Plenum den 20 november 2002 kl 9.30

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 20 november 2002 kl.  09.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Roger Jansson, ltl Wiklöf, ltl Strand, ltl Pehrsson, vtm Christer Jansson och ltl Svensson).

24 lagtingsledamöter närvarande.

 

Meddelande

Meddelas att landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Bomans enkla fråga nr 19/2001-2002 och ltl Wiklöfs enkla fråga nr 2/2002-2003 kommer att avges vid plenum måndagen den 25 november. Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 1/2002-2003 angående ändringar av kommunallagen och lagstiftningen om kommunindelning. (FR nr 24/2001-2002).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 25.11. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 2/2002-2003 angående ny lagstiftning om förbud mot anordningar som försvårar trafikövervakningen. (FR nr 25/2001-2002).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 25.11. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 3/2002-2003 angående ändring av blankettlagen om statens pensioner. (FR nr 2/2002-2003).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 25.11. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss, fortsatt behandling ärende nr 4:

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till budget för år 2003. (FR nr 3/2002-2003 jämte FM nr 1-79/2002-2003).

 

Beslut är redan fattat om att ärendet remitteras till finansutskottet. Diskussionen forsätter.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Världens astronomer är alldeles till sig över ett nyligen upptäckt s.k. svart hål som är på väg mot Vintergatan och således jorden med en fart på ca 402 300 km per timme. Ett s.k. svart hål slukar allt i sin väg. Nu är visserligen det svarta hålet minst 6000 ljusår från oss, och det lär inte komma närmare oss än 1000 ljusår. Och det först om si så där hundra miljoner år. Men ändå! Astronomerna är ändå alldeles till sig.

 

Fru talman! Alla yrkesgrupper har sina referenser, sina problem och sina utmaningar. För oss som lagtingsledamöter, valda av Ålands folk att förvalta de gemensamma angelägenheter som enligt grundlagarna vilar på våra axlar, är den nuvarande främsta utmaningen landskapets budget. Det är det som vi är till oss över.

 

Landskapets budget för 2003 kunde närmast liknas vid en karta eller ritning över den närmaste framtiden för Åland – i första hand nästa år. Problemet med den nu av landskapsstyrelsen föreslagna ritningen är att byggnaden är klart större än grunden som den skall stå, jag syftar på det underskott på 18,8 MEURO som föreslås i budgeten. Det sägs från LS sida att detta underskott inte skall täckas med lån. Att täcka underskottet med ackumulerade medel är också att låna – av Ålands folk! De pengar som tidigare sparats på självstyrelsens kistbotten är inte politikernas egna, de tillhör Ålands folk!

 

Den felaktiga ritningen med för stora yttermått har tillkommit därför att projekterare Erland och Nordlund inte förmått att tränga in alla nödvändiga funktioner i samhällsbygget innan för de ekonomiska ramar som finns. Man har visserligen påbörjat en vandring i rätt riktning men med tanke på att detta är denna landskapsregerings andra budget så borde man kommit längre.

 

Man borde satsat mer politisk kapacitet på att banta verksamheten. Framförallt borde man satsat mer krut på att förankra arbetet i lagtinget och framförallt i egna lagtingsgrupper. I det parlamentariska system som ännu håller på att mogna på Åland är det meningen att de partier som är i regeringsställning i första hand skall ta ansvar för den förda politiken medan oppositionen skall granska den förda politiken. Nu har det mycket blivit så att oppositionen fått ta ansvaret och regeringspartierna har väntat ut det. Skall regeringspartierna kunna ta ansvar måste budgetarbetet förankras bättre i lagtingsgrupperna. Som det har varit nu har bevisligen flera av regeringsblockets ledamöter inte känt till de ramar som landskapsstyrelsen beslöt om i våras. Arbetet med budgetramarna är det absolut viktigaste i tider när det skall sparas. Frågan är om det inte vore klokt att ändra budgetprocessen så att ramarna skulle fastställas av lagtinget, detta för att få en förankring i lagtinget, eftersom regeringspartierna själva inte verkar klara av detta.

 

Eftersom som så stort ansvar ställs på oppositionen i budgetarbetet borde vi få mera tid och resurser. Att hinna gå på djupet på endast en vecka och samtidigt hinna diskutera med gräsrötterna och skriva finansmotioner är en omöjlig ekvation. Det skulle finnas mycket effektivisera i budgeten om man hade de resurser och tid som landskapsstyrelsen har tillbuds.

 

Jag har tidigare i replik kritiserat landskapsstyrelsens förhandlingar med kommunerna. Att kalla det förhandlingar är i sig vänligt eftersom det närmast handlat om diktat från landskapsstyrelsens sida. Landskapsstyrelsens förhandlingsförmåga verkar inget vidare. Man har förlorat mycket behövlig energi och moment i budgetprocessen på den strid man hade med kommunerna, man borde ha löst den tvisten tidigare. Nog om budgetprocessen.

 

Fru Talman!

Jag står som första undertecknare på 15 finansmotioner vilka jag kort skall redogöra för så långt jag hinner innanför för den rekommenderade taltiden. Jag börjar med finansmotion nr 58 som handlar om moment 33.05.60 Inkomsten av radio- och TV-verksamhet. Det handlar om den mycket omdiskuterade TV-licensen. Att uppta avgift för TV-innehav och sedan använda pengarna till radioproduktion är ohederligt mot avgiftsbetalarna. Den avgift som betalas för TV-innehav skall användas till och dimensioneras för de utgifter som landskapet har för återutsändning av TV. Den dagen TV-produktion påbörjas på Åland kan avgiften kanske höjas för att täcka dessa kostnader. Vi föreslår i motionen att TV-avgiften skall vara 50 euro, vilket torde vara kostnadstäckande för de kostnader som landskapet har för utsändning av TV. Den nuvarande avgiften är en fossil från antiken, kan man säga och skall man ta ut kostnaden för radioproduktion av medborgarna måste man göra det i form av en landskapsskatt. Det finns någon sorts psykisk blockering mot landskapsskatt i det här lagtinget, men det är mycket värre som det är i dag när man tar en avgift som är lika för alla och avgiften dessutom hänför sig till TV-innehav. Det finns de som inte har TV och lyssnar gratis på Ålandsradio.

 

Motion nr 25 handlar om moment 43.05.61 Understöd för investeringar i radio- och TV-anläggningar. Där säger jag i motiveringen: ”Då det ännu inte finns någon större efterfrågan på marksänd digital-TV på Åland är det inte rätt att satsa på det. Det finns ett antal andra mediebärare att använda för att få tillgång till digital-TV. Parabol är den mest lämpliga mottagaren och alla tänkbara digitala TV-kanaler finns redan i etern via satellit. Dessutom är ca två tredjedelar av hushållen på Åland anslutna till kabelnät och dessa kan återutsända digital-TV utan de föreslagna dyra investeringar. Utöver dessa medier kan bredband i olika former användas för att distribuera TV-signal. De åländska telefonbolagen har som bekant byggt ett optiskt fibernät över snart hela Åland i vilket TV-signal med fördel kunde distribueras.”  Därför föreslår vi att 482.000 euro sparas på det.

 

Fru talman!

Jag kommer så till motion nr 20 moment 33.40.01 Verksamhetens inkomster. Det här handlar om fastighetsförvaltning där vi anser att landskapsstyrelsen bör omorganisera sin fastighetsförvaltning så att ett fastighetsbolag bildas till vilket landskapets fastigheter överförs. Likaså samtliga fastighetsförvaltningsresurser. Det startades på min tid i landskapsstyrelsen en utredning om detta som tyvärr, måste jag säga, verkar ha färdigställts helt utan politisk styrning, där det uttryckligen står att landskapets fastighetsförvaltning fungerar mycket väl osv. i sammanfattning. Vi läste den här utanför igår och vi skrattade nog, men vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta! Där finns det mycket att göra, men man måste samla och samordna fastighetsresurserna. Jag vill också ge bolaget i uppdrag att direkt börja sälja ut de fastigheter som landskapet inte har direkt nytta av och vi räknar med att i nästa års budget kan man räkna med en inkomst om 1 miljon euro för de första utförsäljningarna.

 

Fru talman!

Motion nr 22 handlar om moment 34.20.51, ett nytt moment som vi har döpt till ”Avkastning av Veikkaus verksamhet”. Veikkaus sökte den 31 augusti 2000 om tillstånd för det spel som bolaget enligt den åländska lotterilagen kan tillåtas bedriva på Åland, och tillstånd har ännu inte beviljats, märk väl! Mycket märkligt! När jag slutade i landskapsstyrelsen mars 2001 tyckte jag att jag borde ha hunnit med det här – nu har det gått över ett och ett halvt år till och man har ännu inte beviljat tillstånd. När man beviljar tillstånd är det naturligt att Veikkaus överskott på Åland tillfaller Åland och allmännyttig verksamhet här och vi räknar med ungefär 1 miljon euro per år utgående från en omsättning på 4 miljoner euro, vilket Veikkaus torde ha på Åland.

 

Likaså vill vi i motion nr 21, enligt samma princip som för Ålands penningautomatförening, att spelskatten som Veikkaus spel på Åland genererar skall tillfalla landskapet. Där räknar vi med 300.000 euro utgående från de föreslagna ändringar som skall ske för spelskatten och en omsättning på 4 miljoner euro.

 

Sedan kommer jag till motion nr 26, där jag under moment 43.20.01 vill uppta 50.000 euro extra för framtagande av svenskspråkiga byggbestämmelser, förverkligande av ett kompetensutvecklingsprogram för byggbranschen samt för implementering av den nya byggnadslagen. Det är så att en ny lag för tillfället behandlas i social- och miljöutskottet och om utskottet godkänner framställningen kan den träda i kraft under 2003. När det gäller dagens byggbestämmelser finns dessa i finsk språkdräkt vad gäller tillämpningsanvisningarna och detta måste lösas eftersom byggbranschen inte kan läsa dem. Det anknyter också till tidigare diskussioner om behov av finska kunskaper i det åländska samhället. Skall man jobba i byggbranschen i dag och kunna tillgodogöra sig myndighetsanvisning måste man kunna finska. Så får det inte vara på det enspråkigt svenska Åland.

 

I motion nr 27 vill jag under moment 43.25.83 dra ner den bankverksamhet som landskapsstyrelsen har börjat med. Man föreslår ytterligare 5 miljoner euro i direkta lån för bostäder. Jag vill påstå att när landskapsstyrelsen bedriver bankverksamheten finns det en alternativ kostnad, antingen så att man tar kassamedel, som man annars har placerat och lånar ut till en billig ränta eller så lånar man pengar, vilket det kommer att bli i framtiden. Man lånar pengar till en högre ränta och lånar ut till en billigare! Då är det redigare att betala räntestöd på ett marknadsmässigt lån i stället. Det här har man dolt i fjolårets budget och i den här budgeten och jag hoppas att finansutskottet kan titta på vad den alternativa kostnaden för att bedriva bankverksamheten är. Dessutom drar man ner på mängden bostäder som byggs och det är olyckligt, för marknaden borde få bestämma hur många bostäder som byggs. Man säger att bostadslånesystem kommer att börja gå runt 2015 – det skall alltså gå back i 13 år till! Har vi råd med det när vi har ett underskott på 18,8 miljoner euro? (TALMANNEN: Jag påminner om rekommenderad tid!)

 

Jag har en motion till, fru talman! Det är nr 28 som handlar om vindkraft under moment 43.27.40 Understöd för befrämjande av förnybar energi. Vi har pratat mycket om vindkraft här i lagtinget och det står alldeles klart vid det här laget vilka partier som är för och vilka som är mot. Det är t.o.m. så att det jobbas aktivt mot vindkraften och det tycker jag är olyckligt. Vi föreslår ett anslag om 400.000 euro för att få igång det s.k. Krogstadprojektet i Lumparland. Detta helt enkelt som en nödlösning för att få ett tillskott på lokalt producerad grön el; det finns nämligen en efterfrågan på den både bland företag och privatpersoner som man har byggt upp nu under tio år och nu måste man snart börja säga nej till kunder som vi har, vilket är väldigt olyckligt. Vi vill också i motiveringen att landskapsstyrelsen skall utreda frågan om ett åländsk system för s.k. gröna certifikat för elmarknaden så att de åländska elproducenterna som producerar grön kan sälja dessa certifikat på den nordiska elmarknaden. Likaså borde man fundera på hur dessa certifikat skall handlas med inom Åland. Vi säger att det stöd som vi föreslår kan ges både som driftsstöd eller som investeringsstöd och man kan avtala med vindkraftoperatörerna om att stödet fasas ut om certifikathandeln kommer igång. Men jag hoppas att finansutskottet fördjupar sig i handeln med gröna certifikat och uppmanar landskapsstyrelsen att påskynda det arbetet.

 

När det gäller vindkraften tycker jag man kunde visionera lite. Vi visionerar alltför lite här i Ålands lagting. Vi pratar ofta om det som har varit och inte det som skall komma. Varför t.ex. inte initiera ett utvecklingsprojekt där fartyg drivs med vätgas som är producerad med vindkraft. Det finns i dag försök med storskaliga bränsleceller och det är inga stora saker att konvertera ett fartyg som har dieselelektrisk drift till vätgasdrift. Tänk om vi i framtiden kunde producera vätgas på Åland för hela den sjöfart som vistas kring oss, som Norge producerar olja! Tänk om vi hade överskottet i en vätgasfond! Tänk om fonden gav en avkastning som var större än klumpsumman! Vad kunde vi göra då! Det här är inte några omöjliga saker. Tekniken håller på och utvecklas och vi borde vara med på det här och starta ett utvecklingsprojekt. De fartyg som byggs i framtiden borde byggas med vindkraftdrift – då är vi tillbaka där Gustaf Erikson en gång i tiden var, då är det ingen stor skillnad längre mellan Pommern och de nya fartygen. Detta är en vision och jag tycker att vi borde visionera mera. Fru talman! Jag återkommer till de andra motionerna.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Danne Sundman slutade med visioner och jag tyckte han också började med visioner när han såg ett svart hål för den framtida åländska ekonomin. Jag tycker att det är märkligt att han helt och hållet har glömt bort att han faktiskt har varit med och byggt överbyggnaden som vi i dag har på grunden. Nu börjar grunden krympa. Det är det som de facto händer. Det finns en futuristisk skapelse som någon hade visioner om i Munchen, nämligen BMV-skrapan. Den är väsentligt mycket större upp till än ner till och det kanske kan vara någonting för ltl Sundman att tänka på! Att vi i regeringspartierna inte skulle ha känt till ramarna tror jag nog att ltl Sundman måste förtydliga, huruvida vi inte gjorde det och varifrån han har fått sådana uppgifter. Det verkar taget ur luften, kanske lite visionärt!

 

Jag tycker att det är en märklig inställning till ekonomisk hushållning som ltl Sundman företräder med anledning av vindkraftsfrågan. Han säger att han vill bygga mera vindkraft här, men han säger inte ett enda ord om hur vi skall försörja oss med elenergi parallellt med vindkraften eftersom man måste ha den parallell, hur den skall finnas den kalla vinterdag när det är helt vindstilla och vindsnurrorna står i stilla. Jag tycker att den helhetslösningen borde han kunna visionera om ordentligt. När han säger att vi skall ta ansvaret för åstadkommandet av gröna certifikat låter det som om han vill börja centralstyra det med statliga medel. Jag undrar var företagsandan finns som Obunden Samling med Danne Sundman i spetsen vill företräda! Skall inte marknadskrafterna få råda på detta område? Jag tycker att han anklagar någon att jobba mot vindkraften – då bör han nog ange vem!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller diskussionen om grund och byggnad är det inte så att grunden har krympt, den har slutat växa, men byggnaden växer! Visst har man känt till det, åtminstone landskapsstyrelseledamöterna har läst budgeten, men kanske inte alla i lagtinget.

 

När det gäller ekonomisk hushållning är det viktigt att vi här på Åland försöker producera våra varor och tjänster själva. Där är elkonsumtionen en stor del. Vi exporterar mycket pengar i och med att vi inte har så mycket lokal produktion. Det är till fördel för den åländska ekonomin om vi skulle producera mera el lokalt. Varifrån strömmen kommer när det inte blåser?  Den kommer genom Sverigekabeln, vet inte ltl J-E Mattsson om att vi har en kabel till Sverige! Jag har diskuterat elmarknaden med ltl J-E Mattsson förut, men jag får inte riktigt någon respons, det verkar inte finnas någon kunskap om elmarknaden. När man hör honom prata om gröna certifikat ser man klart att han inte vet vad det handlar om. Jag skulle gärna se att ltl J-E Mattsson jävar sig i utskottsbehandlingen under det här ärendet eftersom han är elandelslagets ordförande och sålunda konkurrerar med aktörerna. Bäst vore att han jävade sig, men å andra sidan borde han få höra om de gröna certifikaten. När man låter marknadskrafterna råda är det bara priset som gäller och miljöeffekterna läggs åt sidan. Men gröna certifikat återställer att man också tar  hänsyn till miljöeffekterna av elenergiproduktion. Därför behövs gröna certifikat. Det är en sak om de åländska aktörerna kan exportera el med gröna certifikat och det är en sak hur man gör här på Åland. Det var det som jag sade att borde utredas.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var nästan tjockt det här! Jag hoppas att det är många som lyssnar på debatten. Den avsaknad av kunskaper som ltl Sundman redovisar om elmarknaden är faktiskt ganska besvärande. Ålands Elandelslag är ett nätbolag som distribuerar el. Vi producerar inte kilowatt annat än när det fordras en viss reservkraft. Vad gör ltl Sundman en sådan dag, som det var häromdagen, när det inte blåser, man har elkraftsbrist i Sverige, så att man får order att starta upp all energiförsörjning på Åland som finns. Det kommer ingenting, det står noll på Sverigekabeln – tala o kunskaper!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det är många som lyssnar på lagtinget och det är också många som läser de stenografiska protokollen nuförtiden när de finns på Internet och det är många som har reagerat på den diskussion som har varit om elmarknaden här och den syn som ltl J-E Mattsson har. När det gäller vad som hände häromdagen känner jag inte till det exakt – jag är inte som ltl J-E Mattsson: en aktör på elmarknaden, jag sysslar inte med elhandel, så jag kan inte svara exakt på det – men visst är det så att inte kan vindkraften stå för elförsörjningen ensam, man måste ha annan kraft som finns när det inte blåser och då har vi Sverigekabeln; dessutom har vi reservkraft på Åland som också skall rustas upp och det skall göras tillägg där. Det är den linje man har valt i stället för att bygga en kabel till till Finland som kunde ha varit det totalekonomiskt billigare alternativet enligt experterna på sikt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Sundman tog upp budgetbehandlingen i lagtinget och jag vill säga att jag stöder en modernisering av landskapets budgetbehandling eftersom den nuvarande processen är alldeles för stressig och ytlig – på grund av tidsbrist. Det blir en otillräcklig förankring i lagtinget i hela budgeten med nuvarande process. Hela tidsordningen för behandlingen borde ändras så att budgetramarna skulle komma till lagtinget redan i mars-april.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Sundman påstod att landskapsstyrelsen har dikterat villkoren för kommunerna i förhandlingarna och man kunde uppfatta det att det har varit ensidigt, men jag kan dementera det. Jag vet själv att finansminister Olof Erland redan i juni lade fram ett förslag till kommunerna om kommunpaketet och förväntade sig ett svar, vilket inte kom och sedan fick landskapsstyrelsen ge en kompromiss på sitt eget förslag och efter det har det varit intensiva förhandlingar. Det har inte varit fråga om några diktat varken från landskapsstyrelsens eller finansministerns sida utan det har skett många och bra förhandlingar. Det är klart att det alltid är svårt när man skall föreslå neddragningar. Då blir det problem.

 

Utförsäljning av fastigheter är på gång i landskapsstyrelsen. Just nu har vi till salu på Norragatan. Vi har också sagt i vår fastighetsutredning att vi inom kort kommer att gå igenom alla fastigheter och föreslå för lagtinget vilka fastigheter som kan säljas ut. Det kommer förmodligen att ske senast inför nästa budgetförhandling 2004 eller kanske redan i tilläggsbudget för nästa år. Det är alltså redan på gång.

 

När det gäller byggbestämmelserna och myndighetskravet på svenska är det i princip under kontroll. Vi har haft diskussion med byggmarknaden och byggmästarföreningen och där har man förstås konstaterat att alla myndighetskrav som man gör upp i Finland finns på svenska redan i dag. Däremot finns inte anvisningarna på svenska, de är på finska, men det är fritt för bolag, byggherre och entreprenörer att använda rikssvenska bygganvisningar i och med att de i princip är identiska med de finska bestämmelserna.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Landskapsstyrelseledamoten Karlsson säger att redan i juni gav man ett förhandlingsbud till kommunerna. Jag sade, att man borde inte sedan ha väntat så länge för att komma överens med kommunerna, man kom egentligen aldrig riktigt överens utan man lämnade det och tappade mycket energi på det, det blev så bråttom och kaos hit och dit och kommunpolitiker ur regeringsblocket var upprörda osv. Det här borde man ha löst tidigare. Orsaken till att man backade när det gällde ÅHS-avgift och skatteavdrag var inte för att kommunerna var emot utan man kom plötsligt på att det behövs ju lagstiftningsändringar och det hinner vi inte med! Då backade man och det var bra att man kom underfund med det, för annars skulle det ha varit ett ännu större kaos i det här skedet av budgetbehandlingen.

 

Jag tycker att det är bra att man säljer fastigheter och jag ser gärna att man kommer med ett meddelande till lagtinget vilka fastigheter man vill sälja, så kan vi säkert fylla på med några här, för vi verkar vilja sälja mera än regeringsblocket.

 

Ministern säger att byggbestämmelserna är ”under kontroll” och det är fritt för var och en att använda rikssvenska tillämpningsansvisningar. Ministern borde känna till att det är inte exakt samma tillämpningsanvisningar som är knutna till svenska och finska byggbestämmelser. Därför tycker jag att man borde lägga de svenska bestämmelserna som grund i stället för de finska, så skulle man få ett heltäckande system med de byggbestämmelser och tillämpningsanvisningar som finns i Sverige med väldigt rediga instruktioner osv.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Fru talman!

När man hör ltl Sundman förstår man att han vet allt, kan allt och förstår allt och ingen annan har gjort någonting eller förstått någonting! Det är en lite farlig hållning, för har man den hållningen är man absolut inkompetent att ta något ansvar. Den som skall ta ansvar måste faktiskt lyssna på många människor, på sakkunniga och på berörda parter. Först då kan man fatta beslut och ta ansvar. Det är så det går till. Det är väldigt svårt att höra vad ltl Sundman säger – han borde kanske utveckla sitt sätt att tala – men från talarstolen kunde jag tydligt höra att han rekommenderade landskapsskatt för någonting. För ett antal år sedan diskuterades landskapsskatt här i landskapet. Jag tror att det var när ÅHS-avgiften infördes. Då undersökte landskapsstyrelsen möjligheten att införa landskapsskatt och det visade sig att bara att administrera den skulle kosta så mycket att man måste lämna det därhän – en upplysning till ltl Sundman.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag hade tänkt tacka för berömmet i början av repliken, men tji fick jag! Det kan hända att det låter som att jag kan allt och vet allt, men så är det absolut inte! Jag har mycket kvar att lära mig och det blir aldrig så att någon enskild lagtingsledamot kan allting utan det är vi tillsammans som besitter kunskap. Jag har efterlyst ödmjukhet inför det stora budgetunderskottet och den utmaning vi har som politiker, oavsett vilket parti vi tillhör eller vilken region vi kommer från. Jag vill än en gång understryka, att det är ödmjukhet vi måste ha inför vår uppgift.

 

Ltl Lisbeth Eriksson säger att jag har rekommenderat landskapsskatt. Det har jag inte gjort. Jag har sagt att skall man ta upp kostnaden för radioproduktion av medborgarna så kan man inte ta som i dag en helt orimlig landskapsskatt, en TV-avgift som är lika för alla som inte tar hänsyn till vare sig social situation eller någonting annat. Det är en landskapsskatt vi har i dag och vad kostar inte administrationen av den landskapsskatten/TV-avgiften?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Arbetet med budgetförslaget har i landskapsstyrelsen varit konstruktivt och förts i god sämja, men vi har alltid kommit till en överenskommelse. Arbetet med budgeten 2003 har dock varit arbetsamt då den planerade åtstramningen allt mera börjar få konkreta verkningar. Besparingar är ett måste för alla inom den offentliga sektorn om vi skall klara framtida välfärd och utveckling. Vi vet att vi alla fastän vi försöker skylla på varandra är orsaken till det budgetläge som finns i dag. Alla har krävt bättre sjukvård, bättre skola, bättre kommunikationer osv. Vi har alla varit med och krävt det, både i den här salen och i kommunerna, så vi är alla orsaken till detta budgetläge. Nu måste vi tillsammans försöka lösa problematiken.

 

Budgeten visar att trafikavdelningen har klarat de besparingar som har fastställts. Konsumtionsutgifterna minskar med hela 6,0 procent och nettobudgeten med 2,8 procent. Detta trots at trafikbudgeten påförts nya kostnader, såsom bl.a. understöd till flygtrafiken. Nedskärningarna har kunnat göras utan någon större försämring av servicen. I mitt anförande inför detta budgetår berättade jag att landskapsstyrelsen redan då tillsammans med trafikavdelningens personal påbörjat arbetet med besparingar i verksamheten. Personalen på trafikavdelningen har under det senaste året varit mycket lyhörda för den allvarliga budgetsituationen och gjort ett bra jobb.

 

När det gäller trafiksidan har besparingar och effektiviseringar pågått hela detta år och har som trafikbudgeten visar givit ett bra resultat.

 

Vi räknar med att ytterligare kunna göra besparingar utan att märkbart försämra vare sig i skärgårdstrafiken eller vägunderhållet. Dock kommer vi förmodligen att bli tvungna att minska något på skärgårdstrafiken. Det är inte stora förändringar men en liten åtstramning måste göras i och med att skärgårdstrafiken har i stort sett halv trafikbudgeten, kanske t.o.m. lite över. Men vi räknar med att kommande effektiviseringar skall återställa det här problemet så att vi i framtiden kan ha dagens volymer.

 

Fru talman!

När det gäller den långvariga krisen för Stockholmsflyget kan vi säga att den är över i och med detta budgetförslag, om lagtinget godkänner förslaget från landskapsstyrelsen. Landskapsstyrelsen har begärt pengar för att kunna bjuda och anta entreprenör för flygtrafiken under tre års tid. Det betyder att fr.o.m. maj och tre år framåt kommer flygtrafiken till Stockholm att vara tryggad, dock med subventioner. Efter tre räknar vi med att trafiken inte skall behöva mera subventioner. Vi räknar med att även trafiken på Åbo och Helsingfors kommer att vara tryggad så att det här problemet torde lösa i och att trafikplikten inleds inkommande sommar.

 

Fru talman!

Några ord om skärgårdstrafiken. Landskapsstyrelsen anser inom kort att anta en turlista som i stort sett är identisk med nuvarande turlista, dock, som jag sade tidigare, en något mindre volym för att kunna hålla ramarna. Som jag sade räknar vi med att i och med effektiviseringen skall vi kunna återställa turlistan nästa gång till nuvarande volymer.

 

Beträffande den aktuella frågan om kortrutt på södra linjen vill jag hänvisa till trafikplanen som kommer att läggas fram till lagtinget inom kort, där vi säger att vi rent konkret skall utreda olika alternativ för kortrutt på södra linjen, ungefär vad de obundnas motion anger.

 

Såsom tidigare anser landskapsstyrelsen att huvudlinjerna i skärgårdstrafiken skall bedrivas i egen regi. Privatisering av matar- och lokaltrafiken kan övervägas i de fall det kan förväntas finnas konkurrens och där det kan förväntas medföra betydande och bestående kostnadsinbesparingar. Men vi säger också att privatiseringen får inte ske om det har negativa konsekvenser för den berörda regionen eller om det medför permitteringar av personal. Här vill jag påpeka att vi kommer att gå fram ytterst varsamt för vi vill inte ställa någon anställd utan jobb, utan vi vill se om det finns möjligheter att privatisera, om det är lösningen för att kunna bibehålla trafikvolymen.

 

Beträffande vägunderhållet anser landskapsstyrelsen att det såsom i dag skall bedrivas i egen regi. Samma sak gäller här med privatiseringar som i skärgårdstrafiken. Vi säger också att vägstationerna i Kattby, Möckelö, Godby och i skärgården skall bibehållas. Godby vägstation skall i framtiden bli basen för vägunderhållet på Åland.

 

Fru talman!

Trafiksäkerheten är ett av de vikigaste områden som trafikavdelningen handhar. Trafiksäkerhetsarbetet har de senaste åren utökats men måste ytterligare utökas och detta genom mera konkreta åtgärder. Under de senaste två åren har vi lyckligtvis varit förskonade från dödsolyckor, vilket är unikt när jag ser i statistikboken. Trafikolyckor med allvarliga personskador är dock på oförändrat relativt hög nivå. Den klart största olycksorsaken på Åland och framför allt på landsbygden är rådjursolyckor. Av ungefär 400 olyckor som sker på landsbygden är 300 rådjursolyckor. Detta anser landskapsstyrelsen inte acceptabelt. Det kostar försäkringstagarna ca 300.000 euro eller ca 1,8 miljoner mark per år. Det kostar också samhället i övrigt genom att till i stort sett alla rådjursolyckor blir polisen kallad; man tycker att polisen skall ha andra och viktigare saker att göra och när det blir så många som 300 stycken per år är det en stor del av polisens arbesinsats. Framför allt kan olyckorna medföra kroppsliga skador hos trafikanten. Det är förmodligen en tidsfråga innan en av dessa rikligt förekommande rådjursolyckor medför en olycka med svåra personliga skador som följd.

 

Dessutom medför rådjursstammens höga nivå skador på skog och tomter och allmänna områden så att det här börjar bli ett gissel, inte bara ur trafiksäkerhetssynpunkt. Därför är min personliga åsikt att rådjursstammen måste minskas med minst 50 procent, varvid vi borde se över lagstiftning och slopa arealkraven, licensavgifter, skadeersättningar och kanske tillåta jaktturism. Allt detta för att få ner rådjursstammen. Det finns ingen genväg här när det gäller att minska trafikolyckorna.

 

Fru talman!

Jag vill också nämna några ord om miljön Miljöarbetet inom alla områden måste få en mera framträdande roll. Detta på grund av allt oftare förekommande miljölarm. Vi måste alla vara med i miljöarbetet, även inom trafiken. Därför har vi inom trafiken påbörjat återvinning av asfalt och oljegrus. Vi har nu i två års tid lagrat och återanvänt asfalt och oljegrus så att vi inkommande år kan belägga ca 10-15 kilometer väg med det som vi har lagrat upp. Förutom en miljövinst är det också ekonomisk vinst. Det blir billigare att göra på detta sätt än att belägga vägarna med ny beläggning. Nybeläggning av oljegrus kommer att upphöra, precis som det har gjorts både i Sverige och Finland på grund av oljegruset innehåller för stora mängder skadliga lösningsmedel.

 

Vintersaltningen för halkbekämpning har i stort sett upphört. Detta medför – konstigt nog, kan tyckas – att de svåra trafikolyckorna minskar. Det har vägverket i Sverige också konstaterat. Däremot kan man säga att om man inte vintersaltar vägar kan det bli vissa problem för den tunga trafiken att komma fram i vissa förhållanden, men den delen får man ta. Sommarsaltningen för dammbildning har minskat och kommer ytterligare att minskas nästa år.

 

Miljöarbetet inom skärgårdstrafiken fortsätter (TALMANNEN: Jag påminner om rekommenderad tid) så att vi stegvis närmar oss en miljöcertifiering. Exempelvis körs i dag allt avloppsvatten, både svart- och gråvatten, till reningsverk. Projekteringen av våra huvudvägar utförs med stor hänsyn till kultur- och miljöintressena, speciellt har vi lagt stor vikt vid grundförbättring av glesbygdsvägarna, där vi till 99 procent följer den gamla vägsträckningen.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag vill avvisa den generella kritik som landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson visar mot alla i lagtinget. Socialdemokraterna har ända sedan 1998 kritiserat den expansionspolitik som har förts inom landskapet. Vi har sagt att det är omöjligt att föra en sådan politik om vi långsiktigt skall kunna garantera trygghetssystemen, dvs. vård, skola och omsorg. Det är jag övertygad om att vi alla vill slå vakt om. Vi har kritiserat allt annat som man har investerat i, allt från riskkapitalbolag, anläggningar som inte hör till den här sektorn; det är där som expansionen har varit stor och också vad gäller antalet anställda inom landskapet. Samtidigt som man har fört en expansionspolitik har man inte tagit vår kritik på allvar och gjort nödvändiga strukturförändringar för att just kunna bibehålla kvaliteten. Kritiken får alltså falla tillbaka på centern som har ett jättestort ansvar här, man har pratat om en sak, men sedan har man ändå fört en låt-gå-politik.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Flygtrafiken i Sverige togs upp i trafikministerns anförande. Det skulle vara bra att få upplysning om pengarna som finns i aktiebolaget Skärgårdsflyg eftersom man sålde alla de flygplan man hade och borde ha en kassa på 5 miljoner mark. Vart har de pengarna tagit vägen? Kommer pengarna tillbaka till budgeten på något sätt? I så fall kanske det inte finns anledning att ta upp budgetmedel. Det skulle vara intressant att få en förklaring eftersom det är ett aktiebolag.

 

När det gäller tankarna om rådjursstammen skulle det vara intressant att få veta tidpunkten när lagframställningen kommer att föreläggas lagtinget, eftersom det här är någonting som jag har efterlyst tidigare. Får vi den nu i höst eller på våren?

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

När det gäller flygtrafiken är det Skärgårdsflyg som upprätthåller trafiken till Stockholm med Skärgårdsflygets pengar, så det är inte några landskapspengar som hittills har gått ut. De räcker dock inte hur länge som helst och därför måste vi ta till nya medel nästa år.

 

När det gäller rådjuren var det mera min personliga åsikt om vad man borde göra för att minska trafikolyckorna. Jag ser alltså på det ur en trafiksäkerhetsaspekt och jag vet att alla inom jägarkåren inte delar min mening.

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Vad jag har förstått är aktiebolaget Skärgårdsflyg ett helägt landskapsbolag numera och det skulle vara intressant att veta vart de pengar som har funnits har tagit vägen – säkert 5-6 miljoner i kassan, om man ser på marknadsvärdet av flygplan som har sålts. Har pengarna bara försvunnit eller är kassan tom nu?

 

Uppfattade jag det rätt om rådjursstammen var det fråga om personliga åsikter, så landskapsstyrelsen för tydligen någon politisk propaganda där man inte avser att ta beslut. Är det rätt uppfattat att man från landskapsstyrelsens sida börjar föra personliga kampanjer i lagtinget i egenskap av landskapsstyrelseledamot?

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

När jag sade personliga åsikter menar jag trafikministerns åsikter, inte hela landskapsstyrelsens. Från jägarhåll vet jag att man kan ha olika åsikter om hur man skall decimera en rådjursstam. Jag ser det strikt trafiksäkerhetsmässigt. Jag tänker inte föra någon propaganda här i lagtingssalen.

 

När det gäller flygtrafiken fanns det inte 5-6 miljoner från början. Jag vet inte varifrån de siffrorna kommer, utan man fick en del medel vid försäljningen av Banderante-planen och som jag sade har Skärgårdsflyg i dag upprätthållit trafiken till Stockholm med de pengar som finns i kassan. De pengarna räcker, som sagt, inte hur länge som helst.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Flygtrafikfrågan är utomordentligt intressant. Vi vet att vi på Åland arbetar för att utveckla vår konferensturism och de små sportplanen som nu har frekventerat de olika rutterna kan aldrig generera några konfererande grupper utan det har mer eller mindre handlat om ett affärsflyg. Jag har tillhört dem som hade trott att det faktiskt skulle vara möjligt att när man ger ut olika anbudsprospekt på Stockholmstrafiken man kunde ha förfarit så att också detta lågprisalternativ Ryanair de facto hade haft en möjlighet att lämna ett seriöst bud. Eftersom prisbilden för Ryanair är 199 kronor enkel resa och man också ute i Europa kommer för samma pris vore detta oerhört intressant. När man dessutom flyger med Boeing 737 med 180 sittplatser och garanterar 70 procents beläggning, vilket innebär 100.000 resenärer – en fördubbling av flygtrafiken från Stockholm till Mariehamn – så är min fråga: Varför har landskapsstyrelsen inte förfarit så att vi faktiskt får in ett regelrätt folkflyg med låga priser och hög kapacitet?

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Vi har under en lång tid brottats med problemet för flygtrafiken till Stockholm, framför allt med tanke på näringslivet. Vi har beslutat att anhålla om trafikplikt till EU. Vi kommer att upphandla trafiken mellan Mariehamn – Stockholm – Mariehamn i enlighet med näringslivets behov. Det är framför allt näringslivet som vill flyga till Stockholm och från Stockholm vidare ut i världen och kanske vidare ut i Norden. Den upphandlingen kommer att göras och om Ryanair vill räkna på det, så har man all möjlighet att göra det. När det gäller Ryanairs charterflyg från Sverige till Mariehamn finns ett koncept som man diskuterar, men det bygger förstås också på en kraftig subvention från samhällets sida. Vi vet att vi kan inte subventionera det enligt EU-reglerna utan det är endast med EU:s genom trafikplikt som vi kan subventionera det. Landskapet kan inte med samhällsmedel gå in och subventionera trafiken. Förhoppningsvis skall vi försöka vara med och medverka till att trafiken kommer igång, om det är möjligt.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag skall inte gå in på petitessresonemanget här, men ett förtydligande: varför bjöd man inte ut trafiken på Stockholm så att även detta bolag de facto hade haft en möjlighet att räkna! Då hade vi fått se alla konsekvenser och allting! Det är det jag tycker att är det centrala i den här frågan. Det är inte fråga om något charterflyg utan det är fullt, vanligt reguljärt flyg, med en prisbild långt under hälften av vad vanliga tar och ett av de få bolag som går bra i världen i dag. Jag tycker att det här hade kunnat vara någonting väldigt intressant att arbeta och få in alla möjliga konceptlösningar, så hade man sett vad det hade handlat om. Jag tror nämligen att det här hade betytt oerhört mycket för landskapet Åland, oerhört! Inte bara för affärslivet utan för hela den sektor vi benämner turism.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jo, ltl Wiklöf, Ryanair får räkna på trafiken. Vi kommer att bjuda ut trafiken i december, så Ryanair har precis som vilket annat flygbolag möjlighet att räkna på det. Vi förhindrar dem inte och vi har gjort en anbudsförfrågan där Ryanair kan räkna på det. Det är inte några hinder, så jag vet inte vad ltl Wiklöf menar att de inte skulle få göra det.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Vi har att ta ställning till budgeten för 2003. Det har kommit fram många synpunkter redan nu på budgeten. Jag tycker i stort sett att budgetförslaget som det är har varit bra, men det finns punkter som jag är kritisk till. Det finns saker från föregående års budget som inte har uppfyllts.

 

Jag skall börja med det som för många är ett rött skynke, nämligen ÅHS, vården och vården på svenska. Det finns ambitioner att man skall klara av att ge alla vård på svenska, men jag vet att så inte sker. Det finns de som fortfarande får alla handlingar, blir bemötta på finska i t.ex. Åbo. Jag måste också inskjuta att det finns ingen som har klagat på att personalen har varit otrevlig i Åbo, det finns ingen som har sagt att de har blivit dåligt bemötta, men det är väldigt handikappande att få den service man behöver på ett språk som man inte förstår, som sker i ganska många fall. Har jag tio fall som jag vet om och som jag har i min pärm är jag säker på att det finns 200, för alla skriver inte och hör inte av sig till mig. Det skall till krafttag för att få denna fråga löst. Man måste från ÅHS:s sida analysera var och på vilka områden språksamarbetet havererar. Jag vet att bl.a. cancerpatienter anser att vården i deras fall har blivit bättre, mycket beroende på den insats som har gjorts av cancerföreningens betalda ombud Soffi Wetterhoff. Men så länge vi inom ÅHS:s ledning och inom styrelsen har folk som t.ex. kan säga så här: vården är viktigare än språket, när man inte kan sammankoppla att vården är en del av språket, har man inte den insikten är det enligt mitt sätt att se det att man har stora brister i kunnandet. Jag vill ta ett exempel: en 85-åring kvinna som kan bara svenska kommer till fastlandet för vård, får service på finska och alla handlingar är på finska. Det är klart att hon känner sig utsatt och dålig. Ett annat exempel: ett ungt barn på fem år, som får bästa behandling på dagen, man ser till att det kommer folk som kan svenska, det kommer en speciell socialsköterska och pratar i Åbo, det är jättebra. Men vad händer sen? Jo, på kvällen skall pojken vara på ett rum, föräldrarna har ingen möjlighet att vara där och då pratar alla finska runt omkring, alla TV-kanaler är på finska, det är väldigt deprimerande för ett litet barn. Men har man inte den insikten om vård kommer man heller aldrig att kunna lösa problemet. När man tar upp sådana här saker sägs det också att det skulle kunna försämra relationerna till fastlandet. Det är någonting som jag absolut inte kan förstå. Jag anser att alla som är anställda inom vården vet hur viktigt det är att den man pratar med blir förstådd och vi har så många som har finska som modersmål på centralsjukhuset, vi har så många som är tvåspråkiga totalt, alla de vet hur viktigt det är. Det gäller bara att följa upp det. Man säger också när man remitterar folk att kvaliteten på vården är det viktiga. Är det då underförstått att kvaliteten på vården för dem som remitteras till Sverige på något sätt skulle vara Sverige? Finns det en sådan underton i det? Det tar jag avstånd från. Det finns ingen som någonsin har påstått att de har dålig vård i Sverige och att den rent materiellal vården på fastlandet skulle vara dålig. Det går säkert att jämföra, ibland är det bättre, ibland är det sämre. Sedan har vi olyckskorpar som säger att om du får vård i Sverige kan du bli behandlad av en läkare som är turk eller vad som helst. Det är närmast rasistiskt. Det är klart att de som vårdar kan svenska. Det är precis lika illa som att hacka på dem som är från Finland som jobbar på centralsjukhuset som har dialekter olika vår egen. Det viktigaste är att de kan göra sig förstådda. Jag anser att där bör man fortsättningsvis titta på problemet som verkligen finns. För den personal på Ålands centralsjukhus som får handlingar på finska och inte kan språket är det ett handikapp. Det hjälper inte att man får en lapp, att skick det till översättning, man kanske behöver ha det översatt när man skall ha det.

 

När man pratar om att man behöver spara håller jag med om det. Men när man utgår från att man ibland skall spara, t.ex. sjukskötersketjänster, så måste man också titta över ledningsstrukturen. Har man någonting uppe i toppen som man kan spara? Finns det en hierarki som man bör bryta? Det är en väldigt viktig del. Jag skall inte säga mer om detta, för man brukar få ganska mycket på huvet om man vågar säga någonting om den situationen, men jag anser att så är det.

 

Jag skall sedan gå in på mitt skötebarn svinavelsstationen, som naturligtvis alla ruskar på huvudet åt, men jag tycker så här: det är väldigt bra att den avvecklas i landskapets regi, men jag har ingen förståelse för varför landskapet med 30 procent skall vara med och se till att 1700 grisar (tidigare) får transporteras till fastlandet, till Österbotten och så skall man utöka produktionen därför att den är lönsam på fastlandet och kanske utöka det till 3000 grisar. Varför skall landskapet delta i en sådan verksamhet? Då är det mycket bättre att låta ett driftsbolag sköta det och ha hand om det. Jag tycker det är en självklar sak. Men jag ser också på djurskyddet att det är en viktig del. Det finns ingen möjlighet för mig att försvara en sådan hantering när den inte är nödvändig. Jag skulle försvara den om vi hade en svinuppföding i landskapet som gynnar de åländska jordbrukarna och producenterna, men det där gynnar väldigt få och kostar ganska mycket, så det tycker jag att finansutskottet skall se till så att man blir av med eländet totalt.

 

En annan fråga som jag är alldeles ensam om att tala för är bidraget till jakt- och fiskemuseet. Jag anser att jakt- och fiskemuseet är en väldigt fin verksamhet, en viktig verksamhet och den skall fortgå. Jag tycker att jakt- och fiskemuseet skall ha stöd, men jag tycker att det skall stöd utav museala medel, inte så att man tar ett bidrag från en speciell grupp, från dem som verkligen betalar sitt jaktkort, för det är egentligen fel enligt mitt sätt att se. Jag tycker att de pengar som kommer in med jaktkortsmedel skall användas för viltvård, jägarutbildning osv. Det fordras ganska mycket för att jägarkåren skall kunna utvecklas, för att jägarkåren skall vara på en hög nivå, det har också att göra med djurskydd och jaktetik att göra. Det är de jaktvårdsföreningarna sysslar med. Nu har det gått så långt att jaktvårdsmedlen inte räcker till längre, man aviserar minskade anslag till jaktvårdsföreningarna, som till stor del jobbar ideellt och då måste man ettdera höja avgiften eller, som den jaktansvarige på jaktvårdsbyrån, kanske minska medel från jaktkort till föreningarna som gör att man får inskränka verksamheten eller gå runt och tigga till privatföretag om pengar. Det tycker inte jag är riktigt. Jag ber finansutskottet att titta på om det inte är möjligt att ge åtminstone den här summan 6.800 euro som man har tagit från jaktkortsmedel i budgeten, att man alltså kan ta det från annan museiverksamhet, t.o.m. öka dem, för jag tycker att det är en viktig verksamhet, men inte från de här medlen.

 

Jag tänkte tala några ord om miljövården. Nu tycker jag att det är dags att man från landskapets sida, tjänstemän, ansvariga, att man ser till att vi får till några våtmarker, återställer gamla våtmarker som vi har dikat ut – vi har nästan dikat ut hela Åland, det finns snart inte ett kärr i skogen, de är små och väldigt få – sätter fosfor- och kvävefällor, som ltl Wiklöf har föreslagit, i utfallsdiken och skogsdiken, så att man verkligen sätter fart på den verksamheten. Vi pratar om att vi skall ha en bättre miljö, men för att komma åt de föroreningar som kommer från luften är vi tvungna att hitta på andra sätt, vi kan inte påverka dem. Vi pratade just om hur viktig flygtrafiken – och den är viktig – men vi kan inte påverka den på annat sätt än att försöka eliminera det nedfall som kommer på vårt landområde så gott det går. Egentligen har vi inte gjort någonting på Åland åt luftnedsläpp.

 

När det gäller Finströms kommun – det hör egentligen inte till oss, men det har sagts så många gånger, så jag säger det också – och deras engagemang i en simhall hoppas jag (TALMANNEN: Jag påminner om den rekommenderade tiden!) att Finströms kommuns politiker, som består av medlemmar från alla partier skall ha så mycket kunskap och så mycket skärpa i vad de bestämmer att de tar hänsyn till de tabeller och de siffror som har kommit fram. Och har de blivit förda bakom ljuset på något sätt, då lär de som har bestämt nog ligga risigt till vid kommande val så småningom. Men jag hoppas att de rätt och jag har inte kunskap att fördöma de siffror som de har kommit fram till utan jag tror på dem och att det är seriösa utredningar. Att de har kommit långt i processen och att lagtinget helt plötsligt skulle säga, att nu tar vi bort det här tycker jag inte är riktigt renhårigt. Den kommunala självstyrelsen skall stå för det som den har bestämt.

 

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det verkligen är roligt att lyssna på ltl Sune Mattsson och hans engagemang för hälso- och sjukvårdsfrågor. Jag saknar verkligen en sådan här kraft från liberalt håll i ÅHS:s styrelse. Ltl Sune Mattsson säger att frågan om språket i vården måste drivas med kraft. Det håller jag med. Enligt mitt sätt att se det är det också en självstyrelsepolitiskt viktig fråga. Det här är alltså någonting som man från landskapsstyrelsens sida borde driva med kraft. Då skulle jag vilja ha ett förtydligande från ltl Sune Mattsson om man har den uppfattningen i det liberala partiet att den ansvarige ledamoten Sune Eriksson verkligen driver den här frågan med kraft?

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

I partiet har jag aldrig hört någon avvikande åsikt, aldrig offentligt, utan vår åsikt har varit att det skall vara på svenska. Huruvida det drivs med kraft kan jag egentligen inte svara på, men däremot tycker jag att ÅHS-styrelsen skall fortsätta att driva frågan med kraft för det är ändå styrelsen som har rätt att bestämma över både ledningsgrupp och allting, fast man ibland på vissa styrelsemöten har fått uppfattningen att så inte är fallet, men rätten har de och den skall de tag sig. Jag förlitar mig på den styrelse som finns i ÅHS att man ser till att de här sakerna följs upp.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tackar ltl Sune Mattsson för det förtroendet och jag uppfattar det så att man hellre litar på speciellt oppositionen i ÅHS:s styrelse framom den egna ansvariga ledamoten i landskapsstyrelsen. Det är ett stort förtroende, men jag tackar för det!

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Jag uppskattar ltl Sune Mattssons engagemang och glöd i ÅHS-frågorna. Jag skulle i alla fall vilja ha en förklaring på varför ltl Sune Mattsson inte ingår i den styrelsen, eftersom jag inte har upplevt detta engagemang från någon annan liberal.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är inte det att jag har sagt att jag inte vill, det kan jag helt klart säga, utan det beror på att man internt inom lagtingsgruppen har utsett vem som skall vara där. Det är sanningen och det vågar jag säga.

 

TALMANNEN: Mot bakgrund av flera olika replikskiften vill jag igen påminna om replikreglerna om frågor och att föra in nya saker. När det gäller reglerna vill jag att lagtingsledamöterna noga läser igenom dem igen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Ltl Sune Mattsson har många gånger bedyrat sin omsorg om grisarna, speciellt grisarna som måste transporteras till Österbotten och som säkert inte  mår bra av den långa resan norrut. Men det här kommer knappast att förändras om det privatiseras. Jag förstod att ltl Sune Mattsson omfattade tanken på att stationen skall privatiseras och inte mera drivas i landskapets regi, men hur har ltl Sune Mattsson tänkt bedriva djurskyddsintresset om det förs över i privat regi?

 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det har jag svårt med, men jag tycker i alla fall inte att landskapet skall finansiera en verksamhet som gör att djur far illa och de privata skall nagelfaras noga hur de tänker transportera dem. Dedan har jag en liten förhoppning att om man inte får dessa stora landskapsbidrag för verksamheten så kanske man inte heller kan skicka bort så många grisar. Så ser jag det, men jag ser heller ingen möjlighet att stoppa några privata att börja föda upp grisar så länge vi har lagar som gör det möjligt. Barbro Sundback och jag kan troligtvis i morgon börja föda upp grisar och skicka dem, om vi följer reglerna, så jag har ingen möjlighet att stoppa det. Jag tycker inte att det är en bra hantering, men det får de privata ta ställning till, inte landskapet.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tycker att om ltl Sune Mattsson skall vara konsekvent i sitt försvar för grisarnas rättigheter så borde verksamheten läggas ner helt och hållet. Övergår det i privat regi har vi ännu mindre möjligheter att påverka just djurskyddet. Jag upplever nog att här är intresset inte riktigt hållbart, om det är så att när det övergår i privat regi, ja, då släpper vi på kravet att djuren inte skall transporteras så långa sträckor!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag är fortfarande helt emot att man transporterar grisar, men jag ser mig heller inte ha någon möjlighet att stoppa att man gör så. Jag är överhuvudtaget emot att man transporterar djur mer än möjligt. Man får inte säga någonting som inte anknyter till det som har sagts förut – men jag högaktar dem som har grisuppfödning och framtagna smågrisar på samma ställe, t.ex. Solkulla går i Vårdö.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

I motsats till mina gruppkamrater Lindholm och Häggblom tycker jag att det är synnerligen beklagligt att höra att ltl Sune Mattsson inte har fått ordföranden i styrelsen för ÅHS att skarpt säga ifrån och få slut på ofoget att remittera till sjukhus utan att veta att språket för enspråkiga åländska patienter är svenska! Det har alla tider varit ordföranden. Det hör ju till en ordförande att ta itu med dem som ligger under, så därför är det synnerligen beklagligt att höra det här!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är kanske beklagligt att jag säger det, men jag menar att om man uppfyller det som man har skrivit i budgeten att man skall garanteras en vård på svenska och att ordföranden och medlemmarna i ÅHS:s styrelse står bakom det som verkligen står skrivet i den här boken, som lantrådet läste innantill från, så uppfyller man det. Men det gäller verkligen att se till att det man har kommit överens om, det man lovar oss skriftligt, att det verkligen kommer att ske. Då har man uppfyllt det. Det är att gråta över spilld mjölk att tala om det som har varit. Nu fick jag tillfälle i dag och så tar jag upp det igen.

 

Vtm Salmén, replik:

Fru talman!

Jag förstår att ltl Sune Mattsson behöver stöd. Det stödet har han fått redan från mina gruppkamrater, och  det sällar jag mig också till, att nu itu med det. Är det så att man inte klarar det med den ordförande man har, så byt då ut ordföranden mot ltl Sune Mattsson, som vågar!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag vill ta upp en detalj i budgeten som har stor betydelse för ltl Sune Mattsson, den finns på sidan 248 i budgeten, nämligen utgifter för viltvård och jaktärenden och pengar till jakt- och fiskemuseet i Eckerö. Om det är för att museet är beläget i Eckerö eller vad det beror på, men jag tycker nog att man först borde kunna precisera vad man vill använda pengarna till. Är det så att ltl Sune Mattsson vill köpa mera patroner, så kanske han kan få bidrag till det på annat sätt. När det gäller att man skulle ta pengarna för museiverksamheten från kulturpengarna, så tror jag att det är många som skulle vilja ha mera kulturpengar än de pengar som finns i dag, så vi skall inte inskränka på den utdelningen. Det är en bra modell att pengarna kommer från jägarna själva och används för de jaktintresserade i jaktvårdande syfte, man har rätt att ha årsmöten och andra möten för jaktvårdsföreningarna på jakt- och fiskemuseet i Eckerö, alldeles gratis för alla jaktvårdsföreningar på Åland. Det också väsenligt att komma ihåg att jakt- och fiskemuseets drift och skötsel handhas på en mycket ideell basis utan ersättning.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Om ltl J-E Mattsson skulle ha lyssnat på vad jag sade, så tyckte jag att det är en väldigt fin anläggning och den är väldigt viktig och jag har ingenting emot att den är i Eckerö, snarare tvärtom, och det är  mycket idéell verksamhet. Jag har inte menat att jaktvårdsföreningarna skall köpa mera patroner. Mig veterligen inte min jaktvårdsförening köpt några patroner, i så fall är det försumbart. Om ltl J-E Mattsson vet vad en jaktvårdsförening sysslar med skulle han komma på att det är inte patronhandel, utan det är utbildning av nya jägare, undervisning i skytte, som är avsett att minska skadskjutning osv. Det är anordnande av viltåkrar eftersom vår natur i många stycken är i sådant skick i dag att det behövs visst stödutfodring, saltstenar osv. Det är sådant jaktvårdsföreningens pengar åtgår till. Jag håller med om att kulturpengarna kan vara intecknade, men det är fråga om 6.800 euro - jägarna har egentligen inte möjlighet att betala det, man har förstås möjligheten att höja jaktvårdsavgiften så att de betalar ännu mera. Man kan lika bra säga att stuguthyrare har nytta av att det kommer folk dit osv., så tar man en avgift av dem för jakt- och fiskemuseet, eller lantbrukare eller varför inte fiskodlare, men jag tycker inte heller att det är rätt, så inte tänker jag föreslå det. Systemet är i alla fall att jägarna specifikt som grupp skall ge ett bidrag till jakt- och fiskemuseet, ungefär som om det skulle vara deras egen verksamhet.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är fullständigt korrekt att det är jägarnas verksamhet som man värnar om i jakt- och fiskemuseet och att det finns ett stort intressant bland jägarna för att det har kommit till stånd. Jag är helt övertygad om att vi annars inte skulle ha ett jakt- och fiskemuseum. Jag tror inte att det bland jägarna finns motstånd, förutom vissa jägare i Lemland som inte tycker att pengarna skall vandra den här vägen. Men när man föreslår att medel skall tas från museipengarna borde man också föreslå vilken del av de museipengar som i dag finns som skall tas bort eller ändra adress.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Finansutskottet får titta på om det finns en möjlighet att göra det, om man kan ta bort pengarna i år eller om man måste se det som någonting som man gör i framtiden. Förutom att jägarna bedriver museet och jobbar aktivt för det skall de betala för det, då kanske det blir dubbelt. Jag håller med om att många jägare har både skänkt och ställt upp och gjort mycket för det och det är intressant för jägarna, men det är också intressant för besöksnäringen, för dem som driver turistnäring att det kommer folk osv. Det är ingenting som specifikt kommer jägarna till godo.

Ltl Harriet Lindeman:

Fru talman! 

Nu tar jag upp en fråga som kanske är ett ”rött skynke”, sade ltl Sune Mattsson, och det kan jag inte hålla med om. Jag tycker nog att på olika sätt har vi alla stött tankarna om att vi skall ha vård på svenska. Vi har varit rörande eniga i lagtinget och på olika nivåer om det. Nu tror jag att vi har kommit till det skedet att vi måste konkretisera oss tydligare. Det handlar nämligen om att skrivningarna inte följs upp i verkligheten. Det finns skrivningar och då förväntar man sig naturligtvis i den här salen, också i styrelsen antagligen, att nu står det så här och då skall verkligheten vara sådan. Det har framkommit på olika håll att verkligheten inte är riktigt densamma som skriften. Då tror jag att styrelsen måste våga vara konkret när det gäller hur den vårdande läkaren tar hand om sina patienter i förhållande till remissförfarandet, att det finns ett verkligt val, att man presenterar hur det ser ut om man väljer Finland eller Sverige. Vi måste också komma ihåg att det finns patienter som vill välja Finland, som kan lite finska osv. Allra mest ömmar jag för de barn som vi skickar åt olika håll och äldre människor. Vi i den här generationen förstår att vi är i en språksituation och kan på något sätt ta det till oss, men naturligtvis skall vården vara på svenska, så vi måste till konkret handling.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag håller helt med om att de mest utsatta grupperna är de gamla och barnen. Det där med rött skynke är min egen erfarenhet efter hur jag har blivit bemött efter att jag har tagit upp frågan. Jag kan bli beskylld för att jag bombar ÅHS-styrelsen med papper om  hur det har gått på finska och jag kan tycka ibland när jag har tagit kontakt med vissa i ledningen – jag tänker inte namnge någon för då måste jag bevisa det också – att mottagandet inte har varit så himla positivt. Det var mera det jag tänkte på med med ”rött skynke”.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Sune Mattssons kamp för vård på rätt språk stöder jag naturligtvis till alla delar. Det tror jag egentligen att alla gör, det gäller bara att försöka  komma till s.a.s.

 

När det gäller frågan om hur jaktkortsmedel och licensmedel används ligger det lite i vad ltl Sune Mattsson säger därför att jakt och fiske är vår ursprungliga kultur egentligen, det är väl därför Ålandsöarna en dag befolkades. Det kunde då ligga i samhällets intresse att bevara just den särarten av intressen. Jaktkortsmedlen är egentligen till för att sköta jaktvårdsföreningarnas verksamhet och dylikt. Licensmedlen är till för att stå för de skador som hjortdjur åsamkar t.ex. trafik, grödor och sådant, fastän det ibland har sagts att det går från landskapsmedel, men så är det inte. Dessa medel är specifikt vikta för just det här.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag vill bara tacka för det stöd som jag känner från ltl Per-Erik Eriksson.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Sune Mattsson var inne på Godbyprojektet, som jag debatterade förut. Ltl Sune Mattsson säger att man skall lita på det som har lagts fram. Jag skulle också vilja göra det, men vi måste vara så ärliga och säga att vi borde ha lärt oss någonting av Eckeröhallen och de besökssiffror som lades fram i samband med den debatten. Verkligheten kanske inte är riktigt sådan, även om jag hoppas att man i förlängningen kan nå upp till bättre siffror. När det gäller att lita, så om ltl Sune Mattsson kommer över till min bänk skall jag visa i utredningen från 1998 när finansansvarige redan då skrev t.ex. att ishallen 1998 skulle kosta minst 10 miljoner mark. I investeringskalkylen säger man 8 miljoner mark. I dag kostar den antagligen 15 miljoner mark, en skillnad på nästan 100 procent. Ltl Sune Mattsson säger att det här får man stå till svars för senare. Vad är det för politik! Man måste våga ta ansvar. Ltl Sune Mattsson är beredd att gå in i ett projekt som kostar 10 miljoner mark, kanske 15 miljoner, utan att ta ansvar, utan att granska siffrorna, man skall lita på det som har lagts fram! Jag är beredd att granska siffrorna och jag kommer i ett senare anförande att belysa av dem.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är en gång för alla så att man har ingen möjlighet som lagtingsman att lita på något annat än de siffror som de som är konsulterade att ta reda på ställer fram. Man kan vara tveksam till dem och man kan tycka vad man vill, men i Finström råder det, som jag sade, kommunal självstyrelse också det har varit total enighet om projektet. Vad jag har fått fram har ingen varit emot projektet. Jag förstår att om det stiger, som ltl Strand säger, så kommer man säkerligen från Finströms kommuns fullmäktigemedlemmar och –styrelse också att dra öronen åt sig om projektets investeringar stiger, för det kanske inte kan gå som i Mariehamn att man räknar med att det skall kosta 5 miljoner från början, sedan stiger Mariehamns andel till 9 miljoner och man bara rycker på axlarna och säger att det går nog bra i alla fall! Där var man inte totalt enig, men det är en annan sak.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Sune Mattsson pratar om Finströms kommun. Naturligtvis får Finströms kommun göra vad den vill. Men nu är det så att Ålands skattebetalare från alla 16 kommuner skall finansiera projektet till 80 procent och det är det vi diskuterar här i lagtinget. Då måste man få ha synpunkter eftersom det handlar om enorma summor i en budget som är duktigt i obalans. När ltl Sune Mattsson hänvisar till Mariehamn har jag hela tiden sagt att det vi pratar om här i lagtinget är 5 miljoners bidraget till Mariehamn och där skall inte Mariehamn ha någonting mera. Då måste vi också kunna diskutera landskapets del i Godbyprojektet. Det är för mig också en rättvisefråga gentemot andra kommuner, som Lemland, Jomala och Hammarland – varför skall en kommun åka gräddfil på de andras bekostnad? Men ltl Sune Mattsson vill inte ta ansvar, inte ens för sin egen kommuns räkning i den här frågan.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag har inte ens nämnt min egen kommun och jag ar ansvar för det som sker där, det skall ltl Strand ha klart för sig. Om det blir dyrare t.ex. i Finström har jag sagt att jag kommer aldrig att gå med på att stödet höjs, inte bara i procent utan även i summa, mer än det som man har utlovat från början, vid projekteringen. Blir det dyrare, så får Finströms kommun stå för det eller om de hittar någon annan privat intressent. Det är inte vår sak. Det är klart att jag tycker att det är bra att ltl Strand har omtanke om politikerna i Finström, som kanske inte själva fattar vad de håller på med!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Englund:

Fru talman!

Jag har tänkt dela upp mitt anförande i olika omgångar med tanke på att det inte blir så långt och även med tanke på att det kanske kan vara intressantare.

 

Att ange ett budgetförslag för år 2003 har säkert inte varit någon lätt uppgift för landskapsstyrelsen. Det kan jag intyga och det har varit svårt även för oss i regeringspartierna. Det blir också svårt, vad man har hört hittills, för hela lagtinget att kunna komma till en samsyn i många stora frågor. Efter att landskapsstyrelsen har släppt ut budgetförslaget och även kanske före har krutröken lite börjat hopa sig i kommunerna samt även bland en del medborgare. Det stormar till en gammal, lite klassisk debatt om den generella välfärdspolitiken och medborgarnas rättigheter. Konflikten känns på något sätt evig, den blossar upp i styrka nu och då. Avvägningen mellan vad staten och landskapet skall besluta, finansiera och sköta samt vad kommunerna skall svara för hänger ihop med välfärdens grundbult: vad som skall vara lika rättigheter för alla medborgare, oavsett var man bor.

 

Herr talman!

Personligen har jag funderat en hel del den sista tiden på vad vi kan göra för att upprätthålla den hög välfärden för hela det åländska samhället och våra medborgare. Det förekom i massmedia tidigare att vi var många ledamöter i Ålands lagting som satt på olika platser. Jag anser att det har varit en stor fördel, särskilt det här året, man ser hur ekonomin inverkar, inte bara i landskapet utan även ute i kommunerna, ute bland medborgarna, ute i de olika organisationer. Ja, vad göra? Vidgar vi vyerna lite, kan vi konstatera att den internationella utvecklingen går framåt, speciellt i våra närregioner med EU:s utvidgning och allt vad det innebär för oss alla. Gör vi ingenting, har vi inget intressant område mera i framtiden, varken för oss själva eller för andra inom EU. Om ändringar görs i skattebasen i vårt land som påverkar oss negativt, måste samhället samtidigt fatta nya beslut om de kommunala välfärdstjänsterna även ute i våra kommuner. Med vikande skatteinkomster kan basservicen inte finansieras. Accepterar vi ålänningar, vi lagtingsledamöter här i salen, att nästan alltid vara på den förlorade partens sida i dessa diskussioner och beslut? Det är väl inte så illa ställt här i salen, eller hur?

 

Vi vet att det här är ett förslag – jag betonar förslag – till budget från landskapsstyrelsen till lagtinget, så vi skall inte bara skylla på landskapsstyrelsen i de här sammanhangen. Tänker vi ledamöter göra någonting, agera i de här frågorna? Vi har valt olika nämnder här i lagtinget, vi har valt en talmanstrio, vi har valt gruppledare i våra partier. Kanske det skulle vara dags att ta ett samlat besök härifrån lagtinget till Helsingfors i första hand? Vi borde skicka iväg talmanspresidiet till Helsingfors med gruppledarna för varje parti för att diskutera dessa frågor och diskutera noggrant före man åker iväg. Det här är någonting som vi samsynt borde göra gemensamt. Vi vet att i dag skall det diskuteras i aftonskolan i Helsingfors om mycket viktiga saker som berör Åland. Vad kommer slutresultatet att vara därifrån? Kommer det mera utredningar?

 

Herr talman!

Vi kan, som sagt, inte mera här i lagtinget acceptera att vårt självbestämmande och vår självstyrelse urholkas alltmer. Av olika orsaker är jag också engagerad i andra uppdrag med säte i Helsingfors som inte har att göra med lagtingsarbetet och jag har även försökt få en del information från andra kanaler. Jag kan bara konstatera i alla sammanhang att vår autonomi, vår självstyrelse, är otroligt viktig. Men vi måste bevaka och utveckla den; ingen annan gör detta åt oss. Eftersom jag kommer från en kommun som har haft mycket sjöfart och jordbruk..

 

Näringsområde efter näringsområde kommer att få problem på Åland i ett allt mera liknande EU. Vi ser alla hur republiken har skött passagerarsjöfarten i Finland. Här drabbas landskapet hårt. Detta i sin tur påverkar turismen, det påverkar arbetsplatser och lantbruket också som näring kommer framdeles att få en tuffare hållning än vad det har i dag. Vi skall komma ihåg att konkurrenssnedvridning inom EU är kanske det fulaste ordet man kan säga, men det är lite det vi drabbas av på Åland i dag om vi jämför oss med hela EU.

 

Vi bör med det snaraste få över samfundsskatten och kapitalskatten till landskapet. Jag är också helt övertygad om att de företag och de personer som genererar dessa medel i landskapet i dag vill att de också skall jobba här hemma för alla ålänningars bästa än att skicka bort dem. Man behöver ta upp den här problematiken i finansutskottet när man behandlar budgeten och föra ett resonemang vad man behöver göra och hur man skall kunna rätta till det och ta en lite kraftigare hållning;  annars tror jag att vi kommer att få se ett ännu större behörighetsläckage, även på skattesidan. Behandlar man inte de här frågorna i finansutskottet, för en övergripande diskussion och inte kan komma till något resultat, så tycker jag att vi borde remittera betänkandet tillbaka till utskottet.

 

Jag brukar ibland ge lite beröm också och jag vill i detta sammanhang ge ett beröm till Frisinnad Samverkan för att man har tagit fram ett framtidsförslag för landskapet Åland, där man också har tagit upp samfunds- och kapitalskatten och mycket mera. Det är där vi bör börja. Vi vet också att inför riksdagsvalet i mars har man redan börjat diskutera dessa frågor i riksdagsgrupperna. Det är speciellt i regeringsförhandlingarna som skattereformen tas upp och beslut kommer att tas i den nya riksdagen. Där håller man redan på och filar på ett sådant program.

 

Bostadslånen tycker jag att landskapsstyrelsen har skött mycket, mycket bra. Det här har varit till en stor fördel för de skärgårds- och randkommuner som inte kan konkurrera på den privata sidan att få bolag att bygga bostäder. Det är många kommuner som har förlorat invånare tack vare att man inte har haft bostäder att erbjuda, och Vårdö hör garanterat till en av dem. Jag tycker att man också i större utsträckning behöver titta på den småskaliga skolstrukturen i landskapet och det är en kommunal angelägen att besluta hur man gör. Men man behöver i samband med landskapsandelarna se över om man inte kunde ge dessa kommuner ett lite större handlingsutrymme. Vi har Emkarby, Pålsböle, Enklinge, Lappo t.ex. som är kvar och det är egentligen inte något fel på skolorna, de fungerar mycket bra.

 

En sak som jag är lite betänksam till är transportstödet som man har strukit i landskapets budget. Det är bara de förädlade företagen i stor utsträckning som får det och det finns också en maximigräns där. Men för alla små förädlande företag som vill starta är det en nackdel att transportstödet är borta. Vi vet att transportstödet måste försvaras mot EU:s regelverk; det finns transportstöd i norra Finland och man jobbar också för att kunna få det till den åboländska skärgården i dag, som har ungefär samma förutsättningar som Åland. Där har man också större kostnader för det.

 

Herr talman!

Jag återkommer med övriga anföranden om bl.a. näringarna i landskapet.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Det var ett engagerat anförande från ltl Englund. Det var en liten sak som jag vill ge min syn på och som har fullständigt samma åsikt om som ltl Englund, nämligen skolfrågan ute i randkommunerna. Arbetet i de här frågorna drivs även på annat håll och parallellt med budgetbehandlingen, men vi har fått ett löfte till skärgårdsnämnden från utbildningsansvarige Gun Carlson från centerpartiet att man skall utreda möjligheten till att ge ett tilläggsstöd för de minsta skolorna ute i randkommunerna i glesbygden, så vi får fortsätta det arbetet för att eventuellt nå en sådan lösning. Det känns bra att det finns flera som har samma åsikter och vi driver arbetet vidare.

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

Jag känner till att den här frågan har diskuterats och jag tycker att det är bra att vi påminner lagtinget, så kan vi ta en diskussion direkt i finansutskottet och få klarlagt hur man kan göra i den hembygdsrätt frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Wickström-Johansson:

Herr talman!

Jag skall beröra några saker i budgeten och några motioner. Det första är Godbyprojektet och badhuset i Mariehamn. Vtm Christer Jansson sade i sitt anförande att folk på gatan undrar om vi är riktigt kloka i lagtinget som bygger två badhus samtidigt. Samma har jag också hört och jag tycker också själv att det är allt annat än klokt, oavsett det ekonomiska läget.

 

Idrottssektorn på Åland har det väldigt bra och det antal mark och penni och euro som har satsats på olika anläggningar är oräkneligt. Och visst, idrott är sunt och bra och vi har också fått en hel del besökare till Åland tack vare våra anläggningar, men någon gång tycker jag att vi måste hejda oss och tänka lite realistiskt på vår geografiska litenhet. Det finns motioner som förnuftigt talar för att man i Godby mera realistiskt skulle satsa på en mindre kommunal simhall alternativt en ishall.

 

Jag hoppas att finansutskottet ser på den här frågan ordentligt och realistiskt och förnuftigt och föreslår att lagtinget tar ett samhällsekonomiskt ansvar och går in för ett centralt beläget badhus på Åland kompletterat med eventuella kommunala satsningar, simhallar, med rimlig ersättning från landskapet, om och när det ekonomiska läget medger det.

 

 Det andra jag skall beröra är IT-byn. Jag tycker att det finns stora frågetecken kring ”IT-byn i tiden”. Jag undrar för hur stor del det finns de facto hyresavtal och vilka är hyrestagarna? Är det så att vi flyttar befintlig verksamhet till samhällsfinansierat bygge med lägre hyror? Jag undrar om det här projektet kan ha gått lite snett. Jag har varit lite skeptisk till IT-byn från början och i dag måste jag säga att jag är det ännu mer. Jag hoppas att också den här frågan reds ut ordentligt av finansutskottet så vi vet vad det är vi ger oss in på innan bygget sätts igång eller om vi kanske borde stanna upp medan tid finns för det.

 

Det tredje jag skall beröra lite är miljön. Diskussionen om tillståndet i våra vatten har gått het i sommar och höst och många människor är bekymrade och väntar på åtgärder som verkligen ger effekt. En minskning av fiskodlingarna hör till det som skulle ge en tydlig lokal effekt, vad näringen själv än säger. Jag är därför lite bekymrad då landskapsstyrelsen på inget sätt, som jag uppfattar det, har fångat upp det här och visar en vilja att fundera om vad gäller fiskodlingarna. I stället går man enligt budgeten in för att ”skapa ytterligare sysselsättning i skärgården genom miljömässigt hållbart vattenbruk”. Jag frågar mig hur mycket vi skall satsa på att med näbbar och klor hålla kvar fiskodlarnäringen på Åland. Varför kan vi inte i stället satsa energin, arbetet och pengarna på att utveckla nya, verkligen hållbara arbetsplatser i skärgården? Tro mig, fiskodling kommer aldrig att bli en miljömässigt hållbar näring. Jag tycker att det måste bli dags för alla att börja tänka långsiktigt på miljön och kommande generationers livsmiljö och inte bara på dagens arbetsplatser, även om jag förstår att det är lätt att tänka så.

 

En annan viktig miljöfråga är lantbruket och en minskning av dess belastning. Landskapsstyrelsen säger i budgeten att man vill öka satsningarna inom miljöarbetet och befrämja den ekologiska odlingen. Man säger också att miljövänligt jordbruk är en viktig del av Europas framtida livsmedelsproduktion. Det är bra att man har förstått det nu i alla fall, men tänk om man i stället skulle försöka gå i täten i stället för att fortsätta med samma mycket anspråkslösa takt för ökad eko-odling. Målet i budgeten för år 2003 är att 13 procent av totalarealen skulle vara under ekologisk odling. I fjolårets budget fanns en målsättning om 25 procent för år 2006. Den målsättningen nämns inte alls nu, inte heller hur man skall nå det målet, om det ännu kvarstår. Man visar i budgeten att man har en målsättning om att 95 procent av arealen skall omfattas av miljöstödets basdel. Vi vet alla att det visar inte särskilt mycket hur miljövänligt vårt jordbruk är, för det som krävs för det stödet är endast allmänna miljöförbättrande åtgärder som inte är särskilt insatskrävande och som inte har mycket att göra med en omläggning av jordbruket.

 

Jag är alltså lite besviken på viljan att vara progressiv inom detta område och jag är rädd att det går så att hela EU lägger om sitt jordbruk till ekologiskt bruk innan vi på Åland har fattat galoppen.

 

Talman!

Innan jag går in på det sista jag tänkte beröra vill jag säga till ltl Sundman att jag till hundra procent stöder vindkraften och jag tycker att man också inom energin bör börja tänka mera långsiktigt på miljön i stället för att endast kortsiktigt tänka på pengarna.

 

Talman!

Det sista jag skall beröra är barnombudsmannen eller rättare sagt avsaknaden av en barnombudsman. Historien är den att vid budgetbehandlingen 2000 – för två år sedan – godkände lagtinget utgående från min motion att landskapsstyrelsen under budgetåret, dvs. 2001, skulle förelägga ett lagförslag om en barnombudsman, varefter man skulle inleda verksamhet på Åland. Under 2001 hände absolut ingenting, vare sig under den gamla eller den nya landskapsstyrelsen. I budgeten för 2002 sade landskapsstyrelsen att arbetsuppgifter som hör ihop med ett barnombudsmannaskap skulle utföras med befintliga resurser på två byråer inom sociala avdelningen. Jag var inte riktigt nöjd med upplägget eftersom jag inte trodde att uppgifterna skulle få någon prioritet alls, om de skulle läggas på olika tjänstemän på olika byråer utöver det vanliga arbetet. Dessutom anser jag att barnombudsmannen skall vara en fristående person och inte vara underställd en byrå och man skall ha fullmakter och befogenheter baserade på lagstiftning. Men jag godkände ändå upplägget som en början. Nåja, vid en granskning nu kan jag konstatera att ingenting, absolut ingenting, ännu har hänt med barnombudsmannen på två år och i årets budget sägs ingenting alls om en barnombudsman. Jag tycker det är väldigt synd att man på det här sättet begraver en viktig sak för Ålands barn och jag tycker det är uppseendeväckande att man så här helt negligerar lagtingets vilja.

 

Nu förväntar jag mig att lagtinget kommer med ett lagförslag under våren som vi kan behandla innan vi har ett nytt lagting så att vi nästa år skulle kunna inrätta en position som barnombudsman. Hopkopplat med en position som barnombudsman är den utredning om hur barnkonventionens artikel 3.1 om barnen bästa och om barn och ungdomars villkor som landskapsstyrelsen utlovade ifjol och som man i årets budget anger att skall fortsätta i år. Det här är utredningar som i Sverige har gjorts av BO för något år sedan. Jag undrar var utredningen görs och jag undrar också om det händer någonting alls med utredningen. Jag har fått ganska vaga svar, men det här kanske är ett bra tillfälle för landskapsstyrelsen att förklara lite vad som händer med de här viktiga utredningarna.

 

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Herr talman!

Det här med fiskodlingar tycks vara ett rysligt stort bekymmer för många som inte bor i skärgården. Men vi vet också alla att fiskodlingarna är en livsviktig grej för skärgården; annars skulle den ha varit mer eller mindre avfolkad precis i dag. Det gruvar man sig också för i många andra sammanhang: hur skall man få skärgården att blomstra, hur skall man få skärgården att leva? Det har fiskodlingarna stått för i väldigt stor utsträckning. Man skyller på nedsmutsandet av vattnet. Om jag hörde rätt skulle man i stället nu utreda möjligheterna till något vattenbruk som inte belastar miljön. Det är säkert en vacker och fin tanke, men jag tror att det gamla ordstävet: ”medan gräset gror så dör märren i så fall”! Innan man har fått fram någonting sådant har man ingenting att leva på medan man forskar, så hela resonemanget är lite orealistiskt. Personligen tycker jag, som ibland vistas på vattnet, rentav i vattnet någon enda gång, ibland i misstag, jo, att vattnet sällan har varit så klart och fint som det har varit i sommar, fastän en del provtagningar säger att det är sämre. Höttret växer mycket djupare vid stränderna, siktdjupet har varit mycket längre. Visst var det lite grummel i det ibland, men det var mera av naturliga orsaker, ibland blåser det och ibland går det någon färja förbi och då grumlar det vattnet.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag skulle säga att frågan om fiskodlingarnas belastning är ett stort bekymmer för den som bryr sig om miljön. Det handlar om ett långsiktigt tänkande och jag undrar vad skärgårdsborna gör då vattenkvaliteten helt har havererat. Då är det nog inte något annat som blomstrar i skärgården än vattnen, vilket man redan nu har sett till att de gör. Vad gäller ”vattenbruk som ej belastar miljön” så citerade jag budgeten; det är alltså landskapsstyrelsen som tycker att vi skall satsa mycket åtgärder på ett vattenbruk som inte belastar miljön. Skulle det inte vara bättre att vi satsar de pengarna på att utveckla andra arbetsplatser i skärgården i stället för att fortsätta, fortsätta arbeta med den här näringen som aldrig blir bra.

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är klart att kan du utveckla andra näringar och skärgårdsborna under tiden har råkat överleva medan man utvecklar andra näringar som mindre belastar miljön så är det inget ont i det, men det är nog inte bara för skärgården man borde göra sådant, kanske det är på många flera ställen man borde tänka på miljön i sådana sammanhang och få fram mindre belastande grejer! Det är symptomatiskt att det alltid är skärgården som skall belastas för alla olägenheter med miljön.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag tycker inte alls att det är bara skärgården som skall ägna sig åt miljöåtgärder, utan det är hela samhället som skall göra det. Men nu är det tyvärr så att fiskodlingarna är belägna i skärgården, det är inte så mycket att göra åt det. Men jag tycker att det är lite sorgligt att man som skärgårdsbo själv tänker så kortsiktigt och inskränkt på något sätt. Tänker man inte att det kommer människor efter oss också som har rätt att leva i en frisk miljö! Visserligen är det arbetsplatser, men jag säger fortfarande det, att det finns ingen levande skärgård om ni inte har vattnen, om ni inte har miljön.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag håller helt med ltl Wickström-Johansson när det gäller satsningen på två badhus, att det inte är ekonomiskt försvarbart att göra det och jag har också mött på väldigt starka reaktioner hur man kan göra det i dessa tider. Men jag tycker också, precis som ltl Wickström-Johansson säger, att oavsett vilka ekonomiska tider vi skulle ha haft skulle det fortfarande inte vara klokt att satsa på det här. Däremot är jag tilltalad av att man skulle ha en mindre kommunal simanläggning i Godby och det skulle tillfredsställa den grupp som jag tycker hårdast trycker på att man skulle ha ett bad av något slag på norra Åland, nämligen att man vill ha tillgång till morgonsim, man vill ha tillgång till motionssim, man vill ha tillgång till simundervisning, framför allt skolsim.

 

Det enda som är ett aber för mig i Obunden Samlings motion är att den ställer principerna  för infrastrukturella satsningar på huvud. En sådan här badanläggning är helt och hållet för kommunens egna invånare och för norra Ålands invånare. Det är möjligt att man kan se över principerna utan att det har inverkan på de framtida satsningarna genom att man kan tänka sig, just med det som vi säger om eventuellt sämre vattenkvalitet, även om jag tycker att det har varit glädjande att man denna sommar har kunnat se lite mera tång och kunnat vara glad åt det, men att man ändå kommer att behöva ha tillgång till inomhus bad också, särskilt under värsta algblomningarna.

 

När det gäller fiskodlingarna tycker jag också att det är ledsamt, när man ser så stor lönsamhet hos fiskodlingarna, att man tycker att de då borde ha medel att använda för att förbättra miljön. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att herr talmannen borde vara uppmärksam på att innehållet i repliken mera var ett stöd för mina tankegångar och riktade sig också i övrigt till en obunden motion, men kanske sådant är okej! Jag tackar för att ltl Lundberg håller med mig om mina tankar om realism i satsningarna och jag håller helt med om att de kommunala badanläggningarna måste få andra stöd från landskapet. Då kan man inte längre tala om infrastrukturella satsningar, men jag är glad att ltl Lundberg stöder mina tankegångar.

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag tänker fortsätta på den stödjande linjen, så talmannen får slå av mig om det inte är godkänt! Jag tänkte också säga att det är väldigt lämpligt att i dag lyfta fram barnkonventionen eftersom vi just i dag firar barndagen och barnkonventionen skall uppmärksammas i dag.

 

När det gäller fiskodlingarna menar jag med större miljöinsatser från fiskodlarnas egen sida att man skulle kunna använda ett annat medel för kassarna - i dag smetar man på ett väldigt giftigt medel för att man inte skall få så mycket alger på dem – men också det att man borde försöka satsa mera på förädling därför att det ger mera arbetsplatser. (ANDRA VICE TALMANNEN: Vi skall hålla oss till replik och inte till egna anföranden!)

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Vad gäller fiskodlingarna skulle jag vilja gå så långt att man skulle tänka om. Jag tycker att man satsar så otroligt mycket resurser på att försöka göra det bättre och bättre, men jag tror att man borde börja inse att det kommer aldrig att bli riktigt bra och samtidigt är det mycket pengar som satsas, också näringen satsar mycket egna pengar. Tänk om man satsade det här på något annat! Det kunde bli väldigt bra för skärgården!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag förstår ltl Wickström-Johanssons besvikelse över att hennes egen landskapsstyrelse inte förmår göra någonting i fråga om barnombudsmannen. Lagtinget beslöt att landskapsstyrelsen förelägger under budgetåret, dvs. redan…. Ursäkta nu, ltl Lisbeth Eriksson att jag har replik!

Nu har vi 2002 och ingenting har som sagt hänt. Det må nu vara liberalerna förunnat att straffa en ledamot som kanske inte går precis i partifållan, men man måste kunna se lite längre än så. Det är faktiskt lagtinget som enhälligt har krävt detta. Jag önskar att landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson kommer upp och redogör för varför det här inte blir gjort.

 

Herr talman! Ltl Wickström-Johansson var besviken över att landskapsstyrelsen har sänkt målsättningen för den ekologiska odlingen till 13 procent av den odlade arealen. Det är tråkigt, men jag undrar om det de facto inte blir ännu mindre med tiden eftersom det är så att åkerarealen används allt mera för andra ändamål, bl.a. t.ex. till golfbanor. Det är kanske en utveckling som är nödvändig, men det är intressant att notera att de partier som i alla tider har slagit vakt om jordbruket är de första att ta marken från jordbrukarna för att göra den till golfbanor!

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag tackar för stödet för barnombudsmannen. Det är kanske så att lagtinget måste trycka på mera i den här frågan för att det skall bli någonting. Jag måste medge min egen svaghet, att jag inte lyckats själv trycka på tillräckligt. Det här var en motion som fick stöd från de flesta partier i lagtinget och jag hoppas att man skulle kunna gå vidare med den här saken med stöd från alla partier. Det tycker jag att barnen är värda.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

Det förvånar mig inte när jag hör ltl Wickström-Johansson, för samma frågor kommer alltid upp i budgetdebatten: eko-odlingen och fiskodlingen. Man tycks inte engagera sig i något övrigt. Man har nu tagit bort fiskodlingarna från Helcoms lista och fiskodlingarna är tillsammans med jordbruket de enda som egentligen har gjort stora framsteg vad gäller miljöområdet. Vi kan konstatera, enligt en ny utredning, att i Sverige använder hemträdgårdarna och hushållen mera kemikalier än vad den samlade fältmässiga trädgårdsodlingen och skogsbruket gör tillsammans. Här ser vi hur attityden kank påverka ltl Wickström-Johansson! Hur agerar vi hemma i våra kök när vi köper? Vi läste i tidningarna om kemikalier också, bl.a. sådant som man sminkar sig med och allt möjligt. Det är kanske större frågor. Vi har flygtrafiken som kör över här alla dagar. Det är bara att ta bort den då! Då blir budgeten också bättre. Den näring som ger tillbaka någonting för miljövårdande åtgärder är jordbruket. Det är en biprodukt från jordbruket som man får tillbaka för att hålla landskapet både öppet och få ha en vacker natur.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag förbehåller mig rätten att tala om de saker jag vill här i lagtinget i budgetdebatten och om det stör ltl Anders Englund på något sätt att jag har ett miljöintresse, så kan jag bara beklaga det! Jag genom åren talat om många olika miljöförslag. Det är inte bara fiskodlingarna och jordbruket. Det är nu bara så att fiskodlingarna är bekymmersamma och då måste jag också få tala om det. Jag tror också att ltl Englund lite håller sig till samma saker år efter år, men det har jag ingenting emot. Vad gäller Helcoms lista vet vi också att det finns mycket kritik mot att man har tagit bort fiskodlingarna. Kvar står ändå faktum att de ändå är belastande.

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

Jag vill påvisa med det jag har sagt, att de näringar som verkligen gör någonting för miljön, de skall inte få ett erkännande för att de har gjort någonting, enligt vad ltl Wickström-Johansson här säger. Ta biltrafiken, ta annat! Vad har hänt där? Vi har biodiesel som vi kunde utveckla hur som helst i Finland i dag bara man ändrar skattelagstiftningen. Kanske det är dags att vi skulle överta mera sådant till Åland, så kunde vi faktiskt vara ett miljöparadis med odlingar som vi också kunde använda en del åkermark till.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag har många gånger sagt att både fiskodlingsnäringen och jordbruket har gjort mycket, men här handlar det om att det behöver göras ännu mera. Jag har sagt att jag tycker att man satsar så mycket pengar och energi också inom näringen, så tänk om man skulle satsa det här på någonting annat. Det är företagsamma människor. Man kanske skulle satsa krafterna på någonting annat i stället. Jag tror inte att det räcker till, hur mycket man än arbetar. Då är det lite bortkastat arbete. Vad gäller jordbruket har man visserligen gjort mycket där, men jag talar för annat än att man skulle bli lite bättre; jag talar om en helomläggning av jordbruket. Det är en lite mera radikal sak och jag förstår att den är för radikalt för producentförbundets ordförande!

(Från salen: det är överskott i Sverige på ekoprodukter)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Herr talman!

Ltl Wickström-Johansson börjar sitt anförande vackert med att tala om ansvar, och jag förstår också samhällsansvar, sedan fortsätter hon med att angripa en rad utkomstmöjligheter som finns ute i glesbygden. Hon känner ingenting för dem som tar ansvar för fiskodlingen, lantbruket, som ger ryggraden i dag i mycket av det som finns ute på landet. Som redan har sagts här i replikerna är det sådana som också i sitt dagliga värv gör allt för att minimera de miljörisker och faror som finns. Hon tar inte heller något ansvar för dem som ser till att vi har en energiförsörjning som fungerar i alla väder och under alla förhållanden. Givetvis tar hon inte heller något ansvar för att vi har en idrottsturism här på Åland och att det finns folk som engagerar sig för att bredda turismen till att också omfatta möjligheter att erbjuda olika alternativ, förutom att bara resa hit till Åland för att roa sig under resan och eventuellt göra någonting annat medan man kvicknar till. Jag tycker att det var inget större ansvar i det anförande som ltl Wickström-Johansson höll. Möjligen kan jag finna ett stöd för det hon talade om en barnombudsman. Jag tycker att vi borde samla oss här i lagtinget och göra någonting i den frågan.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Talman!

Jag tycker att det är lite trist om man vänder det så att jag ungefär skulle tala för att vi skulle lägga ner lantbruket. Jag försöker faktiskt ansvarsfullt tala om att vi måste hitta ett sätt att också driva lantbruk i framtiden. Nog vet vi alla hur det ser ut med jordbruket och vilka förutsättningar man har där. Faktum är att ser man också det som landskapsstyrelsen själv genom åren har skrivit så är det ekologiska jordbruket faktiskt en ganska bra lösning. Det ger öppna landskap, det ger en nisch för oss att kvarstå. Tror ni på fullt allvar att vi bara kan fortsätta med jordbruket som vi alltid har gjort, också i den framtid som vi går till mötes? Det tror inte jag.

 

Vad gäller idrottsturismen försöker jag bara säga att vi är 25.000 människor, vi bor på en liten ö, vi kan inte ha alla tänkbara idrottsanläggningar för alla tänkbara människor som eventuellt kommer hit och för oss själva. Vi har ju allt på Åland: vi har golf, vi har ishall, vi har allhall, vi har innebandy-hallar, vi har precis allt man bara kan begära. Men jag tycker inte att vi kan ha två badhus med 10 kilometers avstånd. Det är ändå någon som skall betala dem – och det är skattebetalarna. Jag förstår inte hur det skall gå överhuvudtaget med Finströms kommun om man skall satsa på Godbyprojektet. Åtminstone finströmnarna själva är ganska oroade över vad de skall betala för det i slutändan.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Herr talman!

Lantbruket i allmänhet och det åländska lantbruket i synnerhet är satt under stark press. Det har kommit fram i anföranden här. Det är så att många lantbrukare känner sig hotade och man gör allt för att omstrukturera sin verksamhet så att den skall anpassas till rådande förhållanden. Jag tycker att den kritik som nu kommer fram mot dem som försöker hålla landsbygden levande är orättfärdig och inte värdig att komma fram gång på gång i debatterna här. Jag tycker att man skall lyfta på hatten för de lantbrukare som bedriver ett jordbruk i dag under största ansvar, både när det gäller ekologi och användningen av bekämpningsmedel. Jag tror inte att det är så många yrkesgrupper som har tagit ett så stort ansvar som jordbrukarna i dag för sin framtid. När det gäller badhusen är det en simanläggning i Godby som vi har planerat i Finström och vad jag har förstått skulle det ha gått bra att få stöd för den, såvida inte Mariehamns stad hade kommit med en jättestor badanläggning som slukar mycket mera samhällspengar. Man kan väl dra den slutsatsen att glesbygdssatsningarna skall alltid ge vika framom satsningarna i tätorten.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja att man inte ser det som hot som jag kommer med, utan att det är utvecklingsmöjligheter för näringarna. Jag kan inte förstå varför man alltid måste reagera med ryggmärgsreflexen: kom inte hit och kritisera vår näring! Jag pratar faktiskt om ett sätt för dem att försöka utveckla sig och göra det i harmoni med naturen. Det är svårt att prata om de här sakerna då man genast ryggar tillbaka och ser det som ett angrepp. Man kan väl försöka se det som någonting positivt att någon bryr sig. Jag tycker att både fiskodlingen och lantbruket har gjort väldigt mycket bra, men det behövs mera och det måste man också få säga.

 

Vad gäller badhuset sade jag att vi skall ha ett badhus. Det är allt vi kan ha. Visserligen kunde vi ha haft det i Godby också, men skall vi faktiskt ha Åland med en centralort med hälften av befolkningen, med hamnar, och så skulle vi ha vår allhall i Eckerö och vårt badhus i Godby! Regionalpolitiska satsningar visst, men jag tror ändå att vi skall försöka vara lite realister.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Det är inte lätt att diskutera milöjpolitik med min lagtings- och partikollega ltl Wickström-Johansson eftersom hon hör till dem som vet att glesbygdsbor, skärgårdsbor, jordbrukare och fiskodlare är roten till kanske inte allt det onda men ändå till de flesta miljöproblem som vi har i dag i Östersjön! Jag vill återigen påminna om det faktum att ltl Wickström-Johansson hör till dem som har undertecknat en tidigare motion om att om inte fiskodlingen kommer bort från Helcoms hot spot-lista skall den avvecklas. Vi vet i dag att fiskodlingen har tagits bort från denna lista. Då tycker jag att vi kunde enas om, när vi har uppnått det som tydligen var politiskt besvärligt förut, att vi kan stöda denna näring att utvecklas vidare på ett för miljön hållbart sätt.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag tycker inte att det någonsin har varit politiskt besvärligt med fiskodlingarna. Det är inte det det handlar om, utan för mig handlar det om att det är överlevnadsmässigt/miljömässigt besvärligt. Jag försökte säga, även om mitt budskap inte går fram, att man sätter väldigt mycket kraft och energi på att utveckla en näring som aldrig blir hållbar. Satsa energin och pengarna på andra näringar i stället! Det är kärnan i mitt budskap.

 

Ltl Perämaa, replik:

Herr talman!

Som jag sade tidigare hör ltl Wickström-Johansson till dem som vet väldigt mycket om det där! Nu vet hon att näringen aldrig kan bli hållbar. Vad gäller politiskt besvärliga listor, som denna hot spot-lista, har det aldrig för mig varit politiskt besvärligt att fiskodlingarna har funnits på denna lista, utan jag har alltid sett det mera ur den verklighet som råder. Det har varit varken bättre eller sämre för att denna näring har funnits på listan. Det viktiga är ändå nu att vi, helt i enlighet med den motion som ltl Wickström-Johansson hade undertecknat, kan driva saken vidare så att vi stöder denna näring så att den i framtiden kan bli miljömässigt ännu bättre, men att vi låter den utvecklas ändå.

 

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag vet inte varför Helcom-listan skulle vara en politisk lista. Jag har förstått att det är en miljölista. Allting är tydligen politik här! Listan har mindre betydelse för mig. För mig har miljöpåverkan mera betydelse. Jag har sagt det här hundra gånger, så det är lite nötigt, men vad är det som är så heligt med näringen! Varför kan man aldrig tänka om och inse att vi satsade fel den gången vi satsade på näringen, det blev inte som vi hade tänkt oss, det hade mycket mera konsekvenser än vi hade tänkt oss, som man inte visste om. Man skall aldrig vara sämre människa än att man kan tänka och se och lära av sina erfarenheter och tänka om. Inte handlar det om att jag vill något ont mot skärgården, man kan väl få 170 fiskodlingar i varje vik för mig i skärgården, om de inte gör någon skada! Men jag tycker att skall vi satsa samhällsmedel år efter år på att utveckla det, då det antagligen inte någonsin kommer att bli riktig bra – varför inte satsa på annat, i stället? Varför är det just den här näringen som man måste ha? Handlar det inte om arbetsplatserna utan att man just måste ha fiskodlingen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

Ltl Per-Erik Eriksson:

Fru talman!

För att inte remissdebatten skall bli alltför kort tänkte jag prata litet om skärgårdstrafiken. Trafiken är nu mer aktuell för föglöborna än vad den någonsin har varit, även om den alltid är aktuell och kommer att vara det inom överskådlig tid för skärgårdsborna. Trafiken på Föglö kan vara inne i en brytningstid där det kan bli stora förändringar till det bättre, om våra beslutsfattare så vill. Vi har väl nu kommit så långt att landskapsstyrelsen avser att utreda möjligheterna till att bygga ut och om trafiken till s.k. kortrutt på Föglölinjen, vilket vi motser med tacksamhet.

 

En kapacitetsökning på Föglölinjen har det länge funnits behov av. Nu har man i många år pratat om hur detta skall lösas. Förslagen har varit många, kanske alltför många. Det blir ju svårare att bestämma sig för vilket förslag som är det bästa om förslagen är många.

 

De senaste somrarna har man försökt lösa problemen med en s.k. parallellfärja. Detta system kan vara en lösning när problemet är akut, men då bör det vara en färja som Föglö kommun i sina utlåtanden har begärt, alltså med samma fartresurser som ordinarie färjan. Då skulle trafiken fungera tror jag, utan större anmärkning från trafikanternas sida. Det skulle kunna innebära att det går en färja från varje håll samtidigt. I och med det skulle väntetiden inte bli mer än högst en halvtimme de tider färjorna går nonstop. Men det innebär ju också en nackdel och det är kostnaderna. Annars vore det relativt enkelt att tillgodose trafikbehovet.

 

Under sommaren 2001 fungerade väl trafiken på något sätt som det brukar heta, men sommaren 2002 blev klagomålen tidvis skyhöga, i synnerhet när parallellfärjan skulle köra Knipans turlista, men de s.k. fartresurserna bara var hälften av Knipans. Detta speciellt pinsamt på kvällsturerna.

 

Nå, nu har ju vår förstående trafikminister lovat att det skall fungera bättre till kommande sommar, så vi skall väl tro att det skall bli bättre till kommande år.

 

En del av ovansagda är väl historia nu och av historien kan vi lära inför framtiden. Då är frågan hur vi skall lösa trafikproblemen i framtiden. Tanken på ett kortare färjpass har länge funnits och nu skall väl förutsättningarna för att förkorta färjpasset Föglö-fasta Åland äntligen utredas och många med mig väntar otåligt på resultatet.

 

Ett förkortat färjpass skulle i stort sett fördubbla färjans kapacitet teoretiskt sett med fördubblad turtäthet. Detta skulle väl lösa trafikbehovet inom överskådlig tid för Föglös del, troligen också för eventuell genomfartstrafik om intresse för sådan finns. Ett halverat färjpass skulle ge ungefär samma trafikkapacitet med en färja, som två färjor på nuvarande färjpass.

 

Herr talman!

Det finns också en tredje lösning som har börjat diskuteras. Det är en fast förbindelse mellan Föglö och fasta Åland. Trafiken skulle gå under vattnet istället för på vattnet. Detta är en mycket intressant lösning som man också borde titta närmare på. En fast förbindelse skulle nog lösa Föglös trafikbehov för all framtid och därtill avsevärt kunna förbättra också andra kommuners trafik, med möjlighet till betydligt mer flexibilitet i sin trafik. Detta skulle också kunna innebära att vi får en betydligt förbättrad trafik mellan kommunerna i berörda skärgårdsregion, då med flera och kortare färjturer, alla till nytta och gagn. Detta ger också möjlighet att förkorta färjpasset på södra linjen om man så vill.

 

När man nu skall utreda möjligheten till kortrutt kan man väl också ha möjligheten till fast förbindelse med i sitt planeringsarbete. Om nu landskapsstyrelsen finner att kortrutt är det alternativ man väljer först bör väl ändå tanken på fast förbindelse längre fram vara med i planeringen av framtida trafiklösningar. Kanske åker man om en eller två generationer till alla skärgårdskommuner med fasta förbindelser.

 

Herr talman,

Jag föreslår att finansutskottet vid behandlingen av budgeten nu också beaktar att en utredning om fast förbindelse Föglö-fasta Åland bör utredas i brådskande ordning.

 

Ltl Sjölund:

Fru talman!

Jag skall kort beröra några tankar kring utbildningssektorn.

 

Vi har på Åland ett omfattande system för utbildning, en rad olika typer av utbildningslinjer – och utbildningsanstalter.  Detta trots att vår befolkning och elevunderlaget är begränsat. Lyckligtvis har vi inom den yrkesrelaterade utbildningen sådana linjer och utbildningar som också betjänar våra omgivande regioner, framför allt svenska Finland, men också i viss mån Sverige och spridda studerande från andra länder. Detta förhållande har också varit en grundförutsättning för att vi kunnat bygga upp en högklassig utbildning inom framför allt sjöfarten, hotell- och restaurangbranschen och en del andra sektorer. Ett tillräckligt antal elever, som tillsammans utgör en kritisk massa, - en kritisk massa betyder att det är tillräckligt många för att man skall kunna upprätthålla en tillräckligt hög nivå - är förutsättningen för att göra satsningarna ekonomiskt försvarbara.

 

När vi nu efter en försöksperiod permanentar den högre yrkesutbildningen inom ramen för Ålands Högskola är det viktigt att målmedvetet satsa på såväl kvantitet som kvalitet. Kvantiteten måste vi ha för att kostnaderna per utbildad studerande skall ligga på en acceptabel nivå. Kvaliteten måste vi satsa på för att dels, attrahera tillräckligt antal studerande , dels för att kunna attrahera kompetenta och goda lärarkrafter. Utbildningen skall ju inte vara ett självändamål, utan målsättningen måste vara att erbjuda åländska och andra studerande en kvalitativt högststående utbildning som är gångbar också utanför landskapets gränser. Jag vill påminna om att det viktiga alltså är att ställa de studerande och deras behov och även trivsel i centrum – allt det andra är medel för att nå den målsättning jag just angav.

 

För ett par veckor sedan publicerades en undersökning som omfattade hela svenska Finland och skolbenägenheten hos ungdomarna i olika delar av svenska Finland. Skolbenägenheten mättes för gymnasialstadiet och vidare utbildning på den akademiska nivån. Den viktiga vattendelaren är här hur många som väljer att efter grundskolan gå till gymnasiet eller till yrkesutbildning och hur balansen ser ut i relation till efterfrågan på arbetsmarknaden på olika håll i svenska Finland.  För Ålands del visade resultatet att  det på Åland  finns en lägre benägenhet att gå till gymnasiet/studenten än i södra Finland och en högre benägenhet för yrkesutbildning. Den samlade bedömningen i undersökningen är att på Åland  är balansen mellan arbetsmarknadens behov och dimensioneringen av yrkesutbildningen rätt bra.

 

Nu är avsikten att bygga ut Ålands Lyceum för att flera skall kunna söka sig till gymnasiet. Det här är säkert bra, men det är ändå viktigt att bevara balansen mellan yrkesutbildningen och gymnasiet för framtiden. Det är inte förnuftigt att alla skall söka sig till akademisk utbildning. Men här finns en sak att peka på, och detta inte sagt med något slags bedömning eller preferens, utan jag vill peka på ett faktum, och det är det att när två tredjedelar  av våra studenter som fortsätter med akademisk utbildning söker sig till Sverige och ungefär en tredjedel till Finland vet vi att benägenheten hos de studerande att bli kvar i utbildningslandet är större hos dem som studerar i Sverige betyder det en större export, relativt sett, av välutbildade ungdomar ju flera som söker sig till Sverige. De som studerar i Finland återvänder till Åland i större utsträckning.

 

 

Samtidigt anser jag att det är inte bara är bra, utan nödvändigt, att åländska ungdomar studerar på orter utanför landskapet. Detta för att få ett bredare perspektiv på livet.

 

Talman,

Några ord om de fria skolorna, Husmodersskolan, Hantverksskolan, Folkhögskolan. Frågan om hur dessa skolors framtid skall se ut har stötts och blötts under långa tider och en rad utredningar har gjorts. Den senaste i raden gjordes för ett par år sedan under ledning av den obundna politikern Runa-Lisa Jansson. Den resulterade inte i konkreta åtgärder. Det förefaller som det stora politiska problemet är att varje kommun och ort, där skolorna nu är placerade, helt naturligt förstås, värnar om ”sin skola” och de arbetsplatser de representerar.  Enligt min uppfattning är det viktigt att dessa fria skolformer fortfarande finns. Det finns många ungdomar som inte efter grundskolan som inte vet vad de vill göra efter fullgjord läroplikt. För dem är det bra att dessa skolor finns – de fyller ett reellt behov. Det behövs en tankepaus på ett år eller ett par år där det är lämpligt och bra att ungdomar söker sig till just den här typen av fria utbildningar. En annan sak är hur de utbildningslinjer som finns skall organiseras. Som jag ser det är det med tanke på framtiden dessvärre nödvändigt att rationalisera utbildningarna så att deras upprätthållande är ekonomiskt försvarbara. Hur tråkigt det än är kan detta leda till en sammanläggning av skolor och förflyttning av enheter och utbildningslinjer. Som ett tänkbart exempel kunde Husmodersskolan övervägas sammanläggas med Folkhögskolan, och Hantverksskolan kunde måhända bedömas utifrån om det någonstans i närheten av någon existerande eller annan plats finns lämpliga utrymmen för den verkstad och smedja som behövs för utbildningen. Det skulle vara rationellt och det skulle på lång sikt också garantera att utbildningen fortlever.

 

Talman!

Sedan en observation som jag tycker att jag har gjort under en längre tid, nämligen det att inom undervisningssektorn är det särskilt viktigt att skapa stabilitet i skolornas verksamhet. Tvära kast i organisation, läroplaner och verksamhet  som inte är helt nödvändiga skall man vara försiktig med.

Skolorna behöver arbetsro och det gäller nog alla våra skolor, från grundskolan och vidare uppåt.

 

Ltl Harriet Lindeman:

Herr talman!

Ltl Sjölund säger att vi har ett ganska bra förhållande mellan yrkesutbildning och mera teoretisk utbildning på gymnasialstadienivå. Det är säkert riktigt, men en sak som jag tror att skiljer sig från riket är att det är vanligare att man fortsätter studier på högskolenivå efter yrkesutbildning. Hela yrkesskolan, som i dag är en typisk yrkesutbildning, är väldigt mån om, med all rätt, att se till att de får en allmän högskolekompetens. Traditionen har blivit sådan att det är inte alls ovanligt, snarare vanligt, att man sedan fortsätter studierna, särskilt i Sverige eftersom man där i ett tidigt skede gick in för att göra ett treårigt gymnasium utgående från möjligheten att de skulle vara kompetenta för högskolestudier i Sverige. Den traditionen lever väldigt starkt. Skulle man se verkligheten tror jag inte att det skiljer så mycket från förhållandet på rikshåll.

 

När det gäller de fria skolorna lade jag fram ett förslag igår om en flyttning av hantverksskolan till husmodersskolan och jag läste med glädje igår i Ålandstidningen att jag har ett visst stöd av utbildningsansvariga i den här frågan. Ibland behöver det inte ens utskottsbehandlas, tänkte jag för mig själv när jag läste det! Jag fick inte riktigt klart för mig hur ltl Folke Sjölund tänkte med hantverksskolan. Jag missade någonting där, tror jag.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Det är naturligtvis alldeles riktigt som ltl Lindeman säger att visst skiljer sig både traditioner och möjligheter delvis mellan de olika landsändorna i svenska Finland. Det är också ganska naturligt att vi på Åland och våra studerande här har sikte inställt på en fortsättning efter att ha gått yrkesutbildningen här. Det är ingenting som är ovanligt. Inte har vi några skiljaktiga åsikter på de här punkterna.

När det gäller de fria skolorna överhuvudtaget tror jag faktiskt att det skulle vara bra att på något sätt också lite lyfta deras status. När det gäller hantverksskolan sade jag inte heller specifikt vart den borde flyttas, utan jag försökte se var man kan hitta lokaliteter som är lämpliga med sådana funktioner som man lätt kunde anpassa till de behov som hantverksskolan har. Det kan vara husmodersskolan, men där gäller det i så fall att bygg en helt ny verkstadsbyggnad. Det kan möjligen vara naturbruksskolan, kanske det där delvis finns färdiga utrymmen som kan användas för verkstaden. Det här vet jag inte exakt, men det är någonting som vi naturligtvis behöver titta närmare på.

 

Ltl Harriet Lindeman:

Herr talman!

När det gäller hantverksskolan och flyttningen av den har det gjorts utredningar och just precis som nyss sades borde man titta på det ena och man borde titta på det andra och man borde fundera lite. Jag tycker att vi har tittat och det har funderats. Jag håller inte med om att det skulle vara tvära kast inom utbildningen, och där tar jag lika mycket felet på mig som alla andra på den tiden jag hade ansvaret, utan tvärtom är vi rädda för kast överhuvudtaget. Det är jättesvårt att göra förändringar och justeringar i utbildningen. Vi skall inte hoppa från det ena till det andra, men vi måste våga följa med tiden och vi måste också våga göra flyttningar när det är både ändamålsenligt och riktigt. För min del tycker jag att vi har utrett alldeles tillräckligt när det gäller hantverksskolan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Sjölund berörde i sitt anförande att Ålands högskola nu permanentas. Han talade om att det är viktigt att man målmedvetet nu satsar på kvantitet och kvalitet för att den lag som vi tog för inte så länge sedan skall kunna uppfyllas. Vi var i samband med den behandlingen något oeniga. Jag ansåg att tidtabellen var för snäv, att det inte fanns tillräckliga övergångsbestämmelser vad gällde personalens avlöning och jag ansåg också att kvalitetssäkringen och utbildningen inte var tillräcklig plus att styrelsens ställning inte garanterades i lagen så att den blev tillräckligt autonom. Nu finns det en hel del skrivelser från dem som jobbar inom sektorn och de är väldigt oroliga över den budgetskrivning som finns, speciellt vad gäller satsningar för att uppnå kvalitet och kvantitet. Eftersom ltl Sjölund vid behandlingen av lagen var så väldigt säker på att det här skulle ordna sig vill jag besvara lite av den kritik som kommer. Det sägs bl.a. att den organisation som föreslås i budgeten inte kommer att ge den kvalitetssäkring och ledning som förutsätts för att sjöfartsutbildningen skall kunna bedrivas och godkännas enligt STCV/95. Håller ltl Sjölund med om detta eller är de som har ansvaret för frågorna ute i ogjort väder? De säger också att det finns inte möjligheter att få fram nya avtal till den 1.1.2003. Är det också fel? Skall de klara det med den här budgeten?

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Det är alldeles korrekt att vi hade olika uppfattning och lite olika syn när högskolelagen behandlades, och det har vi fortfarande. Det är klart att som alltid i dessa sammanhang kommer det förstås olika reaktioner från dem som är involverade och berörs. Det är helt naturligt och helt normalt. En del reaktioner är befogade och dem skall man naturligtvis ta ad notam, en del skjuter kanske över målet och är överdrivna. Det är klart att det kommer att ta en tid att arbeta in allt det här. Det är inte alls sagt att man hinner med allting till årsskiftet heller, men det får man naturligtvis jobba vidare med och när det gäller avtal och sådana saker finns det alltid möjligheter, om avtalen blir försenade, att de träder i kraft retroaktivt. Det är ingenting okänt på avtalsmarknaden.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker nog att ltl Sjölund inte tar sitt ansvar. Majoriteten gick in för en lagstiftning, att det här skulle vara klart den 1.1.2003. Det är alltså lagstiftning; det är inte fråga om avtal utan lagtinget har bestämt att då skall övergångarna vara klara. Så står det i lagen, som ltl Sjölund själv drev på. Det andra är att om den föreslagna modellen som finns här träder i kraft blir inte sjöfartsutbildningen kvalitetssäkrad. Den fyller inte – enligt dem som jobbar inom området – de internationella krav som ställs på utbildningen. Det ser jag som en tillbakagång, inte som en framgång. Det tredje är, vilket jag tycker att är ännu mera graverande, att man säger att hela förslaget som finns i budgeten leder till att de organisatoriska frågorna binder eller försvårar högskolans styrelses möjligheter att besluta om högskolans organisation, om riktlinjerna för ansvarsfördelningen i enlighet med 9 § i högskolelagen. Det är inte några små anmärkningar utan det är en graverande kritik och det var precis det här som jag var livrädd för, att om vi inte har en klart avgränsad ansvarsfördelning mellan den centrala förvaltningen och högskolan måste högskolans styrelse underordna sig förvaltningen, vilket sker nu och då är det här som vilken husmodersskola som helst.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Det är så att högskolelagen är stadfäst och har trätt i kraft, så det är arbete med att implementera den och arbetet med de organisatoriska åtgärder som behövs fortsätter hela tiden. När det gäller frågan om huruvida sjöfartsutbildningen kommer att motsvara STVC-konventionen eller inte är det klart att det kommer att göras på det sättet att utbildningen kommer att uppfylla det. Att någon från skolorna har kommit med den här typen av reaktioner, så är det klart att om det är fråga om befogad kritik kommer den naturligtvis att tas ad notam och åtgärdas. Visst är det så att det inte är någon idé att göra en yrkeshögskola och utbilda folk om de inte får en gångbar examen. Det är meningslöst och det har ingen överhuvudtaget ens föreställt sig!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman

Jag fick redan ett förtydligande av ltl Sjölund angående placeringen av hantverksskolan då han i ett tidigare replikskifte sade att man från liberalt håll inte hade någon särskilt placering. Men jag skulle också vilja höra en redogörelse över vad majoriteten gör för de studerande som ltl Sjölund nämnde att inte kommer tillbaka i samma utsträckning som de elever som studerar i Finland, alltså de studerande från Åland som väljer Sverige som studieort. Det skulle vara intressant med en redogörelse från majoritetens sida vad man gör för att få hem de ungdomarna.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Det finns faktiskt tankar på var hantverksskolan skulle placeras. Det finns t.o.m. flera tankar och flera åsikter om det. Jag har för min del angivit de kriterier som jag vill att man skall beakta i det här sammanhanget. Det behöver inte betyda att jag nödvändigtvis säger att exakt där och där skall den placeras, men jag har försökt ange de bakomliggande kriterier som är viktiga att ta ad notam. När det gäller frågan om de akademiska studerande som avlägger examen utanför Åland och deras framtid är det naturligtvis helt och hållet deras eget fria val vad de vill göra. Det finns många orsaker till varför de inte återvänder omedelbart efter sin avlagda examen. Det kan bero på att de har rotat sig utanför Åland, gift sig kanske och bildat familj, det kan bero på att de har en sådan studieinriktning och sådan examen där det inte finns en naturlig arbetsmarknad på Åland. Det kan bero på en rad olika omständigheter, äventyrslust kan vara en, man vill fara ut, man vill kanske vara borta, skaffa sig en arbetslivserfarenhet innan man kommer tillbaka. Man kan inte tvinga någon att efter avlagd examen nödvändigtvis komma tillbaka till Åland. Det vi kan göra är att försöka ha ett så gott samhälle som möjligt så att det är attraktivt för de studerande att komma tillbaka.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag uppfattade nu, liksom i ltl Sjölunds anförande, att man exempelvis skulle höra med Sunds kommun om hantverksskolan och vad den skolan betyder för kommunen. Man kan bara notera att de som jobbar i dag och är skattebetalare på hantverksskolan inte är bosatta i Sund, så det kanske inte har så väldigt stor betydelse specifikt för Sunds kommun. Det skulle verkligen vara intressant att höra på vilket sätt man arbetar med den stora kapacitet som finns bland de ungdomar som är borta och studerar, hur man försöker få dem att komma tillbaka. Vi hörde ett väldigt bra inlägg igår där man pratade om språkets betydelse. Kan ltl Sjölund anamma den tankegången som vi också hörde igår, att det här är en viktig del av återvändandet av de studerande som är i Sverige, språkkunskaperna, explicit finska och arbetsmarknadens behov av det språket?

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Som jag redan sade i min förra replik är det var och ens fria val att åka bort och studera efter det att man har sin grundutbildning klar i gymnasiet. Jag är åtminstone inte villig att gå in för någon typ av tvångssamhälle där vi skulle ålägga dem som studerar utanför Åland någon slags plikt att komma tillbaka. Det finns många faktorer som inverkar på ungdomarnas val, men alla skall ha sin fulla frihet att välja sin egen framtid. Det är åtminstone den liberala ideologin. Att många väljer att i ett senare skede av livet komma tillbaka till Åland, efter 5 år, 10 år, 20 år, i samband med pensioneringen eller vad som  helst är bara bra, men det är fortfarande var och ens fria val.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Lagtinget tar nu lunchpaus och därför avbryts diskussionen och återupptas kl. 13.00. (Kl. 12.22).

 

                                                                 ------------------------

 

 

 

 

(Kl. 13.05).  Plenum fortsätter. 

 

Ltl Holmberg:

Herr talman!

Vi diskuterar ett budgetförslag från 2003 som visar ett underskott på 18 miljoner euro och som beräknas kunna uppgå till 40-50 miljoner euro fram till år 2005, vilket man hoppas att inte skall ske, mycket beroende på vad som händer med vår sjöfart. Situationen liknar mycket den vi hade i början av nittiotalet, men efter några svåra ekonomiska år svängde ekonomin, rikets finanser stärktes, klumpsumman ökade. Resultatet ser vi i dag: landskapet och kommunerna har investerat med betydande driftskostnader och hög levnadsstandard som följd.

 

Dagsläget. Lagtinget, landskapsstyrelsen, tillsammans med alla 16 kommuner bör ta sitt fulla ansvar. Med det menar jag att all samhällsservice inom de närmaste åren får räkna med minskade resurser, men med prioritering på utbildning, hälso- och sjukvård och åldringsvård. Investeringarna bör mer än tidigare genomgå ekonomiska analyser med tyngdpunkt på placering och region som kan ge de bästa samhällsinsatserna.

 

Herr talman!

Det har talats mycket om det kommunala paketet i debatten. Här tror jag att förhandlingarna mellan vårt kommunförbund och landskapsstyrelsen bör föras i ett tidigare skede än inför budgetbehandlingen. Jag tror att det är viktigt att kommunerna får signaler när de skall uppgöra sina enskilda budgetförslag vad beträffar landskapsandelar och övrig överföring på kommunerna. Mycket av ansvaret vilar givetvis på kommunförbundet.

 

Grundskollärarnas pensioner som återstår av paketet har vi säkert skäl att återkomma till den dagen landskapsstyrelsen lägger fram ett lagförslag om överförande till kommunerna.

 

Två badhus? Jag tror att lagtinget självt måste blicka tillbaka ett år och se på det beslut vi tog då. Vi kommer alla ihåg att landskapsstyrelsen i budgetförslaget förde fram att Finströmsprojektet skulle starta med en simhall. Jag kan hålla med om att det icke är bra att lägga två i stort samma investeringar så nära varandra. Man frågar sig: finns underlaget för i två stort sett likvärdiga badhus? Men tillika måste man förstå Finström, norra Åland, det här har planerats länge och har nu framskridit så långt att man förväntar sig ett genomförande. Hade man kunnat tänka sig stadens snabba beslut för ett år sedan, tror jag att alla prioriteringar och beslut sett annorlunda ut i dag.

 

Herr talman!

Vad beträffar våra två näringar jordbruk och fiske diskuterades utbildningen här igår när det gäller våra jordbrukare. Jag är ingen pedagog, men jag vill i alla framhålla att vi måste ha en sådan utbildning att vi kan sköta ett generationsskifte för våra jordbrukare också i framtiden. Jordbrukarna får alltmer framstå som stöd- och bidragstagare, men jag tror att det är viktigt att komma ihåg att det är vi, inte de, som har antagit EU:s jordbruksprogram, med allt vad stödformer och uppföljningar det innebär för den enskilda jordbrukaren. Nu förs dessutom inom EU diskussioner om ett nytt stödsystem för jordbruket på nytt, så den åländska jordbrukarkåren får hela tiden leva med: hur skall framtiden se ut. När ett stödprojekt tar slut är det nya former som skall antas, ett mycket byråkratiskt system som hela tiden skall följas upp.

 

Den andra näringen, fisket, är en näring som nästan kommer att försvinna om inte ändringar kan fås till stånd. Ltl Wiklöf och jag själv är nästan de enda i den här församlingen som tar upp den näringen. Kanhända det beror på att vi har suttit i de olika fiskarorganisationerna och sett vilka bekymmer och lönsamhet näringen kämpar med.

 

Vi har några förädlingsanläggningar i landskapet, men underlaget för dem är till största delen den odlade fisken som står för den resursen. Skulle inte den finnas skulle det genast bli problem för det kustnära fisket vad beträffar förädling och avsättning enligt mitt sätt att se. Vi har en toppmodern fiskehamn, Korrvik, men vad hjälper det när alla förbud, restriktioner, kvoter, omöjliggör att bedriva ett lönsamt fiske. Här måste nog landskapsstyrelsen göra allt för att få bort de tidsförbud vad gäller åtminstone för laxens del. Vi är i alla fall ett ölandskap med vatten runt omkring oss. Det måste ges möjligheter att ta upp fisken. Sedan har vi sälen som ett ytterligare hot, men den stammen minskar man inte med avskjutning. Här skall nog en naturligt process ske för att få den anpassad till det antal den borde ligga på.

 

Avslutningsvis, herr talman, en anläggning som har förorsakat mycket diskussion i den här salen under åren, också under den här debatten, är den omtalade svinavelsstationen. Jag vill i egenskap av medlem i finansutskottet en gång få slut på den här diskussionen: vi skall fördjupa oss i det, antingen skall svinavelsstationen finnas kvar, annars skall den privatiseras eller så skall den avvecklas.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag vill säga att de sista avslutande orden som ltl Holmberg förde ut i auditoriet var mycket varma. Det kändes som ljuv musik i en arbetarrepresentants öron! Däremot blev jag lite bekymrad och skulle vilja ha ett förtydligande på en annan punkt. Ltl Holmberg antydde nog en liten ovilja när det gäller påförandet av grundskollärarnas pensionsansvar på kommunerna, eftersom han deklarerade att om lagen skall börja utformas gäller det att vara på alerten och agera. Min åsikt är att det är för sent att agera då. Om vi i lagtinget nu tar de föresatser som landskapsstyrelsen har skisserat, nämligen att från mitten av 2003 börja övertagandet som sedan skulle slutföras 2004, då har vi gett landskapsstyrelsen fullmakt och sagt att så här vill vi att det skall ske. Det är den fullmakten jag väldigt ogärna skulle vilja att det samlade auditoriet här skulle gå med på. Men jag hoppas att jag missförstod ltl Holmberg, att han nog helst vill agera nu och inte komma när det är för sent.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Det är glädjande att höra att ltl Wiklöf var nöjd med mitt avslutande anförande till den delen. Vad beträffar överförande av pensionerna från landskapet till kommunerna har jag nog den klara inställningen i alla fall att ingenting sker så länge vi inte har en lagstiftning.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Ltl Holmberg har igen träffat huvudet på spiken! Det blir absolut ingenting förrän vi har en lag! Men problemet är att nu besluter vi om vad landskapsstyrelsen skall företa sig, också vad gäller den lagstiftningen och då vill jag att ltl Holmberg och flera andra här skall vara med och stämma i bäcken innan tåget har gått och vi hör bara refrängen från rälsen.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Ltl Wiklöf och jag ser inte detta riktigt på samma sätt. Jag förstod att ltl Wiklöf talade för sin finansmotion givetvis, men jag är övertygad om att den dagen en lagframställning kommer från landskapsstyrelsen, som lagtinget skall ta slutlig ställning, har vi möjlighet att anta eller förkasta lagen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag reagerade på en sak i ltl Holmbergs anförande. Jag uppfattade att han sade att landskapsstyrelsen hade i budgeten ifjol föreslagit en simhall till Godby. Det var faktiskt så att landskapsstyrelsen föreslog att det skulle vara en ishall och finansutskottet hade en skrivning, som ltl Holmberg omfattade.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Det är en riktig upplysning som ltl Anne-Helena Sjöblom gör här. Jag ber om ursäkt om jag förväxlade det. Det var givetvis en ishall som landskapsstyrelsen föreslog.

 

Ltl Harriet Lindeman:

Herr talman!

Ltl Holmberg nämnde utbildningen endast i förbigående, men jag fick ändå känslan av att han var orolig för att vi på något sätt vill skapa en Ålands naturbruksskola som inte skall ge jordbrukarna nödvändig utbildning. Eftersom jag själv har en motion vill jag på nytt understryka, att absolut inte! Fortfarande skall det vara ett aktivt utbildningscentrum för jordbrukarna som skall ge dem den utbildning som de behöver i tiden när det är aktuellt. Vad jag har kritiserat och vad jag är orolig för är om det är rätt tid och är eleverna motiverade som 16-åringar efter grundskolan att på ett treårigt gymnasialstadium få sin jordbruksutbildning. Kanske de är mer motiverade att få det i ett litet senare skede, få det i olika omgångar och bygga upp det efter de behov som finns. Jag vill absolut inte ta bort utbildningen för jordbrukarna.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Jag tror att ltl Lindeman är en så ansvarsfull politiker att hon förstår att enligt det stödsystem som jordbrukarna måste leva med i dag fordras en viss utbildning. Det skulle väl vara fatalt när vi har en egen lantbruksskola om man skulle diskutera i de termerna att man inte skulle tillhandahålla den utbildning som fordras.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl A-M Pehrsson:

Herr talman!

I förra årets budgetdebatt talade jag om hur viktigt det är att vi kunde bemöda oss om att tänka och tala positivt, att se möjligheter istället för problem och att bemöta varandra på ett respektfullt och hövligt sätt. Det gläder mej att i år kunna konstatera att debatten hittills varit rätt så balanserad och hållits på en i huvudsak saklig nivå. Jag tror att det ger alla beslutsfattare en större trovärdighet och motverkar det s k politikerföraktet. Jag har märkt att det är ganska få utav våra lyssnare och väljare som gillar elakheter och fräna tilltal i lagtinget; däremot tror jag att vi kanske kunde kosta på oss lite mera humor , för det fångar uppmärksamheten och intresset, men det är ju i sanningens namn inte så lätt att vara rolig när vi har att besluta om så allvarliga och viktiga saker som Ålands och ålänningarnas framtid, väl och ve.

 

Herr talman!

När det gäller årets budget så vill jag uppehålla mig vid några saker som jag vill att finansutskottet tittar lite närmare på. I allmänna motiveringarna skriver landskapsstyrelsen i kapitlet om socialpolitik, att landskapsstyrelsen under år 2002 kommer att färdigställa ett nytt alkohol- och narkotikapolitiskt program där målsättningarna är;” att minska totalkonsumtionen av alkohol, höja åldern för alkoholdebuten och att att arbeta för ett narkotikafritt samhälle”. Det är mycket viktiga och riktiga målsättningar, men hur skall vi kunna nå upp till dem. Jag ser med stor oro på framtiden, speciellt när det gäller narkotikans intåg i det åländska samhället och hur missbruket verkar ha fått ett ordentligt fotfäste bland våra ungdomar. Jag har pratat med personer som arbetar med de här problemen och med de ”drabbade” ungdomarna och deras anhöriga och jag är full av beundran för allt det arbete som läggs ner såväl av polis, socialarbetare, fältare, skolor,  föräldrar och övriga anhöriga och vänner  som engagerar sig för att hjälpa till med att förhindra att missbruket breder ut sej. Och som ofta med förtvivlans mod kämpar för att rädda sina eller andras barn till ett sundare liv. Det är många som lägger ner otroligt med tid och energi på att hjälpa ungdomar som av olika anledningar fastnat i missbruket att komma ur det och inse hur fruktansvärda följder det innebär både för dem själva och för de närmaste. Vi levde länge, åtminstone gjorde jag det, i den tron att vi skulle klara oss undan knarket här på Åland, om än förnuftet sade att det naturligtvis skulle nå även oss med tanke på det stora resandet till och från Åland

 

Det är synnerligen angeläget att alla som jobbar med  detta ges resurser , såväl ekonomiska som personella och jag hoppas att landskapsstyrelsen social- och hälsominister tar krafttag för att få till stånd ett fungerande arbete inom såväl polis, tull och andra berörda grupper för här får det inte sparas på  stöd , varken ekonomiska eller personella resurser för  att nå resultat. Det här är en oerhört  viktig fråga för det gäller i första hand många unga människor som är vårt samhälles framtid.

 

Herr talman!

När det gäller näringsavdelningens förvaltningsområde så är det ju här de resurser och intäkter skall skapas som skall ge samhället de resurser som behövs för att tillhandahålla såväl social- och hälsovård, skolor och utbildning samt annan för våra innevånare viktig service. Det har diskuterats och debatterats många gånger och det kommer att fortsätta debatteras om vår viktigaste inkomstkälla nämligen sjöfarten och de orosmoln som tornar upp sig vid horisonten men jag tror säkert att det finns lösningar på de problem som dyker opp och att landskapsstyrelsen är medveten om och beredd på att möta dem och tillsammans med statsmakten gör allt för att hitta gemensamma utvägar som kan leda till att vi får behålla denna viktiga näring.

 

När det gäller primärnäringarna , jordbruk och fiske, så är fortfarande stora omställningar på gång,  men vi har kommit en bra bit när det gäller anpassningen till EU. Det har inte varit någon lätt match att som jordbrukare komma in i EU,s regelsystem och liknande svårigheter har det nog varit inom de andra primärnäringarna, inte minst fisket. Här är även miljöfrågorna av största vikt, men även här är jag optimistisk eftersom medvetenheten bland såväl rederier och industrier som företagare inom basnäringarna är stor och man jobbar ständigt med nya lösningar gällande nedsmutsning, utsläpp och källor till föroreningar. Det är positivt att se och höra hur miljömedvetenheten genomsyrar hela samhället och alla verksamheter och redan i skolorna, ja till och med på dagis och lekis får barnen lära dig hur man skall bete sig för att inte smutsa ner och förstöra vår natur. Men jag vill tro trots att det här i lagtinget ibland verkar som om det skulle finnas ett stort politiskt motstånd mot att stöda jordbruk, djurhållning och även fiskenäringen i dess intensiva kamp för att bibehålla en lönsamhet samtidigt som man kämpar med den svåra omställningsprocessen och miljöfrågorna, att vi skall kunna fortsätta med att producera mat och ha tillgång till egna produkter och ett levande öppet landskap där människor skall kunna bo och få sin utkomst även i framtiden. Här litar jag på landskapsstyrelsen.

 

Herr talman!

Jag vill till sist även säga några ord om det planerade idrottscentret i Godby. Om detta har redan debatterats en hel del under de senaste dagarna eftersom det finns så många olika åsikter i frågan. Jag skulle vilja påstå att det är två skilda saker, badhuset i Mariehamn och simhallen i Godby. Bättre hade det kanske varit om man kunnat begränsa sig mera i båda projekten och ännu mera lagt an på att komplettera varandra men nu har man redan startat sitt bygge i Mariehamn och även där gått in för tävlingsbanor och i Finström har man färdigt projekterat för en större anläggning som skall kunna erbjuda möjligheter till olika idrottsaktiviteter för såväl lokalbefolkningen som idrotts- och motionsintresserade utifrån, året runt när allt står klart.

 

Jag ser detta projekt i Finström som en sund och vällovlig satsning som kan utvecklas till en näring som kan generera nya inkomster, en ny nisch då färjnäringen hotar att minska i betydelse. Det är någonting av detta som vi länge efterlyst , nämligen ersättande verksamheter, attraktiva aktiviteter, som ger såväl arbetsplatser som multiplikatoreffekt i samhället. Till på köpet är denna anläggning hälsofrämjande för kropp och själ och kan även ge färjtrafiken ett helt nytt passagerarunderlag den dag när färjspriten inte kan locka längre med sina priser.

 

Till sist, herr talman, skulle jag vilja säga några ord om hantverksskolan i Tosarby eftersom den har varit på tapeten ganska många gånger. Man har efterlyst Sunds kommuns inställning till den. Jag kan hålla med om att rent ekonomiskt har den kanske inte så stor betydelse för kommunen, eftersom, som redan sades här, det inte finns några lärare som bor i kommunen och som på det sättet genererar skattepengar, men vi skall veta att det är en tradition sedan Fanny Sundströms tid att det har funnits en hantverksskola i Sund. För mig är hantverk en sysselsättning som jag tror blir mer och mer populär och som blir mer och mer betydelsefull i vårt stressade samhälle. Jag har pratat med personalen på skolan. Många av de elever som har gått i skolan har gått vidare till artesanutbildning eller till artenomutbildning osv. har kommit tillbaka och som faktiskt lever på hantverket. Andra har det som hobbyverksamhet. Många har kunnat rehabilitera sig – det är väl inte meningen att det skall vara ett rehabiliteringscenter, men det får man på köpet – och går där och tar ett sabbatsår. Från Sunds kommuns sida har vi just haft en arbetsgrupp som har suttit (TALMANNEN: Jag vill påminna om rekommendationen om 10 minuter) och tittat på det här och man har skickat in ett brev till landskapsstyrelsen med önskemål om att hantverksskolan skall bli kvar inom Sunds kommun.

   

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Pehrsson är en bra försvarare av jordbrukarnas intressen.  Hon har verkligen konsekvent hållit fast vid den intressegruppens krav, och det tycker jag är bra och det hedrar henne. Den kritik som jag ibland framfört mot näringen är egentligen mot den offentliga förvaltningen, på vår näringsavdelning är en tredjedel av de anställda enbart koncentrerade på jordbruket. Sedan har vi skogsbruket med lika många och av kunderna är en del också jordbrukare, så det övriga näringslivet har inte hälften så stora resurser som jordbrukarna har. Sedan avlönar vi 20 avbytare. Vi har 14 personer på försöksstationen. Vi har haft tre på svinavelsstationen – få se hur det går med den saken. Sedan har vi hela landsbygdscentrum plus alla lantbrukssekreterare. Det är alltså här som det offentligas insatser är orimligt stora för en yrkesgrupp som är under 5 procent. Hur många som verkligen får sin utkomst enbart från jordbruket får vi inte svar på. Det vet man inte på landskapsstyrelsen eller ÅSUB. Man kan härleda det indirekt, men inga direkta siffror. Det är där vår kritik kommer. Det är klart att jordbruket skall stödas, framför allt vill vi stöda en omvandling till ekologiskt jordbruk, men den offentliga förvaltningens del av jordbrukssektorn är för stor.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det känns bra att höra att ltl Sundback inte har någonting emot jordbruket i sig. Ibland har jag fått den uppfattningen, men jag håller med om att det är en stor sektor som jobbar med de här frågorna och det har antagligen berott på att det har varit en väldigt stor omställning i och med EU-implementeringen med hela stödsystemet, med miljöfrågorna och allt som skulle genomföras i samband med EU-anslutningen. Detta har gett en väldig massa arbete. Ltl Sundback säger att det inte finns så många som jobbar med jordbruk, och det är sant, det finns inte så många till antalet, men arealerna är fortfarande desamma. De som nu jobbar har mycket större arealer, de har flera djur, förr fanns det i varje by 5-6 gårdar som hade 10-15 kor vardera, nu finns det en gård som kanske har 30-50 djur i sin ladugård. Arbetsinsatserna i sig har inte minskat, även om antalet gårdsägare eller jordbrukare har minskat. Men jag tror säkert också att det kan vara möjligt att man småningom kan börja titta över det här. På norra Åland har vi inte lantbruksnämnderna kvar mera, utan det finns en enda gemensam nämnd och en enda lantbrukssekreterare för norra Åland. Jag tror att det är samma på södra linjen och det sitter en representant från varje kommun i lantbruksnämnden, så där har rationaliseringen redan börjat. Landskapsstyrelsen säger att man skall börja titta över sådana här saker, men jag bedömer det som att hittills har det varit nödvändigt att ha den här staben.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag har hört argumenten om att EU-anslutningen gör att vi måste ha så här stor offentlig förvaltning för jordbruket, men det betvivlar jag. Åtminstone måste vi få se fakta: hur många är det de facto här på näringsavdelningen som jobbar direkt med EU-frågorna, hur många är det inom kommunerna, lantbrukssekreterarna osv. Jag tror inte riktigt på det där argumentet att det skulle motivera en så här kolossalt stor stab. Jag vågar påstå att åtminstone 100 personer, stötta med skattemedel, jobbar för att serva den här näringen. Det är lite inkonsekvent att när jordbrukarna blir färre och det blir större enheter skulle behovet fortsättningsvis vara lika stort! Inom normal service är det så att när antalet kunder minskar är behovet av service också mindre. Det är inte kossorna som skall ha servicen utan det är jordbrukarna. Jag tycker nog att det krävs mera faktaunderlag för den här diskussionen, men jag är glad att ltl A-M Pehrsson tar den på allvar.

 

Jag vill också säga att jag tycker att hantverksskolan, precis som ltl A-M Pehrsson sade, skall vara kvar i Sund om det bara låter sig göras. Jag ser inte någon mening med att flytta den ena skolan hit och dit bygga till och dra ifrån utan det måste finnas, som ltl Sjölund sade, stabilitet i verksamheterna. Det kan inte vara så där att ett år är något slags dominospel och man flyttar lite hit och dit och så är det en utredning på 400.000 och så flyttar allt igen och så blir det ändå ingenting. Det bara utreds och utreds och sitter kommittéer och det kommer inga beslut till stånd.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

När det gäller jordbruket har jag inte alla fakta att räkna upp att arbetsinsatsen kräver den här staben av personal, men bl.a. fick vi höra igår också av den ansvarige landskapsstyrelseledamoten motiv för detta. Jag vet att bara den omläggning som man ropar på här – som är viktig – till ekologisk odling innebär en väldigt stor omskolning. Man har idkat odlingen på ett traditionellt sätt och det måste tas fram produkter. Det syftar hela tiden till att man också måste få en lönsamhet i sitt jordbruk, även om stödsystemet förstås hjälper till. Men vi ser för varje år att odlingsarealerna ökar med ekologisk odling så det är på gång samtidigt som man också måste se följderna av det, om det faktiskt är rätt väg man är inne på osv. Jag tror att hittills har man nog minsann kunnat fylla tiden och det har nog inte varit något latmansjobb att sitta på den här avdelningen, men som jag sade så kanske man kan börja småningom se över och eventuellt minska personalen.

 

När det gäller hantverksskolan är jag glad för det som ltl Sundback uttalade, för i Sund vill vi gärna ha skolan kvar.

 

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Ltl A-M Pehrsson nämnde att det skulle finnas ett motstånd mot fiskerinäringen här i lagtinget, och det har jag verkligt svårt att förstå. Under alla de år jag har varit med i lagtinget har vi aldrig någonsin dragit ner fiskeribyråns budget utan de har alltid fått de medel de har äskat om. Jag skulle vilja fråga ltl A-M Pehrsson vad hon grundar sitt uttalande på?

FÖRTA VICETALMANNEN: Jag vill påminna ltl Boman att det får icke ställas direkta frågor i repliken!

Ltl Boman: Det är en retorisk fråga.

TALMANNEN: Det var inte det enligt talmannens mening.

Ltl Boman: Finns det någon grund för vad ltl Pehrsson påstod om att det finns antipatier mot fiskerinäringen här i denna sal – jag vill påpeka för talmannen att det är en retorisk fråga.

TALMANNEN: Det är talmannen som bedömer den frågan!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja ha ett förtydligande av ltl A-M Pehrsson beträffande motionscentret i Godby. Jag försökte lyssna väldigt noga på när ltl Pehrsson uttalade sina teorier om när taxfree försvinner och att motionscentret då kunde vara en bra ersättare för passsagerarunderlaget på färjorna. Jag skulle vilja få ett litet förtydligande därvidlag. (TALMANNEN: Talmannen vill påpeka att begäran om förtydligande är en fråga till vederbörande. Däremot får man själv komma med ett förtydligande i replik, det är en annan sak).

Ltl Pehrsson sade att det skulle kunna vara ett ersättande passagerarunderlag för färjorna. Då säger jag som så att färjorna har i dag 9 miljoner passagerare per år som trafikerar Åland och det motsvarar 24.500 personer per dag. Det är en väldigt stor mängd människor som skulle behöva ersätta trafiken.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag sade inte att det skulle ersätta till 100 procent utan att det småningom kan bli en ersättning därför att jag vet att idrottsrörelsen, om man ser det globalt, är en väldigt stor rörelse. Det finns många som försörjer sig på idrott. Det förekommer mycket pengar inom idrotten. Det ger mycket arbetsplatser. Det är mycket möjligt att man kan bygga upp en näring runt idrotten, i synnerhet om man har en anläggning som man året runt kan använda sig av. Som vi har hört finns det ett stort intresse för just den här anläggningen och jag tror att det kan generera både inkomst, övernattningar, arbetsplatser osv. Det kommer säkert att ta sin tid innan man kan ersätta de passagerare som nu åker för att köpa taxfree, men det här är en nisch som man kan bygga upp som småningom kan bli betydelsefullt.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman!

Borde man inte ta en annan jämförelse än färjtrafikens passagerarunderlag. Kanske busstrafiken mellan Mariehamn och Godby skulle vara en bättre jämförelse.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag nämnde att det skulle komma idrottsintresserade lite längre ifrån än bara från Mariehamn.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag tyckte det var fint när ltl Pehrsson talar om alla insatser som behövs för att klara alkohol-missbruket och narkotika. Jag förstod att ltl Pehrsson kände starkt för att någonting skulle komma från landskapsstyrelsens som drastiskt skulle få ner missbruket. Man skulle möjligen kunna tänka sig att be om förklaring på vilket sätt ltl Pehrsson tror att sittande landskapsstyrelsen med ett handlingsprogram skall nedbringa alkohol- och narkotikamissbruket i landskapet Åland, när vi ser att trenden år efter är precis är den motsatta och att allt vi pratar om att reducera sprit och andra droghistorier bara ökar hela tiden, och vi besluter gång att egentligen ge medborgarna chans att dricka mera. Det är precis det vi håller på med. Vi snackar ett och handlar på ett helt annat sätt och de här ekvationerna går inte alls ihop. Det vore lika bra att säga att det finns ingen chans med den politik som förs att vi skall klara ut det här. Vi super förmodligen ihjäl oss om den här utvecklingen får fortsätta. Knarket har kommit så lök på laxen, och det är inga roligt. Sedan säger ltl Pehrsson att vi måste har resurser för att klara allt det här, det är det som kommunerna behöver. Jag sitter själv i en församling i Mariehamn där vi vet vad det kostar att ta hand om en enda missbrukare som behöver vård utanför Åland. Det kostar mellan en halv miljon och en miljon gamla mark per person. Det är lätt gjort att budgetmedlen tryter och det blir inte lättare när landskapsstyrelsen drar åt skruvar. Ge mig en förklaring, ltl Pehrsson, hur det här skall ordnas!

FÖRSTA VICE TALMANNEN: Tiden är ute! Jag vill påminna ltl Wiklöf det jag sade förut, att man får icke ställa fråga. Begäran om en förklaring är enligt talmannens bedömning en fråga, men

jag ger ändå ordet till ltl Pehrsson för replik.

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag kan hålla med om att ett alkoholpolitiskt program i sig kanske inte kan uträtta så mycket, och det var också det jag ville ha fram i mitt anförande. Jag tycker att det är bra att man skall ta fram det inom år 2002 och därför skulle det vara dags att sätta in resurser. Det jag syftade på är att jag har förstått att det är dåligt med personella resurser t.ex. inom polisen. Det är för få som jobbar med de här frågorna. Därför vill jag uppmärksamma landskapsstyrelsen på att man måste se över om det är pengar som behövs eller om det går att omorganisera på något sätt. Men det måste läggas ner mer resurser på bekämpningen. Jag tror inte det sker genom ett program; ett program är förstås också bra där man har tagit fram metoder som går att följa.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

När det gäller narkotikafrågan har jag ställt en enkel fråga vilken landskapsstyrelsen avser att besvara på måndag. Det är riktigt att resurserna är alldeles otillräckliga inom polisen.

 

Ltl A-M Pehrsson antyder på något sätt att det skulle finnas en stark aversion gentemot fiskerinäringen. Kanske man kan få ett tillrättaläggande i så fall att man har uppfattat det fel. Sanningen är den att nuvarande regeringsblock sitter med en majoritet och skall väl driva en fiskeripolitik som skall vara framgångsrik. Jag upplever att ingen från oppositionen har motsatt sig goda åtgärder som görs för att rädda fisket,  men det oaktat, kära lagtingsledamöter och ltl Pehrsson, så har vi bara en trålare nu. Vi har en laxfiskeflotta som inte har en chans att fiska upp sin kvot. Är det tecken på en framgångsrik fiskeripolitik? Jag tycker att det är tecken på en närmast misslyckad fiskeripolitik!

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra att man kan samarbeta över partigränserna även när det gäller repliker från framstegsgruppen och socialdemokraterna! Jag skall svara på frågan på det sättet att jag också inbegriper i fiskerinäringen fiskodlingarna och det är väl det som kan vara förklaringen. Jag menar inte själva näringen i sig när det gäller havsfisket och det kustnära fisket osv., men när det gäller fiskodlingarna har vi redan i dag hört att det finns ganska mycket motstånd. Jag stöder tanken att man i stället skall få fortsätta med åtgärderna att få fiskodlingarna också så rena att man kan fortsätta med den nischen inom fiskerinäringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Såsom det står i budgeten kommer landskapsstyrelsen under detta år att färdigställa ett nytt alkol- och narkotikapolitiskt program. Det kommer att färdigställas i dagarna. Förhoppningsvis skall vi före jul få det klart. Huvudmålsättningen är att minska totalkonsumtionen av alkohol, att höja alkoholdebutåldern och minska skadeverkningarna i ett narkotikafritt samhälle. Det är sant att ett program i sig kommer naturligtvis inte att ha någon större betydelse för hur mycket alkohol som konsumeras och för narkotikasituationen, men ett program kan i alla fall ge anvisningar om hur man kan gå tillväga. Vi kommer att ha olika förslag i programmet. Vi kommer att göra det i form av ett meddelande och lämna det till lagtinget för diskussion och jag hoppas naturligtvis att alla goda krafter skall samverka för att få fram olika förslag, kanske sådana som vi inte tänkt på i arbetsgruppen. Det finns inte pengar i föreliggande budgetförslag för att förverkliga någonting i programmet. Det står också i motiveringen att…

Ltl Wiklöf: Herr talman! Skall inte repliken vara till ltl Pehrsson också inte till Lasse Wiklöf?!

TALMANNEN: Ursäkta, ltl Wiklöf, det är talmannen som fördelar ordet. Varsågod och fortsätt ledamoten Eriksson!

Landskapsstyrelseledamoten Eriksson: Jag försökte förklara… TALMANNEN: Tiden börjar närma sig sitt slut!

 

Ltl A-M Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag får bara tacka för förklaringen till att man inte har pengar med, men eftersom programmet blir klart inom det här året skulle jag gärna ha sett att det hade funnits pengar med redan i föreliggande budget för att börja förverkliga. Jag tror inte att man kan vänta. Man måste nog sätta in åtgärder så snabbt som möjligt, för det här är ett problem som växer lavinartat och som är mycket allvarligt. Jag hade hoppats att det skulle ha funnits pengar i budgeten, men i så fall hoppas jag att skrivningen om tilläggsanslag förverkligas.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag försökte tillmötesgå ltl Pehrsson önskan om en förklaring beträffande alkohol- och narkotika-politiska programmet i min tidigare replik, så att det inte kan missförstås. Vi vet att det kommer att kosta massor av pengar, i all synnerhet till den delen som man måste rehabilitera och vårda människor för ett sådant här missbruk. Vi vet att det kan komma att drabba små kommuner och deras ekonomi väldigt hårt därför att vi vet också vad kostnaderna belöper sig till per år om man skall köpa tjänster. Men eftersom programmet inte är klart har vi inte kunnat ta med medel i föreliggande budget utan förbehåller oss rätten att komma med äskanden i en tilläggsbudget eftersom vi anser att det här är mycket viktiga saker. I det meddelande som vi kommer att lägga fram finns det möjligheter att utveckla de här frågorna på ett bra sätt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl A-H Sjöblom:

Herr talman!

Tiden är inne för röda pennor och röda skynken! Det finns vissa saker som år efter år kommer upp här till diskussion och det är kanske bra att man diskuterar saker, men jag är inte säker på att de leder till så mycket annat när det gäller både privatisering av skärgårdsfärjor och försäljning av aktier i Ålands turisthotell osv. Jag tänker mera på de anställda som finns, både det hundratalet anställda i skärgårdstrafiken som årligen skall utsättas för kritik från den här salen vid den här tidpunkten och det finns också privatanställda i driftsbolaget för hotellet som också utsätts för kritiken. Om man ofta utsätts för kritik börjar man tvivla på att man överhuvudtaget kan göra ett gott arbete. Nästan alla anställda har familjer och barn som berörs och man kan tänka sig att varje år det stundar till jul är det ganska tråkigt att politikerna stressar familjerna på det här sättet. Man borde mera titta på de mjuka värdena och inte bara de marknadsmässiga varje gång och att sådana här diskussion bör ha mera långsiktiga planer som grund och inte vara någonting hastigt påkommet i en budgetdebatt.

 

Jag tycker nog att det har framkommit väldigt många bra och intressanta inlägg. Det kan vara något irriterande att talmännen ständigt påpekar att debatten inte får vara riktigt fri. En gång per år är det av tradition så att folk har fått tala om sina hjärteangelägenheter och det tycker jag att har varit ett bra koncept.

 

Herr talman!

När det gäller budgeten har vi samlats igen för att diskutera den viktigaste framställningen som landskapsstyrelsen avlämnar till lagtinget under året. Framställningen berör varje enskild ålänning på ett eller annat sätt och skall nu behandlas i lagting och finansutskott på en i särklass mycket kort behandlingstid i förhållande till det omfattande innehållet i framställningen. Den nuvarande budgetprocessen och behandlingen i utskottet är både stressig och ytlig på grund av tidsbrist. Jag anser att det är  hög tid att förändra och förnya och modernisera hela budgetbehandlingen och tidsordningen för budgetarbetet. Beroende på när remissdebatten tar slut har finansutskottet sex eller sju dagar på sig att bereda och höra sakkunniga i den här viktiga framställningen, om utskottsbetänkandet skall hinna tillbaka till lagtinget för bordläggning vecka 51. Det är en alldeles för kort tid.

 

Det finns mycket saker som jag har reagerat på i budgeten, men eftersom jag sitter i finansutskottet har jag möjlighet att vidare gå in i den och fördjupa mig något mera. Men det finns åtminstone en sak i budgeten i allmänna motiveringarna. Jag vill minnas att det står på sidan 31 och gäller budgeten och avlöningsutgifterna. I sista stycket står det: ”Löneutgifterna har beräknats enligt löneläget den 1.10.2002. Eftersom förhandlingarna om de gropjusteringar som enligt det gällande allmänna tjänstekollektivavtalet skall ske per den 1.9.2002 inte slutförts vid denna tidpunkt … inte kunnat beaktas.” I kommunerna har man budgeterat med plus 3 procent i snitt för löneförhandlingar. Avtalet för de landskapsanställda går ut den 31.1. Det finns många anställda i landskapet, men här finns inte medel för högre löneutgifter. Det tycker jag är en ganska allvarlig sak – man bör noga fundera på var det här kommer att sluta. Underskottet blir antagligen större än vad som har sagts här under dessa dagar.

 

Vi har under en lång rad år haft gott om pengar, men nu har klumpsumman börjat plana ut och vi har byggt upp antagligen Europas bästa välfärd när det gäller vård, omsorg och skola och vi har satsat pengar i massor av anläggningar och företag. Vi har med skattemedel finansierat verksamheter som inte är landskapets eller kommunernas skyldighet att sköta, och det är många som har åkt i gräddfilen under de goda åren när det klirrat mycket och ofta i kassan. Vi har påtalat sedan slutet av nittiotalet att det är för mycket gräddfil i budgeten. Budgetläget är besvärligt; samtidigt som vi befinner oss i en högkonjunktur med låg arbetslöshet tvingas vi i vår gemensamma sektor se över utgifter, inkomster och anpassa investeringstakten till det rådande ekonomiska läget. Man brukar säga att av lärdom blir man vis och kunskap är inte tungt att bära. Men har vi lärt oss något av det här att ta fasta på i framtiden inför en sådan här situation? Det är kanske dags att se oss själva i spegeln och tänka på om vi i stället skall satsa framöver mera på ett lagom samhälle, ett lagom samhälle där alla som bor på Åland skall ha möjlighet till ett gott liv och en trygg bostad samt vård omsorg och skola. Tider då samhället måste över sina utgifter och inkomster har nästan alltid drabbat de svagaste grupperna: handikappade, barn, ungdomar, kroniskt sjuka, ensamstående pensionärer och lågavlönade kvinnor. Och nu är vi där igen! TV-licensen höjs, ÅHS-avgifterna höjs, självriskandelen på mediciner säger FPA att skall stiga, hyreslägenheter säljs ut till ägobostäder och hyrorna höjs. Igen och igen är det de svagaste och fattigaste grupperna som drabbas hårdast i vårt elitistiska och marknadsanpassade samhälle.

 

Är självstyrelsen till för alla ålänningar eller är det bara vissa grupper som skall gynnas – igen – när vi måste spara?

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl Sjöblom säger att vi framför kritik mot landskapets anställda när vi vill t.ex. begära in anbud på driften på trafiken till skärgården, när vi vill sälja aktierna i Ålands turisthotell osv. Det är absolut inte fråga om kritik mot de anställda. Man kan inte anklaga de anställda, det är inte deras fel att de har anställts. De verkar helt i enlighet med med deras befattningsbeskrivning och enligt vad som bestäms av politiker i lagtinget och framför allt i landskapsstyrelsen. Det är inte de deras fel om man har för många anställda och om man driver skärgårdstrafiken ineffektivt utan det är vi politiker som får ta felet på oss. Jag vill upprepa det som sades igår, med tanke på anställningstryggheten, att det kanske är otryggare att vara anställd i en orimlig offentlig sektor som någon gång måste bantas. Det är kanske tryggare att vara privatanställd i ett effektivt system som vi vet att det finns ett behov av. Med tanke på den stora grupp anställda som går i pension inom tio år och nu den arbetslöshet vi har som är under 2 procent är det ingen större risk att någon skulle behöva gå utan arbete i dessa dagar – och som Algot Johansson sade: det finns alltid jobb för duktiga människor.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

Algot Johansson sade att för duktiga människor finns det alltid jobb. I början av nittiotalet hade vi en lågkonjunktur med många arbetslösa. Många av dem, antagligen de allra flesta, var duktiga människor och ändå fick de inget jobb. Det är möjligt att den tesen passade på Algot Johanssons tid, men i dagens marknadsmässiga och elitistiska samhälle stämmer det inte riktigt in.

 

När det gäller diskussionerna om privatiseringar och att sälja ut är det faktiskt så att skärgårdstrafiken är den som är mest utsatt. De entreprenader som har bjudits ut har varit väldigt korta entreprenader över tid. Det är så att vi kan inte från samhällets över en natt dra undan mattan för dem som jobbar hos landskapet och försöka få de anställda i ett privat rederi i skärgårdstrafiken. De kan inte gå till banken och säga, att jag vill ha ett lån, jag vill bygga ett hus skärgården och jag har fast anställning i högst tre år! Hela deras existensberättigande försvinner med det. Något slags socialt ansvar måste också samhället ta och noga fundera ut vad det är som skall privatiseras, när det skall göras och hur lång beredningstid man skall ha på sig.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

I princip håller jag med ltl Anne-Helena Sjöblom. Det vi vill göra är att begära in anbud på driften för att jämföra med vad den kostar i dag. Det är inte säkert att vi av den orsaken vill privatisera. Vi vill se vad kostnadsskillnaden är för att få en jämförelse: vad kostar det att driva samma trafik i privat regi. Antalet arbetsplatser kanske minskas något i privat regi, men inte mycket. Båtarna måste ha personal, man kan inte köra dem utan. När det gäller entreprenader understöder jag absolut det som ltl Anne-Helena Sjöblom sade. För det första har man inte kunnat hantera det inom förvaltningen, man har inte berett det tillräckligt och för det andra borde entreprenaderna vara längre, så att även de som är anställda inom företagen har en framförhållning, man borde ha tio års eller kanske ännu längre entreprenader. Då borde man också renodla det till att man begär in totalentreprenader eller säljer landskapets tonnage till företagen.

 

 

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

Den här diskussionen går att utveckla ganska långt och när det gäller att begära in totalentreprenader eller att sälja ut fartyg är det så att den diskussionen pågår hela tiden, men jag ser det inte som försvarbart att sälja ut det tonnage som vi har betalat med dyra skattepengar. Det är helt främmande för mig. Hela den diskussionen måste ske i ett mycket, mycket längre perspektiv. Om landskapet skall sälja ut sitt tonnage behöver det inte betyda att man skall sälja det till de entreprenörer som finns här, utan om landskapet någon gång skulle gå in för att sköta trafiken privat skall redarna själva äga sitt tonnage och köpa det, och landskapet skall begära in anbud på var man får mest betalt för sin färja, inte bara sälja dem och pytsa ut dem i landskapet Åland.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Jag är beredd att understöda utskottskamraten ltl Anne-Helena Sjöblom vad beträffar budgetupplägget och den tid som finansutskottet har på sig för att behandla budgeten, om man skall hålla sig inom den ram som har varit kutym att den klubbas före årsskiftet. Men jag tror att landskapsstyrelsen är medveten om problemet och det skulle vara en önskan att titta på tidsramarna. Det kanske skulle vara bra att ta budgetramarna på våren, men det var som sagt ett viktigt påpekande och någonting som vi har erfarit i finansutskottet.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Dennis Jansson:

Herr talman!

Jag tänkte inleda mitt anförande med att kommentera debatten eftersom det är en remissdebatt. Jag vill göra det genom att läsa upp ett kort stycke ur information från Ålands lagting, underskrivet av presidiet 18.11.2002. Det lyder så här: ”Talmanskonferensen gjorde den 25 mars 1998 vissa förtydliganden beträffande tolkningen av replikrätten. Talmanskonferensen betonar att en replik alltid skall rikta sig till det som sagts i det föregående huvudanförandet. Talmanskonferensen konstaterar också att det av arbetsordningens formuleringar framgår att egentliga frågor inte får förekomma i replik. Det bör dock anses tillåtet att i repliken ställa s.k. retoriska frågor eller att i klarläggande i syfte i form av en fråga begära att den talare som hållit huvudanförandet preciserar sitt föregående yttrande.”

 

 Detta bara för att förtydliga vad som gäller för oss lagtingsledamöter när vi ställer repliker till anföranden.

 

Herr talman!

För bara något år sedan kunde vi stolt prata om en halv miljard gamla mark som fanns i landskapets kassa. Liberalerna propagerade då för att pengarna skall ut till folket. Nu har liberalerna kommit till makten och pengarna skyfflas ut. Centerns och liberalernas ett och ett halvåriga samregerande kostar ålänningarna mycket pengar. Det är klart att många löften skall uppfyllas då ett oppositions-parti som inte behövt ta ansvar kommer till makten. Men att nästan avsiktligt rusta ner självstyrelsekassan är oförlåtligt.

 

Som medlem i finansutskottet kommer jag att ha fördelen att syna budgeten extra noga. I utskotts-arbetet kommer höranden att kallas in för att reda ut de många synpunkter som har ifrågasatts i årets budgetförslag.

 

Så till lite näringspolitik. Det är med stor tillfredsställelse vi konstaterar att näringspolitiken i budgetförslaget för 2003 i de allmänna motiveringarna talar för ett samhälle som bygger på företagsmässiga värderingar. I texten talar man varmt för affärsidéer och företagens verklighet i tillståndsfrågor samt en omläggning av stödpolitiken med minskade bidrag som skulle basera sig på företagsmässiga grunder. Turism och marknadsföringen genomgår en strukturförändring och en ny turiststrategi tas fram. Turistförbundet har fått sänkta bidrag och i stället mindre politiska beställningar i budgetskrivningarna. Man talar nu om extern marknadsföring och att Ålands turistförbund själv får göra prioriteringar, vilket jag ifjol propagerade för i samband med budgeten för 2002.

 

Det övergripande målet för näringspolitiken är att bidra till att skapa förutsättningar för ett livskraftigt näringsliv som bidrar till den ekonomiska tillväxten och ger möjlighet till sysselsättning på hela Åland.

 

 

 

Detta diagram visar arbetskraften och sysselsättningen inom landskapet Åland. Det är utvecklingen av jord- och skogsbruk och fiske sedan 1960 fram till år 1999. Uppgifterna är hämtade ur Statistisk Årsbok 1999 som ÅSUB tagit fram och de fem olika grenar som jag har valt att visa är dels offentliga sektorns samhällstjänster, den röda linjen. Den gröna linjen är jord- och skogsbruk samt fiske och där utvecklingen har gått ner från 3800 sysselsatta år 1960 fram till 1999, då det är 827 personer. Antalet offentligt anställda tjänstemän inom sektorn har ökat och bygger till viss del på lagstiftning. Man kan enkelt konstatera att antalet jordbruk sjunker, expanderar storleksmässigt och sysselsätter färre ålänningar.

 

Landskapsstyrelsen bantar antalet tjänster inom turism och sjöfartssektorn, då dessa näringar nu är i farozonen. Hotellövernattningarna går ner och våra åländska rederier hotas av utflaggning. Landskapsstyrelsen fortsätter att hålla de näringar som i dag inte ger nya skattebetalare med oförändrade eller ökade personalresurser inom avdelningarna. De näringar som är allvarligt hotade och omedelbart måste utvecklas för att möta de framtida behoven väljer man i stället att banta ner.

 

Jämförelsevis: jord- och skogsbruket har drygt 60 tjänster. Här är ej naturbruksskolans 20 tjänster medräknade som servar näringen. Alla dessa tjänster är inte mera i dag absolut nödvändiga för administrationen av jord- och skogsbrukspolitiken. Jämförelsevis har småföretagarna, småindustrin och sjöfarten mindre än sju tjänster på allmänna byrån, som utöver sina ordinarie arbetsuppgifter skall klara av att bevaka alla möjligheter för ett näringsliv med mycket stor utvecklingspotential inom landskapet. Insatser som underlättar för småindustrin, småföretagarna, butikerna, turistföretagare och sjöfartsrelaterade näringar bör prioriteras. Insatser för att bistå näringslivet med lösningar på konkurrenshämmande faktorer, som t.ex. skattegränsen, avsaknad av eget VAT-nummer samt bevakning av ny och utvecklad EU-finansiering som riskerar gå Åland förbi blir allt viktigare. Landskapsstyrelsen prioriterade bort den enda tjänst som funnits för sjöfarten, trots att denna näring producerar 40 procent av landskapets BNP. Landskapsstyrelsen bör se över sin resursfördelning för de olika näringarna så att man uppnår en ändamålsenlig fördelning av tjänster där de olika näringarna prioriteras enligt utvecklingsmöjligheter, lönsamhet, skattekraft och arbetsplatser.

 

Jag tänkte ytterligare kommentera miljöpolitiken. Under budgetmomentet 45.54.60 är det upptaget medel om 400.000 euro som kan beviljas för att samordna avlopp från norra Åland till Mariehamn samt förbättring av reningen i nuvarande reningsverk. Är man medveten om belastningen på Mariehamns inlopp i dag? Förutom att sjukhuset släppte ut sitt avlopp under många år direkt i Svibyviken utan rening har Svibyån samlat upp åkervatten från ett tillrinningsområde på omkring 42 kvadratkilometer och tömt ut det till Svibyviken. Allt detta har fortgått mot bättre vetande och nu avser man leda ännu mer till Mariehamn och Lotsbroverket. Lotsbroverket är placerat intill hamnterminalen och har insprängda bassänger i Lotsberget. Uttappningspunkter finns vid två platser; den ena mitt i viken nästan rakt utanför reningsverket och den andra mitt i viken snett utanför den gamla stenkrossen. Här släpps dagligen ut enorma mängder s.k. renat vatten som innehåller förhållandevis höga halter av kväve och fosfor. En enkel beräkning utgående från Agenda 21:s handlingsprogram för Mariehamns stad ger vid handen att Lotsbroverket ur dessa rör redan släpper ut 9,5 procent av hela Ålands kväveutsläpp, om man bortser från det ofrånkomliga nedfallet över land och vatten.

 

Nu skall man förbättra reningen, men vad avser man göra för att städa upp den tungt belastade och nedsmutsade viken? Stora fartyg anlöper dagligen – drygt tio stycken om dagen – vilka väntas öka. I båda ändar av viken belastar man vattenmiljön kraftigt. Den här frågan vill jag nu ställa till landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, som tidigare har lovat att ta tag i den här saken: Vilka åtgärder kommer man att vidta? Kommer man att förlänga utloppsledningar från Lotsbroverket ut till Ålandshav? Kommer man att leda Svibyån vidare till Torpfjärden eller finns det några andra alternativ eller tänker man låta det vara som det är?

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Dennis Jansson tog upp en viktig miljöfråga när han berörde den kraftiga nedsmutsningen av Svibyviken. Till det som han räknade upp här som orsak till att det är så nedsmutsat kommer faktiskt att det finns också hushåll på Möckelösidan som det läcker från. Men jag tyckte att det blev lite oklart med ansvarsfördelningen. Det är Mariehamns stad som fattar de avgörande besluten om vart vattnet från Lotsbroverket skall ta vägen. Det är klart det finns modellen att man bygger själva utsläppet längre ut i havet, men åtminstone vi socialdemokrater har tagit avstånd från en sådan lösning eftersom vi inte tycker att den är ansvarsfull och det är inte hållbart utan man förorenar Östersjön ytterligare. Vi har haft alternativet att det renade vattnet från Lotsbroverket måste samlas upp och att det då skulle föras till Torpfjärden. Men det är sist och slutligen en fråga mellan Jomala och Mariehamn, så där har vi säkert stora förutsättningar att samarbeta. Landskapets roll är att finansiera eller hjälpa till med finansieringen av det. På landskapsstyrelsehåll har man sedan gjort en egen utredning som inte beaktar Mariehamn utan där tas det fram vilka fördelar det är för alla andra när de för sitt vatten till Mariehamn, och det är klart och skulle inte behöva utredas, men i utredningen, åtminstone i landskapsstyrelsens beslut konstateras inte vilka nackdelar det har för Mariehamn. Det är en kommunal angelägenhet, en samarbetsfråga för Jomala och staden och landskapsstyrelsen borde helst inte lägga sin näsa i blöt annat än att ge pengar åt oss att lösa det, för det blir bara rådd!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

Herr talman!

När ltl Dennis Jansson läste upp delar av Frisinnad Samverkans motion återkom han till detta om många tjänster inom jord- och skogsbruket. Om han hade varit på plats igår hade han också hört den förklaring som jag hade i mitt anförande och jag återkommer till det, dvs. det är tjänster som är till stor del för jordbrukets miljöanpassning. 95 procent beräknas bli miljöstödsbaserat under nästa år beträffande jordbruket och det är en lång och ordentlig miljöanpassning av jordbruket och man behöver inte stirra sig blind på den ekologiska produktionen utan stora delar vinns genom att man anpassar det konventionella systemet, att det bedrivs så miljövänligt som möjligt. I hela denna process krävs det utbildning, försöksstationen är involverad och rådgivning samt även administration. Vi kan redan nu se att exempelvis fosforhalterna har sjunkit betydligt. Jag hänvisade också till den halvtidsutvärdering som sker nästa år, där vi kommer att få rejäla resultat vad gäller jordbrukets miljöanpassning. Jordbruket är någonting som hela samhället får del av, inte bara i form av livsmedel, produkter osv., utan även av det öppna landskapet, naturbetena, som också har ökat.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja ställa frågan: Hur många tjänster är specifikt för EU-miljöstödet? Kan landskapsstyrelseledamoten Ritva Sarin Grufberg ge mig ett förtydligande?

 

Första vice talmannen: Talmannen vill ännu gång påminna om det ltl Dennis Jansson själv läste upp som information: egentliga frågor är icke tillåtna!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Herr talman!

Eftersom det är fråga om ett omfattande EU-stöd när det gäller hela jordbruket – det är den mest omfattande biten av EU-stödet – och saker och ting går in i varandra, så är det ganska svårt att separera just EU-biten i detta. Om man räknar in t.ex. avbytarna i det här systemet eller inte när det gäller mjölkproduktionen, så beror det på vilken betydelse man har, men det är svårt att separera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Det känns lite tjatigt när vi för ett år sedan förde precis samma diskussion, nämligen det att det är helt uppenbart att ltl Dennis Jansson är obekant med skillnaden mellan budget å ena sidan och bokslut å andra sidan. En budget är en ekonomiplan för framtiden. Den kan ingalunda återspegla verkligheten på det sättet att den är fast, statisk och exakt, utan det ser man sedan i bokslutet. I budgeten 2001, som upprättades av den förra landskapsstyrelsen, där Frisinnad Samverkan och Obunden Samling hade majoritet, visade budgeten underskott på 47,9 miljoner mark. Under året skedde ett byte av landskapsstyrelse och bokslutet för år 2001 visade ett underskott på knappt 10 miljoner mark. För 2002 visade budgeten ett underskott på ungefär 21 miljoner euro. Bokslutsprognoserna för år 2002 beräknas visa ett slutresultat som i stort sett är i paritet med år 2001. Det här är någonting helt annat än att påstå, som ltl Dennis Jansson, att alla reserver är tömda. Så är det inte alls! Reserverna finns kvar tämligen ograverade.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja informera ltl Sjölund om att Frisinnad Samverkan inte har presenterat något bokslut med förlust. Jag har inte heller sagt att resreverna är uttömda. Jag har däremot sagt på det viset: ”Liberalerna propagerade då för att pengarna skall ut till folket, nu har liberalerna kommit till makten skyfflas ut.” Vi hade en halv miljard gamla mark på landskapsstyrelsens kassakistas botten och jag anser nu att man rustar ner självstyrelsekassan och att det är oförlåtligt. Så sade jag. Jag har inte sagt att den är tom ännu, men enligt prognosen till år 2004 vet jag inte hur ltl Sjölund skall kunna förklara sig, för den visar trots allt på ett väldigt stort underskott.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Precis samma sak diskuterade vi senaste år: övertron på att prognoser som är uppgjorda rätt lineärt utan att redovisa specifika åtgärder för kommande budgetår tas som den absoluta sanningen. Så är det inte alls! Det är bokslutet som är avgörande fortsättningsvis.

 

För att återgå till fortsättningen på min replik,  nämligen det diagram som ltl Dennis Jansson visade och som visade antalet sysselsatta inom olika sektorer, visar entydigt följande: från år 1995 till 1999 ökade antalet anställda inom offentlig sektor i snabbare takt än någonsin, både före och efter den perioden i landskapets historia. Nu pratar jag om offentlig sektor. Det är alltså ungefär en ökning från 3.400 till 4.100-4.700 personer, ungefär 20 procent på några få år. Vem var då i ansvarig ställning i landskapsstyrelsen? Vem ledde landskapsstyrelsen på den tiden?

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Ltl Sjölund har begärt att få se det diagram som jag hade i mitt anförande där man kan se utvecklingen av den offentliga sektorn. Under den tiden som Frisinnad Samverkan ledde landskapsstyrelsen tror jag inte att det var heller 3.500 inom landskapsstyrelsen. Det är både kommuner och alla offentliga tjänster som ingår i diagrammet. Antalet redovisas i y-axeln och årtalet med x-axeln, som ltl Sjölund säkert kan se. Landskapet har som sagt inte över 4.000 offentliga tjänster under sig i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Englund, replik:

Fru talman!

Jag vill upplysa ltl Dennis Jansson om att internationellt sett har de åländska livsmedlen mycket hög kvalitet. De åländska jordbrukarna strävar till att tillhandahålla konsumenterna de produkter som efterfrågas. Jag kan också upplysa om att ingen jordbrukare har önskat denna EU-byråkrati som här kommer. Det är mycket i den stapeln också som vi ser här, efter 1995, då ökade en stor del när EU-byråkratin kom in i lantbruket. Lantbrukets befolkning och de om utövar näringen går givetvis ner. Det gör det över hela världen. Men jag vill säga att lantbruket står för en stor del av den landskapsvård som i dag finns och i takt med att lantbrukarnas andel i samhället minskar kanske man också bör finna nya former för hur landskapsvården utvecklas. Här har vi också en del tjänster. Det är så att jag har inte träffat på en enda av de tjänstemän som vi har här, även om det är rådgivare eller om det är sådana som skall kontrollera upp byråkratin, som inte kommer i kontakt med EU- regelverk som hör till lantbrukssidan.

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag är fullt övertygad om att av dem som sysselsätter sig med jordbruk i dag på Åland finns det många, många duktiga jordbrukare. Jag har aldrig ifrågasatt det. Jag har däremot ifrågasatt landskapsstyrelsens prioritering av tjänster just i vissa enskilda näringsgrenar. Man utvecklar, utvecklar och utvecklar; man kan utveckla ihjäl sig på vissa saker. Jag skulle gärna se att man skulle se till de näringar som har en uppåtgående trend och kanske ytterligare försöka stimulera dem, för där finns utveckling inom sysselsättningen. Det ökar alltså förvärvsinkomsttagarna. Jag menar inte att man skall ta bort alla tjänster på jordbrukssidan, absolut inte! Det är självklart att alla näringar behöver ha support. Dessutom finns det väldigt mycket lagstiftning som måste följas inom landskapet, men jag menar att man kan ta lite mera reson när man prioriterar. Man måste också kunna spara i de sektorer som man har låtit växa väldigt kraftigt.

 

Ltl Englund, replik:

Fru talman!

Det kanske behövs ytterligare upplysning i detta ärende. Varje lantbrukare, enligt undersökningar i Sverige, genererar tre-fyra andra arbetsplatser och då har man inte räknat med EU-byråkratin som man har fått ta till sig. Vi har varit med här i salen och röstat för att vi skall gå in i EU. Alla var beredda på att det här får vi ta då. Säkert finns det mycket som man kan utveckla här och säkert också diskutera tjänster inom det här området, det gäller alla områden, men på det här området tror jag också att vi kan göra mycket och utveckla en hel del när det gäller att skrida framåt. Den näring som ltl Dennis Jansson ofta talar för är turismen och besöksnäringen. Den är hårt kopplad till den åländska miljön och det åländska landskapet. Där har man nog en stor samhörighetskänsla från båda håll för att detta skall lyckas fullt ut.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Englund att jag talar för den näring som ligger mig närmast, nämligen turistnäringen, företagarna, köpmän, industriföretagare osv. i samhället, som jag ser som en konkurrenskraftig näringsgren inom EU för Ålands del. Det är klart att jag talar starkt för den näringen. Det finns många olika exempel på Åland på kreativa jordbruksföretagare som har anpassat sina verksamheter till mer turistinriktad profil och alla som kommer på kreativa idéer och kan skapa produkter som verkligen går att sälja och förädla på en hög nivå är värda en stor eloge.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Dennis ställde några frågor om vad landskapsstyrelsen anser om var utsläppet från Lotsbroverket skall ske och om Svibyån och liknande i anslutning till att han nämnde den planerade överföringen av avloppsvatten från norra Ålands kommuner till Lotsbroverket i Mariehamn. Jag vill bara svara att utredningen har gjorts av Ålands Vatten, den är utskickad till kommunerna och det är kommunerna som kommer att göra jobbet i fortsättningen. Landskapsstyrelsen kommer att försöka stöda projektet om det blir förverkligat med så mycket pengar som det bara finns möjligheter, men vi har ingen reell möjlighet att påverka det praktiska skeendet. Det är kommunala beslut som kommer att styra det. Vi anser från landskapsstyrelsens sida att det är en viktig miljöfråga och vi vill försöka puffa på och se om det går att lösa den därför att det är en stor och viktig miljöinsats i så fall.

 

 

 

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag ställde frågan vad man avser göra för att städa upp den tyngt belastade och nedsmutsade viken, hela viken. Om jag förstår landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson rätt är man beredd att ekonomiskt stöda kommunerna för att reda upp den sörja man har ställt till med där. Även sjukhuset avlopp har runnit rakt ut i Svibyviken. Man kan ganska enkelt förstå att det inte är särskilt fräscht. Man är alltså beredd att stöda kommunerna om de vill göra en uppstädning.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Det finns rätt mycket penga riksdagen budgeten för sådana här frågor när det gäller att stöda kommunerna, så det är helt klart att det kommer vi att göra från landskapsstyrelsens sida. Sedan är det inte bara ÅHS utan det kommer också från bebyggelsen på Möckelösidan och längre bortifrån. Vi har från landskapsstyrelsens sida blivit kritiserade för att vi silar mygg och sväljer kameler när vi har arbetet ut ett program för att förbättra avloppen från hushållen, men det är också en viktig del i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl J-E Mattsson:

Fru talman!

Som första talare i andra omgången – det är bara ltl Sundback som ännu inte har varit uppe i talarstolen – kan jag konstatera att vi inleder andra halvlek, så vi får väl se när den avslutas torsdag natt någon gång!

 

Diskussionen har kanske rört sig för mycket på detaljnivå när det gäller det som står skrivet i budgeten och kanske inte så mycket framåtsiktande för den budgetsituation vi har och som kommer. Det har inte kommit speciellt många förslag om förändringar som skulle styra upp det ekonomiska läget, så jag skulle eftersträva att vi skulle titta på framtiden. Vi är alla medvetna om att vi har sämre framtidsutsikter. Det som ororar mig mest är skillnaden mellan utvecklingen i de åländska kommunerna. Jag sade tidigare i mitt gruppanförande hur utvecklingen hade ”skenat” lite grann för vissa kommuner; efter det att ÅHS-avgiften avlyftes för ett antal år sedan utgjorde den en minskning av kommunernas skatteuttagsbehov med 3,5 procent. Nu kan vi konstatera att det finns kommuner som har kommit upp i samma beskattningsbehov som var medan man hade ÅHS-avgiften. Det här är inte bra på sikt.

 

Det handlar om befolkningsstruktur och bärighet, framför allt om befolkningsmängd i de olika kommunerna och då har vi sett att framför allt skärgården och vissa randkommuner har stora bekymmer med befolkningsutvecklingen. Åtgärder att stoppa den utvecklingen med en framåtsyftande regionalpolitik vore bra. Det kanske finns för lite av den tanken i den nvuarande budgeten, men det finns ändå förslag i den riktningen.

 

De finansmotioner som ställs och det som har gjorts i landskapsstyrelsen i förändring gäller investeringsramarna för t.ex. hyresbostäder. Det har framförts både ris och ros om den nya modellen. Själv står jag bakom den nya modellen från landskapsstyrelsen. Jag tycker att det är en bra regionalpolitisk åtgärd som har fått igång hyresbostadsbyggandet i alla delar av Åland, inte bara i staden, där det är intressant för den som vill placera pengar i hyresbostäder. Sociala projekt, typ servicehus, föreslår man från det obundna partiet med ltl Häggblom som första undertecknare att ramanslaget för investeringar i sociala projekt skall tas bort. Det nämns i budgeten att det är ett servicehus i Eckerö som är färdigt projekterat, man har fått ett förhandsbesked om finansieringen – då föreslår de obundna att detta skall sänkas med 25 procent! Detta är fel väg att gå. Vill man diskutera normsättningen för byggandet av både hyresbostäder, servicehus och skolbyggnader som kommer i en annan motion, så tycker jag att man tar den diskussionen först och sänker sedan när alla vet vad som gäller. Jag tror inte att de personer på Eckerö som förväntar sig att servicehuset skall byggas tänker sig att vi skall projektera om det med en 25 procents lägre byggkostnad!

 

Det är också viktigt med ramkonstruktionen för investeringar från samhällets sida för byggsektorn på Åland så att man kan hålla en någorlunda jämn sysselsättning och att man inte hamnar, som det alltid har varit när vi tittar i historien, i väldiga fluktuationer upp och ner – ena året har man hur mycket jobb som helst, såsom fallet är just nu, man får inte ens entreprenörer som vill räkna på vissa projekt utan man får vänta tills entreprenörerna har tid. Men har man ett ramverk kan detta på sikt göra att vi får en jämnare sysselsättning också inom byggsektorn. Det har talats om det som vårt lantråd Roger Nordlund en gång i tiden myntade, att orkar kommunerna orkar landskapsstyrelsen. Man måste konstatera att kommunerna orkar inte så mycket just nu och då orkar tydligen inte heller landskapsstyrelsen. Där kommer jag tillbaka till ramen. Jag tror att det är väldigt viktigt att man har ramar som långsiktigt går att hålla.

 

Jag vill sedan gå till energiförsörjningen av el på Åland, att den skulle ske på lika villkor. Där är frågan vad man skall göra. En sak som jag vill lyfta fram här att den energiförsörjningsplan som vi behöver som inte ännu är klar, men som skall komma, måste vi börja ta ställning till den utveckling vi har på Åland. Vi har en ca 2 procentig höjning av elförbrukningen för varje år som går och det är kanske inte hållbart för oss att fortsätta i den riktningen. Det finns medel som har efterlysts av elaktörerna på Åland och det är att byta ut mätarna till speciella mätare som gör att man kan byta elleverantör när man vill, men framför allt skulle de kunna utgöra en grund så att man kan styra elförbrukningen; när det blir för hög belastning kan man genom avtal centralt styra bort höga laster för att inte överlasta elförsörjningen. Sverigekabeln har en viss kapacitet, men slås den ut har vi en sämre situation. Men det jag saknar i budgeten är en skrivning om behovet av att tillgodose vår reservkraft på Åland. Den är faktiskt i nuläget inte tillfredsställande löst. Det här vet jag att skall komma snart, men det borde också ha funnits en skrivning i budgetförslaget om detta. För en vecka sedan den 12 november blev vi uppringda på Åland från utlandsförbindelseleverantören att nu får ni se till att starta upp allt vad ni har; annars bryter vi av elleveranserna på kabeln. Nu var det inte längre en regionförbindelse med sådan avgift, utan nu var det plötsligt en utlandsförbindelse som skulle brytas bort. Det här är en väsentlig sak för oss; vi diskuterade den för inte så länge sedan och det här skall väl hjälpa upp oss att delvis få bort kostnaden på utlandsförbindelsen som vi har till Sverige.

 

När det gäller reservkraftsfrågan måste vi lösa den produktionen här hemma, alternativt bygga en till kabel till Finland som tar längre tid men som ekonomiskt och på sikt ändå kanske är den bästa lösningen. I den här frågan efterlyser jag det ansvar för energikrafthållningen på Åland som saknas när man börjar diskutera att det finns motståndare till vindkraft och man föreslår att man skall bygga ut vindkraft utan att ta ansvar för reservkraftshållning och annat.

 

Sedan några ord om ÅHS. Det har diskuterats redan många fina saker. Alla stöder ÅHS i dess verksamhet, inser nödvändigheten av att vi har en god och fungerande hälso- och sjukvård, men det som landskapsrevisorerna påpekar är att för att långsiktigt kunna säkerställa den högt prioriterade hållningen av ÅHS måste också en nära kontakt med verksamheten hållas från lagting och landskapsstyrelse, det som jag har efterlyst.

 

Jag tycker också att vi behöver fundera igenom vår avfallssituation på Åland. Det körs allt mer och mer avfallsprodukter från Åland, sopor, problemavfall, vi tar inte om hand någonting själva längre. Jag tycker inte att det här är en bra situation för oss på Åland. Vi vill och skall kunna sköta allting själva i så stor utsträckning som möjligt, men här avhänder vi oss det på ett oändamålsenligt sätt. I vissa fall är det naturligtvis är det nödvändigt, men nu är det så att kostnaderna för det här börjar drabba byggentreprenörer och andra på ett alltför drastiskt sätt. Vi måste börja kontrollera vårt avfall själva på ett enhetligt sätt. Problemet är att det i dag är en kommunal angelägenhet och en samordningsfunktion har inte fåtts till stånd, så jag tror att vi måste få en ändring när det gäller huvudmannaskapet för att vi skall få en mera kontrollerad utveckling. Det är samhället i sista ändan som får betala all sophantering som vi har. (TALMANNEN: Jag påminner om rekommenderad tid!)

 

Jag har avloppsfrågan på Åland som ett kärt ämne. Jag tycker att vi måste titta på den för hela Åland. Det är märkligt att ingen har kommit att tänka på vattenförsörjningen för hela Åland; med tanke på de skriverier om Föglös vattensituation är det anmärkningsvärt, men det finns stora regioner på Åland som saknar en enhetlig och bra vattenförsörjning. Jag får återkomma senare med resten.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Ltl J-E Mattsson nämnde i sitt anförande att det inte har sagts så mycket i debatten som skulle vara framåtsträvande. Jag vill påminna om några saker som vi har tagit upp i vår skuggbudget som jag anser att har med Ålands framtida välfärd att göra. Dels är det samfunds- och kapitalbeskattningen, där vi jobbar för att få ta över det för att säkra kommunernas inkomster, sjöfartsfrågan belyser vi – vår viktigaste framtidsfråga – vi efterlyser en analys som strävar till kostnadseffektivitet i samarbete med kommunerna och utveckling av dem, vi vill ha en lösning på skattegränsfrågan eftersom den är en viktig fråga för vår framtida näring, vi lyfter fram familjepolitiken, som blir allt viktigare efter vad vi hört i dag med tanke på drogproblem och andra problem. Avfallshanteringen finns med i vår skuggbudget, en viktig miljöfråga för framtiden. Vi lyfter fram tunnelfrågan; den kan bli viktig om den visar sig vara kostnadseffektiv. Vi har lyft fram den förebyggande sjukvården som strävar till mindre behov av specialistsjukvården. Så här kunde jag fortsätta, så jag håller inte riktigt med ltl

J-E Mattsson till den delen, utan vi har försökt vara konstruktiva, se framåt och på lösningar som kan säkerställa inkomsterna samt även hitta billigare lösningar för framtiden.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag hann inte igenom hela mitt anförande, så jag kunde inte ta upp alla de frågor jag hade tänkt. Det är klart att det finns visioner och framtidsfrågor angivna i Frisinnad Samverkans s.k. skuggbudget, men när det gäller vår skattebehörighet i vårt budgetarbete så inte avser väl Frisinnad Samverkan att öka på skatteuttaget för att finansiera mera utgifter. Så har jag inte uppfattat det. Det är de facto så att vi pratar om inbesparingar. Sjöfarten är i likhet med skatterna inte vår behörighet, så här kan vi inte heller åstadkomma besparingar utan det är hela tiden fråga om minskade inkomster som jag ser det, oavsett om vi tar över eller inte. Som jag sade i mitt gruppanförande har vi en samsyn i analysen om kommunerna, men det är i sak ingen besparingsåtgärd. Det finns inte ett konkret förslag vad man skall göra för besparingen. Jag tycker att det är ett mycket större problem att det är så stora skillnader i utvecklingen mellan kommunerna, och det ser jag ingenting av i Frisinnad Samverkans skuggbudget. Man har inte analyserat och sett att det är stora skillnader mellan t.ex. Sund med 18,5 penni i skatteöre och Mariehamns stad som har ett mycket lägre eller Hammarlands kommun. När det gäller skattegränsen i dag vet jag att bland företagarna säger man att skattegränsen är och finns där, men den utgör egentligen inget problem i handeln.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag har inte överhuvudtaget pratat om någon större skatteuttag. Med samfunds- och kapitalskatten avsåg jag att vi behöver få över behörigheten så att kommunerna får tillbaka sin rättmätiga del. Det måste vi jobba tillsammans på, ltl J-E Mattsson. När det gäller de stora skillnaderna har vi analyserat dem. Det är just därför vi vill höja andelarna till skolorna för de kommuner som  inte prioriteras av ltl J-E Mattsson, såsom Sund, Saltvik och Finström för att hjälpa till regionalt och jämna ut skillnaderna. Jag håller med ltl J-E Mattsson om skattegränsen; jag har ett själv ett program hemma där jag sköter skattegränsen via bokföringsprogrammet, men för de flesta företag kostar det pengar och de pengarna kunde användas för bättre saker, så det är ur den synvinkeln jag vill belysa det.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller samfundsskatten och kapitalskatten säger ltl Strand att kommunen skall ha sin rättmätiga del, och det håller jag med om. Den fördelningsnyckel vi har i dag är relativt rättmätig, men kanske inte exakt rättmätig. Samfundsskatten som upptas i landskapet Åland kommer tillbaka till landskapets kassa i form av en del av 0,45 och om man då avser att ta bort den del som staten behåller inom sin fiskala del, så kommer det att betyda att vi kommer att ha ett ännu större underskott i landskapets budget medan vi räddar vissa verksamheter inom kommunerna, så det här blir en väldigt svår ekvation. Det är kommunernas pengar ja, men det görs en bedömning i riket att en del av pengarna skall tillfalla finska staten men jag tror inte att förhållandet här på Åland är så stor skillnad att vi kan säga att all samfundsskatt skall gå till kommunen. Det kan hända att det kan vara en nyckel, men hur ser då landskapets budget ut! Hur stor del är det? När det gäller skattegränsen kostar det säkert en massa, men vi vet också varför vi har skattegränsen. Vi skall inte glömma borta det. Vi får väl någonting för den också, hoppas jag. Det sägs ju att vi har en väldigt bra sjöfart och kanske en del av den sjöfarten i dag har sitt ursprung i och med att vi har en skattegräns och en skillnad i den.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Det skulle vara intressant om finansutskottsmedlemmen ltl J-E Mattsson också skulle läsa motionerna. För sociala tjänster föreslår vi en sänkning i syfte att få ner byggkostnaderna för kommunala projekt, inte för att sänka servicegraden. ”Landskapsstyrelsen skall under året revidera regelverket för stöd som utbetalas från momentet i syfte att i större utsträckning uppmuntra kommunerna att bygga mer kostnadseffektivt. Ett tak för hur mycket landskapsstyrelsens stöd i  euro/m2 är samt bestämmelser om arkitekturen är exempel på inslag i reglerna.” Så står det i motionen. Vi har inte sagt att inte Eckerö skall få pengar, visst skall de få pengar, men man skall sätta ett tak vad man får per kvadratmeter. När Saltviks kommun byggde ett barndaghem för 2 miljoner mark som ritades av byggnadsinspektören i kommunen byggde Eckerö kommun ett arkitektritat som kostade 5,8 miljoner och det är samma service i båda och lika många platser. Det är där skillnaden är och det är där man skall stävja kommunerna. Om kommunerna sedan vill bygga med egna pengar/skattepengar, så är det upp till dem, men vi skall inte ta det av landskapspengar. Det försämrar inte servicegraden.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag håller med ltl Bert Häggblom, att vi skall inte sänka servicegraden. Jag har läst motionen väldigt noga och det är inte bara en motion det handlar om utan två. Man vill sätta in nya regler och de tankegångarna finns också hos mig. Det behövs. Jag sade i mitt anförande, att orkar inte kommunerna, så orkar inte heller landskapsstyrelsen, det har vi kommit till, då måste vi ändra regelverket. Men om man har gjort ett projekt med kända förutsättningar och som gäller tills nu, så kan man inte ändra reglerna och finansieringarna på samma gång. Först måste man ändra reglerna, sedan kan man ändra finansieringsgrunderna. Nu talar vi de facto om pengar för det här året för projekt med kända förutsättningar.

 

 

Ltl Häggblom, replik:

Fru talman!

Hur och när man bygger och igångsätter projekt under året kan också landskapsstyrelsen ställa krav på. Inte hindrar man något bygge för den skull. Inte lyfter man medel samma år. Byggnadsprojekten kanske inte kommer igång förrän mitten på året. Den bedömningen skall landskapsstyrelsen göra. Vi har inte detaljregleringen här. Det är ett sätt att få budgeten i balans. Det efterlyste jag i mitt anförande. Det går bra att komma med andra förslag, vårt kanske inte är det bästa, men det är bra att vi har en samsyn att vi i framtiden skall försöka få ett fast pris kvadratmeter byggyta. Samsynen är lika och här är det bara fråga om pengarna för nästa år och jag är glad om det kommer nya förslag till hur vi kan få en nollbudget. Jag kan alltså tänka mig andra saker, precis som jag sade tidigare.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Som sagt: regler först, ändringar sedan. Jag uppfattade helt klart att det budgetförslag som nu finns till behandling innehåller pengar för projekt som är anhängiggjorda för 2003. Med det obundna förslaget föreslår man en 25 procentig sänkning av projektet eller framflyttning av en fjärdedel av verksamheten. Jag ser det inte på något annat sätt. Dessutom står det i motiveringen att projekten förutsätts ha en förändrad utformning! Man tar inte hänsyn till att det finns färdiga projekt som har gjorts enligt gamla regler utan man förutsätter att de nya projekten som skall byggas 2003 skall ha en annan utformning. Det betyder att allt skall göras om!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Ltl J-E Mattsson säger att det inte har kommit så många förslag som skulle förbättra det ekonomiska läget. Då vill jag påminna om de 44 finansmotioner som Obunden Samling har lämnat in där vi förbättrar resultatet avsevärt med över 20 miljoner euro. Visserligen är en försäljning av Arkipelag med i det, men förutom det är det över 8 miljoner euro som vi kapar ur budgeten, en politik som vi är beredda att ta ansvar för. När det gäller motionen om investeringar i social service och skolor i kommunerna är det absolut inte, som sades här tidigare, meningen att dra ner servicegraden utan det är att för att få bort arkitektoniskt lull-lull och onödiga krimskrams-lösningar. Det skall absolut inte drabba det servicehus i Eckerö Storby, som Obunden Samling har sett till att kan bli verklighet.

 

När det gäller energiförsörjningen är det faktiskt så att elplanen är klar och antagen av landskapsstyrelsen, om ltl J-E Mattsson inte visste det. Där framkommer bl.a. att vi borde satsa mer på vindkraft och att vi i dag förbrukar dansk kolkraft på Åland, någonting som ltl J-E Mattsson tidigare förnekade. Att kunna styra elförbrukningen genom att ha kontakt med alla elmätare har jag föreslagit förut och det tycker jag är en bra idé och det gläder mig att ltl J-E Mattsson stöder det. När det gäller reservkraften är den i princip löst. Enligt landskapsstyrelsen har man redan bjudit ur miljökonsekvensbedömning för en gasturbinanläggning på Åland. När det gäller reservkraften borde man ha låtit dem som kan sköta det – Kraftnät – som har ansvaret för reservkraften. Det har varit alltför stor inblandning från landskapsstyrelsens sida. Den uppmaning som åländska elleverantörer fick den 12 november berodde på ett fel i elnätet norr om Åland och torde vara ett undantagsfall som förekommer väldigt sällan.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller de framåtriktade sparförslagen som Obunden Samling har presterat är jag väldigt skeptisk till dem och det sade jag i mitt gruppanförande. Att sälja ut Arken i år eller nästa år och finansiera ny drift med den gör att vi inte har någon ny Arken att sälja året därpå. Hur man finansierar därpå följande år med ökade driftskostnader, som de facto också föreslås förstår jag inte. Att föreslå att vi skulle få pengar av Veikkaus, som vi inte kan besluta om, tycker jag också är ganska märkligt. Jag ställer mig frågande till om Obunden Samling avser att vi på sikt skall ha en mycket lägre investeringsnivå på skola, omsorg och hyresbostäder? Är det det som är meningen? När det gäller elavbrottet i Sverige vet jag inte hur ltl Sundman uppfattar det, men för min del handlade det om att säkerställa att regionnätsavgiften, som vi i dag betalar, skall kunna gå att ta bort. Jag hoppas han inte har någonting emot det.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det är mycket märkligt att inte vi skulle ha behörighet att enligt vår egen lotterilag ge tillstånd åt Veikkaus när de har ansökt om det enligt lotterilagen. Det har vi. Men landskapsstyrelsen har inte kommit till skott med det och det innebär att vi varken kan kräva lotteriskatt eller överskott. Men efter ett politiskt beslut i landskapsstyrelsen skulle vi kunna göra det.

 

När det gäller investeringsnivån på de kommunala satsningarna så visst torde den bli lägre i framtiden eftersom det har byggts ut så mycket på senaste tiden. Sedan borde den också bli lägre av den orsaken att man borde komma ner i vad det kostar, inte i graden av service, antal platser i skolan osv., utan man borde få ner byggkostnader. Det är fullt möjligt utan att sänka servicegraden. Det här föreslog vi också i vårt samarbete med Frisinnad Samverkan och centern i landskapsstyrelsen, men centern satte sig på bakhasorna: nej, vi vill inte, för vi är så rädda liberalerna! Det här jag beskrivit i en debattartikel i tidningen.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Om jag är rädd för någon, så inte är jag rädd för någon liberal i varje fall! Det finns ingen som kan skrämma mig på det viset. När det gäller investeringsramarna för sociala projekt så är de redan ganska kraftigt nerskurna när man har 2 miljoner euro i budgeten och det är faktiskt 12 miljoner per år. Det är bara ett servicehus per år totalt på Åland och då vet vi hur många åldringar som skall tillgodoses. Det var ett bra program i radion i morse som beskrev situationen i Saltvik; förutsättningarna i Saltvik t.ex. är nog sådana att man kanske vill vara med och ha en del av kakan inom en snar framtid även där. Åldringsstrukturen på Åland är sådan att vi om ett antal år har väsentligt många fler i behov av servcieboende. Men tydligen är det så att Obunden Samling kommer att föreslå att det skall vara väsentligt lägre – 25 procent lägre – ramar för finansiering av bostäder, skolor och serviceboende, social vård, i kommunerna än vad den nuvarande landskapsstyrelsen har föreslagit, så jag är inte rädd att stå upp för det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Jag får för det första tacka ltl J-E Mattsson för att han påannonserade mitt anförande. Det kan ju ha både goda och dåliga konsekvenser för honom och för mig. Hoppeligen stängde ingen av då och inte nu heller utan det gav några motivation att lyssna en stund till! Jag skall försöka att bryta själva tematiken för en stund, för jag tänker tala om kultur och kulturpolitik – och då minskar ytterligare antalet ledamöter i salen! Men jag sätter mitt hopp till att det ute bland lyssnarna finns bra många fler kulturintresserade och kulturaktiva än här i lagtinget, och det är jag helt övertygad om. Det är ett stort problem för kulturpolitiken att det sist och slutligen är så få, både här i lagtinget och i landskapsstyrelsen som är kulturintresserade eller aktiva inom kultursektorn. Man kan med en viss avundsjuka titta på idrotten, hur de idrottsaktiva här i lagtinget och tydligen nu också i landskapsstyrelsen har stor framgång med sina projekt – där har de kulturintresserade mycket att lära sig.

Jag skulle vilja börja med att säga några väldigt positiva ord om kulturlivet på Åland. Jag har ett ganska stort umgänge också utanför Åland i många olika länder och får ofta besök, och det som många imponeras väldeliga av är det fina kulturutbytet, att det är så mångsidigt, att det är så rikt och att det också är av hög kvalitet. Det finns i dag på Åland rätt många professionella konstnärer, det finns inom flera genrer. Det finns bildkonstnärer, det finns numera också skådespelare, det finns musiker och det finns de som sysslar med film samt framför allt inom konsthantverket. Vi fick just för en stund sedan se ett diagram över sysselsättningen på Åland och det är ganska belysande att man inte tar upp t.ex. antalet som jobbar inom denna sektor. Det är ett tecken på samhällets bristande tilltro till den här sektorns ekonomiska värde. Det är inte bara de som är utövande konstnärer eller kulturarbetare som producerar någonting utan det finns också en stor del kulturkonsumenter på Åland som naturligtvis är mottagare av det som många konstnärer och andra inom kultursektorn producerar. Det är imponerande vilken publik det åländska kulturutbudet har. Det som saknas för att man närmare skall kunna granska den här sektorns ekonomiska och övriga samhällspolitiska betydelse är en kartläggning av hur många konstnärer det finns, hur många kulturarbetare det finns och man kunde säga precis som här sades om att en jordbrukare håller en massa andra människor sysselsatta – då antar jag att man har räknat ut att det är någon som kör potatisen och köttet hit och dit och det är någon som packar och någon som säljer osv. På samma sätt kan man säkert få fram uppgifter som visar att en bildkonstnär eller en skådespelare också ger en massa andra arbetsplatser. Skillnaden är bara den att om man jämför med jordbruket, att samhället satsar kolossala mängder på att hålla just jordbrukaren sysselsatt, medan samhällets insatser för en konstnär är väldigt små. Här finns en tradition att de som sysslar med konst och kultur gör det på något vis av kärlek enbart till konsten och behöver inte så mycket pengar för att utveckla sina verksamheter. Det är ju bakvänt.

 

Men det som för min del är viktigt och jag tror också för alla andra naturligtvis som är intresserade av kulturen är att vi skulle få en närmare kartläggning av hur många som sysslar med detta, inom vilka konstformer osv., att alltså få en kartläggning av hur professionell kulturen är på Åland och vilka samhällseffekter det har på det ekonomiska, sociala och regionalpolitiska området. Därför har jag föreslagit att man skulle ta upp 10.000 euro för en utredning som skulle ske i Ålands kulturdelegations regi. Även om den är väldigt liten tycker jag att vi har en ganska bra kulturbyrå och att den nuvarande ledningen gör många bra saker, men bristen på resurser är uppenbar för att möta det behov som finns ute bland konstnärer och kulturarbetare.

 

Utbudet är alltså brett, det är god kvalitet och det skulle kunna utvecklas ytterligare. Det här måste jag säga trots att vi har en så dålig kulturpolitik. Vi har en kulturpolitik som är väldigt otidsenlig och den är inte ideologiskt neutral. Vi har något slags allåländskt ideal som kommer från den finlandssvenska bygdesvenskheten, som uppstod i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet när Åland och Ålands kulturliv i första hand bestod av amatörer och man var väldigt nära organiserade med det finlandssvenska folkkulturlivet. Sådana institutioner som Ålands ungdomsförbund, Ålands sång och musikförbund, Ålands spelmansförbund och alla de som månar om folkkulturen på landet har på Åland blivit något slags nationalkulturinstitutioner och det är liksom den kulturen som vi skall värna om med samhällsmedel. Det har länge funnits en motvilja mot att tillåta fria och öppna kulturformer och sådana som har varit kritiska till den här kulturpolitiken eller kommit utifrån har man ansett att inte skall stödas. Jag skulle vilja påstå att denna kulturpolitik är en centerkulturpolitik. Det betyder att vi har en kulturpolitik i landskapet som inte är politiskt neutral, utan tvärtom, den är starkt ideologiskt färgad av centerns kulturpolitiska intressen. Det är inte något fel på det – jag spelar själv folkmusik och har ingenting emot det – men det blir för snävt, om det är det som skall ha företräde framom allt annat. Det finns ett uttryck i de allmänna motiveringarna som jag tycker att reflekterar detta synsätt och kulturvärderingen – man talar om den kollektiva åländska identiteten. Det är just ett uttryck för att det på något vis skulle kunna formaliseras ett sådant begrepp. Då är väl meningen det att det är det som landskapsstyrelsen i första hand skall stöda, allt annat som ligger utanför detta är inte av lika stort värde. Men hur skall detta definieras och vem skall definiera det?

 

Det finns alltså ett stort behov av att skapa en modern och tidsenlig kulturpolitik i landskapet. Den bygger på begrepp som mångfald; yttrande- och åsiktsfrihet skall man värna när man stöttar konstnärer och kultursatsningar. Min bestämda uppfattning är att en konstnär ger uttryck för en åsikt, och ett fritt åsiktsutbyte innebär att ingen politiskt kan säga att det den här konstnären uttrycker skall vi inte stöda, för det hör inte till det kollektiva identitetsbegrepet. Då hamnar man in i en väldigt politisk kulturpolitik som är mera karaktäristisk för totatlitära samhällen, att det är bara vissa kulturformer som är tillåtna, allt annat är av annat värde, det hör inte hemma här eller det skadar på något sätt det som är äkta etniskt rent – en sorts enhetskultur som man från centerhåll har bedrivit och som fortfarande starkt dominerar vår kulturpolitik. Jag vill som socialdemokrat se en partipolitiskt oberoende kulturpolitik. (TALMANNEN: Jag påminner om den rekommenderade tiden!) och att den skall trygga verksamhetsförutsättningar för alla konstformer och för alla konstnärer som verkar och bor på Åland.

 

Det som alla inom kulturlivet väntar på är kk-huset. Det är alltså en stor besvikelse, speciellt riktad mot liberalerna, att det nu inte förverkligas. Jag har förslagit att det tas upp ett anslag för kk-huset. Anslagets storlek är av underordnad betydelse. Det jag vill markera är att processen måste gå vidare med oförminskad kraft. Jag har också efterlyst en annan driftsmodell än den landskapsstyrelsen föreslår. Jag tror att man först måste efterhöra på den privata marknaden och på det viset få fram en som är intresserad av att driva bolaget.

 

Fru talman!

Landskapet har antagit ett principiellt ställningstagande om man skulle införa en procentregel vad gäller offentlig utsmyckning. Man har tydligen inte gjort någonting åt det utan det har blivit ett tomt slag i luften. Här tycker jag att man borde se efter hur man har gjort i staden; man kunde inrätta en konstfond som sedan skulle kunna användas för olika typer av konstnärliga satsningar.

 

Också när det gäller kulturen har kommunen ett stort ansvar. Jag har en motion som visar på just hur stor skillnaden är när det gäller landskapets stöd till idrott och när det gäller kultur. Till idrotten är basbeloppet, vilket i och för sig är väldigt litet, 12,08 euro och för kulturen är det 4,80 euro, så det visar väldigt tydligt var prioriteringarna finns. Det här är småpengar, men jag tycker för att de kulturella aktiviteterna skall värdesättas så skulle beloppet 4,80 euro höjas till 12,08 euro, precis på samma sätt som för idrotten. Det skulle vara ett sätt att jämställa de två verksamheterna.

 

Landskapsstyrelseledamoten Carlson, replik:
Fru talman!

Jag är glad att notera att ltl Sundback tycker att vi har ett rikt kulturliv och erkänner att vi har det. Jag vill påstå att det är en följd av en gynnsam och god kulturpolitik som har bedrivits de senaste åren, åtminstone de år som jag har varit med i landskapsstyrelsen, nu några år som ansvarig och tidigare som delaktig i besluten. Vi har frikostiga stöd till kulturutövare och naturligtvis – det säger jag gärna här också i lagtinget – skall en stor del av den åländska kulturen som stöds med åländska skattemedel ha någonting med den åländska kulturutvecklingen att göra. Kan den stärka den åländska identiteten tycker jag att det är en mycket bra sak. Men att påstå att det skulle finnas någon existerande centerpolitik som talar om den kollektiva åländska identiteten tycker jag är lite mycket sagt. Jag vill också påminna om att i kulturdelegationen finns sju medlemmar, där har inte centern ensam majoritet och där har också socialdemokraterna en medlem och har haft det i alla tider, så ni har inte på något sätt varit utanför arbetet. Antagligen är det så att det borde väl vara ltl Sundback som skall definiera vad kulturpolitik är, det är inte rätt att landskapsstyrelsen eller kulturdelegationen gör det, om jag förstod anförandet rätt – vi andra begriper ingenting av det här!

 

När det gäller kk-huset och behovet av extra pengar just nu är det faktiskt så att det finns pengar för fortsatt detaljprojektering av huset. Projekteringen och arbetet fortgår. När det gäller driftsbolagsformen anger vi i budgeten det som kommittén har kommit fram till, dvs. vi tror att det skulle vara bäst att man skapar ett fristående bolag som sköts helt på marknadsmässiga villkor med stöd från staden och landskapet till viss del, därför att det kommer alltid att behövas ett stöd från både kommunen och landskapet när det gäller kulturuppträdandena och –uppförandena i kk-huset. Därför ser förslaget ut som det gör och jag presenterar det gärna igen och framför allt i finansutskottet. Det är nämligen viktigt att lagtinget diskuterar den här formen av drift för kk-huset. Vi har diskuterat med olika företagare och det visar sig att intresset för att sköta kk-huset privat trots allt inte är stort.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag håller fortfarande fast vid synen att vår kulturpolitik för mycket präglas av en ren centerintresse-politik som är ganska ålderdomlig. Det är jag faktiskt inte ensam om; jag rör mig ganska mycket ute bland kulturarbetare och konstnärer och den tar sig lite märkliga uttryck just att projekt som inte har tillräckligt med äkta ålänningar skall inte få stöd eller att verket i sig inte uppfyller, antar jag, sådana kriterier som centern tycker att det borde ha för att få stöd. Det här har vi alltid motarbetat från socialdemokratiskt håll. Naturligtvis skall alla projekt ha stöd under förutsättning att de kommer det åländska samhället till del och berikar det så att mångfalden ökar. Men det som har varit typiskt med centerkulturpolitiken är att man velat snäva åt och hålla en del utanför som inte är riktigt rumsrena på grund av just sådana kriterier som man kan säga att är etniska till sin karaktär och som ofta har definierats på politisk grund med något slags majoritet bakom sig. Jag tror att vi måste komma bort från det. Det skulle vårt kulturliv må mycket bra av och det är många konstnärer som tycker att de lider av just den här kulturpolitiken.

 

När det gäller bolagisering av kulturhusets verksamhet delar jag inte uppfattningen att man kan ha ett bolag som sköter – om det är det som landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson – både fastigheten, kongressverksamheten och kulturverksamheten. Det tror jag faktiskt inte på utan jag är så realistisk att jag inser att om det ekonomiskt överhuvudtaget skall fungera är det bäst att ett privat företag som sysslar med kongress, den hårda verksamheten, har huvudansvaret för byggnaden och att det sedan finns en annan aktör när det gäller kulturverksamheten.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:
Fru talman!

När det gäller möjligheterna till stöd är det faktiskt på det viset att kulturdelegationen har varit tämligen överens i de allra flesta fall att är man precis nyinflyttad till Åland och har kanske flyttat hit för att få stöd ungefär – ibland kan man uppleva det på det sättet – så måste man ha ett rättvisetänkande, man måste försöka fördela medlen så att de som har funnits länge och bott länge på Åland och deltagit i att samhällslivet har utvecklats också har en förtur när det gäller att få projektpengar. Det är ganska naturligt. Det är inte så att det på något sätt är kopplat till hembygdsrätt eller någonting sådant, men det är klart att flyttar man hit och söker stöd efter 1-3 månader här på Åland tycker jag inte att det är fel om man måste prioritera och välja dem som har funnits längre här och aktivt har deltagit i kulturlivet en längre tid.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag har svårt att tänka mig att de som har bott här ett år och söker stipendier inom en konstnärlig bransch är så många. Det är inte det som jag menar, utan prioriteringen av projekt och summorna, vilken typ av projekt som får mycket pengar, vilka som får pris, vilka som får stipendier. Jag tycker att man ändå kan se en rätt klar koppling till centerpartiet på Åland. Det är olyckligt att ha en kulturpolitik som är så kraftigt partipolitiserad och jag tycker att vi måste få ett slut på det och ha en modern och mera tidsenlig kulturpolitik där man ser till professionalism och mångfald.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Fru talman!

Att centern inte skulle vara intresserad av kultur och inte syssla med kultur förstår jag överhuvudtaget inte att ltl Sundback kan beskylla oss för det. Det har redan kommit ganska många förklaringar vad ltl Sundback har mot landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson och egentligen tycker jag inte att det gav någonting heller överhuvudtaget. Egentligen förstår jag inte riktigt vad det är ltl Sundback menar med att inte centern skulle vara intresserad av kultur. Jag sysslar ibland själv t.o.m. med sådant som stundom brukar kallas för kultur. Däremot har hon en kronisk förmåga att racka ner på åländska bönder och lantbrukare. De börjar inte bli så många, så de är förstås ingen röstpotential – och har kanske aldrig varit det för ltl Sundback – och det känns inte bra för dem ute på bygden när de hela tiden blir misstänkliggjorda för någonting de överhuvudtaget inte rår för annat än att de är bönder. Jag tycker inte att det är sunt att racka ner på en hel yrkesgrupp.

 

Vad gäller konst i kommunerna är det upp till var och en kommun att sköta det. Det har man också gjort i många kommuner, åtminstone i Föglö har man väldigt fina tavlor.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl P-E Eriksson är lite överkänslig. Jag har tvärtom visat på  att centern är väldigt intresserad av kultur, att man för en kulturpolitik i det här landskapet som närmast är en centerpolitisk syn på hur kulturen skall vara. Vi har mycket väl täckt det agrara samhällets folkkultur. Det finns många institutioner och organisationer som får en hel del av de pengar som vi har i vår budget. Men jag tycker att tiden är mogen för att ha en lite mera modern syn på kultur, där man ser till att kulturlivet representerar en mångfald, att den är allsidig, att den är ifrågasättande, att den är framåtriktande. Centerkulturpolitiken är väldigt konservativ i vanliga fall. Man vill ta vara på kulturarvet, och det är inget fel i det, men det är för ensidigt enligt min mening. Jag vill ha en förnyelse av kulturlivet.

 

Ltl P-E Eriksson tar illa upp för jordbrukarna och det kan jag förstå. Jag tar illa upp för konstnärernas del; de är nästan helt osynliggjorda i debatten och de varken miljöförstör eller kräver stora bidrag. Det var med hänsyn till den ekonomiska aspekten på jordbrukarnas arbete som jag ville jämföra med konstnärerna, där många är rena företagare och vars bidrag från samhället är väldigt, väldigt begränsad. Bara den jämförelsen!

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag blev inte så mycket klokare av det där! Att centern skulle vara specialinriktad på någon viss gammal usel kultur förstår jag inte överhuvudtaget. Det kan väl ligga någonting i att man jämställer jordbrukarna, för de börjar bli ganska få, båda parter, men då borde man hylla båda och inte racka ner på den ena. Det skulle vara mera sunt i så fall.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag har inte rackat ner på någon utan jag bara konstaterar att det ekonomiska stödet och den offentliga förvaltningen för att upprätthålla sysselsättningen inom jordbruket är betydande i landskapsbudgeten. Om man ser på konstnärerna motsvarar det en suggstation som alla konstnärer skall dela på!

 

Det kan hända att jordbrukarna minskar, men det intressanta är att konstnärerna ökar. Jag tror att det är någonting väldigt viktigt för Åland att tänka på, att de människor som sysslar med kultur och konst, också idrott, kommer att öka i framtiden. Där finns många jobb i framtiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Britt Lundberg:

Fru talman!

I går hölls ett intressant och viktigt anförande om stressade barn och om att dagens människor har så lite tid. Tyvärr är det så. Det är väl det som är välfärdssamhällets baksida. Jag tror att en stor del av vår stress kunde minskas om vi ändrade våra värderingar och inställningar.

 

Vi har högt tempo på våra jobb, vi skall ha intressant fritid, vi skall utveckla oss och ha ett snyggt hem och ett intensivt umgänge kanske dessutom en sommarstuga och båt att sköta om.

 

Vill vi så kan vi ändra på det här och dra ner på takten. Skulle vi fråga barnen så skulle det nog bli så. Helgerna och skolloven är inte längre ett andrum och tid för vila och umgänge utan ofta är almanackorna fullbokade då också.

Jag läste en krönika om en familj som rest till fjällen på sportlovet, familjen hade sparat länge för denna resa och veckan var till belåtenhet för alla. När familjen återvänt hem ställdes de vid kvällsteet frågan om vad som varit bäst på resan ställdes. Barnen var eniga om att det var då de alla var tillsammans ute på picknick och drack varm choklad och åt korvsmörgås. Krönikören konstaterade uppgivet att en picknick i skogen hemma i kombination med en lugn vecka tillsammans skulle varit minst lika uppskattad som den dyra resan som de satsade på.

 

Jag har själv haft liknande erfarenheter bla när det gäller julen. Min man och jag grejar i köket och städar och fejar och först på julaftons eftermiddagen lagom till Kalle Anka. Väl nersjunken i soffan konstaterar en av julens huvudpersoner, ett av mina barn, att det skulle vara mycket roligare om vi skulle spela spel och vara tillsammans istället, det räcker väl med gröt och skinka!

 

Det är nog vi vuxna som skruvar upp förväntningarna och mycket att våra upplevelserika ledigheter och kvällar handlar nog om vad vi tror att barnen vill och så är vi mycket påverkade av reklamen och av varandra.

 

Vi firar barndagen idag och det är viktigt att vi lyfter upp barnens situation och alla påminner oss om att tänka lite mer ur barnens synvinkel. Ur ett barns perspektiv.

 

Jag skall i detta mitt andra anförande koncentrera mig på de inlämnade motionerna. Det har lagts 79 motioner till årets budget och jag hinner inte  kommentera dem alla under detta anförande men jag väljer att rikta in mig på några.

 

Först den om familjepolitiken. I debatten har landskapsstyrelsen kritiseras framför allt av obunden samling att  familjepolitiken fått så litet utrymme i budgeten.

 

Obunden samling har lagt över 50 motioner. Inte en enda motion berör familjepolitiken. Jag tolkar det som man är nöjd med den familjepolitik som förs. Det är ju så att det är lätt att kritisera men svårt att komma med konstruktiva förslag. Egentligen endast en av obundnas motioner berör familjepolitiken en motion som begär att vi skall säkerställa rätten till pension när man är moderskaps- och föräldraledig.

 

Regelverket kring moderskaps- och föräldraledigheten hör till rikets behörighet, så vi kan givetvis påverka den via Finland och riksdagen men vi kan inte lagstifta  om frågan. Eftersom jag inte hört något anförande kring den här motionen så vet inte vad som är egentligen är oklart och som behöver klargöras eller säkerställas.

 

Alla som är moderskaps- och föräldralediga har rätt till pension för den tiden. Som alltid när det gäller pensionsfrågor så finns det krångliga regler. För kommunalt- och landskapsanställda är moderskaps och föräldraledighet alltid pensionsberättigade.

 

APL, dvs. regelverket som de privatanställda följer, ger också rätt till pension för moderskaps- och föräldraledighet. Det enda kravet för en privatanställda är att den måste komma tillbaka i anställning för att tiden skall räknas. I praktiken brukar man lösa det genm att man tar ut semester innan man går på fortsatt eventuell vårdledighet. Begränsningen är max ett år men moderskaps- och föräldraledigheten varar i regel kortare än ett år.

 

Om jag förstått lagstiftningen rätt så är det så att om du har varit moderskaps- och föräldraledig och går tillbaka i arbete eller semester så kan du få ett år till utan lön som räknas pensionsgrundande tid.

 

Bland motionerna finns också en motion om att landskapet skall ge mindre pengar till kommunerna för anläggningskostnader för grundskolor och allmänna bibliotek.

 

Det finns säkert skäl att se över om man kan bygga billigare och få bort onödig fördyrande arkitektur. Jag vänder mig däremot mot att man skall införa detta redan i det här budgetförslaget.

 

Hur går det då med Rangsby skola och Godby skola som redan är färdigt ritade.

 

Vi skall ta fram normer som säger vad vi ger landskapsbidrag för. Det var aktuellt redan under den förre finansministerns tid. Tanken är således god och den är förankrad.  Men det skall gälla nya projekt. Inte kan vi kräva att Saltvik och Finström idag skall göra om sina färdiga ritningar för skolorna. Den här motionen skulle fördröja dessa angelägna skolbyggen. Inte är det väl det obundna är ute efter?

 

Det föreslås också att vi skall ta emot färre flyktingar till Åland, men det finns många talare kvar på listan så kanske dessa frågor får försvaras då.

 

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Fru talman!

Det är klart att ltl Lundberg som centerkvinna måste stiga upp här i talarstolen och ta det föreliggande budgetförslaget i försvar. Jag har uppfattat att familjepolitik har varit en viktig fråga för centerkvinnorna. Tyvärr kan vi bara konstatera att de intentioner som tidigare centerkvinnor har haft har frångåtts. Det vi nämligen har sett i förslaget från landskapsstyrelsen är att det finns inte mycket sagt om familjepolitik. Det sade jag också här i mitt anförande. Vi har också lagt två olika motioner: den ena rör barnomsorgslagen, som är en viktig familjepolitisk fråga och där det ingår att få den föräldraledighet som man har rätt till för tre år pensionsberättigad. Vi har också en motion om att man skulle instifta en antidrogfond. Det här är också en väldigt viktig familjepolitisk fråga. Det är många familjer i dag som lever i kris och kaos därför att deras ungdomar eller närstående personer är beroende av droger och lever i ett rent h--vete. Det här är väldigt viktiga frågor som jag tycker att ltl Lundberg skulle ha läst mera på innan hon börjar kritisera Obunden Samling för prata mest strunt, vad jag tyckte.

 

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

I den motion jag hänvisar till säger man att barnomsorgslagstiftningen skall tas fram och att man skall ha rätt till pension för moderskaps- och föräldraledighet. Det står ingenting om vårdledighet i motionen. Jag har redan redogjort för reglerna som gäller för moderskaps- och föräldraledighet. Jag har också redogjort för att barnomsorgslagen är på gång och vi lägger ner stort arbete på den och vi tycker att den är väldigt viktig, men den är inte färdig ännu. Vad gäller vårdledighet borde ltl Lindholm veta, likaväl som de flesta av oss andra, att det finns – det har stått mycket om det i tidningarna – ett förslag med ett paket hur man kunde lösa så att hemarbete som stöds med hemvårdsstöd skulle pensionsberättigas. Detta är också en fråga för riksdagen. Jag har förstått att det förslag som läggs där är sådant att man räknar tiden som man är ledig som pensionsgrundande och att man får sig tilldelad en schabloninkomst och på det sättet kommer man runt problemet som vi hela tiden har diskuterat, att man inte kan räkna pension på ett bidrag. Det är så, ltl Lindholm, att du har begärt att vi skall säkerställa möjligheten till pension för moderskaps- och föräldraledighet.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om jag uppfattar den här saken rätt, men jag hoppas och jag vill tro att vi tycker samma sak och då kan jag inte förstå problemet. Då är det bara så att jag råkar inte vara i den situationen och den ställningen som ltl Lundberg. Ltl Lundberg hör till majoriteten och ingår dessutom i gruppen som skall ta fram det nya förslaget till reviderad barnomsorgslag. Finns ambitionen och intentionen att man skall få det här med in i det paketet, så varför sätter man inte igång! Varför håller man på och drar på det här i nästan tre år innan vi får reda på några resultat. Det är beklämmande!

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

Eftersom ltl Lindholm anger tonen fortsätter jag lite på samma vis och vill tala om att då det tydligen finns och fanns en ganska dålig sakkunskap om de här frågorna tidigare, så finns det väldigt mycket som vi behöver reda upp och ta reda på i samband med barnomsorgslagen. Det är en väldigt stor skillnad på föräldraledighet och vårdledighet t.ex.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Lindeman, replik:

Fru talman!

Det diskuteras pensionsfrågor just nu och jag begärde ordet eftersom jag i mitt anförande lyfte fram den frågan igår. Jag vill skilja på den delen när det gäller pension för den lagstadgade moderskapsledigheten osv. samt de år som man eventuellt tar som man har rätt, precis som har nämnts här, tills barnet är tre år. Det är de åren som jag har tyckt att har varit besvärliga och som många har sagt att man har lurat, särskilt mammorna - det är ändå dem det oftast handlar om – för sedan när pensionstiden kommer har de åren gått förlorade. Min avsikt var att man skulle försöka lösa detta i samband med barnomsorgslagen så att man skulle hitta en åländsk modell för det i väntan på att det skulle hända något större i riket. Nu vet vi att det är på gång i riket och det skrivs mycket åtminstone; vi har ännu inte sett det slutliga resultatet. Jag hoppas verkligen att det blir verklighet av det; i annat fall tycker jag nog att vi borde hitta en egen åländsk modell, för finns det vilja så finns det möjlighet till lösningar.

 

Ltl Lundberg, replik:

Fru talman!

Frågan om vårdledigheten är en annan sak. Eftersom vi har lagstiftningsbehörighet och möjlighet att styra över hemvårdsstödet har vi en helt annan möjlighet att fundera och bolla med olika möjligheter hur man skulle kunna räkna pensionen för detta. Men, som sagt, motionen berör inte det utan den berör den lagstadgade regeln. Den frågan har vi jobbat med och vi har också hört olika försäkringsbolag, vi har skissat på egna modeller; frågan är om det är så fiffigt nu att för en väldigt kort tid lägga ner så väldigt mycket energi och pengar på att försöka hitta ett system som tyvärr ger den enskilda föräldern väldigt lite. Det ger egentligen principen att man får rätt till det, medan det i pengar blir väldigt lite. Är det värt att försöka få fram ett eget system som kräver väldigt mycket utredningar och funderingar för att bli korrekt. Men vi får följa med nu och se hur snabbt detta forceras på rikssidan, så förhoppningsvis skall det finnas många krafter som vill ha det igenom där också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Eftersom tiden är begränsad skall jag koncentrera mitt anförande till Godbyprojektet och jag ber sekreteraren sätta upp lite siffror. Jag återkommer till andra frågor senare i debatten. När det gäller debatten om Godbyprojektet tycker jag att den har blivit mera nyanserad under debattens gång även om det fortfarande finns några fundamentalister kvar.

 

Frisinnad Samverkan och de obundna har pratat för en mindre simhall när ekonomin tillåter, ett förslag som här i salen delvis har fått stöd från centern och liberalerna. Jag tycker att ledamöterna Christer Jansson, Britt Lundberg och Lotta Wickström-Johansson har haft en nykter och nyanserad syn i den här frågan. Då jag ytterligare vet att min gode vän Ulf Andersson också tänker i dessa banor är min förhoppning att vi över partigränserna kan finna en samsyn i denna fråga.

 

Fru talman!

I salen har sagts att man måste lita på experterna när det gäller olika kalkyler. Jag vill inte utge mig för att vara någon expert, men åtminstone har jag jobbat 20 år i den här branschen, också med idrottsturism. Jag skall här på väggen visa några siffror om besök och drift. Jag koncentrerar mig på några få saker då tiden är begränsad, även om jag kunde prata mycket länge i dessa frågor.

 

Besökssiffror simhall

 

Idrottsgården

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

år

vuxna

barn

övriga

totalt

 

 

 

1998

14 569

17 851

17 584

50 004

 

 

 

1999

14 570

15 956

17 836

48 362

 

 

 

2000

15 858

16 552

17 500

49 910

 

 

 

 

 

 

 

 

 

OBS ! Idrottsgården har haft hela Åland som

 

upptagningsområde.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När vi ser den första bilden här ser vi de tre senaste årens totala besökssiffror från Idrottsgården. De har varit liknande, det har varierat på några tusen hela åttiotalet och hela nittiotalet. Att märka är att Idrottsgården har haft hela Åland som upptagningsområde. Man har inte haft någon konkurrens. Alla Ålands grundskolor, landskapets skolor, alla daghem, alla föreningar har haft Idrottsgården som sin simanläggning. Vid Idrottsgården finns också de stödfunktioner som man pratade om i Godby. Vid Idrottsgården finns bollhall, styrkehall, bowlinghall och annat. Vidare finns inom ett stenkast Idrottsparken med alla sina stödande funktioner.

.

 

 

 

 

Godby

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kalkyl

26 000

28 000

16 000

70 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Godbys kalkylerade besök härstammar från 1998

då badhuset i Mariehamn inte var aktuellt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I utredningen 1998 talas om 60-80 000 besök

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Värt att notera är, när man tittar på Godbys kalkyler, att 70.000 inte låter helt orimligt. Utredningarna säger att kalkylerna härstammar från 1998, då badhuset i Mariehamn inte var aktuellt.

 

 

Badhuset

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kalkyl

 

 

 

132 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Antal.besök

 

 

 

  Badlandet, våning 1

 

 

 

 

 

      Kontinuerliga badare

 

50 000

 

 

 

      Tillfälliga besök

 

30 000

 

 

 

      Undervisning

 

25 000

 

 

 

      Terapibassänggrupper

4 000

 

 

 

      ÅID, IFK-Sim

 

 

9 000

 

 

 

      Tävlingar

 

 

2 000

 

 

 

      Träningsläger

 

2 000

 

 

 

  Våning 2

 

 

 

 

 

 

      Relaxbadet (ca 120 m2)

5 000

 

 

 

      Kroppsvård (ca 200 m2)

5 000

 

 

 

 

 

 

 

132 000

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skulle man ta bort Idrottsgårdens bad skulle detta vara en mycket rimlig kalkyl. Men nu har man i Mariehamn satt igång byggande av badhuset, där man kalkylerar med 132.000 besökare. Man har en kapacitet som är det dubbla och då måste man som ansvarsfull politiker fråga sig: Är det rimligt att bygga ett badhus till i Godby?

 

Jag skall gå vidare med en driftskalkyl som finns i Godbyprojektet. Jag har valt ut den som man exakt kan jämföra med; det gäller ishallen. Här har jag mycket god erfarenhet, vill jag påstå.

 

Driftskostnader ishall

 

 

Islandia

Godby

 

(boksl. 2001)

kalkyl

Intäkter

520261

679 500

Kostnader

 

 

Personal

217 392

200 000

Övriga kostnader

608208

450 000

 

-825600

-650 000

Driftskostnader

-305 339

29 500

 

 

 

Avskrivning/ränta

-343623

?

Kommunbidrag

-648962

?

 

Islandias intäkter kommer från en ishall som i dag är nästan fullbelagd med en prisnivå som är i paritet med vad det kostar för gästande lag från Sverige. Prisnivån är också i enlighet med vad de åländska föreningarna orkar med. Man har också alla åländska skolor som besökare. Landskapsskolorna runt omkring hyr in sig. Med den beläggningen – under de attraktiva tider som jag har utgått från – 96 procent, får man in den intäkten. I Godby kalkylerar man helt kallt med 679.000, alltså rejält mycket mera. När man tittar på kostnaderna ingår dessa i Idrottsparkens pool och man har lagt ungefär samma kostnad på ishallen, så där ligger man helt rätt i Godby. Övriga kostnader är för lågt kalkylerade. Det är värme, el och liknande. Driftskostnaderna i Islandia före räntor och avskrivningar är minus 350.000 mark. I Godby har man, utan aktivt föreningsliv, utan en uppbyggd idrottsturism eller någonting, helt kallt satt in ett plus; man har lämnat bort räntor och avskrivningar. För Mariehamns del utgör de 343.000 mark och kommunbidraget är 648.000 mark. Här måste man få räntor och avskrivningar för den 20 procent som man skall stå för själv. Redan då är man på minus.

 

Här har jag valt ut några väsentliga punkter.

 

Noterbart i övrigt

 

Redan i Oeco:s utredningen 1998 talas om att ishallen kommer att kosta

minst 10 milj mk för att i Godbys kalkyl vara 8 milj mk (kalkylerat idag 13-15 milj mk)

 

Islandia kostade redan 1994-95 över 9 milj mk inklusive alla investeringar

 

Investering, konstgräsplan

 

milj/mk

Enligt utredning av fritidsbyrån augusti 2001

5,16

Enligt kalkyl Godby

 

 

 

2

 

IP M:hamn

 

 

 

Godbyprojektet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Baltichallen

 

 

 

Godbyhallen

 

Ishallen

 

 

 

Ishallen

 

 

Idrottsplan

 

 

 

simhall

 

 

 - Friidrottsanläggning

 

 

 

Skidtunneln

 

 - 5 st gräsplaner

 

 

 

Konstgräsplan

 

 - 2 st gruspalner

 

 

 

Resultat

 

15 450

 - 8 tennisbanor

 

 

 

 

 

 

 - delvis Bollhalla

 

 

 

 

 

 

 - Motionsbanor/skidspår

 

 

 

 

 

Resultat

 

-2 216 076

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Personal 9 st

 

 

 

Personal 11 st

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Simhall idrottsgården

 

 

Gräsplaner

 

 

Badhus

 

-1 122 660

 

övrigt

 

 

 

Redan i Oeco:s utredning – Olof Erlands eget bolag – som gjordes 1998 talas om att ishallen kommer att kosta minst 10 miljoner gamla mark. I Godbys kalkyl finns att den skulle kosta 8 miljoner. Relevant i dag – jag kollade upp det senaste vecka – är prisnivån 13-15 miljoner gamla mark. Islandia kostade under den sämsta byggkonjunkturen som fanns, när man slog ihop de investeringar som fanns med de nyinvesteringar som gjordes, lite över 9 miljoner. Det visar också på att förhållandena här är riktiga.

 

Beträffande konstgräsplanen finns i Godbykalkylen en investering på 2 miljoner mark. Fritidsbyrån i Mariehamn gjorde 2001 en mycket ingående utredning/kostnadskalkyl; man anlitade i stort sett alla experter som fanns på svenska och finska sidan och kom till det priset, i förhållande till den kalkyl som finns i Godbyprojektet. Jag har valt att visa det här utgående från att Idrottsparkens personal är nio stycken. I Godby säger man att man skall ha totalt elva; man säger att man får samordningseffekter, vilket är riktigt. Samma personal kan alternera mellan olika anläggningar; ibland är det en topp på ett ställe. Baltichallen är jämförbar med Godbys hall. Ishallen är  jämförbar med ishallen i Godby. Den arbetsmängd som finns är jämförbar i stort sett med den här. Då visar jag vad kommunbidraget är utan räntor och avskrivningar: över 2miljoner minus. Skulle jag lyfta ut simhallsdelen från Idrottsgården och lägga in det i det här paketet skulle det öka med 3-4 personer här, men kostnaden skulle också stiga rejält här. Här visar man alltså ett plus och då skall man komma ihåg att räntor och avskrivningar inte finns någonstans här på denna 20 procent på 60 miljoners investeringen, som antagligen är närmare 100 miljoner. Jag har alltid hävdat, och jag är säker på att jag har rätt, att de siffror som visas från Godbys sida inte är relevanta.

 

Till sist vill jag ta upp en sak som jag inte har belyst i siffror men som jag skall belysa i ord. Det gäller skidtunneln, i vilken man planerar 30.000 besök. Man har pratat om att många Vasaloppsåkare skall komma hit. I praktiken innebär 30.000 besök att man i 300 dagar måste ha 100 besök om dagen, måndag-söndag under en tiomånadersperiod. Vet man ytterligare att 99 procent av dem som skidåker är vanliga medborgare med jobb att sköta – de kan bara komma hit under semestern och på helger – betyder det att skall man lägga belastningen på helgen under samma tiomånadersperiod har man 600-700 åkare per helg i denna en kilometers slinga. (Från salen: det blir trång det), det är orealistiskt, 100 redan per dag är för mycket. Om man ytterligare tänker att det finns snö utomhus under tre-fyra månader, väljer nog åtminstone de människor jag känner att åka ute i naturen, i solen osv. Mitt förstånd säger att alla borde se orimligheten i skidtunnelkalkylerna.

 

Jag håller med ltl Erlandsson att det finns billiga lösningar än dem som tidigare presenterades. Det har kommit nya tekniska lösningar, men driftskostnaden är i stort sett densamma, vilket kräver intäkter i en helt annan storleksordning än vad det finns förutsättningar för.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Herr talman!

Jag är glad över att ltl Strand engagerar sig i Godbyprojektet och har besvärat sig med att jämföra de utredningar som låg till grund för Godbyprojektets infrastrukturella verkningar. När han sedan går vidare och drar slutsatser kan jag inte hålla med honom till alla delar; när man jämför med Idrottsgårdens simhall måste vi komma ihåg att den har varit så konstruerad, både till storlek och djup att den har varit ganska svårtillgänglig, särskilt för skolelever har det varit omöjligt att komma dit. För daghemsbarn har den överhuvudtaget inte varit anpassad. Jag är säker på att när badhuset kommer till Mariehamn kommer intresset för simning att breddas i staden. Det kommer säkert att i någon mån också inverka på beläggningen i simhallen i Godby, men som jag sade har simhallen i Godby ett stort utom-åländskt intresse. När jag nämnde att det strömmar in bokningar fick jag ett hånskratt till svar, men faktum är att man ringer varje vecka från olika håll och begär tid för träningsläger. Finlands Simförbund har faktiskt sagt att man kan lägga 2.000 gästnätter för sin elitträning, och elitträning i en lugn miljö är vad man behöver, inte i en stressad badhusmiljö där det är folk och allmänhet som springer fram och tillbaka osv. Vi ser alltså med förhoppning fram emot att kunna nyttja simhallen där som en satsning för idrottsturismen.

 

När det gäller jämförelserna med ishallarna är det fråga om investeringen. Där är det fråga om på vilken nivå man lägger investeringen. Där finns det en gaffel på en mycket låg nivå och en mycket hög nivå, och ltl Strand har lagt sin gaffel på en hög nivå – vi har lagt den på 8 miljoner.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Om jag börjar med det sista finns det vissa grundläggande investeringar som man måste ha i en ishall: maskineri för 2 miljoner, en ismaskin som man kör för närmare 1 miljon, man måste ha en frostfri grund och liknande, så min beräkning är inte orealistisk. När det gäller Mariehamns simhall håller jag med om att skulle den ha varit mera attraktiv skulle det säkert ha funnits mera besökare. Jag sade också i mitt anförande att fanns inte badhuset i Mariehamn, fanns inte Idrottsgården, så är 70.000 en realistisk besökssiffra. Men i och med att badhuset kommer med en kapacitet för 250.000 besökare per år finns det inget behov av simhallen i Godby annat än ur ett regionalt syfte, och från vår grupp har vi sagt att vi är beredda att diskutera en mindre som är försvarbar både investeringsmässigt och ur driftssynpunkt. Till den delen är vi beredda att diskutera. Jag tycker att vi har fått ett bra stöd, både från center och liberalt håll här i dag och jag tror att vi kan komma till en samsyn i den här frågan.

 

När det gäller bokningarna för skidtunneln ger 2.000 gästnätter ändå inte de här mängderna. Jag köper inte riktigt det där att man har några ströbokningar nu och då. Det handlar inte om en och två bokningar i veckan utan det är många, många mer för att det skall kunna bli ekonomi i det.

 

Ltl Erlandsson, replik:

Herr talman!

Det är så att Finströms kommun har startat sin projektering utgående från lagtingets beslut och de besked vi har fått från landskapsstyrelsen. Att i det här skedet hoppa av det betyder att man har grundlurat kommunen att göra planeringen. Det kan inte lagtinget med öppna ögon gå in för.

 

När det gäller de andra satsningarna är det fråga om en uppvärmd grusplan som planeras i Godby och den är till stora delar förberedd (Från salen, ltl Strand: det står här). Jo, det är möjligt att det står någonting där, men det är en uppvärmd grusplan som är aktuell och den är satt i ett senare skede.

 

När det gäller skidtunneln är det faktiskt så att Vasaloppsveckan har 40.000 starter. Vi har fått brev från deras generalsekreterare Hammar där han uppmuntrar oss att bygga skidtunneln och han ser det som en satsning för skidningen i allmänhet. Deras organisation är så uppbyggd att varje åkare får en egen tidning under ett år och där får man tips om träningsmöjligheter osv. Får vi varannan av Vasaloppsåkarna att komma en gång till Åland så har vi redan 20.000 besökare! De stannar säkert flera dagar och då kan vi komma upp i 40.000 besökare, om vi tar den beräkningen. Men vi har också ett intresse från finländskt håll och där har vi faktiskt fått en  bokning för ett träningsläger hösten 2004, men det kan vi väl knappast ta så allvarligt. Men det visar en tendens att det finns ett stort intresse och det är sedan bara fråga om hur vi lyckas förverkliga detta. Vi vet att landskapets ekonomi är ansträngd och det går säkert att diskutera tidsföljden här, men att nu lägga tummen ner för simhallen vore förödande.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Erlandsson fortsätter att spela på känslor och säger att om lagtinget inte skulle gå vidare med detta beslut har man grundlurat Finströms kommun. Då vill jag påstå att vi borde våga ta det, för jag vill hävda att Finströms kommun i så fall med sina driftskalkyler och investeringskalkyler har lurat landskapsstyrelsen och lagtinget och eftersom man har gjort det borde vi också våga revidera vår ståndpunkt. Jag vill också hävda att man har lurat aktieägarna i driftsbolaget, och det står jag för – jag kan ta en debatt och diskutera med vem som helst när som helst.

 

När det gäller påståendet att vi skulle få hit varannan Vasaloppsåkare är det ungefär som att diskutera att bara för att vi har en jättemodern friidrottsanläggning skulle vi få varannan friidrottare i Finland och Sverige att komma till Åland, men så lätt är det inte!

(Från salen, ltl Erlandsson: då blir det inte många!)

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Om ltl Strand skulle ha rätt i sina siffror och sin kalkyl blir det en svår nöt för Finströms kommun när anbuden på byggen kommer. Då är det upp till dem att se om de har möjlighet att betala den hundraprocentiga ökning som blir på den summa som är över dem som man har uppgett i sin kalkyl. Det som går över det som lagtinget har lovat får de betala 100 procent av. Blir det så här mycket dyrare som ltl Strand säger, så får de ta ställning till det. Det blir mycket, mycket mer för varje miljon som går över det kalkylerade är det en miljon för Finströms kommun och det undrar jag verkligen om de gör i så fall, men det blir kommunen som får ta ställning till det. När det gäller driftskalkylen hävdar jag fortfarande att om någon har lurat Finströms kommun är det inte lagtingets sak att avgöra det.

 

 

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag har inte sagt något om investeringskalkylen för simhallen. Det kan gå att banta ner den. Jag ville påvisa, att vi skall inte med berått mod ge bidrag till någonting som kommer att belasta medborgarna och även kommunerna på norra Åland i framtiden. Mariehamn visade att man har ett kommunbidrag på 1,1 miljoner gamla mark; där är man ärlig och visar, men det gör man inte i Finströms kalkylen. Först skall vi ge pengar i 80 procents bidrag till en badanläggning för att sedan konstatera att det inte håller. Jag är inte beredd att driva en sådan politik, men om vi är ärliga och säger att vi ger ett regionalt bidrag till en mindre simhall, om det sedan är 80 procent, är jag beredd att köra detta race, men då vet också kommunerna vad som gäller, men de här kalkylerna har varken händer eller fötter. Som seriösa politiker borde alla sätta sig in i den här frågan.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Seriösa försöker vi alla vara så gott vi kan. Sedan är det så att vissa har kunskaper som är större än andras på vissa områden. På det här området har väl alla gjort så gott de kan. Det här går ut till Finströmspolitikerna som har gjort beställningsarbetet. Är det så att de tror på ltl Strand och driftsbolaget samt allt vad han har sagt i dag om hur de blir grundlurade, då lär de nog snart dra öronen åt sig och då lär det nog inte heller bli något bygge av, men så länge de tror på de andra utredningarna och inte på ltl Strand, så tror jag att de kommer att försöka fullfölja projektet. Finströms kommun har all anledning att gå igenom projektplanerna, investerings- och driftskostnaderna. Det har de förmodligen gjort och självklart måste det uppgraderas vartefter tiden går, för det ändrar väl lite grann under tiden.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Sune Mattsson pratar mycket om tro. Själv kan jag inte allt här i lagtinget och jag vet inte allt om alla frågor, men då brukar jag försöka ta reda på fakta eller låta bli att yttra mig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

När det gäller det föregående ärendet kan man säga att kapitalkostnaderna kommer att drabba Finströms kommun och ingen annan när det gäller den del de skall finansiera och blir det dyrare än det som landskapsstyrelsen har lovat ge bidrag på drabbar kapitalkostnaderna Finströms kommun väldigt hårt när investeringskostnaden stiger. Skall man genomföra alla projekt vet man att det blir väldiga kapitalkostnader på Finströms kommun. Det driftskostnadsunderskott, som troligen uppkommer, säger man att drabbar driftsbolagen, men vem är det om inte kalkylerna stämmer? Jo, det är ägarna som får skjuta till kapital och det är i huvudsak de norråländska kommunerna, så varje kommun som är med i driftsbolaget får vara med och lägga till pengar. Det tror jag att de privata satsarna är medvetna om att det blir en sådan press på kommunerna eftersom huset ägs av Finströms kommun. Det är klart att norra Ålands politiker har allvarliga ekonomiska diskussioner att föra. De av ltl Jörgen Strand framtagna siffrorna har tidigare också på ett pedagogiskt sätt presenterats i tidningspressen och man kan inte som van ”kalkylator” när det gäller olika projekt säga annat än att det ligger väldigt mycket bekymmer i de här uppgifterna för de berörda.

 

Vi börjar så småningom närma oss slutet på en väldigt lång budgetdebatt. Jag tycker att det framkommer för lite, man talar om politikerföraktet, och politiker, vad är det? Jo, det är samhällsarbetare. Ingen ser 95 procent av det arbete som utförs i politiken. Det är ett stort arbete som utförs och det är ett arbete som är mycket ideellt, för det utförs för andra människors väl och ve, med dålig betalning, dåligt med beröm osv., så det är ett fantastiskt arbete som utförs. Det som skapar politikerföraktet är antagligen det vi också nu har varit med om i den här debatten, att vi pratar, vi pratar och vi säger vad vi har för synpunkter och det är mycket förnuft som framförs, och det är mycket förnuft som skrivs, men det finns väl ingen del i samhället som är så utformat när det gäller volymen av att prata förbi varandra, att inte lyssna ordentligt på varandras argument, utan att så här är det nu bestämt – i det här fallet: så här har nu centern och liberalerna bestämt, sedan får nu oppositionen säga vad man vill! Jag har också suttit i regeringsställning och har säkert från andra sidan upplevt samma sak. Det här tror jag att är huvudorsaken till det politikerförakt som finns och som antagligen uppammas av olika orsaker. Men det borde inte finnas eftersom det är ett stort ideellt arbete som utförs för det här samhället. När vi nu har jobbat intensivt en månad med budgeten – vi började faktiskt långt tidigare i Frisinnad Samverkan – och jobbade också för att få stopp på de åtgärder som landskapsstyrelsen var på väg att göra gentemot kommunerna och medborgarna med skattehöjningar och pålagor på kommunerna, så känns det naturligtvis jobbigt att notera att det man säger inte har så stor betydelse utan det är huvudsakligen fel. Särskilt jobbigt blir det när det man säger förvrängs. Det finns några som är specialister i lagtinget och landskapsstyrelsen på att förvränga vad andra säger, det blir någonting annat. Ingen nämnd och ingen glömd! Jag tror till den delen att vi säkert alla är ”olika dåliga” på det! Då är det fråga om att se sig i spegeln och vara självkritisk och bli bättre som politiker till den delen, men jag tror att vi har ett dilemma gentemot ålänningarna att det blir allt fler och fler som påtalar, att jag orkar inte höra på det där och nu går vi in i ett valår och allt färre och färre säger att jag är beredd att satsa på politiken och ställa upp och jobba gemensamt för samhället. Vi borde kanske samverka lite bättre på lilla Åland.

 

Jag skall i mitt avslutningsinlägg i den här debatten nämna några frågor som vi har tagit upp i vår skuggbudget.

 

För det första föreslår vi en budget i balans. Man kan naturligtvis kritisera den balansen, men när vi har haft bara en vecka på oss, efter att vi såg budgeten för första gången, så har det inte givits tillräckligt tid att djuplodande gå igenom alla detaljer därför att vi är få som måste jobba med flera större frågor och då hinner vi inte gå igenom precis allting. Men det är ett sätt att få budgeten i balans som vi presenterar; det kan säkert finnas många andra sätt och vi kunde själva hjälpa till med att skapa andra sätt också. Varför skall man då ha en budget i balans just nu? Jo, det är därför att vi är i ett gott konjunkturläge. Vi behöver våra reserver när det blir sämre tider. För några år sedan hade vi ett ackumulerat överskott i landskapets balansräkning som uppgick till ungefär 250 miljoner mark. Resultatet för 2001 och det beräknade resultatet för 2002 är över 100 miljoner mark back, enligt de uppgifter vi också har hört här i dag. Det betyder att man i en god konjunktur har börjat ta av de reserver som fanns ganska ordentligt, en tredjedel har åkt redan när det här året är slut. Kommer det en lågkonjunktur hade man behövt de pengarna. Därför, kära vänner, behöver vi jobba med budgeter i balans! Om det ackumulerade underskottet på tre år blir 56 miljoner euro, som finansministern sade att det högst skulle bli är det naturligtvis långt mera som man har gjort av med än de fonderingar som fanns. Till den här delen lever vi en verklighet och kan inte bortse från sanningen till den delen.

 

Det är i den här belysningen som också Frisinnad Samverkan har föreslagit att man skall sälja ut fastigheter för 2 miljoner euro. Vi har inte specificerat det på något sätt, men vi har suttit med i landskapsstyrelsen och gjort upp listor på sådant som kan säljas och det arbetet gick i stå helt och hållet för något år sedan, så vi vet att det finns möjligheter att sälja, delvis är det goda konjunkturer nu att göra det. När det gäller Arkipelag har vi lagt det förslaget bara för att finansiera kk-huset, få fart på kk-huset och få kk-husets byggnadsstart 2004. Det är viktigt. För att få ett bra pris på Arkipelag måste det i samma paket finnas klart besked, ett löfte, en bindning till att kk-huset och att det kan drivas i samarbete med den som driver Arkipelag. Att det ”kan”, det behöver sedan inte göra det, utan man bjuder naturligtvis ut kk-huset på allmänna marknaden  och är det någon som går in och bjuder bättre för driften av kk-huset är det bara bra, men troligen har andra svårt att göra det som inte sitter med hotellrum alldeles vägg i vägg.

 

Vi har också i vår balansbudget prioriterat kommunernas skattebortfall, landsbygdskommunernas enorma skattebortfall på grund av kapitalskattesystemet i landet, som jag ifjol visade hur det drabbade två kommuner, Finström och Föglö, på ett fullständigt osannolikt sätt, att de tio största inkomsttagarna nästan inte betalade någon kommunalskatt alls, mycket obetydligt. Av sina inkomster betalade de 1,5 procent i kommunalskatt, medan vi andra – som inte har kapitalinkomster - får lov att punga ut med ungefär 17 procent. Det där är utan vidare en av landskapets största politiska frågor att korrigera.

 

Det andra vi föreslår att i den där miljonen euro skall kompenseras kommunerna är samfundsskattebortfallet. Jag vill här nämna att Mariehamns stad, centralorten, förlorar årligen numera, efter två års reformer 30 miljoner mark i sin budget i inkomster. 30 miljoner mark- 5miljoner euro! Det är otroligt mycket pengar för Mariehamn. Av det får landskapsstyrelsen tillbaka via 0,45 drygt 20 miljoner mark - uppemot 4 miljoner euro – av det får vi ingenting tillbaka. Det är inte rättvist! Eftersom inte landskapet har samma kostnadsstruktur som staten och samma upplägg på sin finansiering så finns det utrymme för att betala tillbaka en hel del av det. I något skede har jag kallat det stöld på öppen gata. Det är ett hårt uttryck men det ligger en viss sanning i det.

 

Lantrådet sade i sin budgetpresentation att man inte längre kan acceptera situationen när det gäller samfundsskatten. Man kan ”inte längre acceptera den”. Han, vicelantrådet och några till är visst på aftonskoleresa till Helsingfors i dag och där torde det här vara en av de stora frågorna. Det skall bli ytterst intressant att i morgon höra hur det har gått!

 

För att lösa det här föreslår vi från Frisinnad Samverkan att landskapsstyrelsen ordnar en maximalt bred uppvaktning hos regeringen i Helsingfors med begäran – enhällig begäran kan det uppenbarligen bli – att utan dröjsmål överföra behörigheten av samfundsskatten, kapitalskatten och – märk väl – fastighetsskatten också till självstyrelsen. Nu är kommunerna också på väg att förlora fastighetsskatten, som för vissa kommuner i alla fall är väsentlig och för landsbygds- och skärgårdskommunerna det enda medlet för att få in lite inkomster från turisterna, de som har stugor; det blir den enda skatt borta-ålänningarna betalar fast de utnyttjar en hel del av servicen och andra som har stugor. Finska staten är på väg att konfiskera det från de åländska kommunerna. Självstyrelsen tappar terräng i en tidigare icke skådad takt de senaste fyra åren och accelererat nu om Arvela-gruppens förslag går igenom. (ANDRA VICE TALMANNEN: Jag påminner om den rekommenderade tiden!)

 

Herr talman!

Jag skall bara kort säga någonting om sjöfarten. Jag brukar prata ganska långt om sjöfarten, nu blir det kort. Det framgår också av vår skuggbudget, motion nr 1, under rubriken Sjöfartspolitiken att vi delar landskapsstyrelsens uppfattningar långt när det gäller nödvändigheten att vidta vissa typer av åtgärder. Att landskapsstyrelsen har lämnat det åländska spåret såsom ett alternativspår för att rädda den sjöfarten är vi ständigt kritiska till och vi accepterar inte det, vi tycker att det är ett historiskt misstag av den sittande landskapsstyrelsen. Men, à la bonne heure, vi får se vad landskapsstyrelsen kan göra utgående från sitt eget valda spår, att helt och hållet låta Finlands regering och riksdag hantera sjöfarten utan att vi desto mera engagerar oss i det, förutom att vi ”pressar på”, som landskapsstyrelsen säger. Lantrådet sade i sitt budgetanförande att 2003 måste resultera i beslut för sjöfartspolitiken så att finsk och åländsk sjöfart får samma konkurrensvillkor som andra EU-länders rederiverksamhet. Näringen själv börjar, som vi läste i gårdagens Ålandstidningar, verkligen inse att kanske det är på väg att ta slut med finska flaggor i aktern på åländska båtar och därmed också åländska flaggor, om man inte i år fattar de nödvändiga besluten.

 

Vi föreslår i vår skuggbudget överst på sidan 6 att landskapsstyrelsen skall påskynda de av landskapsstyrelsen själv föreslagna åtgärderna, både på det nationella planet och för att Ålands med- och självbestämmande inom den näring som betyder mest för landskapet skall genomföras och att landskapsstyrelsen snarast presenterar lagtinget ett strukturerat föslag för hur konkreta resultat kan uppnås, både när det gäller det åländska spåret och när det gäller det finska spåret. Det här är nu det minsta man kan begära i lagtinget av landskapsstyrelsen när det gäller vår överlägset viktigaste näring och motorn för vår välfärd, som vi särskilt har sett växa efter 1959. Jag hoppas att finansutskottet skall ta förslagen på största allvar.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag delar i mångt och mycket ltl Roger Janssons åsikter i hans anförande. Vi eftersträvar alla en budget i balans. Det tror jag vi kan vara överens om och det är helt klart att det är ett mål, men hur vi skall komma dit har vi lite olika tillvägagångssätt att beskriva det på. Jag tror att det som i alla fall kan vara ett utfall av debatten är att den kan vara vägledande för landskapsstyrelsen i sitt fortsatta arbete att komma i balans med budgeten.

 

Man har sagt att man avser att det inte skall vara någon upplåning under 2003, inget utnyttjande av reserver m.a.o., för då måste det ändå ske en tilläggsbudgetering som i princip kan handla om en upplåning och man eftersträvar framför allt ett nollresultat för 2002 så att vi inte har någonting i fatet s.a.s. från det här året.

 

Det är sedan lite oroande med fastighetsskatten som har initierats någonstans, den är inte ”sjösatt”  ännu, för det är egentligen två saker som är intressanta där eller som man bör tänka på. Det är det att tar man den skatten till riket, såsom man gör med kapitalskatt och samfundsskatt, är det en sak, men här har vi också ett instrument i kommunerna att beskatta olika grupper lite olika. Här har vi de facto ett beskattningsinstrument som används olika i dag redan. Tänker man också ta bort den möjligheten för kommunerna att fastställa olika grader av beskattning i de här grupperna är det minst lika allvarligt som att pengarna försvinner helt och hållet.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Pengarna försvinner inte helt och hållet utan vi får tillbaka en del, den kan t.o.m. vara större något år, men knappast det, via 0,45. Just det kommunala instrumentet, som ltl J-E Mattsson var inne på, förutom behörigheten och rätten, kan inte mera användas. Det troliga är att staten på Åland också tar upp fastighetsskatt för boende som de flesta kommuner på Åland har undvikit att ta upp, trots att vår lag tillåter det, inte lika mycket som i rikslagen, men i alla fall, tillåter det. Det blir en mycket negativ revolutionerande insats för de åländska kommunerna, för ålänningar överhuvudtaget, tror jag. Man måste binda ihop paketet till dessa tre skatteformer nu när vi tillsammans måste försöka få dem över och jag tror inte att aftonskolan i kväll kommer att ge det resultatet, utan jag tror att vi behöver göra det här tillsammans. Jag ser positivt på ltl J-E Mattssons, medlem av finansutskottet, synpunkter på målsättningen att få budgeten i balans. Vi hann på den här korta tiden nu komma med det här förslaget. Det innehåller säkert vissa brister och politiskt kan man tycka annorlunda osv., men det är i alla fall en klar målsättning. Man kan säga inför ett valår att det är väl jätteovanligt att oppositionen kommer och föreslår ytterligare besparingar och åtgärder för att få en negativ budget i balans, att ta nu den här möjligheten! - annars är det lite konstigt från regeringspartierna om man inte skulle göra i behandlingen i finansutskottet.

 

När man talar om att man inte skall upplåna vill jag säga att det gör man för att man har 40 miljoner euro för några år sedan fonderat, undanlagt på olika sätt. Det är 30 miljoner kvar och så länge man har kvar av de gamla pengarna, så behöver man inte låna, utan man tar från fonderna. Det behöver man inte budgetera. FÖRSTA VICE TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Vi skall nog plocka ut valda delar av de förslag som kommer. Det tror jag säkert att vårt betänkande från finansutskottet kommer att innehålla. Sedan är det nog så att vi vet båda här, ltl Roger Jansson och jag, att det innehåller också en delform av finansiering av ökade utgifter och jag tror inte att vi kommer att ta den delen. När det gäller att inte ha någon upplåning blir det i varje fall bokslutet för 2003 som blir det som gäller hur året blev. Budgeten är enbart vägledande, ett instrument, för att göra året och under året som sker kommer det, såsom det alltid har gjort, att ske tidsförskjutningar i olika projekt, i olika ärenden, olika handläggningar, som gör att man kommer att kunna spara under året. Det har man hittills alltid gjort; vi har haft minusbudgeter på papperet varje år så länge jag har varit med i lagtinget, men i verkligheten har bokslutet visat rejäla överskott.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

När ltl J-E Mattsson talar om dessa differenser mellan budgeterade underskott och bokslut har han rätt för åren bakåt från 2000. Vi såg det första förlustbokslutet 2001 och vi fick just höra av finansutskottets ordförande Folke Sjölund att prognosen för 2002 års bokslut är lika negativ. De summor som ackumuleras i förlusten numera äter av de överskott som tidigare är skapade, så att fortsätter det så här, som det nu har börjat och vi dessutom skulle gå in i en lite sämre konjunktur -  vi har absolut full sysselsättning och vi har mycket siffror som är väldligt positiva och en god samhällsekonomi faktiskt ännu tack vare de tidigare skapade fonderingarna och överskotten –är det så att om ett eller två år till är det slut på pengarna och då skall vi låna, med allt vad det innebär. Kanske vi måste börja låna just när vi går in i en lågkonjunktur. Vi får verkligen hoppas att sjöfartspolitiken kan räddas i den här situationen som är, för annars har vi en samhällskräfta som kommer att fungera mycket snabbare än någon av oss kan begripa oss på. Vi lärde oss lite i början av nittiotalet när Sliterederiet gick i konkurs vilken enorm effekt det hade. Arbetslösheten gick snabbt upp till 8 procent och det tog länge att få ner den för regeringen Erlandsson och kommande regeringar. Jag hoppas att finansutskottet verkligen tar framtidsbilden på fullt allvar och försöker  hitta en bättre balans i budgeten än vad vi har.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Salmén:

Herr talman!

Jag talade igår lite om sjöfarten. I dag har vi nåtts av ett positivt meddelande på ett sätt, att ett av våra rederier har bestämt sig för att låta bygga ett nytt kryssningsfartyg. Man får hoppas att den dagen man skall hissa någonting i aktern på det att det är rätt flagg, för det kan vara ganska så viktigt!

 

Herr talman!

Jag vill börja med att stöda landskapsstyrelsen i det arbete som jag verkligen hoppas att man jobbar med, nämligen förhandlingarna om hur klumpsumman skall förändras eller skatterättöverföring till landskapet Åland. Under den korta tid som är kvar med finansminister Niinistö, som känner till förhållandena på Åland måste man försöka snabbt gå igenom hur det här klumpsummesystemet har fungerat, alltså just det som var den första meningen när man diskuterade detta med finansministern. De år som det har varit i kraft var det som intresserade, inte hur mycket vi eventuellt har vunnit på att få ha skatterätten ombord på taxfree kvar på Åland, utan det som det verkligen avspeglar: budgeten och den överföring som görs från riket och vad vi har tagit över som fortfarande inte är kompenserat. Jag hoppas verkligen att man nu med riktig kraft sätter emot och inte bryr sig så mycket om det är så att man stöter någon utan att man verkligen ser till att man får ett resultat. Nu när också staten eventuellt – jag säger eventuellt – tar över samfundsskatten måste man få fram ett system utarbetat så att det inte förändrar möjligheterna att fortsätta för våra åländska kommuner.

 

Då, herr talman, vill jag säga några ord om våra kommuner. Jag är övertygad om att vi kommer att inom några år måsta få till stånd ett ordentligt samarbete på det administrativa planet mellan de olika kommunerna, för man kommer inte att orka hålla på att avlöna så här mycket tjänstemän som vi har kommit fram till i de små kommunerna. Skattekraften klarar inte av det. Därför måste vi antingen få igång ett samarbete eller annars vi måste ta fram morötter för att stimulera kommunerna till sammanläggning.

 

Språksituationen har också diskuterats här och jag bara vill påminna om – jag tror att någon annan också har sagt det – att under årens lopp har vi hört den lokala skattebyråns chef säga hur mycket de får på svenska dit, hur arbete han har för att överhuvudtaget kunna lära upp sin personal, men det är en statlig myndighet i dag, så vi skall inte tro att förhållandet blir bättre. Här håller jag helt med vtm Christer Jansson som säger att okej, man kan kallas för pessimist, men vi som har haft förmånen – om det nu är någon förmån – att ha varit med i folktinget har hört hur dem som man samarbetar med där har givit upp långt, lång före oss. Därför tycker jag också att det var bra att sades här att det finns stöd för en vitbok. Det är alltid bra att ha stöd för vitböcker – men det man frågar sig är: var är den?

 

Herr talman!

Det var intressant på förmiddagen att höra den vice finansministern Runar Karlsson uttala sig om hur förhandlingarna gått mellan kommunförbundet och landskapsstyrelsen. Det var en intressant utsago. Han tyckte att allting var klart, för redan i juni gav landskapsstyrelsen ett bud och sedan borde det ha varit klart! Det kan hända att han numera har fått den uppfattningen att det är så det går till, men om han skulle beflita sig om att läsa igenom protokollen från de s.k. förhandlingarna, där han skulle se att kommunernas förhandlare har sagt nej till landskapsstyrelsens bud. Man vill inte vara med om att tillåta att landskapsstyrelsen skall få föra in en ny ÅHS-avgift, som egentligen är landskapsskatt, man vill inte att man skall ta bort av de åländska skattebetalarna rätten till allmänna avdraget på 5 procent; kommunerna vill inte ta över lärarnas pensionsutgifter utan att bli kompenserade, förstås, m.m. Det här bromsades senare en mycket enig kommunal dag om ekonomi. Då sade man ifrån, att det går inte att föra över på det här viset. Jag hänvisar till det jag sade igår om det här som kommunerna hamnar, att Erk du Maja du, så ska vi ha’t, men var vi ska ta’t? och att man då trodde sig ha funnit en ny betalare.

 

Herr talman!

Som jag sade igår skall jag mycket snabbt gå igenom de motioner som vi från Obunden Samlings sida har lämnat och där jag är första undertecknare. Den första gäller att minska anslaget till rundradioverksamheten. Det talas om att det är viktigt med Ålandsradio och public service. Låt oss inte göra public service till ett skämt, för det är det om man tycker att det som de sysslar med totalt sett är public service! En liten del av utbudet är det. Vill jag höra musik lång tider under dagen, så kan jag väl skruva lite, ännu har jag den handlingskraften att jag orkar skruva på radion, om det behövs, så jag hoppas och tror t.o.m. att det skulle gå mycket bra att både hålla avgiften på den nivå den är i dag och också sänka landskapets bud: förkorta tiden som man har.  Vi ser att inte ens den här debatten tycker radion att är viktig utan man spelar musik några timmar och i stället kör man galant med en senare sändning. Det kan förstås vara nyttigt för en del lagtingsmän att komma hem och föra höra vad man har sagt på dagen, men det är väl inte det som vi riktigt skall syssla med.

 

Sedan har vi det här som har diskuterats ganska mycket och där vi obundna har sagt att vi är medvetna om och vi tycker själva att det skulle vara mycket trevligt att kunna simma i Godby, men i en anläggning som är till för lokalbefolkningen. Här har jag samma ord som både ltl Jörgen Strand och ltl Ragnar Erlandsson har sagt, att ”vi tror”, och jag tror att det kommer bli förödande. Men jag tycker att man borde kunna stöda en liten simhall som skulle få det normala stöd som kommunerna får. Det var en verklig olycka som lagtinget kom till när man började diskutera dessa 80 procenter, för då tappar vanligtvis den som får bidraget greppet om ekonomin.

 

Jag vill ta upp det som finns om projektbidrag ur penningautomatmedel, där hela 1.150.000 skall gå till att bygga ett samarbetsprojekt för Folkhälsan här i Mariehamn. Jag har sagt hur många gånger som helst att jag har ingenting emot projektet och jag trätte ganska mycket med min vän ltl Eklöw om det, och hemskt gärna får Folkhälsan bygga, men de skall inte få någon gräddfil. Varför skall de rusa förbi alla kommuner som håller på med samma typ av verksamhet! Vill man så skramlar man väl ihop pengarna och ännu bättre är det förstås om samfundet på fastlandet vill placera sina pengar här, så lycka till – det är ingenting annat jag kan säga!

 

Vi har sedan alla de många ideella organisationerna som har växt till under många år och som alla har sina kontor, en del av dem har kontor i stadens dyraste hus, hyr eller äger – och vem betalar? Landskapet! Ingen annan betalar! Vi var kallade till ett möte i somras på Eckerö posthus, där man diskuterade vad det skall bli med posthuset. De hade såna där högtflygande planer att det skulle bli någonting fantastiskt i nordiskt avseende. Nå, jag har sysslat en del med nordiskt samarbete så jag veet hur lätt det är att få en ny grej och ta bort någonting annat. Då möter det genast motstånd. Jag gjorde ett förslag som förstås i det sammanhanget inte föll i god jord när jag sade att flytta alla organisationers kontor till Eckerö posthus! Fin miljö, där kan man samordna, där kan man ha gemensam växel, man kan ha kassörer som kanske jobbar tillsammans, man kan ha sekreterare och sådant. Sekreterarna och ombudsmännen erkände att inte är vi mycket besökta. (Första vice talmannen: Jag vill påminna om 10 minuters rekommendationen). Jag är just klar, herr talman. Där skulle det alltså vara en samordning som jag hoppas att finansutskottet kan titta på.

 

Vi har anläggningskostnaderna som en del har gråtit över att vi har minskat ner. Vi har en hög byggnadssituation i dag. Det är verkligen så nära överhettning som det kan vara. Det syns om inte någon annanstans på de priser per kvadratmeter som i dag krävs och detta gör att även mariehamnarna drabbades av detta när de skulle bygga sitt badhus. Det är för mycket ute; inte vill vi minska det, men vi anser att sådana där typer av kostnader kan man ta längre fram när byggnadssituationen är lägre.

 

Till sist min lilla käpphäst: verkstaden. Sälj nu bort den och låt personalen om de vill bilda bolag först få köpa den och få bra villkor och sedan kan man nog sköta denna business på ett mera effektivt sätt och även ta annat än landskapets eller annars ta annat jobb, för det finns i dag jobb som jag nämnde igår. Nu är bästa tiden att rationalisera och privatisera!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att resonemanget som vtm Olof Salmlén för om revideringen av grunderna för 0,45 är helt riktigt. Dessutom kunde jag konstatera att det ligger helt i tiden också. Man brukar revidera program som är tio år gamla och nu blir 0,45-systemet tio år. Det finns alltså stora skäl för det och det måste väl även statsmakten inse.

 

När det gäller de olika skatteeffekterna som vi har är vi väsentligt mycket mera sårbara här på Åland. Vi har sådana skillnader mellan riket och Åland, i synnerhet i kommunstrukturen, vi med  våra 16 små kommuner jämfört med de finska storkommunerna.

 

Det är glädjande att vtm Salmén har samma åsikt som det som Ålands kommunförbund beslöt om, att man skrev in i verksamhetsplanen att kommunerna skall fås att samarbeta för att få positiva ekonomiska samordningseffekter. Där har kanske redan tagits ett litet steg. Vi får utläsa det så småningom.

 

Vtm Salmén nämner en väldigt bra sak som ligger mig hemskt nära hjärtat, nämligen posthusets användning i Eckerö. Det är verkligen en mycket svårlöst historia. Jag har själv suttit med i den delegation som har försökt hitta användningsmål. Alla förslag om användning av det huset måste välkomnas och jag tycker, som sagt, inte att det är speciellt långt till Mariehamn från Eckerö, så det kan inte vara så värst mycket längre åt andra hållet!

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Det var trevligt att vi kan hitta varandra. Finansministern i Helsingfors tyckte att det var lagom att gå igenom sju år, men nu har det hunnit bli nästan tio år, precis som ltl J-E Mattsson sade, sedan det startade. Kommunförbundet lät förstå att man måste göra någonting. Jag är glad att höra att eckeröborna inte tycker att det skulle vara något illa om organisationen skulle komma dit. Huset skulle i princip bli levande året runt och vara hur bra som helst att arbeta i.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag upplever inte förhandlingarna med kommunerna på samma sätt som vtm Salmén. När man för fram förhandlingsbud till en part, där parten känner sig drabbad, så förväntar man sig att få ett motbud, men i det här fallet kom det inget motbud. Det blev alltså ett dödläge och landskapsstyrelsen måste i sin tur komma med ett motbud på sitt eget förslag. Därför tycker vi att kommunerna förhandlade på ett bra sätt.

 

Herr talman!

När det gäller vtm Salméns käpphäst verkstaden vill han klanka ned på personalen återigen och jag vill hänvisa till budgeten, där konsumtionsutgifterna minskar med 6 procent på trafikavdelningen, mycket beroende på den fina personal som finns på trafikavdelningen inklusive personalen på verkstaden.

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Jag rekommenderar landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson att läsa protokollen från den s.k. förhandlingen. Ännu en vecka före det kommunala mötet om ekonomin ägde rum så stod det i protokollen att det enda man hade kommit överens om var att man kunde tänka sig på något sätt att föra över Fixverkstaden. Allt annat hade man sagt nej till. Därför blir det så här. Det får inte gå till så, utan man måste sätta sig ner och förhandla. Alla tre som sitter med i förhandlingsdelegationen från kommunerna var närvarande på mötet och alla vittnade om, stadsstyrelsens ordförande, Jomala kommunstyrelses ordförande, satt där och sade, att så här har det gått till, vi har inte haft en chans att komma framåt!

 

När det gäller det här att slå vakt om försökte jag säga häromdagen, att det finns inte bättre möjligheter än just nu att privatisera och avsluta i landskapets regi, för jag tror inte, landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, att landskapet och landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson är världens bästa ledare av en mekanisk verkstad!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Nej, det tror inte jag heller i och för sig! Jag vill återigen hänvisa till budgeten under trafikavdelningens moment där det visar att konsumtionsutgifterna minskar med 6 procent under en tid då allting annat stiger med 4-5 procent. Det är ett faktum, se i budgeten att vi har lyckats med att kunna spara! Det beror inte på mig, utan det beror på personalen.

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Ja, Runar Karlsson, det beror alltid på var man börjar när man prutar! Är den nivån som man nu har prutat ner 6 procent den mest effektiva som fanns – det tror inte ens Runar Karlsson själv på!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Herr talman!

Det var synd att jag inte hade tillfälle att närvara igår, men jag har lyssnat på dagens diskussion och lite också på måndagen när remissdebatten inleddes. På något sätt var det lite deprimerande till den delen att nu när landskapsstyrelsen försöker spara kom det uttalanden som att det måste bli neddragningar på den sociala sidan inom kommunerna, bl.a. ltl Jörgen Strand var inne på det och att socialvården måste sänkas och liknande. Men om man ser på budgetförslaget är det inte alls på det sättet utan socialvården har fått ökad tilldelning. Den allmänna förvaltningen ökar från budget i år med 5 procent, av kommunerna anordnade sociala tjänster med 2 procent, penningautomatmedel för social verksamhet 15 procent osv., så inte är det fråga om någon neddragning på den sociala sidan. Det är möjligt att andra orsaker gör att ekonomin blir ansträngd i vissa kommuner, men jag vill i alla fall redogöra för att anslagen för social verksamhet och sociala investeringar fortsättningsvis är på en hög nivå. Vi kan också notera att basbeloppet för landskapsandelarna för socialvården nu har justerats så att de kommuner som har en ogynnsam åldersstruktur med äldre befolkning gynnas. Det torde vara en utjämnande faktor för flera kommuner.

 

Jag undrar lite över en motion som har lagts av Obunden Samling där man föreslår att anslaget för landskapsandelar till kommunerna och privata samfund för anläggningskostnader för sociala tjänster skall sänkas med motiveringen att man skulle få överstora byggkostnader. Det är faktiskt så att till den delen är det ett projekt som redan är planerat och som de finns ansökningar om, nämligen servicehuset i Eckerö.

 

Jag vill också nämna under miljösidan att det ser ut som en puckel beträffande miljöprövningsnämnden, men där är situationen att de verkar vara överlastade med ärenden och det behövs, som landskapsstyrelsen har bedömt det, en förstärkning under ungefär två år, kommande år och kanske 2004, för att få saker och ting gjorda så att väntetiderna blir acceptabla; i dag har det kritiserats. Detta säkert med rätta också i vissa fall, även om de rättsliga efterspelen har haft en betydelse också i det sammanhanget.

 

Det föreslås i motion nr 35 av Obunden Samling en neddragning i anslaget för områden för naturskyddsändamål, och det kan man väl kanske tycka, men det är i alla fall gamla synder som skall sonas här. Det är Natura 2000-områden som självstyrelsens myndigheter har lovat inrätta och för att få det gjort någon gång bör det kanske vara en någorlunda jämn budgetering över åren.

 

Barnomsorgslagen har efterlysts och den är på kommande. Ltl Britt Lundberg har tidigare redogjort för den. Det är sist och slutligen så att den lag som i dag gäller är i grunden en bra lag, den fungerar, men det är klart att den kan göras bättre. Det är det vi försöker göra.

 

Pensionssidan har har många sidor. Socialförsäkringen och den biten har vi inte lagstiftningsbehörighet på, men vi kunde, som också har sagts här, göra en egen lösning, men det måste i så fall bli någon form av privat lösning där något försäkringsbolag står för administrationen och de försäkringsvillkor som kan tänkas. De utredningar som vi har gjort har visat att det blir lite jobbigt och det blir inte någon större vinst med det. Om vi lagstiftar om pensioner i övrigt, så gäller det landskapsanställda och det här är inte fråga om den kategorin utan det är privat och förhoppningsvis skall de diskussioner som förs på rikshåll leda till resultat. Om det inte gör det måste vi naturligtvis försöka hitta en egen lösning, men det är inte enkelt, även om viljan finns.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson säger i sitt anförande att budgeten inte slår hårt mot kommunernas socialväsende. Naturligtvis kan man diskutera rent tekniskt såsom ledamoten Sune Eriksson och specifikt se på det. Jag avsåg i debatten – när landskapsstyrelseledamoten Eriksson inte var närvarande – att konsekvenserna av de åtaganden som man nu lägger på kommunerna slår hårdast mot skola, vård och omsorg, eftersom det är 80-85 procent av kommunernas kostnader. Den andra lilla biten kan man inte göra så mycket åt. Jag kan bara prata för den kommun jag representerar och där jag jobbar, där slår sparbetingelserna jättehårt. Ett problem för en kommun som Jomala eller Lemland t.ex. är att det är tillväxtkommuner och det kostar att växa. Det är inte så där lätt att bara gå in och plocka 100.000 euro där och 100.000 där utan det är hårda bud för socialväsendet i dessa kommuner. Ibland mår man dåligt för att man skall vara med på grund av landskapsstyrelsens hårda krav på kommunerna och ta de hårda besluten för att klara ekonomin i kommunen. Alla jomalapolitiker fick brev igår där man beskriver vad konsekvensen är. Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson skall få ett sådant.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag ville med mitt inlägg bara försöka visa att det inte är på den sociala sidan som det har dragits ner eller att det är den som är ansträngd, eftersom landskapsstyrelsen prioriterar den verksamheten och föreslår dessutom höjningar och också utformar grunden för basbeloppen så att det skall gynna kommuner som tidigare har haft problem. Ltl Strand säger att konsekvenserna av budgetförslaget blir det, men då skulle jag säga att det beror allt på hur kommunerna prioriterar, vilka verksamheter man prioriterar i kommunerna. Det finns antagligen i de allra flera kommuner också frivilliga åtaganden som man kanske kan titta på, om man vill att socialvården och skolan skall ha samma nivå som tidigare.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Naturligtvis finns det frivilliga åtaganden och vi har också tittat på dem. Ta nu t.ex. en lekpark. Det är frivilligt, det är inte lagstadgat, men konsekvensen att stänga den blir att det kommer att bli ännu dyrare, för då kommer den subjektiva rätten in vad gäller barnomsorgen och då blir man tvungen att bygga daghem och liknande. Man biter sig själv där bak om man börjar i den ändan. Tvärtemot vad landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson säger är det 80-85 procent som är lagstadgat: skola, vård och omsorg. Det finns inte mycket att ta av; vi måste ha en liten administration, den går också på knäna i dag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Jag sade just i mitt anförande när jag presenterade motionen, om vilken landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson sade att vi har dragit ner på stödet för sociala projekt, att huvudmotivet var att vi har en mycket het byggnadssituation just nu, vilket har resulterat i höga priser och därför vill jag svara så här på den fråga som ställdes: Vilka skall man förverkliga och vilket skall inte förverkligas? På den frågan svarar jag inget! Alla skall förverkligas. Frågan är bara när landskapsstyrelsen kan betala ut stöden. Det här anses vara en broms. Det är svårt att besluta sig, sade landskapsstyrelseledamoten Eriksson. Det hör till jobbet det! Det följer med som en extra bonus för att sitta i landskapsstyrelsen.

 

Sedan var det fråga om hur illa vi far med de illa verksamheterna, att de gör fantastiskt mycket gott. Håller helt med! Men vad består den största delen av kostnaderna av? – Administration och hyror! Vi har presenterat ett förslag vad man skulle kunna göra för att få ner, där landskapet i princip skulle kunna svara för hela hyresbiten och jag var mycket glad att jag fick stöd av ltl J-E Mattsson, att det finns möjligheter att samorda, för det är ju landskapet som är betalare. Därför anser vi att det finns en möjlighet att rationalisera, som vi hela tiden har försökt säga.

 

När det gäller naturskyddet har jag ingenting annat att svara än att har man inga pengar, så kan man inga köpa!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Som jag sade i mitt anförande finns det anläggningar för socialvården för en beräknad landskaps-andel på 2.256.000 och tar man bort 500.000 från de 2 miljoner som finns i budgeten, så bör det fattas drygt 700.000. Då måste vi lyfta ut något projekt. Jag sade inte att det är svårt att besluta sig. Det kan det förstås vara ibland, men i det här fallet, när vi har av kommunerna inlämnade projekt, som dessutom är rätt väl spridda och det inte verkar vara något överpris i kalkylerna, så tycker jag att pengarna som landskapsstyrelsen föreslår borde beviljas; i annat fall kommer det att leda till att något av projekten måste skjutas fram. Det betyder i sin tur att om man skjuter dem till 2004 blir det en puckel där igen. Enligt de utredningar som vi förfogar över är det en ganska jämn fördelning under året.

 

Vtm Salmén, replik:

Herr talman!

Problemet är just att nu finns de och man vill inte säga, att, jo, den och den går framför, men det är det som hör till. När det är överhettning på en byggmarknad ser de flesta kloka beslutsfattare till att man sprider ut projekten, för det betyder att man vanligtvis får ett lägre pris eller har kommunen bestämt sig för att bygga i alla fall, så kan man få beslutet av landskapsstyrelsen att, okej, vi bygger nu, men ni kommer att få en del av pengarna lite senare. Vore det inte större skillnad än det är det fråga om om man inte t.o.m. hade kunnat krypa lite längre ner ännu!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tycker verkligen att det är rätt stor skillnad om man går enligt den obundna motionen och tar bort 500.000 från 2 miljoner och sedan har vi möjligen ytterligare ett glapp. Det kommer att betyda att något projekt inte blir av. Jag kan upplysa om att det finns projekt som också har skjutits fram med respektive kommuns medgivande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herrr talman!

Obunden Samling vill att det skall vara lite rim och reson i investeringarna som man gör. Om inte kommunen har vett att göra det måste någon annan hjälpa till. Jag säger bara en sak: jag säger Vinkelboda i Mariehamn, före detta Södran. Alla vet hur mycket det kostade. Vi kan ta vårt eget exempel från Lemland, Söderhagen. Vi får 7 stycken sådana mot Vinkelboda i staden. Jag tror att själva verksamheten är precis densamma.

 

Jag tycker att det annars var väldigt positivt att höra landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson tala om barnomsorgslagen och dess innehåll. Det var mycket mera positivt än de anföranden vi har tidigare hört från majoritetens sida. Jag kunde tyvärr inte höra någonting om tidsplanen. Rätta mig om jag har fel! Jag fick lite den känslan – och jag tar det som positivt – att ledamoten Sune Erikssons anförande innehöll väldigt mycket ”det är inte lätt, men det skall gå” vad gäller pensionsbiten i barnomsorgen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag kan säga till ltl Lindholm att visst är vi alla intresserade av att på något sätt lösa pensionsbiten. Det tror jag nog. Det finns väl inte någon i landskapsstyrelsen som skulle vara ogin på det sättet, men det finns vissa formella problem. Som jag sade har vi försökt utreda ett privat alternativ där vi hade diskussioner med ett försäkringsbolag, men det visade sig att dels blir det krångligt och dels kommer det inte att ge speciellt mycket heller för dem som skulle kunna utnyttja det. Inte har vi på något sätt givit upp i den här frågan, lika litet som med själva lagen. Lagen är i huvudsak ganska klar, vill jag påstå, men problemet är, när man har diskuterat hemvårdsstödet, vilka eventuella inverkningar det har på lagen och vilka inverkningar det har på kommunerna. I dag, när kommunerna kanske redan får problem med ekonomin, skall vi då gå in för ett höjt hemvårdsstöd och tro att det gynnar kommunerna så att man inte behöver använda övrig barndagvård i större utsträckning. Jag vill hålla med om att när det gäller Söderhagen gör man sällan så lyckade kap i kommunerna.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Sune Erikssons inlägg om hemvårdsstödets storlek var intressant. Jag tror för min egen del, och det har också varit en stor diskussion om den saken, att om det är så att hemvårdsstödet blir ett reellt alternativ blir det också så att inte dagvårdsplatserna utnyttjas i lika stor grad av kommunens platser s.a.s. som i dag. Där blir det en vinst för kommunen. Vi vet att en plats i mark kostade bortåt fyra tusen mark per barn och månad. Det här blir förstås en summa som kommunen i stället inte behöver betala om man höjer hemvårdsstödet. Det finns olika möjligheter, kanske att hemvårdsstödet borde vara lika stort som dagisplatsen kostar i kommunen.

 

Ytterligare kan man säga att det fanns tydligen ingenting från landskapsstyrelsens sida att säga angående barnombudsmannen, för jag kunde inte höra det i landskapsstyrelseledamoten Erikssons anförande.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag har nog en hel del att säga om barnombudsmannen gick ut för mig, så jag får återkomma till den frågan.

 

Det är inte så enkelt  och ingen självklar automatik i att om man höjer hemvårdsstödet behöver man inte bygga ut eller utnyttja barnomsorgsplatser. Det finns också utredningar som visar, att inte är det pengarna som alla gånger styr utan det är andra orsaker. Det gäller upp till det att barnet är två år, sedan vet man inte alls säkert vad som händer mera. Under första året är det säkert okej, men då utbetalas annan ersättning så gott som hela tiden. Men utredningen som finns, som visserligen inte är alldeles färsk, visar att det inte är säkert att ett höjt hemvårdsstöd skulle ha just den effekt som man kanske tror och då är man lite ut på sju famnars vatten, om man fortfarande har kvar alla dagomsorgsplatser och betalar ut hemvårdsstöd också till högre belopp. Detta är problemet och till den delen kan det vara lite svårt att fatta beslut, men det kommer naturligtvis att göras det också, så får vi diskutera det vidare här i lagtinget.  TALMANNEN: Tiden är ute!Replikskiftet är avslutat. 

Ltl Sundman:

Herr talman!

Jag skall fortsätta gå igenom de motioner på vilka jag står som första undertecknare som jag inte hann med under förra talturen. Men först tillbaka till en sak som jag nämnde i mitt anförande, nämligen landskapets fastighetsförvaltning. Det har under debatten här framkommit ganska svidande kritik mot den och det har gjorts många exempel på att den fungerar väldigt dåligt. Men landskapsstyrelsen själv tycker att den fungerar väldigt bra och har egentligen inga större anmärkningar på sin egen verksamhet. I den utredning som har gjorts som jag kort nämnde förut, Förvaltning av landskapets fastigheter, skriver man bl.a. så här i sammanfattningen: ”Systemet fungerar rätt väl och de flesta byggnader underhålls på ett bra sätt. Då det är ett gammalt beprövat system som visat sig fungera relativt bra och tänkbara alterntiva former för organisationen av förvaltningen studerats men inte förväntas medföra några betydande förbättringar, föreslås inte några övergripande förändringar utan arbetsgruppen föreslår ett system som bygger på utveckling av det befintliga.”  Det är undertecknat av landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson. Nu vet ni vad landskapsstyrelsen själv tycker om sin fastighetsförvaltning! Det är närmast komiskt.

 

När vi talar om fastighetsförvaltning passar det bra att jag går vidare med motion nr 29, där vi vill att anslaget för utbyggnad av polishuset sänks med 100.000 euro. Vi skriver i motiveringen: ”Med tanke på budgetläget och rådande högkonjunktur inom byggsektorn är det i detta skede olämpligt att bygga ut polishuset. Under den förra landskapsstyrelsens tid föreslogs en annan billigare lösning som gick ut på att bygga en övergång till grannfastigheten norr om polishuset och i den hyra upp den tillläggsyta som behövdes. Denna lösning blir avsevärt billigare och kan verkställas snabbare. Dessutom är 470 kvadratmeter tilläggsyta långt mer än vad som behövs om man utnyttjar polishusets yta effektivt. Dessutom kunde utrymmena i Godby användas i högre utsträckning.”

 

Sedan kommer jag till finansmotion nr 62, där vi vill ha 50.000 euro extra under momentet 44.10.32 och där vi skriver i motiveringen: ”Ett tekniskt allaktivitetsområde har länge diskuterats i landskapet. Tidigare landskapsstyrelser har haft projektet med i handlingsprogram och budgeter. Ett tekniskt allaktivitetsområde med motorsport och trafiksäkerhet som huvudsakliga verksamheter skulle vara av stor betydelse för besöksnäringen. De anläggningar som finns runt om Åland har hög beläggning och intresse för motorsport i olika former är stort i närområdena. Utbildning i trafiksäkerhet kunde också bli en betydelsefull exportprodukt förutom det behov som finns lokalt på Åland. Området kan också utnyttjas för allehanda utställningar, jippon och evenemang som kräver stora ytor.” Jag vill säga att samhällsekonomiska projekt pratar man om i budgeten, men samhällsekonomiska projekt borde väl vara just det de heter och inte samhällsoekonomiska! Jag tycker att man skulle mera kritiskt granska den benämningen och vad det borde innebära. Golfbanor och den här satsningen vill jag påstå att är samhällsekonomiskt. Idrotts- och motionscenter som går back är inte det. Man borde alltså satsa på projekt som gynnar inresandet.

 

I motion nr 74 gäller det moment 46.15.30 Landskapsandel för grundskolans driftsutgifter. Där säger vi så här: ” I revideringen av landskapsandelssystemet som nämns i motiveringen bör landskapsstyrelsen beakta den småskaliga skolstrukturen i landskapet. Skolorna i t.ex. Emkarby och Enklinge hotas av nedläggning. Det är inte en bra utveckling. Landskapsandelssystemet bör utformas så att det uppmuntrar kommunerna att ha en decentraliserad skolstruktur. Om skolväsendet fortsätter att centraliseras bör landskapsstyrelsen överväga lagstiftning för att stoppa utvecklingen.” Här är vi alltså beredda att gå in på den kommunala självstyrelsen, för detta är en ytterst olycklig utveckling.

 

Vi föreslår ett tillägg till motiveringen som lyder: ”I revideringen av landskapsandelssystemet beaktar landskapsstyrelsen den småskaliga skolstrukturen i landskapet och utformar systemet så att det uppmuntrar kommunerna att behålla en decentraliserad skolstruktur.” Det här är en viktig fråga som vi har drivit på tidigare. Vi har också visat på möjligheterna att ersätta dessa skolor med friskolor och har haft en rad föreläsningar om detta.

 

Herr talman!

Jag går vidare till motion nr 39 – det blir lite korvstoppning här. Där vi föreslår en höjning under moment 46.19.04 Läroavtalsutbildning för att aktivt försöka få flera lärlingar inom de hantverkaryrken i vilka det råder och kommer att råda brist på kunnig arbetskraft inom kort. Vi föreslår 100.000 euro till det. Det är viktigt de mångsysslare vi har i det åländska samhället. Det är ofta så att hantverkare skall kunna flera saker och det lär man sig genom att utbilda sig inom läroavtal. Går i en skola på gymnasialstadiet är utbildningen ofta ganska enkelspårig, man utbildar sig inom ett visst område, verkstadsmekaniker, bilmekaniker eller om man går utanför Åland kan det finnas andra inriktningar. Men går man som lärling får man lära sig ett och annat, man får ofta lära sig vad ett företagande innebär och vad det innebär att jobba praktiskt. Det är en mycket bra form för just de här yrkena. Det som oroar mest är att det är ett stort antal företagare inom hantverkarbranschen som går i pension framdeles inom tio år och då bör de ersättas med nya företagare och därför skall man aktivt försöka få fler lärlingar.

 

Herr talman!

Motion nr 40 gäller tillägg till motiveringen under kapitlet 47.03 Näringslivets främjande, där vi skriver så här: ” Trots EU-medlemskap och ett allt öppnare Europa är det åländska näringslivet fortsättningsvis starkt beroende av och knutet till den finska marknaden. Detta innebär på sikt på flera sätt ett hot mot Ålands ställning som ett enspråkigt svenskt landskap. (Detta har diskuterats av tidigare talare och vi anser att man måste ta tag i detta, för ödet för språket på Åland vilar i politikernas händer) För att underlätta mer utbyte med framförallt Sverige skall det tillsättas en kommission som får i uppdrag att komma med konkreta förslag på åtgärder som kan vidtas för att underlätta handel och övrigt näringslivsutbyte med Sverige. Kommissionen bör ha representanter från landskapsstyrelsen och dess ämbetsverk, näringslivets organisationer på Åland och i Sverige samt Ålandskontoret i Stockholm.” Vi har sett många exempel i massmedia på dessa handelshinder och vi måste sluta oja oss för problem en och sluta lista problemen; i stället måste vi tillsammans sätta oss ner och lösa dem, lista lösningarna i stället för problemen. Det här har flera talare tidigare varit inne på. Jag efterlyser lösningar  - problemen känner vi till. En satsning som kan hänföras till det här är Ålandsbutiken i Stockholm, som vi vill att skall vara kvar för att inte minska satsningen på de facto huvudmarknaden för turismen. Jag levde faktiskt i den tron att övernattningarna till större delen kom från Finland, men efter att jag har tittat i statistiken var det så att större delen av övernattningarna faktiskt kommer från Sverige. I inresande är 80 procent från Sverige, så det är Sverige som är vår huvudmarknad för turismen. Därför skall vi inte minska satsningen där, utan vi skall öka den.

 

Fru talman!

I finansmotion nr 46 berör vi skärgårdstrafiken. Nästa naturliga utvecklingssteg i skärgårdstrafiken är en fast förbindelse till Föglö, vill jag påstå. Eftersom den här förbindelsen måste korsa en farled som kräver minst 50 meter frihöjd är en tunnel det enda realistiska. En tunnel till Föglö kostar mellan 5.500 och 8.200 euro per meter i investering beroende huvudsakligen på vilken trafikmängd tunneln byggs för. Tunnelns mått, säkerhetsanordningar och ventilation är exempel på vad som är avhängigt av trafikmängden. En förbindelse till Föglö bör dimensioneras för storleksordningen 1.000 forden/dygn, vilket torde innebära att man skulle röra sig i den lägre kostnadsintervallen. De geologiska förhållandena är också gynnsamma på Åland, vilket förbilligar ett tunnelbygge: bra berggrund och relativt grunt hav som man måste gå under. En tunnel kostar mellan 27 och 54 euro per meter och år i drift. Också här torde driften för en tunnel till Föglö ligga i den lägre intervallen på grund av de gynnsamma förhållandena: låg trafikmängd, relativt grund tunnel bl.a. Utmaningen är  att bygga rätt tunnel för behovet och att optimera driften, såsom fläktar, belysning och pumpar för att få en så kostnadseffektiv drift som möjligt. Om man skulle förse Föglö med en fast förbindelse i form av en kombination av broar, bankar och en tunnel skulle tunnelns längd bli ca 4 kilometer. Det skulle också gå att bygga bara en tunnel på 4 kilometer, om man gör det på kortaste stället. En investeringskostnad mitt i det lägre intervallet skulle då bli ca 25 miljoner euro och driften årligen skulle kosta 135.000 euro enligt samma nivå. Det tillkommer broar, bankar och vägar för ca 15 miljoner, om man väljer det alternativ som har varit aktuellt; väljer man det kortaste så tillkommer det icke. En förbindelse direkt Svinö – Degerby med tunnel skulle också kosta kring 40 miljoner euro. Denna kostnad skall jämföras med dagens kostnader med  Knipan.  (TALMANNEN: Jag påminner on den rekommenderade tiden!) Jag kommer att dra över lite. För m/s Knipan uppgår kostnaden till 1,78 miljoner euro per år exklusive investering i nytt tonnage, som är aktuellt om ca 10 miljoner euro. På 30 års sikt kostar Föglö-färjtrafiken närmare 65 miljoner euro med dagens nivå, vilken bevisligen inte räcker till. Det torde alltså vara avsevärt billigare att bygga fast förbindelse.

 

Det är viktigt att man tar ner tunnelplanerna från visionshyllan och tar med dem i trafikplanen. För att kunna göra det måste man göra en förprojektering av en tunnel så att projektet kan förverkligas under detta decennium till gagn för landskapets kassa och framför allt för skärgårdens framtid. Första steget är att göra en förprojektering där man mot bakgrund av de geologiska och geografiska förhållandena utreder var förbindelsen skall förläggas. Man skall också utreda hur tunneln skall finansieras och hur huvudmannaskapet för byggande och ägande av driften skall utformas. Ett underlag för miljökonsekvensbedömning bör likaså ingå i förprojekteringen. Detta är ett stort jobb och vi föreslår ett utökat anslag på trafikavdelningen om 30.000 euro för att göra denna förprojektering, som sedan också kan användas i fortsättningen av projekteringen. Vi föreslår också ett tillägg till motiveringen under momentet, att under 2003 görs en förprojektering för en fast förbindelse mellan fasta Åland och Föglö.

 

Fru talman!

Jag har sagt en tredjedel av det jag har tänkt säga, så jag får begära ordet en gång till.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller allaktivitetsområdet skulle jag vilja få ett förtydligande. Jag påminner mig att ltl Sundman skulle leda en utredning om detta för ett antal år sedan och det skulle vara intressant att veta vad den ledde till samt hur läget utvecklades under hans tid som minister.

 

När det gäller läroavtalsutbildningen är detta ett ärende som vi behandlade i samband med landskapsrevisorernas berättelse. Det finns i dag 60 stycken elever som får utbildningen och jag har ingenting emot att det blir flera, tvärtom, är det en bra form av utbildning när man vill ändra inriktning. Det skall också finnas rum för alla dessa elever. De skall ha en del av sin utbildning i teoriform och som de bör få i yrkesskola eller annan läroinrättning och vissa av läroinrättningarna ligger utanför Åland, i Åbo t.ex.

 

Jag skulle vilja ha reda på om ltl Sundman har beaktat utvecklingen av landskapets kommunandelar till Föglö och hur de inverkar på ekonomin för tunneln, på Föglö kommuns ekonomi och landskapets ekonomi när Föglö inte längre kommer att vara en skärgårdskommun utan blir en faståländsk kommun.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Den utredning som ltl J-E Mattsson frågar efter var jag inte med i. Däremot gjordes den av Ålands motorklubb, som ganska snart insåg att det var en för stor uppgift för en ideell förening, varför man bad att landskapsstyrelsen skulle ta över den. I det skedet kom jag med i landskapsstyrelsen och i budget för 2001 fanns det skrivningar om att utredningen skulle göras. Tyvärr medverkade bl.a. ltl J-E Mattsson till att jag fick sluta i landskapsstyrelsen, så därför hann man inte göra utredningen. Det är den utredningen som jag vill att skulle göras nu. En skrivning i budgeten är vad jag kunde åstadkomma och det var ganska mycket, eftersom det då skulle ha blivit verkställt, men det byttes, som sagt, landskapsstyrelse.

 

När det gäller läroavtalen tycker jag att man skulle kunna fundera på en omfördelning av skolresurserna till förmån för läroavtalsutbildningen. Det är ungdomar utbildade genom läroavtal som Åland behöver.

 

Vad gäller Föglös ekonomi när kommunen inte längre är en skärgårdskommun är någonting man måste utreda och fundera på. Det är så att Föglös ekonomi också kunde påverkas positivt av en tunnel, att man inte längre har det hindret som en färja innebär. T.ex. kan man förverkliga en golfbana på Föglö med en tunnel. Det kan inte göra med färjtrafik. Det är omöjligt att färjan skall kunna svälja den trafikmängd som det innebär att ha en golfbana, så det är både positivt och negativt, men det måste man väga in när man blir en faståländsk kommun, om man inte gör något undantag och Föglö får vara en skärgårdskommun ändå. Det där är helt upp till oss själva.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Sundman säger att Ålands motorklubb valde att inte göra utredningen av olika anledningar, men mitt minne säger mig att man fick ett anslag om 70.000 finska mark och det borde ha räckt till att anlita extern hjälp. Jag har ett minne av att ltl Sundman vid det tillfället hade relativt gott om tid att både åta sig och skaffa hjälp för projektet. Det var definitivt också bra lång tid före ltl Sundman blev minister i den senare omkomna ministären!

 

När det gäller den fasta förbindelsen till Föglö frågade jag efter huruvida ltl Sundman hade bedömt effekterna i sina kostnadsberäkningar. Finns det ingen bedömning alls i det?

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det hade ingenting att göra med utredningen som gjordes av Ålands motorklubb, utan pengarna fanns först i budgeten 2001 då jag var minister. Därför kunde jag inte göra någonting före under 2000, man tillträder ju med en annan landskapsstyrelses budget.

 

När det gäller kostnaderna och kalkylerna för tunnel är det enbart fråga om vad tunneln kostar. De samhällsekonomiska effekterna är väldigt svåra att uppskatta, man kan uppskatta sådant som ltl J-E Mattsson nämner, såsom minskade landskapsandelar, om man minskar dem osv., men de positiva effekterna tror jag att man endast kan uppskatta i stort och där kan man faktiskt jämföra med ltl J-E Mattsson hembygd Eckerö, hur det skulle ha gått för Eckerö om inte Eckerö hade fast förbindelse utan hade en färja i stället. Det har också gjorts och det har varit väldigt positivt för Eckerö att ha en fast förbindelse. Jag tror att tveklöst är det så att en fastförbindelse skulle ha en positiv inverkan på Föglös samhällsekonomi totalt sett.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det är intressant att höra på konsulten ltl Sundman om planerna på tunnel till Föglö och de siffror han anger. Men det är förstås inte så där lätt att veta vad allting kostar utan undersökningar. Landskapsstyrelsen kommer att nämna detta i trafikplanen och därefter måste det förstås göras en miljökonsekvensbedömning av de olika alternativen, så det är ännu en bit kvar. Man vet inte heller om det blir tunnel eller om det blir något annat, så jag tycker att ltl Sundman är långt före sin tid – på gott och ont kan man väl säga, men på ont i det här fallet.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

De siffror jag framför är inte från min egen konsultfirma, som det brukar vara i landskapsstyrelsens fall, utan dessa siffror har framförts på ett möte på Föglö av Nordens främsta expert på tunnelbyggen och de uppskattningar som ligger till grund har också framförts på mötet, dit allmänheten var inbjuden, också trafikminister Runar Karlsson. Det var faktiskt några lagtingsledamöter som var där och som vet att det stämmer, ganska nära så här kostar det att bygga en tunnel till Föglö. I förprojekteringen skall som sagt ingå uppskattningen var man skall sätta tunneln, man måste undersöka berggrunden, var det är lämpligast att dra den, skall man dra den kortaste vägen eller skall man dra den från Degerby direkt eller från Furuholm osv.  I för-projekteringen klargörs det och likadant ett underlag för miljökonsekvensbedömning, vad som skall tas med i en MKB, utgående från vilket alternativ man väljer. Det är helt realistiska siffror och trafiknämnden på Föglö har anammat förslaget och skrivit en mycket bra debattartikel i tidningen, där det framför allt framgår att landskapsstyrelsens planer är det allra dyraste, dvs. ett förkortat färjpass – och en tunnel mellan Bråttö och Lemland är det billigaste. Jag tycker att landskapsstyrelseledamoten Karlsson kunde ta del av de siffror som presenterades på det mötet, av Nordens främsta expert.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Jag har redan tagit del av siffrorna och det är klart att visst finns det alltid någon form av relevans i jämförelserna, men man kan ändå inte utan grundundersökningar, ritningar eller något annat göra en kalkyl som man kan föra fram, utan man måste göra betydligt större undersökningar förrän man kan göra en kalkyl på så här stora projekt.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Skulle minister Karlsson har varit på mötet skulle han ha hört konsulten berätta om hur de gör när de gör uppskattningar: de utgår från alla tunnelprojekt de känner till och så gör de estimering, beroende på trafikmängd och därav följande ventilation och säkerhetsanordningar, de ser på de geologiska förhållandena, tunnelns mått osv. De kan sedan ganska nära uppskatta en tunnels kostnad och det är intervallet från dyraste – billigaste. Där har jag i mina uppskattningar lagt mig på 25 procent över det billigaste eftersom de flesta faktorerna talar för att en tunnel till Föglö blir billig, som jag nämnde i mitt anförande. Inte kan man alldeles på euron räkna vad en tunnel kostar, man vet, som vanligt när man bygger någonting, efteråt vad en tunnel kostar, men det är utgående från de här siffrorna man måste jämföra med färjtrafiken. Det har jag och Föglö trafiknämnds medlemmar gjort och kommit fram till att tunnel på kortaste stället är det billigaste och förkortat färjpass från Furuholm är det absolut dyraste. Vi borde ta tillfället i akt att investera bort driftskostnaden, även om vi borde ha gjort det tidigare, men nu när vi inte har pengar längre måste vi minska driftskostnaderna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Fru talman!

Jag tänkte i mitt andra anförande nämna några saker om bostadslånen och den s.k. IT-byn. Om jag börjar med de nya enhetslånen som infördes för ett år sedan gjordes detta utgående från en undersökning till kommunerna åt bostadsbolagen hurudan finansiering man ville ha för att bygga mera bostäder. Svaret var entydigt: man sade att vi borde införa enhetslån med låg ränta och lång amorteringstid, så att det blir inbakat en form av bostadsreserv. Allt det här gjorde vi och det visade sig vara lyckosamt. Den tidigare höga nivån på byggandet på Åland ökade ytterligare, men framför allt blev det en regional spridning på Åland. Åren före det byggdes det uteslutande kan man säga i Mariehamn, nu byggs ungefär en tredjedel på landsbygden och två tredjedelar i staden, så det har betydligt jämnat upp sig. Detta ser vi som en bra sak.

 

Det har påpekats i diskussionen att systemet kostar landskapet pengar, men det stämmer inte, utan det här är också en ekonomisk vinst för landskapet, så detta har två sidor.

 

Fru talman!

Man blir lite förvånad när man läser två av motionerna från Obunden Samling med ltl Sundman som första undertecknare och sedan från Frisinnad Samverkan där man vill stryka 5 miljoner från budgeten, när man i tilläggsbudgeten för 2002 gav en bevillningsfullmakt för just de här pengarna. Det är ett löftesbrott som lagtinget igen diskuterar, att först lurar man bostadsbolagen att sätta igång och bygga och sedan vill man dra bort pengarna. Så kan vi inte ha det politiskt. Vi kan inte bryta våra löften alltför mycket. Vi vet vad som håller på och händer med Godbyprojektet.

 

Det har också getts ett löfte i tilläggsbudgeten för 2002 att man har gett och skall ge aktiekapital för att bygga en IT-by, som inte i dagsläget mera är en IT-byn – det var för tre, fyra år sedan en IT-byn -  men vi har anpassat oss till verkligheten och skall bygga en s.k. framtidsby, där framtidens företag skall kunna etablera sig.

 

Om man, fru talman, börjar lite från början i den frågan är det så att landskapsstyrelsen har bildat två stycken bolag: Ålands industrihus och norra Ålands industrihus just för att gå igång byggandet av arbetsplatser lokaler och på det sättet få arbetsplatser till Åland. Det är just på det här sättet man gör, man sätter in aktiekapital, man kan bevilja stöd, man kan bevilja billiga lån. Så har man exempelvis gjort i norra Ålands industrihus, där man under en tid byggt ett industrikomplex på mellan 6.000-7.000 kvadratmeter, som en av Ålands duktigaste industriföretagare hyr upp i dag och där han har 130 stycken anställda. Omsättningen är mycket hög. Man har gjort precis på det sättet som man tänker göra med framtidsbyn. Det visar hur man vill satsa inom landskapet i industrilokalerna. IT-byn är som sagt ingen IT-by mera utan det är en framtidsby som vi har döpt om till Kvarteret IT-tiden. Syftet med framtidsbyn är att skapa en utvecklingsmiljö för framtidens företag. Vi tror inte att utvecklingen inom företagsvärlden är slut i och med att IT-bubblan har spruckit. IT-företag och andra tjänsteföretag kommer med all sannolikhet att fortsätta att utvecklas. Nya företagsinriktningar kommer säkert att födas och det är just i framtidsbyn som vi vill att de skall utvecklas och födas. Bara för att IT-bubblan har spruckit kan vi inte lägga oss ner och dö och tro att utvecklingen har stannat. Vi tror säkert att det finns nya möjligheter för företag att etablera sig och komma med nya nischer.

 

Allra sist, fru talman, vill jag eftersom det är mitt sista inlägg i budgetdebatten tacka personalen både på trafikavdelningen och byggnadsbyrån för ett  mycket fint samarbete vid uppgörande av budgeten.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Minister Karlsson säger att när man gjorde en undersökning och frågade kommunerna hurudan bostadsfinansering man vill ha var svaret entydigt: man vill ha enhetslån med låg ränta. Helst vill man ha ingen ränta och heller ingen amortering, om man skulle få välja! Det sade man därför att man visste inget annat, skulle jag vilja påstå! Man borde i stället ha sett över bestämmelserna gällande borgen för problemet för landsbygds- och skärgårdskommunerna är att de inte får fördelaktiga lån från banker i och med att deras fastigheter är mindre värda än dem som byggs i staden, men om de skulle ha fulla säkerheter från landskapet för sina fastigheter skulle de få samma förmåner. Det är det man borde ha gjort i stället för att börja reglera hyresmarknaden på nytt när vi äntligen har avreglerat den. Ser man till den totala bostadsbyggnationen har den inte ökat och nu kommer den att minska, om man ser till den samhällsfinansierade delen, eftersom man inte har tillräckligt med lånemedel. Ser man till det privata byggandet ökar det fruktansvärt eftersom många bygger egnahemshus, men det är någonting annat, de får räntestöd, där bestämmer marknaden själv hur mycket det skall byggas. Vi har aldrig lovat några lånepengar. Sålunda har vi inte heller brutit några löften! Vi har aldrig velat börja med bankverksamhet. Vad är kostnaden för verksamheten? Det blir ett indirekt räntestöd eftersom man tar pengar ur kassan som annars kunde placera eller man lånar pengar till en hög ränta och lånar ut till en billig. Vad är mellanskillnaden? Om man räknar in den mellanskillnaden, när börjar då det här systemet bära sig? – troligtvis aldrig under lånetiden och det kommer att gå back hela tiden. Det blir budgetmässigt samma sak som att ha räntestöd.

 

När det gäller IT-byn vill jag säga att jag stöder planerna till fullo, även om konceptet något har ändrats. Det återkommer jag till i ett anförande. Jag tycker att det är bra att landskapsstyrelsen framhärdar trots många belackare. Det är ett viktigt projekt för det åländska näringslivet.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Ltl Sundman frågar vad det kostar. Jag sade i mitt anförande att vi går på vinst jämfört med räntestödslånet. Det har vi räknat ut och kontrollerat upp. Jag kan bara be ltl Sundman slå upp sidan 83 i budgeten och se vad räntestödslånet kostar – 18 miljoner euro under den tid vi har beviljat räntestödslån, pengar som vi ger bort och som vi lämnar över till framtidens generation att ta hand om. Då är det mycket bättre att vi lånar ut pengar, får räntan själva och vet att vi inte kan låna ut mera än de pengar vi har. Nu ger vi räntestödslån kanske mycket mera än vad vi i framtiden har råd att betala för. Redan i dag har vi som sagt bundit upp oss för 18 miljoner euro i räntestödslån som är direkta kostnader för landskapet.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag har aldrig förnekat att räntestöd inte kostar. Det är ett stöd. Jag vill ha fram mellanskillnaden att låna pengar till en viss ränta och lånar ut dem till en billigare. Den kostnaden har man inte räknat med. Den torde i praktiken vara lika stor som räntestödskostnaderna. När man har räknat ut att det här lönar sig, år 2015, som ministern säger, har man inte räknat med mellanskillnaden: skillnaden mellan att låna till en dyr ränta och låna ut till en billig eller skillnaden mellan att ha kassamedel placerade eller att låna ut dem till en billig ränta. Det är den mellanskillnaden jag vill att finansutskottet skall reda ut, för det är det som är kostnaden för bankverksamheten. Det finns inga gratispengar i dag, antingen lånar du pengar till en ränta eller om du har pengar, så kan du ha dem placerade till en viss avkastning. Skall man ta de här pengarna, oavsett var de kommer ifrån och låna ut dem till så här billig ränta, så har man en kostnad för det. Jag kräver av finansutskottet att man reder ut det här en gång för alla.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Diskussionen avbryts här och återupptas vid lagtingets nästa plenum.

 

Lagtinget nästa plenum hålls i morgon den 21 november kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 18.04).

 

 

Originalfil