Plenum den 21 december 2009 kl.13.05

Ljudinspelningen saknas.

 Ålands lagting

 

STENOGRAFISKT PROTOKOLL

 

 

 

 

 

 


Plenum den 21 december 2009 kl. 13.05

Plenum börjar. 1

Fortsatt enda behandling. 1

1   Budget för landskapet Åland 2010

Finansutskottets betänkanden (FU 1 och 1a/2009-2010)

Landskapsregeringens framställning (FR 1/2009-2010)

Finansmotionerna nr 1-82 (FM 1-82/2009-2010)

Plenum slutar. 20

 

Plenum börjar

Talmannen konstaterar samma närvaro som vid föregående plenum.

Fortsatt enda behandling

1      Budget för landskapet Åland 2010

Finansutskottets betänkanden (FU 1 och 1a/2009-2010)

Landskapsregeringens framställning (FR 1/2009-2010)

Finansmotionerna nr 1-82 (FM 1-82/2009-2010)

Till grund för behandlingen ligger finansutskottets betänkande nr 1a/2009-2010. Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. För tydlighetens skull önskar talmannen upplysa om att inga nya förslag kan läggas. Nu kan vi bara ta ställning till lagtingets tidigare beslut eller finansutskottets nya förslag. Begäres ordet? Diskussion.

Ltl Torbjörn Eliasson

Tack herr talman! Finansutskottet har haft sitt möte. Vi har ett nytt betänkande nr 1a/2009-2010. Det är så kort så jag läser upp hela betänkandet: ”Vid ärendets enda behandling den 21 december 2009 har lagtinget inte oförändrat godkänt finansutskottets betänkande nr 1/2009-2010. Ärendet har därför enligt 58 § lagtingsordningen återremitterats till finansutskottet för utlåtande över det av lagtinget fattade beslutet.”

Det gäller alltså finansiering understödd till kommunerna 45.05.30 vilket är ett förslagsanslag.

Utskottet skriver så här. Lagtinget har beslutat att det sista stycket i betänkandet i föreslagna motiveringen får följande lydelse: ”Av anslaget ska 166 000 euro under moment 45.05.30 användas för att kompensera de kommuner Jomala, Saltvik och Brändö som förlorat motsvarande intäkter p.g.a. felaktig fördelning av samfundsskatter.”

Finansutskottet föreslår att den föreslagna motiveringen i sista stycket under moment 44.05.30 i detaljmotiveringen i finansutskottets betänkande nr 1/2009-2010 får nedan angiven lydelse:

”Utskottet föreslår att finansmotion nr 36/2009-2010 förkastas. Utskottet uppmanar landskapsregeringen att tillse att frågan ska lösas på politisk nivå mellan landskapet och de kommuner som fått en orättmätig fördelning av samfundsskatten, så att respektive kommuner erhåller sina rättmätiga andelar. Frågan ska vara löst och transaktionerna genomförde senast den 1 mars 2010.

Utskottet har fattat beslutet om omröstning, som utföll 3-2. Beslutet understödes av ordförande Torbjörn Eliasson, vice ordförande Raija-Liisa Eklöw, samt ledamoten Torsten Sundblom.

I ärendets avgörande behandling deltog ordförande Torbjörn Eliasson, vice ordförande Raija-Liisa Eklöw samt ledamöterna Camilla Gunell, Fredrik Karlström och Torsten Sundblom.

Lagtingsledamöterna Camilla Gunell och Fredrik Karlström har fogat reservation till betänkandet.

Ltl Anders Eriksson, replik

Herr talman! Den här samfundsskatten problematiken, om vi kallar det för det, om jag kommer ihåg rätt så har man ungefär i fyra år försökt få en lösning på det här. Åren har gått. Det har framkommit också under remissdebatten att det inte finns någon laglig grund för att få det här justerat, om man inte upptar ett specifikt anslag för det. På vilket sätt anser utskottets ordförande att det här ska kunna lösas på politisk nivå? Man kan inte ta politiska beslut och dela ut pengar om det inte finns en laglig grund för det. Är det någonting som jag har missförstått?

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag tänker inte gå in i någon större debatt här nu. Jag hänvisar till vår skrivning. Där säger vi att den här frågan, med hjälp av landskapet, ska vara löst och transaktionen genomförd senast den 1 mars 2010.

Ltl Anders Eriksson, replik

Det här ärendet blir mer och mer märkligt. När finansutskottets ordförande säger att han inte tänker gå in i någon debatt om det här. Vi har haft ledamöter ifrån nästan samtliga politiska partier som har skrivit på en finansmotion just för att få det här löst. Tittar vi på skrivningen från finansutskottet så ska det vara löst till 1 mars. Det kommer inte att vara någon tilläggsbudget där de här anslaget finns med, fram till dess. Det här är någonting som är helt omöjligt som finansutskottet föreslår. Inser inte ltl Eliasson att man inte kan lösa allt på politisk nivå? Det måste också finnas en laglig grund för de beslut som tas.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Mitt svar på det är att det inte behövs någon tilläggsbudget för att lösa den här fråga.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, herr talman! Jag får tacka utskottsordförande Eliasson för att han även i denna fråga försökt hitta en kompromisslinje, som då tyvärr inte har vunnit gehör fullt ut i finansutskottet. Ska vi nu uppfatta finansutskottets majoritetsbeslut som så att man anser att det finns en laglig grund för att agera, i och med att det i budgetförslaget kommer att finnas 30 000 euro direkt utpekade för att användas för att reglera de här felaktiga betalningsströmmarna. Och att det resterande, ännu olösta frågor, kommer att regleras via ett avtal.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Det borde framgå med all önskvärd tydlighet vad finansutskottet anser om det här. Den här frågan borde, för det första, ha varit löst naturligtvis. Fördelningen hittills är orätt. Det ska rättas till. Landskapsregeringen ska ta kontakt med kommunerna, sätta sig ner kring ett runt bord och lösa de här frågorna. Då måste det naturligtvis bli ett papper som underlag så att man kommer fram till hur det ska lösas.

Ltl Harry Jansson, replik

Herr talman! Vi har ställts inför en mycket svår tröskelfråga. Vi som har medverkat till motionen som ligger till grund för den här behandlingen. Samtidigt vill man naturligtvis att den här frågan ska lösas. Är finansutskottet beredd att göra det här till en förtroendefråga? Det blir så att nu ställer vi ett politiskt krav på landskapsregeringen att oavsett huruvida det finns juridiska förutsättningar eller ej så ska det här vara löst. Det betyder att det här är en förtroendefråga om vi då kommer att rösta för finansutskottets beslut idag.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag anser att samtliga parter som räknas upp här, de kommuner det berör och landskapsregeringen, har ett ansvar att lösa den här frågan. Vi skriver tydligt här att den ska vara löst senast den 1 mars. Det är mitt svar på frågan. 

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell

Herr talman! Nog kan frågor bli svårare än vad de borde vara. Ibland förstår man inte riktigt varför. Alla i lagtinget, vad jag har förstått, även alla involverade kommuner vill ha en snabb lösning på denna fråga. Den absolut snabbaste lösningen på denna fråga är att lagtinget säger uttryckligen att 166 000 euro av de här medlen kan användas för att lösa den fråga vi nu diskuterar. Det är den absolut allra snabbaste politiska lösning vi kan göra. Vi kan göra det här och nu. Lagtinget har redan röstat en gång och fick majoritet och nu står vi igen på samma ruta som vi stod före.

