Plenum den 29 mars 2017 kl. 13.00

 Ålands lagting

 PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 29 mars 2017 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Första behandling. 1

1    Ändring av barnomsorgslagen

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 7/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 13/2016-2017

Första behandling. 8

2    Ändring av landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 8/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 14/2016-2017

Första behandling. 9

3    Ändring av lagstiftning om utkomststöd

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 9/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 15/2016-2017

Första behandling. 9

4    Barnskyddslagens uppdateringsautomatik

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 10/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 19/2016-2017

Remiss. 10

5    Redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor enligt 36 § arbetsordningen för Ålands lagting

Landskapsregeringens redogörelse RS 1/2016-2017

Föredras. 45

6    Olika linjer i kommunfrågan

Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 7/2016-2017

För kännedom.. 47

7    Nytt miljösmart privat tonnage i skärgårdstrafiken

Vtm Veronica Thörnroos åtgärdsmotion MOT 2/2016-2017

8    Marknadsföringen av Åland

Ltl Jörgen Petterssons skriftliga fråga SF 11/2016-2017

9    Effekten av det nya hemvårdsstödet

Ltl Stephan Toivonens skriftliga fråga SF 12/2016-2017

Plenum slutar 47

 

Plenum börjar

Upprop. 25 ledamöter närvarande.

Talman Johan Ehn anmäler om ledighet från dagens plenum på grund av möte med Stortingets president.

Lagtingsledamoten Britt Lundberg anmäler om ledighet från dagens plenum och från plenum den 3 april 2017 på grund av nordiska möten.

Lagtingsledamoten Sara Kemetter anmäler om ledighet från dagens plenum på grund av möte i PAF.

Antecknas.

Första behandling

1        Ändring av barnomsorgslagen

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 7/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 13/2016-2017

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Carina Aaltonen

Tack, fru talman! Social- och miljöutskottet har behandlat lagförslaget om ändring av barnomsorgslagen.

Vi har haft många höranden och vi har också varit på studiebesök till daghemmet Österkulla i Jomala för att på plats bekanta oss med verksamheten och även höra ansvarig personal där.

Det här lagförslaget uppkom egentligen tack vare en tillsyn från ÅMHM för några år sedan. Man fann att det var nödvändigt att revidera så att kommunerna får en större befogenhet att flexibelt anpassa fördelningen av personal i förhållande till vistelsetiderna. Det gör man framförallt för barn med vårdlediga föräldrar.

Sedan görs också en ändring av den så kallade maxtaxan, från 230 till 240 euro per månad med beaktande av penningvärdesförsämringen.

Utskottet välkomnar syftet att ge kommunerna ökade möjligheter att ordna barnomsorgen och använda sig av personalresursen på ett mer flexibelt sätt än hittills utan att ge avkall på barnomsorgens målsättningar om en god omsorg och ett pedagogiskt innehåll som främjar barnens utveckling. 

Vi uppskattar mycket att man inte går in och förändrar i själva paragrafen om personaldimensionering utan att den behålls som tidigare.

I och med det här förslaget ges daghemsföreståndarna ett större ansvar för att fördela personalresurserna på ett ändamålsenligt sätt i förhållande till barnens närvaro.

Kommunen kan på så sätt använda befintliga resurser på effektivast möjliga sätt och styra närvarotiden för barn i halvtidsomsorg till tider som är avsedda för daghemmens planerade pedagogiska verksamhet, kanske mellan klockan 9-15 eller 9-14.

Utskottet uppskattar också att man i lagförslagets 4 § infogar att definitionen av ”barn i behov av särskilt stöd” vidgas till att även omfatta barn som har svårigheter på grund av en kognitiv, sensorisk eller intellektuell funktionsnedsättning. Tidigare har man använt sig av begreppen, fysisk, psykisk och social eller emotionell funktionsnedsättning. Nu utvidgas det här begreppet ytterligare.

Utskottet har också kommit med ett ändringsförslag som gäller 9a §. Utskottet föreslår att ”med lämplig pedagogisk inriktning” i 2, 3 och 4 mom. stryks då behörighetskraven för personal i daghem beskrivs i landskapsförordning om behörighetskrav för personal anställd i daghem och fritidshem. Det här blir för snävt jämfört med förordningen.

Utskottet konstaterar att vi har en mycket bra barnomsorg med välutbildad pedagogisk personal. Det är viktigt att vi också fortsättningsvis kan behålla en bra barnomsorg framöver.

Vi ser också fram emot den förändring som på sikt kommer att ske när barnomsorgen flyttats över från social- och miljöavdelningen till utbildningsavdelningen. I Finland pratar man inte längre om barnomsorg utan man använder begreppet småbarnspedagogik. Just nu finns det en arbetsgrupp som jobbar med det här inom landskapsregeringen.

Utskottet understöder lagförslaget från landskapsregeringen. Tack, fru talman.

Ltl Annette Holmberg-Jansson

Tack talman! På Åland idag har den gällande barnsomsorgslagen varit otydlig för kommunerna och föreståndarna på våra daghem. Med denna förändring så tydliggör vi några viktiga punkter där vi bland annat gör det enklare för våra dagis att mera styra de tider som ett barn får vistas inom barnomsorgen då barnet har halvtidsplatser vilket vi i utskottet välkomnar och tycker är bra.

Under våra höranden fick vi ta del av hur det ser ut i våra 16 kommuner idag när det kommer till avgifter. Endast en kommun på Åland idag så tar ut en mindre summa än det som lagen ger rätt till och det är Mariehamn. Nu höjs maxsumman och det skall bli intressant och se om alla kommuner nu kommer att höja sina dagvårdsavgifter. Det är ju så att bara för att det finns en maxtaxa så behöver man ju inte ta ut den. Det fanns också olikheter när det kom till avgiftsfri månad under sommaren, alla ger en månad fri medan några kommuner ger möjlighet till två månader fritt om barnet är borta två månader i sträck, andra ger 1,5 månad fritt om du har ditt barn hemma under två månader.

Men det som jag reagerade mest på är att det skiljer så mycket på förundervisningen på Åland. Jag skulle säga att hälften av kommunerna ger det avgiftsfritt men inte resten. Jag hoppas att när vi flyttar våra daghem och förundervisningen under utbildningsavdelningen att detta kan bli mera lika för våra barn på Åland. Det är en kommunal angelägenhet idag men det är ju även skolan. Om vi skall ha en förberedande skola på Åland så tycker jag att förutsättningarna för alla föräldrar och barn skall vara det samma precis som det är för våra barn när de börjar i skolan, att det är avgiftsfritt. Året innan barnet börjar grundskolan har barnet rätt till 20 timmar förundervisning per vecka. I Mariehamns stads information om förundervisningen kan man läsa: För barn som året innan skolstart deltar i den skolförberedande undervisningen(förundervisning) uppbärs ingen avgift för den del som innefattar förundervisning under perioden september - maj. För resterande tid är det normal taxa.

Hela målet med förundervisningen är ju att stödja barnets uppväxt och utveckling året innan skolan börjar. Då anser jag att alla barn skall ha samma förutsättningar att få gå på förundervisning också.

Det åländska förundervisningsprogrammet är byggt på anvisningar av landskapsregeringen som i sin tur koordinerat detta med grundskolans läroplan. Programmet har för avseende att ge alla barn på Åland riktlinjer för en likvärdig utgångspunkt inför skolstarten och om något av barnen behöver särskilt stöd uppmärksammas det och resurser kan ges redan innan barnet börjar skolan. Vi vet att skolan har många utmaningar idag, ofta har klasserna flera som behöver extra resurser och det är väl bra om vi försöker fånga upp dem redan under förundervisningen så att kommunerna är beredda och har de resurser som våra barn behöver för det är de värda.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Holmberg-Jansson för ett välformulerat inlägg som man i högsta grad kan känna sympati med.

Jag vill dock betona att ett uttryckligt drag i den kommunala självstyrelsen är ju att kunna göra sina egna övervägningar. I det här fallet kan det vara som så att en del av våra kommuner har valt att satsa mera på personalens storlek och behåller då en kostnadssida på föräldrarna som kanske jämfört med andra är lite orimlig utgående ifrån ett rättviseperspektiv som ledamoten lyfte. Det kan vara så att i några fall är förhållandena så pass annorlunda att man anser att det är motiverat att ha kvar avgifterna dels på en högre nivå och dels också för att kunna säkerställa en personalstyrka.

Fru talman! Enligt höranden och sakkunniga inom den kommunala sektorn är täckningsbidraget i den kommunala barnomsorgen det intressanta.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Vi fick en presentation av vilka avgifter man ut. Vi diskuterade inte så mycket om täckningsbidragen faktiskt Det är ju en intressant fråga som ltl Jansson ställde.

Javisst, jag förstår att man kan tänka olika i de olika kommunerna. Jag menar inte att vi ska gå in och bestämma. Jag slogs av tanken när vi hörde detta att det är sådana skillnader. Varför är det så? Det kan visserligen vara så som ltl Jansson sade att orsaken är att man satsar. Men jag tycker ändå att det är konstigt att man kan ge barnomsorg gratis i vissa kommuner och i vissa kommuner tar man ut en avgift.

Ltl Harry Jansson, replik

Vad gäller förskoleundervisningen så delar jag helt uppfattningen om att alla borde behandlas lika, dvs. att den skulle vara kostnadsfri. Det finns en ekonomisk verklighet som ledamoten är ytterst medveten om. Därför skulle det vara intressant att få en analys av täckningsbidragets storlek. Är det faktiskt så att man har tittat på vad man totalt sett kan få in i avgifter i förhållande till den totala kostnaden för barnomsorgen? Det är en intressant aspekt som ledamoten lyfte och som jag tror att vi alla i denna sal delar.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Om man i förundervisningen fångar upp de barn som visar problem så kanske man i det långa loppet kan spara pengar. Det gäller barn som kanske inte skulle ha gått i förundervisning för att man egentligen är hemma med sina föräldrar, men om förundervisningen är gratis kanske man deltar. Det kanske inte är så hemskt många individer som det handlar, men ändå och det handlar framförallt om att ge en lika bra skolgång för alla våra barn.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Pernilla Söderlund

Tack, fru talman! Bästa ledamöter, social- och miljöutskottets ordförande Carina Aaltonen har nu redogjort för utskottets betänkande på ett mycket föredömligt sätt, finns inte så mycket att tillägga men jag vill ändå betona några saker.

Som sagt ltl Aaltonen nu sade så har vi bekantat oss med det här lagförslaget riktigt ingående, både genom höranden och även genom ett studiebesök till Österkulla daghem. Lika intressant båda sätt.

På Österkulla bekantade vi oss med lokaler, personal och barn. Vi förstår att åländska vårdnadshavare ger daghemsverksamheten ett riktigt gott betyg.

I remissdebatten lyfte jag frågan om separerade vårdnadshavares tillgång till den barnomsorg eller fritidshem som de behöver – under de tider som barn vistas hos dem- och det har utskottet fått klargjort att det inte är några problem ifall barnet bor på två ställen.

Vi välkomnar särskilt att skrivningen om barn med funktionsvariationer nu förtydligas. Det kan alltså vara frågan om barn som behöver extra hjälp, stöd eller träning för att klara av dagen. De har nu fått en tydligare skrivning i lagen och visar på att lagen har ett bra barnperspektiv.

Likaså har man skrivit in i lagen om vikten av barns säkerhet. För trygga miljöer både inne och ute fokuserar på barnets bästa, och även det att barnet alltid behåller sin plats i samma grupp eller avdelning på daghemmet, ifall vårdbehovet ökar eller minskar, det ger en ökad trygghet för barnet.

Liberalerna har ingenting att invända mot lagförslaget. Vi ser också fram emot att barnomsorgen flyttar in under utbildningssektorn. Det fick vi också höra från flera hörande att de såg fram emot det. Tack, talman.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Jag reagerade lite på det sista som har nämnts ett par gånger, att barnomsorgen ska flytta in under utbildningssektorn. Personligen har jag ganska länge varit skeptisk till den tanken. Har utskottet hört andra som har erfarenheter av en överflyttning av barnomsorgen till utbildningssektorn? Det finns exempel på kommuner på fastlandet som har valt att gå tillbaka till det gamla systemet för de har insett att det var inte bra att göra på det sättet. Har utskottet sett på sådana erfarenheter eller har man bara hört sådana som inte har erfarenheter av det?

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Det är en riktigt intressant fråga. Jag tror att vi får återkomma i utskottet sedan när det blir aktuellt. Det var ju inte den saken som utskottet behandlade nu, så därför har vi inte hört så många i just den frågan. Men det var ingen av de hörande som var negativ till det i alla fall. Men vi får återkomma till detta sedan när den frågan behandlas.

Ltl Petri Carlsson, replik

Talman! Tack för det förtydligandet. Det är ändå viktigt att man hör sådana som har erfarenheter av det och inte bara se på vad som önskas nu.

Det finns också erfarenheter som visar på att det kanske inte var så klokt att föra över barnomsorgen. Man bör titta på bägge sidor och fördjupa sig i den här frågan före man uttalar sig positivt. Jag upplevde ändå att ledamoten var tydlig med att det var vägen framåt. Jag tycker ändå att man måste fördjupa sig i saken före man säger det.

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Ja, vi återkommer till den frågan sedan. Jag har inte mera att tillägga.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström

Tack, fru talman! Jag vill tacka social- och miljöutskottet för ett väl utfört arbete och klokt betänkande.

Jag vill också lyfta upp lagförslagets 4 § där det föreslås att definitionen av ”barn i behov av särskilt stöd” vidgas till att även omfatta barn som har svårigheter på grund av en kognitiv, sensorisk eller intellektuell funktionsnedsättning. Utskottet finner det positivt att definitionen av barn i behov av särskilt stöd klargörs. I min värld och i många andras så är det fråga om tidiga insatser, en viktig fråga för socialdemokraterna även i stan. Tyvärr har vi ibland pratat för döva öron, men vi ger oss inte och kommer att lyfta det här flera gånger om.

Ingen skugga ska falla på daghemspersonalen som gör sitt bästa. Det finns väldigt mycket evidensbaserade metoder, t.ex. Tibir. Mycket är också samlat vid Nordisk välfärdscenter där man kan hitta väldigt nyttig information kring detta.

Vi hoppas att man verkligen tar lagen på allvar och lyfter upp tidiga insatser vilket sparar en massa lidande och pengar också för samhället.

Jag ska citera hur detta kan gå till: ”Detta kan genomföras som en process i tre steg där det första steget består av informella bedömningar av samtliga barn utförda av kompetent personal på en vårdcentral eller förskola. Bedömningskriterierna kan vara utformade som checklistor och bör bygga på relevant forskning.

Barn som skiljer sig från sina jämnåriga på viktiga områden, eller som av andra skäl behöver undersökas, bör följas upp mer ingående.

Steg två kan därför bestå av kartläggning och bedömning av samspel, beteende och färdigheter med hjälp av standardiserade kartläggningsverktyg eller observationsrutiner. För barn som överskrider kritiska gränsvärden bör man genomföra en mer detaljerad utredning.

Steg tre kan därför bestå av tester, individuell observation i strukturerade och ostrukturerade aktiviteter där man gör en mer ingående analys av barnets beteende och utveckling.

Genom hela processen är det viktigt att föräldrarna blir informerade och att de är delaktiga om barnet ska undersökas närmare.”

Tack, fru talman.

Ltl Gun-Mari Lindholm

Talman! I remissdebatten anförde jag en fråga gällande 16 §. Till alla andra delar tycker jag att det här är ett bra lagförslag. Det rättar till de frågeställningar och den problematiken som har funnits inom den här verksamheten till den del det inte berör 16 § där jag fortfarande har en fråga.

Jag tycker inte att paragraftexten och motiveringarna till paragrafen riktigt hänger ihop med varandra. Jag tog upp den här frågeställningen i remissen. Det skulle vara intressant att höra hur utskottet har resonerat och vilken information man har fått.

Det gäller särskilt det som man säger i 16 § ”barnomsorg ska i möjligaste mån ordnas i den verksamhetsform som barnets vårdnadshavare önskar”. Det är väl egentligen ganska självfallet eftersom det ändå är vårdnadshavaren som behöver ha barnomsorg för att kunna arbeta, men det finns också den möjligheten att vårdnadshavaren önskar ha deltid med anledning av att man ändå är hemma med yngre barn.

Det har kommit till min kännedom att i någon kommun har man förlagt den här deltidsomsorgen på ett sådant klockslag så att man t.o.m. har börjat halv åtta på morgonen för att då är det mest lämpligt tycker daghemspersonalen. Om man har andra barn hemma, kanske till och med två barn så ska man då upp så tidigt och i väg till dagis. Nå, man kan förstås säga att man inte behöver gå den där tiden. Nej, det behöver man naturligtvis inte, men far man klockan nio på morgonen så då har man redan missat 1 1/2 timme av de tilldelade fem timmarna per dag, vilket man har rätt till om man är hemma med yngre barn.

Jag undrar hur man har resonerat. Vad prioriteras, vårdnadshavares önskemål? Det kommer ju ändå före i paragrafen vilket åtminstone jag tolkar att är det primära och inte det som man anser att är mest lämpligt utgående ifrån dagispersonalens situation. Jag skulle behöva det förtydligande för mitt eget vidkommande.

Ltl Carina Aaltonen, replik

Fru talman! Just beträffande den här paragrafen har vi inte granskat desto mera i detalj hur det här ska göras i praktiken.

Däremot ger man nu daghemsföreståndarna rätt att styra verksamheten. Istället för att barn som har halvtidsomsorg kommer till dagis halv åtta med den ena föräldern, som kanske ska vara på jobb klockan åtta, så försöker man styra det så att halvtidsbarnen kommer klockan nio, mellan nio och två eller tre. Den frågan tog vi upp.

Sedan finns det en annan problematik när det gäller barn till skilda föräldrar som bor i olika kommuner, lagen försvårar idag för t.ex. den som inte är boendeförälder.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag tycker att detta är väldigt väsentligt. Det är stor skillnad på vem det är som har primärrätten till barnomsorg.

Jag vet att man i andra fall har gått tillbaka till stenografiska protokollen, man har läst in sig på de olika lagstiftningarna och sett på vad man har sagt i utskotten och vad man har sagt i debatten och hur det ska tolkas.

Därvidlag tycker jag att det är väsentligt att man idag också kan svara på om det primära är föräldrarnas möjligheter eller är det dagispersonalen och föreståndaren som fastställer tiderna för de barn till föräldrar som är hemma med hemvårdstöd?

Ltl Carina Aaltonen, replik

För oss i utskottet blev det ganska tydligt, fru talman. Det är framförallt föreståndaren, det är kommunens barnomsorg som kan styra det här för barn som har föräldrar som är hemma med hemvårdsstöd. Det är just för att få möjlighet att styra personaldimensionen så att man får flest personal till de tider på dygnet då ändå de flesta barnen är på plats. Det här är ett avkall som man får göra för att man både ska kunna vara mer effektiv och spara på resurserna. Det minskar de facto valfriheten för föräldrar som är hemma med hemvårdstöd.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Jag har förstått att intentionen från ministern, jag hoppas att han kan säga emot mig ifall jag har fel, har varit att det ska finnas en möjlighet för föräldrarna att också vara med i de här besluten. Åtminstone i min tanke så ska man inte sätta en förälder som är hemma med sina andra små barn i en sämre situation. Deras önskemål ska inte vara lägre prioriterade än vad andra föräldrars behov och prioriteringar är. Det är väldigt viktigt för mig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve

Talman! Det kan finnas anledning att ge ett kort klargörande med tanke på den sista replikväxlingen.

Så som jag konstaterade i remissanförandet så finns det i viss mån en permanent normkonflikt inom det här rättsområdet. Om man ser till vad som är grundnormen så är det precis det som ltl Lindholm lyfte fram. All barnomsorg ska i möjligaste mån ordnas så att det är vårdnadshavarens intressen som tillvaratas. Det är jätteviktigt att det är det som är grunden. Och också det förtydligade mandat som nämndes i 16 § för föreståndare så ska detta vara vägledande för den avvägningen. Det ska alltid ordnas med tanke på vårdnadshavarens och föräldrarnas bästa.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussion är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av barnomsorgslagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

2        Ändring av landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 8/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 14/2016-2017

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Carina Aaltonen

Tack, fru talman! I det här lagförslaget föreslås att lagen om allmänt bostadsbidrag inte ska tillämpas på Åland.

Om de studerande skulle överföras till rikets riksblankettlagar så skulle ungefär 200 studerande från riket på Åland bli utan både bostadstillägg och bostadsstöd. Därför är det mycket viktigt att den här lagen träder ikraft senast i augusti 2017 och att man också i riket gör ändringar i sin rikslagstiftning. Det har man nu gjort på rikssidan likaväl som vi nu har ett lagförslag hos oss. Förhoppningsvis ska de studerande från riket Åland kunna behålla både sitt bostadstillägg och sitt bostadsstöd.

Utskottet föreslår att lagen antas utan ändringar, dock så att en teknisk rättelse görs i lagförslaget. Det står att det här skulle träda ikraft 2016, men vi har de facto 2017 nu. Det är den ändringen som vi kommer med. Tack, fru talman.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussion är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 3 § landskapslagen om tillämpning på Åland av lagen om allmänt bostadsbidrag för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

3        Ändring av lagstiftning om utkomststöd

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 9/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 15/2016-2017

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Carina Aaltonen

Fru talman! Den här handlar också om en teknisk förändring av lagen om utkomststöd. Det handlar om klargöra ansvarsfördelningen mellan FPA och kommunerna i syfte att undvika otydlighet och underlätta tillämpningen av lagstiftningen.

Under ärendets behandling har vi fått ytterligare ett komplement från landskapsregeringen om att lagens 7 § ska kompletteras. Man ska komplettera med att även de förvaltningsuppgifter som ankommer på Folkpensionsanstalten enligt 18 § 3 mom. i lagen om utkomststöd ska handhas av en nämnd eller kommunstyrelsen i enlighet med kommunfullmäktiges beslut.

I och med den ändringen så föreslår utskottet att lagförslaget ska antas.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussion är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Första behandling

4        Barnskyddslagens uppdateringsautomatik

Social- och miljöutskottets betänkande SMU 10/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 19/2016-2017

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Carina Aaltonen

Fru talman! Social- och miljöutskottet har inte legat på latsidan.

Det här är trots allt också en teknisk fråga. Ändringen kompletterar den av lagtinget den 9 november 2016 antagna ändringen av blankettlagen om barnskydd.

Med de tekniska ändringarna som finns i den föreslagna lagen så föreslår utskottet att lagförslaget ska antas oförändrat. Avsikten är att den ska träda ikraft så snart som möjligt, men samtidigt med den av lagtinget redan antagna ändringen. Tack.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussion är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 1 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Remiss

5        Redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor enligt 36 § arbetsordningen för Ålands lagting

Landskapsregeringens redogörelse RS 1/2016-2017

Enligt 36 § arbetsordningen ska landskapsregeringen i början av varje lagtingsår lämna en skriftlig redogörelse till lagtinget över självstyrelsepolitiska frågor av väsentlig natur. Innan redogörelsen upptas till slutlig behandling i plenum ska självstyrelsepolitiska nämnden avge ett betänkande i ärendet.

Diskussion.

Lantrådet Katrin Sjögren

Talman! Den årliga redogörelsen självstyrelsepolitiken blir alltid en gedigen lunta. En hel del av innehållet och de saker jag tänkte beröra diskuterades ingående i och med måndagens spörsmålsdebatt.

Som jag konstaterade då så krävs det dagligt och hårt arbete för att upprätthålla det åländska samhällets livskraft och utvecklingsmöjligheter.

Vi vet alla timglaset rinner ut och att det börjar bli sanningens minut för Ålandskommittén och självstyrelselagsrevisionen. Vare sig man vill det eller inte är sotefrågan en del av problemet, nämligen vad vi får för utrymme att utveckla vår ekonomiska självstyrelse.

I redogörelsen finns både bokfört och beskrivet hur landskapsregeringen agera, förhandlat, utlåtit sig och vilka direktkontakter vi haft. Det var något som efterfrågades under spörsmålsdebatten.

EU-parlamentsplatsen och Brexit. I dagarna kommer Storbritannien att aktivera artikel 50 och därmed är frågan om en plats i Europaparlamentet återigen aktuell.

Landskapsregeringen utgår ifrån att regeringens tidigare ställningstagande i frågan nu fullföljs och det pågår i inledningen av förvaltningen. Man kommer att bilda en brexitgrupp i Helsingfors och där kommer vi också att få plats.

Landskapsregeringen planerar också att göra påstötar och fara till Bryssel och diskutera frågan.

Svenskan. Det är ett faktum att svenska kunskaperna vid rikets myndigheter minskar i snabb takt och även detta berördes rätt ingående i måndagens debatt.

Bristen på svenskspråkiga översättningar av byggbestämmelser, kollektivavtal, anvisningar och rekommendationer har lett till att landskapsregeringen och lagtinget bör överväga i vilka fall de författningar och regleringar som antagits i Sverige även kan antas i landskapet för att försäkra sig om att det finns tillgång till svenskspråkigt material och rättspraxis. Det är enligt landskapsregeringens uppfattning i längden inte hållbart att ha en lagstiftning som till stora delar bygger på rikets lagstiftning ifall anslutande anvisningar. i allt mindre utsträckning översätts till svenska.

Språkrådet har haft som huvudfokus det åländska näringslivets språkbehov. Språkrådet har även fört diskussioner med anledning av statsrådets berättelse om tillämpningen av språklagstiftningen. Landskapsregering lämnade in ett utlåtande till justitieministeriet.

Om jag blickar lite framåt så under 2017 kommer språkrådet att ha som fokusområde utbildningen och digitaliseringen samt servicen i domstolarna.

Ålands demilitarisering och neutralisering. Jämfört med några år tillbaka i tiden är den säkerhetspolitiska situationen i Östersjön och i Europa idag avsevärt förändrad med en betydligt ökad säkerhetspolitisk oro.

Efter presidentvalet i USA är det svårt att få grepp om den säkerhetspolitiska miljön, eftersom det inte finns tillräcklig vetskap om president Trumps utrikespolitik i praktiken.

Mot bakgrund av det förändrade säkerhetsläget i Östersjön är Ålands betydelse ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv en fråga som är aktuell och debatteras i Finland, Sverige och omvärlden.

Vi känner alla till försvarsminister Jussi Niinistös flera utspel. Försvarministern förtydligade senare att internationella avtal förutsätter att huvudansvaret för att försvara Åland ligger på Finland, men att om försvarssamarbetet med Sverige i framtiden intensifieras kunde Finland och Sverige tillsammans förstärka ålänningarnas säkerhet.

Presidenten bemötte försvarsministerns utspel med att konstatera att Finland har ett ansvar att försvara Åland och att man nog kan föra diskussioner med Sverige hur försvaret kan ske. Men presidenten betonade att den diskussionen först och främst ska föras med ålänningarna själva. Presidenten påminde också om att demilitariseringen är en fråga om en internationell överenskommelse. Statsministern konstaterade för sin del att det inte förekommer någon diskussion i regeringen om att förändra Ålands ställning. Här tycker jag att det är väldigt intressant att fundera kring vad det är som pågår. Hur ser säkerhetsstörningar och krigföring ut idag? Vi vet hur blodigt och allvarligt kriget är i Syrien och samtidigt pågår det en annan verksamhet i Europa, med rysk inblandning i europeiska val.

I riksdagens utrikesutskotts betänkande med anledning av statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelse fastslås att Åland har en genom internationella avtal befäst och etablerad folkrättslig ställning som demilitariserat och neutraliserat område. Denna status har inte ifrågasatts av andra stater och det ligger i Finlands intresse att garantera den.

Landskapsregeringen anser fortsättningsvis och mycket tydligt att Ålands demilitarisering och neutralisering är en stabiliserande faktor i Östersjön och anser att det är av yttersta vikt att denna status behålls oförändrad, trots det förändrade säkerhetspolitiska läget i Östersjön.

 Det årliga mötet mellan gränsbevakningens ledning och landskapsmyndigheterna ägde rum på Silverskär på Åland. Vid besöket framfördes från landskapets sida vikten av att de två sjöbevakningsstationer som finns på Åland blir kvar.

Polismyndighetens och gränsbevakningens samarbete fungerar idag väl.     Under året har landskapsregeringen fört fram vikten av att gränsbevakningens helikoptrar fortsättningsvis ska kunna starta och landa i Åbo. Frågan är viktig för Ålands del främst gällande sjöräddning men också gällande akuta sjuktransporter vid väldigt dåligt väder.

Inrikesminister Risikko har utlovat att flygledningen kommer att fortsätta som förut men någon konkret lösning har ännu inte presenterats.

Av landskapsregeringens demilitariseringspolicy som fastställdes den 1 oktober 2015 framgår att landskapsregeringen avser utarbeta en handräckningsplan för hantering av handräckningsärenden. Detta arbete har påbörjats och kommer att vara slutfört under året.

Talman! Det pågår en kraftsamling när det gäller beredskapsfrågor. Lag- och kulturutskottet har ett lagförslag om en gemensam räddningsmyndighet liggande på sitt bord. Vi arbetar med en handräckningsplan, vi kommer att investera i ett nytt alarmsystem och även rutiner och strukturer inom förvaltningen ses för tillfället över.

Det är väldigt lätt att det blir problemfokuserat. Jag vill igen lyfta fram det goda samarbetet som landskapsregeringen och förvaltningen har med utrikesministeriet, den kontaktgrupp som finns mellan landskapsregeringen och utrikesministeriet. Det är ett samarbetsorgan som båda parter har väldigt stor nytta av.

Vi kan konstatera att Ålandsexemplet fortsättningsvis väcker ett stort intresse runt om i världen. Under förra året tog vi emot 17 grupper som besökte Åland i syfte att studera Ålandexemplet.

Slutligen kan vi konstaterat att vi ringar in problem och bekymmer och samtidigt är det lätt att glömma det som vi faktiskt löser.

När det gäller fiskerikvoter och jordbruksstöd som vicelantrådet har ansvar över kan vi konstatera att vi har vunnit en delseger.

När det gäller sjöbevakningsstationen och helikoptertjänsterna så ser det ut att lösa sig. Igår fick vi det glada beskedet att hela paketet med AT-läkarna också löser sig. Där har det inte sparats några som helst mödor och det har varit en gedigen insats av minister Valve och socialvårdsbyrån.

Bostadsstödet för studerande har också löst sig. Det är viktigt att komma ihåg att vi löser saker och får positiva beslut. Tack, fru talman.   

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Tack lantrådet för presentationen av en utförlig redogörelse.

Jag vill ta tillfället i akt att lite falla tillbaka till måndagens diskussion. Från talarstolen framställdes att det skulle vara ett problem på det sätt som Ålandskommittén arbetar, dvs. att vi är omgärdade av sekretess och att det skulle vara ett problem för Ålands möjligheter att försvara våra positioner i Helsingfors. Jag skulle gärna se att lantrådet bekräftar att landskapsregeringen med lantrådet i spetsen har haft fullständig tillgång till allt arbetet inom Ålandskommittén och att inte någon av de strategiska lösningar som landskapsregeringen har funderat på har vållat problem på grund av Ålandskommitténs interna arbete. Det har varit en mycket öppenhjärtlig och bra diskussion och dialog, eller hur, under hela resan. Man kan ju inte säga att Ålandskommitténs arbete har varit ett problem för landskapsregeringen.

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Nej, det har det absolut inte varit. Jag är den första att understryka det. Jag har flera gånger i talarstolen sagt att jag är djupt imponerad av den åländska delen av Ålandskommittén. Det är ju där som jag har haft tillfälle att ha insyn. Det finns engagemang, kompetens och kunskap i hela kommittén, absolut ltl Harry Jansson.

Jag tycker också att vi har haft ett bra samarbete när det gäller självstyrelsepolitiska nämnden. Det har varit många problem och utmaningar under föregående år.

När det gäller kommittéarbetet som är fastslaget på rikssidan så är det precis så som man jobbar. Det är ett slutet arbete. Det kanske var en frustration av detta som kom till uttryck under måndagens diskussion, att man inte kan debattera helt öppet med ålänningarna.

Jag vill igen understyrka att jag är väldigt nöjd över det arbete som man gör Ålandskommittén.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack för det lantrådet, det gläder mig att höra. När vi ser på nästa steg, även om den här redogörelsen blickar tillbaka, så kommer Ålandskommittén om en dryg månad till en slutpunkt, ska vi tro, men osvuret är bäst som vanligt.

Kan lantrådet tänka sig att vi redan nu tillsammans börjar fundera på nästa steg här på hemmaplan? Hur tar vi tillvara den kunskapsmängd som finns inom Ålandskommitténs åländska del? Hur fortsätter vi att bevaka självstyrelsepolitiska frågor på en gemensam bog? Behöver vi en ny parlamentarisk kommitté här hemma med tanke på de övervägningar som kommer att krävas så fort Ålandskommitténs arbete är klart och i och med att vi också har en övertagande process som kommer att ta tid? Det skulle vara intressant att höra om lantrådet och ministrarna har börjat fundera på nästa steg i den här processen? 

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag är en pragmatisk och resultatinriktad politiker och har ingen prestige när det gäller den delen. Vi kan tillsammans fundera på hur vi bäst tar tillvara det.

Nu när det är några möten kvar så hoppas jag att man faktiskt löser de här svåra knutarna som finns och att vi får ett ekonomiskt system som kuggar i varandra. Vi har utmaningar framför oss.

Jag är helt öppen för förslag, ltl Harry Jansson. Vi ska göra det bästa av situationen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Nordlund, replik

Tack fru lantråd för en bra presentation och framförallt en bra beskrivning i redogörelsen för hur situationen är. Jag ska återkomma till den i mitt anförande.

