Plenum den 4 april 2001 kl

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 4 april 2001 kl. 13.00.

TALMANNEN: 

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Christer Jansson, ltl Sjölund, ltl Wickström-Johansson och vtm Häggblom).

26 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Wickström-Johansson på grund av vård av sjukt barn och vtm Häggblom på grund av privata angelägenheter och för tiden 4.4-5.4 ltl Sjölund på grund av privata angelägenheter samt ltl Christer Jansson för tiden 4.4-6.4 på grund av regionkommitténs möten i Bryssel. Beviljat.

 

 

Föredras ärende nr 1:

 

Fyllnadsval av tre medlemmar i lagutskottet.

 

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlemmar ltl Mats Perämaa, ltl Roger Jansson och ltl Olof Salmén. Enligt 51 § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Eftersom endast en kandidatlista har inlämnats verkställs enligt 68 § AO ingen särskild valförrättning. Ltl Mats Perämaa, ltl Roger Jansson och ltl Olof Salmén förklaras därför valda till ordinarie medlemmar i lagutskottet för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

 

 

Föredras ärende nr 2:

 

Fyllnadsval av en medlem och två ersättare i finansutskottet.

 

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem ltl Folke Sjölund och som ersättare vtm Viveka Eriksson och ltl P-E Eriksson.  Enligt 51 § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Eftersom endast en kandidatlista har inlämnats verkställs enligt 68 § AO ingen särskild valförrättning. Ltl Folke Sjölund förklaras därför vald till ordinarie medlem i finansutskottet och vtm Viveka Eriksson och ltl Per-Erik Eriksson som ersättare för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

 

 

Föredras ärende nr 3:

 

Fyllnadsval av en medlem och två ersättare i näringsutskottet.

 

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem ltl Harriet Lindeman och som ersättare ltl Lisbeth Eriksson och ltl Sune Mattsson. Enligt  § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Eftersom endast en kandidatlista har inlämnats verkställs enligt 68 § AO ingen särskild valförrättning. Ltl Harriet Lindeman förklaras därför vald till ordinarie medlem i näringsutskottet samt ltl Lisbeth Eriksson och ltl Sune Mattsson som ersättare för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

 

 

Föredras ärende nr 4:

 

Fyllnadsval av en medlem och en ersättare i kulturutskottet.

 

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem ltl Per-Erik Eriksson och som ersättare ltl Roger Jansson. Enligt  § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Eftersom endast en kandidatlista har inlämnats verkställs enligt 68 § AO ingen särskild valförrättning. Ltl Per-Erik Eriksson förklaras därför vald till ordinarie medlem i kulturutskottet  och ltl Roger Jansson som ersättare för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

 

 

Föredras ärende nr 5:

 

Fyllnadsval av en medlem och två ersättare i social- och miljöutskottet.

 

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem  ltl Danne Sundman och som ersättare ltl Per-Erik Eriksson och ltl Harriet Lindeman. Enligt  § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Eftersom endast en kandidatlista har inlämnats verkställs enligt 68 § AO ingen särskild valförrättning. Ltl Danne Sundman förklaras därför vald till ordinarie medlem i social- och miljöutskottet samt ltl Per-Erik Eriksson och ltl Harriet Lindeman som ersättare för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

 

 

Föredras ärende nr 6:

 

Fyllnadsval av två medlemmar och två ersättare i stora utskottet.

 

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlemmar ltl Lisbeth Eriksson och ltl Harriet Lindeman och som ersättare ltl Jörgen Strand och Danne Sundman. Enligt  § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Eftersom endast en kandidatlista har inlämnats verkställs enligt 68 § AO ingen särskild valförrättning. Ltl Lisbeth Eriksson och ltl Harriet Lindeman förklaras därför valda till ordinarie medlemmar  och ltl Jörgen Strand och ltl Danne Sundman som ersättare i stora utskottet för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

 

 

Fördras ärende nr 7:

 

Fyllnadsval av en medlem och en ersättare i justeringsutskottet. .

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlem ltl Harriet Lindeman och som ersättare ltl Dennis Jansson. Enligt  § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Eftersom endast en kandidatlista har inlämnats verkställs enligt 68 § AO ingen särskild valförrättning. Ltl Harriet Lindeman förklaras därför vald till ordinarie medlem och ltl Dennis Jansson som ersättare i justeringsutskottet för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

 

 

Föredras ärende nr 8:

 

Fyllnadsval av tre medlemmar och en ersättare i självstyrelsepolitiska nämnden.

 

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie medlemmar vtm Viveka Eriksson, ltl Folke Sjölund och ltl Roger Jansson samt som ersättare ltl Harriet Lindeman. Enligt  § AO tillåts vid val diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Eftersom endast en kandidatlista har inlämnats verkställs enligt 68 § AO ingen särskild valförrättning. Vtm Viveka Eriksson, ltl Folke Sjölund och ltl Roger Jansson förklaras därför valda till ordinarie medlemmar i självstyrelsepolitiska nämnden samt ltl Harriet Lindeman som ersättare för återstoden av innevarande valperiod. Antecknas.

 

 

Föredras ärende nr 9:

 

Fyllnadsval av två medlemmar och två personliga ersättare för dem i Nordiska rådet.

 

Inom föreskriven tid och i behörig ordning har inlämnats endast en kandidatlista. Listan upptar som ordinarie ltl Hasse Svensson med ltl Lars Åke Wiklöf som ersättare och ytterligare som ordinarie medlem ltl Harriet Lindeman med ltl Gun-Mari Lindholm som ersättare.

 

Eftersom endast en kandidatlista har inlämnats verkställs enligt 68 § AO ingen särskild valförrättning. Ltl Hasse Svensson förklaras därför vald till ordinarie medlem i Nordiska rådet med ltl Lars Åke Wiklöf som ersättare samt ltl Harriet Lindeman förklaras vald till ordinarie medlem i Nordiska rådet med ltl Gun-Mari Lindholm som ersättare.  Antecknas.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 10:

 

Lagutskottets betänkande nr 7/2000-2001 om godkännande av vissa bestämmelser i överenskommelsen med Litauen om social trygghet. (RP nr 4/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Talmannen erinrar om att lagtingets beslut i tredje behandling enligt 59 § 1 mom. och 69 § självstyrelselagen i detta ärende skall fattas med en majoritet om minst två tredjedelar av de avgivna rösterna. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Begäres ordet? Ingen begär ordet.

 

Antecknas att lagtinget enhälligt har lämnat sitt bifall till att lagen träder i kraft i landskapet Åland till de delar den faller inom landskapets behörighet och avviker från självstyrelselagen.

 

Föreläggs motiveringen för enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen är godkänd i enda behandling.

 

Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 11:

 

Näringsutskottets betänkande nr 4/2000-2001 angående landskapslag om ändring av landskapslagen om avbytarverksamhet för lantbrukare. (FR nr 6/2000-2001).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkändes vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen är godkänd i enda behandling.

 

Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 12:

 

Näringsutskottets betänkande nr 5/2000-2001 angående landskapslag om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland. (FR nr 4/2000-2001).

 

Först tillåts allmän diskussion och efter avslutad diskussion kan förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl A-M Pehrsson:

Herr talman!

Näringsutskottet har behandlat landskapslagen om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland. Kommunalbeskattningen för landskapet Åland är en s.k. blankettlag genom vilken inkomstskattelagen och förordningen om skatt på inkomst med vissa undantag görs tillämplig i landskapet till de delar det gäller skatt i kommunen.

 

I riket har man gjort en ändring i 74 § inkomstskattelagen vilken innebär att begreppet ”sjöarbetsinkomst” även omfattar inkomst av arbete ombord på utländska fartyg. Ändringen där trädde i kraft vid årsskiftet. Den nya bestämmelsen om beskattning av inkomst av arbete ombord på fartyg i internationell trafik i det nordiska dubbelbeskattningsavtalet träder i kraft 1 januari 2001 och för dem som bor i landskapet men arbetar ombord på utländska fartyg innebär det att inkomsten kommer att beskattas både här och i fartygets flaggstat. Därför anser utskottet att det är helt riktigt och skäligt att anställda på utländska fartyg beskattas enligt samma regler som de som gäller för anställda på finska fartyg, alltså att man skall få göra avdrag för den skatt som man blir beskattad med i flaggstaten.

 

Beträffande tillämpningen av lagen om undanröjande av den internationella dubbelbeskattningen konstaterade vi i utskottet att lagtinget redan tidigare har samtyckt till att avtalet skall gälla på Åland. Vi har i utskottet hört bl.a. lagberedaren Diana Mörn i vissa saker som gällde själva det formella i lagskrivningen, men vi har också hört redarföreningens  verkställande direktör Hans Ahlström och också Henrik Lagerberg från sjömansunionen därför att vi var intresserade att höra vad detta eventuellt kan innebära för framtiden osv. Men det är ingenting som i sak berör själva förslaget i framställningen, så vi har i utskottet tagit den med korta formuläret och tyckte enhälligt att det var en helt klar sak att man skulle göra ändringen i fråga.

 

TALMANNEN:  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 13:

 

Kulturutskottets betänkande nr 7/2000-2001 om ekonomiskt stöd till de åländska församlingarna för att bevara kyrkorna och miljöerna runt dem. (HM nr 3/1999-2000).

 

Ärendet bordlades vid plenum den 26.3. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Motionen går ut på att lagtinget och landskapsstyrelsen skulle ta ett ansvar för bevarandet av våra kyrkor och miljöerna runtomkring dem. Problematiken är i korthet den att de små åländska församlingarna som har det formella ansvaret för kyrkorna och kyrkomiljöerna har svårt att klara av det underhålls-, restaurerings- och andra antikvariska åtgärder som kontinuerligt krävs för att trygga de omistliga kulturhistoriska värden som våra många vackra kyrkor är bärare av.

 

Det här beror i hög grad på att den samfundsskatt och också övriga skatteinkomster som församlingarna är så beroende av för sin verksamhet drastiskt har minskat de senaste åren. Det är främst av två skäl. Det första är att samfundsskatten har ändrats och församlingarnas andel av samfundsskatten har minskat. Låt mig ge några konkreta exempel. För år 2000 uppskattade man i Mariehamns församling att samfundsskatteinkomsterna skulle uppgå till 6,3 miljoner. För 2001 är beräkningarna 3,3 miljoner. Det är alltså en stor ekonomisk förändring och försämring. Men eftersom Mariehamn ändå är en rätt välbärgad församling kan man tåla detta avbräck. Värre är det för många andra små församlingar. Jag skall ge exempel på hur det är i Eckerö och Saltvik. I Eckerö förväntar man sig att samfundsskatteintäkterna minskar med 90 procent. Samfundsskatten uppskattas i år till 26.000 mark, medan den under de bästa åren har inbringat runt 200.000 mark. I Saltvik är läget också allvarligt, åtminstone i det här avseendet. Ifjol beräknades samfundsskatten till dryga 600.000 mark och i år förväntar man sig att endast få 250.000 mark.

 

När kasten i samfundsskatten ändras så här snabbt från ett år till ett annat inser man lätt att församlingarna är tvungna att hårt prioritera i sina verksamheter. Det är givet att man då prioriterar den församlingsverksamhet som innebär förrättningar osv. samt att dyra underhålls- och restaureringsåtgärder skjuts på framtiden. Det här är sedan i sin tur till skada för byggnaderna och miljön. Bristen på underhåll leder långsiktigt till att man i framtiden får mycket dyra kostnader för byggnadsskyddet.

 

Lagtinget har också genom sina beslut bidragit till att minska de åländska församlingarnas skatteinkomster. Det är genom de skatteavdrag som man har tagit här, mer eller mindre omedvetna om att de framför allt drabbar församlingarna.

 

De små församlingarna är m.a.o. i en ekonomiskt mycket trängd situation, samtidigt som behoven av byggnadsskydds- och andra antikvariska åtgärder ökar ju äldre kyrkorna blir.

 

För att trygga de ekonomiska förutsättningarna i det här avseendet beslöt Ålands prosteri, som är en organisation där alla församlingar har representanter, i februari 2000 att rikta sig till landskapsstyrelsen och anhålla om ekonomiskt stöd för att kunna bevara de kulturhistoriskt värdefulla kyrkorna och deras miljöer. Motiveringen till att man vände sig till landskapet är för att lagtinget och landskapet har behörighet i fråga om det åländska kulturarvet och miljön samt byggnadsskyddet. I mars samma år lämnades en motion in med i stort sett samma innehåll. I samband med remissen presenterade jag motionens innehåll och ansvariga kulturministern Gun Carlson stödde motionen. Jag vill citera här vad hon sade:

 

”Jag vill säga att det är glädjande att ltl Sundback tar upp en så här angelägen fråga. Allt vad ltl Sundback kommer fram med är ju rena rama sanningen. Vi har sett resultaten av de små församlingarnas bristande ekonomiska resurser. Det är riktigt att såväl samfundsskatten som det kommunala skatteavdraget har inverkat negativt på församlingarnas ekonomi. Detta har de små församlingarna märkt av. Jag tycker att det är bra att man också i lagtinget visar det totala samhällsansvar, som jag anser att man bör ha på lilla Åland, att man också ser till kyrkorna och inte bara till det andra. Det är riktigt att de kulturhistoriska miljöerna inte kan ersättas med någonting annat, utan de skall bevaras, så jag bara vill uttrycka min glädje över initiativet.”

 

Det var naturligtvis mycket glädjande och uppmuntrande att den ansvariga ministern i så kraftiga ordalag stödde motionen när den för ett år sedan remitterades till utskottet. Där hörde vi sedan sakkunniga från museibyrån och representanter för prosteriet och landskapsstyrelsen . Kontraktsprosten betraktade det stora behovet av ekonomiskt och sakkunnigt stöd för bevarande av de åländska kyrkorna och miljöerna runt dem. Vi fick särskilt höra om Sunds kyrkas nyligen avslutade restaurering. Vid sidan av de ekonomiska förutsättningarna för restaureringsarbetet fick utskottet ta del av den mycket krångliga byråkrati och den oklara ansvarsfördelning som råder i dessa sammanhang mellan enskilda församlingar, domkapitlet, museiverket i Helsingfors samt Ålands landskapsstyrelse och museibyrån på Åland. Man kan verkligen säga att det är många kockar som är inblandade i den här soppan.

 

Under behandlingens gång i kulturutskottet framhävdes själva behörighetsfrågan, och den blev plötsligt viktigare än allt annat. Strikt formellt är det så att kyrkolagen styr och det betyder att museiverket i Helsingfors och kyrkostyrelsen primärt skall ansvara för det åländska kyrkorna, trots att det tydligt framkom att på landskapsstyrelsens musiebyrån finns en kyrkogrupp som till och från behandlar antikvariska frågor som rör de åländska församlingarnas arbete med att bevara de åländska kyrkorna. Denna kyrkogrupp har tillsammans med flera församlingar gjort upp särskilda vårdplaner för kyrkorna och man har från museibyrån bidragit med sakkunskap från fall till fall. Det här arbetet har inte minskat utan tvärtom har det ökat med tiden. Svagheten i systemet ligger i att arbetet inte är formaliserat, vilket betyder att det inte omfattar alla församlingar och att ansvaret inte är kontinuerligt samt inte heller förvaltningsmässigt klargjort. Museibyrån och landskapsstyrelsen tar ansvar för kyrkorna så där lite vid sidan om allt annat, och det är naturligtvis inte tillfredsställande.

 

Från museibyråhåll önskar man att någon kompetent person tilldelas uppdraget som kyrkoantikvarie med ett uttryckligt ansvar att se till de åländska kyrkornas byggnads- och kulturhistoriskt långsiktiga skydd samt och bevarande.

 

Efter att utskottet lämnade sitt betänkande till lagtinget har naturvårdsintendenten vid miljöbyrån kontaktat mig och påpekat att miljöbyrån är engagerad i skötseln av kyrkornas miljöer. Han beklagade att miljöbyrån inte blivit hörd om motionen, som han tyckte att var både bra och viktig. Miljöbyråns insatser för kyrkomiljöerna känner vi bl.a. från Hammarland och Finström; nu utförs röjningsarbeten utanför Sunds kyrka. Man har också varit engagerad i Föglö och Brändö.

 

Herr talman!

Man kan således konstatera att landskapsstyrelsen redan tar ett kulturhistoriskt ansvar för kyrkorna och miljöerna och att detta arbete givetvis kostar landskapet en del. Vi motionärer tycker att man borde formalisera detta ansvar genom beslut här i lagtinget och senare åtminstone i form av klara och tydliga budgetbeslut. Mitt förslag i utskottet var att en kyrkoantikvarie skulle utses och att man t.ex. upptar 500.000 mark årligen för insatser i detta syfte. Anslaget kan innehålla allt från rådgivning, uppgörande av vårdplaner, utlåtande till andra myndigheter, man kan ordna utbildning och det kan också vara för direkta byggnadsrestaurerings- och konserveringsåtgärder. Det är inte som jag ser det god budgetförvaltning att museibyrån sysslar med uppdrag som strikt formellt inte hör till deras ansvarsområde. Därför bör man formulera ansvarsområdet och då kan budgeten i det här avseendet fungera som ett styrdokument.

 

Ltl Hasse Svensson stödde förslaget om att godkänna motionens kläm, men majoriteten föreslog förkastande med hänvisning till behörighetsfrågan; i stället för att se möjligheterna till positiva insatser fastnade majoriteten i utskottet för att hänga upp sitt avslag på formaliteter, som man trots allt inte hade några lösningar på. Det finns i och för sig oklarheter i ansvarsfördelningen mellan rikets och landskapsstyrelsens myndigheter i denna fråga. Men sådan har situationen varit en längre tid och trots det har landskapsstyrelsen understött och utvecklat sitt stöd till de åländska församlingarna på det sätt som jag här har presenterat.

 

Det var ganska imponerande att konstatera att ansvariga ministern Gun Carlson gjorde en total vändning i utskottet i sin inställning till motionen. Från att ha bedömt den som ”rena rama sanningen” är den nu helt obefogad och allt ansvar i denna viktiga kulturpolitiska angelägenhet ligger på riksmyndigheterna tills vi uppenbarligen får ett eget åländskt stift! Utskottet å sin sida går så långt att man säger att landskapsstyrelsen inte direkt ekonomiskt skall stöda församlingarna så att kyrkorna och miljöerna runt dem kan bevaras.

 

Detta, herr talman, kan man bara tolka på ett sätt och det är det att om lagtinget förkastar motionen måste bl.a. miljöbyråns fina insatser upphöra. Det är ifrågasatt om museibyråns personal skall syssla med kyrkofrågor, eftersom utskottet här driver en stark formalistisk linje i sin syn på motionens förslag.

 

Till slut, herr talman, vill jag nämna om att man på fastalandet har en liknande diskussion och det är alltså fråga om huruvida staten skall stödja kyrkobyggnader och miljöer. Det gör man faktiskt; i stöd av byggnadsskyddslagen upptar man medel i statsbudgeten som kan beviljas för kompletterande åtgärder, även om ansvaret här vilar i första hand på kyrkostyrelsen. Det är en liknande modell som vi har, men den är inte alls politiskt sanktionerad av lagtinget. Det är viktigt att vi godkänner motionen för att man inom landskapsförvaltningen skall kunna utveckla de insatser som redan finns för att bevara de betydelsefulla och viktiga åländska kyrkorna och miljöerna runt omkring dem.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Jag hörde att Saltvik och Saltviks församling nämndes. För att man åtminstone skall få reda på hur det verkligen är där vill jag säga att där har vi inget problem, varken med ekonomi eller med någonting. Man har från församlingens sida samlat i ladorna och man har byggnaderna i fantastiskt fint skick. Jag hoppas att man noga tar reda på det här. Enligt mitt sätt att se är det viktigaste här att man låter de förtroendevalda i församlingarna sköta så mycket som möjligt och ha hela ansvaret. Då tror jag att man får upp den bästa känslan för just den här typen av verksamhet.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!  

Jag har inte sagt att Saltviks församlings ekonomi skulle vara dålig. Jag har lyft fram hur man förväntar sig att samfundsskatten kommer att minska under detta år. Det är uppgifter som jag har fått från församlingen och de är fakta. Sedan är det en annan sak hur de olika församlingarnas ekonomi i stort ser ut. Det är inte det som var mitt motiv med exemplet utan det visar hur drastiska kasten är när det gäller samfundsskatten.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!  

Man bör göra allting klart för sig: Varför har Saltvik kunnat få in så mycket pengar? Jo, genom att man har ett så kraftigt och bra skattebetalande företag men som normalt inte nyttjar den verksamhet som bedrivs inom församlingen. Om det blir mindre längre fram, tror jag inte att det är någon fara, utan man borde skärpa känslan hos de personliga medlemmarna i församlingen att betala skatt och hjälpa till. När det gäller exemplet med museibyrån och miljön kan jag säga att när miljön skulle skyddas runt kyrkan köpte man kunnande om upprustning runt kyrkan och försökte inte få den gratis.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!  

Denna fråga var inte tänkt att enbart handla om Saltvik, även om jag förstår att det är det som sysselsätter ltl Salméns tankar i första hand, utan det var ett exempel som jag tog. Det finns församlingar som överhuvudtaget inte har haft så pass goda samfundsskatter som Saltvik kunna räkna med. Det finns sådana som överhuvudtaget inte lyfter samfundsskatt och sådana där den minskat och i båda fallen är det negativt att höra utvecklingen.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Detta ärende berör, som ltl Sundback påpekade, inte bara kyrkorna som kulturmiljöer utan också naturen omkring dem. Beträffande naturvården kring kyrkorna finns på sina håll övrigt att önska, också nybyggnation som kunde betecknas som försyndelser. Landskapsstyrelsens miljöbyrå bör ses som en part i detta arbete, inte endast museibyrån. Det behövs vårdplaner för naturmiljöerna kring våra 16 kyrkor liksom för miljön kring Kastelholms slott och Bomarsunds fästningsruin. Förr var församlingarna stora jordägare och trycket mot naturmiljön kring helgedomarna var inte allt så stort som det är i dag. I dag har församlingarna inte riktigt råd att försvara sin kulturmiljöer på samma sätt som förr och har i många fall tvingats göra avkall på detta. Flera församlingar har dock sökt samarbete för naturvården och fått stöd från landskapsstyrelsen, som här nämndes. Som exempel kan nämnas att Sunds församlings röjer Strömsängarna, Hammarlands församling hävdar Tjusan. Föglö och Kökar församlingar hör till dem som har fina närmiljöer kring kyrkorna att ta vara på. Här kan uppenbarligen mycket gott uträttas med budgetmässigt relativt små bidragsbelopp.

 

I övrigt hänvisar jag till reservationen till betänkandet, som går ut på ett erkännande av praxis i landskapsstyrelsen, som redan gör insatser på detta område.

 

Herr talman!

Jag föreslår bordläggning av ärendet till onsdagen den 11 april.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Jag hade önskat att flera ledamöter i lagtinget hade deltagit i diskussionen. Jag tycker att det är en så väldigt viktig fråga för Åland och om man dessutom betänker att syftet med hela självstyrelsen är att bevara de lokala sedvänjorna och kulturen, så finns det väl ingenting på Åland som är så viktigt som kyrkorna och kulturmiljöerna. Bordläggningen kanske kan göra att flera engagerar sig, så jag tycker att den är bra. Samtidigt vill jag redan nu avisera att jag i detaljbehandlingen kommer att föreslå att motionens kläm godkänns.

 

Ltl J-E Mattsson: Herr talman! Jag ber att få understöda bordläggningen och särskilt bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Svensson, understödd av ltl J-E Mattsson, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 11 april. Ärendet har tidigare varit bordlagt och enligt 53 § LO kan ärendet bordläggas ytterligare en gång, om lagtinget så besluter. Önskar någon uttala sig med anledning av bordläggningsförslaget eller bordläggningstiden?  Kan lagtinget omfatta bordläggningsförslaget? Ärendet är bordlagt till plenum den 11.4. På talarlistan finns antecknad ltl Roger Jansson, som ges tillfälle att yttra sig.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Eftersom huvudmotionären framförde önskemålet att på grund av frågans intresse och art flera ledamöter skulle uttala sig i den, tänkte jag att den kastade handsken tar jag då. Det här är faktiskt en stor självstyrelsepolitisk fråga, en mycket angelägen fråga: Hur klarar vi överhuvudtaget kyrkorna, som är en nationell skatt, egentligen en internationell skatt, där ålänningarna själva och därmed också självstyrelsen och kanske också den åländska kyrkan är en för liten instans och har för små muskler för att långsiktigt klara upp det, åtminstone till delar. Hit hör naturligtvis miljöerna kring kyrkorna också. Det är alltså en fråga som är så stor att jag faktiskt skulle vilja koppla ihop den med innehållet i den framtida självstyrelsen och förhållandet Åland - riket och naturligtvis förhållandet kyrka – stat. Tillsvidare har de åländska förtroendevalda på kyrkosidan valt status quo, att man fortsättningsvis vill vara en del av det finlandssvenska stiftet och har därmed den slutliga bestämmanderätten någon annanstans.

 

Jag håller med kulturansvariga Gun Carlson som i ett tidigare sammanhang har sagt att det är ett allmänintresse hur man gör när det gäller kyrkotillhörigheten, om vi säger så, förhållandet självstyrelse – kyrka. Det är någonting som berör oss alla oberoende om vi är medlemmar i kyrkan eller inte, oberoende om vi är engagerade i kyrkornas förtroendeorgan eller inte. Det är faktiskt en självstyrelsepolitisk fråga till delar och därför borde den diskuteras i lagtinget och i landskapsstyrelsen i något sammanhållet sammanhang.

 

Den här motionen är mera tydligt inriktad på miljön kring kyrkorna, så det är inte ett riktigt lämpligt forum på det sättet. Jag var lite rädd här att jag skulle bli avklubbad av talmannen när jag började röra mig lite utanför ämnet. Den principen tycker jag att vi skall hålla, att vi skall ha ”rena” ärenden som vi diskuterar här i lagtinget. På något sätt borde man alltså fundera på: På vilket sätt skulle lagtinget engagera sig i huvudfrågan? och därmed får man en återföring till det ämne som motionen tar upp: Hur skall man sedan lösa det? Därför är det orsak att ändå göra som utskottsmajoriteten har föreslagit att man ber landskapsstyrelsen se på den här detaljfrågan, och samtidigt ber jag landskapsstyrelsen se på helheten för att möjligen kunna hålla en politisk diskussion också här i lagtinget i detta väsentliga sammanhang.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Det var ett skickligt sätt att frånta sig allt ansvar! Men jag vill opponera mig på det viset att huvudfrågan är inte en självstyrelsepolitisk fråga i det avseende som ltl Roger Jansson nu försöker formulera det. Huvudfrågan är precis den som står i klämmen. Sedan har ltl Roger Jansson kommit in på ett stickspår, som han säkert har en viss förståelse för i vissa ketsar här i det sammanhanget. Men huvudfrågan i motionen är: Hur skall man trygga de små församlingarnas möjligheter att långsiktigt garantera kyrkornas omistliga värden.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! 

Ltl Sundbacks analys visavia det jag sade är helt korrekt. Det här är ett stort enskilt problem för en del av församlingarna, definitivt inte för alla, men för en del av församlingarna, som man bör hitta en lösning på. Frågan är om självstyrelsens kassa skall användas till sådant som självstyrelsen inte har om hand. Vi gjorde en insats i tiderna för inte så hemskt många år sedan med en miljon mark i ett särskilt sammanhang som ligger utanför självstyrelsens behörighet, och det är klart att man kan tänka sig att göra punktinsatser i andra sammanhang också, men att långsiktigt binda sig för utgifter och obligationer som vi sedan i framtiden kanske inte har råd med och som man invaggar folk i att nu kommer landskapet att vara med och betala det här, så det fordrar en mycket ingående analys och diskussion. Därför tyckte jag att det var naturligt att man knyter ihop det med denna huvudfråga, som ltl Sundback valde att kalla ett stickspår.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Det är så att landskapsstyrelsen och lagtinget redan under många år har tagit ett ekonomiskt ansvar i detta avseende. Det som jag tycker är dålig politik är att inte lagtinget klart och tydligt formaliserar sitt ansvar i detta avseende utan det är lite beroende på det ena och det andra, tydligen helt slumpmässiga faktorer. Det är varken bra förvaltning eller demokrati. Men om man skall tro majoritetsblocket skall det här upphöra nu helt och hållet! Det står tydligt och klart att det inte skall ges några pengar för att trygga vare sig kyrkorna eller miljöerna.

 

Ltl Jansson nämnde att det här är ett problem som gäller en stor del av församlingarna. Vi vet inte problemets omfattning, eftersom det inte när någon på landskapets museibyrå som har detta uppdrag; det finns ingen totalöversyn över läget och bl.a. därför skulle det vara viktigt att ha en person som hade just det antikvariska intresset.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! 

Vi är alla medvetna om att landskapet på miljösidan har tagit ett visst ansvar för områdena kring kyrkorna, men motionen talar faktiskt om kyrkorna och prästgårdarna, förutom det som vi redan tar ansvar för. Det är en synnerligen stor utvidgning av det ansvarsområde som vi har tagit på oss hittills och som definitivt har att göra med den stora fråga som jag berörde.

 

TALMANNEN: Ärendet bordläggs till plenum den 11.4.

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 14:

 

Ltl Sune Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående rätten till service på svenska vid vård

utom Åland. (HM nr 6/2000-2001).

 

Ärendet bordlades vid plenum den 28.3. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Detta är egentligen ett ärende som är så självklart att man egentligen inte skulle behöva diskutera det, men trots allt är det inte så självklart. Det är ingen självklarhet i dag att de personer som remitteras för vård t.ex. till finska fastlandet får information och handlingar på sitt modersmål svenska. Man har många gånger diskuterat detta och jag tror att alla är samstämmiga och eniga om att det skall vara så, men jag har flera gånger – även under 2001 – visat på att så inte är fallet. Visst har man försökt att på ett eller annat sätt rätta till bristerna; man har skickat brev till fastlandet, man har ringt och man har informerat. Bl.a. har man gjort en undersökning på sjukhuset om konsekvenserna av det och möjligheterna att förbättra det. Då har man t.ex. kommit fram till att om det kommer epikriser -  journalanteckningar – på finska, så skall den person som upptäcker det skicka dem till chefsläkaren för översättning. Det betyder egentligen att det blir i det närmaste omöjligt i en akut situation för en läkare eller sköterska som kan enbart svenska att jobba på sjukhuset – det kanske inte heller är meningen, det finns tecken på att så kan vara fallet ibland, att man inte tänker på den delen av det hela. 

 

Om jag tar ett exempel och det inträffar en akut operation, läkaren som skall söva går och hämtar ut journalen, den råkar vara på finska och det är ganska akut, så man tror att han skall göra. Då råkar det finnas en tvåspråkig, en som också kan finska, som tittar i journalen och säger: ”men här har de gjort en utredning i Åbo att det går inte att söva, patienten måste ha en annan behandling först”. Ni kan ju tro att jag hittar på och jag ids inte säga vad som är sant, men jag hävdar att sådant här inträffar ganska ofta faktiskt.

 

De handlingar som kommer direkt hem till patienterna, som jag också har skickat till föregående landskapsstyrelse och visat åt mina partikamrater och många andra, visar att man skickar skötselanvisningar hem till patienter, räkningar, intyg, bara på finska.  ÅHS föreslog den 22 januari att när det förekommer skall de skickas till sjukhuset för översättning på ÅHS:s bekostnad eller hur de nu skall göra det! Jag tycker att det är lite mycket krävt att en sjuk person skall fara med sina handlingar till sjukhuset och få dem översatta. De kanske behöver läsa dem hemma, som alla, så jag menar att detta räcker inte till. Vi har också personalrekryteringssvårigheter. Hur tror ni här i salen att det känns för en som kan enbart svenska att komma till ett arbete att få detta bemötande att ibland när man tar i handlingar, ibland när man behöver dem, är handlingarna på ett språk som man inte förstår. Som det ibland sägs, har det inte att göra med avog inställning till finskan. Problemet är att man inte förstår den. Det är precis lika svårt för en som kan bara svenska att förstå finska som en som kan bara finska att förstå t.ex. ryska; jag gissar att liknelsen är ganska bra. Man har föreslagit en överenskommelse att man betalar först när alla handlingar kommer på svenska. Det står också i dokumentet från 22 januari. Skulle jag få bestämma, så om man har kommit överens om att allting skall komma på svenska och bemötas på svenska, skulle man inte ens betala några räkningar som kommer på finska, för den typen av vård har man faktiskt inte beställt, man har beställt vård där handlingar och föreskrifter skall vara på svenska. Jag brukar inte betala räkningar då jag inte har fått den vara jag har beställt!

 

Det har också i pressen förekommit en massa diskussioner – det har t.o.m. sagts i radio – att det kan vara otrevligt för dem som kan både finska och svenska att allt kommer på svenska. Det har faktiskt sagts. Det har jag ingen förståelse för; kan man bägge språken kan man aldrig ha några problem av att det kommer på ett av de språk man förstår. Jag förutsätter att alla som jobbar inom sjukvården på Åland faktiskt behärskar svenska. Det tror jag. Jag har aldrig träffat någon som inte gör det. Det skall jag ärligt säga. För inte så länge sedan var det ett ganska stort rabalder – berättigat, tycker jag – att de som hade djurbesättningar fick instruktioner på finska hur de skulle bete sig med tanke på mul- och klövsjukan; det var fel, men jag tycker att det är ännu värre när det drabbar sjuka och gamla personer som oftast inte kan försvara sig. Då tycker jag det här är förskräckligt. Jag hoppas att vi inte blundar för att det faktiskt förekommer. Det är helt fel att göra kopplingar här  att jag eller någon annan här i lagtinget som stöder det skulle tycka att det har att göra med inställningen till finska eller till dem som pratar finska. Jag har full respekt för dem och det har ingenting med saken att göra.

 

Det förekommer faktiskt i det nya regeringsprogrammet att allt skall vara på svenska, men det har förekommit förut och man har lovat och man har försökt. Jag föreslår att lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen om en utredning i brådskande ordning om de praktiska och ekonomiska förutsättningarna för att säkerställa rätten till service på svenska vid vård utom Åland. Kanske det blir dyrare att få den, kanske man måste vända sig till andra ställen osv. men detta är ett grundkrav. Jag tycker att det hör till våra rättigheter, framför allt det som vi ofta pratar om: de mänskliga rättigheterna.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Herr talman!

ÅHS-styrelsen har behandlat detta ärende om språket i vården, åtminstone fyra gånger det senaste halvåret. I september, november, januari och februari. Det har resulterat i att man har skickat påminnelser, man har kommit överens med de finska sjukhusen om att språket för åländska patienter skall garanteras. Man har yrkat på att förbättringar skall göras vad gäller skyltningen på de finska sjukhusen. Man har tagit in i verksamhetsplanen för ÅHS en skrivning om att språket i vården skall garanteras och att man har rätt till vård på svenska.

 

Jag undrar om den frågeställning som ltl Sune Mattsson nu tar upp är hans privata hjärtefråga eller är det så att liberalerna ställer sig bakom denna fråga? Jag ställer mig den frågan därför att jag har aviserat en liknande frågeställning i ÅHS-styrelsen åtminstone fyra gånger det senaste halvåret och det finns två stycken liberala representanter i ÅHS-styrelsen och jag har inte fått understöd för den här frågan. Den senaste tidpunkten när vi diskuterade frågan med anledning av en skrivelse som har kommit från ltl Sune Mattsson, så var förslaget att man skulle endast ta skrivelsen till kännedom. Mitt förslag var i stället att man skulle i styrelsen diskutera ärendet – språket i vården – med landskapsstyrelsen, senast inför budgeten för år 2002 i syfte att säkerställa ålänningarnas språkbestämmelser. Ingen understödde förslaget. Inte centern och inte liberalerna! (Från salen: inte FS) Nej, inte heller FS. Den dåvarande social- och hälsovårdsministern insåg vikten av problematiken och bjöd i stället in hela ÅHS-styrelsen att komma och diskutera ärendet till landskapsstyrelsen. Hur det blir nu, det vet jag inte, men jag hoppas, eftersom det är ett liberalt förslag som också den nuvarande hälsovårdsministern har skrivit på, att vi blir inbjudna för att diskutera detta ärende så att ltl Sune Mattssons ärende och hjärtefråga får ett positivt resultat!

 

Varför skall man då diskutera detta med landskapsstyrelsen? Dels därför att det har en ekonomisk betydelse. Ledningsgruppen för ÅHS har alltid framfört att det kostar mera att remittera folk till svenska sukhus, alltså är detta en budgetfråga. Skall vi garantera, skall vi säkerställa ålänningarnas språkbestämmelser, så måste det förmodligen till mera pengar. Dels finns det annan del i det här som jag tycker är lika viktig. Det är när man inte längre klarar av  det – och det var så jag kände det och därför som jag kom med förslaget -  på den nivån man borde sköta det, dvs. inom ÅHS-styrelsen, så måste man ta till andra kontakter. Landskapsstyrelsen går ofta ut och säger att man har goda relationer till fastlandet. I handlingsprogrammet kunde vi också läsa att man skulle bygga det på ömsesidig respekt. Är det så att vi har ett problem som vi själva inte klarar av måste vi få hjälp och de är s.a.s. skyldiga att se till det här. I och med självstyrelselagens tillkomst har man garanterat oss ålänningar detta. Nu skulle jag uppmana den nya landskapsstyrelsen att göra slag i saken. Ta fram de goda relationerna, som man tydligen har! Det borde gå med att man lyfter på telefonluren och berättar om sina bekymmer för att få hjälp från det finska hållet. Den ömsesidiga respekten kan väl ändå inte vara endast undfallenhet!

 

Jag tycker att ltl Sune Mattssons motion är bra och den stöder jag. Den kommer från utskottet kommer jag, om det är så att vi inte är eniga, att ställa mig bakom den. Jag tycker att det är en viktig fråga och för mig spelar det ingen roll varifrån förslaget kommer, utan det är en fråga som är viktiga och den stöder jag.

 

 

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Den här motionen är inte ltl Sune Mattssons privata åsikt, eftersom ltl Lindholm undrade om det var så. Jag är själv en bland de liberaler som står bakom motionen. Det betyder att det sätt som ltl Sune Mattsson och medmotionärerna går fram på här har ett stöd i den liberala gruppen. En utredning i brådskande ordning av de praktiska och ekonomiska förutsättningarna för att säkerställa rätten till service på svenska vid vård utom Åland är mycket motiverad.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Det stämmer precis som ltl Gun-Mari Lindholm sade, att vi har haft upp denna fråga på nästan varje möte; sedan jag kom med  i ÅHS:s styrelse har vi diskuterat problemet med att säkerställa rätten till service på svenska inom vården. Det har, vad jag vet, inte varit något motsatsförhållande på något sätt, även om ltl Lindholm säger att hon inte fick något stöd när hon försökte föra frågan till landskapsstyrelsen. Vi har haft social- och miljövårdsministern Harriet Lindeman med på så gott som alla möten och vi har haft en direkt kontakt till landskapsstyrelsen, där man är medveten om problematiken, så det har hela tiden varit ett samarbete även om vi tyckte att det inte behövde protokollföras direkt att man skulle föra frågan till landskapsstyrelsen. Alla i styrelsen har nog varit lika medvetna om hur viktig servicen är.

 

Det är helt klart att problematiken finns. Det har sagts från patienter och från läkarhåll att det har blivit bättre, men vi kommer knappast aldrig riktigt helt från att det händer ibland att det kommer handlingar på finska och då har vi ett avtal med de finska sjukhusen att man får göra översättningar på deras bekostnad. TYKS betalar översättningarna. Dessutom har överläkaren hela tiden påmint om detta till riket, precis som ltl Lindholm sade, så det jobbas på kontinuerligt.

TALMANNEN:   Tiden är ute!

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

På mitt konkreta förslag i ÅHS:s styrelse fick jag inget understöd och det är väl ändå det som räknas när det gäller att föra ärendet vidare. Men jag tycker att det är bra om man nu här i dag, tydligen både från centerhåll och från liberaler, ställer sig bakom det. Då får ärendet fart och då kommer vi att komma till goda resultat i detta ärende!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag vill upprepa bara att från centerhåll har vi aldrig varit emot detta, utan vi har hela tiden stött frågan, så det har det nog aldrig varit något tvivel om, även om man nu försöker föra fram det på ett annat sätt

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Vad jag förstår och har erfarit står alla liberaler bakom. Alla har hållit med och sju har skrivit på motionen, så jag tyckte att det var positivt och de två som inte skrev på motionen var frånvarande. Men jag är jätteglad att alla här i salen som hittills har uttalat sig tycker att det är bra och kämpar för det. Man kan inte nöja sig med att man har skrivit ett brev och jag håller inte med ltl Pehrsson ”att det händer ibland”. Det händer i princip alltid att räkningarna kommer på finska. Jag har många exempel på att det händer ganska ofta att även skötselföreskrifter, reseintyg och allt sådant kommer på finska. En del saker tycker jag faktiskt att är rent slarv eller om det är oartighet eller okunnighet från den finska sjukhussidan, för många av blanketterna som skickas finns tryckta av myndighetrna på både finska och svenska, men de kommer ändå på finska.

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Precis som ltl Sune Mattsson säger att det är bra att man här i salen verkar vara positiv till detta, men jag tycker att det finns en styrelse för dessa frågor, ÅHS-styrelsen, och det är på det konkreta planet sådant här borde arbetas på. Jag tycker att det skulle vara väldigt bra om den partipolitik, som tydligen finns inom liberalerna, också skulle sprida sig ner till dem som är med från liberalt i ÅHS-styrelsen.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

I sak håller jag med vartenda ett ord som ltl Lindholm framförde. Däremot står det i klämmen att man  skall utreda ”i brådskande ordning”. Med kännedom om liberala utredningar tar väl detta flera år, så jag skulle i stället föreslå att man skulle vidta åtgärder direkt för att säkerställa rätten till service på svenska.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

I landskapsstyrelsens handlingsprogram står det planerad vård skall vara en självklarhet. ”Planerad vård” betyder att man i sina avtal skall kräva att all service skall vara på svenska språket. För övrigt finns det många starka markeringar om självstyrelsen och den rätt som tillkommer ålänningarna när det gäller språk. Det är formulerat på ett allmänt plan av landskapsstyrelsen, men det betyder också att det är stöd för enskilda personer, enskilda partier och också för ÅHS-styrelsen att se till att detta i praktiken skall kunna vara möjligt. Det är klart att vi också inser att i realiteten är det fråga om slarv, det är fråga om personer som kanske inte känner till detta och det kan t.o.m. vara personer som inte egentligen klarar av att sköta det avtal som man förutsätter att görs. Det finns ingen oklarhet när det gäller landskapsstyrelsens allmänna bedömning om att detta är en sak som man skall bevaka och att det ingår i det åländska intresset för antaligen alla partier.

 

När det gäller att ”utreda i brådskande ordning” som ltl Strand tog upp har liberalerna haft så bråttom att vi redan 1999 utredde detta i vårt språkpolitiska program! Men det kanske var lite för bråttom för ltl Strand för att hänga med i svängarna!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Jag uppfattar minister Olof Erland som så att det behövs ingen utredning, att landskapsstyrelsen redan vet vad som krävs och man har situationen under kontroll plus att liberalerna tydligen redan har utrett detta! Trots att allting är så klart och tydligt från ltl Erlands sida skulle jag ändå vilja ställa en fråga med tanke på att det i  handlingsprogrammet står: ”Svenskskpråkig service vid planerad vård utom Åland skall vara en självklarhet.”  När motionen presenterades nämndes två problem: det ena var individens rätt till vård på svenska och det andra var frågan om  medicinska dokument av olika slag som kommer på finska. Innefattar allt detta svenskspråkig service eller är det enbart frågan om rätt till vård på svenska?

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

Lagtinget behandlar en motion som skall gå till utskott. Jag har redogjort för de allmänna principerna i landskapsstyrelsens program som talar om rätt till svenska i planerad vård som förutsätter avtal. Detta ger signaler till de enskilda personer som vill jobba med den här frågan, till de partigrupper som vill göra det, till ÅHS-styrelsen och till andra, så till den delen skall inte jag stå här och vara förmyndare för vad de skall göra i sitt praktiska konkreta arbete.

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Man skall alltså tolka det som så att det är lagtinget som skall ge de konkreta arbetsuppgifterna åt landskapsstyrelsen i den här frågan – själv sitter man mest och väntar nu då vad som skall ske!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

När det gäller en hemställningsmotion i lagtinget är det lagtinget som skall behandla den, inte landskapsstyrelsen. Den skall gå till utskott och utskottet skall göra sin bedömning av motionen som sådan, möjligen också av landskapsstyrelsens förutsättningar att medverka till förslaget. Till den delen är det helt klart att ltl Sundback har större möjligheter än vad jag har att påverka ärendet som det föreligger här i lagtinget just nu!

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Jag vill direkt säga att jag stöder motionens syfte å det varmaste, men jag stöder inte motionens kläm att man skall utreda frågan. Frågan är nämligen synnerligen utredd redan. Vi vet alla att det är självklart att man skall ha rätt till vård på svenska och det är självklart att all skriftväxling inom vården skall ske på svenska.

 

Vi har alla fått en ny lagbok som ser ut så här. Det kunde kanske tjäna till att en del skulle läsa den ibland. Vi har nämligen en lag som heter Ålands självstyrelselag som är att beteckna som vår grundlag. På sidan 6 i 36 § står det stadgat: ”Ämbetsspråket. Landskapet är enspråkigt svenskt. Ämbetsspråket i stats-, landskaps- och kommunalförvaltningen är svenska.” Vidare står det i 38 § om skriftväxlingsspråk osv. Dessa paragrafer kan direkt tillämpas på den förvaltning vi har i landskapet, inte bara på centralförvaltningen utan också på ÅHS:s förvaltning. Ser man sedan, som man skall göra när man läser en lag, till lagens anda och mening är det uppenbart att vi inte skall behöva utreda detta mer; det skall inte behöva diskuteras vare sig här, i landskapsstyrelsen eller i ÅHS-styrelsen, utan det är på ledningsnivå och på golvnivå inom ÅHS som man skall se till att man följer självstyrelselagen samt de avtal som finns för vård utom Åland. Så ser jag det. Det är lika självklart som att solen går upp på morgonen – inte behöver vi diskutera och utreda det heller utan den kommer nog upp, även om det ibland är molnigt! Man skall inte heller behöva förses med allehanda epitet som har ändelsen –ist när man driver dessa frågor, som vissa politiker har fått utstå av bl.a. läkare. Det tycker jag är synnerligen fel. Man skall ha respekt för Ålands folks rättigheter. Man skall också kunna tala om en slags nolltolerans här; mot bakgrund av den självklarhet jag påpekade skall det inte vara någonting som man ifrågasätter. I all planerad vård skall detta fungera och all kommunikation skall ske på svenska, för det är otroligt viktigt hur man får information om sin sjukdom om man är patient, hur man får sig berättat vad man har fel osv., vad som händer och sker samt när man betalar en räkning vad man betalar för. Vad skulle det likna om en svensk medborgare i Sverige i en svensk kommun skulle få ett brev eller en räkning på ett språk som han inte förstår! (Från salen: det händer säkert där) Det händer kanske, men där är det en självklarhet, man åtgärdar det direkt. Detta är en så fundamental fråga att jag skulle vilja påstå att det skälver i självstyrelsens konstintutionella grundvalar. Vi skall inte behöva stå här och utreda det utan det är självklart att detta skall genomföras. Jag stöder absolut detta i sak.

 

Ltl Harriet Lindeman:

Herr talman!

Det här är en fråga som faktiskt inte har så stora motsättningar i lagtinget och ingenstans egentligen utan det handlar om på vilket sätt vi verkligen menar att det skall genomföras och att det genomförs i verkligheten. Själv har jag haft förmånen att vara med i dessa områden ett antal år vid det här laget och jag vill ändå vara så optimistisk och säga att det har skett oerhört mycket förbättringar. Det tog länge innan ens patienterna förstod att de hade sådana här rättigheter. I dag vet alla ålänningar om att rättigheterna finns och har ocskå förstånd att ställa krav mycket mera än man gjorde för ett antal år sedan. Då var man nöjd om man fick vård och så skulle man vara snäll och fara hem! Men så är det inte i dag och det tycker jag är bra.

 

När det gäller motionen vill jag vara så radikal att jag tror inte i dag mera att vi behöver så mycket utredningar. Vi vet hur det är. Vi vet i dag att det i huvudsak är Uppsala och Åbo; sedan har vi Helsingfors och några andra ställen. Vi vet att man i Åbo i dag är väldigt mycket finskspråkiga och det kommer att innebära, hur mycket avtal, hur mycket papper vi än skriver, att det sker misstag hela vägen; vi kommer att bli utsatta för finsk text i räkningar, i epikriser osv. Det hjälper inte med avtal i den frågan, för de kan inte tillräckligt mycket svenska i dag på bredden, verkligheten är sådan och då måste vi börja fundera: är det så att verkligheten har kommit fast oss, att vi inte har möjlighet att få svensk service i Finland och måste i så fall betydligt mer än hittills köpa tjänster från Sverige, framför allt från Uppsala, men jag tror att vi är tvngna att också köpa upp på annat håll. Uppsala kanske inte klarar riktigt allt. Annars måste vi acceptera verkligheten. Jag tror inte att det är lyckligt i längden att vi håller på med denna debatt. Under den tid jag har haft förmånen att ha ansvaret för hälsovården har de vanligaste telefonsamtalen varit sådana som har varit rädda för att inte få fara till Åbo! Vi måste nämligen komma ihåg att det finns människor som gärna väljer Åbo. Nu har det varit lite så här att Åbo har varit det naturliga och den som har  krävt har hamnat till Uppsala; kanske vi skall svänga på det så att Uppsala är det naturliga eftersom där ger man vård på svenska, men om det är någon som av någon anledning ändå vill fara till Åbo får man fara till Åbo. Så långt att man skulle förvägra en enskild att fara till Åbo tycker jag nog är att gå för långt.

 

Diskussionerna har delats upp i två ganska viktiga frågor. Det ena är patientens rätt till språket, som vi alla är överens om, det andra är allt material, alla epikriser som kommer från det sjukhus där man har vårdats. Den personal som finns inom hela ÅHS i dag, dit materialet kommer, kan inte och skall inte heller behöva kunna finska och där måste man vara lite orolig, att är det precis som har sagts här tidigare att det i en krissituation kan förekomma papper, epikriser och sådant som är livsviktigt som inte är på svenska. Då är det allvarligt. Jag ser det här som två olika men lika viktiga saker, men någonting som vi måste reda upp. För min del har jag mer och mer kommit till att jag tror inte att vi, oberoende av avtal, klarar av det här med Åbo om vi inte bygger in en form av lite acceptans. Vi måste se sanningen i vitögat och det finns inte tillräckligt många som klarar av svenska för att det skall fungera på svenska i Åbo i dag. Så jag tror inte att vi behöver några utredningar. Vad behöver är ekonomi och uträkningar: vad kostar ett nytänkande när det gäller att skicka mycket fler patienter till den svenska sidan än till den finska sidan. Den utredningen behövs säkert. Åtminstone har vi fått den informationen hittills att det handlar om betydligt mycket mer pengar. Det kanske är så att om vi köper mer tjänster från svenska sidan blir det också billigare. Det sägs att där är man beredd att i ett tidigare skicka patienter så att en del av vårdtiden får vara vid Ålands centralsjukhus; det är också sådant som kortar av kostnaderna, så det finns säkert sådana saker att utreda och diskutera. Men när det gäller svenska språket måste vi se sanningen i vitögat och konstatera hur verkligheten är.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman! 

Det behövs inga flera utredningar! Vi vet problemen, vi känner till dem, svårighetsgraden och arten av dem, allting är bekant. Vad vi behöver är inte heller så mycket snack här i salen, för vi tycker i stort sett lika allihopa. Vad som krävs är att vi hittar lösningar som tillfredsställer den lagstiftning vi har visavi enspråkigheten och vår rätt att bli betjänta på vårt modersmål på andra ställen. Men det hjälper inte att dunka våra finska vänner i huvudet med lagboken och säga att så här står det i vår lag! Finlandssvenskarna på andra sidan har precis samma problem!  Så här står det i dagens Hufvudstadsblad: ”Möjligheterna för människor att få social- och hälsovårdstjänster på svenska är dåliga i Finland, trots att grundlagen och språklagstiftningen mycket tydligt tryggar klienternas rättigheter att erhålla tjänster på sitt eget språk finns det problem.” Så är allt det här utrett.

Bekymret är att vi har rätt att kräva, och vi har lagligt stöd för detta, men på andra sidan finns inte de språkkunskaper som lever upp till det här i vården. Det är det stora bekymret. Det hjälper inte hur många fullmakter vi ger ÅHS att åtgärda det här problemet eller ens Ålands landskapsstyrelse, det åtgärdas knappast med det, förrän man har fått språkkunskaperna i sådant skick på rikssidan att de kan tillmötesgå de här sakerna, är det inte det som är den centrala frågan? Så tycker jag! Och där tycker jag att ltl Harriet Lindeman har rätt. Då är det att välja: skall vi i högre utsträckning föra till Sverige?  Det behöver inte vara Uppsala, där man också har långa köer, svenskarna har fullt sjå att lösa sina egna köer i sjukvården, men det kanske finns andra alternativ att diskutera. Vi är alla för att ålänningar som kommer bort i sjukvårdshänseende skall bli bemötta inom vårdapparaten på svenska. Det är en självklarhet. Så skall det naturligtvis vara. Men det hjälper inte bara att kräva, om situationen är som den är på andra sidan. Jag tycker  att förutom att vi har ett specifikt intresse från åländsk sida med vår enspråkiga svenskhet i botten,  så har vi det här avseendet de facto också med finlandssvenskarna en specifik intressegemenskap; de är ute i lite enahanda ärenden de också. Folktinget kommer hit den 21 april. Vore det inte klokt att då ta ett samfällt initiativ och tuffar på lite tufft och får någonting till stånd på det mötet t.ex! För övrigt tycker jag att vi skall försöka orientera oss mot Sverige om vi inte kan få vård på vårt modersmål. Det finns inga andra vägar att gå.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman! 

I princip känner jag att alla som har uttalat sig om motionen stöder den. När det gäller klämmen  om en utredning i bråskande ordning av de praktiska och ekonomiska förutsättningarna frågas det varje gång i samband med uppgörandet av budgeten att vad kostar vård utom Åland. Precis som ltl Lindeman var inne på kostar det kanske lite mera i Uppsala, men det är i alla fall omöjligt att köpa vård då servicen är på finska. När jag skriver om ”de praktiska förutsättningarna” har jag tänkt på transportmöjligheterna av personer t.ex. som dagligen skall  fara fram och tillbaka för strålbehandling. Man måste utreda om det finns praktiska möjligheter med transporter och sådant. Det måste kanske utredas: hur kan vi praktiskt komma dit. Men det måste lösas. När det gäller sjuktransporter till Uppsala är det inget större problem därför att vi använder redan Uppsalas helikopter i ganska stor utsträckning när vi behöver akuttransporter dit; de kommer och hämtar med personal och alltihop för de har en sådan typ av helikopter. Jag anser att det behövs en viss utredning: har vi ekonomiska möjligheter? Men vi har rätt till det och vi måste anslå pengar för det och därför kommer det till lagtinget till slut: hur skall det här lösas.

 

Ltl Pehrsson:

Herr talman!

Jag tycker egentligen att ltl Harriet Lindeman förde in diskussionen på rätt bog när hon gick upp och talade om språkproblemen. Det är helt klart så att vi är alla överens om att visst vill vi ha en vård på svenska och visst vill vi att alla klienter som söker vård på fastlandet skall bli bemötta på svenska. Vi vill att all skriftväxling kan ske på svenska osv. Det är helt klart. Jag tror inte att det är någon som är okunnig om att även centern driver ganska hårt fram kravet på svenska i alla olika sammanhang. Men jag tror också att det stämmer att vi kommer nu och då att få brev och någon räkning på finska. Vi vet att det inte är bara inom vården. Även om det är mera angeläget inom vården, eftersom det då ofta handlar om liv och död, så vet vi hur det är med skattemyndigheterna, vi vet hur det är även inom förvaltningen osv. Det är ett ständigt krigande om detta. Som vi hörde förekom det även på jordbrukarhåll att man får information på finska. Det kommer alltid att komma nu och då och det kommer alltid att vara viktigt att vi är på alerten och framför påminnelserna om att vi är ett enspråkigt landskap och att vi skall allt på svenska. Jag vet inte om vi kan komma så mycket längre, när det gäller ÅHS:s styrelse, än de avtal som vi har gjort med t.ex. TYKS, Åbo Universitets Centralsjukhus om att vi skall få allt på svenska. Det är de medvetna om, men det förekommer, som sagt, misstag, slarv eller vad det nu kan bero på. Det är klart att vi skall fortsätta att kräva svenska.

Ltl Sune Mattsson talade också här om personalrekryteringssvårigheter. Det är väl de som också bidrar till att det är svårt att hålla vården helt svensk. Jag vet att också i Sverige har man språksvårigheter och  där är det kanske inte finskan i första hand, men det finns hälsocentraler och sjukhus där man har mycket utländsk personal så att man har svårigheter att göra sig förstådd och ge information på svenska. Det handlar mycket om personalrekryteringssvårigheter både när det gäller sjukskötare och läkare, att de som jobbar har ett annat modersmål och det tar en viss tid innan man lär sig språket, även om det säkert finns krav på vissa språkkunskaper när man får sitt jobb. Men vi vet att är man utan läkare och det söker någon som inte behärskar språket så bra är man ändå mer eller mindre tvungen att anställa. Vi är alltså eniga om att vi vill ha vården på svenska.

 

Det sades också att det finns en oro bland klienter och patienter över att man inte längre skall få fara över till riket. Det har jag också erfarit att man är lite rädd för att vi skall börja köpa all vård från Sverige just på grund av språket därför att det finns även andra kvaliteter; det finns specialiteter i riket som man uppskattar som bättre än dem man har möjlighet att köpa från Uppsala. Många patienter är rädda för att inte mera få fara till Åbo utan att måsta fara till Uppsala bara på grund av språket och kanske inte få den bättre vård som man anser att man kan få i vårt östra grannland. Det är också saker som man måste ta hänsyn till. Men att det skulle vara en strid partierna emellan när det gäller det svenska språket kan jag inte hålla med om.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!  Ltl Pehrsson kom in på en mycket svår sak: kvaliteten i vården. Man kan aldrig påstå att vården skulle vara bättre eller sämre i Sverige eller i Finland. Det har ingen belägg för. Jag har jobbat 15 år inom sjukvården i Sverige. Jag har aldrig varit med om, varken som patient eller som anställd, att bli bemött på ett språk som jag inte har förstått. Då kan jag nästan bara svenska.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Fru talman! 

Det är väl så att ingen har motsatt sig vård på sitt eget modersmål, men ltl Pehrsson kom i sitt anförande in på en ganska intressant sak, nämligen personalrekryteringen i Sverige, där man kan mötas av många olika språk och då ställer jag mig nog frågan: Hur skall vi i lagtinget kunna garantera att ålänningarna faktiskt skall få vård på svenska, om man inte kan åka till Finland för att man blir bemött på finska och i Sverige blir man bemött på många olika språk? Jag är ganska säker på att vi står inför ett ganska stort problem när det gäller språket i vården.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Fru talman!

Jag vet inte om ltl Sjöblom fattade det så att jag menade att man inte skulle kunna fara till Finland och inte heller till Sverige! Det var inte så jag menade, utan tvärtom tycker jag att man skall kunna fara även till Finland när det bedöms att man får en kvalitetsmässigt bättre vård i Finland. När det gäller cancerpatienternas strålbehandling osv. är det många som hellre åker till Finland. Jag menar att vi får vara beredda på att man emellanåt har lite problem med språket, men de patienter jag har pratat med säger att man är väldigt tillmötesgående och man söker fram sådana som kan språket osv. Jag har faktiskt aldrig träffat på någon som har varit missnöjd med vården i riket, men det finns säkert fastän inte jag har råkat träffa dem. Det är klart att i Sverige är ännu det svenska språket det förhärskande förstås, men jag har också hört om att det finns vissa hälsocentraler där man internt börjar få problem. Det här är någonting som antagligen kommer att öka, men för den skull skall vi stå på oss.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Fru talman! Det förefaller som om det skulle finnas språkförståelseproblem både östan och västan om oss. Det är ändå så att det är Åland som har det starkaste språkskyddet i Norden. Sverige har inte några garantier för att det skall vara svenskspråkigt. Det är Åland som har den garantin.

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! 

Samtidigt som vården på svenska naturligtvis är en mycket angelägen fråga utanför Åland har man naturligtvis i dagens läge också jättestor orsak att diskutera hur det är med vården inom Åland. Det tycker jag verkar nästan mer alarmerande för dagen. Men språkfrågan tycker jag trots allt är viktig och eftersom nu också den nya regeringskoalitionen har skrivit in dessa frågor i sitt regeringsprogram tycker jag att det i dag, efter denna animerade diskussion, är på sin plats att vi får en liten skildring av den nya social- och hälsoministern, som skulle berätta om vilka krafttag han ämnar ta för att försöka lösa den här frågan, för jag tror inte att den löses på några styrelsenivåer ute på fältet utan det krävs åtgärder på riksnivå. Kanske vi kan få höra landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson berätta lite om de stora krafttag som förestår för att lösa denna för oss alla så utomordentligt angelägna fråga!

 

Ltl Sundback:

Fru talman! 

Frågan blir mer och mer komplicerad ju mer man diskuterar den. Om man ser det strikt formellt är det väl som min kollega ltl Sjöblom säger, att det är bara på Finland som vi kan ställa språkliga krav; enligt självstyrelselagen har vi rätt att kräva vård på svenska, medan vi i Sverige utgår från att språket inom vården är svenska. Men Sverige som har blivit allt mer och mer ett multietniskt samhälle har många inom vården som talar den svenska de nu talar och kanske många andra språk. För mig känns det som att man borde utgå från patientens rätt att helt enkelt välja själv, och då gör patienten de överväganden som man gör, både språkliga och andra. Det är klart att läkarna sedan kan ha rekommendationer, men patienten borde ha rätten att vägra antingen att fara hit eller dit och få ha de önskemål man har. Det borde väl vara det optimala med tanke på individens rätt i en sådan här situation.

 

Ltl Harriet Lindeman:

Fru talman!  

Jag tycker att vi överdriver nu att Sverige inte heller är svenskspråkigt! Visserligen finns det många nationer där i dag som jobbar på sjukhus, men jag tror ändå, om man jämför Uppsala med Åbo, att nog är ändå Uppsala ändå ett svenskt sjukhus, med allt vad det innebär. När det gäller att patienten skall få är det det optimala, det är vi säkert överens om, men jag vill ändå – igen – påminna om att om man väljer Åbo måste materialet, epikriser m.m., komma på svenska med tanke på vår personal på Ålands centralsjukhus. De måste förstå vad som står där och en översättning måste ske snabbt, så att man inte hamnar i den situationen att man inte vet vad som står i journalerna.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Jag tyckte att jag sade ganska tydligt att naturligtvis utgår man från att vården i Sverige är på svenska. Kvarstår ändå det att formellt har vi inga möjligheter att ställa krav i Sverige på någon språkservice, utan vi får det som erbjuds alla andra. Det är en ganska intressant markering att det kravet kan vi bara ställa gentemot finska myndigheter och i det fallet är inte erfarenheterna så goda. Det är väl så att det perfekta uppnår vi inte i det här fallet, men om patienterna själva gör dessa val så ligger ansvaret hos individen och då är det kanske inte enbart ett politiskt problem.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag skall ta det väl kort. När man diskuterar vad vi kan kräva i Sverige har det med upphandling att göra. Det är självklart att vi kräver, om vi skickar dit någon, att de skall ha service på svenska. Att vi annars kan kräva vad svenskarna skall ha för vård  är en helt annan sak.

 

 

Ltl Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det är säkert på det sättet som ltl Sune Mattsson säger, att det är i upphandlingen man handlar och också med språket. Men en sådan upphandling måste redan finnas mellan ÅHS och fastlandet i dag att språket är garanterat – och ändå är det inte garanterat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman! 

Ltl Sjöblom har nog rätt. Det finns säkert en överenskommelse, men det kan inte tillhandahållas service på svenska. Däremot har jag aldrig träffat någon som har sagt att handlingar har kommit från Uppsala på finska eller på annat språk än svenska.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Fru talman!

Men man kan få sjukvården i Uppsala på ett annat språk än svenska, även om inte handlingarna kommer hit. Det är klart att jag teoretiserar, men man löser inte alla språkproblem med att rikta in sjukvården och upphandlingen till Sverige.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman! 

Jag tror att det i det här sammanhanget skulle vara jättebra om, som jag tidigare önskade, den sittande sociala- och hälsovårdsministern, som nu måste vara fylld av ambitioner och geist att verkligen göra någonting, här i korthet kunde berätta lite vad han med anledning framför allt av det som har skrivits i handlingsprogrammet på detta område ämnar försöka vidta för åtgärder för att korrigera den här bilden.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Fru talman!

På ltl Wiklöfs enträgna begäran kan jag säga att jag står givetvis bakom och kommer att arbeta för det som står i handlingsprogrammet, och det kommer vi att göra allihop i landskapsstyrelsen. Det verkar vara ganska lätt att ta sig an den här frågan eftersom alla är är överens här i lagtinget. Det finns naturligtvis olika synpunkter på huruvida det är bra i Åbo, bättre i Uppsala, om man alltså ser till språksidan. Vad man bör göra i det här sammanhanget, och som vi säkert kommer att göra i landskapsstyrelsen, är en utvärdering över vad kostnader och liknande blir med de olika alternativen och naturligtvis måste vi i det sammanhanget försäkra oss om vilken service man kan få för de pengar som man möjligen kan komma med i en budget.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! 

Jag trodde att man skulle gå lite kraftfullare fram nu än att man bara skulle utvärdera eftersom vicelantrådet Olof Erland tidigare deklarerade att den utvärderingen gjorde man på liberalt håll redan 1999. Nu måste vi efterlysa att få någonting konkret gjort och att vi får kontakter med berörda myndigheter för att få en korrigering till stånd, och det måste ske på ett kraftfullt sätt.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 15:

 

Ltl Lotta Wickström-Johanssons m.fl. hemställningsmotion om utarbetande av en klimatstrategi för Åland. (HM nr 13/2000-2001).

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Sjöstrand: Fru talman! Jag föreslår att motionen bordläggs till plenum den 18.4.

 

TALMANNEN:   Förslag om bordläggning till plenum den 18.4 har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 18.4.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 16:

 

Ltl Sune Erikssons m.fl. hemställningsmotion om lagstiftning om offentlig upphandling under EG:s tröskelvärden. (HM nr 14/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Sjöstrand:

Fru talman!

Den här motionen har dubbel märkelse nu när man har talat om vård utom Åland. Där ser man hur viktigt det är med upphandlingsdirektiv och vad man upphandlar. Liberalerna har inlämnat en motion för att reglera den offentliga upphandlingen i landskapet under Europeiska gemenskapens tröskelvärden. För att reglera den offentliga upphandlingen i landskapet har lagtinget antagit landskapslagen angående tillämpning i landskapet Åland av lagen om offentlig upphandling den 11.5.1994/43. Därmed har rikslagen om offentlig upphandling (FFS 1505/92) satts i kraft i landskapet. I landskapslagens 1 § 2 mom. 5 punkten har intagits följande bestämmelse:

 

” Denna lag skall inte tillämpas på…. 5) upphandling som underskrider de tröskelvärden som anges i bestämmelserna om offentlig upphandling i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.”

 

Fru talman!

Detta innebär att det inte finns några lagbestämmelser i landskapet om upphandling under de tröskelvärden som framgår av bestämmelserna i nämnda fördrag. Det är nu viktigt att alla, främst företag och entreprenörer,  som offentliga myndigheter gör upphandling hos känner till regler och bestämmelser om den offentliga upphandlingen och samtidigt har myndigheterna klara regler att arbeta efter. Det bör ligga i de offentliga myndigheternas intresse att skapa klara regler för den offentliga upphandlingen. Därför har liberalerna skrivit en kläm: ”att lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen utarbetar och förelägger lagtinget förslag till lagstiftning om offentlig upphandling under Europeiska gemenskapens tröskelvärden.”

 

Ltl Boman:

Fru talman!

Nuvarande landskapsstyrelseledamot Sune Erikssons hemställningsmotion angående lagstiftning om offentlig upphandling under EU:s tröskelvärden är synnerligen behövlig.

 

Man har även tidigare i denna församling diskuterat nödvändigheten av lagstiftning i dessa frågor, men det har alltid stupat på majoritetens ovilja att medverka till någon form av lagstiftning. De har i stället pekat på de budgetföreskrifter som delas ut till de ekonomiskt ansvariga på de olika avdelningarna. Men eftersom dessa  enbart är föreskrifter utan juridiskt värde och utan någon som hellst påföljd för dem som bryter mot dessa föreskrifter är de av noll och intet värde.

Det är nog lagstiftning som är det enda rätta. Då kan man pricka de tjänstemän som upprepade gånger bryter mot lagen. Värre är det med de landskapsstyrelseledamöter som eventuellt kommer att bryta  mot de kommande lagarna - skall de få gå från sitt uppdrag eller är det någon annan form av bestraffning som kan bli aktuell.

 

Det förekommer två olika former av åsidosättande av gällande budgetföreskrifter. Det ena gäller då landskapsstyrelsen antingen på enskild föredragning eller i plenum antar anbud som inte konkurrensutsatts eller då de antar anbud som inte är förmånligast. Ett sådant fall  som varit aktuellt under senare tid är skötseln av de grunda farlederna, där man inte antog det lägsta anbudet.  Ett annat fall var när näringsansvarige Roger Jansson den 21.5.2000  antog en reklambyrå som skall sköta  näringsavdelningens information för åren 2000 - 2003. Jag ber att få läsa upp beslutsprotokollet:

 

”Beslöts ingå avtal angående produktion av näringsavdelningens information under åren 2000-2002 med Maridea reklambyrå, som bedöms ha den bästa möjligheten till leveranssäkerhet liksom koncept för informationshanteringen via Internet. Som ram för arbetets omfattning och innehåll upprättas årligen i samarbete med Maridea reklambyrå en informationsplan, vilken godkännes av landskapsstyrelsen.”

