Plenum den 28 maj 2018 kl. 13.00

LSvapen

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 28 maj 2018 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Meddelande. 2

Andra behandling. 2

1    Temporär ändring av landskapslagen om medborgarinstitut

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 14/2017-2018

Landskapsregeringens lagförslag LF 17/2017-2018

Första behandling. 2

2    Ändring av miljöskyddslagen

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 9/2017-2018

Landskapsregeringens lagförslag LF 18/2017-2018

Första behandling. 3

3    Lagstiftning om biodrivmedel

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 10/2017-2018

Landskapsregeringens lagförslag LF 19/2017-2018

Remiss. 3

4    Akut skyddsjakt på eget initiativ

Landskapsregeringens lagförslag LF 20/2017-2018

Enda behandling. 14

5    Landskapsregeringens externpolitik

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande SJPN 1/2017-2018

Landskapsregeringens meddelande M 4/2017-2018

Enda behandling. 34

6    Alkohol-, narkotika-, dopnings-, tobaks-, och spelpolitiskt program 2017-2020

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 8/2017-2018

Landskapsregeringens meddelande M 2/2017-2018

Remiss efter bordläggning. 40

7    Redogörelse över årsredovisningen per 31.12.2017

Landskapsregeringens redogörelse RS 2/2017-2018

Remiss efter bordläggning. 41

8    Landskapsrevisionens berättelse över effektivitetsrevisionen år 2017

Landskapsregeringens svar RB 1/2017-2018-s/FNU

Landskapsrevisionens berättelse RB 1/2017-2018

Remiss efter bordläggning. 41

9    Landskapsrevisionens verksamhetsberättelse 2017

Landskapsrevisionens berättelse RB 2/2017-2018

Remiss. 46

10  Ändring av ordningslagen för landskapet Åland

Ltl Bert Häggbloms m.fl. lagmotion LM 2/2017-2018

Föredras. 61

11  Hantering av vargen

Ltl Brage Eklunds skriftliga fråga SF 5/2017-2018

Föredras. 63

12  Vårdös ställning som skärgårdskommun

Ltl Jörgen Petterssons skriftliga fråga SF 6/2017-2018

Plenum slutar 68

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering.

Lagtingsledamoten Mikael Staffas anmäler om frånvaro från dagens plenum och plenum den 30 maj på grund av andra förtroendeuppdrag.

Lagtingsledamoten Britt Lundberg anmäler om frånvaro från dagens plenum på grund av privata angelägenheter.

28 ledamöter är närvarande.

Antecknas.

Meddelande

Talmanskonferensen har beslutet att plenum onsdagen den 6 juni och onsdagen den 13 juni börjar kl. 09.30.

Andra behandling

1        Temporär ändring av landskapslagen om medborgarinstitut

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 14/2017-2018

Landskapsregeringens lagförslag LF 17/2017-2018

I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid den första behandlingen eller förkasta förslaget.

Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion.

Lagförslaget föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendet är slutbehandlat.

Första behandling

2        Ändring av miljöskyddslagen

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 9/2017-2018

Landskapsregeringens lagförslag LF 18/2017-2018

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Carina Aaltonen

Fru talman! Social- och miljöutskottet har behandlat förslaget om att ändra miljöskyddslagens bestämmelser om utsläpp till luften från medelstora förbränningsanläggningar. Detta i enlighet med ett EU-direktiv som snarast måste implementeras på Åland.

Utskottet har inte några invändningar mot lagförslaget. Det har inte heller de remissvar som kommit in, och eftersom detta rör anläggningar om minst 1 men mindre än 50 megawatt så handlar det om för åländska förhållanden mycket stora anläggningar. Vi har erfarit att reservkraftverket i Tingsbacka har en effekt på 49 megawatt, bara för att ge en indikation på hur stora anläggningar det handlar om.

I remissdebatten framfördes synpunkter på att landskapsregeringen går in för lagstiftning som är strängare än direktivet. Det vi i utskottet har erfarit är att man avser att anta rikets förordning om miljöskyddskrav för medelstora energiproducerande enheter och anläggningar som blankettförordning.

Förordningen innehåller bestämmelser som kompletterar och förtydligar, och inte som strängerar direktivets bestämmelser. 

Vi har gjort några språkliga förändringar men i övrigt omfattar ett enigt utskott detta brådskande lagförslag. Tack, fru talman.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av miljöskyddslagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

3        Lagstiftning om biodrivmedel

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 10/2017-2018

Landskapsregeringens lagförslag LF 19/2017-2018

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Carina Aaltonen

Fru talman! Social- och miljöutskottet har även behandlat förslaget till ny blankettlagstiftning som rör beräkningsmetoder och rapporteringskrav enligt bränslekvalitetsdirektivet.

Eftersom denna lag inte berör verksamheter som finns på Åland så innebär detta inte några konsekvenser för de lokala verksamhetsutövarna.

Eftersom den nya EU-lagstiftningen på detta område skulle ha varit implementerat i lagstiftningen senast april 2017 har kommissionen i ett motiverat yttrande uppmanat Finland att vidta de åtgärder för att införliva direktivet i den nationella lagstiftningen.

Utskottet har inte några invändningar mot lagförslagen och föreslår att lagförslagen antas utan ändringar. Tack.

Talmannen

Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.  

Föreläggs först förslaget till landskapslag om tillämpning på Åland av rikslagstiftning om biodrivmedel och flytande biobränsle samt om minskning av växthusgasutsläpp från vissa drivmedel för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om Ålands energimyndighet för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Remiss

4        Akut skyddsjakt på eget initiativ

Landskapsregeringens lagförslag LF 20/2017-2018

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Vicelantrådet Camilla Gunell

Fru talman! Bästa lagting, lodjur, björn och varg är nygamla inslag i den åländska faunan. Varg och lodjur har historiskt sett funnits på Åland, därav kanske alla ortsnamn med varg i t.ex. varggropar som var har. Det går därför inte att argumentera för att Åland inte hör till deras naturliga utbredningsområde hur gärna man kanske än skulle önska.

Rovdjuren rör sig västerut. I år var det isvinter när varg kom över isen till Åland. Här finns rikligt med mat, särskilt i form av rådjur. Det har konstaterats 2-3 vargar på Åland.  

Vargen väcker mycket känslor och rädslor. Det är förståeligt. Ingen vill ha varg runt sina nyfödda lamm eller föl eller andra tamdjur. Det är självklart. Inte heller vill vi ha varg i närheten av barn och många vuxna är rädda för att gå sin vanliga tur i skogen.

Människors rädsla för rovdjur är universell och finns överallt. Dock måste man minnas att angrepp av rovdjur på människor är väldigt ovanliga.

Det faktum att människor känner rädsla eller obehag är ett problem som man måste ta på allvar och hanteras oavsett om risken för angrepp i praktiken är mycket liten.

Enligt svenska viltskadecenters erfarenheter så finns det framförallt två faktorer som på ett övergripande plan kan minska människors rädsla för rovdjur. 1) En rovdjursförvaltning som är tydlig, förutsägbar och professionell.

Förvaltningsplan för lodjur är redan påbörjad här hos oss och ganska långt kommen men inte färdigställd eftersom vi har så dåliga uppgifter om lodjursförekomsten på Åland. För varg och björn blir det mer aktuellt att skriva någon slags handlingsplan för hantering av problem förorsakade av varg och björn eftersom vi inte kommer att kunna ha reproducerande stammar av dessa djur på samma sätt som lodjuren.

2) Tiden arbetar och man märker att skador på människor från varg inte uppstår. Angrepp av varg på människor är nästan förvånande få med tanke på att det finns hundratusentals vargar i världen. Vid de sällsynta tillfällen då de har inträffat har orsaken nästan alltid varit varg sjuk av rabies. I Finland idag finns inte några rabiessmittade vargar.

Större sannolikhet är det för skador på tamboskap och därför föreslår landskapsregeringen i den här lagframställningen att så kallad akut skyddsjakt på eget initiativ införs som en jaktform i den åländska jaktlagen.

Det innebär att en djurägare har rätt att själv, om man har ett giltigt jaktkort, eller på uppdrag av en ägare av tamboskap, har rätt att skydda sina tamdjur från angrepp av varg, lodjur och björn.

I dagsläget gäller ett sådant beslut, taget av landskapsregeringen den 2 maj i år och gäller till sista augusti som i detta beslut ger samma rätt. Genom denna lag blir akut skyddsjakt på eget initiativ en permanent möjlighet.

Att skjuta ett fredat djur som varg är straffbart, därför är detta att beakta som ett undantag från ansvarsfrihetsgrunderna så som nödvärn eller nödtillstånd och därmed kan man undgå straff för att man agerat i syfte att beskydda.

Trots det är avliva det allra yttersta att ta till efter att man genom att föra oväsen, högljutt skrämma eller skjuta skrämselskott inte får stopp på en attack.

Sedan måste man låta djuret ligga och omgående ringa polisen eller landskapsregeringen utan att röra eller flytta på det avlivade djuret.

EU:s habitatdirektiv finns för att skydda den biologiska mångfalden och de stora rovdjuren åtnjuter enligt artikel 12 ett strikt skydd. Det betyder att nationell lagstiftning, också den som vi idag tar, inte får stå i strid med direktivet.

Enligt artikel 16.1 ”kan undantag från strikt skydd ges under vissa förutsättningar, som att undvika allvarlig skada på boskap om det inte finns någon annan lämplig lösning och när det inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos beståndet av varg.” Förslaget måste också meddelas EU-kommissionen så snart lagen antagits av lagtinget.

Vi bedömer alltså att det här är så långt man kan sträcka sig i frågan.

På rikssidan görs medborgarinitiativ, med 22 000- 23 000 namnteckningar hittills, för att staten ska vidta åtgärder om förebyggande av vargskador, ungefär på samma sätt som det förslag som lagtinget nu har på sitt bord.

Den här lagen och de rättigheter som ges i den så är desamma som i den svenska jaktlagen, 28 §, som handlar om kritiska situationer.

Landskapsregeringen avser också följa situationen kring vargläget på Åland, lika som för lodjur, och fortsättningsvis samverka med riksmyndigheterna om läget och kontinuerligt följa situationen och också ha en viss övervakning av situationen vilket betyder att förvaltningen kommer att få lite nya arbetsuppgifter.

Beslutet om att tillåta skyddsjakt på varg kan eventuellt tas ifall dokumentation över hotfulla problemvargar finns i tillräcklig mån.

Landskapsregeringen har skickat in spillingsprover på det man tror är varg för analys och avvaktar svar. Spillningsprover kan också ge svar på om det är varg eller en hybrid av varg. Det är dock ganska sällsynt med nya hybrider så utgångsläget är att det är en varg man har träffat på.

I Skandinavien finns idag 4 000-5 000 vargar och i Finland runt 200 stycken. Vargen hör till den skandinaviska naturen, men ska helst vara på behörigt avstånd från människor och tamboskap.

Många förslag har kommit oss till del om hur vargen kan fångas eller avlivas, men eftersom vargen åtnjuter ett strikt skydd inom sitt naturliga utbredningsområde så gäller EU:s habitatdirektiv.

När Finland drogs till EU-domstolen för jakt på varg för drygt 10 år sedan förlorade Finland för att jakten inte var tillräckligt starkt knuten till de individer som orsakat skador

Praxis i Finland idag är att skyddsjakt beviljas när samma individ har orsakat tre attacker. I Sverige är reglerna motsvarande.

I det senaste uppmärksammade fallet i Molstaberg i Sverige då en fårgård drabbades av två attacker där runt 60 får dödades beviljades inte skyddsjakt med hänvisning till att det inte finnas någon annan lämplig lösning.

I ett annat fall beviljades skyddsjakt på en varg som orsakat tre attacker på får och tiotals incidenter där vargen varit närgången mot folk. Även i Finland och Sverige så ska det vara mycket till innan man går inför en skyddsjakt.

En annan fråga har varit om man inte kan förlama dem, söva ner dem och skicka dem härifrån, man vad ska man sätta för adress på paketet? Det är ingen som med öppna händer tar emot. Myndigheter i andra länder kan inte heller börja plantera ut varg i sina skogar.

Jag hoppas att detta var en tillräcklig presentation av lagförslaget. Jag svarar gärna på frågor och önskar en snabb och bra behandling i social- och miljöutskottet. Tack fru talman!

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Jag tackar för en bra presentation. Vi är också glad att landskapsregeringen har visat handlingskraft i den här frågan. Det behövs en lagstiftning.

Sedan lite detaljer. Man diskuterar om strafflagens ansvarsfrihetsgrund dvs. nödvärn och nödtillstånd. Det är en viss skillnad mellan dem. I stort sett anser jag att nödvärnsangrepp riktar sig mot en människa och nödtillstånd betyder att man ska skydda ett rättsgoda, som det heter i den straffrättsliga litteraturen.

Detaljerna då, i 30a § punkt 1 står ”under pågående angrepp på tamdjuret eller om det är uppenbart att ett angrepp är omedelbart förestående”. Det här är den gamla definitionen på nödtillstånd. Man har nog citerat den nya motiveringen i 4 § i lagstiftningens förarbete ”för att avvärja ett påbörjat eller överhängande obehörigt angrepp tillåten som nödvärn. De här två satserna borde man kanske byta ut så att man har rätt ordalydelse i nödvärnsparagrafen. Det här är mera en hälsning till utskottet som ska penetrera de här frågorna lite närmare.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack, Roger Eriksson kan sin juridik och har läst det här mycket noga. Jag är tacksam för det. Jag måste kontakta mina jurister för att höra om det här är ett problem eller om det är avsiktligt. Jag ber att få återkomma i utskottsbehandlingen med besked.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Jag tackar för det beskedet. Det här är ingenting kritik. Det kanske bara är juristeri. Den kanske finns någon orsak. Det får man titta närmare på i utskottsbehandlingen.

En annan sak som man kunde diskutera, man pratar här om betande tamboskap. Jag tänker då fritt, skulle man eventuellt kunna tänka sig att skyddssubjekten även kunde omfatta höns och gäss? Vi har faktiska ganska stora hönsgårdar på Åland.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Vi hade också den diskussionen huruvida de skulle gälla grisar, de fördes sedan in efter diskussionen eftersom grisar också tydligen både betar och bökar.

När det gäller höns, kattor så finns bedömningen kring värdet. Det måste finnas en relevans i värdet i de som hotas av skada i relation till vilken rättigheter man ger från principerna. Diskussionen har hållits och resulterat i att det inte gäller höns.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Den här nya lagen ger en hel del möjligheter. Utan att vara expert på vargars beteende så krävs ändå att man för oväsen, skjuter varningsskott i luften. Det ganska otänkbart och troligtvis inte det scenario som är möjligt men som en sista utväg kan man ändå tänka sig att skjuta vargen under en pågående attack.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Det har kommit mycket frågor. Jag har själv också haft mycket frågor kring de här situationerna som man kan hamna i som djurägare och när man kan motivera att det går så långt så att man avlivar och det ska vara tillräckliga skäl så att man inte blir straffad för den här gärningen. Det är nog väldigt viktigt för alla dem som kan hamna i den här situationen att de noga sätter sig in i regelverket. Det måste verkligen vara en tydlig attack eller ett tydligt hot om attack innan man griper till vapen. En polisman har i dagsläget rätt att avvärja en sådan här attack, men det tar ju ganska länge innan en polis kan vara på plats och i så fall ingripa. Därför ger vi den här rättigheten nu till dem som har giltiga jaktkort, men det kan vara svåra situationer att bedöma.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Tack för det svaret. I och med att den här lagen går ganska långt, finns det en viss risk att den stöter på patrull gentemot EU? Ministern nämnde t.ex. att Finland hade fått en reprimand här för kanske ett decennium sedan. Har man diskuterat det inom förvaltningen med tjänstemännen så att den får grönt ljus även från europeiskt håll?

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Ja, vår bedömning är att den ska klara den kontrollen på basen av de undantagsmöjligheter som ges i habitatdirektivets 16:1, och också på grund av att man i svensk lagstiftning, svenska jaktlagen 28 §, har samma skrivning som vi nu inför.

Dock finns den inte i finsk lagstiftning och därför pågår det också olika medborgarinitiativ för att få fram en sådan här lagstiftning i Finland.

Vi tycker att det är skäligt att ge den här möjligheten. Vi hoppas att det i någon mån kan dämpa den oro som finns därute på fältet och sedan följer vi situationen noga och ser hur den utvecklas.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Tack för presentationen. Jag håller med förändringen i det här lagförslaget.

Jag blev lite förvånad när ni i presentationen sade att angrepp på människor är sällsynta eller ovanliga. Ryska forskare hävdar att ungefär 15 000 personer dödades i Ryssland under 1800-talet och det är ju inte så lite.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Det är ju så att detta gäller närtid. Också i Finland år 1881-1882 var det antagligen varg i Åbolandstrakten som dödade 21 personer. De fall som varg går till attack på människor är mycket specifika, dels är det ofta sjuka vargar drabbade av rabies eller annars är det en enorm svält så att det inte finns tillgång på mat. Vargen kommer antagligen till Åland eftersom vi har så rikligt med rådjur. Det är nog i väldigt exceptionella tider som sådant här har hänt. Ryssland på 1800-talet är ganska långtifrån är 2018 på Åland.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Annette Holmberg-Jansson

Fru talman! ”Vargen kommer, vargen kommer” Vi kunde önska att det är som i Aisopos fabel att jag ljuger för skojs skull och hittar på men det ni alla att jag inte gör. Vi har varg på lilla Åland, det trodde jag inte att jag skulle få vara med om, så nu kommer jag aldrig att säga att jag inte tror att det kommer att finnas björn på Åland heller, eller det kanske är lite långsökt.

Vi har framför oss idag ett förslag till akut skyddsjakt som öppnar den möjlighet som finns i habitatdirektivet till just skyddsjakt. Enligt habitatdirektivet får man inte avsiktligt fånga, döda eller störa de skyddade djurarterna. Avsikten med förslaget är att djurägare ska få rätt att skydda sina tamdjur från angrepp från något av rovdjuren björn, varg eller lodjur utan att det skulle krävas ett särskilt beslut av landskapsregeringen om skyddsjakt.

Nu får vi hoppas att alla förstår allvaret i situationen och att vi gör ålänningarna den tjänsten att vi tillsammans, utan dröjsmål och bordläggningar, kan sända detta förslag till social- och miljöutskottet fortast möjligt.

Talman! På Åland borde det inte finnas varg, det är moderats samlings uppfattning. Åland är för litet för ett vargrevir med våra små skogar, tät bebyggelse och många djurbesättningar.

Ålänningarna är rädda och det förstår jag. När vargen är så oskygg att den ligger i diket när barn väntar på skoltaxin eller när den följer ryttare på nära håll då känns det faktiskt lite läskigt och obehagligt. Djurägare vågar inte släppa ut sina djur på natten och de som kan flyttar sina djur till områden där inte vargen håller till. Den möjligheten har inte alla. Snart måste de släppa ut djuren och då behöver de kunna försvara sina djur.

Nödvärn enligt strafflagen kan inte nyttjas om du ska skydda exempelvis tamboskap, däremot om vargen attackerar en människa. Det gör däremot denna lag, den gör inte att du kan skjuta bort alla djur eller avlägsna dem på annat sätt men du får möjligheten att skydda sina djur vid en attack.

Nu när vargen här och då måste vi se till att våra medborgare kan känna sig tryggare och vi behöver se till att denna lag kan träda ikraft så snart som möjligt. Tack.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Visst är det så att den här lagen kommer att göra det möjligt att skjuta vargen så fort den attackerar ett tamdjur? Om man ser på lagarna i Sverige och Finland så krävs det tre attacker innan man kan göra någonting. På det sättet kommer det här att vara en förbättring för de som har djur. Det måste ju vara väldigt bra sak med den här lagen.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Absolut, det var det som jag försökte föra fram, att den här lagen är bra och att den här lagen behövs.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Stephan Toivonen

Fru talman! Bästa lagting, då har vi lagförslag nr 20/2017-2018 på vårt bord. Rubriken är ”Akut skyddsjakt på eget initiativ” och det är egentligen en ändring i jaktlagen för Åland. Den ger möjlighet till akut skyddsjakt på eget initiativ på björn, varg och lodjur. Nå, den egentliga orsaken är väl den nya förekomsten av varg på Åland.

Fru talman! Som en bieffekt av den s.k. globala uppvärmningen så blev isarna i vintras som bekant än en gång farbara för bilar, men det gav även en möjlighet för vargen att vandra över isen. Det är kanske därifrån begreppet vargavinter kommer? Men då isen smalt hann vargarna inte bort utan har nu observerats flitigt under senaste tid.

Det är inte bara här, liknande händelse kan vi för övrigt även läsa om från Österbotten där en varg igår syntes på ett industriområde utanför Jakobstad, en halv kilometer från centrum. Det är troligen samma varg, som senaste vecka även observerades i centrum av staden och på en badstrand utanför staden.

Vargens närvaro har skrämt vissa, medan andra hävdar att det inte är något att vara rädd för. Vargen är farlig bara i Rödluvans värld.

Enligt debattören Kaj Granlund i Hbl är dock vargen även farlig i verkligheten. Han hävdar att de som talar för vargens ofarlighet inte känner historien. Han hävdar att vargen dödade cirka 15 000 människor i Ryssland mellan åren 1800 och 1876. I länder som Indien och Pakistan dödar vargarna än idag regelbundet människor, exempelvis 1996 dödades 76 barn i delstaten Uttar Pradesh i Indien. Men även husdjuren drabbas. I juni 2010 dödades nästan 600 får i Frankrike, en annan gång över 400. Vargarna tycks nämligen även döda för nöjes skull.

Enligt en svensk jakttidning finns det cirka 350 vargar i Frankrike, år 2016 så hävdades det att de dödade 10 000 får, vilket alltså gör hela 27 får per varg. Men källan är om sagt en jakttidning.

Fru talman! Men det är kanske lite med vargar som med irakier. Alla vargar dödar inte människor och alla irakier våldtar inte kvinnor heller.

När det gäller vargar, så påstår ryska forskare att det är cirka 30 procent av vargarna som har förutsättningar att börja attackera människor.

Vi lär ha tre vargar på Åland så vi kan ju då statistiskt räkna ut hur det i värsta fall kan gå.

Fru talman! Med risk för att bli beskyllda för att vara vargrasister så vill jag meddela att vi från Åländsk Demokrati stöder regeringens lagförslag och hoppas på en smidig behandling så att lagen kan träda ikraft så snart som möjligt.

Fru talman! Vi kunde för övrigt läsa i media att fru vicelantrådet inte var närvarande när den här lagen behandlades i landskapsregeringen, vilket föranledde en del spekulationer också på sociala media. Där försvarade jag, vid ett flertal tillfällen vicelantrådet. Jag förstod att detta var enda möjligheten att få den så snabbt igenom och vi fick också en beskrivning här. Vi hoppas att lagen ska träda ikraft före sommaruppehållet. Vi håller med regeringen i den här frågan. Tack för ordet, fru talman.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack för det stödet. Jag tycker att det ändå är viktigt att vi beslutsfattare, när det gäller vargens farlighet särskilt för människor, bidrar till att försöka dämpa och inte hetsa upp situationen.

Vi kan konstatera att många är väldigt skrämda. Det är viktigt att då påtala under vilka unika omständigheter som en varg i så fall kan bli hotfull för människan. Det finns inte längre rabiessmittade vargar i våra trakter. Det finns mat, man behöver inte äta människor.

Den största risken är egentligen de så kallade habituerade vargar, sådana som har varit i kontakt med människor, blivit matade eller fått slaktrester och annat på det viset inte upplever att människan är farlig.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Ja, jag håller helt med, men vi ska också ha kvar den respekt som vi bör ha inför en varg som faktiskt är ett vilt och kan vara ett farligt djur, en kombination av de två.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Ja, det håller jag med om, det tycker jag att jag beskrev i mitt anförande och därav både landskapsregeringens beslut kring nödvärn och även denna lagstiftning.

Det är ändå viktigt att hålla huvudet kallt i de här situationerna och inte heller hetsa till att använda vapen för snabbt i de här frågorna.

Man måste komma ihåg att man sedan väldigt noga måste kunna beskriva den situation som man har varit i och motivera rejält varför man tillgrep den sista utvägen, dvs. att avliva ett djur.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg

Talman! Bästa lagting, lagförslaget om akut skyddsjakt på eget initiativ är välkommet behövligt, och ger Åland möjligheter att snabbt och lagenligt hantera varg, lodjur och björn då de blir ett hot mot djurägares tamdjur.

