Plenum den 12 november 2008 kl. 9.30

Ålands lagting

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 



Plenum onsdagen den 12 november 2008 kl. 09.30

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga ledamöter närvarande.

Föredras för tredje behandling

Social- och miljöutskottets betänkande nr 7/2007-2008  angående införande av bestämmelser om rätt för den enskilde att i vissa fall få en förnyad medicinsk bedömning i landskapslagen om hälso- och sjukvården. (FR 20/2007-2008).

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts i andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion, därefter föreläggs det i framställningen ingående lagförslaget för antagande i dess helhet. Slutligen föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling.

Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt!

Diskussion.

Ltl Camilla Gunell:

Herr talman! Jag föreslår att det till social- och miljöutskottets betänkande nr 7/2007-2008 fogas följande klämförslag:

att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att jämställdhetsarbetet påskyndas inom hälso- och sjukvården så att all statistik, där orsak finns, blir könsspecifik och att jämställdhets- och jämlikhetsutredningar genomförs i syfte att undanröja omotiverad olika behandling av kvinnliga och manliga patienter, liksom olikabehandling på andra grunder inom såväl primär- som specialsjukvården.

Ltl Roger Jansson:

Herr talman! Denna utomordentliga text kan man läsa i social- och miljöutskottets enhälliga betänkande där vi har formulerat oss på det sättet att den här uppgiften skulle landskapsregeringen tillse att blir gjord. Jag vill för min del understryka att det är motiverat ur den synpunkten att man har det här problemet med olika behandling hos oss, så därför bör man åtgärda det. Jag understöder förslaget till kläm.

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 och 16 §§ landskapslagen om hälso- och sjukvården för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har godkänt motiveringen.

Begäres ytterligare ordet?

Ltl Camilla Gunell:

Herr talman! Jag föreslår att lagtinget antar den kläm som finns utdelad på lagtingsledamöternas bord.

Ltl Roger Jansson:

Herr talman! Understödet kommer per automatik.

 

Begäres ordet?

Ltl Camilla Gunell, understödd av ltl Roger Jansson, har föreslagit att lagtinget ska anta en hemställningskläm med följande lydelse: "att lagtinget hos landskapsregeringen hemställer om att jämställdhetsarbetet påskyndas inom hälso- och sjukvården så att all statistik, där orsak finns, blir könsspecifik och att jämställdhets- och jämlikhetsutredningar genomförs i syfte att undanröja omotiverad olikabehandling av kvinnliga och manliga patienter, liksom olikabehandling på andra grunder inom såväl primär- som specialsjukvården.

 

Var lydelsen riktig?

Enligt 44 § arbetsordningen ska förslag till hemställningskläm som väcks i samband med ett lagstiftningsärende och om vilket utlåtande i utskott inte föreligger och som inte heller ingår i till betänkandet fogad reservation, bordläggas till lagtingets följande plenum för att vid detta oförändrat antas eller avböjas.

Ltl Camilla Gunells klämförslag bordläggs därför till plenum den 13 november 2008.

Ärendet är slutbehandlat.

Föredras för tredje behandling

Kulturutskottets betänkande nr 3/2007-2008 angående ändrad läroavtalslagstiftning. (FR 22/2007-2008).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts i andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion, därefter föreläggs det i framställningen ingående lagförslaget för antagande i dess helhet. Slutligen föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling.

Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Diskussion. Ingen diskussion.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om läroavtalsutbildning för antagande i tredje behandling. Begärs ordet? Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har godkänt motiveringen .

Ärendet är slutbehandlat.

Föredras för remiss

Landskapsregeringens förslag till budget för landskapet Åland år 2009. (FR 1/2008-2009 jämte finansmotionerna 1-68/2008-2009).

Talmanskonferens föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt.

 

Föredras

Landskapsregeringens meddelande angående resurs- och behovsplan för landskapet Åland. (M 1/2008-2009).

Talmanskonferensen föreslår en gemensam diskussion om de båda ärendena som ansluter sig till varandra. När den gemensamma diskussionen avslutats  fortsätter behandlingen av de båda ärendena var för sig. Lagtinget remitterar då framställningen och finansmotionerna till finansutskottet. Lagtinget kan beträffande meddelandet besluta att anteckna det för kännedom eller att hänskjuta det till utskott, om sådant förslag väcks.

Kan det föreslagna förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Diskussion.

Lantrådet Viveka Eriksson:

Herr talman! Det åländska samhället upplevs som förhållandevis tryggt. I vår marknadsföring av landskapet framhåller vi gärna tryggheten som ett skäl för varför välja Åland som boningsort. Vi lever mycket gott på Åland och de flesta har en hög levnadsstandard. Tack vare ett stort antal entreprenörer och företagare och en aktiv befolkning samt ett väl fungerande självstyrelsesystem har ekonomin varit god och vi har haft råd att utveckla ett välfärdssystem, ett välfärdssystem som är mycket konkurrenskraftigt också i jämförelse med övriga Norden, som ändå överlag är välutvecklade välfärdssamhällen.

Det finns skäl att påminna oss de här omständigheterna när vi nu går in i årets remissdebatt om budgeten. Oftast är vi inriktade på problemen och svårigheterna i de här  sammanhangen men det är minst lika viktigt att också se möjligheterna och fördelarna.

En röd, eller grön, tråd i budgeten är hållbar utveckling.

Landskapsregeringen lyfte redan i handlingsprogrammet fram den "uthålliga utvecklingen". Utgångspunkten är att vårt arbete skall genomsyras av ett hållbarhetstänkande. I ett hållbart samhälle är kvinnor och män jämställda. Därför måste jämställdhet få genomslag inom alla politikområden och jämställdhetsperspektivet införlivas i beslutsfattandet.

Alla följer vi med den ekonomiska utvecklingen och oroar oss för den finansiella krisen. Ingen verkar gå oberörd genom den krisen och det betyder att också den åländska offentliga ekonomin kommer att känna av följderna. Samtidigt som marginalerna krymper är det viktigt att det offentliga inte späder på krisen utan på ett ansvarsfullt sätt medverkar till att hålla hjulen rullande.

Nu krävs av oss att tillsammans ta ett grepp om utvecklingen och arbeta för en hållbar ekonomisk utveckling. Vi skall med krympande resurser trygga välfärden. För att klara av den utmaningen behöver vi se om vårt hus och strama åt där så är möjligt, vi behöver effektivisera vårt arbete. Vi måste fundera på det vi gör, om vi prioriterar rätt och om vi kan utföra arbetet på ett ännu bättre sätt.

Arbetet med en hållbar ekonomisk utveckling är ett långsiktigt arbete. Vi måste tänka längre än nästa budgetår.

På olika sätt skall vi medverka till att trygga förutsättningarna för ekonomisk utveckling. Det betyder att näringslivsutvecklingen, företagandet och människors aktiviteter, alldeles särskilt nytänkande och framtidsbranscher skall uppmuntras.

Men det betyder också att vi fortsätter våra ansträngningar för att trygga sjöfarten och dess förutsättningar att operera under åländsk flagg, vi kommer att fortsätta våra ansträngningar att motverka de nya hot som åter uppstått mot PAF:s Internetspel i landet i övrigt.

I en långsiktigt hållbar utveckling fortsätter vi bygga goda relationer till vår omvärld Mycket av vårt välstånd är också beroende av externa beslut. Vi påverkas av åtgärder som vidtas och beslut som fattas av landets regering och riksdag, av EU och kanske till en viss del av de andra nordiska länderna och de omkringliggande regionerna. Våra möjligheter att påverka de besluten är beroende av att vi skapat förtroendefulla relationer. Särskilt viktig är förstås kontakterna till landets regering och riksdag. Just nu för vi med regeringen diskussioner om spelfrågor, sjöfartsfrågor, sociala frågor, skattegränsfrågor, gränsbevakningsfrågor och förstås EU- relaterade frågor. För att nämna några av de viktigaste områdena som just nu är aktuella i kontakterna med riket.

För att nå framgång i det fortsatta arbetet och ta steg vidare i självstyrelseutvecklingen har vi också behov av att upprätthålla goda relationer med riksmyndigheterna.

Det kommer att krävas en hel del resurser för att trygga den sociala välfärden framöver. Vi skall på ett hållbart sätt möta ökade behov av hälso- och sjukvårdstjänster, äldre personers behov av service och olika gruppers behov av stödjande åtgärder. Den demografiska utvecklingen, att vi blir allt fler äldre som skall försörjas av färre yngre, kommer att bli problematisk på sikt.

Men samtidigt vill jag understryka att de äldre är en resurs för samhället. Vi borde bli bättre på att se fördelarna med att vi i framtiden kommer att vara flera äldre personer med olika kompetenser och stora erfarenheter. Äldre människor kommer att vara friskare längre och förhoppningsvis orka jobba längre. De kan med sina förmågor delta aktivt i samhällsutvecklingen .

Om vi skall ha en socialt hållbar utveckling måste vi ta tag i de stora och svåra problemen med barn och ungas mående och med narkotikamissbruksproblemen.

Alarmerande rapporter både om ett utökat narkotikamissbruk men också om en ökad psykisk ohälsa hos barn och unga bekymrar och var och en ställer vi oss säkert frågan vart vi är på väg? De barn som känner stor otrygghet och som har dålig självkänsla är mera utsatta för påfrestningar av olika slag. Det förebyggande arbetet är därför synnerligen viktigt och tillsammans, som familjemedlemmar, som politiker och som samhällsmedborgare, måste vi bli bättre på att ta hand om våra barn och ungdomar.

Den tillfälliga ekonomiska krisen går hand i hand med den stadigt eskalerande klimatkrisen. På det senaste EU toppmötet var båda frågor tunga inslag på agendan. 

Försök gjordes att stoppa den gemensamma klimatstrategin med motiven att ekonomin var viktigare och att åtgärder i enlighet med klimatstrategin skulle ha en hämmande effekt på den ekonomiska rehabiliteringen. Tillräckligt många drev ändå frågan vidare så att klimatstrategin åter kommer upp på toppmötet i december och vi får hoppas att länderna då kommer till ett gemensamt beslut. Särskilt eftersom kommande ordförandeland Tjeckien inte alls har samma intresse som nuvarande ordförandelandet Frankrike att driva igenom det här förslaget.

I verkligheten är det så att vi på sikt inte kommer att ha råd att upprätthålla en hög förbrukning av fossila bränslen eller av icke förnyelsebara energikällor. Så i sista ändan kommer de ekonomiska realiteterna att bli de tyngsta argumenten för klimatstrategin och för att ändra vårt agerande i en mer hållbar riktning.

För Ålands del stöder vi arbetet med klimatstrategin och vi har satt i gång arbetet med att förverkliga målen. Det samma gäller EU:s omfattande vattenvårdsprogram, där vi eftersträvar en samordning med landet i övrigt, men också med andra länder runt Östersjön.

Allt hållbarhetsarbete är långsiktigt och arbetet måste genomföras med gemensamma krafter. Därför eftersträvar vi samarbete med många olika aktörer för att vi tillsammans skall styra utvecklingen i en hållbar riktning. Jag ser också fram emot behandlingen av budgeten här i lagtinget om budgeten eftersom jag vet att det kommer att föras fram många intressanta och bra förslag av de olika ledamöterna.

I landskapsregeringen har vi haft innehållsrika diskussioner då vi arbetat med budgeten och jag vill därför tacka förvaltningen och mina kolleger i landskapsregeringen för ett kreativt och engagerat arbete i en process som inte varit lätt eftersom så många önskemål funnits och kravet på stramhet inneburit att högt ställda anspråk fått sänkas och många goda idéer läggas åt sidan - åtminstone för tillfället. Tack herr talman!

Ltl Barbro Sundback, replik:

Tack herr talman! I inledningen av sitt anförande lyfte lantrådet fram vikten av att ha ett jämställdhetsperspektiv på budgetarbetet. Det första meddelandet som den här regeringen presenterade handlade om jämställdhet. Det ingav stora förväntningar om budgetarbetet. Jag kommer bl.a. ihåg att lantrådet meddelade att man skulle ha en sorts "genderbudgeting" man skulle få se konsekvenserna av budgeten för män och kvinnor. Jag har inte lyckats upptäcka det och inte faktiskt så hemskt mycket annat heller där man analyserar budgetens konsekvenser ur jämställdhetsperspektiv. Nu kan det hända att jag inte har läst tillräckligt noga, så jag ser gärna att lantrådet klargör på vilka punkter den här budgeten skiljer sig från andra när det gäller att lyfta fram jämställdhetsperspektivet.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman! Vi har inom förvaltningen satt igång ett omfattande arbete för att jämställdhet skall genomsyra allt beslutsfattande. Det pågår ett ingående informations- och utbildningsprogram som riktar sig till alla olika avdelningar. När det gäller budgetprocessen skriver vi att under nästa år kommer vi att ändra hela budgetprocessen. Det var väldigt svårt att svänga detta från sommaren och fram till nu, när handlingsprogrammet om jämställdhet kom från lagtinget. Under den tiden har vi satt igång arbetet. Vi har antagit konkreta planer för hur vi skall jobba och vi har just satt igång detta, att det skall genomsyra allt beslutsfattande, också budgetprocessen. Jag är säker på att ledamoten Sundback, när vi kommer till nästa års budget, kommer att se mycket starkare inslag av det här arbetet.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det är synd att det inte står någonting om det här reformarbetet i budgeten för det skulle i så fall vara väldigt revolutionerande. Kanske finansutskottet kan skriva in det så att vi får en klar och tydlig målsättning för det arbete som försiggår inom förvaltningen. Det ser varken vi eller journalister eller någon annan någonting av. Vi får bara hoppas och tro att det ger något resultat. I övrigt då, på vilket sätt stärker den här budgeten jämställdheten i det åländska samhället, inte bara inom förvaltningen?

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Igen, det är väldigt viktigt allt arbete genomsyras av jämställdhetstankarna. Det är inte så att man har ett projekt som är väldigt utpekat jämställdhetsprojekt utan det skall finnas överallt. Till exempel sätts det igång ett arbete med att förankra jämställdhetstankesättet och förändringar av attityder inom barnomsorgen. Det finns i budgeten. Det finns uppföljning av det skolprojekt som pågår. Det finns informationsarbetet som är igångsatt och som det står i budgeten om. I enlighet med de riktlinjer som finns i jämställdhetsprogrammet följer landskapsregeringen de riktlinjer som också lagtinget har omfattat i programmet. Vi skall göra ett konkret handlingsprogram där vi mer tydligt skriver hur vi skall jobba. Den planen är gjord och nu jobbar vi efter den.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Lantrådet säger att budgeten baseras på en hållbar ekonomisk utveckling. I budgeten har man kompromissat bort skrivningarna om det. Det finns nästan ingenting sagt om det. Det finns skrivet att man skall göra saker och ting om det behövs men inte någonting om hur. I resurs- och behovsplanen, är det bättre. I den finns det en hel del skrivet att man skall göra, men väldigt lite hur men dock något. Har lantrådet något konkret att säga hur man skall klara den hållbara ekonomiska utvecklingen i en nedåtgående eller stagnerande ekonomi? Samma fråga gäller naturförhållandena, miljön. Där lantrådet har gått ut och sagt att det är en hållbarhetsbudget också ur den synpunkten. Det finns ingenting angivet i budgeten om Östersjön. I resurs- och behovsplanen finns det inte heller någonting skrivet bara att man skall göra någon plan för det, trots att det finns planer tillräckligt och det konkreta borde nu sättas igång. Tack!

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Om jag tar miljön sist. Jag undrar om ledamoten Roger Jansson har läst budgeten dåligt för det finns många delar där vi har olika miljöåtgärder. Vi jobbar med ett stort vattenvårdsprogram i det finns många olika åtgärder. Jag förstår inte hur man bara bortser från det. Det är ett arbete som genomförs i enlighet med de vattenvårdsdirektiv som kommer från EU. Vi har fört diskussioner med regeringen om att samordna våra åtgärder. Det finns konkreta handlingsplaner som man jobbar med på miljöbyrån. Jag är säker på att ledamoten Sjögren, kommer att i detalj beskriva det här arbetet. Det är mycket arbete på gång.

När det gäller ekonomin, handlar det om att ta ett långsiktigt grepp. I år har vi hållit budgeten stram. Vi har strävat till att vända utvecklingen. När vi tittar på hur konsumtionsutgifterna har de stigit under de senaste tio åren. Det finns all anledning att vi alla funderar över hur vi nu skall ta ett ordentligt tag och stoppa den utvecklingen och också få den att inte bara plana ut utan att också svänga utvecklingen. Det har landskapsregeringen gjort nu genom att vi dels har lagt en stam budget och vi har också dragit upp riktlinjerna i en resurs- och behovsplan som är ett alldeles nytt grepp för att faktiskt titta mer än ett budgetår.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! När det gäller den hållbara ekonomiska utvecklingen är jag glad för att det finns dessa att, att man skall göra, att man försöker. Lantrådet sade att vi tillsammans måste komma fram till hur och det håller jag med om. Det är klart att det är väsentligt att regeringen har en ledande roll i den frågan. När det gäller miljön är vårs störa problem Östersjöns vattenmiljö. Min fråga gällde naturligtvis främst Östersjön. Varför har man inget konkret när det gäller Ålands största problem när det gäller utsläpp, eutrofieringen av Östersjön? I miljöhandlingsprogrammet anges det klart som problem. Läckaget från land av näringsämnen och läckaget från fiskodlingarna av näringsämnen orsakar problem. Ålands vattenskyddsförening har i massmedia visat att utvecklingen just nu går åt fel håll.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman! Miljöprogrammet ligger som grund. Sedan finns det också ett vattenvårdsprogram som miljöbyrån arbetar efter. Där finns alla dessa konkreta frågor med. Det gäller Östersjöns miljö. Det gäller också att trygga vår dricksvattenförsörjning på sikt. Det är också en mycket stor frågeställning. Det handlar väldigt mycket om klimatfrågan. Det som håller på och sker beträffande klimatförändringen i vår omvärld, kommet att ha ett ödesdigert världsomspännande. Det har också väldigt stor påverkan på Östersjöns vattenmiljö.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag skall spinna vidare på det föregående replikskiftet. I den här budgeten som ligger framför oss och också i lantrådets inledningsanförande här, finns väldigt många fina mål som vi från vår sida väl kan skriva under. Likt ltl Roger Jansson, så ställer jag mig frågan hur, på ganska många områden? Miljöfrågorna diskuterades här, och vad man vill göra beträffande dem och hur vill man åstadkomma det? Vad finns beskrivet, men hur vill man åstadkomma de här sakerna? En annan sak som lyftes fram i lantrådets anförande var kampen mot narkotikamissbruket. Hur skall man göra det från landskapets sida? Dessa bitar saknas, såväl i budgeten som i det anförande som nu lantrådet Viveka Eriksson hållit här. Kunde det vara möjligt att i ett replikskifte att få några konkreta åtgärder från landskapsregeringen på just dessa två områden som vi har diskuterat, narkotikafrågor och miljöfrågor?

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Det står väldigt mycket kring de konkreta åtgärderna i budgeten. Ltl Johan Ehn kommer att få mycket olika beskrivningar från mina kolleger i landskapsregeringen. Jag höll mig medvetet på ett mer övergripande plan, därför att det är ledamoten Mats Perämaa som i detalj kommer att beskriva budgeten och mera gå in i detaljerna. Men vi har många olika åtgärder. Några räknade jag upp när det gällde miljön och vi har också det längsiktiga greppet om ekonomin. Det är väldigt viktigt att poängtera det. Skall man svänga den ekonomiska utvecklingen, så gör man det inte över ett budgetår. Det måste man göra på lång sikt och det greppet måste man göra tillsammans. Den ekonomiska utvecklingen har bärvidd över flera mandatperioder och därför är den ekonomiskpolitiska diskussionen i lagtinget och finansutskottet väldigt viktig.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag håller helt och hållet med lantrådet när hon säger att det är ett långsiktigt arbete och det är ett arbete som vi skall samarbeta kring. Men för att få igång den politiska diskussionen och för att vi skall upprätthålla det parlamentariska systemet där landskapsregeringen lägger förslagen och vi i oppositionen granskar, kritiserar och kommer med kompletteringsförslag, måste det komma konkreta förslag. Som jag sade, fortsättningsvis tycker jag att budgeten andas många fina målsättningar, men återigen saknar vi de konkreta förslagen. Om vi tar t.ex. miljöpolitiken, finns det som lantrådet lyfter fram som konkreta åtgärder, planer, man räknar upp utbildning, man räknar upp information, man räknar upp hållbarhetsråd t.ex. Det ser inte jag som konkreta åtgärder för miljön. Det är också sådant som behövs, men vi kan inte vad gäller Östersjöns miljö framför allt hålla på med de bitarna. Vi måste komma till konkreta åtgärder som leder till resultat. Dem saknar jag, men det kan hända att vi får mera av de uppgifter när vi kommer vidare i debatten.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman! Jag kan bara konstatera, att det vi nu lite börjar tangera, handlar om vad lagtinget skall fatta beslut om och vad är mera konkretiseringar av lagtingets riktlinjer. Jag ser det som att lagtinget skall ha riktlinjer till landskapsregeringen som vi sedan skall förverkliga. Vi kan komma ner på konkreta projekt som musselprojekt och projekt som olika stöd till avlopp och olika stöd till vattenvårdsprojekt men egentligen är det riktlinjer man borde få från lagtinget. Vad skall diskuteras, vilka är de olika rollerna? Det är väldigt viktigt i det här sammanhanget. Jag vill igen upprepa att det finns mycket konkreta åtgärdsförslag i budgeten. Det kommer att upprepas under debatten och beskrivas av mina kolleger som håller i de olika områdena.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Jag tycker att det var ett bra anförande som lantrådet höll när det gäller äldres värde och kompetens när det gäller narkotikaproblemen o.s.v. Men anförandet hade väldigt lite att göra med budgeten. Nu har det kommit fram mera i replikskiftena, men också jag är nyfiken på hur regeringschefen ser på problematiken med att anpassa förvaltningen till en krympande ekonomi. Lantrådet sade tidigare att det är en stram budget man har lagt fram. Den uppfattningen delar jag inte alls och håller inte alls med. Tio miljoner av årets överskott för man in direkt i budgetförslaget för år 2009 som inkomst. Man tar 9, 3 miljoner ur pensionsfonden för att överhuvudtaget få budgeten att balansera. Det vore intressant att höra hur lantrådet ser på den här biten med den krympande ekonomin specifikt för 2009 för det är det budgetförslaget vi diskuterar nu.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman! Vi har ingående beskrivit det både i budgeten och resurs- och behovsplanen hur vi jobbar inom förvaltningen för att bl.a. göra en personalförsörjningsplan. Vi kommer att titta över olika effektiviseringsmöjligheter. En del i personalförsörjningsplanen är förstås att också kunna upprätthålla service med tanke på att det är många personer som kommer de närmaste åren kommer att gå i pension. Det betyder också att det finns möjligheter att titta över och effektivisera förvaltningen och också förändra till vissa delar. Jag tror också att vi framöver blir tvungna att ser över vilka delar av vår verksamhet vi skall tona ner och vilka delar som är de viktiga. Vi har alldeles klart sagt i både budgeten och resurs- och behovsplanen att fokus måste vara inriktad på könsverksamhet som alldeles särskilt är sjuk- och socialvård samt utbildning. Vi har också mycket lagstadgad verksamhet. Vi har också ett ansvar att hålla hjulen igång i samhället genom att med olika stödjande åtgärder och genom infrastruktursatsningar. Jag tycker nog att det finns väldigt väl beskrivet i budgeten.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Det är så inom politiken och det får man ha full respekt för, att man kan ha olika åsikter. Jag vill säga planer och planer i all ära, men beträffande budgeten tycker jag att man lite har manipulerat för att få den i balans. Man kan definitivt inte kalla den för en stram budget. Men jag respekterar att vi ser olika på det. En sak som jag vill passa på att fråga om, är att jag uppfattade att lantrådet tog upp sådana frågor som hon upplever som de kanske viktigaste politiska frågorna i sitt anförande, men jag noterade att det inte fanns ett ord om svenska språket. Av budgeten framgår att språkrådet skall sköta det här och landskapsregeringen kommer inte att göra desto mera åt den biten. Jag kan inte förstå budgetförslaget och jag kan inte heller förstå lantrådets huvudanförande på något annat sätt. Det bekymrar mig. Det är frågor som jag och Ålands framtid verkligen brinner för.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Det är så självklart att vi fortsätter att jobba för att hävda och trygga Ålands svenskspråkiga status, så jag tycker att det är en alldeles klar linje för landskapsregeringen. Så är det.

 

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik:

Tack herr talman! Jag får tacka för ett belysande, allmänt inledningsanförande från lantrådets sida. Lantrådet betonade inför sitt öppningsanförande goda relationer med riksmyndigheterna. Vi som har varit med i rätt pressade förhandlingar i Helsingfors, från tid till annan, vet att man kan värna om goda relationer utan att ge avkall på det vi kan kalla för åländska intressen. När det gäller EU-frågan och Lissabonfördraget tycker vi idag från delar av oppositionen i alla fall, att den sittande landskapsregeringen månar mera om goda relationer än att våga ställa de krav som ett enhälligt lagting har ställt sig bakom med dagens lantråd som talman i mycket tydligt formulerade olika betänkanden. Vår uppmaning är att man skall agera mera i enlighet med lagtingets riktlinjer i fortsättningen vad gäller Lissabonfördraget.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman! När det gäller EU och inflytandefrågorna har landskapsregeringen tagit rejäla steg framåt i de diskussionerna. Om det beror på att relationerna har varit goda att man därför har fått gehör, eller om vi har haft en bra argumentation. Faktum är att vi har tagit steg framåt i alla de här frågorna. Vi håller på och stiftar lag kring talerätten, vi håller på och skriver lag om subsidiaritetskontrollen, vi konkretiserar och systematiserar arbetet i ministerrådet. Beträffande parlamentsplatsen har vi kommit till en utfästelse att man skall jobba vidare på EU nivå. Det är där man måste fortsätta att jobba med den frågan synnerligen starkt.

Ltl Harry Jansson, replik:

Tack herr talman! Det stämmer det som lantrådet säger, men de nya öppningar som har tillkommit under den nuvarande EU processen är ett resultat av att självstyrelsepolitiska nämnden har gett landskapsregeringen bakläxa på bakläxa. Det är därför vi tycker att det är synd att man inte på egen hand formulerar riktlinjerna för motparten i Helsingfors. Faktum är att landskapsregeringen och lantrådet redan i augusti gav klartecken till Helsingfors för resultatet av förhandlingarna. Än idag vet vi inte om det över huvudtaget kommer att finnas förutsättningar för att godkänna Lissabonfördraget. Bristen eller glappet mellan vad lagtinget har uppställt för villkor och landskapsregeringens handlande, är det som vi har kritiserat.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman! Snälla ledamot Jansson! När landskapsregeringen började förhandla i februari-mars, vad hade vi då i inflytandefrågorna? Det fanns en praxisarbetsgrupp, ett betänkande. Idag har vi utfästelser som landets regering kommer att göra. I principdokumentet finns intaget alla de olika utfästelser som regeringen åtar sig att göra för landskapets del. Alla de stegen har vi tagit under de här månaderna. Det fanns en form för det här paketet i augusti men då fortsatte vi att jobba med ändringarna i av självstyrelselagen. Det var inte klart i augusti. Lantrådet och regeringen hade inte gett klartecken före vi såg slutresultatet av den arbetsgrupp som nu håller på och jobbar med självstyrelselagen. Ta och titta i backspegeln. ledamot Jansson och kom inte och påstå att vi har varit flata. Det är just för att vi har fört fram de här frågorna som vi har nått framgångar.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa:

Herr talman! Landskapsregeringen visar med denna budget och kanske speciellt med denna resurs- och behovsplan på ett nytt sätt att bygga samhället. Landskapsregeringen tar och har det självklara ansvaret att leda Åland genom finanskrisen och genom den stundande lågkonjunkturen som kommer. Att planera ekonomin och verksamheter på lång sikt, såsom vi gör i budgeten och i resurs- och behovsplanen, är det facto ett nytt sätt att bygga samhället. I budgeten presenterar vi en flerårig investeringsplan och i resurs- och behovsplanen ytterligare långsiktiga planer för personalförsörjning, ekonomi och ett ökande vårdbehov i och med den demografiska förändringen. Vi planerar långsiktigt. Att planera långsiktiga är en betydligt svårare uppgift än den från ett år till nästa år ekonomin som har präglat landskapet tidigare. Det har varit ett fungerande sätt det också men det är mycket lättare att planera för ett år än att planera för flera år. Därför ger vi inte heller sken av att resurs- och behovsplanen till alla delar är komplett ännu. Däremot har vi, genom beredningen av planen och genom de ställningstaganden som där finns, sått fröet i vår förvaltning till en långsiktig planering . Det här är någonting oerhört värdefullt. Det här kommer vi alla, och i förlängningen det åländska samhället att ha nytta av. Finanskrisen och den därpå följande lågkonjunkturen kommer med all sannolikhet att medföra en del fula siffror i landskapets budgetar och bokslut. Det är någonting som vi inser alla redan nu. En del av de reserver som högkonjunkturer har gett möjlighet att samla, kommer att måsta användas för att stimulera samhället under lågkonjunkturen. Hur lång och hur djup kommer den här lågkonjunkturen att bli? Den kommer säkert att bli relativt lång och relativt djup. Den kommer säkert att bli besvärligare än den lågkonjunktur vi hade i början av 2000-talet. Landskapsregeringen tror ändå att denna lågkonjunktur kommer att ha ett förlopp liknade tidigare lågkonjunkturer har haft. Då kan man ha en förhoppning om att en tydlig svängning av aktiekurserna kunde ske redan nästa höst, alltså hösten 2009 och att företagsvinsterna då kunde börja öka året därpå. Om så sker, har landskapet inga som helst problem att med bibehållen välfärd klara av också denna lågkonjunktur.

Vår bedömning är att Åland kommer att klara sig bättre ur och igenom den här lågkonjunkturen än många av våra omgivande regioner och länder. Vi har ett oerhört starkt kort i det att vi har en låg arbetslöshet. ÅSUB förutspår att den kommer att öka men bara marginellt under nästa år. Det här är ett oerhört starkt trumfkort. Att människor har arbete är grunden för deras egen ekonomi vilket inte behöver betyda personliga tragedier i den mån våra omgivande länder kanske råkar ut för. Vi har ett näringsliv som inte är så exportberoende som våra omgivningar. I Sverige t.ex. råkar den exportberoende bilindustrin ut för dramatiska saker just nu, medan vi här debatterar vår budget. Kanske det blir på det sättet att turister både av ekonomiska skäl och kanske också av miljöskäl, eftersom klimatkrisen pågår parallellt med den ekonomiska krisen, väljer närmare resmål. Kanske de åker med färja till Åland. Det här är ett tänkbart scenario som kunde gynna Åland i den här situationen.

Som jag uppfattar det har vi också den lyckliga situationen på Åland, att ålänningar har förtroende för de banker som är aktiva på Åland. Det är en viktig sak om man jämför med det som vi alla har kunnat ta del av, t.ex. från USA och också andra länder. Till exempel Island för att nämna något land.

Som en liten sidoinformation i samband med den här diskussionen kan jag säga att den här landskapsregeringen har infört det som en rutin att vi inför varje budget och för övrigt också vid behov, har träffar med våra bankdirektörer för att diskutera hur ekonomin utvecklas. Det är självklart på det sättet att just bankerna märker av en förändring i ekonomin, kanske tydligare än någon annan med beaktande av lånebehov och andra saker som de hanterar.

Herr talman! Nu talar jag om budgetprocessen i framtiden. Vi har i vårt handlingsprogram sagt att vi skall se på budgetprocessen. Vi hade planerat in det för nästa år och vi kommer därför att inleda ett arbete redan vid årsskiftet för att åstadkomma en budget, som till sitt utseende ser något annorlunda ut och också arbetssättet för att få fram den skall se något annorlunda ut. I januari kommer vi att inleda ett arbete, där vi sätter interna ekonomiska ramar för oss själva utgående från den ekonomiska situationen vi har just då. Vi kommer att, som sagt att förändra budgeten så att den rent visuellt ser annorlunda ut. Det här är vår starka målsättning. Den behöver bli lättare att läsa, den behöver bli lättare att tolka. Min personliga uppfattning är att vi borde förändra den till någonting som liknar mera en affärsbokföring så att vi kan jämföra vår ekonomi med normal företagsekonomi.

Finansförvaltningslagen skall vi ta fram och presentera så fort som möjligt, någon gång runt årsskiftet och givetvis kommer budgeten att utgå ifrån den finansförvaltningslag som vi då presenterar och förhoppningsvis får godkänd. I finansförvaltningslagen skall vi också ta ställning till stora politiska frågor hur man skall reglera överskott och underskott i landskapsekonomin. Vi har någonting i vårt budgetsystem som vi kallar för utjämningsfonden. Det är en felaktig benämning, för fond kräver lagstiftning. Vi vill i lag reglera användningen eller hur man sätter in pengar, reserverar pengar och hur man eventuellt kan ta ut pengar för att balansera budgeten. Enligt min uppfattning skall det bli på det sättet att det skall bli någorlunda lätt att sätta in pengar, reservera pengar men det skall inte vara lika lätt att ta pengar därifrån. Att vi har pengar i det som kallas utjämningsfonden är en bra sak i detta läge.

Herr talman! Kommunerna har en förhållandevis god ekonomi igenomsnitt är det så. Den landskapsandelsreform som togs för ca ett år sedan, ligger till grund för det här. Det får vi ändå se att är en bra sak. I den strama ekonomiska situationen som landskapet har, har vi ändå så tryggat att kommunerna i genomsnitt har en ganska god ekonomi. Sedan finns det undantag som vi kommer att vara tvungna att hantera i enlighet med den lagstiftning som finns. Vi har inför budgeteringen avtalat med kommunförbundets styrelse om vissa strategiskt viktiga saker inför framtiden. Vi har för landskapsregeringens del gett et löfte om att vi skall skapa rutiner inför lagstiftning och inför andra tänkbara åtgärder, må vara vilka som helst. Vi skall göra en ekonomisk analys av hur åtgärderna slår och hur lagen slår. I kommunerna skall det gälla i förhållande till kommunerna men för landskapsregeringen är det förstås viktigt att vi har en bred syn av hur ekonomin påverkas av detta. Vi måste åstadkomma rutiner där min avdelning, finansavdelningen är involverad i lagstiftningsprocessen så att vi har den här bilden. Sen är det upp till lagtinget, som är lagstiftare att besluta om vem som står för kostnaden. I varje fall behöver vi ha en bättre bild av hur det slår. Fram tills nu har man väl på ett rätt så standardmässigt sätt oftast konstaterat i samband med lagstiftningen att det här påverkar, mer eller mindre eller kanske påverkar eller inte påverkar alls. Man har sedan efteråt kunnat konstatera att påverkan åt något håll har varit större.

Herr talman! Under nästa år vill vi klargöra kommunförbundets roll. Kommunförbundets egen styrelse har väckt den här frågan. Det här är en diskussion som har förts länge. Det är ingenting nytt. Det är viktigt att vi i samverkan mellan olika parter kan vara på det klara med hur man diskuterar, vem som har mandat att avtala o.s.v. Det här är en bra sak. Jag tror inte det blir någon lätt process att övertyga alla kommuner till det som borde vara målet, nämligen att kommunförbundet får en starkare roll som avtalspartner. Vi skall göra ett ärligt försök till att förtydliga rollerna.

Vi har enats om, vilket jag tycker personligen och landskapsregeringen tycker också att det här är en mycket bra sak, att vi skall inleda ett arbete med att ta fram en egen kommunalskattelag. Vi har behörigheten, det känner vi alla till. Vi har tillämpat rikslagstiftningen via blankettlag till de allra största delarna. Här skall vi utföra ett arbete för att se hur vi kan utnyttja den här behörigheten så att den gynnar Åland på bästa sätt. Vi har gett löfte till kommunförbundet om att kommunförbundet skall få medverka i arbetet i en arbetsgrupp. Det här ser jag personligen väldigt mycket fram emot.