Vi pratar mycket om Ålandsmodellen, demilitariseringen och Ålandsexemplet. Kan lantrådet och landskapsregeringen tänka sig att lite utvidga begreppet med Ålandsmodellen till att också beröra vårt näringsliv? Personligen har jag en känsla av att det kanske till och med finnas ett intresse utanför Åland idag för hur det åländska samhället är uppbyggt och hur vårt näringsliv fungerar med tanke på vår fantastiska sysselsättningsgrad här på Åland. Vi har låg arbetslöshet och vi har en jättestark entreprenörsanda här på Åland. Jag tror att det här är en modell som skulle intressera både Finland övriga Norden och kanske Europa. Det finns något vi kan förvalta, göra något bra av och som skulle göra Åland känt på ett positivt sätt.

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Jag är också positiv där. Jag vet att vicelantrådet, i egenskap av närings- och miljöminister, ofta brukar ta upp den här frågan.

När vi kommer till Helsingfors så har vi en hel kappsäck med problem, men vi försöker också marknadsföra Åland som det goda exemplet när det gäller våra sysselsättningssiffror och vår låga arbetslöshetsgrad.

Det kanslichefsmötet som är planerat till maj, där har man faktiskt specifikt bett om att få en analys kring Ålands sysselsättningsläge och låga arbetslöshet. Vi håller på hela tiden och med fokus på maj.

 Jag tycker också att det låter som en väldigt god idé.

Ltl Roger Nordlund, replik

Tanken förstärktes hos mig när statsminister Sipilä tog upp Åland som det goda exemplet i Finlands riksdag för ett tag sedan och den goda respons som detta fick. Jag tror att det här kunde vara ett positivt sätt att väcka intresse för Åland, för självstyrelsen och för självbestämmande och vad man faktiskt kan åstadkomma med det som är bra för det speciella området, men också de facto för landet som helhet och att man skulle kunna se möjligheterna med självstyrelsen.

Jag tror också att Ålandsexemplet, det åländska näringslivsexemplet, kan vara intressant också utanför Finland; i Norden och i Europa. Det finns idag ett sug, man vill ha en ekonomisk utveckling och möjligheter att skapa bra förutsättningar och det har vi lyckats med här på Åland. Det finns något här i vårt samhälle som är speciellt.

Lantrådet Katrin Sjögren, replik

Talman! Det är väl kanske så att det traditionella Ålandsexemplet med demilitariseringen, neutraliseringen och självstyrelselagen också kuggar i näringslivet. Det är avgörande nu att vi faktiskt får en modern självstyrelselag och att vi får ett bra nytt ekonomiskt system när det gäller självstyrelsen. Jag tror att det är två kommunicerande kärl.

I spörsmålsdebatten i måndags sade jag också att för att Ålandsexemplet ska vara relevant och inte förpassas till historieböckerna så behöver självstyrelsen utvecklas.

Vi, Ålandskommittén, landskapsregeringen och lagtinget, står på här nu ända in i det sista.    

Vtm Viveka Eriksson

Talman! Den allt övergripande framtidsfrågan för vår självstyrelse just nu är självstyrelselagsrevisionen. Därför kommer jag att ägna största delen av liberalernas gruppanförande till just den frågan.

Den nya lag som tar form i Ålandskommittén ska bära Åland in i framtiden och ge ålänningarna ett redskap och en plattform för ett fortsatt framgångsrikt samhällsbygge.

Vi liberaler hävdar ofta att självstyrelsepolitik handlar om hur vi utnyttjar det ramverk lagen anger och hur vi fyller självstyrelselagens paragrafer med ett innehåll i form av konkreta politiska beslut som skapar bra förutsättningar för ålänningarna. Men för att vi ska kunna möta nya tiders behov behöver ramverket förändras och utvidgas så att vi kan fortsätta modernisera samhällsservicen.

Varje ändring av självstyrelselagen har givit ålänningarna nya redskap och möjligheter att göra förändringar och förbättringar i vårt landskap. Den senaste revisionen tog lång tid att genomföra och den nuvarande självstyrelselag som kom 1993 gav oss större möjligheter inom den ekonomiska politiken.

Nu som under den förra revisionen har mycket tid ägnats åt den ekonomiska politiken. Och det är naturligt eftersom ekonomi ger utrymme för att bedriva politik och utan ekonomiska muskler sker ingen utveckling. Dessutom är och har ekonomin varit en av de största tvistefrågorna mellan Åland och Finland.

Kommittén ska leverera ett betänkande under våren och där ska förhoppningsvis ett nytt ekonomiskt system presenteras. Från åländsk sida vill vi som alltid mer än rikspartiernas representanter och särskilt när det gäller beskattningsbehörigheten har det varit många och ingående diskussioner.

Som vi konstaterade redan i måndagens debatt vill en majoritet av åländska medlemmarna i kommittén att behörigheten över förvärvsinkomsterna skulle tillfalla Åland redan i och med att lagen träder i kraft 2022. Detta för att motverka konsekvenserna av Sote och andra tänkbara reformer i Finland.

Övriga behörigheter kommer att listas på ett sådant sätt att en del av behörigheterna ska kunna överföras antingen med beslut av lagtinget efter överenskommelser mellan regeringarna om förvaltningsmässiga och ekonomiska konsekvenser, eller genom lag som antas i enkel lagstiftningsordning och där både lagting och riksdag säger sitt.

Med andra ord kommer vi att få ett nytt smidigare system där överföringar av behörigheter kan ske utan att självstyrelselagen ska ändras. Och som vi ju vet har en ändring av självstyrelselagen inneburit många komplicerade procedurer och dragkamper innan förändringar är genomförda.

Så även om vi ålänningar inte kommer att få gehör för alla våra krav kommer vi ändå att ta steg vidare och skapa nya möjligheter för självstyrelsen att utvecklas och ge de åländska politikerna nya redskap att föra sin politik.

Det som också är synnerligen viktigt att är att undvika tolkningsmöjligheter av lagparagraferna. Vid flera tillfällen har det uppstått problem på grund av att vår förvaltning och förvaltning i Finland tolkat gällande lag på olika sätt. Två exempel på det framgår av redogörelsen, där ärenden inom fiskeripolitiken och jordbrukspolitiken är överförda till domstolar för avgörande, därför att man har tolkat lagen olika.

Tydliga skrivningar i lagparagraferna och stöd i detaljmotiveringarna behövs för att undvika onödiga tvister mellan självstyrelsen och riksregeringen. Jag vill åter än gång understryka att en tryggad självstyrelse uppnår vi genom självstyrelselagens stadganden. När vi tycker olika som ofta sker ska vi kunna ta stöd i vår lag för att få rätt i olika frågor. Politisk diskussion i all ära men utan juridisk grund kommer vi inte så långt.

Det behövs också nya organ där regeringarna kan mötas för att diskutera och söka gemensamma lösningar när problemen uppstår. Med ett nytt system där överföringar av behörigheter sker i enklare lagstiftningsordning kommer det att bli nödvändigt att ha nya mötesplatser, nya fora där aktuella frågeställningar lyfts fram. Vi har till den här delen jobbat för att självstyrelselagen ska innehålla skrivningar om hur beredning av gemensamma ärenden kan behandlas gemensamt då det finns olika åsikter.

I måndagens debatt framfördes från flera håll behovet av att skapa fler kontaktytor, mellan tjänstemän och mellan politiker. Kontaktgruppen vid utrikesministeriet nämndes som en modell.

Det finns redan idag ett system med kontaktpersoner, så att Åland ska ha en kontaktperson på varje ministerium, en person som kan kommunicera på svenska. Ett problem med det systemet har varit att när en fråga har aktualiserats har det många gånger varit en annan tjänsteman än kontaktpersonen på det aktuella ministeriet som varit handläggare och kanske då en person som har dålig kunskap om självstyrelsen och som kanske inte pratar svenska.

Jag tycker att det här med kontaktpersoner kunde utvecklas så att det regelbundet hölls kontaktpersonsträffar mellan åländska och finska tjänstemän, och då gärna med en viss regelbundenhet så att träffarna inte ordnas enbart när det uppstår problem.

Justitieministeriet som betecknats som Ålandsministeriet har ett särskilt ansvar att se till att systemet med kontaktpersoner hålls uppdaterat och fungerar. Justitieministeriet har ett ansvar att tillse att andra ministerier är uppdaterade och välinformerade om Åland och självstyrelsen.

Det kan finnas skäl för landskapsregeringen att följa upp det här och tillsammans med justitieministeriet också förfina systemet så att kontaktytorna ökar, både mellan tjänstemän och mellan politiker.

En annan ny kontaktyta som också har diskuterat i Ålandskommittén borde vi ha gentemot riksdagen. Kanske en grupp riksdagsledamöter, en ålandsansvarig från varje riksdagsgrupp, som regelbundet skulle träffa representanter för lagting och landskapsregering för att utbyta information och skapa förståelse för Åland.

Ofta när vi diskuterar självstyrelsepolitik och också i redogörelsen så redogörs det för mångåriga svåra frågor som hanteras mellan regeringarna. Men precis som lantrådet sade i sitt anförande så behöver vi också lyfta fram de goda exemplen. Det finns många exempel, idag kan vi konstatera exemplet AT-läkarna. Ett annat gott exempel är bostadsbidraget som så småningom ändrades och föll ut på ett bra sätt för att alla ska kunna får bostadsbidrag när man studerar här på Åland.

Slutligen, i redogörelsen tas Finland 100 år upp och det är värt att uppmärksamma och fira att vårt land firar 100 år av självständighet.

Det som verkligen också är värt att uppmärksamma och fira är att det förflutit hundra år sedan Ålandsrörelsens dagar. Tack vare de män och kvinnor - det var väl främst män som stod i förgrunden, men jag är övertygad om att kvinnorna också starkt höll med om de här frågorna – men de män och kvinnor som aktiverade sig, som höll hemliga möten på Grelsby kungsgård, stormöte på Folkhögskolan, samlade namnunderskrifter från de flesta ålänningarna och som sedan uppvaktade kungen i Stockholm så tack vare dem så fick vi vår självstyrelse som snart också är hundra år gammal. En självstyrelse som har givit oss ålänningar så mycket och sådana möjligheter.

Även om det varit kärvt många gånger i kontakterna med Finland har ålänningarna lyckats ta hand om självstyrelsen, utveckla den och med självstyrelsens hjälp sett till att Åland blomstrar och är en av de bästa platserna som tänkas kan. Tack.

Ltl Roger Nordlund, replik

Tack, fru talman! Vtm Eriksson berörde arbetet i Ålandskommittén och gav oss en viss inblick i det.

I min replik tänker jag beröra just en viss inblick. Situationen som vi nu har här på Åland är att vi är i väldigt olika faser. Vtm Eriksson, tillsammans med några andra här, sitter med i Ålandskommittén och har närmast en full inblick i det arbetet. Jag själv sitter med i självstyrelsepolitiska nämnden och har därmed fått en ganska god inblick och jag har även fått information från ltl Harry Jansson. Medan lagtinget sedan sitter i en annan situation.

Jag delar väldigt långt det som minister Perämaa sade här i sitt anförande för några dagar sedan, att det här är en lite knepig situation. Jag förstår att man måste respektera kommitténs arbetssätt, men vi hamnar i ett dilemma här som jag ska återkomma till i min andra replik.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det slogs fast redan på första mötet i Ålandskommittén att de som informerar utåt är presidiet och det har redan sagts här.

Men när ltl Roger Nordlund sade att lagtinget är i ett sämre läge så kan jag inte riktigt hålla med. Åtminstone jag är den liberala lagtingsgruppens representant i det här arbetet och jag förankrar alltid tillbaka till min grupp och så tror jag att alla som jobbar i Ålandskommittén ändå gör. Det betyder att alla i lagtinget torde vara informerade. Dessutom har vi förankrat varenda fråga i självstyrelsepolitiska nämnden där också partierna är representerade.

Det har inte varit en allmän debatt via media, den biten kan man konstatera att saknas men den kommer att komma så fort betänkandet presenteras.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Vi befinner oss i en väldigt komplex situation. Vi har arbetet i Ålandskommittén och vi har soteproblematiken som landskapsregeringen jobbar hårt med. De här sakerna går ihop med varandra. Vi sitter på olika informationsnivåer beroende på vilken position vi har.

Jag ser också ett principiellt problem. Jag har förstått att överenskommelsen är att ingenting sägs offentligt före man i kommittén har satt namnet på pappret och det får man respektera. Men sedan har det också sagts att efter det ska helst ingenting ändras för då löper vi en stor risk att vi blir nermalda i de olika ministerierna, finansministeriet och andra ministerier i Finland. Det pappret ska hålla.

Var och när ska den offentligt debatten och diskussionen föras kring det här arbetet? Det kan ju faktiskt finnas någonting som eventuellt även den här kommittén inte har tänkt på. Rent principiellt så ska det här parlamentet ändå godkänna det i slutet. Det här är ett dilemma. Jag är inte kritisk mot någon nu, men vi måste diskutera det här på ett öppet sätt.

Vtm Viveka Eriksson, replik

Talman! Det är just för det som ltl Roger Nordlund nu säger, det är just därför som det har varit viktigt att vi som är medlemmar i Ålandskommittén rapporterar tillbaka och tar vägkost från parlamentet. Det har vi ju faktiskt gjort via våra grupper och via självstyrelsepolitiska nämnden. På så sätt har vi alltså en politisk uppbackning, så är det. Jag vet att ltl Roger Nordlund är välinformerad om de olika diskussioner som har förts och förs.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! Jag vill börja med att tacka i första hand socialminister Wille Valve för ett lyckat arbete när det gäller AT-läkarnas framtid på Åland. Det är värt för oss i lagtinget att applådera den insatsen med att trygga tillgången på en helt avgörande resurs inom den åländska sjukvården i framtiden. Det är exakt på det sätt som man vill att åländska intressen ska hanteras i en mycket föränderlig tillvaro som vi befinner oss i.

Denna redogörelse innehåller ju en mängd heta frågor. Det går inte att kommentera allt. Jag har väl fem minuter till mitt förfogande? Tio minuter, så talmannen är på bättre humör än i måndags vilket gläder mig.

När det gäller de inledande skrivningarna så vill jag uppmärksamma en sak som centergruppen delar, nämligen det orimliga som nämns i förbifarten om att det är landskapsregeringen som ser till att det ska finnas en tillräcklig kunskap om Åland inom den finska statsmakten. Det är naturligtvis en orimlighet att Åland ska kunna trygga det, lika orimligt som tidigare talman, lantråd och riksdagsledamot Roger Jansson brukar säga: Det är orimligt att begära att knappt 30 000 människor ska hålla 5,3 miljoner finländare informerade om vår status.

Det här är ett pågående, ett aldrig slutfört, arbete om hur vi ska se till att Åland hanteras på rätt sätt.

Kontaktpersoner som vtm Eriksson pratade om är ju ett i leden av insatser. Det andra är, som landskapsregeringen gör i maj månad, att bjuda in kanslicheferna från ministerierna. Det är naturligtvis en preventiv åtgärd för att se till att de högsta ansvariga personerna på ämbetsmannasidan har en grundläggande kunskap. Vi vet trots allt att i dagens politiska system i Helsingfors så är det de politiskt tillsatta statssekreterarna och ministrarnas sakkunniga, politiskt tillsatta även de, som håller i den praktiska dagliga processen och då är kanslicheferna inte alltid den hävstång som man kan dra nytta av.

På sidan 4 räknar landskapsregeringen upp tre franska streck som är sådant som behövs för att relationerna mellan Finland och Åland ska fungera på ett tillfredsställande sätt. Man räknar upp tre saker. Jag går inte in på dem närmare, ni har dem ju tillhands. Men jag sakar en viktig punkt här. Ytterligare ett franskt streck borde ha funnits med och skulle ha lytt ungefär så här: ”Finska statsmakten fortsätter att respektera sina internationella förpliktelser i fråga om Ålands särställning”. Det är ju där vi har en problematik, inte bara i ljuset av att försvarsminister Niinistö och hans uttalande utan även i många andra frågor.  

V har pratat mycket om Ålandskommittén redan här idag och nog var det ju en chock för oss som hade börjat den politiska processen på hemmaplan att läsa Aaltogruppens slutsatser rörande Ålands folkrättsliga ställning, den ambassadörsledda arbetsgrupp, politisk rakt igenom, som kom till slutsatsen att Åland mycket väl kunde hanteras internt inom dagens Finland. Det är inte så vi kan hantera Ålands autonomi, särskilt inte med tanke på de frågeställningar jag har av externpolitisk natur. Därför hade jag gärna också sett en markering av den internationella sidan av vår autonomi.

I övrigt tycker jag att landskapsregeringen gör ett klokt avvägt resonemang.

Svenska språket genomsyrar åter redogörelsen. Här är det direkt alarmerande slutsatser som landskapsregeringen lyfte fram, dvs. att det inte är fråga om utan en fråga om när Finland inte längre kommer att kunna upprätthålla kontakterna på svenska med Åland på det sätt som självstyrelselagen för Åland förutsätter.

Om vi betänker att justitieombudsmannen redan 2008-2009 - en granskning som slutfördes något senare - kom till slutsatsen att redan då var tillgången på svenska för dåvarande landskapsregering så alarmerande låg att självstyrelsens syfte var i fara. Då förstår vi alla att när till och med en av de högsta laglighetsövervakarna kom till slutsatsen att om det fortsatte så här så går det inte att få det självstyrda Åland att fungera på det sätt som självstyrelsesystemet förutsatte.