Ålands litenhet gör att dessa djur väldigt snabbt blir ett hot och det skulle vara förödande att få populationer som breder ut sig över hela Åland. Därför blir denna lag ett viktigt verktyg i arbetet för att undvika det. Att införa akut skyddsjakt på eget initiativ i jaktlagen gör det möjligt för djurägare att snabbt agera för att skydda sina djur.

Då ett rovdjur fällts ska omedelbart polis kontaktas och även landskapsregeringen. Jag hoppas att denna procedur har ett pragmatiskt innehåll och att den som fällt ett rovdjur inte per automatik blir misstänkt för jaktbrott då skjutandet av ett rovdjur givetvis är förknippat med så många olika om och men.

En varg blir könsmogen efter två år. En varg får 5-9 ungar per kull. En varg kan äta cirka 9 kg kött per dygn och har gärna revir som är 900 kvadratkilometer stora. Detta kan man läsa sig till. De kan springa 70 km/h och simma upp mot 15 km per dygn. Det går rätt enkelt att räkna ut hur stor populationen på Åland i teorin kunde vara, efter bara några år, om vargen får fotfäste hos oss. Med tanke på att arealerna är så små gör de små reviren att vargens tillvaro skulle bli mycket stressad och sammankopplad till mänskliga miljöer.

Givetvis skulle även en starkare inavel än vad som är fallet i andra vargpopulationer vara en stor risk i sig, men Ålands begränsade arealer lämpar sig inte för dessa rovdjur idag.

Vargens utbredning i södra Finland visar hur hotfull och skrämmande dessa djur är för många människor. Att gå ut obeväpnad i skog och mark, släppa ut sina husdjur eller låta sina barn vistas ensamma ute i naturen, rida på häst utan vargar i släptåg eller bedriva fårnäring är för de ålänningar förknippat med vardaglig livskvalitet och trygghet. Därför är detta lagförslag enligt mig väldigt välkommet. Tack, fru talman.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Ledamoten glömde att nämna i sitt anförande att det finns gott om mat för vargen här, som rådjur och mårdhundar. Att blåsa upp hur många de teoretiska kan bli när man har 1,2, 3 eller 20 och att de kanske skulle bli hur många som helst senare, det är någonting som jag väntade från ett annat parti än liberalerna.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Igge Holmberg. Ser vi hur det har gått väster och öster om oss så för ett tiotal antal år sedan så var det inte aktuellt med varg t.ex. i södra Finland och nu är de inne i stadskärnorna. Med tanke på att de i mångt och mycket också är beroende av isvintrar så är risken kanske inte så stor.

Det är väldigt många som känner otrygghet idag, men för den skull vill jag inte blåsa upp en hotbild utan jag ville bara berömma landskapsregeringen för att de har tagit tag i lagförslaget på ett väldigt bra och snabbt sätt.

Ltl Igge Holmberg, replik

Jag håller fullständigt med. Vi ska inte blåsa upp det här för mycket. Jag tycker att det är bra att man tar det här beslutet för att folk kan vara tryggare när det gäller sina tamdjur. Men om jag vore varg så skulle jag vara rätt så nöjd med alla mårdhundar och annat som det finns. Jag tror inte att vi behöver oroa oss så jättemycket.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Ja, de får jättegärna äta mårdhund för mig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Lindholm

Fru talman! Vi har idag lagförslaget om akut skyddsjakt på vårt bord. Det är ett angeläget ärende och vi får den remitterad till social- och miljöutskottet där vi ska behandla den i skyndsam ordning.

Det som man kan undra är varför lagförslaget dröjt så länge då det enligt uppgift funnits ett arbetsmaterial sedan tre-fyra år tillbaka som togs fram för att lösa problem som befarades med lodjuren. Det är egentligen inget som jag vill orda desto mera om.

En sak som oroar mig är en skrivning i lagförslaget. ”Samtidigt är en nödhandling rättfärdigad om den är försvarlig. Som noterats ovan bedöms räddningshandlingens försvarlighet i sista hand utifrån en helhetsvärdering. Vid nödtillstånd utgår man således utifrån en jämförelse mellan det hotade och det offrade intresset. Rättsordningen tillåter att ett större intresse räddas på bekostnad av ett mindre.” Hur vet man att man inte blir dömd för jaktbrott trots att man uppfattar att man följt lagen? Vad är prislappen på en varg, en björn eller ett lodjur?

Hur ska man som skytt kunna bedöma vilka värden som man räknar på en diko, ett får, ett lamm eller sin jakthund?

I övrigt så kommer jag att verka för en saklig och snabb i behandling i social- och miljöutskottet för att öppna möjligheten för djurägare att skydda de sina. Tack, fru talman.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack för medverkan till en snabb behandling i utskottet. De frågor som ltl Lindholm ställde så har vi alla ställt oss, hur man ska resonera i det där läget. Det blir alltid bedömningsfrågor som den dömande makten får hantera. Det är väldigt svåra saker att göra några exakta bestämmelser kring.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack, fru talman! Tack vicelantrådet. Det här är viktigt. Jag förstår om inte lantrådet har en prislista med sig till utskottet. Men man måste ändå kunna veta. Vi har t.ex. bara tio lamm i den här hagen då får jag inte skjuta vargen fast den äter upp mina tio lamm. Var drar man gränsen? Jag tror att många som har läst det här tror att nu få man skydda sina djur, men när man läser lagen så ska det vara en helhetsvärdering. Är vargen värd mera än mina får så få jag inte skjuta.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Likt tidigare talare så stöder Ålands Framtid den här lagframställningen när det gäller akut skyddsjakt.

Jag har några synpunkter här, men ltl Lindholm hann före när det gäller bedömningar. Jag var inne på samma sak här. Det står i de allmänna skrivningarna: ”Nödtillstånd är, precis som nödvärn, ett yttersta medel.” Sedan räknar man upp händelseförlopp, vad man ska ta ställning till i nödvärn eller nödtillstånd. Jag citerar sista stycket: ”Ett av problemen är att få en korrekt värdeskala, exempelvis hur värdet uppskattas på en varg i förhållande till ett eller flera får eller om till och med en hel fårflock kan anses ha varit hotad, om en varg tagit sig in i en fårhage. Om värdet på fåren är att anse som större än värdet på vargen bör bestämmelserna om nödtillstånd kunna tillämpas.” Här har vi ett bedömningsproblem. När står du med geväret i handen och anser att det är ett nödtillstånd så när får du skjuta? Vem är det som värderar vargen? Fåren, lammen och andra tamdjur eller en dyr häst också går väl alltid att värdera.

Oberoende av den här situationen så kommer det att bli en bedömning i en rättssal misstänker jag. Någon kommer ju att protestera för att man har skjutit pga. av någon sorts självförsvar eller i eget intresse och att man inte har brytt sig om de här bedömningarna. Ingenstans i framställningen står det om ersättningen till djurägarna. Det är märkligt. Det borde man ha haft med i det här fallet. Är det faktiskt så att djurägarna ska stå som förlorarna om det bedöms att vargen är mer värdefull än fåren och får då ingen ersättning från landskapsregeringen överhuvudtaget? Det borde man ha beaktat. Inte vet jag om det är rätt ställe att ta upp värderingarna och ersättningskraven i jaktlagen, men någonstans måste det ju komma fram. Eller har landskapsregeringen tänkt att man inte ska få någon ersättning i de här fallen?

I övrigt tycker jag att det är ett sätt att ge möjligheter för en djurägare att skrida till handling om man blir i en sådan situation att man måste tillgripa någon sorts skyddsåtgärd.

Jag tycker att det finns lite luddiga oklarheter. Man borde ha varit lite tydligare, såväl som i ersättningskraven. Tack, fru talman.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Vi hade en arbetsgrupp som jobbade 2013-2014 med frågor kring rovdjurshantering och skadeståndsersättningar pga. rovdjursskada. I den gruppen föreslogs också skadeståndsersättningar, men eftersom vi upplevde att det var brådskande att komma med den här skyddsjaktslagen så lämnade vid den biten i det här skedet, för det skulle ha krävt en mycket, mycket längre tidtabell att få detta lagberett. Vi får se den biten som etapp två.

I övrigt så delar jag ltl Eklunds frågor kring ersättningar. Det går inte att undgå att det finns en viss relativitet i detta.

Ltl Brage Eklund, replik

Ifall vi antar lagen här, som jag förhoppningsvis tror att vi gör, så en djurägare som skjuter en varg som t.ex. har rivit tio får så hamnar i en gråzon i ett övergångsskede innan man har klargjort ersättningsfrågan. Man får ingen ersättning. Eller ska man få ersättning retroaktivt? När kommer den här ersättningsfrågan upp i sådant fall?

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Fru talman! Jag kan inte gå in på den dömande maktens bedömningar. Domstolarna får titta på vilka förmildrande omständigheter som kommer att råda vid de här situationerna. Om vargen har funnits runt en gård vid flera upprepade tillfällen och man ser en hotfull situation byggas upp, så kan man säkert nog argumentera för sina handlingar och vad man har gjort. Men, som sagt, det är inte min sak att gå in på den biten. Jag får återkomma. Annars kanske man kan titta på värderingsfrågorna också från svensk horisont.

Ltl Brage Eklund, replik

Vicelantrådet får gärna upprepa när det gäller ersättningsfrågan. När kommer man med ett förslag till ersättningar? När tänker man klargör den frågan?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Enda behandling

5        Landskapsregeringens externpolitik

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande SJPN 1/2017-2018

Landskapsregeringens meddelande M 4/2017-2018

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Sara Kemetter

Fru talman! Bästa lagtingskollegor, självstyrelsepolitiska nämnden föreslår att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens redogörelse för kännedom

Talman! Nämnden har under beredningen av landskapsregeringens årliga meddelande om externpolitiken berett samtliga fackutskott tillfälle att yttra sig över meddelandet till de delar det berör utskottens ansvarsområden. Vi har också omfattat utskottets synpunkter. Jag ser att självstyrelsepolitiska nämndens ordförande Carina Aaltonen också är beredd att hålla anförande här efter mig.

Nordiska samarbetet inom ramen för Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet utgör en viktig externpolitisk arena för Åland. Ett aktivt arbete på det nordiska området ger Åland goda möjligheter att påverka politikens innehåll och de kontakter som skapas med framförallt parlamentariker och ministrar är värdefulla. Det är alltså ett värdefullt nordiskt samarbete som görs inom de områden som Ålands direkta behörighet gäller.

I betänkande har vi också uppmuntrat landskapsregeringen att delta i nordiska samarbeten inom de områden som inte direkt faller inom åländsk behörighet, för det har visat sig vara nyttofullt.

 Vad gäller Ålands inflytande över EU:s beslutsprocess konstaterar nämnden att Ålands inflytande till övervägande delen är av indirekt karaktär då EU inte har någon uttrycklig skyldighet att beakta inomstatliga konstitutionella maktfördelningar.

Åland har en representant i EU:s regionkommitté, men har fortfarande ingen egen parlamentsplats i Europaparlamentet eller någon annan direkt formell kanal för politiskt inflytande.

Nämnden anser att det är angeläget att inga nya gränshinder uppstår varken mellan EU och Norden eller inom EU och stöder därför landskapsregeringens avsikt att som en del av gränshinderarbetet medverka till att implementeringssamarbetet fortsätter.

Också vad gäller sjöfarten och IMO framhåller vi betydelsen av att aktivt delta i internationellt samarbete och verka för att Åland ska bli ett subjekt istället för ett objekt. Nämnden anser att landskapsregeringen, mot bakgrund av sjöfartens stora betydelse för Åland, bör överväga att ansöka om ett associerat medlemskap i IMO.

Fru talman! I betänkande finner ni en väldig god och informativ historiebeskrivning av de argument vi har för en åländsk representation i Europaparlamentet. Jag kommer inte att gå närmare in på dem i det här anförandet. Jag uppmanar framförallt nya parlamentariker och andra intresserade att bekanta sig med resonemanget som finns i betänkandet.

Nu förekommer det diskussioner med Finland om att Åland skulle tilldelas en av de 13 platserna i Europaparlamentet som Finland för närvarande förfogar över, eftersom Finland får en stol till. Vi får se hur de förhandlingarna framskrider.

Jag vill nämna att senast år 2013 i Ålandskommitténs betänkande framhölls: ”Det är viktigt att fortsättningsvis trygga Ålands påverkningsmöjligheter i EU-ärenden och att hålla fast vid de löften som getts om att i kommande förhandlingar på unionsnivå om fördelning av parlamentsplatser hävda Ålands internationella särställning och självstyrande status”. Man kan alltså konstatera att Finland vid upprepade tillfällen har hänvisat till statsrådets principbeslut från april 2009 om att medverka till och att utveckla Ålands inflytande i Europaparlamentet genom att tillförsäkra Åland en plats i Europaparlamentet.

En enhällig nämnd utgår ifrån att Finland, i det fall Finland tilldelas en tilläggsplats i Europaparlamentet, infriar sina tidigare löften om att medverka till att Åland tillförsäkras en plats och därmed också ändrar vallagen så att Åland till Europaparlamentet år 2019 utgör en egen valkrets och därigenom garanteras en egen parlamentsplats.

Fru talman! Vad gäller förslag om ändring av mervärdesskattesystemet inom unionen vill nämnden påminna om vikten av att landskapsregeringen verkar för att EU:s mervärdesskattesystem beaktar det åländska skatteundantaget. Det är viktigt att handeln mellan Åland och övriga EU kan ske så smidigt och enkelt som möjligt. Nämnden uppmanar landskapsregeringen att följa med utvecklingen och alltid vinnlägga sig om att genomföra direktiven i tid.

Nämnden har med anledning av kommissionens ändrade praxis fört ett resonemang om vad det kan innebära ekonomiskt för landskapets del om Finland på grund av Ålands bristande eller felaktiga genomförande av direktiv blir betalningsskyldig. Vi är oroliga över att risken för att Åland blir betalningsskyldig, med stöd av självstyrelselagen, ökar. Vi anser att det måste klargöras vad som avses med ”landskapets ekonomiska bärkraft.” Ska Åland betala i proportion till befolkningsmängd eller avses med begreppet vad Åland faktiskt har möjlighet att betala? Det här är någonting som vi hoppas få en analys på.

Fru talman! Vi har fört ett resonemang kring konsekvenserna av medlemskapet i den Europeiska unionen. Vi konstaterar också att en heltäckande utvärdering har gjorts.

Med detta sagt så vill jag passa på att tacka nämndens medlemmar för konstruktiva diskussioner. Jag ser fram emot en diskussion i salen.

Ltl Carina Aaltonen

Fru talman! I år har social- och miljöutskottet har i utlåtandet valt att behandla tre olika avsnitt i det externpolitiska meddelandet. Det är avsnitten om jämställdhet, socialvård och om Central Baltic-programmet.

Utskottet konstaterar att det är ett brett, aktivt och ambitiöst arbete som bedrivs på jämställdhetens område inom landskapet.

Man samlar genom ÅSUB in statistik om våld i nära relationer och man fortsätter att utbilda och höja kunskapen inom jämställdhetsområdet – för det är ett kunskapsområde och vi måste ständigt fylla på med kunskap, forskning, statistik och konkreta insatser för att vi inte ska backa och försämra jämställdheten.

 Vi stöder och välkomnar landskapsregeringens avsikt att ersätta de tidsbegränsade ramprogrammen för det åländska jämställdhetsarbetet med en agenda för jämställdhet och årliga handlingsplaner med indikatorer.

Agendan ska också ha en tydlig koppling till hållbarhetsmålen i Utvecklings- och hållbarhetsagendan för Åland.

Sedan har vi under behandlingen av meddelandet erfarit att det i förundervisningsprogrammet och styrdokumenten för skolorna saknas skrivningar som gäller barns kroppsliga integritet. Enligt utskottet är det viktigt att i förebyggande syfte kunna samtala med barn om frågor som rör sexualitet, kroppens privata områden och vad man får och inte får göra mot eller med andras kroppar. Utskottet önskar därför att nämnda styrdokument kompletteras med skrivningar om barns kroppsliga integritet.

Utskottet har även tagit del av innehållet i EU:s sociala pelare som presenterades av EU-ledarna på det sociala toppmötet i Göteborg i höstas.

Den sociala pelaren består av tre delar; lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor samt social trygghet och social integration. De 20 principer och rättigheter som ingår i den europeiska sociala pelaren kan ni läsa mer om i vårt betänkande. De är mycket viktiga och handlar bland annat om lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rätten till utbildning och livslångt lärande, jämställdhet mellan könen, lika förutsättningar oavsett religion, funktionshinder eller sexuell läggning samt aktivt stöd för att hitta sysselsättning och många fler.

Men eftersom EU saknar befogenheter att besluta om merparten av principerna blir det upp till de enskilda medlemsländerna och i viss mån arbetsmarknadens parter att bestämma hur och i vilken utsträckning den sociala pelaren genomförs i respektive land. Hur väl länderna uppfyller principerna kommer att kunna följas genom en årlig sammanställning i en så kallad resultattavla som EU-kommissionen har satt samman.

Det tredje området som vi har fördjupat oss i är Central Baltic, som ett av EU:s 60 INTERREG gränsöverskridande samarbetsprogram som finansieras av Europeiska regionala utvecklingsfond. Programområdet omfattar mellersta Östersjöregionen dit Åland hör.

Programmets målsättning är hållbar regional utveckling baserad på Europa 2020-strategin och Östersjöstrategin och har fyra prioriterade insatsområden. 

Det handlar om stora pengar som kanaliseras ut i vår närregion. Hela 115 miljoner euro är reserverade för samarbetsprojekt under programperioden. Hittills har tre ansökningsomgångar arrangerats och en fjärde är planerad under det här året. Sammanlagt 417 ansökningar har lämnats in hittills. Av dem har 97 godkänts och 17 av dem har åländska partner. EU-finansieringen utgör 75 procent av godkänd budget, medan landskapsregeringen står för den nationella medfinansieringen på max 25 procent. Central Baltic projekten ska fokusera på konkreta resultat och det ska finnas ett tydligt mervärde med samarbete över gränserna.

Det projekt som vi i utskottet har valt att särskilt bekanta oss med är det pågående gästhamnsprojektet Smart Marina med Ålands Utvecklings Ab som lead partner. Projektet är ett samarbete mellan gästhamnar på Åland och i Sverige, Finland och Estland. Avsikten är att förbättra standarden i Östersjöns småbåtshamnar på olika sätt; marknadsföring, synlighet, infrastuktur och allt detta. Ålands Utvecklings budget för projektet är cirka 3,7 miljoner euro, varav 70 procent ska användas för investeringar i gästhamnarna.

Projektet förväntas bidra till fler arbetsplatser, förbättrad lokal och regional ekonomi, en lättillgänglig kust och skärgård med effektiva och miljövänliga lösningar, en livskraftig skärgård med förbättrade villkor för företag och kommersiella tjänster under en förlängd säsong samt internationell synlighet tack vare gemensam markandsföring. Alltså mycket viktiga åtgärder och insatser för en skärgård som behöver få extern finansiering och projektledning utifrån för att kunna höja standarden och bli mer attraktiv.

Det räcker inte längre med vacker natur allena idag. Vi menar att projektet Smart Marina främjar den för Åland så viktiga turismnäringens konkurrenskraft och attraktionskraft på ett positivt sätt. 

Utskottet bedömer också att en miljöcertifiering av de deltagande gästhamnarna, enligt det globala Blue Flag-programmet, är värdefullt eftersom Blue Flag är en välkänd miljömärkning vars målsättning är att sammanföra turismsektorn och miljösektorn för att främja en hållbar utveckling i hav och andra vattenområden.

Utskottet konstaterar att EU:s finansiering av projekten är förmånlig då stöd kan beviljas för upp till 100 procent av kostnaderna. Utskottet har dock erfarit att utbetalningen av redovisade kostnader är väldigt långsam, vilket har förorsakat i synnerhet mindre deltagande föreningar likviditetsproblem. Egentliga Finlands förbund som har förvaltningsansvaret för Central Baltic projekten har idag ingen möjlighet att förskottera medlen. Landskapsregeringen kan för sin del förskottera den del av godkända projekt som landskapsregeringen förbundit sig att medfinansiera.

Enligt utskottet är det viktigt att även små aktörer kan delta i Central Baltic projekt. EU behöver därför uppmärksammas på att deras kontrollsystem och utbetalningsrutiner behöver förenklas och effektiveras. Det är enligt utskottet oskäligt att mindre föreningar tvingas ta lån i väntan på utbetalning av redovisade kostnader.

Utskottet anser också att det vore till gagn för det åländska samhället om antalet godkända projekt med projektdeltagare från Åland kunde utökas ytterligare.

Utskottet har dock erfarit att ansökningsförfarandet och redovisningssystemet för Central Baltic projekten är både byråkratiskt och tidskrävande. I syfte att öka intresset för att delta i Central Baltic projekt vore det enligt utskottet till fördel om det fanns en organisation med uppgift att bistå potentiella projektdeltagare med ansöknings- och redovisningsförfarandet. Hur det här resurscentret ska genomföras lämnar vi över till landskapsregeringen att fundera på. Utskottet har erfarit att det finns ett behov av det helt enkelt. Tack, fru talman.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack ltl Aaltonen för nämnandet av gästhamnsprojekten, de är otroligt positiva för Åland. Nu när vi ser hur de går framåt så känns det jättebra att vi är på gång.

Det är helt sant detta kring små föreningar och likviditetsproblematiken. Kommunerna har där också en jätteviktig roll att spela. Vi måste jobba med den här helheten betydligt mera så att vi får en bättre framförhållning så att både små och stora aktörer inte står där och inte kan komma varken fram eller tillbaka.

EU-medlen kommer in sist i de här projekten. I princip ska du ha kunnat finansiera allt innan du får dina pengar, så man försätter små aktörer i väldigt svåra situationer. Vi ska absolut diskutera det här vidare.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Jag tackar minister Gunell för det här svaret. När landskapsregeringen och EU kontroller de här små projekten så kan det ibland kännas oskäligt att kontrollanterna ifrågasätter varenda kaffekopp eller bussbiljett som har använts i projektet, medan aktörerna som söker medel kanske har lagt ner många hundratals timmar i obetald ersättning för att på ideell basis kunna genomföra det här. Det finns en hel del att göra.

Men i stort så är det här verkligen ett sätt att injicera livskraft och framtidshopp i den här regionen kring Östersjön och i de områden som verkligen behöver det, nämligen skärgården.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Johan Ehn

Fru talman! Jag tycker att landskapsregeringens meddelande och betänkande från nämnden beskriver väl det arbetet som har gjorts på det externpolitiska området, men också de utmaningar som vi står inför.

Jag ska kort försöka ge några synpunkter från den moderata gruppen.

Jag börjar med det nordiska samarbetet. För min del och det flesta i salen, tror jag, ser att det nordiska samarbete är grunden till hela den externpolitiska agenda som vi har idag. Det är den äldsta av våra externpolitiska arenor för självstyrelsen och den som har gett oss det allra mesta under åren.

Många gånger kan man ställa sig frågan, vad ger det nordiska samarbetet konkret? Det är viktigt att lyfta att det framförallt handlar om nätverksbyggandet och att hitta de politiska kontakterna som kan behövas för att lösa politiska frågor som kan uppstå på olika axlar och som vi inte vid ett specifikt tillfälle kan förutspå. Vi vet också att vi har haft praktisk nytta av det nordiska samarbetet under årens lopp. Jag hoppas att man ska kunna ha mera av detta i framtiden. Jag kommer att återkomma till det. 

Det är viktigt att jobba vidare precis på det sättet som både regeringen och nu nämnden beskriver i sitt betänkande, att ta alla möjligheter från åländsk sida att delta i det nordiska samarbetet. När man ser en praktisk nytta så ska man faktiskt gå in och använda sig av den biten, framförallt att man också utvecklar Norden som en spelpjäs inom det europeiska samarbetet. Här tror jag att det finns en hel del kvar att göra. Ur ett åländskt perspektiv har vi allt att vinna att se till att Norden blir en liten bas för det EU-politiska samarbetet som ska göras. Här får man naturligtvis inte glömma bort att det finns ganska många utmaningar att hitta den nordiska linjen i en del frågor, men där man gör det borde man se till att man också kan dra nytta av det.