Beredskap att möta utmaningar. Landskapsregeringen uppfattning är att med iakttagande av stramhet så måste man ha beredskap att stimulera ekonomin under en lågkonjunktur. Det är just detta man har sparat medel för. Vi har som sagt gjort en investeringsplan som skall räcka över lågkonjunkturen. Den är flerårig. Vi vill bibehålla höga investeringsnivåer under nästa år och åren framöver. Det här är helt avgörande för, tror vi, om vi skall kunna bibehålla en byggsektor livskraftig. Att vi inte råkar ut för de dramatiska situationer som vi råkade ut för under en tidigare lågkonjunktur då byggsektorn i princip kraschade. Därför har vi höga investeringsnivåer för egna byggandet, vi har Sjöfartsmuséet som vi sätter igång med. Vi har aviserat att vi skall sätta igång med bygget av en våning till på självstyrelsegården för året därpå. Det här har vi balanserat ihop med de planer som vi vet att kommunerna har, så att vi kan bibehålla en hög och jämn investeringsnivå under åren framöver. Vi har också anslag för byggandet av bostäder både för privata bostäder och hyresbostäder både i byggande i privat regi och i offentlig regi. Vi föreslår också i budgeten en skattesänkning. Det är ett aktivt val från denna landskapsregeringen, att skall vi, i och med att vi har behörigheten över kommunalskatten, acceptera det att regering och riksdag via ett kommunalt skatteavdrag sänker skatterna också åt våra kommuninnevånare? Vi kunde i princip eftersom vi har behörigheten, lagstifta om att det här inte skall ske. Vi anser det här vara en viktig sak, just inför en lågkonjunktur, att vi stimulerar konsumtionen för att motverka att hjulen börjar rulla saktare här på Åland. Det här kostar landskapet och oss, 1.8 miljoner euro nästa år och motsvarande framöver. Vi kommer att presentera en lag så småningom som skall kompensera kommunerna med detta belopp via landskapsandelssystemet.

Landskapsregeringen har arbetat hårt under sitt första år med att komplettera det sjöfartsstödspaket som mina företrädare, många personer, har arbetat med och som genomfördes vid årsskiftet för ett år sedan. Då fick vi igenom en hel del, men det blev inte riktigt färdigt. Två propositioner om utökade stöd, eller det ena är ett stöd och det andra är en skattesänkning, är aktuella i regering och riksdag just nu. Den ena som gäller ett utökat stöd för bemanningskostnader har passerat utskott och det har varit för behandling åtminstone första gången i riksdagen igen, utan att det har mött på något motstånd. I den propositionen finns bl.a. stöd för M/S Fjärdvägen. Det innebär att M/S Fjärdvägen skall få motsvarande stöd för sina bemanningskostnader som andra fartyg har som utför motsvarande arbete.

Sedan har vi frågan om tonnageskatten. Det finns för närvarande en proposition på finska om den. Landskapsregeringen har givetvis ställt krav och blivit bemötta på ett bra sätt på den punkten så att vi kan få en proposition på svenska uppskattningsvis den 24 denna månad. Vi skall bli hörda och ge våra synpunkter på den. Den är inte till alla delar så tydlig ännu att vi kan vara säkra på att också våra passagerarrederier kan göra den bedömningen att de skall gå in i ett tonnageskattesystem. Det fordrar en hel del arbete ännu. Det här är en ytterst viktig sak för den här landskapsregeringen. Vi gör den bedömningen att om alla våra rederier kan göra den bedömningen att de kan vara med i ett tonnageskattesystem såsom vi vill att det skall utformas, kunde det skapa en väldigt bra grund för en fortsatt stark rederinäring som kunde vända utvecklingen åt rätt håll igen. Det skulle, förhoppningsvis leda till nyinvesteringar som gynnar Åland på ett bra sätt.

Herr talman! Lantrådet nämnde utmaningarna med PAF. Det är en av de saker som vi fokuserar allra mest på. Alla känner vi till den lagstiftning som just nu är i riksdagen och vi gör vårt allra yttersta för att trygga PAF:s verksamhetsförutsättningar, vid sidan av planer som vi har på att utveckla PAF ännu ytterligare nya marknader, så att d PAF skall kunna gå en ljus framtid till mötes.

Herr talman! Det utgiftstak och den balanserade och realistiska minskningen av personalen som vi föreslår i resurs- och behovsplanen. Vi bedömer att det här är ett långsiktigt och korrekt sätt att arbeta. Under perioden fram till år 2020 kommer ca 750 personer att gå i pension. Vi gör den bedömningen, som sagt, att det är realistiskt att minska personalen i enligt het med den graf som finns presenterad i resurs- och behovsplanen. Det är ett gyllene läge att göra det här nu med stora pensionsavgångar. Vi har den bestämda uppfattningen att det här är genomförbart. Vi har inlett arbetet i vår ledningsgrupp som leds av förvaltningschefen. Avdelningscheferna jobbar tillsammans med förvaltningschefen i denna grupp och arbetet är förankrat och inlett och man gör den bedömningen att det här är genomförbart. Då gäller det att stå fast vid denna även efter denna valperiod. Vi kommer att ha flera val under den här perioden och vi måste gemensamt ta ansvaret, d.v.s. partier, politiker att vi skapar en långsiktig ekonomisk politik. Den här grafen som ni alla kan beskåda i resurs- och behovsplanen visar inte på någon stabilitet i personalutvecklingen utan den tar stora trappsteg. Den balanserar lite grann under lågkonjunkturer för att sedan, då tidigare, dramatiskt ha ökat igen. Det är genom den långsiktiga planeringen som vi vill säkerställa att vi inte, när vi kommer till nästa lågkonjunktur att vi igen vänder utvecklingen mot en kraftigt utökad personalstyrka. Min och vår bedömning är, att vi inte kan fortsätta utöka personalstyrkan framöver med tanke på avräkningsbeloppets utveckling, med tanke på den skattepolitik som förs i riksdag och regering och med tanke på vad som verkar vara den politiska linjen framöver i Finland. Det tycks som om de partier som argumenterar för låga skatter tar steg framåt i den finländska politiken.

Herr talman! Landskapsregeringen arbetar långsiktigt och på ett hållbart sätt för att balansera den åländska ekonomin. I enlighet med lagtingets rekommendationer för denna debatt kommer jag att återkomma i detalj i många frågor. Tack!

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Personligen gillar jag finansminister Perämaas agenda när det gäller ekonomiskt ansvar. Det blir lätt ord eftersom minister Perämaa inte är ensam i förarbåset. Jag är rädd för att mycket att de här goda tankarna kommer att förverkligas. Särskilt bekymmersamt är det att lantrådet och finansministern i olika sammanhang har varit ute och sagt att man i den här budgeten har fått stopp på expansionen av driftsutgifterna. Man har alltså minskat den expansion som har varit tidigare år. Det här är inte sant. Sanningen är den motsatta. I grundbudgeten ökade konsumtionsutgifterna i fjolårets budget med 4,3 procent, ungefär 7 miljoner. I årets förslag ökar det med 6,2 procent, två procentenheter mera, alltså 10 miljoner, alltså 3 miljoner mera.

TALMANNEN: Tiden är ute!

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Alla som var med och behandlade budgeten för 2008 känner till att man inte i grundförslaget till den blåa boken för 2008, som ledamoten Roger Jansson här visade, budgeterade för de lönekostnader som föranleddes av lönerörelsen. Jag tror att medlemmarna i finansutskottet kan intyga att alla hade kunskaper om att åtminstone fem eller 6 miljoner till i lönekostnader skulle komma att krävas under detta år för att motsvara det som man visste skulle bli det ungefärliga resultatet av lönerörelsen eftersom vi ofta hamnar på samma nivå som man hamnar i Finland och i Sverige. Detta betyder att skulle man ha budgeterat för den kostnaden, hade man blivit tvungen att budgetera för ungefär tre procent till, och det hade man inte gjort. Det fanns väl en strategi i det, att man inte skulle avslöja lönekostnaderna.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Det finns förklaringar på allting och det är i och för sig en realistisk redogörelse, men inte alldeles korrekt i alla detaljer. Vi får se när vi gör exakta jämförelser vad det egentligen blir. Den påstådda nedgången i driftsutgifter den ser vi alltså inte, utan det är ungefär samma expansion som det var senaste år, åtminstone.

När det gäller personalutvecklingen, lärde jag mig i handelshögskolan när jag läste statisk där, att sådana här grafer är kriminella. Det var vår professor som uttryckte sig på det sättet. Att man i den vänstra kanten börjar på en mycket hör nivå och visar bara en liten del av värdet, antalet anställda i det här fallet. Det gör att man får en uppfattning om att nedgången är kraftigt. Det blir 25 stycken på tre år. Då skall man beakta att uppgången huvudsakligen består av ordinarie görande av gamla anställda på ÅHS.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Först tillbaka till jämförelsen med konsumtionsutgifternas ökning, mellan det här året som vi lever i nu 2008 och det som är i budgetförslaget. Landskapsregeringen gjorde bedömningen i första tilläggsbudget för 2008 som vi förelade lagtinget senaste vår, att vi skall försöka spara lönekostnadsökningen inom ordinarie ramar som i och med lönerörelsen de facto blev ca fem till sex miljoner. Vi budgeterade till för ÅHS eftersom vi bedömde att ÅHS behöver pengarna. Annars har vi gått in för att genta och spara och klara oss inom befintliga ramar. Hade vi budgeterat hela summan för 2008 hade jämförelsen, budgeten för 2009 blivit lägre eftersom man jämför två år med varandra. Budgettekniskt stämmer det som Roger Jansson säger, men inte i realiteten.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Jag vill börja med att tacka för redogörelsen av finansminister Perämaa, likaså för den resurs- och behovsplan som också nu har kommit efter att oppositionen har krävt att den skulle komma och likaså för att där har införts utgiftstak efter att oppositionen har krävt att det skulle komma utgiftstak. Ledamot Perämaa har lyssnat på lagtingets behov. Det är bra. I det parlamentariska systemet är det väl dock landskapsregeringen som skall utgöra lokomotivet i den frågan, nu blev det kanske lite omsvängt. Ledamot Perämaa säger att landskapsregeringen och han själv skall föra och leda Åland ut ur finanskrisen. Jag skulle vilja fråga, finansminister Perämaa är säker medveten om att Åland är den enda region i Norden som har minustillväxt för 2007. Alla de andra har gått framåt. Hur skall vi stimulera till en ökad tillväxt i det åländska samhället och hur går det målet ihop med en hållbar utveckling? Jag skulle gärna se ett resonemang kring detta.

TALMANNEN: Tiden är ute!

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Det blev för många frågor att svara på . Jag återkommer efter gruppanförandena igen under den här rubriken. Resurs- och behovsplanen aviserade vi i handlingsprogrammet och vi har jobbat med den sedan dess. Den dramatiskt förändrade ekonomiska situationen gjorde att vi bedömde att det är som mest lämpligt att presentera den på det här sättet i samband med budgeten. Långsiktiga planer. Skulle vi ha levererat den under våren skulle den säkert ha känts, vi lever från vecka till vecka på det viset och konjunkturerna förändras, gammal nu. Nu har vi en möjlighet att diskutera framtiden, både vad gäller budgeten för nästa år och längre framöver. Inte är det oppositionen som har fått det här arbetet utan det är för att vi själva bedömer det att vi måste börja jobba mera långsiktigt.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Det är en bra förklaring men inte visste man i maj när man hade utlovat planen att den ekonomiska situationen skulle se ut som den gör precis nu, utan det är en efterkonstruktion. Jag skulle gärna återgå till min andra fråga, hur skall landskapsregeringen föra Åland ut ur denna finanskris, stimulera till ökad tillväxt och hur går det målet ihop med hållbarutvecklingsresonemanget?

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Jag uppfattar frågeställningen som hur ökad tillväxt går ihop med begreppet hållbar utveckling. Det går alldeles väl ihop med det eftersom det i hållbar utveckling finns också den ekonomiska aspekten. Det finns ingen som på ett trovärdigt sätt ännu har presenterat det att en ekonomi utan åtminstone en viss tillväxt kommer att vara en fungerande ekonomi. Jag tycker att det här går alldeles väl ihop. Vad gäller stimulans så är jag för min personliga del, eftersom jag ansvarar för sjöfarten, så kommer jag att vara oerhört nöjd om vi lyckas få en tonnageskattproposition i hamn som leder till de att våra rederier kan komma att använda sig av det systemet. Det kommer att leda till en långsiktig stimulans.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Bästa finansminister Perämaa det är ju så att det åländska samhället är lite för litet för att inte nästan alla skall veta vad som händer och sker. Det kan inte vara bara en tanke att regeringspartierna mer eller mindre hade en brandkårsutryckning förra onsdagen för att diskutera en resurs- och behovsplan samtidigt som oppositionen hade en presskonferens om samma sak, två dagar före. Men det må väl vara hur det vill med den saken. Vi är väl ändå ganska långt samstämmiga. Det finns mycket snömos i den här resurs- och behovsplanen och jag skall återkomma till det. Det finns också mycket som är bra. I mitt anförande kommer jag att koncentrera mig på det. Om vi mera ingående skall ta tag i den ekonomiska situationen, både oppositionen och regeringspartierna, krävs det kanske att oppositionen får lite mera tid. Jag vill minnas att under förra perioden efterlyste dåvarande oppositionsledare Perämaa möjligheter för oppositionen att vara inne tidigare i budgetprocessen. Håller finansminister Perämaa med oppositionsledare Perämaa?

 

Från salen: Skratt

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Ja, herr talman det är väldigt lätt att hålla med oppositionsledamot Perämaa för han hade ofta kloka åsikter. Vad gäller lagtingets möjlighet att hantera budgeten så har vi gällande själva budgetboken presenterat den och förelagt den lagtingets behandling i god tid. Reglerna säger att man skall ha den klar för landskapsregeringens del till den 10 november. Vi hade den låg på lagtingets bord när lagtinget inledde detta års arbete i november, så till den delen hade man så mycket tid som det var möjligt att ha. Vad det gällde behovsplanen hade det varit bra om ni hade fått läsa på den någon dag mera, men å andra sidan var vi måna om att ha så dagsfärsk information om det ekonomiska läget som möjligt. Samtidigt för man säga det, som står också i denna resurs- och behovsplan att också den här informationen som finns i den förmodligen kommer att ändra under hösten och under nästa år.

TALMANNEN: Tiden är ute!

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Jag kan förstå att vi inte fick ta del av resurs- och behovsplanen. Jag har förstått att inte regeringspartiernas lagtingsgrupper har hunnit med och då är det svårt att också oppositionen skall hinna med. Men ändå om vi tittar på tidtabellen finansminister Perämaa blev budgeten offentlig torsdagen den 30 oktober. Dagen efter på morgonen ringde pressen och undrade hur jag såg på detta och vad som var vårt alternativa förslag o.s.v. Det finns inga möjligheter för oppositionen att sätta sig in i den här budgeten innan man huvudstupa skall kasta sig in i debatten. Vi har också fyra dagar, som Perämaa mycket väl känner till att lägga fram finansmotioner. Med tanke på det intresse som nämnda oppositionsledare Perämaa hade tidigare, så hoppas jag att man från regeringens sida, jag menade inte att skämta om det här, tittar på vad man kan göra för att få in oppositionen i diskussionen lite tidigare. Jag tror att bägge parter skulle ha mycket att vinna på det.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Jag kanske inte riktigt i första repliken uppfattade vad mina eventuella tidigare utsagor, som ledamot Anders Eriksson refererade till, avsåg. Jag håller med om att vi borde få en situation där också oppositionen har mera tid till att begrunda och studera budgeten innan man ställs inför medias frågor. Det var den frågan jag hade drivit tidigare som oppositionsledare. Jag väckte frågan i landskapsregeringen men jag blev övertygad om att vi gör så här. När den frågan var aktuell för någon budget sedan ställdes det krav på att kanslikommissionen i lagtinget skulle diskutera frågan för att se om man från lagtingets del vill ha någon ändring. Slutresultatet blev då att man inte begärde någon förändring.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Åland klarar sig bättre än omkringliggande regioner sade finansminister Perämaa. Är det därför budgeten för 2009 tillåts stiga med över sex procent trots att skrivningarna i resurs- och behovsplanen visar att landskapsregeringen ser allvarligt på framtiden. Det finns en stor diskrepans mellan budgetförslaget 2009 och resurs- och behovsplanen. Hur förklarar han, finansministern t.ex. behovet av en våning till på förvaltningsbyggnaden som det står för budget 2009, när resurs- och behovsplanen talar om personalavgångar, om 130 stycken på drygt tio år?

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Innan vi tar ett slutgiltigt beslut att bygga till en våning till och presentera det förslaget för lagtinget, skall man gå igenom alla de här sakerna på hur förvaltningen utvecklas och om vi eventuellt flyttar ut något av förvaltningen som också föreslås i budgeten. Det finns en del arbete att göra innan slutgiltigt beslut. Vi har ändå den uppfattningen att med tanke på att väldigt många är utlokaliserade här i Mariehamn i upphyrda kontorsutrymmen kommer behovet att finnas ändå. Det är en personalpolitiskt bra sak att man kan få jobba gemensamt i goda utrymmen. Däremot tycker jag personligen, att man inte skall genomföra det här medan lågkonjunktur råder ännu. Det finns byggnadskostnadsmässiga fördelar men att tömma andra kontorsutrymmen på hyresgäster i lågkonjunktur är inte heller särdeles bra.

 

Vicetalman Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Som jag uppfattar det här har man utgått ifrån en annan ekonomisk situation när man skrev budgeten för 2009. Sedan har man vaknat. Det är lite för sent att stiga tidigt upp som min svärmor brukar säga, när man stiger upp mitt i dagen. Helt plötsligt har man vaknat upp som gubben ur lådan. Ekonomin såg helt annorlunda ut än när man skrev budgeten. Därav den här diskrepansen. Frågan är vad är det vi skall ta till oss? Vilka är de konkreta skrivningarna, vad är det vi skall förlita oss på?

 

Landskapregeringsledamot Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Lagtinget skall naturligtvis läsa budgetboken eftersom det är det formella beslutsunderlaget för behandling. Det här är landskapsregeringens avsikter som vi delger lagtinget för behandling på det sätt man väljer, utskottsbehandling eller inte. Visst är det så att det ekonomiska läget idag ser något annorlunda ut än det ekonomiska läget som förelåg i augusti september när siffrorna togs för budgetbehandling och budgetbeslut. Det här har ändrat. Jag tror att även vicetalman Gun-Mari Lindholm säkert åtminstone för sig själv kan erkänna att man i augusti kunde förutse den dramatiska nedgång som vi nu ser. Efteråt är det alltid lätt att säga hur man skulle ha gjort.

 

Lagtingsledamot Carina Aaltonen, replik:

Herr talman! Jag skulle vilja ta fasta på någonting som ter sig oklart för mig i synnerhet när lantrådet i tidigare anförande talade om att i nästa års budget skall jämställdhetskonsekvenserna inom alla områden beaktas. Både i budgeten och resurs- och behovsplanen står att under året skall insatser prioriteras för att minska de oförklarliga löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Kan finansminister Perämaa förklara på vilket sätt dessa löneskillnader är ett mysterium för landskapsregeringen? Och hur skall minister Perämaa komma till rätta med den här ojämställdheten om den ter sig som ett mysterium?

 

Landskapsregeringsledamot Mats Perämaa, replik:

Herr talman!  Jag tycker att det är ett mysterium. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå varför kvinnor skall ha lägre lön för att utföra samma arbete som en man. Det är ett mysterium. Därför har vi på allvar tagit tag i frågan om arbetsvärdering. Vi har i det avtal som har undertecknats i en överenskommelse med avtalsparterna enats om att vi skall införa ett sådant system under de närmaste åren. Vi har gått in för att anlita en person eller om det var ett företag som har en speciell kunskap på det här området för att göra det här arbetet åt oss och utforma ett system som ligger till grund för arbetsvärdering i den offentliga förvaltningen. Jag tycker för min del att detta inte är något litet steg. Tvärtemot är jag nöjd och stolt över det arbete vi har utfört.

Lagtingsledamot Carina Aaltonen, replik:

Herr talman! Om det här med mainstreaming skall genomsyra hela förvaltningen och budgetarbetet framöver så hade jag förväntat mig ett mera preciserat svar än så av minister Perämaa. Det krävs kunskap om man skall kunna åtgärda problemen med de omotiverade löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Men oförklarliga som det står här i budget och resurs- och behovsplanen så är de inte. Jag rekommenderar minister Perämaa att läsa landskapsregeringens jämställdhetsmeddelande där man förklarar varför det är strukturella skillnader mellan män och kvinnor och varför lönerna ser ut som de gör. Jag tror att det krävs mycket mera kunskap inom landskapsregeringen inom det här området.

Landskapsregeringsledamot Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Det stämmer. Allt gott arbete grundar sig på kunskap. Så är det och därför har vi också igångsatt ett, det är väl fel att säga program, men i varje fall skall det genomföras att vi skall få utbildning på det här området. Vi skall få mera kunskap för att därigenom bygga det här paketet och göra arbetet så att vi har lika löner för män och kvinnor för lika arbete. Jag tycker att det gör vi med jobb och med arbetsvärdering och det som vi har satt igång. Jag vill ännu säga att det måste göras. Jag tror att socialdemokraterna, när ni har diskuterat den här frågan tidigare, har sagt att de här sakerna med arbetsvärdering sker i en avtalsrörelse i samarbete med avtalsparterna. Därför vore det främmande att ensidigt säga hur det skall vara eftersom det här skall genomföras gemensamt. Det arbetet pågår och det kommer att bli bra.

Lagtingsledamot Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag skall i min replik uppehålla mig kring landskapet och kommunerna. I behovs- och resursplanen kan man läsa att man sätter utgiftstak för den kommande valperioden och det är bra. Det man kan konstatera är, att inom det område där överföringen till kommunerna finns, det vill säga överföringsutgifterna, så sjunker landskapets insatser från 105 000 år 2009, 106 000 år 2010, till 100 000 år 2011. När vi vet att det landskapsandelssystem som vi byggde upp tillsammans under förra perioden, bygger på att kostnaderna eller basbeloppen i landskapsandelssystemet skall justeras utgående från kostnadsutvecklingen i kommunerna. Hur ser finansminister Perämaa på det här att samtidigt minska överföringskostnaderna till kommunerna eller överföringskostnaderna över lag, samtidigt som man har den här mekanismen i landskapsandelssystemet?

Landskapsregeringsledamot Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Det som vi föreslår i utgiftstaket och minskningen i överföringsutgifterna har inte med landskapsandelarna att göra. Utan det är så att av de EU-program för stöd så tidigare lade vi de nationella delarna i tilläggsbudgeten för det här året, i våras. Det finns vissa sådana åtgärder också i den här budgeten så minskningen är den att vi har tidigare lagt pengar för de stödformerna, vilket är en positiv sak. Vi gjorde det i ett tidigt skede och det leder till lägre kostnader. Alltså det stimulerade tidigt och leder till lägre kostnader för oss nu något år framöver.

Lagtingsledamot Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag är väl medveten om det. Det finns också skrivet här. Men om man tittar på det index som nu skall användas för justeringarna av basbeloppen framåt så har redan det, enligt uppgifter från ÅSUB stigit 5,2 procent nu jämfört med det man hade tidigare. Hur skall man klara av att hålla utgifterna på samma nivå, så att säga? Har man andra åtgärder gentemot kommunerna som man har tänkt sig? Tänker man dra in kompensationer som man har haft tidigare, eller hur tänker man sig det här förhållandet till kommunerna? Om man tittar på utgiftstaken så är det överföringsutgifterna som får stå för hela sänkningen egentligen. Jag förstår att den här biten med EU finansieringen finns med där men oberoende så har vi de facto kvar den här problematiken med landskapsandelssystemet som kommer att leda till ökade landskapsandelar och ganska kraftigt, utgående ifrån att man satte det här egna indexet.

Landskapsregeringsledamot Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Utgångspunkten för oss när vi satte utgiftstaken var att landskapsandelssystemet och den lagstiftningen skall vara intakt och inte förändras. Jag utgår ifrån att beredningen skulle ha påpekat det här, om det skulle ha varit så att siffrorna inte skulle hålla. Jag utgår i dagsläget ifrån att det här skall gå och hantera med nuvarande lagstiftning.

Lagtingsledamot Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Det var mycket gott i ledamot Perämaas anförande om kommunalskattelagstiftning, utgiftstak och liknande. Det skall jag återkomma till i ett anförande. Det som är lite förvånande när man läser budgeten är den här inriktningen på nya bidrag utgående från att jag känner Mats Perämaa som en marknadsliberal. Jag förstår inte varför man inför nya bidrag för flis, vindkraft, man utökar subventionerna när det gäller bostadsfinansieringen och det kan t.o.m. i förlängningen bli både räntestöd, enhetslån, aktiekapital från staden utan avkastningskrav och borgensförbindelse. Det här rimmar mycket illa i förhållande till det som ledamoten Perämaa framför i sitt anförande här att man skall ha en stram ekonomi. Man går in på områden som redan klarar sig på marknaden. Vindkraften till exempel, flisen och jag kan bygga på med miljöbilen. Jag förstår inte det här synsättet.

TALMANNEN: tiden är ute!

Landskapsregeringsledamot Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Gällande bostadsfinansiering så tar vi i varje fall ett steg som jag ser det mot att uppmuntra privata aktörer att bygga mera. Vi h ar delat stöden så att ett av räntestöden skall rikta sig i första hand till dem. Jag tycker att vi tar små steg mot det. Man måste ändå säga att det är så synnerligen viktigt att det byggs bostäder. I den här situationen med lågkonjunktur är det speciellt viktigt med tanke på att hålla igång byggsektorn. Men man vill förstås inte komma i den situationen att man har tomma bostäder. När det gäller vindkraft och miljöbilspremie och sådana saker så har det inletts ett arbete med näringslivet utifrån det som tankesmederna har kommit fram till. Vi skall utgående från vårt eget hållbarhetsarbete i landskapsregeringen försöka skapa en sådan situation där Åland uppfattas som en grön ö som är miljövänlig, ett Mecka för miljöteknik o.s.v. För att skapa det här är det synnerligen viktigt att också vindkraftsproduktionen utökas mycket. Sköter vi det här rätt så kommer vi att ha ett nytt ekonomiskt ben att stå på, hävdar jag. Därför anser vi att det är så viktigt i startögonblicket att få igång det här.

Lagtingsledamot Jörgen Strand, replik:

Herr talman! Jag sitter med i tankesmedjan och jag har aldrig varit med i en diskussion om nya bidragsformer utan det är andra saker som man har diskuterat där. Det känner jag inte alls igen. Det blir lite jobbigt när det finns projekt som "Båtskärsprojekten" inom vindkraften som har byggts på marknadsekonomiska grunder, sedan går man in till nya aktörer och börjar stöda dem t.o.m. med i drift står det här i budgeten. Varför har ledamot Perämaa den här synen när oljepriset rusar i höjden, vilket i sig är ett incitament både för flis, vindkraft och miljöbilar, att införa bidrag som inte behövs i ett läge när budgeten skulle behöva stramas åt? Det här får jag inte att gå ihop utgående ifrån den Mats Perämaa som jag känner, som marknadsliberal.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Man måste komma ihåg, att det vi föreslår, alltså ett vindkraftstöd, är ett räntestöd under en övergångsperiod tills att vi får ett "Fed in" tariffsystem i Finland som kan omfatta också vår miljövänliga energiproduktion. Fram till dess är det synnerligen viktigt att vi får igång någonting. Ansökningarna som lämnades från aktörerna var någonting helt annat. Det var fråga om investeringsstöd på mångmiljonbelopp. Kanske det var fråga om 10-tals miljoner. Jag kommer inte ihåg exakt. Vi har försökt hitta en försiktig väg att ändå få i gång en utökade vindkraftsproduktion. Detta är väldigt vikigt för Åland, så ibland måste man kanske,

Från salen: Snedvrida konkurrensen. Nej, inte snedvrida konkurrensen, bryta mot egna ideologier även om det kan smärta ibland.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Som vi alla vet så har vi på Åland en unik tidningssituation. Gemene man har lärt sig uppskatta existensen av två lokala tidningar. Samtidigt, och det som indirekt berör budgetförslaget, har vi en situation där ett ministerium i Helsingfors har valt att gå in och påverka de kommersiella spelreglerna på en ganska utsatt tidningsmarknad. Tycker finansministern att det här är principiellt snedvridande eller tycker finansministern att vi skall glömma bort att vi har ett ministerium i Helsingfors som agerar på tvärs än en gång med sedvanliga kommersiella villkor.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa:

Herr talman! Även om det kan tyckas vara lite på sidan om budgetdiskussionen så är det ändå en synnerligen intressant fråga. Jag skulle svara så här, att jag tycker att det är väldigt bra om vi kan ha två livskraftiga tidningar på Åland och jag tycker att det bör få verka på konkurrensneutrala villkor.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Frågeställningen är intressant i och med att det knappast var så här det var tänkt när EU kommissionen sanktionerade det här för ungefär två år sedan. Det vill säga att tidningsstöd skulle ges för att påverka de ekonomiska spelreglerna på en tidningsmarknad. Det man kan vända sig emot här på Åland är att man betraktas som en minoritetstidning i ett EU sammanhang där det finns språkligt utsatt minoriteter som behöver den här formen av stöd. Man leker lite med elden även sett ur EU kommissionens synvinkel och framför allt med tanke på vikten av att slå vakt om de finlandssvenska tidningarnas överlevnad. Vi vet att till och med Hufvudstadsbladet tvingas till stora besparingar. Indirekt kan vi få en situation på sikt där vi får ett behov via Ålandsbudgeten kompensera för det faktum att ett ministerium i Helsingfors agerar mot marknadsekonomin. Tack!

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Jag säger bara detta i det här skedet, jag har inga ytterligare kommentarer än det jag sade i första repliken.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Herr Perämaa vill i dessa tider stimulera köpkraften, konsumtionen och hålla igen på de offentliga utgifterna. Det är den klassiska keynesianska modellen, bromsa och gasa. Men så ser inte budgeten ut. Man ökar sina egna konsumtionsutgifter. Vem är det som skall stå för den ökade konsumtionen? Vilka grupper skall enligt den här budgeten få mera köpkraft och hur skall det här leda till ökad tillväxt? Det är bra med investeringar när lågkonjunkturen träder in. Men, vilka investeringar gör man? Är det i ökad förvaltning, mera fastigheter, mera konsumtionsutgifter, det är inte så enkel?

TALMANNEN: tiden är ute.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Nej, herr talman. Det är ett oerhört viktigt påpekande från ltl Barbro Sundback. Investeringar medför ofta driftkostnader också. Det bör man komma ihåg. Det är en av orsakerna till att jag personligen tycker att vårt sätt med budgetuppföljning inte tar hänsyn till detta på ett bra sätt. Därför är jag mera för resultaträkning och affärsbokförning där driftskostnader från investeringar via avskrivningar tas med i den årliga driftsbudgeten. Drift kommer med investeringar också. Men samtidigt, de investeringar som vi föreslår att skall göras, är nödvändiga och viktiga. För t.ex. sjöfartsmuséet finns det en bred enighet och det är en viktig signal från det offentliga att vi värderar det sjöfarten har gjort väldigt högt. Men drift kommer också av investeringar och det vet åtminstone jag väldigt väl.

Ltl Barbro Sundback:

Herr talman! Det skulle vara bra om minister Perämaa berättar vilka investeringar som stimulerar företagens tillväxt på Åland. Det fria näringslivets tillväxt. Vilka är de investeringar som föreslås här under perioden och i behovsplanen? Den andra frågan är, hur mycket bör man dra ner konsumtionsutgifterna och i stället öka transfereringar till grupper som har hög köpkraft? Nu blir det faktiskt, med den politik som förs, bara mindre och mindre pengar i börsen för de köpstarka grupperna. Så ser jag på det här förslaget. Om jag har fel så rätta mig.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Ja, det gör jag så gärna. Orsaken till att den finländska regeringen valde den här metoden att ta det via ett avdrag i kommunalskatten var för att man skulle nå personer med lägre inkomster också, det var skälet till det. Det finns vissa mekanismer som gör att låginkomsttagare på det sättet tjänar mest på det här, även om det inte blir så mycket. Det här leder helt klart till 1.8 miljoner euro mera i plånböckerna för ålänningarna. Det här anser jag vara en synnerligen bra sak. Beträffande investeringar som stimulerar näringarna så hävdar jag att sjöfartsmuséet är den signal som det offentliga ger åt näringen som å sin sida har gett Åland så mycket. Det kan hjälpa till att skapa framtidstro tillsammans med andra åtgärder som vi arbetar med. Vi ser nyinvesteringar och en livskraftig rederiverksamhet i framtiden.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Jag har reagerat på, inte på finansministerns mentala hälsa, den är god, men den mentala inställning när det gäller förhållandet till Finland och rikets regering och riksdag som finansministern sade jag vet inte hur många gånger i sitt anförande. Finansministern talar t.o.m. om vi när Finland sänker skatterna och limmar fast sig och knyter sig helt till den finska politiken. Det är nästan att man tror att det är Finlands finansminister som står här i vår åländska talarstol. I den här resurs- och behovsplanen står ingenting om egen beskattning. Man t.o.m. använder statistikcentralens siffror i stället för ÅSUB:s siffror. Det är oroväckande vilken mental inställning man har till självstyrelsen. Jag skulle uppmana finansministern som två herrar bredvid mig här brukar säga, "tänk lite mera självständigt".

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Om debatten skall bli på den här nivån så ser jag en fara i att ledamoten Sundman hissar den blågula flaggan i stället som motvikt till det som ledamoten Sundman sade åt mig. När jag talar om vi och skattesänkning så menar jag uttryckligen landskapsregeringen och lagting, eftersom vi har kommunalskattebehörigheten. Det är vårt val om vi vill sänka skatten. Tidigare landskapsregeringar och lagting har valt att låta rikets regering och riksdag sköta om den här delen utan att vi har brytt oss om det. Vi har inte diskuterat skattepolitikens effekter i samhället. Den här landskapsregeringen vänder på den här skutan och vi vill använda oss av den behörighet vi har för att kunna stimulera det åländska samhället.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! När det gäller nivån på debatten så är det viktigt att den höjs att omfatta de här frågorna. Det tror jag att den gör sedan när oppositionen kommer igång. Det är viktigt att i dessa tider diskutera klumpsummans för och nackdelar. Det är nu nämligen som klumpsummans nackdelar kommer att synas, när vi är bundna likt finansministerns vad det verkar mentala inställning till Finland. Jag hoppas att jag har fel på den här punkten och att finansministern går vidare med de tankar som har funnits att skapa en egen åländsk skattepolitik och i så fall har jag uppfattat det fel. När det gäller den blågula flaggan, den första åländska trevådsflaggan så hissar jag den faktiskt den 20 augusti som en egen liten flaggdag för att föregå min motion som behandlas i lagtinget. Det är en trevlig tradition som har infört hemma på gården.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Alla partier under den förra valperioden enades om att man, gällande skattefrågan och ett eventuellt behörighetsövertagande skall låta ÅSUB utföra simuleringar för att se hur det påverkar samhället. Det har vi enats om . Om Danne Sundman hävdar att jag bromsar utvecklingen på något sätt, har de Obundna varit med och bromsat lika mycket. Vi får så småningom resultatet av dessa simuleringar. Vi har utlovat en skattedebatt i lagtinget och det kommer vi att förverkliga. Skatter kommer vi att få diskutera. Men för mig är det obegripligt att man står och pratar om mer och mer behörighet utan att utnyttja de behörigheter man redan har. Det steget tar den här landskapsregeringen. Det steget har ingen regering tagit där ledamoten Sundman har varit involverad i. Vem är progressiv och vem är inte?

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Olof Erland:

Herr talman! Den liberala lagtingsgruppen hissar den åländska flaggan för landskapsregeringens budgetarbete. Vår insats i handlingsprogrammet var att göra en innovation, efterhöra en resurs- och behovsplan och den har kommit nu.

För ungefär ett halvt år sedan i juni uttalade sig internationella experter om ekonomin i USA som motståndskraftig. Man uttalade sig om ekonomin på Island som avundsvärd. Är det då så konstigt att vår lilla landskapsregering de senaste månaderna har reviderat sina budgetplaner på lite längre sikt? Nej, det är helt enkelt så att situationen har varit dramatisk. Är dramatisk, men kanske inte egentligen för Åland. Man vill i alla fall tro på tidigare erfarenheter när det gäller lågkonjunktur. För det första har vi haft en dämpning med vår näringsstruktur för det andra har vi haft en eftersläpning. Det ser ut att kunna bli så nu också, att vi har en ganska bra grund. Varenda en här i salen känner varenda bankdirektör på Åland och man kan dagligen gå och fråga hur de har det. Jag tror inte att de skulle föra oss bakom ljuset. Därför är det bra att landskapsregeringen träffar företrädarna för ekonomin på Åland regelbundet.

Igår eller i morse läste jag i tidningen att det kommer att ordnas näringslivsdagar på Åland i augusti nästa år genom PAF-open och beach-volley turneringen. Är det så märkligt? Jo, det är positivt. Privata aktörer och också internationella tar initiativ för att utnyttja det som vi kanske skulle kunna kalla en besöksnäringens infrastruktur. Sjöfartsmuseet har nämnts här, det är inte bestämt ännu, men idén finns och det konkretiseras. Vi har ett KK-hus som har genomgått en lång, lång process och som nu står färdigt om några månader. Jag förmodar att det kommer att användas för näringslivsdagen. Vi har andra investeringar i turistanläggningar vi har konsthantverksskolan som säkert kan sälja produkter till de gäster som kommer hit. Vi har tusentalet människor som kommer till Åland och Åland är en besöksort med stor potential. Vi går in i en ny era i turismen med KK-huset. Sedan kan man naturligtvis diskutera hyressättningen och annat. Detta är positivt och visar att Åland har utvecklingsmöjligheter.

Det visar också en annan sak att all politik som är offentlig kräver ansträngningar på lång sikt. Jag minns mycket väl när KK-hus diskussionerna kom igång. När jag ser ledamoten Gun Carlson här framför mig, kommer jag mycket väl ihåg när vi var till stadshuset och presenterade KK-hus planerna och bu-klubben här nere buade ut hela konceptet. Jag minns också mycket väl när vi i landskapsregeringen för några år sedan drev igenom en arkitekttävling. Det visade sig senare att det behövdes en hel del till. Saker och ting tar tid. Hantverksskolan känner vi också till, det har gått många omgångar. Arbetet med den har gått från den ena platsen till den andra, men nu är det på gång.

Den här landskapsregeringen har enligt liberalernas lagtingsgrupp lagt en mycket pragmatisk och väl avvägd budget. Sedan kan man diskutera överföringarna när det gäller konsumtionsavgifter mellan 2008 och 2009. Jag tror att man måste spalta upp dem på ÅHS-verksamhet och annan verksamhet för att kunna göra den här analysen. Ser man på sysselsättningen i landskapet så var det en inbromsning 2001 och 2002 och det är en inbromsning nu. Det är intressant. Är det tid kvar? Okey, plus tre.

Herr talman! När det gäller budgeten så kan man säga att det viktigaste i samhället är sysselsättningen där man med eget arbete och eget företagande kan försörja sig. Sedan måste budgeten komma in när det gäller infrastruktur och välfärdsfunktioner. Vi har en kombination av marknadsekonomi och välfärdsekonomi som i allmänhet är offentligt finansierad. Där bör man komma in på det som är det viktiga och som jag tycker är intressant och som gör att jag är väldigt optimistisk trots svåra ekonomiska tider. Det är alltså resurs- och behovsplanen som lägger grunden för en positiv diskussion om vägval. Det är klart att alla här har sina moment i de här 68 motionerna där man vill ha lite mer, ha det lite snabbare och vill veta hur det skall göras. Som Frisinnad samverkan nämnde i sin replik vill man alltså gå in i förvaltningen och inte bara få vetskap om vart man är på väg utan man vill också veta vilken beläggning vägen skall ha och vem som skall bygga den och vilka vägarbetarna är och hur de skall vara klädda. Jag tycker att också att det är intressant men budgeten är ett instrument där man lägger resurser på olika områden för att vi skall komma igång med förvaltningen.

 Jag tycker att man måste komma in mera och diskutera privat och offentligt. Vi kan ha mera privat hälso- och sjukvård. Vi kan kombinera det privata med det offentliga. Vi kan göra det i tandvården. Där för skall vi inte pytsa på med allmänna medel i ÅHS så att man förstör den privata vården. Man skall kunna kombinera. I framtiden kommer det att vara så att de som har råd kommer att köpa privat vård, även om den är dyrare, och man avlastar den offentliga sektorn.

Den stora utmaningen för offentliga sektorn är att ungdomarna till andel av befolkningen minskar och de äldre ökar. De som skall försörja ungdomarna med utbildning, de minskar. Det offentliga och det privata skall kombineras. Vi har en annan fördelning. Jag tror att man kan banta budgeten väsentligt på det sättet utan att samhället förlorar. Vi kommer att tvingas och vi har möjligheter till, att en del av den privata vården kan vara extern. En hel del av högskoleutbildningen kan också vara extern och i samarbete med omgivningen. Det vi skall satsa på är vård, därför att vi behöver rekrytering till vår arbetsmarknad. Det vi skall satsa på är sjöfart och också It. Vi bör avgränsa dessa områden till det som är viktigt.

När det gäller satsningar i samhället har vi kommit till det att vi har gjort infrastrukturella satsningar som just KK-huset och sjöfartsmuseet. Det man diskuterar idag är näringslivets utveckling och särskilt besöksnäringen och golffrågan. Liberalernas lagtingsgrupp stod bakom det beslut som lagtinget tog i december. Det vill säga det skall vara privata aktörer som tar initiativ, finansierar och driver en anläggning som skall vara av hög klass. Däremot kan man gå in med 30 procent i finansieringsstöd. Det gäller banor var de än finns och vem som helst som står bakom om det är hög klass på banorna. Det är liberalernas hållning. Vi har också sagt att landskapsregeringen skall vara med, vara behjälplig med rådgivning, planer, kartor och liknande. Det som är den springande punkten här är huruvida landskapet kan medverka när det gäller mark som landskapet äger. Jag har någon minut kvar herr talman. Från liberalernas lagtingsgrupp har vi sagt, efter ingående diskussion, att vi anser att landskapsregeringen kan upplåta mark men inte sälja mark. Inte överlåta äganderätten, d.v.s. att vi är öppna för diskussion om arrende och naturligtvis alla andra åtaganden som landskapet har som att se till att naturskydd, miljöskydd o.s.v. kan täckas. Det här betyder att de aktörer som vill ansöka om stöd för en golfbana och vill diskutera markfrågorna får lov för vår del göra det. Det här utesluter ingen bana, det pekar inte heller ut någon bana. Det är en princip som vi i gruppen har velat föra fram för att vi anser att det skulle vara bra med en golfbana. Olika alternativ diskuteras i pressen.

Herr talman! Eftersom min tid är ute skall jag endast beträffande beskattningen säga, att det är absolut nödvändigt när vi har det budgetläge vi har, att diskutera olika beskattningsformer. Landskapsregeringen har en plan att ÅSUB skall utreda det. Liberalerna är öppna för diskussioner i den vägen. Det vill säga att det som är bra för medborgarna och samhället skall vi göra. Det beskattningsinstrument vi har idag kan användas i större utsträckning. Vi har gjort det tidigare när det gäller kapitalinkomstskatten och vi går vidare med avdragsmöjligheterna. Den här debatten skall visa vilka linjer de olika partierna har i skattefrågorna. Tack herr talman!

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman! Ledamot Olof Erland sade att hans tid var ute. Det är den inte, han har några år kvar av den här säsongen. Jag tycker att det är för tidigt att tala om en ny era, när man talar om KK-huset och lyfta fram sin egen förträfflighet, hur bra det kommer att bli för att frälsa turist-Åland. Förra gången det var en era som politikerna gick in och satsade i turismen var för tio år sedan när man byggde Allhallen. Facit visar att det inte blev så jättebra. Jag tycker att man skall avvakta lite innan man hyllar resultatet av KK-huset. Den fråga jag brukar ställa mig är var skall alla dessa 600 konferensturister sova någonstans. Det finns ca 350 singelrum i Mariehamn har jag förstått. Det finns praktiska arrangemang som behöver lösas förrän kongresshuset är en fullkomlig succé. Jag är av den åsikten att landskapet inte skall göra infrastrukturella satsningar till hundra procent som vi vet.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Jag tackar för att diagnosen att min tid inte är ute och jag blir ännu mer optimistisk. KK-huset är inte min förtjänst även om jag har talat för det och jag tänker inte låta gästerna sova hemma hos mig heller. Jag tror att det är läge för hotellsatsningar. Tyvärr är det svårt för landskapet att gå in i den typen av satsningar. Det är en infrastruktur i det här fallet och jag tror att det kan komma att bli lönsamt. Det är mycket möjligt att jag kan ha fel och det är i alla fall så att jag såg en stor flamma av hopp när KK-huset kom till. Jag blev väldigt glad över när jag läste att man har en vecka av Almedalstyp här. Till Almedalsveckan är det inte politikerna som lockar. Sådana politiker finns det över huvudtaget inte i världen, kanske med USA:s president som enda undantag. Det är organisationer som åker dit med tjänstetid med Visakort och konsumerar. Det är detta som är intressant. Därför tror jag på KK-huset och besöksnäringen.

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman! Det är det principiella som jag är emot. När regeringen och politikerna på Åland går in och försöker styra upp den åländska turismen och det åländska samhällsbyggandet, genom att göra en injektion genom ett KK-hus där man inte har hela konceptet klart. Man borde kanske ha blandat in några privata entreprenörer från början i det här projektet och varit med och stött en komplett lösning över KK-huset. Jag är emot när man återigen går in och tror att man frälser Åland genom ett enkelt ingrepp på 15 miljoner och inte en cent mera som sedan blev 16 och sedan 17,5 miljoner. Vi har förmodligen inte sett slutsumman på det här KK-huset ännu om jag är ärlig. Under de åren jag har varit med här i salen har jag försökt få in det tänkandet att politiker inte skall bygga den framtida förvärvsinkomsten för resten av Åland genom sina projekt.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Om jag läser och tolkar resurs- och behovsplanen på rätt sätt är det lite i den riktningen man föreslår att vi skall gå och som jag tror att vi måste gå. Nu har man satsat på KK-huset och annat. Nu kommer sjöfartsmuseet som är en del i raden av satsningar. Jag tror att vi inte skall ha så mycket annat, därför har vi också sagt trettio procent till en golfbana sedan är det kommersiellt. Jag håller med Fredrik Karlström i stora drag men nu är KK-huset där och det skulle aldrig ha blivit något liknande om inte samhället hade drivit på och vi hade råd att göra det. Jag har sett det som mera pragmatiskt att vi får tumma på marknadsreglerna för att komma vidare och nu har vi resurser.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Ledamot Olof Erland sitter tydligen och tittar på barnprogram. Det kanske skulle vara viktigt att titta på andra program också. Jag kan upplysa om att det finns jättefina samhällskritiska program som man också kan se på nätet. Då får man lite vidare perspektiv på samhället. Det var någonting om ledamot Erlands besök i statstyrelsen om KK-huset och det kommer jag mycket väl ihåg. Det jag framförde då var, att vem skall stå för finansieringen av kulturproduktionen och förvaltningen i KK-huset? Är det de små föreningarna eller skall landskapet gå in med pengar för att kultur inte kan produceras gratis. Det är precis det som har hänt. Jag är inte förvånad ett ögonblick över den situation vi har nu med hyrorna.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Jag kan upplysa om att jag nästan aldrig ser på television. Jag tycker att verkligenheten överträffar de program som också kallas "reality show". Det som är viktigt här, och jag är också optimist beträffande detta och tycker att det här med kultur håller på att förändras. Tag dessa tusen deltagare i näringslivsdagarna, de vill se natur, de vill uppleva kultur de vill ha måltider och kulturen håller på att kommersialiseras allt mer utan att för den skull bli kommersiell i en negativ mening. D.v.s. kulturföreningar, kulturbolag, kulturproducenter kommer att kunna anlitas och sälja sina tjänster i den här verksamheten. Jag ser positivt på det både för kulturen och för kommersen.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det låter bra. Det är säkert en stor möjlighet för ekonomisk utveckling. Men det finns inga finansiella möjligheter i dag att utveckla kulturproduktion. Det finns däremot ett förslag som ligger på kulturministerns bord hur man kunde skapa ett sådant produktionsbolag. Jag undrar om liberalerna är villiga att stöda ett sådant bolag eller skall det klara sig helt på marknadsmässiga villkor. Vilken är er syn egentligen på den här frågan?

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Olof Erland, replik:

Liberalernas syn på den frågan är att man skall ge förutsättningar för kultur att också vara kommersiell. Det kan man göra på olika sätt. Jag skall inte stå här och ge mitt svar utan jag skall diskutera med gruppkollegerna, med regeringskollegerna och andra. De konkreta förslagen kommer i budgeten. Jag tycker också att frågan om hyrorna i KK-huset och hela verksamheten runt omkring är väsentlig. Men det som är det viktiga för mig och liberalerna är att detta är ett område som är ett framtidsområde som är en del av upplevelserna för ålänningar men också för tillväxten i ekonomin. Jag tycker, att besöksnäringen har varit lite efterbliven därför att man har pumpat upp högsäsongen och kanske inte satsat på kvalitet.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Jag vet inte om det var menat att den obundna lagtingsgruppen var B-klubben. Vi är den yngsta gruppen så förmodligen tittade vi mest på FST barnprogram. Jag skulle vilja ha ett förtydligande från ltl Olof Erland, har kultur och kongresshuset eller kulturreaktorn som någon fiffigt kallade huset, uppnått syftet med att vara kulturens hus. När kulturutövarna inte har råd att vara där. Ifall det var så att obundna enligt lagtingsledamot Olof Erland hörde till den här, som han kallade det, bu-klubben, kan vi konstatera att vi fick rätt och Olof Erlands parti fick fel. Det går inte för kulturutövare att vara där. Det var precis det vi anförde i det buande vi gjorde.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Kulturhuset har inte ens öppnat.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Jag förstår inte det där förtydligandet. Jag ville ha ett förtydligande i min replik ifrån liberalerna och ifrån lagtingsledamot Olof Erland. Har man uppnått syftet med kulturens hus, när de flesta kulturutövarna på Åland säger att de inte har råd att vara där? Det är så dyra hyror. Har vi uppnått det syfte att vi skulle få ett kultur- och kongresshus som framför allt liberalerna och centern jobbade för? Vi trodde att det skulle bli på det här sättet. Därför har vi också anfört det i debatten. Det är jobbigt att säga, vad var det vi sade?

Ltl Olof Erland, replik:

Vad jag menar är att verksamheten inte har satt igång. Ett kultur- och kongresshus kan gynna kulturen på många olika sätt. Om man har kongresser och konferenser kan man efterfråga kulturservice. Däremot måste jag hålla med om att också jag var kritisk i de sammanhang jag hade möjlighet att vara det, till den lösning på hyror man fick. Till den delen kan jag se problem. Jag förstod det så att syftet var att få ett hus för konferens och kongress. Det har uppfyllts antagligen när det öppnas i april, men om det blir en succé för kulturen, det kan man sätta frågetecken för? Om det är problem med det, måste man försöka hitta lösningar. Man kan ha en liten skylt, där man säger om det mesta, vad var det jag sade? Jag försökte säga i början att alla de projekt som har lett till att man kan ha näringslivsdagar i augusti nästa år. Det har tagit en lång tid och nu kan man säga att vi sade någonting annat, vi ville ha någonting annat. Men nu är det så här en annan verklighet är inget alternativ.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Synen på politik kan vara rätt olika. Det är bra att vi också diskuterar synen på politik. Från den frisinnade gruppens sida har vi försökt framföra att politik för oss är mål men det är också medel Medlen är det som blir vardagen för människorna. Vägen fram till det mål som man skapar. Det påverkar vardagen för människor och det påverkar vardagen för Östersjöns miljö. Det påverkar vardagen för den som har hamnat i narkotikaproblem eller är på väg att hamna i det. Det som saknas i det budgetförslag som ligger, enligt mitt sätt och frisinnad samverkans sätt att se det, är just de konkreta förslagen till vilka medel som anvisas för det här såsom planer och annat. Är det så, man vill föra politiken i det nya ledarskapet, då förstår jag det?

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Jag har inga svårigheter att omfatta det som Johan Ehn sade. Han talade om mål och medel. Det som landskapsregeringen har i sin plan är behov ungefär lika med mål, det är resurser lika med medel. Skall medlen i finansiell mening tas in via skatt eller inte? Skall det vara privat eller offentligt? Skall det vara intern inom Åland, externt, skall tjänster köpas utifrån? Det är medel det är ett sätt att använda resurserna och skapa resurser. Om vägen som skall byggas mellan Mariehamn och Syllöda skall ha rött grus eller svart asfalt, eller något annat, det är medel som hör till förvaltningen. Hur skall man bygga vägen? Experterna får säga det. Kanske det är en terminologisk fråga mer än en politisk attitydfråga.

TALMANNEN: tiden är ute.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Det är synd att man skall föra en politisk diskussion som bygger på raljerande. När vi försöker från vår sida föra ett resonemang och kräva svar på hur regeringen vill åstadkomma sina mål, så får vi höra att vi kräver svar på vilken färg gruset skall ha eller hur vägarbetarna skall vara klädda. De medel som eventuellt presenteras här, blir otydliga för lagtinget. Visserligen är det på det sättet att det är de stora linjerna som skall diskuteras här. Men de stora linjerna innehåller också, vad gäller medlen, ett sätt att visa på hur man tänker göra det här. Hur tänker man lösa frågorna kring Östersjöns miljö? Hur tänker man lösa kring de narkotika problem som finns i samhället. Det får vi inte svar på nu utan man hänvisar till planer. Det är otillfredsställande att lagtinget inte skall kunna föra den typ av diskussion och för att det skall kunna göras så krävs svaren från regeringen så att vi sedan kan komma våra motförslag.

TALMANNEN: tiden är ute.

Ltl Olof Erland, replik:

Att jag raljerar är kanske en metod att försöka förklara. Det är tydligt att tårna är påtrampade. Jag menade på det sättet att i överförd bemärkelse gör man en vägplan som säger vad man skall åstadkomma. Det finns miljölagstiftning, det finns ett miljöhandlingsprogram, det finns ett mycket ambitiöst vattenvårdsprogram där vi ingående har diskuterat hur man skall få ut det på ett pedagogiskt sätt. När det här skall förverkligas liksom jämställdhetsplaner m.m., så tillsätts det tjänstemannagrupper eller en tjänsteman får i uppdrag att göra det. Först måste lagtinget säga att det är villigt att budgetera de resurser för narkotikabekämpning som finns i budgeten, enligt de förslag som finns.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Ltl Olof Erlands anförande är oftast som ett smörgåsbord. Det finns vissa rätter som jag gärna sväljer men andra saker som jag motsätter mig. En sak jag motsätter mig är ledamotens i det närmaste raljerande över oppositionens motioner och tanken att vi är alldeles för detaljerade. Trafikavdelningen nämndes. Det finns många saker på trafikavdelningen som är väldigt viktiga. Allt som finns i den här budgeten skall ju behandlas. Om man skall dra in trafik för fast boende, är en omdanande förändring för de personerna. Nog måste man kunna motionera också om sådana, i det stora hela, detaljer. Att land skall med lag byggas, som ofta hörs från den liberala bänken, verkar inte riktigt gälla liberalerna i regeringsställning. Det tycker jag är tråkigt. För mig gäller det alltid att land skall med lag byggas. Då skall budgeten vara detaljerad och debatten också om det behövs.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Jag måste faktiskt be om ursäkt. Jag vet inte att jag skulle ha behandlat motionerna raljerande. Tvärtom har vi diskuterat i vår lagtingsgrupp att jag inte skulle ta upp motioner överhuvudtaget. Har ledamot Sundman möjligen fått ett annat manuskript framför sig. Jag känner inte igen det men jag är naturligtvis glömsk jag också som många andra. Vad har jag sagt om motionerna?

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Ltl Olof Erland förde ett resonemang om den detaljerade nivån på oppositionens förslag men gag vet inte om ordet motion nämndes. Jag tycker det är tråkigt att man har den här uppfattningen att lagtinget är någonting jobbigt som man gärna vill skaka av sig och vi skall inte lägga oss i detaljerna utan vi skall bara godkänna de här otydliga, flummiga skrivningarna. Sedan fixar liberalerna och centern det här. Det är vår roll som oppositionspolitiker att granska regeringens fögderi, också i detalj. Det har liberalerna alltid gjort när man har varit i opposition. Det ändrar sedan när man kommer i regeringsställning. Då är det folkvalda parlamentet någonting som man ogärna ser att överhuvudtaget lägger sig regeringens sysslor mer än absolut nödvändigt. Det är tråkigt. Jag vet att det finns många inom liberalerna som försvarar principen att "land skall med lag byggas". Det gäller också när man utformar stöd för olika bidrag o.s.v. Vi hade en ganska stor debatt om miljöbilspremien här senast och den fick en utgång med lite dålig smak, när det gäller smörgåsbordet.

Ltl Olof Erland, replik:

I det smörgåsbord som jag serverade idag, ingick inte någon miljöbil vad jag känner till. Däremot sade jag ungefär så här: "att i femton budgetar har jag varit med och behandlat och ofta är det så att det blir fixerat på motioner där man säger att man vill ha lite mer av någonting och lite snabbare, som t.ex. resurs- och behovsplanen som det står i en motion.  Det menar jag generellt. Det gäller också liberalerna som minsann har lång erfarenhet av oppositionsmotionerande. Att man nu med resurs- och behovsplanen har möjlighet att göra vägval när det gäller privat och offentlig sektor, när det gäller skattepolitiken, när det gäller vad vi skall göra själva och vad vi skall köpa. Detta är det intressanta. Motionerna har naturligtvis sin egen behandling. Det är en överenskommelse att i de här allmänna inledningarna skulle vi hålla oss till det allmänna och inte till motionerna. Jag ber om ursäkt om jag har raljerat men min mening var inte att peka ut särskilda motioner.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Roger Jansson, replik:

Tack herr talman! Jag är enig i många av de ekonomiska linjedragningarna som här framfördes i liberalernas budgettal. Vad som särskilt intresserade mig var när ledamoten Erland kom in på golfbanesatsningen. Vi har rätt långt varit överens om, att vi för turismen del på Åland nödvändigt behöver ha en ny högklassig golfbana som är bättre än slottsbanan, att lägga in i konkurrensen. Det har varit målsättningen. Jag konstaterar nog att efter det här beskedet från liberalerna var gräsen går för dem. Det finns två sätt att säga nej till en sådan nödvändig ny högklassig golfbana som är bättre än slottsbanan. Det ena är att man föreslår en icke gångbar plats. Centergruppen har valt den vägen. Den andra vägen är att motsätta sig markbytena priori. Liberalerna har valt den modellen enligt ledamoten Olof Erland.

TALMANNEN: tiden är ute.

Ltl Olof Erland, replik:

Ja, naturligtvis skall centern tala för sig. Men den har landskapsregeringen har klart i budgeten sagt att det är 30 procent som gäller för aktörer som ansöker om medel. Det som pågår, när det gäller diskussionerna som vi i vår lagtingsgrupp har fått information om, är att man också diskuterar arrende. Vi utesluter inte Stornäs, inte Vårdö, inte Godby-Ämnäs, inte Brändö, Lappo, Föglö, Västerkalmare. Utgångspunkten är att det finns privat mark eller att man köper och handlar med mark. När det gäller landskapets jordbruksmark så vill inte vi, i det här skedet, säga annat än att arrendelösningen är möjlig.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Jag talar om, och vi har talat om, inklusive Olof Erland, en högklassig golfbana. Då behöver vi inte nämna de som inte är i den nivån och konkurrenskraftiga. Den här modellen som lagtinget gick in för stöder vi också med det här 30 procentiga bidraget. Näringslivet har utgående ifrån det fört noggranna diskussioner med landskapsregeringen företrädda av främst finansministern Perämaa och kommit till ett resultat. Nu meddelar liberalerna att man motsätter sig delar av det resultat som landskapsregeringen har kommit till i de förhandlingarna genom att inte acceptera något markbyte överhuvudtaget. Det innebär i praktiken att det som näringslivets representanter, också i massmedia har gått ut med nyligen om sitt intresse, möjligen inte kan genomföras. Tillsynes inte kan genomföra genom att den överenskommelse som fanns gällde markbyte.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Jag uttalar mig i det här fallet enbart på lagtingsgruppens vägnar. Vi har två lagtingsgrupper och en landskapsregering. Landskapsregeringens roll är att förverkliga budgeten och kommer det en ansökan om en bana så blir det en prövning, en bedömning. I det här skedet säger den liberala lagtingsgruppen på förfrågan, hur vi ställer oss till de här sakerna. Vi är positiva till en golfbana och vi är positiva till ett 30 procentigt stöd. Vi tycker att landskapsregeringen skall medverka i en diskussion om marker. Tidigare ville flera här i lagtinget, kanske t.o.m. tolv ledamöter i december 2007 som ville bygga en helt och hållet landskapsögd golfbana. Jag tycker att möjligheterna är öppna för de privata, kommersiella aktörerna och landskapsregeringen skall inte sätta onödiga hinder.

TALMANNEN: tiden är ute.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Jag ville också beröra kulturhuset Alandica. Om vi backar tillbaka några år så kommer man ihåg debatten här i salen. Det här var nu den stora kultursatsningen som äntligen skulle komma. Jag hörde till dem, som jag tror Olof Erland vill kalla för B-klubben. Jag buade inte åt projektet. Jag tyckte kulturen behövde få en ordentlig satsning. Det var kulturlivet värt, men jag hade många frågor kring hur det skulle fungera i praktiken. Jag tyckte man hade en alldeles för romantiserad bild av kulturens förutsättningar och arbetsvillkor och det var otydligt hur kulturen skulle verka i det här huset. Jag är på sätt och vis glad att det är liberaler och center som nu får reda upp den situationen så att det blir så lyckosamt som man önskade för kulturlivets del. Olof Erland är det den rätta linjen att nu strax innan huset skall öppna ha en vänta och se hållning eller måste man inte agera nu?

Ltl Olof Erland, replik:

Jag förstod det så att socialdemokraterna röstade för KK-huset. Jag är inte säker på det, för jag tror inte att jag var i lagtinget då. Oberoende har en majoritet gått in för det här. Det är ålänningarnas hus, även om det är en privat aktör som arrenderar det. Det kanske är så att liberaler och center är de som är mäktiga att reda upp detta. Det skall inte jag bedöma, men det har ledamot Gunell sagt. Jag tycker att landskapsregeringen får ta på sig det ansvaret att de skall göra så gott de kan, för att det skall bli ett kongresshus men också ett kulturhus. Hur man skall göra det kan jag inte stå här och säga.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Det stämmer. Socialdemokraterna röstade för projektet KK-huset. Men vi höll emot ända till det sista, därför att det inte kom svar på precis dessa frågor som nu ställs. Vi konstaterade att det inte går att komma förbi det här projektet. Det ligger som en stor kloss i hela utvecklingen. Det är det här projektet som kommer för kulturens del. Låt oss göra det nu så bra som möjligt. Därför vill jag nu att landskapsregeringen också tar sitt ansvar för kulturlivet i den här frågan, så att den här satsningen blir så lyckosam som man faktiskt eftersträvade när det sjösattes och då är inte vänta och se den rätta politiken.

Ltl Olof Erland, replik:

Herr talman! Historien är den att socialdemokraterna höll emot men röstade med och vad skall leda till vet jag inte. I alla fall har vi nu en regering som består av två partier ansvaret för att föra det här vidare. Jag så positivt på det hela, att nu kommer det konferenser, kongresser kanske kulturevenemang och ingenting uppstår av sig själv. Men de kommersiella krafterna är drivande och har ett ansvar också när det gäller kulturen. Det kommer att genereras kulturaktiviteter. Det är jag övertygad om. Landskapsregeringen har naturligtvis som uppgift att se till åländska samhällets bästa också när det gäller kultur eller om man så vill, särskilt när det gäller kultur.

TALMANNEN:

Replikskiftena är därmed avslutade.

Lagtingets plenum avbryts nu och plenum återupptas klockan 12.45 när vi fortsätter med talarlistan. Detta plenum avbryts nu.

Ltl Gun Carlson:

Herr talman! Nedgången eller kollapsen i den globala ekonomin sätter hela omvärlden i gungning och kommer att medföra förändringar för alla. Det är inte nog med att klimatförändringar hotar naturen och våra livsmiljöer, utan vi kan också förvänta oss stora problem när det gäller livsmedelsförsörjningen i världen, just nu är det ca en miljard människor som inte får tillräckligt med mat, och som sagt en försämrad ekonomi för många samhällen och enskilda.

Förändringarna sker dag från dag, är det inte någon ny bank som går i konkurs eller övertas av någon moderstat med skattebetalarnas pengar så är det stora internationella företag som upphör, friställer eller permitterar. För varje dag som går så blir flera människor utan arbete.

Världen måste besinna sig. Girigheten har nått sin gräns. Bankernas trovärdighet har fått sig en knäck, man har levat på luft, mer luft än någon ville erkänna. Luft har det däremot inte varit i storbankernas, storföretagens, spekulationsexperternas, direktörernas, styrelseproffsens löner och bonusprogram. Där har det varit reda pengar, kanske man skall säga, "pungar". Tillsvidare håller vi problemen ifrån oss, tror vi. Våra experter anser att Åland kommer att klara lågkonjunkturen med bibehållen välfärd. Låt oss hoppas att det stämmer. Men det finns hotbilder hos oss också.

Vår hittills starka sektor sjöfarten, vårt näringslivs motor brukar vi säga, kan i en lågkonjunktur i omvärlden inte räkna med varken ökande passagerartillströmningar eller ökande frakter. Om bunkerpriserna går upp eller ner är det ingen som vet. Utflaggningar till annan stat är fortfarande ett hot att räkna med.

Vår överhettade byggbransch kommer att svalna. Jag räknar inte upp flera negativa och pessimistiska hotbilder utan konstaterar bara att för många har det blivit tomgång i stället för framgång.

Man måste väl erkänna att det som händer i världen var väntat, den utveckling som vi har sett har inte varit sund, inte realistisk och framförallt inte hållbar. Kanske vi nu får en period av eftertänksamhet, av insikt om att vi inte kan konsumera i det oändliga med lånade medel. Folk måste börja fundera över vad som är viktigt i livet. Kan det vara så att en allmän åtstramning väcker folks medvetande om att vi i den "rika" världen har levat på för hög nivå? Kommer en lågkonjunktur rentav att bli räddningen, eller åtminstone förbättringen för klimat och miljöproblemen? Kanske för turismen som vi hörde talas om idag.

Herr talman! Centern som har delanvsar, medansvar i denna budget ser många utmaningar i det här läget. Utmaningar som kräver tid, resurser, envishet och enighet för att lösas. Utmaningar som vi måste ha med oss när det gäller behandlingen av såväl ordinarie budget som behovs- och resursplanen. Som verkligen kom till trots oppositionen.

Den första utmaningen är att akohol- och narkotikaproblemen växer. Landskapsregeringen får aldrig ge upp arbetet, vi måste ha en nolltolerans. Vi måste förbättra. Våldsbenägenheten bland ungdomarna, jag tänker förstås på de förödande skolskjutningarna i riket. Här har jag inget konkret recept men vi får inte slå oss till ro med tanken att detta inte händer här. Så tänker alla, utan vi måste har ögon och öron öppna och lära oss tolka signalerna från ungdomar som inte mår bra. Vi skall tolka signalerna i tid. Här skall vi ha hjälp av skolhälsovården. 

Sjöfarten får bli den tredje utmaningen Vi hoppas att den nya tonnageskattelagen och de övriga åtgärderna i stödpaketet införs som planerat och tror att det kommer att förbättra konkurrenssituationen för de åländska rederierna.

Paf. Genom sin verksamhet har PAF skapat stora förväntningar hos alla som är beroende av PA medel för sina verksamheter, idrott, kultur, sociala sektorn, m.fl. Det här måste vi se till att kan fortgå. Verksamhetsförutsättningarna för PAF måste bli klara, d.v.s. att vi måste få hoten undanröjda som finns också beträffande den nya finska lotterilagen. Vi måste låta Paf hitta nya alternativa marknader, d.v.s. etablera sig på nya marknader. Paf behöver ett tydligt och långsiktigt mandat från ägare och styrelse.

Femte utmaningen får bli kommunernas situation. Med nya landskapsandelssystemet skulle de flesta ekonomiska problemen i kommunerna bli lösta, trodde vi. Så enkelt var det inte, kanske det också fanns för mycket luft i beräkningarna här med. Centern tror inte trots vetskap om stora problem i några kommuner, att lösningen är kommunsammanslagningar. Däremot tror vi fortfarande att samarbetsformer kan utvecklas enligt olika specifika behov. Det är viktigt att alla nya uppgifter som vi i lagtinget påför kommunerna skall kompenseras av lagtinget och det är helt i sin ordning att landskapsregeringen föreslår kompensation för skattesänkningar som staten beslutat, därav de 1,8 miljonerna som vi har talat om.

Nästa är budgetstrukturen, d.v.s. jag tänker på 0,45 procents systemet, klumpsumman som betyder att vi vackert får ta emot det som bjuds. Jag tror att själva nu måste ta steget och själva fundera ut vilka instrument vi kan och vill använda för att själva kunna styra våra skatteinkomster. Jag pratar förstås om egen skattebehörighet. Vi vet att landskapsregeringen har lovat komma till lagtinget med meddelande om vad ÅSUB:s utredningar visar. Vi skall inte låta det här arbetet stanna av. Egen kommunalskattelag ja.

Nästa utmaning för landskapsregeringen är förstås självstyrelsefrågor och EU frågor. Självstyrelsefrågor är att se till att hålla svenskan högt. När det gäller EU frågorna är det inflytandefrågorna jag tänker på, parlamentsplatsen och arbetet i ministerrådet och möjligheten till talerätt och sist men inte minst viktiga subsidiaritetsprincipen och hela Lissabon fördraget. Eftersom det ännu återstår några steg innan lagtinget kan tas slutlig ställning så väljer jag att i den här debatten inte orda mer om det.

Utmaning nr 8. I EU parlamentet debatterades nyligen jordbruksfrågor. Man talade för ett expanderande jordbruk, för att trygga tillgången på livsmedel och energi och då tänker man på energiproduktion och detta för att bevara landsbygden. Mycket angeläget för centern.  Man vill satsa på kvalitetsmat till acceptabla priser. Jordbruk och näringsliv är hopkopplade och landskapsregeringen måste anstränga sig för att skapa förutsättningar för utvecklingen av dessa båda.

Den nionde utmaningen är att landskapsregeringen måste få ner konsumtionsutgifterna som stiger för mycket. Även om vi har 46,7 miljoner i utjämningsfonden och vi kan räkna med ett överskott på 10 miljoner för det här året det planerade underskottet är "bara" 2,6 miljoner så måste utgiftsutvecklingen hejdas. Det är bra att landskapsregeringen har funderat på beredskap inför försämringar i samhällsekonomin. Men vi måste alltid se till att vård skola och omsorg får resurser så att välfärden hålls tillräcklig. Jag tror man måste fundera igenom var den gränsen skall gå. Ibland kan man inte skilja mellan verkliga behov och möjligheter som erbjud, det här är speciellt inom vården ganska tydligt. Man tror på många ställen många gånger att man måste erbjuda allt som går att göra. Kostnadstaket som föreslås i resurs- och behovsplanen tvingar fram sådana funderingar. TALMANNEN: tiden är ute.

Herr talman! Jag hade tänkt sluta efter nio utmaningar men jag måste ta en tionde eftersom jag lyssnade på radion igår och hörde att Mise planerar nya årsavgifter och det gör att jag måste nämna, att jag tror att landskapsregeringen inte kan släppa taget om Mise och avfallshanteringen ännu.

Till sist herr talman hoppas jag på en bra och konstruktiv debatt och när vi kommer till de olika avdelningarna kommer olika centerledamöter att presentera olika detaljfrågor i olika moment. Tack för ordet!