 

Som framgår av texten så nämns inte om upphandlingen varit konkurrensutsatt eller vad det rör sig om för entreprenadsumma. I synnerhet entreprenadsumman bör framgå klart i dylika protkoll. Det är sådant här jag brukar kallar svåger politik. Att sedan reklambyrån föreslår att man under tiden 1.1-30.6 detta år bland annat skall inköpa 666 st konferenspärmar samt pennor för 10.000 mk och anteckningsblock för 5.000 mk gör  avtalet än mer förvånansvärt.  För att fatta sådana beslut behövs nog ingen reklambyrå!

 

Det andra slaget av brytande mot budgetföreskrifterna gäller de tjänstemän som uppenbart ger blanka den i dessa regler. Jag har i mitt civila arbete som köpman många gånger stött på fall där man inte begärt in anbud trots att det gällt inköp av kapitalvaror till betydande värde.

 

Ett fall gällde inköp av en kapitalvara som inte konkurrensutsatts och då jag begärde klarläggande av ansvarig inköpschef visste han inte ens om att en sådan vara inköpts. I detta fall var det en självsvåldig underlydande som gjorde och fortsättningsvis gör affärer helt utan någon form av konkurrensutsättning. Den anställde har fortfarande sitt jobb kvar och de företagare han favoriserar är naturligtvis glada och nöjda. Förlorare i dessa fall är skattebetalarna. Ett identiskt fall kom till min kännedom i går och även i detta fall hade ansvarig inköpare ingen aning om att en dylik vara inköpts. Köpesumman torde för övrigt röra sig om ca 30.000 mk

 

På Åland torde det vara lätt att kontakta alla företag i aktuell bransch. Gäller det en bransch med ett  fåtal aktörer kontaktar man dem per post eller fax och finns det ett flertal aktörer på den åländska marknaden så skall man naturligtvis annonsera.

 

Som ni förstår så hoppas jag verkligen att vi får till stånd den efterfrågade lagstiftningen så att vi kan få slut på dessa uppenbara missbruk med samhällsmedel.

 

Lagen skall även tillämpas i de organ som lyfter stöd från landskapsstyrelsen; som exempel kan nämnas Ålands turistförbund.

 

Eftersom det är det nya regeringspartiet liberalerna som ligger bakom denna motion, tror och hoppas jag att det denna gång skall leda till resultat.

 

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Ltl Boman namnger här en enskild firma som inte kan vara i salen och försvara sig. Han nedvärderar firman, så jag förutsätter att talmannen ger en reprimand åt ltl Boman!

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Man kan inte begära att ltl Strand med sin korta erfarenhet från lagtingsarbetet skall förstå vad detta handlar om. Det är alldeles klart att i Ålands lagting har man full rätt att läsa upp landskapsstyrelsens offentliga protokoll som dessutom ligger ute på nätet! Det borde nog ltl Strand lära sig.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det kan inte vara alldeles lätt för en oppositionspolitiker som jag att vara tvungen att kommentera vad landskapsstyrelsen sysslar med! Men eftersom mitt namn nämndes i sammanhanget kan jag upplysa lagtinget och ltl Boman samt alla andra som önskar lyssna – ltl Boman brukar visserligen i allmänhet inte vilja göra det – att när det gäller näringsavdelningens upphandling av reklamtjänster var det två skilda ämnesområden; det gällde dels att ta fram ett skriftligt material och dels att på webben få informationen att bli betydligt bättre. I båda fall hade man inbegärt offerter utifrån. Man tog inte den billigaste offerten när det gällde informationen på webben utan man tog den som var totalekonomiskt bäst. Huruvida bakgrundsmaterial fordras av ltl Boman så får han vända sig till näringsavdelningen, där tjänstemännen har ett gott arkiv.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Jag anser det som en självklarhet att det i beslutstexten nämns hur många anbud som har kommit in liksom anbudssumman. I det aktuella fallet tycks det vara andra kriterier än anbudssumman som har avgjort.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! 

Det är fruktansvärt fult att hålla på och insinuera om ”andra kriterier” och jag läste i tidningen att ltl Boman anföll mig med något slags svågerpolitik när det gällde personer som skulle vara medlemmar i vår politiska förening, vilket inte är sant. De är inte det. Jag har överhuvudtaget inte några sådana förhållanden och här skall man alltså beskyllas av den som stöder den nya regeringen, som avser att betydligt öka bidragstilldelningen till näringslivet osv. för den här typen av frågor.

 

Fru talman! Jag fordrar att vi håller oss ärendet.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman!

Ltl Roger Jansson nämnde den insändare som var i tidningen och jag vill kommentera den som så att när jag var med i FS räknades nog dessa personer till FS-kretsen – men de har kanske fått upp ögonen sedan dess!

(Från salen, ltl Jansson: vad har detta med ärendet att göra?)

 

Ltl Sundback:  Fru talman!  Jag föreslår att ärendet bordläggs till den 23.4, eftersom vi har så här många dokument om det!

 

TALMANNEN:   Förslag om bordläggning till pelnum den 23.4 har väckts. Ärendet kommer att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 23.4.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 17:

 

Ltl Sune Erikssons m.fl. hemställningsmotion om utarbetande av lagstiftning om veterinärvården. (HM nr 15/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Sjöstrand:

Fru talman!

Då lagtinget antog landskapslagen om ikraftträdande av landskapslagen om hälso- och sjukvården (19.10.1993/68) upphävdes landskapslagen om kommunal veterinärvård (68/73).

 

Avsikten var att vissa regler för veterinärernas verksamhet i landskapet Åland skulle regleras i den plan för hälso- och sjukvården som det finns bestämmelser om i 3 § landskapslagen om hälso- och sjukvården (19.19.1993/60).

 

Hittills har dock inte några regler för veterinärvården införts i hälso- och sjukvådsplanen. Detta innebär att landskapet ända sedan 1993 saknat regler för veterinärernas verksamhet, trots att lagstiftningsbehörigheten enligt självstyrelselagen 18 § 17 punkten ger landskapet lagstiftnings-behörighet över veterinärväsendet, förutom smittosamma sjukdomar hos husdjur, förbud mot införande av djur och djurprodukter och förebyggande av införsel av växtförstörare till landet, som ankommer på rikets myndigheter.

 

Situationen med avsaknad av regler för veterinärvården är inte godtagbar. Den lagstiftning om veterinärvården som finns i riket kan inte heller tillämpas inom de områden där lagtinget har lagstiftningsbehörighet och därför måste situationen rättas till.

 

Att sakna denna lagstiftning i en situation där vi riskerar att ”galna kosjukan” och ”mul- och klövsjukan” kommer allt närmare inpå oss är ohållbart. Därför föreslår vi att lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen i brådskande ordning utarbetar och förelägger lagtinget lagstiftning om veterinärvården i landskapet Åland.

 

Ltl Sundback:

Fru talman! 

Det är en mycket aktuell och viktig fråga som berörs i detta förslag och det sägs i klämmen att vi skulle ge landskapsstyrelsen i brådskande ordning i uppdrag att utarbeta och komma med ny lagstiftning om veterinärvården till lagtinget. Nu är det så lyckligt i den här frågan att den första undertecknaren av motionen, ltl Sune Eriksson, numera har ansvaret för just den här förvaltningen och jag utgår från att han redan har tagit detta initiativ. Om inte så är fallet, tycker jag att han redan har försinkat en hel av de möjligheter som hans nya uppdrag ger honom. Jag skulle alltså bara vilja få bekräftat att detta initiativ är taget, för det blir då en enkel match för utskottet att konstatera det och så är saken ur världen!

 

 

 

 

Ltl Harriet Lindeman:

Fru talman!

I samband med lagstiftningen i denna fråga skulle det vara viktigt att man inte glömmer bort den organisatoriska delen när det gäller veterinärvården, hälsoinspektionen osv.  Redan när lagen om Ålands hälso- och sjukvård kom fördes det ganska mycket diskussion om veterinärvården skulle ingå i Ålands hälso- och sjukvård, om det borde skapas en egen organisation eller om man den borde höra till landskapets social- och miljöbyrå, som den heter i dag. I det skedet var man osäker och valde att följa samma modell som var sedan gammalt i folkhälsoförbundet, att den fanns med där. Nu har vi många års erfarenhet av detta och det gjordes en utredning i den förrförra landskapsstyrelsen om någon form av bättre samordning av de veterinära resurserna och hälsoinspektionen. Då tänker jag på det som finns inom ÅHS. Jag tänker på den veterinära delen inom social- och miljöbyrån och ytterligare har tillkommit vår miljöbyrå, som i och med den nya lagstiftningen fått flera frågor överförda till den sidan. Då kommer också inspektionsärenden att komma på miljöbyrån. Allt detta borde på något sätt gås igenom och samordnas. Det tillsattes en arbetsgrupp som aldrig hann sammanträda, så jag hoppas faktiskt att man inte glömmer den delen. Lagstiftning i all ära, men det behöver också fungera i det praktiska livet.

 

TALMANNEN:   Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 18:

 

Ltl Lasse Wiklöfs m.fl. hemställningsmotion om upphandling av ekologiska produkter till landskapets bespisningar. (HM nr 16/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att  ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Wiklöf: Fru talman! Av förekommen anledning är jag tvungen att föreslå att ärendet skulle bordläggas till onsdagen den 11 april.

 

TALMANNEN:   Förslag om bordläggning till plenum den 11.4 har väcktgs. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 11.4.

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Republikens presidents framställning till Ålands lagting om regeringens proposition till riksdagen om godkännande av avtalet om genomförande av bestämmelser i Förenta Nationernas havsrättskonvention. (RP nr 5/2000-2001).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 9.4.

 

Lagtingets nästa plenum hålls måndagen den 9.4 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.17).

Originalfil