Den andra frågan som jag tänker lyfta handlar om den åländska platsen i EU-parlamentet. Egentligen behöver jag inte stå och upprepa varför vi ska göra det här, argumenten för varför vi har en rättmätig plats och varför vi nog borde lösa det har sagts från den här stolen många gånger tidigare och det finns också i skrift.

Jag vill ändå lyfta upp någonting positivt. Det här är exempel på där vi enigt från åländskt håll, på alla fronter, har jobbat med den här frågan, det visar sig nu när vi tillsammans ska skriva ett initiativ till riksdagen. Samtidigt har vi en riksdagsledamot som jobbar med frågan på plats i Helsingfors. Vi ska se till att vi också kan fundera på hur vi kan dra nytta av enighet i andra sammanhang. När vi kan vara eniga på det här sättet så stärker det dels oss själva i arbetet, men jag hoppas också att det ska ge effekter för den som finns på andra sidan i de här förhandlingarna, även om jag vet att det här kommer att bli ett väldigt tufft arbete.

Fru talman! Vi hörde i ltl Aaltonens anförande att social- och miljöutskottet har diskuterat EU:s sociala pelare. Det är ett område, likt utbildningspolitik, som egentligen inte finns inom EU:s kompetensområde. Jag tror att det är klokt av oss att följa med vad som händer i det arbete som nu görs kring att bygga upp en social pelare. Det kan många gånger kännas som att samarbetet på det här området kunde vara till nytta.

Jag vill ändå passa på i det här sammanhanget att poängtera att när det gäller just socialpolitik så är det kanske ett av de områden där vi dagsläget har de största skillnaderna inom Europa. Jag tror också att man ska vara väldigt försiktig i att i alltför hög utsträckning harmonisera utan att fundera på vilka konsekvenserna blir. Jag är ytterst tveksam till att man ska gå längre när det gäller socialpolitiken än att man ska samarbeta på det sätt som man gör nu. Jag tror inte att man ska sträva efter att EU-politiken ska få ett nytt kompetensområde som heter socialpolitik. Det tror jag inte att det åländska samhället i det här sammanhanget skulle ha så där hemskt mycket att vinna på.

I nämndens betänkande finns också skrivningar kring en utvärdering av det åländska EU-medlemskapet efter 23 års medlemskap. Jag tror att det kan vara bra att alltid fundera efter vilka för- och nackdelar är med beslut som man har tagit.

Jag vill ändå vara tydlig med att en utvärdering som nämnden skriver här bör ha en inriktning som handlar om att se vad som har hänt sedan vi gick med, och framförallt vara inriktad på hur vi i följande steg kan vara med som en part och som en medlem i EU och utveckla det till någonting bättre. För mig handlar utvärderingen inte om att fundera på huruvida vi ska överväga ett EU-medlemskap i framtiden. En utvärdering handlar om att samla argumenten för att tillsammans med övriga EU-länder ta EU ur den förtroendemässiga kris som man nu kanske befinner sig.

Både landskapsregeringen och också självstyrelsepolitiska nämnden lyfter frågan kring momsen, handelspolitiken och skatteundantaget. Här tror jag också att det är viktigt att man har med sig historien om varför den här frågan är så viktig för åländsk del. I EU-medlemskapsförhandlingarna jobbade man särskilt hårt för att se till att Åland fick ett skatteundantag. Skatteundantaget har sedan lett till att vi har utmaningarna på många områden i förhållande till andra som drar nytta av skatteundantaget. Många har försökt hitta lösningar som ska förenkla och förbättra för dem som drabbas i det åländska samhället, men få har lyckats komma med konkreta förslag som verkligen gör skatteundantaget så osynlig som möjligt. Man ska naturligtvis inte lämna frågan och bara konstatera att vi får ut så mycket positivt av skatteundantaget att vi får räkna med att det också kommer negativa saker. Nej, jag tycker att det är bra som landskapsregeringen skriver, och som nämnden också stöder, att man fortsätter att jobba med att hitta lösningar som kan vara till godo och som faktiskt kan lindra de effekter som skatteundantaget de facto har.

Jag tycker också att det är intressant att läsa nämndens tankegångar om att man ska titta på hur man eventuellt kunde hitta samarbetslösningar bilateralt med Sverige. Det tror jag också att kunde vara till nytta för det åländska samhället.

Till sist, fru talman, några ord kring sjöfarten och IMO. Sjöfarten har varit och är fortfarande en av de viktigaste delarna av den åländska ekonomin. Vi har idag i mycket högre utsträckning lyckats att differentiera vårt näringsliv. Fortsättningsvis är sjöfarten mycket av grunden till det ekonomiska välstånd vi har i vårt samhälle idag.

Det som har hänt under årens lopp är att arenan, att skapa förutsättningarna för att bedriva verksamhet inom sjöfart, har flyttats längre och längre bort från Åland. Under många år så hade vi framförallt arenan i Helsingfors, i riksdagen och i regeringen. Nu har vi sett arenan flyttas i väldigt hög utsträckning till Bryssel och EU-arenan. Jag tror att det är viktigt att vi kontinuerligt från åländskt håll är med och påverkar det som händer på dessa bägge arenor.

Om man tittar lite närmare på sjöfartspolitiken så kan man konstatera att organisationen IMO har ett väldigt stort inflytande här. Att Åland skulle gå in i ett associerat medlemskap, som nämnden nu lyfte fram här, det vill jag också lyfta fram. Jag tror att det skulle vara viktigt och det skulle faktiskt vara till stor fördel, både för de åländska rederierna men i slutändan också för det åländska samhället.

Det var de punkter som jag för min del och från moderat samlings del ville lyfta i diskussionen om det åländska externpolitiska arbetet. Tack, fru talman.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Jag vill bara konstatera att jag delar långt den uppfattning som ltl Ehn hade kring EU-utredningen. Det är inte heller aktuellt för mig eller oss att vi nu ska påbörja ett arbete där man går ut ur EU. Men däremot att ta fram fakta vad det har inneburit och var vi behöver stärka vår politik. Var har det gått annorlunda? Är det någonting som vi behöver förändra i vårt interna arbete eller i det gemensamma arbete i det nordiska samarbetet med EU som förhandlingspart? Det tycker jag att är relevant.

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Jag delar fullt ut att vi behöver mera fakta. Vi behöver fakta framförallt i det sammanhanget att vi har ett EU som idag ifrågasätts och är allt hårdare under press i många länder. Vi har Brexit som egentligen blev det ultimata provet för samarbetet inom EU. Då är det väldigt viktigt, precis som ltl Ingrid Johansson var inne på, att se till att vi vet hur vi ser på bristerna inom EU och hur vi konstruktivt kan delta i att bygga ett Europa som vi kan ta del av också i framtiden.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Jag tycker också att tanken kring ett associerat medlemskap i IMO är intressant. Jag tror att detta också är en fråga som vi kanske behöver lyfta på högre nivå. Personligen skulle jag också tycka att det vore intressant med ett associeras medlemskap i Unesco och andra organisationer. Den där frågan är stor och inte bara en enskild fråga när det gäller IMO. Hur ska Åland som helhet förhålla sig till de stora internationella organisationerna? Intressant!

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Även här delar ltl Ingrid Johansson och jag synen. Med tanke på att vi får en värld som blir allt mer internationaliserad, en värld som väljer att lösa de utmaningar som man står inför på en mera internationell arena så krävs det också att vi på Åland, utgående från vår självstyrelse, tar del av det som händer runt omkring oss. Det här måste göras efter noggranna övervägningar eftersom vi har begränsade resurser. Vi behöver välja ut de områden som vi tror att är mest viktiga för oss.

Jag ser också fram emot att, tillsammans med övriga i den här salen och totalt sett på Åland, diskutera på vilka ställen vi bör vara företrädda för att kunna göra ett så gott jobb som möjligt för ålänningarna också framåt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Den externpolitiska arenan har sannerligen satt landskapsregeringen och lantrådet i hårt arbete under det föregående året. Många och långa möten, formella och informella, har hållits och flitens lampa har lyst starkt.

Jag har några korta saker kring fyra frågor i utlåtandet.

Europaparlamentsplatsen borde det egentligen inte ens vara någon diskussion om. Stolen borde vara Ålands, det tror jag att vi alla är överens om i den här salen. Tyvärr är den politiska realiteten inte den samma. Jag tycker att landskapsregeringen har arbetat med den här frågan på ett mycket konstruktivt och sakligt sätt. Jag vill passa på att tacka för det arbetet och särskilt kansliminister Fellman för det idoga arbete som lagts ned.

Det är också bra att vi från lagtinget tar ansvar och lämnar in den lagmotion som är planerad och också att riksdagsledamoten gör detsamma.

När det gäller gränshinder och handel borde vi förstås, som tidigare talare var inne på, komma till en lösning när det gäller E-handeln. Vi vet att allt mera handel flyttar över till E-handel. Det kommer att vara svårt för Åland inom en ganska snar framtid ifall man inte lyckats få en fungerande lösning kring skattegränsen och de gränshinder det innebär. I den här frågan borde vi samarbeta starkt och jobba framåt så att vi skulle komma till en lösning. Tyvärr är detta inte en enkel nöt att knäcka, då skulle det redan vara gjort. Det gäller att vara kreativ och försöka hitta lösningar för våra företags skull, särskilt eftersom vårt näringsliv präglas av små företag. För de stora företagen är det här förstås ett mindre bekymmer, den byråkratin drunknar i all annan administration och byråkrati. Men för småföretagare och enskilda företagare så är det här en oerhört viktig fråga.

Jag vill också kommentera det arbete som social- och miljöutskott har lagt ner på bl.a. jämställdhet. Det är bra och sunt att landskapsregeringen arbetar dels i nordiska sammanhang men också med kommissionens program. Vi har nu börjat få fram statistik under en längre tid och kan jämföra. Om vi vill skapa förändring så är kunskap grunden. Vi som har läst statistiken kan konstatera att det råder inte jämställdhet på Åland. Vi har kommit långt, längre än många andra, men vi har fortfarande stora steg att ta. Det är också bra att jämställdhetsarbetet får ett tydligt utrymme i hållbarhetsarbetet. Inget samhälle kan kalla sig hållbart om inte jämställdhet råder.

Social- och miljöutskottet har också arbetat med projektet Smart Marina. En jättebra satsning! Vi borde bli bättre på att nyttja EU-medel, både inom det offentliga men också inom det privata.

Satsningen på småbåtshamnarna är viktigt ur flera synpunkter. Samarbetet gör att vi knyter nya kontakter för Åland, det är alltid bra. Projektet syftar också till en bättre miljö och ökad kostnadseffektivitet. Att sköta om våra hamnar och havsnära service är viktigt i sig – dels reproducerar det vårt sjöfararkulturarv och dels ökar den turistiska attraktionskraften som är ack så viktig för Åland. Tack, talman.

Ltl Axel Jonsson

Fru talman! Den röda tråden i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande handlar om att vi på Åland måste bli bättre på att ta plats i världen. Den pågående debatten om EU-parlamentsplatsen är kanske det bästa exemplet på detta.

Under en längre tid, egentligen ända sedan vi gick med i EU 1995, har denna diskussion förts. Vi har levt på löften om att man ska säkra Ålands inflytande i EU, att man ska få representation och att regeringen ska jobba för att Åland ska tilldelas en extra plats. Men gång på gång så har dessa löften svikits från statsmaktens sida.

Vi från Ålands Framtid har, ända sedan Lissabonfördraget behandlades, konsekvent haft den åsikten att lagtinget inte ska godkänna några nya EU-fördrag före vi har fått den här frågan löst. Varför ska Åland vara med och utveckla EU om vi inte har möjlighet till inflytande, motsvarande den lagstiftningsmakt som vi har gett bort? Den frågan är väldigt svår att besvara.

Fortsättningsvis hävdar vi att lagtinget borde anta den principiella inställningen att inte godkänna några nya EU-fördrag före frågan är löst. Det är ett grundläggande krav för vårt fortsatta medlemskap i EU.

Mot den bakgrunden är det också positivt att självstyrelsepolitiska nämnden så tydligt skriver att man uppmanar landskapsregeringen att utvärdera EU-medlemskapet för Ålands del. Att man ser på för- och nackdelar, vad vinner vi på EU-medlemskapet, vilka möjligheter går förlorade på grund av att vi är med i EU? Därmed sänder man också signalen att vi inte är beredda att vara med i EU på vilka villkor som helst. Redan den omständigheten att vi inte har något inflytande i EU-parlamentet är en stor brist. Men det finns också flera andra brister. Vi har diskuterat vargjakt idag och flera andra frågor som upprör många, vårjakten kanske är ett av de bättre exemplen.

Det är klart att vi också måste kunna vara kritiska till EU-medlemskapet och också visa Helsingfors att vi menar allvar i den här frågan. Därför är det bra att självstyrelsepolitiska nämnden är tydlig. Det är bra att vi från lagtingets sida reflekterar över detta och inte låter allt fortsätta som förut och återigen accepterar ett nej från finskt håll.

Ålands Framtid skrev tidigare i vår en debattartikel om EU-parlamentsplatsen där vi uppmanade lagtinget att skicka ett initiativ till riksdagen och även till riksdagsledamoten att lämna in ett förslag, en lagmotion om ändring av vallagen. Nu ser båda dessa förslag ut att förverkligas. Gott så!

Vi förde också fram i det sammanhanget att man borde söka stöd av nordiska regeringskollegor för att visa och påminna om att Finland faktiskt har lovat att de ska arbeta för en åländsk parlamentsplats, vilket man gärna vill glömma bort i det här sammanhanget. Men återigen så var vi lite för sent ut i det här sammanhanget. Man borde ha gjort detta redan i det läget när Finland fortsättningsvis hade den åsikten att de inte ville ha någon extra EU-parlamentsplats. Finland tyckte att platserna som för närvarande tillhör Storbritannien i Europaparlamentet skulle tas bort istället för att omfördelas bland medlemsstaterna. Då hade man haft ett naturligt argument också för de nordiska ministerkollegorna och säga; ”javisst, ni har ju drivit den här frågan tidigare, kan ni inte nu acceptera det här förslaget som de flesta andra tycks vara överens om?” Finland skulle ta emot en extra EU- parlamentsplats och då hade de haft ett intresse av att också lyfta Ålands intressen i det här sammanhanget. Men den chansen gick vi förbi i och med att vi inte tog plats i världen och var aktiva i det sammanhanget. Det tycker jag att är synd.

Det är bra att vi är på gång i nuläget och att självstyrelsepolitiska nämnden också här uppmanar regeringen att ta kontakt och söka stöd hos övriga nordiska regeringar.

Med facit i hand kan vi inte hysa särskilt stora förhoppningar om att statsmakten aktivt jobbar för att vi ska få en EU-parlamentsplats. Vi behöver söka stöd ute i världen och visa att det här är en fråga som är viktig och som behöver lösas nu när frågan ligger på bordet. Vågar inte vi, så hur ska vi någonsin kunna få till en lösning på problematiken?

En annan fråga som också diskuterats kort i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande och som också har diskuterats tidigare i lagtinget handlar om att vi skulle söka associerat medlemskap i IMO. Det bottnar förstås att sjöfarten är stöttepelaren i den åländska ekonomin. Det räckte att gå på ”Sjöfartens dag” här för en vecka sedan för att se vilken viktig näring sjöfarten är för det åländska samhället. Utan sjöfarten vore vi ingenting, den åländska välfärden skulle inte vara vad den är idag om vi inte hade sjöfarten.

Med det sagt så är det ju väldigt märkligt att vi inte bevakar sjöfartsfrågorna internationellt. Sjöfarten är vår absolut viktigaste näring som står för 30-40 procent av vår BNP direkt, och ännu mera om man räknar in i indirekta kringnäringar och spinoffeffekter som har kommit från sjöfarten. Att vi inte bevakar sjöfartsfrågorna är egentligen en gåta, att vi inte lyfter blicken lite. Det är klart att vi måste vara med och skaffa oss kunskap och information om de diskussioner som pågår internationellt och också vara med och påverka i mån av möjlighet. Om det är något som stämmer i de internationella sammanhangen så är att den som har kunskap och intressen också har möjlighet att påverka. Även om man är liten så kan man knyta kontakter och se till att man är insatt i det som är på gång och eventuella förändringar samt också påverka i ett tidigt skede. Man ska inte underskatta den förmågan att finnas med på de arenor där de stora besluten fattas. Sitter man runt ett bord och ska fatta beslut så är vi alla människor med varandra oavsett om man kommer från ett litet Åland eller om man kommer från en stor stat, det ska man alltid komma ihåg.

Jag hoppas att landskapsregeringen tar det här till sig nu, efter den andra uppmaningen från lagtinget, att jobba med frågan. Vi utgår väl ändå ifrån att vi har en regering som lyssnar på lagtinget och respekterar lagtingets vilja, det är åtminstone min förhoppning.

Avslutningsvis skriver självstyrelsepolitiska nämnden att man uppmanar landskapsregeringen att delta i nordiska samarbeten även där lagtinget inte har direkt lagstiftningsbehörighet som t.ex. MR-lag där övergripande lagstiftningsfrågor diskuteras i det nordiska samarbetet. Ålands Framtid tycker att det här är oerhört viktigt just av den orsaken att vi inte har lagstiftningsbehörighet på området. Eftersom vi inte kan stifta lagar på flertalet områden nationellt så kan vi vara med och påverka diskussionerna internationellt. Är det något som Åland har att vinna på så är det ett starkare nordiskt lagstiftningssamarbete. Har man en stark harmonisering på nordisk nivå så gör det att Finland har färre möjligheter att anta avvikande lagstiftning i förhållande till övriga nordiska länder. Det medför att vi stärker våra band till Norden. Vi stärker våra band västerut om vi kan vara med att styra utvecklingen åt det hållet och ser till att Finland inte isolerar sig som ett ensamt öststatligt hörn på Europakartan, om man hårdrar det. Därför är det viktigt att vi också är med och fokuserar på sådana områden som inte direkt hör till vår lagstiftningsbehörighet men att vi uppmuntrar och visar vårt stöd för ett stärkt nordiskt samarbete. Jag hoppas också att landskapsregeringen tar den frågan på största allvar och jobbar med frågan.

Sammanfattningsvis, ska vi ta självstyrelsepolitiska nämnden på allvar i det här betänkandet så ska vi våga ta större plats i världen. Vi måste våga gå ut internationellt och kräva stöd för vårt arbete med i EU-parlamentsplatsen. Vi måste bevaka vår viktigaste näring sjöfarten, också internationellt. Vi måste trycka på för ett stärkt nordiskt samarbete. Tack, fru talman.

Ltl Bert Häggblom

Tack, fru talman! Jag tänker inte desto mera gå in i den här debatten. Men jag blev lite fundersam eftersom vi i självstyrelsepolitiska nämnden har varit ganska eniga om utvärderingen av EU-medlemskapet. Vad som har skett ska vara förutsättningslöst, tycker jag.

Jag reagerade mot ltl Ehn här som tyckte att man bara skulle se det som är positivt, det som är bra och att man ska vara med.

Gör en jämförelse med Färöarna och Grönland! De valde en annan väg. De har valt en väg som ekonomiskt har varit till fördel för dem och inte till nackdel.

Man gjorde reklam om att är regionernas Europa skulle bli så starkt osv. Det är bara bluff alltihop. Titta vad som händer i Europa idag! Regioner vill bli mer självständiga. Nationalstaterna slår ner dem, precis samma som vi får erfara idag när vi vill ha utökad självstyrelselag. Det är samma tendenser överallt i Europa. Är det detta som EU och de ansvariga politikerna gör? Vi i en liten region måste ifrågasätta detta och inte bara tycka att vi ska vara med och att det ska vara så bra. Tittar man på en tårta så ska man inte bara titta på gräddmoset, man ska gå ner i hela kakan och det är det som landskapsregeringen ska göra när man gör utvärderingen.

Därför oroar det mig att ltl Ehn som representerar regeringsblocket och ltl Ingrid Johansson som också representerar regeringsblocket nu säger att man inte ska gå in och röra så mycket i det där. Inte är det detta som jag har suttit i självstyrelsepolitiska nämnden och fattat beslut om när det gäller utvärderingen. Utvärderingen ska vara förutsättningslös. Sedan får ni fatta era egna beslut, jag fattar mina beslut och ni fattar era. Det är så som det ska vara.

Jag har hela tiden varit kritisk mot EU-inträdet. Jag var en av de fyra i lagtinget som röstade emot det. Jag vidhåller att jag gjorde rätt beslut då. Jag tror också att för Ålands framtid så skulle det ha varit det bästa som skulle ha skett om vi inte hade gått med i EU. Vi skulle ha vågat stå på oss och tro på oss själva. Det är bara det som det handlar om. Så jag tycker inte om det här.

Sedan har vi skatteundantaget som ingår i vårt undantag, och som gjorde att Åland, majoritetsdelen, röstade som man gjorde. Det drabbar småföretagare. De finns de som tror att man får bort skattegränsproblematiken, men den kommer alltid att finnas om vi ska ha EU-undantaget.

Vi måste se till att hitta lösningar på hur småföretagare som vill utveckla Åland kan gå vidare och göra affärer med resten av Europa. Skapa en plattform i Sverige för dem eller någonting annat, det är landskapets skyldighet att göra det.

Samtidigt ska vi också ställa lite samhällsansvar på de i rederibranschen som drar nytta av EU-undantaget idag. Som jag efterlyste i ett tidigt skede så ska det också vara ett samhällskontrakt att ålänningar ska få jobb på dessa båtar som trafikerar Åland. Det har man frångått till vissa delar, de som är svenskflaggade. Det är landskapets skyldighet att påminna rederinäringen om att i första hand ska åländska ungdomar och arbetstagare erbjudas jobb. Det är också det som är grunden för vårt skatteundantag. Det politiska budskapet ska man aldrig glömma att påminna rederibranschen om. Ska vi alla ha nytta av det så ska det också gynna alla. Det är mycket viktigt att man tar fram det. Tack, fru talman!

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Jag skäms inte att säga att jag är en uttalad EU-vän. Absolut inte! Jag tror på grundtanken i EU, jag tror på behovet av att ha ett EU, men jag öppnade upp i mitt anförande för att göra en utvärdering av EU-medlemskapet för att kunna göra EU ännu bättre.

Jag är medveten om att EU har betytt saker som inte har varit önskvärda för det åländska samhället. Jag är medveten om att det finns ett behov av att göra förändringar, men jag måste ändå kunna uttala det som är grundtanken med EU-medlemskapet och i EU-samarbetet dvs. att vi tillsammans ska kunna bygga ett EU som står för en situation i Europa där vi ska undvika krig. Vi ska se till att vi har en situation där vi samarbetar och hittar vägar framåt som är bra för varje EU-medborgare, även ålänningen.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Om man gör en utvärdering så är det viktigaste att man utvärderar allt. Sedan får var och en ha sina åsikter utgående ifrån utvärderingen. Det var det som jag reagerade mot när ltl Ehn hade sitt anförande. Man skulle skyla över lite och man skulle inte utvärdera allt.

Då ska man göra en jämförelse med Färöarna och Grönland och titta på den utvecklingen. Vi har två självstyrande områden i den nordiska familjen. Titta på hur utvecklingen har gått på de olika ställena. Det tror jag att är en intressant analys också för framtiden. Majoriteten som ltl Johan Ehn representerar ska inte hindra att allt ska på bordet om man ska analysera.

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Att skyla över får stå för ltl Bert Häggbloms tolkning fritt fram. Jag sade ingenting om att skyla över, jag sade att jag ville ha en utvärdering om saker som fungerar bra och mindre bra, från mitt politiska vägval i syfte att faktiskt kunna utveckla unionen som jag tror att behövs för Europa.

Jag har inga problem med att ha olika åsikter, ltl Bert Häggblom och jag tycker olika. Jag vet att ltl Bert Häggblom kontinuerligt har varit en EU-kritiker och inte tycker att EU har varit bra, medan jag tycker precis annorlunda. Det är ”fine” och det ska väljarna sedan ta ställning till när de går vidare.

Men ltl Häggblom får nog faktiskt visa på var jag skulle ha använt orden ”skyla över” eller att ”dölja någonting” i mitt anförande. Jag tror att han får svårt att hitta detta.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Ofta när människor är så övertygade om att någonting är så enormt bra så vill man inte ta fram allt, både fördelar och nackdelar. Det var det som jag efterlyste. Anförande gav tendenser till det, såsom jag tolkade ltl Ehn och den fria tolkningen har jag rätt att ha.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Fru talman! Mitt förtroende för Europeiska unionen har börjat svikta. Man är inne för mycket och petar i det som ska hanteras på nationell nivå. Därför tror jag att utgångspunkten för utvärderingen bör vara vår egen utgångspunkt och se på hur vårt medlemskap har varit och för- och nackdelarna med det.