Jag kan inte se att det finns någon annan orsak än prestige och något slags maktspel. Varför kan vi inte lösa frågan här och nu? Sedan är frågan löst. Det finns ju en god vilja i dessa juletider.

De argument som man anför i utskottet från majoritetens sida, man säger att landskapet inte har någon rätt att återkräva att Mariehamns stad ska betala de pengar man har fått för mycket, 130 000 euro, det är ju att misstro Mariehamns stad. Att inte Mariehamns stad skulle kunna hålla överenskommelser och vara villig att betala tillbaka de här medlen som man orätt har fått? Vad jag har förstått så är staden enig om att de inte vill ha pengar i staden som inte tillkommer staden. Varför skulle inte staden kunna hålla avtal? Landskapet och kommuner måste ju kunna göra sådana avtal som är tillförlitliga och som alla kan fullfölja.

Jag kan inte förstå hur man kan använda ett sådant argument. Jag ser det som allvarlig misstro mot den största kommunen på Åland.

Det andra argumentet som anförs är att det finns 170 000 euro på det här momentet som är till för kommuner enligt prövning. Sådana kommuner som har hamnat i ekonomiska svårigheter. Tar man 166 000 av dessa 170 000 så finns det ingenting kvar för Kökar och andra som är i behov av medel. Men eftersom det här är ett F-anslag så finns det ingen motsättning mellan 166 000 och 170 000 euro. Man kan mycket väl lösa den här frågan här och nu, och ändå bemöta de kommuner som behöver anslag enligt prövning. Och sedan korrigera detta vid ett senare skede, t.o.m. i städarbudgeten för 2010, vad jag kan förstå.

Det här är bara ett prestige- och maktspel. Vill vi ha frågan löst kan vi göra det nu. Då är det klämmen som gäller i reservationen. Då är frågan ur världen. Jag kan tro att det finns viktigare frågor, både för Jomala, Mariehamn och för landskapsregeringen, än att sitta möte ut och möte in med en sådan här detalj. Det här är egentligen en detalj med tanke på andra saker vi här idag har röstat igenom.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Herr talman! Menar Gunell att det redan finns ett avtal om att Mariehamns stad skulle betala tillbaka det här? Finns det ett sådant avtal mellan landskapsregeringen och Mariehamns stad? Så uppfattar jag anförandet nu.

Ltl Camilla Gunell, replik

Vad jag har förstått har parterna suttit ner vid sju olika tillfällen. Vid vissa tillfällen deltog bara kommuner och vid vissa tillfällen alla tre parter i det här för att lösa frågan. Mariehamns stad är ju villig att betala tillbaka de pengar som orätt har tillkommit Mariehamn. Det har man ju sagt gång på gång. Det finns ingen anledning för landskapet att misstro om man betalar ut pengar till Jomala att man sedan står där och säger; hoppsan vi fick ingenting för vi har inte någon rätt att kräva av Mariehamns stad. Man reglerar det här i avtal, så betalar Mariehamns stad och så är frågan löst.

Ltl Ulla-Britt Dahl, replik

Herr talman! Varför kan man då inte betala det här direkt och reglera det mellan kommunerna istället för att det ska gå via landskapsregeringen? Det är en sådan fråga man får ställa sig. Jag tycker att ltl Gunell säger att man ska göra ett avtal. Då finns det tydligen inget avtal?

Ltl Camilla Gunell, replik

Det enda man från stadens sida har motsatt sig, om jag har förstått frågan rätt och nu har vi hanterat den i två olika omgångar, är att man inte betalar från staden direkt till en annan kommun. Staden betalar tillbaka till den part där pengarna har kommit ifrån, nämligen till landskapet. Sedan ska landskapet betala det vidare till Jomala.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Fredrik Karlström

Herr talman! Om man tittar tillbaka på budgetdebatten så fanns det frågor som otroligt mycket större och viktigare som vi kanske borde ha godkänt än en fråga som vi alla är överens om att ska rättas till. Det som jag inte kan acceptera är att vi ska fortsätta att dra ut på den här frågan fram till mars och få en politisk lösning. Vi i obunden samling och oppositionen sitter givetvis inte med i regeringen och kan inte påverka att det här kommer att ske.

Däremot besitter lagtinget den makt att vi kan sätta in det här i en lag i budgeten som säger att det ska redas upp nu. Med att ta det här beslutet, som vi gick inför i diskussionen här för en stund sedan, att av det här anslaget tillse att 166 000 euro under momentet används för att kompensera kommunerna. Då skulle saken kunna vara utagerad och klar och pengarna skulle kunna vara på Jomalas, Brändös och Saltviks konton efter nyår. Ska vi vänta då ytterligare några månader för att ev. se om man kan hitta en lösning på det här?

Enligt utskottet finns det inte någon laglig grund för landskapsregeringen att betala ut 166 000 euro. Den skrivning, som majoriteten i finansutskottet har kommit med nu, som jag ser det utgår den från att Mariehamn ska betala direkt till Jomala. Det finns inte heller någon laglig grund för det. Om jag har fått en annan ledamots lön utbetald från lagtingets kansli, inte betalar jag lönen direkt till den person vars lön jag har fått. Jag betalar givetvis den tillbaka till lagtinget, som betalar ut den på rätt. Det är rätt sätt att göra det på. Jag förstår inte varför man ska göra en enkel sak så här komplicerad. Jag förstår inte heller hur centerledamöterna uppenbarligen nu har svängt, man accepterar att det här ska ske som en politisk lösning som ska ske någon gång före 1 mars, om jag förstod Harry Jansson rätt.

Näringsutskottet sade i 2007-2008 års behandling att det här måste redas ut. Hela lagtinget står bakom det, nu får det räcka med de här missförstånden. Rätt ska vara rätt. Pengarna som kommunerna har rätt till ska givetvis betalas ut till de kommuner som ska ha dem. Det är ju helt självklart att Mariehamns stad också ska betala tillbaka något som de inte har rätt till. Det är ju helt självklart. Så funkar det ju inom alla områden som vi sysslar med, både här i lagtinget och i det privata livet. Om du har fått in en inbetalning på ditt konto så inte är det dina pengar bara därför. Det måste finnas ett argument för dem också. Det är helt självklart att Mariehamn ska betala tillbaka pengarna till landskapet och landskapet ska betala pengarna till Jomala kommun. 

