Plenum den 3 juni 2019 kl. 13.00

LSvapen

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

AG


Plenum den 3 juni 2019 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Andra behandling. 2

1    Utryckningskörning utan ljud- och ljussignaler vid brådskande uppdrag

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 16/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 18/2018-2019

Andra behandling. 2

2    Elektronisk fakturering hos upphandlande enheter och näringsidkare

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 24/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 25/2018-2019

Remiss. 2

3    Äldrelag för Åland

Landskapsregeringens lagförslag LF 27/2018-2019

Remiss. 53

4    Möjliggörande av kommunala samgåenden

Ltl Axel Jonssons m.fl. lagmotion LM 4/2018-2019

Remiss. 62

5    Ny narkotikapolitik

Ltl Stephan Toivonens åtgärdsmotion MOT 5/2018-2019

Remiss. 74

6    Bristande djurskydd

Vtm Veronica Thörnroos åtgärdsmotion MOT 6/2018-2019

Föredras. 74

7    Studiematerial på svenska inom socialvården

Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 2/2018-2019

Föredras. 74

8    Ett anständigt djurskydd

Ltl Axel Jonssons skriftliga fråga SF 4/2018-2019

För kännedom.. 74

9    Ny landskapslag om barnomsorg och grundskola

Landskapsregeringens lagförslag LF 28/2018-2019

10  Kontroll av brottslig bakgrund hos frivilliga som deltar i verksamhet bland barn

Landskapsregeringens lagförslag LF 29/2018-2019

11  Revidering av ÅMHM:s organisation

Landskapsregeringens lagförslag LF 30/2018-2019

12  Avbrytande av påbörjad upphandling av Gripö-projektet

Landskapsregeringens svar S 2/2018-2019-s

Ltl Harry Janssons m.fl. spörsmål S 2/2018-2019

13  Landskapsregeringens externpolitik

Självstyrelsepolitiska nämnden SJPN 1/2018-2019

Landskapsregeringens meddelande M 1/2018-2019

Plenum slutar 75

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering.

Från dagens plenum anmäler lagtingsledamoten Jörgen Pettersson om frånvaro

på grund av BSPC-möte i Oslo.

Från dagens plenum anmäler också lagtingsledamoten Mikael Lindholm på grund av annat förtroendeuppdrag.

27 ledamöter närvarande.

Antecknas.

Andra behandling

1        Utryckningskörning utan ljud- och ljussignaler vid brådskande uppdrag

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 16/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 18/2018-2019

I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid den första behandlingen eller förkasta förslaget.

Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion.

Lagförslaget föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendet är slutbehandlat.

Andra behandling

2        Elektronisk fakturering hos upphandlande enheter och näringsidkare

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 24/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 25/2018-2019

I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid den första behandlingen eller förkasta förslaget.

Först tillåts diskussion och efter det föreläggs lagförslaget för antagande.

Diskussion. Ingen diskussion.

Lagförslaget föreläggs för antagande i andra behandling. Begärs ordet?

Lagtinget har i andra behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets andra behandling är avslutad.

Betänkandets motivering föreläggs för enda behandling. Diskussion? Ingen diskussion. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

Ärendet är slutbehandlat.

Remiss

3        Äldrelag för Åland

Landskapsregeringens lagförslag LF 27/2018-2019

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Minister Wille Valve

Talman! Bästa lagting! Framför oss har vi nu den fjärde och sista av de fyra socialvårdslagarna, en äldrelag för Åland.

Dess upphov finns, givetvis som mycket av det vi gör i den här salen, av regeringsprogrammet, där det står "I samband med att en ny socialvårdslag införs antas en äldreomsorgslag. I äldreomsorgslagen görs mätning av äldre kvinnors och mäns funktionsförmåga obligatorisk, för att säkerställa rätt vård på rätt nivå samt rätt service- och stödinsatser."

Det förtjänar att nämnas att detta är första gången en specifik lag för äldre föreslås. Lagen lägger grunden för att den äldre ska erhålla en mer jämlik omsorg och vård, oberoende av hemkommun. Lagen heter "äldrelag", eftersom den stadgar om både socialvård och hälso- och sjukvård och dessutom innehåller den bestämmelser om att stärka äldres delaktighet i samhällslivet.

 Landskapsregeringen konstaterar att den föreslagna äldrelagen för Åland är angelägen då kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård behöver sätta igång arbetet med att anpassa sina respektive organisationer och utbudet av tjänsterna, för att kunna möta de utmaningar som en allt mer växande andel äldre befolkning kommer att innebära.

Den stora "grejen" i äldrelagen är just rätt omsorg på rätt nivå. Det är något som vi vet idag att är en utmaning på Åland. Äldreomsorgen får generellt sett gott betyg i de inspektioner som har gjorts, men vi måste helt klart vässa oss och bli bättre på att trygga alla ålänningars rätt till rätt omsorg på rätt nivå.

Vi har framför oss en växande andel äldre, förvisso EU:s friskaste och mest aktiva äldre befolkning. Det ligger i vårt samhälles intresse att våra äldre själva klarar av och vill hålla sig i rörelse så länge som det bara är möjligt och klarar av att leva ett självständigt liv så länge som det bara är möjligt.

Det är därför, talman, som äldrelagen innehåller några punkter.

Punkt 1. En omstrukturering av tyngdpunkten inom äldreomsorgen.

Det vill säga tyngdpunkten i kommunerna och ÅHS:s service till äldre flyttas till förebyggande och tidiga insatser. Äldres rätt till service som tillhandahålls inom öppenvården och hemma ska prioriteras så att de som behöver stöd i första hand ska få stöd i sin egen dagliga miljö. I lagen införs principer under vilka förutsättningar långvarig institutionsvård kan ges till äldre. Långvarig vård på institution får ges endast när det föreligger medicinska skäl eller när klient- eller patientsäkerheten så förutsätter.

Punkt 2. Starkare skrivningar kring äldre i behov av särskilt stöd lyfts.

Talman! Då avser jag framförallt detta med att ÅHS ”ska” tillhandahålla hälsokontroller för riskgrupper bland de äldre. Idag ”kan” ÅHS ordna hälsokontroller. Till riskgrupperna hör t.ex. äldre närståendevårdare, personer som nyligen förlorat sin partner, ensamma äldre, personer som skrivits ut från sjukhus och personer med minnessjukdom.

Punkt 3. Socialservicegaranti för äldre.

Genom vårt förslag till äldrelag införs en socialservicegaranti om tre månader för äldre. Service ska ges senast tre månader från att ett beslut fattats om beviljande. Motsvarande vårdgaranti om tre månader finns idag inom ÅHS.

Punkt 4. Offentliggörandet av väntetider.

Det här kan tyckas låta som en struntsak, men det är väldigt viktigt att följa med hur väntetiderna utvecklas i och med den ökande andelen äldre. Detta innebär att kommunen på sin hemsida, och i de informationsblad som distribueras till samtliga hushåll, ska offentliggöra uppgifter om uppskattad väntetid till kommunens socialservice. Dessa uppgifter förutsätts uppdateras åtminstone en gång per halvår. ÅHS har sedan tidigare respektive skyldighet att offentliggöra sina väntetider.

Punkt 5. Anmälningsskyldighet om äldres behov av social- och hälsovård.

 Av många remissinstanser framförd som den viktigaste bestämmelsen i lagen. För ett antal myndigheter införs en plikt att anmäla till ÅHS om en äldres behov av hälso- och sjukvård och till kommunen om behov av socialvårdstjänster. Det här tryggar att ÅHS och kommunen uppmärksammas om den äldres behov av nödvändig omsorg och vård i de fall då den äldre personen t.ex. inte själv har kapacitet att ta initiativ till att få behövlig service. Här kan man göra en viss parallell till barnskyddsanmälan och säga att det motsvarar en slags barnskyddsanmälan fast för äldre.

Punkt 6. Inrättande av äldreråd i kommunerna.

Äldreråd tillsätts för att öka den äldre befolkningens inflytande över beslut som berör dem. Det ska finnas ett organ i kommunen kallat ”äldreråd” vars syfte är att stärka den äldre befolkningens demokratiska inflytande, ett politiskt beslutsfattande som påverkar vår äldre befolkning och äldreråden kan vara gemensamma för flera kommuner.

Punkt 7. Strategisk planering och utvärdering av kommunens service till äldre.

En mycket viktig punkt. Kommunerna och ÅHS får ett tydligare ansvar för strategisk, framåtsyftande planering och för att utvärdera den service som erbjuds till våra äldre. Resultaten från utvärderingarna ska tas i beaktande vid planeringen. Den strategiska planeringen är - föga förvånande - en del av det långsiktiga arbetet i att ta tillvara resurserna på bästa sätt och använda och utveckla servicen så att den bidrar till hållbara lösningar.

Punkt 8. Ökat samarbete mellan myndigheter och organisationer och föreningar.

I lagen finns bestämmelser om ett ökat samarbete mellan myndigheter, men också med organisationer som inte är myndigheter. Ett ökat samarbete ska bland annat möjliggöra kostnadseffektiva och trygga lösningar. Genom att ta in andra organisationer i lagen, som inte är myndigheter, vill landskapsregeringen stöda samarbetet med fristående organisationer, exempelvis föreningar. Tanken är också att ett sådant samarbete kan främja delaktighet i aktiviteter som motverkar ensamhet och skapar möjlighet till en meningsfull fritid för våra äldre.

Punkt 9. Sist, men inte minst. Obligatorisk mätning av äldres funktionsförmåga.

I samband med att servicebehovet bedöms ska den äldre personens funktionsförmåga utredas mångsidigt och med tillförlitliga bedömningsinstrument. När funktionsförmågan utreds ska det bedömas till vilka delar den äldre personen klarar de funktioner som hör till en normal livsföring i sin egen boende- och närmiljö och med vad han eller hon behöver för stöd och hjälp.

Talman! Det finns också skäl att nämna något som inte finns med i lagförslaget, nämligen en personaldimensionering på 0,7.

Efter en fullbordad extra remissrunda beslöt landskapsregeringen att gå in för alternativ 1 för Åland, dvs. en ordformulering som i sak motsvarar den som man också finner i svensk lagstiftning och också i gällande finländsk lagstiftning. Det finns många skäl till detta.

Det jag kommer att säga nu finns beskrivet i kommunernas remissutlåtanden, och som också till viss del har uppmärksammats i media. Först och främst finns det per definition vissa utmaningar för verksamheterna.

När man säger 0,7 eller någon annan siffra, vem räknar du då in? Räknar du in ergoterapeuten och matpersonalen eller inte? När räknar du? Är det dygnsgenomsnittet, veckosnittet, månadssnittet, årssnittet eller förutsätts varje verksamhet alltid ha minst 0,7?

Detta är inga akademiska frågor. De omständigheter som har avgörande betydelse vid en ÅMHM-inspektion, som man ska ta ställning till, är om verksamheten bryter mot lag eller inte, vilket har framförts i remissrundan.

Den andra kategorin utmaningar, som uppmärksammats i den extra remissrundan kan vi kalla för ”praktiska problem”. I dag regleras personaldimensioneringen i kvalitetsrekommendationer. Det kan t.ex. vara så att dagtid är personaldimensioneringen 0,8 men nattetid - då alla sover - är den 0,5. Lagfäst nivå på 0,7 innebär i det sammanhang att flera vårdare måste vaka, utan någon egentlig uppgift, vilket också har noterats. Det kostar förstås pengar, men blir ingen kvalitetshöjning.

Mariehamns stad går i sitt utlåtande ännu längre och säger ”Miniminivån blir den allmänt rådande även om behoven de facto är större, vilket skulle få negativa konsekvenser för den klientgrupp med de största behoven”.

Och bara så att alla hänger med här. Om du bor på ett demensboende förutsätts det idag en personaldimensionering på 0,9. Det finns skäl att uppehålla sig lite längre vid de praktiska problemen. Ett annat är kommunens behov av flexibilitet. För kommunerna kommer inte att kunna hantera den demografiska förändringen med en siffra inskriven i lagen.

Och värt att notera är tillgången på personalkraft. Mariehamns stad argumenterar i sitt remissutlåtande för att en framtida, förestående arbetskraftsbrist kan leda till att ”personal måste flyttas från hemservice och annan öppenvård till boendeservice för att kunna leva upp till lagens krav.” Mariehamns stad argumenterar för att detta undergräver lagförslagets andra målsättning, ”tidigt stöd i hemmet”. Och vad gör en kommun som inte uppfyller detta?  ”Ska avdelningen då stängas ned”? frågar Mariehamns stad i sitt utlåtande.

Talman! Får jag fortsätta?

Utöver definitionsproblem och praktiska problem finns ofta förstås också politiska problem. Flera kommuner beskriver drakoniska kostnadsökningar och några argumenterar för att det inte ger någon kvalitetshöjning.

Mariehamns stad hänvisar till forskning som pekar på att mängden personal och kvalitet i vården inte alltid går hand i hand.

Skulle jag härifrån ge utskottet någon som helst färdkost så vore det just detta. Bekanta er gärna med forskningen!

 Alla ovan nämnda invändningar går förstås säkerligen att komma runt på något kreativt sätt.

Men talman! Man måste rimligtvis ställa sig frågan, är det värt det? De två stora framtidsfrågorna i ljuset av remissinstansernas klara besked blir

1) vilka problem löser vi på Åland genom att införa obligatorisk personaldimensionering?   

2) om vi inför lagstadgad personaldimensionering, men exempelvis ”mjukar upp den”, vad är då poängen med arbetet?

Då har vi ju i praktiken samma regelverk som idag, och som dessutom i praktiken har visat sig ge en högre personaldimensionering än dagens finländska.

Avslutningsvis, fru talman, några viktiga ord om något som finns i äldrelagen, nämligen utökad tillsyn. För offentlig äldreomsorg ska ÅMHM utöva såväl förebyggande tillsyn som tillsyn som föranleds av exempelvis en konkret anmälan. Det är värt att notera några saker kring den föreslagna, förstärkta tillsynen.

För det första. ”Möjligheten att kontrollera verksamheternas kvalitet förbättras genom föreslagen landskapslag om socialvårdens förvaltning och tillsyn på Åland genom vilken möjliggörs för tillsynsmyndigheten att förrätta inspektion vid objekt som valts ut slumpmässigt alternativt med stöd av en riskanalys”. Alltså det som vi i dagligt tal brukar kalla för en ”oanmäld tillsyn”.

För det andra bedömer landskapsregeringen att resurserna för den tillsyn som ÅMHM utövar behöver förstärkas inför ikraftträdandedatumet. Vi motiverar detta med att kraven på klientens behov ska vara i centrum, att tyngdpunkten ska ligga på tidiga förebyggande insatser, sektors- och myndighetsövergripande samarbete kräver en omläggning av socialvårdens arbetssätt och detta ställer sedan också nya krav på tillsynsmyndigheten.

Därtill går utvecklingen idag i riktning mot flera privata aktörer, vilket förstås är välkommet då det främjar människans valfrihet och stärker våra möjligheter att ta oss an den beskrivna demografiska utmaningen. Men denna utveckling innebär också krav på en utvidgad tillsyn och i förlängningen nya arbetssätt för tillsynsmyndigheten.

Talman! Tack för ordet och tålamodet!

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman!  Från Centerns sida stöder vi de grundläggande intentionerna som finns i det här lagförslaget. Vi hyser alla en stor respekt för de äldre som har byggt vårt samhälle och vill naturligtvis med andra partier söka goda lösningar.

Men tyvärr är det så att det här lagförslaget mera känns som en teoretisk modell. Man får en känsla av att man inte riktigt har funderat på hur det ska fungera i praktiken. Det här är en tjänstemannaprodukt från lagberedningen och socialvårdsbyrån.

Min första fråga är varför man inte har involverat Ålands hälso- och sjukvård, kommunerna, kommunförbunden och fackförbunden i någon större utsträckning? Man har enbart haft dem som en remissinstans.

Minister Wille Valve, replik

Tack vicetalman Thörnroos för denna nya synpunkt. Det har inte tidigare framkommit något sådant, varken i den offentliga debatten eller i våra remissrundor, att detta skulle vara en teoretisk produkt utan koppling till praktik.

Vi har tvärtom, från första början, vinnlagt oss om att detta arbete ska utgå från verkligheten på verkstadsgolvet, dvs.  långt med socialarbetarnas och socialchefernas input. Detta har varit grund för arbetet.

Sedan har vi också varit ute och torgfört idéerna hos kommunerna i samband med att också den övriga socialvårdslagen presenterades på ett möte på norra Åland. Så jag känner inte igen mig i detta med att kommunerna och ÅHS inte skulle ha varit involverade i denna process.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag talar naturligtvis utgående ifrån min position som oppositionsledare. Jag har inte på något vis varit inblandad i den här processen.

Men när jag går igenom remissinstansernas svar, så finns det nog betydligt flera frågetecken än det finns utropstecken eller ”ok”. T.ex. skriver Ålands hälso- och sjukvård om 17 § ”Bestämmelsen om medicinska skäl för institutionsboende. Vad händer om ÅHS och kommunerna är oeniga i den bedömningen?”

Vidare skriver de t.ex. om hälsokontroller ”Hälsokontroller generellt har ingen påvisad hälsoeffekt”. Alltså tvärtemot det som ministern just sade. I 4 § ifrågasätter de ”Vad är tillräckliga resurser?” Från remissinstansernas håll så finns det väldigt mycket frågetecken som jag inte finner svar på idag i lagförslaget.

Minister Wille Valve, replik

Det beror på, vtm Thörnroos, att detta lagförslag inte ska ses som någonting isolerat, utan det ingår som en organisk del i socialvårdslagen. Där finns mycket som kan klargöra.

I sammanhanget vill jag nämna att just 17 § har ändrats sedan remissrundan och 69 § i socialvårdslagen - alltså den om samarbetsöverenskommelser - har avgörande betydelse i hur 17 § Äldrelagen kommer att förverkligas.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Jag gläds åt den här lagstiftningen, framförallt av det skälet att de äldre personerna blir inkluderade på samma sätt som de som är barn, ungdomar och arbetsföra. Till exempel när det gäller hälsokontrollerna. Bara för att man fyller 65 år så är det inte på något sätt så att livet tar slut.

Jag är också glad åt att man i den här lagstiftningen i stor utsträckningen tar hänsyn till att de äldre är en mycket heterogen grupp som har väldigt olika förutsättningar. Vissa 90-åringar går ut i skogen och hugger julgranar medan en del 65-åringar har ganska stora problem med hälsan och så vidare. Det tycker jag att den här lagen tar avstamp i. Det är individens egna förutsättningar, vilket jag är tacksam för.

Och jag är tacksam för att vi nu äntligen tar ett krafttag mot hospitaliseringen, dvs. att klienter inte behöver bo på för hög vårdnivå och därmed blir sjukare, de facto.

Minister Wille Valve, replik

Tack ledamot Zetterman för de orden. Man kan ju nämna i sammanhanget att en specifik åländsk utmaning är - som vi har funderat mycket kring, vilket i och för sig är en välsignelse - att vi har EU:s friskaste och mest aktiva befolkning. Men det innebär också utmaningar inom exempelvis demens- och minnessjukdomar, vilket kommer att bli en betydande utmaning för vårt samhälle här på Åland.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Jag förstår ministerns resonemang och delar förstås uppfattningen att det ställer särskilda krav på samhället. Men jag tror att vi också borde göra en ÅSUB-utredning för att konstatera vilket värde de äldre bidrar med.

Alltså hur många barnfamiljer klarar av att bägge föräldrar jobbar heltid på grund av att man har en farfar eller mormor som kommer och hämtar barnen från dagis? Eller hur många föreningar är det som i stor utsträckning sköts av pensionärer? Pensionärernas obetalda arbete i samhället är värt mycket, mycket pengar och det erkänns sällan.

Så visst innebär det utmaningar, men det är också en väldigt stor gåva att få ha så många äldre i samhället.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag tycker att det är en bra lag som anger äldres rätt. Men jag har en fråga. Det finns ju äldre klienter som av trygghetsskäl - alltså inte av medicinska skäl - vill bo på ett ESB-boende eller ett serviceboende med tillgång till dygnet-runt-service. De behöver inte dygnet-runt-service, men av trygghetsskäl så vill man ha tillgång till det.

Är det så att denna lag tryggar dessa äldre klienters rätt till ESB-boende eller serviceboende med tillgång till dygnet-runt-service?

Minister Wille Valve, replik

Kortfattat kan sägas att bedömningen strängeras och utgångspunkten kommer att vara den, att vi inte ska vårda våra äldre på en vårdtung nivå om det absolut inte förutsätts, antingen av skäl som är medicinska eller sådana som är kopplade till patientsäkerheten. Detta gör vi eftersom vi har en väldigt betydande demografisk utmaning framför oss på hela Åland.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Idag finns det många äldre klienter som bor på olika inrättningar, som till exempel på Sunnanberg, Oasen och Trobergshemmet och andra inrättningar, klienter som bor på ESB-boenden av trygghetsskäl.

Betyder det att den här lagen försämrar det för dessa klienter och att man i kommunerna kommer att hänvisa till äldrelagen och säga att ”ni har ingen rätt till det här” och det som man har byggt upp idag?

Betyder det att lagen inte stöder den praxis som kommunen idag har byggt upp vad gäller ESB- och serviceboende?

Minister Wille Valve, replik

Trygghet ska givetvis finnas. Det är en av lagens målsättningar. Men att av trygghetsskäl erbjuda institutionsnivå - exempelvis för att en klient känner sig osäker - det är kanske inte helt rätt redskap för det.

Rimligtvis borde vårt samhälle klara av att ge trygghet också hemma och trygghet på andra vårdnivåer som ESB och trygghet via olika former av trygghetslarm, stödfunktioner och kompetent personal.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tage Silander, replik

Tack fru talman! När ltl Ingrid Zetterman sade att livet inte tar slut efter 65, så suckade ltl Runar Karlsson - i dag 66 år - av välbehag. Det här är nog antagligen en mycket bra lag.

En fråga dock bland många är frågan om ”äldreråd”. Jag tänkte om det kunde utvecklas lite grann vad orsaken är att de införs, eftersom man normalt sett tycker att kommunerna själva borde kunna hantera sin organisation? Och hur är den upplagd?

Det finns ju de som redan har sett vikten av att ha ett äldreråd och det finns de som kanske anser att det inte behövs. Men beslutsfattandet skulle vara i kommunen.

Minister Wille Valve, replik

Tack ledamot Silander! Den som bemödar sig om att läsa igenom vårt remissmaterial kan notera att det finns en viss efterfrågan också hos våra äldre på mera inflytande i olika former av samhällsfrågor. Detta är ett sätt som vi kan komma emot denna förväntan och förverkliga ett slags inflytande för våra äldre.

Jag kan ju ärligen medge att detta är en bestämmelse som jag personligen har funderat väldigt mycket kring och om detta är rätt väg. Men efter fullbordad remissrunda, där det fanns ett väldigt starkt stöd också för tanken - och där jag upplever att det finns ett starkt stöd också i det här huset för tanken - så har vi gått in för det.

Ltl Tage Silander, replik

Tack! Det är en acceptabel förklaring. Men man kan ju ändå, hoppas jag, överväga för- och nackdelar ordentligt när det sedan blir utskottsbehandling av ärendet.

Minister Wille Valve, replik

Förvisso! Det enda som man väl kan säga att rimligtvis måste vara uteslutet i detta skede är att inrätta en ”äldrenämnd”, eftersom det då förutsätter en ändring av kommunallagen. Men också införande av nya sätt att arbeta ute i våra 16 kommuner, som kanske inte är helt proportionerligt i förhållande till de mål som vi vill uppnå.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Intressant och beklagligt när minister Valve problematiserar kring personaldimensioneringen. Minister Valve borde kunna komma hit med mera fakta. Tråkigt och omdömeslöst av minister Valve!

Generaliserande också att ta exempel från Mariehamns stad. Det finns även andra utlåtanden som kanske var mera nyanserade.

Men nu till själva lagen, eftersom minister Valve nästan hade mera tid för det som inte var med i lagen än det som var med i lagen. En fråga som jag funderade på men som inte var med i lagen. Det finns kanske med fastän jag inte hittade det.

Ibland upplever man att de som ska ha rätt till institutionsvård inte får det. Är det nu detta som ni tydliggör i den här lagen, att man får rätt vård på rätt nivå? Det är ju det som många frågar efter och det är det som vi behöver tydliggöra.

Minister Wille Valve, replik

Tack ledamot Winé! Det är så, ja. Den här lagen tryggar det sistnämnda, dvs. rätt omsorg på rätt nivå. Vi har idag på Åland kunnat konstatera att vi har utmaningar i våra kommuner till denna del. Det finns de som vårdas på en för vårdtung nivå och de finns de som vårdas på en för låg vårdnivå och detta problem avser vi att lösa förhoppningsvis.

Vad gäller det förstnämnda så höll jag mig i mitt anförande till det som kommunerna har framfört i sina remissutlåtanden. Vi fick in 16 remissutlåtanden - ett kom senare - plus kommunförbundets. Av dessa så argumenterade 13 av 16 kommuner emot införandet av en lagstadgad personaldimensionering och tre kommuner förhöll sig positiva. Det är nog viktigt att vi lyfter fram det som har framförts. Alltså det som alla kommuner har framfört, inte bara det som har uppmärksammats i media.

Ltl Göte Winé, replik

Tack, minister Valve! Det är ju så att denna lag är för de äldre och att vi verkligen ska se till att man får den rätta omsorgen som man behöver. Man ska inte heller ”övervårda” när man skulle må bättre av ett ESB-boende än ett institutionsboende. Jag tror att det ofta är tvärtom, av ekonomiska orsaker.

Sedan till det som minister Valve slutade med i sin replik. Jag vet en liten men naggande god kommun som i sitt utlåtande också nämnde att man gärna vill se en personaldimensionering, men att alternativen var rent ut sagt dåliga. För det underlag som kom till kommunerna var under all kritik.

Minister Wille Valve, replik

Jag vill tipsa samtliga lyssnare - både i radion, här i salen och i media - att ta del av remissutlåtandena. Jag har en kopia av dem här. Man får dem från registraturen och jag kan t.o.m. gå och kopiera dem så att alla får läsa vad som står där, för detta är viktig information.