Färöarna har egentligen haft fördel för att de har klivit ur Europeiska unionen, det gäller ju enbart deras fiskekvoter och makrillen. Grönland har knappast haft några fördelar av att vara utanför. Jag ser inte riktigt jämförelsen där och att vi skulle ha speciellt stor nytta av att titta på dessa. Vi som har besökt Färöarna ganska nyligen vet att deras huvudargument är just fiskekvoten och makrillen.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! När man analyserar EU-medlemskapet så tror att det är viktigt att man också jämför med liknande regioner som Åland som har självstyrelse. Det är klart att vi ska se på vårt eget, men man ska också alltid parallellt göra en jämförelse med ett samhälle som har stått utanför.

Titta på vårt jordbruk idag och på vart vårt fiske hamnade efter EU-inträdet! Fiske är obefintligt, enligt min bedömning. Jordbruken har gått ner, jordbruket har drabbats och skärgårdsjordbruket har så gott som försvunnit som ända fram till EU-inträdet var livaktigt.

Då är det intressant att se att Färöarna har en otrolig handel med Ryssland. Färöarna står utanför de sanktioner som också det åländska jordbruket har drabbats av.

Ltl Petri Carlsson, replik

Talman! Ja, det är alltid värdefullt förstås att titta på andra och göra jämförelser. Men i det här fallet, återigen när det gäller Färöarna, så hela deras ekonomi står och faller med fisket. Det är orsaken till att de har gynnats av att stå utanför Europeiska unionen. Nu omfattas de inte längre av kvotreglerna så de kan fritt ha avtal med Ryssland och Kina osv. som vi inte på samma sätt kan ha i Europeiska unionen. Jag förstår att de gynnas av att stå utanför. Men den som har varit och besökt Färöarna så vet vad som är orsaken. Det finns ingen annan orsak egentligen utan det är den orsaken.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Det här är ju ett erkännande att vi bör göra en jämförelse och titta på hur det kunde ha varit för Åland om vi hade varit utanför och hur det ser ut i framtiden. Vad ska ålänningarna göra om 30 år? Vad ska ungdomarna, som sitter på läktaren här, göra om 30 år? Hur ska vi politiskt garantera att de har jobb och att de får bo kvar på Åland? Det är detta som vi ska fundera på och inte någonting annat.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Wille Valve

Talman! Det här är en av få dagar på året då vi diskuterar den stora frågan externpolitik – all externpolitik. Idag nämns mycket EU, vi har även andra samarbeten som nämns exempelvis i kapitel 4 alltifrån B7 till Finlands hållbarhetskommission.

På mitt ansvarsområde sker en del utveckling, såsom konstateras i debatten idag och det noteras också i social- och miljöutskottets utlåtande. Sociala pelaren växer fram och blir stadigare och det finns anledning att debattera detta som fenomen. Hur förhåller vi oss till det? Är det bra, är det dåligt? Detta är en väldigt stor fråga i vårt västra grannland, vilket jag kommer att återkomma till.

Det här är viktiga frågor. Vad tycker Åland om en gemensam arbetsmyndighet för hela EU? Det är en fråga som splittrar det politiska fältet i många EU-länder. Är det bra? Personligen är jag försiktigt positiv. Viktigast av allt i dessa frågor är att vi klarar av att hålla linjen hela vägen. Det kan inte vara så att landskapsregeringen tycker att det är en bra idé och sedan visar det sig att det finns inget som helst stöd för det i praktiken när man börjar förverkliga det.

Personligen är jag mer skeptisk till att reglera t.ex. mamma- och pappaledigheter på unionsnivå, införa någon form av grundnivå, oberoende av hur vällovligt syftet är.

Söker man en röd tråd i landskapsregeringens externpolitik i social- och hälsovårdsområdet så är det att värna den fria rörligheten. Detta kan man notera; vi undanröjer konsekvent hinder för sjukvårdspersonal, vi strävar efter att trygga vettiga handläggningstider vilket också noteras i meddelandet. Vi kan också notera att en ny handlingsplan på det funktionshinderspolitiska området för nordiskt samarbetet ska utarbetas och ett nytt Råd för nordiskt samarbete ska utses. En annan viktig del är att inom gränshindersrådet främja fri rörlighet och avvärja gränshinder som specifikt drabbar personer med funktionsnedsättning. Det finns det tyvärr en hel del av.

Den stora positiva saken är det förnyade intresset för socialpolitik inom det nordiska.

Ni kan notera att det i meddelandet nämns att den 30 mars 2017 fattade Nordens socialministrar beslutet att utföra en strategisk genomlysning av det nordiska samarbetet på det sociala området. Det här är positivt på alla sätt och vis, också för Åland.

Islands före detta socialminister Árni Páll Árnason har fått i uppdrag att göra detta. Han höll en intervju med undertecknad för tre veckor sedan där vi gick igenom vilka utmaningar Åland har framför sig på socialpolitikens område. Vi kunde konstatera att de är förbluffande lika i  nästan alla nordiska länder.

MR-S har tidigare utfört en motsvarande genomlysning beträffande hälsosamarbetet. I denna genomlysning ska man specifikt se närmare på vilka områden man kan nå nordisk nytta i form av effektivisering eller högre kvalitet genom nordiskt samarbete och se var det finns störst potential. Var i Norden kan vi samla kompetens och kapacitet och personal? Var finns det behov att öka kompetensen eller kapaciteten? Hur kan vi uppnå detta? Det är oerhört intressanta frågor som egentligen utmynnar i den stora frågan; hur kan nordisk socialvård bli bäst i världen? Hur kan det bli mer värdefullt än vår nordiska tillit? Det är förstås en ambitiös vision som landskapsregeringen på alla sätt understöder. Vi ser att det finns en väldigt stor nytta av att utbyta erfarenheter, idéer och tankar inom Norden just precis på socialpolitikens område. Tack för ordet.

Ltl Jörgen Pettersson

Talman! Jag lyssnar till den externpolitiska debatten och är möjligen lite överraskad att man inte har nämnt sjöfarten tydligare än man har gjort. Man måste minnas att sjöfarten är den alltjämt viktigaste grenen som vi har på Åland, även om dess betydelse för hela det åländska näringslivet lite har ebbat ut under de senaste decennierna så är den fortfarande den allra viktigaste grenen som sysselsätter de allra flesta människor.

I landskapsregeringens meddelande så nämns sjöfarten och särskilt IMO. Sjöfarten är nämligen en sådan gren där hela världen samarbetar. För att det ska lyckas så finns en organisation som heter IMO, International Maritime Organisation, som består av 170 stater. Alla dessa stater är med och bestämmer över hur man ska bedriva sjöfart. Det är alltifrån enkla saker som att styrbordsregeln, högerregel, ska gälla till svåra frågor som hur mycket utsläpp ett fartyg får släppa ut, hur konstruktionen ska fungera och hur tekniken ska se ut osv. Man får en viss kompabilitet genom alla olika stater.

Landskapsregeringen för ett sunt och vettigt resonemang kring detta när man konstaterar att Finland är medlem i IMO men att Åland inte är medlem. Det där kan bero på många olika saker. Man har hittills nöjt sig med att få vara med lite på nåder lite nu och då i IMO.

Detta har nu självstyrelsepolitiska nämnden i sitt betänkande lyft fram på ett, enligt mitt förmenande, väldigt positivt sätt. Man konstaterar att det börjar bli dags för Åland att ta en något aktivare roll i detta IMO. Man kan konstatera att Åland är väldigt litet i förhållande till de övriga länderna. Med när det kommer till idéer så spelar faktiskt storleken ingen större roll, utan det handlar om hur på pass kloka de är. Här tror jag att det är viktigt att minnas att den åländska tyngden inom sjöfarten är väldigt hög. Detta kunde man se om man var till ”Sjöfartens dag” senaste vecka i Mariehamn. Hit kom över 600 delegater från alla möjliga hörn av världen för att diskutera sjöfartsfrågor. Vi hade föreläsare som representerade den yppersta eliten inom det juridiska segmentet inom sjöfarten, inom det tekniska, inom det kommersiella och inom själva ombordvarandet. Här fanns en uppsjö av information och en uppsjö av påverkare. Denna ”Sjöfartens dag” är driven av branschen, det är branschen som har drivit fram den. Man har bjudit in till Åland eftersom vi har en stabil grund att stå på när det handlar om shipping. Ålands landskapsregering är med på ett hörn och ordnade ett seminarium som den här gången hade representanter från faktiskt några av de tyngsta lobbyorganisationerna inom Europa.

Eftersom sjöfart skapas av människor så betyder det att när man har dem på plats och man har deras öron till låns så finns det en möjlighet att ge vår syn på saker. Det här har lyckats några gånger. Man har till exempel inom IMO skapat det så kallade svaveldirektivet, det som sedan år 2015 har gjort att fartyg som trafikerar i Östersjön är förbjudna att använda tungsvavliga bränslen. Det här har i sin tur fått väldigt mätbara effekter som följd, det gör att människor lever längre. Genom att mängden partiklar i luften i särskilt städerna har sjunkit kraftigt så kan man visa att folk mår bättre och medellivslängden har ökat. Om det är någonting som politik faktiskt borde sträva till så är det att få folk att hållas i liv så länge som möjligt. Det här har man lyckats med inom IMO tack vare breda överenskommelser och tack vare att man har lagt fram argument som man har lyckats få hela världen med sig på.

Exakt samma sak har hänt i resten av världen, alltså internationellt. Tack vare arbetet inom IMO så kommer år 2020 hela världens sjöfart att tvingas gå ner när det gäller mängden svavel i fartygsbränslen. Detta skulle aldrig ha hänt utan en internationell organisation som IMO som på många sätt är likt FN fast starkare, eftersom branschen följer IMOs order. IMO har faktiskt lyckats komma fram till olika av resultat som skapar effekter över hela världen och alldeles särskilt i Östersjön.

Det här har gjort att Östersjön är föregångare när det gäller lågsvavligt fartygsbränsle och därmed har ett kunskapsförsprång gentemot den övriga världen när de år 2020 ska göra samma sak som vi redan har gjort.

Mot den här bakgrunden är jag glad för att självstyrelsepolitiska nämnden lyfter fram möjligheterna att landskapet aktivt ska delta i detta internationella samarbete och verka för att Åland ska bli ett subjekt istället för ett objekt. Får så har det faktiskt varit nog de facto under de senaste åren. Åland är mer ett objekt trots att vi, i egenskap av den kunskap inom sjöfarten som finns på Åland, borde vara betydligt mera av ett subjekt.

När man avslutar sitt resonemang i betänkandet med att slå fast att ”landskapsregeringen mot bakgrund av sjöfartens stora betydelse för Åland bör överväga att ansöka om ett associerat medlemskap i IMO” så är detta faktiskt en underdrift. Det är ingenting man ska överväga, det är någonting som man ska göra! På Åland kan vi vår sjöfart, vi vet hur det ska gå till och vi kan också påverka andra, men bara om vi är på plats, inte om vi sitter på läktaren.

Tack för det självstyrelsepolitiska nämnden och till landskapsregeringen önskar jag gott kurage, för detta är något som borde göras snart. Tack.

Ltl Ingrid Johansson

Talman! Med anledning av ltl Bert Häggbloms anförande kring EU och framtida så vill jag kommentera några saker.

Det här nästan romantiska vurmandet för den tid som var före EU och de produktionsmönster och möjligheter som fanns då är vanligt. Jag förstår det förhållningssättet.

Samtidigt konstaterar jag att den tiden är förgången. Istället rör vi oss kraftigt mot en ny typ av tillverkningsindustri där man använder AR, AI och internet of things som förändrar hela tillverkningsindustrin, alltifrån att tillverka kläder till att sköta lantbruk. Vi kommer att påverkas av det här oavsett hur vi ställer oss till frågan.

Det positiva är att trenden kring att flyta ut produktion till låglöneländer kan stävjas eftersom det kommer att bli lika billigt eller till och med billigare att producera varor i de länder som har råd att göra den här omställningen.

Jag menar att det viktigaste i den här frågan är att nyttja den kunskap som finns i EU och vara med på tårna så att också lilla Åland klarar av det här omställningsarbetet.

Jag menar att skulden för att den nordiska välfärdsmodellen och det klassiska nordiska samhället i viss mån skakar är inte på grund av invandring eller andra frågor utan det är för att vi har en omställning till en ny ekonomi. Vi kommer snart att vara inne i det skedet som man var när häst och vagn ersattes av bilar. Då frågade man också; vad ska alla hästkörare göra? I den frågan befinner vi oss idag och vi behöver vara med på tåget.

Det är gränsöverskridande ombildning som sker. Man har redan startat helt automatiserade restauranger där allt från servering till matlagning sker av robotar, i alla fall på försöksnivå. Eftersom man använder sig av AE så lär sig robotarna också. Det handlar inte längre om att sitta och programmera vad en maskin ska göra utan det är maskiner som är självlärande. Detta är omvälvande tankar och de ligger inte långt framme rent utvecklingsmässigt utan vi är där.

Värnar vi om de unga då ska vi stanna kvar i EU, vi ska dra nytta av den kunskap och den forskning som EU bedriver och se till att Åland också stiger fram i de här frågorna.

Vi behöver digitalisera. Vi behöver digitalisering i allt från jordbruk till samhällsnäten och den övriga infrastrukturen som finns på Åland. Det är på den vägen som vi kan vara konkurrenskraftiga på i framtiden.

Det är min hälsning till landskapsregeringen, det är den vägen som vi ska gå när det gäller EU-samarbetet. Tack, talman.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Det är intressant att ltl Johansson lyfte upp just framtidens utmaningar och möjligheter med robotisering och automatisering. Det finns en ganska bred konsensus, som ändå känns lite utopisk i dagens läge, och den går ut på att botemedlet mot det här är att minska arbetstiden rejält och att införa någon typ av basinkomst av något slag.

Åland med sin litenhet och med sin nästan icke existerande arbetslöshet kanske skulle vara ett bra experimentområde för ett större experiment. Finland har sett på det här. Är Ingrid Johansson positivt inställd till att Åland kanske kunde vara ett större experimentområde för sådana här sociala experiment för framtidens modeller?

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Jag tycker att tanken om medborgarlöner är intressant visserligen. Men jag tycker också att den frågan hör ihop med graden av hur långt man har kommit i digitaliseringen, men det beror också på arbetslösheten.

I de sydeuropeiska länderna så har detta hänt i mycket hög utsträckning. När de äldre generationerna går i pension så nyrekryterar man inte unga för istället har man robotar och andra digitala verktyg som sköter mycket av produktionen och då kan den frågan bli intressant. Men just för att Åland har en av världens lägsta arbetslöshet och arbetsmarknaden skriker efter arbetskraft då kan jag inte förstå varför just Åland skulle vara det mest intressanta området att införa medborgarlön på. Vi kanske är en av de mindre intressanta platserna idag.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Min argumentation för detta är att införandet av ett sådant här system skulle vara extremt dyrt på andra håll i världen och bli ett totalt skifte i hur man ordnar ett samhälle. Men eftersom Åland har så låg arbetslöshet och så bra förspänt så skulle det egentligen inte vara så stora omflyttningar av resurser för att testa ett sådant system. På experimentbasis borde man ta kontakt med Finland i anslutning till deras experiment eller alternativt bara i ett första skede kanske anordna någon typ av seminarium eller paneldiskussion och diskutera lite mera på djupet om det skulle vara en modell för Åland.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Medborgarlön för mig är inte en förhöjd A-kassa. Medborgarlön är någonting som ska betalas ut till alla i så fall, ifall man vill göra ett verkligt experiment. Jag ställer mig ganska kritisk till det finländska försöket. Då blir det förstås lika dyrt på Åland per capita att göra det här som var som helst annars. Med tanke på vår låga arbetslöshet så tycker jag inte att vi har starka incitament att pröva det just på Åland.

Det som vi däremot har starka incitament för är vårt lilla samhälle som är otroligt känsligt beroende av några branscher och en av de starka branscherna är sjöfarten där man pratar om automatiserade fartyg.

Man vet också att lantbruket har en kraftig utveckling i digitalisering. Där borde vi vara på tårna så att vi hänger med i den förändringen så att vi inte tappar konkurrenskraft, det tycker jag att är viktigt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Om jag har förstått det rätt så diskuterar vi landskapsregeringens externpolitik och det var där som jag tog upp utvärderingen om EU och vårt medlemskap där.

Detta som nu togs upp av Johansson har nog överhuvudtaget inte tagits upp i självstyrelsepolitiska nämnden. Jag förstår inte hur detta kommer in i den här diskussionen överhuvudtaget.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Det kommer in i diskussionen på så sätt att det diskuterades om EU-medlemskapet har varit bra eller inte och hur aktiv man ska vara inom EU. Jag menar att den här industriella omställningen är så pass stor att vi i allra högsta grad behöver EU. Vi behöver kraften, stödet och den kompetens som finns inom EU för att klara av också den omställningen på Åland. Om EU har varit viktigt för Åland någon gång så är det nu.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! Jag tänker först ta på mig hatten som ordförande för lag- och kulturutskottet. Jag konstaterar att utskottet inte har direkt mycket att säga i anslutning till landskapsregeringens meddelande om externpolitik.

Vi har diskuterat mediapolitiska frågor kopplade till problemet för ålänningar och andra minoriteter att ta del av online sändningar på sitt eget modersmål.

Här kan jag konstatera att utskottet i då skrivande stund hade förhoppningar om att mediekommittén skulle vara klar inom maj. Men det kommer inte att vara möjligt, jag sitter också i mediakommittén och vi kommer att begära förlängd tid. De frågeställningar som är kopplade till frågan om tillgång till svenskspråkiga sändningar över TV, online sändningar, så är oerhört komplicerade, vilket jag tror att alla i denna plenisal är medvetna om. Mer om detta inom en ganska kort tidsrymd i och med att kommittén börjar med sitt slutarbete, dvs. att åstadkomma ett meddelande.

Utskottet har också fördjupat sig i integrationen. Vi anser att integrationen är på rätt väg vad gäller hanteringen. Vi ser också fram emot att konkret ta del av den handbok som har utarbetats och kommer att vara till stor nytta för alla som jobbar med frågan om hur nya ålänningar ska integreras i samhället.

Det har också diskuterats om B7-öarnas samarbete. Vi hade en längre diskussion där vi diskuterade olika möjligheter att hitta alternativ till B7-samarbetet. Konklusionen är nog att man inte ska upprätthålla samarbeten som efter en viss tid inte visar sig ha den nytta för öarna, och i det här fallet Åland, som det en gång i tiden hade. Vi har kunnat konstatera att B7 tidvis har spelat en viss roll när det gäller att få tillgång till EU-kommissionens mycket upptagna dignitärer osv.

Det var kort om utskottets hantering i det här fallet, då har jag uppfyllt den rollen.

Därmed tar jag mig friheten att på samma gång, eftersom tiden tillåter det, tacka nämnden för arbetet i synnerhet när det gäller synen på vår berättigade plats i Europaparlamentet. Jag vill återupprepa och berömma landskapsregeringen och kansliminister Fellman för hur man har jobbat med den här frågan.

Det är bara att konstatera att vi har radat upp en mängd argument under årens lopp. De är oerhört starka om man ser på den principiella delen av Ålands särställning, i synnerhet när det gäller synen på de förändringar som nu sker när det gäller hanteringen överträdelseförfaranden. Det är oundvikligt så att med de nya sätten att döma medlemsländer, även oss på Åland som medlemsland enligt vår egen ekonomiska bärkraft, så behövs den här platsen i EU-parlamentet för att få det här systemet att fungera.

Vi har principiellt ett oerhört starkt argument. EU-rätten, mer än medlemsländerna generellt, träffar själva hjärtat av vårt självstyrelsesystem till följd av lagtingets lagstiftningsbehörighet. Detta ihop med överträdelseförfarandet - där risken är ganska stora böter, över 1,5 miljoner euro om man ska utgå ifrån ett strikt ansvar räknat enligt Finlands eget ansvar - så då behövs den här parlamentsplatsen för att Åland ska ha det rättsskydd som man också måste kunna åberopa sig att behöva inom ramen för EU-medlemskapets fortsättning.

Om Finland sviker löftena nu, om att faktiskt ge Åland en plats när möjligheter uppstår, så då är det ju ett allvarligt löftesbrott som jag nästan inte vågar tänka tanken; kan man verkligen hantera Åland hur som helst?

Vi får tillsammans sätta oss ner i fall det går så illa att Finland som stat inte klarar av att ta sitt demokratiska ansvar för sitt självstyrda örike. Tack, talman.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Jag har ett litet tillägg. Jag håller med allt som ordförande för lag- och kulturutskottet har sagt här angående B7-samarbetet som har visat sig ganska kostsamt och inte fruktbart.

Däremot finns det andra möjligheter, främst kanske via Mariehamn. En nyligen genomförd kommunsammanslagning i Estland har resulterat i att Ösels tidigare tolv kommuner har blivit en och Mariehamn har fått en förfrågan om det finns ett intresse för ett fortsatt vänskapsortssamarbete. Vad det verkar så är det idel positiva tongångar från Mariehamns sida. Det är ett sätt att få ett samarbete till stånd även i framtiden.

Ltl Harry Jansson, replik

Alla typer av utbyten är naturligtvis välkomna. Det befrämjar oss alla som individer och som samhällen att ta del av andra regioners, i vårt fall öars, speciella förhållanden och utmaningar. Men det är nog svårt att, utgående ifrån en vänkommuns perspektiv, åstadkomma det som man har kunnat uppnå via B7-samarbetet.

För den skull erbjuder ju EU-medlemskapet rätt stora möjligheter också inom ramen för ett vänkommunssamarbete att åstadkomma sådant som är bra för befolkningen i allmänhet, så det finns ju möjligheter. Jag tror att vi kanske måste sänka ambitionerna lite jämfört med hur B7 har resonerat, i alla fall initialt under årens lopp.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Nina Fellman

Fru talman! Som ansvarig minister vill jag i all enkelhet tacka för en grundlig behandling i utskottet och en intressant diskussion om de här områdena.

Självklart är IMO viktigt. Det nordiska samarbetet kan utvecklas på en rad sätt. Jag vågar nästan säga att vid det här laget i Helsingfors så är det ingen som inte vet att Åland vill ha en egen i EU-parlamentsplats. Sedan hur långt vi når med detta är en annan sak.

Jag tycker att det är en viktig strävan att få vara med i olika sammanhang. Det är oerhört viktigt att vara subjekt i de sammanhang där man vill och kan åstadkomma någonting. Men det kan också vara bra att fundera på var man får utdelning för det arbete som man sätter in.

Man får kanske konstatera att B7-samarbetet nu, inte tidigare, är ett exempel på att det som man sätter in inte ger tillräckligt output för att det ska vara värt satsningen.

När man ska utveckla det externpolitiska samarbetet i framtiden så tror jag också att en viktig fråga är inte bara vad vi från Åland vill ha utan vad vi kan ge i olika sammanhang. Där kan ge IMO vara ett exempel på att vi har kunskap och något att tillföra. En viktig valuta i internationellt samarbete är att man kommer med någonting till bordet. Nu har vi till exempel projektet med Åland som testområde ute i världen som kan vara väldigt fruktbart.

Vi för en intressant dialog med den finländska representationen i Bryssel och statsrådet om möjligheten att Finland, under sitt presidentskap, tar upp frågan om hållbar budgetering med Åland som ett exempel. Sådant som vi är bra på ska vi föra ut.

Jag tackar för behandlingen och vi tar det också till oss förutsättningslös, EU-utvärderingen.

Talmannen

Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Enda behandling

6        Alkohol-, narkotika-, dopnings-, tobaks-, och spelpolitiskt program 2017-2020

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 8/2017-2018

Landskapsregeringens meddelande M 2/2017-2018

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Carina Aaltonen

Fru talman! Den 23 november ifjol antog landskapsregeringen alkohol-, narkotika-, dopnings-, tobaks- och spelpolitiska program 2017-2020.

Programmet har tagits fram av en parlamentarisk kommitté i vilken samtliga lagtingsgrupper har varit representerade. Kommittén har gjort ett gediget arbete och involverat sakkunniga, myndigheter och intressegrupper. Man har också varit eniga i arbetet med programmet.

