Plenum den 22 november 2000 kl

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 22 november 2000 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Wiklöf, ltl Christer Jansson och ltl P-E Eriksson).

27 lagtingsledamöter är närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Christer Jansson på grund av deltagande i styrelsemöte med Lottericentralen och ltl Wiklöf på grund av affärsresa till Stockholm samt Pe-E ltl Eriksson för tiden 22-23.11 på grund av privata orsaker.

 

 

Föredras för remiss, fortsatt behandling ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till budget för år 2001. (FR nr 2/2000-2001 jämte finansmotionerna nr 1-29/2000-2001).

 

Beslut om remiss till finansutskottet är redan fattat. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Roger Nordlund:

Herr talman!

Debatten igår följde väl de traditionella mönstren från tidigare år att landskapsstyrelsen och landskapsstyrelsepartierna försvarade budgeten och den situation vi har i landskapet och oppositionen ställde sig relativt kritisk till framför allt landskapsstyrelsen och vårt arbete. Det är väl någonting som tillhör det demokratiska samhället vi lever i och framför allt det parlamentariska system vi har här på Åland sedan 1988.

 

I slutet på debatten igår utspann sig en diskussion kring bl.a. klimatet här i lagtinget och det politiska klimatet överhuvudtaget mellan landskapsstyrelsen och oppositionen samt kanske mellan partierna och t.o.m. kanske mellan olika ledamöter i partierna. Som lantråd känner jag naturligtvis att jag har ett ansvar i den här situationen att försöka verka för att vi skall ha ett så bra politiskt klimat som möjligt på Åland, att det skall finnas ett konstruktivt tänkande och en konstruktiv debatt här i samhället. Jag känner själv att den situation som vi har haft redan tidigare och det har fortsatt under det här året som jag också har varit lantråd, att inte har det varit riktigt ljumma vindar alla gånger utan det kan vara ganska kallt och ganska hårt ibland. Det kan det väl få vara från tid till annan, men jag tror att det är väldigt illa för Åland och den åländska utvecklingen om det här skulle bli en bestående situation.

 

Jag har under året sökt samarbete med lagtingsgrupperna och då med socialdemokraterna, liberalerna och Ronald Boman när det har gällt självstyrelselagsrevisionen i den s.k. Palmgren-gruppen. Ronald Boman ställde upp i arbetet från framstegsgreppen, från liberalerna kom Olof Erland med i arbetet, men när jag från socialdemokraterna fick det svaret att, nej, så länge vi inte har någon representant i ÅHS-styrelsen kommer vi inte med i något samarbete med landskapsstyrelsen. Det var ett klart besked. Vi jobbade lite med gruppen, hade några möten, men jag tyckte att det är en otillfredsställande situation att diskutera frågor som berör alla människor och alla partier här i lagtinget utan att ha alla med i den diskussionen. Därför valde jag efterhand att i stället föra över diskussionen till samråd med lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd och där har jag under sista halvan av det senaste året försökt föra diskussioner med lagtingets alla grupper. Det har gällt självstyrelselagsrevisionen. Det har gällt regeringskonferensen och en del andra frågor av större politisk bärvidd.  Självstyrelsepolitiska nämnden är naturligtvis ett forum som är till för det här ändamålet, men jag känner ändå en brist att man inte kan ha en fungerande diskussion med alla partier. Det är väl så att vi har alla våra olika bevekelsegrunder för varför den här situationen är som den är i dag.

 

Jag tror inte att jag skall gå in på det desto mera i det här sammanhanget, men mot bakgrund av den situation vi har, herr talman, och lite också mot bakgrund den debatt som utspann sig här i massmedia under sommaren, där representanter för de flesta partier, kanske alla partier, hade åsikter om parlamentarismen och om det parlamentariska systemet är bra eller dåligt för Åland – och det fanns också förslag om hur det kunde utveckla – så tror jag att det kunde vara bra om alla partier som finns representerade här i lagtinget skulle sätta oss ner och diskutera om vi skall tillsätta en parlamentarismutredningsgrupp eller utvärderingsgrupp eller någonting i den riktningen. Jag tycker att det kan man diskutera mellan grupperna.

 

Herr talman!

Mitt förslag här i dag är att under nästa vecka skulle gruppledarna träffas och vi skulle sätta oss ner tillsammans – jag inbjuder härmed till det – och diskutera om det finns skäl att tillsätta en utredning samt fundera på hur mandatet skulle utformas och arbetet genomföras. På det sättet kanske vi kunde få igång en positiv process här i det åländska politiska livet, där vi försöker prata med varandra och hittar fungerande principer som alla vet att gäller i olika sammanhang, att det inte skall bli för mycket olika ad hoc-lösningar, där den ena ibland känner sig stött och någon annan gång en annan. Vi skulle alltså skapa principer för det parlamentariska arbetet här i det åländska samhället. Jag tror att det är viktigt att vi skulle hitta en konstruktiv atmosfär igen i det politiska livet. Jag har alltid tyckt det, men under mitt år som lantråd har jag haft förmånen/skyldigheten att resa ganska mycket och ju mer man rör sig både nationellt, nordiskt och europeiskt  inser man nog att Åland är en ganska liten fläck på kartan med 25.000-26.000 människor. Skall vi ”klara oss” bör vi nog försöka hitta ett sätt att samverka med varandra. De möjligheterna borde finnas om vi alla sätter den sidan till. Jag tror också att vi har all anledning att värna om demokratin och se till att människor tycker att demokratin är det bästa sättet att styra ett samhälle. Jag måste säga att det skrämde mig ganska mycket när jag fick se resultatet från det finska kommunalvalet när man såg att mindre än hälften av medborgarna ansåg det nödvändigt att gå och lägga en röstsedel i valet. Det skulle var en mycket olycklig situation om vi skulle komma dithän också på Åland. Det ligger nog i vårt synnerligen gemensamma intresse att också arbeta på ett sådant sätt att ålänningarna och de som bor här på Åland tycker att det är värt att i nästa val gå och lägga en röst på partierna och på de kandidater som är uppställda.

 

Herr talman!

Härmed har jag uttalat min inbjudan till alla partier och gruppledare att nästa vecka vid en tidpunkt som vi finner passlig sätta oss ner runt samma bord och diskutera hur vi kan fortsätta samverkan.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Utgångspunkten för det parlamentariska systemet är att de partier som får mandat i val väljer sina samarbetspartner. Centern och Roger Nordlund har valt sina samarbetspartner, de har 17 mandat och i lagtinget är liberalernas roll att kräva resultat. Det hindrar inte att vi på lång sikt måste se över hur det system vi har fungerar, där det ingår opposition och majoritet. Liberalerna har på gruppmöte i dag tagit beslut om hur vi ser på en parlamentarisk kommitté som skulle utföra arbetet. Det finns nedtecknat här till pappers. Det handlar om mandatet, som skulle handla om demokratin i allmänhet på Åland, valdeltagandet och sådant. Det handlar om hur kommittén skall vara tillsatt parlamentariskt, två från liberalerna, två från centern, en från Frisinnad Samverkan, obundna och socialdemokraterna; vi anser också att Ålands Framstegsgrupp skall tillkomma, även om det inte är parlamentariskt principiellt. Ordföranden skall vara, som vanligt är i kommittéerna, från det största partiet i valet. Det finns statistik på det, ingen kan förneka det faktum att liberalerna är störst. Vi vill anställa experter från Sverige och Finland som ser över systemet i ett komparativt perspektiv och vi utgår också från att landskapsstyrelsen gör det som de borde göra i lagstiftningsväg: lagstiftar om nyval, lagstiftar om förvaltningsförfarande, lagstiftar om landskapsstyrelseledamöternas juridiska ansvar. Vår tidsplanering är här att i september 2001 kan man presentera en mellanrapport; mandatet skulle räcka till 2002 i januari. Vill landskapsstyrelsen utreda systemet parlamentariskt så ställer vi upp, med dessa villkor som en utgångspunkt för diskussion.

 

Ltl Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag noterar det positiva intresset från liberalerna och till verkligheten hör, måste sägas, att vi har diskuterat denna fråga med Olof Erland redan för en vecka sedan, så det är på det sättet ingen nyhet. Jag nämnde också igår att jag skulle framföra förslaget i dag. Därför har tydligen liberalerna också funderat en hel på det, och det tycker jag är bra, men jag hoppas att man också från liberalernas sida är beredd att när man sätter sig ner vid det runda eller rektangulära bordet, vilken form det nu blir, man också då är beredd att diskutera för det kan finnas en motsvarande lista från de andra partierna och grupperna som sätter sig ner. Då hoppas jag att vi alla sätter oss ner med ett öppet sinnelag och försöker gemensamt hitta en arbetsform, så att vi inte är alltför låsta på förhand.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Vi har tagit fasta på att kommittén är parlamentarisk. Vi kommer inte att krypa in under majoritetens våta filt och där hålla oss lugna i sakfrågor. Vi kommer att kräva resultat. Givetvis skall alla partier säga vad de menar med parlamentarisk princip, hur det skall vara sammansatt, hur mandatet skall vara. Det viktiga för oss är att vi har tänkt igenom den här saken. Vi har sett hur parlamentarismen fungerar, hur förvaltningen fungerar och hur vårt system borde inriktas så att demokratin och deltagandet ökar i allmänhet. Jag vill också understryka när det gäller den majoritet som i dag sitter i landskapsstyrelsen att det en läpparnas bekännelse när man talar om samförstånd och samarbete i lagtinget, för det ser vi ingenting av. Ta skärgårdstrafiken! Ett beslut här, propaganda i bygderna och så skall beslutet ändras! Så går det till i dag och därför tycker jag att det är viktigt att vi faktiskt sätter oss ner och diskuterar det här med utgångspunkt inte från oss själva, inte från våra partier, utan för varje enskild ålänning, som har rätt att ställa krav på de personer och representanter som de har valt. Det är alltså demokratin i allmänhet som skall vara utgångspunkten, inte hur man skall kompromissa eller diskutera i lagtinget. Där måste vi ge dem rätt som har majoritet att bedriva sin egen politik. Men lika stor rätt har vi att ifrågasätta, syna och granska, diskuera och komma med alternativ. Den som sitter i majoritet har valt sina samarbetspartner. Vi andra skall stå för alternativ och pröva och granska samt kräva resultat.

 

Ltl Roger Nordlund:

Herr talman!

Om alla grupper sätter sig ner och diskuterar parlamentarismen, demokratin och det framtida politiska arbetet på Åland, tror jag att det är en viktig förutsättning att man inte gör det som majoritet och opposition i det läget, utan att man faktiskt försöker tänka framåt och att varje parti har sina egna utgångspunkter och sina egna tankar och idéer hur ett sådant arbete skall kunna bedrivas. Jag tror att då har man bästa förutsättningen för att också skapa ett litet positivare klimat som jag hoppas att vi skall kunna åstadkomma.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Personligen tar jag nog med glädje emot den utsträckta handen som lantrådet har givit oss när det gäller att förbättra klimatet i lagtinget. Det är inte bra just nu. Jag tror också att en parlamentarisk utvärderingsgrupp kan vara det rätta sättet. Men som ett litet tips: en sak som som inte har förbättrat klimatet är representationen i de olika organen. Jag skulle då som ett litet tips till lantrådet säga, att släpp in oppositionen i de olika viktiga organen ÅHS, PAF och Posten, så tror jag att det är på god väg att förbättra klimatet. Det är i slutändan så att det är hela Ålands folks egendom det gäller. Det är inte bara majoritetens, så det kanske vore något för lantrådet att fundera på.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag noterar att budgetdebatten av tradition och tydligen fortfarande har ganska vida ramar, att vi kan diskutera en sådan här sak som det aktuella parlamentariska läget. Själv har jag beskrivit det som en kris. Vi har t.o.m. diskuterat i vårt parti, att det är ingen mening att gå till lagtinget, vi kunde lika gärna vara borta. Det skulle kanske t.o.m. glädja vissa. Men jag vill med det bara säga att det är någonting som måste göras för att förändra politiken, för att få något slags politisk effektivitet till stånd. När man talar om parlamentarism menar många här väldigt olika saker. Ibland betyder det allpartisammansättningar; ibland betyder det majoritetsbeslut osv., så det är nog dags att fundera över vad vi egentligen menar och vi vill få ut av systemet. Jag tror inte på någon tillbakagång till några flytande majoriteter. Vi har sådana lite på kommande redan nu! Jag tycker alltså att det är mycket bra att lantrådet här gör en markering att någonting måste till. Men som i alla demokratier har majoriteten ansvar: På vilket sätt vill majoriteten förbättra kvaliteten och atmosfären i politiken? Majoriteten bär alltid ansvaret och minoriteten har också sitt anvar, men vi har inte den parlamentariska makten i våra händer dagligdags. Vi skall diskutera förslaget i vår grupp. Jag tror säkert att det finns intresse att ”sätta sig ner”, men vi vill inte bara sitta utan vi vill nog faktiskt komma fram till något resultat. Där håller jag med om att man borde fundera på minoritetsregeringar och framför allt på möjligheterna att upplösa lagtinget – om den här situationen fortsätter hamnar vi i ett tillstånd där antagligen ingenting kommer att ske.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Det känns ganska speciellt att göra inlägg i en budgetdebatt där ansvariga ministern inte är på plats. Det var likadant under första dagen, då var vicelantrådet Salmén bara sporadisk här på plats. Det är som om den här diskussionen egentligen är någonting som man inte hinner med!

 

Herr talman!

Det är svårt att få fram någon klar bild av landskapsstyrelsens politik genom att läsa budgetförslaget. Intrycket blir lite hit och dit. Det är en svåröverskådlig lunta, inte vad gäller själva uppställningen och siffrorna men mer än lovligt snårig angående det som borde vara en underliggande politisk helhetssyn med fasta sektorgrepp. Jag är medveten om att sådan kräver mycket arbete och ett sammansvetsat arbetslag i landskapsstyrelsen.

 

När jag sökte uppgifter om IT-politiken, som det här inlägget skall handla om, alltså om hur och på vilket sätt vi skall spendera på informations- och kommunikationsteknologi, fick jag slå fram och tillbaka i luntan, men jag hittade inte mycket. I den allmänna motiveringen om IT-politiken får vi inte veta mer om utvecklingen än att det - som vi minns som himlastormande - idékläckningsprojektet Wheelit fortsätter, att det blir som himlastormande - idékläckningsprojektet Wheelit fortsätter, att det blir svårare att bygga ut bredband till alla åländska hushåll än landskapsstyrelsen tidigare räknade med.Och så aviseras ännu en gång ett förslag till IT‑politiskt program, som alltså ska komma så småningom. För att man ska kunna bedöma budgeten ur IT‑perspektiv hade det givetvis varit lämpligt att det beramade programmet hade kommit före, eller åtminstone samtidigt, som budgetförslaget. Det är ju lagtinget som har rätten att fastställa de ekonomiska ramarna för landskapsstyrelsens förvaltning för nästa år, även vad gäller IT‑politiken.

 

Intrycket måste därför bli att landskapsstyrelsen ännu inte har fått något riktigt grepp om ämnet.

 

Herr Talman,

Följande större och mindre smulor kan man dock hitta i budgetförslaget.

 

För landskapets allmänna förvaltningsbehov äskas 1 miljon för central datautveckling. Anslaget ska användas för konsultkostnader, inköp av ADB‑program med mera och för att bygga upp landskapsstyrelsens service på Internet.

 

För allmän IT‑utveckling äskar kansliavdelningen 800 000 mk. Av dessa pengar behövs 600 000 mk för köp av tjänster. Utvecklingen ska ske i samarbete med näringslivet, utbildningssektorn och vad som kallas övriga samhällssektorer. Anslaget ska användas för IT‑relaterade projekt, som affärsutvecklingsprojektet Wheelit, andra seminarier med mera, för konsultkostnader och avlöning av tillfällig personal.

 

För anskaffning av inventarier, främst datautrustning, äskas 1,5 miljoner mk.

 

För grundskoleväsendet inom skolbudgeten äskas 500 000 mk för stöd till kommunernas IT‑satsningar på skolorna, bland annat för särskilda resurser för skolornas handledare i ämnet IT. Lärare ska fortbildas. Möjligheterna att integrera IT i undervisningen ska inventeras. Frågan är förstås om detta stöd förslår för att nå den angivna målet, att eleverna lär sig, som det helt prosaiskt skrivs, att "hantera IT med omsorg och ansvar".

 

Utbildningen från gymnasialstadiet och högre får enligt budgeten också lite pengar för IT‑utveckling. Men jag har inte hittat några särskilda äskanden. Det talas svepande om "att skapa mångsidigare inlärningsmiljöer och gynna nätbaserade studier". Ålands lyceum och handelsläroverket får en gemensam IT‑handledare och Sjöfartsläroverket en egen IT‑handledare. Lyceet föreslås få 61 000 mk för Internetuppkoppling.

 

IT‑programmet vid Ålands tekniska läroverk uppges motsvara närmast de högskoleutbildningar i data‑ och systemvetenskap som erbjuds i Sverige. Datalaboratorierna byggs ut.

 

Ålands teknologicentrum - som nu ska flytta från utbildningsavdelningen till näringsavdelningen - koordinerar IT‑området och deltar i utformningen av landskapets IT‑strategi. Att programstyra projektet Wheelit kostar 200 000 mk för teknologicentrets del.

 

Yrkesskolan måste byta datorer och skaffa kringutrustning för multimediaprogrammet med mera, vilket går på över 200 000 mk. Handelsläroverkets uppdatering föreslås kosta 580 000 mk.

 

Herr Talman,

Under näringsavdelningens förvaltningsområde heter det, att när fler arbetsplatser ska skapas, så är IT på tredje plats bland "särskilt intressanta områden". Det talas om till och med "oanade möjligheter för att utveckla nya, tillämpade affärsidéer". Här går landskapsstyrelsen fram med bildligt talat agrara steg och vill hjälpa inte minst "groddföretag" med arbetslokaler. Riskvilligt kapital ska ställas till rådighet.

 

Näringsavdelningen nämner åtgärder som ska få sin utgångspunkt i landskapsstyrelsens aviserade handlingsprogram för IT‑utvecklingen, som alltså ska komma så småningom. I budgetförslaget är det åtminstone för mig svårt att utläsa hur mycket anslag som i praktiken går till IT. I Nya Åland har jag läst, att omkring 5 miljoner mk räknar landskapsstyrelsen med att ge i bidrag till telekomföretag för utbyggnad av bredband över hela Åland. Utbyggnaden sägs kunna bli klar i början av 2002. Hälften av stödmiljonerna beräknas gå åt till skärgården. Teknisk sakkunskap varnar dock för problem med att verkligen nå alla skärgårdshem. På den punkten borde lagtinget få veta mer innan miljonerna beviljas.

 

Allt som allt, en vag och odynamisk budget när det gäller IT.

 

Herr Talman,

Så till den IT‑verklighet, som inte alls beskrivs i budgeten. När det gäller utbyggnaden av bredband på Åland får man ett intryck av att en monopolsituation som byggts upp nu ska förstärkas. Det är givetvis utmärkt att våra telefonföretag håller sig framme och är med i utvecklingen, men det ska inte utesluta rimlig konkurrens mellan operatörer, som erbjuder konsumenterna service. Tidigare rikstelefonmonopolet Sonera har fått hand om den tekniskt svåra biten i skärgården, Detta område har dessutom relativt få potentiella användare, särskilt inom gruppen stora användare bland företagen. I skärgården är det tydligen i stort trådlöst bredband som torde komma ifråga. Tekniken kräver synbarligen en hel del länkar, vars master inte kan placeras hur som helst i skärgårdsmiljön.På fasta Åland är det våra telefonföretag, som genom det gemensamma datakommunikationsbolaget Ålcom - och med stöd av skattemedel - bygger ut ett bredbandssystem. Det gör de på basen av de egna telefonnäten, kablar av olika slag, som andra operatörer åtminstone inte nu har tillgång till.

 

Lagtinget bör fråga sig vad svag konkurrens kan innebära för de vanliga åländska konsumenterna beträffande service och priser. Anlitar ålänningar andra operatörer på marknaden får de hålla sig till de gamla vanliga modemen, som alltså inte innebär bredband, med helt annan kapacitet än modemen.

 

I den internationella debatten talas om att bredband ska innebära ett lågt fast pris för konsumenten och en service som gör, att man i praktiken också kan telefonera via datorn utan extra kostnad. Men blir det så på Åland, att telefonsamtalen fortsätter att gå via telefonföretagens växlar, med debitering precis som tidigare, även efter bredbandsintroduktion, med åtminstone tillsvidare relativt hög anslutnings‑ och månadskostnad? Då har nog Åland svårt att nå internationell toppnivå inom IT‑utnyttjande, som landskapsstyrelsen visionerat om. Så kallad IP‑telefon över Internet blir kanske ändå en möjlighet, om vi vill ha det så. IP beskrivs som en både enkel och billig teknik. Varje dator har ett så kallat IP‑nummer, så att man kan ringa via dessa om man har datorer med sådan kapacitet, och det har snart de flesta.

 

Herr Talman,

Ska Åland bli ett framåt IT‑område så krävs dock mer än bredband och uppdatering av skolornas datautrustning. Det måste vi göra klart för oss här i lagtinget. Det kräver en insiktsfull, dynamisk politik med sinne för realiteter, kort sagt hårt arbete och ett fruktbart nätverk med trådar åt många håll. Det krävs utbildning, skolor, kurser och seminarier för många ålänningar. Men det är mycket ont om goda lärare. De som finns är dyra. Skolningsprojekt blir kostsamma, om det ska vara någon mening med dem. Och skolningen måste vara fortlöpande, för allt händer ännu mycket snabbt inom IT.

 

Om detta sägs egentligen ingenting i budgeten. Man får en känsla av att landskapsstyrelsen inte alls har det tempo i sin politik, som den stora visionen vid lagtingsperiodens början skulle förutsätta. Vilket grepp har landskapsstyrelsen om de tekniker som bör stödjas för en hållbar IT‑utveckling? Branschens stora siare talar nu till exempel om hur bärbart, alltså trådlöst, tar över från stationärt via kabel och att bärbar wap, som Åland torde vara testområde för, aldrig blir något i sin nuvarande form. Högt uppskruvade förväntningar på IT till exempel i Öresundsregionen har tillsvidare inte infriats, varken nya IT‑företag eller fler jobb.

 

Herr Talman,

Självstyrelsen har den allt annat än lätta uppgiften att sikta något‑så‑när rätt med Ålands IT‑strategi. Vi får inte fastna i den kommersiella IT‑yrans felsyn, att det är hastighet som ska premieras, att företag och förmögenheter ska byggas blixtsnabbt. Människor har förletts tro att kunskap också kan inhämtas på nolltid - bara man har rätt bredbandsanslutning!

Men så enkelt är det inte, har det visat sig. Nej, mer än så ska lagtinget kräva av landskapsstyrelsens IT ‑politik.

 

Ltl Lindqvist, replik: Avstår.

Herr talman!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Enklast vore det avstå – det var mycket på samma gång det där! Det borde diskuteras vid ett speciellt tillfälle. Det är dock intressant att ltl Svensson har intresserat sig för den här frågan. Jag efterlyste tidigare i en debatt ett engagemang från lagtinget, och det har jag fått i ltl Svensson. För att nämna några frågor som ltl Svensson var inne på, så visst kunde det ha varit bra att ha haft det IT-politiska programmet parallellt med budgeten, men som med hönan och ägget måste någonting komma först. Det är inte heller bra om det IT-politiska programmet drunkar i budgetdebatten. Vi har sagt att det bör bli ett skilt program för att det skall bli en särskild debatt om en så pass viktig fråga. Vi ser i ltl Svenssons inlägg att det finns otroligt många aspekter. Man kan konstatera efter att ha hört ltl Svenssons närmast journalistiska uppräkning av budgeten och IT-åtgärderna att IT är en verksamhet som integreras i all verksamhet.

 

Vad gäller bredband bör särskilt nämnas att inte är det någon förstärkning av ett monopol som byggs upp, utan bredbandsnätet är totalt avreglerat fr.o.m. nyår. De kablar som byggs är avreglerade, t.o.m. de kablar som vi har haft i 100 år, kopparparen, ut den sista kilometern, som vi brukar kalla det, ut till hushållen, avregleras efter nyår. Jag vill alltså påstå att det finns ingen annan verksamhet som är så pass avreglerad som tele- och datakommunikation.  

 

I övrigt vill jag återkomma till bredbandsfrågan i samband med det IT-poliktiska programmet, för det handlar om otroligt många aspekter, som jag har försökt redogöra för tidigare vid ett tillfälle i lagtinget. Landskapsstyrelsen har nog grepp om tekniken och utvecklingen. Det anser jag oss ha, för även om det är otroligt tekniskt osv., så måste man lyssna på alla inlägg. Man får ibland känslan av att man skulle vilja säga som en känd svensk idrottsmän: ”he’int så lätt å förklara te en som ingenting begrep”!

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Något av det som landskapsstyrelseledamoten Sundman nu säger kunde i och för sig ha stått i budgeten. Nog kunde det väl ha funnits ett litet avsnitt som gick in på någonting av det han nu säger. Jag tycker faktiskt inte att hans inlägg var särskilt välbetänkt. Jag undrar vad han menar med att min genomgång av budgeten närmast är journalistisk. Såvitt jag vet är jag invald i lagtinget och arbetar på det sätt som jag kan. Då skall väl också andras inlägg bedömas på något särskilt sätt. Jag tycker att jag försökte ge den bild av budgetinnehållet som borde ha getts av ansvarige ledamoten i stället!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Återigen! Vi har valt från landskapsstyrelsens sida att inte i detalj redogöra för IT-utvecklingen i budgeten eftersom det kommer ett IT-politiskt program. Det finns dock på sidan 17 en sammanfattning av utvecklingen som man med fördel kan läsa och sedan finns det också inne i budgeten flera olika ställen.

 

När jag säger att ltl Svenssons inlägg var journalistiskt är det inte menat som kritik, utan jag konstaterar att det var uppräkning av det man kan utläsa ur budgeten med väldigt få tyckanden egentligen, förutom på slutet. Man kan väl dra en viss parallell till ltl Svensson debattartiklar, som också har varit en uppräkning och en återgivelse av vad som har stått i andra tidningar och skrifter, och det är väl bra att informera och debattera; man bygger ju in andras åsikter i sina egna åsikter också.

 

Vi återkommer alltså till IT-frågan och vi vill inte att IT-politiken skall drunkna i det övriga utan vi har, som jag sade igår, medvetet valt att skilja ut det till ett IT-politiskt program.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Eftersom det ändå äskas medel för IT i budgeten är det väl inte orimligt att anse att det bör finnas någon sorts motivering. De korta motiveringar och det lilla som framkommer har jag faktiskt föredragit inför lagtinget för att alla skall få klart för sig vad det är fråga om. Jag tycker alltså fortfarande att det hade varit rätt att ge en mera sammanfattande information om det här. Det kunde ha gjorts av den ansvariga ledamoten inför lagtinget. (Från salen: landskapsstyrelseledamoten Sundman: jag är på talarlistan!)  Aha! Jag förstår att det är någonting som kommer – då ser vi fram mot det med tillförsikt!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag tycker att ltl Svenssons redogörelse var en välgörande kontrast till den teknik-romantik som präglar landskapsstyrelsens inlägg i IT-frågorna. Det här kunde väl ha räckt till som ett meddelande, och ett meddelande skall vi kanske få muntligt, men det är faktiskt otillfredsställande om ett meddelande utlovas på våren och kommer, ja, när det kommer det vet vi inte ännu!

 

Jag tänkte understryka och uppmuntra ltl Svensson att när man behandlar en budget på 1,3 miljarder är det naturligtvis ett berättigat krav att den som ansvarar för budgeten är närvarande. Så var det inte igår. Så kommer det tydligen inte att bli i dag. Hur skall vi då kunna föra det konstruktiva samtal, som efterlyses på annat håll! Det är konkret; vem som är här och svarar hur och redogör är det viktiga, så jag uppmanar ltl Svensson att fortsätta att ställa kravet på närvaro från dem som har makt och ansvar!

 

TALMANNEN: Innan debatten går vidare vill talmannen påminna om replikreglerna, som får innehålla endast förklaringar och rättelser med anledning av det andra anförandet eller bemötande av påståenden i huvudanförandet. Jag ber också ledamöterna iaktta de rekommendationer som finns beträffande taltiden.

 

Ulf Andersson:

Herr talman!

Såväl i riket som på Åland har vi de senaste åren haft en god ekonomisk utveckling, dock med sjunkande siffror för landskapet år 1999 och detta år.  Avräkningsbeloppet, dvs. ålänningarnas andel av statens inkomster beräknas för år 2001 till 994.500 mark. Landskapet har ju också andra inkomster men ändock är det något skrämmande när landskapsstyrelsen i budgetförslaget säger att utgifterna för år 2001 belöper sig till 1.333. 292.000 mark. För budgetens förverkligande måste dessutom upptas ett lån på 48 miljoner mark, dvs. man menar att vi i lagtinget skall skuldsätta varje ålänning med ca 2.000 mark.

 

Rent allmänt, herr talman, vill jag framhålla att det finns orsak för såväl landskapsstyrelsen som lagting att iaktta en större försiktighet vad gäller de ökande utgifterna.

 

Historielöshet är alltid farligt och därför bör vi fortfarande hålla i minnet den senaste ekonomiska kraschen för tio år sedan och vad denna förde med sig såväl för riket som landskapet. Det är därför inget gott tecken om landskapet under goda tider måste balansera budgeten med 48 miljoner mark. Men jag utgår från att landskapsstyrelsen har grepp om och klarar av situationen. Samtidigt vill jag dock varna landskapsstyrelsen för vad jag vill kalla att inte låta sig förblindas av den förvirrade och splittrade opposition vi har i lagtinget. En svag motståndare leder ofta till att man själv tappar skärpan.

 

Landskapsstyrelsen och majoriteten i lagtinget bör låta oppositionen i fred syssla med sina hjärtefrågor, t.ex. frågan om hur många älgar som får fällas i Lemland, och bör i stället med mera energi ägna sig åt frågan om hur landskapets onödiga utgifter kan hållas nere, vilket i förlängningen medför bl.a. att de åländska barnfamiljerna kan berätta om att de åländska studie- och barnbidragen är de högsta i Norden och att de åländska pensionärerna kan berätta om förmåner för dem som saknar motsvarighet i Norden. För detta krävs dock att onödiga utgifter skärs bort.

 

Herr talman!

Jag har i en finansmotion givit finansutskottet möjlighet till ett första steg på sparsamhetslinjen. I motionen föreslår jag att de åländska skattebetalarnas bidrag till den åländska radion skall minskas med 2.000.000 mark. Ålands Radio och TV Ab erhåller på basen av lagtingets beslut en årlig inkomst från radio- och TV-utgifter, vilken inkomst för år 2001 beräknas till 8.415.000 mark. Men bolagets förvaltningsråd har trots detta antagit en budget som förutsätter utgifter på 12.112.000 mark, dvs. utgifterna tillåts vara 3.697.000 större än inkomsterna.

 

Detta liknar ju ingenting! Hur kan landskapsstyrelsen tillåta att företrädarna för ett landskapsägt bolag, dvs. styrelse och förvaltningsråd, helt struntar i ekonomiska grundsatser, grundfakta, som att utgifterna inte får överstiga inokmsterna! Svaret ges vid vid en granskning av radiobolagets verksamhetsberättelser för åren 1996 och framåt.

 

Den stora kostnadsökningen för landskapsradion skedde år 1997, då radioproduktionen ökade från 4,5 timmar till hela 16 timmar om dagen. I verksamhetsberättelsen för år 1997 säger bolagsledningen att det är fråga om projektverksamhet med heldagssändningar och att projektet skall fortsätta under 1998. Men det är alltså fråga om ett projekt som skall utvärderas.

 

I verksamhetsberättelsen för år 1998 säger bolagsledningen ånyo att projektet har fortsatt och att fyra journalister varit projektanställda för att ”möjliggöra försöket”. Vidare säger man att projektet går in på sitt tredje försöksår 1999 och att man erhållit bidrag så att man kan anställa ytterligare två personer. Verksamhetsberättelsen för år 1998 avslutas med att styrelsen säger att den år 1999 skall utreda andra långsiktiga lösningar än miljonbidragen från landskapet.

 

Men vad hände då år 1999? Jo, styrelsen konstaterar i berättelsen att projektet med heldagssändningar fortsatt och att styrelsen fortfarande utreder långsiktiga lösningar för att eliminera beroendet av bidragen.

 

Men, herr talman, projektet, försöket, kommer förmodligen att fortsätta år från år, såvida inte lagtinget nu säger stopp till radions förvaltningsråd och styrelse.

 

Vi på Åland har redan tillgång till fyra rikssvenska och två svenskspråkiga program från Finland innehållande allt från aktualiteter, kultur och skval. Vi har dessutom den privata Radio Väst.

 

Ledningen för det självstyrda eller, om man så vill, självständiga åländska radiobolaget måste komma ner på jorden. Åländska kulturnationalister som Barbro Sundback och Christer Jansson kan gärna fortsätta att vandra hand i hand i förvaltningsrådet – det har de gjort i fem år – men vi andra måste sätta stopp för den trångsynta nationalism som den nuvarande radioledningen ger uttryck för. 

 

Landskapsstyrelsens undfallenhet mot radiobolaget är också svårbegriplig. När det gäller Ålands hälso- och sjukvård stryker man 3.000.000 mark av begärda anslag. Radiobolaget däremot tillåts inte bara sluka 8,5 miljoner i radiolicenser, dessutom späder landskapsstyrelsen på med 3,6 miljoner i bidrag.

 

Skall prioriteringar göras, borde väl sjukvården komma i första hand.

 

Jag hoppas verkligen att finansutskottet kan avsluta radions fleråriga projektvandring.

 

Public service-principen har inte längre något existensberättigande, om den någonsin haft det. Samhället har lika lite orsak att bekosta en radio ”i allmänhetens tjänst”, som det så vackert heter, som att bekosta en åländsk dagstidning i allmänhetens tjänst. Vi har en fri press under lagstadgat ansvar och vi skall lha en fri eter med samma ansvar.

 

Herr talman!

Till slut något positivt. Avsikten med självstyrelsen och en utvidgad självstyrelse beskrivs utmärkt i en artikel i senaste nummer av Finsk Tidskrift. Artikeln, författad av en till landskapet inflyttad psykolog, handlar om elevvården på Åland och författaren skriver bl.a.:

 

”Beslutsvägarna är korta och smidiga på Åland. Själv har jag suttit i en bil i regnet i Mariehamn och fått en idé. Tagit av till landskapsstyrelsebyggnaden, slunkit från regnet och satt mig ner i byråchefens rum för att diskutera. Ingen tidsbeställning, inga röda lampor på dörrarna, inga stressade sekreterare. Efter diskussionen ut igen, fått ny stimulans, kanske förslaget kan förverkligas. Detta är Åland i ett nötskal. Närheten mellan tjänstemän på olika nivåer, möjligheten till initiativ och inte minst den ekonomiska möjligheten att förverkliga dem är påtaglig.”

 

Den här beskrivningen av verkligheten på Åland bör landskapsstyrelsen ta till sig och komma ihåg när den utsätts för oppositionens ständiga gnäll om hur bedrövligt det är ställt på Åland!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Ltl Ulf Andersson tog upp ett spörsmål som jag ställt om älgjakten i Lemland. Jag vill bara påpeka att det kunde ha rört vilket område som helst. Spörsmålet handlar främst om landskapsstyrelsens oförmåga att behandla alla människor och grupper lika i ett ärende och det kunde lika fort ha varit ett annat ärende, men jag skall inte orda mer om det nu, för på måndag skall ärendet behandlas här i lagtinget.

 

Ltl Sune Eriksson:

Herr talman!

Ltl Ulf Andersson sade i sin inledning att oppositionen är förvirrad och splittrad och det är ingenting som landskapsstyrelsen och landskapsstyrelsepartierna skall ta någon notis om egentligen, utan ”låt dom håll på och pallra bara” och det här sköts på annat sätt! Jag tycker att det här är signifikativt för den politiska situation vi har i dag, med blockbildning, med hårda ord och konfrontationer. Lantrådet stod här för en stund sedan och sökte samarbete; han är från samma parti, så centern pratar tydligen med kluven tunga. Den ena vill det ena, den andra vill det andra inom centergruppen – det skulle vara bra om man koordinerade sina uppgifter. Är det  konfrontation man vill ha eller är det samarbete man vill ha? Med sådana här uttalanden kan vem som helst börja fundera vad det handlar om, och det gynnar minsann inte det initiativ som lantrådet har tagit här under början av debatten.

 

Ltl Andersson, replik:

Herr talman!

Till ltl Sune Eriksson vill jag säga att mina uppmuntrande ord till landskapsstyrelsen var utgående från det att att jag tycker att det är beklämmande att minoriteten enbart kommer med vad jag vill kalla gnäll; man kommer aldrig med seriösa förslag. Okej, älgjakten i Lemland är en stor fråga för lemlänningarna, men frågan är om den verkligen måste diskuteras i lagtinget. I samband med budgeten har man visserligen kommit med en del motioner om att öka utgifterna på ett antal tio miljoner mark, men man säger inte ett ord om hur man skall balansera utgifterna. ”Splittrad opposition”: ta det inte bara negativt! Det är Boman, det är – för att tala med Barbro Sundback – fråga om extra liberaler och liberaler som egentligen är socialdemokrater och sedan är det väl riktiga socialdemokrater, det är det som jag menar att är en splittrad opposition.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Det inlägget gjorde det egentligen bara värre! Nu delas oppositionen upp i bättre och sämre eller kanske sämre och ännu sämre. Det får stå för ltl Ulf Andersson. Vi kritiseras för att vi lämnar in motioner och inte anvisar finansiering. Vi anvisar i alla fall tio miljoner i finansiering. Våra motioner går upp mot en 13 miljoner. Det som ltl Ulf Andersson ömmar för i sitt inlägg, sjukvården, föreslår vi faktiskt att ÅHS skall få de pengar de begärde och de behövde. Då hoppas jag verkligen att vi får stöd ltl Andersson i den frågan; annars kommer hans trovärdighet att lida ett mycket stort nederlag.

 

Ltl Andersson, replik:

Herr talman!

Stödet är självklart till den del det omfattar två miljoner. Om liberalerna går med på att skära ner två miljoner i budgeten till radion, så är mitt stöd självklart – och två miljoner till sjukvården!  Vi kan också hitta på andra lösningar.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag blev också något förvånad när ltl Andersson började sitt anförande med att tala om den förvirrade och splittrade oppositionen som vi har i lagtinget och så avslutade han med att tala om den gnälliga oppositionen. Jag tycker att det här är ingen bra början på det tilltänkta samarbetet för att förbättra klimatet i lagtinget.

 

Till sist kan jag bara undra: Vill inte ltl Andersson ha ett bättre klimat i lagtinget eller vad avser han med sina uttalanden?

 

Ltl Andersson:

Herr talman!

 

Ltl Boman kan vara tacksam för att han är ensam, han kan ju inte splittras, annars skulle säkert samma sak gälla där också!

 

Visst vill jag ha ett bättre klimat, herr talman, men det får vi inte bara utgående från ständigt gnäll.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Andersson pratade om vådan av historielöshet i sitt inlägg. När det gäller radions historia så vill jag bara påminna ltl Andersson om att socialdemokraterna var ytterst skeptiska till ett övertagande av radioverksamhet. Däremot drevs den frågan hårt av bl.a. ltl Anderssons parti och partibrodern Christer Jansson! I förvaltningsrådet har vi nog suttit bredvid varandra, men ännu har vi nog inte hållit varandra i hand, men kanske den dagen ännu kommer, vad vet jag! I alla fall blir det nog inte på grund av att vi är eniga om radions verksamhet. Jag kan lova ltl Andersson att jag har ihärdigt försökt få slut på projekttiden, men ltl Anderssons partikamrater har ständigt gått emot det och skjutit upp projektet och nu väntar vi på det mediapolitiska programmet. Därför har vi inte heller i förvaltningsrådet kunnat ta långsiktiga beslut om radions finansiering.

 

Sedan tycker jag att ltl Andersson är otroligt inkonsekvent. Alla skall finansiera sina motioner, men landskapsstyrelsen, de får låna 48 miljoner de för ofinansierade utgifter! Vari ligger konsekvensen? Snacka om gnäll!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Det diskuterades om radion och jag skulle vilja berätta hur det ligger till. Den övertogs för drygt fem år sedan och sedan dess har man diskuterat en långsiktig lösning, men man har aldrig tagit det ansvaret och gjort en långsiktig lösning utan man har lite, som ltl Sundback sade, skjutit på det och det skall komma och komma. Men nu är det ganska nära. Det mediapolitiska programmet är under ”uppsikt” och skall så småningom läggas på lagtingsledamöternas bord. Exakt när det kommer vet jag inte, men det är inte många veckor det handlar om. Det handlar faktiskt om Ålands radio; det är ingen radio som Ålands Radio gör för sig själv och det är ingen radio som Ålands Radio gör för lagtinget utan en radio som skall göras för det åländska folket. Det åländska folket representeras av lagtinget, så även om det  har en styrelse och ett förvaltningsråd har det på sätt och vis blivit att sista ordet kanske kommer i lagtinget i alla fall, och det är egentligen inget fel i det eftersom det representas av hela folket. Det finns mycket som jag tycker att måste diskuteras och jag hoppas att det blir en bra debatt när det mediapolitiska programmet kommer upp. Man borde för det första ha en nivå: vad vill ålänningarna ha ut av radion? Skall man syssla med allt möjligt eller skall man säga att vi skall syssla med det som handlar om Åland? Det är lite skillnad på public service i Sverige och Finland och public service på Åland, inte den grundläggande tanken i begreppet, men själva tanken och sättet att skall man rapportera om allt som händer i hela världen och i alla kulturer. På Åland anser jag att det får vi redan från de svenska public service och finska kanalerna, så på Åland skall public service-stationen sikta sig runt det åländska samhället. Det här är en debatt, som jag hoppas att kommer att bli bra så småningom.

 

En annan fråga är finansieringen.  Som ett svar på ltl Anderssons inlägg är det så att det nya förvaltningsrådet kom in i mitten av sommaren och då hade redan budgetarbetet hållit på, och det fanns egentligen inte någon anledning att göra något mera än vad det tidigare förvaltningsrådet hade föreslagit eftersom vi måste få den långsiktiga lösning, som alltså kommer ett steg längre i och med det mediapolitiska programmet.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Jag kan konstatera att det är med radion och med mediapolitik i allmänhet som det är med IT att vi behöver diskutera det mycket ingående och kanske inte kan göra det nu i budgetdebatten utan att det drunknar i de övergripande frågorna. Som konstaterades här kan detta med fördel göras i och med det mediapolitiska programmet, där jag också hoppas på en livlig diskussion för att komma fram till en någorlunda gemensam linje.

 

Landskapsstyrelsen anser det dock angeläget att det i samband med det nya mediapolitiska programmet klargörs tydliga ekonomiska och verksamhetsmässiga riktlinjer för Ålands Radios framtid. Landskapsstyrelsen anser sig inte vara den som skall sätta den ekonomiska nivån för Ålands Radio. Det skall i första hand styrelse och förvaltningsråd göra och i sista hand lagtinget. Landskapsstyrelsen är bara budbärare och den skall man, enligt ett talesätt, ”inte skjuta på”!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman, bästa kolleger, Ålands folk!

Jag tänkte inleda med att säga så här: det är säkert inte lätt att vara opposition, men efter ett år i lagtinget i regeringsposition och ett år i stadspolitiken i opposition, har jag märkt att det är bra många gånger tyngre att sitta i regeringsställning och ta ansvar. Att ha en formell opposition som gör allt som står i sin makt för att slå in kilar och slå omkull den åländska regeringen gör inte saken roligare heller. Speciellt inte med tanke på hur mycket mer vi kunde få ut till det åländska folket med ett varmare klimat i denna sal.

 

Årets budgetförslag för år 2001 balanserar på 1 miljard 330 miljoner mark. Det är mycket pengar, man kunde t.ex. bygga drygt 40.000 kvadratmeter kaninburar för dessa pengar. Därför finns det anledning att orda lite kring förslaget för hur dessa 1,3 miljarder ska fördelas.

 

Vad beträffar inkomsterna på 1,3 miljarder finns inte speciellt mycket att tala om, eftersom vi inte har någon styrning över dessa. Finlands ekonomi är god, Nokia går bra och klumpsummans 0,45 ger en hygglig återbäring. Det är i nuläget lätt för klumpsummans försvarare att hylla denna ekonomiska fördelningsnyckel. Men vad händer om Nokia går omkull (ser visserligen inte troligt ut just nu) men Finlands ekonomi kommer liksom alla ekonomier att falla tillbaka igen, frågan är ju bara när och hur hårt.

 

 Det var bara ett år sedan vi talade om ”Soneramiljarden” som skulle tillfalla Åland ifall staten sålde ut sitt innehav i Sonera. Det var före börsraset i våras, när Soneraaktien låg på drygt 60 euro.  Idag ligger soneraaktien på 20 euro  och  Soneramiljarden är plötsligt bara 300-350 Mmk. Så  snabbt och så hårt kan det gå.  Det finns alltså hur många anledningar som helst för oss att befria ålänningarna från den ekonomiska osäkerhet som klumpsumman medför.

 

Herr talman!

För att övergå till de moment som vi istället har befogenheten över, dvs utgifterna. Miljön och energifrågorna ligger mig varmt om hjärtat och därför har jag några kommentarer till energidepartementets budgetförslag.  I momentet 43.25.62 föreslås en halv miljon mark för understöd till miljövänligare och miljövänliga uppvärmningssystem. Det här är bra,  mycket bra. Däremot finner jag det något märkligt att investeringar i jordvärme endast skulle berättiga till ett stöd på 5.000 mk medan andra alternativ som inte ens är lika miljövänliga skulle ges ett stöd på 10.000 mk.

 

Samtidigt står det i motiveringen att stöd beviljas för den som konverterar från elvärme till fjärrvärme. Även det förefaller väldigt märkligt att den som t.ex. idag har en villa uppvärmd med grön el, som inte kan bli miljövänligare än det skulle ges ett stöd för att konvertera till t.ex. fjärrvärme.

 

Eftersom momentet har en skrivning som enligt min uppfattning inte främjar miljön till fullo har jag inlämnat en motion där jag föreslår en omskrivning så att jordvärme åtminstone jämnställs med fjärrvärme.

 

Herr talman!

Det blir varmare och varmare. Medeltemperaturen stiger i allt snabbare takt, och speciellt snabbt i östersjöområdet. Vi kunde i går morse se ett inslag på SVT24 om att försäkringsbolagen börjar se sig tvungna att höja sina premier till följd av ökade naturkatastrofer och miljöförstöring. Verkligheten kommer allt närmare, och jag är ingalunda tveksam till att vi alla kommer att enas kring de åtgärder som krävs för att gå vår känsliga miljö till mötes.  Det jag däremot oroar mig allt mer för är huruvida de krafttag som krävs tas till i tid, eller om det redan är försent då. Östersjön mår inte bara dåligt, Östersjön är allvarligt sjuk. Utsläppen av kväve tenderar inte att minska, snarare tvärtom. EU och nationalstaterna står och stampar med miljöfrågorna. Tekniken finns, men släpps inte fram. Orsakerna till detta är säkert många, men man kan inte låta bli att uttrycka det som ibland sägs;..” kräftspadet doftar gott”.  Dagens och framtidens barn kommer knappast att få ta sig ett dopp i klarblått hav precis som dagens –30, -40, -50 och möjligen –60 talister en gång fått göra. 

 

Sikten i vårt vatten blir mer och mer obefintlig. När min far och jag är ute och fiskar i Lemlands skärgård så brukar vi ofta tvista om siktdjupet, vilka grynnor flyter vi över ? Min far brukar tala om ”flera meter”, jag brukar säga ”högst en”. Båtens krokiga propeller vittnar om vem som oftast har rätt. Man såg flera meter förr i tiden, idag ser man knappt sina egna fötter när man vadar ut i havet. Det kallas verkligheten, bästa vänner.

 

 ”Att andra är sämre ger oss ingen rätt att vara dåliga” var det någon som sa. Det är en uppfattning jag delar fullt ut. Det är skrämmande när man ibland får höra unga människor på fullt allvar resonera som ”vågar man sätta barn till världen?”  Då är det illa.

 

Att EU och nationalstaterna bränner på med fossila bränslen ger oss ingen orsak till att bara stå och se på. Idag importerar Åland huvuddelen av vår elenergi från Vattenfall. Importen innehåller en mix av vatten-, atom- och kolkraft. Men eftersom Sveriges kolkraftsimport används för att balansera underskottet i den egna produktionen med vattenkraft och kärnkraft, så kan man med handen på hjärtat säga att den åländska elimporten består av kolkraft. Skulle Åland sluta importera el från Sverige så skulle Vattenfall kunna minska sin import av den svarta kolkraften. Genom att bygga ut den åländska vindkraften minskar vi behovet av elimporten från Sverige.

 

Herr talman!

Det är alltså inte bara av ekonomiska orsaker jag anser att vindkraftsparken i Lumparland ska komma igång år 2001, utan det handlar också om reella satsningar för miljön medan vi överhuvudtaget har någon miljö kvar att kämpa för. Det är med en besvikelse jag ibland får höra motståndare till vindkraften tala om närmiljön. Vad är egentligen närmiljö? En grön skog, ett friskt hav och en ren luft bland några vita torn  är för mig en betydligt bättre närmiljlö än ett vindkraftsfritt landskap bestående av en död skog, ett dött hav  och en förorenad luft.  Debatten om närmiljön vittnar ofta om vad som är nutänkande och framtidstänkande.

 

Personligen, herr talman, anser jag framtiden och förutsättningarna för ett fortsatt liv som det avgörande. Det tycker jag ålänningarna är värda. 

 

Gott om vattenkraft i Sverige just nu, sägs det. Visst, det stämmer. Men varför är det så gott om vatten då? Varför tvingas ungarna ta ökan till skolan i Arvika? Kanske vi kan våga oss på en koppling till miljöpåverkan. Mänsklig sådan märk väl. Åland kommer inte att bli fullt av vindmöllor, bästa vänner av närmiljö. Idag står 12 vindkraftverk för 6 procent av Ålands elbehov, med 11 kraftverk till är vi uppe i 25 procent av elbehovet. Ibland är en progressiv utveckling även miljön till fromma.

 

Herr talman!

Elenergin är givetvis inte det enda. Likaså är det viktigt att påskynda bland annat en övergång till andra drivmedel i fordonsparken. Likaså här, tekniken finns, men kräftspadet doftar för gott. Viljan tycks saknas vid miljöministerier och departement Europa runt, eller snarare kraften kanske. I Sverige balanserar Persson-regeringen med ett avgörande stöd av miljöpartiet. Trots det händer ingenting. Inte undra på att detta miljöparti står och väger på 4 %-spärren, utan några som helst Schyman eller Svensson effekter.  

 

Inom sjöfarten är miljöarbetet minst lika viktigt som på land. Åtgärder för minskade utsläpp av Nox:er och svavel är nödvändiga. Här måste jag passa på och lyfta på hatten för det åländska rederiet Birka Line som gjort kraftfulla och kostsamma investeringar som gjort Birka Princess till ett av världens miljövänligaste fartyg.

 

Herr talman!

Budgeten innehåller fortsatta stora satsningar på vård, skola och omsorg. Åland torde ha bland världens mest utvecklade barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg. Landskapsstyrelsen har varit med om gett kommunerna kraftfulla stöd till olika investeringar för detta ändåmål. Här finns det dock anledning att påtala vissa hot mot den sociala sektorn på sikt. Konjukturläget ser ut att ganska snart ge Åland mindre inkomster, vilket kommer sannolikt att påtvinga oss nerskärningar i den offentliga sektorn. Att skära i offentliga sektorn är aldrig behagligt för någon av oss, därför finns det anledning att redan nu föra en politik som är så väl förberedd på sämre tider som möjligt.

 

Den offentliga sektorn på Åland är idag bland de största i världen. För att eliminera behovet  av framtida  nerskärningar är det av stor vikt att nu se till att de nya jobben skapas inom privat sektor. Det är en förutsättning för att behålla en hög offentlig service.

 

Herr talman!

Det är en stor bemärkelsedag för de åländska skattebetalarna. Uppsättningen av Katrina finns inte med i årets budgetförslag, vilket besparar skattebetalarna 1,6 mmk i ren subvention av biljetterna. Hur stor subvention det varit per biljett är tydligen en känslig fråga då det varit märkbart svårt att få fram uppgifter om hur många biljetter som sålts vid årets föreställningar. Men jag antar att projektets ordförande Sundback har ett svar på detta. Därefter kan vi med enkel matematik räkna ut hur stor subventionen varit per biljett. Det har talats om över 1.000 mk, men rätta mig om jag har fel, Sundback!  Hur som helst, teateruppsättningen Katrina har givit mycket gott men nu är det nog dags och gå vidare med nya projekt.

 

Kostnaderna för skärgårdstrafiken fortsätter att stiga på ett alarmerande sätt, förslaget inför 2001 ligger på 73 miljoner mark enbart för driften. Ifall vi inte lyckas bryta trenden så äventyras trafiken på sikt. Eftersom vi inom frisinnad samverkan värnar om en långsiktig och fungerande trafik så ser vi fram emot den s.k. ”Norrbelius-rapporten”, som förhoppningsvis ska ge oss de fakta på bordet som vi så länge har trätat om.

 

Herr talman!

Några ord om självstyrelsens utveckling.  Den kanske mest aktuella frågan för tillfället torde väl vara tillkomsten av ett eget åländskt sjöfartsregister. Ett eget sjöfartsregister har många viktiga betydelser för Åland. Det är inte bara ur det ekonomiska och det arbetsmarknadstryggande perspektivet. Även för självstyrelsen har ett eget register en mycket stor betydelse. Hittills är det bara ett eller ett fåtal fartyg som bär den åländska flaggan utom Ålands gränser. Med ett eget register under åländsk flagg  skulle den åländska fanan bäras ut över hela världen. Varje fartyg tillhörande ett åländskt register skulle bli något av en ambassadör för Åland.

 

Till mångas ålänningars stora uppskattning har äntligen en landskod för Åland reserverats. Precis som i många fall så ligger vi några steg efter Färöarna som sedan länge haft den egna landskoden FO. AX kanske inte var den formation vi högt hade önskat, men vi hade inte speciellt mycket att välja mellan och vi lär nog vänja oss även vid AX. Nu är det viktigt att landskapsstyrelsen aktivt arbetar för att förverkliga själva införandet av koden, såväl inom post- trafik- och internet.

TALMANNEN: Den rekommenderade taltiden har nu överskridits med två minuter.

Ltl Lindqvist:

Herr talman!

Övertagandet av beskattningen torde jämte sjöfartsregistret vara den tyngsta och mest aktuella frågan inom självstyrelsens utveckling. Kunde lagtinget  vara mer tydliga i frågan om vilka skatter vi vill föra över till Åland så är jag övertygad om att Helsingfors inte skulle vara speciellt omöjliga. Speciellt inte om även den liberale representanten i finska riksdagen skulle föra fram och aktivt verka för lagtingets linje.

 

När det gäller utvecklingen av självstyrelsen och övertagande av beskattningsrätt krävs nu att partierna lägger korten på bordet. Finns det en klar vilja för utveckling i detta lagting så förutsätter jag att lagtingets största parti sammankallar till gruppdiskussioner. För min egen del, för Frisinnad Samverkans del är en stark utveckling av den åländska autonomin ett givet mål. Jag och mitt parti tror på Åland, tror på människan, tror på ålänningarna. Därför är vi beredda att utveckla självstyrelsen. Vi hoppas på flankstöd.

 

Herr talman!

Slutligen några ord om det som kanske känns som det mest angelägna och mest akuta problemet i den åländska vardagen just nu. Vi kunde i måndags kväll läsa i Ålandstidningen att ett nytt narkotikabeslag gjorts av tullen. Att 250 gram hasch hamnade i tullens klor istället för flera unga ålänningars kroppar känns oerhört skönt. Men samtidigt vet man att det här ända var bara en droppe i havet som flöt i land. Hur liten del av all narkotikasmuggling som avslöjas är omöjligt att säga. Men jag är rätt övertygad om att andelen är skrämmande liten.

 

Med över 200 användare av narkotika kan vi ingalunda betrakta det som någon flower power epok på besök. Nej herr talman, får vi inte bukt med narkotikans intrång på Åland snart så vågar jag nästan påstå att en hel generation ålänningar är hotade. Vi har hittills i huvudsak bara sett de primära konsekvenserna. De sekundära konsekvenserna som t.ex. en radikalt ökad brottslighet, ökat antal av socialt utslagna människor, vårdberoende m.m. kommer att visa sig senare.

Liksom min partikamrat Strand berörde i gruppanförandet så börjar det bli synnerligen angeläget för landskapsstyrelsen att ta kontakt med tullstyrelsen och förklara hur viktigt det är för det åländska samhället att vi får bukt med narkotikainförseln. För det är så, bästa kolleger, att tillgängligheten är i många fall avgörande. En ung och berusad tonåring känner inget behov av narkotika. Men finns narkotikan framför nästan på en ung och berusad tonåring uppstår en risk, en risk med förödande konsekvenser. 

 

Sedan herr talman, är det av stor betydelse att polisen ,vilken vi i motsats till tullen har kontrollen över, högt prioriterar kampen mot knarket. Såväl med upplysning och primära åtgärder såväl som med bevakning och spaningsarbete. Det är inte förödande om Pelle kör lite för fort med bilen en gång, men det är förödande om Lisa prövar på hasch en enda gång.

 

Jag och min partibroder Strand har i årets budgetförslag kunnat vara med och påverka så att tillräckliga resurser finns till förfogande. Det är mycket glädjande, och med narkotikakampen som en av mina tyngsta valfrågor så känns det som en framgång att de ekonomiska resurserna finns.

TALMANNEN: Den rekommenderade tiden har överskridits med hälften!

Ltl Lindqvist: Då skall jag passa på att sluta!

Jag vill här passa på och lyfta på hatten för de som på fältet gör ett jättejobb för kampen mot narkotikan, det är tulltjänstemän, det är poliser, det är fältare, det är ungdomsledare, vårdpersonal m.m. Speciellt vill jag nämna föreningen fri mot narkotika och även juniorhandelskammarn som på ideel basis gör ett jättejobb. 

 

Herr talman!  Tillsammans kan och ska vi stoppa knarket på Åland.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det känns inte riktigt motiverat att berömma ltl Lindqvist för hans bidrag i inledningen av det långa anförandet angående klimatet i lagtinget. Hans resonemang om att oppositionen bara slår in kilar i majoriteten med sin kritik mot de förslag som läggs fram, men framför allt de som inte läggs fram, förstår jag inte, eftersom den kritiken gäller själva förslagen och vi har en fri debatt i lagtinget om att man kan lösa saker på lite olika sätt. Det är uppenbarligen så att ltl Lindqvist finner att kritik hotar att splittra majoritetsblocket på något sätt. Men oppositionens avsikt är alltså att komma med konstruktiv kritik när förslagen inte håller rimlig standard.

 

När det gäller vindkraften kan jag notera att den har nog framtiden för sig. Till jul kommer man att koppla in en vindkraftpark i Öresund som skall förse 37.000 hem i Köpenhamn med elkraft, och det är ju en bra sak. Jag kan också konstatera att riksorganisationen Natur och Miljö, där jag är ordförande, hade årsmöte i Finström i helgen och antog en resolution som också handlar om klimatproblemet. Där framhålls bl.a. att det gäller att stöda den framgångsrika finländska forskningen som finns kring alternativa energikällor.  Vindkraften hör dit.

 

Jag konstaterar också att ltl Lindqvist helt positivt instämmer i min tidigare framförda eloge här i lagtinget till Birka Line som har nästan inget alls utsläpp i luften av skadliga ämnen.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Till ltl Svensson skulle jag kunna säga så här att vad gäller klimatet i lagtinget är det bara att beklaga att klimatet är som det är. Den enda fråga vi är ense om här i salen är att klimatet är dåligt! Det kanske ett steg i rätt riktning i alla fall. Det är ett stort steg i rätt riktning av lantrådet att inbjuda till den diskussion som nyligen gjordes. Detta ger mig hopp om att vi skall komma till ett bättre och trevligare klimat här i lagtinget.

 

Vad gäller vindkraften och vad som byggs i Köpenhamn känner jag väl till det projektet. Det är väl bara att lyfta på hatten för den danska energimyndigheten.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det skulle vara bra om ltl Lindqvist i stället för att bara beklaga klimatet i lagtinget skulle dra ett strå till stacken för att förbättra det!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Lindqvist pratar om de kraftfulla stöden till kommunerna från landskapsstyrelsens sida. Man får ett intryck av att landskapsstyrelsen är snäll och delar ut bidrag till de bångstyriga kommunerna, som bara bidrar med att höja utgifterna och utökar den offentliga sektorn! Det här är inte alls liberalernas bild och liberalernas syn. Landskapsstyrelsen omfördelar samhällsmedlen, skattemedlen, på ett sådant sätt att kommunerna, som står för en stor del av servicen till medborgarna, kan stå för den. Det är ju så att den offentliga sektorn växer och blir större, men en orsak till det är den lagstiftning som vi här i lagtinget har bidragit med därför att vi har valt det; vi har valt att vi skall ha en bra barnomsorg, barnomsorgslagen kostar för kommunerna. Vi har valt en bra grundskollag, den kostar också för kommunerna. Väljer vi att stöda nu liggande budgetförslag kommer det också att kosta för kommunerna eftersom hemvårdsstödet föreslås höjas med 10 procent.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Vtm Eriksson och jag är tydligen överens om att vi har genom lagstiftning gett kommunerna höga driftstkostnader och vi har tagit till oss en hög social service åt medborgarna. Jag ville bara lyfta fram att landskapsstyrelsen är också med och stöder den verksamheten  genom slopad ÅHS-avgift och extra anslag. Jag tror att vi i alla fall är rätt överens om hur vi skall föra politiken.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Men jag håller inte med om den bild som ltl Lindqvist målar upp, att landskapsstyrelsen är snäll och delar ut bidrag, för det blir lite den bilden man får. Jag  håller inte heller med om att kommunerna har fått medel motsvarande de nya åtaganden  som lagstiftningen har lagt på kommunerna. Där menar jag att vi måste se över hela systemet med landskapsandelar.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag hade inte heller förväntat mig att vtm Eriksson skulle tycka att landskapsstyrelsen var snäll! Men försökte bara lyfta fram de verkliga faktum som liberalerna ofta glömmer bort när man lyfter fram frågan om pengar till kommunerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det har varit en hel del tal om demokrati i inledningsskedet av remissdebatten. Fördelningsfrågor och likhet inför lagen eller jämlik behandling har också berörts. En viktig del av demokratin är de ideella organisationerna eller tredje sektorn, som man också numera talar om. Mitt anförande kommer just att handla om frivilligorganisationerna och demokratin.

 

På Åland brukar vi säga att vi har otroligt många föreningar. En titt i Folkhälsans kalender stärker den bilden. Men ingen har närmare funderat över varför vi har så många föreningar. Är det ett tecken på att demokratin fungerar eller tvärtom att den inte fungerar och att medborgarna därför måste ta saker och ting i sina egna händer för att få något till stånd? Jag föredrar att tänka att det rika föreningslivet på Åland är ett uttryck för demokratisk mångfald och ett bevis på att medborgarna själva vill driva intressen och frågor i gemenskap med andra likasinnade.  Många offrar också mycket av fritid och privatliv för det gemensammas bästa utan krav på ersättning och utan att synas och höras i offentligheten. Vi har inte några exakta uppskattningar av värdet av det frivilliga arbetet, men man kan nog tänka sig att den expansion av offentlig sektor som skett sedan 1994 skulle ha varit betydligt större om allt det arbete som utförs ideellt i stället skulle måsta skötas av kommuner och landskapsstyrelsen.

 

Den tredje sektorns betydelse för samhällsekonomin och demokratin på Åland har såvitt jag vet aldrig granskats mera seriöst. Inte heller finns det någon policy eller några generella riktlinjer för landskapets politik för de ideella organisationerna och frivilliga arbetet. Risken är därför stor att olika organisationer inte behandlas jämlikt utan att det förekommer olika praxis beroende på vilken organisation det gäller. För att alla som jobbar ideellt skall känna sitt arbete värdesatt är det viktigt att landskapet skapar ett bidragssystem som alla föreningar som uppfyller de givna kraven skall ha rätt till oberoende av verksamhetens innehåll, så länge den håller sig inom lagens råmärken naturligtvis.

 

Det fria föreningslivet skall inte begränsas av politiska bedömningar av verksamhetens innehåll, inte heller beroende på eldsjälarnas partitillhörighet. Inte heller skall det motsatta vara avgörande, dvs. att vissa föreningar gynnas på bekostnad av andra på grund av att det finns politiska favoriter bland beslutsfattarna. Demokratin behöver nämligen ett rikt föreningsliv, för det bidrar till åsiktsfriheten och mångfalden. Också kontroversiella och kritiska verksamheter måste få stöd. Demokratin mår m.a.o. bra av ett rikt och mångfasetterat föreningsliv.

 

Det är därför min förhoppning att finansutskottet tar upp denna viktiga samhällsangelägenhet och gör en skrivning i betänkandet som för upp tredje sektorn på den politiska agenden. Jag vill dessutom att man tar åtminstone några av följande synpunkter på allvar.

 

Som vi alla vet finns det många typer av föreningar. Om man tar sin utgångspunkt i hur de behandlas i vår budget kan man konstatera att föreningar får sitt stöd via PAF-medel eller det som vi åtminstone tidigare kallade ordinarie medel, dvs. pengar som kommer från klumpsumman. De föreningar som sedan tradition hör till PAF:s fördelningsråd, dvs. Röda korset, Folkhälsan, Rädda Barnen, Sjöräddningssällskapet, Marthorna och Ålands invalider har under många år kunnat räkna med rätt stora bidrag. Man har byggt upp sin verksamhet med fastanställd personal, egna utrymmen och andra resurser som bidragit till verksamheterna på ett positivt sätt. Om det nu går så, som många av oss misstänker, att vi ser en utflaggning av åländska fartyg, drabbas inte bara kommunerna utan också PAF. För just de föreningar som jag nämnt kommer de ekonomiska förutsättningarna då att drastiskt förändras. Att hitta andra intäkter eller nya sponsorer för att finansiera verksamheterna blir svårt, åtminstone på kort sikt. När vi talar om utflaggningen måste vi därför också hålla i minnet de ideella föreningarnas framtidsutsikter: hur ordna tryggheten för dessa organisationer ifall en utflaggning äger rum?

Herr talman!

Sedan finns det en annan grupp föreningar som länge kunnat räkna med stadig och rätt god finansiering via budgeten. Det är så att om en förening har lyckats få ett eget moment i budgeten kan man känna sig rätt trygg. Någon frågar sig hur man kan lyckas med det. Tyvärr vet jag inte. Men jag tror att det i första hand är en rent politisk fråga. Ifall PAF-medlen minskar kommer troligen kampen om de ordinarie budgetmedlen att öka. Risken är då att alla måste dra åt svångremmen, men mest drabbas troligen de föreningar och organisationer som ligger längst från PAF:s köttgrytor och makten i landskapsstyrelsen. Det är därför viktigt, om vi skall uppnå en rättvis fördelning, och det är nu i rättan tid när vi har någorlunda goda ekonomiska förutsättningar, att diskutera förutsättningarna att långsiktigt och rättvist stöda tredje sektorn, dels så att man trygger verksamheten men samtidigt uppmuntrar nya verksamheter. Det ideella arbetets styrka ligger i dess förmåga att ta tag i nya idéer och impulser med en snabbhet som offentliga sektorn saknar. Därför är det viktigt att det finns riktlinjer för stödet till ideella organisationer så att deras samhällsroll som nydanare garanteras.

 

Herr talman!

Jag tänkte tala lite om mina egna erfarenheter. Det brister framför allt i den jämlika behandlingen av olika organisationer. Igår hade Ålands Socialdemokrater möte i Önningebymuseet. Eldsjälen Kjell Ekström berättade om museet och de aktuella planerna på ett emigrant- och torparmuseum. Det är ett fint museum byborna i Önningeby fått till stånd, i första hand genom frivilligt arbete. Man förstår att museet har bidragit till att öka kunskaperna och stoltheten över bygden. Samtidigt skapas gemenskap och många viktiga erfarenheter bland de frivilliga som är med och jobbar. Allt detta är mycket värdefullt för oss alla på Åland, men, och här kommer det tråkiga, trots det fina resultatet får Önningebymuseet ständigt kämpa med snåla bidrag och brist på stöd från landskapsstyrelsen. Önningebymuseet har inget eget moment i landskapsstyrelsen; däremot Ålands Sjöfartsmuseum, brandkårsmuseet och nu har det också kommit ett lantbruksmuseum. Man undrar vilken kulturpolitik landskapsstyrelsen har fört när de har bedömt de olika museernas behov och plats i budgeten. Det finns många andra privata museer, men jag har för exemplets skull valt Önningebymuseet som jag tycker att borde ha ett eget moment i budgeten.

 

Jag vill också ta upp ett frivilligarbete som jag har själv genomfört många gånger i Emmaus. Den här verksamheten har under de senaste månaderna utsatts för hårda angrepp. Kritiken är rätt svårförståelig. Emmaus klarar sin verkamhet utan kontinuerligt stöd från samhället. Tvärtom ger frivilligarbetet jobb åt andra och bistånd till behövande utanför Åland. De samhällsstöd som ges är sådana som samhället annars också skulle ge, dvs. några sysselsättningsstöd samt stöd för återvinning och återanvändning av avfall. Emmaus är kanske det mest lyckade exempel på verksamhet inom den tredje sektorn. Båda parter – samhället och föreningen – har nytta av frivilligarbetet och den ekonomiska insatsen är väldigt liten från samhällets sida. Varje dag lämnar i snitt 13-14 människor in grejer som de vill bli av med till Emmaus. Över 5.000 timmar frivilligt arbete utförs årligen. Om vi värderar varje timme till 50 mark är det arbetet värt minst en kvarts miljon eller 250.000 mark. Detta arbete utförs i det tysta, men det är helt avgörande för att verksamheten skall bära sig. Ulla-Brita Hermansson, Inger Holmström, Kaija Granith och Anja-Rita Fallström är fyra frivilligarbetare som borde få medalj och officiellt erkännande för sina arbetsinsatser. De har gjort hundratals, ja tusentals timmar frivilligt arbete.

 

Men Emmaus skulle inte fungera utan en organisation av frivilliga som med lekfullhet och fantasi hela tiden hittar på nya idéer för verksamheten. Emmaus gårdsfest på kulturnatten är en av årets stora publika begivenheter och internationella arbetslägret har blivit så pass populärt att vi alltid har mera sökanden än vi kan ta emot.

 

Nu undrar kanske någon varför jag nämner Emmaus i detta sammanhang. Jo, Emmaus fungerar som en återvinnings- och återanvändningsverksamhet för hela landskapet. Verksamheten är populär och omtyckt, men den hotas av politiska motstånare som gör att den framtida planeringen och tryggheten för de anställda samt verksamheten inte blir tillräckligt långsiktig. Frivilligarbetarna känner sig nedstämda över alla påhopp och allt bråk, vilket naturligtvis lägger sordin på arbetet. Det är min förhoppning att Emmaus skall få arbetsro och att verksamheten skall kunna utvecklas. För detta behövs lån och bidrag för om- och tillbyggnaden av ÅCA-huset. Emmaus behöver inte verksamhetsbidrag utan investeringsstöd. Om man jämför med alla de möjligheter till stöd som företagen har i vår budget finner man att en sådan tredje sektororganistion som Emmaus inte alls har samma möjligheter som ett företag. Det tycker jag är en brist. Man borde stötta frivilligorganisationer som har ekonomiska förutsättningar att klara sig själva, åtminstone på lika villkor som företag, som uttryckligen skall gå med vinst.

Mitt tredje exempel, herr talman, är kanske inte förvånande musikteatern Katrina. Jag har redan i offentligheten rätt ingående skrivit om Katrina.

TALMANNEN:  Ursäkta, men talmannen vill bara uppmärksamgöra att den rekommenderade tiden har överskridits med hälften.

Ltl Sundback: Jag skall just sluta. Igår, herr talman, var det en ledamot som med hänvisning till att han inte kunde vara här i dag höll ett alltför långt anförande. Han hade framgång och lycka med det. Nu kommer jag att vara borta i morgon, så med hänsyn till det överskrider jag tiden med några minuter.

 

Det är viktigt att komma ihåg att när Katrina skulle uppföras 1999 fanns det ingen som kunde åta sig det uppdraget. När kulturföreningen Katrina bildades, med stöd från lagtinget, ingick föreningen ett samarbete med landskapsstyrelsen, som då fick någon att genomföra gästspelet i Helsingfors. Landskapsstyrelsen kunde inte, ansåg man, själv göra detta. Kulturföreningen är inte en hantlangare åt landskapsstyrelsen utan vi har också egna ambitioner. Under hela samarbetstiden framhöll vi att vi hade som avsikt att uppföra Katrina tre år om det lyckades väl. Framgången i Helsingfors var odiskutabel och inomhusföreställningarna här i Mariehamn var också mycket framgångsrika. Lantrådet såg föreställningen i Helsingfors och intygade att det var mycket bra och ställde sig också positiv till framtida eventuella gästspel i Österbotten. Nu vet alla att landskapsstyrelsen har inte med ett penni införlivat det som jag tycker åtminstone har varit, om inte löften, så ett klart stöd för Katrina. Nu finns det möjlighet att göra gästspel både i Österbotten eller i Stockholm. Bakom Katrinas framgångar ligger oerhört med arbete, både frivilligt och också av dem som deltar som amatörer och de professionella. Det är många som tycker att det är dyrt, men i relation till den arbetsinsats som har gjorts och med tanke på framgången är det väl placerade pengar. Det finns de som i sin nedrighet vill nedvärderade projektet och talar om subventionerade biljetter. Det är inte fråga om det utan det är fråga om en månads hårt arbete för sammanlagt 100 personer. För mig är det ganska obegripligt att ett landskap som Åland, som har lyckats med en musikteater utanför Åland, liksom skulle tycka att nu måste man lägga ner projektet! För dem som inte har sett Katrina kan jag förstå om man har den här åsikten, men jag tror att alla som har sett den och upplevt hela pjäsen inser dess kulturpolitiska värde, inte bara för Åland utan också utanför Åland. Det ligger nu i lagtingets händer att avgöra Katrinas öde. Jag kan lova att det finns en 100 personers ensemble som är beredd att göra allt för att succéen skall upprepas i Stockholm eller Österbotten.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det var ett ovanligt tänkvärt anförande som ltl Sundback höll. Jag stöder gärna hennes tankar om att vi behöver en studie av vad de frivilliga organisationerna i samhället av i dag betyder för vårt samhälle när det gäller sociala och andra uppgifter som utförs på olika sätt och vad de betyder för stimulans av både kulturliv och andra sektorer samt av medborgarna. I nordiska sammanhang talas det ofta om att det som speciellt utmärker våra nordiska samhällen är just det frivilliga organisationslivet, som anses utgöra en mycket viktig del av det demokratiska samhället och dess utveckling. På senare tid har man diskuterat just också dess ekonomiska nytta i många fall. Det skulle vara utomordentligt bra om självstyrelsen hade någon form av övergripande riktlinjer för hur man ser på organisationslivet och vad man kan göra för det på ett generöst sätt. Tack ltl Sundback!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Tack, ltl Svensson, för de värmande orden! Det är faktiskt just det som är det centrala i mitt anförande att jag tycker att i den åländska demokratidiskussionen har vi försummat frivilligorganisationerna. Det är allmänt en trend i Norden att människor söker sig bort från det politiska föreningsarbetet, man engagerar sig i frivlligt arbete men i andra typer av organisationer. Det är ett sätt att uttrycka sin åsikt också att vara med i Katrina. Det är ett samhällsengagemang, men det är inom kultursektorn. Det är viktigt att se det mönstret, att inte förvänta sig att alla som sysslar med politik skall vara det i politiska föreningsarbetet, utan organisationerna är lika viktiga för åsiktsmångfalden i vår demokrati och framför allt att det skapar gemenskap och människor som är med i frivilligarbetet tror jag också att faktiskt håller sig friska och vitala. Det har många positiva samhällseffekter och därför bör vi granska det närmare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Katrina har givit Åland, turismen och kulturlivet väldigt mycket. Men det är väl bara så att det finns andra kulturprojekt som måste få släppas fram och därför tycker jag att det är rätt läge att göra det nu. Man kan lite skämtsamt också fråga sig att varför skall vi åka upp till Österbotten och lägga upp en teater, där vi ålänningar visar hur illa vi behandlar österbottniska kvinnor! Fortfarande är min fråga till ltl Sundback, som jag ställde i mitt anförande, vilket antal biljetter som såldes i somras. Det skulle vara intressant att veta för då kunde de åländska skattebetalarna få veta hur mycket man har subventionerat varje biljett med. Därmed kanske det kan finnas klara åsikter om vem som vill fortsätta och vem som lägga ner projektet tillsvidare och lyfta fram andra projekt.

 

Herr talman!

Vad gäller hotet mot föreningslivet ligger det mycket i det som ltl Sundback lyfter fram. Det gäller många olika föreningar. Vi ser inom de frivilliga brandkårerna på Åland ett jättestort hot på Åland, om det går s.a.s. alltför mycket utför, där minskar intresset väldigt mycket, så det är sant att det här är viktiga frågor som vi måste försöka lösa. Föreningslivet på Åland stöds och lever till största delen av PAF-medel, vågar jag påstå och därför tycker jag att man skall tänka på, när man klankar ner på PAF och PAF-styrelsens arbete, hur viktig PAF-verksamheten och framför allt avkastningen från penningautomatföreningen är för det åländska föreningslivet.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag känner att ltl Lindqvist inte vill Katrina något gott och därför vill jag inte gå i polemik med honom om uppsättningen. Den är alldeles för värdefull för mig. Det är ingen hemlighet att 5.000 biljetter såldes sammanlagt i Helsingfors och i Mariehamn. I Helsingfors sålde vi ett gästspel. Det är inte i pengar som Katrinas värde mäts. Kultur är mänsklighetens och civilisationens enda möjlighet att överleva barbariet. Jag tror att det för Åland inte finns någonting så värdefullt som Katrina om man vill föra fram Åland ute, åtminstone i Norden, där man förstår svenska. Jag hade en vän från arbetslägret här i Mariehamn – hon är från Bangladesh – som såg föreställningen med mig i Helsingfors och en ryska som såg den här i Mariehamn och båda sade ”no problem to understand” därför att historien är så allmänmänsklig att man känner igen den oberoende vilken kultur man kommer från och under vilken period man har levat. Den handlar om sådana företeelser som är gemensamma för så gott som hela mänskligheten. Här har Åland ett otroligt stort ansvar att föra ut Katrina. Det är inte alls så att hon har givit allt hon har att ge – hon kan ge mycket mer och åt många fler!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Fastän jag inte är någon aktiv läsare av skönlitteratur, eftersom jag har så mycket annat att läsa, måste jag bara få säga att Katrina är en av de bästa böckerna jag någonsin har läst  och en bok som jag tog mycket till mig och tyckte var väldigt intressant på många sätt. Jag uppprepar det jag sade tidigare att Katrina-uppsättningen har gett det åländska kulturlivet och turismen väldigt mycket, men nu är det dags för att andra projekt också får släppas fram och att vi lägger Katrina åt sidan tillsvidare.

 

Jag ber att få ta tillbaka det jag sade i mitt huvudanförande om ca 1.000 mark per biljett i subvention. Subventionen är de facto 320 mark per biljett. Jag tackar för den upplysningen.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Den finansiering som Katrina skall ha är sådan att den inte skall inkräkta på andra kulturevenemang. Så har det varit tänkt från början och så måste det fortsätta att vara. Katrina är inte heller tänkt att gå för evigt utan vi har planerat två år till. Syftet med det är faktiskt att visa upp Kultur-Åland. Vi hade först tankar på att göra det på Åland, men publikunderlaget är för litet och vi måste gå dit publiken finns. Det är en enkel marknadsekonomisk slutsats. Jag hoppas, som sagt, att lagtinget ändrar på landskapsstyrelsens försök att lägga ner hela produktionen. Kulturföreningen Katrina har ambitioner att starta konsertserier och redan nästa år kommer vi att få hit välkända namn som mezzosopranen Ann-Sofie von Otter osv. Det är meningen att bygga projekten på varandra. Efter Katrina är det tänkt att vi skall ta upp en ny åländsk musikteater. Men det här ingår i en långsiktig plan och här hade vi faktiskt hoppats och trott, som landskapsstyrelseledamoten Harriet Lindeman brukar säga, att vi hade landskapsstyrelsens stöd. Därför var det en stor besvikelse när vi fick läsa budgeten.

 

Ltl Roger Nordlund:

Herr talman!

Det var en mycket intressant analys av den tredje sektorn som ltl Sundback gjorde i sitt anförande. Jag vill först säga att jag i mångt och mycket håller med de principiella åsikter som ltl Sundback förde fram. Mycket av den livskvalitet som vi har här på Åland kommer sig just av att vi har ett så rikt föreningsliv och ett så rikt kulturliv. Jag vill understryka det från landskapsstyrelsens sida att det här är en sorts samverkan mellan det att vi har väldigt mycket duktiga människor, ledare, entusiaster och sådana som brinner för sin sak, i kombination med att vi har en relativt god ekonomisk situation - vi har PAF-pengarna – och det har också funnits en god vilja från de landskapsstyrelser som har suttit och arbetat och också från lagtinget att ge pengar till denna sektor. Utflaggningsproblematiken, som ltl Sundback snuddade vid i sitt anförande, är naturligtvis en realitet, att PAF kanske har en bra framtid, PAF kanske har en lite svårare framtid, det vet igen av oss egentligen i dag. Men vi hoppas alla att vi skall kunna trygga PAF:s inkomster på olika sätt. Det jag vill säga är att mycket av den verksamhet som finns inom denna sektor är en så betydelsefull verksamhet att kan vi inte trygga den med de inkomster som finns via PAF och den lagstiftning vi har på det området  måste landskapsstyrelsen och lagtinget antagligen tänka om och göra andra prioriteringar. Det här kan i förlängningen inte enbart stå och falla med PAF:s stora eller små inkomster. Så viktig är den här sektorn för det åländska samhället och för vår livskvalitet här på Åland.

 

När det gäller Katrina är jag ett sanningsvittne på att det har varit väldigt fina föreställningar som har gjorts både här på Åland och i Helsingfors. Jag har haft förmånen att tillsammans med gäster både västerifrån och österifrån få motta mycket uppskattning för den uppsättningen. Jag tycker att det är lite tråkigt om det skall bli en alltför negativ debatt kring detta eftersom landskapsstyrelsen och Ålands folk de facto har satsat väldigt många miljoner på musikteatern Katrina under de år som gått. Jag tycker också att man kan visa en viss uppskattning för det. Att man inte sedan i det här årets budget ansåg att det fanns utrymme för att fortsätta med en satsning på mellan 1-1,5 miljoner för gästspelet uppe i Vasa-området handlar sist och slutligen om olika prioriteringar, bl.a. det som ltl Sundback själv var inne på att framtiden kanske är lite osäker, vi kanske inte kan bygga på alltför mycket inom kultursektorn, utan vi måste också se till att vi tryggar verksamheten för de föreningar och de organisationer som vi har på Åland för det lokala kulturutbudet här. Jag tror att det också är väldigt viktigt. Det finns många små föreningar som behöver sina stöd också och som inte kanske har samma möjligheter att tala för sig som musikteatern Katrina har genom sin eldsjäl Barbro Sundback – vi skall vara glada för att det finns eldsjälar som driver olika projekt.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

För det första är det 1,6 miljoner som Katrina-föreningen har anhållit om från landskapsstyrelsen utan det är 900.000 mark. Resten skulle finansieras på annat sätt. Hela mitt resonemang går just ut på att om PAF-pengarna minskar hur skall man då trygga alla föreningars verksamhet inklusive de som inte är medlemmar i fördelningsrådet eller har ett eget moment i landskapsbudgeten. Där menar jag att det är dags att föra upp hela frågan på den politiska dagordningen för att få riktlinjer och system för att alla skall tryggas någorlunda lika. Landskapsstyrelsen har gjort sin bedömning om Katrina. Jag är besviken på att samarbetet inte höll längre eftersom Katrina bl.a. har anställt professionella krafter som projektledare och det är inte särskilt trevligt att meddela, att tyvärr så vet vi inte om det finns jobb mera. Det andra är att nu är det lagtinget som tar ställning i den här frågan och jag sätter mitt hopp till lagtinget, för lagtinget har en gång förut räddat Katrina – och kanske det är dags att göra en sådan operation en gång till.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag tyckte att det var viktiga synpunkter som ltl Sundback kom med och det var ett upplyftande inlägg i debatten. Det talas i dag mycket om att den offentliga sektorn sväller ut, och det gör den, den är stor på Åland, men just i det sammanhanget är det verkligen viktigt att tänka på tredje sektorn. Skulle inte den finnas skulle vi verkligen få se en enorm utsvällning av den offentliga sektorn. Jag har själv varit aktiv i många år i folkhälsan, som visserligen har anställda och i dag är en säker mottagare av PAF-medel, men också på den verksamheten sätts det väldigt  många frivilligtimmar. Jag har också från början haft insyn i Emmaus och jag vet från stadens sida vilken otrolig nytta Mariehamns stad har av den verksamheten. Emmaus ingår i dag i princip i stadens avfallsplaner med sin återvinning och utan Emmaus skulle staden få för mycket stora kostnader.

 

En utvärdering av den tredje sektorn, hur den fungerar och vilket värde man har av den skulle vara angelägen. Det skulle kanske leda till en ökad uppskattning och en ökad medvetenhet om att sektorn finns samt kanske också till en rättvisare stödpolitik. Det skulle vara mindre av det här att man tar för givet att folk ställer upp på det här sättet. Som ltl Sundback sade ligger det också en väldig samhällsvinst i den påverkan som frivilligarbetet har på människan. Det är otroligt att se människor som verkligen brinner för sådana här projekt och som satsar sina krafter och sin tid utöver sitt vanliga arbete utan ersättning. Jag tror utan vidare att människor mår bra av det, och det sparar samhället också på om människan mår bra. Det här är en verksamhet som verkligen ger människan ett mervärde i livet. Jag tycker alltså att det skulle vara mycket bra om landskapsstyrelsen tog initiativ till en utredning av tredje sektorns verksamhet på Åland.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

För det första en sak som inte berör Katrina. Som gruppledare för Frisinnad Samverkan förutsätter jag att ltl Lindqvist behandlas på samma sätt som alla andra här i salen i fortsättningen. Det var andra gången nu som det gjordes en särbehandling av honom. Han blev avklubbad medan andra får fortsätta.

 

Vad beträffar Katrina har vi diskuterat musikteatern en hel del inom Frisinnad Samverkan. Vi tycker att den har gjort sitt för den här gången. Vi har fått information om att man skriver på nya projekt, som vi i framtiden är beredda att stöda. För övrigt tycker jag som ltl Sundback att frivilliga organisationer är mycket viktiga. Alla föreningar som jag känner till vill däremot ha mera resurser. Det handlar bara om prioriteringar. Ltl Sundback säger också att Katrina måste läggas ner på grund av det här. Är det helt omöjligt att skaffa andra finansiärer? Det är en fråga som jag har funderat på. Även biljettpriserna borde man kunna se över. Man borde också kunna se över kostnadsbilden. Om jag har fått rätt information har den här organisationen bott på Fiskartorpet i Helsingfors, och det är inte känt för att vara det billigaste alternativet!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Liksom med ltl Lindqvist får jag en känsla av att ltl Strand också vill Katrina illa, speciellt det sista med Fiskartorpet. Det är så att om man är en duktig förhandlare, som vår projektledare är, blir det faktiskt billigare att ha hela ensemblen  på Fiskartorpet en vecka när man gör en sådan här sak än att man sprider ut folk på stan.

 

Om m FS tycker att Katrina har gjort sitt - det låter verkligen som att pigan får gå nu, hon har gjort sitt! – så kan inte jag göra någonting åt det utan då vet FS vad man talar om! Jag hoppas faktiskt att Katrina skall fortsätta sitt segertåg och att det skall pågå åtminstone två år till. Sedan talade inte jag om bara prioriteringar från makthavarna utan jag talade om ett regelsystem som gör att alla förreningar, oberoende av hur många de är, oberoende vad de sysslar med, skall få vissa grundrättigheter gentemot den offentliga kakan, att alla skall kunna räkna med stöd. Nu finns det ändå rätt mycket politiskt godtycke i de här bedömningarna och bidragen. Jag har suttit länge med i politiken och man känner nog ganska snabbt när vindarna blåser mot ett projekt – då kan de blåsa bra många år och man får inte något stöd alls, medan ett annat projekt ganska snabbt finner sin plats i budgeten. Det är bara att gratulera, men jag tycker att man måste garantera mångfalden och den jämlika behandlingen och det kan man bara göra genom något slags regelverk eller på annat sätt så alla tryggas viss finansiering av verksamheten. Enbart prioteringar bedömer politiska bedömningar i mina öron.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Tack för infon om Fiskartorpet! Jag vill däremot inte Katrina illa. Jag tycker att alla evenemang som ordnas på Åland tillför Åland någonting bra och jag har också på många sätt i mitt förvärv hjälpt till att förverkliga dem. Däremot tror jag att Katrina säkert kan uppstå om några år medan de nya projekt som är på gång får komma fram nu i det här skedet. Katrina kan kanske ligga i malpåse några år.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Llt Strand vill gärna stödja Katrina och tror att den har varit väldigt bra för Åland. Men det som är det mest fantastiska med Katrina är att det bär utanför Åland. Hur många produktioner, hur många böcker, hur många turistbroschyrer är det som kan slå igenom utanför Åland i samma mån som Katrina! Jag tror inte att det finns någonting. Det har att göra med Katrinas konstnärliga kvaliteter och den allmängiltighet som konstverket för fram, alltså det som jag sade tidigare om mina väninnor från Banglades och Ryssland som förstod och berördes starkt av föreställningen.

 

Visst kan man lägga ner musikteatern och ta upp den om några år, men jag kan lova att det är dyrt! Varje gång man lägger ner kostar mycket mer än att fortsätta i en rad.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

Ltl Sundback tog upp museifrågorna och hur vi skall få lite ordning på fördelningen av medel osv.

Redan på den tiden jag hade hand om den här frågan började vi märka att nu håller vi på och tappar

Kontrollen över alla museer; det finns små museer, det finns medelstora museer och det finns vår eget museum.  Jag har förstått och jag är nästan övertygad om att det kulturarvsprogram som nu håller på och arbetas med som en fortsättning på det kulturpolitiska programmet kommer att ta upp museiverksamheten på Åland för att på det sättet få en struktur hur man i fortsättningen skall fördela medel till museerna. Nu har det som sagt kommit upp underifrån olika behov. Det finns också behov som har varit beställningar från landskapsstyrelsen och som sagt vårt eget. I många sammanhang har det på kultursidan sagts att hur många museer skall vi orka med. Det har också gjort bedömningar ibland vid fördelningen av PAF-pengar att det går för mycket pengar till de i dag rätt stora museerna osv. Det finns alltså en vilja hos landskapsstyrelsen att få en struktur på fördelningen av museimedel och –pengarna.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag är tacksam för den informationen. Det är precis så som landskapsstyrelseledamoten Lindeman säger om museerna och det är bra om det kommer en reglering av den verksamheten. Det finns olika modeller; för att ha en kvalitet på verksamheten brukar man i vissa samhällen åtminstone bara ge stöd till dem som har en konsult eller någon anställd som har rätt utbildning. Det finns olika modeller att gå tillväga på. Det är säkert en framkomlig väg just när det gäller museiverksamheten. När jag tog upp exemplet med Önningebymuseet var det inte specifikt att jag ansåg att enbart museerna måste regleras för att man skall kunna behandla dem jämlikt utan jag tog också upp vilka projekt som får ett fast moment i budgeten, och det gäller inte bara kultursektorn utan det gäller faktiskt också andra och där är det så att de flesta som jobbar i ideella organisationer är avundsjuka på dem som har en fast plats i budgeten. Det är mycket svårare att ta bort ett sådant stöd än ett som finns dolt i ett anslag på flera miljoner som sedan skall fördelas till olika föreningar eller verksamheter. Det var egentligen det jag ville exemplifiera när jag tog upp museerna, men jag håller med om att också frågan om jämlik behandling och hur man fördelar stöd är viktig.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller de fasta momenten och egna budgetmoment är naturligtvis också det en fråga som borde diskuteras. Orsaken till att det har blivit så är ofta för att hjälpa de mindre därför att det har gjorts bedömningar att det för mycket pengar utav dem som skall dela på en gemensam kaka. ?? Särskilt när det gäller museisidan  har det tagits initiatv från landskapsstyrelsehåll och de har på det sättet lyfts upp på ett kanske litet annorlunda sätt. ??  Sedan finns det många, många små museer som bildar ett nätverk i dag och som har kommit utgående från olika intresseföreningar, men det är inget beställningsverk utgående från kultursidan inom landskapsstyrelsen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman:

Herr talman!

Kansliavdelningens budget utgör endast 8 procent av hela budgeten, så det är en liten del av helheten, i pengar mätt drygt 94 miljoner mark. Kansliavdelningen delas politiskt av kansliministern och lantrådet och jag vill kort nämna några saker ur min del av kansliavdelningens budgetförslag.

 

Först radio och TV. I föreliggande förslag finns totalt drygt 14 miljoner mark för radio och TV år 2001 vad gäller Ålands Radio. Det följer förvaltningsrådets förslag. Det tål upprepas att landskapsstyrelsen anser det angeläget att det i samband med det nya mediapolitiska programmet klargörs tydliga, ekonomiska och verksamhetsmässiga riktlinjer för Ålands Radios framtid.

 

Herr talman!

Inom plan- och byggnadsväsendet blir införandet av den nya plan- och byggnadslagen en överskuggande uppgift under 2001 efter att den antagits av lagtinget. Särskilt vikt kommer att läggas vid att informera om åtgärder för att förhindra framtida mögelskador.

 

Vad gäller främjande av bostadsproduktion kan sägas att bostadsbyggandet är kanske den allra viktigaste åtgärden i samhällsbyggandet, särskilt om man ser till tillväxten av samhället. Just nu färdigställs ett stort antal bostäder runt om på Åland och den bostadsbrist som funnits kommer att avhjälpas under början på året. Det är dock av stor vikt att bostadsbyggandet fortsätter, särskilt med tanke på landskapsstyrelsens målsättning om en befolkningsökning till 30.000 år 2010.

 

Vad gäller bostadsfinansieringen, som bl.a. berörts av ltl Sarin Grufberg, förtjänar den att kort beröras. Den grundläggande ideologin bakom landskapsstyrelsens bostadsfinansieringssystem i dag är en så långtgående avreglering som möjligt. En viktig sak att komma ihåg när man pratar om bostadsproduktion är att det handlar om alla typer av boende, inte bara hyresbostäder. En regional spridning av byggandet är också av stor betydelse. Det är också så enligt min uppfattning att den grundläggande ideologiska principen borde vara att alla skall ha möjlighet att äga sin egen bostad. Det har också varit ledstjärnan för landskapsstyrelsen när man t.ex. ändrade villkoren för bostadstillägget för studerande. Bostäder skall i första hand byggas och drivas av privata aktörer. Kommunernas roll är att se till att det finns en välfungerande infrastruktur, såsom t.ex. vägar, vatten, avlopp och tillgänglig mark. Landskapsstyrelsens roll är att förutom finansieringen tillse att regelverk, t.ex. hyreslagstiftning och andra förutsättningar, är de rätta. Landskapsstyrelsen skall inte vara en aktör på finansmarknaden. Det finns privata låneinstitut och banker som sköter detta. Landskapsstyrelsen skall inte heller vara aktör på hyresmarknaden i den utsträckning som hittills varit fallet. Därför har hyres- och finansieringslagstiftningen reviderats. Orsaken till att det inte har byggts bostäder i tillräcklig stor utsträckning är de facto de låga hyresnivåerna på Åland. Det hörs politiskt  hemskt och lär säkert inte ge några politiska poäng att konstatera detta, men det är den krassa verkligheten och det bör sägas. Trots att ålänningen i gemen anser sig ha dyr hyra är verkligheten tvärtom: det är billigt att bo i hyresbostad på Åland. Den genomsnittliga hyresnivån på Åland är 34,30 mark; i Finland t.ex. är den 42,20 mark, en skillnad på 8 mark. Detta trots att en större del av bostäderna i större utsträckning ligger närmare arbetsplatserna och det övriga samhället än i Finland, man har kortare avstånd att pendla osv. Ålänningarna tycker att det är långt men relativt så är det kort. Man skall skilja på hyreskostnader och boendekostnader; boendekostnaderna är däremot relativt höga, men det beror i sin tur på att ålänningarna som helhet har valt att bo lyxigare än medeltalet i Finland.

 

Sammanfattningsvis kan jag säga att vi fortfarande står med ena foten kvar i det gamla tänkandet med offentlig finansiering, reglering av hyror, medan vi är på god väg in i en avreglerad bostadsmarknad, där tillgång och efterfrågan styr produktion av bostäder. Det gamla systemet har dock gjort det icke-attraktivt att bygga bostäder, tyvärr, tills efterfrågan blev så stor som den är i dag att vi upplever den här ketchup-effekten, som vi just nu upplever.

 

Herr talman!

För att speciellt medverka till att flera bostäder byggs i skärgården kommer landskapsstyrelsen att under året se på möjligheten att stöda en framförhållning i bostadsbyggandet så att bostadsbolag ges möjlighet till tomma bostäder. Detta för att kunna ha en buffert i tillgången på bostäder. Det behöver ändå inte bli så att de blir tomma, men man måste kunna ha en framförhållning och våga satsa. Bostadspolitiken blir hur som helst ett av tyngdpunktsområdena på kansliavdelningen framdeles.

 

Herr talman!

Ett annat tyngdpunktsområde är energipolitiken. Landskapsstyrelsen fortsätter att kraftfullt stöd bioenergi. Understödet i uppvärmningsansläggningar som främjar miljövården är populärt och målet är att årligen konvertera 50 bostäder, vilket innebär en avsevärd miljövinst. Landskapsstyrelsen föreslår också att 2 miljoner upptas för understöd till utbyggande av biobränslebaserad fjärrvärme. Vad gäller vindkraft har landskapsstyrelsen valt att skjuta på stödet till förverkligandet av det s.k. Krogstadprojektet ett år. Orsaken är främst budgetteknisk. Noteras kan ltl Lindqvists motion om att förverkliga projektet under 2001. Inga tekniska hinder föreligger för ett tidigareläggande, om lagtinget finner det motiverat. Vindkraftens förutsättningar har ändrats i och med avregleringen av elmarknaden som inneburit lägre elenergipris. Riktigt så mörkt som ltl Wiklöf vill påtala i sin motion är det dock inte. Ltl Wiklöf är inte närvarande i dag. Med investeringsstöd kan omnämnda vindkraftprojekt förverkligas utan något annat stöd, t.ex. driftsstöd.

Vindkraften har en framtid som varande den alternativa elproduktionskälla som är mest utvecklad. Inom en snar framtid kommer också s.k. gröna certifikat att införas inom EU, vilket innebär att alternativa energikällor får en roll på elmarknaden. Att allmänhetens inställning till vindkraft skulle ändras till det negativa är nog en missbedömning; alltfler inser att energiproduktionens inverkan på miljön är avsevärd och måste liksom andra utsläppskällor minskas. Landskapsstyrelsen avser att efter förverkligandet av det s.k. Krogstadprojektet revidera sin nuvarande strategi om 10 procent vindkraft år 2006, som uppfylls vid förverkligandet. Planerna för vindkraftens utbyggnad som föreligger i dag kommer också att revideras.

 

Så till fastighetsförvaltningen, herr talman. Landskapsstyrelsen har igångsatt en utredning för att klarlägga om förvaltningen av landskapets fastigheter är ändamålsenligt organiserad, bl.a. skall olika förvaltningsmodeller studeras och utvärderas. Efter att utredningen slutförts avser landskapsstyrelsen ta ställning till eventuella behov av förändringar av fastighetsförvaltningen och vid behov återkomma till lagtinget.

 

Landskapsstyrelsen har gjort bedömningen att utbyggnaden av självstyrelsegården bör prioriteras, trots en ansträngd byggmarknad. Självstyrelsegården dimensionerades ursprungligen för 96 arbetsplatser; sedan dess har över 100 nya arbetsplatser givits rum i kanslihuset. En tillbyggnad är således av största vikt för en utveckling av förvaltningen och för att möjliggöra en effektiv verksamhet. Landskapsstyrelsen avser att i brådskande ordning igångsätta projektet så att byggstart är möjlig årsskiftet 2001-2002 och att utbyggnaden kan stå färdig ett år senare.

 

Till sist, herr talman, IT-utvecklingen. I budgetförslaget finns under finansavdelningen upptaget medel för både extern och intern IT-utveckling. Anslagen kommer bl.a. att användas till fortsatt utvecklingsarbete i samarbete med näringslivet inom ramen för Wheelit-projektet. I landskapsstyrelsens allmänna motiveringar kan man läsa att landskapsstyrelsen avser att under 2001 fortsättningsvis stöda utbyggnaden av infrastruktur för s.k. bredband enligt de principer som redogjordes för i budget 2000. Målsättningen har varit att samtliga åländska hushåll och företag skall ha möjlighet att få tillgång till bredband under 2001. Landskapsstyrelsen har dock erfarit att förverkligandet av denna målsättning kommer att dra ut på tiden vad avser de sista 10-15 perifera procenterna, varvid målsättningen uppfylls först i början på år 2002. Stödet till  utbyggnaden kommer att så långt som möjligt beviljas som stöd ur mål 2-programmet, varigenom EU-medfinansiering erhålles. Vidare kommer landskapsstyrelsens nätplats och den officiella Ålandsportalen att revideras under året. Arbetet med att införa AX som toppdomän för Åland fortsätter under året.

 

Som sagts här tidigare har landskapsstyrelsen för avsikt att förelägga lagtinget ett förslag till IT-politiskt program utgående från vilket arbetet med att främja informationsteknologin som verktyg att utveckla det åländska samhället kan fortsättas. Det övergripande målet är att snabbt ge informationsteknologin goda möjligheter att bli en central del av det åländska samhällets utveckling och konkurrenskraft.

 

Man kan väl säga som tidigare, herr talman, att tiden medger att inte i detalj redogöra för IT-politiken i budgetdebatten på den detaljerade nivå som önskas, utan jag ber att få återkomma vid presentationen av det IT-politiska programmet. 

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

När landskapsstyrelseledamoten Sundman redogjorde för bostadspolitiken handlade det mest om avreglering, och det är säkert någonting gott i det. Men jag har talat med sakkunskap från olika områden som säger att det skulle nog vara väldigt nyttigt för Åland att ha en långsiktig bostadspolitik inom de ramar som självstyrelsen ändå ger, speciellt nu när man förväntar sig en viss mobilitet. När man försöker locka inte bara återflyttare utan också inflyttare är det väldigt viktigt att det finns andra typer av bostäder än sådana som man äger själv. Det kan vara svårt att övertyga en som skall flytta hit att de skall köpa egen bostad eftersom de inte ens får göra det utan vidare med en gång osv. Jag efterlyser faktiskt en redogörelse för huruvida landskapsstyrelsen har en bostadspolitik värd namnet.

 

Det var också glädjande att landskapsstyrelseledamoten Sundman nu har fått upp tempot lite grand och informerat lite grand om IT, men jag måste framhålla att det var inte mycket! Det finns liksom inte tid att redovisa för denna oerhört viktiga utveckling som landskapsstyrelsen planerar och som skall placera Åland ungefär i världstoppen inom IT-sektorn. Det är lite oroande. Nu frågar jag: När kommer då IT-meddelandet? Kommer det i november, i december, januari, februari eller mars?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Vad gäller bostadspolitiken så visst är det viktigt med en mångfald av olika typer av bostäder. Det sade jag också i mitt anförande. Landskapsstyrelsen avser att ha en långsiktighet i bostadspolitiken och en viktig byggsten i bostadspolitiken är kommunernas agerande och därför avser vi att ytterligare förbättra dialogen med kommunerna. Vi kommer att sammanställa varje kommuns bostadsproduktionsprogram och se var det behövs mera insatser osv.

 

När det återigen gäller IT – ltl Svensson och jag har blivit riktiga kompisar på det området – så säger ltl Svensson att det inte finns tid. Det anser jag också. I budgetdebatten skall man inte gå in så i detalj på någonting, men om det är någonting speciellt som ltl Svensson ville ha svar på, kan vi i nästa replikrunda svara på det. Som jag tidigare sade vill jag ge IT-politiken den tid som den förtjänar, alltså vid ett skilt tillfälle komma med ett skilt meddelande. Detta meddelande kommer så fort som möjligt. Vi har sagt att under denna höst skall det föreläggas lagtinget.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om ltl Sundman och jag är mera kompisar nu än tidigare! Men det är ett faktum att jag har försökt sätta mig in i IT-området och inser då rätt stora komplikationer som finns i det här och efterlyser någon typ av dialog så att vi kan prata om det här innan det är för sent. Det är precis det som jag är ute efter. Det var inte jag som påstod att det inte finns tid att i budgetdebatten ge en översikt om IT-politiken, utan det var landskapsstyrelseledamoten Sundman själv.

 

När jag sedan hör förklaringen, vilken slags bostadspolitik ledamoten Sundman tycks eftersträva, så blir jag inte mörkrädd, men jag blir inte heller glatt överraskad, eftersom det inte verkar vara någon politik. Det är som så ofta när landskapsstyrelsen sätter igång någonting, att det skall utredas och  grunnas, men några speciella tankar att redovisa finns inte!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Jag uppskattar ltl Svenssons engagemang i IT-frågorna. Som jag sade här har jag efterlyst mera engagemang från övriga politiker i den här frågan. Det är viktigt med en dialog, för det är som ltl Svensson konstaterar en omvälvande sak. Det påverkar på oss på många sätt när vi tar steget i det absoluta informationssamhället. Därför vill jag återigen säga att vi vill prioritera det här så högt att vi kommer med ett skilt IT-politiskt program som kan gås igenom både på bredden och djupet i stället för att göra en halvdan genomgång i samband med budgeten.

 

När det gäller bostadspolitiken så visst är den långsiktigt. Den är så pass långsiktig att vi siktar på en övergripande vision att år 2010 ha 30.000 invånare på Åland. Det är väl en vision som likt Nokias VD sade en gång i tiden, att man måste ibland ha visioner som man inte heller riktigt vet hur man skall uppfylla. Vad gäller bostadspolitikens del av visionen har vi klara strategier för hur den skall uppfyllas. Vi skall ha en bättre dialog med kommunerna. Vi skall se till att aktörerna på bostadsmarknaden är nöjda med de regelverk och finansieringssystem som finns, att det alltså byggs bostäder av olika typer och på hela Åland.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Vi har genom åren sett vad en reglerad bostadsmarknad har lett till och vad det innebär. Det har gett oss en bostadsbrist som har drabbat många ålänningar, så jag är mycket glad för att landskapsstyrelsen har intagit en politik och en linje som bygger mycket på avreglering. Jag är säkert på att det kommer att generera nya bostäder inom en väldigt kort tid.

 

Herr talman!

Precis som energiminister Sundman säger är inte framtiden för vindkraften så mörk som en viss ledamot igår hävdade, utan en fortsatt satsning på alternativa energikällor är både ekonomiskt lönsamt och självklart i många avseenden.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Minister Sundman tog upp bostadspolitiken och att man vill ha en mångfald i bostadspolitiken och en långsiktig planering. Jag skulle nästan säga att vi är i det läget i dag att t.o.m. en enfald i bostadsbyggandet skulle vara välkommet! Planeringen får inte vara för långsiktig, för i dag vet jag att det finns skolelever som måste flytta från Åland som går i yrkesskolor på grund av brist på bostäder. Det är alltså bråttom.

 

När det gäller IT-utbyggnaden skulle jag vara mycket, mycket intresserad att få en redogörelse av hur långt man har kommit.  Man har konstaterat att det är 10-15 procent av utbyggnaden som kommer att dra ut på tiden. Jag undrar kan det vara den åländska skärgården? Jag skulle vara mycket intresserad av att veta hur långt man har kommit och när man skall få det utbyggt. Man har ju lovat IT till alla hushåll på Åland!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Jag kan hålla med ltl Sjöstrand om att det är både bråttom och viktigt att på lång sikt ha en bostadspolitik och just nu byggs det för fullt. Om man skjuter från höften, kan man säga att det är ca 250 bostäder som färdigställs just nu på Åland. Det tar tid att bygga hus, men det kommer under åren, som jag konstaterade i mitt anförande, att komma till ett stort antal bostäder. Trots det skall inte takten avta utan man skall hastigt skjuta i nästa växel i bostadsbyggandet.

 

Vad gäller bredbandsutbyggnaden i skärgården är det så, som tidigare redogjorts för i lagtinget, att vi förhandlar med de teleoperatörer som är aktiva på Åland – tre stycken – och i skärgården är det en operatör i de fyra kommuner som ligger längst österut. Det är onekligen ett problem att få en lönsamhet i ett bredbandsprojekt, särskilt i dessa fyra skärgårdskommunerna, men vi har inte gett upp och jag har sagt i massmedia, att jag ger inte heller upp utan i första hand försöker vi komma till skott med den operatör som är aktiv där enligt det system som vi har valt att göra på hela Åland, men om inte det går måste vi söka andra vägar. Det får på inga villkor bli så att skärgården blir utan, för där kan de facto denna infrastruktur vara av avgörande betydelse för att skapa nya arbetsplatser i framtiden. Däremot menar jag inte att skärgården utgör 10-15 procenten, utan det kan också vara de perifera områdena på fasta Åland. Det är en blandning s.a.s. Det kan tvärtom gå väldigt hastigt att bygga i skärgården, för där använder en annan teknik som inte tar så länge att bygga.

 

Ltl Sjöstrand, replik: Avstår.

 

Ltl Sarin Grufberg, replik:

Herr talman! 

Minister Sundman sade under rubriken ”Bostadspolitik” att landskapsstyrelsen inte skulle vara en aktör, dvs. när det gäller låneutgivning. Man kan säga så här att landskapsstyrelsen är de facto en aktör i många olika sammanhang, i väldigt många sammanhang, när det gäller stöd och lån. Varför då inte i en så hög prioriterad sak som bostadspolitik?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Visst är vi en aktör på många sätt. Lagtinget är också en aktör, för det är lagtinget som fastställer lagar och mycket av de budgetmedel som vi har till vårt förfogande. När jag säger att vi inte skall vara en aktör på finansmarknaden menar jag att landskapsstyrelsen inte skall göra det som privata aktörer gör: vi skall inte konkurrera med privata aktörer. När det gäller banking och lånegivning finns det privata aktörer som är mycket framgångsrika och då skall vi i stället betala vårt stöd s.a.s. direkt till låntagaren i form av räntestöd. Det är den övergripande politiken man har gått in för och det är det enda möjliga i en marknadsekonomi.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Wickström-Johansson:

Herr talman!

Jag skall ägna detta anförande åt barnen och jag skall bl.a. presentera min motion om en barnombudsman på Åland, men först skall jag beröra det som kom upp under gårdagens debatt om barnfamiljernas situation i dag. Som sades här igår är det ett faktum att många barnfamiljer i dag lever i en situation där föräldrarna jobbar långa dagar, barnen är långa dagar på dagis och föräldrar och barn träffar varandra alldeles för lite. På arbetsplatserna är tempot högt och prestationskraven är höga. På dagis är grupperna stora och tempot ofta också väldigt högt. Efterfrågan på skolbarnsomsorg efter skolan ökar hela tiden och det visar att fler och fler barn är ensamma efter skolan. Föräldrarna arbetar sent och det finns i dag inte lika ofta som förr mor- och farföräldrar att gå till eftersom de i dagen samhällen också själva arbetar. Vi lever också på Åland väldigt starkt i ett konsumtionssamhälle där pengar är viktigt och som bekant kräver mera pengar oftast också mera arbete. De vuxna lider självklart av det höga tempot. Burn-out har blivit någonting av en folksjukdom och i Sverige utreder man som bäst någonting man har kallat ”plötslig vuxendöd” som också orsakas av stress. Men jag tror nog att barnen ändå lider mest. Det är konstaterat att många barn på Åland, också småbarn, är stressade i dag och mår dåligt. De är stressade av långa dagar, mycket aktiviteter men också av att föräldrarna är så stressade. De får inte en tillräcklig föräldrakontakt utan samhället skall på något vis överta en del av föräldrarollen. Vi vet att vi har stora problem med alkohol och narkotika bland åländska ungdomar och jag tror utan vidare att en av orsakerna är att många föräldrar i dag inte riktigt har varken tid eller ork att engagera sig tillräckligt i sina barn. Det här låter väldigt nattsvart och så är det förstås ändå inte. Många barn på Åland har det bra också. Men det finns en tendens i samhället i dag att barn överlag mår mentalt sämre, och det bör vi vara medvetna om.

 

Det är klart att det inte är samhällets sak att ställa allt det här på rätt. Det handlar många gånger om prioriteringar där jobb, pengar, prestige och annat än barnen kommer i första hand av olika orsaker. Dessa priorteringar kan bara människan själv ändra på. Men det finns ändå saker som samhället kan göra. Vi har en barnomsorgslag som borde ses över och utvärderas. Det gjordes en ändring 1997 som innebar att mycket fler barn började på dagis eftersom man sänkte kraven på när man kan få en dagisplats. Man borde se på gruppstorlekarna på daghemmen. I dag tillåts 20 barn per grupp i heldagsvård och 25 barn i halvdagsvård. Det är otroligt stora grupper och det är otroligt många relationer för ett litet barn att hantera. Jag tror att det är få bland oss här i dag som någon längre stund skulle klara den situation som många barn är i varje dag, många timmar.

 

Man kan också se över hemvårdsstödet och hur det fungerar i praktiken. I budgeten föreslås en höjning på 10 procent, och det är förstås bra så länge kommunerna ersätts för den ökade utgiften, men jag tycker att man borde se mera genomgripande på stödet än att bara höja det lite. I dag är det svårt att vara hemma och leva och försörja sin familj på ett hemvårdsstöd om inte den andra föräldern tjänar bra. För en ensamstående vet jag inte alls hur det kan fungera att vara hemma på hemvårdsstöd.

 

Jag tycker att man fördomsfritt borde se på stödet och hur det kan utformas bättre än i dag så att det faktiskt är ett verkligt alternativ för alla som vill vårda sitt barn själv under småbarnstiden och att också pappor i ökad utsträckning skulle kunna utnyttja stödet. Det skulle alltså finnas ett partiellt stöd som kompenserar och verkligen uppmuntrar till att föräldrarna förkortar sin egen arbetstid; hemvården skulle vara pensionsberättigad och stödet kanske inkomstbaserat så att den som verkligen behöver stödet för att kunna vara hemma med barnen får det. Jag har ingen konkret lösning, men jag vill att landskapsstyrelsen skall se på den här frågan ordentligt. Det har länge pratats om det, men det har inte gjorts en ordentlig utvärdering ännu. Trots allt är barnen och barnfamiljerna en väldigt stor del av vårt samhälle och det är faktiskt barnen som för samhället vidare.

 

Valet att vara hemma eller att jobba hel- eller halvtid eller hela dygnet och föra sitt barn till dagis skall samhället inte blanda sig i givetvis, men samhället kan och bör se till att det finns alternativ för folk.

 

Herr talman!

Jag har lämnat in en motion om inrättande av en barnombudsman på Åland.  I dag har varken Åland eller Finland en barnombudsman som arbetar med stöd av lagstiftning och med en koppling till beslutsfattandet som ger tjänsten tyngd. De ombudsmän som finns i dag, på Åland hos Rädda barnen och i Finland hos Mannerheims barnskyddsförening, ägnar sig främst åt upplysning och information om barnens rättigheter. Det är också väldigt viktiga uppgifter, men jag tycker att barnen skulle behöva en intressebevakare med mera tyngd. Barnen är en stor grupp i samhället och så gott som allt i samhället berör barnen och deras framtid. Ändå har barnen på Åland få möjligheter till  direkt inflytande på samhällsfrågorna. De kan inte rösta, de har ingen intressebevakare och det finns ingen minister med särskilt ansvar för barnen.

 

Jag kan konstatera att EU rekommenderar alla sina medlemsländer och FN uppmanar alla länder att utse en barnombudsman. Det finns också nordiska och europeiska nätverk för barnombudsmän. Dessa barnombudsmän följer kraven i FN:s barnkonvention, som också Åland skall följa och de krav som European Network of Ombudsmen for Children ställer.

 

Exempel på frågor som barnombudsmännen i våra grannländer har sysslat med är frågor om mobbning, möjligheter att kontrollera personal inom barnomsorgen, barnmisshandel,  elev- och skolhälsovård, barnsäkerhet, medbestämmande i skolorna osv.

 

Jag tycker att det är väldigt angeläget för Åland att ge barnen en egen intressebevakare som på uppdrag av lagtinget ser till barnens bästa i samhället och också är barnens kontaktlänk till oss beslutsfattare. Kostnaden för en tjänst är inte stor men den ger samhället och framför allt barnen väldigt mycket.

 

I motionen föreslår vi att tjänsten skulle inrättas i sommar eftersom inrättandet i sig kräver att man utarbetar lagstiftning först som baserar sig på de internationella krav som finns. Det är på det viset det här tjänsten får en tyngd.

 

Jag hoppas lagtinget kan omfatta den här angelägna frågan och att landskapsstyrelsen kan börja arbeta med detta snarast så att vi nästa gång vi firar den internationella barndagen i november inför budgeten nästa år kan ha barnombudsman på Åland.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är ett mycket viktigt ämne och jag tycker att det är roligt att ltl Wickström-Johansson tar upp det. Det tangerar till stora delar det som jag själv anförde igår. Jag tycker att det är synd att salen är så tom när det gäller ett så här viktigt ärende. En eloge till dem som är här och lyssnar! 

 

Vi har under en lång tid i dag diskuterat samarbetsformer och det här är en punkt där jag ser att vi till stora delar kan samarbeta och det ser jag fram emot. Ltl Wickström-Johansson talade också om barnomsorgslagen som i dag tillåter för stora barngrupper, och det håller jag också med. Eftersom det inte finns någon här från landskapsstyrelsen som kan tala om det, så kan jag säga att det finns en grupp tillsatt där jag själv kommer att vara ordförande och där vi kommer att se över barnomsorgslagen. Det är bra att det finns vägkost och jag hoppas också att vi skall kunna diskutera dessa frågor tillsamman, också med oppositionen. 

 

Jag vill varmt stöda motionen om en barnombudsman. Jag hoppas också att man här kunde ta med någon form av arbete för personen i fråga så att man inför beslut om barnkonsekvensbedömning. Det är kanske det man är ute efter också, fastän man inte säger det i motionen.

 

Förslaget om en minister som skulle röra speciellt barn tycker jag är en väldigt intressant aspekt.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Som ltl G-L Lindholm konstaterade är salen tom och landskapsstyrelsen lyser verkligen med sin frånvaro, men så är det för det mesta i det här huset när det gäller mjuka frågor, dvs. att lagtingssalen är tom. Landskapsstyrelsen är kanske här någon gång. I takt med att kvinnorepresentationen ökar här i lagtinget ökar intresset för dessa frågor och det tycker jag att är bra.

 

Då det gäller en arbetsgrupp och en utvärdering är vi från liberalerna mycket intresserade att vara med, men då vill vi vara med från början och ge våra synpunkter och komma med i arbetet. Jag tror att på det viset skulle vi föra det bra framåt. Vi har inom liberalerna ett stort intresse för de här frågorna.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Ltl Lindholm och jag har diskuterat dessa frågor jättemycket och jag vill instämma i det hon sade att man behöver inte vara kvinna för att bry sig om mjuka frågor. Vi karlar har också barn. Jag tycker att detta är en grundläggande fråga på det viset att i dag har vi inte tid med våra barn mera. Vi skjutsar dem till dagis sju på morgonen, hämtar dem klockan 18, skjutsar dem på fritidsaktivitet på kvällen. Jag stöder alltså att man gör en översyn av hemvårdsstödet så att någon av föräldrarna skall kunna vara hemma i större utsträckning. Barnomsorgslagen har jag och Gun-Mari åtminstone legat på att skall ses över och arbetet kommer att komma igång nu på våren.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Pehrsson:

Herr talman!

Årets budget är som tidigare en vittomfattande och, skulle jag vilja säga, väldisponerad sammanställning av landskapets inkomster och utgifter. Här ingår förstås alla de utgifter och inkomster som gör det möjligt att driva företaget Åland på ett så rättvist och ändamålsenligt sätt som möjligt. Däremot kan man säkert ha olika åsikter om vad som är rättvist och ändamålsenligt och det är väl de åsikterna som skall komma och som kommer fram här i debatten.

 

Eftersom jag i stort är nöjd med det budgetförslag som landskapsstyrelsen har lagt fram så kommer jag här att beröra endast vissa områden, hantverksutbildningen och vårdutbildningen samt även lite om jordbruket. Det är ju så att var och en är sig själv närmast och en sak som ligger mig varmt om hjärtat är den verksamhet som bedrivs i Tosarby hantverksskola i Sund. Det är känt att det behövs nya utrymmen för den s.k. hårdslöjden, alltså trä- och metallslöjden. Det har tagits fram ritningar och projekterats för en ny verkstad, men tyvärr har de anbud som kommit in på anbudsförfrågan legat så högt över kostnadskalkylerna, ända upp till 50 procent över, så man har sett det som omöjligt att i detta skede anta något anbud.

 

Det jag här vill säga är att jag hoppas att landskapsstyrelsen fortsätter sin planering av nödvändig utbyggnad av utrymmen för verksamheten i Tosarby. Det har gjorts en utredning av en arbetsgrupp under ledning av Runa-Lisa Jansson och man kom där fram med förslag till olika alternativ, bl.a. flyttning och sammanslagning med Ålands husmodersskola i Saltvik eller en flyttning till Folkhögsskolan eller Naturbruksskolan, eller som ett alternativ en utbyggnad där den nu är belägen i Tosarby. Jag är inte helt säker, men jag tror inte att man från arbetsgruppens sida förde fram någon prioritetsordning av de olika förslagen, men jag vet att de som arbetar vid skolan, alltså lärare och övrig personal och även eleverna, trivs mycket bra i Tosarby och önskar att skolan skall bli kvar där den är. Verksamheten vid skolan är mycket populär och ligger i tiden eftersom intresset för hantverk har ökat speciellt under de senare åren. Man har haft många sökande, fler än man kunnat anta och av dem som genomfört utbildningen där är de flere som fortsatt att utbilda sig vid yrkeshögskolor både i Sverige och i riket. För att få göra det så är det nödvändigt att ha en grundutbildning liknande den som finns i Tosarby kvar, eftersom man dels får poäng för att söka till högre utbildning och även för de arbetsprover som man skall förete vid inträdesansökan till högre utbildning. Jag tror också att denna form av verksamhet kan tjäna som en motpol till den stress och den prestationsjakt som i vårt samhälle i dag tenderar att öka och som i många fall leder till utbränning och sjukskrivning. Vi lever ju i mångt och mycket i en datoriserad IT-värld och den är, kan man säga, på gott och ont för människan som skall leva och bo och slåss för sin utkomst och försörjningen för sig och sin familj. Det är ofrånkomligt att man dras in i ekorrhjulet och att man utsätts för stora påfrestningar som många inte klarar av.

 

Jag tror att det är viktigt att det finns tillgång till dessa praktiska skolutbildningar och det är också många som slagit sig på hantverksbanan och blivit egna företagare efter att ha genomgått Tosarby hantverksskola. Jag tror att det är en nisch som behöver finnas för dem som inte har intresse av och kanske fallenhet för de mer teoretiska yrkena. Att det dessutom är en jämförelsevis billig utbildning gör inte saken sämre.

 

Jag tror att det är många som håller med mig om att denna verksamhet är fullt försvarbar och viktig i vårt samhälle, men det är väl platsen för utbildningen som man inte ännu har bestämt. Jag vill dock, som jag redan tidigare har sagt, hävda att platsen där den nu finns belägen är bra. Alla som har gått här trivs och ser det some n avstressande och rogivande miljö. Till slut kan jag konstatera att vart man än flyttar verksamheten så behövs det nybyggnad och den kan man lika bra göra på platsen där skolan redan nu är belägen.

 

Herr talman!

För övrigt skulle jag vilja än en gång poängtera att vårdutbildningen är en verksamhet som i dagsläget är den mest motiverade av alla utbildningar vi har, för här finns det ett stort behov på arbetsmarknaden och efterfrågan på vårdpersonal är skriande. Man har stora problem att få kompetent personal till semestervikariat och övriga behov av tillfällig personal som finns, även om det kanske inte finns så många lediga ordinarie tjänster. Ett problem med den utbildningen är också lokalbehovet eftersom verksamheten på grund av behovet svällt ut och man håller bokstavligt talat på att växa ut genom väggarna. Landskapsstyrelsen är medveten om problematiken och jag tror att det så småningom kommer att lösas på något sätt, ettdera genom utbyggnad eller kanske genom upphyrning av lämpliga utrymmen, åtminstone under en övergångstid. Någon lösning måste man i alla fall komma till under en snar framtid eftersom trångboddheten på vårdinstitutet är stor och det är stor risk för att detta på sikt kan gå ut över undervisningens kvalitet, och det är inte bra.

 

Utbildning är viktig för våra ungdomar och även vuxenutbildningen, vilken bedrivs i båda de skolor som jag här har nämnt. Min önskan är att dessa utbildningar skall kunna fortsätta och även utvecklas i en ändamålsenlig och god miljö.

 

Herr Talman

I går utspann sig en debatt här i lagtinget kring stämningen och andan inom landskapsstyrelsen och lagtinget, politikerna emellan, och jag har funderat en del på vad som ligger bakom och varför en del politiker känner sig, helt enkelt illa till mods och illa åtgångna. Jag tror att det här är en sak som man måste se allvarligt på och som faktiskt kan vara ganska frustrerande och till och med inverka på ens arbete och prestationsförmåga.

 

I skolorna har man på allvar tagit itu med det man kallar för mobbning och man har också vidtagit åtgärder genom att utse vissa elever till en sorts klassombud vilka skall fungera som språkrör och observatörer och eventuellt kunna ingripa eller åtminstone uppmärksamgöra lärare och rektorer på att nu är det något som inte är riktigt bra här i skolan. Det här är tycker jag är ett myket bra initiativ  som både skolor, Hem o Skola och andra berörda engagerar sig i. Men vi har kanske inte riktigt  tagit till oss att det även förekommer vuxen-mobbning i mycket större utsträckning än man tror. Det förekommer på arbetsplatser, inom det offentliga livet, även inom politiken, ja i många olika sammanhang. Ett tecken på en s k mobbare är att man börjar försvara sej och försöker bagatellisera problemet och säga att det där är väl inget att bry sej om och så där mycket måste du väl tåla, men man tänker inte på att den drabbade kanske utsatts för denna behandling under lång tid och att det har samma effekt som vattendroppen som på sikt urholkar stenen.

 

Det här hör kanske inte direkt till budgeten och debatten kring den men det är en oerhört viktig fråga som vi måste ta på allvar och, som det har sagts här av tidigare talare, även rannsaka oss själva om och om igen, hur vi bemöter och behandlar människor i vår närhet. Med positiva tankar kan man bygga upp världen men med negativa tankar kan man rasera allt det som man byggt upp.

 

En grupp i vårt samhälle som i ganska hög utsträckning nog känner sig kollektivt om inte precis mobbade så i alla fall utpekade som bidragstagare och icke självförsörjande medborgare, är vår jordbrukarkår. Jag skulle önska att alla vid det här laget skulle inse att det finns inte en enda jorbrukare som själv önskar leva på bidrag och man borde också kunna se dessa bidrag till jordbruket som det konsumentstöd de i verkligheten är.

I dag har vi lagtingsledamöter varit inbjudna till Naturbruksskolan och fått en mycket intressant information om deras arbete och arbetsformer och vilka områden de olika tjänstemännen där sysslar med och vart man kan vända sig om man är intresserad av nya odlingsformer , nya inriktningar , produktutveckling, ekologisk odling, kursverksamhet miljöfrågor och turism. Det var som sagt mycket givande och det var synd att ingen från oppositionen hade tillfälle att närvara för jag tror det är värdefull information för oss alla här i lagtinget.

 

För övrigt kunde man notera att det har kommit in en mera positiv ton i diskussionen gällande jordbrukets framtid och det är bra, men det finns nog fortfarande en hel del svårigheter som följd av den omstrukturering som jordbruket har genomgått och fortfarande återstår mycket anpassning och nytänkande. Bland annat kom det fram åsikter om att man t.o.m. kan få lönsamhet även på mindre arealer jordbruksmark med nya produkter vilka börjar vinna terräng på marknaden.

 

Jag har även noterat att det i budgetens allmänna motiveringar gälland lantbruk och skogsbruk framskymtar en framtidstro och en optimism som känns positiv och jag hoppas att även jordbrukarna själva kan känna lite av denna optimism. Så även om stödnivåerna inte stigit så har möjligheterna breddats för att kunna stöda fortsatt verksamhet. Tyvärr har priserna på lantbruksprodukter inte stigit utan ligger på de flesta områden lägst inom EU, i vissa fall som fårköttet endast hälften av EU,s rekomenderade pris och det är någonting som vi hoppas skall ändra.  Odlaren och djur-hållaren skall få betalt för det han/hon produserar i första hand, men tyvärr så är EU-s jordbrukspolitik uppbyggd på ett stödsystem i första hand.

 

Även virkespriserna ser nu ut att ha stigit en aning men vi vet ju att fjolårets priser låg under lönsamhetsnivå så det behövs en rejäl justering innan vi har överhuvudtaget får någon inkomst från skogen.

 

Jag noterar med tillfredsställelse att landskapsstyrelsen och speciellt då näringsminister Roger Jansson har en positiv inställning till landsbygdsnäringarna och mycket görs för att bevara dessa, även om mycket ännu säkert kan göras. Med tanke på miljön, det öppna landskapet och även självförsörjningen med egna åländska produkter, specillet med tanke på de smittorisker det importerade köttet numera innebär, så är det synnerligen viktigt att jordbruket har förutsättningar att fortleva och att våra ungdomar känner det meningsfullt att satsa på den näringen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Jag kan försäkra att liksom för ltl A-M Pehrsson ligger hantverksskolan mig varmt om hjärtat. Som varande styvson till en bysmed ser jag vilken fantastisk kunskap som gått i arv i generationer, och det är synd om min generation skulle bli den första utan denna kunskap. Därför är det enligt min och landskapsstyrelsens mening olyckligt att hantverksskolan föll på målsnöret. Landskapsstyrelsen avser att under året ta slutlig ställning och vi ber i budgeten om lov att få återkomma till lagtinget under året när man har analyserat utredningen och hört berörda parter.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra att ansvarig ledamot har en positiv har en positiv syn på hantverket. Det tror jag som sagt att de flesta har. Det viktiga i sammanhanget nu är placeringen. Enligt tradition, ända sedan Fanny Sundström grundade skolan, har den legat i Tosarby plus att det är en regionalpolitisk fråga också att vi inte flyttar bort allt från regionerna. Dessutom är det en underbar miljö där.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag ville också ta upp frågan om hantverksskolan, som vi också från liberalernas sida tycker att är en väldigt viktig och angelägen verksamhet. Det är viktigt att också utveckla de estetiska, konstnärliga färdigheterna. Däremot undrar jag varför det blev så att skolans utbyggnad, tillbyggnaden och ombyggnaden frös in. Eftersom ltl Pehrsson själv sitter i landskapsstyrelsepartierna känner hon väl till bakgrunden. Jag tycker att det var väldigt olyckligt att det blev så därför att allt fanns färdigt budgeterat och planerat, i princip all var klart och så bara plötsligt så frös det in. Diskussionen som har varit om husmodersskolan, naturbruksskolan och hantverksskolan är olycklig; de som är verksamma inom skolorna måste hysa en väldigt stor oro för sin verksamhet framöver när det har hållit på och diskuterats i så många år och man har inte kunnat komma till ett beslut om verksamheternas fortsättning. Jag ser det som jätteviktigt att landskapsstyrelsen lägger på ett kol och inte längre drar på frågorna, för människorna måste få veta vilka verksamhetsförutsättningar man har. Jag håller inte med ltl Pehrsson om att man av tradition skall fortsätta och hålla fast vid en plats bara för att skolan en gång i tiden har varit där; det kan finnas många olika aspekter som man måste väga in i en framtida placering. Jag är inte alls främmande för funderingarna som har funnits att naturbruksskolan och hantverksskolan kan ha ett gott samarbete. Platsen runt naturbruksskolan är också väldigt vacker.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag kan svara på den första frågan som så att när man hade projekterat och man hade en kalkyl på vad skolan skulle få kosta, man hade pengar i budgeten visade det sig att man i högkonjunkturen fick så väldigt höga anbud; de låg 50 procent över slutkalkylen, mellan en och två miljoner mer än vad man hade räknat med. Av den anledningen lade man det på is, vilket man nu med facit i hand kan konstatera att inte var riktigt så klokt, eftersom jag tror att nu har man redan förlorat den miljon som man försökte spara in. Men, som sagt, gjort är gjort. Vad gäller tradition är det klart att man i första hand skall diskutera lämpligt läge osv. Jag vet också att man för några år sedan försökte med ett samarbete med folkhögskolan, man flyttade helt enkelt hantverksskolans verksamhet dit, men det gick inte där heller att utvecka den utan den höll i stället på att försvinna, så man gjorde en ny start och började om på nytt i Tosarby. Det visade sig att det är lyckligast när den är separat i ett eget skolhus. Verksamheten är ganska stor; det handlar om både textilslöjd, metall och träslöjd osv., så jag tror att det behövs ett eget centrum för verksamheten plus att man kanske kan tänka sig försäljning, för det finns många som har gått i skolan som har blivit företagare. Det finns alltså potential att utöka den.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Om man skulle försöka samarbeta med naturbruksskolan har det förstås betydelse vilket koncept man bygger upp. Folkhögskolan har en helt annan inriktning än hantverksskolan. Visserligen har man också en konstlinje på folkhögskolan, men man har många andra linjer där också. Just hantverk, jordbruk och primärnäringar har på det sättet ändå en ganska nära anknytning. Miljön i naturbruksskolan är väldigt fin och man kunde utveckla naturbrukscentret där.

 

Att oppositionen inte var närvarande vid frukosten i morse kan jag bara beklaga från vår sida. Det är väldigt många olika saker som man har och det är svårt att vara med på allt. Jag har själv för inte så länge sedan varit på besök där, blev väl omhändertagen och har satt mig in i deras verksamhet. Det tror jag att de flesta i vår grupp har gjort på olika sätt.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag har pratat med verksamhetsledaren på hantverkscentret i Tosary Yvonne Korpi och hon säger att både elever och lärare är överens om att man vill vara kvar i Tosarby, man prioriterar den platsen framom naturbruksskolan. Alla elever som kommer dit tycker att det är en rogivande miljö, t.o.m. de elever som kommer från folkhögskolan -  man har redan ett samarbete med vissa linjer på folkhögskolan – tycker att det är som att komma ut till en oas. I dessa tider är det som sagt ganska värdefullt med miljöer som ger rekreation. Det finns också många som tar ett sabbatsår från arbetet och går igenom hantverkarutbildningen. Då tror jag också att det är viktigt att den finns på en sådan plats där man faktiskt kan vila upp sig och känna arbetsro osv. Jag står nog fast vid det här och vet att jag har lärare, personal och elever bakom mig. Det är klart att det måste till en diskussion, men jag hoppas att liberalerna stöder placeringen i Tosarby.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Ltl Pehrsson tog upp frågan om mobbning i skolorna, som jag också var inne på. Det är så att det finns mycket mobbning i skolorna och det här är någonting som kan ge en väldig skada på en människa för hela livet. Som jag sade i mitt anförande mår barnen sämre och sämre i dag och att en del av det har sin orsak i mobbning är helt klart. Jag förde ju fram förslaget om en barnombudsman och det är en person som kan se på det här; det är en person som bevakar barnens intresse och ser på samhället ur barnens synvinkel och som också kan ingripa, komma med förslag och vidta åtgärder. En barnombudsman löser förstås inte allt, men det är ändå någon som barn kan vända sig till och som man känner att har en tyngd och som kan åstadkomma någonting. En barnombudsman kan forska i dessa frågor, göra undersökningar och också samarbeta med skolor, psykologer, läkare osv. Jag tycker att det är viktiga frågor och detta är ett sätt att komma åt problematiken.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag är glad för det stöd som jag tolkar in i ltl Wickström-Johanssons replik just när det gäller mobbning. Jag vill poängtera att det är mycket viktigt i skolorna men att det också förekommer mycket mobbning inom vuxenvärlden, någonting som vi, av olika orsaker, vill blunda för därför att det berör oss själva. Det är kanske lättare att engagera sig när det gäller våra barn. Det är bra och det är mycket viktigt. Jag tycker att tanken på en barnombudsman också verkar bra. Jag tror att man borde rannsaka sig: hur lever vi, hurudana förebilder är vi för våra barn när det gäller om man mobbar varandra eller hur man behandlar varandra?

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag noterade att ltl Pehrsson tog upp frågan om bidrag till jordbrukarna och att det diskuteras bidrag, och det är faktiskt så att det görs och det görs än mer i dag än tidigare och därför är det så viktigt för landskapsstyrelsen och de partier som ltl Pehrsson ingår i att göra detta legitimt. Det skall vara öppet, det skall vara tydligt och man skall kunna förklara varför jordbruksbidragen är viktiga och man skall visa prioriteringarna. Det har varit en diskussion om detta på sistone. Men jag skulle vilja ta ett exempel som visar hur viktigt det är med förklaringarna. LFA-stödet kostar 10,5 miljoner och det har vi tagit över från riket utan att vi har fått någon finansiell ersättning som vi borde få. Det här kostar 1.000 mark per åländskt hushåll och då skall landskapsstyrelsen gå ut och förkara att det kostar er på Åland, varje hushåll, 1.000 mark på grund av slarv, dvs. man har inte tagit över justeringen av klumpsumman och inkomsterna. Det är det som är risken för det framtida jordbruket på Åland att det blir en sådan här diskussion om bidragen och varför man gör så här och varför tar man på sig kostnader som inte är nödvändiga. Jag tycker att jordbrukarna bör få stödet från alla att man visar att deras stöd är berättigat. – Men det hänger på landskapsstyrelsen, hur man för politiken.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jo, det förekommer en hel del stöd inom jordbruket och jag konstaterade att det är EU:s jordbrukspolitik som har fört in ett sådant sätt inom jordbruket att man skall leva helt enkelt på stöd i stället för på inkomsten från de produkter man framställer. Men jag håller inte med om att man förbättrar situationen för jordbrukarna genom att gå ut och plädera om att det här kostar er andra skattebetalare si och så mycket för att jordbrukarna skall få det här stödet. Jag tror att man hellre skall försöka förklara att det här är ett konsumentstöd, att det är för att kunna hålla priserna på sådana nivåer att maten inte blir så dyr för konsumenterna därför att med de produktpriser som nu är går det helt enkelt inte att leva på jordbruket. Jag tycker alltså inte att det där sättet är det rätta, liksom jag inte heller tycker att man skall offentliggöra jakten på bidragstagare osv. inom jordbruket. Om det begås fel, skall felen naturligtvis rättas till, men jag tycker inte att allt behöver göras offentligt. Att stöda jordbrukarna och säga att det här har ni rätt till på grund av det är konsumenterna som  stöds för att få en sådan nivå på matpriserna att alla kan ha möjlighet att äta ordentlig mat.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag måste säga att jag tycker att ltl Pehrsson har så fel, så grundligt fel i den här frågan: att inte offentliggöra det som är offentlig information! Det är just det att man inte offentliggör som leder till rykten, spekulation och misstänksamhet. Genom att säga att landskapsstyrelsen har tagit över 10,5 miljoner mark i LFA-stöd utan att ta över inkomsterna är det inte jordbrukarna man kritiserar. Det är inte deras fel. Det är inte konsumenterna vi kritiserar, utan det är politiska systemet måste vara tydligt, klart och öppet och offentligt. Att smyga undan bidragen är det värsta man kan göra för jordbrukarna. De tål en öppen diskussion, de tål en diskussion om prioriteringar, de tål en diskussion om varför vi behöver bidrag, men det är fråga om hur bidragen hanteras. Och att komma och säga att det är bättre att de inte offentliggörs – det går ändå för långt!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om jag sade att man inte skall offentliggöra just det att vi har tagit över LFA-stödet, men att göra det på ett sådant sätt som ltl Erland sade, att man skall berätta för varje skattebetalare att vi tar 1.000 mark av er för att jordbrukarna skall få sitt stöd, tror jag inte är rätta sättet att informera. Jag tror inte att man nyttjar till någonting med det. Det är klart att man skall vara öppen och ärlig och säga som det är, men jag tror det finns andra saker som kanske är viktigare att trycka på när det gäller att hjälpa till att få bort den anda som har kommit in när det gäller jordbruksstöden, att jordbrukarna är parasiter och bidragstagare. Jag tror att man måste gå en annan väg; även om man skall vara öppen och ärlig kan man ändå på något sätt få fram att det här är inte jordbrukarnas eget fel utan att belasta skattebetalarna med den informationen att nu har ni ytterligare fått betala 1.000 mark till jordbruket.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Ltl Pehrsson pratade om vuxenmobbning i lagtinget, och det är väl närmast jag som har blivit utsatt för det! Till en början fick jag inget rum att vara i. Jag fick inga kanslipengar. Jag fick inte resa med till Helsingfors och jag fick inte vara med i något annat heller. Dessutom blev jag avklubbad. Men jag kan meddela ltl Pehrsson, att jag mår riktigt bra och jag känner mig inte mobbad alls! Skämt åsido. Jag skulle också vilja beröra bidragen och främst investeringsbidragen. Samtliga finns protokollförda i Ålands landskapsstyrelses protokoll, som ställs till mitt förfogande och till massmedias förfogande. Inte menar väl ltl Pehrsson att när man skriver om allt annat som landskapsstyrelsen tar beslut om så skulle man utelämna jordbrukarnas investeringsbidrag. Jag vet att jordbrukarna själva anser att de har blivit uthängda i massmedia, men jag anser absolut att visst skall investeringsbidragen också publiceras. Inte skall vi undanhålla de åländska skattebetalarna detta.

 

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

För det första vill jag säga att jag är glad att inte ltl Boman känner sig mobbad. Det är individuellt också, en del är starkare och en del kan det med humor, men när man ser att någon människa mår dåligt och lider av det skall man vara uppmärksam.

 

Naturligtvis skall man skriva i tidningarna och publicera även jordbruksstöden. Jag sade själv i mitt anförande att även om inte stöden har stigit har jag fått meddelande nu i dagarna om att man t.ex. har breddat en del av investeringsstöden så att man skall kunna få för sådana saker som motiverar djurhållningen osv. för att man skall kunna fortsätta med den viktiga verksamheten. Det är inte bra om djuren försvinner från vårt landskap. Det är klart att stöden måste finnas, men jag tänkte närmast på det som har förekommit i vissa fall när jordbrukare själva kommer och säger att vi kallas för bidragstagare och parasiter för samhället. Det måste finnas någon grund för att många känner sig på det sättet. Det är det sättet att informera som jag vill åt och som jag vill ha bort.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag välkomnar det uttalandet att investeringsbidraget har breddats. Tidigare har man haft den uppfattningen att det endast har varit spannmålstorkar som har fått ta del av detta bidrag.

 

TALMANNEN: Replikskiftena  är avslutade.

 

Ltl Sjöstrand:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen har givit ett förslag till budget för år 2000. Boken är tjock och innehåller ca 400 sidor och det är relativt vacker färg på pärmen. Innehållet kanske det inte är så mycket i, så till den delen har jag ingenting att klaga på. Det konstiga med boken är att den är så hemlig när den skrivs, men vad det är som är hemligt har jag svårt att förstå, för det står i stort sett samma sak som förra året. Det är några ändringar med någon minskning på någon stat och lite öppning på någon annan osv., men jag skall ta upp mera om budgeten i ett senare anförande.

 

Jag vill nu ta upp liberalernas motion angående färjavgifterna där vi föreslår att anslaget under moment 38.20.20 minskas från 3 miljoner mark till 1 miljon mark.

 

Som alla vet var avgifterna uppe till diskussion i höstas i samband med finansutskottets betänkande. Lagtinget antog en kläm där det står att ”lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen att på basen av en utredning avskaffa biljettavgifterna enligt taxa 1, förutom för trafiken mellan Brändö och Osnäs samt Kökar och Galtby i landskapets skärgårdstrafik”. Det var alltså lagtingets vilja. Vad hände? Lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen att på basen av en utredning avskaffa avgifterna. Då borde man från lagtinget kunna förvänta sig en utredning och någon form av avlyftande av avgifterna. Döm om min förvåning när budgeten ligger på bordet och landskapsstyrelsen har höjt anslaget under inkomster med 1 miljon mark! Landskapsstyrelsen tänker alltså ta in mera avgifter, helt tvärtom lagtingets beslut. När, var och hur? – det saknas i motiveringarna. Det står enbart: ”Förslaget innebär att taxorna för skärgårdstrafiken samt avgifterna för årskort ses över. Uppbörden och avgifterna ses över så att förtroendet för att de uppbärs på ett riktigt sätt upprätthålls.”

 

Landskapsstyrelsen struntar alltså totalt i lagtingets beslut och det är väl ungefär som lantrådet Nordlund sade igår att det gällde bara på en röst i omröstningen, att det är  inte så noga. En röst hit eller dit är inte så noga. Det är lite beklagligt av Ålands lantråd att man inte ens tar ställning till lagtingets omröstningar.

 

Vad jag har förstått har den seriösa utredningen, som vi har förväntat oss av landskapsstyrelsen, gått så till att vår trafikminister reste runt i skärgården och förklarade landskapsstyrelsens syn att skärgårdsborna tvingas betala gängse taxa från Brändö och Kökar till fastlandet och att nuvarande avgiftsinkomster skulle slås ut på den kvarvarande taxan, vilket vi aldrig har sagt i Ålands lagting. Vad som har hänt är ganska svårt att se, men jag har fått ett protokoll från kommunstyrelsen i Kökar som jag gärna skulle vilja läsa upp i sin helhet som gäller inställningen till avgifter i skärgårdstrafiken:

 

”I och med att Ålands lagting under hösten 2000 godkände en kläm genom vilken landskapsstyrelsen bl.a. gavs i uppdrag att utreda möjligheten att avskaffa avgifterna på skärgårdsfärjorna har en debatt pågått kring avgiftssystemet. Kommunen har inte erhållit lagtingets beslut, inte heller tillfrågats officiellt om kommunens inställning; däremot har trafikminister Runar Karlsson besökt Kökar den 11.10.2000 för överläggningar. Vid detta tillfälle var även Sottunga representerat.

 

De dokument som föreligger i ärendet är protokoll för skärgårdskommunernas möte den 23.8.2000 - dvs. det möte där samtliga skärgårdskommuner ville lyfta bort taxa 1 – protokoll från diskussionstillfället med ministern den 11.10.2000. Vid skärgårdskommunmötet enades man om följande.

 

Mötet beslöt enhälligt att som skärgårdskommunernas åsikt meddela att skärgårdsfärjornas är landskapets förlängda landsväg och att avgifter till och från skärgården inte skall uppbäras överhuvudtaget. Färjtrafiken befrämjar även sociala och kulturella kontakter, ej enbart transporter och nyttotrafik och är jämförbart med vägnätet. Mötet protesterar mot avgiftssystemet. Mötet beslöt enhälligt att meddela landskapsstyrelsen och lagtinget som skärgårdskommunernas åsikt att taxa 1 skall strykas och taxa 2 hållas kvar.

 

Vid diskussionstillfället med Runar Karlsson den 11.10 protokolfördes följande. Diskuterades avgiftssystemet, varvid trafikminister Runar Karlsson presenterade landskapsstyrelsens tankar kring avgiftssystemet mot bakgrund av lagtingets beslut att slopa avgifterna inom skärgården men kvarhålla avgifterna från skärgården till fastlandet. Enligt landskapets syn skulle i så fall även skärgårdsborna tvingas att betala gängse taxa från Brändö och Kökar till fastlandet. Nuvarande avgiftsinkomster skulle slås ut på de kvarblivande taxorna. Det sistnämnda är inte bra för turismen eftersom 70-80 procent av turisterna, åtminstone till Kökar, kommer från fastlandet och en orimligt fördyrad taxa skulle inverka negativt på inresandet. Sottungas representant framförde som sin personliga åsikt att årskortsystemet skulle hållas kvar. En noggrannare kontroll än för närvarande måste tillkomma för att motverka det avgiftsfusk som förekommer i synnerhet på norra linjen.

 

Emedan det i diskussionen framkommit som om största delen av skärgården skulle vara positiv till att gällande avgiftssystem kvarhålls, är det befogat att kommunstyrelsen meddelar Kökar kommuns åsikt i ärendet.” 

 

Beslutet blev: ”Kommunstyrelsen beslöt meddela som Kökar kommuns åsikt i ärendet att taxa 1 bör avskaffas och taxa 2 (ändhamnstaxan) kvarhålls. Kommunstyrelsen motsätter sig att avgift skall uppbäras för skärgårdsborna då de åker från Kökar eller Brändö till fastlandet och vice versa. Kommunstyrelsen anser att nivån på taxa 2 bör vara jämförbar med taxan på den kommersiella trafiken.”

 

Detta ärende blev omedelbart justerat.

 

När man har följt med i pressen om diskussionen om avgifterna, fter att trafikministern varit ut i skärgården, fick man en bild av att samtliga skärgårdskommuner var emot att man skulle slopa avgifterna. Det är klart att om trafikministern far ut och i princip, man kan väl inte säga hotar, men i alla fall påstår att nu hamnar ni – skärgårdsborna -  på att betala hela avgiftssystemet själva, så stämmer det inte riktigt överens, för ett sådant resonemang har aldrig förts i Ålands lagting. Det finns inget underlag för det. Jag skulle fortsättningsvis vara mycket intresserad att få ta del av utredningen som landskapsstyrelsen har gjort före sitt beslut. Det är nämligen så att lagtingets vilja var att man skulle lyfta bort avgifterna och man gav landskapsstyrelsen möjlighet att i budgeten för 2001 komma med förslag till lösning. Jo, nu har landskapsstyrelsen kommit in, man har höjt på en miljon, men man talar inte om var man tänker ta miljonen från. Det skulle också vara intressant att veta. Vi får enbart veta att man tänker se över avgifterna under året.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

För det första har vi inte tagit något beslut om avgifterna i landskapsstyrelsen ännu. Det stämmer alltså inte. När det gäller protokoll, tidningsskriverier osv. som ltl Sjöstrand läser upp förstår jag inte riktigt var han får allt ifrån. Jag har inte skrivit under något protokoll och bekräftat vad jag har sagt. Jag vet nog själv vad jag har sagt i skärgården. För övrigt kommer jag att redogöra för utredningen och landskapsstyrelsens syn på frågan i mitt anförande.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Om man höjer inkomstsidan från 3 till 4 miljoner på avgifterna, men man har inget beslut vad man tänker ändra på, så nog borde väl ansvarig minister kunna svara på hur man har räknat med att få in denna extra miljon, var man tänker ta den.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Det är väl så att vi tänker skärpa upp ”smittrafiken” som förekommer i dag som är mycket mera omfattande än vi någonsin har kunnat tro. För övrigt vill jag igen säga att jag kommer att redogöra för det här i mitt anförande.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Det är beklämmande när man kommer med en sådan här framställning och man skall fråga ansvarig minister någonting, men man kan inte få svar. Det är också beklämmande i en budgetdebatt när inte finansministern är närvarande. Han är ungefär lika sällsynt som en kungsfågel i lagtinget under budgetdebatten. Det tycker jag är en väldigt konstig budgetdebatt.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Ltl Leo Sjöstrand ondgör sig över landskapsstyrelsens förslag till budget och anser att den skall nedgå mera, att skärgårdstrafiken skall bli dyrare. Men totalansvaret för den åländska befolkningen då? När vi ser på skärgårdstrafikens verksamhetsutgifter och då är kapitalkostnaderna inte med. De har stigit från bokslutet 1999 på 59 miljoner till 68 miljoner 2000 och är i föreliggande budgetförslaget på 72 miljoner. Det betyder  att med kapitalkostnaderna kostar skärgårdstrafiken för varje skärgårdsbo 100.000 mark av skattepengarna per år. Det skulle vara intressant om man från liberalt håll någon gång skulle kunna komma med ett förslag till hur man kan få in någonting eller hur man kan göra skärgårdstrafiken effektivare. Detta efterlyser jag efter ltl Sjöstrands kritik.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman! 

Vi har inte varit med och gjort upp skärgårdstrafikens kostnader utan det är landskapsstyrelsen det! Det här har med inkomsterna från avgifterna att göra. Att vi skulle försöka hjälpa landskapsstyrelsen att få billigare skärgårdstrafik, det kan vi gärna göra, men då skall vi sitta med i landskapsstyrelsen, för det enda vi kan ta ställning till är budgetförslaget, som vi anser att inte är bra och då kommer vi med förslag till nödvändiga justeringar.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Ltl Sjöstrand säger, att får inte vi vara med i landskapsstyrelsen tänker vi inte göra någonting! Vad är det för ansvarsfull politik? Man hänvisar till och kritiserar att landskapsstyrelsen inte följer vad lagtinget har sagt. Ltl Sjöstrand är säkert medveten om att det är lagtinget som har sista ordet när det gäller budgeten. Finns det då en gemensam linje som gör att skärgårdstrafiken är effektiv och att man har transportbehovet täckt, men man kan göra den billigare, varför skall en färja i landskapet Åland kosta över 11 miljoner, medan motsvarande färja i Iniö och Hitis kostar 2,1 miljoner? Kan vi diskutera det? Så fort man diskuterar skärgårdstrafiken är det tabu för lagtingsledamöter Sjöstrand m.fl. Hjälps vi åt när det blir hårdare tider kanske vi kan behålla skärgårdstrafiken på den nivå vi har, men man kan inte bedriva en sjötrafik på 2,1 miljoner som man gör på rikssidan medan vår kostar 11 miljoner. Jag anser att det är oförsvarbart. Där skulle jag vilja få ltl Sjöstrands åsikt varför man inte kan diskutera det här bara för att man inte sitter i landskapsstyrelsen!

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman! 

Det är kanske att fel att gå in med det här i replik, men jag har minnen sedan mina barnsben när vi hade en båt som man förde brädor, likkistor och allt på samma däck, den var inte så väldigt dyr, men även då var skärgårdstrafiken alldeles för dyr. Att man i dag försöker hålla igång i glesbygd och skärgård är ett politiskt ställningstagande som de flesta grupper står bakom. Hur man löser det är landskapsstyrelsens största uppgift.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Utredningen som ltl Sjöstrand hänvisar till vill jag kommenera lite. I motionen stod det att det skulle göras och slutresultatet skulle vara att avgifterna avskaffas. Det är en totalt odemokratisk utredning som liberalerna har efterlyst – men det kanske var meningen. För det andra vill jag säga att när jag själv valde att bo på landet visste jag att det skulle bli dyrare för mig personligen, jag måste ha två bilar, jag måste skjutsa min dotter osv. Detta gjorde jag för att få högre livskvalitet. Jag tror att många skärgårdsbor bor i skärgården för att de känner att det är rätt för dem och det är en livskvalitet. Men trots att jag fick dyrare kostnader när jag bosatte mig på landet kräver jag inte att skattebetalarna skall stå för det. Jag är beredd att betala de kostnaderna själv. Jag hoppas också att ltl Sjöstrand skulle kunna tänka i de banorna.

 

Vad beträffar avgifterna till Finland tycker jag att skärgårdsborna skall betala precis som jag själv måste göra när jag far till Finland. Jag måste också betala när jag åker från Mariehamn till Åbo. Likadant är det när turisterna kommer till Åland, de måste betala om de åker till Mariehamn eller Långnäs. Varför skall de inte betala när de far till skärgården.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman! 

Det är klart att vi bor i skärgården för att vi har livskvalitet, den saken är klar! Att man inte skall betala avgifter till skärgården har att göra med någonting som kallas för regionalpolitik! Man försöker föra en regionalpolitik som håller skärgården levande. Ända sedan skärgårdsfärjorna började gå har man försökt föra in momenten för att utjämna regionskillnader mellan t.ex. fasta Åland och skärgården.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Det är klassisk liberal politik! När Frisinnad Samverkan pratar om någon form av stöd är det socialism och bidragspolitik – när liberalerna pratar om samma sak är  det regionalpolitik och näringslivsutvecklande åtgärder!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Fru talman!

Vi vet väl alla var vi står i den här frågan och känner varandras åsikter. En sak skulle jag vilja lyfta fram och det är den solidaritet som ålänningarna känner med skärgårdsborna. Det är en solidaritet som genomsyrar all regionalpolitik där vi i varje politikåtgärd gör lite mer i skärgården för att hålla skärgården vid liv för att man skall kunna bo där på samma villkor som på övriga Åland, och den solidariteten är vi fullständigt eniga om här i lagtinget och i landskapsstyrelsen om att skall fortsätta. Alla 30 lagtingsledamöter är inne på den linjen, men tyvärr är det så med politiker att om folket säger någonting annat, så följer man folkets åsikt i en demokrati. När sådana här frågor kommer upp, alltså vi kan dra alla över en kam och säga att skärgårdsborna vill ha bort avgifterna på färjorna, då väcks det känslor hos den övriga befolkningen på Åland, att någon gång kanske det får vara nog med solidariteten! Jag är alltså rädd för att de här känslorna växer fram i det åländska samhället, då kan solidaritetsviljan från politiskt håll vända – och det är jag rädd för som varande bördig från skärgården och med nära släkt i skärgården. Det är oroväckande om sådant här tar fäste. Under tiden som debatten om avgifterna förts har jag hört att folk har börjat tycka så här, och det är faktiskt oroväckande. Här borde alltså skärgårdsborna som kollektiv och vi politiker ta oss en funderare: är det så att vi håller på och tappar enstämmigheten vad gäller solidariteten med skärgårdsborna?

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman! 

Alla som tycker att skärgården är dyr har rätt, det är jag den första att skriva under. Skärgårdstrafiken är också dyr, men Ålands lagting, där vi folkvalda sitter, har väl också någonting att säga till om. Det är ni och jag som skall göra de besluten för Åland. Landskapsstyrelsen har gått in för en levande skärgård, alla har lovat en levande skärgård, men hur tänker man hålla skärgården levande?  Att den solidaritet, som minister Sundman pratar om, är ganska tunn lyser igenom i många fall; den är åtminstone i vissa partier på väg att spricka. Så har det varit i många, många år.  Jag vet vem jag har diskuterat skärgårdstrafik med, vilka partier som stöder skärgården, vilka som är väldigt ljumma för skärgården, så det finns lite olika inställningar mellan partierna i den frågan.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Fru talman!

”Skärgården är dyr”, säger ltl Sjöstrand. Det är den. Alla, både i landskapsstyrelsen och i lagtinget, anser att den är värd sitt pris. Det är för att vi känner en solidaritet och vill hålla skärgården vid liv. Det kan vi göra så länge våra väljare, som de facto till 90 procent kommer från fasta Åland, inte från skärgården, stöder oss.  ??

Jag vill lägga in det i diskussionen att om det ”går över styr” är det inte bra och då kanske förutsättningarna ändrar. När jag pratar om förutsättningar har jag sagt tidigare i debatten att bor du i Geta kostar det 2 mark per kilometer att köra till Mariehamn; åker du med ms Knipan från Föglö kostar det också 2 mark per kilometer. Utan att gå in på detaljer är det fråga om jämställdhet; det kostar att köra på vägarna  och då borde det kosta att åka på färjorna. Det är inte en sämre förutsättning för skärgården utan det är att fråga om att göra förutsättningarna lika. Visst är det så att det är Ålands lagting som beslutar om nivån på taxan; sedan är det landskapsstyrelsen som utfärdar taxebeslut i detalj, men det gör vi efter diskussion och man kan framföra åsikter om det här  också. Trafikministern kommer att lämna en redogörelse. Jag vill att man i alla fall beaktar solidaritetsaspekten.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman!

Jag har faktiskt skrivit ett tack här på min minneslapp till minister Sundman för att han bedyrar att alla vill skärgården så väl. Det vill jag också.

 

Det är inte jag som har skrivit protokollet som jag läste upp i dag. Det är skärgårdskommunernas åsikt, alltså mina väljare, och andras väljare också. Kommunstyrelsens ordförande torde vara en partikamrat till finansministern, så inte har jag påverkat honom! Ett protokoll undertecknat av kommunstyrelsen anser jag har en viss tyngd bakom – det är inte något löst papper. Därför valde jag också att läsa upp protokollet i sin helhet. I alla fall tycker jag att landskapsstyrelsen i sin skrivning i budgeten strävar efter en hel del….: ”

 

Och då tycker jag också att landskapsstyrelsen borde lyssna på ett av de få önskemål som skärgården har. Att sedan landskapsstyrelsen sitter och gör upp en budget som innehåller 400 sidor med förslag som alla måste vara riktiga, eftersom man inte kan ändra på dem, är märkligt. Men så fort oppositionen kommer med 15 miljoner, ja, då är allt fel, så inte kan det vara så lätt att vara i opposition. Det skulle vara intressant att se om oppositionens förslag blir godkänt! 

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Det är lite märkligt att först skäller oppositionen på landskapsstyrelsens ministrar att de inte får någonting gjort, men nu skäller man på finansministern för att han aldrig är här – då får han väl ingenting gjort om han skall sitta här hela dagarna och lyssna på oss! Man bör försöka bestämma sig för var man vill ha finansministern om det är i arbetsrummet eller i bänken här i salen!

 

Fru talman!

Hundratusen mark per skärgårdsbo i skattefinansiering av skärgårdstrafiken fick vi höra här! Man börjar fråga sig om liberalerna överhuvudtaget har några väljare på fasta Åland som man värnar om. Jag vill också ansluta mig till det som framtidsministern varnade för inför framtiden. Det här kan svänga en vacker dag när 21.000 fastålänningar  börjar säga stopp att finansiera trafiken och då är det illa för skärgården. Det vill jag vara med och undvika. Med en kostnad på 100.000 mark per skärgårdsbo är då en årlig avgift på 100 mark per skärgårdsbo alldeles åt skogen för mycket? Jag börjar fundera vart vi är på väg i så fall.

 

Fru talman!

Lagtinget har beslutat att landskapsstyrelsen skulle se över möjligheterna att slopa avgifterna. Detta är en fråga som trafikministern har jobbat väldigt, väldigt mycket med, rest runt i skärgården och gjort ett jättearbete. Jag tycker att det är märkligt att gång på gång ifrågasätta landskapsstyrelsens sätt att uppfylla det beslut som lagtinget har fattat. Trafikministern har jobbat precis som lagtinget beslöt att han skulle jobba. Vad är det konstiga med det?

 

Till sist, fru talman, vill liberalerna höja inkomsterna med 10 miljon på ren spekulation. Är det då så märkligt att man vill höja intäkterna med 1 miljon genom att bära upp avgifter som redan är ålagda att betala!

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman! 

Det är märkligt att så fort man börjar prata om skärgårdstrafik, förbättrad trafik eller att göra den möjlig för ett näringsliv, ja, då kommer man från vissa håll och sätter pris på skärgårdsborna. Jag har alltid fått höra att skärgårdsborna inte är så mycket värda, men nu är det faktiskt lite pris på dem, nu börjar vi bli värda någonting i mark och penni! Det är inte Ålands folk i sin helhet som väljer skärgårdspolitiken utan det är Ålands lagting och landskapsstyrelsen. Jag tycker att ltl Fredrik Lindqvist skall gå ut i nästa val och säga, att jag stöder inte skärgården! Det är ju så din diskussion går. Du säger ungefär rakt ut, att jag stöder inte skärgården, för då får man inga röster ungefär. Det tycker jag är beklagligt.

 

Vad gäller mitt beklagande att inte finansministern är närvarande under budgetdebatten så tycker jag att det borde höra till en remissdebatt att finansministern, som står för finanserna, skulle vara på plats och svara på frågor, förklara budgeten, om alla tomma sidor och paragrafer som man inte vet vad innebär. Det säger ingenting och finansministern är borta! Det är budgetdebatt det!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är mycket elakt av ltl Sjöstrand att stå och kräva att jag skall gå ut och säga att jag inte stöder skärgården, för det vore en ren lögn. Däremot stöder jag hela Åland. Jag tycker också att när man låter en trafik kosta 100.000 mark per invånare i det område som trafiken berör, samtidigt som trafiken går att få till en mycket lägre penning, tycker inte jag att man kan säga att inte jag skulle stöda skärgården. Det är mycket elakt av ltl Sjöstrand att påstå detta. Jag stöder en långsiktig trafik i skärgården och jag efterlyser en rakare och ärlig debatt. Att sedan liberalerna försöker peta i känsliga punkter i andra partier är en politik som man har gått in för att föra. Jag tror inte att man kommer speciellet långt med det heller och framför allt tror jag inte att man räddar skärgården på sikt med det, utan det är en ärlig och ansvarsfull politik som kommer att rädda skärgården och dess förutsättningar. Så är det, ltl Sjöstrand!

Ltl Sjöstrand, replik:

Fru talman! 

Om ltl Lindqvist skulle sätta sig in i och titta lite på resandesiffrorna och räkna ut ungefär vad skärgårdstrafiken gör per år, skulle han komma underfund med att man transporterar ungefär en miljon passagerare, drygt t.o.m, en halv miljon bilar. I skärgården finns 2.000 människor bosatta, så inte kan väl ltl Lindqvist påstå att det enbart är skärgårdsborna som utnyttjar skärgårdstrafiken! Alla ålänningar är välkomna att resa i skärgårdstrafiken och med vårt förslag skall de också resa gratis, och de är välkomna till skärgården plus alla turister. Kom ut och titta! Det är den största marknadsföring Åland kunde göra, för så fort det är fråga om marknadsföring, så nog är det skärgården. När vi äntligen kan transportera dem gratis, ut till skärgården, är det ett dragplåster och den bästa marknadsföring Åland kan göra.

 

Att liberalerna skulle gå och peta i känsliga saker i partierna kan jag inte förstå var kommer ifrån i detta sammanhang. Här är det fråga om färjavgifterna. Jag har inte petat i några känsliga punkter i något parti!

 

Ltl Holmberg:

Fru talman!

Efter att ha hört slutskedet av debatten igår är jag den första att hålla med om att i Ålands lagting bör vi alla sträva till att hålla debatten på en sådan nivå vad beträffar det politiska och personliga planet så att gemene man, varje ålänning, tycker att det är intressant och givande att följa med debatterna. Jag ifrågasätter varken majoritetens eller minoritetens agerande utan varje enskild ledamot borde tänka på att ett värdigt parlament är allas målsättning.

 

Fru talman!

Så över till budgeten. Den översiktsplan som landskapsstyrelsen redogör för åren 2001-2003 i detta budgetförslag kommer troligtvis att bli verkligheten framöver. Vad våra basnäringar kommer under nämnda planeperiod tillföra samhället och ge den avkastning och sysselsättning framdeles har väl aldrig varit så svårt att bedöma som nu. 

 

Sjöfarten är  ryggraden i det åländska samhället. Hur utvecklingen sker för sjöfarten framdeles är väl svårt att bedöma, men allt tyder på att en nedgång är att vänta. Hela landskapets ekonomi, men framför allt de enskilda kommunerna, kommer nog att få se det någorlunda stabila skatteunderlaget gå ner. Vilket resultatet blir på lång sikt? - en försämrad kommunal service. De flesta kommuner har säkert redan i nu förestående budgetförslag fått erfara detta.

 

För jordbrukets del kan det nya program och stödsystem för perioden framåt till vissa delar ha stärkt näringens framtidstro och inkomstmöjligheter. Det startstöd som föreslås åt unga jordbrukare för att komma igång känns bra. Det är de unga odlarna som skall ges möjligheter att ta över gårdarna och tro att jordbruket i landskapet kan ha en framtid. Jordbruk för ett öppet landskap talar framför allt för en bra miljö.

 

Fiskets framtid i landskapet har i många sammanhang diskuterats. Men jag anser att tillgången på fisk i våra vatten, förutom strömmingen är stabil. Problemet är att den kvoterade delen, framför allt laxen, bör få tas upp under tidigare våren då den finns i våra vatten. Förbud borde aldrig begränsa en fiskart som är under kvotering. Det kustnära fisket har en framtid, men sälproblemet bara ökar. Här har myndigheterna en stor uppgift att ta sig an.

 

Att bedriva ett fiske som ibland kan reducera en fångst upp till 50 procent stärker icke fiskarnas ekonomi och framtidstro, så för den enskilda fiskaren är sälen ett stort problem i dag.

 

Fru talman!

Så några ord om vägutbyggnaden. Utbyggnaden av förbättring av huvudvägarna i landskapet – jag tänker då på huvudväg 3 – är, som landskapsstyrelsen konstaterar, tungt belastad. Därför är det med glädje man nu noterar att Lumparsundsprojektet är i startskedet, också att en byggstart har satts igång. Vad däremot beträffar den sträckning och den plan som bör göras upp och som tycks vara svår att få fram vad beträffar centrumområdet genom Lemlands kommun, så tror jag att för att komma framåt och enligt den plan som föreligger, att detta projekt skall förverkligas inom år 2000  bör man fortast möjligt ta fram den plan som skall bli den fortsatta sträckningen. Jag tror att man där skall återgå till det ursprungliga planeförslaget som togs fram från första början. Jag tror att med tanke på trafiksäkerheten är det det bästa alternativet.

 

Jag nämnde den kommunala ekonomin tidigare. Vad beträffar samfundsbeskattningen och dess fördelning. Lemland har stått utanför den gällande fördelningsnyckeln alltsedan år 1994, m.a.o. icke fått eller erhållit någon samfundsskatt. Enligt den överenskommelse som gjordes upp under år 1999 skulle ett förslag, ett ny uppdaterad fördelningsnyckel tas fram som skulle träda i kraft år 2001. Nu läser man under allmänna motiveringarna: ”Med beaktande av den osäkerhet som till många delar är förknippad med samfundsbeskattningen kvarstår nyckeln för fördelningen av dess avkastning mellan kommunerna oförändrad.” Det betyder att Lemland igen får finna sig i att stå utanför fördelningen av samfundsskatten, som senaste utredningar visar att vi borde få ta del av. De senaste kända siffrorna och enligt de modeller som ligger till grund härstammar från 1997, men där kan man bara konstatera att enligt modell 3, som de åländska kommunerna var inne för skulle Lemlands andel ha varit 1,8 miljoner. Enligt modell 4, som kanske på landskapsnivå var det som förespråkades, skulle Lemlands andel vara 800.000 mark, märk väl, bruttosiffror, sedan kommer landskapsandelarna in i bilden. För att ur rättvisehänseende kompensera Lemlands kommun för utebliven samfundsskatt har jag den möjligheten i och med att jag sitter i finansutskottet där jag också kommer att driva den här frågan för att om möjligt få en kompensation för år 2001. Detta bör ske genom att man höjer anslaget under 44.05.32. Som jag sade tidigare bör det vara dags att Lemland får ta del av den samfundsskatt som vi så tydligt och klart är berättigade till.

 

Fru talman!

Det har lämnats in 29 finansmotioner. Som flera talare redan påpekat borde man också i någon form hänvisa till nedskärningar eller annan finansieringsmodell när man i en finansmotion anhåller om utökat anslag. För behandlingen i finansutskottet av nämnda finansmotioner tror jag att det vore till fördel om man i framtiden tar sig an det.

 

Ltl Sune Eriksson:

Fru talman!

Jag har ännu inte hunnit presentera den motion som vi har lagt här och som går ut på att samfundsskatteproblematiken skall redas ut under året 2001. Jag noterar med tillfredsställelse det flankstöd som kommer delvis från ltl Holmberg och det som också kom igår i samma fråga, så det ser verkligen ljust ut för motionen och dess framtid. Det är jag verkligen glad över, för den orättvisa som har pågått ända sedan 1994 beträffande fördelningen av samfundsskatten skall inte fortgå längre.

 

Ltl Holmberg, replik:

Fru talman!

Det gläder mig att jag får stöd av ltl Sune Eriksson – annat hade förvånat mig.  Som också ltl Sune Eriksson framförde har detta varit en svår fråga för Lemlands kommun, så jag tycker att det är hög tid att den nu faktiskt reds upp.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag har väntat i flera år på att de grupper som sitter i majoritet skulle ta i denna fråga med kraft, men det har inte blivit någonting av det. Tydligen finner vi nu varandra över partigränserna också och då skall det säkert lösa sig.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag stöder de uttalanden som ltl Holmberg har gjort om samfundsskatten. Jag stöder också förslaget att få vägplanen genom centrala Söderby fastlagen. Däremot är jag inte riktigt säker på vilken vägplan som ltl Holmberg hänvisade till. Jag tycker att den vägplan som skall fastställas är den som de förtroendevalda politikerna i Lemland har godkänt och tagit fasta på. Det har funnits så många förslag, men det är det som vi sist godkände som jag tycker att landskapet skall så snabbt som möjligt godkänna.

 

Ltl Holmberg, replik:

Fru talman!

Ltl Sune Mattsson ställer sig frågan vilken sträckning eller vilken plan jag vill ha för ombyggnad av huvudväg 3 genom kommuncentret. Det är väl icke känt att jag i egenskap av kommunstyrelsens ordförande när planen var aktull hade jag den bestämda uppfattningen att vi skulle ha en trafiksäker väg och då var jag en förespråkare av den tunnel som var planerad för den lätta trafiken för att lösa centrumområdets säkra trafiklösning, också vad beträffar huvudvägens säkra trafiklösning. Jag har sett till trafiksäkerheten och jag tror att det vore det lyckligaste om man kunde stanna för det.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Vi kanske menar samma förslag, det är jag inte riktigt säker på, men både styrelse och fullmäktige i Lemland har presenterats en vägplan, den sista som vi har godtagit. Är det så att det skall ändras, skall det väl ske inom Lemlands kommun först och främst; annars vill jag gå på det som majoriteten och de förtroendevalda där har bestämt i Lemland, men det kanske är samma, jag skall inte gå djupare in i det.

 

Ltl Holmberg, replik:

Fru talman!

Jag tror inte vi skall diskutera vägproblemen och Lemlands kommun i detta forum utan jag tror att vi får ta ställning till det i ett senare skede, så jag tycker vi avslutar den här debatten.

 

Ltl Erland, replik:

Fru talman!

Jag tycker också att det är bra att man från olika håll gör påpekanden om fördelningsnyckeln. Det är en kvarleva av gamla principer, så där har ltl Holmberg helt och hållet liberalernas stöd. En annan sak som har nämnts några gånger är finansieringen av motionerna. Jag vill än en gång påpeka att vi har tänkt på det när vi har gjort våra motioner. Den största motionen på 14,9 miljoner för vindkraft kommer från majoritetsblocket och det kan inte vi svara för! Jag måste ge ett erkännande till ltl Holmberg att det är en besvärlig situation när man sitter i opposition och får budgeten och sedan skall göra motioner på det man vill åstadkomma, samtidigt som det är en svårighet att gå igenom hela budgeten och hitta finansieringen; särskilt nu när vi har ett underskott på 47 miljoner är det besvärligt. Men jag skulle säga så här att rent allmänt bör finansutskottet titta på strukturproblemen; ser man på konsumtionsutgifterna i landskapsförvaltningen så ökar de enormt mycket. När det gäller skolorna, ÅHS, landskapsförvaltningen, fördelningen mellan landskap och kommunerna finns det mycket att göra som inte behöver betyda arbetslöshet, som inte behöver betyda sämre service till medborgarna, men där vi kan spara in och det här kommer som en naturnödvändighet inom de närmaste åren. Vi kommer inte att ha råd med en sådan här budget. Jag ger ltl Holmberg rätt: vi borde hitta finansieringsmöjligheter – men det gör vi inte på en timme utan det måste vi se på sikt.

 

Ltl Holmberg, replik:

Fru talman!

Vad beträffar finansmotionerna har jag under min korta tid som medlem av finansutskottet redan erfarit, om man ser till motionernas behandling, att det är till fördel om man kan hänvisa till hur de skall finansieras. Jag förstår oppositionens roll i det här sammanhanget att man har kort tid att sätta sig in i budgetframställningen och på det viset inte har samma möjligheter som när majoriteten motionerar. Det här var ett lite inlägg som jag ville ta upp med tanke på hur man behandlar finansmotionerna i finansutskottet.

 

Ltl Eklöw:

Fru talman!

I mitt anförande tänker jag berör ÅHS. När man läser ÅHS-budgetens skriftliga del blir man glad och tänker igen, att detta med oppositionens tjatande ändå inte är alldeles förgäves! Flera år har vi liberaler under budgetbehandlingen på olika sätt påpekat för oss viktiga saker, och till vår glädje finns det mycket av det med den här gången. Låt mig nämna några.

 

För det första har vi talat för vikten av en väl tilltagen grundbemanning inom vården. I budgetförslaget sägs det att man ökar grundbemanningen på alla Gullåsens avdelningar, också på vissa av sjukhusets enheter.

 

För det andra har flertalet av tillfälliga tjänster gjorts till ordinarie anställningar, vilket är viktigt för anställningstryggheten för den enskilda arbetstagaren men är även en trygghet för arbetsgivaren.

 

För det tredje tänker man gå in och satsa på handledning av personalen. Detta har vi tagit upp i flera budgetbehandlingar.

 

För det fjärde ämnar ÅHS utarbeta ett personalbokslut som tillägg till verksamhetsberättelsen.

 

Detta är bara några exempel på saker som har tagits in i budgeten.

 

Fru talman!

Det är dags att utvärdera ÅHS-organisationen och fundera över hur det blev med sammanslagningen. När sammanslagningen gjorde var jag anställd på Ålands centralsjukhus och hade en stor personlig övertygelse att sammanslagningen enbart skulle ha positiva verkningar. De ekonomiska verkningarna är svåra att bedöma i efterskott; ingen vet ju hur det skulle ha blivit utan sammanslagningen. Men det organisatoriska systemet är mera bestående och borde därmed vara lättare att utvärdera , vilket är nödvändigt att göra. Det är kanske bra också att göra det i det här skedet och inte vänta för länge därför att systemen hinner bli stationära under årens lopp. Även den pågående revideringen av reglementet måste göras grundligt och nytänkande användas när man bestämmer sig för den beslutshierarkimodell som bäst passar organisationen, allt för att få till stånd en välfungerande organisation som kan ge oss ålänningar en god hälso- och sjukvård och även fungera som en positiv och eftertraktad arbetsplats för de anställda.

 

Ett stort problem inom ÅHS kommer bristen på läkare att vara. Nu alarmeras det från organisationen att det kommer att saknas läkare från årsskiftet och även tidigare. Denna läkarbrist kommer t.ex. att sätta käppar i hjulet för distriktsansvarsystemet, vilket är omöjligt att genomföra om inte antalet ordinarie läkare är tillräckligt stort. Hela systemets kärna är att det finns en läkare som håller i problematiken.

 

Ännu större kommer förstås problemen att vara på mottagningarna och avdelningarna, och jourverksamheten kommer även att lida. Största problemet är att de som jobbar inte kommer att orka i längden på grund av för stor arbetsbelastning. Samma situation råder på vårdsidan med brist på personal. Situationen med läkarbrist kommer att ställa ännu större fordringar på vårdsidans arbetsinsatser. Därför är det alarmerande när man i tidningarna läser om vårdinstitutets bristfälliga utrymmen, någonting som också ltl Pehrsson tog upp i sitt anförande. Lite förvånande är den ljumma skrivningen i budgeten som inte direkt erkänner utrymmesbristen. Därtill tog landskapsstyrelsen bort projekteringsanslaget, om jag har förstått det rätt från tidningarna. Det skulle vara intressant att höra hur det riktigt ligger  därför att vårdutbildningen borde vara högt prioriterad i landskapet för att vi skall kunna möta behovet av sjukvårdspersonal i framtiden. Eller är det så att denna utbildning, som riktar sig mest till kvinnor, inte prioriteras så högt?

 

Tillbaka till ÅHS. Vi borde i större utsträckning gå in för ansvarsenheter för sjuksköterskor. Vi har t.ex. diabetessjuksköterska, vi har cancersköterska osv. Vi har ännu inte specialsköterskor, t.ex. astmasköterska, allergisköterska osv. Systemet kunde utvecklas ännu längre. Med detta system kunde man även avlasta läkarmottagningen, men detta fordrar tillräckligt med vårdpersonal, preciserade kompetensområden och förstås en ersättning för det tilläggsansvar man åläggs att ha. Vi politiker skall ju egentligen inte blanda oss i hur ÅHS sköts, men vi måste väl få ha visioner och föra fram våra åsikter.

 

Fru talman!

Det negativa i budgetförslaget för ÅHS:s del är att landskapsstyrelsen har dragit av 3 miljoner mark från ramen utan att ändra på själva planen. Detta skulle innebära ett slags osthyvelsmetod i budgetförverkligandet. Och detta trots att det i ÅHS:s styrelse sitter landskapsstyrelseledamöter och flera lagtingsledamöter från majoritetsblocket.

 

Att man skär 1 miljon från löneutgifterna kommer i sista ändan att innebära t.ex. begränsningar i att ta in vikarier eller att begränsa verksamheten, eller hur har man tänkt sig att det här skulle skötas? Vi liberaler anser att det är fel att skära ner budgeten utan att ändra på planen och visa på var verksamheten skall begränsas och därför har vi lämnat in en finansmotion med innehållet att återställa de 3 miljonerna till budgeten.

 

Fru talman!

Jag vill även tala för den andra motionen som liberalerna har lämnat in där jag står som första undertecknare. Det gäller nämligen en mätare för att diagnostisera bentäthet. Denna motion är inte alls förankrad i ÅHS utan jag tar upp den som ett s.k. politikerinitiativ. Enligt uppgift är benskörhet ett stort problem bland kvinnor men förekommer även hos män i mindre skala. Varannan kvinna i åldern 50 år beräknas höra till riskgruppen för någon form av benskörhetsfraktur. Detta är ett stort problem för både sjukvården och även för den enskilda personen, inte minst ekonomiskt.

 

Vi människor är funtade så att vi gärna vill se vår hälsa eller ohälsa i siffror och tal. Vi vill veta vårt blodtryck och kolesterol osv. innan vi kommer till insikt att något bör göras. På grund av dåliga matvanor och för lite motion har redan unga människor lagt grunden för dåligt skelett. Detta fortsätter till mogen ålder och blir naturligtvis inte bättre med åren och problemen är störst efter klimakteriet. I vissa städer i Sverige har man t.o.m. börjat med screeningundersökningar med bentäthetsmätare för att plocka upp eventuella riskpersoner. På Åland kunde denna apparat användas dels som diagnostisering vid sjukdomsmisstanke, dels som sållningsapparat, om man så vill. Ett tänkbart forum för detta är det s.k. LEVA-projektet inom primärvården vid ÅHS där man för ut kunskap om hälsa i preventivt syfte till kommunerna. Patientinformationen inom Folkhälsan hade en s.k. hälmätare på Åland i höstas och intresset bland kvinnor för mätningen av bentäthet var stort. Mätningen pågick halva natten och alla intresserade kom inte ens in, så intresset bland kvinnor är stort. Därför har jag föreslagit 200.000 mark för att anskaffa en mätare till landskapet.

 

För att det inte skall uppstå misstanke att jag talar i egen sak är benskörhet och med den närstående sjukdomar mera vanliga hos kvinnor som är undernärda och magra!

 

En annan motion som jag stöder är anskaffandet av en datortomografi till röntgen på sjukhuset, men ltl Boman kommer att presentera den som första undertecknare.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag håller med ltl Eklöw att ÅHS är en viktig verksamhet. Det är en verksamhet som kostar, men det är en verksamhet som är nödvändig och som är viktig. Den kostar otroligt mycket. När vi inom ÅHS-styrelsen uppgjorde budgeten för ÅHS visste vi ännu inte vad landskapets budget slutade på och nu visar det sig att det finns ett ordentligt underskott i landskapsbudgeten. Därför förstår jag att man i landskapsstyrelsen måste titta på och eventuellt göra vissa nedskärningar så att man inte skulle ta upp för stor lånefinansiering. När det gäller de tre miljonerna är jag också helt för att man måste öka grundbemanningen på sjukhuset. Det var inte enbart liberalerna i ÅHS-styrelsen utan vi andra pratade kanske ännu mera varmt för grundbemanningen, men jag vet också att landskapsstyrelsen har resonerat som så att det finns eventuellt s.a.s. flytande pengar inom ÅHS-budgeten. Vi har nu permanentat en stor del av de tjänster som förut har betalats med vikariepengar och ändå har man tagit upp ett stort anslag för vikarier, så det kan eventuellt ändå finansieras utan att man lägger till de tre miljoner som landskapsstyrelsen har skurit på. Jag tror att landskapsstyrelseledamoten Harriet Lindeman närmare kommer att förklara, som ännu mera känner till hur landskapsstyrelsen har resonerat.

 

När det gäller vårdinstitutets lokaliteter är man nog medveten om det på landskapsstyrelsen, men det skall göras en utvärdering av yrkeshögskoleverksamheten och innan man vet på vilket sätt t.ex. sjukskötarutbildningen, som ligger inom högskolan, kommer att se kanske man inte kan börja satsa på byggnader redan nu utan man måste avvakta lite.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Det är ytterst viktig om man skär ner i budgeten, såsom man har gjort i ÅHS-budgeten, att man klart och tydligt talar om för organisationen var pengarna skall tas och vad man väntar att man lämnar ogjort, som det säkert blir fråga om här. Inte kan man väl tänka sig att de har begärt mera pengar än de behöver för sin verksamhet!

 

Herr talman!

Vårdskolan är en del av yrkeshögskolan och har en hög status på Åland, så därför skulle det vara ännu viktigare att den får sådana verksamhetsförutsättningar att den kan fungera här. Vi kan i så fall erbjuda svenskspråkig service för personer från fastlandet om vi har utrymme att erbjuda. Förvånande för mig var att man inte riktigt kände till utrymmesbristen i budgetskrivningen, åtminstone kunde man läsa det i tidningen igår.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

När det gäller vårdskolan kommer jag inte exakt ihåg hur det står i budgeten, men jag har haft mycket diskussioner med tidigare ansvariga och även nuvarande ansvariga ledamoten för utbildningen. Nog är man medveten om utrymmesbristen, men, som sagt, innan man har gjort utvärdering och säkert vet vad som behövs har man legat lite lågt. Man har ändå beviljat pengar för att vårdinstitutet har fått hyra upp utrymmen ute på stan s.a.s., så man har löst det tillfälligt på det sättet och kommer säkert att se på vad som behövs permanent i fortsättningen, även om det inte står så skrivet i budgeten.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Det står i budgeten att nuvarande lokaler på Neptunigatan 21 i dag är tillräckliga för gymnasialstadiets studerande och lärare, medan vuxenutbildningen inryms i upphyrda utrymmen, så det visar inte på att det finns några problem alls.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

Det var ljuv musik att höra den samstämmighet som finns när det gäller ÅHS:s budget och viljan att ge resurser till ÅHS och för framtiden för den. Jag kommer att i ett anförande i morgon närmare gå in på just ÅHS-frågorna. Jag hinner inte med dem i en replik. Jag vill använda min repliktid till att tala om vårdinstitutet, som kom upp här. I årets budget finns det inte för någon skola planeringspengar utom ett gemensamt moment där alla skolors behov, precis som nämndes här, skulle gås igenom för att man sedan kan ta slutlig ställning till vilka behov som finns. Den genomgången är inte gjord, men är jag rätt underrättad håller man på som allra bäst, och det var det som nämndes i tidningarna också, och efter det skulle vi ta ställning till det här. På vissa skolor har det ändå i budgeten ”smugit sig in” olika projektanslag för att planera utbyggnad. Jag vill säga att åtminstone jag är mycket väl medveten om att det finns, och jag tror säkert också att det gäller Gun Carlson, ett utrymmesbehov där. Det är faktiskt så att det är inte länge sedan som jag tycker att jag har stått här i talarstolen och pratat mig varm för en egen skolbyggnad. Det är bara några år sedan man bodde på yrkesskolan och de utrymmena ansågs då vara ändamålsenliga, perfekta, lagom stora, de täckte absolut behovet – och så här snabbt har det gått!  Redan i ett par års tid har man talat om brist på utrymmen, och det är brist och ingen kunde förvänta sig den snabba tillväxten av vårdutbildning som har kommit. Det har gått snabbare än vad man kunde tro. Utgående från mitt perspektiv, och jag tror hela landskapsstyrelsens perspektiv, är detta en skola som måste få mera utrymmen så småningom.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Ett tack till landskapsstyrelseledamoten Lindeman! Det är bra att höra att vårdskolan kommer att värderas högt i utredningarna. I ärlighetens namn måste jag säga att när diskussionen om vårdskolan påbörjades på Åland var jag en av dem som ifrågasatte hela skolans varande här därför att jag var av den åsikten att eleverna borde komma bort härifrån och få utbildning på annat håll, men jag har fått göra en helomvändning i den frågan. Vårdskolan behöver så speciella utrymmen; de teoretiska utbildningarna kan man placera i ett klassrum, men vårdskolan behöver mycket speciella utrymmen, så vi kommer säkert till något resultat efter utredningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Det är precis som ltl Eklöw säger att vi har i ÅHS:s styrelse föreslagit att man permanentar ungefär 30 tjänster. Avlöningar för vikarier och extra personal är någonting som man ändå har betalat via budgeten men nu skulle man i stället se till att man får upp det som man kallar för grundbemanning och också en anställningstrygghet för de personer som har innehaft tjänsterna.

 

Vad gäller reglementet är det ett enormt arbete. Det är det som ÅHS egentligen bygger på. Det arbetet kommer att ta lite längre tid än vad man hade trott. När man en gång öppnar det skall man också se över behörighetskraven för all personal inom ÅHS. Det här betyder att arbetet kommer att pågå ända fram till och med maj. På liberalernas förslag har obundna en plats och liberalerna en plats i kommittén.

 

Vad gäller den fråga som ltl Eklöw tog upp om sjukskötaransvar, att hon önskade ha visioner, även hon, inte bara de som sitter med i ÅHS-styrelsen eller är anställda där, tycker jag att det är ett väldigt bra initiativ och det hoppas jag att man för vidare till liberalernas styrelserepresentanter. Jag har tagit det till mig och det visar att vi har kunnat arbeta inom liberaler och obundna.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det var bra att vi fick in politiker i gruppen för reglementet därför att på det sättet kan man förankra ärendet redan i utredningsskedet i de politiska grupperingarna. Vad gäller att det kommer att ta tid tycker jag att det får ta den tid som behövs för att vi skall få ett bra resultat och det blir ett instrument för ÅHS att stödja sig på i framtiden.

 

När det gäller de tillfälliga tjänsterna som har ändrats till ordinarie tjänster är det bra. Jag förstår också att man ibland måste tillsätta tillfälliga tjänster för den skull att man inte vet om en verksamhet kommer att bli bestående, men om man märker att det under några år har pågått på tillfälliga premisser måste man förstås göra tjänsterna ordinarie. Det har nog på senare år skett, mycket tacknämligt.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Uppgörandet av budgetförslaget i landskapsstyrelsen har varit arbetskrävande, men det har uppgjorts i konstruktiv och enig anda. I stort har jag fått igenom mina önskemål i förslaget till trafikbudgeten. Endast på några få punkter har jag fått kompromissa och det anser jag att är acceptabelt.

 

Man kan dela upp trafikbudgeten i sex olika rubriker: budgetansvar, skärgårdstrafik, kollektivtrafik, miljö, trafiksäkerhet och framkomlighet.

 

Under rubriken ”Budgetansvar” kan man konstatera att trafikbudgeten är en minskning för år 2001 i förhållande till år 2000. Detta främst på grund av att årets budget visar ett ganska stort underskott. Därför är det också fog att tro att trafikbudgeten kommer att utsättas för kostnadstryck även de kommande åren. Trafikavdelningen kommer därför att fortsättningsvis kostnadseffektiviseras. Detta kan vi åstadkomma genom att bl.a. stimulera och engagera personalen samt privatisera och konkurrensutsätta vissa verksamheter. Även inkomsterna är viktiga i trafikbudgeten. En bra skärgårdstrafik är det viktigaste instrumentet för skärgårdens överlevnad. Därför satsar landskapsstyrelsen mer än någonsin på trafikens driftskostnader. I budgetanslaget finns ca 72 miljoner för ändamålet, ca 9 miljoner mera än senaste budgetår. Detta motsvarar drygt 50 procent av trafikbudgeten. Den kraftiga förhöjningen beror till största delen på det höga bränslepriset. Bränslepriset har i stort sett fördubblats den senaste tiden från ca 8 miljoner per år till 15 miljoner per år. Volymen på trafiken föreslås i stort sett bli oförändrad. Vissa förbättringar och ökningar planeras dock i turlistorna.

 

Herr talman!

Jag vill här och nu framföra min och landskapsstyrelsens arbete med förslaget till avgiftsprinciper på skärgårdsfärjorna. Jag har inte gjort någon propagandaresa, som det har sagts här i budgetdebatten, utan jag har så seriöst som möjligt försökt sätta mig in i skärgårdstrafiken genom att besöka alla skärgårdskommuner. Som ni alla vet är skärgårdstrafiken ett mycket komplext system. Jag anser att det är viktigt med mitt uppdrag att på ort och ställe diskutera olika problem. Man löser ingenting genom att bara sitta bakom ett skrivbord.

 

Herr talman!

Vid min rundresa i skärgårdskommunerna har jag fått positiv respons för nuvarande trafik inklusive nuvarande avgiftsprinciper. Det är förstås klart att det finns negativa åsikter. Det finns det i alla sammanhang. Jag påstår att minst 70 procent av skärgårdsborna accepterar nuvarande avgiftssystem. Det visar också den undersökning som gjordes 1992, där drygt 70 procent sade att det var okej med avgifter. Om nedskärning i turlistorna måste till för att minska kostnaderna är nog nästan 100 procent av skärgårdsborna positiva till avgifter, om bara nuvarande trafikvolymer kan hållas. Jag har också diskuterat med skärgårdsborna om förbättring och utökning av trafiken. Diskussionerna har förts i en mycket konstruktiv anda. Det finns möjligheter att förbättra både den externa men framför allt den interna trafiken. Men realiteten är att kostnaderna måste hållas i schack och inkomsterna måste bibehållas.

 

Jag anser att slopandet av taxorna på sikt äventyrar nuvarande höga standard på skärgårdstrafiken. Jag anser att det också hotar utvecklingen av skärgårdstrafiken på sikt. Taxorna planeras dock att omarbetas så att vissa årskort blir billigare och att det införs rabatter under låglasttid. Taxorna kommer att utformas så att alla skärgårdskommuner behandlas likvärdigt.

 

Med stöd av det jag nu har sagt och med stöd av minst 70 procent av skärgårdsborna anser jag och landskapsstyrelsen att nuvarande avgiftsprinciper bör bibehållas.

 

För övrigt kan sägas om skärgårdstrafiken och arbetet med den framtida organisationsformen att ett beslut kommer att tas under nästa år.

 

På investeringssidan för skärgårdstrafiken kan jag bl.a. nämna nytt färjfäste i Kökar, planering av ny färja till Föglö,  planering av kortrutt till Föglö, förbättringar vid Kyrkogårds färjfäste. Nog om skärgårdstrafiken.

 

Marknadsföringen av kollektivtrafiken skall förbättras. Målsättningen är att öka åkandet märkbart. Trafikvolymerna kommer att behållas, dock skall turlistorna ses över och anpassas till det verkliga behovet. Bl.a. planeras ett försök med helg- och kvällstrafik. Stödet för kollektivtrafiken till skärgårds- och glesbygdskommunerna ökas från 180.000 till 250.000 mark per år. Taxorna bibehålles men ändring är under beredning. Även här utgör taxorna en garant för säkerställande av nuvarande hög standard på kollektivtrafiken.

 

Trafikbudgeten tar också ansvar för miljön; bl.a. kan nämnas att vintersaltningen för halkbekämpning skall minskas med 90 procent under vintern 2001-2002 och att vägsaltningen för dammbildning minskas med 30 procent under inkommande sommar. Minskad saltning är av väsentlig betydelse, speciellt efter larmrapporter från Sverige som påvisar att saltet har påverkat grundvattnet och vattentäkterna negativt.

 

Landskapsstyrelsen avser också att under nästa år planera ett oljeskyddslager som skall möjliggöra bättre beredskap vid eventuell oljeolycka.

 

Herr talman!

Trafiksäkerheten är bland det viktigaste som trafikavdelningen skall syssla med. Därför skall en trafiksäkerhetsplan uppgöras under början av året. I trafikplanen skall främst finnas förslag till sådana åtgärder som minskar dödsolyckorna och olyckor med svåra personskador. Vid planering av huvudvägar skall alltid separata gång- och cykelvägar övervägas. Om vi bygger huvudvägarna på rätt sätt är det både ekonomiskt och markåtgångsmässigt möjligt att bygga gång- och cykelbanor. Planskilda korsningar över huvudvägarna för gång- och cykeltrafikanterna kommer alltid att övervägas vid tätorterna. Speciellt där det rör sig mycket barn är det viktigt att det finns planskilda vägövergångar.

 

Nytt i budgetförslaget är att kommunerna kan beviljas upp till 50 procent i bidrag för kostnaderna för byggande av gång- och cykelvägar. Ett krav är dock att dessa gång- och cykelvägar skall ha väsentlig betydelse för trafiksäkerheten. Bekväm framkomlighet prioriteras i trafikbudgeten. Därför fortsätter satsningen på huvudvägarna.

 

En nyhet, herr talman, är en kraftig satsning på glesbygdsvägarna som kommer att inledas år 2001. Ca 20 kilometer grusvägar skall grundförbättrs och beläggas. Målsättningen är att inom fem år skall i stort sett alla grusvägar vara grundförbättrade och belagda. Grundförbättringarna genomförs så att vägens ursprungliga sträckning och vägbredd bibehålls. Konsekvenserna blir: lägre kostnader för vägbyggnationer, lägre underhållskostnader, bekvämare framkomlighet och mindre ingrepp i miljön.

 

Vid planering och av bidragsberättigande kommunalvägar skall nya normer följas. Det betyder i praktiken att kommunerna kan bygga både smala och krokiga vägar. Stor flexibilitet skall råda. Även här vinner vi både kostnader och miljö.

 

På investeringssidan kan vi nämna bl.a. planering av Sviby bro. Byggande av korsningar av vid Dalbo, vid Sparhallen och vid Kantallen. Vid Dalbo skall vi undersöka om det är möjligt att bygga en planskild korsning för gång- och cykeltrafikanter. Ombyggnad av huvudvägen Söderby – Bistorp inklusive gång- och cykelbana längs hela sträckningen samt planering av planskild korsning för gång- och cykeltrafikanter vid Nabben.

 

Sammanfattningsvis, herr talman, tycker jag att årets trafikbudget har en någorlunda rättvis regional fördelning av budgetmedlen. Vi föreslår en bra skärgårdstrafik, stora investeringar görs vid tätorterna, fortsatt satsning på huvudvägarna samt en rejäl upprustning av glesbygdsvägarna.

 

Allra sist, herr talman, vill jag säga att efter att ha fått en viss positiv respons på budgetförslaget utanför regeringsblocket hoppas och tror jag att lagtinget kan anta liggande trafikbudget.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Skärgårdstrafiken finns till på grund av begreppet ”enahanda förmåner” i det system vi hade tidigare och det bestämde  också nivån på vår klumpsumma. Principen var ”förlängda landsvägar”, och det skall fortsätta enligt de löften som lagtinget har gett under många år.

 

För det andra, herr talman, var det 1992 en ganska kraftig nedgång i den åländska ekonomin och då accepterade också skärgårdsborna att man införde avgifterna. De flesta trodde då att det faktiskt skulle ha en betydelse för inkomsterna och att det skulle vara ett instrument för att eventuellt styra. Så blev det inte utan bruttobeloppet på 4 miljoner har också mycket kostnader.

 

När det gäller propagandeturnén är det kanske ett begrepp som vi inte skall använda här. Jag vet inte om jag har gjort det, men det är i alla fall ganska märkligt – jag kan använda det en gång till om Danne Sundman så vill – att om man säger att om ni inte tar taxorna, om ni inte tar de här inkomsterna, så hotar det utvecklingen, det äventyrar trafikvolymerna. Jag kan fråga: är det propaganda eller inte propaganda?  Men det är ett hot! Det är klart att om vi inte får någon trafik, ja, då tar vi taxorna! Om det hotar utvecklingen, då måste vi ta det här! Då kan man alltså få respons från tillräckligt många. Men det är ändå så att det är inte en pekfingersdemokrati, när man slickar på pekfingret och säger: vart blåser vinden, i det gäng man råkar vara i? Det är inte det som gäller på Åland utan det är den parlamentarisk demokratin. Lagtinget skall säga sitt. Vill man med någon enstaka röst ändra på lagtingets tidigare slut är det upp till majoriteten, men kom inte och tala om samförstånd, parlametnarism och demokrati, om det är den här metoden som skall råda att man känner sig för och får bekräftat det som man själv tycker!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Som jag redan sade är det så att de flesta skärgårdsborna vill ha avgiften kvar, enligt de diskussioner jag har fört därute. Min politiska filosofi är att jag hör på medborgarna.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det är så här i parlamentarismen, att då är det lagtingsledamöterna, skärgårdsbor eller icke-skärgårdsbor, som tar ett ansvar för landskapets budget, tar ett ansvar för skärgårdstrafiken och de flesta representanter som har haft möten i skärgården har sagt att de vill ha bort avgifterna, bortsett från ändhamn till ändhamn. Problmatiken med Brändö – Kökar - riket är en annan sak. Men landskapsstyrelsen har inte tagit fasta på lagtingets beslut och haft den ambitionen att se över det här att ta bort avgifterna. Det är det som är det märkliga att man far runt och säger att här äventyras trafik, här äventyras utvecklingen, om ni inte gör som jag tycker, jag vill att vinden skall blåsa åt mitt håll! Det kan jag fara runt och säga, men mitt ansvar i lagtinget är att försöka bedöma frågan som en helhet;  enahanda förmåner är det ena, att man gjorde en folkomröstning eller pejling i ekonomisk kris, och det andra är, och det viktigaste: för näringslivets utveckling, för skärgårdens utveckling, skall man få ner kostnaderna. Att ta ett betonglast, att ta ett virkeslast, att ta servicebilar osv. ut i skärgården kostar extra. Det är det som är hotet mot skärgården. Det stora hotet är när vi tar bort klumpsumman och får egen beskattning. Då kommer man att spela ut regionerna mot varandra – men det är kanske det som landskapsstyrelsen önskar. Det står så i allmänna motiveringen: slutet på skärgården, det har vi allmänna motiveringen!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Återigen! Jag har inte gjort någon propagandaresa ut till skärgården, ltl Erland. Jag har konsekvent sagt åt samtliga skärgårdskommuner att om avgifterna tas bort kommer inte volymen att minska i skärgårdstrafiken. Det har jag aldrig någonsin hotat, det skulle aldrig fall mig in, det är löjligt att tänka så. Problemet är bara att de flesta skärgårdskommuner inte vill ha det enligt lagtingets beslut att taxa 1 skall tas bort men avgifterna skall vara kvar Brändö – Osnäs, Kökar – Galtby. De vill inte de flesta skärgårdskommuner ha, för det är en diskriminerande avgiftstaxa.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman! 

Jag vet inte vad trafikministern har sagt, men när man åtminstone läser den tolkning som man har gjort på de möten som har varit är det att skärgårdsborna tvingas betala taxa från Brändö och Kökar till fastlandet. Man har fått den uppfattningen i skärgården att det är skärgårdsborna som skall betala för att nuvarande inkomster skulle slås ut på den kvarvarande taxan. Det betyder att den biten skulle man betala med det momentet som är uppsatt i budgeten. Det måste vara skrämmande. Jag kommer ihåg att det 1992 var exakt samma diskussion, att ni har att välja mellan att betala avgifter eller att trafiken minskar. Okej, trafiken minskade och man betalade avgifter. Då ansåg man det vara en krissituation och vissa linjer drabbades väldigt hårt medan andra drabbades mindre. Redan då ställde man mot varandra: att vi minskar trafiken eller ni betalar avgifter och vi försöker hålla trafiken. Nu förstår jag att det är ungefär samma sak med taxorna: landskapsstyrelsen skall tydligen ha in sina 4 miljoner, man kunde inte tänka sig att sänka budgetmomentet utan man skall ta in de avgifterna på linjerna som är kvar.  Jag tycker att det är bra att ansvarig trafikminister far ut och träffar folk på plats, men att ministern på den resan lyckas träffa 70 procent av skärgårdsbefolkningen, det ger jag beröm för, det var bra!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

När jag var till ltl Sjöstrands hemkommun frågade jag faktiskt en ledande turistföretagare där rent ut – det  finns det bevis på, för det var många som satt och hörde på – anser du att avgifterna är till förfång för turismen? Svaret var nej. Som jag sade förut, uppfattade jag det, när jag var runt i skärgården, att 70 procent ungefär av skärgårdsborna önskade ha avgifterna kvar och de insåg ju själva att det är trots allt en garant för att få trafiken utvecklad och speciellt om det skulle bli sämre tider. Säkert har vi råd med det nästa år utan avgifter, men det kommer säkert sämre tider och då finns det risk att trafikbudgeten måste skäras ner. Vad skall vi då skära på? Skall vi skära på något annat i stället? Det kan bli så att det blir problem.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Att man inte kan ta bort avgifterna på grund av det kan bli sämre tider tycker jag att är ett ganska dåligt argument. Inte samlar landskapsstyrelsen pengar i ladorna på de här avgifterna för sämre tider och fonderar pengar. Nu har vi råd att ta bort avgifterna och då tycker jag att vi skall göra det. När det sedan blir sämre tider tycker jag att vi skall ta ställning till om vi skall återinföra dem eller om vi kan vidta andra åtgärder. Det är inte något argument att det kan bli sämre tider och därför måste vi ta upp avgifter!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Vi har redan märkt att tiderna försämras. Det är trots allt minus nästan 50 miljoner i årets budget, så de lite strängare tiderna har kommit hit och det verkar märkligt just det här med skärgårdstrafiken att om kostnaderna för de frigående färjorna är 72 miljoner, linfärjorna 9 miljoner, underhåll av färjfästen 2 miljoner, underhåll av linfärjorna 2 miljoner, så börjar vi räkna ihop allt detta och gör en affärsmässig kalkyl med ränta och avskrivningar, så har vi en kostnad på 100-110 miljoner per år. Då tycker jag faktiskt att en inkomst från avgifter på 4 miljoner per år motsvarande 4-5 procent inte är speciellt högt.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson talar om privatisering av vissa verksamheter i sitt anförande. Det skulle vara intressant att veta vilka verksamheter det är som han åsyftar.

 

När det gäller skärgårdstrafiken säger landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson att nuvarande avgiftsprinciper bör bibehållas och att avgifterna i och för sig skapar mycket diskussioner. Men som jag har förstått det är man väldigt kritisk till de nuvarande avgiftsprinciperna med taxa 1 och 2 i skärgården. Det borde göras en mycket noggrann översyn eftersom det tycks finnas alldeles för mycket fuskåkare där. Systemet är inte bra som det är utan det måste till andra åtgärder. Därför är jag mycket förvånad över att landskapsstyrelseledamoten Karlsson säger att nuvarande avgiftsprinciper bör bibehållas. Jag tycker att det verkar helt tokigt!

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Först till frågan om privatisering. Vi har redan infört anställningsstopp på vägunderhållet och vi avser, i den takt som naturlig avgång sker, att privatisera vissa verksamheter på underhållet. För övrigt kan det också tillkomma andra privatiseringar inom andra områden på trafikavdelningen, men några nära förestående planer finns inte just nu i alla fall, men vi kan tänka oss det i framtiden för att få ner kostnaderna.

 

Herr talman!

När det gäller avgiftsprinciper står det någonstans i budgeten att vi skall se över biljettsystemet så att kontrollen kan bli bättre framöver. Det skall vi se över nästa år; vi har redan inlett en strängering av kontrollen så att man inte kan smita billigare från ändhamn till ändhamn.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Som det är i dag går det inte att boka från ändhamn till ändhamn. Då är det mycket märkligt att man skall kunna bära upp avgifter för någonting som man inte kan boka, även om man smiter igenom. Då måste också möjligheten finnas att kunna boka från ändhamn till ändhamn, i alla fall en viss kvot och kanske under lågsäsong för att man skall kunna säkerställa att avgifterna faktiskt är de rätta. Som det är i dag får man inte boka från ändhamn till ändhamn.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Nu kommer vi in på detaljer som blir svåra. Det enda jag kan säga är att det är möjligt att kontrollera redan med dagens system att man inte kan smita, i stort sett, det finns luckor. Som sagt, vi avser att se över systemet så snabbt som möjligt och förhoppningsvis inför vi ett helt nytt biljettsystem, om det är så att avgifterna blir kvar. Försvinner avgifterna behöver vi inte biljetter och då blir det ännu svårare att kontrollera ändhamn-till-ändhamn-problematiken.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag vill börja med att berömma landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson för hans uttalade miljöhänsyn när det gäller vägdragningar. Liberalerna gick bl.a. till val med slogan ”Varsamma vägar”. Det handlar just om vägdragningar i vårt landskap. Jag vill alltså berömma ministern för att han jobbar för de frågorna.

 

Jag skulle vilja ha ett par förtydliganden av ministern när det gäller avgifterna på skärgårdsfärjorna. För det första beslöt lagtinget i september att landskapsstyrelsen efter utredning skulle slopa avgifterna. Då undrar jag: Är det så att resan som landskapsstyrelseledamoten Karlsson har gjort i skärgården är själva utredningen?

 

Den andra förklaringen jag efterlyser gäller att 70 procent av skärgårdsborna är för avgifter. Är det då så att det är 70 procent av skärgårdsborna som vill ha avgifter för att det är bra att ha avgifter eller är det så att man i Brändö och Kökar är missnöjd över den sista etappen mellan Brändö, Kökar och riket och det är därför man tycker att avgifterna skall vara kvar?  Eller är det så att om man också tar bort den etappen, att det är avgiftsfritt till och från skärgården, såsom vi föreslår i vår motion, är då också 70 procent av skärgårdsborna för avgifter?

 

För det tredje skulle jag vilja ha en förklaring till påståendet att slopandet av avgifterna på sikt skulle äventyra skärgårdstrafiken?

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Läser man vtm Viveka Erikssons klämförslag skriver hon: ”att lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen att på basen av en utredning avskaffa biljettavgifterna enligt taxa 1, förutom trafiken Brändö – Osnäs och Kökar – Galtby”. Det är ganska svårt: skall en utredning göras att svaret är givet! Jag har gjort utredningen just på det viset att jag har farit runt och diskuterat med skärgårdskommunerna och satt mig in i det på ort och ställe och sedan diskuterat här i huset med trafikavdelningen och kom till det resultatet att de flesta skärgårdsborna ville ha kvar avgiften.

 

När det gäller 70 procenten upplever jag att 70 procent av invånarna i skärgården kan tänka sig att ha avgifterna kvar; det finns t.o.m. föglöbor som uttalade sig när jag var dit att de kunde tänka sig att ha avgifterna kvar!

 

Den tredje frågan om slopande av avgifter kan jag inte riktigt svara på. Jag vet inte riktigt hur vtm Viveka Eriksson menade, men om hon menade på det viset att jag tror att samtliga skärgårdsbor är för att taxa 1 skall tas bort, om den även tas bort på Osnäs och Galtby, så det kan jag inte direkt svara på så här. Jag kan säga om avgifterna i övrigt att det är otroligt billigt i dag för skärgårdsborna; för 100 mark reser man med bil och släpvagn hur mycket som helst genom skärgården till fastlandet och till fasta Åland, så det är inte så stora pengar vi pratar om för skärgårdsborna.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Utredningen gick alltså ut på att landskapsstyrelseledamoten Karlsson reste runt i skärgården. Då fick jag svar på den frågan. Jag tycker att det är lite magert som utredningsmaterial att träffa några enstaka skärgårdsbor på några möten. Samtidigt vet vi att i de beslutande församlingarna i skärgårdskommunerna har man en annan syn på det här. Man säger visserligen att sträckan mellan Brändö, Kökar och riket också borde vara avgiftsfri, det är det man säger, men man är inte för avgifterna som helhet. Det är alltså där man borde ha gått in lite närmare från landskapsstyrelsens sida och tittat hur man skulle ha underlättat just den etappen för skärgårdsbornas del. Det sades också i debatten här i lagtinget när vi tog beslutet att sträckan borde på något sätt göras billig för skärgårdsborna som reser. Det var absolut lagtingets intention när vi tog beslutet i fråga.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Jag kan bara säga till sist att det är lagtinget som har sista ordet om vi skall ha avgifter kvar eller inte.

 

TALMANNEN: Diskussionen avbryts härmed och fortsätter vid morgondagens plenum.

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

 

Republikens presidents framställning om godkännande av avtalet med Österrike för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst och på förmögenhet. (RP nr 1/2000-2001).

 

Ärendet upptas till behandling den 27.11.

 

Ltl Hasse Svenssons enkla fråga om konflikten mellan PAF och Veikkaus. (EF nr 3/2000-2001).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det att landskapsstyrelsen mottagit frågan. Kan inte frågan besvaras skall landskapsstyrelsen meddela lagtinget om detta och om orsaken till att svar inte ges.

Antecknas.

 

Lagtingets nästa plenum hålls i morgon den 23 november kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 18.05).

Originalfil