Det här är något som vi alla har att ta till oss och fundera på. Det är i ljuset av bl.a. det här som jag gärna skulle se att vi inom ramen för en ny parlamentarisk kommitté här på hemmaplan inte bara tar vid där Ålandskommitténs arbete slutar här den 25 april och allt de som följer med det paket, stora och små saker, utan att vi i den parlamentariska kommittén skulle arbeta uttryckligen också med de språkliga aspekterna. Här har vi ett motsatsförhållande som är ganska påtagligt.

Jag nämnde redan Aaltogruppen, när den gruppen tittade på det här med politiska ögon från Finland år 2012 så kom de till slutsatsen att Åland inte behöver en förstärkt autonomi för att klara den språkliga sidan. Finskan var inget problem för man kunde istället se till att statens ämbetshus på Åland skulle ta ansvar för de fortlöpande kontakterna och dialogerna med ministerierna i Helsingfors. Alla som har ägnat sig åt förvaltning vet vilken sakkunskap, kompetens och vilken bredd som behövs och förstår ju att det är rena utopin. Det är mycket allvarligt att en parlamentarisk grupp i Finland 2012 tonande ned den språkliga sidan på ett nästan nedslående sätt för oss ålänningar.

Inom det åländska arbetet i Ålandskommittén så har vi då och då nämnt Aaltogruppens betänkande som en grop som vi har att jobba oss upp ur. Ambitionerna vid själva startskottet för Ålandskommittén var på en ganska låg nivå i Helsingfors i politiskt hänseende.

Får vi en ny parlamentarisk kommitté som jobbar med självstyrelsefrågorna här på hemmaplan så kan vi också ta tillvara de ledamöter i nuvarande Ålandskommittén som inte är parlamentariker men som vi alla vet att brinner för att vårt Åland ska fungera. Vi har också tjänstemän, i första hand två personer, som är ytterst kompetenta att fortsätta att ta ett ansvar för att bygga morgondagens åländska självstyrelse.

Det som kommer efter Ålandskommittén har redan nämnts, det är en komplicerad fas som vi går in i. Personligen fasar jag lite för vad som kommer att återstå av Ålandskommitténs betänkande efter att ministerierna i Helsingfors har granskat betänkandet. Den inledande remissrundan som gjordes vad gällde Ålandskommitténs delbetänkande vad ganska nedslående. Det fanns inte många ljusglimtar i den remissrundan, sett med åländska ögon.

Språket berörs även under språkrådet förstås. Det är också lite alarmerande när landskapsregeringen konstaterar att en ÅSUB utredning visar att engelska idag är mera relevant än finska för de åländska företagen med undantag för kontakter med myndigheterna. Om vi betänker syftet med självstyrelsen som är att förhindra en förfinskning och så har myndighets Finland redan nått en situation där våra företag måste upprätthålla ett kunnande i finska språket för att klara av kontakterna med myndigheterna!

Ja, bästa vänner, juridiken har alltid varit vår starka sida. När det gäller frågan om t.ex. God medicinsk praxis och Pharmaca Fennica på svenska så är det också där nedslående att konstatera att även om man har fått rätt juridiskt så har fortfarande social- och hälsovårdsministeriet inte vidtagit de åtgärder som de högsta laglighetsövervakarna har fastslagits att behöver vidtas.

Nog har vi en mycket speciell situation om det inte hjälper att ens få rätt av JK, JO-ämbetena, i kampen för en levande svenska.

Sjukvården på svenska, jag är den första att medge att de upplevelser som ålänningar har utanför Åland när det gäller sjukvård på svenska är varierande. Många är oerhört nöjda.

Men det som jag kan konstatera, efter att själv ha haft närstående i vårdprocesser, så ett faktum när man vårdas utanför Åland vid finska sjukhus är att åländska patienter tyvärr inte alla gånger vågar berätta om alla sina problem för vårdpersonalen. Nog är det ett bekymmer att man skickas hem igen och då blir det naturligtvis en ny sväng till ÅHS där de får försöka ta reda på vad som nu återstår av denna första vårdinsats.

Det är också en fördyrande omständighet, men om vi bortser från det faktum så är det ju inte är bra för våra patienters välmående och tillfrisknande om de vet att de fortfarande har kroppsliga problemen när de blir hemskickad från Åbo centralsjukhus eller universitetssjukhuset. Det här talas det inte mycket om. Man får reda på det först när man pratar rätt ingående med dem som berörs av vårdapparaten.

Till sist, fru talman, så finns det naturligtvis skrivningar om Ålands demilitarisering och neutralisering. Med tanke på den fortsatta debatten så vill jag här igen att det som har hänt när det gäller demilitariseringen och neutraliseringen, dvs. det ständiga ifrågasättandet, så har vi ett oerhört stort behov, både med tanke på Natomedlemskap och på annat, att se till att Ålands status blir en så kallad permanent regim i omvärldens ögon. Vi ska se till att vi får en bekräftelse på att den folkrättsliga status som Åland har är något som är permanent och någonting som alla ska respektera. Även här har vi ett konkret belägg för att den sidan av Ålands status måste säkerställas.

Minister Wille Valve, replik

Först ett varmt tack till ltl Harry Jansson för de goda orden. Jag tror att en av hemligheten bakom framgången med AT-läkarna handlar om att vi lyckades alla dra åt samma håll, alla involverade.

Jag vill återkomma till det andra ämnet som ltl Harry Jansson berörde, nämligen Pharmaca Fennica. Sedan den här redogörelsen författades så har vi haft några framgångar också där. Den framgången består i att enligt våra senaste uppgifter så har nu en offert utgått från social- och hälsovårdsministeriet för en översättning av Pharmaca Fennica, vilket är ett betydande framsteg. Vi släpper inte, vi kommer att fortsätta att följa detta och nöta vidare.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Även det sistnämnda beskedet från ministern vad gäller Pharmaca Fennica att det också rör på sig gläder mig, även om det är lite tragiskt att det ska krävas starka juridiska insatser och sedan måste man pressa på för att det ska förverkligas.

Jag kan inte låta bli att berätta om ett läkarbesök där läkaren inte behärskade finska så det slutade med att jag, med mina knapphändiga kunskaper i finska, fick läsa mig fram till vilken medicin som passade min kropp utgående ifrån mitt vårdbehov. Så ska det inte behöva vara på det enspråkiga officiellt svenska Åland.

Minister Wille Valve, replik

Ja, jag håller med ltl Jansson. Det är uppseendeväckande med tanke på utlåtande som justitieombudsmannen författade. Man konstaterade att det här är frågan om så samhällsviktiga funktioner att det måste fungera. Den texten i sig själv borde egentligen ha varit tillräcklig. Som sagt, vi får fortsätta att jobba fram, jag är försiktigt optimistiskt i denna fråga.

Ltl Harry Jansson, replik

Lycka till!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Gun-Mari Lindholm

Talman! Det är ett gediget dokument som vi har fått oss tillhanda, en redogörelse över de självstyrelsepolitiska frågorna som har funnits under året som har gått.

Många av rubrikerna har vi alldeles nyligen också debatterat av olika orsaker och regeringen har gett svar. Det frågor som till exempel studier i Sverige, den finska social- och hälsovårdsreformen, relationerna till finska kollegor och arbetet i den parlamentariska kommittén för en ny generation självstyrelselag.

El- och energifrågor är väldigt komplicerade, men ändå behöver vi bestämma oss för om de ska vara prioriterade områden inom självstyrelsen.

Jag tänker upprätthålla mig vid språket, demilitariseringen och neutraliseringen och till vissa delar även vid gränsbevakningen.

Åland vilar på en lag i form av Sui Generis. Den är tagen på grundlagsnivå och enligt vilket språket på Åland är reglerat.  Enspråkigheten, svenskan, är i lag reglerad. Finland har även i lag förbundit sig att relationerna mellan Åland och Finland ska ske på svenska.

Nå, vi vet hur det fungerar idag. Det fungerar inte särskilt väl idag. Vi behöver också ha en realistisk syn, inte vad vi vill tro utan faktiskt en realistisk syn hur vi ser på framtiden.

Vilka är självstyrelsens garantier för att kunna umgås på svenska med Finland? Jag hoppas att självstyrelsepolitiska nämnden hör riksdagsledamoten som ska representera oss i Finlands riksdag om vilken uppfattning han har, och även representanter för såväl regering som riksdag.

Allt flera talar idag om att öka kontakterna till Sverige. Man talar även om att man borde starta en rörelse, i likhet med tidigt 20-tal här på Åland, en återförening med Sverige som skulle vara nödvändig för att garantera svenskheten på Åland. Jag tror och hoppas att det inte behöver bli en sådan rörelse.

Finland har förbundit sig i lag att kontakterna ska ske på svenska. Vi har en garanti, ett starkt juridiskt dokument, men i praktiken vet vi att det inte fungerar. Hur ska vi få det här att fungera? Hur ska vi ha en realistisk syn på framtiden, inte bara vad vi vill tro?

Jag hoppas att man också ska kunna reda ut detta. Det är säkert svårt i nämnden också, men det skulle vara intressant om nämnden, som ändå är självstyrelsens högsta organ, kan ta den här frågan på allvar och faktiskt ha en realistisk syn på hur vi i framtiden ska kunna umgås med Finland på svenska.

Jag går över till punkt 4, Ålands demilitarisering och neutralisering. Enligt Ålandskonventionen från 1921 som både demilitariserar och neutraliserar Åland har Finland skyldighet att upprätthålla demilitariseringen och neutraliseringen så att endast två lättare marinenheter får från tid till annan segla inom det demilitariserade området som sträcker sig tre sjömil utanför den linje som kan dras mellan det grund som är över medelvattennivån. Tanken var att fartygen kunde söka skydd vid oväder och bunkra, inte att kryssa runt i alla inomskärsfarleder. Holmar och grund som ligger utanför denna gräns men inom Åland är också demilitariserade till tre sjömils omkrets, t.ex. Märket, Flötjan och Lågskär.

Enligt folkrätten måste Finland hålla en sådan bevakning att inte främmande makter anser det vara terra nullius, dvs. ett obevakat område och kan ta det i sin besittning. Men detta kan ske inom territorialvattengränsen som är fyra sjömil. Med detta som bakgrund kan man verkligen fråga vad militärbåten har att göra här i de grunda vattnen och innanför territorialvattengränsen. Jag har skickat en bild på er mejl. Bilden är tagen senaste lördag på Snäckö i Kumlinge av Desirée Johansson som bor där.

Under senaste sommar var det en inte alltför ovanlig bild i skärgården att militärbåtar dundrade igenom grunda far, innanför det som de inte har rätt att beträda.

Jag vill att självstyrelsepolitiska nämnden noga sätter sig in i och kan informera oss i lagtinget på vilka grunder de har varit här och varför avtalet numera är mer tillåtande än tidigare? Tack.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Lindholm lyfte i sitt anförande fram att det håller på att växa fram en rörelse som är intresserad av en återförening med Sverige. Är det särskilt förvånande mot bakgrund av den beskrivning som ges i redogörelsen som vi diskuterar idag? Landskapsregeringen skriver tydligt så här: ”Landskapsregeringen anser sammanfattningsvis att utvecklingen riskerar leda till att servicen till den åländska befolkningen inte lever upp till den nivå som intentionerna med självstyrelsen förutsätter”. Redogörelsen är full laddad med beskrivande exempel på språkproblem. Det är väl ganska naturligt att ålänningarna börja tänka?

Min fråga till ltl Lindholm är: Om man försöker göra en noggrann analys av det här, vad visar att det skulle bli bättre vad gäller den språkliga servicen från Finland framöver? Kan ltl Lindholm lyfta fram något exempel där språkservicen faktiskt blir bättre?

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Nej, det kan jag inte. Jag delar helt den uppfattningen som jag kan skönja att också ltl Axel Jonsson gör i hans underton att framställa frågan. Jag kan inte lyfta något exempel och jag är väldigt orolig för den utvecklingen. Jag vill höra att självstyrelsepolitiska nämnden faktiskt tar den här frågan på allvar och inte bara hur man vill tro att det ska vara.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag håller med om att vi ska basera debatten på saklig grund.

I ltl Lindholms anförande reagerade jag på att hon lutade sig tillbaka mot grundlagens stadganden om rätten till språkservice. Vi har ju faktiskt ett läge där man öppet i Finlands riksdag idag ignorerar grundlagens språkbestämmelser åtminstone vad gäller språklagen och sjukvården i Finland. Det har vi fått se under det senaste halvåret. Det är nästan naivt att luta sig tillbaka mot grundlagens språkskyddsbestämmelser i dagens läge och tro att bara genom dem så kommer språkservicen att förverkligas.

Det allvarliga problemet är ju att man i den praktiska politiken väljer att blunda för lagens språkskydd och ändå genomför man reformer som monterar ner det svenska språket i Finland. Det är det som vi borde analysera på djupet. Finns det någon realistisk möjlighet att det svenska språket i Finland överhuvudtaget överlever på längre sikt? Där borde vi ha faktabaserad analys.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Som lagstiftare är jag väldigt noga med att lagar också ska följas. För mig är det så att i en rättsstat ska man också följa de lagar som man har varit med och lagstiftat om. I likhet med ltl Axel Jonsson kan jag också konstatera att även om vi har vårt språkliga skydd i lag reglerad så följs den inte. Det är inte vi primärt som ska se till att den följs, eftersom det är Finland som ska se till man följer den lag som man har varit med och stiftat själv. Men tyvärr så fallerar det idag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Tack ltl Lindholm, det var ett inlägg som jag till fullo stöder vad gäller dess substans och slutsatser.

Jag är också tacksam för att ledamoten tar upp frågan om de militära fartygsbesöken och allt vad det innebär. Jag har själv talat om dem i kanske tio års tid, men till slut så lämnar man ett visst spår. Jag är därför också tacksam för att ledamoten aktualiserar det och gör en direkt beställning till självstyrelsepolitiska nämnden att närmare bekanta sig med det faktum att landstigningar etc. ökar igen rätt kraftigt. Jag är tacksam om nämnden tar upp det som ledamoten efterlyste och redogör för bakgrunden till det hela. I vissa fall kommer vi att se att det faktiskt handlar om begäran om handräckning som är förståelig, men i några fall är det faktiskt så att de faller utanför konventionens möjligheter att landstiga på Åland.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Jag kan föga tänka mig att det är frågan om handräckning, inte de båtar som jag såg passera utanför mitt köksfönster senaste sommar. Det var kanonbåtar. Jag kan inte tänka mig att man på Kökar har bett att någon ska komma dit med kanoner i alla fall.

Om man rör sig på andra platser än på Åland så kanske man känner en viss trygghet när man ser en militärbåt, man vet att det är någon som patrullerar gränsen och det är inga fiender som kommer förbi. Men för oss på Åland är det totalt motsatt. Vi funderar vad det är som är på gång när fartygen kommer, som sagt var, precis invid stranden. Vad är det som håller på att hända? Vad är det som är fel? Vad gör de här? Det är de frågeställningar som vi ställer oss, i likhet med vad det idag lite har blivit med sjöbevakningen som har varit tryggheten i den åländska skärgården.

Ltl Harry Jansson, replik

I den fortsatta debatten är det dock viktigt att vi gör en skillnad. Gränsbevakningen är idag en helhet. Det blir märkligt, som ledamoten sade, vad vissa fartyg gör på Åland i vårt territorium, i ljuset av Ålandskonventionens bestämmelser. Samtidigt får vi komma ihåg att vi respekterar dem som utför de traditionella sjöbevakningsuppgifterna. Det är viktigt med tanke på respekt för deras arbete. De har en svår balansgång när det gäller det faktum att de via lagstiftning från 2006 har blivit en del av försvarsväsendet, om än en vilande resurs.

När det gäller kanonbåtarna och andra så tycker jag att det är oerhört viktigt att nämnden reagerar på ledamotens förfråga och att vi får en ny diskussion om var gränsen ska sättas för de härjningar som pågår i de åländska vattnen.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Som jag sade tidigare så finns redan gränserna reglerade i avtal. Idag upplever jag att man har ruckat på det. Fartygen är oftare innanför de avtalade gränserna. Jag tycker att det finns skäl att nämnden tittar på det och kommer till lagtinget och informerar om orsakerna.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Göte Winé

Tack, talman!  Vi har nu igen denna redogörelse för självstyrelsepolitiska frågor för debatt, eftersom vi i måndags hade spörsmålsdebatt känns det som risk för lite upprepning.

När man läser igenom redogörelsen kan man konstatera att landskapsregeringen har utmaningar framför sig.

Som vicelantrådet Camilla Gunell konstaterade i spörsmålsdebatten så är att det är en politisk kris i kontakten mellan landskapsregeringen och regeringen i Helsingfors. Jag håller med om att det är problematiskt för vad jag minns så har kontakten Åland – Helsingfors inte varit så illa som nu.

Det har varit utlovade saker som man egentligen från riket slängt ut sig utan att det varit förankrat politiskt. Från rikets sida så gör man övertramp mot självstyrelsesystemet på flera sätt. Man vill inte se den status och rätt som självstyrelselagen ger oss rätt till.  Om det sedan är okunskap eller ovilja vill jag inte kommentera, men kan konstatera att man har mycket att förbättra i dialogen med Åland för att respektera den status Åland har.

På sidan 4 så beskriver landskapsregeringen om hur relationen mellan riket och Åland borde fungera på ett tillfredställande sätt. Som jag ser det är det ett sammanhängande ord i varje mening och det är ordet respekt.

Ser vi nu på regeringen Sipilä och besluten som tas så är det knappast ordet respekt man blir och tänka på, utan mer ”hur täcks de?”

Men för det så måste vi på Åland jobba vidare med relationen mot riket dess och ministerier. Jag tror inte vi kommer att vinna på att vända oss runt till andra länder och säga att regeringen i Helsingfors inte respekterar den självstyrelse som Åland har.

Vi behöver nog visa här att vi har de starka personer som kan tala för vår rätt och ta striden för vår rätt. Är vi inte nöjda så ska man sedan gå vidare juridiskt, men vi ska inte känna oss besegrade på förhand.

Talman! På Åland har vi kunskap och stolthet om vår självstyrelse. I våra förhandlingar ska vi använda kunskapen och stoltheten.

Lantrådet sade i måndags i spörsmålsdebatten att det varit ett år med konflikter och jag förstår det är lätt för oss att säga att vi ska stå upp och kämpa vidare, när man sedan upplever att man kör huvudet i väggen eller blir överkörda gång på gång.

Så relationen med riket är inte bra, men det sista vi ska göra är att ge upp. Minister Perämaa visade mobilen i måndags och sade att han skickar mess om han behöver få kontakt. Jag förstår nog också att det knappast räcker med ett mess innan man får respons från andra sidan. Men det viktiga är att vi ligger på och nöter med våra frågor.

Resultaten kommer om man jobbar och har dialog. Det är bara att gratulera minister Valve som nu säkrat svensk AT-tjänstgöring för läkare på Åland. Grattis minister Valve, bra jobbat!

En framgång kan föda flera framgångar, så bra jobbat regeringen Sjögren!

Talman! Följande sade jag i debatten om finans- och näringsutskottets betänkande om budgeten för 2017: ”Man har väl aldrig heller tidigare hört en sådan besvikelse från ålänningar som nu för den finländska regeringen. Jag förstår vår åländska regerings dilemma att sätta ner foten samtidigt som man behöver förtydliga det ansvar som de har i Helsingfors för att respektera vår självstyrelse och ta ansvar för det svenska språket. Inget verkar ju vara heligt för regeringen i Helsingfors varken det är grundlagsberättigat eller inte.

Jag vill ge vår regering vårt stöd från den socialdemokratiska lagtingsgruppen att jobba och kämpa vidare. Kraften att kämpa vidare med att inse vilket ansvar den finländska regeringen har över Åland och för det svenska språket.”

Tyvärr har det ännu kanske inte hänt så mycket än, och hur vi sedan ska få de i Helsingfors att förstå är en annan sak. För vad är det man säger ”inte är det lätt att förklara för en som inte vill begrip”.

Jag kan göra många nedslag här i redogörelsen och det är samma överallt, bristen på respekt och förståelse för vår självstyrelse. Den politiska krisen måste man tyvärr envetet jobba vidare med. Här har vi alla ledamöter ett ansvar att jobba med att jobba med kontakten till våra politiska kontakter och påminna om förståelse och respekt.

Däremot, talman, när vi ser på det svenska språket och rätten till sjukvård på svenska så är det här något vi verkligen bör fundera om antalet ärenden gällande bristande språkkunskap i vården har fördubblats till patientombudsmannen.

Här bör nog man från ÅHS se att våra sjuka får tillräckligt med information på svenska under sin sjukhusvistelse sjukhus i Åbo, Helsingfors eller var det är. Det är alltid viktigt med att bli bemött på svenska men när man är sjuk och på sjukhus så då är man i en extra utsatt position. Vi kan inte se mellan fingrarna.

Här måste det finnas i avtal om att vård på svenska ska garanteras. Det finns säkert ett avtal men ändå har anmälningar till patientombudsmannen i angående bristande språkkunskap i vården fördubblats från 2015 till 2016.

Ledamöter! När jag satt igår och planerade mitt anförande så insåg jag att det mesta rör sig om den politiska situation man här nämner. Bristen på respekt för vår självstyrelse, bristen på respekt för Ålands demilitarisering och neutralisering. När det gäller det sistnämnda så är det väl mer att man vill provocera än att det beror på okunskap när det gäller det som nämns under punkt 4 på sidan 9.

Som lantrådet sade i måndags; ” ingen i Finland vinner poäng med att ta beslut som ger Åland fördelar, snarare tvärtom.” Det stämmer.

Ska man våga ta beslut som är för Åland så behövs kunskap, politisk erfarenhet och ett handlingskraftigt ledarskap.

Talman! Som ständig optimist så vill jag ändå se möjligheterna och inte hindren. Vad finns det för möjligheter i denna soppa med ingredienser av bl.a. sotereformen, avräkningsbelopp kryddat med avundsjuka, brist på respekt och svikna löften?

Det är tvärtom i nuläget med regeringen i Helsingfors, det är politisk oerfarenhet, ingen förståelse för självstyrelsen, brist på kunskap och definitivt inget gott ledarskap från rikets sida.

Talman! Vi har en förhoppning av Ålandskommitténs arbete med att ta fram en ny självstyrelselag och ett ekonomiskt system där vi mer rår över vår egen ekonomi och inte är alltför styrda av den finländska ekonomin. Jag hoppas också att den nya självstyrelselagen och dess arbete i riksdagen ska tvinga riksdagsledamöterna i Helsingfors att lära sig mera om självstyrelsen och dess status. För mer utbildning behövs om Ålands status behövs.

Så ltl Axel Jonsson, vtm Viveka Eriksson och ltl Harry Jansson känn ingen press men ert arbete och era förhandlingar i Ålandskommittén ger grunden för vår framtida självstyrelse och förhoppningsvis en ökad förståelse för vår situation på Åland.

Tidigare pratade jag om ett handlingskraftigt ledarskap och det uppfattar jag vi har i Ålandskommittén med dess ordförande Tarja Halonen. Sedan tror jag att ni kanske inte har alla med er där i kommittén, men jag tror och ni gör ert bästa för att ni ska få den respekt man ska ha för ett autonomt område.

Som det står i redogörelsen så jobbar landskapsregeringen vidare med sin strategi som nämns längst ner på sidan 4.

Nu, talman, höll jag mig mest till de första sidorna på redogörelsen och det är nog så att det är de som ska lösas först för att vi ska jobba vidare med de övriga frågorna. Men först måste vi få regeringen att förstå vad det innebär att ha ett självstyrt område och respektera Ålands självstyrda status.

Axeln Mariehamn - Helsingfors kommer nog alltid vara centralt och den viktigaste kontakten. Även om det känns som Bryssel och EU kommer allt närmare.  Idag pratar vi om redogörelsen, den dag när Storbritannien lämnar nu in ansökan om utträde ur EU. Men att stå och jubla och se möjligheter för en stol i EU-parlamentet är kanske lite för långt borta ännu. Men det gäller att dra i halmstrået där det finns.

Talman! Avslutningsvis så det har varit en kamp inom många områden för landskapsregeringen under detta år. Frågor på hemmaplan har med all säkerhet blivit lidande av de utmaningar landskapsregeringen haft för att kämpa för att få ut vår kunskap om Ålands status.

För det är upprepning, envishet och med kunskap man kommer långt. Kämpa vidare för vår självstyrelse och vår stolthet. Jag håller med lantrådet om att det också finns många ljuspunkter och framgångar som har gjorts och de behöver vi lyfta upp och få med oss. Det är viktigt att vi ser dem.

Bjud in utskott och jobba verkligen med de politiska kontakterna. Jag minns när jord- och skogsbruksutskottet var hit. De personliga kontakterna är jätteviktiga. Tack.

Ltl Tage Silander, replik

Tack, fru talman! Det jag funderade på när hörde ltl Göte Winé förtjänstfullt beskriva vår situation är vår metod att förhandla och diskutera med representanter för regeringen i Helsingfors. Jag har en känsla av att när vi sitter vid olika officiella tillställningar, i förhandlingsbord där det förekommer stora tal så säger folk precis vad de ska säga, vad som förväntas av dem att vi vill höra.

Det är trots allt bara människor som vi har att göra med, det jag undrar är två saker. Vi anklagar förstås, med rätta också, en del av människorna som jobbar för finska regeringen för att inte kunna Åland.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Göte Winé, replik

Tack, fru talman! Det är viktigt att inte dra alla över en kam. Jag misstänker att ltl Silander tänkte avsluta sin replik med att det också finns de som har kunskaper. Det vi upplever just nu och det jag, som inte har suttit med i förhandlingar, upplever är okunskap och ointresse i diskussionerna. Man får inte riktigt in poängen, man jämför Åland med övriga Finland och man värnar närmast om sitt eget bästa. Här bör vi ha den politiska erfarenheten och veta vårt ansvar och ledarskap.

Ltl Tage Silander, replik

Fru talman! Jag fortsätter.

Eftersom jag hävdar att man säger de rätta sakerna vid olika tillställningar som innehåller tal och dylikt så undrar jag ändå om man inte borde prata med alla de här representanterna på ett annat sätt, lite på sidan?

När man ska förhandla med någon så måste man kunna deras bevekelsegrunder. Då är frågan om man rakt ut borde fråga; vad är er inställning, din, din och din inställning till Åland och våra särförhållanden? Säger ni dessa saker bara i fina tal och på fina tillställningar? Eller har ni någon annan agenda, bara så att vi vet hur vi ska förhålla oss?

Ltl Göte Winé, replik

Tack ltl Silander. Jag vet inte om det var en fråga eller ett påstående, men jag håller med om att man gärna kan ställa frågan. Var är ärligheten? Jag känner ibland att i diskussionen nickar man och säger ”ja, vi ska titta på det”. Med vad gör man sedan när man kommer hem till sin grupp?

Jag tror fortfarande vi behöver jobba och informera om våra frågor. Jag håller också med ltl Silanders anförande som han höll i måndags, att vi också behöver lyfta fram de positiva sakerna. Om vi bara kommer och gnäller och hela tiden vill ha saker då är det svårare. Om vi däremot lyfter fram vad vi har gjort tillsammans och vad man gör för att förbättra, då tror jag också att vi kan bli starkare. Jag håller mycket med om det som ltl Silander sade i spörsmålsdebatten i måndags.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! I den här redogörelsen finns det förstås många frågor att dyka ner i, alltför många om man ska vara riktigt krass och det bör man vara med tanke på de tider vi befinner oss i.

Jag ska försöka ge några konkreta synpunkter och lite vägkost till hur vi på Åland kunde jobba för att hantera den ovanliga situation som vi ändå befinner oss i dagsläget, med så många utmaningar och problem på det självstyrelsepolitiska området.

Vi börjar med att titta lite på helhetsbilden av hur relationen idag ser ut mellan Åland och Finland. En välkänd journalist uttryckte i ett radioprogram för en tid sedan att hela relationen mellan Åland och Finland lite påminner om en hustrumisshandel. Hustrun blir ständigt slagen men ursäktar sig och söker brister och fel hos sig själv.

I debatten som vi hade i måndags så såg vi delvis att vi försökte hitta fel och brister hos varandra och hur vi hade agerat fel och inte nått resultat. Men istället borde vi fokusera på den som faktiskt konsekvent utövar övergrepp mot självstyrelsen och mot ålänningarnas rätt till självbestämmande, till sitt språk, till sin kultur och till sin identitet. Det är där som felen idag finns och som vi tydligt kan se i den här redogörelsen.

Vi måste stå eniga, vi måste försöka arbeta konkret för att lösa de problemen och våga stå upp för vår rätt. Kan vi bara ha fokus på det så kan vi också nå långt.

Jag konstaterar att vi i dagsläget börjar bli allt mer eniga om den problembeskrivning som vi har framför oss i det här dokumentet. Det finns ingen förståelse, ingen respekt och det finns ingen vilja eller intresse från Helsingfors att utveckla det åländska samhället. Ändå sätter vi så mycket av makten över ålänningarnas vardag och framtid i händerna på politikerna i Helsingfors. Det här är någonting som allt fler ålänningar och allt flera i den här salen är mer och mer missnöjda med. Vi är mera och mera frustrerade över att vi faktiskt kan göra så lite för att påverka vår framtid och vi är så beroende av de beslut som fattas i Helsingfors.

Språkfrågan är den absolut största utmaningen i det här sammanhanget, utöver de ekonomiska frågor som vi diskuterar flitigt. Tittar man på de exemplen som nämns i redogörelsen så är det väldigt få av dem som är särskilt nya, utan det är återkommande problem som egentligen har blivit värre och värre. Vi kan ta problemet med Pharmaca Fennica som har varit olöst hur länge som helst.

När det gäller sjukvården på svenska så ser vi en allvarlig utmaning som växer fram i och med att man i princip monterar ner den svenska sjukvården i Finland.

Mot den bakgrunden och mot bakgrund av det som nämndes tidigare i debatten, att den sjukvård som vi köper in från Finland - främst från Åbo - till och med blir svårare att få på svenska, så borde man kanske ställa sig frågan om det skulle vara klokare att försöka få till en helhetslösning. En lösning där vi köper in all sjukvård från Sverige framöver för att garantera den språkliga vården på svenska. ÅHS styrelse och landskapsregeringen kunde åtminstone titta på det här. Kunde man tillsammans med Sverige försöka få fram ett större avtal, ett helhetspaket, som gör att man kunde få ned kostnaderna för den svenska vården? För det är där som skon klämmer idag. Det är dyrare att skicka patienter till Sverige än till Finland och därför av ekonomiska skäl skickar vi också en hel del patienter till Finland.

Språkfrågan får inte enbart vara en ekonomisk fråga när det kommer till självstyrelsen. Självstyrelsens syfte är att upprätthålla det svenska språket. Krävs det att vi satsar pengar på det så då måste vi också vara beredd att göra det. Man kan för den skull göra det smart. Det är klart att om vi köper mera vård från Sverige så borde vi också kunna förhandla ner priset tycker man, åtminstone vore det rimligt.

Avsnitt 2.5, Språket vid statliga myndigheter, där konstaterar man just det som nämndes tidigare i debatten och som jag nämnde: ”Landskapsregeringen anser sammanfattningsvis att utvecklingen riskerar leda till att servicen till den åländska befolkningen inte lever upp till den nivå som intentionerna med självstyrelsen förutsätter”. Man exemplifierar med dataprogram, dataregister och stödinformation som inte finns på svenska. Man exemplifierar med intern skolning och skriver att det idag inte finns möjlighet för de statligt anställda på Åland att upprätthålla sin kompetens på samma sätt som de som behärskar finska och jobbar på andra sidan Skiftet i de statliga myndigheterna. När jag läser detta så ser jag det inte bara som en risk att de leder till att självstyrelsens intentioner inte kan uppfyllas. Vi är snarare redan där på många plan. Vi säger konsekvent att vi förutsätter att självstyrelselagens språkstadga ska uppfyllas till fullo för att man ska uppfylla självstyrelsens krav. Men ser vi på den här bilden så uppfyller man ju inte språkkraven till fullo. Det finns ju stora brister. Mot den bakgrunden befinner vi oss redan i en sådan situation där Finland inte kan leva upp till sina språkliga förpliktelser gentemot Åland. Kanske ännu värre är att man t.o.m. öppet deklarerar att man inte har något intresse av att göra det t.ex. i samband med språket i sjukvården där man monterar ner det hela.

Det samma gäller tingsrätten, som inte nämns i den här redogörelsen, men det är klart att också domstolsväsendet på sikt i Finland kommer att påverkas i hög grad vad gäller det svenska språket. Den enda svenskspråkig tingsrätten som finns kvar är den på Åland. Det är klart att det här är ett allvarligt problem.

Om man funderar på vad vi rent konkret kan göra åt det här så lyfte jag i måndagens debatt fram att man borde samla all de här övergreppen i en databas. Det är det första som man borde göra. Men vi måste också lyfta blicken och faktiskt inse att vi inte kommer att lösa de här problemen genom att hoppas på att utvecklingen ska vända i Finland. Det enda sättet att lösa de här problemen är att kontinuerligt ta över mera behörighet, att sköta de här sakerna själva i samarbete med Sverige framöver om vi ska lösa problemen rent konkret. Det finns ju, som vi konstaterade tidigare i debatten, ingenting som pekar på att det faktiskt skulle bli bättre i Finland. Skulle vi se att det finns positiva tecken så skulle jag kunna acceptera att man kunde jobba för den typen av lösningar. Den ledamot som kan visa på något i den här redogörelsen som indikerar att språkservicen faktiskt blir bättre på något område får gärna stiga fram och presentera det i debatten, för hittills har det lyst med sin frånvaro.

Därför måste vi också vara beredda att gå ut internationellt så småningom och sätta press på Finland att faktiskt möjliggöra den här typen av behörighetsöverföringar framöver, att man är beredd att släppa den finska stoltheten, det finska maktbegäret över Åland och låta oss sköta de här frågorna själva framöver. Vi måste göra vad som krävs för att nå dit, inte bara hävda självstyrelselagen och tro att man kommer att respektera den framöver. Det krävs betydligt mera än så, särskilt i en situation där man uppenbarligen har degraderat grundlagens betydelse i det politiska beslutsfattande i Finland idag, och så även självstyrelselagen förstås som är en nivå av grundlagsnatur. Vi kan inte förlita oss på den. Det är den praktiska politiken som spelar roll och som påverkar ålänningarnas vardag.

Tittar vi specifikt på vård- och landskapsreformen i Finland och hälso- och sjukvårdsreformen som har diskuterats så har vi diskuterat hälso- och sjukvårdsreformen så pass mycket så jag tänker inte beröra den desto mera. Det torde stå klart vad Ålands Framtids åsikt är i den frågan.

Något som jag tycker att vi har diskuterat alldeles för lite i den här salen, och som förmodligen kommer att diskuteras en hel del framöver, är frågan om hur socialförsäkringsskyddet ska ordnas för ålänningarna framöver. Man har en tanke på att sammanföra finansieringen av hälso- och sjukvården till en enda finansieringskälla i Finland. Idag har man den uppdelad, dels via den kommunala sjukvården och dels via socialförsäkringssystemet som bl.a. finansierar åländska helikoptertransporter idag. Vem ska betala för dem framöver? Hur ska de pengarna kanaliseras till Åland om man t.ex. går in för att sammanföra finansieringen till en enda helhet? Då kommer man att sköta den finansieringen direkt till de finska landskapen. I det systemet har Åland inte någon given roll.

Därför borde vi försöka se de här utmaningarna och de problem som målar upp sig när vi ser att våra sjukvårdssystem utvecklas i olika riktningar. Vi borde också försöka se socialförsäkringen som en möjlighet.

Vi har många gånger konstaterat att Åland idag är en kraftig nettobetalare till det finska socialskyddssystemet, till socialfonderna. Redan när man utvärderade erfarenheterna från 90-talet och det ekonomiska systemet då så konstaterade man att Åland betalade väldigt, väldigt mycket mera till socialfondssystemet. Man konstaterade samma sak 2009 när man tittar på den åländska beskattningen. Det här handlar om stora miljonbelopp, tiotals, tjugotals miljoner som vi betalar in till socialfondssystemet och som inte kommer tillbaka för att vi på Åland har så låg arbetslöshet och så pass hög disponibel inkomst. Den procent vi betalar ger faktiskt stora pengar till systemet.

Den socialförsäkring som vi inte har egen behörighet på idag finns upptagen i självstyrelselagens B-lista. Behörigheten kan i dagsläget överföras med ett enkelt riksdagsbeslut till lagtinget. Det gör att vi kan vända socialförsäkringssystemet som ser ut som en utmaning, i samband med vård- och landskapsreformen i riket, till en möjlighet som faktiskt kunde ge ett plus i kassan för Åland. Vi kunde till och med sänka socialskyddsavgifterna och ändå upprätthålla sociala skydd och därmed också stärka konkurrenskraften för de åländska företagen. Man kunde minska socialskyddsavgiften och minska arbetsgivarens kostnader för att anställa personal.

Jag tycker att detta är något som man borde fundera på i det här sammanhanget. Man borde använda självstyrelsen som en hävstång för att utveckla Åland och göra Åland mera konkurrenskraftig. Det tycker jag att ålänningarna vore förtjänta av. Man borde kunna använda de stora reformerna i Finland till att faktiskt komma framåt.

Fru talman! Jag ser att jag har gått lite över tiden så jag ska kort försöka avrunda. Jag tänker försöka avsluta med liten utblick till vad som händer i omvärlden i dagsläget.

Igår fattade Skottland ett beslut om att begära en ny omröstning om självständighet, eftersom det ser ut som Skottland nu rycks bort från den europeiska gemenskapen i och med Brexit. Jag menar likheten på Åland faktiskt inte är så långt borta även om vi inte är på väg ut ur EU.

I den språkliga utvecklingen som sker i Finland idag håller man också på att rycka ut Åland ur den nordiska gemenskapen eftersom de språkliga banden brister. Jag tycker att det finns all anledning för lagtinget att fundera på om vi vill vara med på den resan. Vi rycks ut ur den nordiska gemenskapen i allt större utsträckning när Finland väljer att gå sin egen språkliga väg.

Jag menar att alternativen för Ålands del och vår framtida statstillhörighet är något som i allra högsta grad är aktuellt och kommer att bli ännu mer aktuellt framöver. Tack, fru talman.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Ltl Jonsson lyfte upp farhågorna med att inte kunna få vård på svenska hädanefter i Åbo. Visst måste man ju vara rädd när man ser den utveckling som sker i Finland med tanke på hur svenska språket förs i skymundan på något vis.

Jag kände ändå en viss förhoppning när egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt var här med ledningen och styrelsen. De visade verkligen att de har en väldigt hög prioritet att leverera vård på svenska eftersom de vet att vi har svenska som ett krav för att de ska kunna sälja tjänster till oss. De letar också efter nya områden att sälja sina tjänster till. Ett av de ställen är Sverige eftersom de vet att det finns ett stort behov. Jag blev ändå lite lugnare av det för de hade en sådan enorm välvilja.

Ltl Axel Jonsson, replik

Men tyvärr så visar sig inte den här välviljan i den praktiska vardagen för ålänningarna. Vi ser ju här att antalet ärenden som har förts fram av ålänningarna vad gäller språkproblemen har fördubblats det senaste året. Utvecklingen borde ju vara det motsatta om de nu har en sådan genuin vilja att förbättra språkservicen också i Åbo.

Jag menar att även om man har ett intresse och det är som ltl Jansson säger så genom att inleda förhandlingar med Sverige om att köpa in all sjukvård, så om det finns ett sådant intresse från Åbo så då har de åtminstone press på sig att leverera och visa att de faktiskt tänker leva upp till de goda ambitioner som de säger sig ha. Jag tror inte att det ena behöver utesluta det andra.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Nu kan jag bara tala för representanterna från egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt, dit Åbo universitetssjukhus hör inte Helsingfors.

Ja, absolut, de har ju det kravet på sig nu. När jag träffade dem så kändes det som om det var nytt, de kände behovet och de har också ett hårt tryck på sig att kunna sälja till Sverige. För att kunna sälja vård till Sverige så måste de kunna tala svenska. Men jag vet att det här är ett problem.

Det är ju tyvärr så, som ltl Jonsson säger idag, att vården är mycket, mycket dyrare att köpa från Sverige.

 Jag tar med mig detta till styrelsen i ÅHS. Det här är någonting som vi måste hålla ögonen på.

Ltl Axel Jonsson, replik

Så är det ju, det är förstås en mångfacetterad fråga, men jag tycker ändå att man behöver ha det med som ett alternativ. Det finns ju ingenting som hindrar att man för diskussioner med t.ex. Uppsala om den här möjligheten för att skaffa sig en bättre bild om vad det kunde innebära för ekonomin och för språket.

Jag menar ändå att när vi ser på den långsiktiga utvecklingen så är det så, det är fortfarande ingen som har sagt emot mig, att det inte ser ut att bli bättre vad gäller det svenska språket i Finland. Det gör att vi måste vara förberedda på en sådan utveckling. Vi måste vara proaktiva och tänka vad vi kan göra redan nu för att slippa konsekvenser i framtiden.

Att köpa in samtlig sjukvård från Sverige bör finnas med som ett alternativ. Titta på frågan! Det är min uppmaning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! När jag läste det här dokumentet, de två-tre första sidorna, så måste jag bläddra tillbaka och titta vad det stod på första sidan. Jag tänkte; är det Axel Jonsson som har skrivit det här?

Det som tas fram i den här redogörelsen är exakt den situation som Åland Framtid beskrev när de bildades. Det här har fått mig till eftertanke. Vart är vi på väg egentligen med den här utvecklingen som nu pågår? Vi har en landskapsregering bestående av liberaler, socialdemokraterna och moderater och de sätter sitt namn på ett sådant här papper idag. Det är egentligen ett dramatiskt dokument och man börjar titta på vad som står på de två-tre första sidorna. Det är en utmaning som vi har framför oss.

Min fråga till ltl Axel Jonsson, som sitter med lite mera information än oss andra, är: Flera har pekat på Ålandskommittén som den stora lösningen för mycket av detta, tror ltl Axel Jonsson att lösningarna på de här utmaningarna finns där?

Ltl Axel Jonsson, replik

Ja, vi har fortfarande några veckor på oss att förhandla. Jag vill förstås göra vad jag kan för att få de förhandlingarna i mål.

Vad gäller Ålandskommittén så har jag lite svårt att förstå den här kritiken att allt som sägs i Ålandskommittén skulle vara hemligt. Ingen hindrar någon här i talarstolen att berätta om den politik som man själv vill driva i Ålandskommittén, den politik som centern och Roger Nordlund ser att man borde driva i Ålandskommittén. Det finns ingen överenskommelse om att man inte får säga vad man själv tycker, däremot bör man ju inte röja vad andra har sagt och vad andra har kommenterat. Därför vill jag inte kommentera möjligheten att få igenom det som vi har kämpat för gemensamt.

Jag hoppas ändå att jag har varit väldigt tydlig med var jag anser att vi bör lägga ribban i Ålandskommitténs arbete. Kan vi bara föra den debatten öppet här i Ålands lagting så tror jag också att ålänningarna skulle veta var deras politiker står i Ålandskommittén.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det här visar lite på dilemmat som minister Perämaa lyfte fram här i den föregående debatten. Det är svårt att diskutera en fråga som samtidigt har en avgörande betydelse för vår självstyrelse och våra kommande generationers framtid på Åland. Vi måste hitta en lösning på det inom de närmaste veckorna faktiskt.

Om det blir så som ltl Jonsson tänker arbeta i Ålandskommittén, finns det stöd för ltl Jonssons tankar eller är ltl Jonsson en solitär?

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är klart att vi ganska långt, åtminstone på den åländska sidan, haft en enig front i Ålandskommittén. Sedan vill jag inte och av artighetsskäl kommentera hur man har förhållit sig till detta från den andra sidan. Det visar sig den 25 april. Den som läser det här dokumentet som vi har på bordet idag borde ändå kunna ha en viss föraning om hur man resonerar i dagens Finland. Utöver det arbetet som drivs i Ålandskommittén så måste vi ständigt ha en aktuell debatt om andra alternativ att utveckla Åland och självstyrelsen. Vi kan inte förlita oss på att Ålandskommittén är den enda vägen framåt för Åland, för det är att göra ålänningarna en björntjänst.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag delar faktiskt i mångt och mycket den problembeskrivning av det läge som självstyrelsen befinner sig i just här och nu och som Axel Jonsson väldigt vältaligt för fram.

Jag ser på samma vis som ltl Jonsson speciellt problemet med språket. I min första replik vill jag koppla det till vården. Jag tror att vi alla här måste vara så pass ärliga inför varandra och inför Ålands folk att vi säger; det går inte längre att få vård på svenska i Finland. Så ser ju verkligheten ut, varför ska vi hymla om det? På vissa ställen går det med svenska för att någon vårdare råkar kunna svenska och på andra ställen är det helt omöjligt. Landskapsregeringen bör ju då påtala det för styrelsen för ÅHS och verkligen uppmana dem att göra en upphandling av vård i Sverige. Jag säger inte att all vård ska styras dit, men visst måste vi vända oss mera mot Sverige.

Ltl Axel Jonsson, replik

Så är det, jag håller helt med om det. Alternativet som man kanske glömmer bort i det sammanhanget är att den sjukvård som vi skickar bort i dagsläget, kan vi göra det själva? ÅHS kritiseras ofta för att vara väldigt kostnadsineffektivt, men tittar man på den utredning som revisorerna beställde om ÅHS kostnadseffektivitet idag så ser man att på många områden så är vi faktiskt effektivare än vad man är i både Sverige och Finland. Det kan också vara ett alternativ att sköta en del av den vården på hemmaplan. Man bör definitivt, precis som vtm Thörnroos förde fram, försöka styra bort vården från Finland framöver om vi ska garantera ålänningarna svenskspråkig service och det anser jag att är vår skyldighet nummer ett.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag gjorde en session här i norra Sverige i samband med vår ledighet i februari. I vår telefon på den arbetsplatsen så hade vi en app färdigt inprogrammerad, svenska-arabiska. Vi skrev in på svenska det som vi ville fråga en patient och appen talade om på arabiska vad vi ville eftersom det är många som inte heller kan läsa och skriva. Jag hoppas verkligen inte att det är den vägen som vi ska vandra vad gäller vård på svenska.

Avslutningsvis vill jag fråga ltl Jonsson; hur löser vi våra problem långsiktigt? Idag har vi en hög arbetsmoral på Åland och vi har väldigt få arbetslösa. I ett scenario 15 år fram i tiden kan situationen vara en helt annan och då ska vi också ha system för att själva kunna hantera det.  Vilken är er lösning?

Ltl Axel Jonsson, replik

Min övertygelse är att lösningen kallas ansvar och frihet under ansvar.

Tittar man t.ex. på Färöarna så genomled de en stor kris för många år sedan och fick ta en stor smäll när hela fiskeindustrin gick i kras en dag och bankerna gick dåligt. Tack vare att Färöarna fick reda upp de problemen i största grad själva så har de idag en enorm tillväxt och utvecklas enormt.

Det samma gäller Island, efter finanskrisen, som alla dömde ut som ett hopplöst fall. Vi fick nyligen veta att turismen på Island växer med 30 procent per år. Det medför att vi måste boka våra resor ett halvår i förväg för att överhuvudtaget få hotell i Reykjavik framöver.

Min övertygelse är att också när Åland är utsatt för problem så ska vi ta det ansvaret själva att reda ut problemen, fundera på vad vi prioriterar och hur vi ska utveckla vårt samhälle. Har vi inte den friheten framöver så då är det lätt att man lutar sig tillbaka på Finland och hoppas att Finland ska lösa våra problem. Men i den här redogörelsen ser vi tydligt att Finland inte har något sådant intresse.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Det känns bra i kroppen att både opposition och regering delar problembeskrivningen och iakttar samma orosmoln i det stora hela. Det lovar gott inför Ålandskommitténs jobb och framtiden, tycker jag. Vi behöver vara ett lag som jobbar tillsammans.

Något som lämnar en liten bitter eftersmak är just ordvalet. Inom politiken använder vi ju ganska hård retorik. Man brukar prata om att Åland blir styvmoderligt behandlad, men att beskriva Åland som en misshandla hustru, det tycker jag kanske är ett sämre ordval. Håller ltl Axel Jonsson med?

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tycker faktiskt att det är ganska talande om man ser självstyrelselagen som ett äktenskap, egentligen som ett tvångsäktenskap. Man har någon form av avtal i självstyrelselagen, båda har sagt att det här ska vi respektera och följa. Men vi får en redogörelse som är fylld med övergrepp mot det avtalet. Gång på gång visar Finland att de ensidigt tänker fatta beslut över viktiga frågor som rör Åland och som enligt självstyrelselagen kräver Ålands deltagande. Jag tycker att det liknar en misshandel på många sätt och framförallt liknar det en hustrumisshandel, vår oförmåga att faktiskt fundera på hur vi ska ta oss ur den här situationen.

Vi diskuterar väldigt mycket problem. Utöver vi från Ålands Framtid som förespråkar ett självständigt Åland och som förespåkar att aktualisera Ålandsfrågan internationellt så lyser faktiskt alternativen hur vi ska ta oss ur den här situationen med sin frånvaro i debatten.

Ltl Tony Wikström, replik

Talman! Problemet med våld i nära relationer är ytterst allvarligt. Jag tycker att det närmast är ett hån att använda dessa ordval i sådana här sammanhang. Jag hoppas att ledamoten ytterligare kan tänka sig att ta tillbaka den formuleringen.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är precis det här som är symtomatiskt med debatten och den åländska politiken överlag. Man kan nog beskriva problemen, men man vågar inte se dem för vad de verkligen är och vågar inte ta till de åtgärder som krävs för att ta sig ur problematiken idag. Istället beskyller vi varandra för att använda fel ord i det här sammanhanget. Likheterna är ju slående när det gäller det som ltl Wikström kritiserade i det här sammanhanget, den metafor som jag valde att använda och som jag har noterat att också används ute i den åländska debatten överlag av journalister.

Jag tycker att vi ska våga stå på oss, se problemen och se allvaret i det hela för att också kunna lösa dem och inte beskylla varandra för ordval.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Tony Asumaa

Fru talman! I mitt anförande ska jag beröra punkt 10, utbildnings- och kulturpolitik, punkt 11, kulturarvsfrågor och punkt 19, nationella IT-stödtjänster.

Vad gäller landskapsregeringens utbildnings- och kulturpolitik är en övergripande prioritering inom är att värna om och stärka det nordiska samarbetet och utveckla möjligheterna för unga och vuxna ålänningar att studera i andra länder.

Ett led i detta nordiska samarbete var uppdateringen av den s.k. Reykjavikdeklarationen i samband med att alla nordiska utbildningsministrar sammanträdde under Nordiska rådets session i Köpenhamn i november 2016.

Deklarationen uttalar en gemensam intention för att de nordiska länderna och de självstyrande områdena ska arbeta för att kvalifikationer för högre utbildning från ett nordiskt land erkänns av de andra länderna.

Tanken med den reviderade Reykjavikdeklarationen är att den ska ytterligare underlätta både för ålänningar och andra nordbor att arbeta och studera i Norden och på Åland.

Deklarationen kan på sikt bidra till att stärka kompetensförsörjningen på Åland, som rent geografiskt befinner sig i centrum av de stora arbetsmarknaderna och utbildningsinstitutionerna runt Östersjön.

Den reviderade Reykjavikdeklarationen undertecknades inte enbart av de fem nordiska ländernas utbildningsministrar, utan även av ministrarna från de självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland, vilket var unikt.

Kultur. Den största samnordiska kultursatsningen någonsin öppnades i Southbank Center i London i januari 2017 och går under namnet Nordic Matters. Kulturbyrån har ansvarat för den lokala planeringen som har pågått under hela år 2016.

Jag var personligen på plats tillsammans med alla de övriga nordiska kulturministrarna. Vi diskuterade bl.a. betydelsen av kulturella och kreativa näringars betydelse i framtiden i vårt samhälle med Storbritanniens kulturminister Matthew Hancock. I samband med invigningen debatterade jag som representant för Åland lekens betydelse för inlärning tillsammans med bl.a. VD:n för Lego där huvudbudskapet från Ålands sida var att låt barn vara barn. Till dags dato har totalt sex åländska kulturutövare deltagit i Nordic Matters och flera år på gång under året.

Fru talman! Vad gäller kulturarvsfrågor så konsulterade landskapsregeringen självstyrelsepolitiska nämnden under vid Ålands lagting under 2016 i syfte att klargöra världsarvskonventionens status på Åland. Konventionen har tillkommit för att skydda och bevara världens kultur- och naturarv.

Efter konsultation ansågs det att Världskonventionen kan tillämpas på Åland. Ålands landskapsregering jobbar nu med implementeringen av konventionen för att trygga immateriellt och materiellt kulturarv så som också naturarv på Åland.

Just nu har Åland inga objekt på UNESCO:s internationella lista över kultur- eller naturarv men vad gäller immateriellt kulturarv så finns Åland med som en av åtta kandidater för att bli antagen på den nationella listan över UNESCO:s kulturarv genom Rederiaktiebolaget Gustaf Eriksons arkiv. De objekt som blir antagna till UNESCO:s internationella register kommer att offentliggöras den 18 april.

IT och digitalisering. Den övergripande målsättningen med digitaliseringen är att skapa ett åländskt samhälle som är enklare, lättare och närmare för medborgarna och där de digitala lösningarna utgår från medborgarnas behov.

Landskapsregeringen ser digitaliseringen som ett högprioriterat utvecklingsområde och har gjort och gör en kraftsamling inom detta område för att möjliggöra en utveckling som moderniserar det åländska samhället inom IT-området.

För att detta ska kunna förverkligas behövs det gemensamma stödtjänster för dessa e-tjänster. I dessa tjänster ingår bland annat tjänster för identifiering, meddelandeöverföring, hantering av fullmakter, betalning samt dataöverföring mellan olika myndigheter.

Landskapsregeringen samt dess underordnade myndigheter, likväl de åländska kommunerna, är hänvisade till att utveckla egna e-tjänster för de områden där Åland har egen lagstiftningsbehörighet.

Landskapsregeringens initierade därför i december 2016 ett projekt för att skapa förutsättningar för samt inleda implementationen av vissa av de tjänster som vi är i direkt behov av och som ingår i den nationella servicearkitekturen KAPA, exempelvis handelsregistret, befolkningsregistret, skattemyndigheten och tullen, i den åländska offentliga sektorns IT-system samt skapa en åländsk ingångssida till dessa e-tjänster. Landskapsregeringen har framhållit att det därför är av största vikt att avtal, dokumentation samt tekniskt stöd relaterat till dessa tjänster, såväl från myndighetshåll som från tjänsteleverantörer, finns tillgängligt på svenska. Projektet drivs av Åda Ab. Avsikten är att skapa en egen åländsk medborgarportal, aland.ax, där alla behövliga e-tjänster för ålänningarna ingår på ett och samma ställe på svenska. Portalen ska nyttja och innehålla systemlösning för identifiering som byggts upp på rikssidan, och som också används i Estland och som också kallas KAPA, samt åländskt utvecklade systemlösningar samt registerdata som tillhandahålls av åländska myndigheter. Tack, fru talman.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack för anförandet som var bra. Jag vill kommentera digitaliseringen och arkitekturen som är beställd vad gäller KAPA. Det är egentligen den finska arkitekturen som ligger i bakgrunden. Ofta är det så med finska lösningar från Finland att de är utvecklade av finskspråkiga, i första hand på finska. Det blir alltid en utmaning för oss att få det här fullständigt på svenska. Jag tycker det är väldigt viktigt och positivt också att landskapsregeringen har tagit beslut om att ha den här åländska ingångssidan. Det är jätteviktigt och bra att man har gjort det. Jag tror att det ändå är viktigt att fortsätta att bevaka att allting i övrigt också kommer på svenska i fortsättningen när det gäller KAPA.

Minister Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Så är det. Egentligen är KAPA ett system som i tiderna utvecklades i Finland men som Estland tog över och utvecklade vidare och Finland köpte sedan tillbaka systemet. Det är egentligen samma system.

Det absoluta kravet var att vi skulle få en egen ingångssida som vi helt kan döpa själva. Vi har redan registrerat domänen aland.ax där alla tjänster också ska stå på svenska.

I initialskedet kommer vi endast att använda oss av identifieringstjänsterna som också sköts genom bankkoder och en av de lokala bankerna är en av de tjänsteleverantörerna. Det har haft den högsta prioriteten.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack, talman! Jag vill också tacka ministern för det arbete som har gjorts.

Idag på förmiddagen var det ett seminarium inom framtidens vård. Där lyftes det fram många olika lösningar där man verkligen har ett stort behov av KAPA och att komma åt journaler. Det handlar om ”chat-läkare”, man kan sitta på olika ställen och läkaren kan svara på invånarnas frågor inom hälso- och sjukvård. Det är bra. Flera har kontaktat mig och sagt att det är viktigt att vi från Åland ser till att vi har de svenska lösningarna. Det är väldigt bra att landskapsregeringen har lyft detta som en viktig sak.

Minister Tony Asumaa, replik

Tack, fru talman! Vad gäller framtidens vård så är vi helt på samma linje. Om man läser digitaliseringsrådets rapport och de bifogade dagböckerna så framgår visionen tydligt hur vården i framtiden kommer att skötas. Det behöver skötas på ett sådant ställe ute i cybervärlden som är trygg och säker och att man kan hantera patientsäkerhet på bästa möjliga sätt. Vi behöver då en identifieringslösning som håller det måttet. Tidigare har ÅDA köpt in andra system, vetuma och katsu, som nu kommer att gå ur tiden. För att vi överhuvudtaget ska kunna göra något så behöver vi den här typen av lösningar.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Har tankarna varit att också ha samma inloggningssystem som man har i Estland och Finland när man använder sig av personliga identitetskort? I Estland måste man ha ett eget ID-kort enligt lag. Är det något som man har funderat på, ska vi också eventuellt lagstifta om det?

Minister Tony Asumaa, replik

Idag fungerar systemet med inloggning genom personliga bankkoder. Framöver, som även framgår av digitaliseringsrådets rapport, är det meningen att alla ålänningar ska få sin egen digitala nyckel. Nyckeln är just detta kort som vi ska kunna introducera och implementera för alla åländska medborgare. Då har man sin egen digitala nyckel till alla tjänster som man behöver få tillgång till dygnet runt i princip. Det ser vi som framtidens lösning för att också kunna göra samhället både lättare, mer effektivt och närmare den åländska medborgaren.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Wille Valve

Talman! I Inledningen till meddelandet står: ”Landskapsregeringen överlämnar härmed den i 36 § arbetsordningen för Ålands lagting föreskriva redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor av väsentlig natur. Redogörelsen avser tiden från 3 mars 2016 fram till tidpunkten för överlämnandet.”

Det har hänt en hel del grejer sedan överlämnandet, som det finns skäl att kommentera.

Relationerna mellan riket och Åland i kapitel 1.2 har tagit ett litet skutt i positiv riktning, i och med att vi löste frågan om bostadsbidraget och att vi nu får en lagändring som möjliggör fortsatt AT-tjänstgöring som beskrivs under kapitel 2.4. i meddelandet.

Den problematiska lagen kommer att ändras för att möjliggöra fortsatt registrering av svenska AT-tjänstgörare på Åland. Om det inte hade gått vägen, så hade vi sannolikt fått brottas med i stort sett samma läkarbrist som motsvarande sjukhus i periferin brottas med i Sverige och Finland. Tack till alla, på och bortom Åland som slitit för att lösa detta.

Rent konkret, med den kunskap vi har, så kommer lagändringen att se ut som så att datumet, som vi från åländsk sida hela tiden har framhållit att är problematisk, den 1.1.2012 avlägsnas på ett sådant sätt att varken Åland eller Sverige utpekas specifikt. Vi möjliggör fortsatt tjänstgöring.   

Sedan redogörelsen skrevs har vi också haft några framgångar med Pharmaca Fennica vilket också beskrivs i meddelandet. Vi fortsätter noga att följa det här ärendet. Det är av stor betydelse för all vård på svenska i hela Finland.

Enligt våra senaste uppgifter, som jag nyss nämnde i en replikväxling med ltl Jansson, så har en offert nu utgått för översättning av Pharmaca Fennica vilket är ett stort framsteg. Vi kommer inte att släppa det här ärendet, vi kommer att fortsätta att följa med det och se till att det blir verklighet.

Språkliga utmaningar finns fortsättningsvis, men ÅHS styrelse har tuffat till sig uttryckligen ifråga om svenska språket, vilket är jättebra för ålänningarna.

Styrelsen och ledningsgruppen följer upp och ”ringar in” exakt var, på vilken avdelning, på vilket sjukhus det brister språkligt och man följer upp och vidtar åtgärder för att förbättra servicen på svenska.

Bästa vänner, vi betalar mycket för vård i Finland och det är rimligt att kräva att Ålands folk får valuta för sina pengar.

Ltl Holmberg-Jansson nämnde att vi i slutet av 2016 hade förmånen att stå värdar för Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikts styrelse på besök på Åland och jag hade då förmånen att hålla ett litet brandtal för svenskspråkig vård och jag betonade att det är tveksamt om något ens kan kallas "vård" som inte ges på modersmålet.

Vi upplever för tillfället, vilket har nämnts, att Åbo universitets och centralsjukhus förstår detta. Vi brukar också framhålla att vi år 2015 köpte vård för 2,6 miljoner euro från ÅUCS - jämfört med 2,19 euro från Uppsala. Förstås vill de ha våra pengar och då följer ÅHS också upp att vården faktiskt funkar på svenska.

Vad är då vår nästa utmaning? Sotereformen ör förstås den stora elefanten i rummet som vi har börjat tugga i oss, bit för bit.

Ltl Axel Jonsson lyfte frågan om socialförsäkringen. Jag kommer i morgon att lyfta frågan om socialförsäkringens framtid med minister Pirkko Mattila, som har frågan som ansvarsområde och ingår i det s.k. soteministerutskottet. Sotereformen är för övrigt utmanande för såväl finansavdelningen som social- och miljöavdelningen, men jag är stolt över att vi så här långt har lyckats avvärja några katastrofer och till och med vända dem till något bra. Också riksdagsledamotens insats förtjänar att lyftas fram i det här arbetet.

Med tanke på den åländska befolkningens väl och ve är det jätteviktigt att vi fortsätter bryta isen, såväl österut som västerut. En isbrytare är ingen dålig liknelse för hur denna landskapsregering har jobbat. En isbrytare bryter isen, struntar i hur tjock den är, för att fartygen ska kunna fortsätta anlöpa våra holmar, för att Åland ska hållas i rörelse. En isbrytare bryter isen, vilket också är vad landskapsregeringen gjorde med sin Ålandsfilm. Och vi fortsätter bryta isen, med lantrådets kanslichefsmöte i nästa måndag.

Den här landskapsregeringen ärvde vindkraftskrisen. Under våra första dagar fick vi veta att beslut hade fattats om nedläggning av Orklas fabrik och vi lyckades tillsammans - vända detta hopplösa läge till ett hoppfullt. Ni kan bara föreställa er vad en nedläggning hade inneburit för socialvården, utkomststöd och för arbetslösheten.

Vi bröt isen ifråga om bostadsbidraget och vi lyckades igår bryta isen kring AT-tjänstgöringen och vi pulvriserade förslaget om att införa en ny skatt på båtar. Att bryta isen innebär nämligen inte att gilla läget, utan handlar ibland om att sätta hårt mot hårt.

Nästa logiska steg är att, bit för bit, bryta isen kring Sote.

Kära kolleger, låt oss inte frysa fast. Låt oss fortsätta bryta isen. Bryt isen, riv murarna. Det är bland det viktigaste jobbet vi gör. Tack.

 Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det var en intressant liknelse som minister Valve gjorde här på slutet. Men det blir lite tungt om man ska hålla på att bryta is hela tiden. Det skulle vara intressant om minister Valve och regeringen kunde presentera några förslag som skulle innebära en klimatförändring. Det är sist och slutligen en klimatförändring som vi behöver i relationerna mellan Åland och riket.

Minister Wille Valve, replik

Tack ltl Nordlund, jag önskar att jag här och nu kunde sjösätta några banbrytande förslag i den andan, men det kan jag inte göra. För egen del kan jag bara konstatera att jag tror hårt på att jobba långsiktigt och att bygga nya kontakter och nya broar, vilket jag ser att mina kollegor gör i landskapsregeringen och det är jag övertygad om att vi kommer att fortsätta att göra.

Ltl Roger Nordlund, replik

Anser minister Valve att landskapsregeringen har tillräckligt med resurser för just arbetet med att bygga relationer både på politisk nivå och på tjänstemannanivå framförallt gentemot Helsingfors; ministerier, ministrar, tjänstemän och andra organisationer där?

Minister Wille Valve, replik

Ja, i dagsläget anser jag det, för vi har inte uttömt alla möjligheter ännu. När vi sedan har uttömt alla möjligheter och konstaterat att mötet med kanslicheferna inte gav någonting, det gav ingenting att bjuda in de här människorna och det gav inget att fara och basta och jaga osv. ja, då får vi väl börja fundera på resursfrågan. Men tillsvidare är min personliga bedömning att det inte är resurserna som sätter gränserna utan snarare fantasin.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Nordlund

Tack, fru talman! Jag ska förkorta mitt anförande. Jag ska inte stå och räkna upp alla problem som redan finns beskrivet här i redogörelsen och de flesta ledamöter har redan berört dem på olika sätt.

Jag har gjort en iakttagelse över tid och det har stärkts under senare tid. Statsmakten Finland, medvetet eller omedvetet, verkar ha en väldigt skicklig förhandlingsteknik gentemot Åland. Man trycker tillbaka oss ganska ordentligt i fråga efter fråga. Sedan ska vi från Åland; landskapsregeringen, andra politiker och kommittéer, jobba väldigt hårt för att komma tillbaka, kanske bara till hälften och i bästa fall kommer man tillbaka till utgångsläget. När man har kommit så långt så tycker vi ”oj vad skönt, nu är vi här i varje fall”. Detta har skett så många gånger nu under de senaste åren så jag tror faktiskt att det är en liten medveten strategi från Finland. ”Tryck tillbaka Åland, låt de förhandla och bli lyckliga när de kommer tillbaka till status quo så fortsätter vi ungefär som förut sedan”.

Då måste vi fundera på hur vi ska hantera en sådan här situation. Det enda sätt som jag har kunnat tänka mig hittills i varje fall är att vi från åländsk sida också måste börja bli mer offensiva, så att det inte bara är statsmakten som trycker tillbaka oss. Vi måste också se till att vi sätter tillräckligt höga krav på statsmakten så att vi kan ha någon form av förhandlingsutrymme, så att det inte alltid är vi som bara krafsar oss uppåt och försöker komma upp till ytan och till status quo.

På det sättet skulle det också bli mera dynamik i samverkan mellan statsmakten och självstyrelsen. Nu är det ganska ensidigt på något sätt. Statsmakten sätter nivåer, man kommer med nya reformer och vi ska försöka hantera dem. Vi borde försöka svänga på steken och se till att det är vi som håller agendan och jobbar aktivt. På det sättet kanske vi också skulle komma in i en situation där vi kan vara lite mera proaktiva. Nu måste vi väldigt mycket hantera problem som uppstår. Vi borde vara med redan från början i arbetet.

Fru talman! Jag kommer att få hantera redogörelsen i självstyrelsepolitiska nämnden. Jag kommer att arbeta för att få in en skrivning i likhet med det som jag sade i den föregående debatten när det gäller språket och finska statsmaktens språk på Åland och myndigheternas service till ålänningarna. De områden där statsmakten har behörighet; skatter, tullar, lantmäteri osv. där ska man som ålänning alltid ha rätt att kräva, eller inte ens kräva utan det ska vara helt självklart att vi ska få service på svenska. Enda sättet att garantera detta är nog att den servicen ges här på Åland, på plats. När man kopplas vidare från den ena telefonväxeln till den andra så slutar det ofta med att man sitter och talar med en finskspråkig och så ska det inte vara. Hur god viljan än är så blir det svårt. Ofta kan det vara svåra problem som man behöver få hjälp med att hitta lösningar på.

Den principen vill jag att vi ska skriva in i självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande och att vi sedan ska börja driva den konsekvent från landskapsregeringens och lagtingets sida. Det är inte att begära för mycket. Det är bara att begära det som vi en gång i tiden har blivit garanterade, fru talman. Tack.

Ltl Bert Häggblom

Tack, talman! Eftersom jag, lika som ltl Roger Nordlund, också sitter i självstyrelsepolitiska nämnden så har jag avvaktat med att höra vad alla kommer med här. Det är goda synpunkter som kommer upp.

Man kan ställa sig frågan, precis som ltl Tage Silander tog upp förtjänstfullt, varför lyckas vi inte bättre än vad vi gör?

Har vi rätt system? Har våra åländska representanter den gedigna kunskap och erfarenhet som behövs när man förhandlar? Det kanske ligger ett fel i vårt system när vi gick över till parlamentarism. 

Tidigare hade vi talmän och lantråd som satt under längre tider. Det gav också en styrka, erfarenhet, kunnande och respekt hos motparten och det har vi nu tappat. Det är något som man kanske borde titta på.

Jag skulle vilja ge ett förslag. Lantrådet borde bli folkvald och sedan får lantrådet samla ihop en regering från parlamentet eller utanför. Den regeringen måste ju också sedan förhandla med parlamentet. Det kanske skulle vara ett bättre sätt och en starkare grund för ett lantråd. Man bör fundera på varför man inte lyckas. Vi måste titta på oss själva. Varför fungerar det inte på samma sätt som tidigare? 

När man förhandlar med riket så reagerar jag ofta på att det alltid är viktigt att ta privata foton när man träffar någon minister eller politiker. Glöm bort det! Det är precis så som ltl Silander tog upp, det är kanske lite annat som man borde titta på. Hur förhandlar man och diskuterar? Det är då som man ofta når resultat utan att pressen hela tiden måste vara med. Är pressen med så måste också motparten företräda på ett helt annat sätt, de har en ståndpunkt som man kanske kan förhandla om och Åland kanske skulle nå framgånger som vi ofta har gjort många gånger.

Det här är ett bedrövligt dokument som vi fått från landskapsregeringen, om man ser vilka problem som finns.

Ltl Göte Winé tog upp bristen på respekt och förståelse. Det betyder att man någonstans i de här förhandlingarna är på fel väg.

Löftet som Finland har sagt från första början, är detta det enda resultat som Ålandskommittén fått in? Finland lovade att ålänningarna ska tillförsäkras att själva ordna sin tillvaro så fritt de överhuvudtaget är möjligt för landskap som inte utgör en egen stat. Det är otroligt viktigt att detta upprepas varje gång.

Tycker ni att vi har kommit dit nu efter 100 år? Tycker ni att finska staten har uppfyllt det här? Nej!

Sedan måste vi själva ställa oss frågan, har vi varit tillräckligt tuffa och ställt krav? Svaret på den frågan är nej. Det är precis så som ltl Axel Jonsson tog upp här, vi har inte varit tuffa. Vi håller på att inlemma oss i datasystem och andra system och det sägs att det är svårt att komma ur dem. Några från näringslivet säger att vi inte kan göra så för då förlorar vi det och det.

I det här dokumentet hänvisar vi t.ex. jordbrukare att få statsborgen från Finland. Okej, om systemet är sådant, nu har man fört det till högsta domstolen. Men skulle vi inte själva kunna ge jordbrukarna borgen för det som de skulle behöva, för att säkerställa jordbrukarnas situation? Har vi inte självförtroende att göra detta?

Vi har också lovat skärgårdsborna i tiderna när jordförvärvslagen kom, men som aldrig har förverkligats, att de ska få borgen för sina marker för att de är mycket mindre värda än vad markerna är på andra sidan Skiftet. Men inte har landskapet uppfyllt det heller. Därför kanske skärgården avbefolkas i den takt som den gör. Vi har inte själva haft tillräcklig tro på detta.

Vart är vi på väg när det gäller svenska språket? Far till kommunkansliet på Brändö, där börjar vissa skyltar blir tvåspråkiga. Det skulle aldrig ha accepteras för 20-30 år sedan i detta lagting.

Nog måste vi titta på oss själva. Det är inte bara Finland som inte bevakar vår självstyrelse, vi måste nog själva se på det.

Här i lagtinget har debatten blivit mycket bättre.  Man har en mycket större självstyrelsepolitisk vilja, precis som ltl Nordlund sade om Ålands Framtid. Skulle någon ha sagt så tidigare så skulle man ha trott att det var ett dokument från Ålands Framtid.

Det finns ju hopp, men vi måste också visa det i handling och inte bara i ord.

Sedan visar det också vilka dåliga kontakter vi har med Sverige. 1,5 miljoner i året förlorar vi nu med anslutningen av vår ledning till Sverige. Varför har vi inte fört den frågan till EU? I det här dokumentet tar landskapsregeringen förtjänstfullt fram att det strider mot EU-reglerna och det har jag alltid hävdat. Man kan föra ett klagomål till EU och få ett svar på det. Annars har vi möjlighet att bygga ledningen förbi det här så att vi kommer direkt på stamnätet och då slipper vi 1,5 miljon. Nu har vi förlorat det här i mer än 15 års tid. Det är nästan 20 miljoner nu. Skulle vi ha byggt med en gång så hade vi sparat dessa pengar. Jag tror inte att det kostade så mycket på den tiden.

Det finns många frågor. Jag hoppas att vi alla, såsom viljan är nu, gemensamt kan jobba för det här.

Vi måste ta i den nya självstyrelselagen och börja på nästa revision. Vi borde diskutera den mera på hemmaplan före vi börjar förhandla med riket. Låt den här självstyrelselagen komma så långt den kommer, jag har inte allt för stora förhoppningar, men jag tycker att vi redan nu ska börja med en ny revision. Tack.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tack, fru talman! Ltl Häggblom konstaterade att verkligheten tycks ha sprungit ikapp hela lagtinget och regeringen när man i dagsläget beskriver den här redogörelsen som ett dokument av Ålands Framtid.

Ltl Häggblom diskuterade i sitt anförande: Har vi varit tillräckligt tuffa och faktiskt arbetat för en kraftigt utvecklad självstyrelse och har vi vågat göra vad som krävs för att nå dit? Svaret var nej enligt ltl Häggblom. Då är frågan; vad tycker de obundna att vi borde göra i det här läget för att faktiskt nå resultat? Hur skulle vi vara tuffare i dagens läge? 

Ltl Bert Häggblom, replik

Jag tror att det är viktigt att vi själva sätter oss ner och diskuterar vad vi vill, hur snabbt vi kan göra det och ha en tidsram och en målsättning. Annars blir det ingenting. Det blir ett område nu och ett område då och så går det bakåt, precis som det har framkommit här.

Tidigare i detta parlament har jag sagt att 1.1.2049 kanske vi ska vara självständiga, om vi hör till EU då. Det sades när vi gick med i EU, jag röstade emot, att alla de mindre områdena, självstyrande regioner, skulle få mycket mera makt. Titta idag, har de fått det? Nej, enligt min bedömning. Har vi kurage och mod att gå vidare?

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är bra att det är flera som börjar fundera över olika alternativ, framtidsalternativ och framförallt självständighet som ett alternativ. Jag är orolig. Den utveckling vi ser idag och den utveckling som ltl Häggblom redogjorde för när det gäller vilken förändring som har skett i den åländska politiken och debatten och mot bakgrund av de problem som listas idag, så gör att redan 2049 kan vara allt för långt borta om vi ska lösa de problem vi har i dagsläget. 

Skulle obunden samling i dagsläget kunna tänka sig att stöda en motion där lagtinget ger landskapsregeringen fullmakt att förhandla med Helsingfors om självständighet som ett alternativ till det arbete som förs i Ålandskommittén idag? Att vi tydligt från åländsk sida skulle visa att vi måste få ett resultat i Ålandskommittén för att vi ska kunna gå vidare annars söker vi andra alternativ.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, talman! Jag anser att vi måste titta på de här frågorna och diskutera de grundligt. Jag tror att det finns en enighet. Till och med lantrådet tog upp den här frågan när vi hade säkerhetspolitiska experter här för en vecka sedan. Hur ställer man sig om Åland går sin egen väg och blir självständiga eller söker en annan statstillhörighet? Det var ingen som svarade på den frågan, för den var alltför känslig som alla förstår. Men när lantrådet tar upp en sådan fråga så finns ju den på agendan hos alla och envar. Därför bör man väl kunna sätta sig ner och diskutera den. Jag tror inte att något enskilt parti ska föra sådana här frågor, utan vi bör vara eniga från åländsk sida. Men det hindrar inte att debatten förs. Jag välkomnar Ålands Framtid som står upp för det här och kanske ska vara den som stöter på i de här frågorna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Diskussionen är avslutad.

Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

Föredras

6        Olika linjer i kommunfrågan

Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 7/2016-2017

Frågan läses upp av frågeställaren och efter det ger minister sitt svar. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som kan besvaras.

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

Svaret kommer att ges av minister Fellman. Ordet ges först till lagtingsledamoten Harry Jansson.

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! I min skriftliga fråga daterad 9 mars 2017 om olika linjer i kommunfrågan motiverar jag på följande sätt: Landskapsregeringen har redan satsat långt över 300 000 euro i olika allmänt upplagda konsultutredningar i sin strävan att minska antalet kommuner. Samtidigt förhalar regeringen Finströms, Getas och Sunds konkreta initiativ om ett samgående. Regeringen äventyrar därmed kommunernas möjligheter att hinna genomföra reformen före kommunalvalet 2019.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Varför har inte Finströms, Getas och Sunds demokratiskt förankrade anhållan om en utredning av kommunindelningen handlagts i enlighet med regelverket?

 

Minister Nina Fellman

Det korta svaret skulle vara att det har handlagts i enlighet med regelverket, men jag ska vara lite mera mångordig.

Finström, Geta och Sund tog hösten 2015 ett eget initiativ till en samarbetsutredning för norra Ålands kommuner.

Landskapsregeringen finansierade den utredningen till 80 procent genom samarbetsunderstöd.

Enligt den utredningen så ökar Ålands befolkning på sikt samtidigt som försörjningskvoten försämras. Försörjningskvoten är av avgörande betydelse för kommunernas förutsättningar att i framtiden sköta sina uppgifter och den har direkt betydelse för kommunernas skattebas, för trycket att höja pensionspremier, behovet av service för äldre och tillgången till arbetskraft.

I juni 2016 anhöll fullmäktige i Finström, Geta och Sund om att landskapsregeringen skulle tillsätta en kommunindelningsutredare. En sådan utredning ska resultera i ett beslutsunderlag som inkluderar förslag till avtal gällande sammanslagning av kommunerna. Beslutsunderlaget ska gälla en förändring i kommunindelningen så att Finström, Geta och Sund bildar en ny gemensam kommun och alla bestämmelser och beslut som behövs för att förverkliga en sådan förändring.

Enligt de preliminära projektdirektiven ska beredningen av beslutsunderlaget belysa följande aspekter som också har varit vägledande i den kommunstrukturutredning som landskapsregeringen tillsatte: Närdemokrati, transparens och delaktighet, kvalitet, kompetens och verksamhetsutveckling, integritet, rättssäkerhet och jämlikhet, ekonomisk bärkraft och effektivitet inklusive försörjningskvoten, hållbar samhällsutveckling och fysisk planering, tillgänglighet och närhet till service.

Målet med den här utredningen ska vara att Finström, Geta och Sund ska kunna gå samman till en kommun från den 1 januari 2019, dvs. ett år innan ett nytt ordinarie kommunfullmäktige tillträder.

Under hösten tog landskapsregeringen, i samarbete med kommunerna, fram ett preliminärt projektdirektiv för kommunindelningsutredningen. Målet var då att överlämna kommunindelningsutredningen till kommunerna för beslut den 1 juni 2017.

Den tidsplanen höll inte helt och hållet eftersom man i slutet av förra året och i början av det här året inte var klara med de utredningar som landskapsregeringen har tillsatt för att förändra kommunstrukturen i framtiden, bl.a. utredningen av Carolina Sandell, kommunindelningslagen översikt gällande behoven av ny eller ändrad lagstiftning i landskapet, ÅSUB:s rapport om den framtida kommunutredningen och PVC:s kommunutredning.

Ett av landskapsregeringens centrala mål under den här perioden är ju inte någon hemlighet; en förändrad kommunstruktur. Vi har därför betraktat Finströms, Getas och Sunds initiativ mycket positivt, som en föregångare till en kommande process. Landskapsregeringen har ju inte enbart skyldighet att tillsätta kommunindelningsutredare utan att också använda våra gemensamma samhällsresurser så effektivt som möjligt så att inte de olika processerna går emot varandra.

Till en viss del inväntar vi därför en tydligare bild av hur landskapsregeringens meddelande till lagtinget skulle se ut och hur man skulle kunna samordna resursanvändningen.

Sedan ltl Harry Jansson ställde sin fråga så har den här processen gått vidare i den ordning som den ska. Vi har kommit överens med den mycket meriterade forskaren Siv Sandberg att det är hon som sköter om och gör den kommunindelningsutredning som Finström, Geta och Sund har begärt. De kommunerna har tagit emot beskedet med belåtenhet.

Jag hoppas på att den här processen kommer att ge oss mycket viktig kunskap för den kommande och större reformen.

Jag får också uttrycka min glädje över att centern, som kanske inte har varit pådrivande i den norråländska processen, nu också är angelägen att det här ska gå vidare.

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! Tack ministern för ett utförligt svar.

Jag kan med en gång säga att det som nu händer på norra Åland, de tre berörda kommunerna i det här fallet, är exakt så som centern vill att kommunstrukturfrågan ska hanteras på, ett demokratiskt sätt utgående ifrån de berörda kommunernas egna självständiga ställningstaganden. Det är därför som vi inom centern har varit förvånade över att landskapsregeringen i ljuset av sin övergripande strävan att minska på antalet kommuner inte med en gång satte igång att förverkliga de här tre kommunernas intentioner på det sätt som regelverket säger, dvs. att ska handläggas inom viss tid osv. Sedan finns det alltid omständigheter som vi inte behöver gå in på här, vilket man måste naturligtvis respektera.

Det är därför som vi från centern anser att det är viktigt att vi agerar just för att ge de här berörda kommunerna en rimlig chans att hinna med. Det är en ganska pressad tidtabell nu som väntar fram till 2019 med alla de överväganden som ska göras. Vill de här tre berörda kommunernas fullmäktige att deras egna kommuner upphör som självständiga enheter, då är det ju rätt steg att ta.

Jag tror att vi alla skulle vara intresserade av vad en sådan här utredning som Siv Sandberg utför kommer att kosta i ljuset av andra förestående utredningar, om landskapsregeringen får sin vilja igenom?

Minister Nina Fellman

I den tilläggsbudget som antogs i höstas så finns det budgeterat 45 000 euro för att färdigställa utredningen som ska göras i enlighet med gällande lag.

Ltl Harry Jansson

Då får vi tacka landskapsregeringen att det här beslutet fattades.

Precis som jag sade tidigare till finansminister Perämaa senaste vecka, så orsaken till att svaret har dröjt här i lagtinget har inte berott på minister Fellman utan på att min kalender i synnerhet påverkade tidtabellen för när ministern skulle ge sitt svar. Vi kan inte på något sätt anklaga landskapsregeringen för försenat svar.

Vi är tacksamma att den här processen är igång. Vi önskar de tre berörda kommunerna lycka till. Finns det andra liknande initiativ som ni från regeringsblocket vill att vi ska ta för att driva på den förda politiken så är det bara att säga till. Tack så mycket.

Minister Nina Fellman

Som jag konstaterade tidigare, det är skönt att höra att centern också är med på tåget nu.

Talmannen

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

För kännedom

7        Nytt miljösmart privat tonnage i skärgårdstrafiken

Vtm Veronica Thörnroos åtgärdsmotion MOT 2/2016-2017

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 3 april 2017.

8        Marknadsföringen av Åland

Ltl Jörgen Petterssons skriftliga fråga SF 11/2016-2017

9        Effekten av det nya hemvårdsstödet

Ltl Stephan Toivonens skriftliga fråga SF 12/2016-2017

En fråga ska besvaras inom tio dagar efter det att landskapsregeringen tagit emot frågan. Om frågan inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och samtidigt ange orsaken till att ett svar inte ges.

Plenum slutar

Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 3 april kl.13.00 Plenum är avslutat.

Originalfil