna nya lag om barnomsorg och grundskola.

Som ledamot i ett oppositionsparti är möjligheterna att påverka ett lagförslag rätt små men jag tycker på det hela taget att förslaget håller måttet. Utmaningarna i lagförslaget har redan lyfts på ett föredömligt sätt av vår gruppledare Harry Jansson och jag litar på att lag- och kulturutskottet, under hans ledning, fattar kloka beslut inför det fortsatta arbetet.

Jag tänkte ändå i några korta ord beröra den läroplan som nämns på minst 87 platser i lagförslaget och som i allt väsentligt är det som på riktigt gör skillnad för våra elever. Den nuvarande läroplanen gäller fram till juli 2021 och ska då göras om av en ny landskapsregering, antagligen med denna nya lag som stöd. Mot den bakgrunden tycker jag det är viktigt att redan nu lyfta fram sådant som enligt mitt förmenande är viktigt att minnas.

I mitt arbete internationellt är det tydligt att just läroplaner och grundskola är något som allt fler är brydda av, inte minst tack vare en följd av större förståelse för barnperspektivet och att digitaliseringen har förändrat världen under de senaste två decennierna snabbare än någonsin och ställt allt sådant som vi tidigare har trott oss veta på ända. ”ABC” och ”plus och minus” är fortfarande viktigt, men långt ifrån allt.

I arbetet inom BSPC, Östersjökonferensen, är utbildningsfrågor något som regelbundet diskuteras i olika sammanhang. Det finns några övergripande internationella mål med all form av utbildning och dem vill jag att vi ska minnas. Det är nämligen extremt viktigt att förbereda våra åländska unga för en framtid, inte bara på Åland eller i Norden, utan runtom i världen. Flyttningsrörelsen är idag antagligen starkare än någonsin och det måste vi förbereda våra barn för. Därför tror jag att det är bra om vi redan i lagstiftningsprocessen tänker på några saker. Till exempel om lagstiftningen och den kommande läroplanen uppfyller kraven på att allt mer utbildning borde ske utanför klassrummet och i högre grad innehålla fysisk aktivitet?

I tider av mer stillasittande är det väsentligt att barn och ungdomar mer än i dag bereds möjlighet att röra på sig. Dessutom är detta en investering med oerhört god avkastning för samhället. Och jag vill gärna också lyfta närvaron av digitala hjälpmedel i klassrummet. I lagförslaget sägs att skolan ska försäkra sig om att ”eleverna har tillgång till ändamålsenliga digitala verktyg”. Om detta ska uppmuntra användandet av t.ex. läsplattor i stället för riktiga böcker så ber jag att få protestera lite. Jag hör nämligen till dem som inte är övertygade om den digitala tekniken när det gäller inlärning, åtminstone inte bara. Ni kanske kan kalla mig gammalmodig, men efter att ha läst boken ”Skärmhjärnan” av psykiatrikern Anders Hansen och liknande så känner jag mig stärkt. Den digitala snabbheten och ytligheten ställer till det på ett negativt sätt för väldigt många människor, både unga och äldre. I den mån som ledamöterna i lag- och kulturutskottet läser böcker så rekommenderar jag den varmt i fortbildningssyfte. Den finns säkert både i digital form och som talbok för den delen. Det finns starka skäl, visar rätt mycket, för att ta det lugnt med den digitala hysterin i samhället. Jag tycker att utskottet kunde ordna med ett hörande kring detta för att fördjupa sig i frågan.

När det gäller hastigheten i den tekniska utvecklingen är detta något som påverkar den mentala hälsan hos våra ungdomar. Att alltid vara uppkopplad och förväntas svara på studs på än det ena och än det andra skapar stress, sömnsvårigheter och ångest för att inte tala om koncentrationsproblem. Detta är något som grundskolan måste hålla i minnet. Då ställer man frågan att motsvarar lagförslaget förväntningarna på att lyfta arbetet kring mental hälsa och välbefinnande? Allt handlar inte bara om prestationer här i världen, man ska må bra också och alldeles särskilt i skolan. Vi vet att psykisk ohälsa växer bland unga och måste göra allt för att stävja den utvecklingen, även i lagstiftningen.

Det här lagförslaget har att hantera en värld som vi ännu inte känner till. När dåvarande utbildningsminister Roger Nordlund drev igenom den nuvarande lagen för tjugofem år sedan var verkligheten fundamentalt annorlunda än i dag. Och det här är viktigt att bära i minnet. Då fanns inget som ens påminde om dagens mobiltelefoner. Vårt samhälle var i det stora hela ganska likriktat och homogent. I dag har vi som bekant fler ålänningar än någonsin på Åland, med ett annat modersmål än svenska, vilket skapar utmaningar. Dessa basfakta gör att vi inte kan fortsätta som vi alltid gjort. Och det tycker jag att lagförslaget hanterar. En som kanske inte har hanterat det är kyrkan som därför kanske dras med att antalet församlingsmedlemmar fortsätter att minska i en ganska radikal takt. Folk förändras nämligen.

På grund av allt detta är det alltså otroligt viktigt att redan från unga år inse och respektera att världen består av en mångfald olika religioner, kulturer och språk.

Så vi ska vi fortsätta jobba för att varje ny generation ska bli lite bättre än den tidigare och hittills har vi alltid lyckats. Tack och lov följde barnen på stenåldern aldrig de vuxnas råd. Jag hoppas att utskottet i sitt arbete och i sitt betänkande lyfter fram behovet av att de bärande delarna i all form av undervisning är kommunikation, alltså läsning, skrivning och förmågan att lyssna samt matematik och digital förståelse. Det här är mer centralt i ett barns utveckling än någonsin tidigare och utgör utmaningar för oss alla. Men man ska också minnas att livet är en långsam promenad och att man ska ha skoj medan den pågår.

Till sist så tror jag att det är helt rätt att gå in för konfessionslös undervisning kring religionsfrågor och satsa på livsåskådningskunskap. Det måste vara bättre att locka fler än färre och svårare än så är det inte. Tack.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Det var ett intressant och mycket inspirerande anförande som ledamot Pettersson höll med många bra kommentarer och tankegångar som man behöver bära med sig när man diskuterar den här frågan. Jag hoppas att vi i utskottet ska kunna ta en hel del av de saker som ledamot Pettersson lyfte upp också till diskussions inom utskottet.

En sak som jag fäste mig vid var den rekommenderade boken som jag faktiskt laddat ner i telefonen för att lyssna på i sommar. Jag har sett att den fanns och var nedladdningsbar och har tänkt läsa den den vägen.

Jag tror att ledamot Pettersson är inne på en väldigt viktig sak när det gäller just det här med att använda sig av redskap. Alla redskap har fördelar och nackdelar. När man ska lära sig att använda redskapen så ska man också få kunskap om vilka nackdelarna är och vilka fördelarna är så att det blir en balans i användandet, så som det också behöver vara med IT-redskapen.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack talman! Det där är alldeles riktigt. Jag tänkte bara tillägga att det inte är säkert att man ska betrakta digitaliseringen bara som ett verktyg, eftersom det är någonting väldigt mycket mera. Det är ett paradigmskifte, som man populärt brukar beskriva saker som man inte riktigt förstår. Det har ställt allt på ända. Det visar inte bara denna bok som jag talade om, utan även mycket annan litteratur och forskning. Att sättet som den mänskliga hjärnan har förändrats på under ett decennium egentligen, det liknar ingenting annat. Den information och det flöde som man idag umgås med dagligen, det fanns inte ens på kartan för tio år sedan. Det där ställer till olika saker.

Jag vet att det på Åland finns skolor som har gått in för att man ska vara helt digitaliserade och det tror inte jag att är en bra utveckling om man ska vara riktigt rak.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Jag delar långt även den här analysen som ledamot Pettersson nu gör. Därför är det viktigt också att göra skillnad mellan när man använder saker och ting som verktyg och när man använder dem i andra pedagogiska syften eller någonting som tillhör en utveckling som pågår i samhället och man använder det som delar i ett större system. Man måste ha skillnad på de bitarna på ett mycket bra sätt. Så jag tycker att ledamot Petterson lyfter det väldigt tydligt också här.

När det sedan gäller det som ledamot Pettersson också pratade om ”att förvärva kunskaper och färdigheter som ska kunna passa i en föränderlig värld”, så upplever jag ändå att grunden för det finns i det här lagförslaget. Men den största delen i det arbetet ligger just i att ha de övriga styrdokumenten - framförallt läroplanerna - uppdaterade utgående från det och att se till att man vågar ha ett löpande läroplansarbete som bygger i grunden på lag men också på de förändringar som sker i samhället.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack talman! Det håller jag helt med om. Läroplanen ska nog inte vara ett statiskt dokument, långt därifrån. Det ska vara något som i allra högsta grad är levande.

En sak som jag tänkte tillägga - när vi ändå diskuterade de digitala läromedlen - är behovet av omväxling. Jag ser faktiskt en klar utmaning i om man å ena sidan ska sitta och ägna åtta timmar åt att läsa på en skrivplatta för att sedan, när man kommer hem, byta hatt och börja ägna sig åt sociala medier och underhållning. Det blir en rätt skrämmande vision att se hur tekniken blir att styra allting. Det där är en utmaning. Jag tror inte att någon har något svar på det men det är ändå något som jag ville lyfta.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter

Tack fru talman! Jag vill klargöra att jag motsätter mig det nya läroämnet ”religions- och livsåskådningskunskap” och att det ska införas. Alltså att ämnet ”religions- och livsåskådningskunskap” ska slås samman till ett ämne.

Religionsundervisningen i skolan är ett demokratiuppdrag anser jag och den fostrar till aktivt medborgarskap. Målet är att eleven ska lära sig för livet. Undervisningen tar avstamp i de grundläggande frågorna och ska skapa en kreativ diskussion kring skolans värdegrund. När det här systemet med valbarhet infördes, så baserade det sig på stark lagstiftning i Finland, nämligen grundlagen. Enligt vår grundlag ska alla ha rätt till religions- och samvetsfrihet, en rätt till jämlik behandling och yttrandefrihet. Därför valde man i Finland att man skulle ha två ämnen, ”livsåskådning” och ”religionskunskap.”

I dagens läroplan står det klart och tydligt att skolan ska vara religiöst, konfessionellt och partipolitiskt obunden. Det som vi menar med att religionsundervisningen är konfessionell, är att den är bunden till att du är skriven i den lutherska kyrkan. Då kan du inte välja. Då måste du ha religionsundervisning. Men är det så att du är inskriven i något annat samfund eller inte överhuvudtaget hör till något samfund, så har du möjlighet att välja, antingen religionskunskap eller livsåskådning.

Att religionskunskapsämnet idag skulle tvinga någon att tro, det stämmer inte. Men däremot så baserar den sig på vår kristna värdegrund. Därav möjligheten att få välja. De som inte vill gå på en undervisning som baserar sig på den kristna värdegrunden så kan välja bort den, baserat på vår grundlag.

 ”Den ska stöda elevernas utveckling och trygga harmoniska människor och främja möjliga möten. Den ska bearbeta normer och värderingar och ta ställning i olika livsfrågor i den kristna människosynen”.

Så står det i vår läroplan idag. ”Undervisningen i religionskunskap syftar till att eleverna ska lära sig att känna kristendomens heliga skrift - bibeln - den kristna tron och etiken samt huvuddragen i kristendomens historia och samfundsformer.

Undervisningen i religionskunskap syftar inte till att eleverna ska omfatta någon särskild religiös övertygelse. Undervisningen ska också betona vår västerländska kultur, lagstiftning, konst och litteratur och i hög grad bygga på den kristna religionen och dess etik. Vidare ska eleverna göras medvetna om kristendomens tusenåriga historia i Ålands landskap samt om de gamla kyrkorna och deras rika symbolspråk och vittna också om religionens betydelse för tidigare generationer. Undervisningen i religionskunskap ska även orientera om olika övriga religioner, deras heliga skrifter, tro, etik och samfundsformer. Den ska också känna om andra livsuppfattningar och attityder till tillvaron om det religiösa. Undervisningen ska ge eleverna sådan kunskap som ger förståelse för och beredskap att möta olika religiösa och livsåskådningsmässiga uppfattningar. Eleverna ska lära sig att respektera olika uppfattningar i trosfrågor och dessutom ska undervisningen ge inblickar i nutidens tankeströmningar, etik och livsåskådningsfrågor. Undervisningens mål är att den ska vara en religiös och livsåskådningsmässig allmänbildning.

Det handlar, fru talman, om en världsåskådning utifrån den egna traditionen. Och visst är skolan en del av samhället. Därför ska man också beakta böner, psalmer och gudstjänster, det som också står här i lagförslaget.

Den nuvarande lagen ger skolan utrymme att lyfta de traditionella högtiderna som jul och påsk. Man har ändå möjlighet att välja bort det om man känner att det på något sätt skulle strida mot ens övertygelse enligt grundlagen. Men man ges möjlighet att stifta bekantskap i den åländska kulturen även om man är av annan kulturell och språklig bakgrund.

Fru talman! Varför vill vi ändra på någonting som redan fungerar väl? Det är min fråga. Jag har väldigt lång erfarenhet av och också väldigt hög utbildning inom det här området. Jag har jobbat på golvet i över 15 år. Jag har också jobbat i internationella skolmiljöer. Jag har jobbat i alla tre skoldistrikt på Åland och jag är också utbildad rektor från Åbo Akademi. Jag ser att det kommer att bli problem ute i skolorna. Ju mera inflyttning vi har och ju mer internationellt vårt Åland blir, desto mer kommer det här att skava.

Varför är vi upprörda? Varför väcker den här frågan känslor? Just därför att det berör våra grundläggande rättigheter. Det är därför vi reagerar med magkänsla. En tvingande bestämmelse är jag övertygad om att kommer att kränka många människor och försvåra det pedagogiska arbetet ute i skolorna. Hur ska en rektor kunna argumentera för en julfest, till exempel i en av våra fina julkyrkor? Hur ska man kunna argumentera för julspelet i årskurs två?

För många av oss så är det här ingen stor sak, för det är vår egen kultur som det handlar om. Det är våra egna värderingar. Men om man kommer från en annan kultur och en annan religiös bakgrund så blir det en konflikt.

Det har varit svårt för mig, som katolik, att acceptera. Och jag har ändå den samma kulturella bakgrunden. Men att sitta på en lektion och höra hur en lärare förklarar hur jag och mitt samfund ska tro eller vad vi ska tycka och tänka, så hör man direkt att det baserar sig på kunskap som den läraren inte besitter.

Jag ifrågasätter vilken lärarutbildning som man ska ha för att kunna undervisa det så bra som möjligt. För att kunna klara av det så kommer det att måsta ske en stark uppluckring. Det är det som jag också är orolig för.

Men vi måste ha respekt för individen och vi måste ha respekt för den mångfald som finns på Åland idag och den verklighet som våra lärare och vår skolpersonal ska leva med och dem som de ska undervisa och jobba med.

Jag vill inte se en uppluckring av ämnet religionskunskap. Jag vill att den ska stå kvar vid våra traditioner. Därför vill jag att vi ska införa en helt valbar möjlighet. Vi skulle plocka bort att man måste vara inskriven i lutherska kyrkan. Oberoende av vilket samfund du tillhör så har du möjlighet att välja, antingen livsåskådning eller religionskunskap. Det skulle vara min vision för Åland. Därför hoppas jag att utskottet skulle ta ett helhetsansvar i den här frågan och analysera den noggrant, både ur ett grundlagsperspektiv men också med respekt för individen.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Jag har full respekt för den åsikt som ltl Sara Kemetter har om att man vill ha religion kvar, som det är i dagsläget, men jag delar inte den synen.

Det som jag tror att är viktigt att ha klart för sig är, att för att uppnå grundlagens krav så gör vi inte det i dagsläget. Det är precis som ledamot Kemetter säger. Den tolkning som man hade på rikssidan, det var att för att uppnå religionsfrihetskriteriet i grundlagen om man hade en konfessionsbunden undervisning - som man fortsättningsvis har eftersom man har den kristna grunden med - så måste man också erbjuda religionsundervisning i andra religioner. Så alternativet blir att vi i så fall måste skapa en sådan lagstiftning också här, där vi erbjuder religionsundervisning i andra religioner.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Det är därför som jag också föreslår att man skulle frigöra det från den lutherska kyrkan och därmed göra det helt och hållet valbart. Jag är orolig för att när du sätter dig in i ett ämne så luckrar du upp det. Hur ska du hantera det i årskurs två när du ska prata om Jesu födsel kring julen? Då säger kanske fem elever i klassen - vars föräldrar hör till ett annat samfund eller är ateister - att det där är ”hobbelbobbel” och ”det ska vi inte lyssna på.” Hur ska man då hantera det som lärare? Ska man säga ”ja det står i lagen” eller ”ja det står i läroplanen”? Det kommer att bli konflikter.

Hur man hanterar det i internationella skolor - jag har jobbat både i Liverpool och Bryssel - är att man väljer att det helt och hållet hör till hemmets sak och man lyfter inte alls upp de här diskussionerna i skolan. Man har inte heller jul- och påsklov, utan man firar vintersemester och sommarsemester. Det är också ett alternativ. Men (… taltiden slut).

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! För mig är det helt självklart - eftersom det här inte handlar om att ändra värdegrunden i skolan utan enbart synen på ämnet religion - att vi fortsättningsvis kommer att fira jul, påsk och sjunga psalmer och besöka kyrkan och så vidare utgående från det som vi gör i dagsläget. Det är bara en skillnad, att vi inte kommer att studera religion utgående från att det material vi använder är producerat utgående från ett kristet perspektiv.

Ledamot Kemetter beskriver på ett ganska bra sätt varför det just behövs en möjlighet att träffas och diskutera den här typen av existentiella frågor tillsammans. Det här kan man möta i biologin idag, någon som då skulle motsätta sig att få höra att vi har en evolutionsteori. Det kan vara synen på sexualitet osv. som skolan redan idag måste hantera. Det måste vi också göra i det här sammanhanget när det gäller att (… taltiden slut).

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Jag tycker att det blir en märklig diskussion när man jämför ämnen som religion och biologi. Biologi baserar sig på forskning. Det är klart att de lärare som undervisar i det ämnet håller sig till det som forskningen har sagt. Utifrån dagens forskning undervisar man.

När det gäller religion så är det fråga om någonting som olika människor tror på. Det finns alltså inte något fakta, det finns ingen forskning utan det handlar jättemycket om identiteter och kulturer och någonting som folk tror på. Och det tycker jag att är något alldeles annat. Och att vi ska undervisa starkt i den kristna läran, vilket jag tycker att är bra att undervisningen baserar sig på, därför att vår kultur baserar sig mycket på den. Då är jag orolig för en uppluckring. Hur ska jag annars motivera att någon som är starkt troende muslim till exempel, ska komma på julfesten till Saltviks kyrka om det för dem är alldeles otänkbart att gå in i (… taltiden slut).

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack talman! Och tack för ett starkt anförande! Det här är att tala ur hjärtat och det är precis vad ledamot Kemetter har gjort.

Jag delar faktiskt inte slutsatserna eftersom jag uppenbarligen inte drivs av samma övertygelse när det just gäller religiösa frågor. Och så råkar det vara bland oss människor, att vi ser lite olika på olika saker.

Jag var själv tveksam till att man skulle döpa om detta när jag första gången hörde om det. Jag har gått igenom mina religionsklasser och de har nog ofta varit ofattbart tråkiga måste jag säga.

När det gick upp för mig att väldigt många ungar idag står utanför eftersom de av religiösa skäl - ofta itutade av sina föräldrar - inte får delta i religionsundervisningen. Det fick mig att byta fot. Är det inte bättre att fler är med på undervisningen än färre och vad är risken med att öppna upp för livsåskådningskunskap?

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Jag anser inte att skolan ska hålla på med missionsverksamhet. Det är det som jag motsätter mig. Om alla har samma ämne som baserar sig på den kristna tron, så är det delvis en form av att vi formar dem in på ett visst spår. Jag hävdar att vi har rätt till religions- och samvetsfrihet. Vi har också rätten till jämlik behandling och yttrandefrihet. Och om den grundlagsproblematiken blir bestridande - om det är så att man är starkt ateistisk till exempel eller hör till något annat samfund - så upplever föräldrarna, eller barnet självt, att man indoktrineras till någonting som man inte känner till.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack talman! Ledamoten Kemetter sade att skolan inte ska bedriva missionsverksamhet. Det är ju det som man gör med en religionsundervisning. Lösningen är ju att ha ett bredare livsåskådningsperspektiv där man behandlar alla religioner lika, vilket man faktiskt alltid har gjort i religionsundervisningen.

Jag har läst om muslimer och jag har läst om precis allt som tänkas kan på jordens yta inom ramen för religionsundervisning. Det har alltså i praktiken handlat om livsåskådning.

Nu döper man om någonting som möjligen har haft fel namn från början till att i stället utgöra livsåskådning. Är inte det ganska bra sist och slutligen? Jag upprepar. Ju fler som tar del i undervisningen, desto bättre måste det vara.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Då undrar jag om vi faktiskt alla pratar om samma sak. Vi ska ha ett ämne. Vill vi att det ämnet ska ha samma läroplan som livsåskådningen? Är det vad vi vill? Eller vill vi att det ämnet ska ha en liknande läroplan som religionskunskap, som baserar sig på den kristna tron och de kristna värderingarna? Det är där som skillnaden är.

Om alla elever ska gå in och ha den läroplan där det står om livsåskådning, då för vi en diskussion. Men jag upplever - och har uppfattat det från regeringsblocket - att det gemensamma ämnet ”religionskunskap” är det som vi har som religionskunskap idag.  Det är där som skiljelinjen är.

Vart vill vi ta våra elever? Är det så som idag att alla tvingas in i religionskunskap med den kristna värdegrunden som grund, så tycker jag att vi kommer att få problem med människor som inte hör till vår värdegrund, baserat på de här grundlagsrättigheterna.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Stephan Toivonen

Tack fru talman! Bästa lagting! Vi har ett tjockt lagförslag framför oss. Traditionen är att gå över tiden. Jag ska försöka hålla mig den här gången.

Jag satt själv med i den här kommittén, så jag känner ju igen det mesta därifrån. Jag skrev under den rapporten - utan någon reservation - men det finns några saker på basen av debatten här som jag tänkte kommentera.

För det första är just namnet på det här det nya ”religions- och livsåskådningskunskap”, inte innehållet. Innehållet tycker jag verkar bra.

Som jag sade tidigare så tittade jag faktiskt i svenska akademins ordlista idag och där finns inte ordet ”livsåskådningskunskap” överhuvudtaget. Om man googlar på ordet så hittar man det på svenska i Finland. I finskan kan man ha väldigt långa ord och det här är uppenbart en översättning från det. Ordet finns inte i svenskan. Det fanns inte heller i det sista kommittébetänkandet som vi skrev under. Där talade man om ”livsåskådning” och ”religionskunskap”. Jag föreslog att det skulle vara ”religionskunskap och livsåskådning”. Ordet blir väldigt besvärligt. Om det står ”religions- och livsåskådningskunskap” så ska det efter strecket bli ”religionsåskådningskunskap”? Eller vad blir det? Jag märkte att ledamot Pettersson också pratade om ”livsåskådning” och inte om ”livsåskådningskunskap”.

Det är mitt förslag till utskottet att ändra det till ett tydligare namn och gärna sätta ”religionskunskap” först, där man går igenom olika religioner, precis som ledamot Pettersson sade. Vi började med kristendomen i början och sedan gick man igenom alla och omöjliga som man kommer ihåg, om man kommer ihåg dem. Men det fanns kunskaper redan då på den tiden, ja inte på stenåldern, jag var på stenåldern.

Som sagt. Det ska innehålla kunskap om de olika religionerna och att det är obligatorisk. Redan på min tid så fanns det de som ”slapp” den undervisningen. Det tyckte jag inte att var bra då. Framförallt tycker jag att det är ett bra sätt för integrationen, att alla är med om den här undervisningen.

För det andra vill jag säga några ord om det andra nya ämnet ”svenska som andra språk”. Vad jag förstod i kommittén så var det ett begrepp som är väl använt. Det kanske kan missuppfattas. Det kunde kallas ”svenska för inflyttade”.  Men i ett skede i kommittén så var alternativet ”obligatorisk hemspråksundervisning”.

Med 38 språk i en skola, som vi hörde här, skulle det bli synnerligen kostnadsdrivande. Så vi stöder nog ”svenska som andra språk” eller ”svenska för inflyttade” eller vad man nu vill kalla det för.

Jag blev lite orolig idag när minister Asumaa nämnde att det var för personer som var analfabeter. De ska ha rätt till hemspråksundervisning. Och som jag nämnde så kunde jag både skriva och läsa när jag började skolan, men de flesta var ju faktiskt analfabeter i klassen. Inte vet jag hur det var med er men det är ju det vanliga när man börjar i skolan. Så det skulle bli ett väldigt brett spektrum i så fall.

Sedan hörde jag också här, som fru lantrådet nämnde, att i de vanligaste språken så borde man ha hemspråk. Jag har faktiskt den lista här som jag tog med också till kommittén. Det är alltså rumänska, lettiska, estniska, ryska och thai som kommer efter finska och svenska. Det är ju inte precis de språk som vi har undervisning i nu. Jag tror att det där är någonting som utskottet får titta på och hur det här ska tolkas. Ministern sade också att det gäller kanske två, tre personer. Men talar vi om de vanligaste språken så har vi ju ett helt annat antal.

Det följande som jag tänkte säga några ord om är de ekonomiska följderna. I rapporten så kan jag på många ställen se att det står om de ekonomiska följderna ” behöver utredas närmare”.

Jag utgick nog ifrån att detta skulle tittas på före lagförslaget skulle komma. Vissa saker har man försökt beräkna men väldigt många saknas. Det är nog en sak som jag verkligen hoppas att utskottet ska fördjupa sig i.

På sidan 17 i förslaget så säger man att ”inför ikraftträdandet av den föreslagna lagen kommer det att göras närmare analys av förslagets påverkan på landskapsandelssystemet” och vid behov kommer landskapsregeringen då att göra ändringar i systemet. Men det är om nästan två år, den 1 januari 2021. Vi borde ju veta om kostnadseffekterna nu innan vi tar lagen här i höst. Det är min absoluta åsikt. I annat fall kommer vi till de problemen om två år som vi kanske borde ha tagit upp i kommittén. Men ministern valde då att gå vidare med lagen innan vi hade full kunskap om de ökade kostnaderna.

Sedan som avslutning så noterar jag att morgondagens elever inte kommer att få uppleva kvarsittning. Men de kanske blir goda medborgare ändå. Vi som fick uppleva kvarsittning så får faktiskt nu här en sista gång uppleva en kvarsittning här i lagtinget. Egentligen på grund av ministern som var lite sen med det här förslaget, och vi jobbar efter självstyrelsedagen. Dessutom så jobbar vi lite sent idag, och det är inte bara på grund av mig. Men snart får vi sjunga ”Den blomstertid” efter följande anförande, vad jag kan se. Tack för ordet, fru talman!

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Toivonen! Det är en petitess, men ledamoten för fram att ”livsåskådning” inte är ett vetenskapligt använt uttryck. Det är det visst!

Om man tittar i Nationalencyklopedin, som ändå har en vetenskaplig grund bakom sig, så där framkommer nog ”livsåskådning” i rätt form. Så jag håller inte med ledamot Toivonen att inte ”livsåskådning” skulle platsa i detta grundskolelagförslag.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Fru talman! Det som jag avsåg var ”livsåskådningskunskap”. Det är det ordet som inte finns i svenska akademins ordlista. ”Livsåskådning” finns självklart.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Om jag tolkar ledamot Toivonens anförande rätt så ställer ni er bakom den här lagen och tycker att det är ett bra lagförslag med en reservering och funderingar kring ordet ”religions- och livsåskådningskunskap” och ”svenska som andra språk” som också har diskuterats kraftigt här idag.

Men om vi förbiser själva uttrycken och tar det materiella innehållet. Tycker ni från ert parti att det är ett bra förslag ur den synpunkten?

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack fru talman! Ja, helt korrekt. Det är bara frågetecknen kring ”hemspråksundervisning” om det är 1-3 som ministern talade om eller om det ska vara för de vanligaste språken. Det är totalt olika saker. Och vi diskuterade inte någonting sådant när vi satt i kommittén och vi satt ju båda där.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Ledamoten tar upp, i slutet av sitt anförande, just de disciplinära åtgärderna som ”kvarsittning”. Det är någonting som har önskats länge från lärarkåren. Det är så att vi förutom ”fostrande samtal” som ”kvarsittning” ersätts av, så handlar det om granskning och omhändertagande av saker.

Man har ju inte haft rätt tidigare att gå in i barnens skolväskor om det är så att man misstänker att de har någonting som de inte ska ha med sig i skolan. Men också disciplinära åtgärder. Om det är så att man inte alls kan bete sig eller om man måste flytta ett aggressivt barn ut ur rummet. Då måste man kunna ta i det här barnet eller den eleven så att man kan flytta det. Idag har det inte varit möjligt och vi har haft situationer där lärare har råkat illa ut och blivit åtalade för sådant som kanske inte borde ha skett. Så jag är jätteglad över att de här punkterna kommer med och ger också lärarna och rektorerna större möjligheter att ansvara för att alla i skolan ska (… taltiden slut).

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Johan Ehn

Talman! Eftersom diskussionen kring religionsundervisningen har blivit så het som den har blivit så kan jag inte hålla mig för att ytterligare en gång försöka förklara hur jag ser på det.

Det är nämligen på det sättet att min grund är att jag själv tillhör den lutherska kyrkan. Jag tycker att den är viktig för mig och det är ett av grundfundamenten för mitt liv.

Det är också så att de lutherska värderingarna är något som har byggt det här samhället under väldigt många år. Det syns i lagstiftningen och det syns i vår historia och på många olika sätt. Men när det kommer till att hantera det som jag kallar för ”religiös fostran” dvs. att fördjupa sig i sin tro, att lära sig mer om vad tron som troende innebär, så tycker inte jag att det är samhällets uppgift att göra det. Det är familjen och det är trossamfunden som har det ansvaret som huvudsak. Det är de som tillsammans med sina medlemmar ansvarar för att göra den här själva fördjupningen i tron.

Det ansvar som jag tycker att ligger på samhället, det ligger i att vara med och visa på vilka olika typer av grunder det finns för att se på saker och ting. Då måste man också visa att det här samhället har vuxit upp utgående från den lutherska kyrkan. Här är de och de värderingarna och så beskriver man dem. Sedan går man igenom världsreligionerna. Man hinner prata om moral och etik, man hinner diskutera viktiga värderingsfrågor i det här ämnet.

Det som är lite intressant i det här sammanhanget är att upplägget i dagsläget, i praktiken ute i skolan, i mångt och mycket blir på det här sättet. Därför att en stor del av det undervisningsmaterial som man har att tillgå kommer just från Sverige, som redan har den här typen av undervisning. Vi ska dessutom komma ihåg att det finns inget som helst krav idag på att den som är lärare ska tillerkänna sig den tro som man undervisar i. Så var det ju förr när det här var starkt kopplat till den dåvarande statskyrkan.

Den andra biten som har fått mig riktigt övertygad om det här är att den nuvarande lagstiftningen är formad på det sättet, att om det skulle vara så att vi av någon anledning skulle få en förändring av vad som majoriteten tror på i det här samhället. Den förändringen kommer högst troligt att ske ganska snabbt.

Den största växande delen idag, det är sådana som väljer att inte tro överhuvudtaget, vilket måste vara deras val. Jag förstår det kanske inte fullständigt men det måste vara deras val att kunna göra på det sättet. Och då kommer vi att komma in i en situation där man inte överhuvudtaget kommer att ha med det som grund i det arbete man gör. Medan vi, genom att skapa det här, ett gemensamt ämne där man tar hänsyn till bitar och faktiskt förbereder oss också för framtiden på ett bra sätt.

När det gäller förhållandet till grundlagen så är det viktigt att komma ihåg det som ledamot Kemetter var inne på. Alla har rätt att tro på vad man vill. Det måste vi i skolan också acceptera och respektera. Det är precis just det som man gör med det ämne som man nu inför. Man skapar ett ämne som inte har koppling direkt till religionen utan som ska beskriva ämnet. Ämnet religion. Inte kristendomen, inte den lutheranska tron, inte katolicismen, inte hinduismen osv. Den ska beskriva det här utgående från det vetenskapliga ämnet som de facto går att studera på universitet och högskolor idag också.

Jag tror att det är viktigt att man för en diskussion om värderingar och troende och hur vi vill forma vårt liv och vårt samhälle. Men när det gäller just den religiösa delen av det så är det någonting som man inte kan säga att skolan ska föra i den ena eller den andra riktningen, för då bryter vi i det skedet mot grundlagen som jag ser det.

I Finland valde man att inte ta det här steget. Det diskuterades men man valde att inte ta steget. I stället gör man så att man erbjuder religionsundervisning med olika inriktning. Det är helt klart ett alternativ. Men för mig, i den värld vi idag lever i med ökad polarisering, med spänningar som allt som oftast bygger just på religiösa grunder - eller som åtminstone försök till att förklara spänningar med religiösa grunder - så behöver de här människorna träffas. De här ungdomarna och barnen behöver sätta sig ner och resonera tillsammans.

Jag måste säga att jag skulle som lärare se det där som en enorm fördel. Att få undervisa i ett ämne som får ta sig an den här frågan och föra vårt samhälle närmare varandra, respektera varandras olika trosinriktningar och samtidigt ge möjligheten att faktiskt på allvar utveckla kunskaper om varandra.

Till sist. Det har också varit mycket diskussioner kring huruvida det här lagförslaget kommer att stärka eller inte stärka svenskan. Jag vill återupprepa det jag sade, för jag tror att det tål att upprepas.

Tittar man på lagförslaget som helhet så föreslås ett antal olika åtgärder för att stärka språkutbildningen, både att lära sig andra språk men framförallt att lära sig svenska. Det tror jag att är viktigt för framtiden. Det tror jag att är viktigt för att utveckla det åländska samhället. Det är inte att sälja ut någonting annat utan det är att stärka det som är kärnan i självstyrelsen, dvs. det svenska språket.

Minister Tony Asumaa, replik

Tack fru talman! Jag håller med ltl Johan Ehn vad gäller grundlagsenligheten. Det är just genom att vi ger eleverna en objektiv kunskap om religion och livsåskådning i det gemensamma ämnet, som vi inte bryter mot grundlagens 6 §. Vi särbehandlar inte alla elever utifrån deras religiösa tillhörighet utan alla får samma undervisning. Då uppfyller vi 6 § i grundlagen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Remiss

4        Skärpta regler gällande sexualbrott

Vtm Viveka Erikssons m.fl. åtgärdsmotion MOT 8/2018-2019

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Vtm Viveka Eriksson

Talman! Det här ärendet har beretts här i lagtinget. Alla lagtingsgrupper har varit involverade. Talmanskonferensen har hållit i pennan. Vi har tidigare gjort en sådan här lagmotion och då har metoden varit den att gruppledarna skriver under åtgärdsmotionen. Jag har fått äran att stå överst på pappret eftersom jag representerar den största gruppen.

Den här motionen kanske inte behöver så väldigt mycket presentation. Det enda som jag vill säga är att vi i ett tidigare lagting, för kanske två mandatperioder sedan, t.o.m. tre säger talmannen. Det är för att just detta är en fråga som har engagerat lagtingsledamöterna väldigt mycket. Det är därför som vi nu gör om och försöker göra det på ett annorlunda sätt.

Senast föll det här initiativet eftersom det i riksdagen och i grundlagsutskottet uppfattades att vi gick utanför våra befogenheter, genom att vi ville att lagstiftningen, som gäller sexualbrott, skulle skärpas för hela landet.

Nu har vi en annan modell. Där lyfter vi fram att om man inte går in för hela Finland, så kan åtminstone Åland utgöra ett försöksområde.

Faktum är att när vi höll på i självstyrelselagskommittén så hade vi det här som en frågeställning. Att hur ska lagtingets initiativrätt tolkas och hur ska man kunna vidga det här begreppet. Det är en sak som man kan tänka på när vi nu förhoppningsvis går vidare med självstyrelselagsrevisionen och tydliggör det här.

Jag har en stilla önskan till lag- och kulturutskottet, dit ärendet remitteras. Vi har en ny riksdag och vi har en ny regering mot när det här bereddes och bearbetades senast. Jag skulle önska att man från utskottets sida nu tar kontakt med den nya regeringen och framförallt med justitieministern om man har någonting på gång i den här riktningen. Då är frågan vad det är och om det på något sätt kan vara tillfyllest för oss. Det vi vill är ju att få den här åtgärden vidtagen.

Jag vet att det har förts resonemang. Jag vet till exempel att ltl Roger Eriksson har fört ett resonemang kring att det kan bli komplicerat med att ha olika straffrättsliga bestämmelser inom landet och att Åland skulle vara avvikande. Det tycker jag att är lag- och kulturutskottets sak att granska och fundera vidare på.

Ltl Sara Kemetter

Tack fru talman! En av de starkaste demonstrationer från allmänheten som jag någonsin sett var med unga flickor för ett antal år sedan. Det hade varit ett våldtäktsfall där våldtäktsförövaren inte blev dömd för att flickan inte hade sagt ”nej” utan hon hade ”frusit till”.

Ibland när man blir väldigt rädd så kan man frysa till och på det sättet inte försvara sig. Då demonstrerade de här unga flickorna genom att de lade sig på vår gågata. De låg alldeles stilla på vår gågata med skyltar bredvid sig där de uppmanade att ”eftersom jag inte kan säga nej så har du ju rätt att göra vad du vill med mig”.

Efter det har jag blivit väldigt engagerad i detta, för jag tycker att det är en så otroligt viktig sak att det ska finnas en s.k. samtyckeslag. Det är glädjande att vi alla är överens om det.

Däremot vet jag - precis som alla ni andra - att det finns skrivningar i det nuvarande regeringsprogrammet i Finland om införande av en samtyckeslag. Därför stöder jag vtm Viveka Erikssons resonemang om att utskottet borde höra och framförallt tala med Ålandsministern och justitieministern för att höra var det här ärendet ligger och hur vi kan bli en del av det.

Annars har jag ingenting emot att Åland skulle vara ett försöks- eller testområde. Men om vi får en samtyckeslag för hela Finland så är vi ju ett steg längre framåt.

Så med det sagt så tackar jag för gott samarbete och bra enighet här i lagtinget.

Talmannen

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

För kännedom

5        Rädda det åländska fisket

Ltl Mikael Lindholms åtgärdsmotion MOT 9/2018-2019

Ärendet tas upp till behandling vid nästa plenum.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls den 2 september 2019 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Jag önskar er alla en riktigt skön sommar!

 

 

Originalfil