Just den kommun som ledamot Winé nämnde, så hade ett väldigt konstruktivt inspel. Den kommunen välkomnade i princip en lagfäst personaldimensionering men ifrågasatte huruvida 0,7 verkligen är den rätta nivån, vilket också är en berättigad fråga i sammanhanget.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Jag blir faktiskt väldigt förbryllad när jag hör minister Wille Valves anförande om regeringsförslaget om äldrelag på Åland. Det är ju ändå ministerns egen lag som han nu presenterar.

På sidan 20 står det klart och tydligt ”Landskapsregeringen avser utreda personaldimensioneringen med avsikt att komma med en precisering innan äldrelagens ikraftträdande den 1 januari 2021”.

Vad betyder den här meningen för ministern och varför argumenterar man emot en personaldimensionering när man de facto nu har kommit överens i regeringen att man ska se över det här och jobba för det?

Som vi vet så står det klart och tydligt i dagens regeringsprogram i Finland att man ska införa en personaldimensionering med en botten på 0,7. Så jag vet inte varför man på det här sättet vill göra de gamla rädda för att bli gamla.

Minister Wille Valve, replik

Resonemanget utgår ifrån den realiteten att vi inte inför en lagfäst personaldimensionering i denna äldrelag och motiverar varför vi inte gör det. Motiveringarna framkommer väldigt långt i kommunernas remissutlåtanden.

Sedan är det otvetydigt så att vi har ett reformarbete framför oss. Efter att äldrelagen har antagits av lagtinget så kommer det att inledas ett arbete som handlar om att se över kvalitetsrekommendationerna, framförallt där personaldimensioneringarna ingår.

Men vi kan inte bortse ifrån de utmaningar som kommunerna har lyft fram och som är specifika för den åländska kontexten och framförallt för ytterskärgårdskommunerna. Det är väldigt viktigt att vi i detalj känner till de utmaningarna och att vi han hantera dem i det arbete som vi har framför oss.

Ltl Sara Kemetter, replik

Som sagt, fru talman, ingen ska behöva bli rädd för att bli äldre, inte heller på Åland. Och nu undrar jag varför minister Wille Valve går emot det egna lagförslaget som han presenterar, där han ber landskapsregeringen att utreda just den här frågan med avsikt att komma till en precisering? Nu säger han att remissutlåtandena är det man ska förhålla sig till.

Alltså är det lagförslaget eller är det remisserna eller vem är det som ministern följer? Jag tycker att det är ett mycket märkligt förfaringssätt måste jag säga

Minister Wille Valve, replik

Ledamot Kemetter missförstår medvetet eller omedvetet det som undertecknad säger. Det är ingen som förnekar behovet av att utreda och göra ett utredningsarbete kring kvalitetsrekommendationerna, precis så som beskrivs i de allmänna motiveringarna.

Det resonemang som jag just hade, det motiverade varför vi inte i liggande lag inför 0,7, vilket vi de facto inte gör. Det finns inget 0,7 i ifrågavarande lag. Det är viktigt för våra kommuner att de vet vad som gäller under denna period och fram tills reformarbetet är färdigt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack fru talman! Om vi ska förtydliga och bredda detta med ”servicebehov” och hur man bedömer det - vilket ministern redogjorde för ganska förträffligt - så vill jag läsa innantill i 14 § ”I samband med att servicebehovet bedöms ska den äldre personens funktionsförmåga utredas mångsidigt och med tillförlitliga bedömningsinstrument. När funktionsförmågan utreds ska det bedömas till vilka delar den äldre personen klarar de funktioner som hör till normal livsföring i sin egen boende- och närmiljö och med vad han eller hon behöver för stöd och hjälp.”

 Och här kommer det viktiga ”Vid bedömningen ska den äldres personliga fysiska, kognitiva, psykiska och sociala funktionsförmåga samt faktorer som har samband med tillgängligheten i omgivningen, tryggheten i boendet och tillgång till närservice beaktas.”

Det är ganska brett eller hur? Kanske ltl Runar Karlsson blir onödigt rädd och de som lyssnar kanske inte heller (… taltiden slut).

Minister Wille Valve, replik

Ledamot Wikström lyfter en viktig poäng. Detta som ledamot Wikström just läste är precis ett led i att anpassa äldreomsorgen efter den heterogenitet som finns hos den äldre befolkningen, både vad gäller levnadsvanor, förväntningar och socioekonomiska utgångspunkter. Ja, allt egentligen.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack för det, minister Valve! Det hör egentligen inte till lagen eller till anförandet, men när nu ministern nämnde Mariehamn och den forskning som säger att ”flera händer inte alls skulle innebära högre kvalitét”, så visst är det så till en viss gräns.

Jag tycker att Mariehamn inte är ett särskilt bra exempel på det eftersom vi Socialdemokrater inte tycker att resurserna har varit på en lämplig nivå alla gånger. De äldre kan t.ex. inte duscha flera än en gång per vecka på många boenden, eftersom det inte finns ”tillräckligt med händer”. Och det som vi har pratat om i snart två år nu som antalet personal, rotation och treskiftsarbete där man borde involvera personalen.

Nu är detta lite utanför ramarna här, men jag tänkte ändå att det är viktigt att lyfta upp det eftersom det finns en hel del forskning som pekar på att det finns en risk med att försöka spara på personal, som förstås är den största kostnadsposten i de här frågorna.

Minister Wille Valve, replik

Det jag uppfattar, talman, är att politiska partier på Åland sinsemellan är överens om att vi vill nå kvalitét inom äldreomsorgen. Däremot finns det en diskrepans i synen på hur denna kvalitét ska uppnås och hur vägen dit går. Där tror jag att forskningen har en del intressant att säga.

Bland annat så fanns det på Svenska Yle ett intressant radioinslag som jag kan länka till från min sida idag, där en forskare redogör för framförallt risken med att hela äldreomsorgsdebatten blir översimplifierad när den bara handlar om en siffra. Kvalitét handlar om så mycket annat än en siffra, vilket också framkommer ur våra kvalitétsrekommendationer. Det är vanskligt att haka upp en debatt på bara en enda fråga tror undertecknad.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! Tack ministern för presentationen! Det som ministern inte berörde överhuvudtaget är de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna, vilka är väldigt dåligt utredda.

Det står i ett stycke under 5.1 Ekonomiska konsekvenser, jag citerar ”I korthet innebär föreliggande lagförslag att kostnaderna för institutionsvård minskar medan behovet av och därmed kostnaderna för närståendevård, hemvård, familjevård, hemservice m.fl. tidigare insatser ökar.”

Borde man inte ha kommit fram till mera exakta siffror? Nu räknar man ihop vad de här vårdformerna kostar, men det skulle vara intressant för kommunerna att veta vad hela lagförslaget innebär med mera kontakter med ÅHS och med planering och allt sådant. Lite ekonomiska konsekvenser skulle det kanske ha kunnat vara med.

Minister Wille Valve, replik

Det är möjligt att lagförslaget kunde ha kompletterats till den delen. Det som är ambitionen med liggande lagförslag - framförallt detta med rätt omsorg på rätt nivå - är att det i förlängningen kommer att innebära att den kostnadsutveckling som vi ser framför oss kommer att dämpas. 

Att jag skulle stå här och säga att ”vi kommer att spara pengar på detta” är nog inte riktigt sant. Men däremot så ser vi att den ökning som vi har framför oss kommer att kunna dämpas i och med att vi vidtar några av de åtgärder som finns i lagen. Också detta kunde vara någonting för utskottet att fördjupa sig i.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! Det som är bra i lagförslaget är den förebyggande vården. Att man försöker engagera äldre människor mera och åtminstone försöker förbygga så att man inte blir sjuk tidigare än vad man behöver.

Med de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna så har jag förstått att det finns en viss osäkerhet i kommunerna vad det kommer att innebära för varje kommun. Det är ekonomiskt tungt redan och nu påför man en ny reform utan att få veta vilka de ekonomiska konsekvenserna blir.

Minister Wille Valve, replik

I remissrundan - både i den första och den andra - så fanns det en del uppskattningar från kommunerna, vilket man förstås alltid får ta med en nypa salt. Men det fanns - framförallt för våra mindre kommuner - väldigt exakta beräkningar på vad man uppskattade att det innebär.

Med för de fyra socialvårdslagarna som helhet, inklusive äldrelagen, så ser vi framför oss att det under de första åren blir en kostnadspuckel som delvis kommer att kompenseras med landskapsandelar och därefter så kommer vi faktiskt att spara en del. ”Spara” är väl fel ord, men kostnadsutvecklingen dämpas inom äldreomsorgen.

Jag tänker också att egentligen så har vi inte råd att låta bli att genomföra den här reformen, med tanke på vår ökade andel äldre i det åländska samhället.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack talman! Från Centerns sida har vi alltid sett de äldre i vårt samhälle som en enorm tillgång för vårt åländska samhälle. Det är ju tack vare de äldre som vårt samhälle kan fungera i mångt och mycket. De finns där som ett stöd för sina närstående där de både tar hand om familjens barnomsorg i vissa fall och för körning av barn. De är en enorm tillgång. Ändå är det naturligtvis bra att det kommer en lag som tar dem i beaktande som lever i mera utsatta positioner. Men det är - vilket kollegan Brage Eklund antydde här - lite olyckligt att vi alla får gissa oss till vad det här kommer att kosta.

Samtidigt förstår man problematiken när man ser hur många aktörer som kommer att vara inblandade. Lagtexterna anger att det kommer att behövas förstärkning av resurserna, men ingen kan säga idag hur det kommer att ske.

Så jag förstår ministerns dilemma med att vara mera tydlig. Det viktiga är att vi genom den här lagen visar på en färdriktning vart (… taltiden slut).

Minister Wille Valve, replik

Jag vill passa på och rikta ett tack till Åländsk Center som har visat ett väldigt konstruktivt intresse - också för det övriga socialvårdspaketet - och ställt viktiga och berättigade frågor.

Det som är avgörande för framtiden är förstärkningen av tillsynen som vi aviserar, både i detaljmotiveringen till 21 § men också i de allmänna motiveringarna. Och vi ser att det kommer att behövas också. Jag tror inte att allmänheten idag vet att oanmäld inspektion är någonting nytt. Det är någonting som vi absolut behöver för att det ska finnas en tilltro till det åländska samhället, till kommunerna och till det offentliga Åland och till att vi klarar av att leverera välfärden.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack för repliken, minister Valve! Det är otroligt viktigt att tillsynen kommer att fungera. Det är därför som jag också vill passa på att tacka ministern för att man lyssnar på remissinstanserna, och särskilt på kommunerna, när det gäller personaldimensionering. För den utgångspunkt som fanns i ett skede - att man skulle ha ett lagstadgat krav på 0,7 överlag - så hade det varit oerhört tufft för vilket samhälle som helst att bära. Nu sker det en tillsyn som bedömer om resurserna är tillräckliga utgående från vårdbehovet.

Jag hoppas att det är någonting som också kommer att avspegla sig i det kommande lagförslaget till den här delen och att man hela tiden tar i beaktande att varje vårdfall är unikt i sig. Det finns ett allmänt behov som ska täckas, men man ska inte påskriva dem som ansvarar för vården i vardagen alltför strikta normer. Det tror jag inte att någon tjänar på i det långa loppet.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Därmed är presentationen gjord av lagförslaget och vi går till gruppanförandena och inleder med ltl Pernilla Söderlund, Liberalerna.

Ltl Pernilla Söderlund

Talman! För en vecka sedan kunde vi läsa i en dagstidning att Finland var det bästa landet för barn att växa upp i. Låt oss nu göra Åland till det bästa stället att åldras på. Förslaget till äldrelag, som vi har framför oss, är ett viktigt steg ditåt.

Det övergripande syftet med lagen är att tjänster som produceras för äldre, framför allt inom vård och omsorg men även inom övriga samhällssektorer, ska vara bättre anpassade för de äldres behov. Ni har hört det förut och nu får ni höra det igen.  Vi ska sluta arbeta i stuprör. För de äldres bästa har lagen bestämmelser om ökat samarbete mellan olika myndigheter och organisationer, just för att förhindra stuprörstänket.

Äldrelagen ska stärka den äldre befolkningens självbestämmanderätt och ge de äldre större möjligheter att påverka sin vardag, vare sig man bor i det egna hemmet eller någon annanstans. Lagen är klientorienterad och sätter fokus på den äldres behov och tjänsterna och servicen som kommunen erbjuder ska stöda den äldres välbefinnande, såväl som hälsa och funktionsförmåga. Precis vad vi liberaler anser är viktigt.

Jag vill tacka regeringen för att jag än en gång får tillfälle att stå här och prata om det viktiga förebyggande hälsoarbetet, den här gången för den äldre befolkningen. För lagens syfte är just att flytta fokus från korrigerande åtgärder till förebyggande åtgärder. Undersökningar visar att förebyggande och hälsofrämjande åtgärder för äldre kan minska kostnaderna för kommunernas äldreomsorg. Således är det här en investering, att arbeta förebyggande. De personliga vinsterna ska inte bara nämnas, utan jag vill verkligen betona dem. Livskvalitén ökar och detta är social hållbarhet på riktigt, speciellt om man lägger till ett fokus på de äldres rätt att vara delaktiga och bestämma över frågor som rör dem själva, både på ett personligt plan och genom äldreråd.

Ett exempel på förebyggande hälsoarbete, riktat mot äldre, är de hembesök som redan idag erbjuds av ÅHS. Jag tror att det finns utvecklingspotential här. Det kan säkert utskottet titta närmare på. Vad jag vet så har det inte gjorts någon hälsoekonomisk utvärdering på hälsoeffekterna av dessa hembesök, men jag tror att en analys skulle visa att nyttan av dessa besök är stor, för det visar undersökningar på liknande verksamhet. Den här verksamheten, tillsammans med planerna på en seniormottagning vid ÅHS, ger en bra grund för en riktigt tillgänglig hälso- och sjukvård.

”En god vård”, skriver man i lagen. Vad som är god vård, det varierar från person till person. Men det är viktigt att den är individuell och personcentrerad. Vi ledamöter har ett ansvar för att vi ska ha en bra och god åldringsvård. Vidare ska tjänster och service för äldre personer vara tillräckligt tillgänglig och hålla en god kvalitét. Att mäta kvalitét i vården är komplext men inte alls omöjligt. Samverkan och kunskapsutbyte mellan olika aktörer är viktigt när man väljer att aktivt arbeta med kvalitét eller förbättringsarbeten i vården och därtill behöver vi en kunnig och engagerad personal. Även klienter och anhöriga behöver tas med i allt förbättrings- och utvecklingsarbete. Den här lagen - tillsammans med socialvårdslagen - skapar bra förutsättningar för samarbete.

En god vård är också på rätt tid och på rätt nivå. Vi liberaler har sett att den nivån fattas som kallas ”trygghetsboende för äldre”. Ett boende, med möjligheter till social samvaro och gemensamma aktiviteter där de äldre kan välja att delta om de vill. De här trygghetsboendena är givetvis helt anpassade för äldre, och vi liberaler hoppas på att det här kommer att bli ett bra alternativ för ett trevligt och tryggt boende för våra äldre.

Jag vill ännu säga några ord om personalen inom åldringsvården, dessa superhjältar, som behöver få förutsättningar för att göra ett bra arbete. I lagen finns bestämmelser om fortbildning och kompletterande utbildning. Jag tror och vet att det är välkommet. Vad gäller personaldimensionering är det viktigt att den är anpassad till vårdtyngden. Vi behöver ta ett helhetsgrepp om den frågan. Det är något som vi i utskottet får se närmare på.

Här kommer även den bestämmelsen, som finns i socialvårdslagen, riktigt passligt in, de anställda måste anmäla eventuella missförhållanden i vården. Den bestämmelsen är bra och den behövs, även i åldringsvården. Tack talman!

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag håller med och stöder Liberalernas åsikter om ”trygghetsboende för äldre” så som det sades av ledamot Söderlund i anförandet.

När man läser lagförslaget så kan man nästan tro tvärtemot. Man säger att flera - 90 procent - ska bo hemma. Man ska göra medicinska utredningar över dem som ska få bo på institutioner och så vidare.

Kan ledamot Söderlund peka på det i lagförslaget, där man garanterar ”trygghetsboende för äldre” i enlighet med denna lag. Var står det att de äldre ska få den här tryggheten att få bo på institution och inte enbart av medicinska orsaker?

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack talman! Tack för den frågan ltl Runar Karlsson! Det är riktigt roligt att vi är överens för en gångs skull.

Det här med ”trygghetsboende” är någonting som vi har sett att behövs. Vi ser denna äldrelag som en bra början. Men för att skapa och få dessa trygghetsboenden så behöver det göras ett mycket större beredningsarbete. Men vi hoppas att vi kan jobba vidare med den frågan. Vi tittar också på det i utskottet och hur man kanske kunde börja jobba med det.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Vi är säkert överens i många frågor fast det inte ofta verkar så.

Men återigen. Det pratas lite med kluven tunga här tycker jag. Man för fram en äldrelag som ska ha - som man nämner - den bästa äldreomsorg, kanske världens bästa till och med. Tillika var det inte så länge sedan som man drog bort 4 miljoner från kommunerna i landskapsandelar där en större del skulle gå till äldreomsorgen. Man tog bort verktyget för kommunerna att bygga upp just dessa trygghetsboenden.

Nu kommer det en lag som säger att man ska ha det här, men ”inte nu” utan man ska ”kanske göra det senare” och att det är ett ”större paket” och så vidare. Det rimmar faktiskt lite illa måste jag säga. Det är lite tvärtemot igen. Vackra ord men lite verkstad!

Ltl Pernilla Söderlund, replik

Tack talman! Just det här med trygghet - eller bristen på trygghet - hos en del äldre, som det har framkommit i debatten, så tycker jag att det är viktigt se på - och vad denna otrygghet beror på - innan man sätter in en färdig lösning.

Jag tror, och nästan vet, att de allra flesta vill bo hemma så länge det bara går. Var hemma sedan är och hur hemma ser ut så är sedan nästa fråga. Vi ser att sådana här trygghetsboenden skulle vara ett jättebra alternativ för äldre att ha som ”hemma”.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Följande talare är vtm Veronica Thörnroos, Centern.

Vtm Veronica Thörnroos

Tack för det, talman! Inledningsvis undrar jag om vi inte ibland fastnar i gamla strukturer här i lagtinget. I det här fallet tänker jag på åldersgränsen 65 år. Kollegan här i lagtinget, Lars Häggblom, är 72 år. Han är i bättre fysiskt skick än de flesta av oss andra här. Han skidar Vasaloppet på hygglig tid och han är anmäld till nästa år. Det här är förstås sagt med tillåtelse av ledamoten själv. Men nu omfattas han av denna äldrevårdslag. Likaså min kollega ltl Runar Karlsson.

Är det faktiskt förnuftigt att inledningsvis bygga en lagstiftning på biologisk ålder? Borde man ha haft andra parametrar? Jag gör en koppling till demenssjukvården till exempel, som går ner i allt lägre åldrar. Det oaktat så berörs inte de av det här direkt. De som har läst utlåtandena från demensföreningen vet vad jag menar. Jag undrar faktiskt om vi är på rätt väg eller om vi tänker gammalmodigt när vi sätter åldersgränsen vid 65 år.

Bästa ledamöter! Från Centerns sida vill jag återupprepa det som jag sade i en tidigare replik. Vi stöder det här förslaget. Vi stöder intentionerna i lagförslaget att respektera de äldre fullt ut med att bättre försöka samordna olika funktioner i samhället, både för den äldres och för samhällets bästa. Detta stöder vi fullt ut.

Däremot så kan man konstatera flera saker. För det första att det är ett centralortsperspektiv på själva lagförslaget. Den av er som har tittat på skärgårdskommunernas utlåtanden - tre kommuner hade gått samman och gjort ett utlåtande - vet vad jag menar. Utökad vård i hemmet kräver också att Ålands hälso- och sjukvård har resurser i skärgården. Det kräver att den äldre som vårdas hemma inte ska insjukna mellan kl. 24.00 och 08.00, för då finns det ingen jour nämligen och då är det ingen som kommer. Det finns heller inga skrivningar i lagförslaget hur man praktiskt tänker lösa den här frågan.

Till skillnad från Finland - som vi så gärna jämför oss med - så har vi två huvudmän när det gäller det sociala och när det gäller hälso- och sjukvården. Alltså både kommunerna och landskapet. Det gör att vi har två olika system som nu på något vis behöver koordineras bättre. Jag tror att det är fullt möjligt. Men jag tror att det är en betydligt längre resa än de intentioner som finns i lagförslaget om när lagen ska träda i kraft.

En av grunderna i lagförslaget är att alla använder sig av samma vårdtyngdsmätningsprogram. Det förs också ett resonemang om att man borde använda samma program även för äldre människor som vistas hemma.

Landskapsregeringen skriver att det här används av kommunerna. Men ett av våra fackförbund påpekar i sitt remissutlåtande att så inte är fallet. Om det är så att vi inte har ett gemensamt vårdtyngdsmätningsprogram så blir det nog väldigt svårt att dimensionera resten av vården och dessutom också att få den rättvis. Jag skulle gärna se att social- och miljöutskottet närmare fördjupar sig kring det.

Många av remissinstanserna har påtalat att det blir en ökad administration. I en liten kommun med några hundra invånare så känns det kanske onödigt att två gånger per år offentliggöra hur lång kö det är. Det kanske räcker med ett samtal. Med det menar jag att det här har ett centralortstänk i grunden. En riktigt stor kommun. Det behövs inte i små kommuner. Det bara krånglar till det vanliga livet.

Ett ”äldreråd” efterfrågas. Som jag uppfattar det så är flertalet remissinstanser positiva till ett äldreråd. Det ska vara ett ”rådgivande organ”. Däremot vet ingen hur många som ska sitta i det eller vad de egentligen ska uttala sig om. Det ska komma i en förordning - om jag har förstått det hela rätt – men jag tror att den förordningsfullmakten är för vid.

Samtidigt tar jag lite fasta på det som Föglö kommun skriver i sitt remissutlåtande. ”Kommunstyrelsen framför att organiserandet och utbyggnaden av hemservice fortsättningsvis bör vara en kommunal angelägenhet utan lagkrav eller bestämmelser på hur stor del som ska vara service i hemmet eller institutionsvård”. Så skriver en liten skärgårdskommun. Det är kanske något som man borde beakta och fundera lite vidare kring.

Norra Ålands pensionärsförening är - tillika med många andra - tveksamma till om den 90-procents regel, för dem som har fyllt 75 år, verkligen är det mest förnuftiga. Och här är det återigen ett av fackförbunden som formulerar sig väldigt väl. Man skriver ”Det är omsorg och vård som ska ligga till grund för bedömningen av de äldres behov, inte teoretiskt normbundna procenttal”. Någonting för social- och miljöutskottet kanske att fördjupa sig i.

Terminologin i lagförslaget bygger på att det här egentligen är en lag som är nära kopplad till andra lagstiftningar och det kan jag förstå. Men det gör den väldigt svårläst. Man talar om hemservice - det ordnar kommunen - man talar om hemvård, man talar om hemsjukvård och man talar om boendeservice. Skillnaden mellan hemvård och hemsjukvård är åtminstone för mig obekant.

Det är inte bara jag som tycker att det saknas definitioner. Även Ålands hälso- och sjukvård tycker att det vore på plats med ett förtydligande kring ESB kontra institution. Vari ligger den faktiska skillnaden i vårdutförandet och vari ligger den faktiska skillnaden i finansieringen? Om jag förstår lagförslaget rätt så ska ett ESB-boende inte längre vara patientens eget hem utan det ska ha motsvarande regelverk som är för institutioner.

Jag konstaterar också att det heller inte finns några ekonomiska effekter i det här lagförslaget. Det har ju varit mera princip än undantag att det finns en ekonomisk analys i botten, gärna en samhällsekonomisk analys. Inte bara vad det här betyder för den enskilda människan utan vad betyder det för kommunen, för landskapet och för Ålands hälso- och sjukvård. Och vad betyder det för totalen? Är det här ekonomiskt försvarbart? Är det här socialt försvarbart? Är det här miljömässigt försvarbart? Men mest av allt saknar jag de ekonomiska analyserna.

Det som i alla fall är klart är att det inte blir billigare. I samma veva som landskapsregeringen har dragit bort fyra miljoner från kommunerna - där det mesta ändå går till socialvården med 70 procent - så kommer man med ett lagförslag som ska förbättra de äldres vård samtidigt som man tar bort pengarna. Det är någonting i den paradoxen som inte är helt lätt att förstå.

Jag ber att få tacka för ordet och avslutar Centerns gruppanförande här.

Minister Wille Valve, replik

Tack vicetalman Thörnroos för ett mycket intressant anförande. Intressant i den bemärkelsen att detta med ”centralårsperspektiv” nog är någonting som jag har svårt att kännas vid, med tanke på den resurskartläggning som landskapsregeringen gjorde för äldrelagen och där vi gick igenom vad samtliga kommuner har för möjligheter att stöda sina äldre. Där var det faktiskt en skärgårdskommun som utmärkte sig som ett väldigt positivt föredöme och som kunde erbjuda en massa tjänster som de rimligtvis inte borde kunna. Nå, det om det.

Jag menar att vi nog har ett mycket bredare perspektiv än så. Jag ställer mig lite frågande till Thörnroos begäran om att de små kommunerna borde befrias från vissa informationsförpliktelser. Borde det inte motsatt vara så, att vi utgår från vad invånarnas rätt till information är och att den borde vara densamma, oberoende av vilken storlekskommun man bor i?

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Självklart är det så att alla kommuninvånare ska ha rätt till en jämlik service och också en jämlik information. Men det blir på något vis lite löjligt när många av våra kommuner är så väldigt små. Det är väl egentligen bara två kommuner här på Åland som de facto kanske skulle ha någon nytta av det här. I annat fall fungerar ju kommunikationen två personer emellan, eftersom organisationen är så liten.

Men jag ser ingenting här som säger att Ålands hälso- och sjukvård kommer att utöka beredskapen i skärgården. Jag ser ingenting i det här lagförslaget där man klart och tydligt säger att hemsjukvården på Åland kommer att få utökade resurser för att bättre kunna klara av och möta de berättigade krav som de äldre kommer att ha. Det efterlyser jag. Dito också en samhällsekonomisk analys av hela lagförslaget.

Minister Wille Valve, replik

Avslutningsvis vill jag rikta mig till det sista som ledamot Thörnroos sade i sitt anförande, att ”detta sannolikt är en betydligt längre resa än så”. Och det är helt sant. Det är inte möjligt att smälla den här lagen i bordet och säga att ”nu är det färdigt!” För precis som det framgår ur de allmänna motiveringarna så finns det ett utvecklingsarbete som vi har framför oss också efter att lagen är färdigt behandlad i lagtinget. Arbetet återstår, men detta lägger förvisso grunden för en god äldre omsorg.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Så här är det ju i verkligheten, att skulle det inte vara val i oktober denna höst så skulle detta lagförslag ha processats betydligt djupare och mera ingående. Det är min bedömning. Landskapsregeringen talar om vad man vill men man talar inte om hur det ska genomföras. Och det är andra aktörer än landskapsregeringen själv som ska göra det.

Däremot vill jag ge en eloge för att landskapsregeringen i alldeles sista sekund har plockat bort kravet om 0,7 personer per klient. Det hade varit mycket oklokt - med det beredningsmaterial som finns - att i dagsläget ha gått in för någonting sådant i lagstiftningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Vicetalman Thörnroos problematiserar det här med att införa ett kösystem. Jag tänker att i en liten kommun så kan det ta kanske en eller två minuter att skriva en liten notering på hemsidan att ”Vi har ingen kö”.

Den nya socialvårdslagen - som vi nu också har på vårt bord och som vi nu går igenom i utskottet - medger att om du bor i Mariehamn, så kan du de facto söka din äldreomsorg hos socialvården i någon av de andra åländska kommunerna. Då är det väl bra om man vet att det är noll personer i kö på Brändö och jag kan tänka mig att flytta till Brändö. Då ska jag behandlas med samma premisser som andra brändöbor som söker äldreomsorg.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Ja, det är helt korrekt att jag problematiserar. Men jag för det resonemanget utifrån det som remissinstanserna har sagt. Det finns en majoritet av remissinstanser som säger att det här är ”onödig administration” och att hela förslaget blir ”administrativt tungrott” därför att det de facto inte finns en huvudman. Det finns å ena sidan en landskapsorganisation och å andra sidan finns det en socialvårdsorganisation som är kommunen. Det finns ett djup och en gråzon mellan dessa där man kommer att måsta söka sina vägar framåt.

Vill man ha ett kvalitativt arbete gjort där man faktiskt sätter den äldre i fokus, så tror jag att det här förslaget behöver bearbetas mera. Men jag tror också att tidtabellen är orealistisk.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Det här lagstiftningspaketet - med alla dessa lagar som vi nu har som handlar om socialvård - är ett enormt omställningsarbete för kommunerna. Det innebär att man ska tänka på nya sätt. Man ska inte tänka på vad man kan erbjuda utan man ska sätta individen i fokus och se att vad är det individen behöver och hur ordnar vi den servicen? Då anser jag att ett kösystem är ett väldigt, väldigt liten del av det.

När det kommer till RAY, som också vicetalmannen var inne på, så inleddes det projektet under den förra mandatperioden och det gavs projekteringspengar för det. Det har varit Oasen och ÅDA som har haft hand om det projektet. Det är ett otroligt viktigt verktyg att veta att den äldre person som man har framför sig får rätt vård på rätt nivå.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Jag är för ett gemensamt vårdtyngdsmätningssystem. Men när man läser i lagförslaget så står det att kommunerna har tagit i bruk detta system. Läser man remissutlåtandena, så är det ett av fackförbunden som påtalar att det är flera av de åländska kommunerna som inte har tagit i bruk det här systemet. Och i och med att alla inte har samma utgångsvärde så blir det ju väldigt svårt att göra en bedömning, eftersom kriteriet varierar. Det var det som jag ville ta upp med detta vårdtyngdsmätningssystem.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Följande anförande hålls av Annette Holmberg-Jansson, Moderaterna.

Ltl Annette Holmberg-Jansson

Fru talman! Vi behöver en äldrelag på Åland, det tror jag att alla är överens om. Flera har tyckt att lagen borde heta ”äldreomsorgslag” men den här lagstiftningen innehåller mycket annat än bara omsorg om individen, så ”äldrelag” känns ändå rätt.

Huvudsyftet med lagförslaget är att stärka den äldre befolkningens självbestämmanderätt och valfrihet, något vi från Moderat Samling gärna omfamnar. Vid valet 2015 gick vi till val med ”Valfrihet hela livet” och detta är verkligen en lag som nu ger möjligheter till att skapa just detta för de äldre.

När man läser i boken ”Äldre idag” utgiven av Finlands seniorrörelse och slår upp ”individualitet” så kan man bland annat läsa ”Att bemöta en äldre som individ innebär att man respekterar värderingar, attityder, behov och önskningar. Varje äldre människa är en unik människa. Hon har frihet att göra val, men har även ansvar för sitt eget liv. Ålderdomen kan inte definieras efter kalenderåren. Man åldras individuellt, personliga egenskaper samt en individuell livsstil och personens livsegenskaper kan komma att framhävas tydligt då man åldras. Allt detta bör tas i beaktande inom vård och service”.

Just detta är denna lags intention och mening. De äldre ska ges bättre förutsättningar att kunna bo kvar hemma så länge de vill och det kommer att innebära att flera tjänster måste kunna erbjudas hemma. Hela målsättningen med tjänsterna och servicen är att senarelägga den vård som kräver mer resurser.

Vi är mycket positiva till att lagen är så klientorienterad. Servicen som kommunerna ska erbjuda ska vara det verkliga behovet hos den äldre, inte det som kommunen kan erbjuda just nu.

Vi tror att här kan privata social- och hälsoföretag vara ett bra komplement till kommunernas tjänster. Eftersom lagen öppnar möjligheten till mer flexibilitet så tror vi att en privat aktör enklare kan skapa den. Här är servicesedlar ett bra alternativ för att på ett enkelt sätt kunna lösa det för individen.

Något som har lyfts i remissvaren är att många äldre är ensamma och utan en del i det sociala samspelet. De träffar inte andra och får inte delta i sociala aktiviteter. Och det har ju bland annat Erica Boman visat i sin forskning om ”Äldres psykiska hälsa”, att ensamhet och nedstämdhet är en bidragande faktor till just psykisk ohälsa.

I den undersökning som gjordes så lyftes även hur vi ska ta tillvara den potential som finns hos den alltmer växande grupp av äldre som finns på Åland. ”Det åländska guldet” brukar vi säga. Vi på Åland har ju de mest arbetsföra seniorerna i Europa. Det är något att vara stolt över och något vi måste se till att ta vara på. Utmaningen är att ta tillvara detta och att sporra och stötta hela vägen till en meningsfull tillvaro. Det finns massor av aktiviteter för äldre att ta del av.

Även rätten till sociala aktiviteter kunde lösas med servicesedlar. Det största problemet för många är dock transporten. Hur tar jag mig dit jag vill? Nu kommer färdtjänsten att hamna under KST, vilket innebär att det är en huvudman som håller i det. Detta borde innebära att man mer kostnadseffektivt, men även jämnare än idag kan fördela transporttjänsterna till våra äldre. Idag är det stora skillnader mellan våra kommuner hur många färdtjänstbiljetter de kan erbjuda till sina äldre invånare per månad och år.

Vi vet att vi blir äldre och enligt ÅSUB kan vi läsa att antalet ålänningar som är 75 år och äldre kommer att fördubblas från 2 531 år 2015 till 5 344 år 2040. Det säger sig självt att detta kommer att innebära flera svårt sjuka som kommer att behöva institutionsplatser. Då måste vi göra det möjligt att få så bra sysselsättning som det bara går, så att du mår bra. Utveckla motionsformer och aktiviteter så att fler får en meningsfull samvaro och mår bättre. Se till att de får precis just den vård som de behöver, den rätt som de har rätt till och att de dessutom får så bra hjälp hemma så att de slipper flytta till ett boende bara för att du inte kan få service hemma dygnet runt. Idag är det bara fem kommuner som kan erbjuda detta på Åland.

 En del i arbetet med att se till att du ska kunna bo hemma är att det görs ett förebyggande hembesök när du fyllt 75 år. ”För tidigt” tycker många och jag är kanske benägen att hålla med. I vissa fall behövs det, men trenden visar att det är vid 80 år det händer något.

Frågar du min mamma så säger hon ”ja jisses, efter att jag blev 80 så är det snart inget fel som jag inte har haft”.  Men hon bor hemma nu och klarar sig själv utan hemhjälp. Men när jag pratar med många andra äldre så tycker jag mig se ett klart mönster. Det är vid 80 år det händer.

Därför är det bra att det nu från landskapsregeringens och ÅHS:s sida nu börjar planeras för en seniormottagning som de äldre ska kunna gå till när de kommer till sjukhuset. Det är tufft och vara sjuk och det är ännu tuffare att vara sjuk om du är gammal. Du ska kunna få känna dig trygg, möta bekanta ansikten och alltid kunna slå en signal till någon du vet vem är om du är orolig. Många gånger räcker det med det samtalet.

Talman! Detta lagförslag tar sats för att kommunerna och Ålands hälso- och sjukvård ska skapa beredskap för att möta det ökande behovet av socialservice och sjukvård, eftersom vi ser en växande äldrebefolkning under de kommande decennierna. Därför måste vi på Åland börja samarbeta mera. Det tydliggör lagförslaget med bestämmelser som är helt nödvändiga för att bättre samverka mellan kommunerna, ÅHS och andra myndigheter men även med tredje sektorn.

Något som också måste förtydligas i lagförslaget är den förstärkning som finns av kravet på personalens dimensionering och som ska garantera att den äldre får den vård som är lagstadgad. En utredning om hur personaldimensioneringen ska se ut kommer att preciseras innan äldrelagen träder i kraft i januari 2021. Det är bra. Vi tror att en siffra i lagen om hur dimensioneringen ska vara kan vara bra, men också rent ut sagt vilseledande. Det är individens behov som hela tiden ska vara fokus. Inte en siffra i lagen. Dimensioneringen ska alltid bygga på att den som behöver vård och omsorg får det på rätt nivå och att dimensioneringen är flexibel och anpassningsbar till olika situationer.

En av anledningarna till att vi gör denna lag - och att det inte bara är en omsorgslag för de äldre - är inrättandet av ett äldreråd i varje kommun. Äldreråden ska stärka den äldre befolkningens demokratiska inflytande och medlemmarna ska förstås bestå av äldre personer från kommunen och äldrerådet ska representera brukarna. Det är dock bra att anhöriga kan ingå i äldrerådet så att även äldre med en funktionsnedsättning, som till exempel demens, kan vara representerade i äldrerådet.

Talman! Jag är just klar!

Vi i grupperna har haft funderingar på om äldrerådet ska placeras på landskapsnivå. Det vore bra om utskottet kunde titta på det.

I ett av remissvaren så lyfts digitalisering som en risk för att äldre kan känna sig diskriminerade. Många tjänster idag görs mer och mer digitalt, så jag kan förstå om den känslan finns. De lyfter vikten av att uppmuntra till deltagande i fortbildning och kurser i digitalkompetens, och man borde fundera på om den här typen av hjälp kunde ingå i hemservice eller andra socialvårdstjänster för dem som behöver extra stöd i ett snabbt digitaliserande samhälle. Även här ser vi möjligheter för kommunerna att genom servicesedlar erbjuda tjänster via privata serviceföretag som kunde hjälpa kommuninvånare med dylika tjänster.

Vi från social- och miljöutskottet har planerat att gå på en endagskurs i morgon som heter ”In i framtiden med digitala verktyg.” För det är ett faktum - som vi inte kan blunda för - att inom socialvård och hälso- och sjukvård så kommer det att komma mer digitala lösningar. Nu är det upp till oss att se till att de som ska nyttja dem också har möjlighet att göra det. När det kommer till äldre så finns det - precis som för andra åldersgrupper - ett skydd där diskriminering av äldre förbjuds, även i den Europeiska Unionens grundlag.

Fru talman! Ursäkta att jag drar ut lite på tiden.  

Det har också lyfts i remisser en oro över att det är en läkare som ska ta avgörandet om en person ska vårdas på en institution eller inte. Jag anser att det finns många fördelar med det för klienterna.

Idag har du egentligen inget skydd som klient. Läkaren kan inget göra om han/hon anser att du medicinskt bör vårdas på en institution medan din hemkommun anser att de inte har råd eller att de vill fylla sina egna platser på sitt eget boende i kommunen. Idag får du helt enkelt - utan att du kan göra någonting - finna dig i att bli flyttad dit från ÅHS eller institutionen, trots att läkaren och vårdpersonalen säger annat.

Däremot måste vi se till att det finns läkarresurser. Jag håller med om att läkare ska vårda patienter och inte skriva så mycket papper.

Vi från Moderat Samling tycker att detta är ett förslag i rätt riktning. Vi välkomnar också att man snart ser över klientavgifterna inom socialvården, något som ska ses över nu inom en snar framtid. Vi har lyft orimligheten att du ska betala 85 procent av din inkomst - oavsett inkomst - om du bor på en institution. Det borde finnas ett maxtak.

Det borde också vara så att du inte straffas - som idag - om du bor på ESB, om du har din make eller maka hemma. Idag får du - om du bor på institution med maka make hemma - räkna ihop bådas inkomst och betala 42,5  procent av den som avgift.

Bor båda på ESB existerar inget sådant utan båda får betala full taxa. Idag ännu så är det många kvinnor som har låg pension. Dessa klarar sig inte om maken läggs in på ett ESB. Hela familjens ekonomi faller samman med dubbla hyror och fulla avgifter.

Detta och mycket mer vill vi att man ser över när den lagen tas upp. Nu ska vi se till att de äldre på Åland får den bästa äldreomsorgen i världen, för ”siddu” det är de värda. De är ju de som byggt det samhälle som vi idag lever och bor i.

Ursäkta att jag drog över tiden!

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Tack ltl Annette Holmberg-Jansson för ett bra gruppanförande, framförallt i slutet. Just avgifterna är ju någonting som också Socialdemokraterna vill att vi ser över och underlättar för dem som har låga inkomster.

Däremot så vurmar ledamoten i sitt gruppanförande för möjligheten att kunna privatisera äldreomsorg. Det har vi inte några direkta åsikter om i det här läget. Men om man ska kunna privatisera så behöver det ändå finnas väldigt noggranna regleringar, framförallt inom personaldimensioneringen. Annars får man den situationen som man har sett i Finland. Man köper en tjänst men sedan har man de facto inte fått den vården, utan snarare har man legat i för tunga blöjor och är eventuellt övermedicinerad och så vidare.

Står gruppledare, ltl Annette Holmberg-Jansson bakom den skrivning som landskapsregeringen har här på sidan 20 ”Landskapsregeringen avser i lag stadga en nivå på personaldimensionering som i praktiken motsvarar minst en servicenivå med 0,7 (… taltiden slut).

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! I vårt gruppanförande lyfte jag upp möjligheten som finns med privata aktörer när det gäller den service som man måste erbjuda till de äldre, och som kommunen kanske inte klarar av. Om det handlar om ”besök på en timme”, kanske en eller två gånger i veckan till en viss person så kan man inte anställa en person för det. Här ser vi en stor möjlighet för de privata företagen som finns, att de kan göra den delen.

När det kommer till den text som finns i lagförslaget så står givetvis Moderat Samling bakom texten. Det står ju i lagförslaget som vår minister har lagt fram.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack! Det är nämligen så att jag uppfattar både ministern och gruppledaren lite otydligt. Det står ju kart och tydligt att landskapsregeringen avser ”i lag” stadga en nivå för personaldimensionering och som i praktiken motsvarar minst en servicenivå med 0,7. Så enligt mig har vi kommit överens om att vi ska ha - i lag stadgat - en personaldimensionering.

För oss är det också väsentligt. För att Åland ska ha en möjlighet att privatisera äldreomsorgen så måste det finnas stadgat i lag. Att man inte upphandlar en tjänst och tar det billigaste och sedan in de facto så är det en massa ”spökmänniskor som inte finns” som är på jobb bland våra gamla.

Fakta finns i Finland. Flera exempel! Därför ser vi i nuvarande regeringsprogram, som publicerades idag i Finland, att man också i Finland går in för en klar och tydlig 0,7 i lag.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Redan idag finns det kvalitetsrekommendationer för vilken nivå vården ska vara på i de olika äldreboenden som finns på Åland. Det finns inget äldreboende idag som inte ser till att ha den bästa vården för våra äldre.

Skulle en privat aktör på Åland missbruka och inte göra det som man ska göra, så kommer den inte att vara kvar speciellt länge på Åland. Åland är ett litet samhälle där vi har en närdemokrati och där det är helt omöjligt. Det är ju dessutom väldigt mycket upp till de personerna som upphandlar den här servicen att ställa sådana krav att det är omöjligt att ha en för låg bemanning. Det är politikerna och tjänstemännen som i det fallet har den största (… taltiden slut).

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack fru talman! Tack ltl Annette Holmberg-Jansson. Jag vänder mig litet emot den här beskrivningen och epitetet ”det är vid 80 det händer”. Jag tror att även ledamoten själv vet det - och jag har hört det tidigare här dag - att mycket pekar på att det är otroligt individuellt idag.

Vi hörde ledamot Zetterman tidigare prata om att vi har 65-åringar som behöver ganska mycket vård och 95-åringar som knallar runt i skogen och hugger sin egen julgran. Jag tänkte bara få ett litet förtydligande om att ledamoten håller med om den verklighetsbilden.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Givetvis! Vi har en lagstiftning idag där man efter 65 år räknas som äldre.

I dag får man ett hembesök vid 75 år. Många blir förnärmade, irriterade och arga för att de ska få det här besöket när det är 75 år, för de känner sig ganska ”fit for fight”. Det här kan man kanske titta på i utskottet och det är också någonting som man måste titta på inom ÅHS. Som ledamot Zetterman var inne på så borde man kanske göra en ordentlig undersökning för att se var man ska ligga någonstans.

Jag talar av erfarenhet. Av alla äldre som jag umgås med så säger alla faktiskt ganska unisont att ”det är vid 80 det händer, då blir jag sjuk överallt”.

Sedan finns det andra. Min pappa dog av Alzheimer när han var 72 år. Så jag har erfarenhet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Holmberg-Jansson. Jag ställer mig i kön som tackar ledamoten för ett bra anförande. Jag tycker också, precis som ledamoten, att den här äldrelagen tar avstamp inför framtiden och gör det med de äldres bästa i fokus. Jag blir speciellt glad när jag hör ledamot Holmberg-Jansson prata om privata alternativ. Jag är övertygad om att det är framtiden när det gäller äldreomsorgen. Dels så skapar det en större valfrihet, men också ger det ännu fler händer, former och möjligheter att erbjuda en god vård för våra äldre.

Jag skulle vilja höra från ledamoten vilka begränsningar ledamoten ser just när det gäller privata alternativ med denna äldrelag?

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Talman! Precis som i remissvaren som har kommit in så ser jag väl en möjlighet eftersom den här lagen är väldigt klientfokuserad. Du ska erbjuda det som personen som står framför dig faktiskt behöver. Det ska inte vara det som kommunen eventuellt kan erbjuda. Det ställer mycket, mycket större och högre krav på kommunerna. Det säger sig självt att man då kommer att kunna titta sig omkring efter privata alternativ.

Det finns två alternativ som jag vet om idag och där man kan anlita dem för att göra hembesök, göra viss hemservice eller göra viss aktivitet som det skulle vara svårt för kommunen att göra, att rekrytera en person som kanske ska jobba 10 eller 20 procent på en vecka. Men om man då kan anlita de privata så finns det stora möjligheter.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Det var ett bra svar av ledamot Holmberg-Jansson.  Det är exakt där jag också ser en stor fördel. Att det kommer in privata företag som nischar in sig och kan vara den just den spetskompetens för en mindre kommun eller för en kommun som inte har den ”in house”. Att bredda och även ge möjligheter för kommuner ute i periferin eller ute i skärgården och ge en servicenivå som är väldigt hög, precis som om man skulle bo i en större kommun.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack talman! Eftersom den nya sociallagstiftningen tar avstamp i hemservice för barnfamiljer och det blir ett ganska brett spektrum, så ser jag möjligheter för privata företag ute i skärgården. Man kan nischa in sig på att göra olika hembesök med olika vårdinsatser, vilket kanske skulle vara svårt för den lilla kommunen att göra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Holmberg-Jansson för ett väldigt intressant anförande. Jag tog fasta på den digitala biten och att vi verkligen börjar se de verktyg som finns därute.

Vi ligger hela tiden efter. Vi erkänner öppet att vi har ett underskott vad gäller utvecklingen inom IT. Och just inom den digitala sidan och inom vården så finns det goda förutsättningar att skapa den trygghet som man efterfrågat i andra tidigare replikskiften.

Det är någonting som jag ser väldigt positivt på och som jag hoppas att social- och miljöutskottet tar fasta på och lär sig om. För vi har alla väldigt mycket att lära där, så det är jättepositivt.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! För något år sedan satt jag med i en arbetsgrupp inom BSPC, ”Innovation and Social and Health”. Där fick jag god insikt i hur man jobbar i våra närområden med just e-hälsa. Det finns ofantligt mycket som vi skulle kunna göra på Åland och där vi skulle kunna göra det mycket tryggare för våra invånare. De skulle t.ex. kunna mäta sin lungkapacitet hemma framför en skärm. En äldreomsorg på distans, men som ändå är ett projekt som drivs på Åland. Det är en bra början. Man kan utnyttja det på många fler sätt än vad man gör idag.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack! Jag uppmanar utskottet att ta fasta på detta.

Det finns en kommun i norra Sverige som heter Storuman. Det är en vidsträckt kommun som använder det här. De har byggt ut en ”digital vård” så att de själva kan göra de här insatserna på plats och sedan har man kontakt med en läkare ”på distans”. Det är någonting som också vi borde ta fasta på.

Sedan har vi någonting annat bekymmersamt. De som är äldre har kanske svårt att använda dessa digitala verktyg. Där behöver vi också få stöd. Vi skapar verktygen men vi underlättar inte för nyttjandet av att kunna använda dem. De äldre har aldrig fått kunskap om det. Där finns det ett incitament. Biblioteken tillhandahåller utrustningen, men de kunde också tillhandahålla hjälpen att förstå verktyget som de har framför sig.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Vad glad jag blir att du nämner biblioteken. Det är också något som jag har lyft upp. När jag hade diskussioner med dem i Estland om hur de löser det här med ”val via nätet” och hur de gör med den äldre befolkningen, så sade de ”men vi har ju biblioteken”! Jaha, vaddå?

Biblioteken blir som en samlingspunkt dit man kan gå som äldre om man är osäker. Där finns det alltid någon som kan hjälpa en med datorerna om man behöver hjälp med någon blankett som ska in till skatteverket eller till någon annan myndighet. De använder sig väldigt mycket av biblioteken.

Och Storuman ska jag följa upp. Det finns mycket som man kan göra på det medicinska området. Här ser vi en stor vikt av att vi får ett nytt vårdinformationssystem på ÅHS som kommer att öppna upp möjligheterna mycket mera att använda sig av digital hälsa.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Ledamot Holmberg-Jansson tog upp avgifterna inom kommunerna. Detta har ledamot Holmberg-Jansson och jag pratat en hel del om. Vi har haft den här frågan uppe på möten där den har diskuterats. Det är verkligen någonting som jag hoppas på att kommer i ”Klientavgiftslagen” när det ändras där, och att man också ser över kostnaderna på ESB-boenden och på hemserviceavgifterna, vilka idag slår otroligt fel.

Så ledamot Holmberg-Jansson och jag är överens om att tänka på ett högkostnadstak för det sociala, vilket vi även har fått inom sjukvården. Att det finns något sorts tak i varje fall. Jag har hört om anhöriga som nästan vädjat om att få sina anhöriga på institutionsboende på grund av det här bekymret.

Angående digitaliseringen så är det också något som man behöver lyfta upp inom äldreomsorgen. Det är bra, men tyvärr blev det lite dyrt för vissa kommuner.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! När det gäller avgifterna för institution och ESB så är det något som ledamot Winé och jag har pratat en hel del om. Det kan slå väldigt fel. Jag har blivit kontaktad av flera anhöriga som har sagt att ”jag har inte råd att ha min pappa på ett ESB-boende för min mamma har så låg pension, hur ska vi göra?” Vad ska man säga? ”Vänta tills han blir så sjuk så att han blir inlagd på institution!” Det känns inte så värdigt. Men så är det de facto idag. Många väntar ut och kämpar på hemma med att vara närståendevårdare. Till slut blir det så att du har två personer som behöver ha en vårdplats. Det är inte så många men det finns fortfarande sådana. Jag tycker att det ska finnas en rimlighet.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Tack ledamot Holmberg-Jansson! Ja, det är så. Nu pratar vi om socialavgifterna. Sedan kommer det ofta sjukvårdskostnader till också, så det kan bli ganska dyrt. Det är någonting som man behöver se på. Det ska komma i klientavgiftslagstiftningen sedan när den ska revideras.

Samma sak är det med ”äldreomsorg på distans”, som man pratar om, och hur man ska få någon nytta av det. För det är inte alla som kan gå till biblioteken utan man bor så att man måste få hjälp. Här måste man också se på hur man kan klara av det.

Ledamot Holmberg-Jansson pratade om att ”det är vid 80 som det händer”. Jag har däremot sagt att ”det är vid ensamhet som det händer”. För när människor blir ensamma så brukar också sjukdomsbilden gå snabbt. Här måste vi se hur man kan förebygga detta.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! I denna äldrelag så lyfts det upp ”aktivitetskoordinatorer” som ska aktivera de äldre i kommunerna, så att man har aktiviteter som ska vara lätt att ta till sig.

Jag tror - eller jag kanske inbillar mig - att när färdtjänsten kommer under en och samma organisation - KST - så kan det bli mera kostnadseffektivt, med den påföljden att det också blir lättare att erbjuda mera transporter till äldre.

