Plenum den 4 juni 2002 kl 9.30

Ljudinspelningen saknas ännu. Vänligen återkom senare eller se ifall livesändingen ännu är aktiv.

PLENUM den 4 juni 2002 kl.  9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: vtm Christer Jansson och vtm Bert Häggblom).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller vtm Christer Jansosn på grund av tjänsteåliggande: möte i Stockholm med PAF:s dotterbolag. Beviljas.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 1:

 

Stora utskottets betänkande nr 2/2001-2002 angående godkännande av den reviderade Europeiska sociala stadgan och lagen om ikraftträdande av de bestämmelser som hör till området för lagstiftningen i reviderade Europeiska sociala stadgan. (RP nr 2/2001-2002).

 

Först tillåts diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Stora utskottet har hört lantrådet och vi har fått hans information om varför man på utrikesministeriet har försummat att ge Ålands landskapsstyrelse möjlighet att uttala sig i remissen om ändringen av den sociala stadgan. Utskottet vill för sin del ytterligare poängtera vikten av speciellt sådana internationella avtal som det här som verkligen berör Ålands interna angelägenheter kommer till landskapsstyrelsen för remiss i god tid. Det här skulle också ge mera substans åt remissdiskussionen i lagtinget när presidentframställningarna går till lagutskottet och det skulle säkert också göra lagutskottets arbete lättare och mera meningsfullt. Det är viktigt nu att landskapsstyrelsen pressar på utrikesministeriet och kräver att ett sådant här misstag inte upprepas. Utskottet har också diskuterat att landskapsstyrelsen själv eventuellt skulle skapa något sorts internt kontrollsystem så att man verkligen vet vilka internationella avtal som är under beredning i olika ministerier, speciellt utrikesministeriet och på det viset också själv kunna vid behov kontrollera att man verkligen får hit sådana ärenden som berör självstyrelsens interna angelägenheter.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson, replik:

Fru talman!

Från social- och miljöavdelningen påpekade vi, så snart det blev uppenbart, att ändringen av sociala stadgan inte har varit hit för utlåtande. Man har från ministeriets sida på tjänstemannahåll beklagat att det gick så här också lovat bättring, men de här frågorna är av en sådan art att de hela tiden måste hållas levande och observeras. Givetvis kommer landskapsstyrelsen att på allt sätt försöka få ett system där vi får alla stadgor och överenskommelser, i synnerhet sådana som den här stadgan så mycket rör Åland.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar.

 

Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Kulturutskottets betänkande nr 4/2001-2002 angående ny högskolelagstiftning. (FR nr 17/2001-2002).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om Högskolan på Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om utbildning efter grundskolan för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 5 § landskapslagen en läroavtalsutbildning för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om studiestöd för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 7a § landskapslagen om Ålands musikinstitut för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 3:

 

Ltl Danne Sundmans förslag till hemställningskläm i anslutning till ltl Danne Sundmans m.fl. spörsmål angående språkpolitik. (S nr 10/2001-2002).

 

Ltl Sundman, understödd av ltl Sundback, har under överläggningen  i ärendet som förklarades avslutad vid plenum den 3.6, föreslagit antagande av en hemställan av följande lydelse:

 

”att lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen att landskapsstyrelsen i samråd med lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd utarbetar en vitbok om språkpolitik.”

 

Detta kallas ltl Sundmans förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen riktig. Omröstning kommer att företas. Den som röstar för antagande av förslaget till hemställan röstar ja och den som röstar för förkastande av förslaget röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Fullständig majoritet för ja.

 

Lagtinget har sålunda omfattat förslaget till hemställan.

 

 

Föredras, fortsatt behandling efter bordläggning ärende nr 4:

 

Av ltl Jörgen Strand jämte tio lagtingsledamöter undertecknad skrivelse med yrkande att lagtinget skall förklara att lantrådet och landskapsstyrelsens ledamöter inte åtnjuter lagtingets förtroende.

 

Till grund för behandlingen läggs ltl Jörgen Strands m.fl. yrkande om misstroende. Förs tillåts diskussion och därefter fattas beslut med anledning av yrkandet. Ärendet kan bordläggas om lagtinget så beslutar. Diskussion.

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Att lämna in misstroende mot sittande landskapsstyrelse är inte från Frisinnad Samverkans grupp ett uttryck för frustration över att inte vara med i landskapsstyrelsen vilket lantrådet framfört. Att lantrådet gör en sådan politisk analys visar lantrådets brist på självkritik i den av landskapsstyrelsen förda politiken. Även det svar som levererades till lagtinget i fredags visar samma brist på självkritik och förmåga att analysera politiken. Då jag läste lantrådets svar på vårt misstroende sökte jag efter lösningar på de frågeställningar som vi belyst i misstroendet. Ingenstans gavs svar på  hur frågorna skall lösas. Istället så är det som vanligt när man från landskapstyrelsen svarar:

-vi har lagt mycket energi på att utveckla kontakterna,

-vi har strävat efter att bygga en politik,  man måste ha tålamod,

-vi försöker med det kontaktnät vi byggt upp, 

-vi för kontinuerligt diskussioner hur vi på ett ansvarsfullt sätt som möjligt skall kunna förändra,

-vår målsättning är att vi skall kunna nå en lösning,

-man kan konstatera att arbetet går vidare och

-vår målsättning är att komma i mål.

Ja, så här fortsätter det genom hela svaret. Ingen substans överhuvudtaget.

 

Däremot säger lantrådet i slutet av sitt anförande att det åländska samhället är mycket välmående, vilket är helt riktigt. Lantrådet säger vidare att vi försöker måla upp en mycket negativ bild över utvecklingen på Åland, vilket enligt lantrådet är olyckligt. Återigen klarar inte lantrådet av analysen utan blandar äppel och päron. Man måste skilja på dagsläget, vilket under nu rådande  högkonjunktur är bra, precis som lantrådet säger. Det som vi är oroade för, är den framtida välfärden som kommer att vara mycket svår att upprätthålla om 2-3 år med den idag förda politiken. Om 2-3 år finns inte med dagens politik några av tidigare landskapsstyrelser uppbyggda reserver att ta av.

 

Inte heller har misstroendet till någon del att göra med stämningen i lagtinget vilken jag själv inte anser är speciellt dålig. Däremot råkar dagens lagting innehålla många starka personligheter med mycket starka åsikter. Ett misstroende lämnar man  inte in så där huxflux utan det sker efter att man noggrant har analyserat den politik som landskapsstyrelsen för eller inte för. 

 

Det har också skämtsamt sagts – jag tror att det var utbildningsansvarige - att vi är missnöjda med allt utom vädret, vilket inte heller är sant. Under vår tid i opposition så har vi varit nöjda med en del av den politik som landskapsstyrelsen fört och vi har också röstat med landskapsstyrelsen i en hel del frågor. 

 

Någon har sagt att det bara är gamla frågor vi berört i misstroendet, vilket däremot är riktigt. Alla de frågor vi tar upp i misstroendet har vi genom olika initiativ eller i samband med budgeter debatterat och visat alternativa lösningar på. Den gemensamma nämnaren för dessa frågor är att lösningar eller framsteg inte presenterats av nu sittande landskapsstyrelse.

I vår lagtingsgrupp jobbar vi mycket med många olika frågor. Och vi har som sagt förväntat oss beslut och lösningar på de i misstroendet upptagna frågorna. När de har uteblivit så är det just denna oförmåga som lett till misstroendet, inget annat. 

 

Fru talman!

Jag vill även framföra att en hel del av de frågeställningar vi tar upp i misstroendet är sådana frågor som vi ute bland våra väljare, men också i övrigt ute i samhället får höra att borde skötas på ett bättre sätt. Sådana frågor är flygfrågan, där vi på ett mycket aktivt sätt kontaktats av näringslivet, idrottsmänniskor och enskilda i behov av transporter. Eltariffen där både företag och enskilda är besvikna på landskapsstyrelsens agerande. Regionalpolitiken i vilken man ute bland medborgarna hade stora förhoppningar på de två partier som tidigare sagt sig driva en aktiv regionalpolitik. Slöseriet med 80 procentig finansiering av en andra badanläggning då Mariehamn bygger en anläggning som med råge kan serva hela Åland. Frågan har särskilt irriterat många av våra väljare.  Alla företagare jag pratat med är besvikna på Olof Erlands stora politiska bluff när det gällde lösningar av skattegränsfrågan. Så här kunde jag fortsätta en stund men stannar här.

 

Jag vill med det här belysa denna frustration som finns ute i samhället eftersom många i majoriteten, bara försöker ge en bild av att misstroendet är någon sorts vendetta för att vårt parti blev utkastat ur landskapsstyrelsen. Så är inte fallet.

 

Eftersom vi i vår lagtingsgrupp och i partiet just nu jobbar med flera stora frågor, såsom ett nytt utbildningspolitiskt program, en ny avgiftspolitik, familjepolitik, näringsliv och mycket annat kommer vi att återkomma med nya frågor framöver. Vi kommer naturligtvis även i sådana frågor att på samma sätt som vi gjorde med de frågor som nu finns i misstroendet kräva lösningar av landskapsstyrelsen. Med det här vill jag bara säga att vi kommer att fortsätta att jobba på samma målmedvetna sätt som vi gjort med framtidsavtalet, skuggbudgeten, våra motioner, spörsmål m.m. Detta oberoende vad som händer i misstroendeomröstningen.

 

Fru talman!

Man kan säga att det som till sist fick oss att i just det här skedet välja att lämna in ett misstroende var oviljan att från landskapstyrelsen sätta budgeten i bättre balans. Vi har sträckt ut handen i samband med ordinarie- och första tilläggsbudgeten utan att få någon respons från landskapsstyrelsepartierna. Det har verkat som om landskapsstyrelsens inte velat kännas vid sina stora underskottsbudgeter. Istället har man koncentrerat sig på att skylla på de partier som tidigare byggt upp stora överskott. Man får inte glömma bort att tidigare landskapstyrelser varit mycket måna om att rätta utgifterna efter inkomsterna. Det ekonomiska ansvaret i både hög och lågkonjunktur har i tidigare landskapsstyrelser tagits av Frisinnad Samverkan, socialdemokraterna och Obunden Samling. Glöm inte bort  Lasse Wiklöf som finansminister i mitten på nittiotalet. Här har inte alltid varit lätt att hålla i pengarna då fördelningspartiet centern påhejat av likasinnade liberaler i opposition velat pytsa ut pengarna som vicelantrådet brukar säga. C/lib landskapsstyrelsen fortsatte i samma anda då man lade sin första budget vilken resulterade i de stora underskotten.

 

Att landskapsstyrelsen nu sent omsider börjar vakna till när det gäller underskotten vittnar de budgetdirektiv som landskapsstyrelsen tog i slutet av förra veckan. Man skall dock komma ihåg att inga beslut är tagna ännu. Min övertygelse är dock att man i samband med ordinarie eller tilläggsbudgeten kunde ha haft en dialog med alla lagtingsgrupperna för att hitta svar på de svåra frågorna. Detta eftersom jag vid en första snabb genomgång av budgetdirektiven anser att landskapsstyrelsen inte klarar av att spara utan höjer istället skatten för samtliga medborgare genom att slopa allmänna avdraget. Det här innebär i och för sig mer inkomster för kommunerna. Men läser man på nästa rad i direktiven så ser man att dessa pengar snabbt tas ifrån kommunerna genom att man åläggs att återigen betala ÅHS-avgifter om 0,8 p/skattöre. Inte heller anser jag det rätt att göra 4 procentiga generella neddragningar över hela linjen. En djupare analys krävs av en ansvarig landskapsstyrelse.

 

Att slopa allmänna avdraget är ett krav som jag tidigare bara hört från Föglö kommun. Att man nu får respons för sitt förslag visar återigen var makten sitter i landskapsstyrelsen. Man skall också komma ihåg att medborgarnas köpkraft försämras med detta förfarande. Enligt information jag fått så kommer ett eventuellt slopande av avdraget att innebära höjda krav från fackens sida i nästa avtalsrörelse, vilket kommer att kosta kommunerna och landskapet i form av högre löner.

 

Fru talman! När det gäller frågor som kräver samförstånd med Finlands regering så erkänner vi öppet att dessa är svåra oberoende vem som sitter i landskapsstyrelsen. Vad vi inte får glömma bort i sammanhanget, är att liberalerna i opposition sade sig ha lösningarna på dessa för Åland så politiskt svåra frågor. Nu visar det sig att man inte kommer framåt i någon fråga med riket, trots att man i de liberala leden har den åländska riksdagsmannen och lösningarna åtminstone före man trädde in i landskapsstyrelsen. Att enbart i alla sammanhang hänvisa till aftonskolan börjar bli patetiskt. Det är framsteg och resultat som gäller i frågor som skattegränsen, sjöfartsbehörighet, övertagande av samfunds- och kapitalskatterna och i övriga frågor som kräver överenskommelse med riket. I dessa för Åland svåra frågor men för välfärden viktiga frågor så har vi också sträckt ut handen och inbjudit till diskussion med alla partier för att försöka komma överens om en gemensam åländsk linje i självstyrelsepolitiken. Vår tro är nämligen att vi här på Åland först måste vara överens över partigränserna för att sedan ställa krav på riket. Vid ett sådant samförstånd så kunde alla kontakter till broderpartierna i riket nyttjas. C/lib tackade dock nej till vår invit med hänvisning till att landskapsstyrelsen själv klarar av att sköta självstyrelsepolitiken. Intar man en sådan kaxig inställning så bör man också vara beredd på kritik då resultaten lyser med sin frånvaro. Att som centern idag bejaka utveckling av självstyrelsen, självständighet och en återförening med Sverige visar ingen fast linje i självstyrelsepolitiken.      

 

När det gäller eltarifferna så säger lantrådet i sitt svar att frågan behandlats i lagtinget ett flertal gånger. Vad är det för slags svar ???? Vi anser här att landskapsstyrelsen handlat fel som förhandlat med en myndighet utan resultat, varför frågan är med på vår misstroendelista. Det hjälper inte, som lantrådet i svaret berättar, att lantrådet har frotterat sig med Göran Persson ett antal gånger, det är som sagt resultat som gäller, sedan får hur många som helst vara gröna av avund över att lantrådet träffar Persson.

 

Lantrådet säger i sitt svar att man strävar efter långsiktiga lösningar i flygfrågan. De signaler som lantrådet sade att man skulle ge till bolagsstämman om hur skärgårdsflyg skall utvecklas gav upphov till fler frågetecken än utropstecken. Genom denna beslutsångest så har man sett till att det kapital som Skärgårdsflyg har snabbt förbrukas. Att man dessutom blir av med olika tillstånd gör inte saken lättare. Då vår lagtingsgrupp skaffade oss information i flygfrågan så fick vi veta att det absolut sämsta upplägget var om man enbart gick in för de ambulans- och taxiflygningar som landskapsstyrelsen nu gjort. Min övertygelse är att om det här handlat om en extra färja till Föglö så hade frågan varit löst för länge sen.

I vår lagtingsgrupp är dock infrastrukturen till Finland och Sverige lika viktig inte minst för vårt näringsliv.

 

När det gäller de samhällsekonomiska projekten så hänvisar lantrådet till de av finansansvarige självskrivna principerna. Som lantrådet vet så kan vi inte det här ekonomiska läget omfatta att man bygger en andra badanläggning med 80 procents finansiering från landskapet samtidigt som man för anläggningen visar orealistiska kalkyler. Glöm inte heller bort att det tidigare sades att för att uppnå synergieffekterna så skulle alla fyra anläggningar i Godbyprojektet genomföras. Tror verkligen lantrådet att vi i dagens ekonomiska situation har råd med dessa 4 projekt innehållande bland annat skidtunnel som tillsammans säkert kommer att kosta närmare 100 miljoner gamla mark. Här krävs ett verkligen ett uppvaknade. Ibland måste man ta svåra beslut även om det just den här gången är vicelantrådets och talmannens eget projekt.

 

Lantrådet nämner att man kommit igång med lagstiftningsarbetet i stor omfattning. Lantrådet glömmer dock bort att det stora antalet till största delen beror på de euroanpassningar och andra små ändringar i obefintliga lagar. När det gäller väsentliga lagstiftningar så är de få till antalet. Vi har i misstroendet särskilt valt att peka på barnomsorgslagen. Denna lag var under vår tid i landskapsstyrelsen särskilt viktig med tanke på en familjepolitik som möjliggör valfrihet och sätter familjen i centrum. Trots löften om leverans så lyser lagen med sin frånvaro efter snart 1,5 års regerande.

 

Jag har inte berört alla sakfrågor i misstroendet eftersom det är flera undertecknare som säkert kommer att lyfta upp en del frågor. För min del räcker dock dessa frågor för att jag inte skall ha förtroende för sittande landskapstyrelse, särskilt inte för lantrådet. Slösaktigheten och oförmågan att fatta svåra beslut förskräcker. Åland kan inte föras framåt genom liberala utredningar, planer, middagar och diskussioner. 

 

Min övertygelse är att det bästa för Åland i det här skedet vore en samlingsregering där man tar tillvara all den kunskap som finns i de olika partierna.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

På något sätt får man den känslan när man lyssnar på ltl Jörgen Strand och misstroendediskussionen att oppositionen känner någon sorts behov att redan nu gå in och kritisera den här landskapsstyrelsen för det resultat som man har åstadkommit och man har inte tålamod att vänta att den här perioden skall gå ut, för antagligen kanske man då befarar att det kommer att finnas ännu mera resultat att redovisa så att kritiken på det sättet skulle bli alltför liten, så jag har en känsla av att man vill ta ut valdebatten ett och ett halvt år i förtid.

 

Fru talman!

Det som ltl Strand – jag förmodar att han i det här fallet närmast pratar för sin egen grupp, även om han är första undertecknare på ett misstroende som kommer från tre grupper – främst kritiserar förstår jag att är den ekonomiska politiken. Han vill gärna framhäva Frisinnad Samverkan som det stora ekonomiskt ansvarskännande partiet. Men det är lite farligt att ta alltför stora ord i sin mun med tanke på att jag har själv de facto suttit med i alla landskapsstyrelser under nittiotalet sedan fick det här ekonomiska systemet. Jag var med under den landskapsstyrelse som även ltl Wiklöf  eller socialdemokraterna var med i. Jag var finansansvarig i den landskapsstyrelse som leddes av lantrådet Roger Jansson och jag är lantråd i den här landskapsstyrelsen. Jag har alltså ett relativt gott perspektiv och jag har också ett relativt bra minne över den politik som har förts och också de diskussioner som har förts internt inom landskapsstyrelsen. På en punkt vill jag faktiskt ge ltl Jörgen Strand rätt att under den första landskapsstyrelsen, med det nya systemet där ltl Wiklöf var finansansvarig och Ragnar Erlandsson var lantråd, så fördes det en mycket ansvarsfull politik när vi skulle ta tag i ekonomin och gå in i det nya systemet. Där vill jag också ge ltl Wiklöf en eloge för det arbete som gjordes tillsammans med centern, vill jag påstå. Jag skall inte upprepa alla ord som ltl Wiklöf under de här åren uttryckte om Frisinnad Samverkan och deras oförmåga till sparpolitik, men faktum är att det var centern och socialdemokraterna som tog tag i frågorna. Jag skulle vilja att ltl Strand också här skulle redogöra för alla de stora sparförslag som Frisinnad Samverkan har lagt fram under tidigare landskapsstyrelser som skulle leda till att vi skulle ha en annan situation i den åländska politiken. Verkligheten är den, ltl Strand, att den politik som förts under nittiotalet har varit väldigt mycket fokuserad på sociala sidan och på utbildningssidan, dvs. ÅHS, yrkesutbildningen och grundskolan. Där har de facto funnits en väldigt stor enighet bland de partier som har varit i landskapsstyrelsen att det här är prioriterade områden som vi skall satsa på. Också Frisinnad Samverkan har haft den, som jag tycker, sympatiska inställningen till de här avdelningarna och de här områdena. Det område som Frisinnad Samverkan under de år som jag har varit med har varit väldigt fokuserad på är skärgårdstrafiken och att göra förändringar där. Det skall jag hålla med om, men frågan är om det har varit till det bättre eller till det sämre. Det tror jag att man säkert kan ha olika uppfattningar om.

 

Fru talman!

Jag vill berätta en liten historia. När jag var första perioden i lagtinget kämpade jag stenhårt för en fråga tillsammans med största delen av centern, nämligen att Godbyvägen inte skulle dras över Björsby-åkrarna. Jag kämpade i fullmäktige i Jomala, jag kämpade i lagtingsgruppen och centerns centralstyrelse och i alla fora som jag bara kunde, tillsammans med socialdemokraterna och några andra. Men den demokratiska majoriteten i Ålands landskapsstyrelse var en annan: man gick in för den sträckning som vägen har nu. Morgonen efter det beslutet blev jag intervjuad i tidningen och jag uttryckte min besvikelse och frustration, och jag sade att jag kommer kämpa till sista rättsinstans för att det här beslutet skall ändras. Jag kunde inte acceptera ett demokratiskt fattat beslut. Mycket sent på kvällen ringde en gammal centerpolitiker, nämligen förre talmannen Olof Jansson och han sade på sitt mycket speciella sätt: ”Roger, du skall veta att det är nog mycket bra att kämpa för sin sak, men när demokratiska beslut väl är fattade, då skall man respektera dem och följa dem.” Och för mig har detta faktiskt varit en av mina viktigaste politiska lektioner som jag har fått. Jag hoppas att det finns någon erfaren politiker inom Frisinnad Samverkan som kanske skulle ta något samtal också till ltl Strand och berätta vissa grundläggande saker. Då skulle man slippa höra kritiken mot de beslut som har fattats här i lagtinget. Ett sådant är nu badhus i Mariehamn och simhall i Godby. De facto har det beslutet, ltl Strand, en mycket bred majoritet här i lagtinget. Socialdemokraterna som är med som undertecknare på misstroendet var med och drev den frågan, uppfattade jag här i lagtinget. Jag minns mycket väl min egen förvåning när ltl Sundback ställde sig upp här och talade varmt för det och jag tänkte oj, det var ju märkligt! Men så är situationen. Ändå skall det här hålla på och upprepas som ett mantra. Jag tror att det skulle vara viktigt att man skulle fokusera på de framtida frågorna, så skulle vi kanske på det sättet också få en mera konstruktiv debatt.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag tyckte att ltl Strand höll ett väldigt analyserande, gott och lugnt anförande. Det skulle ha tjänat en bättre analys från lantrådets sida, men det här visar att lantrådet, liksom i sitt svar har svårt med politiska analyser, även om han kanske själv tycker att han är ganska duktig på politiska analyser, men vi skall återkomma till åtskilliga frågor där analysförmågan brister hos lantrådet och så får vi kanske föra en saklig diskussion kring dem i stället för att gå tillbaka till början på åttiotalet och visa hur man har lärt sig någonting i politiken. Det är resultaten som räknas också när det gäller att analysera.

 

Min replik gällde främst lantrådets mytbildning, att det under senare delen av nittiotalet har skapats en kostnadsnivå som vi nu får skörda frukterna av. Jag har ägnat några lugna timmar åt att gå igenom boksluten för hela nittiotalet, så nu har jag siffrorna och jag kommer att begära ordet och redogöra att det lantrådet säger inte överhuvudtaget stämmer. Sedan får lantrådet ha vilken känsla som helst om hur det har varit. Däremot är det riktigt att lantrådet själv i sitt fögderi när det gäller de år han har varit lantråd har åstadkommit en kraftig kostnadshöjning. Det skall jag också visa i mina siffror om en stund när jag begär ordet. Jag vill bara varna för att den här typen av desinformation, som lantrådet försöker sprida ut, så finns det siffror på hur det har varit. Då är det ingen idé mera att fortsätta med dessa amsagor.

 

Lantrådet Roger Nordlund, replik:

Fru talman!