Efter att landskapsregeringen antog det här programmet så skickades meddelandet till lagtinget och till social- och miljöutskott för behandling och det remitterades till oss i december.

Utskottet har haft väldigt mycket annat arbete att göra. Vi har helt enkelt läst programmet och tagit del av det.

Vi konstaterat att i programmet redogörs för målsättningarna på ANDTS-området för perioden 2017-2020 och de konkreta åtgärder som planeras vidtas av landskapsregeringens avdelningar och underlydande myndigheter.

En parlamentarisk referensgrupp, en operativ samverkans- och referensgrupp och ett ANDTS-råd har tillsatts för att medverka till handlingsprogrammets förverkligande samt för att upprätthålla en kontinuerlig dialog inom hela åtgärdskedjan. Programmet kommer enligt meddelandet att följas upp och utvärderas såväl under programperioden som efter programperiodens slut.

Det vi i utskottet vill betona är att missbruk av alkohol, narkotika, doping, tobak och spel medför omfattande skadeverkningar för både individen själv och samhället. Det drabbar individer, deras familjer och arbetsgivare samt kostar dyra pengar för både det offentliga och näringslivet samt för de som missbrukar.

Vi anser därför att det är otroligt viktigt att det bedrivs ett kontinuerligt och aktivt arbete på ANDTS-området med särskilt fokus på förebyggande insatser.

Utskottet välkomnar och omfattar landskapsregeringens program för ANDTS-området för perioden 2017-2020.

Vi har valt att inte ägna programmet någon fördjupad behandling då programmet redan är antaget och det finns en bred parlamentarisk uppslutning bakom detta dokument.

Det jag ytterligare vill understyrka är att man verkligen tar avstamp i detta program när ny lagstiftning tas fram på detta område samt att när landskapsregeringen tar olika beslut att de faktiskt använder sig av det här programmet som ett dagligt redskap i sitt arbete för att minska missbruket och riskbruket inom det här området för att vi ska nå resultat. Varje människa som hamnar i ett missbruk, vad det än rör, så är det faktiskt en stor katastrof. Tack.

Ltl Pernilla Söderlund

Talman! Ja, så är det, arbete fortsätter. Jag är med i den parlamentariska ANDTS-gruppen och vi fortsätter att jobba. Redan i morgon bitti ringer väckarklockan tidigt för oss i den parlamentariska gruppen, för avfärd mot Norrtälje. För ibland behöver man inte åka så långt för att hitta goda idéer och bra exempel. I Norrtälje ska vi bekanta oss med en avdelning på kommunstyrelsekontoret där, som heter TINK, förkortning av Trygg i Norrtälje kommun, som samordnar, leder och utvecklar trygghetsarbetet mellan i Norrtälje mellan kommunen, sjukvården, omsorgen, polisen, föreningar, företag, kyrkorna och andra myndigheter där. I det arbetet ingår deras drogförebyggande arbete. Vi reser med tillsammans med den operativa samverkans- och referensgruppen för risk- och missbruk.

Vad och hur gör man i Norrtälje då? Ja, utifrån ett tydligt invånarperspektiv arbetar man för att Norrtälje ska vara den tryggaste kommunen i Sverige att bo, leva och verka i. De leder ett samverkansarbete med tydliga mål och ett uppdrag som är väl förankrat i kommunledningen. Deras långsiktiga arbete har gett tydliga resultat och deras arbete är prisbelönt.

Jag hoppas vi kommer hem från Norrtälje med goda exempel och bra idéer.

Bara för att ANDTS-programmet är skrivet, remitterat och utskottsbehandlat så fortsätter ändå arbetet på många nivåer och på många arenor. För vi som sitter i den parlamentariska gruppen har som huvudsaklig uppgift att följa upp programmets målsättningar och åtgärder. Det är ett arbete som jag tar på fullaste allvar. Där kan vi ta upp olika initiativ och helt nya åtgärder om vi vill.

Något som jag tog upp i remissdebatten och som jag vill arbeta vidare med är att integrera det förebyggande arbetet mot risk- och missbruk med förebyggande arbete mot psykisk ohälsa. Att samtidigt arbeta förebyggande med både mental- och missbruksarbete, det tror jag är rätt väg att gå. För med vårt splittrade servicesystem försvåras vården med risk för utanförskap.

Rent konkret hoppas jag även att nästa gång ni går på en hälsokontroll så frågar man inte endast ifall ni använder alkohol och droger utan att det även frågas om spelmissbruk när man diskuterar övriga hälsovanor. Tack, talman.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Tack ltl Pernilla Söderlund för ett intressant anförande kring TINK i Norrtälje. Två av de tre senaste åren lär de ha blivit årets förebyggarkommun i Sverige. Det är något som verkligen är bra.

Vi har alla förutsättningar att göra det på Åland för vi har enorm kapacitet och kunskap inom tredje sektorn och även inom våra myndigheter. Men vi behöver samverka och få det mycket bättre samorganiserat.

Liksom ltl Söderlund så ser jag också fram emot morgondagen. Jag tror att vi kan ta en hel del tillbaka hit bara vi också får någon som tar stafettpinnen och jobbar vidare med det.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack, talman! Ja precis, jag håller med. Det kommer att bli jätteintressant. Jag tjatar ofta om det förebyggande arbetet härifrån talarstolen, vi måste bli bättre på att göra mera. Jag hoppas också att vi kommer hem med mycket goda idéer.

Ltl Göte Winé, replik

Ltl Söderlund och jag har ganska stor samstämmighet kring det förebyggande arbetet. Man pratar ofta om vad man ska göra. Vi har diskuterat sprututbytesprogram och det ena och det andra. Vill man verkligen förändra så måste vi satsa på de tidiga insatserna. Det är otroligt nyttigt att vi vågar diskutera och framförallt att vi lyfter upp diskussionen om det förebyggande här, annars är det lätt att man diskuterar kring tidningsrubriker. Det förebyggande arbete skapar inte tidningsrubriker och det blir inte så hemskt spännande men däremot så är det mera verkstad.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Precis så är det, det förebyggande är väldigt osexigt. I de nya socialvårdslagarna, som är på kommande, betonas det förebyggande arbetet riktigt mycket. Jag hoppas att vi snart blir lite nöjdare i alla fall.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Stephan Toivonen

Fru talman! Bästa lagting, minister Valve som jag hoppas lyssnar på det här, och övriga ministrar, jag tänker säga några ord om ANDTS-programmet.

Det är ett omfattande program, och det vore lätt att hålla ett anförande om alla bokstäver - utom möjligen D:et.

Programmet sträcker sig från 2017 till 2020 och har sin upprinnelse i ett hälsopolitiskt program från 2010. Det kommer säkert att förnyas i framtiden för ANDTS-problemen blir vi nog aldrig av med.

Utskottet har valt att inte göra någon fördjupad behandling i själva programmet, då programmet är antaget och det finns en bred parlamentarisk uppslutning bakom det som är skrivet.

Fru talman! Som vi vet så innehåller ett parlamentariskt program endast och alltid de delar där man har en samsyn. Då kan det vara intressant att lyfta fram bitar som man inte har en samsyn i, men där man kanske kan få det i framtiden.

Därför tänker jag, kanske inte helt oväntat, hålla mitt anförande om N:et i ANDTS, dvs. narkotika.

När det gäller situationsbeskrivningen baseras programmet på en ÅSUB-enkät av användningen av narkotika. Även där kan vi se en alarmerande ökning, men frågan är om detta är ett pålitligt sätt att mäta användningen och om det finns andra och säkrare metoder?

Som jag en gång tidigare nämnde, så berättade man åt mig på EMCDDA i Lissabon att ju ”finare” en enkät görs desto lägre blir tillförlitligheten. EMCDDA är EUs forskningsenhet i narkotikafrågor.

Där studerar man även dödligheten av narkotika. Något som är tydligare att mäta. Det visar de ultimata negativa effekterna av användningen. Att studera hur många som testat narkotika kan faktiskt te sig ganska ointressant om det inte är så att det i varje samhälle finns ett exakt samband mellan hur många som testar och hur många som blir beroende och så småningom avlider.

Fru talman! På Åland förs ingen officiell statistik över antalet dödsfall, men polisen har en informell statistik över narkotikarelaterade dödsfall. Med en dåres envishet har jag presenterat dessa siffror och visat att Åland - om vi vore en självständig stat eller åtminstone ett eget mätningsområde - tragiskt nog skulle placera sig i toppen i EUs statistik.

Men likt den klassiska Bagdad-Bob försvarar och bortförklarar minister Valve dessa siffror av orsaker som jag faktiskt, uppriktigt, har lite svårt att förstå att en ansvarig minister ska göra.

Själv har jag sagt att narkotikaanvändningen förmodligen är det största samhälleliga problem som vi har för närvarande och det skördar regelbundet mångfalt fler dödsoffer än exempelvis trafiken. För att inte tala om våld i nära relationer, våldtäkter eller andra samhälleliga problem som vi debatterat mycket mer. Varför är det så? 

Fru talman! YLE hade nyligen en artikelserie om narkotikan i Finland. Där framkom en sak, som jag glömt bort mellan varven, nämligen medelåldern för de som avlidit i överdoser. Den var i Finland 38 år för män och 51 år för kvinnor. Det är kanske lite överraskande siffror, men så ser det ut också i resten av Europa. Medianåldern för personer som avlider av narkotikarelaterade orsaker ligger normalt kring 40 år.

Det tragiska med denna uppgift är att den faktiskt indikerar att dödligheten bland ålänningar är ännu högre än vad som hittills framkommit och med stor sannolikhet så ligger vi faktiskt högst i Europa.

Låt mig förklarar varför.

Fru talman. Jag gillar siffror som kanske någon har märkt. För många år sedan så läste jag en mattebok på fritiden och där fanns en berättelse om en professor som i andra världskrigets Tyskland misstänkte att bagaren sålde för små bröd. Bullarna skulle enligt lag vara 200 gram. Han vägde några och såg att de var mindre och konfronterade bagaren som förnekade att han fuskade. Professorn fortsatte att väga bullarna som ha köpte. Han märkte då att medelvikten höll sig över 200 gram och allt såg ganska bra ut, men så kom han på att göra ett diagram över fördelningen av vikten på bullarna. Han fann då att det var väldigt många som låg precis kring 200 gram och några var lite större.

De av er som hört talas om Gausskurvan förstår att professorn på detta sätt kunde påvisa att bagaren medvetet plockade ut de största bullarna åt professorn. I annat fall hade han fått svansar åt båda hållen.

Fru talman! Nu undrar ni vad bullarna i Nazi-Tyskland har att göra med de åländska narkomanerna. Jag såg också på sociala medier att en av ledamöterna ännu inte har förstått vad elefanterna i Uganda hade att göra med åländska metoo så jag ska förklara tydligt.

Jag har under det senaste året blivit informerad om några av de tragiska dödsfallen vi haft pga. av narkotika. Samma vecka som ministern upprepade att det inte finns några problem och att min, dvs. polisens, statistik var felaktig så kunde vi se en dödsannons i båda lokaltidningarna. En ung person som avlidit av narkotikarelaterade orsaker. I alla de fall som jag hört talas om, och som verkar vara samma som polisen har hört om, så är det unga personer.

Jag ser att den officiella tiden har gått ut men det finns ingen talare efter så jag kanske kan fortsätta med ett lite stycke till.

Men för en tid sedan när jag ville kontrollera om polisen hade med ett färskt fall som jag hade hört om så sade man att man kände till det men att dödsfallet inte hade inträffat på Åland så man räknade inte in det i statistiken. Men dödsannonsen kom i lokaltidningen.

När EMCDDA gör sin statistik så räknar man dödsfall enligt nationalitet och inte var det inträffar. Polisen här gör på ett annat sätt.

Som jag nämnde så ligger medianåldern för de avlidna i samtliga studier, som EMCDDA gör, kring 40 år. Medianåldern för de kända åländska dödsfallen ligger alltså betydligt lägre.

Så likt professorn i Tyskland så misstänker jag därför att det finns något vi inte ser. Att dödligheten är betydligt högre än vad polisen känner till och har i sin statistik på beror på den enkla orsaken att många av dem som använder narkotika en längre tid tenderar att söka sig till storstadsområden, så gör man i andra länder, så gör man här och för oss är det till Stockholm i ett annat land.

Fru talman! Jag hoppas att ni nu förstår sambandet mellan bullarna i Nazi-Tyskland och polisens statistik över narkotikarelaterade dödsfall.

Jag hoppas att minister Valve så småningom kan tänka sig att låta göra en trovärdig analys av samtliga narkotikarelaterade dödsfall bland ålänningar på Åland och utomlands. Då kanske vi även kan uppnå en politisk enighet om att reformera den åländska narkotikapolitiken, vilket har varit mitt mål, sedan jag kom med i den parlamentariska ANDTS-gruppen.

Men, fru talman, vi kan kanske fortsätta debatten i morgon i vår ANDTS-gruppresa till Norrtälje där jag kommer att delta. Tyvärr kommer en annan av mina stolar då att stå tom istället. Tack för ordet, fru talman.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Tack ltl Toivonen, det var mycket om statistiken. Det var inte många sekunder i anförande som ltl Toivonen pratade om att han ville reformera narkotikapolitiken och inte hur.

När det gäller statistiken så tror jag det är svårt att hitta en statistik som säger att den är narkotikarelaterad eller att det beror på psykiskt mående. Vad är hönan och vad är ägget? Många missbrukare mår också psykiskt dåligt.

Däremot är jag lite nyfiken på hur ltl Toivonen vill förändra narkotikapolitiken så att vi får en lägre dödlighet.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Precis som ltl Winé sade så tog jag inte upp det här i mitt anförande. Att gå igenom det i en replik går inte men vi åker på samma resa till att Norrtälje. Vi sticker klockan 07.00 och kommer tillbaka klockan 22.30 så vi har förhoppningsvis möjlighet att diskutera saken där.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Det verkar egentligen som ltl Toivonen inte ens vill nämna att partiet Åländsk Demokrati diskuterar att man vill legalisera. Man vill avkriminalisera användande av narkotika. Med detta menar partiet Åländsk Demokrati att man då ska minska på det som ltl Toivonen tog upp här. Jag tycker att det är viktigt, när ltl Toivonen går upp och pratar om det här, att inte skälla så mycket på landskapsregeringen och ministern, utan istället säga vad man vill vara med och förändra. I det här fallet stöder jag minister Valves synsätt att vi ska hålla borta narkotikan så gott det går.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Jag är än en gång lite besviken här över att talmännen godkänner repliker som går utanför ämnet.

Jag kan för det första kommentera från Åländsk Demokrati att vi aldrig någonsin har föreslagit en legalisering av narkotika. Vi har talat om avkriminalisering.

Häromveckan hade jag en debattartikel om att försöka få snabbare behandling. Som jag sade så i Portugal så fungerar det så att om man åker fast för besvärlig användning av narkotika en helig så kan behandlingen starta på måndagen, alltså samma vecka.

På Åland tar det åtminstone någon månad, i värsta fall också kanske ett år. Det är en sak som vi gärna skulle vilja ändra på. Sedan finns det också andra saker. Förebyggandet är också en viktig sak. Det är inte frågan om ett moment.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Johan Ehn, replik

Fru talman! Vi fick i anförandet höra hur man efterlyste underlag för att ha åsikter om att kunna lägga fram sin politik. Det var mycket diskussion om statistik och att man inte gör tillräckligt i dagsläget.

Det som blir intressant är frågan om ANDTS-programmet inte borde innehålla det som det gör nu enligt ltl Toivonen, utan programmet borde ha koncentrerat sig helt och hållet på det han lyfte nu i sitt anförande dvs. hur vi ska förbättra statistiken.

Annars vore det intressant, även för oss som inte har möjlighet att delta i den omtalade resan, att få reda på hur man vill göra förändringarna, som man antyder att är väldigt stora, av den narkotikapolitik vi idag för.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Om jag kommer rätt ihåg hur jag formulerade mig i början så sade jag att det här programmet är som det är, det har vi varit överens om och så fungerar det. Och då kunde det vara intressant att plocka fram saker som vi inte var överens om. Det fanns också många andra saker. Jag ville lyfta några saker.

När det gäller statistiken så en del tycker inte om siffror men de är ofta grunden så att man vet var vi ligger. Jag sade att man har använt ÅSUB enkäten mest som en slags bergfast sanning. Kanske man ska ha någonting annat? Om man tror att det inte är något problem, ja, då är man inte intresserad av att göra en reform av exempelvis narkotikapolitiken eller någonting annat.

Grunden är att man får situationsbeskrivning, sedan kan man diskutera och jag hoppas att vi har tid imorgon med många diskussioner där vi som vanligt är ense och oense.

Ltl Johan Ehn, replik

Idag här i lagtinget, fru talman, diskuterar vi ett program som gäller åren 2017 till 2020 gällande ANDTS och det är något som ska fortsätta framåt naturligtvis, som ltl Toivonen sade.

Jag uppfattar det på det viset att kritiken som framfördes handlar om att man saknar tillräckliga fakta för att kunna lägga fram en politisk riktlinje om hur man vill jobba med de här sakerna framåt, vilket ltl Toivonen försökte få fram sitt anförande. Därmed kan man inte heller presentera vilken den alternativa politiken är i det här sammanhanget. Det är ett intressant sätt att diskutera men det står naturligtvis ltl Toivonen fritt att göra det. Jag trodde att vi var den här salen, såsom ltl Toivonen själv brukar efterlysa, för att diskutera åsikter och hur man tar sig vidare framåt. Men det gäller tydligen inte i alla frågor.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

Remiss efter bordläggning

7        Redogörelse över årsredovisningen per 31.12.2017

Landskapsregeringens redogörelse RS 2/2017-2018

Remiss efter bordläggning

8        Landskapsrevisionens berättelse över effektivitetsrevisionen år 2017

Landskapsregeringens svar RB 1/2017-2018-s/FNU

Landskapsrevisionens berättelse RB 1/2017-2018

Remiss efter bordläggning

9        Landskapsrevisionens verksamhetsberättelse 2017

Landskapsrevisionens berättelse RB 2/2017-2018

Ärendena bordlades vid plenum den 23 maj 2018. Talmannens förslag är att alla tre ärenden remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Ltl Bert Häggblom

Tack, fru talman! Jag begärde bordläggning senast. Jag tycker att det här är en av de viktigaste frågorna som finansutskottet ska behandla. Årsredovisningen handlar om vad som har hänt under året. Analyserna av detta är enormt viktiga och de bör man titta på.

Jag har sett att Ålands hälso- och sjukvård bara har tre sidor upptagna i årsredovisningen. Landskapsrevision har också tagit upp ÅHS, man har sett på den ekonomiska effektiviteten.

Därtill borde man också titta på hur det praktiskt fungerar. Man bör se hur det är på sjukhuset. De beslut som har fattats här lagtinget, vad hände till exempel när man stängde demensavdelningen? Vart tog dessa patienter vägen? Jag har förstått att många har hamnat på medicinavdelningen. Frågan är om alla patienter hamnar rätt alla gånger? Samarbetena mellan olika avdelningar är kanske bristfällig ibland. Hur fungerar psykavdelningen i förhållande till medicinavdelningen? Som sagt var, vart tar demenspatienter vägen? Vad har hänt med dem? Den analysen är viktig tycker jag och det bör finansutskottet se på. Det är också viktigt utgående från den debatt som var tidigare här när det gäller narkotika, vad händer med de patienterna? Får de den vård som behövs?

Har vi också rätt arbetsmiljö för de anställda på sjukhuset? Jag har kritiserat det många gånger tidigare och det har inte hänt någonting från landskapsregeringen. Nu i dagarna kommer vi att lämna in en lagmotion om att man inte ska ha de här tillfälliga tjänsterna och tillfälliga förordnanden. Jag hade hoppats på att landskapsregeringen skulle komma med det lagförslaget. Det är lätt att få igenom det. Nu kommer vi att lämna in en lagmotion om detta så att lagtinget får fatta beslut om det. Tycker man att det är okej? Jag anser att det strider mot lagen. Jag anser att det strider mot det som finns i konventioner som också binder Åland till den delen.

Sedan bör man också titta på hur sjukhuset hanterar antibiotika. Det har kommit uppgifter att man bara kastar det i vanliga soporna. Det är viktigt att man undersöker det.

Medicinlistor är handskrivna ännu, det kan förekomma felaktigheter i dem och man har inte digitaliserat till den delen. Det finns mycket titta på.

Tidigare tog jag upp i finansutskottet när det gällde årsbudgeten att man skulle titta på vad som hade hänt på akutavdelningen. Varför slutar personalen där och varför har det varit ganska stor genomgång? Har man en arbetsvärdering för de anställda på sjukhus? Det finns ett utbrett missnöje som man bör undersöka vad det beror på. Vad kan förbättras? ÅHS är en enorm viktig arbetsgivare i vårt landskap. Man rekryterar i riket och medan vi har en vårdutbildning på Åland där många är tvungna att söka jobb i Sverige. Detta behöver man också titta på. Är utbildningen och att man tar tillvara de som utbildar sig på Åland synkroniserad? Eller är det någon sorts medveten politik? Det tror jag inte att det är, det kanske bara är en brist i kommunikationen. Fast vi är ett litet samhälle så finns det brister i kommunikationen. Jag hoppas att finansutskottet den här gången tittar lite på detta och undersöker det här under ordförande Petri Carlssons ledning. Jag tror också att det finns understöd från hans egen grupp som känner till de här problemen. Det är viktigt att de ventileras och att man diskuterar dem. Tack, fru talman.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Häggblom. Det fanns några frågeställningar. När det gäller medicinlistor så i fredags på styrelsemötet beslutade vi hur vi skulle upphandla vårdinformationssystemet, vilket kommer att medföra att vi inte längre behöver ha medicinlistor. Kommunikationerna mellan de olika klinikerna kan fungera elektroniskt vilket idag inte fungerar så som det ska. Jag håller med om att det känns väldigt stenålders. Så ser situationen ut. Vi arbetar kontinuerligt med att förbättra IT och att modernisera alla system.

Vi jobbar också kontinuerligt med att personalen på sjukhuset ska må bättre.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Det här visar att finansutskottet bör titta på det här och analysera det också i förhållandet till revisionsberättelsen och årsredovisningen.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, fru talman! Jag fortsätter där jag slutade. När det handlar om personalen så har vi gått in för att göra personalenkätundersökningar. Vi har de lägsta sjukskrivningssiffrorna på fem år. Vi har verkligen stort fokus på detta.

Angående demensavdelningen, minnesmottagningen fungerar idag väldigt bra. Man har byggt upp ett specialistteam med; ergoterapeut, fysioterapeut, dietist samt socialsköterska som komplement till minnessköterskan och läkaren. Dessutom förstärks det nu också på fredagar med en extra läkare. På den sidan har vi bytt fokus. Vi tar hand om dem mer förebyggande på ett helt annat sätt idag än vad vi gjorde tidigare.

Ltl Bert Häggblom, replik

Fru talman! Det här visar, som sagt var, att finansutskottet bör titta på de här frågorna, analysera och höra styrelsen och även personal.

Det är viktigt att vi har en fungerande hälso- och sjukvård, att remisser inte kommer bort och att vi inte har långa ledtider som det har varit nu under många år. Det ska försnabbas upp. Man ska inte behöva vänta. Vi har inte ett sådant sjukhus där remisser inte ska bli liggande någonstans.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, talman! Tack ltl Häggblom som lyfte upp intressanta frågor.

Jag vill bara påminna om att betänkandet om budgeten 2018 så har redan finansutskottet tittat på demensavdelningen. Som det konstaterades i föregående replik så har man gått in med tidiga insatser och jobbat mera proaktivt och resurserna fördelas bättre. Jag ville bara förtydliga att finans- och näringsutskottet redan har lyft upp detta. Jag tror nog inte att vi är allergiska mot att lyfta upp det igen, men den här frågan har finans- och näringsutskottet tittat på i samband med 2018 års budget och behandlingen av den.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Det är viktigt att man analyserar ur den synvinkeln hur det har påverkat medicinavdelningen. Det är viktigt att analysera alla avdelningar efter en radikal förändring som skedde ganska snabbt. Rätta mig om jag har fel men jag upplevde att beslutet kom snabbt för att man skulle spara pengar. Vad har detta lett till? Har patienterna fått det bättre? Har någon fått det sämre? Det är väl närmast medicinavdelning som har blivit belastad för detta? Hur har detta påverkat?

Ltl Göte Winé, replik

Inte vill jag rätta ltl Häggblom om han har fel eller inte. Det beror på vem man frågar så får man olika svar. Jag satt själv ganska mycket i vintras på medicinavdelningen och jag pratade då med personalen. Vissa sade; ”men Göte de skulle ha kommit hit ändå, inte är de här för att demensavdelningen är stängd utan de är här för att de är sjuka”. Fortsättningsvis är det en utmaning att man ska behandla dem på rätt nivå. Patienter är inte på medicinavdelningen på grund av demens utan ofta är det någon annan sjukdom som gör att de är på medicinavdelningen där kunskapen finns. Det här är en sak som är ganska svår för finans- och näringsutskottet att titta på och utvärdera. Däremot kan man visst se på det, men hur mycket ger det? Jag känner att demensvården på Åland (…taltiden slut).

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Jag ska börja helt kort med att berömma landskapets förvaltning. Visst är det ändå otroligt, när man läser igenom årsredovisningen, hur mycket som de facto hinns med och hur brett och stor kompetensområden som finns inom landskapets förvaltning. All heder åt tjänstemännen och kanske en liten, liten eloge åt landskapsregeringen, men modell mindre naturligtvis.

Jag börjar helt kort med att nämna det som kommer upp i svaret på revisionsberättelsen. Jag konstaterar, och som jag minns själv från min tid som minister, att revisorn och i det fallet undertecknad kanske inte alltid hade en stark samsyn kring vissa frågeställningar osv. Så behöver det inte heller vara. En revisor ska verka opartiskt och granska det som landskapsregeringen gör. Men jag tycker nog att språkbruket från landskapsregeringens sida har blivit lite onödigt skarpt. Låt mig citera t.ex. det som gäller intern styrning, kontroll och distansarbete. Landskapsregeringen avslutar sin kommentar: ”De antaganden revisionen gör om arbetets karaktär i förvaltningen ter sig närmast som illusionistiskt teknokratiska och motsvarar varken ideal eller verklighet”. Jag tycker nog att det är onödigt skarpt. Vi behöver nog visa lite större respekt för de som är våra revisorer, på tal om språkbruket här i salen.

Bästa ledamöter, jag går helt kort in på effektivitetsrevisionen där Ålands hälso- och sjukvård är stående på agendan. Det är mycket, mycket bra. Vi ska nämligen komma ihåg att vi har 90 000 från landskapsbudgeten som går till Ålands hälso- och sjukvård alla år. Av någon för mig fullständigt okänd anledning har denna landskapsregering valt att inte presentera ett meddelande för sittande lagting vilka visioner man har och hur man vill utveckla. Inledningsvis sade landskapsregeringen att de skulle presentera ett meddelande, sedermera gjorde man om det till fyra så kallade träffar där man skulle fördjupa sig i olika frågeställningar som i sin tur gav x antal mål. Men det är ju inte samma sak. Det är ju i den här salen där lagtinget sitter som de övergripande och de stora riktlinjerna kring Ålands hälso- och sjukvården borde föras. Här vill jag vara riktigt tydlig, jag är besviken på landskapsregeringen för att de inte kan, ids, vill eller vågar komma till lagtinget och presentera sina visioner för Ålands hälso- och sjukvård. Det tycker jag faktiskt att vi ålänningar, och också i respekt för lagtinget, skulle vara förtjänta av.

Vi kommer att behandla effektivitetsrevisionen ytterligare i finans- och näringsutskottet. Jag aviserar redan nu att jag kommer att föreslå ett antal höranden från Ålands hälso- och sjukvård för att få större vetskap om hur man tänker och resonerar där.

Avslutningsvis, årsredovisningen. Om jag fick komma med ett önskemål så önskar jag att ministrarna skulle presentera årsredovisningen avdelningsvis, på samma vis som man gör med budgeten där ministrarna presenterar vad man har gjort eller vad man vill göra. Årsredovisningen är viktig. Vissa mål har man klarat av att uppfylla, andra har man inte klarat av på grund av olika orsaker. Det skulle finnas en klokskap i att ministrarna faktiskt bereds möjlighet att komma in och presentera. Nu berörde lantrådet helt kort effektivitetsrevisionen och finansminister Perämaa tog upp lite om årsredovisningen.

Det som jag egentligen funderar mest kring i årsredovisningen rör personalstrukturen och personalen främst inom den allmänna förvaltningen. Jag sade tidigare att jag tycker att de är imponerande för vi har faktiskt en ganska liten förvaltning.

Vi vet att vi inte har faktiska siffror på många vi har anställda. Någon i debatten i fjol konstaterade att antalet anställda som redovisades på ett ställe innehöll en diskrepans på flera hundra personer jämfört med hur de redovisades på ett annat ställe, jag ser att tidigare finans- och näringsutskottets ordförande herr Silander nickar. Det har ju faktiskt inte blivit något bättre.

Av för mig okänd anledning har det personalsystem som skulle upphandlas fått problem i samband med upphandlingen. Så de facto vet vi inte hur många anställda vi har egentligen. Eftersom vi inte vet hur många anställda vi har så kan vi ju inte heller veta hur många sjukdagar vi har och hur procentsatsen ser ut. Det är ju tyvärr på det viset.

Det som jag funderar vidare kring personalstrukturen är vart alla människor som var anställda på allmänna förvaltningen år 2012 har tagit vägen. De var 1 044 för att idag vara nere på 823. Man kan inte bara säga att det är privatiseringen av skärgårdstrafiken, för så många sjöanställda har vi aldrig haft. Det måste finnas någon annan förklaring som jag tycker att är lite svår att hitta.

Avslutningsvis, eftersom tiden börjar bli kort så skulle jag gärna få en förklaring från regeringsbänken till finansieringskalkylens nyckeltal som finns på sidan 237. Man talar där om riktvärden för när den är god, tillfredsställande eller svag. Det är ju en otrolig förstärkning från 2016 till 2017 och där vill jag gärna höra en förklaring. Tack.

Ltl Stephan Toivonen

Fru talman! Bästa lagting, minister Asumaa, då har vi på vårt bord årsredovisningen 2017. Som redan finansministern sade så har vi ju alla läst igenom den och som den kanske sista i raden tänker jag inte ytterligare göra en sammanfattning.

Årsbidraget blev avsevärt bättre än tidigare och det tackar vi naturligtvis personalen för. När det går sämre så beskyller vi regeringen. Inte sant?

Årets årsredovisning har många nyheter som finansministern sade. Det är därför man med extra intresse bläddrar i den.

När jag tittade i den långa och digra innehållsförteckningen så var det en rubrik som väckte min nyfikenhet: Utbildning- och kulturavdelningen. Av två orsaker; dels sitter jag ju med i grundskolekommittén och dels så hade jag ju ett s.k. obegripligt inlägg i metoo-debatten där jag via de ugandiska elefanterna halkade in på grundskoleverksamheten. Alla förstod inte men några kanske förstod.

Bland rubrikerna kunde jag se ”Hållbarhetsåtgärder” och ”Prioriterade hållbarhetsåtgärder” och ”Uppföljning av nyckeltal” så jag bläddrade fram till det avsnittet. Högst bland prioriterade hållbarhetsfrågor fanns ”Antikorruption” och ”Upphandling”. På femte plats kom ”Icke-diskriminering”, dvs. den första frågan som hade direkt med eleverna att göra.

Sedan bläddrade jag till ”Uppföljning av nyckeltal”, där hittar vi följande: Grundskoleelever enligt kön och stadium, studerande efter grundskolan samt högskolan på Åland efter nivå, hemort, ålder och kön. Några andra nyckeltal, som berör utbildningen hittade jag inte.

Fru talman! Då uppstår tre frågor. Varför har man just dessa nyckeltal? Vad vill man uppnå med dessa nyckeltal? Och varför har man inte andra nyckeltal? Nyckeltal är ju, som namnet säger, det viktigaste när man vill följa upp något. Ofta har man även något mål man vill uppnå, eller åtminstone en riktning upp eller ner. Jag hittar ingeting om vilken fördelning man vill ha när det gäller flickor och pojkar i undervisningen eller hur stor del av eleverna som ska ha Åland som hemort eller i vilken riktning man önskar att dessa nyckeltal ska utvecklas. Varför har man då dessa nyckeltal i årsredovisningen?

I förordet kan vi läsa: ”Endast information som är nödvändig ska ingå och statistiskt material bör i första hand infogas i den statistiska årsboken”.

Fru talman! När jag förberedde mitt metoo-inlägg så studerade jag skolframgången bland eleverna. Den finns i ÅSUBs årsstatistik. Där kan man även se skillnader mellan flickor och pojkar. Pojkarna har betydligt sämre skolframgångar. Vore det inte viktigare att bland nyckeltalen ha med exempelvis skolframgången istället för att ha skillnaden mellan flickor och pojkar?

Fru talman! Även om nu alla inte förstod min tanke med att blanda in elefanterna från Uganda i metoo-debatten så kanske ni minns att jag redogjorde för den totala kvinnodominansen bland lärarna bl.a. i grundskolan.

Min tes då och nu är att det kanske kunde vara bättre för både flickor och pojkar att ha både manliga och kvinnliga förebilder i sin vardag i skolan. Rätt eller fel? Det finns ingen statistik över lärarna och deras könsfördelning i årsredovisningen.

Man har alltså med ett s.k. nyckeltal över könsfördelningen bland eleverna, vilket man kanske inte ens kan göra något åt, medan man inte har med något nyckeltal över könsfördelningen bland lärarna. Det är en faktor som man kanske kunde göra något åt och som enligt vissa kunde ha en positiv inverkan på elevernas studieresultat och framtid.

Fru talman! Jag har förstått att det är inne med hållbarhet för denna regering. Ni nämnde visst det 89 gånger i ert regeringsprogram. Men är det faktiskt så att det är viktigare att i ett avsnitt om utbildningen, under rubriken ”Prioriterade hållbarhetsfrågor”, ha underrubriker som ”Antikorruption”, ”Upphandling”, ”Material”, ”Miljöbedömning” av leverantörer innan ni nämner ”Icke-diskriminering”, samtidigt som man inte har ett enda nyckeltal som skulle beskriva studieresultaten för eleverna i årsredovisningen?

Avslutningsvis, fru talman, i morse såg jag på YLEs hemsida rubriken: ”Flickor presterar bättre än pojkar i tre av fyra ämnen i studentexamen”. Vi måste börja våga se pojkarnas problem också och inte bara flickornas och kvinnornas. Ordet jämställdhet betyder väl inte bara att kvinnorna måste få det bättre? Tack för ordet.

Talmannen

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendena till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendena remitteras till finans- och näringsutskottet.

Remiss

10      Ändring av ordningslagen för landskapet Åland

Ltl Bert Häggbloms m.fl. lagmotion LM 2/2017-2018

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Ltl Bert Häggblom

Tack, fru talman! Den här lagmotionen handlar om att det ska bli förbud i landskapet mot tiggeri.

Vi anser att den lagstiftning vi har idag är delvis oklar på det här området och att den bör klargöras så att det inte är någon diskussion om det. Vi ska inte ha tiggeri i vårt landskap. Vi anser att vi inte ska tiggeri och då bör man införa det i lagen.

Jag ställde tidigt frågan till kansliministern i en frågestund i början av den här sessionen om landskapsregeringen avsåg att införa ett förbud och då var svaret nej. För att få upp den här frågan så bör lagtinget fatta ett beslut. Tack.

Ltl Igge Holmberg

Bästa lagting, att förbjuda tiggeri är ett sätt att förbjuda fattigdom – en populistisk icke lösning på ett systematiskt problem. Vi behöver strukturella förändringar av samhällssystemet så att andra alternativ till försörjning blir möjligt. Att vi skulle förbjuda människor från att be om hjälp, hur skulle det gå till? Förändring behöver även ske på alla nivåer.

Debatten om ett tiggeriförbud återkommer med jämna mellanrum, man kan jämföra med en liknande diskussion som förekom speciellt i Sverige på 1990-talet. Då skar man ned mycket på välfärdssystemen, man såg även svenska medborgare som tiggde på gatorna och även då hördes röster från handelsmän och högerpartierna om ett förbud. Men det skulle bara sopa problemen under mattan.

Obundna menar att de ska förbjudas under rubriken att de är ”störande på något annat sätt”. Det finns mycket i samhälle som kan vara störande på flera sätt. Jag anser inte att det är störande att folk tigger, det mest störande är att de måste göra det.

Så hur kan vi då stoppa tiggeriet? Vi ska komma ihåg att tiggeriet var utbrett i hela Europa i början av 1900-talet, också i Finland och i Sverige, och har funnits kvar genom årtiondena.

Man måste jobba på flera olika plan samtidigt, precis som vi har gjort här i Norden. I takt med att socialdemokratin har byggt upp välfärden har tiggeriet försvunnit.

Alla har sett Karl-Bertil Jonssons julsaga, i den ser vi ett Sverige med tiggare och fattiga som nu mycket har försvunnit, men inte helt. Det tog många årtionden att bekämpa fattigdomen i Sverige.

Problemet är inte tiggare, problemet är att förändra strukturer och attityder och att bygga en välfärd som ger trygghet åt alla människor, så det är ett långsiktigt arbete.

Ibland måste man lyssna på sin moraliska kompass och inte följa de mest högljudda i de värsta skikten av de anonyma tyckarna i åsiktsspalterna.

Vi lever på en väldigt rik holme i en av de rikaste välfärdsdemokratier som finns. Varför ska vi göra det sämre för de mest utsatta i samhället? Det är fattigdomen som vi måste jobba emot. Vi kan inte förbjuda fattiga.

Jag tycker inte att givmilda medmänniskor som ger en gåva till någon som ber om hjälp ska straffas, lika lite som den som ber om hjälp ska straffas. Var ska vi dra gränsen? Bredvid tiggaren utanför Hallen står det ofta en man i röd väst från Röda Korset med en bössa i handen. Är inte det tiggeri? Jag vet inte.

Personligen tycker jag att det är trevligare att ge lite pengar då och då. Vi ska komma ihåg att det som vi har väldigt gott om kanske inte alla har lika mycket av. Att hjälpa sina medmänniskor är ingenting som vi kan förbjuda härifrån. Tack.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Jag blev lite förvånad över ltl Igge Holmbergs kommentar att det är enbart högerpartier som ställer sig tveksamma.

Svenska regeringen hade en tiggerisamordnare, Martin Valfridsson, hans korta kommentar var; ”ge inte pengar i muggen”. Har svenska regeringen också blivit ett högerparti?

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Jag nämnde de facto 90-talet i mitt anförande. På 90- talet var det högerpartierna och handelsmän som begärde förbud, inte vänsterpartierna.

Vad gäller dagens situation så kan man i stort sett säga att det finns både en vänster- och en högerfalang i dagens socialdemokratiska parti i Sverige. Tyvärr har högerfalangen fått en mycket större tyngd än den borde ha.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Ja, det där var ju inte 90-tal. Stefan Löfven säger liknande saker när han säger att ”det måste ta ett stopp, det är inte ett värdigt liv, man ska hjälpa dem i de länder de kommer ifrån och de strukturella problem som finns där”, vilket också EU anser. Så tala inte om att det är högerpartierna nu!

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Det var ju precis det jag sade. Vi måste arbeta för att göra det strukturellt, gemensamt och inom Europa. Det är inte en attitydförändring som ska ske på Åland. Det är en attitydförändring som ska ske överallt. EU ger väldigt mycket pengar till Rumänien och Bulgarien för att förhindra att de här människorna ska leva i total misär, uppriktigt sagt.  Vi som EU-representanter måste helt enkelt trycka på att hjälpen kommer till rätta ställen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Igge Holmberg för ett empatiskt och bra anförande.

Det som skaver lite mig när det gäller tiggande är att det sägs att många är utsatta för människohandel, att det ligger organiserade ligor bakom som för en summa pengar transporterar de här stackars människorna för att de sedan ska betala av sin skuld och att det är organiserat helt enkelt. Man kan tycka att Ålands litenhet och insulära läge skulle göra det ganska enkelt att kunna konstatera detta. Jag tycker att det skulle vara intressant att veta om det ligger någonting bakom detta. Jag tror tyvärr att det är så, men det är bara vad jag tror och har hört.

Ltl Igge Holmberg, replik

Under de tidigare debatterna som var för bara några år sedan så konstaterade den svenska polisen att de inte hittade någon form av kriminalitet på det sättet. Det säger sig självt egentligen, kriminella ligor sysslar med prostitution och narkotika. Att ha människor sittandes på en filt utanför en affär för ett tiotal euro per dag är inte en tillräcklig lukrativ sysselsättning.

Däremot att det är organiserat, visst. Jag slår vad om att skulle ltl Holmberg, jag, ltl Silander och några andra bestämma oss för att fara till Rumänien och tigga så skulle vi säkert hyra en bil tillsammans eller hitta någon som har en bil och vi skulle försöka hitta ett boende på samma ställe. Det är organiserat såtillvida att de hjälper varandra. Att det skulle ligga kriminella mästerhjärnor bakom det hela tror jag inte.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Den hörsägen jag går på kommer från vitt skilda håll. Går man vidare i ärendet så skulle det vara fog att reda ut det i alla fall för Ålands del. Jag tror att man ganska enkelt skulle kunna säga ja eller nej på den frågan, så det tycker jag att man skulle gå vidare med i sådana fall.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Visst kan man det, man kan göra en undersökning. Men att undersöka deras levnadsförhållanden och att förbjuda dem från att finnas här, det är ju två helt vitt skilda saker. Den här motionen går inte ut på att undersöka om det är kriminellt eller inte. Man vill uteslutande förbjuda, de får inte synas i världsbilden.

För oss som lever och bor här så är det en konstant påminnelse om hur bra vi har det. Många människor vill inte påminnas om att det finns enorma klassklyftor kvar i samhället. Det finns de som inte har någonting. Inte kommer man hit och tigger för 5, 15 eller 20 euro per dag om det inte är det bästa alternativet man har man.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Bert Häggblom

Tack, fru talman! För det första så är det väl inte ålänningar som sitter och tigger. Det är ofta människor från sydöstra Europa, från Rumänien och Bulgarien, som tigger. I Rumänien är det förbud mot tiggeri. Det finns ett tiggeriförbud i många europeiska länder; i Danmark, Storbritannien, Polen, Ungern, och Grekland. I Nederländerna, Belgien, Österrike och Spanien finns det lokala förbud. Det här är ingenting unikt. I Sverige diskuterar man ett förbud. Det är ännu allvarligare om det blir ett förbud i Sverige. För vart tar de som tigger idag vägen? Vi ligger otroligt nära Sverige.

Detta är ett problem här i vårt samhälle. Vi har byggt upp ett samhälle där socialväsendet tar hand om och ger utkomststöd till våra egna medborgare. Det är därför som man har byggt upp socialväsendet för att vi inte ska ha tiggeri. Tidigare fanns det en tiggeriförordning vilken man tog bort eftersom man har byggt upp det här samhället som man har gjort. Vill vi nedrusta det samhälle vi har byggt upp?

Vårt samhälle är inte helt problemfritt. Många har vuxit upp under knappa förhållanden på Åland. Många av dessa människor som har små pensioner tar idag ut 50 euro och stoppar i muggen för de vet inte värdet på 50 euro. Många anhöriga har hört av sig och säger att det är ett problem. De tar ut pengar från sina små besparingar för de tycker synd om dessa människor, men de vet inte värdet på hur mycket de tar ut, vilket gör att de själva får problem. Sådant ska man också beakta.

Vi har byggt upp samhället. EU hjälper dessa människor med enormt mycket pengar som skickas till Rumänien för att få detta i skick och att man inte ska resa ut från Rumänien. Från Rumänien ber de också om att man inte ska tillåta tiggarna, utan det är ett problem som de ska ta hand om.

Nog bör vi väl se om vi vill ha dessa tiggare på våra gator. Jag anser att vi inte ska ha dem.

Nog tar det emot när man kommer till Ålands centralsjukhus och det sitter tiggare där. Många besöker sjukhuset av olika anledningar och nog är det att spela på människors känslor på ett oschysst sätt tycker jag.

Jag anser att tiggeri inte ska tillåtas, det står jag för och det tycker jag också att lagtinget skulle kunde gå in för eftersom det också diskuteras i Sverige som har en socialdemokratisk regering.

De rumäner som bor på Åland säger också att det inte är de fattigaste som tigger, utan vi kanske borde titta på vem som tigger på Åland. Kanske vi i utskottet kan höra personer som kan tala om det, precis som ltl Holmberg tog upp, det som man tror och antar. Hur ligger det till? Tack. 

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! England och Holland har tiggeriförbud sade ltl Häggblom och det kan säkert stämma. Samtidigt vet vi att framförallt i England finns det väldigt många tiggare på grund av att enorma klyftor och mycket stora klasskillnader.

Jag bli förvånad över att ltl Häggblom står här och säger att vi ska göra skillnad på människor, vi ska göra skillnad på EU-medborgare och varifrån de kommer. Inte vill han heller förbjuda människor från Röda Korset att stå och tigga utanför hallen, men rumänerna ska vi sätta åt.

Angående att folk som är fattiga ger för mycket pengar, så det kanske de gör men det är ju någonting som man måste ta upp med dem. Det kan vi ju inte lagstifta om.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Redan i dagens lagstiftning är det skillnad på EU-medborgare. Från ett annat EU-land får man vara högst tre månader i landet och jobba sedan måste man ha ett tillstånd för att vara kvar.

Ltl Igge Holmberg, replik

Precis och de här människorna använder sig av sina medborgerliga rättigheter att komma till Åland och vara här i tre månader, inte är de här längre så de bryter inte mot några lagar.

Att det sedan är störande för vissa människor att se att det finns fattiga i samhället är en annan sak, men det är ingenting som jag har problem med.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Jag är lite intresserad med anledning av den problematik som ltl Häggblom upplevde som väldigt stor, nämligen att äldre personer tar ut för mycket pengar, att man inte har koll på vad varje sedel är värd eller hur det uttrycktes. Vilken typ av begäran om pengar vill man då avsluta? Borde inte samma problematik finnas när det gäller de som begär om pengar från Röda Korset?

Man nämnde också explicit rumänsk befolkning, men ifall en ålänning sätter sig och tigger, är det då tillåtet? Eller är det bara rumänska medborgare som vi ska förbjuda att tigga?

Ltl Bert Häggblom, replik

Om ltl Ingrid Johansson läser lagmotionen så gäller den alla.

I landskapet Åland har vi byggt upp ett socialväsende som tar hand om de personer som har ekonomiska problem. Till den delen vi misslyckas med det så är det vi politiker som är ansvariga för det. Jag anser att vi inte är ansvariga för resten av världen. Vi ska inte vara ett socialkontor för resten av världen. Tiggeri ska inte finnas på våra gator.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Jag vill gärna få svar på den frågan om de äldre blir lurade på stora summor pengar eller i misstag ger för stora summor vilket lyftes som ett stort problem. Kommer Röda Korset fortsättningsvis att kunna samla in pengar av äldre? Hur ska man garantera att folk inte ger mer pengar än vad man egentligen har råd med i Röda Korsets muggar?

Ltl Bert Häggblom, replik

Beträffande Röda Korset så har de tillstånd av landskapsregeringen för att samla in pengar enligt den lagstiftningen som gäller till den delen.

Beträffande personer som skulle ge för mycket till Röda Korset så blir de nog upplysta av dem som samlar in pengar att de ger för mycket.

Vi hade mark tidigare vi har euro idag, men många äldre människor ser inte skillnad på mark och euro. De tror att de ger 50 mark fast det är 50 euro, många har misstagit sig på detta och det drabbar de äldre som sedan inte har råd med vissa saker själva. Det förekommer, jag har blivit upplyst om det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! För mig är det här en mycket känslomässig och mycket moralisk fråga. Jag vill i all stillhet ställa frågan till ltl Häggblom; varför tar det emot att se tiggare utanför ÅHS? Varför är det oschysst? Mot vem är det oschysst att människor ber om hjälp? Ska Åland vara en plats där med mänsklighet straffbeläggs, är vi inte bättre än så?

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Det är inte frågan om att vara omänsklig att förbjuda tiggare eftersom det har varit förbud tidigare i vårt samhälle. Man har varit eniga om att vi inte ska ha tiggare och därför togs också lagstiftningen bort för det förekom inte längre eftersom vi har byggt upp ett socialväsende.

Man har sin demokratiska rättighet att anse att vi inte ska ha tiggare. Majoriteten av Ålands lagting fattar beslut om den här lagmotionen. Om man tycker att det ska vara tiggare på Åland eller inte är upp till var och en ledamot som har det förtroendet från Ålands medborgare. Till den delen är jag och vi motionärer helt klara.

Minister Nina Fellman, replik

Jag ifrågasätter inte alls motionärernas rätt att motionera. Jag funderade bara på det här med att vi var eniga om att vi inte skulle ha tiggare och därför behövde vi ingen lagstiftning som förbjöd det. Men det spelar inte så stor roll om vi på Åland är eniga om att det inte ska finnas tiggare när det finns tiggare och när det finns nöd som är så stor och så svår så att människor ger sig iväg från Rumänien och från andra länder i världen och ber om en skärv av oss som har så mycket att vi hört till de rikaste människorna på jorden. Att vi skulle förbjuda andra människor att be oss om hjälp, jag tycker att det är omänskligt.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! Vi har olika syn på det här, var man ska hjälpa människorna. Jag har hela tiden hävdat att vi ska hjälpa människorna i sina hemländer. EU för enormt stora summor t.ex. till Rumänien för att få bort det här problemet. Tro inte att det är de fattigaste som sitter på våra gator här. Det finns många människor ute i världen och därför kan vi inte öppna och ha socialkontoren på våra gator. Vi ska ha en omfördelning i världen, se till att folk får hjälp i sina hemländer och det är väl ett gemensamt ansvar som alla bör ta. Åland kan inte hjälpa alla, så många är vi inte och så bra ekonomi har vi inte. Alla bör gemensamt hjälpa till den delen.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Stephan Toivonen

Fru talman! Bästa lagting, idag har vi även en lagmotion om en ändring av ordningslagen för landskapet Åland på vårt bord. Den gäller ett förbud mot tiggeri på allmän plats. Vem hade för några år sedan trott att vi skulle behöva införa en sådan förändring?

I trappuppgången på gamla hus kan man åtminstone i huvudstaden läsa att bettleri är förbjudet. Fram till för några år sedan var det väldigt sporadiskt som man kunde se någon tigga pengar i Mariehamn eller på Åland.

Det var under våren 2015 som jag uppmärksammades på fenomenet via sociala media och jag blev väldigt förvånad. Samma sommar befann jag mig några veckor i Paris och tränade inför triathlon som vanligt och joggade 10-15 km per dag. Det hände ibland att jag såg en tiggare under mina turer.

När jag sedan kom till Mariehamn hösten 2015 så noterade jag att jag kunde se en handfull tiggare i Mariehamn mellan torget och bussplan. Jag blev förvånad och funderade på om vi verkligen ska ha det så här i världens minsta metropol.

På den tiden så var det många som ännu sade att vi måste hjälpa dem som kommit hit för att tigga. För det var ju inte några infödingar som satt med kaffemuggen i handen. Det var ganska uppenbart.

I vårt västra grannland gick debatten het och de som var emot tiggeriet blev i sedvanlig ordning kallad för rasist och påståenden om organiserat tiggeri blev avfört som propaganda eller vad man nu sade. Detta var före fake news.

Men så småningom tillsatte den svenska regeringen en tiggerisamordnare, Martin Valfridsson, som gjorde en utredning i ämnet. Han konstaterade att antalet EU-migranter hade fördubblats mellan åren 2014 och 2015 och hans slutsats var: ”Ge inte pengar i muggen”. Han motiverade detta med: ”– Jag tror inte att det långsiktigt är det som hjälper individer ur djup fattigdom. Jag tror verkligen att pengarna gör bättre nytta hos organisationer i ursprungsländerna”.

Fru talman! En fråga som jag också ställde mig var om dessa EU-migranter verkligen har rätt att vistas i ett annat land. Vi ofta hör mantrat om den fria rörligheten inom EU, men den är faktiskt inte villkorslös. Vi har rätt att röra oss för att arbeta, studera eller söka arbete i ett annat EU-land, men vi har inte rätten att fritt vistas i ett annat land. Formellt sett måste vi kunna påvisa att vi har medel att försörja oss själva om vi vill vistas mer än tre månader. Att stå med kaffemuggen i handen är ju inte precis samma sak som att ”påvisa att man kan försörja sig”.

Reglerna är dessutom olika i olika EU-länder. Vissa kräver redan för kortare vistelse att man registrerar sig och visar att man kan försörja sig, exempelvis i Italien.

I helgen såg jag en dam som sålde blommor i grannkommunen. Det är ju ett alternativt sätt. På den handskrivna lappen framkom att hon var från Makedonien, ett land som inte ens tillhör EU. Då kan man fråga sig om hon överhuvudtaget har en laglig rätt att stå där. Kanske jurist Häggblom vet?

Fru talman! Det hävdas ofta att tiggarna kommer från Rumänien och Bulgarien. Vad jag har kunnat läsa så har man från EU-nivå reserverat 32 miljarder kronor under en femårsperiod för att lindra fattigdomen i Rumänien bland de utsatta grupper som kommer hit för att tigga. EU hjälper på lokalt håll.

Även Sveriges statsminister Löfven har uttalat sig i denna fråga och han menade att regeringen jobbar långsiktigt genom att samarbeta just med Rumänien och Bulgarien, de länder som många tiggare kommer ifrån. Enligt Expressen så var hans budskap på ett möte nyligen att ”det måste få ett stopp” och han förklarade att det är ett ”ovärdigt liv”. Statsminister Löfven sade också att det på kort på kort sikt även handlar om lagskärpningar. Han nämnde även regeringens skärpningar av straff för kriminella som utnyttjar tiggare. Helt uppenbart finns det alltså kriminalitet i anslutning till tiggeriet i Sverige. Hur det förhåller sig på Åland vet jag dock inte.

Fru talman! Man kan kanske här även dra en parallell till hur vi hanterar flyktingproblematiken. Allt fler förespråkar ju att vi ska hjälpa på plats och inte genom att hjälpa eller ta emot dem som kommer hit av en eller annan orsak.

Detta lagförslag måste ses mot bakgrund av hela denna kontext, både internationellt och nationellt.

Tror vi att vi på Åland kan hjälpa tiggare på sikt genom att ge pengar åt dem? Anser vi att vi ska tillåta personer från andra EU-länder att stå och tigga på våra gator och därmed visa att de inte har medel att vara här? Tycker vi att detta fenomen är något som hör hemma på Åland? Tycker vi verkligen att utländska tiggare på våra gator är något som vi vill visa upp för våra utländska turister?

Som jag nämnde så ser man knappt en tiggare i Paris och inte ser man många i Lissabon heller. Jag kan garantera att jag ser fler tiggare på en kort promenad i Mariehamn än på en långpromenad i Lissabon.

Så, fru talman, jag stöder denna lagmotion. Tack för ordet, fru talman.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Vill ltl Toivonen förbjuda bettleri i sin lägenhet så är det helt okej. Sätt upp en skyllt på dörren! Jag har en skylt som säger ”Ingen reklam” och det funkar jättebra.

Lösningen på problemet, som ni ser det, är väldigt enkel. Vill man inte ge pengar till tiggare; gör det inte, gå förbi! Svårare än så är det inte.

Men det handlar om att man vill förbjuda tiggeri, man vill förbjuda att man ska se fattiga människor. Det är okej, vill man vara en empatilös människa så står det en fritt att vara det. Jag tänker inte vara det.

Talmannen

Talmannen vill påminna om tituleringen och ordvalet till varandra här i salen.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Som vi väl alla är medvetna om så är detta en väldigt svår fråga. Därför gick jag igenom historien och vad man har ansett i Sverige. Man haft utredningar och kommit till detta i kombination med att EU, som sagt var, ger 32 miljarder svenska kronor under femårsperiod för att försöka lösa de problem som finns i botten. Problemet finns ju inte bara på Åland, det finns också i andra länder. Tendensen är att det har gått mera till att hjälpa i hemländerna även om det finns många problem.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Jag vill bara påpeka att jag kallade inte ltl Toivonen för sympatilös, jag sade empatilös. Jag sade i största allmänhet att vill man vara en empatilös människa så står det en fritt att vara det.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Jo, nej, inte ska vi bli sura på varandra så där enkelt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Jag delar egentligen inte alls ltl Toivonens syn på den här motionen. Jag ser inte tiggeriet som någon form av sanitetsproblem och ett sätt att snygga upp gatorna för att våra turister ska njuta av den vackra stadsbilden. Absolut inte.

I ett tidigare replikskifte förde jag fram min oro om det ligger någon form någon form av organiserad människohandel bakom tiggeriet. Det vill jag ha svar på.

Tiggeriet i sig har jag så stor empati för så att jag kan inte gå med på motionen av den orsaken. För min del handlar det om tiggeriet är organiserat eller inte. Hörsägen säger att så är fallet. Jag tycker annars att det blir en olustig svängning kring det.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Ja, jag valde att inte ta upp det i mitt anförande eftersom jag hänvisade till statsminister Löfven som uttryckligen anser att det finns kriminalitet i närheten. Jag drar mig till minnes att jag för ett tag sedan läste en artikel i SVT där man hade kartlagt en del tiggande och kunde påvisa att i närheten av dem, inte de som tiggde, de som var med i sällskapet for runt och tittade lite i andras hus, som man säger.

Sedan finns det också ett fall i Norge, i Oslo om jag minns rätt, där en tiggare som inte var fysiskt helt frisk placerades ut och tiggde pengar. Som man förstod så fick han nästan ingenting själv utan det var en annan som tog pengarna. Det finns kriminalitet på annat håll. Jag känner inte till konkreta fall här på Åland och därför vill jag inte indikera på det sättet. Vad som händer där så händer säkert här, risken finns.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Jag tycker att det skulle gå väldigt enkelt att reda ut om så är fallet på Åland. Det skulle vara viktigt.

Däremot så vet jag att det finns företagare som har erbjudit tiggarna jobb och fått in dem också på arbetsmarknaden. Det är ett sätt att få in nya ålänningar som vi är i behov av också. Den här frågan behöver inte heller vara svart eller vit.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack, fru talman! Nej det är inte det ena eller det andra, det kan kombineras. Nu har vi den här lagmotionen som jag försökte hålla mig till. Ltl Holmberg kan ju hålla ett anförande kring andra teman också.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Roger Eriksson

Talman! Tyvärr kunde jag inte närvara i inledningen av debatten men jag vill hålla ett anförande ändå.

Vi diskuterar en lagmotion om ändring av ordningslagen så att tiggeri ska förbjuds.

Man kan fråga vem som vill tigga och varför tigger man? Min personliga fasta övertygelse är att det är desperata människors sista utväg. Ingen vill väl tigga om det finns andra möjligheter för sin försörjning och att få sitt uppehälle ordnat på ett bra sätt. 

Jag ser detta som socialpolitisk och inte som en kriminalpolitisk fråga. Då kanske ni förstår att den liberala gruppen inte förordar den här motionen.

De som tigger är totalt marginaliserade och lever i ett utanförskap i samhället. Det är inte helt långsökt att anta att de kan vara offer för grova brott, trafficking, människohandel m.m. Man kan anta det, ett modernt slaveri helt enkelt.

Motionärerna vill förbjuda detta. Försvinner tiggeriet eller problemet som en del uttrycker sig om det kriminaliseras? Det är en retorisk fråga för alla förstår att inte försvinner problemet bara för att man förbjuder det. Troligen förflyttas det till andra ställen och de sociala problemen följer med.

Det har också diskuterats om det är organiserat enligt maffialiknande metoder. Här gäller det att hålla reda på regel och undantag. Vad är regel och vad är undantag?

En norsk utredning som jag har läst, jag har den tyvärr inte här framför mig, där har man kommit fram till att det är inte regel att det är maffialiknande metoder. Nej, utan det är utsatta desperata människor som försöker försörja sig själv och sina familjer.

Det är dock mycket möjligt att dessa människor har kontakt med varandra, familjemedlemmar och andra vänner. Men steget är ganska långt till att det skulle vara direkt maffialiknande metoder. Och, talman, om så är fallet att det finns en organiserad brottslighet bakom så är det väl desto värre för de utsatta. Inte förklaras det på något vis att det skulle vara bättre för det. De är då ännu mer i behov av hjälp och stöd oberoende om det ligger organiserad kriminalitet eller inte bakom, så som jag ser det i alla fall.

Några ord om straffet. Det framkom i motionen, vilket också är helt riktigt i förhållande till ordningslagen, att bötestraff är påföljden. Man brukar prata om ett slag i luften. Kan de här utsatta personerna betala böterna? Vad händer om de inte kan betala? Ska vi ha ett resultatlöst utmätningsförsök? Ni förstår att det här inte riktigt hänger ihop.

Det har diskuterats lite tidigare här om juridisk status. Det är en intressant fråga som togs upp av föregående talare här. Om de som tigger är EU-medborgare - i motionen står det sydöstra Europa - då anses de juridiskt som turister, om de inte är här och söker jobb då är det en annan sak, fri rörligheten. Om EU-medborgare är här som turister då är det enbart akut sjukvård och socialstöd som kan erbjudas om de insjuknar eller behandlas illa. Detta är en utmaning för våra myndigheter.

Vad kan man då göra? Jag räknar bara upp problem, det måste finnas lösningar också. Det finns exempel där samhället och tredje sektor samarbetar. Staden och diakonianstalten, kyrkan, samarbetar genom att driva ett dagcenter för de som tigger. Där kan de utföra sina sanitära behov, tvätta kläder m.m. samt få information om samhället de lever i. Det här är den väg som Helsingfors stad har valt. Finns det något liknande vi kan göra här på Åland? Om man tittar på siffror så har vi mycket, mycket färre antal tiggare än vad till exempel Helsingfors har. Det är en modell som man i alla fall allvarligt kan överväga.

I motionen finns uttrycket; tiggeri eller störande på något annat sätt. Men redan idag kan man med stöd av polislagen avlägsna en sådan störande person.

Talman! Jag citerar polislagen här, skydd mot brott och störande beteende: ”En polisman har rätt att avlägsna en person från en plats, om det utifrån personens hotelser eller övriga uppträdande finns grundad anledning att anta eller utifrån personens tidigare uppträdande är sannolikt att denne kommer att göra sig skyldig till brott mot liv, hälsa, frihet eller hemfrid eller till egendomsbrott eller kommer att orsaka betydande störning eller överhängande fara för allmän ordning och säkerhet.”

Talman! Min personliga reflektion är att jag ser det som mycket svårt att den som sitter framför sin tomma kaffemugg här hos oss skulle ramla innanför det här lagrummet. Men om det är på det viset så kan man med gällande lag avlägsna dessa personer, så det här instrumentet finns redan. Men de som jag har träffat så sitter med sin tomma kaffemugg med tom blick.

Det som jag själv upplever som störande med hela situationen i tiggeriet är att vi med vårt välfärdssystem idag inte förmår att åtgärda dessa personers utsatta och omänskliga situation på ett humant sätt. Det finner jag störande. Tack, talman.

Ltl Tage Silander

Tack, fru talman! Det är alldeles klart att vi alla här samfällt ogillar den situation som finns i vårt samhälle att det ska finnas välbärgade människor. Det kanske inte stör så mycket att en del inte har samma förutsättningar eller ens i närheten samma förutsättningar att leva ett normalt liv.

Jag, som företräder frihetspartiet på Moderat Samling, har för egen del väldigt svårt att stöda ett förbud, att man ska lagstifta om att man inte får tigga.

Tiggeriet kan ha många olika benämningar, tiggeriet är väl det mest känsliga men det kan ta sig uttryck i många former.

Det bästa av allt, som jag ser det, är att det inte är vi här i lagtinget som bestämmer om det ska vara förbjudet eller inte, utan vi låter befolkningen göra det. Det är nämligen så enkelt att om vår befolkning tycker att det är vettigt att lämna en slant åt någon som tycks behöva det så gör man det. Tycker man att man vill gå förbi muggen och inte bry sig om det så väljer man det. Är det tillräckligt många som går förbi och det inte blir tillräckligt många slantar i muggarna så kommer det inte heller att komma hit så hemskt många nya tiggare, av den anledningen att det inte är en speciellt lukrativ verksamhet. Är vi generösa så kommer det antagligen flera. Men låt folk att bestämma! Ska vi ha tiggare eller ska vi inte ha tiggare? Tiggeriet i sig är, som sagt, en fråga om hur vi har det ställt i världen. Vi har det lite bättre än vad man har på många andra ställen, på de allra flesta ställen och det kan medföra att samvetet gör att man faktiskt lägger en slant i en sådan här bytta.

Skulle jag själv var utsatt ordentligt och inte ha det sociala skyddsnät som vi har idag så skulle jag tycka att det är bättre att jag frågar om hjälp, för att få en slant för att kunna försörja mina barn eller mediciner för att jag ska hållas frisk, än att jag stjäl vilket skulle vara mitt sista alternativ om det inte finns någon annanstans att vända sig.

Tiggeriet är i en viss bemärkelse ett skönhetsfel eller ett jättestort dåligt samvete. Det finns, men vi låter folket bestämma i vilken utsträckning vi ska ha det här. Tack, talman.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Tack ltl Silander. Jag delar i stort sett ledamotens principiella hållning i frågan, även om jag som ordförande för lag- och kulturutskottet kommer att se ganska förutsättningslöst på frågan.

Det finns ju en dimension som ltl Bert Häggblom har lyft som är lite det dolda för oss.

Har ledamoten i egenskap av stadsstyrelsens ordförande märkt att det här är en frågeställning som mariehamnarna, i första hand, känner sig berörda av och känner sig lite olustiga inför att det också har föranlett politiska diskussioner inom stadens olika organ?

Ltl Tage Silander, replik

Tack, fru talman! Jag känner inte till exakt vad mariehamnarna tycker i den här frågan. Jag känner ju en hel del människor som jag har pratat med dock, och visst finns det ju en olustkänsla att den här företeelsen överhuvudtaget ska finnas, speciellt när man börjar prata om att de som tigger kanske inte ens får behålla de pengar de lyckas skrapa ihop. Så det finns sådana som försvarar möjligheterna för tiggarna att få fortsätta med sin verksamhet. Och bland mina bekanta finns det de som tycker att det är störande när man ska gå in i en livsmedelsbutik och hela tiden se dessa arma människor.

Ltl Harry Jansson, replik

Återigen delar jag ledamotens synpunkter angående den här allmänna olustkänslan vi alla har. Jag tror - det har mycket vältaligt kommit fram under presentationen av ärendet och de efterföljande replikerna – att det är väl något som vi brottas med inom oss själva som individer, den delade syn vi har.

Men det är just de bakomliggande sakerna som är dels så oerhört svåra att ta till sig. Finns det något organiserat i bakgrunden? När man själv har upplevt att den typen av händelser finns så därför är jag personligen inte beredd att direkt säga att det här är ingenting som jag lagtinget ska gå in för. Men det ska bli intressant, för i den mån utskottet kommer att hinna med – vi har en hel del ärenden som väntar de närmaste månaderna - så är det oerhört viktigt att vi får bredaste möjliga förankring för att ge hela lagtinget ett bra betänkande till slut.

Ltl Tage Silander, replik

Tack, fru talman! Jag är säker på att utskottet gör sitt bästa för att få en bra beredning av ärendet. Jag skulle bli väldigt förvånad annars.

Jag tror att när det gäller kriminalitet, som måhända ligger bakom, så är det ju sannolikt att det förekommer i viss mån. Utskottet kan också fundera på om kriminalitet nu förekommer i något fall, ska vi då också ta bort möjligheten för de fall där det inte förekommer?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve

Kära kolleger, tack för en mycket intressant debatt som jag haft förmånen att följa på avstånd.

Av allt det som har framkommit idag så vill jag peka på en omständighet som också har nämnts av flera talare; proportionalitetsprincipen.

När utskottet sätter sig ner och begrundar detta lagförslag så kan det vara värt att ägna ägna särskild uppmärksamhet åt frågan huruvida problemet är av en sådan omfattning att det skulle motivera ett förbud. För förbud brukar vara per definition den sista åtgärden som vi lagstiftare vidtar efter att vi har provat allt det andra.

Ser man hur verkligheten ser ut idag och hur den såg ut för fyra år sedan, jämför och diskuterar med handlare så kan man komma till den slutsatsen att problemet kanske är av en annan magnitud, dvs. det är inte riktigt lika omfattande nu som det var för fyra år sedan.

Orsaken är uppenbar. Vi har en väldigt stark tredje sektor som har jobbat hårt på den sociala sidan med att sätta de EU-medborgare som tigger i Emmaus arbetspool. Vi har åländska privatpersoner och entreprenörer som engagerat sig i frågan och som faktiskt har hjälpt människor till ett bättre liv. Vi har alltså ett väldigt starkt samhälle som har förmått att till viss del ta sig an denna problematik. Tack, för ordet.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Det var många kloka ord från minister Valve. Ministern resonerade kring vad vi kan göra utöver det här. Här kommer också EU in som en viktig fråga, som vi tidigare diskuterade idag, alltså hur Finland som nation kan se till att vi har en acceptabel social nivå inom hela EU. Vilka sanktioner kan införas? Vilka internationella regelverk kan tillsättas? Vi hade tidigare en diskussion om EU var bra eller dåligt. För mig är det här ytterligare en bra sak med EU. Vi har möjlighet att också påverka andra nationers lagstiftning genom starka instrument inom EU-samarbetet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Fru talman! Minister Valve resonerade kring omfattningen av tiggeriet och hade en uppfattning om att det har minskat i omfattning sedan tidigare, men samtidigt kanske det också har ändrat en viss inriktning. Åtminstone bland de bekanta jag diskuterat med har jag också hört att omfattningen har förändrats. Det förekommer flera påflugna idag som följer efter människor och tigger. Det är också en sak att ta i beaktande. Bara mängden är inte alltid allt, utan också hur det händer.

Jag tycker att det förslag som minister Valve hade tidigare - kanske inte i egenskap av minister - att man skulle ha en form av tillstånd för insamlande av pengar kunde vara en väg framåt istället för ett förbud. Jag undrar om ministern har funderat på detta vidare?

Minister Wille Valve, replik

Det kan vara bra för den allmänna ordningens skull också att klargöra att jag står här i egenskap av vice kansliminister.

Det är ltl Carlsson lyfte fram i form av störande beteende, det är de facto idag redan kriminaliserat i stöd av den ordningslag som vi har. Om man beter sig på ett sätt som irriterar eller särskilt trugande så är det redan idag en olaglig handling.

Jag ser det personligen så här att skulle problemet av en eller annan orsak öka i omfattning då skulle jag vara beredd att titta på det med öppna ögon och se vad vi kunde göra. Men just förbud tror jag är att skjuta en mygga med en pistol idag.  Jag anser personligen att problemet inte är av den omfattningen att det skulle motivera ett förbud bara på basis av de diskussioner som har förts med handlare exempelvis.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Tack för klargörandet, minister Wille Valve.

Förbud för mig är nog helt fel väg att gå. Mitt parti kommer nog inte att stå bakom några sådana resonemang, framförallt för att man utsätter de här personerna för en uppenbar risk i samhället. När man är så pass fattig att man hamnar i en situation där man måste tigga och så förbjuder man det, hur gör man då? Vilka medel måste man då ta till för att få mat för dagen?

Jag tycker också att man starkare borde lyfta fram tredje sektorns andel, som minister nämnde, men också kyrkans roll i samhället som ändå har en funktion att hjälpa och stöda individer som hamnar i extrem fattigdom.

Jag tycker att Åland är ett exemplar i Norden på hur man kan sköta det på ett väldigt, väldigt bra sätt.

För ett klargöra så är mitt parti absolut negativa till att förbjuda tiggeri.

Minister Wille Valve, replik

Tack. Ltl Kemetter och jag har en tidigare historia av att ha debatterat den här frågan. Jag delar ledamoten skepsis till den delen som det handlar om förbud.

Personligen har jag ibland ställt mig frågan; vad är skillnaden mellan den penninginsamling som vi reglerar i en lag från 1950 och övrig penninginsamling? Jag vill notera en sak som också har framkommit i den här debatten; de observationer som har gjorts av handlare, polisen osv.  talar för att när den här verksamheten har förekommit så har det funnits ett visst mått av organisation. Därmed inte sagt att den skulle vara olaglig med dagens lagliga måttstock mätt. Men ett mått av organisation förekommer, det har vi väldigt tydliga indicier på att så är fallet.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Organisationsargumentet används ofta i sådana här debatter just för att på något sätt synliggöra någon form av större problematik. När det gäller organisation så har vi lagstiftning som förbjuder sådant. Då man ser att människor utsätts för människohandel eller tvingas att tigga - precis som att tvingas till prostitution eller annat - så har vi regelverk som förhindrar det.

Rätten att söka hjälp, att faktiskt på ett icke aggressivt sätt begära hjälp och tigga pengar så den möjligheten måste alltid finnas. Den har också alltid funnits historiskt. Det är många kyrkor och klosterväsenden som har byggt upp sin verksamhet så, att jämföra det med Röda Korset och annat tycker jag att gör debatten ganska vulgär.

Minister Wille Valve, replik

Tack, talman! Två små anmärkningar till detta. Det ena är att en del av problematiken, som jag ser det, är uttryckligen att det är oreglerat, alltså det frågan om EU-medborgare som inom ramen för EU-samarbetet vistas i ett annat EU-land och har rätt att göra så ett visst antal månader.

Det andra sedan håller jag med ltl Kemetter till hundra procent om nämligen tredje sektorns roll i det här arbetet. Där har verkligen den åländska tredje sektorn visat sig på styva linan, det tror jag att vi är överens om.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Tack minister Valve för klargörande synpunkter. Jag delar också ministerns allmänna hållning.

När det gäller kommande behandling i utskottet så det är nog viktigt att landskapsregeringen förbereder sig på frågor som är anknutna till lagstiftningsrätten får oss i det här fallet. Kan vi faktiskt använda allmänna ordningslagen för den här typen av ingrepp när man ser på straffpåföljden? För ska det här ha en betydelse så måste det vara en straffpåföljd. Därför gladde det mig att ministern uttryckligen nämnde proportionalitetsprincipen som också ska styra oss som lagstiftar i den här frågan. Jag hoppas att det är en hälsning som biträdande kansliministern tar med sig.

Sedan när det gäller det här inslaget i samhällsbilden så är det viktigt att vi alla inte är så naiva utan att vi förstår att bakom organiserandet finns det en brutal verklighet som gör att bevisbördan blir ganska svår.

Minister Wille Valve, replik

Jag tolkar ltl Janssons replik som en programmatisk förklaring för utskottsbehandlingen. Jag har som sådant ingenting att invända i innehållet till det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Föredras

11      Hantering av vargen

Ltl Brage Eklunds skriftliga fråga SF 5/2017-2018

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Svaret kommer att ges av vicelantrådet. Ordet ges först till lagtingsledamoten Brage Eklund.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! Förekomst av två vargar har nu dokumenterats på Åland. Isarna har smält och en naturlig återvandring är därför omöjlig.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Vilka åtgärder avser regeringen vidta för att tillse att Åland inte får en etablerad vargstam?

Vicelantrådet Camilla Gunell

Tack för det. Ja, vad kan man göra? Vad får man göra inom ramen för det faktum att vargen är en skyddad art i enlighet med habitatdirektivet?

Landskapsregeringen har den 2 maj fattat ett beslut om skyddsjakt som nödvärn i form av ett landskapsregeringsbeslut som gäller fram till den sista augusti.

Vi har också idag i lagtinget diskuterat och remitterat en lag som handlar om akut skyddsjakt på eget initiativ. Djurägare, med giltigt jaktkort, som ser att ett hot av en varg eller är under en attack av varg mot bosättningen kan ta till vapen efter att man med andra medel har försökt skrämma bort vargen.

Förutom detta så är det bara att konstatera att Åland är en del av vargens naturliga utbredningsområde. Det betyder att ju mer vargar som finns i sydvästra Finland desto troligare är det, om det kommer att flera vargavintrar eller vintrar med is, att vargarna kan fortsätta att komma. Det handlar inte alls bara om de här två-tre vargarna som nu finns dokumenterade på Åland. Man måste kanske titta på den här problematiken ur ett mera långsiktigt perspektiv.

Våra påverkningsmöjligheter när det gäller att göra någonting åt att vargen breder ut sig i Finland är ganska begränsade. För så länge som vargen inte gör något illa, attackerar eller hotar att attackera så finns det mycket lite vi kan göra för att förhindra en etablering.

Det vi konstaterar är att vargen är ett sådant djur att den först behöver ett revir. Vi bedömer att några kullar inte kommer att födas den här säsongen, utan det är i så fall möjligtvis relevant först nästa år.

Men vi följer som sagt den här situationen väldigt, väldigt noga, som jag sade idag när lagstiftningen var uppe för debatt. Vi kommer att övervaka det mera. Vi har skickat in spillningsprover som vi väntar svar på.

Det är ungefär så långt vi kan sträcka oss, de åtgärder vi kan vidta i dagsläget och de har vi vidtagit.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! En naturlig storlek på ett vargrevir är 50 000 - 80 000 hektar. Tar man Ålands proportioner i hektar så är det ungefär ett vargrevir. Skillnaden mellan ett vargrevir på Åland och i Sverige eller Finland så är att där består reviret till största delen av vildmark, alltså mycket liten bebyggelse. Här på Åland har vi en bebyggelse var femte kilometer, alltså så stöter vargen på en bebyggelse. Så Åland är inget naturligt vargrevir.

Därför anser jag att landskapsregeringen borde ha vidtagit åtgärder direkt när det fanns spårsnö ännu och kallat ihop jaktvårdsföreningar och alla och helt enkelt försökt driva ut vargen.

Den var en sväng till Eckerö i samband med älgräkningen och turligt nog försvann den därifrån. Den fastnade tydligen i Jomala, Vargsunda och där runt.

Men frågan är, varför reagerade inte landskapsregeringen när det fortfarande fanns spårsnö och kallade ihop frivilliga krafter som jaktvårdsföreningen och försökte driva bort den? Så gjorde man på Bergö i Finland. Där gick man ”man ur huse” och drev den tillbaka helt enkelt medan isarna var kvar.

Vicelantrådet Camilla Gunell

Ja, varför? Varför inte? Varför vidtog inte ltl Eklund något initiativ? Som jag uppfattar det här så att driva ut, tillfångata eller döda, allt detta är en del av habitatdirektivet.

Vi uppfattar att vi har gjort vad man kan göra. Det här är nu mycket enklare sagt än vad det är gjort. Jag kan heller inte ta sådana beslut som inte tjänstemännen är villiga att föredra. Det här är ska ju vara frivilligt, när man går ut tillsammans.

Ltl Brage Eklund

Tack, fru talman! I sådant fall att man hade kommit sig för att driva en frivillig jakt på vargen så att den försvinner så skulle det förstås ledas av jaktbyrån i landskapet. Där satt man egentligen handlingsförlamade skulle jag vilja säga. Det kom bilder och det kom bilder på spår där vargen hade vandrat igenom på olika ställen på Åland. Men man tog inte initiativ till det här. Det hade varit ganska enkelt att kalla ihop jaktvårdsföreningarna. Det finns till och med möjligheter att få tag i specialhundar som hade kunnat hjälpa till att driva ut.

Jag anser att landskapsregeringen har varit lite långsam i sina handlingar när det gäller att försöka få ut vargen. Nu har vi den här etablerad. Det kommer att bli ett problem för djurägare den dagen den börjar angripa djur. Den har kanske inte gjort det ännu, men så småningom kommer den att göra det.

I samband med behandlingen av lagförslaget så tog jag i mitt anförande upp just ersättningen till djurägare i det här fallet. I det här lagförslaget finns inte något förslag på att ersätta djurägare, utan det skulle komma sedan senare.

Jag tycker att landskapsregeringen hade kunnat agera lite snabbare i den här frågan. Hur tänker landskapsregeringen göra sedan nästa vinter om det blir spårsnö? Tänker man vidta några sådana frivilliga åtgärder för att kanske få tillbaka vargen till Finland om det blir isar igen?

Vicelantrådet Camilla Gunell

Jag vet inte om det är myndighetens roll eller ens myndighetens mandat att uppmana till åtgärder som i så fall inte är förenliga med habitatdirektivet. Det måste jag i så fall utreda om det är, men det är inte min uppfattning att det är det.

Åtminstone vet jag att om man önskar tillfångata vargen här och sända den övre till ett område där det finns mera vildmark än vad det finns på Åland, så är det i alla fall en mycket, mycket svår fråga vem som skulle ta emot vargar och vilken myndighet som ska kunna ha rätten att i så fall föra ut dem till ett liv i ett nytt område. Det är verkligen en svår fråga att besvara.

Talmannen

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

Föredras

12      Vårdös ställning som skärgårdskommun

Ltl Jörgen Petterssons skriftliga fråga SF 6/2017-2018

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Svaret kommer att ges av infrastrukturminister Mika Nordberg.

Ordet ges först till lagtingsledamoten Jörgen Pettersson.

Ltl Jörgen Pettersson

Tack, fru talman! För drygt ett år sedan, ett och ett halvt, bestämde landskapsregeringen med kort framförhållning att Vårdö kommun inte längre ska betraktas som en skärgårdskommun när det gäller trafiken. Detta förändrade i ett enda slag vardagen på Vårdö och i den norra skärgården där entreprenörskap alltid levt starkt.

De negativa konsekvenserna av åtgärden är tydliga för företagare som baserat sin verksamhet på tidigare givna förutsättningar.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: På vilket sätt anser lantrådet, eller i det här fallet landskapsregeringen, att åtgärden utvecklat regionen, skapat arbetsplatser och uppmuntrat till tillväxt?

Minister Mika Nordberg

Tack, fru talman! Tack för frågan, ltl Jörgen Pettersson Jag tror det är bra att vi igen får lyfta belysa det här ärendet och den här gången gå grundligt igenom vad det handlar om.

Jag noterade också att det var en viss nyansskillnad i uppläsandet av själva texten. När vi kom till tredje meningen så sägs ”att vår kommun inte längre ska betraktas som en skärgårdskommun, när det gäller trafiken”. Det är en väldigt bra passus, väl beskrivet och helt korrekt. För det är precis det som vi pratar om. Vi pratar alltså om Vårdös roll i förhållande till det som vi kallar för skärgårdstrafiken.

På inget sätt och vis har landskapsregeringen fattat beslut om att Vårdö inte längre skulle ha en status som skärgårdskommun när det gäller till exempel butiksstödet. Vi vet att flera av våra skärgårdsbutiker idag har ett butiksstöd för att hjälpa upp omsättningen när det kan vara tufft med varuleveranser och annat för att få verksamheten att gå ihop.

Ett annat område är till exempel odlingsstödet från näringsavdelningen. På alla dessa nivåer är Vårdö fortfarande en skärgårdskommun.

Under ledning av näringsminister Camilla Gunell så har vi skärgårdsnämnden och även där är Vårdö kommun medlem.

Jag vill än en gång poängtera att det är trafiksystemet som vi pratar om. Nå, då måste man fråga sig vad är skärgårdstrafiken på Åland? Vad är trafiken för dem det berör närmast? Jag har en karta här som beskriver väldigt bra vad skärgårdstrafiken är. Tittar vi på den så är det alltså ett nätverk av kommunikation mellan kommuner som Brändö, Kumlinge, Sottunga, Kökar och Föglö. Vi har fem kommuner vars livslina är skärgårdstrafiken. Det är den som möjliggör att invånarna i de här kommunerna ska kunna ta sig till exempel till sjukhus när de blir sjuka. Det kanske ska åka till apoteket för att köpa den här medicinen som man inte annars vill publikt beställa i ett paket som anländer. Du kanske har behov av olika sorts varor från detaljvaruhandeln etc.  Du kanske har fått punktering på ditt fordon och behöver åka in och få ett däck bytt. All denna service finns på fasta Åland där invånarna, i de kommuner som jag just nämnde, måste förlita sig på skärgårdstrafiken. Allt detta som jag just var inne på kan vårdöborna de facto nyttja likaväl som en sundsbo eller getabo. De har idag en vajerfärja som trafikerar på cirka 4 minuter. Det gör att tillgången till den här servicen inte kan jämställas med hur övriga skärgårdskommuner har.

Fru talman! Nå, är det då aktuellt med att till exempel råka ut för ett avbrott i trafiken? Vi har i historien haft strejkhot. Man har varit helt avskuren från det övriga samhället. Det har inte Vårdö varit.

När det kommer till det beslut som vi fattade så var det ett beslut som landskapsregeringen fattade i samband med regelverket bokningsregler för skärgårdstrafiken. I samband med regelverket så konstaterades att det fanns vissa komplikationer när det gäller hur man ska se på Hummelvik som antingen en del av trafiksystemet där Vårdö ingår eller Hummelvik som en ändstation, en ändhamn där Vårdö inte ligger innanför det trafikområdet.

Jag återkommer igen till det jag just nämnde när det gäller tillgång till service. Avgifterna; är du företagare på Kumlinge, Brändö, Kökar, Sottunga eller Föglö och vill ha bränsle för att sälja t.ex. i butiken; bensin eller diesel, eller du har behov i din näringsverksamhet av bränsle, då är du hänvisad till vissa speciella turer i skärgårdstrafikens trafiksystem där du kan tillgodogöra dig möjligheten att få bränsle till din näringsverksamhet. Så är inte fallet i Vårdö. Du kan när som helst, dygnet runt, åka över med vajerfärjan och leverera bränsle till butiken eller till de näringar som där idkas.

Samma sak gäller all övrig verksamhet; grustransporter eller allt annat. Åker du till Föglö med ett lass grus så får grusbilen betala en avgift för att åka på färjan. De här avgifterna berör inte medborgare eller företagare på Vårdö.

Ett annat exempel är turistföretagare. Om du är en turistföretagare på Föglö och har en kund som ska komma till Föglö med en bil och en husvagn, då ska den kunden lägga ut 103 euro för att få en biljett att ta sig till en eventuell camping på Föglö. Om du vill åka till Vårdö och campa så är det bara fritt fram att åka med vajerfärjan.

Så att likställa Vårdös behov och utmaningar med den övriga skärgårdens behov och utmaningar är inte helt rättvist.

Det är som vi gjorde var att vi ansåg att Hummelvik bör vara en ändhamn.  Konsekvensen av det var att vi införde grönt årskort för vårdöborna istället för rött årskort. Vad har då årskorten med den här frågan att göra? Jo, den är väldigt relevant för det är årskorten som allt bygger på. De röda årskorten innebär flera fördelar för de skärgårdskommuner som jag just räknade upp. Du kan inte veta när du har ett ärende och akut behöver åka in till centralorten Mariehamn. Du har t.ex. situationer som uppkommer varav systemen har skärgårdsplatser på skärgårdsfärjorna och dessa platser har bara de med rött årskort tillgång till.

I det här fallet i historien hade alltså vårdöborna tillgång till samma bilplatser inte för att åka in till centralorten för nödvändiga besök utan för att ta sig till Finland via skärgårdsvägen.

 Ytterligare vill jag fråga; ska vi se Vårdö exklusivt eller ska man tänka sig att vi ska ha en likabehandlingsprincip? Vore det inte så att man argumenterar att det ändå finns en hamn på Vårdö i Hummelvik, varför ska den inte utnyttjas? Men då kan man resonera precis på samma sätt när det gäller Lumparland och hamnen i Långnäs. Då ska också lumparlänningarna kunna använda sig av den här.

Nå, för att återgå till grundtanken i frågeställningen så gjorde landskapsregeringen vissa ändringar i samband med detta regelverk. Vi införde regel nummer 39 som betyder att en vårdöbo idag kan åka hela vägen till Finland med något som heter ”genomfart i sista minuten”. Det betyder att du fortfarande har samma möjligheter som förut.

Likaledes har vi bokningsregel nummer 84 som möjliggör för företagare som har speciella intressen och behov att ta sig från Finland med varuleveranser etc. till Vårdö.

Vi har från landskapsregeringen sedan gjort allt vi kan för att gå till mötes de faktiska problem som finns. Men på något sätt så tycks denna fråga vara väldigt komplicerad att förstå och, talman, därför också kanske ett längre inlägg från min sida i det första svaret.

Ltl Jörgen Pettersson

Talman! Det är nästan omöjligt att riktigt veta vad man ska säga efter detta. Jag ställde tre stycken frågor till ministern Nordberg.

Den första var; på vilket sätt anser man att åtgärden utvecklade regionen?  Den andra var; hur har den skapat arbetsplatser? Och den tredje var; hur har den uppmuntrat till tillväxt?

Minister Nordberg, med all respekt, men svaret som levererades var rena rappakaljan. Det var en predikan som handlade om absolut ingenting av frågeställningen.

Landskapsregeringen är tillsatt av detta lagting för att utveckla ett samhälle, för att utveckla landskapet Åland, för att inspirera företagare och man gör precis tvärtom.

Det som sker de facto är att man kan konstatera att Vårdö efter 37 år - som jag tror man brukar prata om - där man har byggt upp en verksamhet där turistföretagare har investerat enligt de förutsättningarna som fanns, där fruktodlingar har investerat och utvecklat enligt de förutsättningarna som fanns och varit givna och allt detta bestämde man sig för att förändra över en natt.

För att råda bot på detta så har man från Vårdös del faktiskt - eftersom man betraktar sig som en skärgårdskommun av det enkla skälet att man åker färja dit, en rätt tydlig förklaring på väldigt många sätt - vänt sig till finans- och näringsutskottet och till landskapsregeringen för att få en förklaring eller på något sätt få hjälp med att hantera de nya fakta som man kommer med, alltså att man inte längre kan räkna med att de förutsättningar som tidigare fanns nu gäller.

Istället så säger man ”nej ni är ingen skärgårdskommun eftersom ni har en linfärja och kan åka precis när som helst”. Det sade nyligen ministern.

Men då glömmer ministern bort att man också införde tidtabell på denna färja, vilket gör att begreppet ”man kan åka när som helst” inte längre stämmer. Därmed är plötsligt löftesbrotten gentemot Vårdö faktiskt satta i system.

Jag tror mig veta att minister Nordberg själv i tiderna har varit företagare och är medveten om hur viktigt det är att man kan lita på de förutsättningar och de regler som gäller. Hur ska en företagare riktigt resonera om man har investerat i x antal miljoner utifrån de förutsättningar som man trodde att skulle gälla när de plötsligt förändras? På vilket sätt kan man själv påverka den situationen? Och hur kan man, faktiskt med hedern i behåll, låta bli att svara på frågan; hur detta beslut utvecklade samhället?

Minister Mika Nordberg

Fru talman! Här nämndes till exempel turistföretagare och fruktodlingar och vi kommer senare in på tidtabellen.

När det gäller de här två första; turistföretagare och odlare inom branschen så har landskapsregeringen haft möten med ifrågavarande företagare för att hitta lösningar för att komma till mötes när det gäller de ändringar som vi har i själva avgiftssystemet.

Vi måste komma ihåg en sak; färjorna går fortfarande.

Vad det handlar om är en avgiftspolitik, det är vad vi pratar om. När det gäller en avgiftspolitik så är skärgårdsfärjorna till för att serva skärgården när det gäller den första, turistföretagaren. Är det orimligt att anse att en husbil eller ett husvagnsekipage som kommer från Osnäs i Finland gör sig mödan att stanna en natt i Brändö eller Kumlinge kommun för att ta del av den fina skärgården och följande dag åka vidare till Vårdös turistföretagare? I min värld är det inte det. Jag tycker att det är på sin plats att man gör ett stopp ute i skärgården istället för att åka direkt med genomfartstrafik. När det gäller genomfartstrafik så kommer jag att återkomma till det alldeles strax.

När det gäller olika odlare i Vårdö kommun så har vi också där kommit till mötes som jag sade i mitt öppningsanförande. Det finns möjligheter att ansöka om bokningsrätt för att få dessa specialtransporter ifrån olika platser i Finland till Vårdö eller vice versa.

Att vi inte skulle ha gått de företagare som påverkades av regeländringar till mötes, det stämmer inte.

Avslutningsvis så anser ändå landskapsregeringen att vi i regelverket lyfter fram i regel 80 att det inte är tillåtet att boka samma gods eller tomt fordon från ändhamn till ändhamn för skärgårdstaxa varken samma dag eller efter övernattning i åländsk skärgårdskommun. Dessa kunder hänvisas till privata rederier. Landskapsregeringens åsikt är att man i största mån ska utnyttja privata rederier när det gäller godshantering mellan Åland och Finland.

Ltl Jörgen Pettersson

Tack, talman! På vilket sätt dessa åtgärder har utvecklat regionen, skapat arbetsplatser eller uppmuntrat till tillväxt har det fortfarande inte kommit ett enda svar på. Inte ens en antydan till något slags svar om sanningen ska fram. Det här får mig att fundera om man faktiskt har lämnat kontakten med markplan.

Det är nämligen så att för några veckor och månader sedan så skrev jag tillsammans med några kompisar en insändare om just detta med fyra väldigt raka frågor till landskapsregeringen. Den gick i stort sett ut på hur man tycker att detta rimmar med det regeringsprogram som på så många sätt underströk vikten av tillväxt, underströk vikten av att man ska sätta fart på skärgården genom hållbara lösningar och allt vad det var. Jag tänkte inte så mycket på det efter det, men jag frågade ministern om det inte vore klädsamt att svara på dessa fyra faktiskt ganska raka frågor som nog sysselsätter rätt många av skärgårdsbefolkningen idag. Ser man alls från landskapsregeringens utsiktspunkt vad som händer där ute på riktigt? Ministern svarade att han nog inte trodde att det skulle bli aktuellt att svara, vilket man möjligen kan tolka som att man helt enkelt inte vet vad man ska svara, men man kan också tolka det som att man egentligen inte ger så hemskt mycket för frågorna. Men av det skälet så vill jag faktiskt påminna ministern Nordberg och hela landskapsregeringen; er uppgift är att utveckla, er uppgift är att se till att det finns förutsättningar för privata företag att växa. För från privat företagsamhet kommer nämligen skattemedel och sådana behövs för att man ska kunna avlöna ministrar och landskapsregering och upprätthålla en skärgårdstrafik alla till godo.

Mot den här lilla bakgrunden så tror jag att den viktigaste frågan av dem alla är: Finns det någon enda vinnare i detta när det gäller att dra in Vårdös rätt som skärgårdskommun i trafiklösningar? Finns det någon på den sidan inom skärgården som på något sätt har vunnit något av detta? Finns det något företag som har fått ny morgonluft? Finns det någon företagare som ser möjligheter i detta eller har man skapat ett system bara för sakens skull och som helt enkelt saknar vinnare? Finns det någon slags vett egentligen att plötsligt efter snart 40 år konstatera att Vårdö inte längre är en skärgårdskommun eftersom man har en tidtabellstyrd linfärja?

Minister Mika Nordberg

Fru talman! Jag vill väl börja med tidtabellstyrd linfärja. Jag är övertygad om att idag är det bättre förutsägbarhet när det gäller att ta sig till och från Vårdö när det gäller en tidtabell på färjan. Därom vittnar också väldigt många.

När det gäller att utveckla samhället så har landskapsregeringen ett ansvar först och främst för den verksamhet vi bedriver. På trafikavdelningen har vi ett ansvar att se till att inte fartygen är fullbokade och ändå inte är fulla med olika fordon. För att stävja det här så infördes ett regelverk som även debatterades här i lagtingssalen. Det var ganska många år sedan men man var helt överens om att det behövdes skarpare regler för att ta itu med överfullbokade färjor som ändå trafikerade halvtomma. I samband med uppdateringen av regelverket så visade sig att det fanns oklarheter från förvaltningens sida när det gällde Hummelvik som ändhamn.

Jag repeterar för ltl Pettersson hörde förmodligen inte på mitt inledningsanförande. Vårdö är inte inne i trafiksystemet inom skärgården.

När det gäller att ytterligare ändra så har likabehandlingsprincipen de facto varit väldigt viktig när man har gått igenom. Om man har regelverk och olika sorts undantag så tror jag att det långsiktigt aldrig är en bärande affärsidé att man bedriver en verksamhet på undantag från ett regelverk. Ett regelverk, som när det synas i sömmarna, inte håller måttet vad gäller likabehandlingsprincipen gentemot medborgarna. Landskapsregeringen och jag som ansvarig minister har ansett att vi behöver ha en likabehandlingsprincip. Vi ska behandla företagare från Geta, företagare från Sund och företagare från Vårdö på samma villkor. De ska ha samma möjligheter att få åka till Finland och bedriva affärsverksamhet gentemot Finland.

Det är vad hela det här paketet handlar om. Det handlar inte om att driva handel eller trafik gentemot Mariehamn och Åland som helhet, utan det är finlandstrafiken från Vårdö till Finland hela frågan handlar om.

Talmannen

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls den 30 maj klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil