Plenum den 17 september 2003 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den  17 september 2003 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Sjölund). Ltl Sjölund infann sig efter uppropet.

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 18/2002-2003 angående ändringar i körkorts- och vägtrafiklagstiftningen. (FR nr 22/2002-2003).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 22.9. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående förslag till andra tilläggsbudget för år 2003. (FR nr 28/2002-2003).

 

Beslut om remiss till finansutskottet är tidigare fattat. Ärendet är bordlagt den 15.9.2003. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Häggblom:

Fru talman!

Jag hade förväntat mig en inbesparingstilläggsbudget, men så är inte fallet utan det är tvärtom nya utgifter. Jag reagerar på momentet Ålands vårdinstitut att man inte har koll på kostnadsutvecklingen där utan det bara far iväg under löpande budgetår med en stor summa. Det här är kostnader som man borde ha kunnat beräkna redan vid årets ingång, så jag tror att landskapsstyrelsen överhuvudtaget inte har någon koll här.

 

Jag kan bara konstatera att varken finansministern eller lantrådet är på plats, så i och för sig borde jag begära bordläggning igen av ärendet. Det visar på den nonchalans mot detta lagting som ofta finns och som är beklämmande. Det är så när man inte bryr sig om parlamentet och inte bryr sig om överhuvudtaget vad som sägs från de folkvalda utan man kan allting bäst själv.

 

När det gäller främjande av fiskerinäringen är det också ett tilläggsanslag på 70.000 euro, pengar som man nu går in med och kommer att vara med i ett system för kontroll som kostar 841.000 euro. Det här är kostnader som kommer att föras från landskapet, typiskt den nya självstyrelsepolitiska som Ålands landskapsstyrelse har gått in för, med närvarande ministrarna Runar Karlsson och Sune Eriksson. Man tycker att det viktiga är en integrering med det övriga landet. Så står det i motiveringen. Det är så vår självstyrelse alltmer uppbyggs med nu sittande landskapsstyrelse med liberaler och center. De här pengarna kommer att föras bort i stället för att bygga upp och sätta ett kontrollprogram ut i skärgården så att vi får en befolkning som bor där. Men nu blir säkert det här programmet i Finland och vi vet vilka problem det innebär.

 

Under Ålands fiskodling är det fråga om byggande av ett recirkuleringssystem. Där visar det sig att landskapsstyrelsen absolut inte har någon kontroll på det. Man har här varit ganska ärlig i sin motivering. Man säger: ”De tidigare kostnadsberäkningarna över byggande av systemet var schematiska. Efter att de tekniska riktningarna blivit klara har man även mer exakta kostnader.”

Då visar det sig att på ett projekt på 1,1 miljon har man räknat fel på 480.000 euro! Det visar att man inte har någon kontroll överhuvudtaget på ekonomin i Ålands landskapsstyrelse. Det är vill inte att undra på att det håller på och barkar till skogs med hela den åländska ekonomin! Är det så här skall man väl inte ta upp det i tilläggsbudget utan det är i så fall i ordinarie budget. Hur skall man få någon ekonomisk uppföljning i förvaltningen när man kommer med sådana här förslag!

 

Vi vet från landskapsrevisorernas berättelse hur allvarliga deras anmärkningar var, men det här visar att man inte tar till sig någonting överhuvudtaget av någon kritik utan man är självgod och fortsätter med det här systemet.

 

Samma är det med sjötrafiken. Där har man ett tilläggsanslag på 925.000 euro. Man har haft mögel och fuktskador på Gudingen som kostar 310.000 euro. Man har tre-fyra besättningar på båtarna; man borde väl i något skede ha uppmärksammat att skadorna är på gång så att dessa kostnader aldrig skulle ha uppstått.

 

Det här visar att trovärdigheten hos företrädarna för landskapet Åland när man diskuterar sjöfarten inte finns. Man kräver av finska regeringen, man kräver av rikspolitikerna att sjöfartsfrågorna skall tas upp och man begär mer pengar, men det blir aldrig någon ändring så länge landskapsstyrelsen tror att de själva är världens bästa redare. Att hålla på och vara redare och anse att den åländska sjöfarten inte kan klara skärgårdstrafiken – det är det landskapsstyrelsen menar! Man har nu tagit bort driftsentreprenad på Grisslan, man avser inte att privatisera. Liberaler och center anser att det är dom som kan sköta sjöfarten på Åland bäst. Nå, vad har man sen för tro att den privata sjöfarten, hur skall den klara sig när man från politiskt håll anser att man skall sköta allt själva!

 

Det är intressant att finansutskottets ordförande Sjölund sitter och hånflinar åt mig. Det är den aktning man har som folkvald i Ålands lagting i dag av center och liberaler: de sitter och hånskrattar åt dem som står i talarstolen. Det är sådana som skall företräda Åland och höra på de motiveringar man har. Vi har en skärgårdstrafik som kostar 90 miljoner gamla mark i året. Skärgårdstrafiken kostar 40.000 mark per person och skärgårdsbo. Är detta försvarbart? Jag anser inte att det är försvarbart till kostnaderna. Skärgårdsborna skall ha en god trafik, men jag anser att landskapet inte kan bedriva sjöfart i dag på bästa sätt. Tilläggsbudgeten visar att man inte kan göra det. Nu går man in för att landskapet sköter allting själva, man tar bort alla privata initiativ. Jag har sagt hela tiden att vill vi ha skärgården levande måste man låta skärgårdsborna sköta trafiken och uppmuntra det, också våra redare. Jag tror att småtonnageredarna skulle kunna sköta skärgårdstrafiken mycket billigare och till en lägre kostnad så att vi också skulle ha pengar över till annat i fortsättningen. Det är bra att landskapsstyrelsen nu har insett det som vi obundna har motionerat om att Marsundsbron skulle kunna vara kvar. Det är ingen anledning att riva den under en högkonjunktur på byggnadssidan. Nu har också landskapsstyrelsen kommit till den insikten och tar bort anslaget. Jag hoppas att de som då hånade dem som motionerade också stiger upp i talarstolen och säger att de hade fel den gången, att det kanske inte var så dumma motioner och att man nu sparar 200.000.

 

Jag saknar också inbesparingar i Ålands radio eftersom man inte sänder mera utan landskapsstyrelsen har också fått landskapsradion att tystna beträffande det politiska. Det är vindarna från den gamla Sovjettiden som också dyker upp till den delen.

(Från salen:nu får han väl sluta!)

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill bara kommentera två saker av ltl Häggbloms uttalanden. När det gäller främjande av fiskerinäringen tror jag inte att ltl Häggblom har läst det till slut. Det står att ett alternativ med eget uppföljningssystem skulle med stor sannolikhet inneböra större kostnader. Ltl Häggblom talar om att man borde sköta det här själv, alltså lika med att vi skulle höja konsumtionsutgifterna ytterligare. Det är innebörden av ltl Häggbloms förslag.

 

Beträffande recirkulationssystemet vid Guttorp finns det också på inkomstsidan 480.000 mark. De pengar som lagtinget har anslagit för det här projektet finns och räcker till. Vi vill vara ärliga och redovisa vad det slutligen kostar men också hur det finansieras: med mål 2-medel som kommer på inkomstsidan. Men stirrar man sig bara blind på det som står på utkomstsidan blir det förstås snett. Jag anser att det här är en väsentlig miljösatsning som borde göras, även om den blev lite dyrare, kanske inte så lite heller, än beräknat. Då måste man ställa sig frågan: vilket bygge blir billigare än beräknat i dag? – alla har blivit dyrare. Landskapsstyrelsen har avstått från att bygga en hel massa på grund av de har blivit dyrare.

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Jag börjar landskapsstyrelseledamoten Eriksson slutade. Beträffande Guttorp är det ett bygge som kostade 1,1 miljon euro och man hade felberäknat med 480.000 euro. Inte får kommunerna några extra anslag från Ålands landskapsstyrelse heller när byggnadskostnaderna har stigit, kanske med 10 procent, men för landskapsstyrelsen går det lätt att säga, nå, inte är det några byggnader som håller! Om man har räknat så här fruktansvärt fel hör det väl till en ordinarie budget i så fall och inte till en tilläggsbudget. Hur skall man få kommunerna, hur skall man få övre förvaltning att fungera när man har sådana här fruktansvärda felberäkningar! Också EU måste väl börja fundera om man tänker börja betala för sådant här, där brukar man vara lite noggrannare i varje fall – ibland.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman! Ltl Häggblom sade i sitt anförande att landskapsstyrelsen inte har någon kontroll på ekonomin. Det är just för att vi har kontroll på ekonomin som vi redovisar på det här sättet vad det verkligen kostar och hur vi har tänkt lösa det. Det skall medges att beräkningarna inte stämde, men det betyder inte att det blir några merutgifter för landskapet egentligen för de pengar som lagtinget har anslagit räcker för landskapets del.

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Det handlar om merutgifter för samhället, så ärliga skall vi väl vara. När det gäller sådana här felberäkningar finns det en möjlighet att man stoppar projektet och väntar till ordinarie budget. Min fråga var: Hur skall man kunna få en förvaltning att fungera när man gör så här? Det är en signal till alla, ja, men, det här är okej, vi för upp det till landskapsstyrelsen och de gör en tilläggsbudget! Det gör också att man kanske beräknar fel från början; då sätter man det i ett system. Det är det landskapsstyrelsen som ansvarig för ekonomin borde sätta stopp för, för om inte någon gör det, hur skall små kommuner och andra göra det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Det var ett känslosamt anförande från ltl Häggblom. Bl.a. tog han sig före att tolka folks leenden. Han påstod att han var utsatt för hånleenden. Det måste vara väldigt svårt att påvisa någonting sådant, så det var inget argument överhuvudtaget. Att det måste vara tillåtet för ledamöter här i kammaren att ha miner för sig, att man kan vara mer eller mindre glad, kan också bero på argumenten som sådana!

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Jag vet inte vad sakinnehållet i den repliken var! Jag sade att jag reagerade på finansutskottets ordförande, inte mot ltl Svensson eftersom jag vet att han inte sitter i en maktställning inom liberalerna eller i finansutskottet.

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Jag menar att det var minst lika mycket sakinnehåll i mitt anförande som när ltl Häggblom påstod att han var utsatt för hånleenden och liknande.

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Av den replik som jag fick av landskapsstyrelseledamoten Eriksson framgick det att det fanns substans i mitt inlägg, vilket ltl Svensson bör kolla upp i stenografiska protokollet så att han uppfattar vad jag sade.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Häggblom nämnde skärgårdstrafiken och hade åsikter om att skärgårdstrafiken var dyr och att vi borde privatisera för att få ner kostnaderna. Det där kan man ha olika åsikter om. Skärgårdstrafiken kostar en del, men faktum är att en förutsättning för att hålla skärgården levande är en bra skärgårdstrafik. Det hoppas jag också ltl Häggblom tycker. För övrigt skulle jag vara intresserad av att veta var nivån för ltl Häggblom är för trafiken i euro räknat. Ju mindre pengar man har desto mindre trafik blir det i praktiken oberoende om man har den i egen regi eller privat. Huruvida det är billigare att köra privat har vi olika åsikter om och det finns väl både och kan man väl säga. Vad är det som styr skärgårdstrafikens kostnader? Det är arbetstidslagen som gör det; den gäller både för privat och offentlig sektor. Det är också avtalen med sjöfacken som reglerar den, det är också samma kostnader och bränslekostnader är också samma. De stora bitarna är alltså desamma, så jag tror inte att det är desto större skillnad. Vad det har för regionalpolitisk betydelse att privatisera kan man bara sia om, men det kan i och för sig vara förödande för skärgården.

 

När det gäller tilläggskostnaderna som finns i budgeten kan man inte se dem som rena driftsökningar utan det beror på oförutsedda kostnader på grund av den hårda isvintern; det var stora haverier och det kan varken vi eller privata redare rå för. Alla som har varit med och sanerat en vattenskada vet hur omfattande en sådan kan vara utan att man märker det.

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Vi fick ett klart svar: landskapsstyrelsen har inte gjort någon beräkning som staten i både Finland och Sverige har gjort. Där har man satt färjtrafiken på skilda bolag och man utsätter dem för konkurrens. Landskapsstyrelsen kan göra jämförelser med de linfärjor man har bjudit ut och kontrollera dem med landskapsstyrelsens. De är hälften billigare, det har trafikministern Runar Karlssons själv sagt. Stämmer inte de uppgifterna längre? Jag förstår inte varför man inte gör en beräkning och begär in offerter på totalentreprenad på skärgårdstrafiken för att vi skall kunna hålla den i fortsättningen på en nivå som skärgårdsborna anser att är tillräcklig. Jag undrar också varför landskapsstyrelsen inte kan ta till sig de anställdas förslag till inbesparingar när man har gjort förslag både från trafikavdelningen och från de anställda på Föglölinjen att spara in en miljon gammal mark per år, och det har landskapsstyrelsen i plenum sagt nej till.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det där senaste känner jag inte till. Ltl Häggblom jämför här med beräkningar i Sverige och Finland. Det är inte så att man har gjort beräkningar där och konstaterat att det är billigare att privatisera utan man har helt enkelt konkurrensutsatt den egna verksamheten, med de konsekvenser det kan få. Det betyder i praktiken att är inte den egna verksamheten konkurrenskraftig måste man permittera folket, avveckla det egna bolaget. Det har hänt både i Sverige och Finland, man har helt enkelt avvecklat den egna verksamheten i de fall där man inte har varit konkurrenskraftiga. Det betyder i vårt fall, om vi inte skulle vara konkurrenskraftiga i första omgången, att vi måste skrota hela vår egen verksamhet. Vad som skulle hända nästa gång man bjuder ut det när det inte fanns någon offentlig sektor som kunde konkurrera kan man bara sia om. Det är en stor risktagning man gör, men det är klart att man skall sätta sig ner och fundera vad vi kan göra. Vi måste ändå tänka på de regionalpolitiska aspekterna: vad händer för skärgården om det här skulle privatiseras? Vi måste beakta också det.

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Här framkommer det att man inte vågar konkurrensutsätta, för man är rädd för att man inte är konkurrenskraftig. Här tycker jag att kommande landskapsstyrelse bör tänka om. Om man tänker på regionen i framtiden tror jag det viktigaste är att skärgårdsborna själva sköter trafiken med nya småtonnageredare som skulle kunna uppkomma och som skulle kunna skapa framtida jobb på Åland. Se på Danmark som exempel på småtonnage! Vi har ett problem för att få en förnyelse i småtonnaget på Åland i dag, men det går inte så länge man är stelbent som landskapsstyrelsen i dag, utan tänk på regionen i skärgården före man gör något annat; då vågar man också konkurrensutsätta – men svaret är att vi har för svaga politiker i dag och det är tyvärr problemet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Först vill jag tacka ltl Häggblom för att han oroar sig för skärgårdsbornas trafik. Det är någonting helt nytt och det är synd att han skall sluta i lagtinget. Det andra är att han kommer med kostnadsberäkningar där man beräknar skärgårdstrafiken enbart per skärgårdsbo. Det tycker jag är en helt felaktig jämförelse. Skärgårdstrafiken är till för skärgårdsborna, men den är också till för många andra. Tar man skärgårdstrafiken i sin helhet är det fråga om miljontals passagerare per år som man transporterar.

 

När det gäller kostnaderna för färjorna är det förstås beklagligt att det kommer tillläggskostnad på grund av haverier. Då försöker ltl Häggblom framhålla att landskapsstyrelsen inte är den bästa redaren utan man borde driva det privat. Visst är det tråkigt när det kommer tilläggskostnader, men den största tilläggskostnaden i skärgårdstrafiken kommer från en färja som har drivits i privat regi och då är det konstigt att man inte har gjort den upptäckten tidigare att färjan var i så dåligt skick, utan nu när landskapet övertar den kommer kostnaden. Jag skulle inte säga att det är någon undergörare att privatisera skärgårdstrafiken om man vill ha ner underhållskostnaden.

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Det viktigaste är att man skulle komma till insikt om att det är fråga om totalentreprenader. Då vet man varje år vad man betalar, då behövere man inte bry sig om haverier och sådant. Det är redarnas ansvar, precis som för vilken redare som helst i världen som befraktar. Man får betalt för frakten, man får inte betalt för något extra och då vet man också budgetmässigt, då kommer det inte några tilläggsbudgeter som i det här fallet klassen 1 miljon euro. Det skulle förenkla och också göra skärgårdstrafiken billigare så att man kunde använda pengar även till annat. Ju högre summor som skärgårdstrafiken kostat desto fler skärgårdsbor har flyttat från skärgården under de senaste 25-30 åren. Det finns en retorik som säger att minskar vi på summorna till skärgårdstrafiken ökar skärgårdsbefolkningen.

 

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Det är en rolig matematik som ltl Häggblom för att det skulle öka. Det är klart att slipper ingen därifrån finns det väl en viss förökning! När det gäller kostnaden för skärgårdstrafiken för  entrepenander och i landskapets regi har det visat sig med Grisslan att när det går i landskapets regi går kostnaderna till drift och underhåll av färjorna, men under de olika driftsentreprenaderna går det nästan lika stora kostnader ut till rättegångskostnader, energi på stridigheter – det är ingenting att rekommendera. Det är bättre att man lägger ned de pengarna på trafik och energi för att få bra turlistor än att man lägger ner energi på juridiska svängningar i domstolar.

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Jag får tacka ltl Sjöstrand för att han erkände att landskapsstyrelsen inte har klarat av det här. Man har inte haft ordentliga kontrakt. Är det det som man är rädd för? Med all upphandling skall det vara klara besked från början hur man går ut. Där har jag hela tiden kritiserat. Om ltl Sjöstrand har missat det, så har inte varit närvarande vid plenum. Det är inte första gången jag tar upp det här. Jag har hållit på med det ”varteviga” år här i lagtinget att någonting måste göras åt det. Ltl Sjöstrand har uppenbarligen inte hört på. Men ordnar man det här med totalentreprenader, som man gör både väster om oss och öster om oss, i hela EU-området i dag. Det är bara vi som håller på och fortsätter med socialisering under ledning av liberalerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl A-M Pehrsson:

Fru talman!

Jag skulle vilja blanda mig i diskussionen lite när det gäller Guttorps fiskodling och satsningarna där och det som ltl Häggblom sade om att landskapsstyrelsen har förfarit slarvigt när det gäller de ekonomiska uträkningarna. Eftersom jag har fått en del information just när det gäller det här projektet vet jag också att om man inte skulle ha tagit det här beslutet nu i landskapsstyrelsen skulle projektet ha blivit ännu dyrare eftersom offerterna inte då längre skulle stå fast utan det skulle komma till, som man säger, ett vintertillägg på runt 20 procent och det skulle göra att projektet skulle bli betydligt mycket dyrare, om man skulle ha skjutit fram det till ordinarie budget, som ltl Bert Häggblom sade.

 

Eftersom ltl Häggblom också pratade om kommunernas osäkerhet på grund av landskapsstyrelsens ekonomiska politik skulle jag vilja påpeka att när det gäller Guttorp fiskodling är vi i alla fall i Sunds kommun mycket glada över satsningen. Det är en regional satsning och det är flera arbetsplatser som blir bevarade i Sund på det här sättet. Vi har inte för många arbetsplatser där och varenda en är väldigt viktig. Inte minst är det också en miljösatsning som vi är tacksamma för. Det betyder mycket för vattenmiljön här på Åland och i Sund, så jag tycker att det på alla sätt är en mycket tacknämlig satsning. Den skulle, som sagt, ha blivit dyrare om man hade väntat längre.

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Jag hoppas också att ltl Pehrsson är införstådd med att det finns planer på att föra vattenlaboratoriet till Mariehamn, så att hon är aktsam i sin vidare politiska verksamhet och ser till att inte något sådant sker. Min kritik gick inte mot Guttorp som sådan utan mot landskapsstyrelsens sätt att inte hålla koll på kostnaderna, att det kan braka iväg som det gjorde här med 480.000. Jag sade att när kommunerna har problem får man inte tilläggsbidrag från landskapsstyrelsen om skolor, daghem, åldringshem blir dyrare – och vilket är viktigare? Jag anser att det är viktigare att se till att det fungerar i vårt samhälle än sådant här när det gäller prioriteringar. Jag tycker att man skall vara mera likställda till den delen. Där tror jag att landskapsstyrelsen har ett problem i sin ekonomi i dag, vilket revisorerna också har påpekat.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Det är säkert viktigt och bra att oppositionen och ltl Bert Häggblom håller reda på landskapsstyrelsen. Men projektet skulle som sagt ha blivit mycket dyrare och därför tog landskapsstyrelsen de här besluten.

 

Ltl Häggblom: Avstår.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl J-E Mattsson:

Fru talman!

Med anledning av det som ltl Häggblom sade i sitt anförande tidigare måste jag komma med ett förtydligande. Obunden Samling såväl som socialdemokraterna har inkommit med finansmotioner om att man inte skall riva Marsundsbron. Båda gånger har motionerna förkastats med hänvisning till att det i byggnadslovet för den nya Marsundsbron stipuleras att den gamla skall rivas. Då tycker jag att det är lite märkligt att i dagens läge kritisera det förkastandet när man med facit i hand kan konstatera att det kom in bara ett anbud. Det som Obunden Samling skrev i sin senaste motion stämmer, dvs. att det inte var lämplig tidpunkt att riva bron just nu. Men det är alltid lätt att med facit hand säga att vi hade rätt. Men hur skulle det ha varit om vi hade fått in ett anbud och pengarna hade räckt till. Skulle Obunden Samling då också ha föreslagit att anslaget skulle ha utgått och att bron inte skulle rivas?

(Från salen:ja)

 

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Jag vill också ltl J-E Mattsson för att han äntligen erkänner att man inte skall riva bron. Man kan också ansöka om tillstånd att få ha bron kvar. Det bör väl landskapsstyrelsen göra nu, för det var det som ltl J-E Mattsson har kritiserat i samband med motionerna, dvs. att det här kunde man inte komma med därför att miljöprövningsnämnden har ställt kravet att den gamla bron skall rivas. Det finns alltid möjlighet att begära omprövning av det. Uppenbarligen måste landskapsstyrelsen göra det nu eller menar man att när man inte tänker göra det så behöver man inte göra någonting! Det är en följdverkan av beslutet. Det är bara bra att det blir så. Jag hoppas också att bron blir kvar så att man kan utnyttja den ur turistisk synpunkt och använda pengarna till mycket mer nyttiga ändamål inom åldringsvården, hälso- och sjukvården.

 

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag delar inte ltl Häggbloms åsikt att bron skall vara kvar eftersom tillståndetet gäller till år 2008. Alternativet är väl att vi får riva den nya bron eftersom någon måste bort! När det gäller brons användning måste jag uppmärksamgöra ltl Häggblom på att det är en ansvarsfråga för landskapsstyrelsen att ha en sådan byggnad med säkerhetsföljder och –aspekter samt även ett ganska stort underhåll för att den skall hållas kvar. Det skall väl också finansieras under ganska lång tid framöver, förmodar jag, tills den en dag i alla fall måste rivas. Jag tycker att det skulle vara intressant om ltl Häggblom har någon uträkning om vad det underhållet skulle kosta och vem som skall stå för det. Det är kanske Hammarlands kommun?

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Landskapsstyrelsen kommer med ett förslag där man inte tänker riva bron. Det är landskapsstyrelsens skyldighet att se till att man har tillstånden i skick. Beträffande underhållet är det landskapsstyrelsen som svarar för det. Vill man satsa på turistnäringar är det billigt om man redan har en färdig bro; underhållet är inte så stort i förhållande till den nytta man kan få, om man är för att vi skall ha en bra turistnäring och anser att de nytta av den. Förstår jag ltl J-E Mattsson rätt vidhåller han att bron skall rivas så fort som möjligt. Man vill alltså inte ha en säker cykel- och gångväg. Det är många som stannar på broarna runtom i landskapet och har man en möjlighet att ha den kvar tycker jag att det skall blis å.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Säker gång- och cykelväg är definitivt en utopi eftersom den nya bron redan innehåller cykelbanor som ger en säker gång- och cykeltrafik över bron. Skulle man leda den till gamla bron skulle man dessutom få korsande gång- och cykeltrafik på båda sidor, och det kan jag inte se att skulle vara till någon nytta. Det är också skäl att säga att efter att vägbygget och brobygget har utförts har det skett vägförrättning och markägandet i det här förhållandet är klart växlat, så landskapsstyrelsen äger inte det vägområde som den fastställda vägplanen förutsätter där den gamla bron står utan den står på det som Hammarlands kommun disponerar nyttjanderätten och bestämmanderätten över.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

När det gäller Marsundsbron är det riktigt som här har sagts att vi har motionerat om att man inte skulle ha någon särdeles brådska och riva ner den. Som vi vet allihopa inkluderar miljötillstånden möjligheten att inte behöva riva Marsundsbron före 2008. Dessutom är det så – jag upprepar det en gång till – att landskapets ekonomi är inte i ett sådant skick att vi nu behöver sätta miljoner på att riva Marsundsbron. Vi har massor av viktigare uppgifter att fokusera på och sätta våra pengar på om vi skall sätta landskapets ekonomi i skick. Låt oss nu stöda landskapsstyrelsen den här gången när man för en gångs skull är inne på en sund linje!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag håller helt och fullt med ltl Wiklöf att bedömningen just nu är att det inte är lämpligt att riva Marsundsbron därför att det kostar för mycket och det är sunt att man lyfter ut anslaget tillfälligt, för man inte skrivit i framställningen att man inte tänker riva den utan man tänker skjuta fram rivningen tills det är lämpligt – det utgår jag från -  och den lämpligheten får nästa lagting och landskapsstyrelse se när den kommer.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för första behandling efter bordläggning ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 10/2002-2003 angående ändrad lagstiftning om behandling av rörliga arbetsplatser vid fördelning av samfundsskatten mellan kommunerna (FR 25/2002-2003).

 

Ärendet är bordlagt den 15.9.2003. Diskussionen fortsätter.

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Jag tycker att rätt skall vara rätt! Finns det skälighet i ett förslag eller i omständigheter som bygger fram ett förslag sådant det föreligger nu är det naturligtvis korrekt att man förfar så att rättvisa råder. Men jag är inte säker på att det förslag som nu ligger, där Mariehamns stad tillsammans med Jomala skulle bringas att konvertera mellan 169.000 och 319.000 euro, till en annan kommun helt ligger i linje med verkligheten.

 

Vi talar här om rörlig arbetskraft och det handlar om själmännen och jag vill att det här ärendet genomgår en analys i stora utskottet, där man verkligen granskar den reala roll de rörliga arbetsplatserna de facto spelar i det här fallet ute i Eckerö. Jag vill, ärligt sagt, att stora utskottet också granskar i vad mån dividendintäkter intjänade på Mariehamn spelar in i det här sammanhanget. Jag vill ha en analys, en genomgång i stora utskottet och sedan tar vi ställning. Stora utskottet var också det utskott som i tiden hemställde den här åtgärden.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Önskar någon remiss till stora utskottet kan detta alltid väckas av enskild ledamot och stöds det av tillräckligt många går ärendet dit. Men till saken hör att jag tycker att det skulle vara väsentligt att veta om ltl Wiklöf i sitt äskande anser att sjöarbetsplatser t.ex. kan jämföras med varvsarbetare, busschaufförer eller resebyråarbetare. Jag skulle vilja höra om ltl Wiklöf har någon uppfattning i frågan.

 

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Såvitt jag inte helt har missuppfattat föreliggande framställning är den just koncentrerad till sjöarbetsplatserna. Det är däri förändringen ligger, såvitt jag kan bedöma.

 

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är helt riktigt att det är just det som är förändringen, men överensstämmer det med ltl Wiklöfs uppfattning att sjöarbetsplatser kan jämställas med de övriga nämnda arbetsplatserna?

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det för ingenstans att enbart ltl Wiklöf har en synpunkt på det. Låt stora utskottet titta på saken!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Häggblom:

Fru talman!

Framställningen och näringsutskottets betänkande är helt i överensstämmelse med vad stora utskottet anförde och begärde, så den uppmaning som lagtinget sedan omfattade har också omfattats av landskapsstyrelsen och det är bra. Det är bra att man har beaktat Eckerö kommun. Jag ville förra gången, men jag fick inte tillräckligt stöd för det i utskottet, att också Lumparland skulle beaktas. Det fanns inget intresse från representanten för den kommunen; annars hade man väl också fått det beaktat. Så här långt är det bra för Eckerö kommun att det här är beaktat. Går ärendet till stora utskottet är det väl okej, om tillräckligt många anser det, men jag tycker att det här är ett bra förslag.

 

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Frågan om samfundskattefördelningsnyckeln har varit en väldigt stor fråga och det var den formella spik som den nuvarande landskapsstyrelsens tillkomst hängdes upp på. Det var en politiskt väldigt känslig fråga. Vi hade en lång debatt om många siffror, metoder och hit och dit när den förra framställningen togs, men då glömdes det här elementet bort. Tack vare ett stort engagemang från ltl Bert Häggblom och också ltl Ulf Andersson kom klämmen till behandling i stora utskottet, den kläm som har gjort att framställningen har kommit till. Det kanske är svårt för gemene man – gemene man får förhoppningsvis lyssna till det här i kväll, om inte radion klipper bort mig – att förstå vad vi egentligen snackar om här i Ålands lagting när vi pratar om samfundskattefördelningsnyckel och procenter hit och dit. Men vad det handlar om är den skatt som företag betalar och vi hade en gemensam ideologi att gynna företagandet, att kommuner skulle konkurrera genom att få del av det som företag genererar. Nu vet vi att det verktyg som vi ville uppnå har blivit väldigt trubbigt, framför allt därför att andelen samfundskatt har minskat kraftigt. Vi har mot vår vilja fråntagits självstyrelse i den här frågan – någonting som vi har diskuterat mycket tidigare.

 

När det gäller själva sakfrågan  - det handlar om i stort sett endast ett företag, alltså Eckerölinjen-koncernen – så tycker jag att om man ser tillbaka på vilken insats Eckerölinjen har gjort och framför allt för regionen västra Åland och främst för Eckerö kommun måste man verkligen beundra dem om man ser hur det var när det kom till; man dömde ut projektet på förhand eftersom det var så långt till Eckerö här på Åland, det var så långt till Grisslehamn i Sverige osv.! Eckerölinjen har varit något av den fula ankungen, som i dag är en mycket vacker sak vi har på Åland, det är det rederi som verkar mest för den landbaserade turismen, en mycket fin sak. Därför unnar jag eckeröborna det här, även om det tar bort skatteintäkter från Mariehamn och Jomala, vilket känns fel i och för sig. Det här är rättmätiga pengar som Eckerö kommun och eckeröborna skall ha del av, så jag stöder framställningen å det varmaste.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag delar ltl Sundmans helhjärtade inlägg om en rättvis fördelning av samfundskatteintäkterna, men det är faktiskt så att det här är en ganska stor och viktig fråga som påverkar flera kommuner och därför tycker åtminstone jag att det vore förtjänt av en noggrann analys i stora utskottet, just de bitarna som ltl Wiklöf tog upp med olika koncerneffekter. Jag tycker att det skulle vara trevligt om den obundna gruppen också omfattade en närmare analys av en så här viktig fråga.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det som några eldsjälar för över 40 år sedan startade och har jobbat med under en längre tid, Eckerölinjen Ab, har blivit någonting som påverkar hela Åland. Det är folk från hela Åland som jobbar där osv., så det är väldigt svårt att se det så här tydligt, om man ser det på ett enkelt sätt som jag försökte göra i mitt anförande, men det som är tokigt med framställningen är att det inte var med i det paket som vi tog förut när det var en ganska politiskt uppslitande process och många hade olika åsikter osv. Då borde det här ha varit med så skulle det inte ha varit så konstigt. Nu sticker det ut, för nu har vi genomlidit processen med förra framställningen och så kommer det en ny framställning. Men det var faktiskt så att det var lagtinget som upptäckte misstaget från landskapsstyrelsens sida och hemställde om det och nu har den kommit, så jag förstår mycket väl att det här, särskilt för politiker från Mariehamn och Jomala, kan kännas tokigt, för där måste man prioritera bort någonting eller hitta på andra inkomster, vilket är svårt. Det är klart att det känns fel, men skulle det ha varit med i helheten som vi tog skulle det inte ha känts så fel som det känns nu från det hållet.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Fortfarande handlar inte frågan om enbart ett företag och en kommun, även om framställningen skulle gynna en kommun särskilt, utan det handlar om hela Åland och alla kommuner som påverkas, speciellt Mariehamn och Jomala, så därför tycker jag fortfarande att det här ärendet vore förtjänt av en närmare granskning i stora utskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

För det första, även om det inte alls har med saken att göra, så skall jag också för att det inte skall uppstå någon misstro deklarera att Eckerölinjen är ett utmärkt företag, men de har ingenting med denna fördelning att göra. (Från salen, ltl J-E Mattsson: visst!)  Nej, det är vi som lagstiftar om det. Eckerölinjen är ett bra företag. För att det rättmätiga skall kunna genomlysas och analyseras, för jag vill att rätt skall vara rätt, så vill jag att ärendet går till stora utskottet och då vill jag att man framför allt också tittar till och tar hänsyn till den omständigheten att en icke väsentlig del av Eckerölinjens intäkter är genererade i form av dividender från ett bolag vars verksamhet bedrivs på Mariehamn.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lindeman: Fru talman! Utgående från det som har framförts här av ltl Lasse Wiklöf vill jag understöda förslaget om remiss till stora utskottet.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

När landskapsstyrelsen beredde en framställning om en rättvisare skattefördelning när det gäller samfundskatten var frågan om de rörliga arbetsplatserna för sjöanställda en viktig fråga som vi hade med i motiveringarna, men där det inte fanns en tillfredsställande lösning. Man kan också som en utgångspunkt säga att det är alltid ett problem med rörliga arbetsplatser därför att de är svåra att hänföra till en särskild region när det finns flera bolag i en koncern. Så har det också varit i det här fallet. Lagtinget hade sedan en hemställan och vi har då kommit fram till en lösning som bygger på att det är så uppenbart för alla att Eckerölinjen har en stark koppling till regionen Eckerö. Det tror jag ingen kan förneka, och det behöver man inte stifta lag om  heller, utan frågan är när verksamheten bildar en koncern med resebyrå, bussbolag och rederi: vart skall arbetsplatserna hänföras? Grundprincipen i hela framställningen tidigare var att huvudkontoret det viktiga. När vi har små kommuner, som på Åland, kan huvudkontoret vara beläget nära bolagets hemort men ändå leda till att skatternas fördelning blir problematisk.

 

När ltl Sundman talar om misstag kan man bara konstatera att valkampanjen förs här i lagtinget också i den här frågan.

 

Ltl Wiklöf hade senast som motivering att framställningen behövde granskas på grund av att t.ex. Birka Line har en påverkan på skatterna; om jag förstod honom rätt är det så att Birka Line genererar skatter som skulle komma Eckerö kommun till godo i och med framställningen. Principiellt är det fel i förhållande till framställningen därför att Birka Line och Eckerölinjen har ett ägarförhållande men inte ett koncernförhållande. I det stora hela påverkas inte det av den här framställningen, men man kan teoretiskt säga att till en liten del kan man konstruera en situation där Birka Line delar ut dividender som också kommer ägaren Eckerölinjen till godo och påverkar den samfundskatt som genereras av Eckerölinjen. Men denna tämligen försumbara del skall delas mellan de fasta arbetsplatserna i koncernen och de rörliga arbetsplatserna, så att till den delen tror jag inte att det här är något problem.

 

Jag vill också säga att när man själv tycker att man skall unna Eckerö skatter är man inne på en lite farlig väg. Jag skulle gärna unna Kökar lite mera skatter därför att det är en av de skärgårdskommuner som har problem. Lumparland skulle jag också unna lite skatter. (Från salen: Lemland, Saltvik!) Finström skulle jag naturligtvis också unna lite och särskilt den ort, där jag har min förankring, Mariehamn, skulle jag unna väldigt mycket skatter (Från salen: visa det!)  vilket jag också har gjort. Jag säger just det att skulle man fortsätta så här så ser alla att varenda en i lagtinget skulle bedriva valkampanj och särskilt i slutändan unna sig själv förmåner. Men en landskapsstyrelse kan inte fungera på det sättet.

 

Därför har vi lagt fram för det första en framställning om rättvis skattefördelning mellan kommunerna. Den komplettering som framställningen avser är att rätta till det som kanske är en svår bedömningsfråga, dvs. var skall man lägga de sjöarbetsplatser som har anknytning till hemorten för Eckerölinjen och där de alltså äger Berghamns hamn? Vi har i landskapsstyrelsen bedömt det som att det här är den mest rättvisa. Absolut rättvisa när det gäller rörliga arbetsplatser får man inte, men jag tror inte att detta med Birka Line och ägandeförhållanden har någon betydelse.

 

Det är alltså bakgrunden till vår framställning: vi unnar allt till alla, precis som alla gör. Men för att komma framåt i skattefördelningen har vi gjort de här framställningarna och systemet som helhet fungerar, på faktiska kostnader, och det här är alltså en komplettering som gör att det blir så rättvist som det rent praktiskt kan bli.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Vicelantrådet, finansministern Olof Erland, han talar vackert! Han skulle unna alla och vare fjärran att man från landskapsstyrelsens sida på något sätt skulle bedriva valkampanj, vilket naturligtvis ingen i den här salen betvivlar! Det är så uppenbart så det inte är klokt men inte specifikt i den här frågan. Jag har sagt och jag upprepar det, att rätt skall vara rätt. För den skull vill jag att man analyserar den här frågan i stora utskottet. Konsekvens talar vicelantrådet om. Jag tycker att det finns mycket som inte känns riktigt konsekvent. Om vi ser på sjötrafiken i Långnäs tycker jag att en viss konsekvens måhända hade varit om man hade diskuterat Lumparland också i det här sammanhanget. Rätta mig om jag har fel, men någonting ligger det väl i det ändå! Att det sedan finns förhållanden som gör att man kanske inte driver sådana här saker från Lumparlands sida är en annan sak, men någon rim och reson skall det väl vara.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Först till påståendet om att bedriva valkampanj. Om det är så att jag bedriver valkampanj när jag sade det jag sade nu så har jag bedrivit valkampanj hela valperioden. Det står jag för. Men vicelantrådet säger att landskapsstyrelsen inte kan bedriva valkampanj. Nå, vad är det då när man får till ett badhus i en egen kommun med en egen utredning som bas när vi dessutom har ett badhus på gång här 15 kilometer bort, kan vicelantrådet förklara det? Det är valkampanj om någonting det!

 

När det gäller misstag eller inte, så visst var det ett misstag. Det var ett misstag som upptäcktes under lagtingets behandling av stora utskottet på grund av engagemang från lagtingsledamöterna Bert Häggblom och Ulf Andersson i huvudsak. Därför kom man med klämmen och därför kom framställningen nu, som jag sade att jag stöder och jag stöder också vicelantrådets resonemang varför den har kommit.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag intresserar mig för ledamoten Olof Erlands logik. Jag var väldigt intresserad ända tills han kom fram till sin slutledning, när han konstaterade att landskapsstyrelsen har bedömt att det här förslaget är mest rättvist. Det där är ett otyg med landskapsstyrelse och andra politiker som gör bedömningar men inte säger på vilka grunder. Det börjar alltmer och mer likna någon slags domstolsutslag, men ännu värre: man anger inte grunderna på vilka man har gjort bedömningarna. Det är egentligen ett finare uttryck för ”jag tycker att det här är rättvist”. Men om man ser på logiken finns det ingen principiell hållning, för hur kan man då undanta Lumparland i det här sammanhanget? Gäller inte samma villkor där.

 

Vad som är rättvist och orättvist är nog mera komplicerat än att landskapsstyrelsen bara gör en bedömning utan nog måste man redovisa de principiella grunderna också.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Framställningen gäller Lumparland liksom alla andra kommuner på hela Åland. Att sedan omständigheterna är andra är en annan sak. Det är så att en landskapsstyrelse skall lägga fram förslag; man kan inte lägga fram förslag i svåra frågor där det finns olika överväganden, om man inte gör en bedömning. Det är vår bedömning som vi lägger fram för lagtinget. Jag sade att för det första kan någon förneka att det intuitivt är riktigt att Eckerö som kommun tar del av den verksamhet som avser rörliga arbetsplatser, bl.a. för att man har hemmakontoret där, har byggt upp verksamheten, bl.a. för att man har en hamn, bl.a. för att man i kommunen har ett nära samarbete med Eckerölinjen, bygger upp den infrastruktur som behövs osv. Det är alltså de faktorer som ligger till grund för en bedömning. Det är alltså så att den här lagen gäller alla och ”vår bedömning” som vi å tjänstens vägnar nästan måste göra: att det här är en komplettering av den rättvisare fördelning av skatterna som ligger till grund därför att man då kompletterar med det som kan vara svårt att avgöra, dvs. rörliga arbetsplatser. Det är alltså vårt förslag. Vad lagtinget har för förslag, det vet jag inte, men det här är en uppföljning av det resonemang som fördes i lagtinget i den allmänna debatten, där jag påpekade problemet med rörliga arbetsplatser och där det kom fram i utskotten, i två klämmar i stora utskottet i slutfasen av behandlingen.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Den grund som lagstiftningen baserar sig på är begreppet ”rörliga arbetsplatser”, men då borde det vara principiellt så att lika villkor gällde för alla hamnar. Nu blir det tydligen så att lagstiftaren har utgått från Eckerö, som ledamoten Olof Erland poängterade när han går tillbaka Eckerö. Hans bedömning är då att det är mer rättvist. Det där tror jag faktiskt är ett sätt att resonera som är mera politik än att det är lagstiftning och följer de grundläggande värderingar som man har för lagstiftning om lika behandling och rättssäkerhet. Det är nog inte tillräckligt att säga att man bara har gjort en bedömning och titta på var kontoret ligger och vad företaget heter samt vad kommunen heter.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Vi som sitter i landskapsstyrelsen sysslar självklart med politik; annars skulle vi ha en teknisk lagberedning som sköter det åländska samhället. Det betyder att när det är situationer där man har olika intressen, olika förslag, olika saker som talar för en viss lösning måste någon väga samman det här och grunda det på argument och göra en bedömning. Utan bedömningar skulle vi ha ett väldigt stelt och tråkigt samhälle. De bedömningar som jag har redovisat bygger på företagets anknytning till regionen, att företaget har verksamhet som är kopplat till de rörliga arbetsplatserna och det är väl ändå ganska naturligt i det här fallet. Skulle det vara så att något rederi flyttar sitt kontor till hemort eller någonting annat, till Sottunga, Kökar, Föglö, Vårdö, Finström, Brändö eller Lumparland så gäller samma sak, samma lagstiftning gäller för alla.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl J-E Mattsson:

Fru talman!

Med risk för att bli beskylld för att bedriva valkampanj måste jag ändå drista mig till att få säga några ord här som jag inte hann med i repliken tidigare.

 

När det gäller fördelningen av samfundskatten och rederiverksamhet på Åland har det sagts här att det skulle vara någonting specifikt för Eckerö med lagen, men det specifika är att den omfattar i dag bara ett rederi med hemort på Eckerö. Det står inte att det skulle vara något undantag, att någon annan kommun inte skulle få det, för det gäller framför allt också Mariehamn, som har två rederier med färjverksamhet registrerade. Det har ingen någonting emot. Det gäller allas hemort. Det är ett ifrågasättande: skall vi inte respektera ett rederis val av hemort längre.

 

När det gäller uppbyggnaden av Rederiaktiebolaget Eckerö glömmer man tydligen bort vad verksamheten består i. Man säger att det är vi här i lagtinget som har rätt att besluta och lagstifta om det här. Så är det inte. Det som har utvecklats från den dagen när den förra samfundsskattenyckeln fastställdes är att gällande skattelagstiftning med aktiebolagsordningen i Finland, där vi inte har lagstiftningsbehörighet, innebär att Eckerölinjen har en fördel av att bilda ett större bolag. Man har varit tvungen att konsolidera alla företag under samma tak; man tog in resebyrån. Vi kunde läsa ur fjolårets resultat att den gav ett litet överskott på 100.000 mark. Man tog in varvet. Av bokslutet framgick att det hade en avsevärd förlust. Man tog också in bussbolaget Willams Buss i sin koncern. Vi kunde utläsa av bokslutet att inte heller Willams Buss var någon lysande affär, men man har en skatteteknisk förmån av att ha dessa företag under samma paraply. Av den orsaken har den statiska modell som vi hade sedan tidigare förändrats. Vi vet också alla att det var Lemlands dilemma att man vid den första tillblivelsen inte hade några företag som betalade samfundskatt alls, inte ens med 8 decimalers noggrannhet. Det var det som var orsaken till att landskapsstyrelsen lyfte fram frågan på bordet och effekterna av det blev att Eckerö kommun förlorade 80 procent av sin samfundskatt. Här står man och predikar om rättvisa (Från salen, ltl Wiklöf: jo!) Då  tycker jag att det är bra att man tar helheten med i rättvisan.

 

Birka Lines inverkan på resultat har ifrågasatts. Jag har aldrig trott att det skulle vara fel att placera pengar i ett företag (Från salen, ltl Wiklöf: men vem har sagt det) och få nytta av det; det faller inte ett enda skatteöre från Birka Lines dividendutdelning till Eckerö kommun. 100 procent av Birka Lines dividendskatt betalas oavkortat till Mariehamn. Tydligen vill man med den här diskussionen dubbelbeskatta Birka Lines dividend till Mariehamn! Det är faktiskt det som händer att den dividend som tas in i bokslutet i Eckerölinjen blir beskattad en gång till i form av dividendutdelning, om den utgör det, men det är lite svårt att spekulera i vad dividenden används till, om den används som rörelsekapital eller om den används till dividenutdelning. Jag kan inte särskilja det och tror jag ingen annan kan heller.

 

Det som jag tycker att var och en som är kritisk till förändringen skall svara på är den fråga som jag redan vid remissen till näringsutskottet ställde till de frisinnade, främst ltl Lindqvist, och jag har i dag ställt frågan till ltl Wiklöf: Anser man att rörliga sjöarbetsplatser är likvärdiga som grund för utdelning av samfundskatt med busschaufförsarbetsplatser eller varvsarbetsplatser? Jag tycker att det är skäl att få svar på den frågan. Ltl Wiklöf slingrade sig väldigt skickligt undan (Från salen,ltl Wiklöf: ja, han är smart!) – om det beror på smarthet eller att man inte kan eller vill svara, för man kanske inte vill säga vad man tycker i den här frågan! Från den här talarstolen tror jag att nästan samtliga 30 lagtingsledamöter har sagt hur viktig sjöfarten och arbetsplatserna inom den åländska flottan är för Åland, men icke när rederiet har hemort i Eckerö!

 

Man brukar alltid ha en orsak för att remittera ett ärende till ett utskott. Jag tycker nog att det är dags att ta fram direktiv till stora utskottet vad man skall göra annat än att fundera på vart Birka Lines dividend tar vägen. Dessutom visade jag min tacksam till att börjas med över stora utskottets ordförande ltl Sundbacks goda omdöme när den kläm, som hon producerade tillsammans med övriga utskottsmedlemmar enhälligt till lagtinget, nu har effektuerats av landskapsstyrelsen och ledde så här långt. Det jag däremot inte förstår är hur hon så fullständigt har kunnat glömma bort de tidigare behandlingen i stora utskottet.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag skall försöka förklara varför jag tycker att frågan om Birka Line är relevant. När vi pratade om koncernprincipen tidigare var det så att hade man verksamhet i olika kommuner, typ huvudkontor i Mariehamn, fabrik i Saltvik, fördelades samfundskatten enligt antal arbetsplatser. Det är huvudprinicipen i en koncern. Om koncernen Eckerölinjen har Birka line i sin koncern som ledamoten Mattsson själv sade här (Från salen, ltl J-E Mattsson: nej, du)   Får jag prata till punkt, talman? Kan talmannen be ltl J-E Mattsson hålla munnen fast tills jag har pratat färdigt?

Jo, när det gäller rörliga arbetsplatser så finns det i det här bolaget två ställen där man har verksamhet , dels i Birka och dels i Eckerölinjen. Till den delen det berör Eckerölinjen anser jag att de samfundskatterna skall komma Eckerö till godo, men till den delen det berör Birka skall de komma Mariehamn till godo, då är det samma princip som på landbaserade företag.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Nu börjar vi äntligen komma någon vart! Jag vet inte om ltl Strand sitter i stora utskottet, men eftersom hans uppfattning är att Birka Line är en del av Eckerölinjens koncern behöver nog ärendet komma till stora utskottet. Jag tror dock att det skulle vara enklare för ltl Strand att gå ut och ta telefonen och ringa till verkställande direktören för Eckerölinjen och fråga hur det ligger till! Jag saknar fortfarande vägledning för stora utskottets behandling, men den där vägledningen kan vem som helst svara på – om man ids höra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

För det första förstår jag inte riktigt ltl J-E Mattssons så idoga argumentation. Vi har inte sagt något illa, utan vi har tvärtom sagt att rätt skall vara rätt. Men vi har begärt att eftersom ärendet ursprungligen hade sin tillblivelse i stora utskottet skulle det få avslutas där genom att analysera hur det förhåller sig med de frågeställningar vi har tagit upp. Jag kan inte se några större fel i detta, ledamoten J-E Mattsson. Mig bär det emot när vi står här och diskuterar företag, det är inte så vi skall förfara, vi skall diskutera sakfrågan.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är klart att vi kan diskutera i sak, men jag finner inte några sakargument i orsaken till varför ärendet skall till stora utskottet. Det märkliga är att det finns tio ledamöter i salen som sitter i stora utskottet som enhälligt har omfattat klämmen och varit med om behandlingen men som inte tycks ha klart för sig vad man har pratat om. Det är tydligen så med ltl Strand att det råder väldigt stora missuppfattningar om ägarförhållandet och koncernbildningen. Jag efterlyser fortfarande ltl Wiklöfs direktiv till stora utskottet – vad ltl Sundback inte kommer ihåg och som hon tydligen har omfattat en gång i tiden. Nu måste det komma något nytt som hon inte visste om då! Vilka är de direktiven? Vad skall stora utskottet göra annat än att finna ut huruvida Birka Line ingår i Eckerölinjens koncern?

 

Ltl Wiklöf, replik:  

Fru talman!

Om det finns bekymmer med hörsel och sådant där måste man vända sig till någon annan för att få hjälp. Jag tycker att jag har varit ganska klar och entydig i de här frågorna. Jag vill att ärendet nu avslutas i stora utskottet där det hade sin tillblivelse; då får också utskottets ledamöter i allt väsentligt verkligen granska huruvida det här som nu ligger på vårt bord är helt i linje med det som man har tänkt och tyckt. Ge utskottet den här möjligheten och jag tror att det kommer att gå så; vi vill få den här saken prövad där.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Eftersom ltl Wiklöf ifrågasatte min hörsel måste jag säga att jag hoppas att jag inte hörde rätt nu! Jag hörde att ltl Wiklöf säger att ärendet skall avslutas i stora utskottet. Betyder det att han tänker begrava det där? (Från salen, ltl Wiklöf: nä) Avslutas det i stora utskottet går det mot min vilja i alla fall att det skall avslutas här i lagtinget. (Från salen, ltl Wiklöf: tolka det positivare!)

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Ltl J-E Mattsson är upprörd när han talar i den här frågan och jag tycker att det är så onödigt och synd för det enda som vi förslår en remiss till stora utskottet vill är att vi skall få en korrekt och saklig utredning av ärendet. Ingen kan väl förneka att det finns olika uppfattningar om hur det egentligen förhåller sig med koncernbitarna. Ltl J-E Mattsson efterfrågade svar av mig när det gäller frågan om rörliga arbetsplatser och det svaret lovade jag ltl J-E Mattsson efter det att stora utskottet har gjort en adekvat behandling av ärendet, i rättssäkerhetens namn.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag hörde alldeles tydligt att det var efter stora utskottets behandling jag skulle få reda på om ltl Lindqvist anser att sjöarbetsplatser räknas och jämförs med övriga arbetsplatser inom Eckerölinjens koncern. Det här efterlyste jag vid remissen och det lovade ltl Lindqvist att jag skulle få reda på efter näringsutskottets betänkande, som de facto är omfattat i sin helhet av ltl Harriet Lindeman! Hon borde ha kunnat informera om sin inställning. Att ltl Lindqvist också vill föra ärendet till stora utskottet måste bero på samma missförstånd som ltl Strand har att han tror att Birka Line ingår i Eckerölinjens koncern.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman! Ltl Lindqvist förbehåller sig rätten att själv fatta sina egna beslut och i enlighet med lagtingsordningens 9 §, som jag ofta brukar hänvisa till, väljer jag att själv fatta mina beslut oberoende av vad mina kolleger har tagit ställning till i olika utskott.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Ser jag då ett löfte av ltl Lindqvist att han efter stora utskottets behandling, om det blir en sådan klargör för mig huruvida han anser att sjöarbetsplatser är att jämföra med busschaufförer och varvsarbetare? (Från salen ltl Lindqvist: ja)

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Häggblom:

Fru talman!

Jag måste komma igen i det här ärendet. Jag understöder framställningen och utskottets betänkande. Den som pratar om rättvisa och solidaritet borde ha tagit mitt förslag som jag hela tiden hävdar och så kanske stora utskottet nu kan ta en kläm, godkänna lagförslaget, dvs. att man fördelar samfundskatten lika i förhållande till befolkningen på hela Åland. Vi bidrar alla till det åländska samhället. Då först blir det rättvisa för alla. Då behöver vi inte höra de här talen från talarstolen att den starkare vill sparka på den svagare. Solidaritet på Åland att vi alla skulle beakta varandra, respektera varandra, att Ålandsbanken huvudkontor ligger i Mariehamn men att alla ålänningar bidrar till dess ekonomi. Samma sak är det också med rederierna. Samma sak är det med försäkringsbolagen. Det här skulle vara viktigt för alla kommuner. Då skulle vi inte ha haft situationen att Lemland skulle ha blivit utan samfundskatt, utan tvärtom skulle Lemland ha fått mycket mera. En kommun som har kritiserats för att få för mycket – Saltvik – skulle ha fått precis lika som vi har i dag. Det skulle ha varit solidaritet och jag tror att kommande lagtingsledamöter har den syn på solidaritet och rättvisa att vi kan acceptera varandra på det sättet; eftersom man inte  är beredd att gå in för kommunsammanslagningar på Åland bör vi fördela samfundskatten lika. I finansministeriets utredning under Lasse Arvela har man kommit med förslaget att staten skall lägga rabarber på hela samfundskatten därför att politikerna inte klarar av att fördela den. De som har insikt i skattelagstiftning fattar att politiker inte kan hålla på med sådant här. Då blir en sådan situation och diskussion som vi nu har här. Skulle vi ha denna rättvisa fördelningen skulle Eckerö få pengarna som vi diskuterar. Det är klart att det finns någon kommun som kanske har fått för mycket i dag som inte har varit solidarisk och inte tänker på de svagare, men jag tror faktiskt att vi alla ålänningar skall jämföras med varandra. Det är så att i ett litet samhälle är det huvudstaden i alla länder som drar hemåt. Därför har vi alltid problemet. I Finland dras all ekonomi till Nyland; i Sverige har vi Stockholmsområdet dit alla dras. Därför måste politiker ibland försöka få ut statliga verk till regionerna för att få någon sorts omfördelning. Vi har samma problem på Åland. Tack och lov har vi vår självstyrelse med stark ekonomi. Men före vi blir s.a.s. rättvisa mot varandra blir det ingen rättvisa i samfundsbeskattningen och det är det som jag anser att är rätt för alla.

 

Ltl Lindeman:

Fru talman!

Jag var med i näringsutskottet och godkände lagförslaget med en skrivning som vi också var överens om i näringsutskottet att landskapsstyrelsen inte bara skulle komma med rörliga arbetsplatser medan det fanns ett tvådelat uppdrag från stora utskottet senaste gång att man skulle se över helheten på ett annat sätt, vilket fortfarande är ogjort. Vad som har hänt nu och som inte  någon annan heller i näringsutskottet överhuvudtaget diskuterade är det som ltl Wiklöf nu tog fram om Birka Lines eventuella utdelning i Eckerölinjen för att sedan gå vidare s.a.s. till Eckerö. För mig var det en nyhet och jag tror faktiskt att jag vågar säga att vi inte diskuterade inte den här frågan i stora utskottet och det var därför jag stödde. Jag ser det här som ett nytt inslag i diskussionen.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Ltl Lindeman sade att det är ogjort när det gäller att se över helheten. Det är inte ogjort, utan det är gjort flera gånger. Kapitalskatten har ändrats egentligen i två omgångar. Kommunförbundet och landskapsstyrelsen har kommit fram till att landskapsandelssystemet skall bibehållas. När det gäller Birkas inseglande i det här så är det inte ett nytt element utan det är en ny missuppfattning, dvs. att det skulle var ett koncernförhållande med Eckerölinjen. I all lagstiftning hittills har det varit så att bolagen står för sig själva och kan ha inbördes ägande. Jag skulle vilja säga att stora utskottet skall noga akta sig för att ändra på principen utan att se på konsekvenserna av att man skulle räkna in dividendbetalningar mellan bolagen för att fördela samfundskatten. I det fallet är man nog ute och komplicerar till allting och kanske det i så fall krävs en helt ny omgång från början. Det här är en komplettering som landskapsstyrelsen har lagt fram och vill man föra in missuppfattning i det är det inte vår sak, men jag vill ändå varna för konsekvenserna.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag håller med om att man har sett till helheten flera gånger tidigare och det kommer säkert att göras också i framtiden många gånger, men stora utskottet gav landskapsstyrelsen i uppdrag att tillsammans med detta med rörliga arbetsplatser också se till helheten. Det var det jag sade och det uppdraget har inte gjorts. Vi var överens om det i näringsutskottet och har en skrivning om det, så det är inte mera med det. När det gäller Birka Line osv. kanske det inte alls är någon svår fråga att lösa i stora utskottet, så jag förstår inte rädslan; vi kanske behöver ha ett möte där det klargörs, men jag tror inte att vi kan få det klargjort här i salen i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är med förvåning jag hör ltl Lindeman, som jag alltid har trott att har varit en väl upplyst person som har satt sig in i frågor, men det är tydligen så att hon har lyssnat på sin gruppordförande, som tror att Birka Line är en del av Eckerölinjens koncern! Då vill jag hänvisa till att det åtminstone finns två olika direktörer som har varsin bolagsstämma. Ltl Lindeman anför att hon känner dem båda. Varför kunde man inte ringa upp dem, som jag uppmanade ltl Strand, och fråga huruvida det ena bolaget ingår i det andra bolagets koncern? För det andra tycker jag att man hamnar in på ett litet farligt resonemang: är det så att avsikten med det här är att samfundskatteintäkterna skall börja fördelas där aktieägarna är registrerade, det måste ju vara det man är ute efter då! Jag finner ingen orsak att föra ärendet till stora utskottet med de hänvisningar som nu finns, att man skall reda ut huruvida Birka Line ingår i Eckerölinjens koncern. Jag trodde att Frisinnad Samverkan som grupp hade mera kunskap om det åländska näringslivet.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

Jag sade att vi inte hade diskuterat den här frågan i näringsutskottet. Nu kom diskussionen om Birka Line upp i dag är ny åtminstone för mig. Jag förstår inte den här otroliga rädslan för att föra ärendet till stora utskottet. Det tycks vara så enkelt att vi nästan kan lösa det här i salen, sägs det, så låt oss nu ta en titt på det i stora utskottet! Jag tycker att det verkar oerhört uppförstorat.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är alltså det som är den konkreta uppgiften för stora utskottet. Jag vill nog säga att det verkar märkligt att ltl Lindeman så totalt har glömt bort vad ltl Wiklöf sade i måndags, att han ville bordlägga ärendet med anledning av just av Birka Line och det förefaller väldigt klart för mig att den frisinnade gruppen noggrant har diskuterat detta ärende. Man kan inte tala på det där viset; då kan man ju tro att någon sitter här och ljuger!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag måste säga att jag är faktiskt lite förvånad över att ltl Harriet Lindeman nu stöder en remiss till stora utskottet eftersom vi var överens i näringsutskottet och skrivningen som kom till i betänkandet utgående från stora utskottets förra betänkande kom egentligen på initiativ från Frisinnad Samverkan. Det var efter det att vi hade diskuterat med våra grupper och fick meddelande från dem om att vi är eniga om betänkandet om de får med en skrivning. Det hade vi ingenting emot eftersom man var enig också i stora utskottets kläm. Jag kan hålla med om att vi inte diskuterade den här frågan desto mera, men nog framgick det för mig tydligt när vi hörde Eckerölinjens VD att inte Birka Line är en del av koncernen. Det tyckte jag var så självklart så vi hade inte några diskussioner om det; vid hörandet förklarades det nog tydligt att det inte var något koncernförhållande.

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

Egentligen är vi överens. Jag har sagt det flera gånger här, att när vi tog beslutet i näringsutskottet var vi överens. Det var jag som föreslog, det stämmer precis alltihopa, men det här är någonting som har kommit efteråt, åtminstone för mig har det kommit efteråt. Jag kan inte dra mig till minnes att vi överhuvudtaget diskuterade Birka Line i samband med Eckerölinjen. Jag kan inte svära på det, men jag har inget minne att vi överhuvudtaget hade någon diskussion om Birka Line i Eckerö-diskussionen.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag anser nog att det framgick tydligt att det inte var något koncernförhållande mellan Birka Line och Eckerölinjen i den redogörelse vi fick av Eckerölinjens VD. Jag håller med om att det har kommit fram en ny aspekt här, men det har utkristalliserat sig till att det enda som är oklart nu är just det. För att det skall ändra någonting på fördelningen av samfundskatten torde det behövas att Birka Line skall vara en del av Eckerö för att det skall ha någon effekt och därför anser jag att det är en onödig vända till stora utskottet eftersom det har framgått klart att det inte finns någon orsak till det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet?

 

Ltl Wiklöf: Fru talman! Som jag tidigare erinrade önskar jag att detta ärende remitteras till stora utskottet.

 

Ltl Lindeman: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget.

 

TALMANNEN: Ltl Wiklöf, understödd av ltl Lindeman, har föreslagit att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Lagtinget har att besluta om remiss till stora utskottet, dock så att ärendet alltid skall remitteras om minst åtta lagtingsledamöter omfattar förslag om detta. Jag ber därför de ledamöter som omfattar ltl Wiklöfs förslag att resa sig. Talmannen konstaterar att förslaget omfattats av minst åtta ledamöter. Ärendet överlämnas till stora utskottet. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 17/2002-2003 angående förslag till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland. (RP nr 10/2001-2002).

 

Först tillåts allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Begärs ordet?

 

 

 

Ltl Wickström-Johansson:

Talman!

Arbetet med självstyrelselagsändringen har pågått länge. Den inleddes redan för snart sex år sedan i december av den s.k. Ålandsarbetsgruppen. Gruppens betänkande överlämnades i juni 1999 varefter det remissbehandlades och sedan utvecklades till en regeringsproposition som också den remissbehandlades. Så långt skedde arbetet i samförstånd mellan riket och Åland och konsensus nåddes i alla frågor utom frågan om landskapets ansvar vid genomförandet av EG-rätten. Bestämmelser om det togs därför inte in i den slutliga regeringspropositionen utan man hänvisade till den allmänna skadeståndsrätten och utgick från att landskapet hade fullt ansvar för de skador man eventuellt förorsakar.

 

Den 14 mars 2002 överlämnades propositionen till riksdagen och presidenten överlämnade i juni e framställning till lagtinget i ärendet. I det skedet innehöll propositionen följande ändringar av betydelse.

 

För det första föreslogs att budgetlagar skall kunna träda i kraft så snart lagtinget har antagit dem, dvs. före presidentens kontroll av lagen. För det andra föreslogs för ärenden som gäller EU en mängd ändringar och preciseringar, bl.a. att landskapet formulerar den finländska ståndpunkten i EG-frågor till den del de berör landskapets behörighet, att landskapsstyrelsen har rätt att stå i direkt kontakt med kommissionen i ärenden som faller inom landskapets behörighet, om gemenskapsrätten förutsätter nationella förvaltningsåtgärder inom områden där behörigheten är delad mellan riket och landskapet skall landskapet och riket samordna om åtgärderna, att landskapet utser inom sitt behörighetsområde de myndigheter som här skall handha förvaltningsuppgifter som gemenskapsrätten förutsätter och att landskapet tillsammans med riket formulerar svar till kommissionen och EG-domstolen i frågor inom landskapets behörighet. För det tredje föreslogs att benämningen ”landskapsstyrelse” skulle ändras till ”landskapsregering”.

 

Riksdagen godkände propositionen den 21 februari 2003 efter behandling av ärendet i grundlagsutskottet och lämnade lagförslaget att vila över nyval. Under behandlingen i riksdagen gjordes några ändringar i förhållande till regeringens proposition. Det här är i sig anmärkningsvärt eftersom principen har varit den att ändringar av självstyrelselagen bereds i samförstånd mellan riket och landskapet och efter detta respekteras förhandlingsresultatet av båda parter, men så har då alltså inte skett i det här fallet.

 

De ändringar som är annat än språkliga och tekniska är följande:

 

Det är för det första ändringar som gäller förvaltningsrättskipningen. I gällande 25 § självstyrelselagen bestäms att beslut som fattats av myndigheter under landskapsstyrelsen skall överklagas hos landskapsstyrelsen, vars beslut kan överklagas hos HFD. Enligt 26 § kan Ålands förvaltningsdomstol göras till besvärsinstans i förvaltningsfrågor inom landskapets behörighet.

 

Under riksdagsbehandlingen beslöt man vända på instansordningen så att beslut av en myndighet under landskapsstyrelsen skall överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol, om man inte i landskapslag besluter att landskapsstyrelsen skall vara besvärsinstans. Som motiv till ändringen anges förfarandet i förvaltningsprocesser i övrigt samt grundlagen och europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.

 

Den andra stora ändringen gäller gemenskapsrättsliga förpliktelser. Under riksdagsbehandlingen infördes en ny 59d § som reglerar landskapets nationella ansvar vad gäller landskapets gemenskapsrättsliga förpliktelser. Som motiv till införande av den nya bestämmelsen anges att grundlagsutskottet inte godkänner det som framförs i propositionen om att särskilda bestämmelser inte skulle behövas och att allmänna skadeståndsprinciper skulle kunna tillämpas och att utskottet anser att man inte kan lämna frågan öppen på det sätt som föreslås i propositionen.

 

Den nya 59d § reglerar tre olika situationer:

 

1) om EG-domstolen dömt Finland att betala ett standardbelopp, ett vite eller något annat belopp är landskapet ansvarigt gentemot riket till den del en åtgärd eller försummelse från landskapets sida har förorsakat domen,

 

2) om finska staten blir skyldig att återbetala gemenskapsmedel till EG är landskapet ansvarigt gentemot riket om förvaltningen eller övervakningen av de återbetalda medlen hörde till landskapet,

 

3) om finska staten skall betala ersättning för en skada som uppkommit genom att gemenskapsrättsliga förpliktelser genomförts bristfälligt eller oriktigt inom landskapets behörighet är landskapet ansvarigt gentemot riket.

 

Enligt paragrafen skall ansvarsbeloppen kunna jämkas mellan riket och landskapet. Tvister om ansvaret skall behandlas av Ålands förvaltningsdomstol. Grundlagsutskottet ansåg i sitt betänkande att hänsyn då skall tas till landskapets ekonomiska bärkraft.

 

I den nya riksdagen efter valet har ärendet igen behandlats i grundlagsutskottet, som i början på sommaren godkände ett preliminärt betänkande, vilket nu i dagarna har godkänts som slutligt betänkande. I samband med behandlingen i grundlagsutskottet var representanter från lagutskottet hörda och vi framförde då synpunkter som kommit fram under lagutskottets behandling av framför allt de nya bestämmelserna som fördes in under riksdagsbehandlingen.

 

I det preliminära och nu slutliga betänkandet från grundlagsutskottet har man kompletterat motiveringen till den nya 59d § med följande text: ”Jämkning kan komma i fråga om det är uppenbart att överträdelsen inte varit uppsåtlig utan t.ex. berott på det kontrollförfarande som de åländska lagarna undergår eller om ansvarsbeloppet är uppenbart oskäligt i relation till landskapets bärkraft. Bärkraften bestäms enligt landskapets storlek och ekonomi. Ålands förvaltningsdomstol skall beakta landskapets bärkraft vid en eventuell behandling av ett förvaltningstvistemål.”

 

Riksdagens avgörande behandling av lagförslaget kommer troligen att ske inom någon vecka.

 

Talman!

Lagutskottet har noga granskat de ändringar som föreslås. Utskottet konstaterar att möjligheten att godkänna budgetlagar är någonting som redan länge har efterlysts från åländskt håll och utskottet understryker betydelsen av att landskapet har den här möjligheten.

 

Vad gäller de bestämmelser som rör EU och landskapets medinflytande kan utskottet konstatera att bestämmelserna kontinuerligt har utvecklats sedan EU-anslutningen. Utskottet anser att de ändringar som föreslås förbättrar landskapets inflytande, även om de till viss del bara motsvarar rådande praxis. Lagutskottet konstaterar att ytterligare förbättringar ännu går att göra och betonar vikten av att landskapsstyrelsen har ett fast grepp om de här frågorna och tar de initiativ till ytterligare förändringar som behövs.

 

Vad gäller ändringen av bestämmelserna om förvaltningsrättskipningen som riksdagen införde konstaterar lagutskottet att lagtinget sedan tillkomsten av Ålands förvaltningsdomstol har följt principen om att beslut av myndigheter under landskapsstyrelsen skall överklagas hos Ålands förvaltningsdomstol och att man har ansett att landskapsstyrelsen som politiskt organ inte skall befatta sig med rättskipning, så ändringen är i linje med lagtingets uppfattning i frågan.

Vad gäller de gemenskapsrättsliga förpliktelserna har diskussionens vågor tidvis gått höga och det är också den fråga som utskottet har ägnat mest tid. Inledningsvis kan utskottet konstatera att det från landskapets sida under hela beredningsprocessen har understrukits att landskapet är berett att ta ansvaret för att man inte har iakttagit förpliktelserna. Diskussionen har alltså inte gällt ansvarsfrågan utan hur ansvaret skall fastställas och hur eventuella ansvarsbelopp skall fördelas mellan landskapet och riket. Utskottet kan också konstatera att man instämmer i grundlagsutskottet åsikt om att det inte är bra att lämna frågan om ansvarsfördelningen oreglerad med beaktande av rättsskydd och rättssäkerhetsaspekter, men utskottet anser att frågan borde ha lösts så att den nya paragrafen skulle ha beretts i samråd mellan riket och landskapet och inte som nu ensidigt av riket. För framtiden understryker utskottet med skärpa vikten av att revideringen av självstyrelselagen görs i samförstånd och att ensidiga avvikelser undviks.

 

I fråga om de gemenskapsrättsliga förpliktelserna hört som sakkunniga förvaltningsrådet Niilo Jääskinen och professorn Olli Mäenpää. Utgående från framför allt dessa utlåtanden kan utskottet konstatera att det är naturligt att landskapet och riket i första hand förhandlar om ansvarsbeloppet och försöker komma överens i form av ett förvaltningsrättsligt avtal. Utskottet konstaterar också att Ålands förvaltningsdomstols jämkningskompetens är klarlagd och att domstolen enligt rättspraxis och juridisk doktrin skall följa proportionalitetsprincipen vid sin behandling.

 

Utskottet har fäst vikt vid de skrivningar grundlagsutskottet framfört i sina två betänkanden om att man vid jämkningen skall ta hänsyn till landskapets bärkraft, dvs. storlek och ekonomi och till uppsåt vid överträdelsen. Vad gäller andra punkten i 59d § som gäller återbetalning av oriktigt utbetalade gemenskapsmedel konstaterar utskottet att staten/landskapet är återbetalningsskyldiga i första hand men att den eller de som mottagit stödet är återbetalningsskyldiga efter det. Det finns därför skäl att se över landskapslagstiftningen om återbetalning av orättmätigt mottagna stöd på samma sätt som man har gjort i riket så att frågan är klart reglerad.

 

Som helhet konstaterar lagutskottet att de jämkningsmöjligheter som föreslås är tillräckliga för att beakta landskapets situation och understryker att landskapet i regel genom sitt eget agerande kan undvika att ställas inför en ansvarssituation.

 

Talman!

Som framgår av betänkandet förordar utskottet att lagtinget godkänner de föreslagna ändringarna. Av betydelse då det beslutet fattades var enligt utskottet det viktiga i att den här ändringen nu godkänns så att beredningen av framtida viktiga ändringar kan påbörjas. Den här åsikten delas även av självstyrelsepolitiska nämnden, framfört i ett nyligen avgivet betänkande och åsikten framfördes även av lagutskottet redan 1999, då man berörde ändringen.

 

Lagutskottets beslut om att förorda godkännande har tillkommit efter omröstning och minoriteten har fogat två reservationer till betänkandet.

 

Då lagtinget nu debatterar frågan och sedan går till beslut kan det vara skäl att påminna om att lagtinget nu har bara två alternativ: antingen att med kvalificerad majoritet godkänna de ändringar i den form som riksdagen har antagit dem eller att förkasta hela förslaget. Någon form av ändringar kan alltså inte göras längre.

 

Talman!

Utskottet har haft ett ganska krävande uppdrag vid behandlingen av lagförslaget och jag beklagar själv att vi inte kunde i utskottet om ett godkännande utan vi fattade vårt beslut med knapp majoritet. Men med tanke på diskussioner som har förts under vår behandling och den skepsis som har framförts mot den nya 59d § är jag ändå glad att i dag kunna presentera ett betänkande som förordar godkännande och jag hoppas att majoriteten i lagtinget är betryggande för förslaget så att vi nu kan lägga den här ändringen bakom oss och ta itu med andra för det åländska samhället viktiga ändringar av självstyrelselagen.

 

Vtm Salmén:

Fru talman!

Tillåt mig att först kommentera lite av utskottsordförandens sista del om självstyrelsepolitiska nämndens uttalande. Jag har inte tolkat självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande så att för att tillfredsställa Helsingfors skulle man godkänna ändringen i självstyrelselagen oberoende av vad den innehåller. Så har jag aldrig trott att självstyrelsepolitiska nämnden har avsett, utan självstyrelsepolitiska nämnden har sagt att man vill att ärendet skall avslutas så att det kan fortsättas att tas itu med förbättringar av självstyrelselagen i framtiden. Det kan inte vara så illa att man böjer sig utan vidare om det är så att det är någonting som inte är bra för oss.

 

Fru  talman!

Lagutskottet i Ålands lagting diskuterade regeringens proposition om ändring av självstyrelselagen som vi fick av presidenten, daterad i juni ifjol. Vi var i princip klara att godkänna den i den form den hade, men vi hade synpunkter på skrivningen om landskapets ansvar för genomförande av EG-rätten. Regeringen hade inte infört någon skadeståndsparagraf, men man hade noterat att landskapsstyrelsen hade föreslagit ett ansvar begränsat till bärighet och att detta avsågs betyda förhållandet till invånarantalet i landskapet. När vi senare fick vetskap om att man i grundlagsutskottet tänkte införa en skadeståndsparagraf ansåg en del av oss att man möjligen kan godkänna det om det i paragraf skrivs att det gäller invånarantalet. Detta meddelade vi Ålands dåvarande riksdagsman före beslutet i grundlagsutskottet. Som motiv för att godkänna en sådan lydelse framförde vi att det är republiken som är EG-domstol, svarar på anklagelser och vi kan inte påverka det. Därtill, som kanske är det allra viktigaste, framfördes inte något som helst skadeståndskrav för Ålands del vid inträdet i EU. Då var man mån om att vi skulle komma med!

 

Vi har också i lagutskottet diskuterat andra punkter som man borde kunna ta upp. Jag har själv varit med på justitieministeriet och diskuterat och sagt att, okej, jag tycker att det är alldeles rätt att om paragrafen skrivs rätt skall vi, om vi gör fel gentemot EG-rätten, skall vi ta det ansvaret och betala för det i den proportion som Ålands befolkning utgör. Men om man vill göra mera ändringar så har vi fört fram att, okej, i 80 år har vi varit självstyrda, börjar det inte bli tid på att vi klarar av att stifta lagar själva utan att vara satta direkt under förmyndare!

 

Det här har jag åtminstone ansett att har varit en helt nödvändig sak. Skall man i ena avseendet föra ansvar på oss, så skall vi också ta ansvar för att göra lagarna som vi anser här i lagtinget att de skall vara utan att någon skall hoppa på oss för det. Är det så att vi överskrider vår behörighet går det att ordna den saken senare.

 

Fru talman!

När det gäller införandet av Ålands förvaltningsdomstol som en lösare av tvister mellan riket och landskapet. Vi har i alla tider haft och varit vana vid – ibland har vi grymtat lite – att det är högsta domstolen som avgör den här typen av frågor. Det är en sak som jag hoppas att man i fortsättningen också kan hålla fast vid. När det därför blev de ändringar som gjordes i propositionen i riksdagen har jag verkligt svårt att förstå hur man skall kunna tänka sig att godkänna den. Jag har själv suttit med i en stor kommitté med fem representanter från fastlandet och fem från Åland, den s.k. Ålandskommittén som gjorde den sista stora revisionen. I andra sammanhang har det varit diskussioner mellan landskapsstyrelsen och regeringen för att få igenom ändringar. Tänker vi nu börja föra in någonting nytt inställer sig frågan: vid nästa revision och förbättring av självstyrelselagen som landskapsstyrelse och regering eventuellt kommer överens om, så där kanske de går med på vissa saker som vi tycker att är viktiga, men sedan under resans gång förs det in synnerligen osmakliga bestämmelser för Åland och man säger, ja, ni får det där, men då skall ni samtidigt jämka till de här förändringarna! Är det någonting som kommande lagting skall ha att ta ställning till? Jag hoppas verkligen att det inte är så. Jag anser att när man förhandlar mellan landskapsstyrelse och regering skall man se till att man har någonting viktigt som motparten gärna vill ha igenom –i det här fallet böterna till EU. Då kan vi kanske få igenom någonting som vi tycker att är viktigt för oss. Det är förhandling. Det här sättet som nu föreslås är underkastelse!

 

Jag måste säga, fru talman, att det talas inte mycket om de båda klämmar som riksdagen förde in under propositionens behandling i riksdagen – ingendera av dem är så vidare intressanta för Åland och enligt mitt sätt att se ger de ännu mera motiv för förkastande – och när man nu talar om hur mycket som har införts som förbättring i den senaste behandlingen i grundlagsutskottet skulle jag vilja kalla det för lite kosmetika i motiveringarna, det är allt.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Vtm Salmén var inne på självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande. Inte heller jag har tolkat självstyrelsepolitiska nämndens åsikt så att vi skall godkänna vad som helst till vilket pris som helst, och det avsåg inte heller lagutskottet i sin kommentar 1999. Däremot är behovet av kommande viktiga ändringar ett viktigt argument då beslut skall fattas i den här frågan. Både självstyrelsepolitiska nämnden och lagutskottet har lagt mycket stor vikt vid det. Men självklart är det så att innehållet i ändringen är betydligt viktigare, och där har lagutskottet ansett att innehållet är av den arten att det är möjligt att godkänna det, trots det anmärkningsvärda sätt som har använts då man införde en ny paragraf ensidigt.

 

Vad gäller klämmarna berörs de inte i betänkandet och jag har inte heller berört dem i min presentation eftersom vi inte står alls i den positionen att vi egentligen kan ha någon åsikt om dem; de är redan antagna av riksdagen och de berörs inte av det ärende som vi nu har på vårt bord.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Det var bra att vi var överens om att det inte var meningen i självstyrelsepolitiska nämnden att man skulle godkänna vad som helst, utan man hade brått att få det här gjort. Som jag nämner i min reservation är båda parter intresserade av att få igång fortsättning. Okej, då kan man så fort det här är förkastat härifrån sätta igång med nya förhandlingar och ta in dessa förändringar som man nu vill ha men utforma det på ett bra sätt.

 

Angående klämmarna kan jag bara säga det att vi vet att vi kan ingenting göra åt dem, men enligt mitt sätt att se var det bra att de kom fram, för det ger en liten fingervisning om vart den andra sidan i förhandlingarna är på väg!

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Jag tror inte att vi skall vara så naiva att vi tror att ett förkastande av den här ändringen skulle innebära att arbetet med en ny ändring skulle inledas genast. Så realistiska tror jag att vi skall vara att vi inte hoppas på det.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Gudskelov att man avslutar sin lagtingskarriär det här året! Jag hoppas verkligen att ett kommande lagting har mera ryggrad, för är det så illa att man i Helsingfors tar illa upp när man för fram sakliga argument, då är förhållandet för fortsatta förhandlingar inte vidare bra!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 Vtm Christer Jansson:

 Fru talman!

Under de förhandlingar mellan landskapsstyrelsen och regeringen som föregick den ändring av självstyrelselagen som vi nu behandlar föreslog man, som har framkommit här redan av tidigare anföranden, från regeringens sida att landskapet skulle ta på sig ansvaret för betalningen av viten och böter som EG-domstolen skulle kunna tänkas ådöma Finland med anledning av eventuella brott mot gemenskapsrätten från åländsk sida.

 

Landskapsstyrelsen framförde åsikten att det vore orimligt att på landskapet med dess ringa befolkning lägga skyldigheten att betala en bötessumma som beräknats utgående från hela Finlands ekonomi och hela Finlands befolkning. Landskapsstyrelsen föreslog därför som ett slags kompromiss att den del av bötessumman som skulle påläggas landskapet skulle beräknas utifrån landskapets egen betalningsförmåga och att ett mått på denna skulle kunna vara landskapets befolkningstal satt i relation till befolkningstalet för hela landet.

 

För att det skulle bli ett så brett stöd som möjligt i lagtinget för det förhandlingsresultatet som småningom skulle utmynna i en proposition till riksdagen har det tillsatts en parlamentariskt sammansatt referensgrupp, där jag själv hade förmånen att vara ledamot. Frågan om ett eventuellt bötesansvar behandlades vid ett antal tillfällen och, som jag minns saken, var vi alla rörande överens om att inte acceptera något bötesansvar som hade beräknats på något annat sätt än med ledning av landskapets befolkningstal.

 

Bl.a. beslöts på det allra sista sammanträdet 13.9. 1999, alltså för ganska exakt fyra år sedan, följande beträffande landskapets skadeståndsansvar: ”Bestämmelserna borde utformas så att landskapet inte riskerar att ådömas böter eller motsvarande som baseras på medlemslandet Finlands befolkningstal.”

 

Detta beslut var enhälligt. Närvarande vid sammanträdet var – förutom jag själv – bl.a. dåvarande lantrådet och nuvarande riksdagsmannen Roger Jansson, dåvarande lagtingsledamöterna Olof Erland och Sune Eriksson, dåvarande vicelantrådet Roger Nordlund och lagtingsledamoten, dåvarande och nuvarande, Harriet Lindeman.

 

I den proposition som regeringen sedermera lämnade till riksdagen fanns det inga som helst bestämmelser beträffande betalning av EU-böter. Detta kunde väl uppfattas som ett slags seger för landskapets linje. Å andra sidan framgick det ändå av propositionens motiveringsdel att regeringen ansåg att landskapet kunde bli skyldigt att betala EU-böter även utan någon uttrycklig reglering.

 

I riksdagen kom man snart underfund med att regeringens åsikt inte var korrekt; utan någon grund i lag eller avtal var det helt enkelt inte möjligt att pålägga landskapet betalningsskyldighet. För övrigt kan jag tillägga att samma sak påpekade jag i remissen till lagutskottet. Det visade sig också att riksdagens grundlagsutskott inte skulle komma att acceptera en lagtext där det saknades regler rörande landskapets betalningsansvar.  Några egentliga förhandlingar rörande utformningen av en text rörande landskapets betalningsansvar ägde inte rum, åtminstone inte som jag känner till. Det som skedde var att grundlagsutskottet efter hörande av bl.a. lagtingets lagutskott ensidigt utformade en ansvarsparagraf. Det gick precis så till som vtm Salmén tidigare har beskrivit att vi sade från lagutskottets sida, som vi uppfattade helt enhälligt, att vi inte skulle acceptera någonting annat än det som landskapsstyrelsen redan hade varit berett att acceptera: ett ansvar baserat på landskapets invånarantal och ingenting annat. Men det brydde man sig inte om, får man konstatera.

 

Fru talman!

Utgångspunkten i grundlagsutskottets förslag, som ju numera alltså är riksdagens förslag, är att landskapet skall vara ensam ansvarigt för betalningen av hela det belopp som staten Finland kan dömas att betala till följd av försummelse från landskapets sida. Man kan alltså konstatera att riksdagen beslutat exakt enligt de riktlinjer som landskapsstyrelsen och den parlamentariska referensgruppen tidigare enhälligt bestämt hade motsatt sig.

 

Visserligen är det så, som också har framhållits här tidigare, att riksdagens förslag innehåller en möjlighet till jämkning men å andra sidan – och det är det man måste komma ihåg - kvarstår det faktum att landskapet enligt den i lagtexten mycket tydligt uttalade huvudregeln nästan alltid, i normalfall, skall betala hela bötesbeloppet.

 

Om jag har förstått saken rätt finns det somliga som tycker att just möjligheten till jämkning motiverar ett godkännande av lagändringen. Jag fick i alla fall det intrycket av det som lagutskottets ordförande sade. Man utgår alltså från att högsta förvaltningsdomstolen, som i sista hand skall avgöra saken, kommer att inta en välvillig inställning till eventuella åländska argument varför man borde slippa betala hela beloppet.

 

Fru talman!

Det må vara hur det vill med den saken; själv föredrar jag klara och entydiga regler, särskilt när fråga är om så stora summor att de kan äventyra landskapets ekonomi under flera år.

 

Det har också sagts, och den uppfattningen fick jag även utskottets ordförande också förde fram här, att risken för att landskapet någonsin skall bli betalningsskyldigt är mycket liten, eftersom vi ju har möjligheten att ändra landskapslagstiftningen så att den kommer i konformitet med gemenskapsrätten.  Påpekandet skulle vara sant om det varit så att vi ensamma bestämt över landskapslagarnas ikraftträdande,  men nu är det på det viset, som också vtm Salmén påpekade och som alla känner till, att högsta domstolen och republikens president har förbehållits rätten att pröva om de är förenliga med kompetensfördelningen i självstyrelselagen.

 

Anses det att så inte är fallet, så kan landskapslagen fällas genom ett s.k. veto från presidentens sida. Man kan alltså tänka sig följande situation: landskapet har indirekt förlorat ett mål i EG-domstolen och för att undgå att Finland ådöms böter, indirekt därigenom också landskapet, vidtar lagtinget i brådskande ordning lagstiftningsåtgärder för att landskapslagstiftningen skall komma i konformitet med gemenskapsrätten. Men när lagen sedan kommer till högsta domstolen kanske HD finner att lagen, trots att den är förenlig med gemenskapsrätten, i något annat avseende innebär ett kompetensöverskridande och föreslår ett veto. Om presidenten då förordnar att lagen i dess helhet skall falla, så finns det en uppenbar en risk för att böter hinner utdömas. Och detta gäller särskilt om det brådskande förfarande för utdömande av böter, som har föreslagits, efter vad jag har förstått, vid EU-konventet  genomförs, vilket ju är fullt möjligt. Vi har ingen möjlighet att påverka på vilket sätt reglerna utformas vid EG-domstolen och hur snabbt och effektivt det skall fungera där. Tvärtom är det väl nästan på det viset att det finns ett allmänt intresse att domstolen alltid fungerar effektivt.

 

Fru talman!

För att komma till den senaste behandlingen i riksdagens grundlagsutskott tycker jag att det känns egendomligt att kunna konstatera att grundlagsutskottet i den nyvalda riksdagen, med den åländska riksdagsmannen Roger Janssons medverkan, uttryckligen och enhälligt säger sig anse att landskapet skall betala böter även i den situation som jag just beskrev, dvs. när vi inte kan göra någonting åt det helt enkelt utan vi har varit villigare att följa EU-regleringen. Visst skall vi betala, säger man, men man tycker att bötesbeloppet i dessa fall kan jämkas.

 

Enligt min mening, fru talman, är grundlagsutskottets resonemang fullkomligt absurt. Tänk själva: landskapet skall alltså betala EU-böter trots att lagtinget till punkt och pricka följt EG-domstolens dom. Skyldigheten att betala böter inträder enbart därför att lagtinget eventuellt överskridit sin otydligt reglerade behörighet och enligt HD:s åsikt gått in på riksdagens område. Det man gör i praktiken är alltså  att man inför en betalningsskyldighet för landskapet om lagtinget i misstag går in på det område som i självstyrelselagen har reserverats för riksdagen. Under de drygt 80 år som självstyrelsen existerat har det inte funnits någon sådan pålaga på landskapet. Men nu vill man införa ett dylikt tilläggsstraff, eller vad man nu skall kalla det.

 

Det riktiga, fru talman, hade enligt mening varit att det nyvalda grundlagsutskottet i stället för att i nåder mer eller mindre pruta på landskapets bötesbetalningsskyldighet i en kläm hade hemställt hos regeringen om en ändring av lagtexten så att finska staten alltid helt och hållet skulle ansvara för bötesbetalningen, när skyldigheten att betala böter uppkommit genom en statlig myndighets åtgärd, i detta fall alltså republikens presidents beslut om veto.

 

Med tanke på det som lagutskottets ordförande sade rörande möjligheterna att fortsätta att åstadkomma ändringar i självstyrelselagen om vi nu säger nej till ändringen och med tanke på det som vtm Salmén sade i sitt bemötande är också min bedömning den – på samma sätt som vtm Salméns - att man från rikets sida faktiskt är ganska så angelägen om att kunna ålägga landskapet skyldighet att så att säga betala för fel som lagtinget kan tänkas göra, att man är villig att diskutera en kompromiss som undanröjer risken för att landskapet skall få betala böter till följd av högsta domstolens och presidentens åtgärder. Men om vi nu godkänner lagförslaget som det ligger finns det s.a.s. ingenting från landskapets sida att föra fram längre; det finns ingen morot s.a.s. för rikets myndigheter att eventuellt gå med på en sådan här förbättring eller undanröjande av det som förefaller mig vara ett misstag i alla fall. Då är vår förhandlingssituation mycket sämre, det är i alla fall min bedömning. Samtidigt är det på det viset ändå att jag hör inte till dem som tror att politikerna i riket skulle reagera så primitivt att de inte skulle vara villiga att diskutera alternativa texter om vi nu i lagtinget säger nej till det här förslaget som det ligger och förklarar noggrant våra skäl för det. Jag tror tvärtom att man kommer att anse att våra argument är både logiska och förståeliga och jag tror att det kommer att finnas goda möjligheter att nå en kompromiss.

 

Fru talman!

När det gäller de förbättringar av självstyrelselagen, som ändå i viss mån finns här och som somliga ledamöter tycker att är så omfattande att man bör ta risken för bötesbetalningen vill jag säga att jag har en annan uppfattning. Jag tycker inte att förbättringarna som föreslås är så betydelsefulla att motiverar de risker som kan följa av att landskapet påtar sig en mycket omfattande betalningsskyldighet, mer eller mindre in blanco.

 

Fru talman, jag tycker alltså att man nu skulle förkasta förslaget och därefter inleda förhandlingar för åstadkommande av klarare och tydligare betalningsansvarsregler och framför allt för att undanröja risken för att vi får betala skadestånd på grund av riksmyndigheternas åtgärder.

 

Det kanske blir en viss fördröjning av lagändringen men det kan inte hjälpas. Förbättringarna är helt enkelt inte av den digniteten att det är värt att riskera landskapets ekonomi för att genomföra dem.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Vtm Christer Jansson refererade till den åländska politiska inställningen att en bestämmelse som innebär en risk för Åland att bli betalningsskyldig till ett belopp baserat på Finlands storlek inte kan godkännas. Det kan jag hålla med om. Men min uppfattning är att det finns ingen sådan reell risk i det här förslaget. För det första torde det enligt sakkunniga vara så att även EG skulle kunna anpassa bötesbelopp till Ålands storlek och bärkraft om skulden är Ålands. Så mycket insikter har man även där nere. EG har inget som helst intresse av att äventyra en regions ekonomi för lång framtid, som vtm Christer Jansson uttryckte det.  För det andra finns jämkningsmöjligheten och där är lagstiftarens uttryckliga intentioner att landskapets bärkraft skall beaktas.

 

Vad gäller frågan om skadestånd då Åland inte är skyldigt till skadan utan det beror på lagkontrollen, där det kanske är en annan fråga som har lett till ett veto. Då uppfattar jag frågan så att jämkning görs och då på det viset att landskapet ansvar nollas. Den uppfattningen gav också sakkunniga förvaltningsrådet Niilo Jääskinen uttryck för då vi hörde honom i lagutskottet. Finns det inget uppsåt, ingen skuld, så beaktas det här i jämkningen så att Finland står för hela ansvarsbeloppet. Det här kan man ha delade åsikter om, men jag tycker i alla fall att det här helt klart att det finns ingen som kan säga att den här rätt i den här frågan, för det här är oprövat.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Jag kan bara konstatera att vi har helt olika uppfattning i alla de här frågeställningarna som ltl Wickström-Johansson tog upp. När det först gäller EG-domstolen är det klart att EG-domstolen kan eventuellt anpassa böterna efter hur storleken av den enhet i det enskilda landet som har begått brottet s.a.s., även om staten totalt sett skall svara för det. Det är möjligt, vad vet jag, eftersom EG-domstolen har fria händer, men man kan väl konstatera att det finns ingen sådan praxis på det området i EG-domstolen, så det är bara en grov gissning och en kalkylering som kan visa sig felaktig och ödesdiger för landskapet.

 

När det gäller lagstiftarens intentioner kan jag konstatera det att 59d § inleds med huvudregeln som är första momentet. Där står det så här: ”Har Europeiska gemenskapernas domstol dömt finska staten att betala standard….är landskapet ansvarigt för detta belopp gentemot riket till den del åtgärd eller försummelse från landskapets sida är orsak till domen.” Huvudregeln är att vi skall betala hela beloppet, om det beror enbart på oss att det har blivit en dom. Så enkelt är det med det! När det gäller jämkningsmöjligheten säger ltl Wickström-Johansson att Niilo Jääskinen har sagt att det skulle kunna nollas, det är möjligt att han har sagt det; jag var närvarande i utskottet, men jag har inget sådant minne direkt. Jag vill bara påpeka det att en sådan uppfattning har inget stöd i lagtexten. Det står att riket och landskapet kan jämka det ansvarsbelopp som avses i 1-3 mom.; kommer man inte överens så överlämnas det till förvaltningsdomstolarna att bedöma det. Det står ingenting om att det skall jämkas till noll utan det står tvärtom, fru talman, i det nya grundlagsutskottets betänkande att trots att vi inte alls är skyldiga till det skall det jämkas enbart i förhållande till landskapets befolkningsmängd. Vi skall fortfarande betala.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Ärendet ligger framför oss och vi måste var och en bedöma risken i den här frågan. Jag bedömer den som försvinnande liten att vi skulle råka in för en ekonomisk situation som vi inte kan klara. Vtm Christer Jansson bedömer risken som stor och det har jag respekt för, men jag delar inte hans pessimistiska syn i frågan.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

För klarhetens skulle vill jag säga att jag bedömer inte risken som stor, men om det är så att vi hamnar i en situation att vi blir betalningsskyldiga finns det en tydlig risk att vi får betala mycket stora summor som det åländska samhället, oavsett om det blir jämkning eller icke, kommer att få mycket svårt att bära. Jag tycker att det finns särskilt i ekonomin, som den ser ut i dag, mycket bättre saker vi kan använda våra pengar till än att betala böter: sjukvård, äldre omsorg, trafiken osv. Jag tycker att man i det här sammanhanget, eftersom förbättringarna som föreslås inte är så fruktansvärt betydelsefulla enligt mitt sätt att se, att man bör sätta säkerheten främst och då säger man nej till det här förslaget därför att man tycker att det är för otydligt vad vi riktigt hamnar att betala och begär klarare regler så att vi på förhand vad som kommer att ske.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja begära ett klarläggande, dvs. det är visserligen en mycket hypotetisk situation, men ett klarläggande hur vtm Christer Jansson resonerar när det gäller om EU utkräver ansvar gentemot åländsk lagstiftning, om man ändrar den lagstiftningen och den lag som då läggs fram inte godkänns när det gäller behörigheten och det blir ett veto. Är det inte så att det också då blir en ansvarsförskjutning. Allt annat är i övrigt lika. Jag anser att risken är liten, men den principiella utgångspunkten, att om man då säger att vi inte har behörighet, övergår inte då ansvaret till riksmyndigheterna?

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Om jag skall svara på den frågan är det på det viset att jag tror att man har förbisett den här situationen när man formulerade 59d §, och det får vi delvis ta på oss i lagutskottet när vi inte upplyste riksdagens grundlagsutskott om den här frågan, men samtidigt var det så att det var mycket brådskande och vi hade telefonkonferens med riksdagsmannen, vill jag påminna mig. Däremot har man tagit upp den här frågan i den nya riksdagen, där vår egen riksdagsman är med i grundlagsutskottet och då har man klart beaktat det här när man säger att om överträdelsen inte är uppsåtlig utan det har berott på ett kontrollförfarande, dvs. den situationen att lagen faller – det kan också tänkas att presidenten bara lägger in veto mot någon enstaka paragraf – på grund av någonting helt annat s.a.s., så säger man att då skall det också betalas, men då skall det jämkas i förhållande till bärkraften. Här har man gett ett slags tolkningsdirektiv till domstolarna som säger att de kan inte jämka det till noll, som sade här tidigare, utan det skall jämkas men landskapets bärkraft – vad det sedan innebär – skall beaktas. Någonting måste vi ändå betala enligt vad grundlagsutskottet och nu också riksdagen tycker, även om vi är helt oskyldiga till det som har hänt. Tyvärr är det så. Man skulle alltså behöva ändra lagtexten, men godkänner vi det här nu blir det svårt att göra det; det borde sägas nej och så skulle man föra fram det och säga att det här är fråga om ett misstag, det borde ändras. Jag vet inte hur det går sedan.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Om jag förstår vtm Christer Jansson rätt kan man säga att i en mycket hypotetisk situation där risken är liten skall beloppet ändå jämkas och det är alltså den hypotetiska minimala risken som vi får betala och den skall ställas mot de fördelar som finns med lagen.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Man kan naturligtvis spekulera i, såsom vicelantrådet gör, huruvida risken är minimal eller mycket liten osv. Det har jag ingen bestämd uppfattning om. Jag säger, att jag tror inte att risken är stor, men risken finns där och då är frågan den: Skall vi då ta den risken i anseende till de fördelar som lagstiftningen ger? Jag tycker inte det. Jag tycker att det är förnuftigare att agera så att man försöker undanröja risken eftersom fördelarna inte är så hemskt stora i dag. Jag tror nämligen att man kan diskutera med riksmyndigheterna om det här och jag tror att de också kommer att acceptera en justering av texten. Men det innebär att reformen fördröjs kanske ett eller två år. Det är naturligtvis på ett sätt beklagligt, men då har vi undanröjt risken oberoende hur stor den är. Samtidigt är det också på det viset, som har sagts här också tidigare, att det kan vara möjligt att vi kan få någonting nytt med. Det kanske skulle vara en fördel att nu säga nej och börja från början s.a.s. Det behöver inte  enbart vara en nackdel;  det kan vara en nackdel, men det kan också föra med sig vissa fördelar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Vtm Christer Jansson målar upp ett skräckscenario när han lyfter upp risken för böter. Detta skräckscenario har vicetalmannen målat upp utan att det, som jag ser det, har funnits någon grund för detta, åtminstone i lagutskottets behandling. Där har det nämligen entydigt kommit fram i de höranden som har föregått där att det är endast i fall av ett medvetet uppsåt att bryta mot reglerna som Åland kan bli skyldigt att betala dessa böter. Med uppsåt menar jag att avsikten är helt klart den att vi skall bryta mot reglerna; då kan böter utdömas. Den andra hypotetiska risken med presidentens veto och sådana saker motsäger det som vi har fått höra i lagutskottet, anser jag i varje fall. Jag anser att vi är helt överens att om vi medvetet bryter mot gemenskapsreglerna är det vår sak att stå för böterna.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Tyvärr tror jag nog att jag måste säga att ltl Perämaa har missuppfattat texten. Lagtexten är helt objektiv. Det spelar ingen roll om det är omedvetet eller medvetet brott. Är det ett brott – det må sedan vara omedvetet eller medvetet – så är vi skyldiga att betala, det är utgångspunkten. Däremot har det en betydelse när det blir fråga om att det skall jämkas eller inte,  det säger också grundlagsutskottet. Vi kommer aldrig från skyldigheten att betala, oavsett om vi är oskyldiga eller inte, det säger också det nyvalda grundlagsutskottet och det var det som jag påpekade redan i diskussionen med vicelantrådet. Jag vet inte vad som har kommit fram i hörandet osv. Det vågar jag inte säga, jag kommer inte ihåg allt som har sagts, men i likhet med ltl Perämaa använder jag mitt eget sunda förnuft och den kunskap jag har om självstyrelselagstiftningen. Jag har ändå varit verksam 40 år, får man väl säga nästan, på det här området så jag uppfattar att jag har en viss egen  sakkunskap i den här frågan och jag drar därför även egna slutsatser. En slutsats jag har dragit är att den här risken, även om den inte är stor, i alla fall är så pass stor att fördelarna inte överväger. Därför tycker jag att vi säger nej nu och begär en förbättring, och jag tror säkert att vi kan få en förbättring, kanske inte bara på den här punkten.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är helt klart att själva lagtexten i självstyrelselagsrevisionen kan ge utrymme för tolkningar i den här frågan när och hur bötesbelopp skall utdömas och om det skall jämkas osv., men vi har i varje fall fått kunskap i lagutskottet om hur EU-kommissionen och EG-domstolen behandlar dessa ärenden; dels är det väldigt sällsynt att det utdöms böter överhuvudtaget och dels torde det vara klart att där utdöms böter endast då det finns ett klart uppsåt att bryta mot reglerna.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Om jag börjar med det sista är det väl riktigt i och för sig att tillsvidare har det varit sällsynt att EG-domstolen har dömt ut böter, men det beror på det att det är en ganska ny regel att utdöma böter. Dessutom är det ett ganska omständligt förfarande innan man kommer därhän, men det är just det omständliga förfarandet som man nu vill förenkla. Idén är den att det skall bli mycket enklare och snabbare att döma ut böter till medlemsstaterna, så jag vet inte riktigt var ltl Perämaa har fått sin uppfattning från. Enligt min åsikt är det i alla fall fullkomligt klart att bryter man mot EG-rätten kan man hamna att betala böter. Inte görs det några bedömningar huruvida det är avsiktligt eller oavsiktligt utan utgångspunkten är naturligtvis att det är avsiktligt eftersom man har möjlighet att ändra sin lagstiftning. Om man en gång har fått påpekande från domstolen om att det har gjorts fel, så inte är det sedan längre någonting oavsiktligt.

 

När det gäller frågan om lagtexten är klar eller oklar är den fullkomligt klar såtillvida att enligt huvudregeln skall vi betala hela Finlands bötesbelopp oavsett om vi har gjort oss skyldiga till medvetet eller omedvetet brott. Det som i någon mån sedan kan mildra texten är det som står i motiveringarna. Men det är ju så, fru talman, som alla jurister känner till i alla fall, att man lagstiftar inte med motiveringarna, särskilt när det gäller skadeståndsfrågor, utan det viktigaste är själva texten, den gäller alltid före motiveringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Perämaa:

Fru talman!

Den tekniska och innehållsmässiga redogörelsen för självstyrelselagsrevisionen har redan avgivits av ordföranden för lagutskottet, så därför avser jag att endast beröra de grundläggande konsekvenserna av ett eventuellt förkastande eller antagande av denna lag.

 

Det är uppenbart att vi inte kommer att nå en enhällighet här i lagtinget om att anta ändringarna i självstyrelselagen. Det framgår redan av inlämnade reservationer. Därför är det av intresse att analysera de olika ståndpunkterna. Liberalerna har redan i ett  tidigt skede av den process ,som har resulterat att vi här i dag diskuterar självstyrelselagen och förändringar av den, konstaterat att vi är för förändringarna, även om vissa delar av behandlingen i riksdagen inte har följt de spelregler som har ansetts brukliga i dessa ändringsförhandlingar. Men jag anser att vi nu måste lämna denna revision bakom oss genom att anta liggande förslag.

 

Det andra alternativet blir då förkastande av ändringarna. Förkastandet kommer att stödas av, utgår vi från åtminstone, reservanterna i lagutskottet vicetalmännen Christer Jansson och Olof Salmén. Det finns då orsak att fråga sig om vicetalmännen har andra underliggande skäl för sitt ställningstagande.

 

Vtm Christer Jansson har i offentligheten gett uttryck för tankar om att Åland skall förenas med Sverige. Har man den åsikten ligger det nära till hands att man inte är så särdeles av intresserad av att med diplomatiska arbetssätt fortsätta att utveckla självstyrelsen.

 

Vicetalman Olof Salmén å sin sida företräder ett parti som starkt förespråkar en konfrontationspolitik och i slutändan självständighet för Åland. Här kan man också tänka sig att den underliggande avsikten för vtm Salmén är ett avståndstagande från riket.

 

Oberoende av underliggande orsaker till ett förkastande av självstyrelselagsrevisionen innebär ett sådant beslut att det diplomatiska arbetet mellan landskapet och riket försvåras.

 

Det vinnande konceptet som dagens självstyrelsesystem är riskerar också att undermineras. Liberalerna vill i takt med att samhället förändras och moderniseras också utveckla självstyrelselagen på ett för Åland gynnsamt sätt där basen i systemet ändå bibehålls, för självstyrelsesystemet ger förutsättningar att upprätthålla den långsiktiga tryggheten som ett samhälle behöver.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Det som spekuleras om från ltl Perämaas om underliggande motiv, som han säger, så tangerar nog ett slags lågvattenmärke – det är nog min uppfattning. Det är ett rent kränkande påstående att säga att jag skulle ha några andra motiv än dem jag redovisat. På grundval av att jag ser att finlandssvenskarna dör ut och att Åland inte kommer att överleva som en svenskspråkig del av Finland har jag konstaterat att konsekvenserna om vi vill överleva och ha vår nationalitet kvar är att Åland måste ansluta sig till Sverige på nytt. Det är en bedömning jag har gjort utgående från historiska fakta och den utveckling som knappast kan förnekas. Hur man kan blanda in den åsikten i den här frågan om huruvida jag vill förkasta lagförslaget eller inte är rent absurt. På vilket sätt skulle den aspekten komma in i bilden här? Som jag sade vill jag att lagförslaget skall förkastas, detta av den enkla anledningen att jag inte tycker att fördelarna överväger nackdelarna och då försöker jag se på bästa möjliga sätt till det som jag uppfattar vara ålänningarnas intresse.

 

Mina slutsatser beträffande vad som kommer att hända i framtiden med den svenska befolkningen i Finland och på Åland tycker jag verkligen inte att har med det här ändringsförslaget att göra.

 

Ltl Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag anser ändå att hela den här behandlingen är en väsentlig sak, för de personer som nu pratar mot förändringen är båda sådana personer som har gett uttryck för konfrontationspolitik och andra sätt att styra Åland än att göra det genom självstyrelsesystemet. Då är det fullt naturligt att man även diskuterar de möjliga konsekvenserna av ett förkastande. Så tycker jag i varje fall.

 

Vtm Christer Jansson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte vad jag skall säga om det. Här säger ltl Perämaa att jag har gjort mig känd för en konfrontationspolitik! Jag skulle vilja ha en definition av det begreppet i så fall. Jag har sagt vad jag tror om svenska språket i Finland. Är det ”uttryck för konfrontationspolitik” att man drar slutsatser av vissa historiska fakta måste jag säga att det är ett märkligt resonemang!  Jag vill i så fall säga, om jag skall sänka mig till ltl Perämaas nivå, att är det någon som har gjort sig till skyldig till buffelaktig konfrontationspolitik i detta lagting så är det ltl Perämaa, det är då min åsikt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

I likhet med föregående replikrunda vill jag hävda att i debatten om självstyrelselagen är det inte värdigt att vi skall börja spekulera i underliggande orsaker till våra åsikter. Vi har rätt att forma våra egna åsikter här i Ålands lagting, enligt 9 § lagtingsordningen. Skall man spekulera i ltl Perämaas och liberalernas eller kanske man kunde prata om SFP:s lokalavdelnings på Åland underliggande orsaker till ställningtagandet, så är det uppenbart vad de underliggande orsakerna är: man vill ju till varje pris inlemma landskapet med republiken Finland på alla sätt. Liberalerna har t.o.m. sådana i sina led som vill avskaffa självstyrelsen. Det säger en hel del om det liberala partiet, ställningstagandet och underliggande orsaker i det här ärendet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Häggblom:

Fru talman!

Det är med intresse jag har hört lagutskottets presentation av sitt betänkande och den behandling som har skett. Jag efterlyste att lantrådet skulle ha kommit med sin bedömning. Nu är lantrådet inte närvarande. Jag tror att det skulle vara på tiden att det skulle klargöras en gång för alla hur framtida självstyrelselagsändringar skall gå till. Det finns ett uttryck som heter Pacta sunt servanda och det betyder ”avtal skall hållas”.  När det gäller självstyrelselagsändringar är det så att man förhandlar sig fram till resultat, precis som två stater när man förhandlar fram konventioner. Här har man kommit till ett slutresultat med ett mycket starkt intryck av presidenten. Paragrafen om EU-böterna borttogs från propositionen. Det är den propositionen som presidenten har fört till Ålands lagting, det är den som ligger här - mig veterligt har vi inte fått någon annan -  och då är det väl den man skall ta ställning till. Den tror jag att hela lagtinget skulle ha varit beredd att ta och man kan egentligen kritisera lagutskottet för att vi inte har fått den tidigare, att vi skulle ha godkänt den.

Sedan har det hänt några politiska virrvarr i Finlands riksdag, dvs. man respekterar inte avtal mellan Finlands regering och det som representerar Åland, alltså Ålands landskapsstyrelse. Jag tror att det är viktigt i fortsättningen att veta hur vi skall ha det här. Nu tycks lagutskottets majoritet gå in för att det här är någonting som vi skall acceptera bara. Det är så brått med det här osv. Det är precis samma diskussioner som fördes i samband med EU-inträdet. Det är samma diskussioner som fördes om vårjakten. När vi diskuterade vårjaktens vara eller icke vara påstods det att man hade säkerställt den med tjänstemännen, det var utlovat, det var inte några problem i framtiden. Det är exakt samma motiveringar som framförs beträffande EU-böterna.

 

När det gäller tolkningar och domstolar och sådant spelar det ingen roll vad någon tjänsteman eller någon annan skulle ha sagt i något utskott. Jag har själv suttit med som ersättare i lagutskottet när man har den person som nämndes här. Jag har inte alls samma uppfattning om den tolkningen. Den juridiska tolkningen var inte sådan som personen sade. Men där ser man att man har olika tolkningar, man vill tolka in sitt eget, man vill få svar, man vill få facit på sina egna åsikter. Men det är inte det som gäller när det gäller sedan. Frågan är då: Finns det en beställning från Ålands folk överhuvudtaget till lagändringen? Jag har inte upplevt att det finns någon beställning från Ålands folk att vi skall ta påta oss EU-böter, eftersom presidenten inte ansett det, Finlands regering har inte ansett det, men sedan stod man i slutet av valperioden i Finlands riksdag och då förde man in det. Det finns absolut ingen beställning av Ålands folk att vi skall påta oss dessa risker. Eftersom jag lämnar lagtinget har jag inga politiska ambitioner att på något sätt påverka någon väljare, men jag vill säga, att jag har absolut inte upplevt att Ålands folk frivilligt skulle påta sig detta. Vi står precis i samma situation som i EU-debatten om EMU: etablissemanget, regeringen och vissa andra säger att det här måste ni ta nu! Skulle vi ha omröstning på Åland skulle det bli ett absolut nej till självstyrelselagsrevisionen. Det finns absolut ingen beställning. Men politikerna här tycker att det här skall genomföras med kraft; annars få vi aldrig några ändringar! Vad då för ändringar? Vi klarar oss bra utan den här ändringen. En självstyrelselagsändring är ingenting! Det åländska samhället eller den enskilda medborgaren förbättras inte överhuvudtaget om vi tar ändringen. Försämrar vi relationerna till Finland? Om vi är för samma som Finlands president och regering har sagt, vad är det då för konfrontationspolitik om jag har den åsikten, vad för jag för konfrontationspolitik då, som ltl Perämaa sade? Om jag och obundna ha en annan åsikt – när har vi fört en konfrontationspolitik? Jag har alltid sagt, att obundna har aldrig skickat något massbrev och sådant till finländska politiker som liberalerna gjorde i protest mot dåvarande landskapsstyrelse. Jag har alltid sagt att jag respekterar när landskapsstyrelsen representerar Åland mot Finland, och jag vet inte någon obunden som skulle ha gjort det, men vi måste väl få föra en debatt i lagtinget utan att kallas för konfrontationspolitiker. Man måste kunna få diskutera saker och ting utan att få någon epitet på sig.

 

Vtm Christer Jansson sitter som talman, så jag kommer att föreslå att ärendet bordläggs, eftersom jag vill att han utvecklar det mera: hur vill vi ha det i framtiden. Vilka förändringar avser landskapsstyrelsen att göra beträffande självstyrelselagen, vad är det som är så brådskande. Jag tror att lantrådet har gått ut och sagt att det är klavertramp mot självstyrelsen beträffande transporterna av militära fordon på färjor, men jag vill säga att det största klavertrampet mot självstyrelsen och ett hån mot det självstyrelsepolitiska systemet samt förhållandet Åland-riket är det som har hänt i den här saken, dvs. att man inte kunde lita på vad landskapsstyrelsen och regeringen har kommit överens om. Det är allvarlig i sig och det tror jag att landskapsstyrelsen bör begrunda och det tycker jag också att lagtinget borde göra. Skall enskilda politiker i riksdagen kunna omkullkasta det? Det gör man aldrig med konventioner som man ingått med andra länder. Respekterar vi vårt eget självstyrelsesystem eller underordnar vi oss någon sorts fullmäktigeförsamling?

 

Jag tror att det finns mycket att fundera på här. Jag tror att försiktighetsprincipen är den viktigaste här: varför skall man gå in för det här? Vill vi riskera skatteöresförhöjning på Åland på grund av att framtida lagting gör misstag i sin lagstiftning? Jag är inte beredd att göra det. Att ålänningarna skulle få 10 procent mera på skatten ett år för att Ålands lagting har lagstiftat mot EU, det är vad man riskerar med sådant är. Jag är inte beredd att göra det.

 

Det var precis det förtroende som skall finnas och som presidenten också beaktade mellan Åland och Finland: har Åland någon gång s.a.s. gjort så att Finland inte kan lita på vår lagstiftning. Vi hade en mycket politiskt taktfull president som respekterade detta och hade också, som jag tror, ett stort finger med i spelet och tog bort EU-bötesparagrafen på den grunden att det inte finns någon misstänksamhet mot Åland. Skall Åland och Finland finnas till och utveckla självstyrelsesystemet skall det vara ett ömsesidigt förtroende, vilket har funnits, men som på ett sätt raserades med den förändring som skedde i riksdagen. Jag tror för fortsättningens skull att det är bra att man tar ner det på den nivån och för ner det på ett ömsesidigt förtroende mellan Finlands regering och Ålands landskapsstyrelse.

 

Herr talman!

För att alla skall hinna fundera på det här och för att man också skall kunna smälta det utskottsordföranden och medlemmarna i lagutskottet har uttalat och för att också lantrådet, som jag hoppas, skall komma med ett anförande i frågan tror jag att detta ärende inte lider av att bordläggas till onsdagen den 24 september.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Jag tror till skillnad från ltl Häggblom absolut att Ålands folk anser att Åland skall ta ansvar för sina handlingar, vilket 59d § handlar om. Jag tror att det här är någonting som är helt naturligt för de flesta människor. Riskerna för böter på grund av lagstiftningen är minimal om vi på Åland handlar på ett riktigt sätt som medlemmar av EU. Risken för överstora böter är hypotetisk. Bland ändringarna i lagförslaget finns bestämmelser som ökar Ålands medinflytande och Ålands möjligheter till insyn i EU. Det här är mycket viktiga frågor för ålänningarna i framtiden och det tror jag att de förstår. Det är viktigt om vi skall vara med i EU i framtiden att vi har ökat våra möjligheter att påverka EU och vår framtid där, och det här tror jag nog att Ålands folk förstår.

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

Det här senaste att Ålands folk begriper att man skall ha medinflytande osv. är precis samma sak som vi har hört och som har basunerats ut i svensk TV, i svensk radio, i reklam för ja-sägarna till EMU-projektet – Sveriges folk sade nej, de kunde tänka självständigt, de kunde fatta beslut om det. Vad är det för medinflytande ålänningarna får i EU? Det är fråga om 27.000 av 350 miljoner. Jag tycker att vi lägger ner alltför mycket energi på att tro att vi skall ha ett medinflytande och kunna påverka beslutsprocessen i EU. Det är nys! Ålands åsikt är som en fis i rymden i många fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

I den här frågan, som i alla andra, skall man och kan man tänka med hjärnan och känna med hjärtat. På basen av produkten av dessa utformar man sedan sin slutliga åsikt. Man kan se praktiskt och/eller principiellt på den här frågan. Vi har hört om processen kring självstyrelselagsändringen av tidigare talare, främst vicetalmännen, vilkas resonemang jag understöder. Jag kommer av samma orsak som tidigare redovisats av dem att understöda ett förkastande av lagen.

 

Denna ändringsutformning har pådyvlats oss mot vår vilja i strid med den överenskommelse som gjorts, och för det finns det ett uttryck, som också ltl Häggblom nämnde: Pacta sunt servanda – avtal skall hållas. Det har inte gjorts från Finlands sida i detta ärende.

Herr talman!

I stunder när bilden av Ålands konstitutionella utveckling känns tung kan man tänka på de ord som vi ofta sjunger i Ålänningens sång, tredje versen: ”Frihetens arvsrätt vi bära”. Självstyrelsesystemet är tack och lov utformat så att ändringar skall godkännas också av Ålands lagting. Självstyrelsesystemet vilar på folkrättslig grund. Vi har rätt här att besluta både om steg bakåt och steg framåt – jag ser det här som ett steg bakåt. Jag har tidigare sagt att vad som från början från åländsk sida skulle vara, kanske man kunde säga, hönsgård blev sedan en höna när arbetet började, i ett skede var det en fjäder och nu är det ett dun som sakta dalar till marken.

 

Jag anser att lagtinget inte kan godkänna denna ändring och jag understöder förslaget om bordläggning.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Häggblom, understödd av ltl Sundman, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 24 september. Bordläggning kommer därför att ske. Är det någon som önskar uttala sig om bordläggningstiden?

 

Ltl Eklöw: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till nästa plenum.

 

Ltl Svensson: Fru talman! Jag understöder förslaget om bordläggning till nästa plenum.

 

TALMANNEN: Ltl Häggblom, understödd av ltl Sundman, har föreslagit bordläggning till plenum den 24 september. Ltl Eklöw, understödd av ltl Svensson, har förslagit att ärendet skall bordläggas till nästa plenum. Omröstning kommer därför att verkställas om bordläggningstiden. Den som röstar för ltl Häggbloms förslag röstar ja; den som röstar för ltl Eklöws förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för nej. Lagtinget har sålunda beslutat bordlägga ärendet till nästa plenum.

 

På talarlistan finns ltl Lindqvist och ltl Svensson som bereds tillfälle att yttra sig.

 

Ltl Lindqvist: Avstår.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Det finns konstitutionella komplikationer i den situation vi befinner oss. Jag tycker också att man kan se en brytning mellan två traditioner, dels den ursprungliga traditionen från självstyrelsen i unga dar när varje bokstav i självstyrelselagen var saliggörande och på den tiden när självstyrelsen reglerades mellan presidenten i Helsingfors och våra självstyrelsemyndigheter. Den här traditionen har som många andra traditioner utvecklats mer och mer till en samverkan mellan riksmyndigheterna i stort, också riksdagen, och det har alltså inträffat det att hela frågan om ändring av självstyrelselagen har blivit mera politisk s.a.s. Där har riksdagen tagit sig lite större engagemang än tidigare. Vi erinrar oss att vid den stora reformen av självstyrelselagen, där den nya finansieringen genom klumpsumman antogs, blev det också justering i riksdagen genom att koefficienten sänktes något och så blev det vissa kompensatoriska bestämmelser i stället. Så det här är ingenting unikt i och för sig. Det finns alltså fördelar också med att utvecklingen har blivit mera politisk, att samverkan mellan lagting och riksdag helt enkelt utvecklas.

 

Jag tycker att när vi diskuterar ärendet och småningom skall gå till omröstning bör vi minnas att ärendet inte handlar om ett skadeståndsmål inför en nationell domstol, där man måste tänka på alla teknikaliteter och möjliga utfall för att man skall försvara sig, utan det är fråga om en påföljd för en part i EU som inte följer EU:s lagstiftning. Man skall också komma ihåg att innan ett sådant här ärende kommer till EG-domstolen följs det av flera påpekanden, varningar och förespeglingar från EU-kommissionen. Det finns alltså god tid att behandla detta ärende. Man måste väl utgå från att självstyrelsen inte har något intresse av att medvetet och avsiktligt bryta mot EU-lagstiftning, att sätta sig upp mot hela unionen; då skall vi i stället försöka välja en annan väg, nämligen att lämna EU, vilket jag tycker att skulle vara en bättre sak än att fundera över EG-domstolens eventuella åtgärder. Man måste alltså föreställa sig att EG-domstolen, om det kommer så långt som att det skall utfärdas ett bötesbelopp, anpassar bötesbeloppet på ett lämpligt sätt så att det är rimligt. Dessutom är det så att det är republiken Finland som är betalningsansvarig men har möjligheter att utkräva någon form av ersättning av Åland i ett fall där skulden skulle helt och hållet vara självstyrelsens. Men både EU och republiken har ett ansvar för att det åländska samhället inte skadskjuts eller torpederas, så det är en orimlighet att tänka sig att det är två fientliga parter som försöker att göra upp här. Vi vet också att det finns en stor diskussion inom EU där vissa stora länder har svårigheter att klara sina finanser på ett sådant sätt som avtalet förutsätter. Det skall bli mycket intressant att se hur man från EU-kommissionens och eventuellt EG-domstolens sida kommer att hantera hela den bötesfrågan. Jag tror att det bildas praxis också på det här området så att det blir helt enkelt orimligt att bestraffa s.a.s. en liten, liten del av EU på ett sätt som skulle skada hela samhället. Jag betonar än en gång att det inte är fråga om något tufft skadeståndsmål i en civil domstol där man måste tänka på allting.

 

Jag instämmer med de talare som har sagt att vi har också ett stort ansvar här i lagtinget för att möjliggöra så att vi utvecklar självstyrelselagen fortlöpande så att det blir förbättringar och också att, om vi antar lagen, vilket jag förutsätter att vi gör, blir det också nya möjligheter att förbättra självstyrelselagen inom överskådlig tid och kanske man då också kan putsa i den här bestämmelsen som har sina tvivelaktiga skuggor.

 

Jag menar verkligen att det inte finns anledning att måla hin på väggen här som om man kan tänka sig att både Bryssel och Helsingfors skulle konspirerar mot självstyrelsen för att knäcka det åländska samhället – den bilden är djupt felaktig.

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

Om jag har uppfattat det rätt finns det ingen beställning från Ålands folk att få in den här paragrafen. Det har aldrig funnits i beredningen överhuvudtaget från landskapets sida att man skall ha den. När Sverige ingick sitt anslutningsfördraget till EU hade de inte undantag för EMU. Vi vet att Sveriges folk har sagt nej. Sverige står inför ett dilemma; det politiska etablissemanget har sagt ett medan folket säger nej. Är det som ltl Hasse Svensson nu anser att Åland skall göra? Bör man inte gå in för försiktighetsprincipen när man gör sådana här ändringar före man rusar iväg?

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag måste säga att ltl Häggblom nog inte följde reglerna för repliker i Ålands lagting i alla fall! Hans yttrande rörde någonting helt annat än det som jag tog upp. Denna hiskeliga jämförelse med eurovalet i Sverige! Det är en helt annan kategori än vad vi nu talar om! Jag tycker att det skulle vara bra om det skulle finnas möjligheter att stryka ltl Häggbloms senaste anförande från protokollet.

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

Det är talmannen som fördelar ordet och konstaterar repliken. Visst finns det en jämförelse eftersom ltl Hasse Svensson i sitt huvudanförande tog upp EU och hur man skulle behandla Åland osv. Då är det viktigt att veta. Det finns ingen beställning av Ålands folk om att göra den nu aktuella lagändringen. Därför gjorde jag en jämförelse med Sverige. Sverige hade inte EMU-undantaget i sitt anslutningsfördrag, men se då när det politiska etablissemanget har gått emot majoriteten av befolkningen vilket problem det blir! Jag menar, att anser då ltl Svensson att det är skäl att nu rusa iväg med det här som överhuvudtaget inte har funnits i avtalet mellan landskapsstyrelsen och Finlands regering samt den proposition som vi egentligen har att behandla och som presidenten har skickat till Ålands lagting och som vi har att säga ja eller nej till.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Min uppfattning är att Ålands folk aldrig har beställt någon ändring av självstyrelselagen utan det är någonting som har beretts och förhandlats i själva lagtinget. Och så resonemanget om att vi nu skulle rusa iväg när vi hörde lagutskottets ordförande säga hur lång processen har varit: sex år! Jag måste medge, herr talman, att även när ltl Häggblom håller sig till reglerna för hur vi skall diskutera här i lagtinget så saknar jag alltför ofta logik och sammanhang. Jag tror att ltl Häggblom drivs av sådana känslor som inte har med logik att göra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Ärendet bordläggs till nästa plenum.

 

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 5:

 

Näringsutskottets betänkande nr 9/2002-2003 angående ändring av landskapslagen om avbytarverksamhet för lantbrukare. (FR 26/2002-2003).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 6:

 

Lagutskottets betänkande nr 13/2002-2003 angående landskapslag om kontroll av brottslig bakgrund hos personer som skall arbeta med barn. (FR 17/2002-2003).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagföslaget sådant det godkänts i andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagföslaget. Lagförlagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs härefter lagförslagets motivering för godkännande i enda behandling. Begärs ordet? Motiveringen godkänd i enda behandlling.

 

Slutligen föreläggs det i betänkandet ingående klämförslaget för godkännande i enda behandling. Begärs ordet? Klämförslaget är godkänt.

 

Ärendet är slutbehandlat.

Föredras för tredje behandling ärende nr 7:

 

Lagutskottets betänkande nr 14/2002-2003 angående godkännande av Europa- Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Arabrepubliken Egypten, å andra sidan. (RP 5/2002-2003).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 8:

 

Lagutskottets betänkande nr 15/2002-2003 angående godkännande av protokollet omändring av avtalet med Marocko för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet samt med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 2/2002-2003).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 9:

 

Lagutskottets betänkande nr 16/2002-2003 angående godkännande av avtalet med Vietnam för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst samt med förslag till lag om ikraftträdande av debestämmelser i avtalet som hör till området för lagstiftningen. (RP 4/2002-2003).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 10:

 

Näringsutskottets betänkande nr 8/2002-2003 angående ändring av jaktlagen beträffande jakt på älg. (FR 9/2002-2003).

 

Först tillåts diskussion och därefter upptas ärendet för slutligt avgörande. Diskussion. Ingen diskussion.  Konstateras att lagtinget i andra behandling har föreslagit att lagförslaget måtte förkastas. Lagtinget har därför nu i tredje behandling att besluta om förkastande av lagförslaget.

 

Lagtinget har i tredje behandling beslutat förkasta lagförslaget. Lagförslaget tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen vad avser förkastande för godkännande i enda behandling. Begärs ordet? Ingen begär ordet. Motiveringen är godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 11:

 

Kulturutskottets betänkande nr 3/2002-2003 angående arkivlag för landskapet Åland (FR 21/2002-2003).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagföslaget sådant det godkänts i andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda behandling. Begärs ordet? Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 12:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 5/2002-2003 angående alkohol- och narkotikapolitiskt program för landskapet Åland 2002-2005. (M 1/2002-2003).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

 

Ltl Ulf Andersson:

Herr talman!

Som framgår av social- och miljöutskottets betänkande har utskottet inte haft några större invändningar mot landskapsstyrelsens förslag till alkohol- och narkotikapolitiskt program för åren 2002-2005. Utskottet har ansett att målsättningarna möjligtvis kunde ha varit lite mera konkreta, t.ex. vad gäller den eftersträvade mängden av minskning av alkoholkonsumtionen.

 

Men, herr talman, vad gäller alkoholkonsumtion, priset på alkohol, tillgången till alkohol, lever vi i vad man kan kalla turbulenta tider, så det är svårt att uppställa några konkreta målsättningar, typ att konsumtionen bör minska så och så mycket.

 

I riket förs och har under senare tid förts en livlig och delvis hätsk debatt om regeringens enhälliga förslag att sänka alkoholskatten med 40 procent. Vissa sakkunniga hävdar att följderna kommer att bli förödande för folkhälsan, men sedan säger man också att vi kan tyvärr inget göra eftersom alternativet är ett spritrally till Estland. Men, herr talman, det är rikets problem. Riklig tillgång till skattefri sprit har vi lång erfarenhet av i landskapet.

 

Landskapsstyrelsen säger i programmet beträffande vilka åtgärder som skall vidtas att de kommer att betinga en årlig kostnad på ca 313.000 euro. Hur kostnaderna skall finansieras framgår inte av programmet. För det här året föreslog kommittén som har utarbetat programmet att 313.252 euro skulle användas, då bl.a. 200.000 euro som stöd till kommuner som har belastats oskäligt hårt av vårdkostnader, i första hand till följd av narkotikamissbruk. De här pengarna har till en del förbrukats, men man kanske kan från landskapsstyrelsens sida i dag redogöra för hur programmet förverkligas i år.

 

Slutligen, herr talman. Landskapets ansträngda ekonomiska läge förnekas inte längre av någon. Vi vet vad som gäller i vårdsektorn i dag, dvs. den sektor som får ta hand om personerna som blir offer för alkohol eller narkotika. Risken finns därför att landskapsstyrelsens ambitiösa program med bl.a. nolltolerans vad gäller narkotika urholkas i brist på pengar. Vi får därför hoppas – jag kan inte säga annat – att kommande lagting gör de riktiga  och nödvändiga prioriteringarna.

 

Ltl Strand: Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 24 september.

 

Ltl Sundback: Herr talman! Jag understöder förslaget om bordläggning och tiden för bordläggningen.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Strand, understödd av ltl Sundback, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 24 september. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum onsdagen den 24 september.

  

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 13:

 

Finansutskottets betänkande nr 6/2002-2003 angående trafikplan för landskapet Åland. (M nr 4/2002-2003).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

Ltl Sjölund:

Herr talman!

Trafikplanen för landskapet Åland 2003-2010 har behandlats i finansutskottet och det betänkande vi har kommit med är enhälligt och utskottet föreslår att lagtinget antecknar sig landskapsstyrelsens meddelande till kännedom och samtidigt bringar utskottets betänkande till landskapsstyrelsens kännedom.

 

När det gäller utskottet synpunkter vill vi inleda med att konstatera att landskapsstyrelsen själv säger att trafikplanen är ett styrinstrument för den fortsatta planeringen av trafiksystemen på Åland och att trafikplanen därför inte är förpliktande. Trafikplanen skall alltså fungera som en vägvisare för framtiden och den kommer att vara ett levande dokument och revideras under perioden. När det gäller förverkligande av enskilda åtgärder i anledning av planen skall detta ske genom särskilda beslut i samband med budgetbehandlingar.

 

Ytterligare finns det i trafikplanen en organisationsmodell; man skulle alltså omorganisera trafikavdelningen som ganska nyligen genomgick en omorganisation som har visat sig att inte riktigt motsvarar de behov och förhoppningar man hade när organisationsförändringen skedde; man presenterar alltså en organisationsmodell som knappast kommer att se ut som den som man nu har presenterat. Vi uppfattar det från utskottets sida som en skiss som behöver bearbetas. Utskottets ställningstagande i en del frågor kommer också att ha en inverkan på hur organisationsmodellen i framtiden skulle komma att se ut.

 

Synpunkterna i finansutskottets betänkande har indelats i två huvudavsnitt. Det ena handlar om landtrafiken och det andra om sjötrafiken. När det gäller landtrafiken omfattar finansutskottet i huvudsak landskapsstyrelsens planer men har en del synpunkter på den lätta trafiken, och i synnerhet den lätta trafiken längs huvudvägarna på landsbygden. Utskottet anser att det är viktigt att huvudtrafiklederna också är anpassade för lätt trafik samt att den lätta trafiken så långt möjligt bör separeras från biltrafiken. Där finns två möjligheter att välja mellan och det ena är att man breddar vägarna och har breda vägrenar som är lämpade för cykeltrafik och lätt trafik. Den andra möjligheten är att man har separata gång- och cykelvägar. När det gäller de separata gång- och cykelvägarna finns det en problematik och det är: vem skall sköta underhåll, snöröjning osv. av dem? Det har då ansetts att det blir en kommunal angelägenhet och det här är ett problem därför att här blir vissa motstridiga intressen, dvs. det kan mycket väl hända att en kommun kan ha ett intresse av att man anlägger en separat gc-väg, men av ekonomiska skäl vill man inte gå in för den modellen och då blir alternativet att man använder den bredare vägen, även om det i vissa fall och på vissa ställen skulle vara bättre med en separat gc-väg. Det här är alltså någonting som man behöver titta på och se vem som faktiskt skall sköta just underhållet av de separata gc-vägarna. Finansutskottet säger att landskapet bör ansvara för underhållet av gång- och cykelvägarna. Det sker automatiskt på breda vägar med breda vägrenar, men också när det gäller de separata gc-vägarna borde landskapet sköta underhåll och snöröjning med undantag då de separata gc-vägarna går genom tättbebyggt område, byar osv., där det är naturligt att kommunen sköter just snöröjningen av sidovägar osv. Man behöver alltså göra en uppdelning här emellan för att få det att fungera bra.

 

Ytterligare pekar utskottet på det önskvärda i att få större beläggning på busslinjerna och stimulera bussåkandet på bilåkandets bekostnad. I trafikplanen säger landskapsstyrelsen att man avser att göra en undersökning av de bussåkandes intressen, men frågan är om det är rätt målgrupp att undersöka, man borde alltså undersöka bilåkarna och deras intresse av att eventuellt byta från att köra bil själva till att åka buss samt vilken morot och vilken piska man borde använda för att öka frekvensen på bussarna och minska bilåkandet. Det här är naturligtvis en miljömässigt viktig målsättning.

 

Jag skall inte gå in på alla detaljer utan gå in på sjötrafiken som är det längre avsnittet här. Jag kan konstatera att planen när det gäller skärgårdstrafiken och sjötrafiken är väldigt ambitiös och det rådande ekonomiska läget och de ekonomiska utsikter som vi kan se på kort sikt i varje fall gör att det kan bli svårt att uppnå de målsättningar som finns i planen och att finansiera alla de investeringar som finns medtagna här. Jag skall återkomma lite till behovet också senare.

 

Ytterligare för vi ett kort resonemang kring frågan hur man skall få efterfrågan på trafikkapacitet och utbud att match varandra bättre. Det här är naturligtvis en fråga om trafikbeläggning under högsäsong och lågsäsong, där problemen förstås ligger under högsäsongen. Där är nu en fråga: Borde landskapet eventuellt hyra in extra tonnage för högsäsongen för att köra med för att då bättre kunna betjäna framför allt turistnäringens behov?

 

Finansutskottet har ägnat ganska mycket uppmärksamhet åt bokningssystemet; det har länge varit en ganska svår sak att få ett tillförlitligt bokningssystem som gör att man får bokningar som verkligen utnyttjas så att man inte har en massa no shows i hamnarna, det finns bokade platser men de som har bokat dyker inte upp och att man kör färjor som inte är fullbelagda även om efterfrågan skulle räcka till för att få fullt bildäck.

 

Här ser finansutskottet det som nödvändigt att landskapsstyrelsen snabbt skulle gå in för att modernisera bokningssystemet, göra det sådant också att man kan boka via Internet, att man skall kunna köpa biljetter via Internet och ha en förhandsförsäljning av biljetter på ett sådant sätt som gör att man skulle effektivera framför allt hamntiderna, att det skulle gå snabbare och enklare att lasta.

 

Finansutskottet säger också att utskottet har berört frågan om en bolagisering av skärgårdstrafiken. Men det här skall inte uppfattas som ett ställningstagande för att så skall ske utan det här är ett önskemål från utskottets sida att landskapsstyrelsen skall titta på de här frågorna, göra en utredning: är det här ett sätt att utnyttja resurserna som finns på ett effektivare sätt och därmed få ner kostnaderna?

 

Utskottet uppmärksammar också det som man kan kalla för smittrafik när det gäller lasttrafik, dvs. att skärgårdsfärjor utnyttjas för lasttransporter från ändhamn på fastlandssidan till ändhamn på fasta Åland genom att avbryta resan någonstans och köra ombord på en annan färja och därmed undvika biljettpriset för hela rutten och det här är ett sätt att utnyttja trafiksystemet på som inte är avsett. Det betyder två saker: det ena är att man på det sättet konkurrerar med de stora färjorna som går från fastlandet till Åland eller Fjärdvägen som också har direkt trafik till fastlandet. Det andra är att naturligtvis är det så att den här typen av transportbilar som inte har en destination i en skärgårdskommun konkurrerar också om plats med skärgårdsborna och skärgårdsbornas transporter. Det leder naturligtvis till problem tidvis när kapaciteten är knapp. Det här är någonting som man behöver titta på: hur kan man komma åt ett sådant utnyttjande av skärgårdstrafiken som inte följer det som skärgårdstrafiken är avsedd för.

 

Finansutskottet har diskuterat något kring den tvärgående trafiken, som består av en färja som går mellan Långnäs och Snäckö på Kumlinge med invikningar till Överö, Föglö och Sottunga. Här är det så att ursprungligen när den tvärgående trafiken infördes var ett av huvudsyftena att underlätta kommunikation mellan de kommuner som ligger längs den södra trafiklinjen och de kommuner som ligger längs den norra trafiklinjen, alltså i nordsydlig riktning. Nu har utvecklingen gått i den riktningen att det är svårt att på ett förnuftigt och rationellt sätt utnyttja just den här trafiken i nordsydlig riktning och det här är naturligtvis ett problem. Därför säger finansutskottet också att när det blir aktuellt att ersätta nuvarande tonnage på den tvärgående linjen borde man överväga att ha en annan typ av tonnage, kanske mindre och snabbare fartyg som kunde köra flera turer och som kunde koncentrera sig på persontrafik och personbilstrafik och inte så mycket på lasttrafiken. Men det här är en tanke som lämnas till landskapsstyrelsen för att utreda.

 

Jag vill återkomma till frågan om ekonomi och investeringar. Där sägs att det finns nya krav från EU, det finns i avsnitt 6.9 diskuterat om dessa saker och därför ägnade finansutskottet en hel del tid till att försöka ta reda på hur det egentligen ligger till med de krav som är på kommande. Det visade sig att de sakkunniga vi hörde hade den uppfattningen att det kanske inte är så särskilt dramatiska tilläggskrav som sist och slutligen kommer att ställas på våra skärgårdsfärjor men att det är oerhört viktigt att landskapsstyrelsen är aktiv och bevakar hur de här frågorna kommer att behandlas, i första hand på nationell nivå i Finland, dvs. landskapsstyrelsen skall ha täta kontakter till sjösäkerhetsmyndigheterna i Helsingfors för att bevaka hur regelverken kommer att utformas så att de blir välanpassade efter våra skärgårdsförhållanden och inte kommer med sådana krav som är alltför höga och kostsamma när det gäller våra färjor och som på det sättet också är ganska onödiga eftersom våra färjor hela tiden kör en inomskärstrafik.

 

Till slut resonerar utskottet något kring finansieringen av trafiken också via avgifter. Där är det naturligtvis på det sättet att man kan dela in resenärerna i flera olika kategorier där en kategori – den viktigaste – naturligtvis är skärgårdsborna själva, där färjorna är skärgårdsbornas landsväg som skall ställas till skärgårdsbornas förfogande i princip utan avgift. Så är det i dag också. Man tar ut en som man kanske kan kalla för administrativ avgift för att stå till tjänst med årskorten osv. som skärgårdsborna nyttjar sig av. Den andra kategorin är de personer som ofta trafikerar ut i skärgården, som har stugor där, men som då inte är fast bosatta i skärgården, som i dag väldigt ofta köper årskort, men årskort till ett annat pris.

 

Sedan har vi tillfälliga resenärer, det kan vara ålänningar och turister och där är det så att om alternativet är det att man kanske bli tvungen att överväga inskränkningar i trafiken på grund av bristande finansiering för att upprätthålla trafiken är ett alternativ att man också inför kanske t.o.m. en passageraravgift för turister eller i varje fall en högre avgift. Det som turistbranschorganisationen säger är att turisterna i regel är beredda att betala också en passageraravgift på skärgårdsfärjorna. Det gör man i princip överallt annars i världen, men dock har vi en så god service på Åland att på Åland betalar man ingen passageraravgift, man betalar visserligen för bilplats. Det här är också någonting att överväga.

 

Herr talman!

Vi föreslår från finansutskottet att lagtinget antecknar sig trafikplanen till kännedom.

 

Ltl P-E Eriksson:

Herr talman!

Jag tänker tala en del om skärgårdstrafiken, om dess utvecklingsmöjligheter och skärgårdskommunernas syn på framtida utvecklingsmöjligheter av trafiken.

 

När man läser skärgårdskommunernas utlåtanden om trafikplanen får man en mycket klar uppfattning om att skärgården är mycket enig om att de s.k. huvudlinjerna också fortsättningsvis skall drivas i landskapets regi. Detta bl.a. för att behålla ett säkert och bättre tonnage på dessa linjer och därmed en tryggare trafik året om. En annan synpunkt som flera kommuner påpekat är att den externa trafiken, t.ex. flygtrafiken, inte får påverka skärgårdstrafikens budgettilldelning.

 

Skärgårdskommunerna påpekar också att skärgårdskommunernas huvudvägar skall jämställas med huvudvägar på fasta Åland bl.a. med tanke på belysning i korsningar m.m.

 

Det jag citerat visar att skärgårdskommunerna har en stor samsyn vad det gäller för skärgården viktiga frågor. Jag hoppas och tror att landskapet Åland också i fortsättningen kommer att beakta för skärgårdskommunerna viktiga frågor, för deras utveckling och överlevnad.

 

Herr talman!

Bokningssystemet för skärgårdsfärjorna har under högsäsong fått en del kritik då bokade platser inte utnyttjats på det sätt man förväntar sig och detta inneburit att färjorna avgått med tomma bilplatser vilket i sin tur föranlett denna kritik.  En förbättring av bokningssystemet har därför tagits till diskussion. Ett system med bokning via Internet har föreslagits, där också biljetter kan betalas den vägen. Det systemet skulle sannolikt förbättra utnyttjandet av bokade bilplatser. En annan intressant grej med Internet-bokning är att den kan och bör placeras i en skärgårdskommun.

 

Jag hoppas verkligen att om det blir ett Internet-bokningssystem eller annan dylik att den placeras i en skärgårdskommun.

 

Herr talman!

Jag vill ännu en gång påminna landskapsstyrelsen om när, hoppas jag, i en snar framtid utreder möjligheten till kortrutt på Föglölinjen också utreder förutsättningar för en eventuell fast förbindelse Lemland – Föglö. När den utredningen är färdig vet de styrande vad de skall jobba för i fortsättningen.

 

Ltl Lisbeth Eriksson:

Herr talman!

Jag begärde egentligen replik på ltl Folke Sjölunds anförande för att påstå, att det nog inte riktigt är så där enkelt med avgifterna som turistförbundet tror. En mig närstående ungdom har tagit upp avgifter på Föglöfärjan i sommar och hon har fått slita ganska ont när hon skulle utkräva avgifterna av bortifrån kommande och närmare ifrån kommande. Jag tänker inte i det här läget börja diskutera avgifter, men jag säger det, att inte är det populärt!

 

Jag hade hoppats att man i trafikplanen och finansutskottet med stor bestämdhet nu redan skulle ha gått in för kortrutt. Man måste naturligtvis ta reda på vad man kan vinna på det. Man kan förstås hålla på och utreda hur länge som helst. Den kortrutt som Föglö kommun har begärt är mycket enkel när det gäller kostnaderna. Det behövs inga stora utredningar till det. Om man avkortar en färjlinje från en halvtimme till en kvart eller en annan linje från en timme till en halvtimme osv., blir det mycket lägre kostnader för landskapet i färjhållningen och jag tror att det är det vi måste sträva till. Vi skärgårdsbor måste själva vara villiga att ta det också om vi tycker att det är lite obekvämare, men vi kommer att bli tvungna att gå med på att landskapet tar den billigaste vägen. Den billigaste vägen är kortrutt, det har vi hållit på och diskuterat i Föglö i över tio år och kom till slut fram till ett rätt enhälligt beslut, men det finns andra rutter. Vi kommer att bli tvunga att gå in för den lösningen om vi skall ha en effektiv skärgårdstrafik eller om vi skall ha människor boende kvar i skärgården. Vi har i detta nu på Föglölinjen 40 förturer, så ni kan tänker er hur det blir om alla råkar komma på en gång! Det gör de ju inte för de har olika arbetstider osv.  Som politiker måste man ha lite framförhållning, och att rikta in sig på kortrutt är att rikta in sig på ett billigare sätt att driva skärgårdstrafiken. Det tror jag är absolut nödvändigt, inte minst för skärgårdens skull. Att bara operera med att höja avgifter så att man skall betala färjrutterna tror jag inte att går. Det blir en tröskel för turismen i skärgården som inte den näringen heller kan bära.

Jag har inte protesterat desto mera, men jag hoppas att när nästa lagting och landskapsstyrelse går vidare med skärgårdstrafiken skall de rikta in sig på det billigaste sättet att driva den trafiken. Vi skärgårdsbor måste tillsammans – som vi har gjort en gång förut, fast det inte kom fram till beslut hit till landskapet – faktiskt titta på vilka lösningar som är billiga.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Det kanske är så att man kan missförstå finansutskottets skrivning om möjligheten att införa nya biljettavgifter eller att höja de nuvarande. Min klara uppfattning från utskottet vid hörandet av sakkunniga är då det gäller turistsäsongen har det framkommit att man gärna ville sammanföra avgifterna till all kollektivtrafik på Åland som en s.k. travel-biljett för att också få inkomster till skärgårdstrafiken. Min uppfattning är nog den att det i utskottet har framkommit att i stället för att skära ner eller ta bort rutter från skärgårdstrafiken bör man överväga om man kan höja biljettpriserna. De uppgifterna har vi fått i utskottet. När det gäller kortruttslinjen på Föglö har vi fått sådana signaler att Föglö inte egentligen har tagit ställning till en eventuell förkortning av färjpasset förrän landskapet har gjort en samhällsekonomisk utredning för Degerby, så därför har vi inte närmare gått in på den saken. Det står också i trafikplanen att det skall användas som ett styrinstrument, men att varje beslut skall föregås av budgetbeslut och det har vi tagit fasta på också i den här planen.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Ett nästan enhälligt Föglö fullmäktige har begärt flyttning av trafiken. Det är nämligen på det sättet att om vi fortsätter på Degerby så kommer vi att bli tvungna att bygga om färjfästet i Degerby. Det är också en kostnad, för det är så dåligt. Det betyder att den andra färjrutten drar bara ett färjfäste till, förutom vägarna som måste byggas. Det är alltså ett sätt att göra trafiken billigare. Vill man dra på beslutet får man lägga ut stora summor på tilläggstrafik, för en viktig sak med det kortare passet är att tilläggstrafik inte behövs.

 

När det gäller avgifterna är det en utopi att tänka sig att man skall betala skärgårdstrafiken med att höja avgifterna väsentligt, man stänger ute folk samtidigt, t.ex. för turistnäringen.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

När det gäller biljetterna säger vi inte att man skall höja dem utan vi säger att landskapsstyrelsen vid behov kan överväga möjligheten. Det är en verkställighetsfråga för en kommande landskapsstyrelse. I finansutskottet har vi uppfattat det på det här sättet. När det gäller kortruttstrafiken har jag all respekt för det som ltl Lisbeth Eriksson säger, men vi har inte fått uppgiften till utskottet att Föglö skulle ha föredragit kortrutt innan den ekonomiska konsekvensen är utredd. Vi har utgått från de uppgifter som vi har fått i utskottet.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag upprepar, att nog kan man säga att man skall höja avgifterna om det blir behov, men behov är det ju när som helst eftersom skärgårdstrafiken kostar vad den kostar! Man får lov att ta ställning: skall man ha en levande skärgård måste man ha skärgårdstrafik, och skall man ha skärgårdstrafik blir det landskapet som måste betala den. Skall de enskilda betala skärgårdstrafiken kommer vi inte att ha en levande skärgård. Jag vet vad finansutskottet har sagt, men jag tänker på litet längre sikt vad det kan bli.

 

När jag talar om kortrutt tänker jag inte enbart på Föglö-passet, utan man måste gå in för att på längre sikt bedöma alla avsnitt och ta de kortaste rutterna. Det är nämligen enda sättet att få skärgårdstrafiken lite billigare. Bl.a. tog vi initiativ från Föglö till en arbetsgrupp som såg på hela skärgården, så det finns ett förslag där man kunde ta det kortaste rutterna. Så är det med den saken, om man bara vill!

 

När det gäller frågan om en ”samhällsekonomisk bedömning”, som det står i Föglö fullmäktiges beslut är det en alldeles rysligt enkel bedömning att göra därför att den andra färjrutten är bara halva vägen. Då kan man räkna ut precis hur enkelt som helst hur mycket mindre driften kostar på det nya färjpasset jämfört med det gamla.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Som socialdemokrat har jag alltid hävdat att skärgårdsfärjorna är skärgårdsbornas landsvägar. De skall alla i lagtinget, enligt mitt synsätt, omhulda och värna och se till att trafiken löper. Men jag uppskattar ltl Lisbeth Eriksson när hon konstaterar att vi ändå över tiden skall eftersträva de förmånliga, kostnadseffektivaste lösningarna. Jag tror t.o.m. att vi kan få mera trafik om vi hittar lite andra lösningar än vad vi har för dagen. Det tycker jag är bra och jag tror att skärgården i sin strävan efter en bra trafik också är beredd att diskutera nya och andra inriktningar än vad som har varit för handen hittills. Själv hade jag också hoppats, liksom ltl Lisbeth Eriksson, att den här planen hade varit så konkret och mera bindande också för framtiden, men när man läser den är man dessvärre tvungen att konstatera att planen är tillkommen i en tid när det fortsättningsvis tycks finnas ganska mycket pengar. Jag tror att vi tyvärr i dagsläget också måste stämma till lite eftertanke; vi har många saker som står på spel. Även om vi vill prioritera skärgårdstrafiken måste vi ta hänsyn till det läge vi befinner oss i.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

När det gäller just frågan om kortrutt, vad som finns i trafikplanen och vad finansutskottet har sagt har finansutskottet omfattat de resonemang som finns i trafikplanen till den här delen. Där ser jag egentligen inte att det finns några motsättningar mot det som ltl Lisbeth Eriksson sade. Vi är helt överens om att det naturligtvis är så att det mest rationella och ekonomiska är att ha ett kortruttsystem.

 

När det gäller avgiftsfrågan är det så att om man går in för att sätta en liten avgift, exempelvis 1 eller 2 euro på de turister som nyttjar skärgårdsfärjorna, så utgör det en ganska stor volym och det blir faktiskt ganska mycket pengar, men det måste i så fall göras på ett sådant sätt att uppbörden är enkel; det skall helst vara i form av just den här typen av resepass eller något liknande som också innefattar andra avgifter så att man bara visar upp och kan åka på det. Det får inte bli en byråkratisk kontroll av det hela, för då är det ingen idé, då kostar det lika mycket som det eventuellt kan inbringa och det är ingen som har förespråkat någonting sådant. Då är det lika bra att avstå. Det här är en sak att överväga om alternativet är en försämrad trafik, det är det man skall sätta mot varandra.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag bara tvivlar på att vi kan ta sådana avgifter att det i väsentlig grad skulle betyda något för skärgården. Jag vet att det står om kortrutt osv., men jag hade önskat ett klart och bestämt ställningstagande att nu går vi in för det. Just den nu aktuella kortrutten på Föglö kräver inte några stora utredningar, den kräver en vägplan, två färjfästen och ungefär 1 kilometer ny väg på Föglösidan. Det är fråga om väldigt små saker och det sparar man in ganska fort, om man vill. Men om vi skall hålla på och töja och töja på det här får man betala mycket pengar innan det blir billigare, om jag säger så.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sjöstrand:

Fru talman!

Finansutskottet har behandlat trafikplanen och jag förstår finansutskottets till vissa delar lite kryptiska skrivning. Jag tycker att utskottet faktiskt har satt sig in i väldigt många detaljer som det är problem med i skärgårdstrafiken. Det är både bokningssystem, genomfartstrafik, missnöje med  den tvärgående linjen m.m., så jag tycker att utskottet har gjort ett bra arbete till den delen.

 

När jag läser under avsnittet ”Sjötrafik” står det att målsättningarna och ambitionerna är för högt ställda i förhållande till budgeten är detta lite kryptiskt, för samtidigt är det budgeten som skall styra planen. För mig är en trafikplan någonting mycket viktigt. Det är inte enbart för landskapsstyrelsens tjänstemän som skall planera och utreda utan det är också en fråga om kommuninvånarnas möjligheter till trafik.

 

En styrning av trafikplanen, som alltså styrs via budgeten år från år, är alldeles för kortsiktigt. Vi vet att när det gäller investeringsdelen fordras det investeringsprogram som fortsätter från år till år, så det är är en väldigt viktig del. Jag förstår också att ltl  Lisbeth Eriksson skulle ha velat ha ett klart ställningstagande i kortruttsdiskussionen. Det är som sagt en diskussion som har pågått i många, många år. Där ställer jag mig faktiskt lite frågande. Jag har också varit med i diskussioner i många år och den enda utredning av kortruttstrafiken som finns är från 1994-95. Med det förslaget då skulle det innebära en inbesparing om 100 miljoner gamla mark och driften skulle stiga med 10 miljoner mark per år. Nu har man faktiskt skrivit att landskapsstyrelsen skall göra en ordentlig utvärdering och jag tycker att det skulle vara jättebra om de skulle kunna komma fram med en riktig, men då förutsätter jag att alla alternativen är med. Då skall man också veta vad man utreder.

Visionerna som finns nu om kortrutt kan inte jag godta rakt upp och ner när jag tänker på t.ex. Sottunga, Kyrkogårdsö och Husö. Jag kan inte godta det som en planering i en vägplan. Är det så att man skall lägga om systemen skall det vara till fördel för skärgårdsborna och inte vara alldeles för stora nackdelar för vissa. Där har vi i skärgården en viss moral att stötta varandra eftersom vi har gått in för att hela skärgården skall leva. Därför tycker jag att man inte kan försämra alltför mycket för vissa för att därmed få förbättringar för andra.

 

Föglö fullmäktige har kommit fram till att man får ner priserna ganska mycket. Det har jag svårt att förstå.  Färjorna börjar köra samtidigt på morgonen, de går lika länge och vad jag förstår blir det i och med det här förslaget flera färjor. Får man verkligen ner priset i sista ändan? Man får naturligtvis en bättre trafik till samma kostnad, men får man man ner kostnaderna eller höjer man dem så mycket att man blir tvungen att dra in i alla fall på någonting? Däri ligger min oro.

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Sjöstrand oroade sig för de s.k. utbyarna i Sottunga och Kökar. Vi har nog också tänkt på dem på Föglösidan, men det är klart att de kanske kan känna sig oroade. Man har tänkt sig att man eventuellt kan ha en färja som sköter den trafiken och kopplar in den till den s.k. kortruttstrafiken på Föglö en dag när vi kommer så långt fram i utvecklingen. Föglös idé om kortrutt är inte att på något sätt vilja trafiken för någon annan utan snarare förbättra dem. Jag vet att det finns åsikter om att de inte tycker att det blir någon förbättring där; det kan vara så i vissa fall, men om man ser till helheten är jag övertygad om att alla skulle vinna på kortruttsystemet. Det gäller bara att försöka se det positiva i det för den framtida utvecklingen av våra skärgårdskommuner.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Jag vill inte stoppa utvecklingen, men jag försöker vara realist. Det är det jag vill att landskapsstyrelsen verkligen skall utreda, för min oro gäller frågan om att få ner kostnaderna. Det kan komma en investeringsbit som är så fruktansvärt stor att vi inte har råd med trafiken och då kommer det att ändå bli minskningar. Det är den delen jag oroar mig för och att det, som sagt, inte blir sådana försämringar för vissa skärgårdskommuner att de inte kan existera med tanke på trafiken.

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Fru talman!

Skall man bygga om blir det nog kostnader, men på sikt har man ansett att det skall betala sig för alla parter. Ingen skall, som sagt, förlora på det i ”trafikkvalitet”. Det är uppenbart att det blir en del investeringar i initialskedet, och det är kanske svårt att anamma sådant just i det här läget. Men det kommer väl också en morgondag efter denna, så vi skall tro att det skall lösa sig på sikt. Ser vi på utvecklingstakten av skärgårdstrafiken tror jag att man behöver ha bra framförhållning om man skall se någon ändring inom rimlig tid s.a.s.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag ville bara upplysa min kära partikamrat om att detta 100 miljoners projekt som han försökte skrämma med är för Föglös del lagt på is. Det projekt som det nu är fråga om är mycket enklare. Det är alldeles klart att om man i skärgården kunde komma överens om ett kortruttssystem skulle trafiken bli billigare för landskapet. Jag kommer inte att vara med här i lagtinget längre, men jag skulle så innerligt önska att skärgårdsborna tillsammans med landskapet kunde se ganska förbehållslöst på de lösningar som finns och komma fram till den billigaste lösningen; annars blir det väldigt olyckligt för skärgården i framtiden. Det är nämligen så att de långa rutterna kostar mest och det svider mest när man måste göra indragningar av dem. Eftersom de kostar mycket kommer man att försöka skära där först. Det önskar jag inte utan här gäller det verkligen att samarbeta, att tillsammans hitta bästa möjliga lösning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 14:

 

Finansutskottets betänkande nr 7/2002-2003 angående revisionsberättelse för Ålands lagting och Ålands delegation i Nordiska rådet för år 2002. (RB 2/2002-2003).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidta. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 22.9 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 17.15).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Originalfil