Det är upplagt på ett ålderdomligt sätt idag. Du får bara åka en person i bilen i stället för att ha bilar som samlar upp flera, tar dem till ett serviceboende eller till ett ESB där de kan få aktiviteter.

I staden har de det fantastiskt på Klippan där man har dagverksamhet för äldre i staden. Dit får man komma och vara en del av ett socialt sammanhang, vilket är väldigt, väldigt viktigt.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Följande talare är ltl Sara Kemetter, Socialdemokraterna.

Ltl Sara Kemetter

Tack fru talman! Vi har gjort stora reformer under den här mandatperioden och lagen som vi debatterar idag är bara en i raden av dessa. Det här är ett stort steg framåt, att man nu lägger de äldres rättigheter i fokus där de äldre inte ses som ett objekt utan snarare som ett subjekt. Det övergripande målet med lagförslaget är att kommunala myndigheter och Ålands hälso- och sjukvård omstrukturerar sina tjänster och sin service för de äldre personerna, så att man kan möta behovet och utbudet av social service samt hälso- och sjukvårdstjänster i större utsträckning. Det här kan man ordna i hemmet i stället för på en institution.

Tjänster och service ska stöda den äldre befolkningens välbefinnandehälsa, funktionsförmåga och förmåga att klara sig på egen hand. Lagen är avsedd att trygga de äldres tillgång till individuellt anpassade socialvårds- och hälso- och sjukvårdstjänster men också annan service, och den ska ges i rätt tid.

Vi kan alltså med glädje konstatera att det i lagförslaget finns bestämmelser som säkerställer de äldre, oavsett i vilken kommun som man är bosatt i. Man ska ha rätt att få service på samma grunder. Den ska vara tillgänglig och ha ett bra innehåll, vara av bra kvalitét och garantera social trygghet och välbefinnande.

Det här är bara början. Den här helheten finns inte idag. Den måste vi skapa. Det är nu som arbetet börjar. Det betyder att våra kommuner står inför ett otroligt stort utvecklingsarbete som är klientorienterat. Problemet är så klart - anser jag och vårt parti - att det möjliggör att äldreomsorgen ska ordnas på 16 olika sätt i 16 olika kommuner. Hur ska vi garantera - det som vi har nämnt i den här lagen - att det faktiskt fungerar? Det är ännu en orsak till att vi måste se en kommunstrukturreform i samband med det här arbetet.

Men det har också framkommit att man idag har varierande avgifter - bland annat genom helt olika former av socialservice - beroende på i vilken kommun man råkar vara bosatt. Det uppstår alltså orättvisa lösningar. Framöver måste vi faktiskt arbeta för att förbättra äldreomsorgen och åstadkomma en jämbördig och lika service, oberoende av bostadsort. Det blir den stora utmaningen, fru talman.

Vi Socialdemokrater har ihärdigt arbetat för en miniminorm med 0,7 som vi anser att måste finnas för att säkra tillräcklig personal inom äldreomsorgen. För trots att man blir gammal så är man fortfarande en människa med samma behov. Vi behöver alla mat, vi behöver en säng, vi behöver tak över huvudet, omsorg, utevistelse och sysselsättning. Det är det som 0,7 betyder. Går man under 0,7 så ska vi börja plocka bort utevistelse och sysselsättning. Tycker vi att det är en sådan vård som vi vill ha? Därför anser vi att 0,7 är ett minimum.

Också våra närvårdare utbildas för att arbeta inom en verksamhet med en dimensionering mellan 0,7 och 0,8. Våra lärare på Ålands yrkesgymnasium utbildar våra flickor och pojkar och ungdomar till att arbeta i en sådan här arbetsmiljö. Vad möter man när man kommer ut till kommunerna och ska börja jobba?

Man måste få leva och arbeta. Våra gamla - och de som jobbar - måste få leva och arbeta i en sådan verklighet där våra äldre och våra anställda mår bra och där våra anställda kan vara stolta över sitt yrke. För oss Socialdemokrater är garanten för detta 0,7. Det är alltså golvet för den kommunala verksamheten. Det är en garanti för oss. När vårdbehovet ökar och medlen tryter så ska det inte få gå ut över de svagaste eller dem som kan säga ”ja men jag köper mina tjänster av det privata där jag garanterat får en god vård”. Utan de/vi som behöver den här vården ska kunna få den och den får inte gå under 0,7. Det får alltså inte gå ut över de svagaste i samhället. Vi har personaldimensionering inom vår barnomsorg så varför skulle vi inte ha det inom vår äldreomsorg?

Därför är det glädjande att konstatera att landskapsregeringen avser att i lag stadga en nivå för personaldimensionering som i praktiken motsvarar minst en servicenivå om 0,7.  Så har man kommit överens.

Fru talman! Det är glädjande idag att få läsa regeringsprogrammet i Finland där också personaldimensioneringen har fått en egen skrivning. Jag önskar, från gruppens sida, att utskottet aktivt granskar skrivningarna i regeringsprogrammet.

Kort kan vi konstatera, jag citerar ”Lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga om social- och hälsovårdstjänster för de äldre ska uppdateras. Samma lag ska tas i Finland, en uppdatering av äldreomsorgslagen”. Rinne och de övriga i ”vi-fem-gruppen” föreslår alltså en bindande minimidimensionering på 0,7 för omsorgspersonal i enheter med heldygnsomsorg. Det här ska fastslås. I dimensioneringen beaktas alltid i första hand vårdbehovet.”

Bästa ledamöter! Går det i Finland måste det också gå på Åland. Därför önskar jag att utskottet ser på det här. Och att man också gör en analys, före lagen träder i kraft den 1 januari 2021, över hur man kan garantera en minimiservicenivå för att få människor att jobba inom den här branschen, för att ingen på Åland ska vara rädd för att bli gammal och att alla ska få den vård och omsorg som de har rätt till. För vi Socialdemokrater, vi värnar de äldre och vi vill att deras ålderdom ska få en värdig och bra tid. Tack.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Dimensioneringen om 0,7 har ju figurerat ganska länge. Det fanns med redan i det ursprungliga förslaget. Jag har själv försökt ta reda på vad man riktigt menar med det och i vilket sorts boende som det är 0,7.

Det är säkert bra men det skulle vara intressant att veta - i och med att Socialdemokraterna nämner det i sitt gruppanförande - i vilken typ av äldreomsorgsboende menar man att siffran är 0,7?

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Tack ltl Runar Karlsson! Det är så att jag är politiker. Jag ska säga vad jag vill att vi ska förändra och sedan är det att ta reda på hur. Därför har landskapsregeringen kommit överens om att under den här perioden se över och analysera det.

Vi ser att Finland - med den enorma tjänstemannakår som de har inom den här sektorn - kommer att börja arbeta fram ett förslag om detta. Jag tycker att vi ska bevaka detta aktivt och se hur vi själva kan göra en egen, finare och bättre åländsk modell av det som Finland tar fram nu.

Men personaldimensioneringen har inte kommit bara från ovan, utan det är Centern, Svenska Folkpartiet, Socialdemokraterna, Vänstern och De Gröna som anser att det här är viktigt. Åtminstone står vårt parti ideologiskt mycket nära många av dessa partier.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det kom inget tydligt svar på min fråga. Man vet inte riktigt vad man menar. Jag håller med om att det måste vara minst 0,7 på ett institutionsboende och på ett demensboende. Men börjar man sedan säga att det måste vara minst 0,7 på ett serviceboende - där man bor heldygn och där man har en viss service - så kan det bli kontraproduktivt. Då kan det betyda att kommunerna kanske inte har råd med det och då blir man mera hemmaboende istället. Man måste på något sätt precisera vad man menar.

Annars tycker jag att när det är mera vårdtyngd så är nog 0,7 en bra siffra. Exempelvis Sunnanbergs vårdhem - som har en blandning med institutions-, demens- och ESB-boende - så har ju 0,8. Så 0,7 är väl en relevant siffra. Men man måste lägga den på vilken typ av äldreomsorg man har så att det inte blir kontraproduktivt och man blir tvingad att (… taltiden slut).

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Karlsson för förtydligandet! Nu är jag ingen expert, men jag tycker att vi skulle ha ett golv för ESB med 0,7. När vi har institutions- och demensvård så vet jag att man i vissa kommuner har 1,0 för att t.ex. hantera demens- och institutionsboende. Det här är inte min expertiskunskap, men däremot tycker jag att man ska följa de kvalitétsrekommendationer som landskapsregeringen har antagit och där ligger det mellan 0,7 och uppåt. Alltså 0,7 är endast golvet.

Det är ju inte meningen - om man har en vårdtung enhet med många dementa och dåliga personer - att de inte ska få den vård som de behöver. Man ska ju också orka arbeta inom den här branschen. Vi vill ju att människor ska ha ett bra arbetsliv. Så det är rekommendationer i första hand, men det behöver garanteras i lag. För annars har man ju sett att man inte följer dessa rekommendationer. Både i riket och i Sverige finns det många skrämmande exempel på det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Tack ledamot Kemetter för ett bra anförande. Det finns säkerligen få andra lagförslag som vi har diskuterat så här utförligt kring och som dessutom har haft två remissrundor, vilket också har framförts i debatten.

Det finns all anledning att följa med utvecklingen på rikshåll. Detta är sannolikt bara början. Jag tror att vi kommer att få se flera olika former av regleringar inom socialvårdsområdet. Inte bara för äldreomsorgen utan vi kommer också att få se det inom funktionsområdet och vi kommer att få se det inom barnskyddet. Inom dessa områden så är det jätteviktigt att vi sedan gör en åländsk analys och utgår från våra åländska förutsättningar och våra specifika utmaningar. Däribland också ytterskärgårdens utmaningar, som har framhållits väldigt starkt i remissdebatten.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Tack minister Wille Valve! Det är klart att det sätts stora krav på dem som arbetar, och framförallt i den region som vi lever i. Men om man nu jämför landet Finland - med allt från Lappland till ytterskärgården - så månne vi nu inte skulle kunna hantera det också på Åland.

Men däremot så måste man gå in för nya arbetssätt. Man måste eventuellt diskutera ny form av teknik, men framförallt handlar det om ett gott ledarskap inom äldreomsorgen som måste säkerställas. Vi har ju sett inom flera kommuner, att med ett gott ledarskap så får man väldigt mycket gjort.

Minister Wille Valve, replik

Så är det förvisso, ledamot Kemetter! Det finns också den risken, vilket har framhållits i vissa av remissvaren, att vi skriver in någonting i lagen - exempelvis 0,7 - men att det reella utfallet blir någonting helt annat.

Personligen så tycker jag att orden i praktiken motsvarar minst en servicenivå med 0,7 i personal per klient och som även på sikt tryggar de äldres rätt till service, som det står där. Det är det reella utfallet som trots allt är det intressanta för oss, den reella kvalitetsförbättringen.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Det är så att när man tar hand om människor så är det ändå andra människor som ska göra det. I den här branschen kan vi inte ha maskiner som utför det. Man måste också se över attraktiviteten i den här branschen. Det behöver finnas tillgång till personal och vi behöver säkerställa en god kompetens. Och det är bara så att det här kommer garanterat att kosta. Det är någonting som vi måste vara beredda att betala. Våra gamla har tagit hand om oss, nu är det vår tur att ta hand om de gamla.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Kemetter! Jag är ganska övertygad om att vi kan vara stolta på Åland över vår äldreomsorg. Egentligen ska vi vara stolta över det mesta som vi har på Åland. Vi behöver inte alls skämmas gentemot Finland och vi behöver inte alls skämmas gentemot Sverige. Jag tror inte heller att vi behöver ta rygg på varken Finland eller Sverige när det gäller den moderna äldreomsorgen. Jag är helt övertygad om att vi har gjort det bra och vi kan göra det ännu bättre i framtiden, tack vare denna äldrelag.

Vi har en demografisk utmaning. Ledamot Kemetter kom in på det här med att vi måste bli färre kommuner för att kunna hantera det såväl ekonomiskt som servicemässigt. Men det som jag vill trycka på är att vi inte behöver kopiera varken Finland eller Sverige i det här fallet. Vi är bra på det här själva men vi kan bli ännu bättre. Vi vet precis vad vi ska göra och den här äldrelagen är ett bra steg i den riktningen.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Vi är av samma åsikt. I början av mitt anförande lyfte jag fram alla de stora framgångar som finns i äldrelagen. Det är väldigt glädjande också att vi är före Finland vad gäller det.

Det är bara denna punkt, gällande personaldimensionering, där vi vill säkerställa ett golv - inte ett tak - utan ett golv och därmed också stärka hela den här branschen.

Också vi Socialdemokrater är stolta över det arbete som våra äldre har gjort och vi vill också garantera en god och trygg äldreomsorg för dem. När man blir äldre så upplever man säkert också mera otrygghet när man blir beroende av andra. Precis som man måste ta hand om barn så måste man också ta hand om dem som behöver det när de blir sjuka. Och då måste man känna sig trygg.

Det är många i vårt samhälle som snart kommer att vara i en sådan situation, där man kanske behöver samhällets stöd mer och mer, och det ska vi garantera att man får.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Vi ska absolut garantera alla dem som blir äldre en god omsorg. Men jag är väldigt skeptisk till att lägga en nivå på 0,7. Vad är det som gör att det är det som är golvet? Det kanske är ett billigt klick-in-golv som börjar spricka i kanterna efter ett år. Nej, vi ska bygga ett robust och bra golv. Men de vet ute i kommunerna - och de som styr äldreomsorgen - hur detta golv ska se ut. Det har de vetat hittills och det kommer de även att veta i framtiden. Det som de behöver ha, enligt mig, är större enheter så att man kan, på olika sätt, både personaloptimerat, ekonomiskt och också kompetensmässigt bedriva en äldreomsorg.

Jag håller med ledamot Kemetter om, att vi har mycket att hämta i en kommunreform. Men det här golvet, det ska vi inte spika fast vid 0,7. För det kanske ska vara någonting helt annat, och det visar det sig också att det är idag.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Socialdemokraterna anser att kvalitetsrekommendationerna ska följas och det är det som vi vill garantera i lag. Och att det som vi redan idag tycker att kommunerna följer så ska regleras i lag. För det blir ett tryggare skydd för de gamla att det står inskrivet i lagstiftningen.

Sedan hoppas jag att den här lagen - men också de insatser som det här lagförslaget kommer att kräva av kommunerna - kommer att leda till att flera äldre kommer att ha möjlighet att bo hemma och att kvaliteten på hemvården stärks så att man får det stöd som man behöver.

Idag kommer en hemvårdare hem under 20 minuter. Under dessa 20 minuter ska man hinna ta sig till nästa klient, alltså inklusive resor. Vad hinner du göra på dessa få minuter?

Vi behöver också ha det som jag nämnde alldeles i början. Att förutom mat, säng och tak behövs också utevistelse och sysselsättning för att ha ett värdigt liv och det tycker jag att våra gamla ska få.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Tony Wikström

Tack fru talman! I samband med det här lagförslaget tänker jag på det gamla talesättet ”som fan tolkar bibeln”.

Från regeringen har man tidigare satt upp ett servicemål om att 90 procent av befolkningen som fyllt 75 år ska ha möjlighet att bo i en vanlig bostad samt en riktgivande målsättning om att av de övriga så ska fem till sex procent ges effektiviserat serviceboende (ESB), alltså dygnet-runt-omsorg inom öppenvården. Och tre procent ska ha institutionsvård.

Men för att återgå till bibeln. Detta är inte Mose budord, skrivna i sten. Naturligtvis ska behovet styra. Och faktiskt är det ändå så, att de flesta vill bo hemma och klara sig själva, så länge vardagen fungerar. För att vardagen ska fungera så krävs det att hemtjänsten fungerar, att kommunen har adekvata mätinstrument för att kartlägga vårdbehovet och att socialvårdstjänster är - som det står i lagförslaget - ”tillgängliga och av hög kvalitet”.

Därutöver tror jag absolut att ÅHS och andra landskapsorganisationer samt den tredje sektorn kan spela en otroligt viktig roll. Äldres psykiska ohälsa och ensamhet är till exempel ett gissel där ett tvärsektoriellt expertteam kan göra mycket för livskvalitén.

En annan mycket viktig del för att det ska fungera är att de äldres boenden passar för deras behov. Även här kan kommunala socialförvaltningar och bostadsbolag samarbeta med den tredje sektorn och med privata entreprenörer.

Anpassade lägenheter, med gemensamma sociala utrymmen där man kan umgås, laga mat och hålla kroppen igång finns redan på många håll i Norden. Ja, även på Åland. Men vi behöver bygga mycket mer, och helst igår. Detta får heller inte bli en möjlighet som bara ges till de med tjock plånbok. Hyrorna måste hållas på en skälig nivå.

En annan faktor är transporter. Vi behöver en utbyggd kollektivtrafik och en modernisering av densamma, varför inte med anropsstyrda, flexibla servicelinjer. Att som boende - till exempel på Odalgården - tvingas ta en taxi för egna pengar, fram och tillbaka till sjukhuset, för ett enkelt ärende är inte okej. Det här gäller förstås även utanför Mariehamn.

Talman! De årsrikas erfarenheter och klokskap är något som vi behöver bli bättre på att ta tillvara. Den här lagen tar även fasta på det. Man efterlyser äldreråd i kommunerna som kan ge välbehövlig input. Jag utgår då från att det handlar om fyra äldreråd i de framtida kommunerna som snart bildas, enligt lag.

Talman! Vi står inför många utmaningar och vi blir alla äldre och behöver en hjälpande hand förr eller senare. Demenssjukdomar ökar hela tiden och kryper ner i åldrarna. Detta är något som vi behöver se över och ordna på bästa sätt. I Mariehamn har vi tillsatt en bred kommitté som ser över just den här biten. Ofta sker inte en förändring i kognitiv förmåga hos en person över en natt, utan gradvis över många år. Därför är det viktigt att samhället finns där och fångar upp och stöttar, till exempel under åren efter pensionering. Under dessa år hamnar många mellan stolarna, tandhälsan kan bli eftersatt och ekonomin likaså. Någon kanske inte klarar av att hålla ordning på sitt hem och någon är totalt isolerad i sitt hus eller i sin lägenhet. Vi behöver ha ett starkt skyddsnät som fångar upp dem som annars skulle falla mellan stolarna. Och den här lagen ger en god grund för just det.

Landskapet, kommunerna, tredje sektorn, privata sektorerna och medmänsklig omtanke och sammanhållning har alla en viktig roll för att Åland kan ha - och ska ha - världens bästa omsorg om de äldre. Ett lägre mål än det tycker inte jag att vi ska ha, eller hur?

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Tack! Ledamot Wikström talar om åren direkt efter pension och att det är då vi behöver sätta in krafttag. Jag undrar varifrån just den analysen kommer? Det vanliga är ju att man ser att folk klarar sig ganska bra upp emot 80 år. Men det är efter 80, och särskilt 85, som man faller emellan och blir hemmasittande utan hjälp och stöd. Det är då som många av de kognitiva funktionsnedsättningarna slår till och det är då som de flesta lårbensbrotten sker. Varför detta fokus just efter pensioneringen?

Ltl Tony Wikström, replik

Tack fru talman! Ja, inte är det ett direkt fokus men de här åren kan ha många blinda fläckar. Jag talade just om ”att inte låta någon trilla mellan stolarna”. Det är många som gör det tyvärr. Inte minst vad gäller tandhälsan.

Vi hade en diskussion tidigare under våren med Sveriges ledande utredare på den här fronten som sade att de här åren, fram till att man hamnar på ett boende, så är ganska avgörande och där många kan trilla mellan stolarna. Därför behöver man instrument och processer för att fånga upp de här.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Det är just för de här åren - och med en hel del förebyggande insatser - som hela lagen syftar till att göra just den omställningen. Så jag har fortsättningsvis lite svårt att se det fokuset.

Det som jag gärna skulle vilja se är att vi i framtiden utvecklar dels de trygghetsboenden som ledamot Söderlund lyfte, men också extra förebyggande hälsokontroller efter 80 års ålder.

Visst är alla år viktiga. Det är det klassiska med mat, motion och stimulans - både för hjärta och hjärna- som krävs under alla år. Men de stora problemen uppstår efter 80.

Ltl Tony Wikström, replik

Talman! Naturligtvis så ska vi ha en god förebyggande vård efter 80 år också. Men i övrigt tycker jag att det låter som att vi är ganska rörande överens.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Följande talare är ltl Runar Karlsson, Centern.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Jag tycker att den här lagen är bra och jag har inga problem att stöda den, om det inte framkommer någonting i utskottet som omkullkastar något av det jag har förstått i lagen.

Vi har råd och vi måste ha råd till en värdig äldreomsorg. Det är helt klart och det är säkert alla överens om, oberoende av vilket parti vi tillhör. Trots att jag tycker att lagen är bra så har jag ändå några kommentarer och kanske lite mer radikala åsikter som antagligen inte går att justera i det här lagförslaget från utskottets sida.

Landskapsregeringen har tagit en rekommendation som är vägledande och är som ett rättesnöre till den här lagen. Man säger att 90 procent av 75-åringarna och äldre ska bo hemma och 5-6 procent ska bo på ett ESB-boende och tre procent på institutionsboende. Det är väl en uppskattning där man antagligen har tittat på hur det är i Finland och kanske också i andra länder.

På Åland har vi helt andra siffror. Det här bekymrar mig faktiskt, i fall det här på något vis kommer att implementeras i verkligheten enligt siffrorna. Att man inte - som idag – tittar mera till de äldres önskemål tillsammans med det medicinska behovet och trygghetsbehovet. Det är därför som vi har andra siffror idag och det är därför som vi har en bättre äldreomsorg än vad rekommendationerna och siffrorna säger. Men man får hoppas att det är någon form av diffus rekommendation och inte någonting som kommer att testas i de kommunala beslutandeorganen längre fram.

Många säger att ”de flesta vill bo hemma”. Det är ju sant förstås. Det är klart att alla vill bo hemma så länge som möjligt. Men det finns faktiskt en stor del som av trygghetsskäl inte vill bo hemma. De allra flesta av dem är de som har blivit ensamstående och vars maka eller make har avlidit. Man blir ensam i sitt stora hus och bekymrar sig över oljepannan, gräsmattorna, snöskottningen eller att vattenledningen ska frysa. Det här är för många ett ok.

Det är ju så att när vi blir äldre så bekymrar vi oss mera för mindre saker. Är man ung så bekymrar man sig inte för någonting. Man bekymrar sig bara för att det snart ska bli lördag igen. Det är väl det man bekymrar sig för. Men när man blir äldre så bekymrar man sig för det mesta.

Det som Liberalerna har fört fram här - och som jag själv har motionerat om men som Liberalerna förstås var med och röstade ner - är det här ”trygghetsboendet”. Jag föreslog för ett tag sedan att vi skulle inrätta landskapsandelar för trygghetsboende. Men det var nedröstat av regeringspartierna. Nå, det är det normala. Men nu har man väl snappat upp det här och tycker att nu borde man göra det i alla fall.

Vi ska inte bara säga att vi ska ha trygghetsboende, det ska också finnas resurser för trygghetsboende. Det ska vara pengar. Inte är det någon som kommer och bygger de här husen och inte är det någon som jobbar gratis, utan det måste finnas pengar. Då är det landskapsandelar och kommunalskattepengar som gäller. Det finns inga andra metoder, som jag kan se, om man inte hittar på andra finansieringsformer, men de finns inte. Därför måste man se till att det finns resurser för ett trygghetsboende.

Jag tror att det är det som kommer mer och mer och att det är flera som vill bo tillsammans. Fast man är ganska pigg så vill man inte gå och lägga sig ensam i ett stort hus utan man går gärna och lägger sig i en lägenhet där man vet att det finns folk ute i korridorerna, där man vet att det finns gemensamma kök och där man vet att det finns en nattmänniska som jobbar ifall man behöver hjälp. Vad jag kan läsa så finns inte det här alls i lagstiftningen. Man koncentrerar sig mera på institutionsboende och på rätten till institutions- och ESB-boende.

Det här tycker jag att utskottet borde fördjupa sig i. Kan man hitta någonting som tryggar det eller borde man ha en skrivning och säga att det här måste man få med på det eller det sättet.

Som jag har sagt många, många gånger från den här talarstolen - och som ni säkert har ledsnat på flera gånger - är att man tog bort fyra miljoner från landskapsandelarna, där en stor del var tänkt att användas till att bygga ut för de äldre. De pengarna finns ju inte nu till att bygga ut för. Det blir ju bara ”tightare och tightare”. Och då skjuter man sådant här på framtiden förstås. Vi som jobbar inom det kommunala vet att det måste finnas pengar till allting.

Fru talman! Sedan en liten radikal sak som jag har tyckt, som jag har framfört länge i det här sammanhanget och som jag hade hoppats att hade funnits med här och det är just detta institutionsboende. Om man utgår från tre, fyra eller fem procent i institutionsboende så rör det sig kanske om 20 - 30 platser som har rent institutionsboende här på Åland. Där tycker jag faktiskt att landskapet och ÅHS borde ta över och att denna byggnad borde finnas bredvid sjukhuset.

Många av de äldre som är institutionsboende - som behöver hjälp att klä på sig, med att äta och som måste ha hjälp i stort sett hela tiden - så behöver ofta läkarhjälp på många olika sätt. Det kan vara allt ifrån liggsår till många andra åkommor. Då finns sjukhus och läkare nära och det skulle också bli en jättestor trygghet för dessa klienter. Nu bor man ofta längre bort, det är läkarbrist och de har svårt att komma ut och så vidare, så jag tycker att det skulle vara bra.

Det som regeringen vill med kommunstrukturen - med fyra kommuner - så löser ju inte alls det här. I det här fallet så måste det vara en kommun. Alltså det måste vara ÅHS eller så att allt är under ett paraply. Vi kan kalla det för ”en kommun”. Det skulle lösa mycket för dessa 20 - 30 klienter som antagligen blir 50 om 10 till 20 år. Det tycker jag att man också borde ha haft med i det här lagförslaget. Men man får vara nöjd med det lilla. Tack fru talman!

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Jag vill vara tydlig med att varken jag, någon annan liberal eller någon annan i den här salen har varit med och röstat ner någon motion om trygghetsboenden. Det som ltl Runar Karlsson motionerade om så var pengar till institutionsvård och effektiverat serviceboende.