Med det här beslutet, som vi tog i budgeten för en timme sedan, så skulle det ha gått att lösa nästa vecka. Nu ska man fortsätta att diskuteras. Det ska vara ännu flera möten och det kommer inte att leda till den lösningen som vi vill ha med tanke på att det inte finns en laglig grund i budgeten att betala ut de här pengarna till Jomala kommun. Det kan vi åtgärda genom att vi vidhåller det beslut som vi tog för en timme sedan, herr talman.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, herr talman! bästa ltl Karlström, inom centern, som för en stund sedan röstade för ltl Karlströms reservation och motion nr 36, så lyssnar vi av debatten och tar in argumenten och så kommer vi att ta ställning. Personligen hoppas jag att finansminister Perämaa kommer upp i talarstolen under debatten här och bekräftar den här utskottsskrivningen som möjliggör den utbetalning och reglering som behövs för att reda upp hela den här affären. Det är väl det som skulle kunna bringa slutlig klarhet om att förutsättningar finns för att faktiskt få ett slut på den här bedrövliga historien.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Jag tycker det är lite tråkigt med den här skrivningen som finansutskottet har kommit med. Det blir en fråga om förtroende för landskapsregeringen, om man drar det här till sin spets. Har inte landskapsregeringen lyckats lösa den här knuten kanske p.g.a. att Mariehamns stad säger att de inte tänker betala till Jomala kommun direkt, så kommer det ju att vara en förtroendefråga för centern att behöva rösta emot sin egen regering, istället för att se det här för vad det verkligen är. Det är en sakfråga, en praktisk fråga som kan lösa nu om vi vill det. Varför dra det hela vägen till att sätta en tidsgräns åt regeringen att det ska vara utfört 1 mars. Om det inte är gjort så kommer man att behöva rösta med det ev. kommande misstroende som givetvis kommer från oppositionen. Det här är en enkel fråga. Det är inte någon stor fråga. Det gör att rätt ska vara rätt. Se till att pengarna betalas ut till Jomala kommun och red upp det i efterhand med Mariehamns stad. Rysligt enkelt, jag förstår inte varför man ska behöva göra det här så komplicerat?

Ltl Harry Jansson, replik

Är det inte så att vi alla besjälas av tanken att det här ska lösas snabbt och fort. Här får vi då enligt utskottsmajoritetens förslag en deadline för det hela, d.v.s. den sista februari är den här affären ur världen. Det är ju det som talar för att vi stöder utskottsskrivningen i det här fallet.

Är det så att vi faktiskt blir lurade på den här frågan då får vi naturligtvis ta de konsekvenser av politisk art som förutsätts. Svårare än så är det inte.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Men ltl Jansson blir det inte så, om det här inte har skett den 1 mars 2010, att då blir det en diskussion igen och så skjuter vi kanske upp det till tilläggsbudgeten som kommer maj eller så kanske det blir till nästa budget. Vi har ju hållit på med den här frågan sedan 2007 eller kanske ännu längre tillbaka. Vi har ju ansett samma sak helat tiden att vi ska hitta en lösning på det. Vi har en lösning som vi kan ta och få slut på den här frågan idag, om vi vill. Sedan är det bara gå vidare och jobba med viktigare frågor, permitteringsfrågorna som vi borde börja jobba med och alla de här andra sakerna som ni har att lösa. Se till att få det här ur världen och fokusera på det som är viktigt. Rätt ska vara rätt. Jomala, Saltvik och Brändö behöver få sina pengar. Vi behöver diskutera annat i den här salen än små petitesser. 

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Jag kan börja med att konstatera att för det första, pengarna som betalas ut i form av samfundsskatt till kommunerna inte kommer från landskapet. De kommer från skattemyndigheterna. Pengarna har aldrig varit i landskapets kassa.

För det andra, kommunen har två grunder att betala ut pengar på. Det ena är genom det som grundar sig på lag. Det andra är genom avtal. Det är fullt möjligt att utforma ett trepartsavtal där Mariehamns stad, Jomala kommun och landskapet är parter där man kommer överens om att staden kan betala ut det här direkt till Jomala kommun. Då baserar det sig på ett avtal. Men, om det inte görs på det sättet så finns det alltså inte någon som har rätt att kräva tillbaka de här pengarna av Mariehamns stad.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Nog är det för mig ganska svårt att förstå varför landskapet ska vara med i det här trepartsavtalet om landskapet inte har någon som helst roll i det här spelet? Enligt ltl Folke Sjölunds syn är det ju så. Som jag har förstått det så betalar inte staten ut pengarna direkt till kommunen utan det går till landskapet som betalar ut det till kommunerna. Har jag fel så kanske vi måste ta det här till utskottet och reda ut det en gång till för att se var den lagliga gränsen går på vad vi kan göra. Varför ska landskapsregeringen vara med överhuvudtaget i trepartsavtalet om det bara är för Jomala och Mariehamn som ska reda upp den här felaktiga utbetalningen sinsemellan. Borde det inte vara landskapet, staden och staten då?

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Landskapet har genomfört den lagstiftning varpå den här fördelningen grundar sig. Landskapets finansavdelning sitter på de här uppgifterna som ska ligga till grund för det avtal där det ingår en beräkning på hur mycket pengar Mariehamns stad har fått för mycket och hur mycket pengar Jomala kommun har fått för lite. Det måste ingå i ett avtal. Ett avtal måste ha en grund också för att man ska kunna göra en betalning på basen av avtalet. Därför är det nödvändigt att landskapet är med som en part.

Ltl Fredrik Karlström, replik

Herr talman! Hör du inte själv hur komplicerat vi försöker göra en enkel fråga? Det här är inte svårt att lösa. Vi kan lösa det nu, om vi vill. Landskapsregeringen har haft 3-4 år på sig att försöka hitta den här frivilliga överenskommelsen. Uppenbarligen har inte Jomala kommun sina pengar på kontot ännu i denna dag. Vi kan rätta till det nu. Hur svårt ska det vara att få det här gjort? Det är bara att ta ett beslut och så kan vi gå vidare och fokusera på viktigare frågor.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Till att börja med vill jag konstatera att jag har för vana att hålla ord. Även ord som inte är nedskrivna på ett papper.

Jag ska ta lite historia kring det här. Att det har gått som det har gått, det har vi svart på vitt på. Vi vet också bakgrunden till det hela. Det handlar om att den samfundsskattenyckel, som fanns när de här felen gjordes, baserade sig på ett statistiskt underlag som inte var tillförlitligt. Det visade sig att det föll fel. När det här uppdagades började diskussionerna om att det här borde kompenseras. Stadsstyrelsen fattade, för drygt ett år sedan, ett beslut om att man ville få en lösning på det här tillsammans med Jomala och landskapet. Man konstaterade att ett fel hade begåtts om man läser lagens mening. Man konstaterade också i det beslutet att man ifrågasatte huruvida Mariehamns stad skulle bli skadedrabbad av det här. Det var steg ett.

Sedan rullade tiden på och tiden rullade på. Sedan kom vi till förhandlingar med landskapsregeringen. Hela landskapsregeringen var samlad, delar från Jomala kommuns ledning och delar från Mariehamn stads ledning deltog. Vi diskuterade problematiken. Förhandlarna från Mariehamn stad, jag var en av dem, kunde konstatera att, okej, det här resonemanget vi hade haft om att vi inte skulle gå skadeslösa, om vi hade haft möjlighet att tro att pengarna var våra, det resonemanget skippade vi. Det var vi väldigt, väldigt noggranna med att i de förhandlingarna säga till landskapsregeringen. Vi var överens, trodde jag och många med mig kring bordet, att en lösning skulle göras med ett trepartsavtal. I vilket det skulle framgå att staden konstaterade att man hade fått delar av samfundskatt som tillhörde Jomala. Att landskapet skulle konstatera att så också var fallet och att pengarna skulle utbetalas till Jomala kommun.

Eftersom det här felet har pågått en så lång tid var också vårt budskap från Mariehamns stad väldigt tydlig i den här frågan. Vi kan inte göra några som helst transaktioner mellan de två kommunerna. Det har vi inte någon laglig grund för att göra. Däremot kan vi tänka oss att, i rater, få det här reglerat med landskapet genom att man drar av på andra saker som staden har rätt att få från landskapet. Vi tyckte nämligen att det är fruktansvärt byråkratiskt och krångligt att föra pengar mellan varandra. Om vi har en penningström som går åt ett visst håll så kan man också justera den penningströmmen via avtal.

Vi trodde vi var överens. Kommundirektören i Jomala skrev ihop ett förslag till avtal och fick som svar från landskapsregeringen, i och för sig på tjänstemannanivå men ändå, att förslaget till avtal inte överhuvudtaget stämde överens med det som vi hade diskuterat. Jag har tyvärr inte texten framför mig nu så jag kan inte citera den. Det ledde till att förhandlingarna bröt ihop. Vi hörde ingenting, det var tyst. Det pågick diskussioner på informell nivå mellan en massa olika personer som försökte få den här frågan löst.

Det ska gudarna veta att vi har under det här arbetets gång försökt, från många, många håll och inte minst från Mariehamn stad, att få den här frågan ur världen. Frågan är så pass infekterad att den borde bort. Nå, vad händer? Ja, en stund efter att finansutskottet har börjat behandla motionen, som vi nu lämnade fram i samband med budgeten, då vaknade man från landskapsregeringen och sade att vi skulle väl kunna träffas på nytt och förhandla om saken? Det kallades till ett möte. Mariehamns stad åkte på det mötet, Jomala valde att inte komma, vilket jag kan ha en viss förståelse för eftersom man fick de svar man hade fått tidigare från landskapsregeringen. Nu fanns det någon slags beredskap att skriva ett avtal. Om jag har förstått frågan skulle det fortfarande behöva ske så att staden betalade pengar. Man skriver en utananordning från stadens finanskansli och skickar pengarna vidare till landskapsregeringen. Vi anser att det är onödigt byråkratisk. Det ställer till det i vår process att få ett lagligt beslut även hos oss. Skulle vi kunna göra det via ett avtal, som reglerar det i de penningströmmar som redan finns, vore det här löst på det sätt som torde vara helt möjligt för alla parter. Men, som vi hittills inte har kunnat åstadkomma.

Utgående från de här, har åtminstone jag kommit till det, att för att vi ska få de här frågorna att rulla vidare krävs en mycket stark skrivning från lagtinget. Den skrivningen hade vi i ltl Karlströms reservation som därefter också vann understöd också här i den här församlingen.

Det går tillbaka till finansutskottet, det kommer tillbaka. Jag vill ändå rikta en eloge till finansutskottets ordförande som faktiskt har försökt kompromissa i den här frågan. Men tyvärr, kompromissen är inte tillräckligt stark, enligt mitt sätt att se det och tydligen också enligt andra sätt att se det. Därför att det inte binder på något sätt upp landskapsregeringen mera än läget som vi hade före vi ens gick till budgetbehandlingen, som jag ser det. För att vi ska få någon slags styrka bakom det hela behöver vi ltl Karlströms förslag.

Herr talman! Jag återupprepar till sist ytterligare en gång, jag har för vana att följa de ord jag har givit.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa

Herr talman! Det är alldeles uppenbart att vi har samma mål allihop. Ändå ska den här frågan diskuteras så mycket som den görs.

Lite grann till ltl Johan Ehns anförande. Jag har fullt förtroende för ltl Johan Ehns ord och handslag, även om det bara har getts i muntlig form. Jag har fullt förtroende för Mariehamns stad och det som Mariehamn stads representanter har sagt i förhandlingar med landskapsregeringen och till mig personligen.

Den här frågan är ju ett antal år gammal nu. Besluten om fördelning av medel, det som har lett till hela den här diskussionen, togs under den förra landskapsregeringen. I och med de protester, som sedan kom fram i samband med att man upptäckte att statistiken inte överensstämde med verkligheten, blev det uppenbart att lagstiftningen hade problem.

Den här landskapsregeringen har kompletterat den lagstiftning som finns med en kontrollmekanism, i enlighet med det som nog var avsikten med den ursprungliga lagstiftningen. Till den delen är det korrigerat. Det går att kontrollera och rätta till statistik i efterhand numera.

I den här frågan har jag personligen och landskapsregeringen diskuterat med Mariehamns stad och Jomala kommun vid flera tillfällen. Målet har varit uppenbart, det har varit samma för alla. Mariehamns stad har sedermera kommit fram till, inte ursprungligen, att det nog är korrekt att Mariehamns stad överför, på ett eller annat sätt, en del av det som de har fått till sig, till Jomala så att vi kan balansera den här situationen. Mål har funnits om att Mariehamn och Jomala, i och med den här besvärliga frågan, ska komma i en bättre förhandlingssituation om de frågor som finns att lösa framöver.

I något skede har lösningen varit en blandning av juridik och politik. Därför är jag glad att finansutskottet tydligt har sagt att det här kräver en politisk lösning. Det har varit min och landskapsregeringens avsikt ända från början.

I förra veckan förhandlade representanter från Mariehamns stad och landskapsregeringen. Vi två är fullständigt eniga. Det kräver också att Jomala kommun kommer med och blir en tredje part i ett avtal, så är vi överens om vad som ska ske och hur det ska ske. Avsikten är att vi kommer till ett avtal. Landskapsregeringen kommer att skicka ett utkast till det, som lovat till Mariehamn stads och säkert till Jomala kommun också, veckan efter nyåret. Så har vi sagt och det kommer vi att göra. Då skulle mekanismen i det vara att Mariehamn överför medel till landskapet som förmedlar pengarna till Jomala plus den del, närmare 30 000 euro, som vi också överför. Om fördelningen skulle ha varit annorlunda skulle det ha lett till just den merkostnaden för landskapet med de kompletteringsmekanismer som finns.

Jag tror att vi ska kunna ha ett avtal klart och undertecknat väldigt fort. Då har vi lösningen på hela problemet.

Till den fråga som ställdes, det budgetförslag på 30 000 euro som då föreslås i det ursprungliga budgetförslaget att användas för det här, räcker till för den lösningen om och när vi har trepartsavtalet så som det är tänkt. Det klargör att det inte är en kostnad eller en intäkt för landskapet utan bara en förmedling av pengar. Då räcker 30 000 euro till, som svar på den frågan som ltl Harry Jansson här ställde. Det är också bra att lagtinget är införstådd med det här.

Jag och landskapsregeringen har haft som mål att lösa den här frågan. Den har dragit ut på tiden eftersom den har varit infekterad. Frågan är ett arv från tidigare landskapsregeringar. Jag vill att den här frågan ska lösas, klareras och vara borta från våra bord.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Även ursprungsbeslutet i stadsstyrelsen kring de här frågorna visar på att vi ansåg att vi hade fått en icke rättmätig del. Däremot ställdes frågan kring huruvida det var möjligt att göra betalningen tillbaka. Det har vi sedermera backat tillbaka från i förhandlingar. Det finns inte ännu ett beslut, eftersom vi har lärt oss av det som nu har skett, det har dragit ut på tiden, vi kommer inte vidare. Därför har vi heller inte fattat ett nytt beslut. Det finns ett förslag som vi vet att det finns acceptans för.

Jag hoppas att minister Perämaa också förstår att trovärdigheten till förhandlingarna något är skadad, åtminstone från stadens sida. Utgående från att det sades, senast vi träffades, att den här frågan skulle vara löst i början på december. Jag minns inte exakt datumet men jag skulle tro att det kanske var 10 december, det kanske t.o.m. var ännu tidigare i november. Jag är inte riktigt hundra procent säker på vad vi sade i de förhandlingarna vi hade då. I det läget när vi fick tillbaka svaret blev det ett slag i ansiktet på oss, att det avtalsförslag som låg så fanns det inte någon som helst grund för att fortsätta diskussionerna.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik

Herr talman! Det där beklagligt om det har uppfattats på det viset. Efter att utkastet till förslag levererades till oss och också till Mariehamn stad från Jomala kommuns sida, eftersom det var uppgjort att Jomala skulle komma med ett utkast, så har vi under processens gång försökt vid något tillfälle i varje fall komma till en ny diskussion med Jomala för att diskutera utkastet. Problemet med utkastet var att det förutsätter att landskapsregeringen ska fatta ett beslut om, vid utbetalning av landskapsandar, att innehålla en viss del av de medlen för att föra över dem till Jomala. För mig är det problematiskt att via avtal gå in och korrigera en utbetalning som grundar sig på lag. Det är inte en helt oproblematisk situation. Därför vill jag helst att den här frågan ska lösas strikt på politisk nivå så att alla parter undertecknar avtalen och politiskt överenskommer om hur man gör.

Ltl Johan Ehn, replik

Herr talman! Det problematiska, som jag ser i det här, är faktiskt att landskapsregeringar har skjutit över ansvaret för den här frågan på kommunerna. Jag tycker inte det här är ett problem som är ett mellankommunalt problem. Tittar vi på lagstiftningen är det helt uppenbart att man visserligen har för lite lagens bokstav men däremot inte lagens anda och mening. Det brukar man normalt sett också kunna ta i beaktande när man för diskussioner. Det är det som vi fortsätter med här nu. Man vill inte från landskapsregeringen, som jag upplever det, ta den ledande rollen i det här arbetet och faktiskt försöka få ihop det här. Jag tror att det är det som är nödvändigt. Det kan väl ändå inte vara så att det är Mariehamns stad som ska driva den här frågan framåt? Och knappast heller är det Jomala. Den här frågan borde ju lösas från den myndighet som har fastställt nyckeln för hur det här ska fördelas och där det en gång i tiden blev fel. Sedan kan man föra resonemanget om att den förra landskapsregeringen också förde det här resonemanget. Men man kan då också ifrån den nu nuvarande landskapsregeringen visa på att det var ett icke gott resonemang.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik

Herr talman! Jag tycker landskapsregeringen visar att man med all tydlighet försöker lösa det här. Vi har föreslagit anslag, för den del som krävs för att det här paketet ska komma i hamn, med en högre betalning som skulle ha medfört den statistik som uppfattas som korrekt, vilket via kompletteringsmekanismen skulle ha fallit på landskapets del. Det har vi föreslagit i budgeten att landskapet och lagtinget ska stå för. Nog finns helt klart mål i vårt agerande också.

Den tidigare lagstiftningen, må så vara att anda och meningen var att det skulle ske efter rätt statistik, men det krävdes en komplettering av den lagstiftningen för att korrigera bristerna i tidigare lagstiftning. En strikt politisk lösning som vi eftersträvar, som vi nu har överenskommet med Mariehamns stad och deras representanter, att vi ska gå vidare med. Jag tror att den lösningen ska kunna vara i hamn snart.

Talmannen

Tiden är ute! Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! På överläggningarna mellan Jomala, Mariehamn och landskapsregeringen kom Gunnar Jansson med ett mycket kreativt förslag. Vi skulle göra ett trepartsavtal som alla parter skulle godkänna och så skulle utbetalningarna ske. Jomala kommun fick i uppdrag att ta fram avtalet. Det gjordes av kommundirektören i Jomala. Mariehamn sade att det var ok, medan landskapsregeringen, finansavdelningen med Mats Perämaa i spetsen kom tillbaka och sade att nej, det här går inte. Lösningen fanns men landskapsregeringen har sagt nej till det här. Vill man vara kreativ med att hitta juridiska hinder och lägga en massa tid på det så hittar man alltid de här hindren. Men, vill man vara kreativ, som Gunnar Jansson var på det här mötet, då hittar man de här möjligheterna genom avtalsvägen. Det är ju det som landskapsregeringen har sagt nej till via finansavdelningen trots att lantrådet på överläggningen sade att frågan är löst. Hon sammanfattade den och det är bara att korrigera utbetalningarna. Det har inte gjorts. Därför finns inte förtroende för Perämaa i den här frågan.

Talmannen

Tiden är ute!

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik

Herr talman! Jag avvaktar gärna tills repliken är färdig. Det är en beskrivning av den process som fanns. Den lösningen som Jomala accepterar förstår jag precis, för Jomala är ju mottagare av pengar som de rättmätigt bör få. Jag förstår att Jomala ser att den lösningen är ok. Men det kräver fortfarande att en finansminister fattar beslut, i samband med utbetalning av landskapsandelar, att man innehåller en viss del av det som enligt lag tillhör Mariehamn för att sedan föra över pengarna till Jomala. Då har vi vävt in en annan lagstiftning i den här problematiken, vilket inte är helt bekymmersfritt.

Ltl Jörgen Strand, replik

Herr talman! Enligt vtm Gunnar Janssons förslag räckte det med ett avtal som alla tre parter har godkänt. Så var avtalet byggt exakt. Det finns också en förvaltningspraxis där man kan rätta sig själv. Man behöver inte gå på gamla förvaltningslagen. Det finns domstolspraxis. Vi har visat från Jomala sida hur man kan lösa de här juridiska frågorna. Vi har varit med avtalsvägen men finansavdelningen ägnar sin tid åt, istället för att jobba med budgetfrågor och liknande, att hitta hinder i juridiken. Det kommer man att göra i all oändlighet. Det är därför som jag tror att vi tydligt och klart måste säga ifrån lagtinget att det här ska lösas.

Vår vice ordförande, Anders Karlsson, ville ha en tidsram på den här lösningen. Men det skulle inte behövas enligt landskapsregeringen, eftersom den här frågan var löst i enlighet med en sammanfattning som lantrådet gjorde på överläggningen.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik

Herr talman! Fortfarande är inte den lösning som var aktuell då bekymmersfri, att avtala bort lagstiftning. Då blandar vi ihop juridik och politik. Om vi kan hålla oss till det strikt politiska, vilket nu också finansutskottet har sagt i sitt betänkande, så har vi lösningen.

Likväl som ltl Johan Ehn sade att ord som han säger vill han att ska uppfattas att ska hållas, vilket jag också för min del sade att jag tror på. De förhandlingar vi hade med Mariehamns stad om den här processen, hur den ska gå till och det förslag som vi kommer att leverera, det som jag har sagt på de förhandlingarna kommer jag att stå bakom också. Jag tror att vi har en lösning snart efter nyår. Lösningen är klar det ska bara formuleras i avtalet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Camilla Gunell, replik

Ledamoten Perämaa säger gång på gång att frågan behöver lösas på strikt politisk nivå. Annars blir det problem med juridiken. Men varför kan inte minister Perämaa, och liberalerna främst som har en annan uppfattning i den här frågan, se lagtingets beslut som ett stöd för den process han nu är inne i? Då har han ju medel att ta av för att lösa det här ändamålet. Han har hela lagtingets bifall. Varför kan man inte se positivt på den här omröstningen i stället för att stå här förklara och förklara vilka hinder som finns?

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik

Herr talman! Jag kan inte erinra mig att jag har sagt så särdeles mycket om själva omröstningen i sig. Det beslut som lagtinget fattar kommer givetvis att vara vägledande för landskapsregeringen. Jag noterar också att finansutskottet sade, i samband med sitt betänkande, att man ska komma till en politisk lösning. Det uppfattar jag som ett stöd för det som vi har gjort och det mål som vi har strävat till.

Fattar vi ett politiskt beslut, ett trepartsavtal där Mariehamns stad är en part, Jomala en part och landskapet en part, då har vi uppfyllt andemeningen i det som vi alla vill att genom avtal och politik att lösa den här frågan. Mariehamn står för sin orättmätiga del, landskapet bidrar med den del som jag redan har nämnt här förut och Jomala blir mottagare.

Ltl Camilla Gunell, replik

Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att den absolut mest snabba strikta politiska lösningen är härmed att anta det förslag som lagtinget redan en gång har jag röstat om. Då har ledamoten Perämaa hela lagtingets stöd och kan gå hem och lösa den här frågan, precis så där som han säger. Alla är väl sedan nöjda och vi får julfrid.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik

Herr talman! Jag kan väl inte säga någonting annat än att majoriteten i finansutskottet, vid sina beslut vid två tillfällen nu, ger ett stöd för det som landskapsregeringen har eftersträvat, en politisk lösning.

Målet, som jag sade inledningsvis i mitt anförande, är ju detsamma för oss allihop. Det hävdades att det var någon form av maktspel det här. Målet är fortfarande detsamma för oss allihop. Vi har budgeterat tillräckligt med anslag och vi visar vår vilja i samband med budgeten som lades för ca två månader sedan. Det torde stå alla klart vad landskapsregeringen vill med den här frågan.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mika Nordberg, replik

Talman! Minister Perämaa var inne på att han ville ha en politisk lösning för att lösa det här. Då undrar jag om man inte kan se den här omröstningen, som vi hade tidigare idag som slutade 17-13, att det är grund för den politiska lösning som krävs?

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik

Herr talman! Jag se finansutskottets ursprungsbetänkande och också med den komplettering som man nu har bifogat till det tidigare, som ett bra försök från finansutskottets ordförande att hitta en enighet i hela salen här. Det är ju politik, där skriver man uttryckligen att det är en politisk lösning man eftersträvar. Det har varit mitt och landskapsregeringens mål att vi inte ska väva in oss i någon annan juridik som sedan kan leda till nya problem. Jag tror att den här frågan, som sagt, kommer att vara löst väldigt snart. Mariehamns stad har, tycker jag på ett bra sätt, deltagit i de här diskussionerna och är beredda att ta sitt ansvar och landskapsregeringen likadant. Där har vi kärnan i det hela. De två parter som ska föra över medel är överens. Låt saker och ting ha sin gång nu så har vi löst den här frågan inom en snar framtid.

Ltl Mika Nordberg, replik

Talman! Om man nu håller sig till omröstningen, som vi hade, så fick den ju de facto stöd i salen. Det var inte det första betänkandet ifrån finansutskottet som man stödde utan det var ett motförslag, som vann understödd med rösterna 17-13 här i salen. Jag har i alla fall trott att om det finns en majoritet i lagtinget för en viss linje, då är det också den linjen som landskapsregeringen ska följa. Ser minister Perämaa nu ett problem med att följa ett den här omröstningen som slutar 17-13 med majoritet för det. Är det ett problem att följa det för regeringen?

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik

Herr talman! Landskapsregeringen följer ju lagtingets beslut, vilket jag sade här tidigare i samband med replikväxling eller huvudanförande. Landskapsregeringen följer lagtinget beslut.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag tänkte ta upp lite samma sak, som kom fram i det sista replikskiftet. Finansminister Perämaa sade att alla har som mål att få en lösning på det här. Ändå är det ju ett oerhört merarbete som har lagts ned på att få fram en lösning på ett ärende som i grund och botten är ganska enkel. Finansminister Perämaa sade också att man kan ha ett avtal klart efter nyår. Det där låter ju mycket bra. Det som lite oklart för mig är att det inte riktigt framkom vad som är problemet med det förslag som lagtinget kom fram till under förmiddagen? Vad är problemet? Jag förstår inte vad det skulle vara för problem att det finns en laglig grund som alla parter är överens om. Det finns alltså en laglig grund för att reglera den här problematiken så fort som möjligt. Vad är problemet med det beslut som lagtinget tog på förmiddagen?

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik

Herr talman! Jag utgår ifrån att ltl Anders Eriksson hänvisar till mitt grundanförande, rimligen som så bör ske i en replikväxling. Jag har inte problematiserat den omröstning som lagtinget i demokratisk ordning ska få företa sig, i den mån och i den riktning som man själv tycker att är lämpligt. Jag sade snarare tvärtom inledningsvis, att målet hos oss allihop är detsamma. Jag anser att de medel som är föreslagna i grundbudgeten, det som finansutskottet också i sitt betänkande har hänvisat till, de medlen räcker till för att klarera den här situationen.

Ltl Anders Eriksson, replik

Jag tycker jag har någorlunda normal uppfattningsförmåga, men det blir faktiskt lite oklart för mig. Om vi alla har som mål att få en lösning på det här, att vi har som mål att få fram ett avtal, jag frågade första gången vad som är problemet med det beslut som lagtinget tog på förmiddagen? Finansministern kan inte peka på att det direkt är något problem. Det måste vara någonting som inte jag förstår, prestige eller någonting som gör att ett sådant här ärende kan bli så oerhört invecklat och krångligt sist och slutligen. Jag måste också säga att jag är lite förvånad för liberalerna, om något parti, har jag uppfattat som ett parti som är väldigt noga med att det finns en laglig grund, land ska med lag byggas osv. för att man ska kunna reglera saker och ting. Här har vi lite olika uppfattningar om det finns en laglig grund eller inte. Det beslut lagtinget tog på förmiddagen finns det definitivt laglig grund för det. Jag förstår fortfarande inte, bästa minister Perämaa, sade är problemet?

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik

Herr talman! Nog vill jag väl ändå hävda att det som lagtinget har röstat om här idag fortfarande är utgående ifrån en politisk lösning. Inte stiftas lagen på det där viset i samband med en omröstning. Finansutskottet har pratat om en politisk lösning. Jag uppfattar nog ändå att det förslag, som gick igenom, fortfarande grundar sig på en politisk lösning med budgetmedel, men fortfarande ett politiskt trepartsavtal som ligger till grund.