Jag ser på spänning fram emot de siffrorna och hur de kommer att presenteras av ltl Roger Jansson. Jag hörde inte heller några exempel på vilka stora inbesparingar man har föreslagit från Frisinnad Samverkans sida under de tidigare åren, utan det är så att vi de facto har fört en gemensam politik som vi alla har tagit ansvar för och jag har inget minne av att vi skulle ha haft några större omröstningar om budgetpolitiken under de åren som jag har varit med i landskapsstyrelsen. Det har funnits några smärre omröstningar, men de har inte påverkat politiken i stort och därför tycker jag att det är lite fult att man på det sättet försöker framställa att det är Frisinnad Samverkan, socialdemokraterna och Obunden samling som har tagit ansvar för den ekonomiska politiken medan centern har varit slösarpartiet. I sådana fall måste man säga att Frisinnad Samverkan har varit ett väldigt svagt parti om man inte har kunnat påverka politiken under åren som har gått. Det är den slutsatsen man måste dra.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Om detta kunde vi också föra en saklig diskussion där vi går igenom ärendena punkt för punkt och siffrorna finns. När det gäller lantrådets tes från tidigare arbete i landskapsstyrelserna om att orkar kommunerna så orkar vi, så har detta varit starkt kostnadsdrivande, som ltl Salmén tidigare har angivit här i debatten. När det gäller våra ansträngningar att försöka få ner kostnaderna på näringsavdelningen vet lantrådet att de ansträngningarna gjorde vi alla år vi var med utan större resultat före år 2000. Då gick kostnaderna kraftigt ner i näringspolitiken också. Fördelningspolitiken fick sig en liten knäck, den fördelningspolitik som till delar Frisinnad Samverkan inte helt hade stått bakom. Det är riktigt att vi har varit överens om det mesta i politiken och också i utgiftspolitiken, men det betyder inte att vi har varit överens om allting. Däremot har vi alltid kunnat kompromissa.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

”Orkar kommunerna, så orkar landskapet”. Det är mycket riktigt att jag har sagt de orden och dem står jag fortfarande för. Det var rätt i den tid som det gjordes, nämligen när landskapet hade en starkare ekonomi och kommunerna hade en svagare ekonomi och kommunerna hade stora behov av att göra satsningar i äldreomsorgen, i barnomsorgen och framför allt att ta hand om sina s.k. mögelskolor som har varit ett gissel och fortfarande är ett gissel för de åländska kommunerna. Att vi har gjort den här upprustningen av det åländska samhället och de åländska kommunerna är ingenting som jag ångrar. Det har handlat om att göra satsningar på investeringssidan, att se till att vi har vårt samhälle och våra basfunktioner i skick. Däremot tror jag inte, ltl Roger Jansson, att du har hört mig säga de orden på de senaste åren. Om du drar dig till minnes var det en av våra större diskussionspunkter i den landskapsstyrelse som ni senast ingick i att vi ville få fram principer för hur investeringarna skulle stödas. Tyvärr misslyckades vi med det, men det kanske vi får återkomma till senare.

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Lantrådet gör, som vanligt när det gäller centerpolitiker, tänkte jag säga, tar på sig brösttonerna och bara för att jag är ny ledamot skall jag klämmas ner, jag kan ingenting, jag vet ingenting. Jag försöker agera efter bästa förmåga och sätta mig in i frågorna så gott det går. När lantrådet gick till motanfall frågade han vilka inbesparingar Frisinnad Samverkan har pekat på. Jag kan bara säga att under den tid vi var med i landskapsstyrelsen genererades stora överskott. Vi hade råd med den välfärdspolitik som vi var med och drev. Vad beträffar sociala och utbildning är det de områden som vi prioriterar högst även i dag. Därför ifrågasatte jag dessa generella stora neddragningarna. Jag tycker att det är på andra områden vi måste titta först: bidragsfloran, effektivare trafik och liknande. Jag hade nog en god avsikt och i Frisinnad Samverkan kommer vi att fortsätta att prioritera sociala och utbildning, som ligger oss varmt om hjärtat. Det är därför vi måste våga göra hårda prioriteringar på andra områden.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag delar naturligtvis den uppfattningen att vi måste våga göra relativt hårda prioriteringar framöver därför att vi har kostnadsstrukturer i dag som är för stora för de inkomster som vi förväntas ha under de närmaste åren. Där har vi en gemensam uppfattning och den här landskapsstyrelsen kommer att göra sitt bästa för att vi skall kunna lägga förslag till lagtinget som kommer att kunna uppfylla de här önskemålen. Det kommer säkerligen att bli en hel del diskussioner kring hur prioriteringarna skall här under hösten och fram till årsskiftet när budgeten för nästa år skall klubbas. Det är ingen lätt arbetsuppgift som vi har framför oss, varken i landskapsstyrelsen eller här i lagtinget och där vill jag nog visa på att vi måste driva det här med stor fasthet men också med en stor ödmjukhet.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Lantrådet säger att vi har en gemensam linje när det gäller sociala och utbildning. Man kan då fråga sig om lantrådet har varit med och gjort upp budgetdirektiven eftersom han går åt just utbildningen så här hårt, vad jag har läst. Man borde här ha gjort en djupare analys och verkligen satt sig in i frågorna. Social och utbildning är grunden i själva det nordiska välfärdssamhället. Men nu har lantrådet varit med och tagit de hårda budgetdirektiven främst för skolorna och det kan inte vi omfatta.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det blir en litet märklig diskussion. Först får vi kritik för att vi inte skulle ha tagit tillräckligt hårda grepp och sedan när vi de facto gör det får vi kritik för att vi gör det igen och naturligtvis att vi gör det fel! Det är väl naturligt att det finns en sådan diskussion mellan opposition och majoritet, men jag tror att vi måste vara så ärliga att skall vi kunna få en långsiktig hållbar utveckling, framför allt på det ekonomiska området, måste vi också titta på de stora kostnadsstrukturerna vi har, och de stora kostnadsstrukturerna har vi på utbildningssidan och vi har dem på den sociala sidan, så även om vi har sagt att det är prioriterade områden kan vi inte heller lämna dem orörda, för då blundar vi för verkligheten.

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det var positivt för socialdemokraterna att få så pass mycket beröm av lantrådet Roger Nordlund vad gäller den ekonomiska politiken och det ansvar som vi var med och tog i början av nittiotalet när den nya ekonomiska ordningen  infördes. Jag kommer också väl ihåg de tiderna och jag kommer bl.a. ihåg ett samarbetsprojekt som jag och lantrådet Roger Nordlund hade om utbildningen, som  hette Utbildning 2000. Jag tänkte att jag skulle återkomma till det i ett längre inlägg; det kan nämligen förklara varför lantrådet i dag får knipa åt utbildningsinrättningarna. Skulle man ha slagit in på den väg som vi då planerade där liberalerna var i opposition och var med och stöttade projektet, så kanske situationen i dag inte hade varit så ekonomiskt ansträngd. Men jag skall återkomma till det.

 

Det jag ville replikera på var att det måste nog från lantrådets sida föreligga något missförstånd åtminstone vad gäller min inställning till de höga bidragsprocenterna för idrottsanläggningar. Jag och mitt och parti har varit kritiska hela tiden och vi har väl en gemensam motion, om jag inte kommer helt fel ihåg i finansutskottets betänkande till ordinarie budgeten. Jag försökte i samband med budgeten visa på att om man skulle använda sig av så höga samhällsbidrag vid byggandet av hyresbostäder skulle de som vill hyra bostad kunna leva ganska förmånligt. Jag och och mitt parti tyckte att hade varit viktigare att satsa stora samhällsstöd på hyreshusbyggande och inte på idrottsanläggningar.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag får väl hålla med om det att när det gäller procenten så kanske jag inte har hört ltl Sundback uttala sig om stöd, men för projektet simhall i Godby fanns det däremot ett stöd här i lagtinget. Det har jag ett klart minne av. När det gäller bostadsbyggande har den här landskapsstyrelsen de gått in för ett nytt system som också de facto belastar vår budget väldigt tungt i och med att vi har gått in för s.k. direktlån till dem som bygger bostäder och hyresbostäder. Varje lån som ges ut syns direkt i budgeten, men samtidigt är det pengar som kommer tillbaka på sikt och det är ett mera fördelaktigt system för de åländska skattebetalarna om man ser det över en längre tid än det föregående systemet med s.k. räntestöd. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att det nya systemet har de facto gett ett fantastiskt resultat när det gäller att få igång byggande och framför allt ett regionalt byggande så att det byggs också på landsbygden och i skärgården.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det nya systemet vad gäller stöd för byggande av bostäder är egentligen i stort sett det gamla s.k. Arava-systemet i en litet förändrad variant. Det har varit socialdemokraternas linje hela tiden. Det är alltså där som centern har svängt. Tidigare var man för en linje, sedan var det så att Frisinnad Samverkans marknadsekonomi skulle lösa alla bostadsproblem och bankerna skulle stå för räntestöden. Nu är vi tillbaka till det gamla samhällsstödda systemet som kommunerna tydligen tycks ha större tilltro till och bygger därmed bostäder, och det är bra. Däremot kunde man ändå subventionera hyreshusbyggande under vissa förutsättningar. Det gör man t.ex. i Sverige. Man ger ett direkt bidrag per kvadratmeter, men det har vi åtminstone inte tillsvidare fått stöd för från sittande landskapsstyrelse.

 

När det gäller idrottsanläggningarna har socialdemokraterna hela tiden bl.a. stött projektet i Godby. Vi har dessutom själva bidragit med ett tillägg att vi tycker att här skall starta ett idrottsgymnasium. Sedan har det varit en diskussion om det skall vara en ishockeyanläggning till att börja med eller ett badhus och vår uppfattning, bl.a. med stöd från socialdemokrater i Finström, är att man verkligen vill ha ett badhus. Det ser väl ut att bli så också, så på många sätt tycker jag ändå att utvecklingen har gått vår väg, trots att vi inte är så många här i lagtinget.

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Svensson:

Fru talman!

Att man från oppositionen yrkar på misstroende mot regeringen hör till parlamentarismens uttrycksmedel.

Inget hindrar att ett yrkande läggs fram, som nu, även om utsikterna för att parlamentet ska tvinga regeringen att  avgå kan synas i praktiken obefintliga. Om inte annat så ger misstroendeyrkandet möjlighet till aktuell politisk debatt.

Och landskapsstyrelsen kan få bekräftelse på att den har lagtingets förtroende, om än inte oppositionens förtroende.

 

Fru talman!

Det finns anledning att här något beröra den offentliga debatt som förekommit strax före och efter det att misstroendeyrkandet lämnades in förra veckan.

I Nya Åland har de frisinnade uttryckt akut missnöje inte bara med landskapsstyrelsen, utan också med lagtingets majoritet, med liberalernas och centerns lagtingsgrupper.

De frisinnade har hävdat att

• det inte går att få till stånd en debatt med majoritetspartierna — en dialog beskrivs rakt av som omöjlig, och

• i finansutskottet ville majoritetens representanter under behandlingen av en tilläggsbudget nyligen inte diskutera budgetunderskottet, i praktiken hur detta ska motverkas.

Det har från frisinnat håll— skämtsamt eller inte skämtsamt— hävdats att finansutskottet kunde läggas ner och att oppositionen lika gärna kunde låta bli att delta i lagtingsarbetet under rådande förhållanden. Oppositionens insatser skulle alltså vara verkningslösa, för att inte säga meningslösa. Så är det ju inte i verkligheten.

 

Det luftas också missnöje med att lantrådet och ministrarna inte alltid är på plats i lagtingets plenisal under debatterna. Det är som om oppositionen inte accepterar att ministrarna har också andra uppgifter än att sitta av lagtingets sammanträden.

Ibland har man intrycket att plenum används som en tribunal, med de anklagades bänk, i stället för som ett forum där politik prövas och bekräftas eller inte bekräftas.

 

Fru talman!

Oppositionen påstår inte sällan att majoriteten skulle låta makt gå före rätt i Ålands lagting. Det är dock inte mitt intryck. Alla i lagtinget har möjlighet att framföra åsikter och påverka. Men visst bör arbetsformerna utvecklas eftersom de politiska frågorna blir alltmer sammansatta och svårbedömda, vilket kräver mer av åsiktsutbyte, förberedelser och möjligheter att förhandla. Det finns utrymme för flera former av kommunikation mellan lagtingsgrupperna och mellan majoritet och minoritet.

 

Klander har uttalats över att vicelantrådet, också finansminister, skulle ”ensam styra och ställa”. Det intrycket har inte jag.

 

I offentligheten, och även här i lagtinget, hävdas ett behov av en ”krisregering”. Man måste förmoda att en sådan krisregering snabbt skulle ta sig an de problematiska politikområden som radas upp i misstroendeyrkandet.

Man påtalar i den allmänna debatten att kompetenta självstyrelsepolitiska krafter hålls utanför de stora politiska besluten. Det målas upp ödesfrågor och hotbilder som inte kan lösas med mindre än att alla grupper får medverka i regeringen. Om inte så skulle det inte finnas någon bot mot nuvarande och möjliga framtida problem.

Månne det?

 

Fru talman!

Det talas ganska mycket i Ålands lagting. I själva verket har volymen ökat betydligt på senare tid. Det är säkert till nytta — under förutsättning att anförandena hålls till sak och inte består mest av upprepningar.

 

I den här lilla parlamentariska församlingen på endast 30 lagtingsledamöter och sex landskapsstyrelseledamöter lägger ett fåtal politiker beslag på — vågar jag förmoda — större delen av taltiden. De allmänna argumenten blir snabbt kända. När de ständigt upprepas och upprepas och upprepas uppstår en viss monotoni, måste jag medge. Man måste komma ihåg att det inte är lätt att prata omkull meningsmotståndare i politiken. Så knappast är lagtingets ledamöter den publik man vill nå med allt pratande.

 

Oppositionen ska kritiskt granska de framställningar som landskapsstyrelsen överlämnar till lagtinget. Det är viktigt, ja en omistlig tillgång i den parlamentariska demokratin.

Att majoritetens lagtingsledamöter inte har några stora invändningar emot den av majoriteten godkända landskapsstyrelsens olika förslag och framställningar ska man dock inte förvåna sig över. Nog vore det bra onödigt att ta emot varje framställning från landskapsstyrelsen med inte bara av skarp kritik från oppositionen utan också av en hyllningskör från majoriteten, för att majoriteten skulle uppfylla något slags kvot av taltid. Skulle lagtinget kvotera taltid borde väl majoriteten tala i förhållande till sin storlek, eller nästan dubbelt mer än oppositionen här i plenum. Det skulle knappast uppfattas som rimligt.

 

Fru talman!

Jag har tidigare i lagtinget påpekat det i och för sig självklara, att demokrati och parlamentarism inte går ut på att det är minoriteten som anför debatten och har makten i lagtinget. Så uppfattar nog också de vanliga medborgarna, väljarna, maktfrågan. Majoritetens regeringsansvar måste ju följas upp med förverkligande av beslut, så långt detta är möjligt. Minoritetsdemokrati råder alltså inte. Om det vore målet, hur kunde den i så fall utformas utan att snabbt övergå till något annat, i värsta fall till diktatur?

 

Lagförslag och budgetfrågor läggs fram av landskapsstyrelsen efter vederbörlig beredning i förvaltningen och enligt de regler som gäller inom självstyrelsen. Det är också givet att det är regeringen, alltså landskapsstyrelsen, som ska styra och ställa, ha hand om den verkställande makten och lägga fram förslag till lagtinget för godkännande, viss förändring eller icke godkännande. Om inte till exempel finansministern vore aktiv i arbetet med budget och aktiv i lagtingsdebatten i dessa frågor så fanns det anledning att klaga. Att vederbörande ”styr och ställer” särskilt inom sitt ansvarsområde hör ju till uppdraget.

 

Fru talman!

Råder det då en budgetpolitisk och finansiell kris inom självstyrelsen, som kräver extraordinära krisåtgärder? Landskapsstyrelsen aviserar åtstramningar, som vi vet, och det i ett av världens mera välbärgade områden. Men låt oss föreställa oss, att många saker går väldigt snett i politiken framöver framöver och en ekonomisk kris skulle bli akut. Skulle en ”tvångssamlingsregering” enligt lagtingsordningens sista-utväg-modell för regeringsbildning, alltså proportionellt vald av lagtinget, skulle en sådan landskapsstyrelsesammansättning drastiskt förändra den politiska bilden och därmed Ålands framtidsutsikter? (Från salen: nog skulle det ju förbättras)

 

Mandatfördelningen i lagtinget visar att den nuvarande majoriteten av liberaler och center skulle besätta fyra av sex platser i lagtinget, eller fem av sju om regeringen skulle utökas med en ledamot i jämförelse med nu. Den nuvarande oppositionen skulle alltså få två platser och enligt hur mandatfördelningen ser ut skulle dessa två platser tillfalla de frisinnade respektive de obundna.

Den politiska kompetensen inom socialdemokratin skulle fortfarande vara utanför den verkställande makten, om inte någon av de andra oppositionsgrupperna skulle avstå en plats till en socialdemokrat. En sådan tvångssamlingsregering — alltså med tillskott av frisinnade och obundna — samlar antagligen på sig ännu fler motsättningar än den föregående landskapsstyrelsen, som de frisinnade och obundna var med i. Parterna i landskapsstyrelsen skulle ju bli flera.

Och oppositionen skulle  bli helt marginell vilket inte vore bra för den parlamentariska debatten

 

Fru talman!

Jag är medveten om att det jag nu framfört är spekulationer. Det finns säkert intressanta nya lösningar för skötseln av självstyrelsens angelägenheter i framtiden. Men det finns vägande skäl för att spekulera kring ett dokument som det framlagda misstroendeyrkandet från den — för tillfället  — förenade oppositionen. Det är skäl att påminna om, att de nuvarande regeringspartierna ofta får stöd av oppositionspartier vid omröstningar här i lagtinget. Majoriteten för landskapsstyrelsens framställningar blir ofta mycket stor. Så skedde till exempel vid omröstningarna kring finansutskottets betänkande angående tilläggsbudgeten nyligen. I samtliga fall blev majoriteten närmast överväldigande, med stöd av olika oppositionsgrupper.

 

I sanningens namn: I det praktiska arbetet inom lagtinget är samarbete mellan majoritet och oppositionspartier ingalunda ovanligt. Men mera samarbete i de stora frågorna är säkert till fördel för alla parter.

 

Fru talman!

I det stora hela anser jag att lagtingsmajoritetens parlamentariska förhållningssätt gentemot minoriteten mer än väl tål att jämföras med förhållandena i parlamenten närmast omkring oss. Men temperament och känsla hör till politisk debatt. Även politiker är människor. Och motiverad kritik är mycket värdefull. Den ska framföras — och beaktas. Men jag kan inte finna att oppositionens framlagda misstroendeyrkande är ett starkt dokument, som motiverar att landskapsstyrelsen fälls.

Dokumentet — och erfarenheter från den förra regeringen med frisinnade och obundna — övertygar helt enkelt inte om att sakerna skulle skötas bättre av en annan regering än den nuvarande. Snarare vittnar dokumentet om motsatsen.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det kom ett kort inlägg på slutet om misstroendets innehåll, men annars var det i och för sig ett intressant resonemang om parlamentarismen och demokratins upplägg. När vi har talat om samlingsregering har vi inte talat om en proportionell tvångsregering enligt lagtingsordningen utan det är en majoritetsregering i form av en samlingsregering. Det är någonting annat, ltl Svensson, än vad ltl Svensson talade om. Det är bra att ltl Svensson analyserar och kommer till att oppositionens arbetsmetoder, spörsmål, enkla frågor, misstroende och debatt är bra. Men samtidigt förstår han inte eller accepterar inte vår kritik mot centern och liberalerna i lagtinget, alltså bristen på debatt. Vår kritik är att centern och liberalerna i lagtinget inte motiverar sina politiska ställningstaganden i debatten utan låter ledamöterna av landskapsstyrelsen sköta lagtingsdebatten för sin del. Demokrati, parlament och parlamentarism kräver debatt. Det är det grundläggande instrumentet så att man får en öppenhet i samhället, och debatt i sin tur kräver parter, och det är det vi har kritiserat, ltl Svensson, inte så mycket taltiden! Om några till skulle delta i debatten förutom ltl Svensson så skulle naturligtvis balansen bli större än vad den är nu, men balansen är inte den viktiga utan det viktiga är att man kan prata med varandra i detta öppna forum, som är det enda öppna forum i självstyrelsen som är till just för det. När ltl Svensson ger debatten i lagtinget epitet ”ofta tribunal”, då tar det bort intresset för demokratisk process.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Här har vi då den situationen att minoriteten, eller rättare sagt ltl Roger Jansson, tycker att ledamöterna för centern och liberalerna pratar för lite. Jag vågar då vittna om att det finns de i centern och liberalerna som tycker att det finns de i oppositionen som pratar för mycket. Hur skall vi nå det här mera lagom? Det vore faktiskt ett värdefullt bidrag till arbetet i lagtinget. I övrigt har jag faktiskt inga särskilda kommenterar. Jag tyckte att jag redan i mitt anförande ganska utförligt uppehöll mig vid det som ltl Roger Jansson kommenterade.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Situationen är ganska enkel att analysera. Vi är 11 i oppositionen, varav de flesta har väldigt mycket åsikter om det åländska samhället och synpunkter på hur det åländska samhället skall skötas och så förmedlar vi det i öppen debatt. Vad jag angav att vi efterlyser är att också ni inom majoriteten skulle meddela era åsikter i den öppna debatten. Jag är säker på att ltl Erlandsson eller ltl Perämaa eller ltl Mattsson har många värdefulla kompletteringar till den bild av era åsikter som landskapsstyrelsen ger och som skulle vara intressant att här inför Ålands folk byta åsikter om, men så blir det inte, utan när vi vill föra en sådan debatt får vi t.ex. epitet att vi för en tribunal här i lagtinget. Då vill man helst gå hem, ltl Svensson.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Jag hoppas verkligen att ltl Roger Jansson skall stå ut en liten stund till och vara kvar här i plenum. Jag tycker han hotar så ofta nu med att ungefär gå i demokratistrejk, så snart blir det med pojken som ropade efter vargen - till slut brydde sig inte folk om det, och dit skall vi inte komma. När det gäller diskuterandet håller jag med om att just lagtingsledamöter har mycket synpunkter, men för att det skall bli verkligt meningsfullt att jobba i ett parlament är det viktigt att man diskuterar under vissa koncentrerade former och inte pratar om allt möjligt hela tiden. Det finns ärenden att ta ställning till, det finns frågor som måste lösas och man inte lösa dem genom att framföra en massa åsikter, utan det måste finnas en effektivitet i snackandet. Jag tror inte att väljarna heller tycker att det är bra om lagtinget utvecklas till en allmän diskussionsklubb utan här skall vi diskutera sakliga ärenden och det finns också många andra fora att diskutera politik i.

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag tänker lämna bort den del där ltl Svensson lekte magister i demokratifrågor. Däremot skulle det vara intressant, precis som ltl Svensson sade, att man meningsfullt och sakligt diskuterar sakfrågorna. Det skulle därför vara roligt att höra ltl Svenssons lösningar på att självstyrelseutvecklingen har stannat upp, hur vi kommer till rätta med de stora budgetunderskotten, hur löser vi sjöfartsfrågorna, eltarifferna och liknande. Där skulle jag vilja höra ltl Svenssons åsikt. Ltl Svensson tog upp frågan om att det fanns oenighet i den förra landskapsstyrelsen. Jag valde med flit att inte ta upp de frågorna, för jag hade inte någon avsikt att slå in några kilar när jag höll mitt anförande, men eftersom ltl Svensson målar upp någon sorts gullig bild här måste jag erkänna att det finns ministrar som kommer till oss och vill ha stöd, frågar om vi kan stöda i omröstningar och liknande, så den där enigheten som liberalerna och centern försöker måla upp finns inte. Jag tänker inte gå in på alla sakfrågor, men flygfrågan är en sådan, ministern har suttit hos oss och begärt stöd därför att han inte får stöd i landskapsstyrelsen, han har suttit med oss och diskuterat. Jag kan ta flera frågor när det gäller ”enigheten”.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Här var det mycket som var konstigt! Jag undrar vad ltl Strand har emot magistrar! Vad har han emot magistrar? Om jag står och talar och försöker att delta i debatten enligt önskemål från andra här i lagtinget, så är jag magister och det är fult det! Jag förstår inte varför han håller på på detta viset, måste jag säga. Han kräver att jag skall förklara hur jag ser på att självstyrelseutvecklingen har stannat av. Det tycker jag inte alls. Jag tycker att självstyrelsen faktiskt under de 40 år jag har haft anledning att följa den i olika funktioner tycker jag att den har gått riktigt bra. Vi är snart en förebild för hela världen när det gäller självstyrelse. Att vi inte når precis ända fram precis lika fort som alla skulle vilja är riktigt, men att den skulle ha stannat av måste ltl Strand ha drömt! Att vi här i liberalerna skulle ha något slags ideal om att vi skall nå enighet och måla upp en bild av enighet! Det är precis tvärtom: vi menar att den demokratiska debatten är viktig. Men den skall handla om sakerna, den skall vara hederlig, den skall vara sanningsenlig, då fungerar det, inte annars.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Vi tar bort det där med magistern. Jag skall precisera mig. Jag menade att självstyrelseutvecklingen har stannat upp under de två senaste åren, så det skulle vara hemskt intressant att höra vad ltl Svensson har för lösningar när det gäller samfundsskatten, sjöfartspolitiken och andra frågor som vi har olösta.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

För att fatta mig kort kan man väl säga att ingen kan kräva att självstyrelsen skall utvecklas exakt lineärt, att takten är precis densamma hela tiden och framstegen är precis lika stora över tid. Det är en orimlig tanke. Men uppenbarligen kan man få det intrycket att det finns ett slack nu efter en tidigare period som vi måste jobba ifatt så att det kommer in att det börjar kugga in igen här.

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Fru talman!

Det är alltid lika roligt att höra på ltl Hasse Svensson. Det är ofta väldigt frejdiga inlägg och anföranden. Det kanske inte har direkt med saker och ting som debatteras att göra, men det är alltid roligt att ta del av Hasse Svenssons inlägg. Man kan säga att de mera liknar en analys eller ett referat av situationen eller tidigare anföranden än ett inlägg i själva debatten. En sak som jag tog fasta på och där jag skulle vilja ha ett klargörande från Hasse Svensson är vad han menar när han säger att landskapsstyrelseledamöterna har annat att göra än att ”sitta av lagtingets sammanträden”.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Jag lägger märke till att ltl Lindholm tycker att en beskrivning av mitt arbetssätt hör till saken och att hon dessutom finner att analyser i en debatt inte är debattinlägg. Det är en originell tolkning av debatt, men var och en har fritt att tycka vad den vill. När det gäller att sitta av lagtingets plena så kan man tänka sig att landskapsstyrelseledamöterna har en arbetsdag på låt oss säga åtta-tio timmar, de skall hinna med ett visst pensum med arbete. Det känner många även här på golvet i parlamentet till som har suttit där. Om det då blir ett slags allmänt krav att i alla sammanhang, vid alla plena, hur långa de än blir och hur osaklig debatten än kan ibland bli, så skall sitta där och lyssna. Det är det jag menar och jag tycker inte att det är meningsfullt.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Fru talman!

Jag tackar ltl Hasse Svensson när han säger att man får tycka vad man vill. Det tycker jag är ett lovvärt sätt att säga det här på i alla fall, men det som ltl Hasse Svensson säger att man från landskapsstyrelseledamöterna inte prioriterar lagtinget utan man har annat att göra under sina timmar att styra och ställa på Åland tycker jag är allvarligt, eftersom den politiska debatten förs här i salen. Vi behöver få svar på våra frågor och det är det som vi har saknat många gånger under det här året. Det är den debatten vi behöver få föra med landskapsstyrelseledamöterna eftersom inte majoriteten i salen går upp i debatten och svarar på frågorna. När det gäller uttalandet att man för en osaklig debatt och att det är därför man inte är här och svarar på frågorna eller följer den politiska debatten i plenum så skulle jag åtminstone vilja påstå att osakligheten står nog inte oppositionen för alla gånger. Det finns också andra i salen som gör det.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Jag är mycket smickrad över att ltl Lindholm har vänligheten att berömma mig för att jag har den åsikt som jag faktiskt alltid har haft, att man får tycka vad man vill i en demokrati! När det gäller landskapsstyrelseledamöterna anser jag att vi som är arbetsgivare åt landskapsstyrelseledamöterna nog måste kräva att de gör någonting annat än att sitta och lyssna på lagtingets debatter. Det finns många sätt att ta del av vad lagtingets går ut på; man kan efteråt läsa protokoll, man kan lyssna på högtalare i sitt arbetsrum och det finns alla möjliga möjligheter. Men denna ordning-i-klassen-mentaliteten att om ltl Lindholm och jag säger någonting så skall det sitta sex högbetalda ministrar och lyssna, det tror jag faktiskt inte mycket på!

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

Jag måste be auditoriet om ursäkt för min stämma, den är inte precis vad den brukar vara och det lär bero på en ganska djupt rotad förkylning. Jag hoppas ändå att jag skall få fram någonting av det jag önskar föra till torgs. Även om lantrådet uppenbarligen har sprungit bort till viktiga saker, men nu återvänder han, tack och lov, skall jag initialt börja så positivt att jag tackar Roger Nordlund för den erkänsla han har riktat mot mig och mitt parti för den handläggning bl.a. av budgetarbetet under självstyrelsens första period med egen ekonomi. Det var nämligen så på den tiden, kära vänner, och inte alls såsom det står i lantrådets svar, att vid vår första period kan vi inte tala om någon tillväxt som ständigt pekade uppåt. Det var faktiskt en mycket jobbig tid och om inte jag missminner mig så visade våra första budgetutkast 175 miljoner i röda siffror. Då kunde man verkligen tala om att försöka få budget i balans över en konjunkturcykel. Och om jag inte missminner mig hade vi i slutändan 38 miljoner mark över när perioden var över. Men det var många som fick försaka och det var ett tufft jobb; ändå vågar jag påstå att det var ett riktigt jobb, att ta ansvar, som många gånger kan vara väldigt tungt, men det grundlägger också goda förutsättningar för framtiden.

 

Lantrådet Roger Nordlund säger att han är väldigt bekymrad över misstroendeyrkandet och att han är speciellt bekymrad över den negativa bild över utvecklingen på Åland som oppositionen ritat upp. Så här säger han: ”När jag ser mig runt i samhället ser jag ett välmående åländskt samhälle, goda inkomster – de högsta i landet – och i stort sett alla har arbete. Vi skall hantera ekonomin så att vi inte behöver låna också välfärden skall bevaras så långt som möjligt.”

 

Ja, fru talman, det här är väl just problemet i ett nötskal. Hjulen rullar ute i samhället samtidigt som det ser allt mörkare ut för landskapets budgetekonomi. Som om inte det vore nog blir samfunds- och kapitalskatten med nuvarande utformning ett allt större hot också mot kommunernas ekonomi. Man kommer inte framåt i de här frågorna. Landskapet och finansministeriet kan tydligen inte ens komma överens om vilka parametrar som skall ingå i en utvärdering av nuvarande ekonomiska system, vilket är den fundamentala grunden för att vi alls skall komma fram och fortsätta en diskussion vad gäller också övertagande av skatter, som vi har varit så eniga om i det här parlamentet i långa tider. Det är naturligtvis mycket beklagansvärt. Det är ingenting som någn har orsak att yvas över utan det är ett grundläggande negativt faktum att så är fallet.

 

Inom vår socialdemokratiska grupp oroar vi oss mycket över landskapets ekonomiska situation och vi har såväl i debatten kring ordinarie budgeten för innevarande år likaväl som i den senaste diskussionen kring tilläggsbudgeten efterlyst och uppmanat landskapsstyrelsen att eftersträva balans i räkenskaperna. Och varför gör vi det? Jo, vi gör det därför att de mest utsatta grupperna i vårt samhälle är de som kommer att drabbas om man inte klarar det här. Så är fallet.

 

Landskapets inkomster riskerar att sjunka också under nästa år och det är uppenbart att det föreligger risker för mycket betydande budgetunderskott, en utveckling som av allt att döma kommer att fortskrida även under 2004. Som vi ser det är risken överhängande  för flera hundra miljoner gamla finska mark i budgetunderskott per år, både 2003 och 2004. Det är ingenting man kan ta med en klackspark, det måste man ta på största allvar. Jag tycker att lantrådet inte skall klandra oppositionen för den kritiken. Tvärtom är det mycket ansvarsfullt av oppositionen att yrka på en budget i balans i stället för att bara skrika på nya utgifter. Åtminstone skulle inte vi socialdemokrater vilja se att alla reserver nu ryker under brinnande högkonjunktur. Det är pengar som verkligen behövs den dag det åländska samhället är försatt i en lågkonjunktur; då behövs pengarna för att balansera upp ekonomin.

 

Denna vår ståndpunkt, lantrådet, är inte att föra ut en negativ bild. Situationen är verklig och vi känner ett ansvar. Det borde lantrådet i stället snarare ge oss en lite eloge för.

 

Den här oron reduceras inte heller av att ovissheten kring vår så betydande sjöfartsnäring kvarstår och att den till färj- och kryssningstrafiken kopplade turismen inte heller drar för fullt. Åland får allt svårare att klara konkurrensen mot de baltiska regionerna med en mycket förmånligare kostnadsbild än vår. Studerar man det massmediala utbudet i exempelvis riket kan man klart konstatera att det är kring Baltikum som det turistiska skeendet koncentreras medan Åland nästan helt försvunnit i resonemanget som resmål. Det är också på Baltikum som nya fartyg och annat kompletterande tonnage sätts in.

 

Ingenting av det här tycks oro lantrådet, men jag menar att det här handlar om betydande orosmoln och samtidigt verkar det också som om kongress- och kulturhusets förverkligande gått i stå, det som kunde ge den åländska konferensturismen ett lyft och en ny aktualitet. Att landskapsstyrelsen är trängd i kultur- och kongresshusfrågan är helt uppenbart när man i sina egna budgetanvisningar för nästa år talar om möjligheterna till extra anslag – alltså att få pengar från riket. Finansieringen är alltså inte klar.

 

Lantrådet vill berömma sig och sin regering för alla goda kontakter man har till öst och väst och till EU. Skattegränsen, kära vänner, är fortfarande olöst. Eltariffrågan mot Sverige är fortfarande olöst. Utvärderingen av det ekonomiska systemet med Finland är olöst. Övertagandet av samfunds- och kapitalskatterna, som vi i lagtinget länge har varit överens om, har inte ens inletts. Den åländska regionalpolitiken och särskilt i skärgården går inte bra – avfolkningen fortsätter. Centerns decentraliseringspolitik är ett minne blott. Utlokalisering av verksamheter utanför Mariehamn tycks vara omöjligt. I stället bygger man på ämbetshuset i Mariehamn för en svällande förvaltning. Åland hälso- också sjukvård har stora problem och ändå sätter vi våra huvudsakliga budgetmedel till den organsiationen.

 

Men det går bra, säger Nordlund, som lovar att så långt som möjligt slå vakt om välfärden. Sanningen är, kära kamrater, att det säkert kan noteras ett och annat framsteg, men verkligheten är att vi har jättestora problem olösta och det är här som de utsträckta händerna som tidigare har diskuterats förekommit. Jag tror att alla behöver jobba tillsammans om vi skall klara ut många av de här svåra nöterna. Det finns jättestora bekymmer.

 

Man säger också att vi skall formulera oss och fokusera kring framtidsfrågorna. Det här är just framtidsfrågor. Går det så illa med sjöfarten, vilket gud förbjude, att den flaggar ut, så kommer det här samhället att drabbas av sådana svårigheter som vi bara kan spekulera om. De är jättestora och det är mycket som följer i sjöfartens utflaggningskölspår.

 

Jag och socialdemokraterna vill inte gnälla utan vi vill vara konstruktiva och uppbyggliga i vår kritik, men vi kan heller inte dra oss för att påtala det som vi tycker att är fel. Ser man på budgetpolitiken hade det varit till stor fördel också för sittande regering att ha försökt redan i budgeten för 2002 att balansera upp den något bättre än vad den var. Det är faktiskt på det sättet att de svaga, de sjuka, de som behöver utbildning, det är de som drabbas först om ekonomin går snett i vårt samhälle, för det är där vi har de största anslagen insatta i budgeten. Jag vill att vi verkligen skall bevara välfärden på Åland och att det inte skall gå snett. Jag tycker inte att landskapsstyrelsen har lyckats med särskilt mycket. En fråga jag gärna skulle ta upp är: Hur goda är relationerna till republiken Finland? Varje gång man har varit på besök i Helsingfors har man åtminstone i det som har nått offentligheten kunnat läsa att tvisten är total. Man är inte alls överens. Det var någon som fällde ett yttrande att om finansministeriet får bestämma så har vi väl ingen självstyrelse alls! Inte vittnar det om några stora, goda och förtroendeskapande relationer, tvärtom! Jag tror att vi har mycket att förbättra.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Tack för det anförandet, ltl Wiklöf. Jag uppfattade det ändå som i grunden positivt och en utsträckt hand om samarbete framöver.

 

Ltl Wiklöf avslutade med att det finns problem som är olösta. Naturligtvis finns det problem som är olösta och vi det är det vi jobbar på för att kunna lösa an efter man arbetar sig framåt i den politiska kulturen som vi har på östra sidan. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg vissa saker. När det gäller samfundsskatten, som vi ofta återkommer till i debatten och som vi alla är överens om att faktiskt borde höra till landskapets behörighet, så har vi haft den inställningen under en lång tid på Åland redan. När den s.k. Palmgren-gruppen tilsattes under den förra valperioden, så var det också landskapsstyrelsens åsikt att det skulle tas med i det arbetet, men det ströks tyvärr. Nu håller vi på och jobbar för att få försöka komma till en ny sådan situation att vi kan få en diskussion kring och en utveckling på det ekonomiska området. Det är den ekonomiska utredningen som tyvärr är grundbulten i det arbetet just nu; så länge inte det arbetet är färdigt har vi svårt att komma vidare på den politiska arenan när det gäller det här arbetet, men vi jobbar oförtrutet på.

 

Om det uppfattas så att jag som lantråd har målat upp någon form av glansbild av relationerna mellan Åland och riket, så vill jag nog återta den bilden lite, för det finns alltid spänningar mellan periferin och centrum och i det här fallet mellan statsmakten och en autonomi som Åland. Vi har olösta frågor nu och det har alltid funnits olösta frågor, men det gäller att hela tiden hitta nya former för att kunna lösa upp de knutar som också finns i relationerna. Den ofta kritiserade aftonskolan här i lagtinget är de facto ändå ett forum som vi har fått till stånd där vi kunde diskutera direkt med regeringen och förhoppningsvis efterhand lösa upp knutarna som har funnits i relationerna mellan Åland och riket. Det är ingenting som man gör på en vecka eller ens på ett år utan det är ett långsiktigt politiskt arbete som man måste ha mycket tålamod och uthållighet med.

 

Min bild av situationen är de facto densamma som jag tror att vicelantrådet har gett uttryck för här i salen, att på den högsta politiska nivån finns det nog en vilja att försöka hitta lösningar och komma Åland till mötes, men vi har inte ännu nått ner i strukturen som finns på de olika ministerierna så långt som vi från åländsk sida skulle önska. Där är finansministeriet naturligtvis det svåraste ministeriet för oss från Åland att arbeta med. Men vi jobbar envetet vidare och vi skall se till att vi för frågorna framåt och, som jag har sagt tidigare, jag tror att den ekonomiska politiken är nästa stora steg i utvecklingen. Vad gäller att det har gått trögt under hela nittiotalet med projektet att komma åt samfundsskatten måste man också komma ihåg att på något sätt har vi kommit närmare och närmare märgen i det här samarbetet mellan Åland och riket när vi har kommit in på beskattningsfrågorna. Det är fruktansvärt känsliga frågor för statsmakten att ge över beskattningsrätt till Åland. Den här landskapsstyrelsen, säkert kommande landskapsstyrelse, alla partier här, kommer att bli tvungna att utnyttja all sin kraft och kreativitet för att försöka övertyga regeringen och riksdagspartierna i förlängningen om att Åland kan hantera det. Jag tror att där kommer allas kraft och energi att behövas.

 

Fru talman!

När det gäller mitt uttalande om att jag ser ett välmående samhälle när jag tittar mig omkring i dag, så det står jag för, men jag har ofta också sagt, speciellt när jag har intervjuats av journalister utifrån, att Åland är i dag ett mycket välmående samhälle, men vi ser stora orosmoln vid horisonten. Då tänker jag naturligtvis på den ekonomiska situationen och på sjöfartssituationen. Jag vill på intet sätt försöka förringa de problem som vi har att arbeta med, men vi skall heller inte måla upp en alltför dyster och negativ bild, för det åländska samhället är ändå ett samhälle som har en hel del resurser, både på det mänskliga planet och på det ekonomiska planet och används dessa på ett rätt sätt och vi fortsätter den budgetprocess som vi har startat upp i landskapsstyrelsen, speciellt inför det kommande året, så är jag övertygad om att vi tillsammans kommer att klara det åländska samhället. Men det kommer att kräva en ansvarsfull politik från landskapsstyrelsen och det kommer också att kräva ett mycket stort ansvarstagande från lagtinget i förlängningen.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag är glad att lantrådet nu delar vår uppfattning om de stora och i och för sig relativt farliga orosmoln som finns. Vi är alltså eniga om det som man tidigare så kraftfullt har tillbakavisat. Det tycker jag är skönt att höra. När det gäller relationer har jag alltid varit en person som har talat för goda relationer till både Sverige och Finland och också  till andra länder. Det är oerhört viktigt, men det är inte antalet kalas som styr framgångsnivån utan det är resultaten som kommer ut ur dem, och ännu är det tämligen klent med de resultaten. Vi måste kunna vara ärliga och erkänna det, även om processerna är igångsatta.

 

Vad gäller samfunds- och kapitalskatten kommer det att vara en livsavgörande fråga. De måste övertas av Åland. Vi vet redan vilka jätteproblem det här skapar för våra kommuner. Kommer vi inte till en överenskommelse visavi utvärderingen av existerande ekonomiska system, så kommer vi inte heller att få tid och möjligheter att resonera beskattningsformernas övertagande. Vi vet att det är grunden till allting. Därför måste det igenom och man måste hitta formler och parametrar som gör att man kan förena sig om att det är riktiga värderingar som har gjorts; annars går det här riktigt ordentligt på tok.

 

Jag tycker att det är roligt att lantrådet också börjar tala om lite mera återhållsamhet i budgeteringen och att det skall vara sparsamhetslinjer. Men det hade varit lättare, även för sittande regering, om man hade vidtagit dem redan vid budgeteringen för 2002.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vi jobbar med förverkligandet av budgeten för 2002 i förvaltningen. Utfallet återstår naturligtvis att se beroende på hur mycket projekt som sätts igång. Verkligheten är den att i stort sett egentligen bara en budget genom alla dessa s.k. goda år har vid själva budgeteringstillfället visat ett överskott; allra andra budgeter har jag för mig att har varit underbudgeterade. Men sedan efter förverkligandet och efter att inkomsterna har ökat under året som har gått har vi på det sättet kunnat få budgeten i balans och t.o.m. väldigt goda överskott att arbeta med.

 

Jag tror att ltl Wiklöf ändå underskattar det arbete som har gjorts gentemot republiken Finland och gentemot Sverige. Självstyrelselagsrevisionen som vi har hållit på och arbetat med år ut och år in ligger ändå de facto i riksdagen nu och vi har nått vissa framsteg i den beredningen på det sättet när det gäller lagstiftningskontrollen att man är beredd att nu ge rätten till lagtinget att själv sätta i lagar i kraft. Det här har varit en jättesvår frågeställning som vi har diskuterat under flera år och det krävdes mycket diskussioner, både med tjänstemän och politiker förrän vi kom till den lösning som finns nu. Vi tycker här på Åland att det är litet framsteg, men det förvånar mig vilken stor principfråga man upplever att det är från rikets sida därför att man upplever att man på något sätt ger ifrån sig kontrollen över lagstiftningen och lagarna här på Åland. Jag ser ändå det som ett klart framsteg tack vare de diskussioner vi har kunnat föra.

 

Mot svensk sida ser radio- och TV-frågan att kunna gå mot en mycket bra lösning. Betygsfrågan, som är väldigt viktig för våra åländska ungdomar, har också kunnat lösas på ett bra och positivt sätt.

 

Jag medger att vi har frågor som behöver diskuteras också måste lösas fortsättningsvis, framför allt på det ekonomiska området, men det finns också goda exempel på att vi har kunnat hitta lösningar.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Var det inte för det första så att det var vår åländska radio som förhandlade om de digitala sändningarna med den svenska sidan? Inte har väl landskapsstyrelsen varit så där djupt inovlverad i det! Så har nu jag förstått det, men det är klart, att får man hänga med på medarna lite där också är det naturligtvis bra!

 

När det gäller budgeteringen och att resonera med utgångspunkt att vi kan ha en minusbudget därför att på goda och sannolika grunder kommer vi inte att infria allting! Det betyder att man bara budgeterar luft och förhoppningar. Det borde man inte göra utan man borde blåsa ur all luft man bara kan ur budgeten. Det allvarsamma är naturligtvis att man bygger upp driftskostnadsbitar som inte ekonomin inte räcker till för att klara, och det är ju det man håller på med. Det är oroande. Enstaka investeringsobjekt, såvida man inte själv handhar driften, är överkomliga, men bygger man däremot in driftskostnader har man dem också forever. Det är det här som oroar oss. Kostymen börjar bli för stor i relation till intäktsbilden.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

När det gäller ltl Wiklöfs uppfattning att man inte skall budgetera luft. Men jag relaterade hur det har sett ut under nittiotalet, att det har varit en sådan här förändring att budgeten har visat underskott, men när bokslutet har kommit så har det visat någonting annat. Jag försöker visa på historien. Däremot har jag precis samma uppfattning att vi skall försöka budgetera så realistiskt som möjligt och all eventuell luft skall trängas bort.

 

Vad gäller radio- och TV-frågan är det naturligtvis de konkreta diskussionerna med Sveriges radio som har förts med vårt motsvarande organ, men de diskussionerna har nog förberetts på politisk nivå, både med vicestatsminister och t.o.m. på statsministernivå, så det har skapats en miljö som har gjort att detta har kunnat föras i hamn på ett positivt sätt för Åland.

 

Ltl J-E Mattsson:

Fru talman!

Tidpunkten för att lägga ett misstroende anser jag att är väldigt respektlöst mot självstyrelsen med tanke på 80-års jubileet. Om ändamålet endast är ett politiskt spel för galleriet och inte avsett för att fälla landskapsstyrelsen är det nästintill en skymf mot det åländska folket och självstyrelsen. Vi i lagtinget har missbrukat det förtroende som det åländska folket gett oss att föra självstyrelsen framåt. Nu vill jag citera ltl Roger Jansson. Ltl Jansson brukar alltid säga att man skall se sig i spegeln. Har ltl Jansson gjort det? Det är Frisinnad Samverkans att förändra partiet, men jag upplevde förut Frisinnad Samverkan som ett fint, sakligt, och väl artikulerat borgerligt parti. FS lyfte på hatten, och man lyfte på hatten åt FS. I dag har man intagit positionen som missnöjespartiet och det verkar inte spela någon roll om man är till vänster eller till höger, bara man klagar, och det är jag litet besviken över. Det förefaller som om undertecknarna av misstroendet skulle stå med ryggen mot framtiden när man nu mest för skojs skull lagt ett misstroende som kritiserar landskapsstyrelsen.

 

I misstroendet har det tagits upp mycket gammalt. Det mesta man pekar på har man själva varit med och skapat. I delar av oppositionen verkar man skämmas för sin  historia och vill sopa undan de spåren. När man läser misstroendet kan man nämligen tro att liberalerna har regerat i 14 år i stället för 14 månader! Jag skall inte säga att vi är världens bästa, men det är viktigt att samarbeta och att komma ihåg att vi är ålänningar och att vi tillsammans vill utveckla självstyrelsen och försvara vår sjöfart samt övriga näringsgrenar. Vi har alltid haft målet att samarbeta högst upp i rangordning. Det är inte svårt att förstå varför det är så svårt att engagera särskilt unga i politiken. Förra veckans pajkastning är ett större hot mot demokratin än en lågkonjunktur. De gångna 14 månaders oseriösa oppositionspolitik gör att det skapas ett allt större politikerförakt som inte gagnar någonting.

 

Det är viktigt att se möjligheterna i stället för varandras fel. Till varje sak man kritiserar borde man ha ett konstruktivt alternativ; annars är det lätt så att lagtinget går sju steg bakåt när landskapsstyrelsen vandrat fem steg framåt.

 

Jag skall nu övergå till att bemöta några i misstroendeyrkandet gjorda påståenden. Utvecklingen på Åland har till dags dato, som jag uppfattar det, till den 29 maj, då misstroendet är undertecknat, i flera avseenden varit negativ -  ekonomiskt då eller på vilket sätt? Att den har varit negativ för de partier som i dag är i oppositionen och som tidigare inte var det är helt klart, men det är väl inte det som är negativt enbart för Åland?

 

När det gäller de största bekymren som finns i skötseln av landskapets kommer ekonomi, hälso- sjukvård, omsorg och skola framöver att behöva betydande insatser för löpande drift och investeringar. Menar misstroendeyrkarna att man skall höja på utgifterna här, tvärtemot vad man har efterhört med landskapsstyrelsen att man skall dra ner och försöka strama åt? Den meningen framstår helt klart att man är beredd och kommer att försöka höja dessa områden, framför allt på driften. Det står klart och tydligt här.

 

Det nästa är uppfattningen om hur stort det här årets underskott skall bli – det spekuleras i en optimistisk kalkyl att det skulle bli 10 miljoner euro. Den måste vara optimistisk om man hoppas att det skall gå så dåligt som möjligt och inte att det skall gå så bra för Åland som möjligt.

 

Sedan den första svarta punkten i misstroendet. När det gäller kontakterna österut och västerut har den nu sittande landskapsstyrelsen haft flera framgångsrika kontakter till både riket och till Sverige. Man har haft högsta möjliga besök från riket och Sverige, kanske man borde titta sig i spegeln och se hur tätt det var med sådana besök under tidigare år!

 

När det gäller eltariffrågan – den andra svarta punkten – pågår ett arbete i landskapsstyrelsen med en energiplan, en plan som har varit aviserad ett längre tag. Regionnätsavgiften synliggjordes först vid senaste årsskifte. Tidigare har den ingått i den gamla Sverigekabeln ända sedan leveransen av el över Sverigekabeln har förekommit. Att alltså säga att det är en fråga som den här landskapsstyrelsen ensam bär ansvaret för tycker jag är att ta till överord mot den när det har suttit åtminstone två tidigare landskapsstyrelser med deltagande av den frisinnade och obundna gruppen, som inte ens har varit medvetna om att man har betalat regionnätsavgift till Sveriges regionnät.

 

Sedan påstår man att landskapsstyrelsen har slarvat bort 3 miljoner euro för att bygga ut vindkraften när de ansökande är ett privatägt bolag som har gått till EU och begärt pengar – över huvudet då eller bakom ryggen på landskapsstyrelsen? Det landskapsstyrelsen nu har gjort är att man har tagit itu med att uppgöra en MKB för projektet, samtidit som det bolag som har ansökt om att bygga också har lämnat in anhållan om nödiga lov för att få bygga. Jag tror att saker och ting måste falla på sina rätta platser innan man kan säga att landskapsstyrelsen har slarvat bort 3 miljoner euro.

 

Sedan till lagframställningarna – den tredje svarta punkten. Vi var inne på den frågan häromdagen när vi diskuterade bordläggningstider och bordläggningsfrågor. Aldrig någonsin har ärenden bordlagts i den mängd som man i dag gör på förslag från oppositionen. Det är helt uppenbart att den mängd lagframställningar som den här landskapsstyrelsen har klarat av, den klarar inte oppositionen av att behandla.

 

Sedan finns det en punkt som gäller sjöfarten och den tänker jag inte gå in på. Vi vet alla i den här salen att det inte är en behörighetsfråga som Ålands landskapsstyrelse besitter, inte Ålands lagting heller. Det är lätt att ha åsikter om den och jag är övertygad om att landskapsstyrelsen sköter kontakterna med riket och andra i samråd med de åländska rederierna på ett så gott sätt att vi kan få en lycklig lösning.

 

Sedan till nästa svarta punkt. Den tycker jag att är mycket intressant att diskutera. När det gäller det nödvändiga kongress- och kulturhuset, som man skriver, håller jag med, det har varit på tapeten sedan jag började min politiska bana och diskuterats, men att det skulle ha bromsats upp just nu har jag lite svårt att förstå. Just nu är det väl så nära en lösning som det någonsin har varit. Jag tror att det är många som har varit med och hjälpt till att bromsa under de gångna åren – där kanske man också borde se sig i spegeln. Det är ganska intressant om alla undertecknare av misstroendeyrkandet ställer upp på det att driften av kk-huset är en relativt enkel fråga att lösa. För mig är det en mycket svår och ansvarstyngd fråga att lösa. Hur skall vi lösa driften av kk-huset för Åland utan att den skall belasta landskaps- och kommunala budgeter för all framtid? Det tycker jag att var och en av de elva misstroendeyrkarna kan redogöra för.

 

Nästa svarta punkt gäller inställningen till de olika nivåer som man har valt för att finansiera infrastrukturella satsningar.  Lantrådet kommenterade sin frustration för att inte ha fått igenom sin vilja en gång i tiden när en annan majoriteten beslöt om ”Björsbyrakan”. Att inte acceptera en bred majoritet utan en liten minoritet skulle ha bestämt i stället är tydligen den filosofi som oppositionen lever efter. Jag tror att det är viktigare att komma fram till en modell och så använder man sig av den.

 

När man diskuterar vår nya Ålands miljöprövningsnämnd och säger att den inte fungerar är det intressant att veta att i den här salen – jag minns inte exakt vilka som röstade emot miljöprövningsnämndens tillblivelse i lagförslaget – var i varje fall två av partierna i dagens opposition med och tog fram lagen och genomförde den samt har varit med och tillsatt de första miljöprövningsnämnderna. Den håller på att finna sin roll för hur den skall fungera i framtiden, såsom alla andra lagar.

Man påtalar även de stora problemen med barnomsorgslagen, som samma partier var med och tog fram under en tidigare period. Den debatt som var då handlade om språkdusch i finska, inte om barndagvård. Men i dag har den fått ett annant intresse som jag inte vet var kommer ifrån. Det måste vara någonting som har s.a.s. fallit mellan stolarna i den tidigare landskapsstyrelsen, mellan ansvariga ministrar. Att vi skulle på lagtings- och landskapsstyrelsenivå fatta beslut om Ålands förvaltningsdomstol! Det tror jag att vi inte skall göra. Vi har knappast en sådan behörighet. Att påtala det i informella samtal tror jag är en viktig sak, men jag tror vi måste se var vi har våra begränsningar.

 

I Open Skies-avtalet säger man att man missade. Det är inte så länge sedan vi diskuterade självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande om Open Skies-avtalet. En enig självstyrelsepolitisk nämnd kommer till lagtinget med ett betänkande som av enskilda ledamöter i oppositionen sablas ner och man säger att det är fullständigt värdelöst. Nu är det också landskapsstyrelsens handlande som skall fällas.

 

När det gäller sjöbevakningen har det redan funnits en praxis. Det är bra om man tittar över den praxisen och får den i en överenskommelseförordning, om det är så att man finner skäl till det. Men eftersom det förs förhandlingar kan väl inte denna svarta punkt vara föremål för att fälla en landskapsstyrelse, enligt mitt sätt att se det.

 

Det finns olika uppfattningar om flygtrafikfrågan. Det är bra att den frågan utvecklas och behandlas, men jag vill poängtera att för tillfället har vi en flygtrafik av ett privat bolag mellan Åland, riket och Stockholm.

 

När det gäller regionalpolitiken, som måste vara det frisinnade partiets verkligt stora skötebarn, är det främst avseende skärgårdens näringslivsutveckling: vad gjorde den tidigare landskapsstyrelsen för detta med den frisinnade gruppen?  Och vad har den nya landskapsstyrelsen gjort som har blivit så fel att den skall fällas för det som den har gjort? Då behöver jag bara ta upp en eller möjligen två saker. Den senaste saken den här landskapsstyrelsen har gjort är att man har ändrat bostadslånefinansieringsmodellen. Detta har lett till att fördelningen av bostadslånepengar radikalt har förändrats till att bli ett näringslivsstödande projekt, framför allt för skärgården. Just nu planeras och byggs 18 bostadslägenheter i de åländska skärgårdskommunerna. Det är bara Kökar som inte är med ännu. Det här är ett radikalt grepp för att stoppa utflyttningen från skärgården. Mycket bra, skulle jag vilja berömma landskapsstyrelsen.

 

När det gäller näringsstöd och investeringsstöd tror jag inte att jag behöver påminna den frisinnade gruppen om hur det gick till!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag ber att få gratulera centerns gruppledare ltl J-E Mattsson till att han lever i en sådan fantastisk drömvärld och idealisk värld att han inte ser att landskapet har flera problem. Han bortser från dem alla. Han har överhuvudtaget ingen analys över de dagsaktuella politiska svåra frågorna, utan allt rullar på och så hoppas man på att det skall ordna sig! Nej, nog måste man ha lite djupare och starkare grepp om de svåra frågorna, om man skall vara ansvarig för Ålands framtid. Att på olika felaktiga sätt hänvisa till hur det har varit förut båtar föga. Nu talar vi om framtiden. Ltl J-E Mattsson sade att tidpunkten för misstroendet var synnerligen fel valt mot sett ur självstyrelsens synpunkt. Jag skulle säga att misskötseln av ekonomin är den skymf mot självstyrelsen som vi diskuterar i dag. Ltl J-E Mattsson anser att allting är gott och bra och väl skött. Är det något parti som har tagit tag i självstyrelseutvecklingsfrågan så mycket som Frisinnad Samverkan har gjort under det senaste året, så nämn då det partiet! Vi har som första parti i historien tagit fram ett heltäckande förslag över hur vi tycker att vi skulle vilja diskutera med er andra om hur självstyrelsen skulle utvecklas de kommande 15 åren. Slutligen säger ltl J-E Mattsson att det som tas upp här är gamla frågor. Det är klart att allt som har med självstyrelsens utveckling och landskapet Ålands utveckling att göra är gamla frågor. Vi tar i misstroendet upp hur de sköts under den här landskapsstyrelsen, enbart hur de sköts under den här landskapsstyrelsen.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är helt uppenbart, och det vet väl alla vid det här laget att ltl Roger Jansson och jag har helt olika uppfattningar om historia och framtid.  Om inte ltl Roger Jansson förstod det, så försökte jag ge en analys över de svarta punkter som finns uppräknade i misstroendeyrkandet. Om man lever i en drömvärld eller möjligen i en mardrömsvärld, så där har vi också två skilda världar att leva i. När det gäller tidpunkten vill jag verkligen framhålla att den är mycket illa vald, i all synnerhet om avsikten var att fälla landskapsstyrelsen i dag. Det som Frisinnad Samverkan har åstadkommit det senaste året har vi alla blivit varse och kunnat läsa oss till, men vad betyder det i realpolitik i Ålands lagting!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

På det sista kan jag svara att vi har i samband med budgeterna, i samband med motionsperioden och i samband med många öppna debatter ute i det åländska samhället klargjort våra förslag och också förelagt lagtinget förslag om att de skulle genomföras. Många frågor är naturligtvis långsiktiga och andra frågor är kortsiktiga. De långsiktiga kommer att ta en längre tid att genomföra, men vi har tagit initiativ i de frågorna.

 

Ltl J-E Mattsson säger att han gjorde en analys av de olika frågorna. Det är riktigt. Han analyserade dem alla ensidigt på det sättet att de är välskötta! Och den här landskapsstyrelsen har full kontroll på ekonomin, på skattegränsen, på eltariffen, på förhållandet till riket när det gäller självstyrelsens utveckling, på sjöfartspolitiken. Han gick igenom de olika frågorna och allting var väldigt välskött. Jag tror inte att folk ute i det åländska samhället upplever att just de här frågorna är välskötta. Däremot är vi överens om åtskilliga frågor som är välskötta och som vi inte kritiserar. Listan på dem är naturligtvis mycket längre, men de här frågorna är synnerligen grundläggande för vilken utveckling vi har av välfärden de kommande åren. Där har det skett en trendbrott under den här landskapsstyrelsen; man anpassar inte driftsutgifterna och inte heller investerings- och överföringsutgifterna till den uppkomna inkomstsituationen utan nu föreslår man att man skall låta skattebetalarna betala åtskilliga tiotals miljoner mark per år genom att ta bort det allmänna avdraget i kommunalbeskattningen.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag efterlyste vad den frisinnade gruppen har åstadkommit i realpolitiken. Man har alltså inte åstadkommit någonting under det gångna året! Jag, till skillnad från ltl Roger Jansson, är nöjd med det som denna landskapsstyrelse har gjort. När det gäller den specifika frågan om skattegränsen var det helt fel av ltl Roger Jansson att säga att jag nämnde, för jag nämnde inte skattegränsen. Den är ett problem och den är av de problem som vi ensamma inte kan göra någonting åt. Det är det stora problemet att det finns en massa problem att lösa som vi ensamma inte klarar av.

 

Det är intressant att ltl Roger Jansson har konstaterat en misskötsel av ekonomin utan att med ett enda ord exemplifiera det! Det skall bli intressant att se när landskapsrevisorerna kommer med sin berättelse om där finns någonting skrivet som kan verifiera det som ltl Roger Jansson i dag redan har upptäckt!  Det är intressant när inkomsterna inte räcker till, men, snälla ltl Roger Jansson, inkomsterna som vi får från riket i dag är en procentuell sats av rikets skatteinkomster och när rikets skatteintäkter går ner följer våra med trots att vår ekonomi i övrigt är i skick.

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Ltl J-E Mattsson säger att vi i Frisinnad Samverkan inte är konstruktiva. Jag märker att ltl J-E Mattsson, precis som övriga centerledamöter, kanske inte alltid är närvarande här i salen eftersom han har missat alla de förslag och alternativ som vi har visat i politiken. Däremot deklarerar nu ltl

J-E Mattsson sin stora tilltro till landskapsstyrelsen. Ltl J-E Mattsson, som i ett tidigare skede röstade för en försämring för hemkommunen bl.a., är nu nöjd med skattehöjningarna som alla åländska medborgare skall drabbas av. På samma sätt är ltl J-E Mattsson nöjd med ÅHS-avgifterna som nu skall läggas på kommunerna. Tidigare har jag förstått att centern har drivit en politik där man värnar om kommunen. Nu tänker man belasta dem. I dagens media har vi också sett hur man tänker dra ner på en av grundstenarna i välfärden, nämligen utbildningen. Att försöka beskylla Frisinnad Samverkan som har varit i oppositionen för detta! Det är ju centern som skall ta ansvaret för politiken i dagoch det är det vi har visat att man inte gör, så jag tycker att ltl J-E Mattsson är lite på fel.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller det som ltl Strand började med om Frisinnad Samverkan sade jag faktiskt att jag upplevde förut att Frisinnad Samverkan var ett fint, sakligt och väl artikulerat borgerligt parti  - ”var”, men man har problem i dag. Därför är man antagligen i opposition också.

 

När det gäller spekulationerna om införande av ÅHS-avgift och neddragningen inom utbildningen undrar jag om man inte börjar inte skjuta över målet nu. Är det så att man börjar bli så desperat att man riktar in sig på 2003 års budget innan någon överhuvudtaget har tagit ställning till något förslag, framför allt inte från oppositionen, till neddragningar. Det enda förslag som har kommit hittills som vi har röstat bort från oppositionen, framför allt från FS, var en finansmotion om att uppföra Kung Karls Jakt som skulle ha spätt på 2003 års budget med 170.000 euro. (Från salen: vi hade ju en skuggbudget, pojk!) Plus 170.000 euro betyder att vi måste dra ner minst det och lite till någon annanstans av de högprioriterade områden vi har.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Det här visar återigen att ltl J-E Mattsson inte följer med det som sker i politiken. Budgetdirektiven är ett landskapsstyrelsebeslut. Ltl J-E Mattsson har här deklarerat att han stöder alla beslut som landskapsstyrelsen tar. Att sedan försöka slingra sig undan när det är fakta och finns till pappers! Ltl J-E Mattsson måste börja läsa och följa med dagspolitiken. Han påstår också att inte vi skulle ha kommit med några förslag; vi hade en alternativ skuggbudget med en alternativ politik som enligt vår mening skulle ha varit bättre än den som drivs i dag, men den röstades ner av majoritetspartierna.  Varför utkräva ansvar av Frisinnad Samverkan när det är centern och liberalerna som sitter på ansvaret och skall ta det ansvaret. Om inte ltl J-E Mattsson litar på sin egen landskapsstyrelse skall han vara med nu och rösta omkull den!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller förslag till ändringar av den budget som vi har antagit måste jag säga att den skuggbudget som den frisinnade gruppen lade till ordinarie budget och den uppföljning man sedan gjorde i första tilläggsbudget ser jag det som mindre konstruktivt, framför allt på lång sikt, eftersom den innehöll enbart tillgägg. Man ökade på utgifterna för år 2003 med 170.000 euro. (Från salen: du skall inte ljuga, håll dig till sanningen!) När det gäller spekulationen att jag skulle ha röstat emot min hemkommun Eckerö när det gällde samfundsskatten tror jag att ltl Strand borde läsa finansutskottets betänkande från ordinarie budget innan han anklagar mig för så mycket!

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

När ltl J-E Mattsson satte igång blev jag förvånad över den luftmängd han har hittat plötsligt. Sedan kom jag på att han har inte sagt så mycket under det här året så att det finns väl på lager! Jag tycker hans attityd i anförandet var lite väl magstark, på gränsen till oresonlig. Man kunde förvänta sig lite mer ödmjukhet från centerns gruppledare med tanke på den starka kritik som förekommer ute på fältet, till stor del från centerpartister. Men det här är inte min sak utan den bedömningen får ltl J-E Mattsson göra själv. Vad som däremot är min sak är när jag beskylls för att skymfa självstyrelsen när jag som ledamot av Ålands lagting utnyttjar en möjlighet i lagtingsordningen att väcka misstroende när jag är missnöjd med den förda politiken. På vilket sätt skymfar jag självstyrelsen?

Oppositionen i sin helhet beskylls för att bedriva en oseriös oppositionspolitik. Jag tycker att den här oppositionens politik har varit mycket seriös på det viset att vi verkligen har analyserat och kommit med förslag och varit konstruktiva. Vi har också stött landskapsstyrelsen i många saker, vilket har framgått här. Oseriös är för mig någonting helt annat. Jag vill gärna ha exempel.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Till att börja med vill jag verkligen ta avstånd från den personrelaterade kritiken som ltl Sundman kommer med. Om det är så att man skall värdera någons insatser i lagtinget i antal talade timmar eller minuter, så är det upp till väljarna efter nästa val att göra det. När det sedan gäller det olämpliga i att avsätta landskapsstyrelsen, om det var det som var meningen, vilket jag förutsätter att det var, så tycker jag att det skulle vara en verklig skymf mot Ålands folk att den skulle vara avsatt över 9 juni.

(Från salen:det skulle vara en expeditionsministär)

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag håller helt med ltl J-E Mattsson att inte skall vi värdera varandras arbetsinsatser här i Ålands lagting utan det skall Ålands folk göra, och det kommer Ålands folk att göra andra söndagen i oktober 2003, liksom de har gjort i 80 år. Däremot konstaterar jag att vi i lagtingsdebatten från oppositionens sida  har saknat bl.a. centerns gruppledares åsikter i många frågor, någonting som vi också har efterlyst tidigare. Men det är, som sagt, upp till honom själv, att tala eller icke tala. När det gäller att avsätta landskapsstyrelsen är det inte tidpunkten som är viktig, vi blir inte utan landskapsstyrelse utan landskapsstyrelsen sitter tills den nya har utsetts enligt lagtingsordningen, men även här verkar det vara svårt att känna till lagtingsordningen. Om landskapsstyrelsen skulle fällas övergår den nämligen till att vara expeditionsministär tills en ny har tillsatts. Det är ingenting konstigt med det, det har skett förut och och det sker ofta vid val, mer eller mindre.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det var skönt att få höra att det är upp till mig och min grupp att besluta över mina egna anföranden! Det är åtminstone en sund syn på demokratibegreppet. Jag tycker att det är märkligt att säga att vi har en landskapsstyrelse kvar efter misstroendet även om det är en tjänstemannaministär, men jag tror att de som har varit med om en sådan situation vet vilket handlingsutrymme en sådan landskapsstyrelse har. Är det ingen större skillnad på det än att man kan säga att vi har den i alla fall över 9 juni, det spelar ju ingen roll om den sitter eller är avsatt! Det är verkligen en skymf mot självstyrelsen.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag har reagerat på samma sak som många andra i ltl J-E Mattssons anförande, nämligen att tidpunkten för misstroendet var respektlöst vald på grund av självstyrelsens 80-års jubileum. Man kan fråga då: När anser centern att tidpunkten är lämplig för att lämna in spörsmål eller misstroende? Ltl J-E Mattsson sade också att det är Ålands folk som har gett oss förtroende – liberalerna och centern – men det är liberalerna och centern som har gett sig själva förtroende genom att ni har blivit valda av Ålands folk s.a.s. Det är en sak som jag vill påpeka och det är att ltl J-E Mattsson hävdar att vi i centern, vi är ålänningar vi, men alla lagtingsledamöter representerar ålänningar, vi är ålänningar allihopa som sitter här, oberoende av om vi sitter i majoritet eller i minoritet. Vi har alla våra olika intressen att ta tillvara. Ltl J-E Mattsson hävdade också att vi i centern har alltid velat samarbeta. Det kan jag hålla med om. Jag har samarbetat under många år på kommunal nivå, också här i lagtinget med centern och vanligtvis tycker jag att det har gått riktigt bra, men ibland har jag nog funderat på vems villkor det sker på!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Det har kanske inte utdelats så mycket beröm här i salen i dag, men just när det gäller den nya bostadspolitiken eller återgång till den gamla, med viss revidering, så är vi mycket nöjda med den. Vi tror att denna åtgärd behövs för att verkligen få ordentlig fart på bostadsproduktionen där vi fortfarande har ett stort behov att bygga ifatt. Men när ltl J-E Mattsson säger att vi har ekonomin i skick och Finland orsakar att allting är på tok, så måste man också ta det lite för vad det är, för republiken Finlands konkurrenskraft är den nästbästa i hela OECD. Tillväxtprognoserna är inte heller de allra sämsta, så jag tror att man skall inte dra alltför mycket förhastade slutsatser av det heller. För mig börjar skattebekymren, samfunds- och kapitalskatten, oroa mig ännu mycket mera i dagsläget.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller den senare delen om kopplingen mellan vår och rikets ekonomi är det glädjande att höra att ltl Wiklöf kanske inte tror att svackan kommer att bli så djup, att dykningen inte blir så brant som man har befarat. Det är tacksamt att det kommer en sådan synpunkt. Jag delar den med ltl Wiklöf. Jag har samma uppfattning att de prognoser som kommer om finska rikets finanser kanske tyder på att vi inte behöver uppleva en så fruktansvärd svart nedgång.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Vi skall inte hålla på och ”kiina” om profetens skägg, som det brukar heta. Jag tycker att det väsentliga är att landskapsstyrelsens egna prognoser talar om att de två kommande åren inte blir så där rysligt lätta utan det kommer att krävas ganska mycket åtstramningar och krafttag för att få ekonomin i balans. Men att generellt bara säga att det är Finland som det går på tok för är inte riktigt rätt, för jag tror ändå att republiken långsiktigt har goda förutsättningar.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag sade inte ordagrant som ltl Wiklöf säger, att det går åt skogen för republiken Finland, men det har uppfattats på ett sådant sätt att det går åt skogen. Det har framförts på ett sådant sätt för vår ekonomi. Eftersom den är kopplad till rikets ekonomi och skatteintäkter kan man lätt få för sig att Finlands ekonomi håller på att gå åt skogen! Som tur är har man skog i Finland!

 

TALMANNEN:  Replikskiften är avslutade. Plenum avbryts nu för lunch och vi återkommer kl. 1300. (Kl. 11.53).

 

                                                                 ------------------

 

(Kl. 13.04). Plenum fortsätter.

 

Ltl Salmén:

Fru talman!

Jag hade hoppats att få se lantrådet här – han kommer nu och det är bra det – genom att mitt tal går ut på diskussion med lantrådet, som liksom jag har varit länge med i politiken.

 

Fru talman!

Jag hade egentligen inte tänkt ta desto mera del i diskussionen utan jag hade hoppats att inlämnade av skriften, som jag också har skrivit under, skulle få lantrådet att sätta sig ner och tänka till och kanske ge en del förklaringar. Min förhoppning om det grusades dock snabbt när jag hörde en debatt i radion mellan lantrådet Roger Nordlund och ltl Jörgen Strand, ordförande för Frisinnad Samverkan samt ltl Lasse Wiklöf, ordförande i lagtingsgruppen för socialdemokraterna. I den debatten påstod lantrådet att obundna och Frisinnad Samverkan var ansvariga för den kostnadsnivå som landskapet befinner sig i idag. Ingen självrannsakan utan ett försök att skuffa ansvaret på andra. Och när vi i fredags här i talarstolen hörde lantrådet förklara landskapsstyrelsens politik var det samma tongångar. Jag medger att vi under tiden december 1999 och mars 2001 borde ha varit ännu mycket stramare vad gäller politisk-ekonomiska åtaganden.

 

Därför, fru talman, vill jag ta upp den ekonomiska politiken som förts under nittiotalet och början av det nya århundradet. För mig och de obundna är det viktigt att ha en sak klar när man diskuterar ekonomisk politik, nämligen att försöka hålla igen i vetskap om att det är andras människors plånbok vi politiker ger oss in i när vi planerar byggnader och olika serviceformer i samhället. Jag hörde här i dag av lantrådet att han nämnde om den olyckliga formuleringen, att orkar kommunerna, så orkar landskapsstyrelsen. Jag var själv borta från kommunpolitiken under den tiden men har sett resultaten och det blev förödande. Olyckligtvis fanns det samtidigt nästan hur mycket pengar som helst att använda. Klumpsumman blev rätt stor och skattegottgörelsen steg till oanade höjder på grund av att vi hade högkonjunktur, vi levde i en sådan och betalade mycket skatt. Vi vet alla att när vi här på Åland, med det system vi har med klumpsumman och skattegottgörelsen, är duktiga skattebetalare så fröjar det av sig till oss. Men okänsligheten vid hanteringen av andras pengar är för oss ett stort fel och vi anser att ålänningarna själva är bättre skickade att hantera sina pengar än vi politiker och därför bör vi vara försiktiga att pytsa ut dem.

 

Planeringen av byggnader förändras när folk tappar känslan för att vara försiktig med att använda skattemedel. Dessutom har man tydligen inte känsla för att ett större hus kostar mera i drift än ett mindre. När det gäller skolor kan jag ge exempel på hur det är i omkringliggande regioner, som vi brukar jämföra oss med. På svenska sidan inom Stockholms län räknar man med 10-12 kvadratmeter per elev och hos oss har man fått godkänt upp till det dubbla.

 

Min förhoppning är nu att vi på Åland kan finna en väg att gå tillbaka till det förfarande som ger ålänningarna större rätt att själva ordna hur man vill använda sina pengar när det gäller fritid och andra former som inte är lagstadgade. Vi vet att Åland är ett landskap fullt av entreprenörer som klarar den typen av verksamheten bättre än politiker. Det är framför allt entreprenörerna som skapar det välmående samhälle vi ser omkring oss och inte politikerna och då blir man bekymrad när den offentliga sektorn ökar och skapar krav på ökade skatter och personella resurser. Mitt råd är alltså: låt nu det privata näringslivet sköta denna uppgift och utbyggnaderna.

 

Fru talman!

Jag hörde förstås noga på vad som har sagts här i dag och jag vill kommentera en liten del av det som lantrådet sade. Han sade att vi i oppositionen har inte tid att vänta; det kan bli fina resultat framöver, säger han. Okej, resultat kan bli för snabba, det kan jag intyga, alltså att man har ett sådant resultat att man under högkonjunktur försöker samla i ladorna, minska skatterna och tala för att inte pytsa ut så mycket pengar som framför allt på sikt medför ökade driftskostnader och bekymmer för framtiden. Sådana snabba resultat ledde till slut på den typen av ekonomisk politik och regerande.

 

Jag hade, fru talman, en ganska lång lunchpromenad här genom att vi hade så mycket tid på oss; då först gick det upp för mig varför lantrådet talar som han talar, att det är inte så brått med reslutat snabbt, utan låt oss vänta – och det får vi antagligen göra!

 

Fru talman!

Några korta kommentarer angående de uttalanden som talesmän för majoriteten hade här i debatten. När jag hörde ltl Svensson blev jag övertygad om att han antagligen inte har haft tid att läsa igenom nittiotalet stenografiska protokoll. Det kommer säkert att bli en intressant läsning, om han tar sig an den uppgiften och då kommer han säkert, om han vill förstås, att känna igen sig när han läser stenografiska protokollen från nittiotalet!

 

Jag och flera med mig är glada över att vi i alla fall fick betyget att vi är människor. Men en sak blev jag orolig över, nämligen när ltl Svensson säger att om man eftersträvar minoritetsstyre så kan det sluta i diktatur! Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle få höra ett sådant påstående i lagtinget, men nu har jag fått höra det och jag hoppas att inte har hittat någon kandidat!

 

När det gäller ltl J-E Mattsson tycker jag att det säkert är bra för honom, liksom för oss alla, att då och då sätta sig ner och komma ihåg både sin och framför allt sitt partis historia. Det är ganska viktigt. När det diskuterades om kk-huset och dess driftskostnad så är det, enligt mitt sätt att se, ingen svår fråga, om man håller sig till den klara saken att landskapet bygger, om det finns driftsbolag som sköter driften utan att landskapet är med. Det förfarandet användes vid allhallens tillblivelse. Byggandet och verkställandet blev klart efter det att Eckerölinjen åtog sig driften och i och med tycker jag att man har en klar linje hur man kan komma vidare i kk-husfrågan.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Ltl Salmén utgöt sig över minoritetsdemokrati, och det är faktiskt någonting som inte finns. Om det är minoriteten som regerar är det ingen demokrati. Men om man tänker sig att man har ett system där mínoriteten har makten och beslutar och kallar det för demokrati så måste man principiellt tänka sig att den minoriteten hela tiden blir mindre, eftersom det är minoriteten som skall bestämma. Till slut är det bara en kvar och då har vi diktatur. Det där är elementa i politiken!

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

För en gångs skull fick jag ltl Svensson att erkänna att han hade varit ute och cykla!

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Först lite grann om centerns historia; det kan faktiskt vara väsentligt att komma ihåg den. Centern är det parti i detta lagting som har varit med i alla landskapsstyrelser sedan det blev Åländsk Center. Den historien skall vi inte glömma bort.

När det gäller garantierna för driftsbolaget tycker jag att det är en mycket bra åsikt som ltl Salmén framför här. Det framgår inte av misstroendet att det i sak skulle vara fel på driftsformen, som inte ännu finns. Det mest intressanta är om hela gruppen av misstroendeyrkarna står bakom ltl Salméns åsikt, framför allt om ltl Strand, som ofta agerar om kk-husets tillblivelse också omfattar ltl Salméns åsikt om driften. Kanske ltl Salmén har klarat av att gå igenom detta med sina kolleger när man skrev misstroendet.

 

Ltl Salmén glömde bort en av garantiåtagarna när det gäller garantin för driften av allhallen och det är Eckerö kommun, som de facto har åtagit sig detta på grund av placeringen av allhallen i kommunen. Det kan också vara en signal till att det finns allmänna medel med. Inom Eckerö kommun var man enhällig.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Jag är inte säker på att ltl J-E Mattsson kommer att vilja höra det jag säger nu! Han sade att centern har varit med hela tiden i landskapsstyrelsearbetet. Jag tycker att ltl J-E Mattsson skulle ta och fråga lantrådet hur det blev så i slutet på 1999.

 

Sedan har vi de olika sakerna med kk-huset. Åtminstone inte jag skulle ha röstat för någon tillblivelse av någon allhall i Eckerö om en sådan liten bidragare som kommunen hade varit med plus några privata, utan för mig var det helt klart att när en tung aktör som Eckerölinjen gick med, då fanns det skäl att tro att det skulle skötas på rätt sätt. När det gäller att gå igenom om vi alla inom oppositionen är eniga i alla frågor, så faller den saken tillbaka på lagtingsledamoten och gruppordföranden i centern om han alltid ser till att alla är samlade!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag skall inte gå in på historiken, för den kan bli något tillkrånglad eftersom det antagligen råder olika uppfattningar om historiens gång.

 

När det gäller garantin är det självklart att Eckerölinjens åtagande att som garant för allhallen i Eckerö under tio år garantera för driften är mycket starkt gjort av företaget och eftersträvansvärt på andra håll. Men när han förringar Eckerö kommuns insats när man är beredd att under en tioårsperiod sätta in 1 miljon av våra gamla pengar,  vill jag säga att jag tycker att det är minst lika starkt gjort.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Jag förringar inte insatsen, men det skulle absolut, åtminstone enligt mitt sätt att se, inte ha gått att klara. Det ser vi redan på de förluster som har varit de första åren att någon kommuninsats och privatas insats skulle inte ha räckt till, utan det var helt och hållet Eckerölinjens förtjänst att huset kom till Storby.

 

När det gäller historiken är jag när som helst färdig att sätta mig ner med herrarna Mattsson och Nordlund och gå igenom den!

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag känner den djupaste respekt för tidigare centerpolitikern och numera obundne ltl Olof Salmén för dennes ambition att försöka hålla igen på utgifterna, åtminstone inom vissa områden. Men det som jag ändå upplever som ett litet misslyckande under de 17 månader som vi de facto samregerade under min första landskapsstyrelse med ledamoten Olof Salmén som vicelantråd och finansansvarig är det faktum att vi inte lyckades få fram principerna för vilka stödnivåer vi skulle ge för grundskolorna, för barnomsorgsinvesteringarna och för äldreomsorgsinvesteringarna. Det fördes mycket diskussioner i den landskapsstyrelsen om det och jag vet att ledamöterna Harriet Lindeman och Gun Carlson kände sig lite förtvivlade eftersom principerna inte kom fram och som på det sättet lite skulle ha lindrat utgiftskurvan på investeringssidan.

 

Jag står fortfarande för det jag sade, fru talman, att orkar kommunerna, så orkar landskapet. Det gällde under nittiotalet när vi behövde renovera mögelskolorna så att våra barn inte skulle behöva gå in den typen av skolor. Vi behövde barnomsorg och de äldre behövde en bra äldreomsorg med vettiga utrymmen i kommunerna. Men, som jag har sagt tidigare i debatten, så tror jag inte att ltl Salmén eller någon annan har hört mig använda det uttrycket på de senaste två åren, på 2000-talet, eftersom vi har en annan ekonomi nu och den måste vi hantera.

 

För min del anser jag, fru talman, att lika målmedvetet som vi under nittiotalet har sett till att bygga upp välfärden i vårt samhälle, lika målmedvetet måste vi nu se till att vi också håller landskapets ekonomi i skick och att vi på det sättet kan trygga den långsiktiga välfärden.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Det blir tydligen mycket historik nu! Jag hoppas att lantrådet kan dra sig till minnes vilka som var emot att föra fram nya former för stöd till kommunerna när det gällde skolor och övriga kommunala satsningar. Inte var det obundna och inte var det Frisinnad Samverkan som stretade emot! Vi var färdiga och alltihopa och jag vet att en av orsakerna till den strama hållningen var att lantrådet inte klarade av att hålla sin grupp i lugn och ro efter de sakerna.

 

När det gäller att jag ungefär inte skulle ha varit inne för att det skulle behövas skolor, äldreomsorg, barnomsorg och liknande är det en sak, men att ha ett ekonomiskt sunt tänkande när man planerar och bygger deras utrymmen är en helt annan sak. Jag ville också både renovera och ha mig, men de beslut som togs under senare delen av nittiotalet var, som jag ser det, förödande och jag har ju bevis i min egen kommun. Däremot är jag otroligt glad och stolt över det äldreomsorgsbyggande som vi gjorde i Saltvik, där vi kunde klara av många, många mycket bra investeringar med rätt begränsade medel.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det fanns behov i kommunerna att göra en upprustning på skolsidan, på äldreomsorgssidan och på barnomsorgssidan. Vi talar mycket om landskapets ekonomi här, men ser vi det i förlängningen har också kommunerna en ekonomi som kanske kan vara ännu mera bekymmersam än för landskapet. Och om vi inte från landskapets sida skulle ha varit med och gett dessa stöd så att man kunde ha gjort investeringarna under nittiotalet, utan vi skulle ha gett mindre stöd, så skulle det i sådana fall ha lett till att kommunernas ekonomier skulle ha sett ännu sämre ut i dag - och det tycker jag ändå att vi skall ha till vår fördel i de tidigare landskapsstyrelserna att vi har inte belastat kommunerna mer än nödvändigt.

 

Ltl Salmén, replik:

Fru talman!

Verkligheten är precis tvärtom! Om man från landskapets sida skulle ha haft en stram och fast linje där man hade sagt till kommunerna att så här mycket kan vi bidra med, så är jag säker på att kommunerna skulle ha rättat sig efter det och i dag haft betydligt lägre driftskostnader än vad man fick när man satte igång den här typen av utbyggnad. Jag är mycket medveten om att det fanns behov, men det vi har diskuterat är att när vi först betalade till hur stora tillbyggnader som  helst och inte gjorde bedömning av: vad fanns det för behov av storleksplanering, då hamnade vi på snedden!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag kan hålla med om att det kunde ha varit skäl att ha haft en restriktivare linje där, men samtidigt måste man också komma ihåg att vi har en kommunal demokrati och att på det här sättet helt underkänna deras förmåga att säga vad som är rätt och riktigt samt vad kommunen behöver tycker jag också är felaktigt. Det är därför som vi har haft diskussionen om att försöka få fram principerna för hur mycket vi skall stöda skolor, barnomsorg och äldreomsorgsbyggande.

 

TALMANNEN:  Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Jag vill börja med att säga att jag i mitt arbete som lagtingsledamot utgår från att jag har vissa skyldigheter och rättigheter som anges i lagtingsordningen. Jag utgår också från att vi lagtingsledamöter kan respektera varandras rättigheter och skyldigheter. Man skall inte behöva få ord som skymf och oseriös på sig för att man har agerat enligt de rättigheterna och skyldigheterna, särskilt inte från centern med tanke på det agerande som centern hade i mars 2001 mot sina gamla samarbetsparter Frisinnad Samverkan och Obunden Samling.

 

Till saken, fru talman. Det har spekulerats i att vi skulle vara missnöjda med allting som landskapsstyrelsen gör och därför har vi räknat upp några punkter i misstroendet. Så är det inte alls utan det finns också andra frågor som vi är missnöjda med förutom dem som vi har räknat upp och så finns det frågor vi är nöjda med. Vi skall komma ihåg att jag själv har berömt landskapsstyrelsen många gånger för att man till stor del har fortsatt med mycket av den politik som den förra landskapsstyrelsen har initierat. Det tycker jag är positivt. Samtidigt finns det många andra frågor som var för sig kunde motivera ett misstroende. Man kan nämna t.ex. TV-frågan, där man som boende utanför centralantennområdet i dag måste ha en bulvan i Sverige för att få se svensk TV. Det börjar bli som på Anton Kalmers tid. Fortfarande ingen lösning på det! Vi kan ta jämställdhet. Landskapsstyrelsen har tre gånger brutit mot jämställdhetslagen genom att tillsätta icke-jämställda arbetsgrupper och organ, i sig en så allvarlig sak att den kunde rendera ett misstroende. Vi har debatten om upphandling av entreprenörer för driften av Jan Karlsgården. Här skall som sagt ingen skugga falla på de valda entreprenörerna men det agerande och på det sätt man har upphandlat skulle i sig kanske ha varit orsak till ett misstroende. Vi har frågan om hur man har behandlat entreprenörer inom skärgårdstrafiken och vissa landskapstjänstemäns bisysslor. Det är en väldigt viktig sak som vi kanske borde ha haft med i misstroendet. Jag hörde i dag, på tal om bisysslor, att en detaljhandlare har blivit utkonkurrerad i en offert av en landskapsanställd som på arbetstid hade erbjudit produkterna på lunchen – det får vi återkomma till, det lät väldigt grovt enligt min mening. Det finns alltså andra saker som vi kunde ha tagit med, men vi har valt de här viktigaste punkterna.

 

Jag vill nämna några av punkterna. När det gäller ekonomin hör jag absolut till dem som gärna tittar framåt i stället för bakåt, men en viss analys måste finnas och en viss historia måste man känna till för att kunna ta avstamp in i framtiden. Det är säkert så, som har sagts här, att alla tidigare landskapsstyrelser har sin roll i hur ekonomin är i dag, mer eller mindre, eftersom man har lämnat över ett arbete, ett regerings/generationsskifte har skett mellan varje landskapsstyrelse. Om vi ser hur det har varit på nittiotalet under den tid vi har haft klumpsummesystemet så började det med ett stort underskott, som vi hörde här, men då tog man tag i saken och såg till att underskottet t.o.m. blev ett överskott. Det här är ganska intressant; när jag höll på och förvaltade kulturarvet ute i Lemland, så hittade jag en gammal tidning som var just från den här tiden när klumpsumman skulle omsättas i praktiken. Där hotade lantrådet Erlandsson med att avgå om lagtinget spädde på budgeten. Det vare karlatag det! Finansministerns ord var inte heller några visor. Då hade man lite handlingskraft från landskapsstyrelsens sida. Det var passligt att jag hittade den tidningen.

 

Ser man hur detta har utvecklats under nittiotalet och om man ser: var har kampen i åländsk politik förts? Jo, i huvudsak har det varit ett ställningskrig mellan center och liberaler och dessutom har man valt skärgården som krigsscen s.a.s. Det har avgjorts där, tror man. Detta har gjort att oavsett hur mycket från 1995 och framåt Obunden Samling har velat spara in och dra åt, så har centern varit med och haft en otrolig liberal skräck och inte kunnat komma med på ytterligare inbesparingar, trots, vill jag påstå, att man har fört en ganska snäv budgetpolitik; man har t.o.m. haft råd att dela ut skatteöverskott till Ålands folk, ett skatteöverskott som fortfarande finns kvar men som man nu tänker dra in. Dennna konkurrens mellan centern och liberalerna, som man kan säga att kulminerade i senaste val, när liberalerna gick om centern i storlek, har gjort att vi har haft svårt att hålla igen med pengarna. I goda tider när det finns pengar är det dessutom allmänt svårt för en politiker att motivera att spara till sämre tider, så egentligen är det helt rätt herrar nu som sitter och skall ta ansvaret, om man ser det så.

 

När vi diskuterade budgeten för innevarande år 2002 föreslog oppositionen många inbesparingar, men man tog inte chansen. Det tyckte jag var politiskt dumt, man borde ha tagit chansen och sett: här finns det en enigheten kring vissa besparingar och dragit ner underskottet, men jag tycker – om jag får vara analytiker åt majoritetsblocket – att man har lite gjort bort sig politiskt när man inte har tagit den chansen. Nu måste man i stället komma med rysliga bombnedslag och rakt av säga åt skolorna att spara 10 procent på tre år! Visst, skall det säkert sparas i skolorna, men det här var nog lite extremt att slå till mot en sektor i landskapsbudgeten så hårt. Jag tror inte att det är pedagogiskt riktigt heller om vi skall få ner kostnaderna.

 

Vi föreslog från Obunden Samlings sida inbesparingar på nästan 100 miljoner mark. Vi ifrågasatte bl.a.: varför skall man i sitt ägo ha ett turisthotell som ger noll avkastning i dessa tider? Vi vet att det är högkonjunktur ute i samhället och man kunde ha sålt hotellet till ett bra pris och därigenom förbättra landskapets ekonomi. Tidpunkten var ypperlig. Man valde att inte ta den chansen. Man äger ett turisthotell som ger noll avkastning. Skulle det vara privat skulle det ge samma avkastning till samhället som det ger i dag.

 

När det gäller vindkraften har vi tidigare debatterat det s.k. Nyhamnsprojektet i många sammanhang. Där är det rentav beklämmande hur landskapsstyrelsen har agerat. I mars 2001 fick man en skrivelse där det informerades om det s.k. Nyhamnsprojektet. Under den tid som gick fick man fortlöpande information från aktörerna som de facto hade fått beviljats ett bidrag på 3 miljoner euro från EU.  Efter alla möjliga sorters dribblingar, självmål och vad det nu finns för termer i dessa fotbolls-VM-tider, så sjabblade man bort 3 miljoner euro! Det är inte bara pengarna man sjabblade bort utan man skaffade sig ett väldigt dåligt anseende i dessa kretsar, har vi fått höra efteråt. Uppfattningen i Finland är, att ja, dom där rika ålänningarna, dom klarar sig utan pengar! Det här är ytterst beklämmande. Förutom dribblandet med själva pengarna har det gått väldigt långsamt med att få en MKB till stånd. Och vad är det som har fördröjts? Jo, det är först beslutet om MKB, exakt tre månader - det har jag påtalat i en enkel fråga – sedan har det tagit ytterligare fyra månader innan protokollet från avgränsningsmötet skrevs. Här hoppas jag verkligen att orsaken är den att det är tjänstemännen som har ont om tid, att det inte är något annat som ligger bakom. Det är den förklaring vi har fått och det må nu väl vara om det är en brist på resurser, men man måste se till det; det påtalar vi också i andra punkter i misstroendet.

 

En annan horribel sak är flygfrågan, hur man har dribblat med Skärgårdsflyg. Det är under all kritik att dribbla bort Skärgårdsflyg på det här sättet. Man har inte kunnat ge en klar linje från landskapsstyrelsens sida: skall Skärgårdsflyg finnas kvar och bli ett flygbolag eller skall det läggas ner? Först har man gett den informationen åt Skärgårdsflyg att, jo, det skall bli ett flygbolag, sedan mitt i allt vänder man, men då väljer man en ”mellanlinje” som kommer att dränera Skärgårdsflyg på dess ekonomi. Det alternativ man har valt kommer att sluta med konkurs. Det här ärett verkligt dlgit exempel på hur man skall agera som ägare till ett samhällsägt bolag.

 

Det har varit mycket uttalanden kors och tvärs i frågorna om vindkraften och flyget. Får jag backa till vindkraftfrågan förvånar jag mig ytterst över debatten om att inte privata företag som stöds av samhället inte kunde få göra vinst. Skall man ta den linjen kan vi ju inte ge några bidrag alls, varken åt privatpersoner, företag eller åt jordbrukare, för all näringsverksamhet syftar till att göra vinst, inte att gå back. Detta finner jag mycket märkligt och det bör redas upp internt inom landskapsstyrelsen vad ens mening är: skall vi sluta ge jordbruksstöd, skall vi sluta ge näringsstöd överhuvudtaget, är det så man menar? Vi väntar med spänning på besked.

 

När det gäller demilitariseringen har vi i oppositionen varit kritiska och det vi är kritiska till, åtminstone jag, är bristen på kännedom och ryggradsreflex när det gäller dessa frågor, att man när det kommer upp en sådan här fråga direkt fastän man väcks mitt i natten med ficklampa direkt i ansiktet måste veta vad det är som gäller i så här grundläggande frågor för den åländska autonomin och demilitariseringen. Men sedan blev det som det blev med Open Skies, och det känner vi alla till, lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd, vad kunde man göra där – man ställdes inför fullbordat faktum. Man kunde bara försöka lappa på sadeln så bra som möjligt och spackla och måla över.

 

Slutligen, fru talman, syftet med misstroendet är, som tidigare konstaterats, i stort sett att parlamentarismen skall ha sin gång och jag vill påstå att det finns en folklig beställning på den här debatten. Det är en stor frustration bland Ålands folk, det är allt från vanliga gräsrötter till företagsledare. Och vad är de frusterade över? Jo, dels den förda politiken, men framför allt brist på förd politik, på att det inte händer någonting, på att det är oenighet och obeslutsamhet från regeringens sida. Jag skulle säga att det är det allvarligaste. Det är en sak om majoriteten väljer att föra en politiker som jag inte kan hålla med om, men det är en annan sak när man inte kommer till skott i saker och ting. Vi har valt att lägga misstroendet nu och inte tidigare – den respekten har jag för landskapsstyrelsen – därför att man måste ge en ny landskapsstyrelse tid att vänja in sig och komma igång, men nu har det gått 14 månader och det är ingen kort tid. Gängse inkörningstid brukar vara sex månader. Därför är detta en viktig debatt och det är också en allvarlig sak när vi i Ålands lagting går till omröstning; att stöda den här landskapsstyrelsen är en allvarlig sak och jag ber lagtingsledamöterna igen enligt 9 § lagtingsordningen att överväga sitt beslut.

 

Vicelantrådet, replik:

Fru talman!

I den här debatten har det varit många felaktigheter och många missvisande påståenden. Jag skall passa på här och ta upp ett par som sticker i ögonen. Det har varit mycket tal om budgetutvecklingen och ansvaret för utgiftsökningen. Jag kan nämna här att ökningen 1993-94 under Lasse Wiklöf som ansvarig var 0,9 procent, dvs. en ganska bra siffra om man ser på utgifterna. Den här landskapsstyrelsen har under år 2000, från mars till december i bokslutet för 2001, haft en utgiftsökning på 0,5 procent. Tänk att vi i den här landskapsstyrelsen har bästa facit när det gäller utgiftsansvaret.

 

En annan sak som ltl Danne Sundman nämnde är att Ålands turisthotell ger ingenting. Ja, det är riktigt att år 2000 gav det ingenting, dvs. resultatet noll, för år 2001 är resultatet 3857 euro, vilket ändå är ett plus; det är på rätt väg också där.

 

När det gäller vindkraften har lagtinget sagt i 2000 års budget att man skall avvakta och utreda det hela. Senaste höst sade man att man skulle göra en energiplan och konstaterade att det behövs tillstånd för det projekt som man hade inititerat. Om man talar om budgetunderskott sparade vi in där kanske 25-30 miljoner gamla mark, som vi nu får överväga hur vi skall göra när vi har en energiplan, vad vi skall satsa på.

TALMANNEN:  Tiden är ute!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

När det gäller budgetutvecklingen kan man inte se på kortare tid; vissa dagar är det säkert en ryslig likviditetsökning när vissa inbetalningar sker till landskapskassan osv. Man måste se på en längre tid. Jag håller med om att man kunde ha varit ytterligare sparsam från 1995 och framåt, men jag angav också orsaken. Därvid skall inte liberalerna fråntas det ansvaret att de var med och som oppositionsparti och drev på utvecklingen. Det brukar talas om den liberala sedelpressen, men då var den verkligen i full gång och det kulminerade, som sagt, 1999.

 

När det gäller vindkraften är det lustigt att landskapsstyrelsen i svar på anhållan och brev skyller på lagtinget. Landskapsstyrelsen sitter på en majoritet och kan föreslå vad som helst; man kan aldrig skylla på vad lagtinget har sagt, utan center/lib-majoriteten kan föreslå vad de vill inför Ålands lagting. Krasst politiskt är det så att misstroendet riktar sig mot center/lib-majoriteten i lagtinget, för de ville inte ha vindkraft, de ville inte ha Nyhamnsprojektet, det framgick tydligt av debatten. När det gäller EU-pengarna var det bra häromdagen i Nya Åland när vicelantrådet erkände att det smakar surt att de gick en förbi. Där var det bra med lite ödmjukhet, för det var faktiskt ett ganska stort misstag.

 

Vicelantrådet, replik:

Fru talman!

När det gäller vår vändning av budgetutvecklingen är det inte en dag utan det är föregående års bokslut som jag baserar det hela på. Här har det varit mycket internt beröm i oppositionen över besparingen för knappt tio år sedan, men den besparing vi gjorde ifjol är faktiskt bättre. Den var tvungen därför att inkomsterna går ner. Det har varit en brytpunkt. Dem kan vi inte påverka.

 

När det gäller vindkraften har vi fört ett förslag till lagtinget och det är så det bör gå till i en parlamentarism att de som är i opposition har alternativa förslag, en alternativ politik – och det ser vi absolut ingenting av. Det är bara kritik av det som har hänt, av uppgörelser om nittiotalets strider, så oppositionen har faktiskt möjligheter, alla partier har möjligheter i lagtinget, där är alla lagtingsledamöter likvärdiga. Om vår vändning av budgetutvecklingen är felaktig eller kunde göras på ett annat sätt så är det klart att det är det som är intressant för oss att lyssna till, inte att vi är behäftade med fel överhuvudtaget och att alla goda intentioner finns i ett annat parti, i oppositionen, så enkelt är det inte och det tror jag också väljarna inser – de har insett det tidigare och de inser det också nu.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Är det så att den här landskapsstyrelsen har lyckats vända budgetunderskottet redan utan att vi har fått det här i Ålands lagting, så är jag den första att tillstå att det är behjärtansvärt! Den vändning som vicelantrådet pratade om består av icke förverkligad luft i budgeten i första hand och det återkopplar till det jag sade om den frustration som finns över att saker och ting inte blir gjorda. Gör man ingenting, så gör man inte heller några misstag och dessutom kostar det ingenting! När det gäller vindkraften hade vi förslag. Jag var huvudundertecknare på en motion som föreslog att man skulle förverkliga Nyhamnsprojektet och få del av de 3 miljoner euro som EU var beredd att stöda med. Men nu blir det avsevärt mycket dyrare om man skall förverkliga det utan de pengarna. Det är väl ett sätt att påverka budgeten att få 3 miljoner euro utifrån!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det hade varit nyttigt för ltl Sundman om han hade hållit sitt anförande innan han begärde replik på mitt anförande. Hans åsikter huruvida jag har lust att uttala mig i lagtinget eller inte nser jag inte att är hedersamt för en lagtingspolitiker att ha åsikter och framföra i plenum. Det är med luftinnehåll kanske det finns olika åsikter om.

 

Så till några saker i hans anförande som jag har reflekterat över. Han säger att alla budgeter under nittiotalet var finansierade, men det var faktiskt så att det var bara en budget under hela nittiotalet som i budgeten visade ett överskott, alla andra var underfinansierade, så den historiebeskrivning som ltl Sundman har är tydligen väldigt dålig, t.o.m. felaktig. Så är det väl med en hel del av innehållet i misstroendet:  det är spekulationer och återigen spekulationer, inte ett enda konstruktivt förslag till inbesparingar. Att sälja egendom för landskapet torde inte vara inbesparing i någon driftsbudget, åtminstone finns inte den möjligheten i min affärskunskap.

 

Men det värsta av alltihop kom herr Sundman in lite senare på, nämligen att han skulle anse sig vara motiverad och ha rätten att avsätta centerns och liberalernas lagtingsgrupper!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Den brist på luft och den dåliga luft vi har här i Ålands lagting består av de problem som finns här med ventilationen, att vi inte kan ha den igång när vi har sammanträde; därför blir det lite om luft. Därav mitt skämt till ltl J-E Mattsson. Jag sade att vi har saknat ltl J-E Mattsson i den politiska debatten, vi har saknat centerns lagtingsgrupps åsikter många gånger. Det har vi också efterfrågat. Det är bra om centerns lagtingsgrupp nu aktivare kommer att delta i lagtingsdebatten för att avlasta vicelantrådet som alltid måste ställa upp, både för liberalernas och centerns lagtingsgrupp. Jag har inte påstått att budgeterna är finansierade, utan man kan konstatera att det har alltid varit lite luft i budgeten och orsaken till det kan vara att man inte riktigt har finmejslat budgetsystemet ännu, det tar kanske tio år.

 

När det gäller att sälja egendom för att förbättra samhällets ekonomi är det ingenting konstigt med det, det har man gjort i många andra samhällen; i Finland och Sverige har man sålt ut mycket av statens egendom eftersom man då inte behöver bära kapitalkostnader och driftskostnader. Det har man med framgång gjort på annat håll. Här på Åland har vi inte börjat ännu ens en gång. Det tycker jag är lite märkligt.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller att få luft för sina åsikter är det intressant att höra att det bara var ett skämt att jag har fått luft åt mina åsikter, men jag tycker inte att ltl Sundmans första replik lät speciellt lustig eller var skämtbetonad överhuvudtaget, så jag undanber mig en dylik nivå på debatt.

 

När det gäller att sälja egendom och finansiera drift är det verkligen så att ltl Sundman anser att de försäljningar som har gjorts i Sverige och Finland skall göras här och att man i Sverige  och Finland finansierar sina länders driftsutgifter med försäljning av egendom och att vi likaledes skall börja finansiera våra driftsutgifter med att sälja av landskapets egendom?

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det är givetvis ingen framkomlig väg att sälja ut allt man har och bränna pengarna på driftskostnader. Om man vill öronmärka de eventuella medel man får in på att sälja överflödig egendom, så kan man öronmärka dem som pengar för nya investeringar. Nog är det viktigare att vi kan bygga bostäder, skolor, äldreomsorg, sjukvård osv. än att vi äger turisthotell som inte ger någon avkastning – vi hörde att det gav några tusen euro, men med tanke på hur mycket kapital som är fast är avkastningen obefintlig.

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Vi är här i dag för att diskutera främst skötseln av landskapets ekonomi men också några andra frågor som vi har valt att ta upp i det förslag till misstroende som är lagt inför lagtinget och som innebär att vi inte har förtroende för den sittande landskapsstyrelsen. För Frisinnad Samverkans del gav 100 dagar för Nordlund II-ministären att verka innan vi ville gå till starkare kritik. Då hade vi vissa frågor som vi efterfrågade resultat på. I det skedet sade vi att vi kanske ger ytterligare upp till ett halvår eller sammanlagt ett halvår innan vi går vidare med ytterligare åtgärder, och det gjorde vi också. Sedan utsträckte vi tiden till ett år. Under tiden har vi ställt en del enkla frågor också vi har ställt en del spörsmål för att här i lagtinget kunna diskutera sådant vi är valda till att diskutera. Det tog alltså hela ett år och två månader innan vi tycker oss ha tillräckliga skäl att konstatera att varken vi eller, som vi tror, våra väljare har förtroende för ministären Nordlund II. Då lägger vi ett välmotiverat förslag till ett misstroendeyrkande. Det här är en ganska naturligt parlamentarisk process som vi har upplevt med den här regeringen och den här oppositionen. Vad  resultatet blir vet inte. Men jag hoppas att alla de insatser som oppositionen har gjort under dessa 14 månader skall ha haft en positiv effekt på landskapsstyrelsens skötsel av dem. Vi vet att i åtskilliga fall så har det haft det; det har givit resultat när det gäller skolutbyggnad och när det gäller andra frågor.

 

Jag tror också att det har inneburit ett visst uppvaknande nu när det gäller den ekonomiska situationen i landskapet.

 

Jag noterade att ltl Jörgen Strand, utan att ha checkat upp det med oss andra i lagtingsgruppen dessmera annat än de diskussioner vi har fört, höll ett alldeles utomordentligt sakligt och analyserande inlägg. Det här kompletterades väl av ltl Lasse Wiklöf, som höll ett likartat konstruktivt och fokuserat anförande på de frågor som är aktuella för Åland och ålänningar i dagsläget.

 

Lantrådets reaktion var att han nedvärderade ltl Strands anförande och politik, medan han valde att berömma ltl Wiklöfs. Det här tycker jag, lantrådet Roger Nordlund, att var svagt och icke-analytiskt och lite, kanske inte omänskligt, men osnyggt. Även Roger Nordlund har varit en ung politiker och då var han redan ambitiös, minns jag. Frågan är om särskilt många av oss har varit så ambitiösa som ltl Jörgen Strand som nyvald ledamot i Ålands lagting. Det är inte många. Den där typen av påhopp så hoppas jag att lantrådet skall lägga åt sidan. Jag tror att kraften behöver användas på annat.

 

Det som har givit upphov till misstroendet är bristen på resultat och i viss mån bristen på beslutskraft samt bristen på öppen debatt i Ålands lagting. Om det kan man ha olika åsikter, men vi tycker att det brister på de här punkterna. Det här leder till en frustration inte bara hos oss, utan det leder till en frustration ute i samhället också. Många tycker att saker och ting sköts fel eller sköts inte eller sköts för ineffektivt. Det utesluter inte att mycket sköts bra och att även de sex i landskapsstyrelsen, åtminstone några av dem, gör ett hyfsat dagsverk. Men nog måste man kunna diskutera frågor som är problematiska.

 

Det som folk oroas särskilt för är ekonomin. Vi ålänningar är kända som sparsamma och ekonomiska och vi har tyckt nu under 14 månader att landskapsstyrelsepartierna centern och liberalerna har brutit mot dessa traditioner. Samma oro känns för flera av de andra frågorna som vi nämner. Och en väldig oro känner vi i dag för effekterna för kommunerna på grund av det som har hänt under de senaste åren och nu i accelererad fart på 2000-talet när det gäller kapitalskatten  och samfundsskatten och deras utveckling, där de stora landsbygdskommunerna, de presumtiva skattebetalarna, alltså inkomsttagarna, i stort sett inte betalar någon kommunalskatt alls. Det här har regeringspartierna centern och liberalerna i stort sett bortsett från hittills. Vi i oppositionen har väckt landskapsstyrelsens insikt om detta och jag är nu övertygad om att landskapsstyrelsen inser att man måste jobba hårt med de här frågorna. Men då måste man också skapa sig kontakter till finansministeriet; annars går det inte. De kontakterna har varit svåra för alla landskapsstyrelser, men jag tror att så här dåliga har de aldrig varit som de är nu när finansansvarige ledamoten i Ålands landskapsstyrelse kommer hem och säger att vi får återkomma efter valet! Om finansministeriet skall styra över självstyrelsen, så blir den nerlagd. En sådan odiplomati har vi väl aldrig upplevt tidigare i förhållandet mellan riket och Åland.

 

Lantrådet Roger Nordlund, det är bra med aftonskola, det är bra med försök till mjuka kontakter och trevliga kontakter, men man får inte heller slå sönder förutsättningarna på det sätt som ibland görs.

 

En oro känner vi också för ålänningarnas välfärd på lång sikt genom den osäkerhet som sjöfarten i dag ger oss. Att regeringspartierna centern och liberalerna hänvisar till att sjöfarten är riksbehörighet gör oss ännu oroligare. Det är en förklaring till varför man inte skall jobba så mycket med frågorna – det är riksbehörighet! Herregud, det är ju vår viktigaste näringspolitiska fråga, det är vår viktigaste välfärdsfråga. Oberoende om vi har behörighet eller inte, så måste vi jobba stenhårt med den. Lantrådet har samma uppfattning, har jag för mig, men resultatet av den uppfattningen är tyvärr inte så väldigt synligt. Att hänvisa till att man gjorde en pyrrhusräddning, fick alltså ungefär 30 procent av det stöd som ges i Sverige för färjtrafiken och påstår att det är en seger, så är inte väldigt snyggt, men jag förstår varför man gör det, för man har ingenting annat att säga. Det var bra i och för sig att Finland gick in för det minst som finansminsiteriet har räknat att är minimum, på smärtgränsen för rederierna. Men, som jag har sagt tidigare, Mr. Sheerwood i London är den som styr resultatet av den finska sjöfartspolitiken för landskapet Ålands del och för landskapets välfärds del.  Det är alltså inte ett tillfredsställande resultat vi har.

 

I lantrådet svar var det mycket sagt att det problem som oppositionen tog upp var gammalt och ärvt samt att landskapsstyrelsen nu jobbar så bra man kunde med dem allihopa. Jaa! Skulle man i en politisk debatt kunna nöja sig med sådana svar och tycka att man därmed har en dialog som visar på resultat i politiken, så vore det inte mycket till politik som vi sysslade med, utan nog är det klart att det är resultatredovisningen som blir det avgörande. När man har facit i hand kan man också mäta resultaten. Före det är det ofta fråga om gissningar, förhoppningar och tro.

 

När det gäller externpolitiken säger lantrådet att man mot Finland, Sverige och mot Europeiska unionen använt sig av mycket energi för att nå resultat, man har träffat två statsministrar och man har löst några frågor och deltagit i EU:s toppmöten. Så avslutar lantrådet med, att i de här frågorna måste man vara målmedveten och energisk, precis såsom tidigare landskapsstyrelser har varit. Allt det är alldeles riktigt. Men frågan är sedan, eftersom resultaten är så svåra att nå, om landskapsstyrelsen är tillräckligt målmedveten och tillräckligt energisk. Det är en bedömning vi gör mellan oss politiker och vi har säkert alla olika åsikter om det. Från oppositionens sida har vi nu uppfattningen att landskapsstyrelsen inte är tillräckligt målmedveten och tillräckligt energisk och därför uteblir resultaten, trots alla dessa kontakter.

 

Sedan till ekonomin, som är huvudfrågan i misstroendet och huvudorsaken till den oro som det är  motiverat att känna i det åländska samhället när vi går från en situation där vi har det bäst ställt i Norden till en mycket osäker situation nu, som landskapsstyrelsen går i spetsen för att leda. Landskapsstyrelsen är i spetsen för att leda den offentliga ekonomin självklart, och det är den som har problem, den privata ekonomin har inte problem, varken enskilda människors ställning i statistiken eller företagens ställning i den ekonomiska statistiken är problematisk på Åland. Däremot är bilden av den offentliga ekonomin mörk, målad i landskapsstyrelsens egna färger. I det beslut som landskapsstyrelsen tog om de ekonomiska realiteterna under 2002-2003, 2004-2005, skriver man beträffande 2003: ”Trots åtstramning av ramarna som man nu har delat ut föreligger ett uppskattat underskott om drygt 35 miljoner euro i budgeten för 2003.” Och vi vet att det var ungefär 25 miljoner euro i budgeten för 2002, alltså 150 miljoner finska mark och 200 miljoner finska mark, så vi rör oss med mycket stora belopp när det gäller underskottet.

 

Lantrådet sade i sitt svar att landskapsstyrelsen söker vägar till lösning när det gäller den ekonomiska situationen. Det är bra. Frågan är sedan om man kommer att slå in på de vägar som är möjliga och där har vi mycket bestämda synpunkter, när vi läser boksluten, vad man kan göra. Men det är inte vi som är landskapsstyrelse utan det är landskapsstyrelsen som är landskapsstyrelse. Lantrådet säger att landskapsstyrelsen jobbar på det och målet är att inte ha någon extern upplåning. Sedan redogör man i beslutet, från 30 maj, för vad man tänker sig att göra. Det är inte någon extern upplåning man är ute efter men nog så mycket annat allvarligt, om man inte klarar att spara. Man skriver, förutom det som jag läste upp om 2003, att ”läget förbättras inte till år 2004”. Och: ”Det fordras en sträng sparsamhet och strukturella kostnadsinbesparande åtgärder.” Man måste fråga sig om faktiskt alla verksamheter måste upprätthållas. Man måste få ner nettokostnadsnivån, man måste göra prioriteringar. Det här är precis det som oppositionen har sagt, i ordinarie budgetbehandlingen,  i tilläggsbudgetbehandlingen, men som som regeringspartierna inte har velat diskutera. Det är bra att landskapsstyrelsen den 30 maj 2002 nu skriver detta, men sedan blir det lite farligt, hur landskapsstyrelsen tänker genomföra detta. Man ger sina förvaltningar i uppdrag att med en beräknad lönehöjning på 3 procent sammanlagt spara 4 procent inom alla förvaltningar utom ÅHS. Det betyder att övriga kostnader skall minska med långt över 10 procent. Här ger man samma uppdrag åt alla förvaltningar. ÅHS har specialbeting som också innehåller en besparing på 10 procents nivå, men det är inget absolut krav där, utan man skall redovisa för vad som händer ifall att man sparar 10 procent av verksamheten.

 

Problemet är att landskapsstyrelsen själv, när man går ut till sina förvaltningar, inte gör några prioriteringar själv. Landskapsstyrelsen har ingen uppfattning om skolan kan spara mera än trafikavdelningen eller om näringsavdelningen kan spara mera än social- och miljöavdelningen. Landskapsstyrelsen har alltså ingen politik när det gäller sparpolitiken. Det tror jag att är litet förödande i den här situationen när man går ut för nu skapar man verklig osämja och otillfredsställelse i förvaltningen genom att använda sig av ett så här trubbigt sparbeting som man gör. Men även ur detta har landskapsstyrelsen nu en utväg. Man räknar tydligen med att man inte kan spara tillräckligt och då skriver man i budgetdirektiven så här, under allmänna stöd till kommunerna: ”Nivån utgår från oförändrade basbelopp, att allmänna avdraget slopas; därtill har en ÅHS-avgift om 0,8 penni per skatteöre beaktats, vilket ger en inkomst om ca 3 miljoner mark.” För att man inte klarar att ha en sparpolitik så tänker man sig att höja skatten till medborgarna! Det är precis det som det här innebär: kommunalskatten höjs, landskapet tar en del av den, kommunerna får en del av den – för att man inte klarar av att spara. Det är nästan värre än att ta av fonderna, i ett skede när vi är i en högkonjunktur. Då kommer jag till lantrådets tes och vicelantrådets nu senast, att den här landskapsstyrelsen nog sannerligen har tagit i och sparat, och lantrådet Roger Nordlund har gjort det, till skillnad från tidigare. Kostnadsnivåerna har stigit tidigare. Då valde jag att sätta mig ner och gå igenom boksluten för hela nittiotalet och det är endast bokslutet som talar. Budgeter, tankar och drömmar talar inte mycket, utan det är de verkliga siffrorna i boksluten och bokslut är inte lätta att läsa, särskilt inte offentlig sektors bokslut. Men resultatet blir tydligt om man bryr sig om att studera det.

 

När det gäller verksamhetens kostnader inom landskapsförvaltningen är personalkostnader huvuddelen av kostnaderna, material och förnödenheter, hyror, inköpta tjänster och övriga kostnader, allt det som går under ”verksamhetens kostnader”, som är driftskostnaderna och som är s.a.s. problemet för framtiden om man ökar dem. Överföringsutgifter kan man normalt göra någonting med och investeringsutgifter kan man alltid göra någonting med, även om man måste upprätthålla en viss reinvesteringsnivå men inte alls på de nivåer vi har haft under de goda tiderna förstås när inkomsterna minskar lite.  Då är det så att enligt affärsbokföringens regler har det inte gjorts bokslut förrän 1998, så de bokslut vi har före 1998 blir inte jämförbara med de affärsbokslut som är gjorda och där man har denna sammanställning av verksamhetens kostnader. Jag har alltså gått igenom de tidigare åren på ett annat sätt, som jag skall återkomma till, men när det gäller verksamhetens kostnader, som är våra driftskostnader, ökade de från 1998 till 1999 med 2 procent. Den landskapsstyrelse som satt då satte stopp för kostnadsutvecklingen, man började med resultatsaneringen. Roger Nordlund satt med i den landskapsstyrelsen som finansansvarig. Följande år, 2000, när lantrådet blev lantråd, så ökade verksamhetens kostnader med 10,6 procent. Det första året 1999 sjönk lönekostnaderna, personalkostnaderna, i sin helhet, med 1,8 procent. År 2000 ökade de med 8,9 procent. Då inträdde en expansion, men den var inte så farlig ännu, för resultatet blev en vinst på 76 miljoner mark. Det stora sparbetinget kom 2001, det första året under Nordlund II:s regerande; då steg verksamhetens kostnader med 8,7 procent, troligen bland det högsta under den här tioårsperioden. Personalkostnaderna steg med 7,8 procent och förlusten blev 10 miljoner. När man inte kunde jämföra boksluten med varandra före vi började med affärsbokslut, så valde jag att titta på antalet anställda, hur det har utvecklats under nittiotalet. Under perioden 1996 till 1999 ökade antalet anställda per år med ungefär 32-33 personer. Före det, under 1993-95 ökade det lite mindre, med ungefär 25 personer. Under regeringarna Nordlund så har det ökat med i medeltal 65 personer, enligt landskapsstyrelsens berättelse. Nu har vi inte berättelsen, utan bara bokslutet för 2001, så vi har inte de slutliga siffrorna för det året, bara preliminära.

 

Så, lantrådet, sluta med det här tittandet i backspegeln! Dina uppgifter är oriktiga, liksom också vicelantrådes totala bild av budgetjämförelserna som inkluderade alla överföringsutgifter och investeringsutgifter också samt fonderingar. Under åren 1996-1999 var vinsterna sammanlagt 260 miljoner mark. Till det skall läggas betydande överföringar till pensionsfonden på ungefär 300-350 miljoner utöver det planerade. Till det skall läggas överföringar till skattebetalarna i form av det allmänna avdraget och till kommunerna i form av borttagande av ÅHS-avgiften. Det är inte några småsaker som sparades under de åren. År 2000 var vinsten fortfarande god: 76 miljoner, år 2001 är förlusten 10 miljoner och år 2002 och 2003 beräknas den vara stor. Det här är fakta som landskapsstyrelsens bokslut berättar för oss och som inte går att förklara bort på något sätt utan det är verkligheten, siffrorna finns att läsa i de offentliga boksluten.

 

Så, lantrådet, jag hoppas att jag får några svar på de frågeställningar som vi alla har nu: Har landskapsstyrelsen målinriktade sparbeting som man tror att är realistiska eller tänker man belasta skattebetalarna med hela de underskott som man är på väg att skapa?

 

Fru talman!

Så kort över till lagstiftningen. Lantrådet gav en eloge till landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson för att han hade ökat lagberedningen och lyckats få fram många framställningar. Låt oss sluta tala om antalet framställningar! Det gjorde landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson också när han var i opposition och ställde dåvarande landskapsstyrelsen mot väggen för att man inte hade tillräckligt med framställningar. Det är innehållet, volymen, storleken, betydelsen av framställningar som är det viktiga. Det är det vi talar om lantrådet! Var dröjer de större lagpaketen? – de dröjer och de dröjer.

 

Sjöfarten har jag berört i så många andra sammanhang så den kan jag egentligen hoppa över. Det vore bra att få veta när lantrådet säger att man ser på behörigheten och på registerlösningarna. Lantrådet har inte sagt hur och ingen annan i landskapsstyrelsen har sagt hur: Hur jobbar man med de frågorna, de långsiktiga sjöfartsfrågorna, som har att göra med behörigheten och registerfrågan?

 

När det gäller infrastrukturella satsningarna försvarade sig lantrådet med att säga att det är godkänt av lagtinget. Jo, det är riktigt, det är godkänt av centern och liberalerna, men inte av oppositionen och därför är det rimligt att vi tar upp det i debatten här. Jag har en fråga till lantrådet i det sammanhanget. Staden fick sig tillsänt ett brev häromdagen, också det beslutet daterat 30.5, men brevet har väl inte kommit ännu, om badhuset i Mariehamn, som vi inte har fått besked på tidigare slutligt att vi får några stöd för i staden. Men nu är det då meningen att av de fem miljoner som är utlovade har landskapsstyrelsen fattat beslut om att 1.440.000 euro skall kunna ges, medan man inte vet någonting om 3.560.000 miljoner euro utan det beror på kommande lagting vad man upptar i budgeten. Men det märkliga med det här beslutet, lantrådet, - lantrådet var frånvarande när landskapsstyrelsen tog det i plenum 30.5 – är att man sätter en tidsgräns på bidraget till badhuset i Mariehamn till 31.12.2002, alltså inom det här året. Det har aldrig förekommit i landskapsförvaltningen tidigare när det gäller kommunala projekt att man ger så kort starttid som villkor för ett stöd. Det skulle jag vilja att lantrådet förklarar varför. Har det med Finströms-anläggningarna att göra eller vad är nu det här för konstig behandling av Mariehamns stad som landskapsstyrelsen har gått i författning om?

 

När det gäller skattegränsen säger lantrådet att arbetet pågår med riksmyndigheterna. Då skulle jag vilja veta på vilket sätt. På vilket sätt pågår det arbetet med riksmyndigheterna när det gäller det stora problemet med skattegränsen och som alla landskapsstyrelser ända sedan skattegränsen kom i kraft har jobbat med? Det stora problemet är inte Sverige utan det stora problemet är Åland – Finland och finansministeriets reglering av det. Hur pågår det arbetet och vad är det för förbättringar som vi företagare och företagarna ute här i det åländska samhället har att se fram emot nu?

 

Jag skall avsluta här, fru talman, eftersom det blev lite onödigt långt med det som lantrådet sade i sitt svar, att det är en onödigt negativ bild av Åland som oppositionen försöker föra ut. Nordlund påpekade, enligt Hufvudstadsbladet, att Åland är ett välmående landskap med landets högsta inkomster och full sysselsättning, och det är riktigt att Nordlund sade så. Det är inte det som oppositionen tar upp och det är inte det som oppositionen kritiserar, utan oppositionen kritiserar den utveckling som den här landskapsstyrelsen är ledare för och vad den kan resultera i. Det är en negativ bild av den här landskapsstyrelsen som vi ger, men vi är fortfarande Nordens mest välmående samhälle och den bilden grumlar inte oppositionen överhuvudtaget i sitt misstroendeyrkande. Också där brister det i lantrådets analys, att han får det till att oppositionen svärtar ner bilden av den åländska välmågan. Nej, vi är oroliga för att den här landskapsstyrelsen skall betydligt förminska den åländska välmågan. Det är det som är upptaget.

 

Vicelantrådet, replik:

Fru talman!

Det finns många punkter jag skulle kunna kommentera när det gäller budget, sjöfart och infrastrukturella satsningar som är samhällsekonomiska projekt i budgetens terminologi. Det var några frågor som gällde skattegränsen. Skattegränsen var som bekant en gång i tiden nollad mellan Åland och riket och efter en anmälan från vicetalman Bert Häggblom – ursäkta, om ltl Roger Jansson håller an lite, så kanske jag får säga någonting – blev det en ganska hård proposition och skuggan av anmälningarna lever kvar i kommissionen. Det kunde vi konstatera senast igår. När det gäller vårt arbete med skattegränsen pågår det på två nivåer. Vi har för det första ett förenklingsarbete på gång som naturligtvis vi hoppas skall leda till konkreta resultat; det är en enmansutredning i Sverige. – Skall det inte vara möjligt att jag får tala i någorlunda lugn och ro här? Jag skall svara på frågan om ltl Roger Jansson kan hålla an lite, sade jag!

 

För det andra hade vi ett möte med finansministeriet på tjänstemannanivå för någon vecka sedan och vi återkommer i augusti för att ytterligare diskutera de här frågorna. Vi hade igår ett möte med tullstyrelsen, där strategin är, kortfattat, två punkter. Det ena är att när det gäller export till andra länder så gör tullstyrelsen förslag till förbättringar om beteckningarna och upplysningarna på blanketten. Det löser inte problemen helt och hållet, men jag tror att det kan bli en avsevärd förbättring för företagen. Det andra är arbetet med en landskod som jag här inte desto mera skall gå in på därför att det försiggår också på flera olika nivåer. Sedan har vi ytterligare möjlighet att diskutera detta på finansministermötet i Nordiska ministerrådet nästa vecka. Sedan har vi, skulle jag i alla fall säga, en lösning som är teknisk möjlig men som är politiskt svår just därför att kommissionen har tagit anmälningarna på förvånansvärt stort allvar när det gäller ett längre tidsperspektiv, men den lösningsmodell som vi kan anvisa bygger på att vi går in i …

TALMANNEN:  Tiden är ute!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Ursäkta att jag var lite otålig när det gäller repliken!  De är bara två minuter och då skulle det vara värdefullt om man kunde få svar på sina frågor. När det gäller skattegränsen gällde det skattegränsen mellan Finland och Åland som jag ställde frågan om. Vi hade vintern 2000 en genomgång om exporten med tullstyrelsens chefdirektör Tapani Erling och då diskuterade vi just de saker som vi fick svar på, att landskapsstyrelsen nu 14 månader senare har tagit i. Men det var inte det som min fråga gällde utan den gällde löftet som vicelantrådet hade givit under sin tid i opposition till att de stora problemen på axeln Finland – Åland i handeln skulle finna sin lösning. Och min fråga gällde: på vilket sätt pågår det arbetet som lantrådet sade att pågick med finansministeriet?

 

Vicelantrådet, replik:

Fru talman!

Jag beklagar den här karusellen i frågandet. Jag uppfattade nog ganska tydligt att frågan gällde: vad gör vi när det gäller skattegränsen. Vi arbetar systematiskt på det och det är ett löfte som jag har gett i alla år. Jag har sagt så många gånger att Rom byggdes inte på en dag, men en dag startade man arbetet, och det har vi gjort, och de tekniska lösningarna har vi, men det är en politisk fråga där vi skall övertyga finansministeriet, regeringen och också kommissionen. Som jag sade: skuggan faller tung i det här ärendet när det gäller anmälningar mot att vi har förenklingar i hanteringen och att den förenkling som en gång var möjlig betydde att det inte var någon skattegräns alls mellan Åland och riket. Men där ser man hur försiktig man måste vara i politiken. Gör man den typen av anmälningar som är riktade mot Åland, så får vi lida av det. Men jag kan försäkra att alla ansträngningar jag kan vidta och allt vad den här landskapsstyrelsen kan göra, så gör vi. Jag tror att vi har så pass insikt i de här frågorna i förvaltningen att de tekniska frågorna när det gäller skattegränsen kan vi klara av, men det politiska arbetet tar uppenbart sin tid.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag konstaterar att vicelantrådets tidigare löften om lösningar för skattegränsen har ebbat ut och ersätts av en kritik av lagtingsledamöterna Christer Jansson och Bert Häggblom för deras anmälningar till kommissionen samt därefter ltl Christer Janssons anmälningar direkt till finansministeriet i Helsingfors. Men det är inte ett tillfredsställande svar för ålänningarna som vill ha fortlöpande förenklingar i handelshindren mellan Finland och Åland. Vicelantrådet talar där bara om några tekniska diskussioner som pågår. Vi företagare som jobbar med dessa frågor varje månad vet vad de tekniska lösningarna skall vara. Vad vi och företagarna behöver är praktiska lösningar; som har uppnåtts en hel del under tidigare landskapsstyrelser efter att skattegränsen kom, men inte alls tillräckligt. Men det är som om arbetet skulle ha gått i stå efter att den här landskapsstyrelsen kom igång med sitt fögderi.

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är intressant att höra ltl Roger Jansson i den här frågan. Han anklagar landskapsstyrelsen för att på ett flertal punkter, där vi inte har vår egen behörighet utan vi måste komma till överenskommelser med rikets myndigheter och när det gäller skattegränsen även med Sverige, som måste gå via rikets behörighet. Det här är grunder som han vill fälla landskapsstyrelsen för. Alla dessa problem fanns under lantrådets Roger Janssons landskapsstyrelse. De har fått delvis lösningar på vägen och det fortsätter de att få. Men det gäller att få upp vissa dörrar och en del av dessa dörrar har varit ganska hårt fastsmällda! Vissa av dem har öppnats.

 

Det intressanta är här att vi nu har ytterligare en faktor med som styr den finländska sjöfartspolitiken och det var Mr. Sheerwood! Hur skall Ålands landskapsstyrelse komma till tals med Mr. Sheerwood? Kanske vi kunde få ett förslag på det!

 

Jag tycker att man borde säga vilka brister man avser när man påtalar brister. Vilka brister avser ltl Roger Jansson? Vilka osäkerheter är det han påtalar i ekonomin? Att Finlands skatteinkomster sjunker var vi inne på tidigare och därmed Ålands del av kakan. Är det också landskapsstyrelsens behörighetsområde att lagstifta om skatter i riket!

 

När det gäller finansieringen av vår budget får man inte göra si och inte göra så. Då måste man komma med egna förhöjningsförslag!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det har väldigt tydligt framgått vad oppositionen tycker att inte är välskött och var oron och osäkerheten kommer in samt varför den kommer in. Jag redogjorde just för den ekonomiska utvecklingen i boksluten de senaste åren. Det är en mycket tydlig bild. Det byggs sedan på av de budgeter som landskapsstyrelsen själv har formulerat och skrivit texterna till och som finansutskottet, där ltl J-E Mattsson sitter med,  inte har tagit sig an försöka hjälpa till att göra någonting åt för att minska dessa underskott, som nu under högkonjunktur skapas och som innebär att man äter upp medborgarnas pengar, ålänningarnas pengar, som ålänningarna har sparat för sämre tider för att man inte har en klar bild av hur man skall spara. Man säger t.o.m. 30.5 från landskapsstyrelsens sida att man skall höja skatterna för att lösa situationen, alltså minska skatteavdraget, höja skatterna. Vi är väldigt tydliga till den delen; när det gäller de frågor som vi inte har behörighet, som är bara en mindre del av punkterna i misstroendet, så har vi valt att inte ta upp sådana frågor där landskapsstyrelsen absolut inte kan påverka riksmyndigheterna, utan vi har tagit upp sådana som är väsentliga för Åland där landskapet kan påverka riksmyndigheterna: skattegränsen, samfunds- och kapitalskatten, sjöfartspolitiken. Men det fordrar naturligtvis ett väldigt hårt arbete, inte bara från landskapsstyrelsens ledamöter utan faktiskt från hela centerns och liberalernas grupper också att resa och diskutera, särskilt i Helsingfors med sina kolleger i riksdagen. Några sådana resor har vi överhuvudtaget inte sett, men jag förstår det eftersom man inte ser situationen så att vi inte skall syssla med sådant som vi inte har behörighet till, trots att det livsavgörande för Åland.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är verkligen intressant när ltl Roger Jansson uttalar sig som han gör, att de frågor som skall avgöras är inte vår behörighet utan de skall förhandlas om på olika håll, men det är ändå dem han lägger till grund för ett misstroende. Sedan har man börjat påtala finansutskottets roll att åta sig problematiken, min uppgift i finansutskottet,  och man vill avsätta landskapsstyrelsen för att inte jag har jobbat i finansutskottet med att sänka utgifterna!  Eventuella föreslagna ändringar i utgifts- och inkomststaten som landskapsstyrelsen föreslår skall förmodligen, hoppas jag, godkännas av en majoritet i lagtinget innan de börjar få någon som helst verkan åt något håll.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Nu börjar jag bli lite orolig här om ltl J-E Mattsson inte kan läsa! Jag vet ju att han kan läsa, men han har antagligen inte läst misstroendeyrkandet, där vi i 14 punkter inom vilka vi tycker att politiken kunde skötas bättre och de tyngsta och första punkterna är den framtida ekonomin och självstyrelsens utveckling. Sedan räknar vi också upp några andra frågor varav tre är sådana där landskapet inte har egen behörighet. Nog skulle det vara till fördel om vi kunde föra en saklig diskussion om de politikområden som är på bordet i dagens debatt i stället för att försöka kasta skräp  på varandra i andra frågor också försöka vrida bort den sakliga debatt som vi här anstränger oss att föra. Men så här är det numera i åländsk politik, att man inte riktigt kan föra en saklig debatt mera för att det skall vridas bort och göras till någonting annat. Däremot vill jag säga att lantrådet hade ett bra svar på det sättet att han tog upp alla de punkter som fanns i misstroendet och kommenterade dem. (Från salen:ltl J-E Mattsson: det gjorde jag också) Inte i repliken till mig, utan då var det bara att vi hade i misstroendet sådant som inte hörde till åländsk behörighet, och något mera oriktigt påstående är svårt att komma med i den här debatten.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja inleda med ett ordspråk på latin som heter att quod licet Jovi, non licet bovi, dvs. det som passar sig för Jupiter passar sig inte för oxen!  Det är nämligen ganska tydligt när ltl Roger Jansson uppträder att när någon vågar ha någon slags uppfattning om vad ngån från Frisinnad Samverkans grupp har sagt, så är det fult, det är påhopp, det är överhuvudtaget inte comme-il-faut att göra någonting sådant. När däremot ltl Roger Jansson gör direkta personpåhopp och angriper t.ex. lantrådet personligen och andra personer här i salen, så är det helt okej! Min uppfattning till ltl Roger Jansson är att försök nu se dig själv i spegeln några gånger!

 

När det gäller själva saken har oppositionen skjutit in sig på den ekonomiska politiken och givit en väldigt nattsvart och negativ bild av hur den här landskapsstyrelsen bedriver den ekonomiska politiken. Verkligheten ser inte alls sådan ut därför att om man studerar bokslutet för 2001 så visar affärsbokslutet visserligen ett underskott på tio miljoner mark, men det finns också någonting som heter budgetresultatet och det visar någonting helt annat. Där ingår överföringar till 2002 och besparingar i anslag som visar ett plus på 97,5 euro.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag skall med tystnad förbi analysen av min person, men säga att jag hade sett mig själv i spegeln genom att sätta mig ner och läsa de bokslut som vi har för 1990-talet och 2000-talet och jag har redogjort här för det resultat som det gav. Nu visade ltl Folke Sjölund sin  ekonomiska kunskap genom att här börja jämföra affärsbokslutets resultat med budgetresultatet. Det är två helt skilda världar som inte har med varandra att göra. Det ena kan man säga att är ett likviditetsbokslut, budgetresultatet, det andra är det verkliga resultatet av verksamheten. Och när jag har jämfört dem har jag naturligtvis jämfört samma bokslut med varandra och inte olika system med varandra, som ltl Sjölund vill göra! Det är riktigt, ltl Sjölund, att landskapets finansiella situation, likviditeten, fortsättningsvis är god av det skälet att landskapsstyrelsen ifjol, 2001, inte använde 198 miljoner av de pengar som lagtinget hade anslagit för verksamheten och det skapar en god likviditet, men det syns sedan inte i resultatbokslutet och särskilt inte i jämförelsen mellan resultaten från år till år, kostnadsstegringen som jag var inne på. Särskilt när man sitter som ordförande i finansutskottet är det viktigt att man någorlunda kan göra de rätta ekonomiska analyserna, man behöver inte vara specialist.

 

Ltl Sjölund, replik:

Fru talman!

Jag har naturligtvis gjort en riktig analys; jag hann dessvärre inte gå vidare i min replik. Däremot skulle jag vilja säga så här att när oppositionen nu bygger hela sitt resonemang på de kommande budgeterna, så tycker jag att det klargörande och jag tycker att det faktiskt visar på en plötsligt kommande insikt hos ltl Roger Jansson att han faktiskt har tagit sig för att utgå från bokslutet, därför att det är boksluten som visar verkligheten. De kommande budgeterna är framskrivningar, uppskattnngar, prognoser osv. som kan vara mer eller mindre förankrade i verkligheten. Nu vet vi att de kommande budgeterna säkert inte kommer att se ut såsom uppskattningarna för 2003 och 2004 ser ut i årets budget, utan de ser annorlunda ut. Jag kan nog försäkra att den här landskapsstyrelsen hela tiden har varit väldigt väl medveten om den ekonomiska utvecklingen, de ekonomiska ramarna och också hur man skall ta sig an att hantera frågorna. Men det är helt klart att det kommer att synas i den ordinarie budgeten för år 2003. Det är det som är det avgörande. Jag skulle säga att det som oppositionen bygger sitt misstroendeyrkande på är helt obefogat.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det är bra att ltl Sjölund erkänner att det är de verkliga siffrorna man skall läsa när man talar om resultat av politiken. Från 1996 till 2001 har resultatutvecklingen varit följande: 50 miljoner mark i vinst, 59 miljoner vinst, 59 miljoner vinst, 88 miljoner vinst, sedan 76 miljoner vinst och ifjol 10 miljoner förlust. Det är de verkliga resultaten. Sedan talar landskapsstyrelsen om att de uppskattade underskotten i budgeten för 2002 innevarande år skall vara på 25 miljoner euro/150 mljoner mark och för 2003 fortfarande den 30.5 enligt landskapsstyrelsen minus 35 miljoner euro/200 miljoner mark. Det är den verklighet vi diskuterar. Sedan är det så att budgetresultaten, när bokslutet kommer, brukar vara mycket bättre än vad bokslutet är, som ltl Sjölund själv just var inne på. Därför kan vi uppenbarligen förvänta oss ännu sämre resultat än vad landskapsstyrelsen prognostiserar. Men genom oppositionens aktivitet kanske vi kommer att kunna undvika det och landskapsstyrelsens uppvaknande till den delen. Det är bl.a. därför vi för den här diskussionen.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Misstroendebatten tenderar att bli en ekonomisk diskussion, och det är i och för sig inget fel i det, och det blir också mycket en diskussion om vad som har gjorts och vem som har ansvar för vad på nittiotalet! På ett sätt kan man tycka att det är lite att spilla energi på sådant som har varit, men samtidigt har det ändå en viss betydelse att se vad som har hänt på nittiotalet därför att det är de strukturer som vi då har byggt upp som vi nu måste hantera på ett sådant sätt att vi får en kostym som bättre passar den inkomstnivå som vi troligen kommer att ha under den närmaste åren. Därför tycker jag att det som ltl Roger Jansson gör i sin analys är lite väl smalt: att titta på verksamhetens utgifter och sedan på antalet anställda som har ökat under något enskilt budgetår. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg vad som har gjorts under nittiotalet. Jo, det är grundskollagstiftningen, som har inneburit en hel del merkostnader och den stora reform som vi gjorde där innebar kostnader för kommunerna, barnomsorgslagstiftningen innebar kostnader för kommunerna och de kostnaderna kommer också på landskapet via de s.k. landskapsandelsförhandlingarna, så de överföringsutgifterna finns också med i systemet. Där har vi relativt höga kostnadsstrukturer. Sedan har vi också yrkeshögskolan, vi har ÅHS som vi kontinuerligt har satsat på. Jag tror att man måste när man gör en analys av vad som har gjorts och inte gjorts försöka ha den helhetsbilden, för det är ändå som påverkar i slutändan. Det som vi måste se på är naturligtvis lagstiftningen kring de här sakerna och se om vi måste göra vissa justeringar eller hur vi skall klara ut dem.

 

Jag tycker att det var just av ltl Sundman att säga att landskapsstyrelser har sitt ansvar för vad som har gjorts och inte gjorts. Jag tycker att vi skulle kunna säga att vi har ett solidariskt ansvar för det vi har gjort på nittiotalet och nu måste vi gå vidare utgående från den situation vi har. Vi kan inte ändra på historien, men vi kan däremot ändra på framtiden. Jag vidhåller att Frisinnad Samverkan och  Obunden Samling har ett solidariskt ansvar tillsammans med centern för den politik som har förts under andra halvan av nittiotalet.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är klädsamt av lantrådet att säga att var och en måste ta sitt eget ansvar. Det var inte det som lantrådets svar på spörsmålet innehöll när det gäller den ekonomiska politiken, utan det var en hänvisning till att under senare delen av nittiotalet hade man skapat en sådan utgiftsnivå i de tidigare landskapsstyrelserna som nu var den här landskapsstyrelsens nästan omöjliga problem. Jag har nu visat att det stämmer inte. Det är inte riktigt. Den intäktsnivå vi hade 1999 var inte högre än den intäktsnivå vi har i dag. Däremot steg den lite år 2000. Vi har gjort en analys av bokslut och av budgeter och konstaterat att den kostnadsnivå som skapades inom ÅHS, inom utbildningen och inom sociala sektorn, de högst prioriterade samhällsområdena i slutet på nittiotalet, den klarade man med nuvarande inkomster, om man tar i det och om man sparar på rätt ställen och prioriterar rätt. Då blir det inga underskott överhuvudtaget. Det är den analysen vi skulle vilja att landskapsstyrelsepartierna också skulle göra i stället för att gå ut och kräva att alla skall generellt dra ner lika mycket, utom ÅHS, som hade ett litet mindre beting.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Det är just där som problematiken ligger att det inte är så stora skillnader i inkomstnivån 1999 och 2001, men kostnadsnivån fortsätter däremot att stiga därför att en stor del av våra kostnader hänför sig de facto till löner. Det är kostnader som stiger med de avtalsförhandlingar som sker ungefär vartannat år och vi vet också vilken press vi har på oss inom ÅHS osv. för att vi skall kunna besätta tjänsterna med kompetenta krafter. Allt det här påverkar naturligtvis helheten.  Som jag har sagt tidigare, skall vi jobba mycket målmedvetet för att se till att landskapets ekonomi hålls i skick. Jag tror att vi har goda förutsättningar för att göra det i den här landskapsstyrelsen och hoppeligen också i gott samarbete med lagtinget när vi lägger fram våra förslag och kan sedan diskutera olika prioriteringar med lagtinget. Som jag sade tidigare, solen skiner på Åland, vi har goda ekonomiska resurser att hantera i den här situationen, men vi måste ha en fasthet och en målmedvetenhet och där tror jag att det också måste visas en viss ödmjukhet både från landskapsstyrelsens sida och från oppositionens sida. Vi skall naturligtvis lyssna på de argument som ni för fram och jag hoppas också att oppositionen inte så fort vi kommer med något förslag säger, att nej, det där är fel, det skulle ha varit på det här sättet – som det lätt tenderar att bli i en sådan här debatt att pendeln slår åt ytterligheterna. Jag tror att vi alla har orsak att känna ansvar för framtiden och jag hoppas, efter den senaste tidens ganska tuffa debatt, att vi mer och mer skall kunna börja finna varandra och också diskutera på ett konstruktivt sätt. Det kräver sist och slutligen ålänningarna av oss, och det har de rätt att kräva.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag håller helt och hållet med det resonemang som lantrådet för när det gäller det gemensamma ansvaret för ekonomin framöver och därför var det också glädjande att höra att lantrådet nu hade lämnat bort det som han i sitt huvudsvar på misstroendet anförde, att det var kostnadsstrukturerna från senare delen av nittiotalet som är orsaken till den svåra situationen, trots att kostnadsökningen i 1999 års bokslut, det sista året under 1900-talet, var bara 2 procent. Man hade alltså då fått stopp på kostnadsökningen. Lönekostnaderna gick det året ner med 1, 8 procent av de totala lönekostnaderna. Det är alltså efter 1999 som den här situationen har accentuerats och accelererat. Det är bra om vi koncentrerar vår diskussion nu på 2002, 2003 och 2004 – det är där vi har problemen. Jag uppfattade att lantrådet var överens om den synen och att vi därför kan fortsätta den diskussionen i ett, som jag hoppas, lugnt också sakligt tempo.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

På ett sätt skulle det ha varit bra om jag hade haft en overhead nu för att kunna visa på hur kurvorna har utvecklats under hela nittiotalet, men vi får återkomma till det i samband med en kommande budgetbehandling för där finns det säkert anledning att redovisa också åren som har gått. Orsaken till att jag räknar upp grundskollagstiftningen, barnomsorgen, yrkeshögskolan osv. är att det är just alla de sakerna som vi fattade beslut som i slutändan sedan innebär ganska stora kostnader för landskapsbudgeten. Man ser inte alltid kostnaderna när vi stiftar lagar, men sedan i efterhand kommer det med en viss automatik och det är här vi måste börja vara mera vaksamma, och jag har säkert all anledning själv att vara självkritisk, jag har nog varit med och byggt på det här, men, som jag har sagt tidigare, att lika målmedvetet som vi har byggt välfärden, skall vi också se till att vi målmedvetet arbetar för att hålla ekonomin i skick så att vi också kan ha en långsiktig välfärd. Där har vi antagligen en gemensam målsättning från både majoriteten och oppositionen. Sedan kommer det säkert att finnas olika prioriteringar, men hoppeligen skall vi ändå kunna enas kring de större frågorna och mera fundamentala basverksamheterna i vårt samhälle så att vi kan ha en stabilitet där och sedan, beroende på vilket parti vi råkar tillhöra, kommer vi säkert att ha våra egna hjärtefrågor också i de kommande debatterna, men så är politiken och politikens väsen och det får vi leva med.

 

TALMANNEN:  Eftersom båda vicetalmän har förfall ber jag stora utskottets ordförande i enlighet med 43 § lagtingsordningen att tillfälligt leda ordet.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag skall försöka belysa några saker som jag tyckte att framkom under debatten runt misstroendet. Jag har hört många tala historiskt om perioder ända från slutet av åttiotalet. Min period i lagtinget sträcker sig inte så långt. Däremot har jag varit ungefär lika länge med som oppositionsparti som jag har varit med i de s.k. regeringspartierna. Jag måste verkligen säga att, trots att vi har bytt lite grann, så tycker jag orden går igen; jag känner igen många uttryck från min egen tid i opposition. Jag har också t.ex. varit ense med socialdemokraterna i många frågorna när jag var i opposition och jag känner igen orden och ordalydelserna: ”brist på respekt” och  ministrarna närvaro, det är inget nytt hur vi än sätter ihop det här samt bristen på politisk analys, typ av påhopp, det är citat från ord som har förekommit i den här debatten och som jag också har hört tidigare.

 

Jag drar mig till minnes att när jag som ny kritiserade en minister i regeringen i fråga om tingshuset så fick jag höra ord som jag tyckte, som ny lagtingsledamot, att var ganska jobbiga: det var ”ludna anleten som grina bakom”, det var förstår 20-årig vänskap eller om det var 30 eller vad det var! Jag tyckte just då att det var hårda ord. Jag håller med om att mycket av det som sägs är riktigt, men jag tror heller inte att vi skall sträva efter att tro att någon, varken opposition eller regering, är fullkomlig, utan alla satsar framåt. Jag måste säga att jag tycker att nuvarande landskapsstyrelsen klarar sig bra som den gör i dag och de försöker reda ut de begrepp som har varit besvärliga.

 

Ltl Strand talade om flygtrafiken och samtal med FS-väljare som var oroliga för flygtrafiken. Jag måste också säga att jag har fått samtal från liberala väljare som är oroliga för att man inte skall sköta den i privat regi. Jag har egentligen trott när det gäller Frisinnad Samverkan och deras linje att det de helst vill ha är att saker och ting sköts privat och att det finns en konkurrens, kanske också ett vinstintresse i verksamheten. Just nu har vi ett flygbolag som flyger privat, det är utsatt för konkurrens, vem som helst kan börja och konkurrera med dem. Att då få ett samhällsbolag som sköter flygtrafiken är någonting nytt! Jag tycker snarare att man tidigare har pratat om att försöka avreglera i viss mån de linjer som vi har haft t.ex. inom skärgårdstrafiken som har varit i samhällets ägo till privata.

 

Debatten ger också sken av att vi alltid skulle vara helt oeniga i lagtinget. De närmaste dagarna har vi någonting som har varit fullt enigt. I dag gladde det mig rysligt mycket att vi var eniga i den språkpolitiska debatten som ltl Sundman hade spörsmål om. Det tyckte jag var roligt. En annan sak som vtm Häggblom hade upp var detta med hembygdsrätten för återflyttare. Där blev vi också eniga till slut och det löste sig, så jag tycker att vi kan också nå samförstånd. Jag tycker att den här hetsiga stämningen, att man nästa skall vara som smått ovän med varandra tycker jag är lite ovärdigt. Jag tycker att vi kan ha olika åsikter, men vi bör ändå kunna bete oss med respekt för varandra och respektera våra uttalanden och vår syn på saken.

 

Lasse Wiklöf pratade om en viktig sak och det är Ålands hälso- också sjukvårds kommande problem och där ser jag med tillförsikt mot en bra lösning. Det är ett organ som de flesta partier är representerade i, utom Ålands framstegsgrupp, så där borde man kunna nå enighet inom både styrelse och lagting hur man skall lösa problemen. Däremot tycker jag att det kommer ett stort ansvar på de styrande inom Ålands hälso- också sjukvård, de som vi har tillsatt med höga löner som skall styra det hela, att reda ut och komma med förslag på hur det skall lösas. Jag tror inte att vi här kan sitta i bänkarna och tro att vi är experter på hur vi skall hantera sjukvård utan vi skall ta signaler från dem, vi skall hjälpa till att genomföra dem, men de skall komma med förslagen.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag har stor respekt för ltl Sune Mattsson åsikter precis som för alla andras åsikter i den här salen. Jag önskar också att alla kunde på samma sätt respekt för mina åsikter. Ltl Sune Mattsson var inne på att Frisinnad Samverkan är för privata satsningar när det gäller flyg och liknande. Det är vi naturligtvis. Problemet är när de privata satsningarna inte fungerar, samtidigt som vårt näringsliv behöver infrastrukturen. Då måste man vara öppen och kunna lyssna på olika lösningar eftersom ett fungerande näringsliv är motorn i det åländska samhället. Det vi tyckte var intressant var när näringslivet självt gick ut och sade att man är beredd att satsa i bolaget. Då måste man veta förutsättningarna och allting måste vara utgående från åländska intressen och liknande. Men enligt min mening kommer man inte vidare med frågan när det kommer sådana här icke-beslut från landskapsstyrelsen. Skulle landskapsstyrelsen välja att gå endera vägen vet alla vad som gäller, men det är beslutsångesten som är problemet. Det är de facto så att det är ingen hemlighet att Runar Karlsson har sökt stöd hos oss när liberalerna har svikit. Så är det!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Att liberalerna skulle ha svikit Runar Karlsson, som sades här, drar jag på mun åt. Jag har inte svikit någon. Jag kanske har en annan åsikt än Runar Karlsson, men jag har inte ens debatterat frågan direkt med honom hur den skall skötas. Jag ser det så att det privata näringslivet bör sköta flygtransporterna. Jag pratade med en entreprenör när jag var på en resa nyligen och han sade att han har fem anställda sedan mitten på åttiotalet som jobbade i Stockholm; han sade att det var självklart för honom att fast det var lång resväg att de fick åka färja i stället för flyg och det var också med ett tidigare flygbolag, oberoende av kostnad, så det är nog ett fåtal egentligen som flyger. Skulle det vara många som flög så skulle vi ha en helt annan situation, då hade vi en enorm konkurrens på linjen och priserna för flygning skulle också vara lägre. Det är säkerligen dyrt att flyga med så få passagare som flygplanen flyger, de har säkerligen precis lagom kostnadstäckning.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Jag tror att ltl Sune Mattsson och jag i grunden har samma inställning när det gäller privata flyg, men det som har oroat mig och ännu oroar mig otroligt mycket är när en av Ålands största företagsledare går ut och säger att man börjar fundera på att flytta bort verksamhet från Åland. Då måste landskapsstyrelsen hitta någon lösning. Jag har inte sagt att det skall vara en uppgradering av Skärgårdsflyg hundra procent rakt av, men lösningen för infrastrukturen måste landskapsstyrelsen komma med för att tillgodose vårt näringslivs behov.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Egentligen tror jag att vi i grunden har samma inställning. Jag är bara rädd för att måste vi börja stöda flygbolag, varför skall vi inte då stöda transportbolagen hit för att alla ålänningar skall få lägre kostnader t.ex. för mat och sådant, eftersom det sägs att våra levnadskostnader när det gäller t.ex. livsmedel är höga på grund av de höga kostnaderna som vi för transportena hit. Det är något som skulle gynna alla i så fall.

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det var intressant att ltl Sune Mattsson tar upp situationen vid ÅHS. Som ni alla känner till har jag tidigare också förhållit mig ganska kritisk, framför allt mot liberalerna därför att jag anser att de åvilar ett särskilt ansvar när man har s.a.s. sjukvårdsministerposten, när man har finansministerposten och när man dessutom har styrelseordförandeposten i ÅHS. Men jag har också sagt att vi är beredda att hjälpa till för att faktiskt försöka lösa situationen vid ÅHS. Det är en stor, gemensam och viktig fråga och den största utgiftspost vi har i vår budget. Jag tycker däremot att en springande punkt där politiken måste få sättas på är att vi har en formell styrelse, men jag anser att styrelsen i ÅHS har för lite makt. Det är andra som åvilar makten. Och skall vi avkräva både resultat och annat ansvar också att allting fungerar av vår styrelse, så måste den ges möjligheter att de facto kunna ta beslut och påverka. Jag menar att den första frågan som måste åtgärdas är att reglementet utformas så att styrelsen får mera makt; annars kan vi inte heller avkräva styrelsen allt vad vi önskar av resultat och ansvar.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag har i andra sammanhang diskuterat ÅHS-reglementet ganska mycket och jag håller med om att där kanske det finns saker att göra. Å andra sidan har styrelsen rätt att kräva av de tjänstemän som är anställda att de jobbar för att verkställa de beslut som finns, i princip de budgetramar som lagtinget har satt upp. Man måste ha hjälp av dem för att klara det. Frågan är om det riktigt är så alla gånger i dag; alla gör naturligtvis så gott de kan för sjukvården, men vi har också ett budgetansvar och det är ganska svårt att uppfylla. Jag tycker att styrelsen har rätt att kräva det och även vi politiker som sätter ramarna för sjukvården.

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harriet Lindeman:

Fru talman!

När man kommer upp så här i slutet på en debatt så känns det som om det mesta skulle vara sagt och kanske lite sönderpratat också, men jag skall ändå ta upp några saker som jag tycker att har berört mig personligen och som jag har intresserat mig för. Innan jag går in på direkta sakfrågor vill jag säga att jag hade samma intryck som ltl Roger Jansson när ltl Strand höll sitt huvudanförande att reaktionerna var väldigt kraftiga. Jag hade själv haft möjlighet att läsa hans tal innan jag gick på ett annat möte och tyckte att det var väldigt sakligt och genomtänkt. När jag hörde reaktionerna på det var min tanke att om jag skulle ha läst upp samma tal, så tror jag inte att reaktionerna hade varit desamma. Tyvärr är inte lantrådet inne, men han kanske kan läsa efteråt och jag tror att det skulle vara hälsosamt för lantrådet att läsa det en gång till med egna ögon och fundera lite över hur reaktionerna var.

 

Jag begärde ordet framför allt med tanke på kk-huset och diskussionen som vi också har med i vårt misstroende och att vi tycker att det händer saker för långsamt och vi blir oroliga om det verkligen kommer att förverkligas. Diskussionen om ett kk-hus kom igång i samband med med allhallen. Det fanns två projekt i landskapet som var viktiga ur en infrastrukturella syn, som det då hette. Det var dessa båda projekt och man skulle genomföra dem med landskapspengar. Allhallen är färdig och delvis beror det säkert på att det var ett betydligt enklare bygge, om jag får uttrycka mig så, både innehållsmässigt men också byggnadsmässigt. I och med att det placerades i Eckerö blev det inte så mycket stadsplanefrågor, som ju väldigt länge hindrade kk-husdiskussionerna för att gå vidare för landskapsstyrelsens del när det gällde att komma överens med Mariehamns stad om olika stadsplanefrågor. Det som har hänt efter det är att vi har en budget som inte är så strålande mera, vi vet att pengarna finns inte hur mycket som helst, samtidigt som det har kommit så mycket annat som också skall förverkligas. Det är två badhus, det är golfbanor m.m. Vi vet att också inom den offentliga sektorn skolorna skall byggas till och ÅHS kräver ganska mycket pengar för sina om- och tillbyggnader och då blir jag orolig: finns det några öronmärkta pengar kvar, åtminstone i politikernas hjärna, för det finns inte i budgeten. Kommer man alltid att komma ihåg att dessa två infrastrukturella satsningarna var i tidernas morgon de viktigaste? För mig är de fortfarande de viktigaste. Jag hör till dem som har trott och tror fortfarande att faktiskt kk-huset kommer att betyda mer när det blir färdigt för turismen och för ett resande hit också under en lågkonjunktur. Det är allmänt känt att de som kommer på konferenser – om man får vara krass – medför pengar till samhället som är av betydande storlek. Detta har gjort att jag har blivit orolig för kk-huset. Det andra är att vi har blivit lovade ganska många gånger från den här talarstolen i olika sammanhang att i tilläggsbudget och i budget kommer man att presentera ett driftsförslag. Nu har vi igen hört det och jag hoppas verkligen att vi så småningom skall få förslaget, för det handlar om att ta beslut hur man vill att det skall göras. Jag har ju själv haft möjlighet att vara med en ganska lång bit på vägen och vi diskuterade olika driftsmodeller. Min åsikt, och jag tror att jag vågar säga att det är fS:s åsikt i dag, är att man borde bjuda ut driften, men ge klara spelregler för hur det ena k:et skall hanteras, alltså kulturen, för den kommer inte att bära sig själv. Det tror jag att vi måste vara överens om här, för allt annat är intressant. Naturligtvis kan man göra så att man tar lika mycket betalt för kulturarrangemang som man tar för andra konferenser eller kongresser, men det innebär att då skall kulturen ha pengar från andra vägar, man skall ha det via kulturbudgeterna och då skall landskapet gå in och eventuellt höja kulturbudgeterna för att man skall ha råd att hyra in sig i ett kk-hus och det tror jag är olyckligt. När jag har diskuterat med andra som har motsvarande anläggningar tycker jag att de flesta har haft åsikten att det är viktigt att man har spelreglerna klara och att kulturen kan betala för sig direkt samt att det är en annan prisnivå.

 

När det gäller konferenser är det inte hyrorna från själva kk-huset som är intressanta, utan det är naturligtvis login och maten. Sedan bjuder man många gånger på själva konferensutrymmet bara av lyckan s.a.s. att få hit flera hundra människor som sover, äter och konfererar här, men själva konferensutrymmet som sådant är en lockelse i sig som gör att det andra blir intressant. Jag vill understryka att man har ändå orsak att vara lite orolig för vad som håller att hända med kk-huset, särskilt som man nu har fått höra att det är framskjutet åtminstone ett halvår. Den information gavs från finansutskottet i samband med tilläggsbudgeten.

 

Jag vill, som sagt, inte tro att det är ett bekymmer, men jag tycker att man har rätt att bli lite orolig för dessa båda frågor.

 

Det har talats här om sparande, vem som har sparat, titta sig i backspegeln och allt möjligt annat under misstroendediskussionen. Det är så att lantrådet och jag kan titta oss i en gemensam backspegel ganska långt, tio år, och vi tittade ganska ofta också i en gemensam backspegel, vill jag påstå. Då kommer sådana här frågor som ltl Salmén bl.a. tog upp, att vi inte lyckades skapa regelverk, hur mycket pengar de sociala byggnaderna, skolbyggnader osv. skall få i kommunerna. Jag vill påminna om att vi gjorde ett försök på social- och miljöavdelningen under min sista period för att få ett regelverk för just den sociala sektorn. Vi tog t.o.m. ett beslut. Ugående från beslutet tog jag ytterligare, tillsammans med hela landskapsstyrelsen, ett beslut och jag vill minnas att det var Kumlinge som då skulle få enligt det nya regelverket. Jag kommer inte ihåg hur många veckor det höll, men det var inte många förrän man måste s.a.s. dra sig tillbaka och konstatera att det var nog ett förhastat beslut det här, det här drabbar nog kommunerna för hårt! Då beslöts det i det sammanhanget att nu måste vi fördjupa oss i det här på riktigt, vi måste ha både skolor och den sociala sektorn med. Det är det som nu har sagts att vi inte lyckades åstadkomma under förra landskapsstyrelsen och jag tror inte att det har kommit något regelverk heller under den nya landskapsstyrelsen på 14 månader, så det är fortfarande oskrivet. En av orsakerna till varför det var så svårt att få regelverket var nog en av orsakerna till att landskapsstyrelsen ser ut som den gör i dag, nämligen ”hur skall vi i centern klara av när liberalerna lovar så hemskt mycket, vi har samma väljare ute i kommunerna, vi kan inte strama åt det mera, det här blir ett bekymmer!”. Nu är situationen betydligt enklare för landskapsstyrelsen, för nu är de s.a.s. uppbundna i landskapsstyrelsen och så har de den lyckan t.o.m. att de har den här oppositionen, som antaligen är med på noterna! Men då tycker jag att för att man skall ha den här oppositionen med på noterna borde man sätta sig ner och diskutera, för inbesparingar, olika program m.m. kan man göra på lite olika sätt och då är det allra bästa om vi från början kan vara överens om dessa frågor. Det är samma sak när det gäller budgetinbesparingar. Vi har utbildningen, hälso- också sjukvården och hela den sociala sektorn och vi vet att finns det någonting där man faktiskt kan bli populist, om jag får använda det ordet, så är det inom de områdena. Det är svåra områden att skära i och ingen vill egentligen göra det. Men man måste ändå inom de områdena våga diskutera och ta ansvar. Likaväl i landskapet som i kommunerna tror jag att bästa sättet att få ett bra resultat är att prata sig samman, så att ingen stiger upp och blir den stora populisten. Och ännu svårare blir det inför ett val, det vet man, för då brukar det alltid bli lite julklappsbudget. Om en julklappsbudget skall göras samtidigt som man skall göra inbesparing tycker jag nog att landskapsstyrelsen är rent ut sagt dum om man inte utnyttjar möjligheten att också ta oppositionen med i de diskussionerna. Det tycker jag att skulle vara värt att fundera på.

 

När det gäller realpolitik och vad oppositionen egentligen får igenom så blir man ibland lite pessimistisk. Det är klart att när man har suttit i en landskapsstyrelse och åtminstone försökt påverka och haft möjlighet att påverka så blir man tidvis frustrerad när man vet att förslag som man skulle ha lagt i landskapsstyrelsen skulle antagligen ha tagits emot väl där, men när det kommer från oppositionen så är det ingenting värt! Visst måste jag hålla med om att det finns en viss frustration i det. Men ändå tycker jag att man blir lite positivare när man kan konstatera att Ålands lyceum var på väg till någon nybyggnad, men i dag är det, precis som vi önskade att det skulle bli och antagligen kunde vi påverka här så att det blev en lycklig lösning. Vi har Ålands yrkesskola med träningsskolan. Jag stod här i talarstolen och i olika sammanhang nästan nojsade om den, åtminstone upplevdes det säkert som nojsigt – i dag är det precis som jag ville ha det! Lite för länge tog det, så man antagligen måste bo i upphyrda utrymmen, men det må väl vara hänt. Visst kan man alltså från oppositionssidan se möjligheter att ibland kunna påverka politiken och det är väl det som ger en entusiasm att fortsätta.

 

Avslutningsvis nämndes här att det enda som har kommit från Frisinnad Samverkan var en höjning när det gällde Kung Karls Jakt i tilläggsbudgeten. Om man går tillbaka och ser på vad jag sade, föreslog jag när det gäller årets budget en motsvarande inbesparing, när det gällde nästa års budget sade jag att jag kan t.o.m. komma med och hjälpa till att prioritera, men den skall inte ökas utan det handlar om en omprioritering av kulturbudgeten. Jag har aldrig sagt att vi skall höja den utan tvärtom sade jag att det finns tillräckligt med kulturpengar i dag, vi kan knappast begära mera, men det handlar om en ganska stor omprioritering som man antagligen har tänkt sig på ett annat sätt, så jag har inte tänkt höja den.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Efter att ha fått hört ännu en frisinnad politiker berömma ltl Strands anförande – de är väl de enda som kommer att göra det i dag – tycker jag att det är lite patetiskt i varje fall att det skall vara på det viset. När det gäller kk-huset och dess tillblivelse, får vi väl börja kalla det nu – det har en väldigt lång och krånglig förlossning – är det mest intressanta att höra åsikterna om driftsfinansieringen. Å ena sidan finns det ett k som inte kommer att finansiera sig själv, men å andra sidan måste det finansiera sig. Exakt så sade ltl Lindeman! Det är ganska intressant att höra. Skulle det vara så att man skulle ha en inkomst som är fiktiv då eller vad är det fråga om? Vi fick höra ett rent konkret förslag till driftsfinansiering av ltl Salmén tidigare som företrädare för oppositionen och därför frågar jag ltl Lindeman om hon stöder ltl Salmén att huset skall ha driftsgarantier på samma sätt som allhallen i Eckerö?

 

När det gäller operan Kung Karls Jakt är det helt riktigt att man inte ville höja budgeten i år, men man ville ta bort ett anslag i tilläggsbudgeten. Men det viktigaste att notera är att man ville plussa på kulturbudgeten för nästa år med 170.000 euro.

 

Ltl Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller kk-huset och driften tror jag faktiskt inte att ltl Salmén och jag är riktigt överens i den frågan. Jag har hela tiden hävdat att det ena k:et skall kosta, men man kan göra det på olika sätt. Man kan göra så att kulturen betalar fullt pris, om jag får uttrycka mig så och kulturen i sin tur får pengar via andra kanaler, medan jag tycker att det är en kringgående rörelse av samhällets pengar egentligen. När jag har studerat det här på andra håll så hade man gjort en ”prislista” där kulturen hade andra priser och när man bjöd ut det till drift så erbjöd man sig att hyra upp lokalerna utgående från den verkligheten. Vad som antagligen händer är att landskapet får mindre betalt i hyra för ett kk-hus om stipuleringen för fasta hyror för kulturen finns med. För min del har det ena k:et alltid varit att den inte kommer att bära sig själv; då har inte kulturen råd att flytta in dit. Det är verkligheten, för så är det inom hela kulturen på annat håll också. Också när det gäller idrotten går kommunerna in och betalar för att man har möjlighet att vara ute i Eckeröhallen, så kommunerna driver indirekt, ger stöd till Eckeröhallen också på det sättet.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Fru talman!

Det där börjar bli ganska konkreta svar nu och jag tycker det är intresssant att höra dem. Det här är faktiskt en del av den diskussion vi bör föra när det gäller kk-husets tillblivelse: vem skall stå för hyran. Och eftersom det i dag inte finns något klart intresse är det väl det som gör att det inte går så fort, till skillnad från tillblivelsen av allhallen, där det fanns en stark intresseyttring i att driva frågan så långt det var möjligt. Jag tycker med den förklaring som ltl Lindeman kom med här så är det nog all anledning, med tanke på misstroendet och de inbesparingar på både kommunal ekonomi och annat som har framförts i den allmänpolitiska debatt som har hållits, att fråga sig: skall vi bygga båda k:na när det ena helt uppenbart inte kommer att löna sig?

 

Ltl Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

När det gäller att bygga båda k:na har det många gånger sagts att det har tagits beslut i den här frågan, skall det ifrågasättas! Nu säger jag samma sak: det har vi ju varit överens om i många sammanhang och det har funnits en total enighet om att kk-huset skall byggas, så jag tycker inte att vi skall ändra på det beslutet.

 

När det gäller Kung Karls Jakt vill jag fortfarande säga, att jag vill inte höja till 170.000 euro utan jag vill prioritera om så att det skall vara motsvarande belopp nästa år. Budgeten skall inte höjas utan det är fråga om en omprioritering. Jag tycker att kulturbudgeten totalt sett inte kan höjas, men sedan kan man alltid diskutera vem som skall få vad.

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Jag skall inte bli så långrandig. Vi pratar mycket om besparingar och liknande och det är i och för sig mycket viktigt. Men för mig handlar misstroendet också om att ta rätt beslut som ger förutsättningar åt näringslivet så att det åländska samhället kan utvecklas. Därför finns det med frågor som flyg, skattegräns och liknande. Det handlar också om att vi kanske måste prioritera utbildningar där vi tror att vi kan få en samhällsutveckling. Det handlar alltså inte enbart om att mark och penni spara utan det handlar också om att ta rätt beslut så att samhället kan utvecklas. På samma sätt handlar det om de samhällsekonomiska investeringarna. För mig gör vi dem för att skapa ett mervärde i samhället. Då kan inte jag inför mina väljare i dag försvara att vi bygger två badanläggningar när vi har dessa stora underskott. Jag tror att man behöver titta på alla projekt och se vilka som verkligen ger mervärde. Jag har läst utredningar om kongressturism som visar att det ger det här mervärdet. Därför är jag beredd att prioritera kongress- och kulturhus.

 

Det är precis som ltl J-E Mattsson säger att jag också förespråkar ett privat alternativ, men det viktiga skulle vara, precis som man gjorde med allhallen att man säger vad det är som gäller, vilka förutsättningar gäller från landskapsstyrelsens sida. Är det 10 år, är det 15 år, 5 år, vad skall kapitalet vara och liknande. När landskapsstyrelsen säger – åtminstone enligt de signaler jag har från näringslivet – att man är beredd, men när man aldrig får något besked, det är det som det handlar om. Samtidigt är det inte någon hemlighet att det har framkommit i utskottsbehandlingen, där både ltl J-E Mattsson och jag satt, att en arbetsgrupp bestående av representanter för center och liberaler, dock inte från lagtinget, förespråkar en modell där landskapsstyrelsen och staden skulle vara dem som tar driftsansvaret, eventuellt någon från näringslivet, men det tycker inte jag. Vi skall också komma ihåg att när ltl J-E Mattsson är så här fruktansvärt kritisk mot kulturen, så har han rätt att vara det, men vi skall också komma ihåg att på samma sätt när åländska idrottsföreningar hyr in sig i Eckeröhallen för att utöva sin idrott är det de åländska skattebetalarna som betalar det. För två sedan såg jag när fritidsnämnden i Mariehamn – Mariehamns skattebetalare – tog ett jättestort anslag för att kunna hyra in sig i allhallen, när ltl J-E Mattsson inte klarar av att hyra ut hallen till besökande, som var meningen. Jag tycker att man skall vara lite försiktig i de här frågorna.

 

Under den tid som vi regerade med lantrådet var det några frågor där vi försökte hålla en sparsam linje; det handlade om bidragsnivåerna, men det blev ett jäkla liv, t.ex. om växthusstödet. Klockan elva före budgetomröstningarna en kväll ringde lantrådet mig: ”snälla, rara, kan vi inte rösta enigt i de här frågorna”. Det handlade om skärgården, det handlade om en miljon, frisinnade kan väl vika ner sig, trots att vi hade gått på landskapsstyrelsens förslag. Jag kommer själv ihåg när jag på trepartimötet höll ett föredrag, efter att ha satt mig in i allt och räknat ut precis kvadratmeterpriset på de sociala skolinvesteringarna, hur det skulle slå för kommunerna, med moms och utan moms, och jag vet hur jag blev kritiserad, hur frisinnade och obunda blev kritiserade. Det här är några konkreta exempel, lantrådet. Jag tror inte lantrådet har glömt dem, så ärliga måste vi vara.

 

Jag vare inte med före 1999, så jag inte peka på alla små konkreta saker, men skulle det behövas tror jag att mina kolleger kan göra det.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Omröstning kommer att verkställas angående yrkandet om misstroende. De, som omfattar misstroendeyrkandet, röstar ja; de som inte omfattar yrkandet röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. Talmannen meddelar samtidigt att yrkandet för att godkännas enligt 60 § 5 mom. LO skall omfattas av minst 16 lagtingsledamöter. Öppen omröstning kommer att verkställas. Jag ber ltla Eklöw och Roger Jansson biträda vid rösträkningen. Omröstningen verkställs efter uprop. Upprop.

 

Talmannen: nej, Eklöw: nej, Perämaa: nej, Andersson: nej, Englund borta, Dennis Jansson: ja, Roger Jansson: ja,  Sjöblom: ja, Sundback: ja, Wiklöf: ja, Lindeman: ja, Strand: ja, Per-Erik Eriksson: nej, Erlandsson: nej, Holmberg: nej, Sjölund: nej, Sune Mattsson: nej, Lisbeth Eriksson: nej, Sjöstrand: nej, Svensson: nej, Wickström-Johansson borta, vtm Christer Jansson borta, Jan-Erik Mattsson: nej, Lundberg borta, Pehrsson: nej, vtm Häggblom borta, Lindholm: ja, Salmén: ja, Sundman: ja, Boman: nej.

 

Vid omröstningen har avgetts 10 ja-röster och 15 nej-röster. Lagtinget har sålunda förkastat yrkandet om misstroendeförklaring mot landskapsstyrelsen.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 5:

 

Landskapsstyrelsens enligt 32 § lagtingsordningen avgivna redogörelse för tiden 1.11.2000 - 31.10.2001 jämte självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 1/2001-2002.

 

Ärendet avföres från listan och upptas till behandling den 9.9.2002.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga angående utvecklingen av radio- och TV-verksamheten på Åland. (EF nr 16/2001-2002).

 

Svar på frågan skall skall avges inom tio dagar eftr det landskapsstyrelsen mottagit frågan.

Föredras från tilläggslista för bordläggning ärende nr 1:

 

Stora utskottets betänkande nr 3/2001-2002 angående ny blankettlag om underhållstrygghet. (FR nr 19/2001-2002).

 

Ärendet bordläggs till lagtingets nästa plenum.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Gun-Mari Lindholms enkla fråga angående kranförarutbildning. (EF nr 17/2001-2002).

 

Svar på frågan skall avges inom tio dagar efter det landskapsstyrelsen mottagit frågan.

 

 

Lagtingets nästa plenum hålls i dag kl. 15.40. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.38).

 

 

 

 

 

 

Originalfil