Trygghetsboende är en boendeform som är på en lägre servicenivå och där det inte finns personal dygnet runt utan bara under en viss tid på dagarna. Det är som ett vanligt lägenhetsboende förutom att det är anpassat för äldre med både rekreation och möjligheter till motion, träning och gemensamma måltider. Så det är absolut inte det som ltl Runar Karlsson har motionerat om.

Det är också så att i de kommuner där de har infört trygghetsboenden, så även om de uppförs av privata sektorn och hyrs ut enligt vanlig marknadshyra, så ger kommunerna de här timmarna gratis eftersom det sparar så oerhört mycket pengar i och med att man skjuter fram tidpunkten för inflyttning på serviceboende så pass mycket.

Ltl Runar Karlsson, replik

Ja, fru talman, nog vet jag vad jag har motionerat om och vad jag har tänkt. Jag motionerade om att man skulle ha ett moment i budgeten som var ”landskapsandelar för utbyggnad för äldreomsorgen”. Och i äldreomsorgen ingår förstås trygghetsboenden. Det kan också ingå institutionsboende, om behov finns och det kan också ingå ESB-boende, om behov finns eller serviceboende om behov finns för det och så vidare. Men det skulle vara ett paket där man ser vad det finns för behov. Sådan var motionen.

Nu tycker Liberalerna att man borde göra det här. Det är konstigt då att man inte har fått in det i lagstiftningen.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Ltl Runar Karlsson motionerade om att ”tre miljoner euro utges till stöd till kommuner för byggande av institutionsplatser och platser för effektiviserat serviceboende”. Det var det som ledamoten skrev om i sin budgetmotion. Ingenting om trygghetsboende, ingenting om lägre servicenivåer.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det där håller jag faktiskt inte riktigt med om. Förstås ingick det trygghetsboende i det där. Det är klart det.

Ja, man kan ju sitta och skratta i stolarna om man vill. Det kan man göra. Men det oaktat så var i varje fall Liberalerna med och tog bort fyra miljoner från landskapsandelarna. Och de pengarna drabbar äldreomsorgen i varje fall.

Men det spelar ingen roll. Liberalerna var med och röstade ner mera pengar till äldreboenden. Det är ju klart. Men nu vill man ju gärna ha mera pengar till förstås. Men det finns ingenting i den här lagen som bekräftar det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Ltl Runar Karlsson och jag brukar ofta tänka ganska lika. Därför undrar jag om ltl Runar Karlsson stöder Centerns linje om att det inte behövs en tydlig personaldimensionering med någon siffra i lag.

Han nämner också ”diffus siffra”. Jag tycker inte alls att den är diffus. Golvet är 0,7! Precis som man har föreslagit i Finland.

Det är ju ändå så i äldreomsorgen, att det är människor som tas om hand av andra människor. Det betyder att det är en mycket personalintensiv verksamhet. Är det så att medlen tryter så påverkar det personalen.

Hur ska man kunna garantera den här ”goda vården” som alla pratar om? Hur ska ni garantera den när pengarna börjar ta slut? Skär man då ner i personalen eller vad är tanken? Hur ska man garantera en god äldreomsorg enligt Centern?

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag håller med om och kan stöda att man ska ha en personaldimensionering på något sätt. Men man måste fundera på inom vilka servicenivåer som man ska ha det. Är det inom institution, inom ESB, eller inom demens och så vidare.

Som jag nämnde så har t.ex. Sunnanberg 0,8, som har ett blandat boende idag med både ESB, demensboende och institutionsboende. Det visar sig att det behovet finns. Sedan finns det olika grader på omsorgsbehov av de olika klienterna. Men det ligger på ett snitt på vad en kommun behöver. I och med att Saltviks kommun har ett eget boende är det 0,8 där. Så det är väl ungefär där som behovet av servicenivån ligger när man räknar ihop allt tillsammans.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Får jag vara tydlig, eftersom Centerns gruppledare uttryckligen sade i sitt anförande att hon inte stöder en siffra i lag. Men nu säger ltl Runar Karlsson att det kanske inte är så dåligt heller, just för att kunna garantera en god äldreomsorg.

Stöder ledamoten, mot sin egen grupps linje, att man skulle se över att i lag stadga en nivå för personaldimensionering - som det ju står på sidan 20 - som landskapsregeringen avser att göra? Eller är det någonting som man kanske tillsammans kan göra om ett år?

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Varför det råder frågetecken om 0,7 är just det här. Därför finns det olika åsikter. Det beror på vad man exakt menar.

Om det är så att man menar 0,7 vad gäller trygghetsboende, så då stöder jag det inte. Det betyder i praktiken att det inte kommer att byggas några trygghetsboenden utan då kommer de äldre klienterna att bo hemma av ekonomiska skäl. För det är orimligt att man har 0,7 på ett trygghetsboende där behovet kanske är 0,2 eller 0,3 eller något sådant. Därför har det varit många frågetecken hos Centern, att vad menar man egentligen med 0,7? Ett demensboende behöver ju 1,0 till exempel och då är 0,7 för litet. Därför har man delade meningar, beroende på vad man menar med 0,7.

Men jag tror att om man slår ihop institutionsboende och ESB-boende så då tror jag nog att 0,7 är en ganska bra siffra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack fru talman! Det känns lite grann förvillande med begreppen. Vi vet alla vad ”ESB” är och vad ”institution” är. Men när ltl Karlsson talar om ”trygghetsboenden”, menar han då Folkhälsans allaktivitetshus där man egentligen inte har någon personal utan man har gemensamma sociala utrymmen och möjlighet att simma och umgås och nära till hjälp om så behövs. Om så är fallet - lagstiftning i all ära - så är det här något som redan görs, både på kommunal nivå och enligt privata initiativ.

Till exempel i staden så har vi ändrat ägardirektiven för Marstad och uppmanat dem att bygga den här typen av boenden i framtiden. Det borde väl glädja ledamot Karlsson.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Trygghetsboenden kan se ut nästan hur som helst, beroende på vilket behov som finns. I min värld så består ett trygghetsboende av ett antal lägenheter, gemensamma lokaler och tillgång till personal i någon form även på natten. Då kan ett trygghetsboende byggas i närheten av ett institutionsboende där man har tillgång till nattpersonal vid behov. Det är som en trygghet för de äldre, man vet att de finns där fast man kanske aldrig behöver dem. Men man vet att de finns.

Trygghet för äldre människor är någonting som de nästan aldrig behöver men som de vet att finns där. Det är för mig trygghetsboende.

Det här tror jag att blir vanligare och vanligare eftersom vi har en åldrande befolkning och (… taltiden slut).

Ltl Tony Wikström, replik

Tack fru talman! Tack för förtydligandet. Jag håller med ganska långt. Jag kan tänka mig att på den här nivån så vill man ännu hellre bo rätt centralt, ofta i Mariehamn där man har nära till allt som sjukhus, apotek, butiker och till ett socialt umgänge och så vidare.

Jag tror att vi behöver tänka mera ”som om” och inte bara snegla mot en framtid där vi har lagstöd. De här möjligheterna finns redan idag om vi bara vill det som politiker och som samhälle, eller hur?

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Absolut, det finns. Men får man det i lag så då är det precis som med äldreomsorgslagen, då blir det starkare om man säger så. Men visst finns det möjligheter även idag.

Men, återigen, då måste det finnas pengar till det. Ska kommunen realisera det här så kan man inte göra som nu, ta bort pengar från kommunerna. Då måste man i stället skjuta till mera pengar där man finansierar det tillsammans med kommunalskatten.

Det är en prioritering som lagtinget gör.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Karlsson! Ledamot Karlsson gör en klassisk retorisk och politisk fint. Jag tror att ledamoten har gjort det sju, åtta gånger den senaste timmen. Han tar upp landskapsandelarna och säger att de fyra miljoner som sparades in skulle ha gått till äldreboenden. Det står väl ingenstans att de var märkta för några äldreboenden. Men jag tror att ledamot Karlsson har sagt så sju, åtta gånger.  Det tycker jag är på gränsen faktiskt.

Tvärtom så är det väl så att färre kommuner och större enheter har lättare och enklare och mera ekonomiska muskler att skapa de äldreboenden som verkligen behövs och på rätta platser.

Så, ledamot Karlsson, så länge landskapsandelarna kontinuerligt stiger så då fungerar äldrevården. Det är ledamot Karlssons momentum och åsikt i den här frågan. Jag håller inte alls med ledamot Karlsson i det. Vi har stora utmaningar (… taltiden slut).

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag har många gånger nämnt att de här fyra miljonerna till en del handlar om äldreomsorgen. Om jag var otydlig så var det inte det som jag menade. En del av dessa fyra miljoner skulle förstås ha gått till äldreomsorgen i och med att det är en stor bit av kakan för kommunerna.

Sedan säger ledamot Holmberg att landskapsandelarna kontinuerligt stiger. Det gör de inte. De har ju sjunkit under den här perioden, första gången någonsin. Tidigare var man mån om skola, äldreomsorg och barnomsorg från landskapets sida. Nu har man skurit ner med hänvisning till att man inte har pengar, trots att skattekakan har ökat för landskapet med 30 miljoner.

Men det finns ju ett syfte med detta, och det är kommunreformen. Och där blir ledamot Holmberg och jag aldrig överens.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Ja, tyvärr hann jag inte tala riktigt klart i min förra replik. Det som ledamot Karlsson förespråkade politiskt är att en kontinuerlig ökning av landskapsandelarna, det är liksom melodin till att vi ska kunna säkerställa en god äldrevård på Åland. Enligt mig - och jag tror att jag har de flesta med mig på den här flanken i salen - är en kommunreform oerhört viktig av flera orsaker. Bland annat för att vi ska kunna göra rätt utformade investeringar, på rätt nivå och på rätt platser. Vi ska kunna ha en god personalpolitik, vi ska kunna ha en god kompetensförsörjning och vi ska kunna erbjuda nischad service, speciellt för de äldre, vilket vi inte klarar av idag.

Tittar vi också på den demografiska utvecklingen ett antal år framåt i tiden - tiden går fort - så kommer vi definitivt inte att kunna göra det.

Den här lagen är viktig, men kommunreformen är minst lika viktig!

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Vi blir aldrig överens om det här med kommunreformen. Jag anser att det egentligen är precis tvärtom. Det blir inte billigare att ha en kommunreform, kanske till och med dyrare. Det finns faktiskt ett regeringsparti som har sagt ungefär samma sak, att det inte är för ekonomins skull, utan det är för likabehandlingens skull. Om det råder det delade meningar.

Men det oaktat. Det är oomstritt att det måste mera pengar till äldreomsorgen. Oberoende av hur vackra ord man säger om effektivisering. Fortfarande finns det människor som måste arbeta med att hjälpa de äldre. Man måste mata dem och klä på dem. Man måste bädda och man måste ha en omsorg. Det måste man ha människor till av kött och blod. Människor som vill ha lön, och som antagligen borde få högre lön än idag om man ska kunna rekrytera personal till äldreomsorgen.

Så det oaktat behövs det mera pengar till äldreomsorgen, oberoende av alla andra vackra ord.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Följande talare är ltl Brage Eklund, Ålands Framtid.

Ltl Brage Eklund

Tack fru talman! I grunden stöder Ålands Framtid lagförslaget och tycker att större delen i lagförslaget är bra. Dock har jag några synpunkter som jag vill beröra.

Jag ser ”de äldre” - såväl som mig själv som tillhör den här gruppen - som en resurs i många fall. De insatser som de äldre gör idag uppskattas kanske inte alla gånger av de övriga grupperna. Det är frivilligheten med barnsomsorg och det är umgänget med andra som kanske inte har tillgång till alla möjligheter av service, som man umgås med.

I Eckerö till exempel har de en bouleförening. Jag brukar åka förbi ibland när de spelar och det kan vara upp till 50-60 personer som spelar och som är aktiva.

Dansens Vänner gör en stor insats med sina motionsdanser där man får röra på sig. Så det är mycket som de äldre och pensionärerna bidrar med i samhället. Man gör det gratis men det uppskattas kanske inte riktigt på rätt sätt. Eller man kanske helt enkelt inte tänker på dessa insatser.

Det jag tänkte beröra, utöver det här, är delvis den ekonomiska delen. Jag hade en replik tidigare om att jag inte tycker att lagförslaget är tillräckligt utarbetat och vad det sist och slutligen innebär för kommunerna. Man borde nog ha satt ner mera tid på att utreda vad de ekonomiska konsekvenserna med detta lagförslag blir för kommunerna. Det är lite synd, för nu är det mycket antaganden och spekulationer och så ska det inte vara. Det ska vara mera klargöranden när man går in för och tar ett sådant här lagförslag.

Beträffande bildandet av de äldreråd som ska finnas i varje kommun - man kan också bilda äldreråd över kommungränserna – så bygger det ofta på att det finns enskilda individer i de här grupperna som är engagerade. Att bara skapa ett äldreråd och sätta dit människor och säga att ”här har ni möjlighet att vara med och ge remisser och påverka beslutsfattandet” så fungerar inte alltid, om det inte finns engagerade personer.

 All frivillig verksamhet bygger oftast på att det finns någon som är engagerad. Det är likadant i idrottsrörelsen. Skulle vi inte ha frivilliga tränare som leder alla fotbollslag så skulle det inte heller fungera. Det måste vara frivillighet.

Risken att äldreråden fungerar i vissa fall, men inte fungerar i andra fall, är ganska stor. Men som lagen förespråkar så får vi hoppas att ambitionen blir den att det blir ett aktivt äldreråd som kommer att engagera sig i de samhällsfrågor som berör dem.

En fråga som inte har belysts så mycket är den ökade tillsynen och där ÅMHM blir någon sorts övervakande myndighet. Jag skulle vilja ställa frågan hur det är med resurstilldelningen i det fallet? Är det meningen att man ska öka resurserna för ÅMHM? Eller blir det så att man skjuter ytterligare ett lagförslag på ÅMHM som de ska klara av med samma bemanning som de har idag?

Vi har ju läst i tidningarna om de problem som de har redan nu med att klara av alla uppgifter. Vad det beror på vet inte jag, men det kan eventuellt vara en resursbrist.

Det som ledamot Holmberg-Jansson berörde, om privat och offentlig service, så delar jag fullt ut. Jag tror att den privata servicen kanske kan bistå med en del av det som inte kommunerna hinner med idag. Till exempel den ”känslomässiga delen” som berör klienterna. Att man vill prata och umgås samt fara och handla och liknande. Där kan den privata delen vara väldigt bra. Jag tror inte att man kan bygga ut det offentliga så det omfattar alla dessa servicedelar.

Ett stort problem när det gäller boendet, som har diskuterats i flera omgångar - så som ESB-boende, serviceboende eller institutionsvård - så bygger lagen på att man ska vårda klienterna så mycket som möjligt i hemmet. Det är ju en bra tanke, det är inte frågan om det.

Men man glömmer många gånger bort den ensamma människan som sitter i en stuga ute på landsbygden till exempel. Ensamheten är bland de största problem som existerar bland äldre människor idag. Där finns det en fördel med serviceboenden. Jag ser många som flyttar till serviceboenden men som kanske inte egentligen vill. Men när man kommer till serviceboendet så upplever man det som positivt, för då träffar man sina kompisar i samma ålder som man kan prata med.

Men om man bor i eget boende med hemservice, så har de som jobbar med hemservicen så fullt upp att de inte hinner föra en dialog med de äldre, vilket man skulle behöva göra. Därför så ska man inte underskatta serviceboende.

 Men i grunden så tycker jag att detta med att bo så länge som möjligt i hemmet är bra.

Jag tror att det räcker med det här. Tiden har gått!

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Jag är glad att också ltl Brage Eklund lyfter den äldrebefolkningen som en resurs i samhället. Det får man aldrig glömma att göra. Särskilt inom vår politiska sfär så gör ju många pensionärer mycket stora arbeten, framförallt ute i kommunerna.

Jag delar den här uppfattningen kring ensamhet och den utmaning det innebär. Personligen tycker jag att den enda procentsats man skulle ta är att 100 procent ska vårdas på rätt nivå och ingen annan procentsats.

Det finns också otroligt mycket att göra i den egna kommunala och frivilliga verksamheten ute i kommunerna. Jag tänker på att erbjuda dagverksamhet, att samordna de sociala aktiviteter som finns, att se till att man kanske kan åka och hämta pensionärer som kan vara med och binda midsommarkronor eller annan verksamhet. Allt kan inte heller hänga på en landskapslag om äldres rättigheter.

Ltl Brage Eklund, replik

Jag tror att vi har ganska lika uppfattning när det gäller det här. Där kan kanske äldrerådet ha en stor betydelse med att organisera de här aktiviteterna om man känner för det, så att människor kan komma samman och träffas och prata lite. Jag tror att det är ganska viktigt. Och jag hoppas att det blir på det viset, att äldrerådet tar sig an den här uppgiften och rollen som en aktiv spelare i detta.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Jag vet att det har funnits ett projekt för att bryta psykisk ohälsa bland äldre personer på Åland. Jag vet att aktivitetskoordinatorn blev förvånad över hur otroligt mycket verksamheter det finns.

Det anställdes en aktivitetskoordinator som trodde att det gick ut på att hon skulle bygga upp tillfällen för äldre att ses på. Men det visade sig att det runtomkring på Åland finns väldigt, väldigt mycket olika verksamheter i form av Röda Korset, med boule och andra föreningsverksamheter.

Jag tror att det skulle löna sig för kommunerna att titta på detta med nyktra ögon och inte bara tänka på att man behöver landskapsandelar för att göra det. Man kan också från kommunens sida höja livskvaliteten och samtidigt spara pengar.

Serviceboenden – och med den vårdtyngd som finns där - tror jag inte att är det bästa stället att nyttja för någon form av social verksamhet. Jag tror att det finns mycket mera som man kan göra för att aktivera och stimulera äldre och faktiskt flytta fram det datum då man behöver flytta in på serviceboende.

Ltl Brage Eklund, replik

Alla klienter har olika nivåer på sina möjligheter att röra sig och vara aktiva. En del är mer vigulanta än andra.

Jag har en granne i min by som snart är 100 år som bor ensam, kör bil och far och fiskar, förstås med sin son med, men i alla fall. Det måste vara en positiv upplevelse att vara äldre och vara i det skicket. Sedan finns det de som behöver hjälp hela tiden. Man kan aldrig generalisera, att ”så här ska det vara för alla”. Det är individuellt och det måste man ha i minnet när man tillämpar lagen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Vi kan inte bygga oss ur alla dessa problem och förändringar. Ett boende löser inte allting, precis som man sade i en tidigare replikväxling. Ensamhet löser man på många andra sätt. Till exempel i Mariehamns stad har vi startat en dagverksamhet. Men den tredje sektorn har en viktig funktion, liksom Medis och så vidare.

Däremot vill jag kort kommentera det som ledamoten var kritisk till, nämligen att det inte finns utredda ekonomiska konsekvenser, vilket man kan konstatera att det här stora paketet inte har, konsekvenser utredda i detalj. Den här äldrelagen är ju en del av hela fyrklöverpaketet med socialvårdslagar osv.

Vi står inför en stor förändring. Om man inte gör saker på ett nytt sätt så är jag ganska övertygad om att det kommer att bli dyrare. Men samtidigt så kan vi säkert hitta effektiveringsmöjligheter i och med Ålands litenhet, men då gäller det nog att man samarbetar på ett nytt sätt. Därför tror jag nog att kommunstrukturreformen behövs (… taltiden slut).  

Ltl Brage Eklund, replik

Beträffande de sista orden som ltl Sara Kemetter sade så har vi delad åsikt. Jag tror inte att kommunreformen löser alla ekonomiska aspekter. Socialdemokraterna har ju själva sagt att det inte kommer att bli någon ekonomisk vinst av det här. Ja, i begynnelsen sade man det, men sedan har man ändrat sig. Jag tror nog att man kan uppnå det här ändå utan att slå ihop kommuner, om det är det som man är ute efter.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, fru talman! Det är klart vi ska. Om vi inte slår ihop några kommuner så måste man ändå förverkliga det som står i lagen. Men rimligtvis så kommer det att bli väldigt mycket dyrare ifall man inte samarbetar på ett konstruktivt och bra sätt.

Det är ganska krävande saker att överföra fokus från de äldre, där de faktiskt nu blir subjekt i stället för objekt som de varit tidigare. Det är nog en ganska stor förändring som garanterat kommer att kosta.

Enligt ÅSUB:s rapporter så ser vi att den äldre befolkningen som är över 80 år kommer att vara ganska många under en tid, vilket är trevligt men där det gäller för oss att garantera en god kvalitet på service och annat som vår äldre befolkning behöver.

På samma sätt som om vi skulle ha väldigt mycket barn, så skulle vi också försöka garantera det. Men jag tror inte att det blir billigt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Eklund för ett, som vanligt, balanserat anförande! Jag håller givetvis med om vikten av de äldre.

Det som jag kan slås av ibland är att alla ju behövs. Vi behöver barn, vi behöver ungdomar, vi behöver förvärvsarbetare och vi behöver äldre. Alla är lika viktiga av en eller flera orsaker.

Ser vi på de äldres fritidssysselsättningar, så tog ledamot Eklund upp boule. Det finns pensionärsvattengympa, det finns pensionärs- och seniorgym etcetera. Jag tror att de här gränserna sakta men säkert suddas ut i vad som är riktat mot de äldre och vad som är riktat mot alla andra. Jag tror att det kommer att bli ett homogent block av en massa olika aktiviteter som man kan välja mellan, beroende av vad man är intresserad av, inte något som är specifikt.

Jag fortsätter i nästa replik.

Ltl Brage Eklund, replik

Det är säkert så som ledamot Holmberg säger. Här finns det nu möjlighet för kommunerna att samarbeta med de här aktiviteterna. Det behöver inte vara precis en enskild kommun som gör några aktiviteter utan här kan man samarbeta utan att slå ihop kommunerna, ledamot Holmberg.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! I det idrottspolitiska program som landskapsregeringen tog fram för snart ett och ett halvt år sedan, så där har de äldre en viktig plats. Där är det också meningen att man ska kunna få in samverkan. Speciellt de äldre och de ensamma som kanske har svårt att ta det där första steget att ”vart kan jag gå och gympa?” och ”vart kan jag gå och hitta likasinnade i samma ålder som jag kan ha en social samvaro med?” Så här har vi en roll i Rådet för fritid, motion och hälsa att verkligen skapa denna kommunikation, denna plattform där de äldre kan hitta just sin aktivitet.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! Just så är det! Men vi måste komma ihåg att det också finns en grupp äldre som inte klarar av att vara aktiva med att röra sig, utan man sitter kvar hemma i stugorna och fordrar mera ett personligt besök för att penetrera sina åsikter och bekymmer eller vad man nu gör. Men det är just denna tid som ofta inte finns inom hemvården idag, man hinner helt enkelt inte riktigt med.

De pigga pensionärerna och äldrerådet har möjligheter att aktivera sig och göra besök eller vad som helst. Där finns det en möjlighet att bygga upp en aktivitet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Tack ledamot Eklund! Jag uppskattar att ledamoten lyfter de äldre som en resurs i samhället. Med anledning av ledamotens anförande, apropå resurser vid ÅMHM, så kan jag bekräfta att ja, ledamoten har läst rätt. Landskapsregeringen föreslår faktiskt mera resurser till ÅMHM.

Jag förstår att man efter att ha läst många av våra andra lagförslag kan gnugga sig litet i ögonen över det. Men det är faktiskt så. Det står på sidan 18 i den allmänna motiveringen att ”landskapsregeringen bedömer att resurserna för den tillsyn över social- och hälsovårdsområdet som ÅMHM utövar ska förstärkas inför ikraftträdandedatum”. Sedan motiverar vi det också. Men ska man motivera det på ett bredare plan så handlar det framförallt om tilliten och tilltron till samhället. Allmänheten har förväntningar på att ÅMHM också idag ska kunna göra oanmälda besök, och det är nog en förutsättning.

Ltl Brage Eklund, replik

Det är bra att man ökar resurserna. Det är synd om man igen antar en lag som medför att ÅMHM får mera arbetsuppgifter men att man inte tillför mera resurser. Då blir just tilliten och övervakningen åsidosatt och man hinner inte med. I synnerhet när man tar in privata alternativ i det offentliga så är det skäl att det finns en övervakning.

Minister Wille Valve, replik

Det är helt riktigt, ledamot Eklund. Utgångspunkten är förstås alltid med ÅMHM och liknande verksamhet, att det i första hand bör göras med omdisponering av befintliga resurser och att se var man kan öka och minska.

Men i det här fallet så är det ganska mycket mera som ÅMHM förutsätts göra för att övervaka hela socialsektorn. Landskapsregeringen bedömer att det är befogat att öka resurserna till denna del.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Vi är överens, ledamot Eklund, när det kommer till att vi ska ge de äldre valfrihet och självbestämmanderätt. Vill man bo kvar hemma ska man ges möjlighet till det.

Det gläder mig också att Ålands Framtid ser de möjligheter som de privata aktörerna kan erbjuda det kommunala.

Ni var också inne på hur man ska ta sig till ett sammanhang och bli en del av det när man blir äldre och får problem med att ta sig fram. Det är ju så att om du inte kan köra din bil eller om du blir fråntagen ditt körkort eller får problem att gå till den kommunala transporten, så då är du fast i ditt eget hem om du inte har en familj som kan skjutsa på dig. Så det finns stora utmaningar.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! Det blev kanske till slut ingen fråga. Men jag förstår ungefär vad ledamoten var ute efter. Vi det privata alternativet som uppfyller de här möjligheterna och att äldrerådet kommer in i bilden när man ska organisera träffar och liknande. Man kan bygga upp ett system där man hjälps åt och hämtar sådana som inte har egen bil för att de på det viset ska kunna komma till aktiviteterna.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! I mitt parti så är det nog många som är lite ”försiktigt skeptiska” till äldreråd och vilken roll det kommer att få och som kanske mera vill se det på en landskapsnivå. Vi säger ju inte så väldigt mycket om hur man ska göra arbetet ute i kommunerna, annat än att det ska finnas en byggnadsnämnd. Så här blir det nu att prioritera ett äldreråd framför allting annat. Men samtidigt finns det också ganska mycket bra med det.