Nu finns det inte utrymme för flera repliker, men man kunde i varje fall dryfta över den situationen att när någon landskapsregeringsledamot ska innehålla utbetalningar av landskapsandelen som har laga grund, så varför väva in en sådan problematik att man för in det här ärendet i en annan lagstiftning när det skulle räcka med en politisk överenskommelse?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Barbro Sundback

Herr talman! Det är faktiskt lite svårt att förstå vad som är problemet. Det hela grundar sig på ett landskapsregeringsbeslut om hur de här samfundsskatterna ska fördelas. Vid den fördelningen fick Jomala för lite och Mariehamn för mycket. Av vtm Gunnar Jansson har vi lärt oss att den myndighet eller det politiska organ, som har fattat beslutet, är det enda organ som kan ändra beslutet, eller hur vtm Gunnar Jansson? Det är i det här fallet landskapsregeringen som kan ändra sitt beslut. Problemet är att landskapsregeringen inte lagligt har begått något fel. Felet uppkom på grund av att man hade felaktiga uppgifter från ÅSUB.

Nu är väl alla berörda parter överens om att det här ska lösas. Frågan är då hur? Mariehamns stad har sagt att de inte kan betala pengarna till Jomala direkt eftersom de inte har någon laga grund, för de pengarna är borta för länge sedan. Landskapsregeringen resonerar antagligen på samma sätt. De vill inte ut med de här direkta pengarna till Jomala. De vill att Mariehamn först ska betala in pengarna till regeringen som sedan då enbart förmedlar till Jomala, tydligen. Men inte ens det har Mariehamns stad någon laga grund för att betala pengarna till regeringen.

Om majoriteten nu tar bort det beslut, som vi just fattade, så blir den laga grunden det enda att falla tillbaka på. Då blir det antagligen så att Mariehamn kommer att ha svårt att gå med på det förslag till avtal som regeringen tydligen håller på med. Det här förfarandet är för att snygga till landskapets egen budget. Det är också ett sätt för regeringen att antagligen fortsätta att diskutera den här transaktionen och ingen lösning förefaller i sikte. Eftersom Mariehamns förslag är att de pengar, som vi har fått för mycket, de ska vi betala tillbaka genom att landskapet inte betalar ut andelarna och andra transaktioner som vi har rätt till fullt ut, utan att de skulle klareras på det här sättet. Det kan landskapet göra med det beslut som lagtinget har fattat. Ändrar vi på det så finns inte ens den grunden. Då kommer den här cirkusen att fortsätta till mars. Då det blir mycket politisk rumba och det ser ut som om någon håller på att gräva sin politiska grav just nu.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Först vill jag uttrycka min glädje för att socialdemokraterna numera är med på att Mariehamns stad ska kompensera Jomala kommun för de pengar som stan har fått för mycket.

För det andra så glömde ltl Sundback bort den andra legala grunden förutom lag, nämligen avtal. Avtal kan vi ingå om det finns ett underlag för att göra detta avtal på. Det finns fullt underlag att göra avtalet därför att det finns ju utrett precis hur mycket pengar Mariehamns stad har fått för mycket och hur mycket Jomala kommun har fått för lite. På basen av det är det fullt möjligt att göra ett avtal och t.o.m. ett sådant avtal att Mariehamn stad skulle kunna betala ut de här pengarna direkt till Jomala kommun.

Ltl Barbro Sundback, replik

I staden har socialdemokraterna hela tiden haft den linjen att det inte finns laga grund att betala ut pengarna direkt till Jomala.

Det skulle vara trevligt om ltl Folke Sjölund någonsin visade lite respekt också för socialdemokraterna, och inte bara drog av någonting som han har i sinnet.

Avtal är säkert en möjlig väg i den här frågan, men det tar tid. Det ser inte ut som om grunderna för avtalet är så bra. Vi var ju tydligen överens om ett avtal här i oktober-november. Men det har redan försummats för att landskapsregeringen tydligen vill diktera villkoren hur det här ska gå till. Man frångick ju just ett avtal. Vad är det som säger att det skulle bli bättre nu?

Herr talman! Den bästa lösningen är det beslut som vi redan en gång har fattat.

Ltl Folke Sjölund, replik

Herr talman! Jag har lite svårt att förstå det här. Hur ska det sedan gå till? Uppenbarligen ingår det väl också i tankegångarna, kring det förslag som lagtinget tidigare godkände, att Mariehamn stad ska betala tillbaka de pengar som de har fått för mycket av. På vilken grund ska det ske då? Det måste ju också ske i form av ett avtal. Inte finns det annars några grunder, överhuvudtaget, och inte någon skyldighet för Mariehamn att betala tillbaka en cent. Det här sättet som finansutskottet föreslår, att vi gör ett trepartsavtal där de här sakerna regleras, det är egentligen det enda vettiga sättet.

Ltl Barbro Sundback, replik

Ja, där går meningarna isär. Om lagtinget fattar ett majoritetsbeslut, som vi tidigare har gjort här, så är det klart hur man ska gå till väga, tycker jag. Då finns det ett beslut för hela den här affären. Då tror jag att bitarna faller på plats. Det här avtalandet och diskuterandet tycker jag nu har kommit till en återvändsgränd. Det är bäst att lagtinget ta ansvar för den här frågan, så är den ur i världen som så många andra här har intygat.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Jansson

Herr talman! Bästa finansutskottets ordförande, det här har utvecklat sig till en riktig dålig jultablå. Jag tycker att regeringspartierna måste besinna sig nu. Vi har fått tydliga historieskrivningar över hur det här ärendet skötts. Jag tycker att det är en förvaltningsmässig skandal ifrån landskapets sida. Jomala kommun har fått för lite pengar genom ett misstag som har skett till landskapsregeringen. Någon kommun till har fått för lite pengar. Det måste korrigeras. Det måste korrigeras av den som är orsaken till misstaget. Sedan är det en annan sak att en annan kommun har fått för mycket pengar. Det måste korrigeras genom ett avtal mellan landskapet och den kommunen.

De här har man varit överens om rätt länge nu. Man hade en förhandling under hösten mellan de tre parterna Jomala, Mariehamn och landskapet. På basen av ett förslag från stadsfullmäktiges ordförande, Gunnar Jansson, kom man överens. Man gjorde ett muntligt avtal, som man sedan skulle sätta till pappers. Det muntliga avtalet sammanfattades av ordförande i Ålands landskapsregering, lantrådet. Ett sådant avtal bör gälla. En av de närvarande, kommundirektören Jomala, fick i uppdrag att skriva ut detta avtal så att man skulle ha det skriftligt. Mariehamn var beredd att skriva på det, Jomala var beredd att skriva på det och lantrådet hade dikterat ett beslut på att man var överens om det för landskapets del.

Så kommer finansavdelningen med finansministern i spetsen och meddelar; nej, vi bryter det här avtalet, det gäller inte mera. Då erfordrar det uppenbarligen ett beslut från lagtinget som följer det som lagtinget tog här för någon timme sedan för att korrigera det här felaktiga beskedet ifrån landskapsregeringens och Perämaas sida.

Här i talarstolar säger Mats Perämaa nu att han är beredd att diktera ett avtal, att skriva ner ett avtalsförslag som ska skickas ut till de berörda. Där det är meningen att staden ska betala, det som man har fått för mycket, till Jomala kommun, medan differensen på 30 000 euro klareras av landskapsregeringen.

Det här är mot det avtal som har ingåtts. Det är emot kommunens möjlighet, i det här fallet Mariehamns stad, att agera på ett lagenligt sätt. Det betyder att det inte kommer att kunna genomföras. Det avtal, man gjorde under hösten, är det som är fullt möjligt att genomföra, bara landskapsregeringen står fast vid ingångna avtal. Då är det bra om man har det tidigare beslutet, som togs här idag kl. 17.13 i lagtinget, i ryggen.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Tack, herr talman! Jag tar fasta på det som ltl Roger Jansson sade att det här måste korrigeras. Jag bryr mig inte om det som sades tidigare. Det är ju precis så som vi ser på det i finansutskottet. Det här måste nu korrigeras. Det har under resans gång tydligen funnits många olika idéer på hur det här ska lösas. Man har misslyckats, det är allmänt konstaterat. Nu är det slut på det snacket. Det är därför vi har skrivit som vi har gjort i vårt betänkande. Det står så här: ”Frågan ska vara löst och transaktionen genomförd senast den 1 mars 2010”. Det har aldrig stått så förut i finansutskottets betänkande. Men nu står det så här. Finansministern har också sagt att han lovar att se till att det här ska ske.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Vad är det då för fel på det trepartsavtal som gjordes under hösten som var en muntlig överläggning mellan de tre parterna? Man var beredd att godkänna det från alla tre parter när man satt tillsammans. Tyvärr meddelade landskapsregeringen enhälligt att man inte står fast vid det avtalet. Nu har vi här hört att det kommer att presenteras ett helt annorlunda avtal, som inte baserar sig på den överenskommelsen. Med andra ord, vad var det för fel på det ursprungliga avtalet? Varför kan inte lagtinget ställa sig enhälligt bakom det, så som det innebar i det beslut vi tog här tidigare? Det var visserligen inte enhälligt men det var en klar majoritet som hade tillräckligt rättspatos i sammanhanget.

Ltl Torbjörn Eliasson, replik

Finansutskottet har inte konstaterat att det har varit fel på någonting. Vi har inte sagt det. Vi vet att man har försökt lösa det här på olika sätt, men vi har inte kommenterat det överhuvudtaget. Ingen av oss har ju varit med i de här förhandlingarna heller. Men ingen kan ta miste på den skrivning som står i betänkandet 1a nu. Frågan ska vara löst, transaktionerna ska vara genomförda senast den 1 mars 2010. Det är ett klart och tydligt ställningstagande från finansutskottet.

Ltl Roger Jansson, replik

Vi har ju alla lyssnat på debatten. Jag har suttit tyst här och lyssnat på debatten hela tiden och kunnat konstatera att något nytt avtal tydligen ska till eftersom det gamla avtalet inte mera kan gälla. Hur ser det nya avtalet ut? Ja, det har vi fått höra här ifrån landskapsregeringens sida ungefär hur det ser ut. Det är ett avtal som åtminstone inte den part, som ska betala ut de här pengarna, kan ta av juridiska skäl. Alltså är det uppenbart någonting annat då som måste till under den här tre månadersperioden. Trots att det är en fullständigt klar och enkel lösning i enlighet med det förslag som stadsfullmäktiges ordförande hade lagt på det här tre partsmötet. Den här jultablåns innehåll är osannolik faktiskt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik

Herr talman! Ltl Roger Jansson pratar om brutna avtal. Det var en politisk diskussion i landskapsregeringen där vi var överens om alla parters penningmässiga delar. Uppenbarligen missförstod de exakt hur det där ska gå till. Därför enades vi om att Jomala skulle ta fram ett utkast, märkväl utkast, till förslag, vilket skulle skickas ut till de övriga parter för diskussion och det skulle finnas möjligheter att ha åsikter om det.  Landskapsregeringen hade den åsikten att det var problem med att gå in i landskapsandelslagstiftningen och innehålla delar utav den, vilket uttryckligen var ett krav i det utkastet. Vi begärde nya förhandlingar men fick inte tid för det. Det som diskuteras nu är fortfarande att vi ska leverera ett utkast till förslag genast efter nyåret. Den här gången var vi ännu mera noggranna i detaljerna om hur det ska gå till. Jag bedömer att vi är väldigt nära en lösning.

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman! Detta var en annorlunda relatering av det här mötet än den som jag har fått av dem som deltog i mötet. Där var det fullständigt klart att lantrådet, Viveka Eriksson, sammanfattade diskussionen på det sätt som sedan Jomalas kommundirektör formulerade i ett avtal. Det är alldeles klart att landskapsregeringen av någon orsak har brutit den muntliga överenskommelsen som ingicks på det här gemensamma mötet.

Landskapsregeringsledamoten Mats Perämaa, replik

Herr talman! Det där stämmer inte. Min minnesbild är absolut inte den och den minnesbilden har inte den tjänstemannen som var med från finansavdelningen heller. Uppenbarligen finns det någon form av missförstånd. Vi har hela tiden pratat om den politiska lösningen och att man inte ska väva sig in i annan lagstiftning för att reglera mellanskillnaden. Därför tyckte jag att finansutskottets betänkande var bra för man säger just det här. Ser inte ltl Roger Jansson att det finns några problem i att innehålla landskapsandelar som på laga grund ska utbetalas till kommunerna? Kan man avtala bort en laga av grund?

Ltl Roger Jansson, replik

Herr talman!  Alla de lagtingsledamöter som var med i den här förhandlingen, vilket inte jag var med i inkluderande stadsfullmäktiges ordförande Gunnar Jansson, har uppenbarligen alla varit helt överens om att man kan göra ett sådant avtal, ja. Den drabbade parten, Mariehamn stad, som kommer att få avdrag för sina övriga landskapsandelar, godkänner det här i ett avtal, vilket är fullt möjligt att göra, ja. När det gäller innehållet i det muntliga avtal som gjordes på överläggningen så bör finansminister Perämaa tala med sin chef, lantrådet Viveka Eriksson om hur hennes sammanfattning och överenskommelsen såg ut.

Jag hoppas att majoriteten här ska inse att här är man i händerna på några krafter som uppenbarligen av olika orsaker vill ha en förändring av de trepartsavtal som ingicks. Därför hoppas jag att ni följer det omröstningsförfarande ni hade senast.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Talmannen föreslår en tio minuters ajournering.

Talmannen

Plenum fortsätter.

Konstateras att utskottet beslutat föreslå en ändring i förhållande till lagtingets tidigare fattade beslut varför omröstning kommer att vidtas. (Ringsignal)

Omröstningspropositionens ställs så att de som röstar för förslagets i finansutskottets a-betänkande röstar ja de som röstar för lagtingets tidigare beslut röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Ltl Johan Ehn

Herr talman! Jag önskar öppen omröstning i denna viktiga fråga.

Ltl Camilla Gunell

Jag stöder öppen omröstning.

Öppen omröstning är föreslagen och understödd och kommer att verkställas. Således ja för finansutskottets förnyade betänkande och nej för lagtingets tidigare beslut. Jag ber ledamöterna Dahl och Aaltonen att biträda vid omröstningen.

Röstningen har givit vid handen: 18 ja-röster, 11 nej-röster och 1 frånvarande.

Konstaterat att det är majoritet för finansutskottets förnyade betänkande. Lagtinget har sålunda beslutat omfatta finansutskottets betänkande. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls den 4 januari 2010. Plenum är avslutat. Talmannen önskar alla en God jul och ett Gott nytt år! (Plenum avslutades kl. 14.35).

 

 

Originalfil