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Jag får tacka ledamot Gun Carlson för belysande inlägg vad gäller de utmaningar vi alla står inför de kommande åren. Vad gäller avfallshanteringen så välkomnar jag centergruppens besked om att avfallsfrågan är alltför viktigt för att landskapet i det här skedet skall ta bort sina händer från processen och jag ser det som ett indirekt stöd för den motion som tre partier har lämnat in om att landskapets medfinansiering skall fortsätta, i alla fall under nästa år. Skall vi tro på landskapsregeringens utfästelser så är det viktigt att man i budgetanslag är med och stöder en för hushållen rätt betungande reform. Tack!

Gun Carlson, replik:

Herr talman! När jag sade att landskapsregeringen måste fortsätta se över Mise, så sade jag inte att man skall lyfta bort några pengar. Det sade jag inte. Tvärtom. Jag sade, det betyder inte att man skall tillföra pengar. Det är inte det självklara när det gäller Mise. Jag tycker Mise måste visa att planerna man har är tillräckligt realistiska. Men jag tror att landskapsregeringen måste se över hela upplägget. Det var min tanke när jag lyssnade på radion igår.

Ltl Harry Jansson, replik:

Herr talman! Det stämmer naturligtvis att Mise har en skyldighet att se till att verksamheten bedrivs så effektivt som möjligt men vi vet att alla barn i början kan lida av vissa sjukdomar. Särskilt i ett fall som Mise där man har ett antal pysslingar och sysslingar i leden, som inte riktigt sköter sina åligganden, d.v.s. på kommunal nivå så blir det en barnsjukdom som är tung att bära. Vi måste komma ihåg att landskapsregeringen har bönat och bett att Mise skall ta hand om producentansvaret för hela Åland. Det har man gjort och tack är att landskapets medfinansiering föreslås utgå. Det är ett otacksamt värv.

TALMANNEN:

Replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! En sak är riktigt bra med landskapsregeringens förslag till budget för 2009, nämligen färgen på pärmen. Däremot när jag öppnar den finner jag anledning att vara kritisk till vissa delar.

Talman, jag har ju i vissa kretsar citerats för att jag citerat mig själv. När den här regeringen tillträdde sa jag följande: "En sak som centern och liberalerna har gemensamt är var de placeras på en skala utvecklar-förvaltar partier. Ålands näst mesta och mesta förvaltarpartier bildar nu regering, det talar för att man kommer att ta lindansarsteg snarare än sjumilakliv, vilket skulle vara nödvändigt i vissa fall."

Budgetförslaget ger mig rätt. Så blev det, man förvaltar det man redan har och tonar ner utvecklingsfrågorna betänkligt. Detta är bara att beklaga och konstatera. De partier som representerar motsatsen, som vill utveckla och reformera, som vill föra en kreativ och aktiv politik är samtidigt alla i opposition. I samma anförande gladde jag mig att många konkreta sakfrågor som obunden samling hade på agendan i valet och tidigare drivit fanns i handlingsprogrammet, tyvärr har man inte gått vidare med dessa, nästan inte alls. En svag tröst i sammanhanget är väl att dessa eventuellt komma skall, vi får vänta och se.

Talman! "Vänta och se", det har blivit samhällets och oppositionens främsta epitet på denna regering. Regeringen själv verkar ha det som valspråk! Mindre linsdansarsteg till förmån för mer sjumilakliv eller åtminstone något där emellan, skulle man önska.

På tal om att citera sig själv, när budgeten för innevarande år debatterades påpekade Obunden samling att budgeten var mycket expansiv och att man går upp ytterligare några hål i bältet när det gäller omslutningen av landskapsfögderiet. Skillnaden i omslutning under förra perioden var då hela 88 miljoner euro (!), eller en ökning med 36 procent på fem år. I 2009-års förslag ökar konsumtionsutgifterna med ytterligare 10 miljoner euro. Nästan 100 miljoner på sex år alltså! Jag sade också att det är lätt att äta upp sig i tider när det finns gott om krubb men när det skall bantas eller svältas ångrar man att man åt så där mycket.

Talman! Vi är där nu, skafferiet fylls inte på i samma takt och är snart tomt och ekonomisk hungersnöd väntar om vi inte drar ner på konsumtionen. Orkestern har plötsligt slutat spela och köpfesten är över, baksmällan borde leda till insikt om flera strukturella fel, dels i självstyrelsesystemet och dels i finansförvaltningen. Det värt att återigen nämna två. Bristen på kopplingen mellan intäkter och utgifter – på behörighet att beskatta och också ta ansvar för intäkterna. Klumpsummans stora nackdel är den som ofta felaktigt används som dess främsta argument – den falska tryggheten som gör oss likgiltiga inför att finna nya vägar att fylla kassan, som gör att vi inte kan stimulera vårt näringsliv annat än med i grunden osunda bidrag. Dessa tillkortakommanden syns tydligt i den situation vi är i nu.

Talman! Tänk tillbaka ett år, tänk vad det har hänt på ett år. Situationen har förändrats drastiskt. Budgetförslaget tar dock ingen eller väldigt lite hänsyn till det, i princip enbart i ett troligen hastigt i slutskedet av behandlingen tillkommet stycke i den allmänna motiveringen. Jag vill uppehålla mig några "bytes" kring detta.

Att bedriva ekonomisk politik i början på en lågkonjunktur kan liknas vid att bekämpa en eldsvåda, kan man i ett tidigt skede sätta in åtgärder och släcka brasan så kan man undvika att omfattningen blir allt för stor. Så är det också med bekämpandet av en lågkonjunktur. I dessa tider borde man stimulera konsumtionen genom t.ex. att öka det allmänna skatteavdraget, och det är i det sammanhanget olyckligt att väldigt få kommuner väljer att sänka sin skatt fast man skulle ha råd efter det nya landskapsandelssystemet. Istället är det en farlig "läggamassastålarpåhög"-politik som råder. Kommunerna för inte heller till den delen en ansvarig konjunkturpolitik. Rent av obskyrt blir det när vissa t.o.m. tvingas höja skatten p.g.a. oförmåga att prioritera och för att de inte vågar se över guldkanten på servisen.

Vidare borde landskapet ha en större beredskap att stimulera via investeringar men inte heller här ser man några åtgärder annat än skrivningar. Att sedan låta konsumtionsutgifterna öka med hela 6,2 procent blir som grädde på moset att man gör av med viktiga reserver som kan behövas under nedgången.

Talman! Att kraftigt öka uttaget ur pensionsfonden i dessa tider är inte heller klokt, det är dyrt att göra uttag ur den efter en minst 30 procentig nedgång p.g.a. den internationella finansturbulensen. Man borde tvärtom försöka fylla den som mycket som möjligt netto i en sådan här situation.

Talman! Oförmågan att prioritera blir slående tydlig i dessa tider när inkomsttaket kommer emot. Det är närmast en rådande kultur inom landskapsförvaltningen som man aldrig gjort ett allvarligt försök att råda bot på. Den förändring som kom för 15 år sen när man skulle sluta med att försöka "lura" staten på så mycket pengar som möjligt med allehanda kreativa lösningar till att istället ta ansvar, om än endast, men dock, för utgifterna, har ännu inte fullt ut inarbetats i förvaltningen. Några trevande försök att råda bot har gjorts när man började med rambudget, det instrumentet fann dock aldrig riktigt sin form och tyvärr så avskaffade man det och öppnade kranarna igen.

Talman! Nu har regeringen dock igen, vilket man redogjorde för redan i handlingsprogrammet, återinfört ett slags raminstrument. En behov- och resursplan har efter stor födslovånda sett dagens ljus. Om den ska jag inte dess närmare orda, lagtingsledmot Lindholm som är första undertecknare på finansmotion nr 1 kommer från vår sida att närmare kommentera den delen.

Det är onekligen intressant att nämnda finansmotion mer eller mindre godkänts innan den ens antecknas till kännedom. Skammen blev helt enkelt för stor att stå med byxorna i knävecken inför lagtinget så man agerade snabbt som tusan efter underrättelser om oppositionens kommande kritik. Till denna del får man väl berömma den annars så utskällda parlamentarismen, detta är ett skolexempel på hur det ska gå till och på oppositionen reella makt. Planen borde förstås ha avgetts i samband med budgeten men har fördröjts på grund av den djupa oenighet som rått mellan regeringsparterna vad man har förstått på basen av underrättelser. Det är inte lätt att hinna med förberedelserna som oppositionspolitiker när regerande sker så ad hoc och med tvära kast som i detta fall. Lucky Luke ter sig långsam i jämförelse. Om planen kan man bara konstatera att den ställer fler frågor än den ger svar och är inte, som felaktigt tutats ut, något drag i handbromsen, snarare än lätt motorbromsning som när man tar bort foten från gaspedalen där den varit de senaste åren.

Talman! Planen är en dock början på ett instrument vilket rätt spelat kan ge en behövlig kulturförändring för att få bukt med kostnadsutvecklingen. Att kunna prioritera vad som är väsentligt att använda resurserna till och att ge tydliga ramar. Det är viktigt att använda den på ett sådant sätt att man också delegerar ner "tänket" i organisationen så att flera enheter får tydliga ramar och kan prioritera redan tidigt, som det nu är så lämnas det till regeringen vilket resulterar i budgetförslag som detta med kraftig expansion.

Talman! Som sagt så saknar man många konkreta åtgärder från den digna listan i handlingsprogrammet i denna budget och under många moment inställer sig samma fråga som vid läsning av en viss skrift - vad är det? Det är verkligt flummiga och luddiga skrivning under flera moment, flera sidor i budgeten känns som rena sammetstapeten. Det är en sak att det blir svårtolkat för den som inte varit med eller får vara med runt regeringsbordet, sådana som jag t.ex. men än värre blir rättssäkerhetsaspekten när lagtinget förväntas lämna så stor prövnings- och villkorsfullmakt till regeringen. Ta bara villkoren för stödet till vindkraft eller bostadslånevillkoren. Det är omöjligt att ur motiveringen läsa ut vad som gäller. Detta påminner, som jag sade i en replik, om rabaldret kring miljöbilspremien, detta tänk har spridit sig till andra ställen i budgeten. Jag kommer att återkomma till detta i senare anföranden.

Talman! Det finns också bra saker i budgeten, jag ska nämna en handfull där regeringen har vårt stöd i sina strävanden.

Elkabel till Finland - äntligen är det projektet på agendan igen efter felinvesteringen på gasturbinanläggningen i Tingsbacka som man beslöt att göra istället 2001. Tyvärr kommer projektet att vara avsevärt mycket dyrare nu.

Integrationspolitik - det är klokt att skapa en integrationssamordnare, det är helt i linje med hur vi ser på integration, det är viktigt att tidigt och effektivt hjälpa nya ålänningar på rätt i samhället så att de känner sig omhändertagna och välkomna.

Utredningen om möjligheten till ekologisk mjölk är ett mycket bra förslag - också i linje med tidigare initiativ från vår sida.

 

Ett allvarligt försök till utlokalisering av trafikavdelningen till Godby. Oklart dock om det blir och om det är en utlokalisering som räknas. Hursomhelst skulle det frigöra utrymmen för annan förvaltning i självstyrelsegården.

Till sist en viktig trafikpolitisk åtgärd, projektet med GC-väg Lemström-Söderby börjar synas i horisonten bland föreslagna satsningar. Kan tänkas vara en detalj i sammanhanget men viktigt för den kommun som har GC-väg genom hela kommunen. Ända från Mariehamn till Lumparsund.

Så, visst finns det goda sidor, men vi hade hoppas på flera klappar, säcken var inte så fylld som vi trodde, tyvärr.

Talman! Mina obundna kamrater kommer att gå mer in i detalj under de enskilda momenten i budgeten där vi motionerat på egen hand och med ett eller flera partier tillsammans.

Avslutningsvis vill jag säga att om vi inom Obunden samling uppfattas som kritiska så är det rätt uppfattat. Vi är kritiska till regeringens oförmåga att anpassa budgeten efter rådande situation, men det är i bästa välmening för Ålands folk och för självstyrelsen, om vi ska fortsätta skriva nya kapitel på den åländska framgångssagan måste man ta tag i dessa problem. Från Obunden samlings sida är vi beredda att medverka i breda uppgörelser för att komma tillrätta med ekonomin.

TALMANNEN: tiden är ute.

 Vi säger inte att det är något lätt jobb och vi ser vissa ljusglimtar i regeringens arbete, det gäller bara att fortsätta zooma in, att landa helikoptern i mer konkreta åtgärder. Ärmuppkavling

 och handflatespottning är nu vad som krävs, bästa regering; låt oss veta när ni behöver ett itag. I tider som nu stundar måste prestige, person- och partipolitik läggas åt sidan till förmån för samarbets-, sak-, och resultatpolitik.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Det är därför vi skall debattera budgeten i tre dagar för att räta ut vissa frågetecken och för att servera lagtinget hur landskapsregeringen tänker och hur vi tar sikte på framtiden. Ltl Sundman är ganska konservativ i sin tillväxtpolitik. Han pratar om mera av samma sak. Nu pratar man om ekonomisk utveckling. Synar man budgeten kan man snabbt räkna upp väldigt många saker som kan gynna tillväxten eller den ekonomiska utvecklingen. Det är företagsamhetens år, det är kvinnligt företagande, det är ungt företagande, det är satsningar på unga landsbygdsföretagare, det är utbildning, det är läroavtalsutbildning, det är fokus på vuxenutbildning, det är validering, det är integration för att främja behovet av arbetskraft och arbetskraftsinvandringen. Det är investeringar, sjöfartsmuseet, sjukhus, bostäder och det är en hållbar ekonomi genom att satsa på energieffektivisering, vindkraft, solpaneler och pellets. Där är det ekonomisk utveckling.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Visst finns det goda saker i budgeten men också mycket "sammetstapeter". Det är mycket fina skrivningar, mycket tomma moln som innehåller väldigt lite regn i den här torrperioden. Tyvärr, saknas det konkreta. Jag vill se mera sådant som att man rätar ut de frågetecken man har skapat till utropstecken. När det gäller hållbar utveckling, inte stöder man t.ex. vindkraften med det här nu föreslagna stödet. Det är helt omöjligt att bygga vindkraft med det stödet. Det måste ändras och har motionerat om det för övrigt. Det finns också många andra saker, t.ex. elbilar. Det finns inga elbilar att köpa på marknaden. Man kan inte köpa dem, fastän man får stöd från landskapsregeringen o.s.v. Hållbar utveckling, talman, det verkar innebära att prata om hållbar utveckling. Jag skulle gärna se att man fyller det med mera innehåll. Det är givetvis en lång process och svår process och jag stöder gärna konkretare åtgärder när det gäller hållbar utveckling.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Herr talman! Det gäller för ledamot Sundman att öppna ögonen. Det finns alldeles konkreta saker här. När det gäller att stöda investeringar, så finns det konkreta projekt. Vi vet att byggnadsbranschen är den konjunkturkänsligaste branschen och där nedgången kommer direkt. Vi har sjöfartsmuseet som gynnar turismen och som gynnar kulturen. Vi har sjukhuset som gynnar ålänningarna och vi har bostäder som också gynnar företagen. Vi har en hållbar ekonomi. Vi försöker vända vår ekonomi som är beroende av fossila bränslen till att bli mera hållbar. Vi har också utbildningsalternativ och vi försöker ta tag i företagandet.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Man försöker ta tag i, men se till att få taget. Se till att utnyttja de moment som finns i de här idéerna, då blir det mera konkret. När det gäller investeringsnivån, minskar den ganska kraftigt i den här budgeten. Det beror på en färja som byggs i Estland. Tar man bort färjan, är investeringsnivån densamma fastän den borde öka. Man bordet tidigarelägga investeringar och stimulera byggbranschen. Byggbranschen kan få det som allra tuffast under år 2009 och då kan det hända att vissa företagare tar sådana beslut som man senare ångrar. Jag tar eldsvådan som exempel, att man släcker tidigt. Jag menar att man redan borde ha varit i brandbilen och varit på väg ut till brandplatsen. I de allmänna motiveringarna funderar man närmast på att skaffa sig en brandbil. Detta är jag kritisk till. Det är inte fel på minister Sjögrens visioner. Dem delar jag till stora delar, men det gäller att vi får ner det, att vi landar helikoptern i konkreta åtgärder.

TALMANNEN: Replikskiftet är därmed avslutat.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! När ledamoten Sundman hänvisar till de i budgeten skrivna konsumtionsutgiftsökningarna, vilket faktum är att de ökar med 6,2 procent, vill jag redovisa hur det påverkar tjänsteutökningen i förhållande till den budget vi lever under idag, alltså 2008:ans. Då ökade tjänsterna med över 50 stycken. Nu har vi reducerat detta till en nettoökning på 22 stycken, om jag minns rätt, varav endast 3 tjänster ökar inom den allmänna förvaltningen, netto. De andra tjänste ökningarna beror, till hälften på ÅHS äskanden och till vissa delar till de myndighetsutökningar som vi har lagstiftat om här i lagtinget, gällande laboratorier och annat till hälsomyndigheterna. Vi har gjort ett klart trendbrott.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! Jag skall medge det, att det inte är någon lätt sits som finansminister Perämaa har. Att hoppa på ett rusande tåg, ta sig fram till lokföraren och bryta ikull denna och få stopp på det här tåget, är inte lätt. Jag tycker, att man på den här tiden som man har suttit i regeringen i större utsträckning skulle ha hunnit. När det handlar om nya tjänster, är det alltid så att det finns utveckling och nya behov men man måste prioritera bort, så att netto dessa år blir ett anställningsstopp. Man borde säga att inga nya tjänster inrättas. Var så god och prioritera inom den ram som finns idag. Det är vårt stora problem. Jag beskyller inte landskapsregeringen ensam för det här, det är självstyrelsesystemets stora problem att vi inte förmår prioritera. Det är samma sak, vilken regering som än har suttit. Tjänsterna har ökat hela tiden. Det är, åter igen, säkert behövliga utökningar men man måste prioritera. Det är en kultur problematik, en kultur i landskapsförvaltningen att expandera och inte prioritera.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Ja, herr talman! Var och en kan läsa in sin egen och sitt partis medverkan i utvecklingen i den graf som finns beskriven i resurs- och behovsplanen så den är något varierande, det får man ändå säga. Just i den säger vi klart och tydligt att i och med trendbrott vi tar nu, så kommer vi att föra en politik som innebär att omfattningen av personal på ett balanserat sätt skall minska . Det betyder i förlängningen att vi måste prioritera. Vi skal diskutera vad vi skall göra och vad vi inte skall göra. Den här diskussionen kommer att vägas emot de som hela tiden sägs att vi skall ta över mera behörighet o.s.v., men vi måste verkligen prioritera. Jag uppfattar ett visst beröm i ursprungsanförandet om resurs- och behovsplanen, vilken vi inte hävdar är perfekt ännu men ett steg i rätt riktning. För övrigt tar jag emot den utsträckta handen om samarbete för att vi skall föra Åland genom den här lågkonjunkturen som vi har framför oss.

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman! När det gäller att läsa ut sina egna spår i graferna, vill jag påminna om år 2004 när Obunden samling senast var med, då tog man ett fast grepp om att prioritera när det gäller tjänsterna inom förvaltningen. Man tar bort vissa delar och utvecklar på annat håll. Ett stort parti som var med fick väldigt kalla fötter, så kalla, att man måste lämna regeringen. Det var väldigt tråkigt. Tänk om vi hade hållit på med detta i fyra år nu, då hade vi haft en förvaltning där man hade påbörjat och jobbat länge med prioriteringen. Det var väldigt synd att liberalerna då lämnade regeringen. Beträffande berömmet för resurs- och behovsplanen, berömmer jag själva verktyget, att det har kommit tillbaka att man har tydliga ramar. Jag tycker att ramarna är på tok för vida och kurvorna på tok för icke lutande. De borde luta snabbare eftersom det så snabbt har gått att bygga upp förvaltningen borde det också gå snabbare att omprioritera, särskilt när det är 750 personer som går i oppositionen, jag menar, som skall gå i pension. Vi är bara tolv i oppositionen. Då har man 750 tillfällen att fundera på detta. Det var allt.

TALMANNEN: replikskiftet är därmed avslutat.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Herr talman! Jag är alldeles övertygad om att både minister Sjögren och minister Perämaa och de övriga i regeringen kommer att landa helikoptern i konkreta åtgärder enligt budgeten och resursplanen. Jag tror också att ledamot Sundman blev överraskad över den finanskris kom ganska snabbt och som man inte hann ta del av och sätta budgeten helt efter, eftersom den gjordes i ett mycket tidigare skede. I framtiden skall vi nog se i resurs- och behovsplanen, som definitivt inte gjordes över en natt.

Ltl Danne Sundman, replik:

 Herr talman! Jag hoppas att man kan landa helikoptern i konkreta åtgärder. Men jag har väntat och jag har väntat och fortsättningsvis får man vänta och se, som jag sade i mitt anförande. Det är lite tokigt att det skall gå så långsamt. Å andra sidan, är det bättre att landa försiktigt än att krascha. Jag förväntar mig inte en krasch, men det är så mycket utredningar och kommittéer och pågående funderingar och väldigt få saker som vi får kvitterat att är genomförda. Jag, och alla med mig var överraskade över finanskrisen. Jag citerar mitt anförande för ett år sedan då jag förutspådde en sådan tid då vi måste börja spara. Observera, därför gjorde jag citeringen. Vi har nog sett problemet tidigare med att den här dagen skulle komma och nu är den här. Inte vill jag säga, att vad var det vi sade, utan jag vill säga att vi vill hjälpa till att lösa den här situationen.

TALMANNEN:

Replikskiftena är därmed avslutade.

Ltl Barbro Sundback:

Herr ordförande! Självstyrelsens ekonomiska system är som en hemmafrus ekonomi. Med det menar jag att landskapets budget är en utgiftsbudget medan inkomsterna, det ansvarar i första hand någon annan för. Försörjaren är i det här fallet den finländska ekonomin. Går det bra för Finland, går det bra för Åland, går det dåligt för Finland så går det dåligt, i alla fall sämre för Åland.

Det finns ett annat drag i hemmafruns ekonomi och det är att hon tenderar att i första hand se till den egna familjens behov och bara i andra hand har möjlighet att tänka på andra. När alla har fått sitt i den närmaste kretsen delar hon med sig åt sina släktingar på landet och i skärgården. Med åren har släktingarna blivit alltmer beroende av hennes andelar vilket har gjort det svårt för Fru Åland att nu få pengarna att räcka till. Hon har svårt att säga nej till alla som behöver hennes stöd och när försörjaren nu förklarat för henne att det kommer att bli mindre pengar i börsen de kommande åren känner hon sig minst sagt pressad eftersom hon lovat att alla skall få mer och ingenting skall förändras.

Herr talman man känner starkt med hemmafrun och förstår att hon inte har det lätt, särskilt när försörjaren blir alltmera osäker på hur mycket sekiner han skall kunna dra in de kommande åren på grund av finanskriser, svikande konjunkturer, varsel och nu talas det dessutom om deflation. Hemmafrun känner på sig att detta inte kommer att sluta bra. Hon bestämmer sig för att göra en behovs- och resursplan. Det har hon faktiskt tänkt göra en längre tid . Hon kom på det i november i fjol 2007 och sedan tänkte hon att hon skulle få den klar till maj, men det blev inte så. Hon tänkte att till september skall den nog vara klar men sedan så kom det så mycket emellan den kom först i november och det var ju lite tokigt, för hon då hade hon redan gjort budgeten för 2009. Nu är hon i alla fall riktigt nöjd. Det blir säkert inte lätt men på något sätt ska det ändå gå. Hon är van att som Kajsa Wargh taga det man har och snurra ihop något så att alla är mätta och glada.

Lite så här, herr talman, upplever jag budgetprocessen. Den behovs- och resursplan som regeringen Eriksson framställt som sitt ekonomiska paradnummer blev inte den fasta grund som ekonomin skulle planeras på fram till 2020. I stället så diskuterar vi inte planen nu före budgetbehandlingen utan samtidigt som en bilaga och planen har nu krympt att gälla åren 2008-2011. Visst är läget instabilt och det är svårt att göra bedömningar men för en hemmafru är det ekonomiska utrymmet alltid ganska begränsat och föga dramatiskt. Känner hon sin försörjare väl vet hon ganska väl hur det blir med hushållspengar det kommande åren.

Vad kan då Fru Åland göra för att förbättra sin hushållsekonomi när det blir svårare tider.

Herr talman! Som vi socialdemokrater ser det är det viktigt att först bestämma, eller prioritera som det heter, vad som är viktigast. För oss är det viktigaste att barn och ungdomar, oberoende av var de bor på Åland har en fortsatt trygg och god uppväxtmiljö. Och för det andra att alla som har sjukdomar, alla äldre och alla personer med funktionshinder oberoende av hemkommun, får det stöd och den hjälp de är i behov av för att kunna leva ett självständigt och tryggt liv . Genom en rättvis fördelningspolitik vill vi garantera dessa gruppers trygghet och välmående.

Vi vill också behålla den höga sysselsättningen, företagens konkurrenskraft och skapa tillväxt i den åländska ekonomin. Då måste vi gå utanför familjekretsen och diskutera med representanter för näringslivet, facket, kommunerna och tredje sektorn. Landskapets skattepengar skall ut och arbeta i samhället för att hålla upp köpkraften och öka företagens möjligheter att klara den kommande krisen. Vi måste tillsammans med samhällets öviga aktörer skapa en helhetsbild av arbetsmarkandssituationen de närmaste åren och på lång sikt. Enas om, hur vi kan få ekonomin att fungera trots alla hot utifrån. Skall hela Åland leva krävs mer än att bara justera några moment i budgeten. Det behövs dialog, samsyn och kämparglöd.

Det är tveksamt om regeringens budget stimulerar den åländska ekonomin på detta sätt. Att pumpa ut mer pengar i en ineffektiv och till vissa delar helt handlingsförlamad kommunstruktur är inte hållbart idag och kommer inte att vara det på sikt heller. Inte ökar de åländska företagens konkurrenskraft genom ökade anslag för landskapets egen förvaltning. Konsumtionsutgifterna ökar med mer än sex procentiga och det är inte långsiktigt hållbart.

De ledande partierna liberaler och center har länge haft makten i Finströms kommun, inte den minsta och inte den fattigaste bland Ålands kommuner. Nu står Finströms kommun på ruinens brant. Det är inte några amatörpolitiker som försatt finströmsborna i ekonomisk hopplöshet. Det är f.d. inflytelserika och nu inflytelserika politiker som bär ansvaret. Samma politiker som motsätter sig en kommunreform. Hur länge skall denna rädsla för förändring få fortgå. Hur många kommuner skall tvingas blöda innan liberaler och center tar sitt förnuft till fånga. Det finns inget Ålands undantag från regeln att det krävs större kommunala enheter för att klara service och investeringar i lokalsamhället. Det åländska beslutsfattandet i form av 16 kommuner och 6 kommunalförbund samt ett lagting är idag minst lika effektivt som EU:s 25 medlemsländer. Likheterna är många. Jag tycker att varje gång man skäller på EU skall man tänka på hur svårt 27 000 ålänningar har att komma överens om t.ex. avfallshanteringen, medborgarinstitutet och många andra vardagliga ting. Med en kommun försvinner en hel del av dessa problem, med några kommuner 2 till 4 exempelvis blir det också bättre. Det behövs förändring. Det är nödvändigt att våga se att verkligheten har förändrats sedan medeltiden, på 13 00 talet som vår nuvarande kommunindelning härstammar ifrån.

I samband med valkampanjen hörde jag lantrådet uttala sig om skillnaden mellan socialdemokraternas och liberalernas politik. Skillnaden var som jag förstod saken rätt att liberalerna tänker på individen och socialdemokraterna på kollektivet . Uttalandet är svår tolkat. Min uppfattning är att den ideologiska och värdemässiga skillnaden mellan social-liberaler och socialdemokrater är närmast försumbar. Däremot finns det i politisk handling en stor skillnad. Vi ser t.ex. inte bibehållandet av kommunala kollektivet som ett mål i sig. Vi socialdemokrater anser att individerna är viktigare än kommunerna. Vi vill att alla på Åland oberoende av hemkommun skall ha samma rätt till hälsovård, polis, handikappstöd, barnskydd och annat socialt bistånd. Vi socialdemokrater sätter faktiskt individen framom bevarandet av ett uråldrigt och dyrt kommunalt system.

På budgetnivå, skulle jag vilja avslutningsvis vilja säga, att man måste minska konsumtionsutgifterna, överväga att höja transfereringarna till pensionärer som lever under den relativa fattigdomsgränsen, barnfamiljer, och personer med funktionsnedsättning som lever under svåra ekonomiska förhållanden. De grupperna är köpstarka. Man måste se över den egna förvaltningen och bestämma sig för vad som är centralförvaltning och vad som är tjänsteproduktion. Det skall inte landskapsregeringen hålla på med.

Sedan fru talman, finns det mycket man borde göra för att stöda näringslivet.

Fru talman! Fru Åland känner att det är för trångt att bara sitta hemma och tänka på hur hon skall föda sina nära och kära. Hon måste ut på arbetsmarknaden . Hon kan inte stanna hemma och bara fördela pengar. Hon måste ta ett ansvar, hon måste vara med där överskotten och välfärden skapas. Det är dags, fru talman, för förändring. Det är dags för många förändringar, men nu måste lagting och landskapsregering börja förända det åländska samhället så det passar till 2 000-talet.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Fru talman! Lagtingsledmot Sundback ironiserar över hemmafrun och då får jag väl försöka återupprätta förtroendet för den samma. Hemmafrun känner väl till både behov och resurser. Hon har ett helt batteri av verktyg i sin arsenal. Hon har vispar, grytor och symaskin eller med andra ord kommunalskatt, stimulera företag, utbildning, investeringar i infrastruktur, integration och miljöpolitik. Det scenario som ledamot Sundback målar upp har lite att göra med den sparsamma, kreativa och arbetsamma hemmafrun. Det scenario Sundback målar upp det beskriver lyxhustruns tillvaro.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Jag noterar med glädje att minister Sjögren har valt yrkeslivet och politiken framom hemmafrusituationen.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman! Jag vill ge en eloge för att bra anförande. Parallellen till hemmafrun är tydlig och bra. Ålands framtids styrelsemedlem Thomas Dahlgren hade en liknande om barnet som ville flytta hemifrån och problemet med fickpengarna. Den här typen av bildspråk gör det förhoppningsvis ganska tydligt för många ålänningar, hur otryggt det ekonomiska systemet som vi har nu är, och framförallt hur lite kreativitet det kommer in i politiken när vi inte har kontroll över intäkterna. Det här har vi sagt länge från Ålands framtids sida och nu har också socialdemokraternas ordförande, Barbro Sundback, sagt detsamma och jag tror det krävs ett ganska stort politiskt mod för att säga det. Jag vill uttala min respekt för det.

Det är ganska intressant när den samlade oppositionen diskuterar, det är dynamiskt, det är nytänkande, det är kreativt. Sätter man det i relation till den lite gäspande förvaltande landskapsregering vi har, är det klart att skillnaden är väldigt stor. När hörde man någonting dylikt ifrån den liberala bänken? Aldrig!

Ltl Barbro Sundback, replik:

Tack fru talman! Ålands framtid har kritiserat vårt system för att det inger en falsk trygghet. På den punkten delar jag inte ledamot Anders Erikssons uppfattning. Man kan säkert se på saken så, men jag tror att majoriteten av ålänningarna upplever just det nuvarande systemet som en sorts tryggehetsgaranti och då tänker man på Ålands litenhet och utsatthet. Med det ekonomiska system vi har idag tror man att man kan garantera våra trygghets- och välfärdssystem. Jag tycker att man måste ha respekt för den åsikten. Det som socialdemokraterna resonerar, är att man måste kunna bibehålla tryggheten samtidigt som vi får en större handlingsfrihet på skatteområdet.

Ltl Anders Eriksson, replik:

När vi från Ålands framtids sida har kritiserat det nuvarande systemet för att det inger en falsk trygghet, menar vi att vi saknar möjligheter att påverka vår intäktssida. Oavsett hur mycket hjulen rullar i det åländska samhället, kan vi inte påverka våra intäkter om botten går ur den finländska samhällsekonomin. Det har vi många, många gånger sagt. Jag hävdar fortfarande att det är otryggt. Vi kan inte på något sätt påverka det ekonomiska utfallet för landskapsbudgeten. Däremot har det under årens lopp framhållits att det är ett fantastiskt system vi hade. Jag kommer ihåg att man fick ca 92 miljoner finska mark när Sonera såldes ut. Det var inte pengar som genererades i det åländska samhället, men det ledde till att den offentliga sektorn och kostnaderna blåstes upp på grund av pengar som kom till det åländska samhället som inte genererades här. Här har vi igen otryggheten.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Det ligger mycket i det som ledamot Anders Eriksson sade, men som jag ser på saken, har vi haft det här systemet nu. Vi har kunnat dra nytta av det och vi har byggt upp ett välfärdssamhälle som fungerar och som många är avundsjuka på, t.o.m. i Finland eftersom vi med det här systemet har kunnat utveckla välfärden ganska mycket. Men, vi kan inte tillräckligt väl fördela välfärden i dag, det är det ena. Det andra är, att jag tror att självstyrelsen är i ett sådant utvecklingsskede att det är dags att ta nästa steg och det är att utveckla den ekonomiska självständigheten. Det är nästa steg och därför är den här diskussionen viktig.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Fru talman! Ledamoten Barbro Sundback lyfte upp tre angelägna frågor i sitt anförande. Det första var budgetprocessen här på Åland, landskapets egen budget. Det andra var den ohållbara situationen som vi i dagsläget har, när vi inte själva har kontroll över våra inkomster och också ett resonemang kring kommunerna.

Jag väljer att uppehålla mig vid den delen som rör beskattningen. Vi vet att ÅSUB för tillfället gör en utredning, där man tittar på vad ett övertagande av beskattningen skulle kunna betyda för Åland. Vi känner alla till att vi i början av nästa år kommer att få ett meddelande från landskapsregeringen. Jag skulle vilja ge en eloge åt ledamot Barbro Sundback för att hon så här klart och tydligt talar om att det är dags för Åland att ta över skattebehörigheten. Att själv ta ansvar för våra inkomster, eftersom vi själva har ansvar för våra utgifter. Tack för det stödet!

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Vad egen beskattning skulle ha för ekonomiskt utfall, är inte bara en utredningsfråga. Det är det som är sjukt med förvaltningen och regeringen att man skall utreda fram politiska ställningstaganden. Vi vet att liberalerna inte är för övertagande av beskattningen. Det är därför utredningsarbetet har kommit till stånd. Det viktigaste vore att regeringen var överens om att man skall ta över beskattningen och på vilket sätt man samtidigt kan garantera tryggheten. Det hade varit en utgångspunkt. Inte kommer den här utredningen att ge några enkla svar på en svår fråga. Det politiskt intressanta var att de enskilda partierna gjorde klart för väljarna hur vi och ni skulle klara av ett beskattningssystem.

TALMANNEN: tiden är ute.

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Tack fru talman! Jag tycker att det är bra att vi får ett fakta underlag som vi kan resonera utgående ifrån, naturligtvis är det inte det första fakta underlaget vi har, men det är ändå bra att vi får det. Sedan har vi en politisk diskussion utgående från det. Jag tycker nog att ledamoten Barbro Sundback slirar iväg nu, när hon talar om vad liberalerna vill göra och vad liberalerna inte vill göra. Min fråga riktade sig till socialdemokraternas partiordförande, vad vill socialdemokraterna göra? Jag fick den uppfattningen utgående från anförandet att socialdemokraterna inte mera vill vara "hemmafru" utan att man själv vill gå in och ta ansvar i större utsträckning för sina inkomster och det välkomnar jag.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Det är trevligt att ledamot Thörnroos välkomnar det. Vad vill centern använda skatteinstrumentet för? Är syftet att öka stöden till primärnäringarna? Är syftet att sänka skatterna? Hur skall centern använda beskattningsinstrumentet? Socialdemokraterna för en sådan diskussion nu. Vi kommer att vara klara när vi får meddelandet och jag hoppas att alla andra partier kan redovisa hur de skall använda skatteinstrumentet. Fakta är pretentiöst i det här sammanhanget, så länge man inte vet vad regeringen har för sorts ambitioner med ett beskattningsövertagande.

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! Jag försöker tänka positivt när det gäller reformen av kommunstrukturen som ltl Sundback pratar om. Jag rannsakar mig själv, har jag fel när jag inte tycker som ltl Sundback? Nej, hittills har jag inte sett fördelarna som överväger nackdelarna. Tyvärr, är det tvärtom att den största kommunen på Åland är det sämsta exemplet. Jag menar Sundbacks egen hemkommun Mariehamn, där kostnader för utförd service per capita är högst, medan vi i min egen hemkommun är vi bland de lägsta. Varför skulle jag tvinga på mig själv och lemlänningarna någonting sämre. Det måste man förklara för att man skall förstå det här på ett annat sätt. I stället skall man utöka det tvärsektoriella bilaterala samarbetet och där är Mariehamn och Lemland de allra bästa exemplen där man köper tjänster av varandra och betalar vad det kostar. Det kunde Mariehamn göra i större utsträckning inom vissa sektorer åt alla kommuner. Det skulle vara mycket bättre än att försöka uppnå någonting som folk inte vill ha.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Jag har en gammal partikollega, Pekka Tuominen som sade: "att ja, de flesta i lagtinget är kommunalpolitiker. Skulle vi ha flera s.k. statsmän, han hade en mycket statsmännamässig profil, som skulle se till helheten, så skulle debatten se något annorlunda ut." Om ledamot Sundman tror att jag skall stå här och käbbla med honom om kommungränsen mellan Mariehamn och Lemland så misstar han sig. Mitt inlägg rör hela Åland. Hur skulle ledamot Sundman rädda Getas ekonomi? Hur skall det gå med Finström? Hur skall det gör med Kökar? Befolkningstalen i hela skärgården går ned hela tiden. Hur små skall de få bli? Skall alla vara under hundra personer innan man tänker att så här kan det inte fortsätta?

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! Parallellen med EU var bra. Det är inte så lätt inom EU när det inte är så lätt på Åland. Det är problemet med EU. Man påtvingar någonting, man fråntas den lokala makten. Om man jämför Mise och EU är det samma problem inom båda organisationer med en viss skalskillnad. När det gäller kommunsammanslagning kan man spara mellan fem och tio procent, men sen kan man inte spara mer om man inte börjar ta bort perifer service som daghem, skolor, äldreboende på landet och bygger större enheter centralt i större gruppering. Då sparar man pengar. Detta handlar det om. Skall vi ha det småskaliga närsamhället på Åland, eller skall vi ha ett storskaligt samhälle i Mariehamn. Det är där den stora skiljelinjen är. Det är bara småpengar, de s.k. "over head kostnaderna" som är. Det är de distribuerade kostnaderna som är de stora. Då skrotar man någonting som jag inte vill skrota. Det kan man tala om statsman eller landskapsman om jag inte är lika mycket som Pekka Tuominen, men lite.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Jag tycker att ledamot Sundman skall tänka på att det här tvärsektoriella samarbetet, med de sex kommunförbunden, bara de anställer tvåhundrafemtio personer. På grund av att de här sexton kommunerna inte klarar av att sköta sina åtaganden, skapar de nya kommuner, sex stycken och där jobbar åtminstone 250 personer. Sedan tycker man att det fungerar bra. Fungerar det bra i Finström? Fungerar det bra i Geta? Fungerar det bra i Mariehamn? Jo, det fungerar bra i Mariehamn för att vi har ekonomiska muskler att bära det. Men tänk, om vi hade en kommun hur kostnaden skulle se ut. Beträffande centaliseringen, vad har hänt i Finström? Nu skall man dra in den sista byskolan. Centralisera själv, för man har inte ekonomiska möjligheter att upprätthålla småskaligheten.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman! Det första började nattsvart som tillvaro för hemmafruar. Det tyckte jag lät hemskt enligt ledamot Sundback. Men sedan kom hon till en mera korrekt beskrivning av de prioriteringar som den här landskapsregeringen gör, nämligen vård, omsorg och skola. Det är kärnan i vår landskapsbudget. Den står vi för precis lika mycket nu som tidigare. När det gäller synen på de åländska kommunerna, drog ledamot Sundback alla kommuner över samma kam, alla var lika dåliga att sköta sig, utan Mariehamn som hade lite muskler. Är Mariehamn berett att dela med sig av musklerna? Det skulle vara intressant att veta. Vår inställning är att kommunerna skall bibehållas om det är möjligt. Jag tycker att trycket till att sammanslås inte skall komma uppifrån den största kommunen, utan det skall komma nedifrån den minsta kommunen.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Jag räds inte en folkomröstning om kommunstrukturen. Det finns otroligt med olikheter i den sociala servicen mellan kommunerna och jag kan lova ledamot Jan-Erik Mattsson att Mariehamn tar emot många personer som flyttar in till oss som inte får sin service tillgodosedd i Mariehamn.

Vi har kontinuerlig inflyttning både från landsbygden och skärgården. Det är äldre människor som bosätter sig i Mariehamn. Det är personer med funktionshinder, det är utvecklingsstörda o.s.v. Mariehamn är faktiskt en reglator för att de övriga kommunerna skall kunna finnas kvar, trots det, är inte standarden motsvarande som i staden.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman! Nu fick jag en klar signal om hur det här beslutet skall gå till. Det skall vara en folkomröstning där majoriteten skall bestämma om Sottunga får vara egen kommun eller inte, eller övriga kommuner. Vi vet hur ledamoten Sundback och socialdemokraterna vill ha det. Jag vill inte ha det så. Jag vill att sottungaborna själva eller lumparlänningar själva eller eckeröborna själva skall bestämma huruvida de vill höra till en annan kommun eller slås samman med en annan kommun. De kommunreformer som har genomförts både i Sverige och i Finland kan inte visa på ekonomiska förbättringar för den enskilda människan ute i samhället. Om folk vill flytta in till staden, skall de ha den rätten, anser jag. Man har rätt att bo och leva var man vill. Till och med i hela Norden, t.o.m. i hela EU idag. Det är väl bra att Mariehamn har den attraktionskraften att den här gruppen av människor, som ledamot Sundback räknade upp, vill flytta dit. Flyttningsströmmarna och befolkningsutvecklingen på Åland visar att Mariehamn kanske inte är så attraktivt som resten av Åland är.

TALMANNEN: Tiden är ute.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Jag tror det är värdefullt om landskapsregeringen ser på befolkningsutvecklingen de senast tio åren. Det så att skärgården avfolkas kontinuerligt, hela tiden. Det kommer alltså att fortsätta, det måste man inse, om man inte gör någonting. Min fråga till regeringen är, hur små kommuner är ni beredda att ha i skärgården. Det andra är att randkommunerna också tenderar att få avfolkning. Befolkningsökningen som är på Åland är framförallt på landsbygden, i kommunerna runt Mariehamn och sedan delvis i Mariehamn. Där är befolkningsökningen mindre p.g.a. att vi inte har tomtmark i samma grad som i kommunerna runt om kring staden. Om det är regeringens regionalpolitik, är det ingen regionalpolitik.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Tack fru talman! När jag begärde replik gällde det också kommunstrukturen. Nu har det varit flera repliker gällande det, men jag håller med lagtingsledamot Danne Sundman om att initiativet till kommunsammanslagning, som jag förmodar att ledamot Sundback avser, bör komma från kommunerna själva om man skall få ett bra samarbete framöver. Jag håller med ledamot Sundback att man har bildat flera kommuner och avser då kommunalförbunden. Jag tror ändå att det är en bra samarbetsform många gånger för mindre kommuner att med t.ex. omsorgsförbundet klara av att sköta handikappade på ett bra sätt.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Ja, det här med strukturomvandlingen eller -förbättringen av kommunstrukturen bör komma nerifrån. Men hur kommer regeringspartierna att efterhöra intresset för kommunsammanslagningar och hur skall medborgarna få säga sin åsikt? Ni står här och upprepar samma sak. Jag uppfattar det som ett sätt för er att inte diskutera saken. Man säger att det här måste komma nerifrån, men vad är det som skall komma nerifrån. Det är politikerna både på lagtingsnivå och kommunalnivå som har ansvaret. Vi har kommuner som inte klarar sin ekonomi idag, tag t.ex. Finström. Skall vi nu betala 600 000 i sex år framöver till den kommunen? Tror ledamot Ulla-Britt Dahl att det är lösningen för Finströms del?

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Fru talman! Jag tänkte inte lösa de ekonomiska problemen för Finströms kommun, men diskussioner pågår hela tiden i kommunerna om på vilket sätt man skall arbeta i framtiden. Om vi ser på hur vi t.ex. samarbetar med Sund så har vi också mycket samarbetet både med Saltvik och med Vårdö. Det här kan kanske vara en början till en enhetligare kommunstruktur. Jag tror att det är på så sätt man skall börja jobba.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Ja, det är möjligt att det är så, men tiden håller på att rinna iväg. Ledamot Dahl kommer att bara tvungen att ta ställning till Finströms kommuns ekonomiska situation. Vi kan inte bara sitta här som Jomalabor och Sundsbor och om vi för dagen inte råkar ha problem då är det någon annan som skall lösa dem. Det här är en realitet. Finström vill 3, 6miljoner för att komma på fötter har vi fått höra i media . En kommun som har letts av sittande lantråd, ledamot Olof Erland, ledamot Åke Mattsson har det tvivelaktiga nöjet att få ta över. Vad tänker ni göra?

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman! Ledamoten Sundback efterlyser att folket skall få säga sitt. Men folket har fått säga sitt för ett år sedan när det var val. De partierna som mest talade för att hela Åland skall få leva och att vi skall strukturera om våra kommuner efter de behov som kommer nerifrån, sitter nu på regeringsmakten. Till den delen har det skötts väl. Ledamoten Sundback talar om handlingsförlamad kommunstruktur. Jag tycker att det är beklagligt och nästan oförskämt för de kommuner som söker samarbete för att förbättra strukturen och öka kompetensen inom sina kommuner inom vissa sektorer. Man talar om förhandlingsförlamade. Jag vet inte hur förhandlingsförlamade ni är i staden men vi på landet sköter i alla fall dessa saker mycket väl.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag måste föreslå för stadsstyrelsen att vi kommer ut till Lumparland och får lära oss hur det skall gå till om det är det som är lösningen på de här samarbetsfrågorna. Jag tror nog att man måste lyfta blicken lite över liksom den egna kommungränsen om man skall kunna diskutera dessa frågor. Det är sant att väljarna gav mittenpartierna ansvaret att sköta ekonomin och politiken. Det är därför med stor spänning som åtminstone jag väntar på lösningen för Finströms kommun. Inte bara lösningen för Finströms kommun utan också för Geta kommun och hur skall det gå med skärgårdskommunerna.

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman! Ni är så välkomna och fastän jag inte är hemmafru lovar jag baka bullar. Men tillbaka till saken, som någon tidigare sade, inte har det kunnat bevisas i några undersökningar att det blir billigare med större sammanhang. Ledamoten Sundback talade om att alla skulle ha rätt till samma sjukvård och samma service. Om vi skulle ha en enda kommun på Åland, hur skulle det för mig som lumparlänning garantera bättre sjukvård. I stället så håller vi på och arbetar för att våra invånare skall få kvalificerad service på alla de nivåer som samhället skall stå för. Sedan när tiden är mogen och folk vill, må det sedan gå så att man slår ihop kommuner. Det kan vara så att det kommer snart för vissa kommuner men inte skall man bara göra det allmängiltigt.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Ja, jag tolkar det så att skärgårdskommunerna inte skall hoppas på någonting bättre. De skall inte hoppas på hälsovårdarberedskap, bättre polisservice o.s.v. De skall bara nöjda med det som är idag.

TALMANNEN:

Replikväxlingen är därmed avslutad.

Ltl Roger Jansson:

Fru talman! Värderade kolleger och ungdomar! Lagtinget och finansutskottet, särskilt har en synnerligen betungande och väsentlig uppgift framför sig i och med denna budget för 2009. Globalt talar man mycket om hur vi påverkas. jag tror för min del, at de som påverkas mest av den globala recessionen på Åland är vårt näringsliv genom de indirekta effekter deras kunder påverkas och då påverkas även våra företag som leverantörer av tjänste främst men också varor. Den andra gruppen som påverkas därmed blir våra kommuner som kommer att få känna av det.

Självstyrelsen lever i en skyddad verkstad på grund av det ekonomiska system vi har. Man räknar i riket med en nolltillväxt i stället för tillväxt. Det är inte på något sätt katastrofalt och jag tror att det är ganska korrekta kalkyler man har till den delen. Finland är internationellt starkt så det kommer inte särskilt mycket att påverka vår inkomst i den skyddade verkstaden, i hemmafruns kassa. Men när vårt näringsliv påverkas negativt och våra kommuner påverkas negativt blir näringspolitiken mycket väsentligt för landskapets del. Näringspolitiken bör vara aktiv och framgångsrik och inte bevarande som tyvärr den här budgeten ger för handen. Bidragsgivandet fortsätter. Jag skall behandla budgeten i sju punkter på åtta minuter och fem sekunder.

För det första. Det är ett försök att från landskapsregeringens sida få den här budgeten i balans. Det misslyckades, men det var i alla fall ett försök. För att förbättra misslyckandet kommer man med den här mera långsiktiga planen som också är ett försök. Tyvärr får vi inte riktigt veta vad och hur, utan bara mest att. Att det skall göras saker och ting. Det är i och för sig en bra början. Men det ger oss inte svaren och det måste finansutskottet reda ut. Vilka är svaren? Så att lagtinget vet vad man behandlar för budget. En följd av att man har försökt hålla landskapsregeringen enig, man skryter med att man inte har haft några omröstningar, resulterar i att budgeten inte blir särskilt politisk utan det blir mera en förvaltarbudget. Man känner igen pennan från finansavdelningen. Det politiska man ser är fördelningsbudgeten, alltså bidragsbudgeten. Där finns det en viss studs men ingenting som förbättrar vårt samhälle sannerligen.

För det andra. Vi har sagt att man i den situation som vi är nu, måste komma med strukturförändringar. Det är ett måste. Därför har vi efterlyst en strukturplan i den mån vi har deltagit i skrivandet av motion nr 1 skall det uppfattas på det sättet, för vår del. En strukturplan. Resurs- och behovsplanen man kommer med är till delar en sådan strukturplan men man bara säger att man skall göra någonting. Men man berättar inte vad, hur och när och vem. Det återstår och finansutskottet har en tung uppgift. Jag tycker att det är bra att man har kommit med resurs- och behovsplanen men den är otydlig. Bästa styckena är på sidan 7, 8 och 9 där man talar om beredskapen av att möta förändringar. För att komma från liberalt håll är det ljuv musik för mina öron att läsa det här. Hur det konkret skall genomföras får vi veta först 2010 och 2011 om vi har samma regering då.

För det tredje. Man talar om att det är en hållbar budget. Jag var inne på ekonomin och det är oklart huruvida den är hållbar där. Man talar om en hållbar ekonomi i den här resurs- och behovsplanen. När det gäller den ekologiska sidan, naturen, miljön har man som vi har sagt tidigare och som vi från frisinnade har sagt tidigare, varit synnerligen otydlig. Man har nästan låtit bli att säga vad man skall göra när det gäller vår överlägset viktigast miljöfråga, Östersjön. Vi har tolkat det på det sättet att det är för att centern har någon lustig rädsla för att inte våga sig på, i och för sig ganska naturliga åtgärdsförslag, för att minska tillrinningen till våra vatten från land, eutrofieringen från land. Jag har under de senaste femton åren inte förstått varför man är så rädd för att via våtmarker och annat förhindra tillrinningen. Det är delvis gamla synder, som vi alla delar, när det gäller det som nu rinner ut. Särskilt fosforn är det stora bekymret för Östersjön. Med enkla metoder kunde man åtgärda det. När det gäller fiskodlingen, där liberalerna har starka känslor är det svårare. Men i den här budgeten pekar man inte, på något sätt och inte heller i resurs- och behovsplanen, på något tydligt sätt vad man avser att göra.

När det gäller den ekonomiska politiken har vi lagt i motion nr 4 ett förslag om att man skall ta ansvar på det sättet att skattegottgörelsen är en osäker inkomst som man inte kan inteckna för driften. Därför borde man klart och tydligt lagstiftar om den, vad den helt enkelt får användas till, t.ex. investeringar som skapar nya pengar, återbetalning till medborgarna när man har möjlighet till det och det har man idag, därför gör man återbetalning. Vi borde skapa en långsiktig säkerhet så att inte den här inkomsten missbrukas eller används till fortlöpande driftskostnader. Den kan bli noll också om det går särskilt bra i Finland och mindre bra på Åland en tid.

Den femte punkten är näringspolitiken. Ja, kära vänner, näringspolitiken. Det är hur Åland ökar förädlingsvärdet och vad läser vi om det. Ja, vi läser att man skall ge bidrag till primärnäringarna. Det är i stort sett allt. Sedan talar man om sjöfarten och det är bra. Det är gamla åtgärder som vi, många har kämpat för i många år. Man räknar igen upp dem och hoppas att staten skall göra de sista insatserna där. När det gäller tonnageskatten är den en skatteform som är till fördel för våra fraktrederier, de tidigare s.k. småtonnaget, medan den inte kommer att kunna användas för passagerarfärjorna och är inte heller så intressant för dem när man tittar på deras bokföring och talar med deras ekonomer och verkställande direktörer. Man skall inte ge bilden av att det är någon räddning för den delen av sjöfarten och förhindrar utflaggning av passagerarfärjor och kryssningsfartyg. Så är det nog inte. Men för övrigt finns det inte. När det gäller regionalpolitiken säger man att man via primärnäringarna skall göra någonting inom näringspolitiken. Landsbygden och skärgården måste i framtiden vara full av andra näringar än primärnäringarna för att fungera. Jag tycker att vi redan för tio, femton år var överens om det att vi skulle utveckla andra näringar på landsbygd och skärgård. Ingenting nytt! Ingenting!

Därför har vi lagt några motioner. Vi har om turismen i motion nr 6. I resurs- och behovsplanen tar upp faktiskt upp turismen utgående ifrån attraktiva Åland utredningen och inser att någonting måste göras. I budgeten ingenting men i planen. Förhoppningsvis är någonting på gång, jag hoppas verkligen det. Vi hjälper till i vår motion nr 6.

När det gäller golfbanan, så framgick det i ett replikskifte, har centern hittat på en modell för inte näringslivet skall få det som de vill ha. Nu visade det sig, om jag förstod liberalerna rätt att man hittat på en annan modell. Det är de två regeringspartierna. Nu har man inom regeringspartierna säkerställt att någon golfbana blir det inte. Jag vill ge en eloge till ledamoten Perämaa och delvis skall ledamoten Mattsson också ha en del i den elogen över den förhandling som har varit med näringslivet i golffrågan. Man var framme vid ett mål som var rimligt. Nu har det slagits sönder av regeringspartierna själva och jag hoppas att det redovisas här för hur man avser att komma vidare. För turismen är det synnerligen väsentligt, men det räcker inte alls för att utveckla turismen det kräver ytterligare åtgärder som jag hoppas att kommer. För näringslivet är yrkesutbildningen synnerligen väsentlig. Vi har motionerna 8 och 12 för vår del, där vi dels talar om nödvändigheten att få en sjöutbildning, maritim utbildning som är konkurrenskraftig i första hand med Åbo. Där ligger vi långt efter redan idag. Vi har inte ett fungerande samarbete mellan gymnasialstadienivån och högskolenivån när det gäller sjöutbildningen. Muren i Neptunigatan är naturligtvis karikerad, men den finns där och det är allvarligt för utbildningsministern att ta ansvaret för att detta sköts. Vi måste bli bättre än Åbo. (TALMANNEN: Den rekommenderade taltiden är överskriden med 1 minut.)

Gymnasialstadiet har vi också en motion om. Det stämmer det. Då har jag bara två punkter kvar då.

Beträffande självstyrelsens utveckling har vi har en motion som ligger i lagutskottet om självstyrelsen som ramlag. Jag tror att det är bra med en konstitution för Åland, men den blir inte särskilt värdefull för Ålands utveckling och självstyrelsens utveckling om vi inte får en självstyrelselag i en annan form. Det är också viktigt med den inre utvecklingen av självstyrelsen, där man använder de instrument som vi har inte minst på beskattningssidan men även på många andra sidor till att utveckla Åland.

Avslutningsvis fru talman, i budgeten hittar vi nästan ingenting om drogpolitiken. Ingenting om narkotikaproblematiken som är så stor och förödande för våra ungdomar idag med den langning som pågår idag. Det är fruktansvärt. Liberalerna har starkt pratat om det här tidigare. Jag är lite chockad över att man inte har åtgärder.

Hälso- och sjukvården står inför en kostnadsspiral. Det vet vi alla. Jag är glad för att landskapsregeringen till den delen har anammat det resonemang vi för inom Ålands hälso- och sjukvårdsstyrelse. Man har i stort sett accepterat de planer vi har om nödvändigheten till samarbete med privatsektor också. Där kan vi faktiskt åstadkomma en hel del, särskilt genom att de privata försäkringarna för hälso- och sjukvården expanderar. Vi ligger långt efter den utveckling man har kommit till i Finland och Sverige men kanske vi nu kan komma igång här också. Tack fru talman!

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman! Det var många både kloka och goda ord som ltl Roger Jansson hade att säga men jag delar inte hans ställningstaganden till vissa delar. För min del tycker jag inte att näringslivet på Åland är lika känsligt som i övriga Finland. Vi har nämligen inte sådana företag som sysslar med export av enahanda produkter som bara går på export och är så känsliga för den konjunktursvängning som finns just nu. Det finska näringslivets effekter, skattemässigt på oss, kan däremot bli väldigt stora om skattekraften sjunker. Sedan tror jag att kommunerna på Åland kommer att klara sig väldigt bra, eller riktigt bra om ÅSUB:s arbetslöshetsprognos stämmer. Arbetslösheten enligt den skall öka under 2009 med bara 0,2 procent. Det är en förhoppning som jag har att skall fortsätta så.

Beträffande den aktiva miljöpolitiken som ledamoten Jansson eftersträvar, skulle han vilja slopa alla former av bidrag. Vi har de facto ett ganska omfattande EU program som medför bidrag till alla näringar.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Hur skall vi kunna få någon näringspolitik som vi kan tro på, som ni kan tro på, när näringsministern står här och säger att vi har en sådan struktur på våra företag att vi inte är beroende av den globala recessionen, för att de inte exporterar så mycket. Vår huvudnäring, sjöfarten är till 100 procent en exportnäring av tjänster. Helt beroende av hur deras kunder och kundernas kunder klarar den recession som är. Vi är ovanligt känsliga jämfört med andra regioner tack vara att vår stora huvudnäring till hundra procent är beroende av de globala konjunkturerna. Det här resonemanget håller inte över huvudtaget. Bankerna och särskilt försäkringsbolagen är väldigt beroende av just de här kunderna och deras kunder för framtiden också Chipsfabriken. Jag förstår över huvudtaget inte det här svaret från vår näringsminister.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson:

Fru talman! Ledamot Jansson brukar sällan förstå den här näringsministern. Jag kan bara föra min politik såväl som de tidigare FS näringsministrarna har fört sin. Det jag menar är att det landbaserade näringslivet på Åland, som jag ansvarar för, har inte samma påverkan av den nedgång i världsekonomin som kanske sjöfarten kommer att drabbas av.

När det gäller den aktiva del som regeringen har nu beträffande de investeringsstöd som jag förstår att ledamoten Roger Jansson inte vill skall pytsas ut, går till hela näringslivet på Åland. Det går inte bara till primärnäringarna utan verkligen till hela näringslivet inklusive små företag i Mariehamn också. Det är väldigt lyckligt för oss att vi har en stor pott att fördela nu i början av en lågkonjunktur, så att vi kan stå stadda och ta emot en högkonjunktur när den kommer. Sedan vill jag bara erinra om den tredje modellen för att bygga golfbana, det var kanske den första som var FS modell, den höll inte så särskilt bra den heller.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Nu har vi ett idealläge att pytsa ut bidrag till primärnäringarna. Det är näringspolitiken det. De landbaserade näringarna har inte så särskilt mycket exportverksamhet så de är inte beroende av den globala förändringen och recessionen. Det är vår näringsminister som säger så här. Alla de supportföretag till sjöfarten som är landbaserade är beroende av den globala marknaden. Det är våra mest framgångsrika företag och den företagssektor som växer mest på Åland och har gjort det i flera år. It baserade utvecklingssektorer som är internationella och globala. Ja, fru talman det får räcka det här nu.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Fru talman! Jag känner över huvudtaget inte igen mig i det ledamot Jansson hänför till miljöpolitiken. Den överlägset största delen av miljöpolitiken, har varit Östersjön. Man kan säkert säga att det inte skall vara några förvaltningsplaner och inte något åtgärdsprogram, men faktum är att det åtgärdsprogram som håller på att tas fram är lagstadgat. Det är reglerat av EU:s vattendirektiv, det är reglerat av den åländska vattenlagen och HELCOM:s åtgärdsprogram. Det här åtgärdsprogrammet kommer att bli bindande. Det finns massiva åtgärder. Vi har för den delen inte heller legat på latsidan. Jag känner inte igen mig i beskrivningen. Producentförbundet har uppvaktat landskapsregeringen. De är intresserade av våtmarker. De har som målsättning att det skall finnas våtmarker i alla åländska kommuner. Fiskodlarna vill starta upp musselprojekt. Musselprojekten har stora möjligheter att ta upp både kväve och fosfor. Det finns också ett mycket, mycket stort intresse av att inrätta skyddszoner runt våra sjöar och vattendrag. Jag är positiv när det gäller den här frågan.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! När det gälle miljöpolitiken har jag ett stort förtroende för miljöministern Katrin Sjögren och jag tror att allt hon säger så står hon för. Frågan är hur hon skall få den övriga landskapsregeringen med sig. Grunden till mitt inlägg i den här delen av debatten är att den här budgeten inte säger någonting om hur man skall minska läckaget av näringsämnen ifrån land, hur man skall minska utsläppen av särskilt fosfor från fiskodlingarna. Det är bra att det finns någonting på gång. Det borde ha redovisats i budgeten. Varför det inte redovisades i budgeten eller i resurs- och behovsplanen kan bara landskapsregeringen svara på. Vi som sitter i oppositionen kan bara läsa budgeten och säga, vad är politiken? Någonting som finns utanför de dokumenten, är möjligen bra, men det är inte redovisat.

Landskapsregeringsledamoten Katrin Sjögren, replik:

Fru talman! Jag skall återkomma till alla förslagen. Det står i budgeten. Jag kan medge att det är svårt att ser. Jag tror att den stora räddningen för Östersjön är att koppla ihop miljöpolitiken och näringspolitiken. Det kan globalt sett bli räddningen för jorden och också för Östersjön. Den som skall stå tillsvars för åtgärderna är inte bara den miljöansvariga, man bör koppla ihop det med näringspolitiken och med trafikpolitiken också. Beträffande drogpolitiken ber jag också att få återkomma i mitt anförande. Där känner jag heller inte igen mig. Vi har pratat om att vi skall göra en kraftsamling när det gäller psykisk ohälsa bland barn och ungdomar. Det är en väsentlig del i det förebyggande arbetet som också kan minska missbruk. Vi pratar om förebyggande arbete i våra skolor. Vi talar om tillgängligheten och vi pratar också om tillgängligheten till vård och halvvägs hem för att stärka hela vårdkedjan när det gäller unga missbrukare.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Det är bra att miljöministern redogör för sin inställning och säger att hon inte känner igen sig i den beskrivning jag har gett. Det förstår jag. Hon har en annan uppfattning i de här frågorna, en annan agenda och en annan målsättning. Det är mycket klokt när hon säger att man skall koppla ihop miljöpolitiken med näringspolitiken. Det syns särskilt i Ålands vattenskyddsförenings grafer över hur vår eutrofiering av Östersjön har ökat de senaste åren i motsats till de planer som är fastställda av lagtinget självt. Det är ett bevis för att de budgeter som har varit och den budget som nu föreligger, är otillräcklig ur miljöpolitiskt synpunkt eftersom den inte innehåller de tydliga skrivningarna. Jag tror att ledamoten Sjögren definitivt vill åtgärda dessa saker och då gäller det att få landskapsregeringen med sig och finansutskottet.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Den motion ledamoten Jansson refererar till gällande lagstiftning för att hantera skattegottgörelse. Det är intressant att hans tankar överensstämmer med det jag själv sade i anförandet om finansförvaltningslagen och hur man hanterar överskott och eventuella underskott. Jag har för avsikt att för landskapsregeringens del föra fram en finansförvaltningslag och i den lagstifta om hur man reserverar medel för kommande behov. Skall man reservera medel så bör man lagstifta om det för då blir det ett legitimt skäl till varför man håller ålänningarnas och näringslivets pengar samlade på hög. Detta överensstämmer men metoderna kan vara något olika. Jag återkommer till frågan om golf i min andra replik.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Det var bra att finansministern nämner finansförvaltningslagen det är den vi har tänkt på i det här sammanhanget. Det är rätt instrument att använda sig av och genom finansministerns positiva inställning så hoppas jag nu att finansutskottet ytterligare kan späda på argumentationen för att inte utnyttja osäkra inkomstkällor och över åren osäkra inkomstkällor till den löpande driften. Det är en grundläggande princip för samhällsekonomisk skötsel. Tack för de goda tankarna!

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Gällande golf, stämmer det som ledamoten Jansson sade, att också jag har deltagit i diskussionen med näringslivet om att förverkliga en högkvalitativ golfbana på Åland. Det har vi gjort tillsammans med ledamoten Jan-Erik Mattsson vid många tillfällen. Jag har nog den uppfattningen, jag har förstås diskuterat med den liberala gruppen och delvis med mina kolleger om vad som hände i den här frågan, att med den senaste kunskapen om vad som skulle krävas för att frigöra områden i Godby-Ämnäs området för golf, tror jag bestämt att det som liberalerna för fram idag också kan omfatta det området.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Det vore bra om ett av de två hindren från regeringspartierna skulle visa sig inte vara ett hinder. Centerns förslag med en golfbana på ett annat ställe, där det definitivt inte skulle bli kvalitet för golfspelarna beträffande avstånd och naturmässighet skulle inte bli den utveckling för golfen man talar om med en högkvalitativ, bättre bana än slottsbanan.

Idag fick vi i alla fall höra någonting om att liberalerna hade ett annat hinder, att man inte kunde tänka sig markbyten. Jag förstod av ledamoten Erlands synpunkter att det kanske nu inte är ett oeftergivligt krav utan att det kanske kan fungera ändå och jag förstod av finansministern nu att det kanske synes vara möjligt. Tack för det!

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Tack fru talman! Jag har lyssnat till ledamot Roger Jansson och tagit till mig åsikterna. Vi skall diskutera det och behandla det i finansutskottet. Jag hade inte tänkt prata golf här idag men nu måste jag göra det i alla fall. Vi är helt överens ledamot Jansson och jag att det behövs en 18-håls bana till med hög kvalitet. Men sedan måste jag få protestera mot att ni försöker göra centerns nya alternativ till något utspel där man försöker få bort satsningen, om vi inte kan bevisa det nu så kommer det historiskt att bevisas. Det är jag övertygad om. Det är så att ledamot Jansson, att vi inte delar uppfattningen att det är möjligt i Godby och därför, för att vara trovärdiga, så ville vi ta fram ett annat alternativ. Det här är ett seriöst förslag och det är ärligt menat men tyvärr har FS inte varit på den information som vi har gett. Då hade ni fått se det i detalj.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Vad då, att det inte skulle vara möjligt i Godby? Vi hörde just av finansministern att landskapsregeringen har kommit väldigt långt i de resonemangen att det är möjligt i Godby. Det är klart att det är grus i maskineriet när ledamoten Eliasson gör en 180 graders sväng i golffrågan och förbryllar totalt det näringsliv som har jobbat med dessa frågor. Företrädare för näringslivet känner sig tvingade att skriva en insändare och påverka närhistorien och visa vad närhistorien säger om hur det är med golfsatsningen. De är beredda att satsa på ett ställe där kvaliteten kan bli tillräcklig så att man får de här övernattningarna och "greenfeen" från nya gäster som behövs för vår turistnäring. Stornäs alternativet möjliggör inte det enligt deras uppfattning. Det är vår uppfattning och vi talar gärna med ledamot Eliasson bara vi får se en karta.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Tack! Inbjudan står kvar. Jag ställe gärna upp och visar hur vi har tänkt att det här skulle gå till. Det är alldeles uppenbart att vi har olika uppfattningar om möjligheterna att förverkliga en golfbana i Godby. Vi tror att omständigheterna som fanns för ett år sedan i december, när alla bollar fanns i luften och allt vara på plats, är väldigt svårt att återupprätta. Vi tror att ytterligare fortsätta och ta tid i anspråk, vi har hållit på i tio år nu, tror vi inte på. Däremot tror vi på att det finns stora möjligheter att förverkliga det här i Kastelholm. Det har vi ärligt och rakt förmedlat vidare. Vi har olika åsikter. Vi har framfört våra.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Ända sedan Grelsbybanan var aktuell i medlet och slutet av 90-talet har centern haft den åsikten att man vill förverkliga en golfbana själv. Jag har personligen inte tyckt att det är rimligt och det kommer inte att bli någonting har jag tänkt genom åren. Den här omröstningen i lagtinget senaste höst visade att det inte blir någonting av det. Därför är det nödvändigt att man får en anläggning som startas, byggs, sköts och drivs av näringslivet. Stödet på 30 procent är för mig en väldigt generös modell. De som kan bilda det här bolaget, de säger vad det tycker. De har gjort det i diskussioner med mig, med många andra och med ledamoten Eliasson. De har sagt klart och tydligt åt ledamot Eliasson vad de tycker. Ta det nu till sig i utskottsbehandlingen så att vi kan komma vidare med den här frågan.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Fru talman! Utbildningssektorn är en framtidssektor och i ständigt behov av utveckling. Utbildningssektorn är ett uttalat, prioriterat område i vår budget och vår resurs- och behovsplan. Däremot tycker jag att det är olyckligt när det både i media och också här i parlamentet säger att vår sjöfartsutbildning ligger efter. Skall man ta till så starka uttryck borde man också faktiskt ha mätbart belägg för det man säger, annars förstör man marknadsföringen för en av våra absolut viktigaste utbildningar. Däremot är det sant, att man t.ex. i Åbo har en annan organisation för sin sjöfartsutbildning. Det finns ingenting som säger att man av den orsaken har högre kvalitet eller någonting annat. Däremot så har vi ett starkt fokus på vår sjöfartsutbildning och jag håller helt med om att det borde finnas ett bättre samarbete mellan vår sjömansskola och högskolans maritima utbildningslinjer. Styrelsen och direktionen har ett styvt arbete att göra och också ledning för de båda skolorna.

TALMANNEN: tiden är ute.

 Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Skäll i rätt dörr. Vem förstör marknadsföringen för vår maritima utbildning? Inte är de vi som säger att nu måste man lösa det här i och med högskolans bildning blev ett problem. Jag har personligen fört långa, långa diskussioner med representanter för de tre sjöfacken i landet. Jag har fört långa, långa diskussioner med redarföreningarna och enskilda rederier. Den här jämförelsen mellan Åbo och Mariehamn är på väg att bli för allvarlig för att vi skall tiga om den. Nu måste vi ta till krafttag för att rätta till situationen. Det kanske är en av våra största näringspolitiska frågor och utbildningspolitiska frågor. Jag tror nog att utbildningsministern är med på noterna, men säg det då.

TALMANNEN: tiden är ute.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Fru talman! Landskapsregeringen ser allvarligt på sjöfartsutbildningens framtid och vill absolut ha en sjöfartsutbildning som står på vågens framkant. Vårt övergripande ansvar är att formulera målsättningen för dessa utbildningar och också idka en effektiv tillsyn så att man ser till att skolorna lever upp till de kvalitetsmål som vi ställer. Vi har aktiva diskussioner med näringarna. Jag skall nu idag klockan halv tre till en sådan diskussion. Det som är synd, är att näringarna talar med olika munnar. Dessa skall sammanföras och utgående från deras synpunkter kommer vi att sätta ner foten och säga att så här skall vi göra nu för att tillmötesgå näringen så mycket som möjligt på det sättet att vi verkligen får ut de studenter av den kvalité som näringen behöver och som också sjöfartsutvecklingen behöver. Vi kommer att gå vidare med simulatorcentrum som jag tror är en absolut förutsättning för en utvecklad och god sjöfartsutbildning på Åland. Vi kommer att diskutera med näringslivet om de håller med om att detta är en viktig investering och om de på något sätt önskar vara med i den. Det är aktiva diskussioner.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Det är jättebra när sådant som inte står i budgeten och sådant som är stora samhällsproblem kan lösas här i remissdebatten till finansutskottet. Vi får höra att vi är överens. Detta är ett jätteproblem som vi snabbt måste lösa. När näringslivet och sjöfacken talar med olika tungor, är det vår uppgift att se till att hitta den rätta medelvägen mellan dessa grynnor och få fartyget att segla fritt. Lycka till! Se också till att sjömansskolans samarbete med högskolan omedelbart börjar fungera. Det är ett måste! Sjömansskolan måste anpassa sig till de krav som finns för att kunna fungera i ett samarbete med högskolan också.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Fru talman! Jag går tillbaka till diskussionen om golf. Jag vill säga det att liberalerna absolut inte är emot golf. Vi är för golf. Det som vi inte har velat göra i det här skedet, är att styra placeringen av golfbanan. Det skall, de investerare som är intresserade av att satsa pengar, göra. De skall komma med en anhållan och skisser på hur en bra golfbana ser ut. Lagtinget har redan tagit ett beslut om trettioprocentigt investeringsstöd, så vi är för golf.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Tack ledamot Dahl, på det allmänna planet. De som skall förverkliga det här har varit tydliga när det gäller var den skall placeras. Ett regeringsparti har kastat allvarligt grus i det maskineriet och jag hoppas att liberalerna kan få det andra regeringspartiet på bättre tankar och se till att det här kan genomföras när viljan är så tydlig från näringslivets sida.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik:

Fru talman! Jag tror att man säkert kommer till en enighet bara det kommer en anhållan.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Trött var jag efter fullmäktigedebatten igår i stadshuset, men nu blev jag ännu tröttare. Bara det kommer en anhållan. Förhandlingar har pågått mellan dessa intressenter och er egen landskapsregering, som här har framhållits. När modellen är klar för avtalet behövs det säkert formellt en anhållan, men det är inte tröskeln. Det är förhandlingarna som måste skapa förutsättningar för att man skall komma vidare. Jag förstod att man var i mål, men det förstördes när budgeten skulle lämnas in till lagtinget.

Ltl Jan Salmén, replik:

Fru talman! Ledamot Jansson anklagar centern för att både torpedera och kasta grus i maskineriet för golfsatsningar. Jag skulle säga att det är bättre att det finns flera alternativ när det har varit så bekymmersamt att få igång det här i Finström. Jag kan inte förstå att Finströms projektet bara skulle handla om att komma över åkermarker. Det är väl bara att köra igång och jobba på det, för marken borde finnas tillgänglig har jag förstått. Det verkar som om hela projektet bara står och stampar tack vara ett markbyte. Om det är så bra som ledamot Jansson sade här, borde man ha löst markfrågan på ett annat sätt och fått igång bygget för länge sedan.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! När det gäller en golfbana på Åland som slår slottsbanan i kvalitet och är snäppet bättre, som är en rimlig förutsättning om man skall klara konkurrensen på den tuffa golfmarknaden, finns det inte redovisat några andra alternativ beträffande placeringen ännu. Golfkunderna är våra bästa turister ur ekonomisk synpunkt så det är värt att hålla den här kvaliteten. Vi ålänningar borde göra allt för att banan skall förverkligas eftersom vi vet att det är ekonomiskt bra för Åland. Det skapar många nya övernattningar och mycket klirr i kassan för vårt näringsliv för övrigt. Man skall inte luras genom att kasta fram förslag som inte kan förverkligas för att det sedan inte finns ett företagsintresse eller annat som omöjliggör det.

Ltl Jan Salmén, replik:

Fru talman! Det där stämmer rätt väl in på det vi i centern har talat om i Kastelholmsområdet. Vi har talat om att ta en helhetslösning och kanske satsa mera än bara på golf. Det skulle vara förvånande om inte FS skulle stöda den planen att få igång ett högklassig och naturskön golfsatsning nästan ihop med den nuvarande banan. Ledamot Jansson talade om insändaren i tidningen, där det framgick att allting skulle ha varit klappat och klart i stort och sedan kastades det in lite grus. Då borde man väl ta till den nya slogan som finns i politiken, "det är bara att köra igång och säga yes we can" och bevisa att man har pengar och köra i gång och bygga den.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Personligen är jag väldigt förvånad över den här utvecklingen och vi har nog tänkt bjuda in ledamoten Eliasson för att presentera det här fullt förhoppningsvis fullt utvecklade projektet på Stornäset. Men vi vet att det ligger väldigt långt ifrån centrum för nuvarande golfbanor. Det blir långa avstånd för kunderna som är golfspelare av klass som vill ha servicen centralt och funktionellt. Vi vet att Kungsbanan inte håller en sådan kvalitet som vi talar om här. Slottsbanan gör det inte heller men nära. Det blir ganska omöjligt i den här terrängen som finns på Stornäset enligt näringslivets egen offentligt redovisade uppfattning. Jag hoppas på minister Perämaa och finansutskottets ordförande att vi snabbt skall få en lösning.

Ltl Roger Slotte, replik:

Tack fru talman! Jag vill uppehålla mig vid det som ltl Roger Jansson nämnde om missbruk och narkotika. Det är uppenbart att narkotika- och droganvändning sprider sig på Åland. Vi måste ta i med krafttag både med förebyggande och kontroll av våra hamnar och införselområden. Därför tycker jag att det skulle vara bra om det finns knarkhundar i varje hamn och även på postkontoret där försändelserna kommer in så att man kan lokalisera eventuella droger. Det skulle också ha ett avskräckande syfte så att man skulle avhålla sig från att pröva den metoden när man vet att det finns hundar i hamnarna.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! När det gäller nolltoleransen inom narkotikaområdet är det väldigt många åtgärder som måste till. Man måste först försöka hindra att alls kommer in över gränserna och det var det ledamot Slotte talade om. Det är många åtgärder som behövs, knarkhundarna är väsentliga och mycket annat är väsentligt. Sållet är inte så tätt att det inte kommer in. Det kommer in eftersom det finns människor som vill att det skall komma in och särskilt bekymmersamt är försändelserna som kommer till postlådor runt om i landskapet. Mot dessa hjälper inte tullens knarkhundar. Folk är för skickliga här för att undvika dem. Knark kommer in alltså och då gäller det att se till att det inte distribueras särskilt inte till ungdomarna. När det ändå har läckt igenom är det åtgärder som måste vidtas och det är väldigt mycket som måste göras. Det finns inte redovisat i budgeten och det finns inte redovisat i planen annat än i allmänna ord.

Ltl Roger Slotte, replik:

Fru talman! Jag håller i många stycken med det som ltl Roger Jansson säger men för att åtminstone förhindra att det kommer in droger så borde vi ha hundar. Jag har den uppfattningen att vi inte har haft någon hund överhuvudtaget nu på en tid, men i dagens tidning läste vi att hunden Julius har kommit tillbaka på jobb efter en sjukskrivning. Men det är endast en hund, det fordras fem hundar, så jag tycker att man borde satsa totalt på många olika plan i den här frågan.

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! Ledamot Slotte sitter i regeringsställning, jag gör det inte. Så jag hoppas på tydliga åtgärder ifrån finansutskottets sida och i dess betänkande.

TALMANNEN:

Replikväxlingen är därmed avslutad.

Ltl Harry Jansson:

Tack fru talman! Det är alltså dags för dagens sjätte och därmed sista gruppanförande och det är givet att jag får stuva om lite i texten jämfört med vad den ursprungiga tankegången i anförandet var i och med att en hel del har sagts som inte skall upprepas även om det har sagts många kloka tankar här idag. Det är klart att vi från oppositionens sida både risar och rosar, det är vår uppgift. När det gällde förmiddagens inledande debatt om att resurs- och behovsplanen kom alldeles för sent, får vi hålla med om kritiken. Det hade varit till fördel för helheten om vi hade haft den planen på bordet parallellt med budgetförslaget.

Beträffande finansministerns polemik i ett replikskifte om varför oppositionen inte skulle få ta del av budgetförslaget mycket tidigare, kan jag säga att jag som f.d. tidningsman, var jag rätt fascinerad redan då över det faktum att journalisterna fick budgetförslaget i råform en vecka före offentliggörandet. Medan man som demokratiskt vald ledamot i detta lagting skall få vänta en vecka till dess att landskapsregeringen behagar offentliggöra den officiellt. Här har vi en diskrepans mellan behandlingen av partierna. Jag kan inte se, att det för den sittande landskapsregeringen, oavsett vem som bildar regering, skulle vara någon risk med att låta oppositionen få ta del av det första färdiga råutkastet som man kan kalla det innan det kommer med t.ex. gul pärm som i årets budget. Det är bara ett tips.

Oavsett tycker jag att oppositionen försöker göra sitt genom de totalt 68 finansmotioner som vi har lagt fram. Det vittnar i alla fall om viljan att vara med och påverka de kommande årens ekonomiska politik.

För ungefär ett år sedan stod jag här i talarstolen och uttalade en liten varning om att vi skulle riskera att förlora några år med den då pånyttfödda konstellationen med liberaler och center. Det vill säga att man skulle ta ut varandra i den nya konstellationen. Lite har farhågorna besannats. Inom Ålands framtid har vi konstaterat att den för det åländska samhället rätt betydande kostnad som finns i form av krav på skyddsrum inom den privata sfären, har den frågan tycks ha kommit i stå. Trots att lagtinget mycket tydligt har hemställt om att landskapsregeringen skall vara aktiv. Det är bra att man förlitar sig på att riksdagsledamoten skall sköta vissa saker, men ibland krävs det också att landskapsregeringen agerar.

En annan passivitet är den som är kopplad till skattegränsfrågan. Tidningen Nya Åland har i en förtjänstfull artikelserie belyst många av de problem som drabbar de landbaserade näringslivet i handeln med Sverige och övriga EU. Vi är lite förvånade över att landskapsregeringen har valt att invänta resultatet av arbetet med EU:s nya tullkodex. Problemet som jag ser det, är att det arbetet sker helt utan landskapsregeringens insyn och medverkan. Om jag har förstått saken rätt är det Helsingfors som tillsätter representanterna i kommittén och har därmed insyn. Ålands Köpmannaförening finansierade för två år sedan en egen utredning av skattegränsbyråkratin. I den utredningen finns fortfarande en hel del konkreta förslag som landskapsregeringen kunde jobba vidare med. Det som alltid är beklagligt är, när man från åländsk sida tappar engagemanget i en viss fråga, tappar vi också kunnandet. Och för att vi skall kunna göra en insats i vissa frågor så måste vi se till att vi har tjänstemän som tillåts engagera sig i sakfrågor. Från Ålands framtid har vi via en finansmotion försökt få fart på landskapsregeringen också i denna fråga. Den är ju direkt avgörande för vissa av våra företag.

Fru talman! Jag har nöjet att stå som första undertecknare för en av samtliga oppositionspartier gemensamt formulerad motion om behovet av en ramlag. Överhuvudtaget har vi diskuterat inflytandefrågorna inom EU processen också i den motionen. Det var ett glädjande arbete att ta fram en sådan motion i och med att det visar att vi har en stor samsyn om hur självstyrelsefrågorna skall hanteras. När det gäller specifikt Lissabon, vet jag att det finns en del ledamöter och också kanske landskapsregeringen som inte vill diskutera den frågan just här idag, men det är ofrånkomligt. Lissabonprocessen, är ju sista gången inom en mycket lång tid som vi kommer att ha en möjlighet att påverka vårt inflytande över EU processen och över EU frågorna. Därmed hör den sannerligen till dagens debattämne.

Några är säkert av den åsikten att det är orättvist att belasta landskapsregeringen alltför mycket för det alltför knappa resultatet av förhandlingarna med Vanhanen regeringen i det här skedet. Jag tycker själv, som ledamot i både självstyrelsepolitiska nämnden och lagutskottet att det är mycket tack vara nämnden som vi har lyckats hålla Åland kvar på den rätta, enligt min mening sett, EU banan. Skulle de ha varit närvarande här skulle jag ha passat på att rikta ett tack till talman Nordlund och vicetalman Jansson för deras insatser, men det får jag återkomma till.

Samtidigt måste man ge ett erkännande åt lantrådet och ministrarna för att man har kommit långtjämfört med läget under våren 2008, när Finlands Europaminister kallade de åländska kraven på inflytande för symbolfrågor. Så på det sättet är det en enorm förändring. En SFP minister med en viss inställning får inte förhindra oss för att fortsätta arbeta enligt de riktlinjer som lagtinget enhälligt har dragit upp.

Beträffande Lissabonprocessen kan man befara, på basen av budgetförslaget, att även om självstyrelsepolitiska nämnden försöker hålla ihop det hela kommer vi inte att lyckas i och med att regeringspartierna tycks vara villiga att skjuta frågan om en åländsk parlamentsplats på framtiden. Medan Ålands medverkan inom EU processen i sin helhet enbart skulle hängas upp på ett principbeslut fattat av Finlands regering, ett ensidigt beslut kan vi faktiskt välja att kalla det. Jag uttalar fortfarande förhoppningen om att flera av ledamöterna inom regeringspartierna tar sitt ansvar för självstyrelses vardag inom EU-sfären.

Tyvärr måste jag säga, när vi från åländsk sida diskuterar EU medlemskapet och bristerna, så fokuserar vi än en gång på konflikterna i stället för att titta på den demokratiska sidan. Det vill säga att fokusera på att få vara med i processen både inom den demokratiska delen och inom beredningsprocessen. Vad gäller talerätten vet alla vad resultatet av avsaknaden av en sådan i samband med snuskonflikten har inneburit. Vi har bara några veckor kvar så kommer Eckerölinjen att flagga ut en av koncernens första fartyg. Utgående från det tycker man att alla ledamöter i denna sal skall göra sitt bästa för att vi skall få en försvarsrätt som är heltäckande. Utan att alltför mycket avslöja det som är på gång inom självstyrelsepolitiska nämnden, kan vi konstatera att fortfarande skulle en talerättsprövning ske i första hand utgående från Finlands intressen, inte utgående från Ålands. Någonting för oss alla att fundera på.

När det gäller konflikterna är det lite förvånande att det inte finns en enhällighet om att vi skall se till att minimera konfliktytorna österut. Vi försöker alla få ett system som fungerar.

När det gäller att ordna upp saker och ting så finns det all anledning för finansutskottet att läsa och begrunda finansmotion nr 16 med framlyftandet av behovet av att omforma självstyrelselagen till en s.k. ramlag enligt färöisk modell. Det är ett system där enbart några få övergripande politikområden tillsvidare skulle vara förbehållna Finlands riksdag. I övrigt skulle lagtinget med 2/3 delars majoritet som grund för ett övertagande, utvidga autonomin när behov så föreligger av att ta över nya områden. Vi skulle alltså få slut på dagens mycket långt utdragna förhandlingar och självstyrelseutvecklingen inte alls går i samma takt som samhällsutvecklingen i stort.

Jag tycker att det har varit kännetecknande under den här mandatperioden också att allt för många frågor har handlat om att, har vi möjlighet över huvudtaget att lagstifta? I stället för att vi skulle kunna lägga all tid och kraft på vad vi vill uppnå med ny lagstiftning. Här skulle självstyrelselagen enligt ramlagsmodell kunna ha en avgörande inverkan.

Fru talman! Jag ser inte vad klockan är tyvärr, den är täckt av någonting. TALMANNEN: Den rekommenderade tiden om 10 minuter är slut, med en överskridning på en halv minut. Jag säger till när det är ett par minuter över.

Tack! Jag väljer att plocka ut en viktig bit i det som borde vara ett led i självstyrelseprocessen. Det är att man i detta fall skulle titta på Färöarna och Grönland som tillsammans, vardera för sig, har en s.k. självstyrelsekommission tillsatt med Danmark. De politiska grupperingarna har representanter i såväl parlament på autonomnivå som nationellnivå. Det skulle vara värdefullt att få en politisk inriktning på självstyrelseutvecklingen i stället för den alltför juridiskt betonade som vi har idag.

Ja, fru talman, rätten till självbestämmande innebär ansvar för alla individer som bor och vistas inom det autonoma området. Idag är Åland inte ett jämlikt samhälle i och med att den del av befolkningen som inte besitter finskt medborgarskap diskrimineras i fråga om rätten till åländsk hembygdsrätt. Ett betydande antal ålänningar undandras därmed rätten till vissa politiska rättigheter. Allt i strid med EU-rätten. Det här är en fråga som vi bör ta på största allvar. Jag vet att den är aviserad än en gång från landskapsregeringens sida men är det som så, att vi inte kan få Finland eller snarare Finlands regering att agera snabbt på det här området, måste vi överväga ett direkt initiativ till riksdagen där man får peka på forskaren Anna-Lena Sjölunds mycket förtjänstfulla utredning i ämnet. Hon har lett i bevis, som jag ser det, att vi lider av en icke berättigad särbehandling av finska medborgare.

Jag vill sluta med ett citat från nämnda Sjölund: " Med tanke på att hotet mot det svenska språket ursprungligen på 1920-talet ansågs komma från en massinflyttning av finskspråkiga arbetare är det ironiskt att kravet på finskt medborgarskap fortsättningsvis ska vara ett krav för vissa rättigheter på Åland.” Tack fru talman!

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Fru talman! Först vill jag konstatera att ledamot Jansson gav den här sittande regeringen erkännande för att vi har kommit långt fram i inflytandefrågorna jämfört med i våras. Det tackar vi för. Det tycks vara så att den här sammansättningen av landskapsregering, har kommit längre än många tidigare regeringar. Beträffande hembygdsrätten som nämndes till sist, vet Jansson säkert att vi har en grupp som tittar på de här frågorna och bl.a. det här om kravet på finskt medborgarskap för hembygdsrätt har vi tagit upp där. Jag skall inte föregripa kommitténs arbete, men vi kan säga att vi är rörande eniga om det här missförhållandet. Dock vill jag påpeka att beträffande diskrimineringsbiten anser sig EU inte ha kompetens att avgöra vilka krav man ställer upp för att ha rösträtt i lagstiftande församlingar. Vi får inte binda fast oss enbart på den här biten. Vi måste också ha andra argument som stöder kravet att man kan få hembygdsrätt oberoende av nationalitet.

Ltl Harry Jansson, replik:

Tack fru talman! Jo, absolut. Ett erkännande för att landskapsregeringen i alla fall har kommit halvvägs vad gäller det historiska Helsingforsavtalet. Som vi har understrukit under resans gång så är det helheten som räknas. Vad gäller hembygdsrätten är EU rätten mycket tydlig om att det krävs en likabehandling. För dem som inte har läst Ålands fredsinstituts utredning som Anna-Lena Sjölund gjort, bör läsa den för att till sig hela vidden av dagens system där vi har en icke berättigad särbehandling. Det är en så pass viktig fråga att vi bör överväga, om inte frågan annars kan avancera, att vi tar ett initiativ direkt från detta parlament.

Landskapsregeringsledamoten Roger Eriksson, replik:

Fru talman! Det är riktigt. Jag har också läst den nämnda skriften så den är nog bekant för oss också i den här kommittén. Beträffande det som Jansson nämnde inledningsvis om skyddsrummen och det var också uppe i frågestunden, kan jag säga att vi från regeringens sida gav ett utlåtande på vårvintern där vi ifrågasatte om man överhuvudtaget behöver skyddsrummen på Åland. Vi hade några önskemål om krav och storlek på fastigheterna. Detta gjordes i samarbete med länsstyrelsen. Arbetet har gått vidare och lagtinget gav beslut som vi har fullföljt. Jag har själv diskuterat det här med ansvarige minister Holmlund och materialet finns där. Vi preparerar och informerar riksdagsledamoten om den här frågan så ärendet lever i högsta grad och vi följer upp det så mycket vi kan. Det är att beakta att detta är utanför vårt behörighetsområde men vi jobbar med alla kontakter vi har att jobba med, både politiska och tjänstemän.

Ltl Roger Jansson, replik:

När det gäller specifikt skyddsrumsfrågan har vi varit kritiska mot att landskapsregeringen ännu, det är snart ett halvt år sedan lagtinget enhälligt antog social- och miljöutskottets betänkande där man förutsatte ett undantag från åländsk sida i den här frågan. Landskapsregeringen har fortfarande inte formulerat det skriftlig till inrikesministeriet. Det är bra med personliga överläggningar men med tanke på hur enskilda ministrar är överbelastade, särskilt under vissa perioder med extra oroliga tider, mycket tragiska sådana, så är det nog angeläget att vi hela tiden håller den skriftliga kommunikationen igång. Jag tror inte att man skall förlita sig på riksdagsledamot Elisabeth Nauclér kommer att klara av denna fråga inom ramen för riksdagsbehandling. Här förutsätts nog att det är landskapsregeringen som håller i processen.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Beträffande skattegränsen och köpmannaföreningens rapport om förenklad handel med Åland och Sverige, så är slutsatserna i punkt 1: att man skall inbjuda ansvarig kommissionär, det är väl umgänge, i punkt 2: man skall avvakta utgången av diskussionerna i rådet om det finska förslaget till förenklingar av formaliteter, alltså det här är tullkodexen. Det kommer som punkt två efter umgängesförslaget, alltså det viktigaste av alltihopa. Min företrädare i landskapsregeringen och regeringar, som har jobbat med frågan har skapat en situation där man i tullkodexen fick in en artikel som kan medföra förenklingar i tillämpningsföreskrifterna, har jobbat bra med frågan. Vi gör detsamma. Nu håller vi på med tillämpningsföreskrifterna. På vår begäran, vill jag nästan hävda, så har finansministeriet i Finland fått den situationen att kommissionen tillsätter en arbetsgrupp för att se på de avvikande regionernas tullproblem och möjligheter till att skapa förenklingar. Det här är det grundläggande regelverket som kommer att gälla för framtiden och är viktigt.

TALMANNEN: tiden är ute.

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman! Det här är utmärkt om det äger sin riktighet, d.v.s. att landskapsregeringen har fortsatt att vara aktiv i kulisserna om vi säger så. Därför är utskottsbehandlingen av vår motion utmärkt, för då kan man ta ett hörande runt detta för att få belägg. Det finns en oro inom den åländska landbaserade näringslivet att man från landskapsregeringens sida tar alltför lätt på den här frågan. D.v.s. att man bara avvaktar då är det naturligt att ställa frågan till finansministern att hur ser man till att vara med i den fortlöpande processen? Har man hänvisning till självstyrelselagens 59§ sagt att man vill vara med i och med att man sannerligen igen har ett väsentligt åländskt intresse att vara med i förhandlingarna?

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Köpmannaföreningen föreslog att vi skulle avvakta utgången. Vi har varit betydligt mera aktiva än det. Vi har tagit tag i rodret, liksom min företrädare och precis som den här landskapsregeringen. Vi har en tät kontakt med den tjänsteman som håller i den här frågan vid finansministeriet. Vi har haft den personen inbjuden hit för att diskutera tillsammans med de näringslivsorganisationer som förstås är oroliga för den här frågan. Jag tror att det finns kunskap om att vi håller tag i den här frågan. Vi håller på och förbereder ett gemensamt, vår finansavdelning här tillsammans med finansministeriet, ett enigt skriftlig förslag till hur förenklingarna i tillämpningsföreskrifterna skulle se ut. Det förslaget skall föras fram i den här gruppen. Osäkert är det ännu om vi själva kan delta där. I varje fall har vi en fullständig enighet med finansministeriet som det verkar i det här skedet. Jag hoppas och tror på att vi får en bra utgång och det här skall sedan leda till förenklingar.

Ltl Harry Jansson, replik:

Fru talman! Vi ser med förtröstan fram emot landskapsregeringens beskrivning av den hittills varande processen, men jag hoppas att finansminister Perämaa inte fortsätter att hänvisa till vad köpmannaföreningen sade i samband med sin utredning som nu redan är mer än två år. Man menar inte att landskapsregeringen skall bli sittande för evigt och vänta på vad som händer, utan man ville ha den aktivitet som finansministeriet beskriver att man nu har på gång. Jag hoppas sannerligen att man ser till att man är med och inte blyg med att ställa krav på att ha ett direkt inflytande. För som vi har konstaterat, är det rätt betydande intressen som står på spel.

TALMANNEN: Replikskiftena är därmed avslutade.

Lantrådet Viveka Eriksson:

Talman! Jag har med stort intresse tagit del av alla gruppernas inledande gruppanföranden. Det har varit intressanta synpunkter som har framförts. Jag skall nu här försöka fånga upp vissa av de principiella frågor som har framförts under och i gruppanförandena. Mina kolleger i landskapsregeringen har under debatten också fört in mera konkret information med anledning av de olika frågorna och frågeställningarna som har förts fram i de olika anförandena. Det är väldigt intressant, särskilt att lyssna på oppositionens anföranden, eftersom oppositionens roll är att ge också alternativa förslag och alternativa lösningar till de förslag som landskapsregeringen lägger. Så här lång har det varit en allmän diskussion där man mycket har nagelfarit vår produkt och vårt förslag och jag se med stort intresse också fram emot den fortsatta diskussionen där det blir mera konkretisering i de olika motionerna.

Beträffande de principiella frågorna vill jag ta upp en fråga som berördes av flera, nämligen beskattningsfrågan kontra klumpsummesystemet. Jag kan bara upprepa det som tidigare finansansvariga sade, att landskapsregeringen så som det står i budgeten kommer att presentera och förelägga lagtinget ett skattemeddelande där vi som underlag förstås kommer att ha den utredning som ÅSUB håller på och genomför, men vi har också tidigare utredningar som kommer att ligga till grund för det här meddelandet. Vi förväntar oss att det skall bli en bred debatt och att olika grupper och partier också skall ge uttryck för sina synpunkter i de här frågorna. Jag tror det var ledamot Roger Jansson som talade om att också jobba med den inre utvecklingen av självstyrelsen och det tycker vi också är väldigt viktigt i landskapsregeringen. Det är förstås viktigt att utnyttja och utveckla, om man talar om ekonomi och skattefrågor, kommunala skattesystemet. Det är också en sak som vi föreslår i budgeten. Vi använder det också i budgeten genom att vi har kvar t.ex. det allmänna avdraget men vi föreslår också att man sätter igång en utredning kring att ha en egen kommunalskattelag. Det är en del att göra. Men när vi utvecklar självstyrelsen brukar vi liberaler, om jag lite får byta roll, ofta prata om att det är innehållet inom självstyrelsesystemet som är utvecklingen av självstyrelsen. Att utveckla samhället är att utveckla självstyrelsen. Till den delen finns det mycket i budgeten, där vi tar steg vidare och utvecklar samhället. Även om jag talar som liberal, är detta någonting som landskapsregeringen skriver under på.

Resurs- och behovsplanen har fått mycket utrymme på så sätt att man har frågat vem som kom först och vem det var som såg till att den kom till stånd? Faktum är, bästa lagtingsledamöter, att det var landskapsregeringspartierna som skrev in det i vårt handlingsprogram. Vi sade inledningvis, det står inte i budgeten att det skulle komma si eller så, att vi skulle försöka få den till våren. Faktum var att landskapsregeringens arbete under de första tre månaderna gick ut på att konkretisera vårt handlingsprogram. Alltså att bryta ner de politiska riktlinjerna som anges i handlingsprogrammet till konkret handlingsplan så att handlingsprogrammet också integreras i förvaltningens arbete. Det är ju det som är det politiska arbetet att ange målsättningarna, riktlinjerna och sedan skall förvaltningen utföra. Det är fördelningen mellan politik och förvaltning. Därför lade vi ner mycket jobb under de första månaderna med att konkretisera handlingsprogrammet och att i den första tilläggsbudgeten också ange den nya landskapsregeringens inriktning på politiken. Därav kom inte detta under våren. Sedan är det så som ledamoten Mats Perämaa har sagt, vi jobbar med det här parallellt med budgeten men vi konstaterar också att det hände väldigt mycket under de sista månaderna med hela den ekonomiska utvecklingen. Därför fanns det också skäl att hålla lite på resurs- och behovsplanen och ytterligare mangla den i grupperna. Det är arbetet med resurs- och behovsplanen och det här är ett nytt element i hela budgetprocessen, att försöka tänka lite mera långsiktigt och att också involvera lagtinget i det här mera långsiktiga ekonomiska tänkandet. Det är utgångspunkten och tanken. Den här resurs- och behovsplanen är ett första steg och den är det första som vi i landskapsregeringen kommer att ha som en plattform när vi jobbar vidare med budgetprocessen som kommer att inledas direkt på det nya året. Vi tror att man måste jobba så för att lite svänga på sättet att arbeta.

Hur detaljerad budgeten skall vara, har också kommit upp i flera anföranden. Det är en väldigt viktig principiell fråga. Om man jobbar med en rambudget där man anger de politiska riktlinjerna och man anger de politiska målen, man anger färdriktningen vart man är på väg, man äskar budgetmedel, man behandlar det i finansutskottet där man kan få en ytterligare detaljerad genomgång av den, man för en debatt här där man ytterligare kan presentera den, då är frågan, hur långt ner skall man gå och konkretisera och vara detaljerad i budgeten? Det tycker jag är en viktig principiell fråga som man bör tänka vidare på. Egentligen är detta en rambudget men är samtidigt ett mellanting. Det finns också mycket detaljstyrning i den. Allmänt taget, går man alltmer mot en rambudget. Om man tänker på hur det fungerar i kommunerna så har man mera rambudget, man går inte in så mycket i detaljerna. Detta är en viktig fråga. Jag tycker att finansutskottet bör föra ett resonemang kring just den här frågeställningen. Ledamoten Roger Jansson och ledamoten Sjögren hade en diskussion om miljöfrågor och om narkotikamissbruk, där ledamoten Sjögren inte kände igen sig i ledamot Roger Janssons efterhörande av vad som står i budget. Alltså hur detaljerad skall man vara? Skall man beskriva musselodlingsprojekt? Skall man beskriva alla olika detaljer i den? Det är intressant att den här frågeställningen har kommit upp.

Ledamoten Sundback var inne på att landskapsregeringen skall ut och diskutera med näringsliv, kommuner och med olika organisationer och så jobbar landskapsregeringen, kan jag upplysa ledamot Sundback om. Varje månad har vi ett kommunbesök där vi går igenom gemensamma frågeställningar, där vi lyssnar på kommunerna, vi bjuder in olika organisationer till vårt arbete i överläggningar i andra diskussioner. Vi för fortlöpande diskussioner med olika näringslivsföreträdare och som ledamot Perämaa beskrev har vi, under den här perioden som det är ekonomiskt oroligt, har vi infört ett system där vi har regelbundna träffar med företrädare för den ekonomiska verksamheten i landskapet. Vi har ett system med veckans besök, där lantrådet, ledamöter och ibland tjänstemän besöker olika företag och organisationer. Tyvärr, hinner vi inte alla fredagar men det finns ett system där vi verkligen för en dialog, en diskussion och lyssnar. Vi har satt det här arbetet i system. Det är en del av vårt sätt att arbeta. Jag uppskattade den utsträckta handen från ledamot Danne Sundman. Det är så jag också vill se mitt inledningsanförande. Jag tror på att vi tillsammans verkligen måste ta ett tag om de här stora, svåra frågorna som vi har framöver som t.ex. ekonomiska krisen, klimathoten, ändringar i den demografiska strukturen och behoven av att upprätthålla välfärden. Det här är sådana frågor som landskapsregeringen och landskapsregeringspartierna arbetar hårt med, men det är också frågor som man måste jobba med över flera mandatperioder. Därför är det viktigt att vi jobbar tillsammans.

(TALMANNEN: Tio minuter.) Oj, då. Jag hade några frågor också till ledamot Harry Jansson, men beträffande EU frågan kommer den säkert upp igen. Jag kommer tillbaka.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag har nog lagt märke till att regeringen är ute och lyssnar på olika grupper och deras önskemål i samhället. Men det är egentligen inte det som mitt förslag gick ut på, utan det var att skapa en gemensam syn på framtiden. En syn där arbetsmarknadsfrågorna är centrala för en prognos över hur mycket människor vi behöver inom branscherna för att stötta upp näringslivet med utbildningsåtgärder och sådana saker. Det finns tillfällen i historien där man i olika länder har skapat t.ex. "Rosenbads anda" och sådana saker. Jag tror att det skulle vara läge för något liknande på Åland. Jag tror inte att det är riktigt samma sak att läsa ut och lyssna på folk.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Det är lite på det sättet vi jobbar, såsom ledamot Sundback efterhör, ett systematiserat arbete att föra regelbundna diskussioner med t.ex. företrädare för banksektorn. Vi har kontakter med företagare och andra organisationer. Det är just för att skapa det gemensamma handlingssättet, att tillsammans kunna ta hand om svårt framtidsfrågor. Det är syftet med dessa åtgärder. Jag vet inte vad ledamot Sundback ytterligare är ute efter.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jo, jag märker att vi inte förstår varandra på den här punkten. Jag tycker att det är en skillnad mellan att bjuda in någon och lyssna på vad de har att säga än att kanske göra ett gemensamt ställningstagande, att skapa en gemensam plattform som man jobbar utifrån. Ålands lagtings budget är inte bara för den närmaste släkten och kretsen, utan den är en viktig del av hela samhällsekonomin.

Beträffande resurs- och behovsplanen har regeringen själv i sin tilläggsbudget utlovat den till september. I september frågade jag minister Perämaa om den kommer, och han svarade då att det blir inte så eftersom det är komplicerat, men att ambitionen är att den skulle ha kommit den 5 september. Nog var väl tanken med hela programmet att det skulle ligga till grund för budgetprocessen och att den skulle vara förankrad via planen i lagtinget. Att det inte bara är ett internt papper för regeringen för i så fall är det en annan sak vi diskuterar.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman! Tanken med resurs- och behovsplanen var just att lägga grunden för en mer långsiktig ekonomisk politik och inte specifikt för nästa års budget, utan det var för att utarbeta en plattform för hur vi skall jobba vidare och som vi skulle diskutera i lagtinget. Jag tycker att diskussionen om hur resurs- och behovsplanen har tillkommit, kan vi kanske lämna bakom oss. Den finns på bordet nu och landskapsregeringen har fört in den i handlingsprogrammet och sagt i tilläggsbudget att den skall komma. Vi har presenterat den för lagtinget och den kommer att ligga till grund för det fortsatta budgetarbetet i landskapsregeringen när vi sätter i gång med budgetprocessen i januari. Det viktiga är att vi kan se framåt och jobba utifrån den plattformen som resurs- och behovsplanen utgör.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Jag uppskattar faktiskt att lantrådet vill ha struktur i sitt arbete och landskapsregeringens arbete. Det redogör hon för här men det lyckas kanske inte alla gånger och det är naturligt eftersom landskapsregeringsskeppet är trög styrt så det kan vara bra med lite hjälp ifrån oppositionen. Då gäller det att ta emot de synpunkterna från oss också.

Diskussionen om detaljnivån är intressant. Landskapsbudgeten har alltid varit väldigt detaljstyrande precis som statsbudgeten, men vår budget måste vara ännu mer detaljstyrande när vi inte använder oss av instrumentet budgetlagar. Nu kom det inte en ända budgetlag. Rättsäkerheten blir ofta lidande av det. Väldigt många detaljer beskrivs i den här gula handlingen. Men de vi pekar på från oppositionens sida de beskrivs inte. Där är det en diskrepans.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Talman! Vi ser lite olika på hur mycket detaljer det borde finnas i budgeten. Det är också så att om man ser den här budgeten mera som en ram och lagtinget skall ange de här stora riktlinjerna och landskapsregeringen sedan skall verkställa, behöver man faktiskt fundera hur detaljerat skall vi gå in i budgeten. Samtidigt tycker jag och jag tycker att ledamot Sjögren redogjorde för många av de konkreta saker som också finns inskrivna i budgeten under de områden som ledamot Roger Jansson var ute efter. Jag vill understryka att i landskapsregeringen lyssnar vi på de synpunkter som kommer. Vi uppskattar också som sagt utsträckta händer därför att i det här stora, svåra arbete som vi har framför oss behöver vi alla dra och gemensamt försöka komma åt samma håll.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Lantrådet det är bra det. Jag slog upp några sidor bara på måfå i budgeten och såg att det var väldigt detaljangivet och hur det skulle skötas, som det har varit tidigare år också. Men jag vill påstå att beträffande de frågor som vi har tagit upp, är det inte det. Till exempel när det gäller Östersjöns eutrofiering. Ett annat särskilt område som jag faktiskt skulle vilja ha lantrådets, regeringschefens synpunkter på är näringspolitiken i det skede vi befinner oss nu. Det är en primärvårdsnäringspolitik som presenteras och jag förstår lite varför. Men det är otroligt viktigt att man redogör för framtidsnäringarna och utvecklingsnäringarnas möjligheter att i den här situationen expandera och överleva.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Då tycker jag att vi återkommer när vi diskuterar näringspolitiken så skall jag också återkomma och föra fram olika synpunkter som landskapsregeringen har och som vi har diskuterat, förutom förstås att näringsansvariga kommer att presentera den delen. Jag vill ytterligare en gång understryka hur viktigt det är som står i handlingsprogrammet, att vi också skall se över budgetstrukturen. Vi skall inte bara se över processen utan också strukturen. Det visar just det som ledamot Jansson pekar på, när han slår upp budgeten på ett ställe och den är mera detaljinriktad och mindre detaljinriktad inom andra områden. Vi har sagt att vi vill se över den strukturen.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Det är intressant att resonera kring metodiken för att lägga upp en budget. För att få en bra diskussion här i salen om politiken framåt, så bör vi vara ganska långt överens om hur det skall läggas upp. Jag är inte riktigt överens med det som lantrådet nu lyfter fram att man i en budget enbart sätter målen och sedan är det förvaltningen som utför det. Själva utförandet är ofta det som är politiken. Utförandet av eller vägen fram till målet, det är politiken och vi väljer olika vägar för att vi tror på att en väg leder framåt på ett sätt och en annan väg på ett annat sätt. Det vill säga att den väg som regeringen har valt, tror inte vi i Frisinnad samverkan på att alltid kommer att vara den mest framgångsrika. För att vi skall få en vettig diskussion, är det viktigt att regeringen också beskriver just vägen fram till det mål man har tänkt sig. Då kan vi komma med förslag på hur vi ser på det hela och ni kan också debattera med oss om hur ni har gjort det här. Tyvärr, blir inte det möjligt nu. Målen kan vi vara ense om, men däremot kan vi inte påverka politiken.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Nu kommer vi in på en diskussion om parlamentarismen och vårt system och frågan om vad är parlamentets roll? Det finns en landskapsregering som utses av en majoritet i parlamentet och man har ett handlingsprogram som man jobbar efter och det är riktlinjerna för landskapsregeringen. Riktlinjerna följs sedan upp av årliga budgetar och de följs upp av att landskapsregeringen presenterar meddelanden och de följs upp av lagstiftning som blir parlamentets roll. Parlamentets roll är att stifta lagar och anta budgeten och kontrollera att landskapsregeringen har skött sig. Det blir en ännu vidare diskussion än bara budgetprocess och struktur.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag tror att om lantrådet Viveka Eriksson tänker tillbaka till tiden i opposition så tror jag att lantrådet har lättare att förstå det sätt jag resonerar på. Jag kan säkert lyfta upp åtskilliga exempel där man från den dåtida oppositionen med liberalerna som ledare, ville ha mera detaljkunskap från den regering som satt då och som jag tillhörde. Man kan ta exemplen Struktur-07, man kan ta hela den diskussionen om miljöhandlingsprogrammet o.s.v. Det är lite samma sak som vi säger nu för att komma vidare, vi tyckte naturligtvis då att vi var väldigt konkreta och att innehållet i politiken också fanns och det var kanske det vi fick kritik för. Men beträffande det här budgetförslaget, så att vi förstår varandra, är det vi saknar just utmålandet av hur vi uppnår vägen. Det tycker jag är en viktig del av det parlamentariska systemet. Att också kunna gå in och kontrollera vilka vägar man använder sig av för att nå målet.

Lantrådet Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! Jag håller fullständigt med om att när man sitter i opposition har man en syn och det har jag nu lärt mig. Jag ser på det på ett lite annorlunda sätt nu än när jag var i opposition. Jag tycker inte att det är särdeles märkligt, om man ser saken från två olika håll, har man också lärt sig någonting. Utav det, tror jag att vi tillsammans i den framtida utvecklingen av budgetprocessen också kanske kan hitta varandra för att både majoritet och opposition skall vara nöjda med den struktur som vi framledes kommer att presentera budgeten i. Det är någonting som man måste resonera ihop sig om och diskutera sig samman kring. Man ser på det på olika sätt om man är i majoritet eller i opposition det är helt klart.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Lantrådet sade att resurs- och behovsplanen var någonting helt nytt. Det är väl delvis riktigt. Man menar att man med den här planen involverar lagtinget och man vill få en mera långsiktighet på det ekonomiska området och att det skulle vara någonting helt nytt. Jag håller inte riktigt med. Detta är precis samma tankar bakom instrumentet med rambudget som vi arbetade med ganska länge. Problemet med rambudgeten var att man kom för mycket ner på detaljnivå. Det blev att göra samma arbete egentligen två gånger för förvaltningen och problemet var också att man slog fast en rambudget som man inte

 

Text saknas

Vicelantrådet Britt Lundberg:

Herr talman! Landskapsregeringen med center och liberaler har arbetet ett år och egentligen nu lagt fram vår första riktigt gemensamma budget. Det har varit ett mycket givande arbete. Vi har haft gemensamma diskussioner, många diskussioner, lagt upp många strategier och också lagt en helt enig budget. Jag vill verkligen protestera mot att den skulle vara slätstruken för att den är enig. Tvärt om tycker jag att det finns en styrka i hållbarheten när man har diskuterat och gnuggat sig fram till en enighet. Man kan också vara trygg i att det finns en stark majoritet bakom förslaget. Vi har ett slagord för vårt arbete i handlingsprogrammet och det är "tillsammans". Det gäller förstås vårt samarbete inom regeringen men också hur vi arbetar mot näringsliv, mot föreningar, tillsammans med menar jag med mot, förstås. Hur vi jobbar utåt för att också få intryck av och grund för kloka beslut framåt. Den här landskapsregeringen har nu också lagt en resurs- och behovsplan. Innan jag glömmer bort det, herr talman, skulle jag vilja anföra en rättelse i den om det passar och det är på sidan 13. Där är det ett ord som har blivit helt fel av någon orsak. Det enda som är rätt är första bokstaven. Det är ordet inhemsk som skall vara informell. Fråga mig inte hur det har blivit så. Att jobba med en resurs- och behovsplan har inneburit ett nytt sätt för oss alla att arbeta på. Dessutom har vi på grund av finanskrisen fått revidera den. Jag tror säkert att vi är överens om att utvecklingen har ändrats ganska mycket, siffrorna har ändrats, ÅSUB:s statistik och siffror känns idag inte riktigt aktuella. Det har varit ett stort arbete och jag tror inte att allt vad vi har gjort nödvändigtvis syns i den här planen och det finns säkert mycket att utveckla vidare i den. Det är i alla fall ett försök från vår sida att visa hur vi vill möta framtiden. Vi har haft stor hjälp av att vi i den här landskapsregeringen arbetar väldigt systematiskt. Hela vårt handlingsprogram har vi uppstrukturerat under den här fyra års perioden. Vi vet när, var och en av åtgärderna i handlingsprogrammet skall göras. Det gör, att det blir en jämnare fördelning sedan över åren, hur man skall fördela arbetet. Det i sin tur leder till att resurserna inom förvaltningen används på ett optimalt sätt och tillvaratas på bästa sätt. Det här är nödvändigt. Ett nödvändigt sätt att arbeta inför den förväntade lågkonjunkturen. Vi i landskapsregeringen har inte för avsikt att skrämma Åland till passivitet, men däremot har vi en skyldighet och ett ansvar att visa att vi tar den ekonomiska situationen på allvar och också vill möta framtiden på ett ansvarsfullt sätt och samtidigt se till att utvecklingen går framåt. Vi vill anpassa utvecklingen till en stram budget. Vi får kritik över att vi inte har gjort tillräckligt i 2009 års budget. Det syns inte tillräckligt av orden och det vi säger i resurs- och behovsplanen i 2009 års budget. Det är klart att man kan säga att vi inför 2009 års budget drar in magen. Det gör vi för att sedan inför 2010 välja en klok metod att gå vidare. Inför år 2010 har vi beredskap att göra förändringar i vår verksamhet och det vi har sagt klart och tydligt, är att vi prioriterar socialvård, sjuk- och hälsovård och utbildning.

Sedan gäller det, kära lagting, att vi tillsammans tar ett gemensamt ansvar och faktiskt också vågar gå in för långsiktiga och kloka strukturella förändringar. Jag tror t.ex. att vi inför nästa budget att ha arbetat utgående från en ram som inte har varit möjlig tidigare där procentsatserna för hur ekonomin får utvecklas kan se helt olika ut för olika politikområden. Det blir ingen generell höjning på 4, 5 procent eller något liknande som vi alltid i tidigare regeringar har lagt. Utan den kan bli plus 8 för ett område minus 6 på ett annat o.s.v.

Svenska språket, är det någonting som är väldigt viktigt för landskapsregeringen. Vi har otaliga gånger vänt oss till regeringen och pekat på när vi inte har blivit ihågkomna på ett respektfullt sätt. Det är också väldigt viktigt att landskapsregeringen får lyfta fram arbetet med språkpolitiken, eftersom man här säger att det bara är språkrådet som arbetar med vår språkpolitik. Så är det definitivt inte. Språkpolitiken har en framträdande roll inom samtliga politikområden. När det gäller självstyrelsepolitiken är det Lissabonfördraget som har tagit det mesta av vår energi i anspråk. Här arbetar vi helt i enlighet med lagtingets positioner. Det är Ålands sak. Det är Ålands lagtings och landskapsregeringens som tillsammans skall nå ett bra resultat i förhandlingarna. Det är inte något enskilda partiers arbete, även om landskapsregeringen självklart bär huvudansvaret för det.

Centralt i vår budget har vi avdelningsövergripande en tyngdpunkt på företagsamhet. Nästa år blir företagsamhetens år och det kommer att märkas på mer eller mindre alla avdelningar. Där kommer vi att lyfta fram kvinnligt företagande och ungt företagande. Där kommer vi att trycka på att kommande investeringar skall göra resultat i lägre drift. Nytt är också Alandica där vi ser morgondagens kulturföretagande. Det har varit en ganska intressant diskussion här kring olika roller i opposition och regering. I debatten här tidigare under dagen fanns det från socialdemokraterna ett tydligt tecken på, tycker jag, att man hade kulturansvaret när vi byggde upp avtalet när det gällde Alandica. Det är klart att det frestande att i opposition att klaga på ett system för säkerhetsskull, i fall att det inte kommer att falla väl ut. Jag tycker inte att det är ansvarsfullt att låtsas som om man inte har varit med.

Under de senaste fem åren har alla partier utom Ålands framtid varit regeringsbärande. Det är väldigt intressant att lyssna på hur man argumenterar beroende på vilken sida man nu är på, regering eller opposition. Det är rätt att man i opposition kritiskt skall granska. Men riktigt ärligt, minnet är kort. När man tittar tillbaka på hur man har arbetat tidigare, så har ingen regering riktigt lyckats med starka prioriteringar, om man tittar självkritiskt tillbaka. Men nu gör vi ett allvarligt försök.

När det gäller tjänster, kära vänner, har vi gjort väldigt starka prioriteringar. I de fall det finns tjänster så är det väldigt många projekt som skall, precis som projekt gör, påbörjas, genomföras och avslutas. Tack herr talman!

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Det har sagts här flera gånger tidigare, så finns det en god ansats i det budgetarbete som landskapsregeringen har gjort och framförallt så handlar det om att man beskriver målen man har framför sig. Vicelantrådet Lundberg säger att man har väldigt tydliga prioriteringar och till viss del kan jag komma hem om det, men när man läser i resurs- och behovsplanen så säger man att, "det är sjukvård, hälsovård, omsorg och utbildning" och det tycker jag är tydligt. Men sedan kommer det en mening till som jag gärna skulle vilja att vicelantrådet utvecklar lite till plus lagstadgad verksamhet. Det här området blir helt plötsligt väldigt, väldigt stort när man lägger in "plus lagstadgad verksamhet". Vad har man tänkt sig? Det är svårt när man sitter på sidan om, åter igen, det här handlar om metodiken att presentera saker och ting. Vad menar man med "plus lagstadgad verksamhet"?

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Herr talman! Man måste leva upp till det som lagen säger att man skall utföra. Om det är så att vi anser att lagen idag stadgar långt utom kärnområdena för vad vi skall göra, så är det också någonting som måste ses över. Till de delar det finns service till samhället som finns i lag, är vi tvungna så länge den lagstiftningen gäller innan vi har ändrat den, till den del vi har möjlighet att överhuvudtaget att ändra den, att leva upp till den. Till den delen är det också lagstadgad verksamhet. Det kan finnas lagstadgad verksamhet inom andra områden som också behöver prioriteras.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag förstår nu lite bättre hur landskapsregeringen har tänkt, men det är fortfarande på det sättet och utgår man naturligtvis ifrån, att man uppfyller lag. När det handlar om prioriteringar handlar det mera om var man sätter tyngdpunkterna. När man läser detta får man först de tre områdena, som jag tror att säkert alla i den här salen kan vara överens om. men sedan kommer, "prioriterat är också lagstadgad verksamhet". Då har man direkt lagt ut ett betydligt större område. Därför var den här preciseringen från vicelantrådet väldigt bra nu. Man skall läsa det såsom att det handlar om, att man skall uppfylla det som står i lagen. Man prioriterar det inte speciellt men man skall uppfylla det som står i lagen. Om det är så kanske jag kan få en bekräftelse på det, så är vi klara med den saken.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Herr talman! Precis så är det. Sedan är det också så att inom de områden vi prioriterar så gäller det nu att fundera ut vad det är som människor behöver för sin service? Sedan behöver man också fundera över vad det är som ger motor och kraft till samhället, vilka investeringar till exempel är det som också kunde ge en extra motor? Det behöver man också titta på. Det är just det vi skall diskutera i januari när vi börjar med nästa budget och titta på t.ex. hur skall procenten se ut områdesvis och var är det riktigt värt att satsa pengar?

De slantar man satsar nu, måste man verkligen ha funderat över att de är välplacerade och att de också ger utdelning.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Tack herr talman! Vicelantrådet Britt Lundberg gav sin syn på den här resurs- och behovsplanen. Jag skulle ställa en sådan fråga till henne, att är det tänkt att det skall komma en ny i nästa år? Det står att den här skall gälla för 2007-2011. Det var den ena frågan. Den andra är, att hon beträffande procentförhöjningarna i utgifterna säger att de kan variera. Det är så att just inom kultursektorn finns det en hel del anslag som inte är lagstadgade. Hur många procent tycker kulturministern att hennes avdelning skall få stiga med eller skall det rent av minska de kommande åren.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Herr talman! Någon ny resurs- och behovsplan nästa år talar jag definitivt inte för. Däremot var det ett försök att vara lite ödmjuk till att den här resurs- och behovsplanen har vi gjort nu och det har varit ett nytt sätt att arbeta och den är säkert långt ifrån perfekt. Man kan hålla på hur länge som helst med ett arbete och inte vara helt hundraprocentigt nöjd. Nu har vi satt ner foten, lämnat den lagtinget och tycker att så här får det vara den här gången. Nästa gång någon gör en resurs- och behovsplan så har säkert vi, om vi är med då eller framförallt förvaltningen, och också ni som har varit med och debatterat den, säkert fått mycket matnyttigt på vägen som man i så fall vill ta med sig dit. När det gäller procentsatser för olika politikområden vill jag inte gå in och börja säga några siffror, för det här är någonting man diskuterar tillsammans inom regeringen. När det gäller kulturområdet så upplever jag att kulturområdet är väldigt politikområde vid sidan av utbildningen eftersom idrott och kultur är ett sådant område som också är en stark resurs och som också informell kompetens kommer att ha ett mycket stort värde i framtiden och som också när det gäller integrationsfrågor har en otroligt viktig roll.

TALMANNEN: tiden är ute.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Nu har vi hört att regeringen har väntat med den här, för man tycker att läget har varit så instabilt. Men man menar nu att man har kommit över den värsta våndan att göra bedömningar och att denna skall hålla fram till 2011 om jag förstår vicelantrådet rätt. Eftersom vi inte får flera svar än de som står här, skulle jag ändå önska att ministern som är ansvarig för bl.a. kulturverksamheten och den som borde finnas i KK-huset, skulle svara på om hon fortfarande är inne på att vänta och se eller har hon något besked att lämna till kulturorganisationerna? De som kulle kunna börja planera verksamheter i Alandica.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Det är ett instabilt ekonomiskt läge just nu och det är vi alla överens om. Om den här behövs och resursplanen exakt talar om att så här kommer det att bli i fyra år framöver, tror jag, varken ledamot Sundback eller jag med säkerhet kan säga. Här har vi satt ner foten och tycker att vi har arbetat färdigt med den här omfattningen, med den kunskap vi hade och den bild vi hade av det ekonomiska läget, när vi lade den här. Det kan ha ändrat när det har gått en tid, det kan inte jag sia om. Man måste vid något tillfälle sätta ned foten helt enkelt. När det gäller Alandica har vi som sagt ett avtal, vi har ett beslut från Ålands lagting om hur avtalet skall byggas upp och det har vi gjort tillsammans med socialdemokraterna. Det är viktigt att komma ihåg. Kulturdelegationen arbetar aktivt med att fundera på hur man kan få in mera kultur i Alandica. Det är så på kulturministerposten att kulturdelegationen till stor del har hand om fördelningen av medlen från en klumpsumma. Det uppdraget har de.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! vicelantrådet Britt Lundberg frånsäger sig sitt ansvar vad gäller nuvarande hyresnivåer i Alandica. I stället skyller hon, på ett väldigt aggressivt sätt på mig som hade kulturansvaret i den förra regeringen. Vi skall komma ihåg det, att det vicelantrådet Britt Lundberg som var ansvarig för förhandlingarna med driftsbolaget och jag upplevde att ledamot Britt Lundberg då inte var ett dugg mottaglig för den kritiska röst som jag höll under alla diskussionerna. Hon sökte inte på något sätt en samförståndslösning. Hon tar inte heller nu sitt ansvar utan nu motionerar hon i Mariehamns stad om att staden skall ge kulturföreningarna pengar för att vara i kulturhuset. Jag tycker inte att det är tid nu att skylla på någon annan. Nu är det tid att ta sitt eget ansvar och se framåt för kulturlivets skull.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Herr talman! Det är ledsamt att höra en så respekterad politiker som ledamot Gunell gå fram på det här sättet. För det första slarvar med fakta. Jag tror inte att ledamot Gunell ens har läst min motion. Gör det först, kommentera den sedan. För det andra, diskussionerna kring förhandlingar om avtalet har vi haft på åtminstone tre, kanske fyra överläggningar. Vi har gemensamt fört in att det skall finnas utrymmen som skall vara reglerade från landskapsregeringen. Vi har solidariskt tillsammans gått med i, det finns ingen reservation, ingen motsättning eller något annat, ett helt enigt beslut från landskapsregeringen. Nog måste ansvaret hålla lite mera än ett år ledamot Gunell.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Ja, man kan nog säga så här, att innan jag gick, så tillsatte jag åtminstone en utredning som skulle se över hur kulturlivet kunde, på bästa sätt, få tillgång till det kulturhus som de så länge har väntat på. Den utredningen var klar i våras och sedan dess har den legat på kulturministerns bord och vänta och se, har varit linjen hela tiden. Jag tycker att det är dags nu att agera, att förekomma i stället för att förekommas. Nu föreligger en situation där kulturlivet inte har råd att vara i det här huset såsom det var tänkt. Då har nog visionen för kulturens del ganska tråkiga framtidsutsikter om detta är läget som skall råda.

Vicelantrådet Britt Lundberg, replik:

Herr talman! Den här arbetsgruppen som ledamot Gunell tillsatte och lämnade över till nästa regering, föreslår ett nytt avtal bl.a. men också många andra värdefulla punkter som vi allihop har tagit till vara. Orsaken till att vi vill avvakta är, att det händer massor med utveckling på kulturlivet just nu. Det finns många nya kulturföretag som är på gång. Det finns många som vill göra nya saker. Då tycker jag att det är fel att vi skall gå in och tala om för näringsliv och kulturliv vad de skall göra och kanske till och med bromsa dem, med kanske vårt inte tillräckligt moderna tänkande, att så här skall morgondagens kultur skötas i ett sådant här hus. Det finns idéer men det är klart att skulle vi gå in och säga att så här, och så här skall det vara, så skulle oppositionen säga varför begränsar ni det fria kulturlivet och det fria näringslivet? Nu jobbar kulturdelegationen med hur de befintliga föreningarna skall kunna komma in i Alandica men vi ser också mycket fram emot morgondagens kultur.

Vtm Gunnar Jansson:

Fru talman! Innan jag går in på meddelande nr 1/2007-2008 gällande resurs- och behovsplan på den liberala lagtingsgruppens vägnar vill jag lämna två allmänna kommentarer till den hittills färgrika debatten, kanske mera på det personliga planet.

Kommentar nummer ett: All politisk verksamhet bygger på förtroende. Förtroende mellan väljarna och valda, förtroende mellan väljarna och deras sammanslutningar, och deras sammanslutningar och lagtinget, förtroende inom lagtinget och förtroende för våra samarbetsparter utanför lagtinget, utanför landskapet men också på förtroende hos våra samarbetspartners för oss. Lika angeläget som det är att staten, alltså republiken Finland håller sig med en Ålandspolitik, är det att lagting och landskapsregeringen håller sig med en Finlandspolitik, eller en rikspolitik om vi vill så säga. En ömsesidig politik som bygger på ömsesidigt förtroende.

Kommentar nummer två: Efter tjugo år av parlamentarism som man nu felaktigt kallar fenomenet, så föreställer jag mig att tiden är mogen att utvärdera det systemet och i bästa fall, åtminstone vad gäller vår utrikespolitiska linje, skötseln av våra externpolitiska frågor, se vad vi kan göra med denna parlamentarism. Så här långt enligt mina enskilda, högst personliga iakttagelser Fru talman.

Vad sedan gäller den resurs- och behovsplanen, vill jag på den liberala lagtingsgruppens vägnar anföra följande.

När ekonomiska sekretariatet i tiden övergick i Ålands statistik- och utredningsbyrå, som gör ett förtjänstfullt jobb, då upphörde också den planmässiga ekonomiska långsiktsplaneringen inom landskapets offentliga hushållning. Den ersattes inte av rambudgetering och kan inte heller ersättas av en rambudgetering. En rambudgetering är årlig, långsiktigheten saknas och handlar alltför mycket om pengar. Jag kommer i mitt anförande att visa att pengar är bara en liten del av resurserna i vårt samhälle. Därför är föreliggande resurs- och behovsplan något nytt som vi har hört flera gånger. Men det är ett pilotprojekt. Därför har planen formen av ett meddelande för att lagtinget skall ha möjlighet att ge planen den behandling som lagtinget självt bestämmer i utskott eller enbart med debatt här i kammaren enligt lagtingets egen önskan. Landskapsregeringen beskriver framtiden på medellång och lång sikt för landskapets offentliga resurser och föreslår åtgärder för att tillgodose behoven i en krympande offentlig ekonomi. Här är kontentan i det hela. Det är inte av en slump som namn och ordningsföljd är resurs och behov, därför att i all mänsklig verksamhet måste vi ju alla rätta mun efter matsäcken. Det vill säga behoven tillgodoses i den omfattning resurserna medger det. Eftersom ingen offentlig verksamhet finns till för sig själv skall resurserna alltid användas på ett sådant sätt som optimalt tjänar folket, d.v.s. avnämare av den offentliga service produktionen. Nå, vän av ordning frågar nu genast och vill ha svar på frågan, hur detta skall gå till? Det är landskapsregeringens skyldighet att beakta och besvara detta hur. Jag skall hjälpa till.

Eftersom resurs- och behovsplanen sträcker sig över flera regeringsperioder, långt in i framtiden, är det också lagtingets uppgift att medverka när frågan besvaras. Så är det. Lagtinget är till för det såsom folkets representanter. Folket finns där och vi här i lagtinget representerar folket nu och framöver. Människorna byter men institutionerna består.

För det första: Vi talar om tre slags resurser. Vi talar om kapital i form av tillgång i pengar. Vi talar om humankapital, d.v.s. människor, deras kreativitet och kunskapskapital och vi talar om realkapital i form av infrastrukturella tillgångar och anläggningar.

För det andra: Tillgängliga resurser skall skapa mervärde. Alltså skall resurserna mest användas i service till folket och medborgarna och minst för att förvaltningen skall administrera sig själv. Ju mera resurser som används för den egna administrationen, desto sämre går det. All internationell erfarenhet och jämförelse visar det.

För det tredje: Vi måste alltid hålla i minnet att kapital i form av pengar är medel för att förädla och förkovra humankapitalet och realkapitalet. Pengar är medel. Att enbart samla på sig pengar eller enbart slösa med dem i större eller mindre utsträckning skapar inget mervärde. Det här gäller offentlig ekonomi såväl som privat ekonomi. Nämligen, det kan låta överraskande men, all forskning visar också entydigt att mera pengar bara i ringa utsträckning eller om ens alls ökar effektiviteten i service produktionen. Detta gäller inte minst produktiviteten i näringslivet. Så sent som i måndags kom det en ganska bred utredning från SKL, Sveriges kommuner och landsting som gick precis i samma riktning. Mera pengar i den offentliga serviceproduktionen ökar sällan effektiviteten, om ens någonsin. Med andra ord, effektiviteten ökar av tre andra faktorer. För det första, ledarskap, för det andra, delaktighet och för det tredje flexibilitet, för att därmed skapa tydlighet, öppenhet och företagsamhet. Jag ber med talmannens tillgift få i någon mån synda på förlåten.

Nyckelord är ledarskap som skall vara tydligt, lyhört och innovativt. Delaktighet för alla i serviceproduktionen. I alla människor finns nämligen en betydande kreativ potential. Den kan bara innehavaren råda över. Ledarskapet och flexibiliteten skall utövas och nyttjas så att denna kreativitet släpps lös. Därutöver krävs det flexibilitet, såväl inom de offentliga strukturerna som deras förhållande till sin omgivning. Det här känner vi till. Det är nämligen så att denna kreativitet eller denna delaktighet som skapar kreativitet och också möjliggör flexibilitet, den finns hos oss alla. Den finns där, den skall släppas lös, det kostar ingenting att få detta extra mervärde eftersom resursen finns där. Jag är fullständigt övertygad om att alla i den offentliga förvaltningen önskar att få delta fullt ut och detta oberoende av om vederbörande redan nu går på knä, d.v.s. redan nu har mera att göra än vad som är rimligt eller är undersysselsatt. I det här arbetet, fru talman måste lagtinget ta del. Tack!

Johan Ehn, replik

Fru talman! Det var ett väldigt intressant och analyserande anförande som vicetalman Gunnar Jansson höll och jag kan i mångt och mycket hålla med honom om det teorier som här framförs. Utgående från det så skulle det vara intressant att också höra vicetalman Janssons analys i förhållande till budgeten. I vilken utsträckning ser vicetalman Jansson att man får ett svar på just frågan hur så att man också kan föra det politiska samtal som jag förstår att han också efterlyser i sitt anförande här nu. I vilken utsträckning ser vicetalman Jansson att det här finns med i liggande förslag till budget?

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman! Om jag är politiskt korrekt så ser jag i rimlig utsträckning. Vad som är politiskt rimligt är en smaksak. De här ärendena handläggs tillsammans som vi nu ser av debatten om meddelande skall remitteras till utskottet är en fråga för kammaren att ta ställning till. Man kan alltid önska mera, ändå så ser jag nog skrivningar som återfinns i bägge dokumenten på ett något så när korresponderande sätt. Jag menar alltså att resurs- och behovsplanen behöver inte alltför kraftfullt påverka behandlingen av budgetförslaget, men budgetförslaget behöver inte på något sätt påverka behandlingen över planen.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Fru talman! Jag blev något konfunderad när vicetalman Gunnar Jansson sade att han håller sitt anförande på den liberala gruppens vägnar. Jag trodde att det var ledamot Olof Erland som höll det. Det kanske är två gruppanföranden, eller hur man skall uppfatta det? Hur som helst tycker jag att det var en analys som jag själv kan skriva under och jag tycker att det är ett av de centrala problemen för Ålands lagting att så mycket pengar sätts på konsumtionsutgifter och att de är så fantastiskt stora i relation till de övriga utgifterna. Det här är inte lätt att råda bot på men har vicetalman Gunnar Jansson något andra synpunkter än det här med ledarskap o.s.v. Det är ju ganska så terapeutiska metoder, men det kanske behövs något annat till, är jag rädd.

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman! Jo, vi var så finurliga i gruppen igår att vi bestämde oss för ett sådant här förfarande. Gruppanförande hålls över budgetförslaget och sedan får jag äran att tala till planen, d.v.s. tala till lagtinget om planen, men på gruppens vägnar, dock inte som ett gruppanförande för att riktigt krångla till det.

Från salen: skratt

Ja, fru talman jag har andra tankar också om framtiden naturligtvis. Vad jag igen vill vid detta tillfälle återupprepa, måste vi glömma fixeringen vid pengar. Det finns så mycket andra resurser, så mycket annat kapital än blott pengar i min värld och normalt är pengar enbart ett medel för att göra någonting ledamoten Johan Ehn vältaligt har påpekat många gånger här idag. Kapitalet finns i människor och i det realkapital som finns i samhället. Här finns det verkliga kapitalet. Kapital som pengar är bara medel för att förkovra och förädla de två andra.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Det blir väl nationalekonomiskt filosoferande det här med olika typer av kapital, men traditionellt så brukar man säga att de viktigaste produktionsfaktorerna är kapital och arbete. Det är inte ofta vi pratar om arbete numera. Det kanske beror på att alla inte arbetar, nödvändigtvis i det här parlamentet på det viset att man har en anställning och förväntas prestera för att lyfta en lön utan man har sina inkomster p.g.a. andra typer av engagemang. Nog är det så, att om vi inte har full sysselsättning i samhället så kommer inte det här samhället att överleva. Det kan inte bara leva på sin offentliga förvaltning.

Vtm Gunnar Jansson, replik:

Herr talman! På den punkten är vi överens. Om jag får ta mig själv som exempel, vill jag gå lite längre och meddelade redan 2003 att det förhållandet att jag blir pensionär kommer inte att betyda att jag förblir det. Sedan kan man naturligtvis ha olika mening om huruvida lagtingsuppdraget är arbete eller inte, men jag tar det på stort allvar såsom företrädare för vårt folk, åtminstone mina väljare. Jag är inte här för min egen skull. Jag har aldrig ens tänkt i sådana tankar. Jag beskyller ingen nu med detta uttalande men jag skulle just välkomna mycket gärna en diskussion om arbete, dock inte riktigt i klassisk Hegel-Marxistisk anda utan arbete i den miljö i det samhälle vari vi nu lever, för den diskussionen måste vi ha.

TALMANNEN: Replikväxlingen är därmed avslutad.

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman! De obundna, FS, socialdemokraterna och Ålands framtid har lämnat in en gemensam finansmotion där man bland annat efterlyser en långsiktig analys av det ekonomiska läget och en kostnadsutveckling anpassad därefter. Den samlade oppositionen efterlyser också ett kostnadstak med tanke på annalkande lågkonjunktur.

Klokt, fru talman, och det är ju precis det regeringen presenterar. Behovs- och resursplanen, som ursprungligen initierades i regeringens handlingsprogram ligger nu på bordet. Jag tycker att det är bra att oppositionen också anser den nödvändig. Men jag vet att det inte varit enkelt för förvaltningen och regeringen att åstadkomma denna plan. Problemet är ju att det under hösten skett så stora förändringar i världsekonomin och att det fortfarande är ytterst svårt att tillverka pålitligt prognosmaterial till underlag för planen. Den kan tyvärr vara inaktuell redan innan budgeten är färdigbehandlad i december.

Att det behövs ett kostnadstak är självklart. Budgeten utgör ju det årliga kostnadstaket! Svårigheten, är att i ett krisläge snabbt kasta om och ändra färdriktning. Det viktigaste nu är därför att upparbeta ett krismedvetande i hela förvaltningen. Inte så att vi drabbas av panik och blir handlingsförlamade, men väl så att vi på djupaste allvar tar tag i de svåra frågorna och tar nytt sikte i politiken. Hårdare tider knackar nu på dörren och vi kommer att tvingas spara, i första hand konsumtionsutgifter, där det går. Pensionsavgångarna ska självklart utnyttjas, här finns ju möjligheter att spara konsumtionsutgifter utan att säga upp anställda. Vad det handlar om är att höja effektiviteten och ta bort sådant som kan undvaras eller utföras i privat regi, precis så som regeringen resonerar.

Men, fru talman, en viktig sak som inte nämns i oppositionens gemensamma finansmotion är att vi samtidigt måste analysera inkomstsidan. Det går inte att vända ekonomin bara genom att spara om det inte finns tillräckligt med inkomster. Här kommer skatterna in i bilden, hur vi utnyttjar nuvarande behörighet och hur vi arbetar för utvecklad behörighet. Det är också väsentligt hur vi i lågkonjunktur ska lyckas stimulera näringslivet så att arbetsplatserna kan hållas kvar och utvecklas. Här kommer också investeringarna in i bilden, att investera rätt i lågkonjunktur, hålla konsumtionen igång och samtidigt bygga för nästa högkonjunktur. Oppositionen är överens om att det behövs ett kostnadstak - vilket är ett stöd för regeringens politik. Det betyder att vi måste prioritera, vilket regeringen enligt resurs- och behovsprogrammet också är beredd att göra.

Fru talman! I svåra tider behövs ett fast ledarskap, en regering på stadig grund uppbackad av sina partier. Den här regeringen är fast besluten att hantera kommande lågkonjunktur på bästa möjliga sätt. Budgeten ligger på bordet, kompletterad med resurs- och behovsplanen, och regeringspartierna är beredda att ta ansvar och försvara den! Om omvärldsfaktorerna ytterligare försämras finns säkert också beredskap att snabbt återkomma med tilläggsbudget. I den här beskrivna situationen är det naturligt och till och med önskvärt att oppositionen för fram kritik och alternativ, men det allra viktigaste är nog trots allt att sittande regering visar prov på tryggt ledarskap. Den signalen behöver förvaltningen och hela Ålands folk.

Fru talman! Jag vill sist men inte minst ta upp ett mycket besvärligt samhällsproblem. Användningen av droger har igen ökat oroväckande. Enligt uppgift har fler i alla gymnasieskolor trasslat in sig i drognätet. Det handlar i första hand om kraftigare haschblandningar och listiga partydroger som är mycket mer beroendeframkallade än ungdomarna inser. Och i allt snabbare takt övergår det i tyngre narkotika. Vi har på nytt hamnat i en mycket allvarlig situation och enligt lärare, kuratorer och skolpsykologer jag lyssnade till igår ser vi ännu bara toppen på isberget. Att det under hösten konstaterats att våra ungdomars drogmissbruk igen ökat är faktiskt ännu mer alarmerande än farhågorna runt finanskris och lågkonjunktur, vilka trots allt är av övergående natur. Det är självklart många olika åtgärder som måste till för att få stopp på denna olyckliga trend, men en sak som definitivt är möjlig att göra är att försvåra införseln av droger så långt det någonsin går. Vi har fem hamnar, ett flygfält och Posten som kan och bör göras i princip omöjliga att forcera för knarklangare. Min önskan är att vi så fort som möjligt ska kunna sända en tydlig signal till dem som smugglar knark. Vi ska tvinga dem att lära sig följande hemläxa:

Att överlista Ålands knarkhundar, tull och polis är svårare än det var att rymma från Alcatraz! Jag är fullt medveten om att det kommer att kosta pengar, men jag är också övertygad om att det går att strypa knarkinförseln med större insatser.

Fru talman, jag vet att det svårt, men det här är ett krig som vi ska vinna, därför måste vi trappa upp vårt försvar. Annars kommer vi att få betala en mycket dyr nota – inte i euro och cent utan i åländska ungdomars förlorade framtid och i människoliv. Det kan vi aldrig acceptera! Det var allt, för den här gången, herr talman!

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! Det sägs igen att vi måste vara lika omgärdade som Alcatrazfångarna var, men hur det står inte i budgeten. Det finns inte ens resurser tillsatta för det i budgeten när det gäller landskapets och kommunernas ansvara. Man kan ropa på staten förstås, men de brukar fatta sina egna beslut, som känt.

När det gäller utgiftstaket var ledamoten Eliasson inne på det och tyckte att oppositionen inte har nämnt inkomsterna och det har inte heller landskapsregeringen gjort. Vad menade ledamoten Eliasson med att vi skulle titta på skatterna när det gäller inkomsterna? Beträffande utgiftstaket är det viktigt att finansutskottet tittar på siffrorna, hur pass realistiska och möjliga de är. Har står det också att man skall, men inte hur man skall nå målet med utgiftstaket.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Tack herr talman! Jag ropar inte på staten och jag sade hur jag tror att man bör göra, d.v.s. att vi kan satsa på flera hundar. Nu har man en och kanske två ibland. Jag tror att alla införselställen skall avpatrulleras kontinuerligt. Det står inte exakt i budgeten, nej, det gör det inte men det är min idé nu, eftersom jag nu har kommit underfund med hur svårt det har blivit igen i höst. Det här måste vi reda ut och gemensamt ta hand om.

Beträffande skatterna tyckte jag att jag uttryckte mig klart och tydligt att vi skall utnyttja den behörighet vi har, på bästa möjliga sätt och så arbetar vi också för att få utökade behörighet. Ja, får ta resten i nästa replik.

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! När det gäller narkotikabekämpandet är vi överens om att det skall göras. Jag förväntar mig nu att det hur och med vilka resurser skall preciseras i finansutskottets betänkande. Det här är ett enormt samhällsproblem som har förvärrats nu. Det är inte nytt, det har funnits hela tiden, men nu har det förvärrats. Det är våra ungdomar som drabba. Jo. ledamoten Eliasson sade när det gällde inkomsterna, att man skulle titta på dem för att också öka dem när man drabbas av underskott i budgeten. Hur skall vi med våra egna instrument kunna öka våra inkomster?

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Jo, vi har haft den här svåra drogsituationen i många år kan man säga, men det går upp och det går ner. Nu är signalerna väldigt tydliga att det är ifrån sommaren och hösten som det har förvärrats. De jag hade möjlighet att lyssna på igår, kunde bekräfta det. Man säger att det bara är toppen på ett isberg. Därför måste vi göra någonting. Det är bra att vi är överens om det.

Beträffande inkomsterna finns det möjlighet att med nuvarande behörighet utnyttja den lite mer, som vi har haft många diskussioner om, vi har kommunalskatteinstrumentet och så har vi precis som den parlamentariska skattekommittén kom fram till att vi skall jobba för utökad behörighet.

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Det låter väldigt bra när ltl Torbjörn Eliasson pratar om att man måste få ut krismedvetande i hela förvaltningen. Man måste privatisera viss verksamhet som ltl Torbjörn Eliasson sade. Får jag fråga finansutskottets ordförande om det i den här gula boken, om han har vänligheten att ge mig ett exempel på verksamhet som privatiseras nästa år?

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Jo, ltl Anders Eriksson det är viktigt med krismedvetande. Alla måste i första hand förstå i vilken situation man befinner sig. Sedan får man bearbeta det och då inträder ett krismedvetande där man automatiskt eller själv gärna vill vara med och förändra. Nu kom den här internationella svåra ekonomiska situationen väldigt brådstörtat under hösten. Det har sagts av flera, inte minst av finansminister Perämaa att vi inte riktigt hann med i budgeten, men däremot diskuterar vi.... Förlåt

TALMANNEN: tiden är ute.

 Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Jo, det är klart att det är vikigt att få krismedvetande i förvaltningen. Men så starkt tror jag aldrig medvetandet blir att man bortrationaliserar sig själv. Om jag skall förstå det här allmänt hållna svaret på det sättet att man väntar på förslag från förvaltningen, vad som kan privatiseras. Jag nämnde ett enda exempel, om finansutskottets ordförande kunde nämna ett enda exempel i den här gula boken på sådant som skall privatiseras, men inte något svar.

Jag pekar istället på finansmotion nr 67 där vi föreslår att man skall bolagisera verkstaden och motorfordonsbyrån, det har också föreslagits från regeringens sida, men det blir den här typen av "Runar Karlsson bolag", d.v.s. samhällsägda bolag. I motionen föreslår vi att verksamheten skall privatiseras. Är det någonting som kan passa i och med att regeringen och ltl Torbjörn Eliasson inte själv har något förslag?

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Ja, vi skall disktera det här i finansutskottet. Jag vill påminna om hur det var 2003, för fem år sedan. Då var vi också inne i en sådan situation att ekonomin pekade neråt och de många av lagtingsledamöterna var med också då. Vi hade samma diskussion och fick igång samma krismedvetande och började successivt arbeta på att minska på konsumtionsutgifterna. Det gjorde vi också. Om ni går tillbaka och tittar i statistiken, ser ni att man fick ett stopp på den här utvecklingen och t.o.m. en liten nedgång. Sedan blev det bättre tider och då hände det, som inte borde få hända, det började växa på nytt. Men nu måste vi ta i det.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Tack herr talman! Jag tycker det är positivt att ledamot Eliasson som representant för centern visar intresse för drogfrågorna. Den här tiden i fjol var det centern, om jag inte kommer fel ihåg, som stoppade tillsättandet av en parlamentarisk kommitté för att fortsättta med drogarbetet. Det var synd. Nu är det dags att ta upp den frågan igen.

Jag hoppas att utskottet särskilt tittar på, att man nu är beredd från socialbyråns sida att dra in en projektanställning som gäller ett stegvis-projekt i skolorna som är på god väg i Mariehamn men tydligen inte på resten av Åland. Det här är ett mycket bra program. Det ger kraft åt ungdomarna att själva säga ifrån och jag tycker att det är dåligt om man stoppar det nu när det är halvvägs.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Tack herr talman! Vi är alla överens om att vi måste ta i detta och det är bra att höra. Detaljerna tänker jag inte diskutera härifrån talarstolen idag. Jag har sagt vad jag tror att man kan göra och vi har två dagar kvar av debatten och kommer in på detaljdiskussionerna senare. Vi kommer att ta till oss allting till finansutskottet. Vi kommer att höra personer och sedan kommer vi med ett svar till er i vårt betänkande.

Ltl Barbro Sundback, replik:

Herr talman! Jag tycker att om man talar om hundar så är det lika mycket detaljnivå som man talar om eleverna i skolan. Jag önskar faktiskt att utskottet tar det här stegvisprojektet på allvar. Det hjälper inte hur mycket polis och hur mycket hundar vi har om inte ungdomarna har den kraften att de kan säga nej, när de blir erbjudna droger. Både ledamot Eliasson och ledamot Gun Carlson talade om nollvision. Hur har centern tänkt förverkliga den nollvisionen? Jag uppfattar att det är en center uppfattning om hur långt man skalldriva den här politiken.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! För det första måste ltl Barbro Sundback ha missförstått mig. Det här med hundar och ungdomar. Det är ungdomarna som är viktiga. Jag gav exempel på hur man kan göra någonting åt den här situationen. Jag tror inte att det är bara vi i centern, utan jag tror att det samtliga partier här som är överens om att vi borde ha en nollvision.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman! Man pratar gärna om att narkotikainförseln skall stoppas vid gränsen. Jag har jobbat med dessa frågor i kanske 20 år och jag hävdar bestämt att vi aldrig kommer att ha en möjlighet att kunna stoppa det här bredvid gränsen. Det är helt uteslutet. Då skall vi lägga en stor del av vår finansiering här till det. Vi kan förbättra lite med narkotikahundar men det finns en gräns när det inte fyller någon större funktion. Man behöver inte ta in narkotikan via gränsen. Man kan kasta det från båtarna, man kan stoppa det i kroppsihåligheter, det finns hur många sätt som helst som de finurliga killarna känner till att ta det förbi. Att stirra sig blind på att det bara är där åtgärderna skall sättas in, det tror jag inte på. Jag är förvånad över att det är främst det som diskuteras här. Det kan ha att göra med att tullen för närvarande har en begränsad tillgång till hundar. Det är en del i en strategi som jag omfattar.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Jag har stor respekt för ledamot Åke Mattssons erfarenhet. Jag besitter bara en liten promille av den erfarenheten som han har. I och med att vi är en ö så kanske det är lättare att skydda sig mot narkotikan än om vi var mitt inne i en kontinent. Jag tror att det går att göra mera. Jag tycker att vi skall göra allt. Men sedan måste det göras många andra insatser också. Jag började ju med att säga det. Det här är bara en.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Tack herr talman! Jo, det är olyckligt att det behöver gå så långt att många ungdomar som far illa. Jag har hävdat hela tiden att det här problemet har funnits och vi skulle ha kunnat stävja det lite tidigare. När jag pratar med föräldraföreningen och missbrukarna så tycker de att det inte har ändrat någonting. Det är bara en viss medvetenhet som har kommit fram nu. Det här problemet har legat latent här hela tiden. Det är bra att det har blivit uppdagat och att man tar itu med det. Det här kan vi inte åtgärda vid gränserna, det är jag helt övertygad om. Det här är betydligt kostsammare och man måste arbeta på otroligt många andra områden och det kommer också att kosta pengar om man skall stoppa det här längre fram. Framförallt måste vi ta hand om de ungdomar som har gått ner sig väldigt långt i missbruket. De som har suttit i fängelse och är väldigt sargade är också en motor som driver hela missbruket framåt. Stirrar vi oss blinda på och tror att vi stoppa det vid gränsen, misslyckas vi.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Tack herr talman! Ja, ltl Åke Mattsson jag nämnde också det i mitt anförande att det här kommer säkert att kosta pengar. Och även om det är svåra tider och lågkonjunktur och allt det här, så tycker jag ändå att det är en fråga som vi bör prioritera. Det måste få kosta lite pengar. Som jag sade tidigare, så tror jag ändå att förutsättningarna på ett litet koncentrerat område måste vara bättre. Man kan hålla bättre kontroll, nu talar jag inte bara om gränserna, utan över huvudtaget måste det vara lättare för oss att hålla kontroll på hur mycket det tas in och hur mycket det utnyttjas o.s.v., än om man bor på en stor kontinent. Jag tror att det finns möjligheter att åtgärda det här och det måste vi göra.

 

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag kan helt och hållet hålla med ltl Torbjörn Eliasson i diskussionen kring problemet med knark. Jag vill åter igen reflektera över det problemet med det liggande budgetförslaget. Ledamoten Eliasson kommer nu själv med förslag för åtgärder. I budgeten kan vi inte läsa det. Det tycker jag ytterligare visar sig när vi får ett replikskifte inom regeringen, att man börjar föra resonemang om vad som är den rätta vägen. Jag tror alltså, för att man skall få en vettig diskussion, precis det som ledamoten Eliasson efterlyser i sitt anförande, en budgetdiskussion som siktar framåt måste regeringspartierna visa via det budgetförslag som ligger vilken vägen är fram till det målet. Det tycker jag saknas. Hur ser ledamoten Eliasson på just den kritiken till budgeten?

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Allt står inte i budgeten. Vi fick också nyss ett uppdrag av lagtinget att finansutskottet skall titta på hur detaljerad en budget skall vara? Hur detaljerad skall en rambudget vara? Hur skall man utforma en resurs- och behovsplan? Det kommer vi att diskutera. Jag förutsätter att landskapsregeringsledamot Katrin Sjögren kommer att resonera runt det här när vi kommer in på detaljnivå. Vi kommer att få diskutera det vidare.

Ltl Johan Ehn, replik:

Herr talman! Jag inser också att det är den vägen vi måste vandra för att få den otroligt viktiga diskussionen om vad som är rätt väg framåt och vad vi tror på för att nå målen.

Det är väldigt lätt för oppositionen att ställa sig upp och säga att det är en jättebra budget när vi tittar på målen, men vi kan fortfarande inte gå in och diskutera medlen. Det har vi försökt göra här nu. Jag tycker också att det är bra på det sättet att ledamoten Eliasson från regeringspartierna kommer och presenterar medlen för att nå framåt. Men för att få ett sätt att arbeta på som vårt parlamentariska system kräver måste det här bli tydligare. Jag tror att utskottet nu också kan göra en insats beträffande det om vi fortfarande pratar former för budgeten. Vi får så jättesvårt att föra en diskussion som är framåtsyftande när vi saknar systematiken.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman! Nå, inte saknar vi helt systematiken. Det fungerar ju ungefär som det alltid har gjort. Det är klart att det går att göra förbättringar och vi kommer att diskutera det här i finansutskottet. Jag vet också att inom regeringen tänker man på samma sätt. Det är klart man förbättrar. Jag tror inte att det är någon regering som någonsin har lagt en budget som har varit komplett. Det finns alltid någonting som saknas eller kanske är lite för lite omskrivet. Tack!

Vtm Gun-Mari Lindholm:

Herr talman! Mitt anförande kommer jag att ägna åt finansmotion nr 1. Det vill säga, tillägg till allmän motivering, ekonomisk politik och budgetprocessen.

Oppositionen har efterlyst och visat på behovet av en resurs- och behovsplan. Den utlovades till våren 2008 för att då meddelas att den kommer i september 2008. Det kom den inte. När landskapsregeringens förslag till budget kom till lagtinget fanns ännu ingen resurs- och behovsplan. Oppositionens finansmotioner är skrivna utan vetskap om att en resurs- och behovsplan skulle komma.

Samma dag som finansmotionerna skulle lämnas in, måndagen den 10 november, antog landskapsregeringe en resurs- och behovsplan. Detta trots att det står på sidan fem i budgetförslaget ”att en plan inte överlämnas som en del av budgetförslaget”. Det verkar som om landskapsregeringens budgetförslag baserar sig på en annan ekonomisk situation och andra uppgifter än de faktiska uppgifterna som behovs- och resursplanen ger uttryck för. Det verkar faktiskt som att oppositionens medlemmar rör sig mera i verkligheten och har fler kontaktytor och därför en annan inblick i de ekonomiska realiteterna. I budgeten plussar LR på tjänster medan i resurs- och behovsplanen pläderar LR för personalavgångar, bl.a. ”Landskapsregeringen har som delmål att antalet anställd personal skall vara lägre vid slutet av mandatperioden än det var vid början.” . När 2009 års budget är antagen är halva mandatperioden slut! Det enda rätta skulle vara att LR skulle ta budgeten tillbaka och arbeta fram ett nytt förslag utgående från sina nya ambitioner. Då skulle intentionerna i resurs- och behovsplanen kunna börja verkställas inom 2009. Och då skulle lagtinget veta hur och när LR tänkt påbörja förändringsarbetet. Annars blir det här dokumentet intetsägande för budgeten för år 2009.

Budgetförslaget för 2009 visar att utgifterna stiger med 6,2 %. Detta har föranlett den samlade oppositionens agerande. Vi har samlat tankarna och gemensamt bl.a. skrivit finansmotion 1/2008-2009. I den visar vi på nödvändigheten av att få kontroll över driftsutgifterna genom att ett utgiftstak skall införas i en behovs- och resursplan. Vi har gått betydligt längre än att endast kartlägga de kommande pensioneringarna i förvaltningen. Vi talar om betydelsen av en prognos av arbetsmarknadens behov fram till 2020 som förstås skall matchas med uppgifter och pensionsavgångar. Vi vill även involvera privata sektorn, arbetsmarknadens organisationer, kommunerna, organisationerna för funktionshindrade och tredje sektorn. Det krävs en gemensam kraftansamling inom arbetsmarknadens område för att garantera Ålands fortsatta utveckling. Ett livskraftigt näringsliv och en effektiv offentlig sektor garanterar sysselsättningsgraden och därmed köpkraften. Vi anser dessutom det ytterst viktigt att LR redovisar behovet av utveckling av landskapets framtidsnäringar.

Utbildningen är ytterst viktig för en fungerande arbetsmarknad. Här har vi lyft sjöfartsutbildningen och pekar på sjöarbetsmarknadens behov. Under året som gått har flera inom området kunniga personer uttalat sin oro för den åländska sjöfartsutbildningen. Ingen inom LR tar tag i frågan. Här vill vi se ett samlat krafttag så att den åländska sjöfartsutbildningen blir den bästa i Östersjöområdet.

Ett stort och viktigt område, både vad beträffar ekonomiska värden såväl som miljömässiga värden, är Östersjön. Lagtinget antog under förra perioden ett miljöhandlingsprogram som är baserat på ett vattenvårdsprogram. Miljöhandlingsprogrammet innehöll kraftfulla och framåtsyftande åtgärder för en bättre vattenmiljö. I programmet sägs bl.a. att fosfor- och kvävehalterna skall minskas. För fiskodlingen skall de halveras fram till år 2011; för jordbruket minskas med 20 %. Man säger också att man skall komma med en landskapslag som skall stifta redan år 2008 för att genomföra fosfor- och kväveminskningen för fiskodlingen. För jordbruket står de explicit att man skall arbeta för marknadsmässig ekologisk odling.

Nu är det brått! Inget är gjort för 2008 och inget är skrivet för 2009 i detta angelägna ärende. En massa skrivningar om hållbar utveckling finns men de ensamma är betydelselösa om de inte får ett reellt innehåll. (TALMANNEN: Den rekommenderade tiden har gått till ända. Var så god.) Tack för det!  Med det här som inledning på debatten om oppositionens gemensamma finansmotion nr 1/2008-2009 önskar jag att finansutskottet nogsamt läser och sätter sig in i landskapsregeringens budgetförslag, vår finansmotion samt resurs- och behovsplanen. Finansutskottet har en grannlaga uppgift framför sig att reda ut alla diskrepanser. Det finns bra skrivningar och säkert goda ambitioner i landskapsregeringens förslag, men vi måste få det mer konkretiserat och tidsplanerat.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Det är väldigt bra att oppositionen och majoriteten har en så stor samsyn i behovet av ett utgiftstak. Behovet av att man anpassar ekonomin efter rådande konjunkturläge. Jag uppfattar att det som vicetalman Lindholm framförde, är precis i enlighet med det som vi själva har fört fram. Behovet är uppenbart och det är jättebra att det finns en stor samsyn. Det måste finnas ett litet missförstånd om att det skulle finnas något problem med tidsordningen, alltså att beskrivningen i budgeten inte skulle stämma överens med levererandet av resurs- och behovsplanen. Det som står i budgetförslaget är en sak. Eftersom världsekonomin ändras så mycket så ändrar vi inte i resurs- och behovsplanen som en del av budgeten. Det har vi inte heller gjort. Däremot har vi leveretat produkten som ett meddelande så att lagtinget kan diskutera den samtidigt med budgeten. Allt det här stämmer överens.

TALMANNEN: tiden är ute.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Vi kan bara konstatera att det blev fart på regeringen efter det, att man hade insett att den samlade oppositionen var inne för att kräva en resurs- och behovsplan. Där talade man också om en stramare budgethållning och att man behöver ha ett utgiftstak. Det är bra att vi har kommit så långt. Jag vill också passa på att säga nu att det här har hela tiden varit den politik som vi har fört från Obunden samlings sida. Det här är tydligen någonting nytt i alla fall från liberalernas sida. Den förra regeringen strandade på det att man inte då ville gå in för att minska den offentliga förvaltningen men man har tydligen ändrat på de tankarna. Vi får hoppas att det också blir konkretiserat. Det har vi ännu inte sett något tecken på ännu.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Jag är säker på att oppositionen, när man diskuterade för sin del behovet av en resurs- och behovsplan, har man också insett, med tanke på de intressanta och stora frågeställningar man själv nämner i motionen och som väl överensstämmer med det som vi presenterar, så har man också insett att det tar tid att göra noggranna analyser och prognoser. Nu är jag glad att vi har kunnat överträffa oppositionens vildaste förväntningar om resurs- och behovsplanen som väntade att man kunde presentera en sådan här plan i mars. Vi har överträffat det med fyra eller fem månader och redan nu kunnat leverera den till lagtinget.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Att man skulle ha överträffat någon, det vet jag inte, eftersom den var utlovad redan här under våren och sedan var den utlovad till september. Man kan lugnt säga, och det tycker jag att vi kan vara överens om att den är kraftigt försenad. Men nu finns den. Men det är så att det finns en diskrepans mellan skrivningarna i resurs- och behovsplanen och i budgeten. Det är det vi borde få se att den också har fått ett konkret innehåll i budgeten för 2009. Det är dags att man påbörjar det här nu. Halva mandatperioden är till ända när budgetåret 2009 är till ända. Vi ser inget förändringsarbete ännu i den här budgeten, tyvärr.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman! Jag vill fylla på det som min kollega Perämaa var inne på att tidpunkten när den här planen kom, är just nu. Jag tycker det ändå känns bra att den kom just nu, den är up to date t.o.m. i torsdags förra veckan kan man säga. Internationellt har läget förändrats även sedan dess. Det jag tänkte ta fasta på är det andra stycket om företagens villkor och arbetskraften. Det finns ett arbetskraftspolitiskt program, eller ett arbetskraftsprogram för AMS och det finns skäl om de signaler vi har fått inte stämmer, alltså att arbetslösheten skulle överstiga eller öka med mera än 0,2 procent, att vi måste revidera det programmet och ha vidare och tydligare åtgärder för att tillgodose det som står i den alldeles utomordentliga motionen. Jag tycker den är välskriven, nästan så att man tror att man kikat i meddelandet.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Ja, vem som har kikat på vad det kan man fråga sig. Man kan fråga sig vad kom först? Det som vi har tagit fasta på i den här motionen är att inte bara fokuserar på de pensionsavgångarna inom förvaltningen utan att det också sträcker sig över hela arbetsmarknaden. Det är viktigt. Det är här man skulle behöva satsa på någon person som kan det här med human resource. Vad är det man behöver, vad finns det för behov i framtiden? Idag känns det som om man plottrar på här och där i stället för att ta en kraftansamling runt de här frågorna för att veta vad vi behöver i framtiden på Åland.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman! Det är mycket viktigt att den här frågan får den privata sektorns läge. Vi har ett stort ansvar också över den via AMS. Ett av våra största problem som kommer oavsett konjunktur eller inte är generationsväxlingen p.g.a. pensioneringar och annat. Det är en stor utmaning för oss att se till att vi har arbetskraft och att vi också har företagare som tar över när de äldre företagarna går i pension, framförallt småföretag och familjeföretag. Det är helt viktiga synpunkter det här och när jag läste den här motionen tyckte jag att den var alldeles utomordentligt bra. Den lyfter många viktiga frågor som vi har under lupp och vi skall fortsätta att ha dem där.

Vtm Gun-Mari Lindholm, replik:

Herr talman! Om vi bortser ifrån vem som kom först med dessa goda idéer och vem som kom insåg behovet av resurs- och behovsplan, så tycker jag det är bra att vi är överens om att man skall penetrera de här frågorna. Jag hoppas verkligen att finansutskottet tittar på det här och att vi får se skrivningar från finansutskottet som är framåtsyftande på flera av de här områdena. Det saknar vi nu är arbetsmarknaden, det gäller utbildningen och framförallt Östersjön där vi inte har sett ett spår av det som man säger i miljöhandlingsprogrammet för 2008. Där är viktigt att man faktiskt kommer med de lagframställningarna som man har lovat annars kan man tro, åtminstone oppositionen, att det finns en förekommen anledning att man inte gör det. Det vill ni väl inte tro att vi skall ha ändå?

Ltl Camilla Gunell, replik:

Tack herr talman! Det har varit en spännande dag och en spännande debatt. Många har nämnt att det är en tidsanda som manar till besinning. Finanskris och klimathot överskuggar världsarenan. För mig och för många heter hoppet Barack Obama. Hans budskap om förändring, "change" är den nya given. Det är ett hopp för människors sociala rättigheter i ett av världens största länder om ökad fred och demokrati i världen. Det är också ett hopp om inbromsning när det gäller klimathotet. Nyliberalismens bubbla har spruckit och förespråkarna för den oreglerade marknadsekonomin är som det skrevs i en tidning, "de är så tysta så det dånar". Jag läste också någonstans, jag tror det var i Hufvudstadsbladets helgbilaga, att det är tur att nyliberalismens fader Friedman och Ronald Reagan har lämnat den här världen och likaså att Margret Thatcher idag är så gammal så att de inte behöver se vad det har ställt till med. Världen behöver förändring. Åland behöver också förändring. Att man nu besinnar sig inför en ny ekonomisk verklighet, kan leda fram till bra beslut. Kloka eftertankar och resurseffektiva lösningar. Det är viktigt när det blåser där ute att man sluter ledan här hemma. I riket kallar statsministern till gemensamma överläggningar med arbetsmarknadens parter för hur Finland skall ta sig igenom den här krisen. Det är, som vi har talat om , att skapa en gemensam strategi. Där man se på varandras olika roller, hur man delar ansvaret mellan landskapsregering, det offentlig, mellan näringslivet, löntagarnas organisationer d.v.s. fackföreningarna, kommunerna och tredje sektorn och tillsammans skapa en strategi för Ålands bästa. Det är en annan sak än det som lantrådet var inne på att åka runt på kommunrunda och prata om allmänna ting. Det här är en kraftansamling för att tillsammans ta sig vidare, med inte bara landskapet ensam ansvarig, utan ett delat ansvar mellan dessa. Vi skall komma ihåg att Åland var den enda region i Norden som hade en minus tillväxt för 2007. Jämför det med Finland som hade en tillväxt på 4,4 t.o.m. Grönland hade 2,7. Det är en allvarlig situation. Här måste man involvera också livet utanför förvaltningen.

Menar man allvar nu med det som står i resurs- och behovsplanen att man skall se över strukturerna? Då tycker jag att man inte frångå tre viktiga frågor, där man nu behöver få tydligare besked. Den ena handlar om kommunerna. Det är en kostnad enligt dagens landskapsandelssystem på 44 miljoner. Den andra handlar om gymnasieskolornas struktur 17 miljoner. Den tredje handlar om skärgårdstrafiken 15 miljoner utan investeringarna. Alla de här tre är idag dyra, ej flexibla strukturer som belastar ekonomin nu och framöver. Vad gäller kommunerna som var under debatt tidigare idag, kan vi läsa på radions hemsida att Kökars kommun är den mest skuldsatta i hela landet. Med en skuld per person om 10 000 euro. Här har också nämnts Finström och Geta. Det finns kommuner som det också går bra för. Men nog är det märkligt om man i Finland, Sverige och Danmark har genomfört stora kommunreformer. Nog är det konstigt om Åland som ändå är ett litet samhälle skulle bibehålla sina 16 kommuner på lång sikt. En reform som skulle effektivera det hela offentliga Åland som helhet, både landskap och kommuner är det gemensamma räkenskapsverket som den tidigare regeringen lanserade. Alltså ett gemensamt data- och ekonomihanteringssystem där man utbetalar alla offentliga löner och annan ekonomisk hantering. Det här är ett förslag som man behöver ta på allvar och fundera kring om man inte kunde komma framåt med. Det skulle spara betydligt mycket av löneräknande både inom landskap, kommun, ÅHS, gymnasieskola o.s.v.

Vi måste tänka att målet med en kommunreform eller en kommunstruktur måste vara att ge den bästa möjliga service som finns till medborgarna. En service som är kompetent och som är likvärdig. Jag tror det är viktigt när man talar om att det skall komma underifrån, att man har ett medborgarperspektiv, att det är medborgaren som ställs i centrum. Det är dens servicebehov man utgår ifrån inte kommunpolitikernas eller kommundirektörerna syn i den här frågan. Jag tror att en kommunförändring på Åland faktiskt för medborgaren skulle innebära en strukturförbättring.

Gymnasieskolan, som sagt 17 miljoner idag. Ingenting har förändrats sedan den här frågan var uppe 2007. Kostnaderna ökar fortfarande. Elevunderlaget minskar och kvaliteten lider. Den reform om Ålands gymnasieskola som var under debatt 2007 den skulle passa som hand i handske i regeringens resonemang kring strukturförändring.

Sedan var det skärgårdstrafiken som närmar sig 15 miljoner i drift. I resurs- och behovsplanen finns en mening som är svår att förstå. Det står så här: "Sjötrafiken skall erbjuda en god service för hela skärgården samt förbättra och ta bort färjetrafik för att minska driftskostnaderna." Alltså skall den förbättras eller skall man ta bort färjtrafik? Kanske ledamot Perämaa kan förtydliga det här? När det gäller flygtrafiken då vill man att miljövänligt bränsle skall användas, men skärgårdsfärjorna då? Där vet vi att kostnaderna ökar ju mer oljepriset går upp. Det är inte en hållbar utveckling. Varken ekonomiskt eller miljömässigt. Jag tror att vi måste tänka nytt vad gäller skärgårdstrafiken. Den här modellen vi har nu med de färjor vi har, är en struktur där färjorna alltid är för små på sommaren och alltid går med liten beläggning på vintern. Jag tror vi behöver tänka nytt och jag tror vi behöver åka ut i världen för att hitta modellen. Man kan inte gå ner till trafikavdelning och fråga efter visionerna. Man måste gå och söka dem någon annanstans. Här behöver vi, för en hållbar utveckling, också våga tänka nya tankar om vi skall få till stånd förändring också här.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman! Vi kom till den här frågan om kommunsammanslagning och igen är det ett socialdemokratiskt mantra, vill jag påstå, att vi måste slå ihop de åländska kommunerna och det kommer uppifrån på det här sättet. Nu kom det ändå ett inspel om att det borde komma nerifrån. Det har jag sagt och jag har ingenting emot om det så sker. Det märkliga är att det inte finns något exempel som exemplifierar som det goda föredömet där kommunsammanslagningar har skett och den enskilda har fått det bättre. Däremot hör man nästan dagligen i nyheterna både öster ifrån och väster ifrån hur dåligt det här blivit efter kommunsammanslagningen. Hur orättvist det har blivit. Jag undrar om man kan man spara om man vill ha det lika bra för kommuninnevånarna över hela Åland med en socialdemokratisk modell och med de uppgiftsbaserade kostnaderna som grund som kommunerna har idag? Jag tycker att det finns skäl för ledamot Gunell att ge ett exempel på någonstans där det har blivit så.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Jag måste säga att det är konstigt om man i övriga nordiska länder ändå har kommit fram till att större kommuner kan erbjuda sina medborgare bättre service, större kompetens och en service som finns nära medborgarna. Jag är inte heller rädd för att fråga vad de tycker. Alltså fråga i en folkomröstning kring en förändrad kommunstruktur. De röster vi oftast hör är kommunpolitiker eller kommundirektörer i den här frågan. Där kanske det finns av förståeliga skäl en mindre vilja att sätta igång en sådan här reform.

Landskapsregeringsledamoten Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman! Det låter precis som det mantra jag talade om . Man säger att det har blivit bättre när man har gjort det uppifrån i andra kommuner och det går inte att nämna ett enda exempel Däremot kan man bara läsa nyheter varifrån som helst hur dåligt det har blivit med de stora centra. Folkomröstningen har vi redan en gång avklarat här. Ledamoten Barbro Sundback var inne på den. Den har redan varit för socialdemokraterna. Gick det bra tycker ni?

Ltl Camilla Gunell, replik:

Bästa ledamot Mattsson! Det var så i valet att vi föreslog många reformer som medborgarna inte hade hunnit med. Vi föreslog inte en kommunreform för att det var populärt utan för att ansåg att det var nödvändigt. Vi föreslog inte heller skolreform för att det var populärt utan för att det var nödvändigt. Vi föreslår nu också ett nytt tankesätt vad gäller skärgårdstrafiken. Kanske det inte heller är så populärt men det är också nödvändigt. Är det bra nu ledamot Mattsson som det är idag? Är situationen bra för Geta för Finström för Kökar som har den största skuldbördan per invånare i hela Finland? Är det bra det?

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! I frånvaro av trafikministern som är sjukskriven skall jag försöka svara på de frågorna som gäller trafik också. Skrivningen om att förkorta och ta bort färjpasset är helt enkelt kopplat till det vi säger i budgeten om att vi går vidare med vajerfärjeprojektet i Jurmo. Vi förkortar det, vilket medför lägre driftskostnader. Bäröprojektet går vidare med kortare färjpass och lägre driftskostnader. Vi vill presentera ett beslutsunderlag för lagtinget under nästa år om tunneln. Det kommer att innebära att ett färjpass tas bort helt och hållet med lägre driftskostnader. Detsamma gäller planerna på en bro Prästö-Töftö. Ibland försvinner färjpassen och ibland blir de kortare. Så enkelt är det. Alla investeringar skall leda till lägre driftskostnader. Det tror jag att vi borde kunna vara eniga om. Vad gäller miljövänligare drift av skärgårdsfärjor i framtiden ligger vi steget före. Vid diskussioner med trafikministern förbereder vi att ha en genomgång, åtminstone i landskapsregeringen hur och i vilket sammanhang vi skall presentera våra planer. Jag återkommer.

TALMANNEN: tiden är ute.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Herr talman! Det som landskapsregeringsledamot Mats Perämaa diskuterar är ett framtidsperspektiv. Alla åtgärder är inte på plats nu, utan det är någonting som kommer med tiden. Den här skrivningen gäller den för framtiden eller gäller den nu? Jag har förstått det så att man till skärgårdskommunerna redan nu har fått ett förslag med nedskärningar vad gäller färjeturerna.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik:

Herr talman! Det torde finnas ett utkast till vissa inbesparingar men det är någonting helt annat än att ta bort färjeturer och förkorta dem. Inriktningen på investeringar för att spara driftskostnader är förstås på lång sikt. Det tar flera år att genomföra det som vi skriver. Det jag tänkte säga om miljövänligare drift är att vi förbereder en genomgång åtminstone i landskapsregeringen och kanske i en större krets med experters hjälp för att diskutera hur en framtida miljövänligare skärgårdsfärjeflotta skulle se ut. Vilka är alternativen för miljövänligare bränsle? Vi har inte kunskapen om det. I dagsläget är det svårt att svara på det och jag är helt hundra procent säker på att inte ens socialdemokraterna under sin kongress hade svaret på de frågorna. Vi har i varje fall satt igång arbetet.

Ltl Camilla Gunell, replik:

Ja, det är väldigt bra att det diskuteras nu. Som sagt färjetrafiken just nu är inte hållbar, varken ekonomiskt eller ekologiskt. Det kan vi vara eniga om. Därför krävs det att det kommer ett resonemang kring detta. Det som står här är bara att miljövänligare bränslen blir viktigare. Det är väldigt svårt att läsa ut vad landskapsregeringen har för ambitioner i den här frågan på basen av den skrivningen. Men jag tackar för de förtydliganden som har kommit.

TALMANNEN: Replikskiftena är därmed avslutade.

Diskussionen om dessa ärenden avbryts nu och diskussionen återupptas vid lagtingets nästa plenum och inleds då av ledamoten Johan Ehn.

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

Republikens presidents framställning om godkännande av överenskommelsen med Australien om social trygghet och med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i överenskommelsen som hör till området för lagstiftningen. (RP 1/2008-2009).

 

Republikens presidents framställning om bifall till utkast till förordning om sättande i kraft av protokollet om register över utsläpp och överföringar av föroreningar. (RP 2/2008-2009).

Ärendena kommer att upptas till behandling vid plenum måndagen den 17 november.

 

Lagtingets nästa plenum hålls torsdagen den 13 november 2008, kl. 09.30.

Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 17.10.)

 

Originalfil