Jag vet inte om ni har funderat över hur man ska få människor att sitta med i dessa äldreråd och om man eventuellt ska göra det tillsammans med någon annan kommun, när man tillsätter äldreråden.

När det gäller att kunna vara delaktig i någonting så finns ju ”äldreomsorg på distans” där man kan samtala över skärmar. Många av de äldre som är med och gör det säger att ”det känns som att jag träffar någon på riktigt”.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! När det gäller äldrerådet så är åtminstone vi i Eckerö så lyckligt lottade att vi har intresserade äldre aktiva som har tagit tag i det här och bildat ett äldreråd. Men som jag sade tidigare i mitt anförande så bygger det på att det finns individer som är intresserade. Är det så att det inte finns tillräckligt med sådana i en kommun så kan man ju samarbeta med andra kommuner.

”Omsorg på distans” via en skärm är en bra sak. I Eckerö körde vi det en gång i tiden. Vi var den första kommunen som var med i försöket gällande detta och det var mycket uppskattat.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Eklund! Att lyfta problematiken med ”äldre och ensamhet” där kan en lösning vara att man har en skärm hemma och kan vara delaktig i verksamheter.

Ett annat sätt är att man ordnar dagverksamhet. Om man gör det i den egna kommunen eller om man slår ihop sig med flera kommuner och gör det tillsammans, så dyker problematiken upp med de färdtjänstbiljetter som vi har. De duger bara inom den egna kommunen. Varför har vi det på det viset?

Vi borde slå sönder gränserna och låta de äldre kunna ta del av det som händer bortom kommungränserna. Det ska inte få vara en ekonomisk sak som gör att man inte har råd. För då har vi inte råd att ge dem alternativet, att man kan vara en del av någonting utan då blir de sittande ensamma.

Det är en uppmaning till kommunerna, riv gränserna!

Ltl Brage Eklund, replik

När det gäller färdtjänstbiljetterna så berörs de inte av lagförslaget alls. Men jag delar ledamot Staffas åsikt om att det här är något som man borde titta på om man i förlängningen ska uppnå lagens intentioner.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack för det! Det är roligt att höra att det är flera som delar den uppfattningen.

Jag reagerade lite över ledamotens frågeställning vad gäller ÅMHM och dess funktion. Är detta någonting som ledamoten stöder, att det ska finnas en övervakning för de här verksamheterna eller ska de vara utan övervakning? En konkret fråga. Behövs ÅMHM i det här fallet eller inte?

Ltl Brage Eklund, replik

Det är enkelt att svara på det. Ja. Vi har lagar som ska följas och en myndighet som ska övervaka. Då är det någon som ska göra det. I det här fallet är det ÅMHM. Då är det självklart att de ska uppfylla lagens krav.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Följande talare är minister Wille Valve.

Minister Wille Valve

Talman! Jag är glad över den breda uppslutningen bakom äldrelagen som jag har kunnat se här i salen idag. Någon kan kanske tycka att det är föga förvånande med tanke på att mycket av den här politiken är riktiga och långsiktiga processer.

Jag tänker på att redan i slutrapporten av ”Socialvården utveckling på Åland” från år 2011 så konstaterades ”Att upprätthålla nuvarande servicestruktur är det dyraste alternativet jämfört med reducering eller eliminering av långvårdsplatser och utökning av insatser på lägre nivåer och i hemmiljö”.

Fru talman! Jag tänkte säga några ord om trygghet eftersom ltl Runar Karlsson lyfte det ett flertal gånger. Vi kan konstatera att de står med brandskrift i 16 § 2 mom. att ”Äldre personer ska ges social- och hälsovårdstjänster som garanterar långvarig vård och omsorg på ett sådant sätt att de kan uppleva att deras liv är tryggt, betydelsefullt och värdigt och att de kan upprätthålla sociala kontakter och delta i meningsfull verksamhet som främjar och upprätthåller deras välbefinnande, hälsa och funktionsförmåga”.

Jag tycker att det är värt att notera att den texten står där och att våra äldre är garanterade en slags rätt till trygghet, i 16 §. Tack för ordet!

Talmannen

Följande talare är minister Nina Fellman.

Minister Nina Fellman

Fru talman! Jag tänkte ta upp två saker som jag tycker har varit intressanta i debatten och också i det här lagförslaget.

Det första är de krav som ställs på kommunerna i och med denna äldrelag. Systemet, både i socialvårdslagen och i äldrelagen, förutsätter en ganska omfattande omstrukturering av äldreomsorgen i kommunerna. Det fungerar inte om man fortsätter som idag, för då uppnår man varken den nivå på relationen mellan de som bor hemma och de som ska bo på någon form av institutionsboende eller den service som lagen förutsätter. Det fortsätter att vara ett kommunalt ansvar. Jag ser det som fullständigt omöjligt att de kommuner som vi har idag - åtminstone en del av dem - skulle klara av att leva upp till lagens krav i framtiden.

Det finns kanske tre vägar att gå. Man kan ha starkare kommuner, vilket det finns en lag på att vi ska få. Man kan resonera som så att äldreomsorgen i stället skulle föras över till det framväxande KST, som då skulle lyftas bort från kommunerna, en samordnande funktion. Eller, som någon under debatten lyft fram, att man överför en del eller hela äldreomsorgen till ÅHS och till landskapsnivå.

Någon form av förändring måste det till för att man ska klara av det här. Det tycker jag att man rimligen borde börja prata om, hur man ska förverkliga det här. Inte bara hur man ska bygga nya institutionsboenden i kommunerna utan hur man ska åstadkomma den faktiska revolutionen av äldreomsorgen som förutsätts när både de individuella behoven hos enskilda äldre och grupper av dem ska tillgodoses.

Sedan vill jag säga några ord om personaldimensioneringsfrågan. Jag tycker att det är lite intressant att precis det som har efterfrågats under debatten av väldigt många, dvs. en precisering av vad en siffra i personaldimensionering betyder. Det är det som vi har kommit fram till.

Socialdemokraterna har drivit länge och hårt att vi behöver ha en lägsta nivå. Inte för att vara besvärlig och bråka, utan för att vi har bedömt - och det har många andra gjort också - att vi behöver ha det här golvet för att inte äldreomsorgen ska bli ”äldre förvaring” när kommunerna blir fattiga eller när vi har privata vårdproducenter som kanske inte klarar av att leva upp till de kraven.

Nu står det i förslaget till 21 § att ”Vid en verksamhetsenhet med dygnetruntverksamhet ska det finnas tillräckligt med personal alla tider på dygnet”. Det är ganska diffust. Sedan hänvisar man till kvalitetsrekommendationerna som ligger - precis som jag tidigare konstaterat - på 0,7 och 0,8 eller uppåt.

Sedan har vi skrivit i det stycke som handlar om ”Fortsatt reformarbete” att vi ska utreda frågan och komma fram till - precis som det också har sagts tidigare i debatten - en nivå som motsvarar minst 0,7 personal per klient och på lång sikt tryggar de äldres rättigheter och service.

Vi har alltså sagt att okej, vi är inte riktigt klara med hur man ska räkna ut det här och hur man ska få en tillräckligt elastisk och bra modell för det. Men vi ska göra det. Målet är att vi ska uppnå någonting som motsvarar det. Vi ska stadga det i lag så att botten inte går ur vårt system.

Det var väl vad jag ville säga.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag håller inte med om att det här bara är kommunernas ansvar. Det finns också väldigt mycket ansvar som nu riktas mot Ålands hälso- och sjukvård. Till exempel i skärgården och i glesbygden finns det ingen hemsjukvård att få under kvällar och nätter. Det har inte bara att göra med kommunens storlek utan det har att göra med den geografiska utmaningen som finns, till exempel i skärgården.

När jag lyssnar på minister Nina Fellman så förstår jag varför hon har drivit en tvångssammanslagning av kommunerna så hårt. Ministern säger att ”om kommunerna blir fattigare så kommer de inte att ta hand om sina äldre”. Men det är ju en helt felaktig syn, anser jag. Det ligger i allas intresse och för en lokal beslutsfattare att göra så bra ifrån sig som möjligt och värna sina kommuninvånares välfärd så mycket som det bara låter sig göra.

Minister Nina Fellman, replik

Talman! Vicetalman Thörnroos missförstår - som vanligt med flit - vad jag säger. Självklart är det huvudsakligen ett kommunalt ansvar. Äldreomsorgen är ett kommunalt ansvar. Lika självklart är det att ÅHS har hand om sjukvården och har ett stort ansvar på det området.

Jag har inga tvivel överhuvudtaget om att kommunerna - och de beslutsfattare som finns där - gör sitt allra yttersta för sina kommuninvånare. Det är därför som det fortfarande fungerar så bra som det gör, trots de stora ekonomiska utmaningarna i många kommuner.

Vad jag säger är att det som den här lagen ställer krav på är stora och omfattande förändringar på att servicen ska bli mera individualiserad, att den ska sätta klienten i centrum, att den ska utvecklas så att människor inte ska vara ensamma så att de ska klara av att bo hemma. Och detta blir mycket svårt för de små kommunerna att klara av.

Så min fråga är egentligen, hur ska man göra det? Om ledamot Thörnroos (… taltiden slut).

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Ibland är repliktiden onödigt kort kan det tyckas.

Det här är så symptomatiskt för den här landskapsregeringen. Att det är vi i oppositionen som ska tala om hur. Den här landskapsregeringen talar alltid om vad man vill göra men man talar aldrig om hur det ska förverkligas eller vilka kostnaderna kommer att bli.

För min hemkommun Brändö så spelar det ingen roll vad som står i den här lagstiftningen, för det kommer ändå att vara fullständigt omöjligt att kunna genomföra den så länge Ålands hälso- och sjukvård inte ger oss möjlighet till 24/7-beredskap i skärgården.

Hemvård är en sak och hemservice är en annan. Men vill man vårda flera äldre hemma, då måste man också se till att man har en medicinsk beredskap som finns 24/7. Tro mig, ledamoten Nina Fellman! Jag har gjort långa empiriska studier på det här området.

Minister Nina Fellman, replik

Tack talman! I den här lagen säger man hur servicen för de äldre ska organiseras. Man säger vad man ska uppnå med lagen. Om man i detalj skulle säga i äldrelagen att” exakt så här ska kommunerna organisera sitt arbete”, då kanske vi skulle gå in på ett kommunalt självbestämmande som är en gräns som vi inte har tänkt gå över.

Om vicetalman Thörnroos bedömning är att det är omöjligt för Brändö att leva upp till lagens bokstav, så då måste det väl i rimlighetens namn vara dags att man också på Brändö börjar diskutera hur man ska omstrukturera, så att det blir möjligt för Brändö kommun att leva upp till också den här lagstiftningen.

För jag tycker inte att det är rimligt att kommunerna är så små att de inte kan ge sina invånare den service som de har rätt till enligt lag.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Jag tycker att det är beklagligt att man gång på gång lyfter det privata som en riskfaktor när det gäller dimensionering och målar upp skräckexempel från Finland.

Är det inte så att det handlar om tjänstemän som inte har gjort sitt jobb? För om man gör en upphandling inom äldreomsorgen så ställer man tydliga krav på vad som gäller. ”Den här bemanningen ska vi ha och om ni inte uppfyller det så då betalar vi inte”!

Minister Nina Fellman, replik

Jag tror att det finns många privata serviceproducenter som kan ge en utmärkt och bra vård. Jag har erfarenhet av det bara med min mamma och min mormor. Men i Finland var det bristande övervakning och privata serviceproducenter som vanskötte de äldre, för att göra vinst. Och om vi inte har ett system som ser till att det inte händer, då blir våra gamla vanvårdade.

Det kan hända också på kommunala boenden. Det är därför vi hävdar att man behöver ha en lägsta nivå som är lätt att mäta och lätt att följa. Den behöver finnas för att de privata ska ha ett absolut golv och det behöver finnas för att också de kommunala ska ha det. För om vårdtyngden blir för stor så är risken påtaglig att kommunerna inte heller klarar av det.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Nu låter det på minister Fellman som att det finns väldigt många privata aktörer på Åland som missköter sig. Man får den känslan när man lyssnar. Jag kommer tillbaka till det igen.

Det är upp till dem som upphandlar en äldreomsorg och som tar hand om äldreomsorgen i kommunen att se till att lagen följs. Nu stärks det av att ÅMHM får mera resurser till att också göra inspektioner. Att säga att det ska vara en siffra i lagen, så det kan jag inte hålla med om. Jag tycker inte att det är tillräckligt starkt. Jag tycker att man ska se efter det som står ”Personaldimensioneringen ska bygga på att den som behöver vård och omsorg får detta på rätt nivå och att dimensioneringen är flexibel och anpassningsbar till olika situation”.

Alla människor är olika. Det kan ju inte vara så att man genom en personaldimensionering tar den lägsta nivån 0,7 och sedan tar man det som en (… taltiden slut).

Minister Nina Fellman, replik

Tack fru talman! Det var precis på grund av detta som vi gick in för den skrivning som vi nu har i den allmänna motiveringen, om att vi ska utreda de här frågorna och hitta en modell som är tillräckligt flexibel och anpassningsbar för de olika situationer som finns.

Men jag hävdar att för att kunna övervaka på ett bra sätt så behöver man ha exakta mätmetoder. Det har vi inte idag. Det kanske slutar med att man räknar på något annat sätt än 0,7. Också det har vi skrivit i den allmänna motiveringen. Det ska motsvara 0,7. Det ska motsvara det som är ett gott liv för gamla människor där de har både mat och husrum och ett värdigt liv. Men för att uppnå det så menar jag - både för de privata och de kommunala aktörerna - att vi behöver stadga i lag vad denna miniminivå är och hur man räknar ut den.

Och bara för tydlighetens skull, jag känner inte till ett enda privat (… taltiden slut).

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Bert Häggblom

Tack fru talman! Jag ska inte orda så mycket för mycket har sagts här redan.

Vad jag mest reagerar på är rubriken på lagen. Att man nu stämplar alla som är över 65 år som ”äldre” i landskapet. Det är en diskriminering som man går in för om man lagstiftar med den rubriken.

Det är väl ”behovsprövat” som är det viktigaste i lagen och då bör det ju framkomma. Annars får man något slags dubblering här. Många människor kommer att arbeta länge. Många arbetar till och med upp till 80-85 år och många av dem har företagshälsovård. De behöver inte få det dubbelt och hamna i två olika register när man ska följa upp dem. Detta behöver man titta på i utskottet.

Ska vi föra in sådant här så ska vi också veta att det kommer att kosta en massa trots att det kanske redan beaktas genom andra system.

Och om vi ska ha en god vård, så ska vi också vara ekonomiskt effektiva. Annars finns det inte pengar till allting i vårt samhälle. Samhället har tillräckligt ändå. Så att stämpla människor som är 65 år på detta sätt är inte rätt. Och det behöver man titta på.

Man ser hur man har definierat det i lagens 3 kap. och hänvisar till vilka tjänster som det ska finnas. Det är detta som är det viktiga. Men man ska inte haka upp sig på ålder, utan det är behovet som är det viktigaste och det är det som man bör titta på i utskottet om man kan ändra det.

Den här lagen är inte tillräckligt processad, för vi har hört olika åsikter här från regeringsblocket. Man är inte helt eniga i det här. Så det finns kanske en möjlighet att vi från oppositionen kan rucka på någonting i regeringsblocket. Tack fru talman!

Minister Wille Valve, replik

Tack ledamot Häggblom! Jag trodde att jag hade hört det mesta i den här salen idag, men ledamot Häggblom lyckades nog få min haka att slå i bordet. Att man ska kunna läsa in någon form av stigmatisering eller stämpling av äldre som grupp är nog tämligen sökt. Men för all del. Det kan vara någonting för utskottet att fördjupa sig i.

Vi kan också notera att vi redan idag har olika lagar i form av exempelvis ungdomslag, barnskyddslag och barnomsorgslag och där definierar vi på motsvarande sätt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Kan ledamot Häggblom utveckla det litet mera varför det skulle vara en diskriminering att man kallar en som är över 65 år för ”äldre”? Jag hade för mig - enligt WHO och andra - att man är äldre om man är över 65 år. Men jag kanske är fel informerad. Men du får gärna, gärna utveckla mera hur du tänker att man diskriminerar för att man kallas ”äldre” om man är över 65 år. Jag tyckte att det var någonting bra jag!

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack fru talman! Så här kan man se på olika saker. Men jag anser att det är en diskriminering, och sådant bör man få bort i lagstiftningen. Jag menar att man benämner någon för ”äldre” för att de har fyllt 65. Men man tycks ju ha olika uppfattningar om det här. Det viktiga är att man inte har diskriminerande lagar där man stämplar folk för att vara” äldre” när de inte känner sig som äldre.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Remiss

4        Möjliggörande av kommunala samgåenden

Ltl Axel Jonssons m.fl. lagmotion LM 4/2018-2019

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Ltl Axel Jonsson

Tack så mycket, fru talman, för ordet! Lagen om en reform av kommunstrukturen, som behandlades av lagtinget nyligen, har satts i kraft av landskapsregeringen. Den har förstås genomgått en lagstiftningskontroll såsom alla lagar gör som passerar detta lagting.

Man kan konstatera att det som debatten visade i lagtinget så har både högsta domstolen och Ålandsdelegationen slagit fast, det är kommunerna som fattar det slutgiltiga beslutet om ett samgångsavtal. Ett samgångsavtal är ju själva förutsättningen för att landskapsregeringen ska kunna fastställa någon form av förändring av kommungränserna på Åland.

Vad innebär det då att kommunerna fattar det slutliga beslutet om ett samgångsavtal? Högsta domstolen hänvisar till det kommunala självbestämmandet som stadgas i grundlagen. Det betyder, menar vi, att kommunerna har rätten att fatta det slutliga beslutet av samgångsavtal. Det betyder att om kommunerna inte fattar ett beslut om samgångsavtal - efter långa förhandlingar - så finns det inga förutsättningar för landskapsregeringen att fastställa någon förändring av kommungränserna.

Samtidigt har vi en situation där lagstiftningen - som den ser ut nu - endast tillåter de samgåenden som stipuleras i lagen om en reform av kommunstrukturen. Några andra initiativ tillåts inte. Det betyder att vi har en situation där varje kommun inom ett samarbetsområde som nämns i lagstiftningen kan blockera all utveckling inom detta område, genom att inte fatta ett beslut om ett samgångsavtal. Det ger kommunerna en vetorätt som jag tror att ingen i detta lagting har velat ge kommunerna.

Det har aldrig varit avsikten att man ska ge kommunerna möjligheter att blockera all utveckling på det här området på Åland. Resultatet blir att vi har en situation där det enda alternativet som går att genomföra är landskapsregeringens alternativ med förslag till kommunstruktur - det som framgår av lagen - eller så får vi inte någon utveckling alls.

Det senare alternativet framstår ju som betydligt mera realistiskt med tanke på att vi vet kommunernas inställning till den här reformen. Det finns minst en kommun inom varje samarbetsområde som inte eftersträvar en sådan förändring som landskapsregeringen har föreslagit och som vi i lagtinget har antagit i lagen om en reform av kommunstrukturen.

Det här gör att vi befinner oss i ett läge där vi har skapat en form av kommunalt stiltje och där all form av förändring egentligen är blockerad. Det är direkt kontraproduktivt i förhållande till landskapsregeringens och lagtingsmajoritetens syfte att få till en reform av kommunstrukturen.

Därför menar vi undertecknare av motionen att det enda rimliga vore att upphäva lagen om en reform av kommunstrukturen på Åland. Då kan man använda den andra lagstiftningen - nämligen kommunstrukturlagen - som är avsedd att användas efter den första reformen och som inte går in i detalj på vilka förändringar som är önskvärda, utan erbjuder olika alternativ och som är öppen för alla initiativ från kommunerna och kan bilda funktionella helheter framöver. Det gör ju att det faktiskt finns realistiska möjligheter att utveckla kommunstrukturen på Åland.

Men håller man fast vid den lagstiftning som man har antagit och som ger kommunerna en vetorätt i förhandlingarna om ett samgångsavtal så är den enda realistiska utgången av det, att vi inte får någon förändring till stånd.

Därför menar vi att om lagtinget ska ta sitt ansvar för att skapa framtida möjligheter för eventuella förändringar för det kommunala fältet på Åland, så måste lagen om en reform av kommunstrukturen upphävas så att ett mera flexibelt regelverk kan tillämpas.

Där har landskapsregeringen gjort ett ypperligt jobb med att skapa en lag som ger kommunerna olika möjligheter att ta initiativ till samgåenden om man så önskar. Där ges också kommunerna realistiska möjligheter att göra det.

Sedan kan man förstås justera ekonomin kring det hela och väljer vilken typ av samarbetsstöd man vill ge. Men det är en fråga som vi lämnar utanför det här. Det får förmodligen får bli en fråga för den landskapsregering som tillträder efter nästa val.

Det som jag tycker att är det centrala i detta - när landskapsregeringen har valt att trumma in denna linje och rita upp ett förslag från Mariehamn om hur de kommunala gränserna ska se ut framöver och ta det som det enda alternativ som man tillåter - det är den bristande ödmjukheten som förmodligen kommer att lägga den våta filten över all utveckling av kommungränserna framöver. Det är en situation som vi inte kan tillåta från Ålands lagtings sida. Vi måste visa en större ödmjukhet och inte låta kommunernas framtid hänga på bräckliga majoriteter i Ålands lagting, utan erbjuda flexibla möjligheter för utveckling.

Väljer man från majoritetens sida att inte lyssna till det här initiativet utan tro att man kan fortsätta på den inslagna vägen, ja då ska man också vara medveten om - i och med det här initiativet - att man förmodligen skjuter sig själv i foten genom att lagstiftningen ger kommunerna en så pass tydlig är sed

möjlighet att blockera den utveckling som man själv eftersträvar.

Mot den bakgrunden, fru talman, så föreslår vi att lag- och kulturutskottet nu gör en seriös behandling av denna motion och låter lagtinget fatta beslut i frågan om hur man ska ha det framöver och före det här lagtinget avslutar sitt sista plenum i september. Att man verkligen funderar igenom detta från regeringspartiernas sida.

Ska man kunna svälja sin stolthet och inse att man inte kommer att lyckas med den lag som man har lagt fram, eller ska man fortsätta och naivt slå huvudet i väggen? Det tycker jag att man kan fråga sig som majoritetsledamot idag. Tack fru talman!

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Jag vill från Centerns sida uttrycka vårt fulla stöd för det resonemang som ltl Axel Jonsson nu för från talarstolen.

Visst är det ett låst läge nu. Jag vet - tillika som ltl Axel Jonsson och säkert flera andra här - att det finns kommuner som skulle vilja arbeta aktivt för ett samgående på frivillig väg. Där man ser fördelar och redan har ett utvecklat samarbete. Men det omöjliggörs nu av den här lagstiftningen.

Ltl Axel Jonsson, replik

Så är det absolut. Det gör också att de kommuner som ska förhandla om eventuella samgåenden - inom dessa samgångsavtal - och deras intresse att lägga ner tid och resurser på en sådan förhandling inte blir särskilt stort eller särskilt fruktbart när man vet att grannkommunen sist och slutligen inte behöver godkänna avtalet, utan man har rätt enligt lagen att slutligt ta ställning till avtalet.  Det är ju den situationen som är olycklig. Alla alternativa förslag blockeras, men förmodligen också de förslag som återfinns i den här olyckliga lagstiftningen.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Mina tankar går osökt till sagan om ”Kejsarens nya kläder”. Att om man säger en sak tillräckligt många gånger så tror man på det, som i sagan där man trodde att kejsaren hade kläder på sig.

När det gäller landskapsregeringen så försöker man hur många gånger som helst påtala det goda med och finessen i detta, trots att ”det lilla barnet” - i det här fallet oppositionen - står och förklarar att det här inte längre är möjligt att genomföra. Det här måste revideras.

Så tack ltl Axel Jonsson för arbetet med lagmotionen och fullt stöd från Åländsk Center.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Jonsson! Och tack speciellt för att ledamot Jonsson använde ordet ”utveckling” flera gånger i samband med kommunreformen. Det var positivt. Tack för det!

Jag tycker inte att det handlar om stolthet, jag tycker att det handlar om sunda tankar och en viss klokhet att bygga sitt resonemang på hur det har sett ut. Det har funnits alla goda och fina möjligheter för våra 16 kommuner att fram till den här perioden bli färre och till exempel gå samman med sin granne. Men det har ju inte ens varit nära. Och där det har varit nära så har det skjutits sönder av den ena eller den andra orsaken.

Jag ser framför mig - om ledamot Jonssons lagmotion skulle gå igenom - att någon enstaka kommun kanske skulle gå samman med sin granne. Men då tappar man ju vinsten med alltihop egentligen. För vinsten med den här kommunreformen är ju att alla 16 kommuner (… taltiden slut).

Ltl Axel Jonsson, replik

Problemet är om ”den här reformen” som ledamot Holmberg hänvisar till - föreslagen och driven av den sittande landskapsregeringen - inte går att genomföra. Då får man ett allt-eller-inget-alternativ enligt nuvarande lagstiftning. Och de framsteg som faktiskt är realistiska, och som skulle kunna genomföras med mindre steg, de utesluts.

Vill vi verkligen ha en situation där det blir ”allt eller inget”? Där sannolikheten att det blir ”inget” förmodligen är större, med tanke på vad vi vet om kommunernas inställning till reformen.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Jag har ägnat några tankar åt detta under de senaste tre åren och jag kan konstatera tre saker.

Den ekonomiska situationen på Åland är för bra. Det är för få kommuner som har det tungt ekonomiskt ännu, tyvärr. Eller det är bra på sitt sätt, men inte för att genomföra en kommunreform.

Tunga verksamheter som ÅHS och gymnasiet är under landskapets vingar. Det skulle vara ekonomiskt väldigt tungt om de skulle ligga under det kommunala, men det gör de inte.

Sedan finns det - enligt mig - en kommunpolitisk ovilja, där man gärna behåller dessa maktstrukturer. Det tillsammans gör att det blir väldigt svårt.

Jag kan inte se hur ledamot Jonssons lagmotion skulle förändra den bilden. Tvärtom så tror jag att man skjuter hela den här processen framåt.

Det bästa nu är att göra det som är föreslaget- fyra kommuner - och sedan gå vidare med steg två som finns som en option.

Ltl Axel Jonsson, replik

Just med denna ”allt eller inget retorik” och den metod som regeringspartierna föreslår, så riskerar vi faktiskt att hamna i en ”inget-situation” där inte någonting händer.

Vi måste lära oss av den diskussion som vi har haft och av de utlåtanden som vi har fått från högsta domstolen och Ålandsdelegationen - där man konstaterar det faktum som vi har byggt in i lagstiftningen - att det är ”allt eller inget”.

Vi måste vara beredda att se på den här frågan med lite mera flexibla ögon och konstatera - precis som ledamot Holmberg vill - att om vi vill få till en utveckling på det här området, så kräver det att man skapar en vilja hos kommunerna själva, vilken saknas i dagens läge.

Regeringen borde kanske lägga ett arbete på att skapa den viljan och den förståelsen ute i sina kommuner där man har sina representanter i kommunfullmäktigen, om det är så att man vill driva en förändring.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Nina Fellman

Talman! I den här frågan så får man väl konstatera att under de många, många, många år som har gått - när vi har haft en kommunindelningslag som har gjort det möjligt för kommuner att gå samman med ganska generösa ersättningar och samgångsstöd - så har inget hänt. Ingenting alls!

De frivilliga processer som har funnits har skjutits i sank av olika kommunala aktörer som har vaktat på sina egna revir och stoppat de möjliga utvecklingsspår som kanske skulle ha funnits.

Den här motionen får vi väl sätta på valkampanjkontot. Jag tror att oppositionen nog förstår att landskapsregeringen och regeringspartierna inte nu kommer att säga ”nej, det här som vi har hållit på med nu i snart fyra år så det kastar vi i papperskorgen”.

Det är inte heller så att det som lagen säger och det som högsta domstolen och Ålandsdelegationen säger, är att den här lagen inte gäller. Den gäller!

Det som oppositionen har gjort är att hoppa till den allra sista sekunden av lagstiftningen, dvs. den stund när kommunernas fullmäktigen ska godkänna samgångsavtalen. Man säger att ”om man inte då godkänner det så blir det ingenting”.

Jag citerar ltl Brage Eklund som för en alldeles liten stund sedan sade - när det gäller äldrelagen - att ”Lagar ska följas. Någon ska övervaka dem”.  Precis så är det också med den här lagen. Landskapsregeringen ska övervaka och se till att lagen efterlevs. Och om det blir problem i slutändan av lagstiftningen och om den blir problem för kommunernas fullmäktigen att komma till ett resultat, så då behöver man fundera på det.

Det pågår just nu diskussioner kring ett utredningsarbete rörande hanteringen av det faktum, att vi under den här reformperioden kommer att ha kommuner som kommer att få det mycket tufft. Vi vet faktiskt redan nu att det finns kommuner som kanske inte klarar sig till slutet av reformperioden och till den dag då de nya kommunerna är bildade. Hur ska vi hantera det? Det behöver vi fundera på nu.

Vi behöver fundera över på vilket sätt man - till stöd för kommunerna - skulle kunna återinföra den medlingsmodell som fanns i det lagförslag som lämnades till lagtinget men som man av noga övervägda skäl strök i lagtingsbehandlingen. Finns det en juridiskt hållbar väg att återinföra det och lämna det som ett arv till nästa landskapsregering? Att lagstifta om en sådan här stor och svår sak, det tror jag vid det här laget att alla i den här salen vet att det måste till. Det är inte hållbart för alla kommuner som vi har idag att fortsätta som de gör nu. Lösningen i slutändan ser kanske annorlunda ut än precis det som vi har tänkt oss nu. Men det måste till en förändring. Men hur ska man åstadkomma den?

Att skrota den här lagen nu och säga ”nu lämnar vi allt till kommunerna att frivilligt komma överens om”. Det vet vi också att inte kommer att hända. För det har inte hänt på 100 år!

Så vi har att välja från landskapsregeringens sida att se till och förbereda för att lagar efterlevs på det sätt som det är tänkt att de ska göra och att ganska prestigelöst titta på de möjligheter som finns.

Den där ”våta filten” över utvecklingen, så tycker jag nog att oppositionen också har haft sin del i, genom att man ihärdigt under denna period vi har bakom oss har sagt ”nej, nej, nej” till allt som har med en kommunalstrukturreform att göra, i stället för att vara med och diskutera hur man skulle kunna göra det på ett bra sätt.

Hela oppositionen inbjöds till att medverka i den parlamentariska processen men sade ”nej, vi tänker inte vara med för att grundförutsättningarna är inte ”våra” grundförutsättningar”. Tack!

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! Ja, lagar ska följas, absolut! Men i den lag som nu är godkänd av högsta domstolen och Ålandsdelegationen så tillåts det ju för fullmäktige att säga ”nej” eller att inte säga nej. Och säger man ”nej” så har man också följt lagen. Och då står vi här på ruta noll. Det händer ingenting!

Genom det här förslaget, som nu läggs från oppositionen, så kan man fortsätta samarbeta mellan kommunerna ifall man mer eller mindre skrotar det lagförslag som bromsar den utvecklingen. Det är skillnaden!

Vad är alternativet? Det är väl bättre att försöka göra om och göra rätt och försöka övertyga kommunerna om att man ska ha ett samarbete eller en samgång i framtiden?

Minister Nina Fellman, replik

Talman! Om ett fullmäktige i ett samarbetsområde säger ”nej, det här samgångsavtalet tycker vi inte att är bra”, så är inte processen slut där. Lagen förutsätter att man jobbar vidare tills man har ett samgångsavtal som godkänts av kommunerna.

Det är också så - som jag försökte beskriva - att landskapsregeringen har ett ansvar att se till att det är möjligt att följa lagen och se till att lagen efterlevs. Och där har vi ett jobb kvar att göra. Vi måste titta på hur vi kan vara till stöd för kommunerna i detta arbete.

Men jag skulle gärna höra ledamot Eklund beskriva hur man ska få till stånd en dialog mellan kommunerna som skulle göra att de på ”frivillig väg” skulle kunna komma överens, och som vi alla - om vi är lite prestigelösa - måste erkänna att behöver komma.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! Att beskriva det på en minut eller i en replik, det är mer eller mindre omöjligt. Men en stor del av de problem som har uppstått idag och att kommunerna har varit negativa, det är för att det inte har funnits någon konsekvensanalys över de ekonomiska följderna av en sammanslagning.

Vad innebär det ekonomiskt? Vad är vinsten och vad är förlusten? Till och med bland regeringspartierna så har ju Socialdemokraterna sagt att man inte tjänar någonting på en kommunreform utan att det är likvärdigheten och rättssäkerheten som är det viktiga.

Moderaterna har sagt att man ”tjänar miljoner” på att slå ihop kommunerna. Vem är det som man ska tro på i slutändan? Nej, dem kan man inte lita på.

Minister Nina Fellman, replik

Tack talman! Det är väl precis det där som är det kommunala beslutsfattandet. Är det bara socialdemokrater vid makten i en ny kommun så tror jag att de ekonomiska besparingarna förmodligen blir mindre men servicen blir kanske bättre. Är det bara moderater så kanske det blir mera inbesparingar och kanske en stramare hållning till viss service. Det är det som är kommunpolitik.

Det är därför som det inte går att säga i förväg exakt vad man sparar och vad som kostar, därför att politik skapas i stunden av dem som fattar besluten i kommunerna. Den delen av beslutsfattandet kan inte landskapsregeringen gå in i och säga ”de här skolorna ska stängas” eller den här servicen ska vara si eller så bra. Det är svaret.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! I replikskiftet tänker jag ta fasta på den parlamentariska processen och varför Centern tackade nej till att delta i den.

Vi satt med i den första parlamentariska gruppen som jobbade med landskapsandelarna. De förslag som vi förde fram mejades ner av landskapsregeringspartierna. Inte ett kommatecken kunde ändras. Ledamot Karlsson och jag satt där och förde långa diskussioner. Vi var beredda att kompromissa kring neddragningen av landskapsandelarna, men det var totalt ”nej”.

Den andra orsaken till att vi valde att tacka nej, var att det bara var ett ”spel för galleriet”. Tavelramen var redan ihopsnickrad och det var klart hur innehållet skulle se ut. Vi bjöds in bara för att man från landskapsregeringens sida skulle kunna hävda att man har drivit ett demokratiskt arbete. Därför tackade vi nej till det arbetet.

Minister Nina Fellman, replik

För det första, vicetalman Thörnroos, så tycker jag att det där är ett väldigt barnsligt sätt att resonera. För att man inte en gång fått ”den klubban” som man ville ha, så då lägger man sig ner i butiken och gråter.

För det andra så tycker jag att det är nästa oförskämt att hävda att när man i ett parlamentariskt arbete bjuder in till samarbete, så är utgångspunkten en lögn.

Så var det inte! När vi började med det här arbetet så ville vi - och jag som ansvarig minister - ha med alla partier för att diskutera hur den här tunga, svåra, krävande och nödvändiga processen skulle genomföras.  Men Centern sade ”nej”!

Och nu säger vicetalman Thörnroos att ”det var för att vi ljög från början”!

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Vi satt otaliga timmar, ltl Runar Karlsson och jag och diskuterade med regeringspartierna i en parlamentarisk kommitté kring landskapsandelsreformen. Vi sträckte ut en öppen hand från Centern och sade att ”vi är beredda att kompromissa med neddragningen”. Ingenting fick vi igenom!

När det sedan gäller att detta parlamentariska arbete skulle ha varit förutsättningslöst, så stämmer det inte. Det är bara att titta på vad som står i regeringsprogrammet och vad landskapsregeringen ville göra.

Jo, man ville ”tvångssammanslå” 15 kommuner. Och det som var det mest intressanta av allt - och det förslag som sedan presenterades för lagtinget - så det var ett eget förslag, ihopsnickrat vid landskapsregeringens bord. Det fanns inte ett belägg för fyra kommuner. Det var en politisk kompromiss som gjordes har ”en fågel” viskat i mitt öra.

Minister Nina Fellman, replik

Tack talman! Vicetalman Thörnroos historieskrivning är väldigt intressant. Det är klart att det var en politisk kompromiss. Det är allt politiskt arbete. Man pratar ihop sig, man gör utredningar, man tar fram så mycket fakta som möjligt och sedan väljer man den politiskt framkomliga väg som man har mest belägg för. Så går det till i den politiska vardagen.

Om vicetalman Thörnroos hittar någonstans i regeringsprogrammet att det står att ”regeringen avser att tvångssammanslå 15 kommuner” så vill jag gärna läsa det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Roger Nordlund, replik

Tack fru talman! Tack ”kommunminister” Fellman för anförandet! Det var principiellt viktigt. Det här var faktiskt första gången som ”kommunministern” har medgivit att det inte går att genomföra den plan som den här landskapsregeringen har och har därmed också gett oppositionen de facto rätt i sitt antagande. På något annat sätt kan man inte tolka det.

”Kommunministern” säger själv att man i den här landskapsregeringen har planer på att lämna i arv till nästa landskapsregering att lagen om medlingsförfarande ska tas fram på nytt. Lagen om medlingsförfarande var att man skulle skapa ett tvång att föra ihop kommunerna till de här fyra. På något annat sätt kan man inte tolka det.

Min fråga till ”kommunministern” är om alla partier i den nu sittande landskapsregeringen är eniga om att man ska ta fram en sådan ny tvångslagstiftning?

Minister Nina Fellman, replik

Ltl Roger Nordlund misstolkade eller missförstod mig. Jag kanske var otydlig. Det är självklart att en process som ska pågå tills de nya kommunerna är bildade 1.1.2022 är någonting som man lämnar i arv till nästa landskapsregering att genomföra.

Det jag sade var att ”en landskapsregering är förpliktigad att se till att lagar efterlevs” och att ”stöda kommunerna i den här reformen så att man kan genomföra den på ett bra sätt”.

Det som jag också sade var att ”vi tittar på att utreda hur man kan åstadkomma stöd till kommunerna för att genomföra reformen”.

Det finns inte några diskussioner om ny lagstiftning under den här mandatperioden. De lagar som den här landskapsregeringen hinner lämna till lagtinget, dem har vi redan lämnat.

Ltl Roger Nordlund, replik

Tack fru talman! Möjligen hörde jag fel, men jag tycker att jag fortfarande hör ganska bra. Jag tyckte nog att ”kommunministern” tydligt nämnde att en lag om medlingsförfarande skulle tas fram och lämnas som ett arv till nästa landskapsregering. Bra så!

Det viktiga är ändå att ”kommunministern” har kommit fram till att man inte kan tvinga kommunerna att genomföra den plan som den nu sittande landskapsregeringen har lagt fram.

Jag tror att alla i det här lagtinget är ense om att vi behöver få till en utveckling. Då är rimligen det bästa sättet - för att få till stånd ett sådant arbete - att skapa ett samarbete med kommunerna och på det sätt som motionärerna här har lagt fram, att man tar bort planen med fyra kommuner.

Det finns goda förutsättningar idag att skapa andra välfungerande samarbeten runtom på Åland som kommuninvånarna och kommunerna själva tycker att kan vara bra (… taltiden slut).

Minister Nina Fellman, replik

Min enda reflektion på det där är att jag gärna, vid ett annat tillfälle, skulle höra ledamot Nordlund eller någon annan berätta för mig vilken större kommunsamgångsreform man har lyckats komma till under den här mandatperioden.

Om jag nu bara nämner KST som ett exempel, där alla var överens om att ”det här ska vi göra”. Men det lyckades inte eftersom kommunerna inte kunde komma överens.

Det är inte helt rätt med den där ”frivilliga vägen”. Jag tror att en lagstiftning är nödvändig för att man ska kunna åstadkomma det.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Remiss

5        Ny narkotikapolitik

Ltl Stephan Toivonens åtgärdsmotion MOT 5/2018-2019

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Ltl Stephan Toivonen

Tack fru talman! Bästa lagting! Och minister Valve, välkommen tillbaka förresten!

Då har vi äntligen kommit till min åtgärdsmotion om ”Ny narkotikapolitik”. Den nu gällande lagen om narkotikapolitik i Finland är från 1990-talet. Även om vi delvis har behörighet över frågan så följer vi i stort sett den finska politiken vars huvudinriktning är att straffa användare av narkotika. Alternativet kallas ”harm reduction” eller ”skademinimering”.

Inför riksdagsvalet hade man ett stort tvådagars seminarium i Helsingfors. Det var tvåspråkigt, på finska och engelska. Man hade deltagare från Finland, Portugal, England och Norge. I syfte att bredda kunskapen så hjälpte jag till med att ”streama” seminariet till Mariehamn och följde själv med under själva seminariet. Det var ett mycket intressant seminarium som fortfarande kan ses på Youtube.

En intressant detalj som framkom var, att när man införde den här politiken så fanns det redan två huvudlinjer. Den ena med fokus på bestraffning och nolltolerans och den andra med fokus på behandling, en s.k. humanistisk linje. Frågan var redan då väldigt polariserad. Även om förslaget var kriminalisering så blev omröstningen faktiskt helt jämn i utskottet och avgörandet skedde genom lottning.

Några år senare blev Portugal det första landet som gick en annan väg i narkotikapolitiken, men Finland kunde alltså ha varit först.

Fru talman! Resultatet av den finska narkotikapolitiken blev nog inte vad man hade hoppats på. På seminariet kunde vi se narkotikarelaterade dödsfall enligt THL. Det har tredubblats sedan millennieskiftet. Om vi utgående från dessa siffror gör en uppskattning över situationen på Åland så kommer vi till två dödsfall per år, vilket ligger i linje med den informella statistik som polisen har och även i linje med det som även några privatpersoner har sammanställt från början av 2000-talet.

Det finns även färska analyser av avloppsvatten på Åland som bekräftar att narkotikaanvändningen på Åland ligger mycket högt i nationell jämförelse. Som jag har sagt tidigare så är kanske narkotikan Ålands största sociala problem.

Fru talman! Om jag går lite utanför rubriken för jämförelsens skull så kan vi för ett ögonblick jämföra med debatten om t.ex. våld i nära relationer. Hur många avlider av våld i nära relationer på Åland? Absolut inte två per år. Absolut inte en per år under 2000-talet. Ändå är det ett problem som uppmärksammas i många sammanhang.

För några år sedan hade vi också flera dödsfall i trafiken men sedan kom vår ”rondell-Runar” och fokuserade på trafikproblemen och den debatten är nu i princip borta och dödsfallen har minskat

Jag valde också att titta lite på olika cancerformer. Vi kunde se att ungefär 1 000 kvinnor avlider av bröstcancer årligen och ungefär 1 000 avlider i tarmcancer. I det första fallet har vi länge haft en regelbunden screening och vi planerar också, som vi vet, en screening av det andra på Åland. Vi ser riskerna och försöker fokusera på problemen.

Fru talman! Jag har också i olika sammanhang talat om riskerna för våldtäkter av olika slag. Även vi från lagtinget kommer att föreslå en förändring med en ny samtyckeslag. Men handen på hjärtat. Vilket problem är större? Jag förstår att det är väldigt svårt att jämföra, men min subjektiva uppfattning är nog faktiskt att narkotikaproblemet är ett större problem på Åland även om vi försöker sopa det under mattan.

Fru talman! Från narkotikaseminariet så konstaterade man att det verkar finnas två läger. Det ena är ”populism” och det andra är ”ignorans”. Jag hoppas dock att det här anförandet inte ska uppfattas som populistiskt.

Fru talman! Som jag tidigare nämnt så var Portugal det land som först förnyade sin narkotikapolitik i Europa, kanske i hela världen. På seminariet kallar man det nu för ”den portugisiska modellen” medan man själva påpekar att den nog väldigt länge kallades för ”det portugisiska experimentet”.

Man låg vid millennieskiftet i topp när det gällde dödstalen. Narkotikaanvändningen hade blivit utbredd över hela landet. Det var inte längre bara de traditionella riskgrupperna, utan narkotikan fanns överallt. Och jag ser faktiskt tyvärr likheter med dagens Åland. Narkotikan finns också här överallt.

I Portugal genomförde man då en i grunden förnyad narkotikapolitik. Det som oftast nämns först var att man avkriminaliserade innehav av narkotika för eget bruk, allt från cannabis till heroin. Det betyder att i Portugal är det avkriminaliserat att inneha cannabis.

Fru talman! Det är bara en del i deras nya narkotikapolitik. Själv betonade jag att det har fem delar. Den första är den preventiva delen. Där lade man om stora delar av verksamheten från att nästan ha haft en rikstäckande TV-reklam i de största kanalerna så valde man att fokusera på riskgrupperna. Det gjorde att medelportugisen inte länger trodde att man sysslade med det. Men det stämmer absolut inte. Det är fortfarande del ett.

För det andra, fru talman, så införde man ett nytt forum att döma eller ge sanktioner åt dem som åker fast för användning av narkotika. Jag kallar det för ”social domstol”, det finns inget svenskt namn. I Norge kallar man det nu för ”avrådningsnämnd”. Där finns en jurist, en sociolog och en psykolog. De har ett batteri med åtgärdsmöjligheter där böter är ett. Men - som man sade i Portugal - att ge böter åt någon som inte har ett jobb är som att skicka räkningen åt pappa. Så då måste vi hitta på någonting annat.

Fru talman! Jag ser att timglaset nästan är tomt så jag pausar här. Tack.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack fru talman! Det är några tankar som väcks här. Ser man globalt så pågår det en rörelse mot avkriminalisering av marijuana till exempel. Även i Norden talar man mer och mer om att få bort stigmat som rör missbruk och missbrukare och att man mera ska se människan och behoven och jobba för ett vanligt liv utan droger förstås.

Men vad jag osökt blir att tänka på är vad ledamoten egentligen vill med den här motionen, eftersom vi ju inte har den här behörigheten? Det blir ett slag i luften. Det är trevligt att höra åsikterna men vi har inte verktygen i vår låda för att göra någonting åt det som ledamoten frågade efter.

Däremot så har vi en operativ grupp som är parlamentariskt tillsatt och där ledamoten har funnits med och kunnat lyfta de här sakerna på ett konkret sätt. Så kanske du kan berätta om vad som har hänt i den gruppen.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack fru talman! Nu ska en replik hänföra sig till anförandet.

Ni talar om ”behörigheten”. Det nämnde jag också om i åtgärdsmotionen. Ni har helt rätt i att vi inte har behörighet på hela området, men vi har faktiskt möjligheter att komma med förslag till ändringar när det gäller rikslagen. Men vi har också behörighet. Och om man vill ändra politiken så kan vi göra det med stöd från riket.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack fru talman! När det gäller samtyckeslagen så kom ju lagtinget enat och lämnade in en motion till den finska riksdagen. Anser ledamot Toivonen att även lagtinget nu borde lämna in en motion till finska riksdagen där vi uppmanar dem att avkriminalisera droger eller vad är frågan?

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack fru talman! Självfallet avser jag inte det men jag påpekade möjligheterna om att kunna göra det när ni just i den förra repliken sade att ”vi inte har möjligheter”. Det var det som var min avsikt, att säga att vi har det. Även om det som sagt till största delen är en behörighet för fastlandet.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Det är snart val. Det märker vi på debatten här. Det här är alltid en fråga som dyker upp då.

Jag ska ge ledamot Toivonen ett utmärkt tillfälle att presentera sin politik för att åstadkomma ett narkotikafritt Åland. Vad, i förhållande till det som görs idag, skulle ledamot Toivonen göra annorlunda och varför? Eller är det så att det här är ett slag i luften och man viftar med att man kanske vill avkriminalisera, men ändå inte när man får frågan.

Så, ledamot Toivonen, upp till bevis! Vad vill ni?

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack fru talman! Som jag nämnde senast - och som jag tror att ledamot Ehn känner till - så ska en replik hänföra sig till anförandet.

Talmannen

Talmannen anser att det gör det här ämnet som vi debatterar nu, så att det finns inga dubier runt det.

Ltl Johan Ehn, replik

Tack fru talman! Ledamot Toivonen, jag är väl medveten om vad som står om ”replik” i lagtingsordningen. Det står nämligen att man ska kunna begära förtydligande av det anförande som just gjordes. Och jag kan inte utläsa ur ledamotens anförande vad det är som ska förändras i nuvarande politik eller på vilket sätt ledamot Toivonen vill föra en annan politik än den som förs i dag, annat än att man står och berättar om hur man gör i Portugal. Mycket intressant i och för sig.

Men en motion till Ålands lagting bör ju också innehålla någon typ av färdriktning framåt om den inte handlar enbart om det som ledamoten själv var inne på, dvs. populism.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack fru talman! Min föregående replik var faktiskt inte avslutad ännu.  Jag funderade litet.

Men det som jag tänkte säga och som ni kanske också förstod, ledamot Ehn, så var mitt anförande inte färdigt, jag tänkte faktiskt fortsätta på det så därför vill jag inte kommentera. Tack!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Jag skulle vilja påstå att vi här i lagtinget tar - och har alltid tagit - narkotikaproblematiken på allvar. Inom polisstyrelsen så ser vi det som vårt första mål för mandatperioden, att hantera det och så gott som möjligt minska problemet i samhället.

Men jag hade en annan fråga. Ledamoten visade upp ”någonting brunt” här tidigare och jag blev alldeles till mig. Vad är det som man egentligen har med sig här i salen?

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack fru talman! När det gäller betydelsen så är det helt klart som ledamot Kemetter säger, att det är en viktig sak. Det som jag ville få fram är att den narkotikapolitik som vi har haft i 20 år så har faktiskt lett till en tredubbling av dödstalen, om vi nu tar en sak. Det är det som jag reagerar mot.

Vad jag har med mig eller inte har med mig, det kan vi ta privat, ledamot Kemetter.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Vi behöver inte alls ta det privat eftersom ledamoten tog upp det i sitt anförande och visade det i sin hand. Jag skulle gärna vilja se en gång till vad det är eftersom det hölls under anförandet och så att man vet vad ni talar om. För om det på riktigt är cannabis så borde man ju polisanmäla det i så fall. Men det är nu en bisak.

I likhet med tidigare talare så tycker jag att det skulle vara intressant att höra vilken Åländsk Demokratis politik är gällande detta. Är man för eller är man emot? Vill man ha en avkriminalisering eller inte? Vilken är den politik som ledamoten för? Det är otydligt för mig.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack fru talman! Jag tror nog att det framkommer redan i åtgärdsmotionen. Det som vi fokuserar på är att minska skadeverkningarna. Det är det som är det viktiga. Nu har dödsfallen tredubblats under 20 år. Det är en mätare, det finns också andra. Det finns ett antal nya HIV-fall och så vidare. Vi vill minska det här, det är det som är det viktigaste och det som är det primära. Hur det sedan går till är en annan sak. Inte detaljerna i de olika alternativ som finns. Dem lägger jag fram bara för att visa att man har gjort det här, det här och det här. Men det kommer i fortsättningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack fru talman! Ja, ledamot Toivonen. Återigen får vi höra hur man ställer grupper mot grupper. Nu får vi höra att vi inte ska bry oss om de kvinnor som blir misshandlade eftersom de inte har avlidit.

Jag kan berätta för ledamot Toivonen, att de som blir misshandlade så får leva med det hela livet ut. Det är ingenting som de blir av med och det är ingenting som de har valt själva. Utan de blir straffade livet ut. Så jag tycker att det är svagt av ledamoten att säga att ”dem behöver vi inte lägga uppmärksamhet på, utan vi ska lägga uppmärksamheten på dem som nyttjar narkotika”.  Det är svagt!

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack fru talman! Om det på något sätt uppfattades som om jag sätter grupper mot grupper så då uppfattades det nog fel. Jag ville bara jämföra. Jag sade att även de är en grupp som också är ett problem och som man också tar upp i många sammanhang. Jag hade faktiskt skrivit det här. Exempelvis så var det en fråga som nog togs upp före riksdagsvalet.

 Men tog man upp narkotikaproblemet en enda gång? Svar ”nej”!

Ltl Mikael Staffas, replik

Lärdomen för ledamot Toivonen är då ”tänk efter lite före och gör det inte efteråt”! Tack!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve, replik

Ledamot Toivonen! Jag blir både upprörd och beklämd över att dels läsa ledamotens åtgärdsmotion och sedan höra ledamotens anförande. Huvudorsaken till ansvarig ministers upprördhet och beklämdhet är att ledamot Toivonen har rätt på en punkt. Det här är en av Ålands stora problem och utmaningar. Därför är det så viktigt att vi berättar vad vi vill. Det hade varit intressant att höra vad Åländsk Demokrati vill, för det har vi inte fått höra på fyra år trots att vi har suttit tillsammans i ANDTS-kommissionen.

Vad vill Åländsk Demokrati? Är det så att Åländsk Demokrati vill liberalisera narkotikapolitiken och att lagtinget ska ta ett initiativ i förhållande till riksdagen? Är det vad Åländsk Demokrati vill? Kan Åländsk Demokrati, snälla, säga nu och bespara oss mycket möda?

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack fru talman! Det gläder mig att vi är överens om att det här kanske är det största sociala problemet. Visst, det finns andra, men det är en viktig sak och det är det som jag har försökt lyfta. Jag hoppas också att det här anförandet kanske var lite mera nyanserat än när jag stått här tidigare och talat om samma sak.

Men jag upprepar som jag sade i tidigare replik, att det viktigaste, som jag ser det, är att få ner de skadliga effekterna, inte att fokusera om vi är för ”en sådan eller en sådan” narkotikapolitik. Vi vill få ner de skadliga effekterna. Punkt slut!

Minister Wille Valve, replik

Jag håller inte med ledamot Toivonen. Om man lägger en motion så är det viktigt vad för sorts narkotikapolitik som man vill ha. Det kanske är det som är hela huvudsyftet med att lägga en motion, att berätta vad det är för narkotikapolitik som man vill ha.

Det här är mycket märkligt. Och jag kan av ledamotens svar inte dra någon annan slutsats än att det här är ett stort slöseri med många människors tid, ja hela den här åtgärdsmotionsdebatten. Den leder absolut ingenvart. Och ledamot Toivonen kommer inte att tillföra någonting nytt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Följande anförande hålls av ledamot Göte Winé

Ltl Göte Winé

Talman! I ledamot Toivonens motion så vill ledamoten tillsätta en kommission för att göra en översyn av narkotikapolitiken och då komma med förslag till revidering av denna inom ramen för vår behörighet och att framlägga förslag till ett lagstiftningsinitiativ av rikslagstiftningen.

Faktiskt kan jag hålla med ledamot Toivonen om att med vår litenhet så skulle vi kunna åstadkomma och skapa en bra politik.

Under den tidigare ministern Harriet Lindeman, dåvarande FS, satt alla politiska grupperingar och jobbade just för det här. Man har också tidigare jobbat för det i parlamentariska grupper. Men det var extra konstruktivt då måste jag säga.

Vi hade en grupp som insåg att vi nu skulle kunna skapa någonting eget, fråga vad som är bekymret och sedan se vad vi kunde göra. Vi resonerade om vi kunde erbjuda våra narkotikamissbrukare behandling i stället för fängelsestraff, missbrukare som gjort sig skyldiga till brott.  Vi ansåg att det skulle vara bättre för dem än fängelse. Vi tittade på hur man gjorde i Sverige och ville utreda möjligheten att Åland skulle vara ett försöksområde där man kunde erbjuda både vård och behandling i stället för fängelsestraff och att man efteråt kunde se hur det fallit ut. Men den dåvarande socialministern i Finland var inte redo att lyfta den frågan.

Hösten 2007 så tillträdde en ny regering och nuvarande lantrådet Katrin Sjögren var då socialminister. Jag har för mig att också hon lyfte den frågan i Helsingfors. Men även då utan framgång.

Jag beklagar, ledamot Toivonen. Men jag har givit upp att komma vidare med denna fråga. Och att tillsätta en kommission för detta är enligt mig onödigt.

Vi har idag en parlamentarisk grupp som leds av minister Valve. Hittar vi där en enighet så kan vi bjuda in vår riksdagsman och diskutera frågan om hur vi kan gå vidare. Så ledamot Toivonen, om vi hittar en enighet så är det ingen omöjlighet att jobba med frågan redan nu.

När vi pratar om narkotikapolitik och när ledamot Toivonen pratar om skador och andra saker så får vi inte glömma alkoholen och det enorma lidandet och de skador som den orsakar. Men det är lite farligt och känsligt att prata om just alkohol.

Talman! Jag tänker inte bredda diskussionen så mycket, men jag kan erkänna att den finländska alkohol- och narkotikapolitiken skrämmer mig oerhört.

Ledamot Toivonen nämnde Finland i sitt anförande och hur man tidigare gjorde där. Man har en otroligt liberal syn när man tittar på straffskalor och så vidare.

Blir det bättre om vi tar över det? Kanske med narkotikan, om vi hittar en gemensam väg. Men jag har under åren märkt hur man gärna förhärligar alkoholen och att vi ska kunna få dricka fritt, vilket jag motsätter mig.

Men vad vill ledamot Toivonen med sin motion? Ska vi ha reducerade åtgärder? Det har vi redan. Men gör vi rätt?

Vi har ingen som idag granskar vårt sprututbytesprogram, vilket vi startade och som jag var kraftigt emot just då. Men jag erkände efteråt att om man gör rätt så kan det vara bra. Men hur blev det? Jag är fortfarande skeptisk och väntar på svar. I den parlamentariska gruppen har vi begärt att få en rapport om hur det fungerar?

Om ledamot Toivonen vill avkriminalisera narkotikan så tror jag att ledamoten får svårt att nå hela vägen fram. Jag är inte emot att man erbjuder vård i stället för fängelse. Men avbryter man vården så då anser jag att vården ska omvandlas till fängelsestraff. Jag hade den drömmen för 12 - 13 år sedan. Jag inser att om man ska få det till stånd så behöver man få hela domstolsprocessen att ändra sig. Jag inser att vi inte kommer dit. Den finländska politiken om alkohol och narkotika tillåter rätten att få supa och knarka ihjäl sig, tyvärr.

Med det som vi kan göra med en egen narkotikapolitik är dels med det förebyggande arbetet, att vi kan få flera poliser som är ute och stör för att minska tillgängligheten.

Jag ber om ursäkt talman, jag kommer att gå över tiden lite.

Vi kan jobba med attityder, vi kan jobba med mera satsningar på psykiatrin, vi kan jobba för att få flera unga att må bra och vi kan jobba med mera förebyggande åtgärder.  Och för dem som ändå trillar dit, så ska det vara obekvämt att hålla på. Men framförallt så ska det vara lättare att få vård än vad det är idag.

Jag drömmer fortfarande om det som vi tog fram år 2006 - ett s.k. ”mini-Maria” - där sjukvården och de sociala myndigheterna sitter gemensamt och tar emot när man ansöker om vård.

Vi kan fortsättningsvis ha ett ledarskap som säger ”Nu får det vara nog, jag vill som lantråd ta krafttag mot narkotikan”. Just så sade Roger Nordlund, jag tror att det var hösten 2005. Tack för det ledamoten! Det är många föräldrar också som tackar för det efteråt, för jag vet ett flertal som vi fick att sluta genom de insatser som vi gjorde då.

Det har hänt en del sedan 2006 och vi kan göra mera. Det första som vi kan göra är att samla till ett stormöte med dem som jobbar få fältet, den s.k. ”operativa gruppen” och se hur deras verklighet ser ut. Jag har varit med på ett möte och jag blev ledsen och bestört över det som jag hörde där. Jag kommer inte att nämna det offentligt men det är dags att lyssna på dem. Snart är det för sent. De som sitter där är från sjukvården, från sociala myndigheter, från skola och polis men även från tredje sektorn. Tillsammans har de en kunskap som vi behöver lyssna mycket mera på.

Att göra en översyn av narkotikapolitiken kan göras på många sätt. Men för mig är den tidiga insatsen den viktigaste. Där kan vi åstadkomma mycket och där kan vi göra skillnad. 

Talman! Jag kan hålla på länge, men med respekt för taltiden avrundar jag med att bemöta denna motion med följande punkter.

Skadereducerande kan vi jobba med och göra det redan nu. Men hjälper det till att minska narkotikan på Åland och de skadliga effekterna? Nej!

Vad ledamot Toivonen vill med denna motion vet jag inte, men min uppfattning är inte att narkotikamissbruket på Åland ska minska, men jag kan ha fel. Jag är gärna med och sätter upp politiska målsättningar för vårt arbete mot narkotikans utbredning på Åland. Det har gjorts ett fantastiskt arbete tidigare. Vi kan damma av utredningar och säga vad vi vill. Men tyvärr var det ett projekt som nu är bortglömt.

Bra tidiga insatser är vår bästa narkotikapolitik tillsammans med lättillgänglig vård. Vi pratar ofta om barn och goda uppväxtvillkor, men lever vi upp till det? Kanske är det så att KST är vårt bästa förebyggande åtgärdsbeslut i kampen mot narkotikan.

Jag vill förtydliga att de som hamnar i ett missbruk ska ha rätt till vård och vi ska hjälpa dem med det. Jag vill se en tillgänglig vård. Vill man in för avgiftning en onsdageftermiddag så bör man få komma in.

Som politiker behöver vi ta upp kampen mot narkotikan mera eller så kan vi fortsätta att blunda. Vi behöver ett politiskt beslut som säger ”Det räcker nu”!

Hoppas att nästa regering har det modet med kampen mot narkotikan och med jobbet för det. Men det är svårt när den finländska narkotikapolitiken, som jag anser, går åt fel håll. Tack talman! Jag ber om ursäkt för tiden.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Winé för ett mycket intressant och konstruktivt anförande. Just detta med ”litenheten” är också en sak som jag har funderat på. Där skulle vi ha möjligheter.

Nu nämnde ni saker som jag inte kände till, sådant som hänt långt före jag kom in i lagtinget. För mig är frågan relativt ny eftersom den kom upp när jag kom med i ANDTS-gruppen.

I början lät ni lite uppgiven, och det var tråkigt, men sedan tyckte jag att ni kom med många konkreta förslag och idéer. Jag tror inte att det är fråga om det ena eller det andra, men syftet är att minska de negativa effekterna. Där tror jag nog att vi är överens. Sedan är det bara frågan om hur vi gör.

Ltl Göte Winé, replik

Tack. Min uppgivenhet, ja. Jag har känt att man behöver göra någonting och jag vill faktiskt att vi ska göra något. Jag har sett så många människors liv släckas och jag har sett öden gå åt helt fel håll. Däremot så måste vi definitivt fundera på när vi gör vad.

Vilka är de tidiga insatserna och hur går man in där? Jag känner att den finska politiken kanske går åt fel håll. Man kanske blundar. Vi borde titta lite mera på den svenska narkotikapolitiken. De har inte heller lyckats helt, men vi behöver ändå på något sätt se på hur vi kan gå vidare.

Men att tillsätta någon ny kommission så tror jag inte på. Vi har en grupp och jobbar därifrån tillsammans med minister Valve som ordförande och ser vad vi kan göra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg

Fru talman! Bästa lagting! På många håll i världen pågår en stark lobbyverksamhet för legalisering av droger. Från politiskt håll ser vi här idag att det kanske även finns någon åländsk politiker som ser möjligheter med en legalisering, trots att vi vet att ungdomar som börjar sitt missbruk i tonåren löper störst risk för skador. Huvuddelen av legaliseringsförespråkarnas argument baseras på uppgifter som berör rökande av marijuana som det såg ut för mer än tjugo år sedan. I dag råder helt andra förhållanden. Vi politiker har ett särskilt ansvar för att fortsätta bedriva ett effektivt drogförebyggande arbete för att minimera de narkotikarelaterade skadorna.

Vi vet sedan länge att rökning av marijuana är förknippat med skadeeffekter på hjärnan. En frekvent användning av cannabis medför effekter på psyke, motorik och koordination, men också på minne och kognition. Skaderisken är särskilt påtaglig för de som missbrukar drogen i unga år innan hjärnan nått full utveckling. THC, som är den verksamma substansen, kan framkalla psykoser och tydliga orsakssamband finns mellan frekvent cannabismissbruk och schizofreni. Drogen har också en försämrande effekt på IQ. En legalisering sänder tydliga signaler om ofarlighet, vilket inte är acceptabelt.

Det finns ingen anledning att tro att kriminalitet som följer av den illegala cannabishandeln skulle minska om drogen legaliserades. Narkotikalangarna kommer att rikta in sig på andra och nya droger och på nya, yngre målgrupper. Redan nu förekommer illegal försäljning av THC-varianter via internet och dessa försäljare kommer att med sina starkare preparat att finna en ny målgrupp för sina produkter eftersom cannabis ofta är inkörsporten till grövre droger. Ytterligare en målgrupp för drogförsäljarna är ju också de unga som ändå inte skulle få tillgång till den lagliga varianten. Det är inte troligt att de gymnasieungdomar som i dag testar cannabis kommer att sluta upp med det även om en åldersgräns införs i samband med legalisering.

Ekonomer i USA har räknat fram att USA skulle spara många miljarder dollar om man i stället för att ha ett lagstadgat förbud mot cannabis skulle beskatta en laglig försäljning av drogen som fallet är med alkohol och tobak. Denna beräkning missar att den kriminalitet som i dag livnär sig på cannabis skulle flytta över sin aktivitet på andra illegala hanteringar. Hur skulle man skattemässigt hantera de som själva odlar drogen? Om staten skulle få skatteintäkter på cannabis, skulle dessa täcka skadeeffekterna? Knappast, så är inte fallet med varken alkohol eller tobak. Eftersom nya starka syntetiska cannabispreparat tillkommit på marknaden som man ändå inte kan legalisera, skulle stora kostnader uppstå för att ur juridiska aspekter hantera frågan.

Det bästa sättet att få ned kostnaderna för cannabismissbruket, vare sig det gäller hälso- eller juridiska aspekter, är en fortsatt nolltolerans mot alla slags droger. Här finns en stor utmaning för oss politiker att med stöd av den nya forskningen satsa på de mest effektiva insatser för att förebygga och minska de narkotikarelaterade skadorna och sprida kunskap om hur cannabis påverkar både den som missbrukar och omgivningen.

Åland tillhör fortfarande de områden där narkotikamissbruket är på en förhållandevis låg nivå i jämförelse med andra länder. För vår framtida ungdomsgenerations skull hoppas vi att det förblir så, även om trenden är negativ. Drogerna dödar oavsett om de är lagliga eller inte, och de har en tendens att få en starkare effekt hela tiden.

Missbruket kryper ned i åldrarna och tullbeslagen ökar generellt. Det är för mig obegripligt hur någon kan argumentera för en legalisering av narkotika. Så många offer som narkotikan skördar per år och ändå vill vissa släppa detta elände fritt. Det är lätt att känna en smula uppgivenhet när missbrukarna blir allt yngre. Missbruket kryper ner i åldrarna och utbudet blir konstant större.  Att se narkotikan med normalitetens glasögon är att ge upp. Vi får aldrig, aldrig, aldrig ge upp, trots att legaliseringens vindar blåser starkare än någonsin. De stora effekterna av en legalisering dröjer ännu några år och den notan blir kostsam, såväl samhällsekonomiskt som för den enskilt drabbade människan.

Det väller in narkotika i norden och beslagen är gissningsvis bara en bråkdel av vad som kommer innanför gränsen. Navet och drivkraften för mycket av gängkriminalitet och annan grov brottslighet är just drogerna. Om samhället ger upp kampen för att bekämpa narkotikan så släcker vi samtidigt hoppet att bekämpa våldet, dödandet och den grova brottsligheten.

Det finns de som hävdar att den restriktiva narkotikapolitiken är orsaken till ökad användning och narkotikadödlighet. Men det är inte politiken som dödar, utan drogerna. En liberalare hållning till narkotikan löser inga problem. Legaliseringsförespråkarnas främsta argument är att vinstintresset för den organiserade brottsligheten försvinner om drogerna blir lagliga.

I Italien var det för några år sedan en konferens där några av Europas ledande maffiaexperter deltog. Det var forskare, åklagare, poliser och representanter från FN, som under ett par dagar föreläste och delade med sig av sina kunskaper om våld och narkotika. Temat för konferensen handlade i stor utsträckning om narkotikahandeln. En av föreläsarna var Nicola Gratteri som tidigare tjänstgjort som åklagare och varit ordförande för antimaffiakommissionen i Italien. Han var starkt kritiskt till att legalisera droger. Han menade att maffian aldrig kommer förlora kontrollen över narkotikan av den anledningen. Det skapar problem inom annat och kring annat istället.

Att ge upp får aldrig vara ett alternativ. Det är lättjesamt, ansvarslöst och slött. Vad sänder samhället för signaler om vi hissar vit flagg och ger upp kampen mot narkotikan? Drogerna dödar, oavsett de är lagliga eller inte. Vi måste acceptera att det finns människor som aldrig kommer att sluta med tyngre missbruk. Deras liv är lika mycket värda som någon annans. Kan en enda människas liv räddas är det samhällets skyldighet att finna en lösning. Vi ska bygga arbetet mot droger via starka samarbeten och se till att polis, gränsbevakning och tull har nödvändiga resurser. Vi ska inte vara naiva, vi ska satsa proaktivt och förebyggande, men även se till att de som vill komma bort från sitt missbruk och sin drogande miljö även får en sportslig chans att så göra. Jag tror att en lågtröskelverksamhet liknande Boost, skulle vara ett stort steg framåt och göra gott. Det är ett steg att komma ut från ett behandlingshem, fängelsestraff och stå utan rätt socialt umgänge, bostad, fast arbete, ingen studieplats osv. Tröskeln att falla åter i gamla osunda vanor är idag låg.

Enligt mig behöver vi inte fler legala droger. Vi behöver avståndstagande, förebyggande arbete och goda rehabiliteringsmöjligheter. Vi får aldrig ge upp arbetet mot droger. Tack fru talman!

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Tack ledamot Holmberg för ett intressant och mycket bra anförande.

I samband med att jag besökte Almedalsveckan så lyssnade jag på en som hade tittat på legaliseringen i Colorado och vad det blev av det. Jag kunde inte låta bli att leta upp det när jag hörde ledamot Holmbergs anförande.

Man pratar fortsättningsvis om ökad smuggling och brottslighet, det är fler trafikdöda och flera sjukhusintagningar. Antalet akutsjukbesök till marijuanaklinik har ökat från 700 till 900 per 100 000 besökare. Det finns betydligt fler trafikbrottsoffer, alltså dödade i trafiken. Då är det inte de påtända och höga som avlider utan det är andra. Men det är ingen som vill prata om dessa risker när man pratar om legaliseringen.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Winé! Jag håller helt med. Jag har också läst in mig på legaliseringen i Colorado.  Precis som ledamot Winé säger så finns det kraftiga och väldigt negativa bieffekter av deras legalisering. Jag tror, precis som jag nämnde i mitt anförande, att det kommer att ta kanske 10, 15 eller 20 år innan vi riktigt ser de långvariga effekterna av en legaliseringspolitik. För det är för dem som det blir allvarligt när de s.k. ”lätta” drogerna går över i ”tunga” droger. Så jag tror att det här är en snöboll som måste växa mera, men det tar många år innan vi ser effekterna av det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack fru talman! Det var ett intressant och engagerat anförande som ledamot Holmberg höll. Jag satt bara och funderade mot vem han debatterar? Vem har talat om att vi ska legalisera narkotikan? Jag tror att han har skrivit ett anförande utan att ha hört vad vi har talat om här i början.

Det som han också nämner många gånger är det drogförebyggande. Det påminner mig om ett gammalt ordspråk ”Det går inte att bota ett huggormsbett genom att inte bli biten”. Det finns många andra viktiga bitar också. Och det som jag talade om i mitt första anförande var hur vi ska få ner dödstalen.

Vad jag förstår så förespråkar ni att vi ska fortsätta med samma politik som nu har tredubblat dödstalen på 20 år, om jag har förstår saken rätt.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Jag har kanske dragit slutsatsen för tidigt, men mycket av det som ledamot Toivonen har förespråkat under de senaste åren så tycker jag att går i riktning mot en legalisering.  Just med tanke på att det har förts fram statistik från områden som har en mer liberal syn på narkotika och att man där har fått ner dödstalen.

När det gäller narkotikapolitiken i stort, så tror jag att det som har skett under de senaste åren på Åland - i form av samarbete mellan polis, tull och gränsbevakning - så fanns inte det för fem eller tio år sedan och det fanns definitivt inte för 20 år sedan. Detta i proportion också med den normalisering ute i samhället av droger så är väldigt farlig. Vi kan inte se på en film idag - speciellt inte om den är producerad i USA - där man inte röker på och gör det under positiva former.

Ltl Stephan Toivonen, replik

Tack fru talman! Just detta med polisens samarbete är en viktigt bit. Det har jag absolut ingenting emot.

Det som jag däremot reagerar mot, är när ni i ert anförande talade om att vi på Åland har en ”förhållandevis låg nivå”. Jag förstod att ni antyder narkotika eller eventuellt bieffekterna. Där håller jag absolut inte med. Det var ju en av poängerna med det som jag sade. Jag har ju tidigare visat dödstalen på Åland som indikerar hur vi ligger till, kanske bland de absolut värsta områdena i Europa.

Och det vattentest som vi gjorde häromdagen - med den här gruppen - så visade att vi tyvärr ligger i division I på Åland, nationellt, och inte så långt efter Champions Leaguelagen i Europa, tyvärr.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Jag sade att ”trenden är negativ” och att ”vi klättrar i tabellen” men att vi ännu inte tillhör de absolut tyngsta användningsområdena. Men givetvis är problemet stort och de har tyvärr vuxit under de senaste åren.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Wille Valve

Talman! När jag betraktar denna sal och ser ltl Göte Winé så måste jag säga att jag känner en viss trygghet, eftersom jag vet vad ltl Göte Winé vill och han vet vad jag vill och utgående från det så är det många gånger lätt att samarbeta.

Men jag måste fortfarande säga att jag inte vet vad ledamot Toivonen vill. Ledamot Toivonen nämnde att vi måste få ner dödstalen. Hur ska vi få ner dödstalen? Med vilka åtgärder?

Jag vill också underlätta. I landskapsregeringens ANDTS:s politiska program från 2017 - 2020 så finns det åtgärder för att förebygga narkotikabruk och också att förbättra faktaunderlaget. Och skadereducerande åtgärder finns i ANDTS-programmet. De inkluderar bland annat här på Åland substitutionsvården och sprututbytesverksamheten. De uppmärksammar också risken för stigmatisering av personer med narkotikamissbruk. Programmet inkluderar dock inga åtgärder som rör avkriminalisering av bruk, innehav eller tillverkning av narkotika.

Är det detta som ledamot Toivonen vill? Alltså flera åtgärder som rör avkriminaliseringen av bruk, innehav eller tillverkning av narkotika. Är det detta som lagtinget ska ta ett initiativ om? Jag skulle önska ett klargörande på den punkten.

Det är väldigt lätt att säga saker som att ”vi måste diskutera narkotikapolitiken”. Det är klart att vi kan diskutera narkotikapolitiken. Jag är beredd att diskutera narkotikapolitiken hur länge som helst idag. Men då är det nog intressant också att veta vad vi vill.

Vill vi ha en liberal drogpolitik? Ja men säg det då! Vill vi ha en strängare drogpolitik? Säg det då!

Att säga vad vi vill borde inte vara någonting nytt för lagtinget. Vi har en lång och stolt historia av att ta parlamentariska initiativ i förhållande till riksdagen för att förändra rikslagstiftningen. Vi kan också göra det i detta fall om det finns en politisk vilja. Men vad är det vi vill?

Tack för ordet!

Talmannen

Eftersom lagtinget försöker vara ett familjevänligt lagting så avbryter talmannen den här diskussionen nu och den återupptas vid nästa plenum, så att vi alla får avsluta arbetsdagen.

Remiss

6        Bristande djurskydd

Vtm Veronica Thörnroos åtgärdsmotion MOT 6/2018-2019

Ärendet avförs från dagens lista och upptas till behandling vid nästa plenum.

Föredras

7        Studiematerial på svenska inom socialvården

Ltl Harry Janssons skriftliga fråga SF 2/2018-2019

Ärendet avförs från dagens lista och upptas till behandling vid nästa plenum.

Föredras

8        Ett anständigt djurskydd

Ltl Axel Jonssons skriftliga fråga SF 4/2018-2019

Ärendet avförs från dagens lista och upptas till behandling vid nästa plenum.

För kännedom

9        Ny landskapslag om barnomsorg och grundskola

Landskapsregeringens lagförslag LF 28/2018-2019

Ärendet tas upp till behandling vid plenum dagen den 12 juni 2019.

10      Kontroll av brottslig bakgrund hos frivilliga som deltar i verksamhet bland barn

Landskapsregeringens lagförslag LF 29/2018-2019

Ärendet tas upp till behandling vid plenum dagen den 5 juni 2019.

11      Revidering av ÅMHM:s organisation

Landskapsregeringens lagförslag LF 30/2018-2019

Ärendet tas upp till behandling vid plenum dagen den 5 juni 2019.

12      Avbrytande av påbörjad upphandling av Gripö-projektet

Landskapsregeringens svar S 2/2018-2019-s

Ltl Harry Janssons m.fl. spörsmål S 2/2018-2019

Efter det att svaret på ett spörsmål föredragits för kännedom ska det enligt 42 § arbetsordningen upptas till behandling vid ett plenum som hålls tidigast följande dag. Svaret upptas till behandling vid plenum den 5 juni 2019.

13      Landskapsregeringens externpolitik

Självstyrelsepolitiska nämnden SJPN 1/2018-2019

Landskapsregeringens meddelande M 1/2018-2019

Ärendet tas upp till behandling vid plenum dagen den 5 juni 2019.

Talmannen

Talmannen vill också uppmärksamma ledamöterna att vi kommer eventuellt att hålla plenum även fredagen den 14 juni från klockan 09.30. Eventuellt har vi också plenum den 17 juni klockan 13.00.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls den 5 juni 2019 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil