Plenum den 4 mars 2019 kl. 13.00

LSvapen

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 4 mars 2019 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Remiss. 2

1    Landskapsregeringens externpolitik

Landskapsregeringens meddelande M 1/2018-2019

Remiss. 35

2    Ersättningar för olägenheter vid elavbrott

Ltl Bert Häggbloms m.fl. lagmotion LM 3/2018-2019

För kännedom.. 41

3    Godkännande och sättande i kraft av det fördjupade partnerskapsavtalet mellan EU, Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan

Landskapsregeringens svar RP 5/2018-2019-s

Republikens presidents framställning RP 5/2018-2019

4    Godkännande och sättande i kraft av den multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster

Republikens presidents framställning RP 6/2018-2019

5    Godkännande och sättande i kraft av Världspostkonventionen

Lag- och kulturutskottet betänkande LKU 10/2018-2019

Landskapsregeringens svar RP 3/2018-2019-s

Republikens presidents framställning RP 3/2018-2019

6    Höjning av inkomstgränsen för arbets- och pensionsinkomstsavdraget

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 12/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 5/2018-2019

Anslutningsmotion AM 1/2018-2019

7    Ändrade sekretesstider inom hälso- och sjukvården samt socialvården

Landskapsregeringens lagförslag LF 10/2018-2019

8    Landskapsrevisionens berättelse över effektivitetsrevisionen år 2018

Landskapsrevisionens berättelse RB 1/2018-2019

9    Ändring av fastighetsskattelagen för landskapet Åland

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 13/2018-2019

Ltl Bert Häggbloms m.fl. lagmotion LM 4/2017-2018

Plenum slutar 42

 

Plenum börjar

Närvaroregistrering.

Vicetalman Viveka Eriksson anmäler om frånvaro från dagens plenum på grund av sjukdom.

29 ledamöter närvarande.

Herr landshövding

Värderade fru talman! Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna republikens presidents framställning om bifall till lag om ändring av självstyrelselagen för Åland att behandlas i den ordning som självstyrelselagens 59 § anger.

Talmannen

Ärendet kommer att behandlas i vederbörlig ordning.

Remiss

1        Landskapsregeringens externpolitik

Landskapsregeringens meddelande M 1/2018-2019

Enligt 34 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom.

Talmanskonferensen föreslår att ärendet ska remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Ärendet kommer att remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

Diskussion.

Minister Nina Fellman

Tack, fru talman! Bästa ledamöter, den åländska externpolitiken handlar idag, mer än någonsin om vilka kontakter vi kan skapa och upprätthålla på de olika arenor där vi finns, och som vi bedömer som viktiga.

Vi har fått lära oss den hårda vägen att tidigare överenskommelser och mönster kanske inte gäller när nya politiska majoriteter kommer till makten. Både i det nordiska och i det europeiska samarbetet är Ålands påverkningsmöjligheter bara så stora som vår ork att vara engagerade, vara med och bidra, att vara kunniga och pålästa och engagera oss även i det som inte direkt är av åländskt intresse.

Både under det gångna året och inkommande år har landskapsregeringen därför prioriterat att hitta nya väga att påverka och nätverka.

Det nordiska och det europeiska samarbetet både på politisk nivå och på tjänstemannanivå fortgår som tidigare, men jag vill här koncentrera mig på det som jag bedömer är viktiga framtids- och framgångsfrågor för åländsk externpolitik. Allt det som händer utanför Åland.

För drygt tre år sedan, när denna regering tillträdde, hade vi ett Ålandskontor i Stockholm samt ett Ålandskontor i Helsingfors med en och en halv tjänst. Vi hade en specialmedarbetare i Bryssel och en plats i regionkommittén. I det nordiska samarbetet lunkade saker mer eller mindre på som tidigare.

Några förändringar har gjorts sedan dess. Ålandskontoret i Stockholm har stängts. Efter en utvärdering och en diskussion med åländskt näringsliv om behovet av just den verksamhetsformen i Stockholm konstaterades att det var en ganska daterad och ineffektiv modell som gott kunde skötas med bas i Mariehamn. Den bedömningen har visat sig stämma. Samtidigt har ansträngningarna att bygga nätverk mot svenska politiker och tjänstemän intensifierats, bland annat genom deltagande över partigränserna i Almedalsveckan, flitiga kontakter på ministernivå och på tjänstemannanivå som bland annat ledde till en positiv lösning på frågan om svenska AT-läkare på Åland.

Vi har också beslutat att hösten 2019 bjuda i nyckelpersoner vid de svenska departementen för en s.k. Ålands-akademi, en kontaktform som visat sig bra och fruktbar gentemot finska ministerier.

I Helsingfors har verksamheten vid Ålandskontoret sökt nya former. Också där har vi konstaterat att det som funkade förr kanske inte funkar lika bra idag. Många jobbar idag genom mobiltelefonen snarare än en fysisk plats.

Åland har under de två senaste åren deltagit i SuomiAreena i Björneborg, och kommer i sommar att medverka i det officiella programmet med ett seminarium kring CLIC Innovation.

Regeringen avser också ordna en s.k. Ålandslunch för ministrar i den nya finländska regeringen.

Under året ordnas tre seminarier i Helsingfors kring frågor som berör både Åland och Finland, och där vi har något att bidra med och vill samarbeta kring. Det första seminariet handlade och vatten och Östersjön, det var välbesökt och höll en hög nivå. I maj planeras nästa seminarium kring svenskans framtid i Finland.

I Bryssel har landskapsregeringen på olika nivåer fokuserat på det åländska hållbarhetsarbetet, och att väcka intresse kring det på EU-nivå. Det är en fråga som sysselsätter alla politiska instanser, också där har åländskt hållbarhetsarbete väckt intresse. Detta har resulterat i två seminarier med åländsk medverkan, det första nu i april och det andra i juni.

Som ett resultat av landskapsregeringens lobbyarbete ordnas under Finlands ordförandeskap hösten 2019 ett EU-möte på hög nivå på Åland.

I det nordiska samarbetet är en stor framgång det intresse Nordiska ministerrådet visar det åländska ungdomsinitiativet ReGeneration 203, både genom finansiering, aktivt deltagande i det första toppmötet ifjol med löfte att den isländska samarbetsministern Sigurdur Ingi Johansson kommer att delta i augusti 2019.

AlandicaDebatt, som startade i juni 2018, går nu in i sitt andra år. Redan nu finns ett stort intresse utanför Åland för evenemanget, som under 2019 kommer att växa till ytterligare en dag, och inledas den 9 juni med ett mer folkligt och deltagande anslag med fokus på självstyrelsens betydelse för ålänningarna, ungdomar och deltagande. Detta arbete kommer att ske i samarbete med nätverket Bärkraft, vilket också garanterar ett bredare deltagande och delägarskap från tredje sektorn. Så här långt har vi tre ministrar i programmet; färöiska Högni Höydal, grönländska Vittus Qujaukitsog samt Sverige utrikeshandels- och EU-minister Ann Linde.

Det är min övertygelse att vi i vår externpolitik måste söka nya vägar att påverka, framförallt genom att försöka vara med och bidra att lösa andras problem och inte bara genom att söka hjälp för våra egna.

Jag skulle be lagtinget att fundera och diskutera möjligheten att utöka vår närvaro i Stockholm och Helsingfors enligt samma modell som i Bryssel. Det har visat sig vara en bra arbetsmetod att ha en medarbetare inne i den finländska representationen, både för att bygga nätverk och kontakter och för att få resurser som en ensam person eller två aldrig kan ha. En åländsk specialmedarbetare på Finlands ambassad i Stockholm – det skulle öppna dörrar, lika som också en specialmedarbetare vid statsrådets kansli i Helsingfors.

Jag sätter punkt här, och ser fram emot en givande debatt. Tack, talman.

Ltl Axel Jonsson, replik

Frågan om vår representation i Sverige och framförallt i Stockholm har diskuterats i princip under hela den här mandatperioden. Det tycks stå klart, också på basen av det ministern sade, initiativet om att möjligtvis ha en representant på den finska ambassaden i Stockholm och att det finns en vilja att utöka kontakterna gentemot Stockholm och Sverige. Den gemensamma viljan ska vi väl ta fasta på här idag.

Samtidigt så tycker jag att förslaget om att ha en representant inne på den finska ambassaden bygger på att man underskattar betydelsen av att vi i alla sammanhang betonar det åländska och visar att Åland i Finland inte är samma sak.

Väljer man då att gå in för en representant på den finska ambassaden så skickar vi signalen gentemot Sverige att Åland och Finland är samma sak, man sitter i samma hus och det tycker jag att är dålig signalpolitik i ett läge där vi har allt mer ansträngda relationer till Finland. Ser inte ministern den utmaningen?

Minister Nina Fellman, replik

Jag ser det med utgångspunkt i det vi har erfarenhet av vår specialmedarbetare i den finländska representationen i Bryssel. Genom en människa - med de resurser som man får tillgång till för att finnas inne i representationen – det gör att man får oerhört mycket mera gjort än en ensam människa utan det nätverk och de resurser som en ambassad kan ha. Jag har inte upplevt att någon har drabbats av uppfattningen att Åland och Finland är samma sak i Bryssel, utan tvärtom. Man har vunnit en ökad förståelse för Ålands specialstatus och behov i den finländska representationen som man inte skulle ha haft om man inte hade haft den medarbetaren där.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är klart att vi kan se till det som vi själva har erfarenhet av. Samtidigt har vi egentligen ingen erfarenhet av att ha en ordentlig representation utomlands. Vi har haft det här halva Ålandskontoret i Stockholm så det är svårt att utvärdera de erfarenheterna och så kan vi luta oss tillbaka mot att det fungerar bra i Bryssel. Det finns säkert för- och nackdelar med det.

Färöarna och Grönland har sina egna representationer också i Bryssel och de har sina egna representationer i Köpenhamn. Det är klart att vi också måste försöka ta lärdom av hur andra jobbar. Vi måste ställa oss frågan; varför har Färöarna den självstyrelse de har idag medan vi halkar efter och har allt svårare att komma framåt? Jag tror att en nyckel i det svaret är att de vågar stå på egna ben och vågar stå för sig själva också i utrikespolitiken. Det här måste vi i Ålands lagting också kunna lära oss av om vi ska kunna bedriva en framgångsrik utrikespolitik, och inte alltid göra Åland till underordnad del av Finland såsom man gör om man sätter en representant på den finska ambassaden.

Minister Nina Fellman, replik

Jag tycker inte att det som vi har med vår specialmedarbetare i Bryssel är en underordnad roll. Det är en integrerad roll som ger oss goda kontakter också innanför den finländska verkligheten och där behöver vi också påverka. Vi behöver ha människor i den finländska förvaltningen och finländska statsapparaten som förstår och kan Åland.

Jag ser det ingalunda det här som en diskussion om att luta oss tillbaka och tycka att allt är bra och att vi ska underordna oss någonting. Vi ska snarare fundera på hur vi kan utveckla och hur vi kan få mest valuta för både pengar och personresurser som vi satsar på i våra externa relationer.

Jag är säker på att den här diskussionen kommer att fortsätta länge ännu och det är ju bra att vi kom igång med den nu.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Tack för det här meddelandet. Det är på många sätt fylligt, det ger en tillbakablick och är också framåtsyftande.

Det är två saker som jag verkligen saknar. Det ena är en strategi kring relationerna till Helsingfors. I inledningen beskrivs det i två och en halv mening ”I externpolitik kan Åland hitta vägar framåt för kontakterna även med rikssidan i en tid när självstyrelsens handlingsutrymme kraftigt kringskurits i förhållande till Finland.” Jag tycker att det är på gränsen till en mesig skrivning. Ska vi utveckla självstyrelsen så måste det ju vara i relation med Finland. Men utgående från den här texten får man en känsla av att landskapsregeringen saknar en handlingsplan för hur vi ska förbättra, hur vi ska bli tydligare och hur vi ska göra vår närvaro på ett annat sätt i Helsingfors.

Minister Nina Fellman, replik

Rent formellt har landskapsregeringens externpolitiska meddelande - åtminstone som jag har uppfattat det tidigare - handlat om landskapsregeringens handlande och Ålands plats i det nordiska samarbetet, i det europeiska samarbetet och i de internationella samarbeten som vi har. Det har inte varit ett meddelande där man har diskuterat eller lagt upp handlingsplaner gentemot Helsingfors.

Vi har omformulera uppdraget till en del och börjat diskutera mer och mer hur vi ska jobba mot Helsingfors i vår externpolitik.

Som jag just redogjorde för så är till exempel satsningen på seminarier i Helsingfors, på deltagande i sommararenan i Björneborg och andra saker som landskapsregeringen satsar på steg i den riktningen. Men jag uppfattar inte att landskapsregeringen har formulerat sina kontakter till Helsingfors som externpolitik tidigare.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Men kanske det är precis det som vi behöver börja göra, att våra kontakter till Helsingfors är externpolitik. Om landskapsregeringen väljer att inte ta med det i sitt meddelande så bör man ju utesluta det helt, alternativt ge en information kring det hela att man anser att relationerna till Helsingfors inte är externpolitik.

Det jag också saknar i det här meddelandet är skrivningar kring Brexit. Vilket resonemang för landskapsregeringen kring det och möjligheterna för Åland att arbeta vidare för en parlamentsplats? Det är ju helt och hållet borta.

Jag skulle också gärna ha sett mera skrivningar kring mervärdesbeskattningen, men det kan jag återkomma till i ett anförande.

Minister Nina Fellman, replik

Eftersom jag anser att just kontakterna till Helsingfors mer och mer måste behandlas som en del av åländsk externpolitik så tog jag upp den diskussionen och de åtgärderna som vi har jobbat med. Jag tror att det för framtiden kommer att utvecklas i den riktningen. Även därför så tycker jag att man ska diskutera en utökad åländsk närvaro i Helsingfors och formerna för den, men kanske ett Ålandskontor av den modellen som vi har haft hittills inte är den mest effektiva.

När det gäller Brexit så finns det en skrivning i inledningen om att Storbritanniens utträde är det mest sannolika scenariot. Men till dags dato, när det här meddelandet skrevs, så vet vi faktiskt inte hur det kommer att sluta ännu. Under de två senaste åren har vi ägnat väldigt mycket tid åt att göra allt vi kan för en åländsk parlamentsplats och det tåget verkar tyvärr ha gått nu.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Tack för meddelandet. Jag tänker ställa en kompletterande fråga som baserar sig på den allra första frågan som nämns i meddelandet. Vart är världen på väg? Jag läste förgäves i själva meddelandet för att få svar på frågan om hur ministern och landskapsregeringen tycker att det ser ut och vart världen är på väg. Jag har inte hittat något vidare kring det. Jag hade hoppats att det skulle komma i anförandet, men jag missade nog det. Därför undrar jag om ministern kunde förtydliga vart världen är på väg enligt ministerns förmenande.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Ja, den som det visste. Ett exempel på vad landskapsregeringen bedömer att kommer att bli en av de viktigaste frågorna för de kommande åren är naturligtvis klimat- och miljöfrågan. Det är på det område som vi både i förhållande till vårt nordiska samarbete, vårt europeiska samarbete och i relation till Helsingfors har lyft fram, fört fram och vill diskutera det åländska hållbarhetsarbete som när det gäller folklig förankring är väldigt långt framme och vad det betyder för oss att t.ex. Östersjöns tillstånd är så illa. Det seminarium som vi ordnade i Helsingfors förstärkte bilden av att det här är en gemensam angelägenhet som man både i Finland och på Åland jobbar med.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack för det. Jag ska ge ett litet tips om vart världen är på väg. Den är på väg mot en väldigt stor osäkerhet just nu och det stavas först och främst Brexit.

 Man konstaterar i meddelandet att det är oklart vad som kommer att hända. Meddelandet kom i början på januari, nu har vi i mars. Den 29 mars ska Storbritannien lämna Europa och unionen, vilket kommer att få omedelbara effekter på väldigt många sätt för åländska företag. Hur har man resonerat kring det i meddelandet och från landskapsregeringens sida?

Nummer två är de politiska effekterna som det kommer att få för t.ex. Gibraltar och Irland, de kan direkt hänföras också till Åland och hur unionen och medborgarna i Europa ser på självstyrelser. Av vilket skäl väljer landskapsregeringen att inte lyfta dessa frågor som är direkt tillämpliga för vår självstyrelse och hur vår framtid ser ut?

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Det finns säkert mycket kring allt som händer i världen och allt som påverkar världens framtid som man kunde diskutera i ett externpolitiskt meddelande.

Men det kanske kan vara bra att komma ihåg också att utrikespolitik inte är vår behörighet. Vi har inga möjligheter att påverka finländsk utrikespolitik på det sättet. Vi kan naturligtvis diskuterade det.

Formen för det här meddelandet är, som jag sade tidigare, att beskriva hur man arbetar på europeisk nivå, hur man arbetar på nordisk nivå och hur man arbetar i förhållande till de andra externa kontakter som vi har.

Men jag välkomnar en diskussion om hur t.ex. Brexit, om det blir av, påverkar.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Mikael Staffas

Fru talman! Vi lever i en värld av ständig förändring. Osäkerheten om vad som sker i omvärlden kräver att kontaktytorna hela tiden förbättras och utökas.

Detta lagting har levt med ett eventuellt Brexit under i stort sett hela mandatperioden. Utfallet av detta Brexit är det ingen som har någon som helst uppfattning om, allra minst de som bor i Storbritannien och hur ska vi på Åland ha den uppfattningen.

Den EU-plats som vi krävt av Finland och blivit lovade vid flera tillfällen behöll Finland för egen del. Löften har brutits många gånger genom åren, kan man bara konstatera. Kanske blir inte Brexit av, som jag hela tiden hoppats på, och att även Finland får känna på hur det är att bli av med något som man länge trott att man skulle erhålla men sen blir fråntagen. Det är något som vi ålänningar fått känna av flera gånger under den här mandatperioden.

Från USA horisonten har den sittande presidenten agerat utrikespolitiskt på sitt eget hembyggda sätt under sin mandatperiod. Senaste försöket att skapa nya avtal med Nordkorea denna gång ser återigen ut att ha lyckats dåligt. En gemensam sak som Storbritannien och USA har är uttrycket att ”inget avtal är bättre än ett dåligt avtal”. Jag återkommer lite längre fram i anförandet med svårigheter avseende avtal, sett ur ett åländskt perspektiv. Vad som däremot kännetecknar dessa misslyckanden från USA och Storbritannien är dåligt externpolitiskt förarbete.

Hur lyckas man då med externpolitiskt arbete? Svaret är inte att göra som vi alltid gjort och bevara gamla strukturer. Det finns inga givna regler på vad som är mest framgångsrikt utan dels kan vi lära oss av andras misstag och ta del av andras framgångar.

Ett forum som snart finns i alla nordiska länder är en debattscen där olika aktörer möts. Den åländska varianten som regeringen skapade inför 2018 är AlandicaDebatt. Detta är just att ta del av andras framgångar och skapa en åländsk modell. Ett av syftena med AlandicaDebatt är att vara en plattform för fördjupade relationer mellan Åland och olika demokratiska institutioner samt andra aktörer i Finland, Sverige och övriga Norden och Europa.

Fru talman! ”Roma uno die non est condita” eller med en åländsk översättning ”Rom byggdes inte på ett försök”. Därför kommer årets AlandicaDebatt att utökas med en dag och inte vilken dag som helst utan vår egen självstyrelses högtidsdag den 9 juni.

Utvecklingen av Ålandskontoret i Helsingfors kanske ska ske genom att vi kommer till berget istället för att vänta på att berget eller riksdagen ska komma till oss. Det är ju bara en tanke som nämndes tidigare. Även andra aktörer som tidigare utnyttjade de externa ambassaderna eller kontoren har också utvecklat egna vägar för sina kontakter externt. Externpolitik efterfrågar utveckling och anpassning och det behöver inte innebära ökade kostnader.

Fru talman! En annan arena är Nordiska Ministerrådet som är indelat i tio fackministerråd och ett samordnande ministerråd. Jag vill passa på att föra fram ett önskemål till infraministern från utskottet för tillväxt och utveckling i Nordiska Rådet. Vi efterfrågar ett fackministerråd för just infrastrukturfrågor. Det behövs för att förverkliga samarbeten över gränserna. Vi behöver se mera till helheter.

Sverige har under 2018 innehaft ordförandeskapet och det svenska ordförandeskapet har inneburit ett trendbrott genom att flera möten genomförts på distans via bland annat videomöten. Det är något som landskapsregeringen och lagting efterfrågat vid upprepade tillfällen. Ett tydligt bevis på att möjligheter till möten har förändrats från tidigare, där nu möten lättare uppstår genom att ta till sig ny teknik. Ny teknik visar också på behovet av en väl fungerande infrastruktur inom internettekniken. Även dialogen med ny teknik kräver ett nytt sätt att kommunicera verbalt.

Just inom norden förekommer det många arbeten som kan skapa positiva effekter för Åland. Vi kan se på det bland annat genom det smarta elsamarbetet Flexens eller CLIC innovation. Genom det arbetet kommer en flytande vindturbin på 1 megawatt, i samarbete med ett svenskt företag under 2020, testas i åländska vatten. Därför är det mycket positivt att Åland är med och driver ett projekt hur den blå ekonomin ska utvecklas tillsammans med Finland och Sverige, men även med flera länder runt Östersjön. Detta arbete sker också genom ett annat samarbete; Havsplanering i Pan Baltic Scope.

Ett annat viktigt prioriterat område är gränshinderrådet. År 2018 blev det hittills framgångsrikaste året i arbetet med gränshinder. 14 hinder avklarades varav 13 med positivt resultat. Åland har ansvarat för 3 hinder under 2018.

För den som önskar mer detaljerad beskrivning hänvisas ni till gränshinderdatabasen.

Till den åländska externpolitiska arenan har vi ytterligare Nordiska Rådet, BSPC m.fl., dessa företräds av olika delegationer med företrädare här från lagtinget. Det kommer att redogöras för längre fram i vår.

Fru talman! Åland och dess regering har haft ett på många sätt ett utmanande år när det gäller vår externpolitik mot Finland. Jag syftar på slutarbetet med en ny självstyrelselag. Resor och kontakter har varit fler än jag vågar uttala mig om. Det har varit tjänstemän, ministrar och lantråd som tillbringat mycket tid i olika möten främst i Helsingfors. It takes two to tango och det hjälper inte hur mycket man än bjuder till så finns det de tillfällen som inte blir som man förväntat sig. Vår regering har inte tagit ett nej för ett nej utan gång på gång återkommit med nya förslag. Detta arbete utmynnade i ett dåligt avtal och dåliga avtal ska man inte ingå, utan lämna, som jag nämnde tidigare.

Åland och dess regering har inte fått det erkännande i Helsingfors som sig bör. Arbetet slutade inte med bara ett dåligt avtal utan arbetet fortsatte och vår regering fortsatte arbetet med en ekonomisk förändring av underlaget för de ekonomiska delarna i självstyrelse, som vi snart kommer att få ta del av i lagtinget.

Jag vill rikta ett stort tack till lantråd, finansministern men framförallt till alla de tjänstemän som varit delaktiga i arbetet som innebär fler extra miljoner till den åländska budgeten.

Men även resor från Helsingfors har skett där bland annat Ålandsakademin har varit ett mycket kunskapsskapande tillfälle som skett för Åland på regeringens initiativ. Det pågår ett kontinuerligt utbyte av kunskap om Åland och dess självstyrelse mellan förvaltningarna. Detta är ett arbete som måste fortsätta eftersom personalförändringar inom förvaltningarna kontinuerligt pågår.

Även möten av en mer privat karaktär är mycket viktiga, där hittar vi alla möjligheter att skapa nya vänskapsverktyg. Strävan att delta i möten tillsammans med andra nordbor behöver stödas istället för att ifrågasättas, dels för att sprida kunskapen om Åland men också möjligheter att få ökad kunskap, besöka berget. Därför är närvaro på andra arenor såsom Almedalen, SuomiAreena för de som har språkförutsättningarna och många andra tillfällen något som ska stödas istället för att ifrågasättas ur ett populistiskt synsätt. Tack, fru talman.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Ltl Staffas konstaterade mycket riktigt att resultat under de gångna fyra åren när det gäller arbete med Helsingfors inte har blivit vad landskapsregeringen har önskat sig och inte vad lagtinget har önskat sig.

Ltl Staffas är ju med i regeringspartierna, stöder den här regeringen och har bättre insyn än vad vi som sitter i lagtinget har när det gäller hur arbete görs, vilka resurser som läggs på olika saker och hur man prioriterar. Det skulle vara intressant för oss lite utanför att höra hur man har diskuterat när man har gjort de förändringarna att man har dragit ner på resurserna i Helsingfors och försökt på andra sätt. Tydligen har inte de andra sätten gett de resultaten som man har önskat.  En liten analys av den situationen skulle jag gärna höra från ltl Staffas.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack, talman! Jag påstår att tiden som varit är alldeles för kort för att dra sådana slutsatser att ingenting har fungerat. Man bygger upp något nytt och det kräver sin tid och sitt arbete. Man har gjort en förändring och den förändringen kommer man att fortsätta att arbeta på. Som ministern nämnde och som jag sade i mitt anförande så behöver man titta på det här fortsättningsvis.

Ltl Roger Nordlund, replik

Fru talman! Det är ungefär vart trettionde år som Åland har de stora revolutionerna på gång. Vi har just nu genomlevt en sådan period under den här gångna valperioden och då valde landskapsregeringen att dra ner på resurserna i Helsingfors. Hur förklarar men det egentligen? Borde man inte ha gjort tvärtom och sett till att man haft extra resurser i Helsingfors för att klara de åtaganden och de utmaningar som kunde förutspås att skulle finnas under de här åren?

Ltl Mikael Staffas, replik

Såsom jag har uppfattat det så har inte Ålandskontorets storlek haft en inverkan på det här, utan det är förvaltningens uppfattning att diskussionen har varit så destruktiv när det gäller en förnyad självstyrelse. 

Arbetet fortgår, det är inte nedlagt utan arbetet kommer att fortsätta. Jag ser inte slutet på den här perioden, utan det här är bara början på fortsättningen av arbetet med självstyrelselagen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Pettersson

Tack talman! Det vore enklast att stå här och analysera meddelandet enbart såsom det står. Men det andas nästan en externpolitisk kapitulation och jag vill gärna försöka höja blicken och resonera kring hur vi kunde stärka självstyrelsen även externpolitiskt. Olika idéer kring hur vi borde göra var också något som såväl minister Fellman som följande talare efterlyste. Att diskutera självstyrelsen som sådan är också ett utmärkt initiativ i samband med den här debatten. Det är inte så ofta som vi faktiskt pratar självstyrelse här i salen.

Meddelandet som nu börjar få någon månad på nacken är en detaljerad redogörelse över vad som varit och vilka strategier vi har att förhålla oss till. Detta understryks också inledningsvis med ganska yviga frågor. Man skriver: ”Vart är världen på väg?” Det är inte så lätt att svara på det. Man skriver: ”Vilken är Ålands roll i den nya världsordning som kontinuerligt växer fram, och hur ska vi bäst utnyttja de möjligheter som står till buds? Det är vad åländsk externpolitik handlar om.” Jag menar att detta är mer en lägesbeskrivning än strategitänk.

Inom centern har vi alltid förfäktat att vi med självstyrelsen som stöd ska välja vår egen väg och att Åland förvisso är en del i världssamfundet men inte får förvandlas till en viljelös autonomi. Frågan vart världen är på väg är nog intressant på ett filosofiskt plan men dessvärre omöjlig att besvara.

Meddelandet ger mot den här bakgrunden bilden av att vi endast har att förhålla oss till vad andra säger och därmed gör vi oss själva till det objekt som vi i nästan alla sammanhang säger att vi inte vill vara. Åland borde så långt det är möjligt vara ett subjekt i externpolitisk mening. I varje fall måste detta vara vår ambition, ständigt och jämt!

Däremot finns det embryon till svar på vilken Ålands roll är i världen och ett slags resonemang kring hur vi bäst ska utnyttja de möjligheter som står till buds och här närmar vi oss kärnan i det åländska dilemmat.

Till och med vår egen landskapsregering nöjer sig med att använda de verktyg vi har blivit tilldelade istället för att söka nya. Det är antagligen signifikativt att såväl ministern som regeringspartiets representant efterlyser nya sätt att arbeta. Jag hade nog föredragit att de nya sätten att arbeta hade presenterats mera utförligt i meddelandet eller i varje fall i anförandet.

Att bara använda det som vi redan känner till så räcker inte riktigt till. Vi har ända sedan EU-inträdet 1995 sett hur vår lagstiftningsbehörighet har krympt och hur vi allt oftare får finna oss i att göra som andra tycker att vi ska göra. Det är inte självstyrelse utan något annat.

Vi har under året som gått på nytt fått se hur oviktig den åländska självstyrelsen är i EU:s och Finlands ögon då EU-parlamentsplatsen, som är välmotiverad på oerhört många plan, gick i stöpet eller av allt att döma kommer att gå i stöpet.

Vi har också sett hur vårjakten är hotad och hur ett regelverk som vårt näringsliv tvingas betala och som är lämpat för stater slår hårt mot vårt självstyrda örike och sargar vår konkurrenskraft och möjlighet att upprätthålla arbetsplatser och export.

Med Ålands landskapsregerings goda minne gör vi allt för att följa de regler som bestämts i Bryssel och det skapar en kostnadsbild som man på andra platser är många fler att vara med och betala för. Vi ser hur industrier och företag lider av avgifter som är satta av andra än oss själva och som gör att priserna stiger vilket gynnar andra än de som finns på Åland. Kring detta hade vi gärna sett förslag till lösningar eller åtminstone ett resonemang.

Nu landar vi i meddelandet mest i en förklaring till hur vi inlemmat oss i EU-byråkratins kvarnar. Den åländska konkurrenskraften är vad vi ständigt och alltid borde arbeta för. Vår exportindustri har det kämpigt på ett mycket illavarslande sätt och vi borde från lagtingets och landskapsregeringens sida göra allt för att med hjälp även av externpolitik underlätta och skapa exportmöjligheter.

I meddelandet nämns begrepp som näringsliv och konkurrenskraft på väldigt många olika platser men alltid utgående från att det är andras strategier och inte våra egna och där har vi problemet. Vi borde sätta mer krafter på att lyfta hela vår självstyrelse. Om inte vi berättar att vi finns så kommer heller ingen annan att göra det.

Med detta i minnet är det dags att göra annorlunda än hittills. Från centerns sida har vi i alla tänkbara sammanhang lyft behovet av att återupprätta ett särskilt Ålandskontor i Sverige och stärka resurserna i Finland. Det är tydligt att Ålandskontoret saknas i Sverige. På svenska utrikesdepartementet så tycker man lite så där generellt att nog vore det fint med ett Ålandskontor. Trotts allt har Sverige ett generalkonsulat i Mariehamn. Då tarvar egentligen diplomatin att man gör likadant tillbaka.

Att stärka resurserna i Finland har många, mycket mera inkomna i ärendet än jag, lyft fram behovet av. Detta är ett minimum.

Vi borde dessutom ta exempel från våra självstyrda kusiner Färöarna och Grönland och öppna en egen representation i Bryssel. De har ett kontor och deras personal är ute i alla tänkbara möjliga sammanhang och lyfter fram sina öar och sina produkter och berättar att de finns.

Detta kommer att bli oerhört svårt att göra inom ramen för Finlands representation trots att det arbetet går väldigt bra idag.

Man ska också minnas att EU är en ganska ny kropp. Det är nu som vi börjar se hur det arbetar på riktigt och då är det nog dags för Åland att finnas med där om man verkligen vill vara där och skapa möjligheter för export för våra företag.

Genom att finnas med på plats så skulle vi dessutom bli ett subjekt i mycket högre omfattning och verkligen kunna påverka ärenden innan de blir lagtext.

Detta externpolitiska meddelande handlar om hur det har varit och hur andra vill att det ska bli. Vår mening är att vi med stöd i självstyrelsen borde bli tydligare på att berätta för andra och oss själva hur vi vill att det ska bli. Det är vi skyldiga våra grundande fäder och mödrar som inte nöjde sig med att fråga vad som skulle hända, de gjorde att det hände! Den inspirationen skulle jag gärna vilja se i vårt lagting. Vi behöver lyfta det självstyrda Åland och bli ett land så mycket vi kan bli utan att vara det. Tack för ordet, talman.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack för det fru talman. Ltl Jörgen Petterssons anförande väcker hos mig två frågor som jag gärna skulle höra honom utveckla lite mera. Det ena är vilka avgifter och pålagor ekonomiskt som ltl Pettersson menar att EU då bestraffar oss med och som leder till att avgiftsnivåerna på Åland är högre än de kringliggande? Vilka av de kostnaderna kommer via EU? Det skulle jag vilja veta.

Likaså de här ambassaderna och utvecklande av kontoren i Finland och Sverige, är det någonting som näringslivet de facto efterlyser? På vilket sätt önskar man i så fall att det här samarbetet kunde se ut mellan näringslivet och offentlig sektor i Helsingfors och i Stockholm?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Det är ganska stora frågor på en minut. Jag nämnde nog faktiskt aldrig uttrycket att EU skulle bestraffa oss, för det tror jag inte att man gör. Men jag tror att det är ett faktum att många av de avgifter som man sätter på företag så är stipulerade från EU och de är antagna via direktiv. På många andra platser är man många flera att dela på avgifterna och jag tror jag att man blir färre att dela på dem på Åland. Det här gäller sådana avgifter som energi, vatten och avlopp till exempel.

När det gäller att utveckla kontoren i Sverige och Finland så är jag väldigt övertygad om att det åländska näringslivet tycker att det är bra om vi kan marknadsföra Åland och därmed deras produkter. Vi har många exempel på företag på Åland som har märkt en stor efterfrågan på åländska produkter. I det arbetet så tror jag att även de officiella Åland kan vara viktigt.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Eftersom vi håller på att göra en analys kring kostnadsläget på Åland och konkurrenskraften så skulle jag gärna vilja att ltl Pettersson kanske återkommer vid tillfälle kring vilka pålagor som kommer utifrån som vi då inte kan påverka och som på det sättet höjer prisbilden på Åland.

Min analys är i huvudsak den att på grund av att vi är så få, så få abonnenter och så få konsumenter i våra stora strukturer så blir det väldigt dyrt för dem som använder det. Det är vårt problem. Medicinen mot det är att vi måste bli flera ålänningar, det är kanske det absolut viktigaste.

Sedan skulle jag gärna för min del ha fast ett Ålandshus på Mannerheimvägen i Helsingfors och ett i Stockholm om det fanns ett intresse från näringslivets sida till en sådan samverkan, men tyvärr har vi inte sett den.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Vi är helt eniga om att vi behöver bli flera ålänningar, den saken är alldeles klar.

När det gäller ett Ålandshus i Helsingfors och i Stockholm så kanske man har fört fram saken på fel sätt. Jag känner inte till de där detaljerna. Men jag är väldigt övertygad om att det vore bra för det självstyrda Åland att synas, det kan ingen förlora på egentligen. Jag är medveten om att det också måste finansieras. Men vi ska där fråga oss; har vi råd att låta bli att synas om vi verkligen vill utveckla självstyrelsen?

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Nina Fellman, replik

Talman! I mitt anförande försökte jag lyfta fram flera förslag och flera nya projekt där landskapsregeringen försökt jobba att hitta nya vägar att nätverka i både öster- och västerled.

 Jag föreslog att lagtinget ska diskutera ett nytt sätt att jobba i Stockholm inom den finländska ambassaden för att skapa nya kontakter och nätverk som vi också behöver. Jag berättade om den utbildning av svenska tjänstemän som landskapsregeringen planerar.

Då pratade ltl Pettersson om att återupprätta Ålandskontoret såsom det var tidigare, en gammal idé, och göra någonting som vi har gjort förr men lite större och lite dyrare. Är det enda man vill, att göra som vi har gjort förut?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Tack för påminnelsen. Jag höll nästan på att glömma bort det där. Ministern påpekade mycket riktigt att hon önskade att den åländska representationen skulle flyttas inom ramen för Finlands ambassad i Stockholm. Det vore verkligen att förminska självstyrelsen. Det vore faktiskt att förminska självstyrelsen och kapitulera inför de större krafter som på många sätt verkligen arbetar för att självstyrelsen inte ska få synas så mycket som den borde.

Ja, min uppfattning är att ett Ålandskontor, ett eget Ålandskontor, större och bättre än det som tidigare fanns där skulle göra mer för den åländska självstyrelsen än att vi skulle ha en tjänsteman inom ramen för Finlands ambassad.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Om man är liten så måste man vara smart. Erfarenheten från Bryssel visar att vi får ut väldigt mycket av att jobba på det sätt som man gör där. Jag önskar att man skulle överväga fördelarna med ett sådant arbetssätt och inte bara fastna i den deklaratoriska politiken.

Sedan har jag en fråga kring AlandicaDebatt som är en ny satsning från landskapet där allt fler aktörer både från Norden, från Helsingfors från Stockholm och från det åländska samhället vill delta och vara med och bygga upp någonting nytt. Är det centerns avsikt att vara med på det här projektet? Eller kommer man att resonera, som jag uppfattade att man gjorde ifjol, att detta vill man inte vara med på för att det är landskapsregeringen som håller på med det?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Det är inte deklaratoriskt att skaffa sig en bas i ett land som är viktigt för ens handel.  Stockholm och Sverige hör till våra viktigaste handelspartners. Mälardalen finns där och utgör varenda dag en jätte möjlighet för åländska företag, för åländska konsulter, för åländska hantverkare, för åländska allt och för en åländsk exportindustri. Där tror jag faktiskt att man kan göra mycket, mycket mer än att rymmas inom ramen för en finländsk ambassad. Det behöver inte vara deklaratoriskt, det kan vara vettigt och det kan vara praktiskt i allra högsta grad att ha en plats som utgör Ålands bas i Sverige.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag menar att centern och ltl Jörgen Pettersson helt enkelt har fel i påståendet att en enskild lokal, ett kontor, skulle lösa de externa politiska utmaningar som vi de facto har hela tiden och kommer att ha i framtiden.

Lösningen ligger snarare i det att politiker, ministrar och tjänstemän på alla olika nivåer söker kontakt med de personer som man har kontakt med för att nå resultat i politiska och andra svåra frågor.

Jag vågar hävda att den här landskapsregeringen på ett nytt sätt har anammat det här. Jag vet att lantrådet, vicelantrådet, kansliministern, mina kollegor och också jag har vidtagit oerhört många besök på olika nivåer för att nå de resultat som vi ändå i viss mån också nu uppnår. Tjänstemännen träffar sina kollegor och så vidare. Det är på det här sättet som man måste jobba och det är så här man lägger ner betydelsefulla resurser för att uppnå resultat.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Jag uppfattade kanske inte riktigt frågan.

Men jag tror att det är väldigt bra ifall finansminister Perämaa har nått insikten att kontakter och politiska kontakter är vettiga och viktiga. Det tror jag att är väldigt bra.

När det gäller det som jag förde fram, att det skulle vara bättre med en tydligare geografisk och fysisk plats för den åländska självstyrelsen så vidhåller jag det. Jag menar att det är bättre med en tydlig plats där Åland kan arbeta ifrån än att göra det under ramen för en finländsk ambassad eller en finländsk representation. Jag tror att man vinner mera på det på sikt.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Ltl Pettersson uppfattade inte en fråga eftersom jag inte ställde en fråga. Jag sade att det rätta sättet att nå framgång är att ha personliga kontakter på politisk nivå och på tjänstemannanivå såsom den här landskapsregeringen nu arbetar. På det sättet ska vi samverka med vårt näringsliv också.

Jag minns en händelse när jag personligen tillsammans med ett åländskt stort rederi besökte en landshövding i Stockholm och uppnådde resultat för att inte farledshastigheter skulle påverka fartygens möjlighet att bedriva trafik mellan Åbo och Stockholm. Vi skulle inte ha haft det minsta behov av en lokal i Stockholm, utan vi besökte landshövdingen på plats och nådde resultat. Det är på det här sättet man måste jobba. Att bara säga att en enskild lokal någonstans är lösningen är att leva kvar i det förgångna.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Jag tror faktiskt inte att det där riktigt stämmer. Jag tror att det skulle vara viktigt att stärka självstyrelsens bild i Sverige. Den menar jag att man faktiskt kan stärka genom att ha en tydligare representation. Jag tror att det blir enklare att över tid och på sikt föra förhandlingar tillsammans med departement, politiker och andra som på olika sätt har inverkan på åländska frågor genom att ha ett kontor där. Det tror jag verkligen.

Att man arbetar såsom man nu gör genom att besöka landshövdingar är ju fantastiskt, nödvändigt och det är faktiskt ganska självklart.  För hur skulle man annars göra? Det finns inget annat alternativ.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack, fru talman! Ltl Pettersson, jag ber att få presentera mig, Mikael Staffas, eftersom det var väldigt svårt att ta de orden i munnen. Det var en massa formuleringar som representant för regeringen och kors och tvärs. Så jag vet inte, det är något nytt sätt att kommunicera. Jag tycker att vi kan gå tillbaka till det gamla. Det är lite grann det som även centerpartisten Pettersson försöker få oss att göra. Men det var inte det jag ville säga.

Jag tyckte det var rätt intressant detta att satsa mera på Bryssel och på EU. Där någonstans så tror jag att vi har en väg framåt för Åland. Jag är lite nyfiken att höra om ledamoten skulle kunna lägga ut texten om vad man egentligen önskar i kostnader, vad man tror sig få för intäkter och spinna vidare lite på det?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Europaparlamentet består av drygt 600 delegater. Det är ett väldigt svårt ogenomträngligt maktpussel som pågår där. Man pratar generellt om tre stycken maktsfärer inom Europa och inom EU som alla är ganska svåra att nå; rådet, kommissionen och parlamentet. Vi kommer inte att ha en parlamentsplats där inom den närmaste framtiden, och då måste man förhålla sig till det. Ett sätt att göra det är att ha en lobbyist på plats, för det är detta som det handlar om. Alla stora branscher, alla regioner av betydelse, ser till att ha en lobbyist på plats i Bryssel idag som aktivt kan föra ens talan. Det borde Åland också ha.

Ltl Mikael Staffas, replik

Jag fortsätter att hålla med ltl Pettersson lite grann, att vi kanske behöver en lobbyist. Det finns alltså 30 000 lobbyister i Bryssel. Det är nästan lika många som vi ålänningar. Vi kanske ska sträva efter att bli än mera lobbyist men åtskilligt flera ålänningar.

Jag tycker att det andas en viss positivism i det hela. Frågan är igen, hur mycket är ledamoten villig att göra för den här placeringen av lobbyisten? Ska det vara bara någon som har ett kontor på fickan eller ska den sitta i den finska delegationen eller hur ska man arbeta?

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Grunden för nästan all form av utrikespolitik och nästan all form av politik är egentligen – nu citerar jag möjligen fel men det kan ha varit Roosevelt som nämnde det – ”det är alltid bättre att skicka någon än att skicka ingen.” Utgående från det så kan man genom att ha ett slags eget Ålandskontor i Bryssel bli tydligare gentemot de organisationer som man vill påverka.

Vi har idag en fantastisk medarbetare i Bryssel som jobbar inom ramen för den finländska representationen. Men som ålänning så tycker jag att det känns lite visset att komma till Bryssel och besöka Grönlands och Färöarnas representation och se att de faktiskt för sin egen flagga. De lobbar för sina egna lösningar när det gäller fiskeindustrin, när det gäller turism och när det gäller allt möjligt annat. Där skulle jag vilja att Åland skulle vara med och föra sin egen röst.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Johan Ehn

Fru talman! Externpolitiken för Åland är viktig. Vi har haft en förmåga att diskutera den alldeles för lite härinne i den här salen. Det som slår mig idag är att nog blir vi väl det negativa nu.

Jag vill säga tack till landskapsregeringen för att man på ett framgångsrikt sätt jobbar med att se till att AT-läkarsystemet fortsättningsvis kan vara gällande på Åland. Jag vill säga tack till ledamoten Pettersson som på ett föredömligt sätt tillsammans med övriga i BSPC-delegationen lyckades sätta Åland på kartan i det samarbetet genom det ordförandeskap som Åland hade. Jag vill säga tack till ledamoten Britt Lundberg som på ett helt fantastiskt sätt lyckades föra in Åland på nytt i de nordiska sammanhangen genom det presidentskap som hon hade under det gångna året. Mycket bra jobbat från samtliga parter!

Jag tror att det vi kan vinna på i den här salen i externpolitiken - om vi strider i mycket annat vilket vi ska göra - är faktiskt att försöka lyssna till varandra och se om vi tillsammans kan göra oss starkare.

Överlag så ser jag en situation där landskapsregeringen idag har rätt bra med resurser och rätt mycket tankar om hur man utvecklar sin externpolitiska fråga.

Vi har i lagtinget åtminstone två organ som jobbar specifikt med externpolitiken dag. De har jag redan nämnt, det är Nordiska rådet och BSPC.

Men min uppfattning är att det totalt sett finns för lite resurser i lagtinget att jobba med externpolitiska frågor., t.ex. nordiska rådet där åker vår delegation i väg, fyra personer. Där får inte samtliga partier plats. Vore det inte viktigt att vi i det sammanhanget till exempel skulle se till att det finns resurser för att samtliga partier kan finnas med vid de tillfällena, nätverka påverka och föra diskussion? När det gäller Ålandskontoret i Helsingfors så har jag upplevt att den senaste tiden så har Ålandskontoret blivit att betrakta som landskapsregeringens förlängda arm i Helsingfors.

För mig så borde Ålandskontoret vara landskapsregeringens, lagtingets och riksdagsledamot naturliga plattform för att föra diskussioner. Jag tror att här skulle vi behöva fundera på placeringen återigen. Är den rätt?

Det är mycket möjligt att vi också ska diskutera vilka resurser vi har på plats i Helsingfors. Jag tycker också att vi ska komma ihåg att den förändring som gjordes var att man minskade med en halv tjänst. Det är ju inte så att vi har skurit ner kontoret helt och hållet.

Däremot borde vi som ledamöter mycket oftare finnas på plats i Helsingfors, prata med våra partikollegor där, påverkar dem för att kunna röra oss vidare också i de externpolitiska frågorna som finns.

Jag medveten, fru talman, om att vi normalt sett brukar dela upp den här diskussionen i att externpolitiken handlar om EU och nordiska frågor. Sedan har vi ett annat meddelande som handlar om relationen mellan Helsingfors och Mariehamn. Jag har noterat att talmannen tillåter den här diskussionen i det tidigare och jag tycker att det är korrekt att. Som flera andra har varit inne på, också ministern vid själva presentationen, så bör vi kanske i mycket högre utsträckning än tidigare också se relationen till Helsingfors som externpolitik.

När det gäller representation där och vår möjlighet till påverkan så tycker jag inte att vi heller ska stoppa upp och enbart diskutera vad vi kan göra för att se till att de åländska frågorna verkligen tas på allvar i Helsingfors. Därför att självstyrelsen är någonting vi har gemensamt, ålänningarna och finländarna. Det var en internationell lösning som lade grunden för hela den lösning som vi sitter på där. Det finns ett minst lika stort ansvar att se till att självstyrelsen fungerar från Helsingfors sida.

Så där bör vi i de här sammanhangen vara väldigt påtryckande och se till att man har tillräckliga resurser när det gäller att få EU-administrationen att fungera. I det här meddelandet finns tydliga tecken på att det är svårt att kunna följa med i beredningsarbetet utgående från att översättningarna och tillgången till material på svenska är dålig.

Vi vet att det i statsrådets kansli inte skulle vara helt tokigt om vi fick en ytterligare förstärkning som hade någon slags mera kontroll över åländska frågor. Vi vet att de tjänstemän som jobbar med åländska frågor i justitieministeriet är fruktansvärt trängda och har otroligt mycket arbete. Vore det kanske inte på sin plats att man också där stärker upp från finskt håll? Jag tycker att det finns mycket som vi kan göra gemensamt i det här sammanhanget.

Jag tror också att man måste föra resonemanget ytterligare en gång hur representationen i Stockholm ska se ut. Jag kan förstå en del av det som ledamoten Pettersson säger, vikten av att finnas på plats. Men samtidigt så behöver vi också fundera på, är det så att det som fungerade är för 10-15 år sedan är den rätta vägen? Eller är det så att världen ser annorlunda ut idag? Är det så att det vi behöver skapa en arena för var vi kan träffas och bjuda in människor som behöver träffa varandra och se till att det blir verklighet? Istället för att ha någonting som vi alltid haft förut och som vi vet att inte alltid heller har fungerat till 110 procent, vi har inte fått ut exakt det vi vill ha av det hela.

Jag tror också att vi behöver fundera kring att det kanske finns helt nya arenor som vi ska ta oss an. Jag tycker att det är alldeles utmärkt att landskapsregeringen nu skriver att man ska fundera på att gå in som en part i Unesco och titta på möjligheten att kunna påverka det här. Jag tycker också att vi bör fundera vidare kring på vilket sätt vi ytterligare kan dra nytta av det som finns på plats i Bryssel sedan tidigare. Vi har ett utmärkt samarbete där via vår specialmedarbetare på representationen. Jag är inte helt säker på att det som minister Fellman nu föreslår att man ska dra den parallellen till att det skulle vara det bästa i Helsingfors eller i Stockholm. Men jag vill heller inte avfärda det här idag för det var faktiskt första gången jag hörde förslaget som sådant. Jag vill reflektera över det och jag vill fundera över det för att kunna se om det kan vara en väg eller om det finns någonting annat.

Ledamoten Pettersson var inne på att det finns baksidor av det hela. Jag håller med om att det kan finnas en situation där man sänder en felaktig signal. Men det viktiga måste ju ändå vara att vi tillsammans vill försöka göra någonting där vi också påverkar dem som finns utanför Åland på ett sätt som gör att det jobbar åt rätt håll.

Så det här meddelande som vi har på vårt bord, det är mångordigt och det lyfter fram väldigt många aspekter där vi kanske inte har nått ända fram.

Byt glasögon och sätt på er glasögonen som plockar fram det som är gjort så kommer ni att se att det också finns saker där vi har lyckats. Jag tror att vi med jämna mellanrum också behöver våga lyfta de saker som vi har lyckats med. Jag försökte i mitt anförande genom att nämna några saker. Tack, fru talman.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Ehn. Det var ett positivt anförande som vanligt. Jag tycker att ltl Ehn sade mycket klokt. Jag fastnade speciellt vid lagtingets eget ansvar. Vi är 30 ledamöter här i lagtinget och självklart borde vi ta vårt ansvar. Kanske ett ännu större ansvar än vad vi gör idag och besöka Helsingfors, besöka ministerier, tjänstemän och medarbetare och riksdagsmän och gärna förstås gränslöst över partigränser. Jag tror att där finns det mycket att hämta på nya sätt. Det behöver inte kosta så mycket, utan det handlar mer om engagemang.

Ltl Johan Ehn, replik

Jag är helt enig med ltl Holmberg i det sammanhanget. En hel del görs ju. Vi vet också att vi det har tillförts en del resurser till lagtinget för att göra det. Men vi är många gånger lite blyga eller ganska mycket blyga vill jag påstå att tillföra resurser för just det externpolitiska arbetet. Vi är rädda för att vi ska få kritik av allmänheten för att vi slösar med skattepengar på det här området. Min uppfattning är att det här området är nog det område där man skulle slösa minst, för vi skulle kunna lära oss så ofantligt mycket. Men det gäller också att vi då här mellan ledamöterna, mellan parterna och mellan de olika aktörerna inser att vi vinner på att jobba som team.

Vi slåss här inne i den här salen kring det som handlar om hur vi ska utveckla Åland. Det är bra. Det behöver finnas olika synpunkter på det. Men när vi tar oss ut så borde vi ha tagit den striden redan klart så att vi sedan också tillsammans kan göra det här på ett väldigt starkt och tydligt sätt.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Exakt, ltl Ehn sade det väldigt bra igen. När vi representerar Åland utanför lagtinget är vi ett landslag egentligen.

Även fast det finns skiljaktigheter här idag kanske kring vissa saker så tror jag nog att det finns en samsyn och en konsensus kring vad vi vill med självstyrelsen. Jag är övertygad om att det kommer ett riksdagsval i Finland alldeles snart, det är ett nytt lagtingsval här till hösten och jag tror att det finns många nya sätt att arbeta på som kan vara kostnadseffektiva. Jag tror nog att gemene ålänning inte rynkar på näsan över att vi kanske har en större budget för externpolitik och resor till Helsingfors eller Stockholm i fortsättningen. Det är sådant som sparar pengar på lång sikt.

Ltl Johan Ehn, replik

Tack, fru talman! Liknelsen med ett landslag var väldigt slående. Tack för den. Den ska jag själv ta med mig i de fortsatta diskussionerna. Den var väldigt bra.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Tack för de orden, ltl Ehn. Det var väl valda sådana.

 När det gäller till exempel BSPC som ledamoten tog upp i sitt anförande så valde jag att inte överhuvudtaget lyfta det i mitt anförande tidigare av det skälet att det inte nämns i det externpolitiska meddelandet. Det kan jag tycka att är väldigt underligt eftersom det var en väldigt tydlig manifestation från Ålands lagtings sida som en del i landslaget utåt när vi hade alla dessa parlament, representerade 80 miljoner människor, på plats. Man valde ändå att inte nämna det och då tänkte jag att det är väl kanske så det ska gå till här i världen, att man helt enkelt inte nämner sådant som kanske inte riktigt passar in i den egna bilden.

Men där vill jag tacka ltl Ehn som faktiskt gjorde det, för det var ett fint sätt och ett bra tillfälle för Åland att synas internationellt.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Jag tror faktiskt att det viktiga genomgående är att vi ser till att vi lyfter varandra. I de sammanhang när vi gör någonting gott i förhållande till det som finns utanför vårt lands gränser så ska vi vara med och lyfta det som görs. Jag gjorde det i mitt anförande. Jag tänker inte recensera vad andra har gjort eller inte har gjort. Det här var mitt anförande, det här var mitt partis anförande om hur vi ser att de här sakerna bör lyftas. Jag reagerar på den här diskussionen idag så att jag tror att det är jätte bra återigen att ha olika åsikter, men man måste hela tiden balansera det som är positivt och det som är negativt. Bara för att jag ser på en viss sak på ett visst sätt så behöver det inte alls vara den enda vägen att vandra. Jag såg mycket av det som ltl Pettersson lyfte upp i sitt anförande som sådant som behöver användas i den fortsatta diskussionen.

Jag tror också det är viktigt att läsa det här meddelandet ytterligare en gång och se att landskapsregeringen också har idéer som kunde vara till nytta för att utveckla det (… taltiden slut).

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack, talman! Det är en bra påminnelse, man ska lyfta varandra, det är klokt på många sätt.

En konkret fråga när det gäller Ålandskontoret i Stockholm. Jag hör till dem som tror att det är olyckligt att inte ha det på plats, jag tror att Åland skulle vinna på att ha en tydlig representation där. Ltl Ehn nämnde i ett sammanhang att vi inte fick ut tillräckligt mycket ur Ålandskontoret. Han använde kanske begreppet som att vi inte fick ut 110 procent, i vilket sammanhang man sedan får ut det är mera oklart. Men jag undrar - eftersom jag aldrig riktigt såg vad det var som inte riktigt fungerade med Ålandskontoret - om ltl Ehn kunde förklara det på ett sätt som vi kunde ta med oss i den fortsatta debatten. Vad var det som inte fungerade såsom det borde ha fungerat?

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Det som jag reflekterade mest över i det sammanhanget var att vi här i den här salen till exempel inte alls använde Ålandskontoret i den omfattning som jag tycker att vi borde ha gjort. Jag tycker att det blev lite för mycket av ”vi och ni” i det sammanhanget. Jag redogjorde också för hur jag ser på att man idag ser lite på Ålandskontoret i Helsingfors, som jag tycker att där också ska vara minst tre parter, helst fler, men tre parter är helt naturliga. I Stockholm ser jag också tre naturliga parter; landskapsregeringen, lagtinget och den övriga delen av samhället som behöver en kontaktplats.

Det kanske inte alltid är helt rätt att lägga ner, det ska sägas. Jag var inte helt säker på att det var den rätta vägen att gå. Det viktiga är att man samtidigt visar på att man tänker sig andra typer av satsningar i så fall. För mig handlar det om att fundera kring hur vi får de bästa möjliga kontakterna knutna så att vi använder pengarna på rätt sätt. Det kan vara en lokal, men jag inte säker på att (… taltiden slut).

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

 Tack, fru talman! Jag är också väldigt glad att ltl Johan Ehn tar emot nya idéer med öppet sinne. Jag tror att ett första steg för att faktiskt kunna tänka sig något nytt är att man välkomnar nya tankar, sedan bearbetar man dem och så ser man vart man kommer.

 Jag tror att en lokal någonstans i sig är inget bevis på hög närvaro. Nuförtiden i vårt digitaliserade samhälle så är det via den här som vi kommunicerar med världen. Man får inte glömma digitaliseringens roll i utvecklandet av nya kontakter och kanske fråga sig vilken typ av influensers eller lobbyister eller vad som Åland behöver, för det tror jag också vi kan konstatera. Jag kan återkomma i nästa replik

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Jag delar vicelantrådets syn på att just tekniken är något som man absolut måste använda sig av och se om det kan göra mera. Jag tror att för oss så ligger det väldigt mycket i sin linda ännu. Bara att använda videokonferenssamtal så är inte vi hundraprocentigt bekväma med för vi har gjort det alldeles för lite. För andra är det vardag. Näringslivet jobbar extremt mycket med den biten och ser det som ett utmärkt sätt att knyta samman.

Samtidigt får man heller inte dumpa bort det gamla i att träffas, träffas öga mot öga och skapa nätverk som man faktiskt kan söka sig till och få problem lösta. Det är där jag tror att vi i mångt och mycket idag lägger lite för lite tid, åtminstone när jag ser det ur mitt perspektiv, ur lagtingets perspektiv - det blev dubbla där. Men jag tycker att vi lägger alldeles för lite kraft och energi på att jobba på det externa. Vi sitter för mycket i bänkarna och är för lite ute och träffar nya människor. Det skulle vitalisera väldigt mycket.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Jag tror inte det finns en enda varken ledamot eller tjänsteman som inte tycker att Åland ska utvecklas sina externpolitiska kontakter. Frågan är bara hur det ska se ut.

Jag har nu varit med i tre mandatperioder och inte i någon mandatperiod har det funnits jättemycket pengar att slå upp några stora ambassader och utrikespolitiska institutioner varken i öst eller i väst hur man än har önskat om det.

Jag tror att en organisk utveckling av det här måste ske. Jag tycker att det är ett utmärkt sätt att börja fundera och grunna vidare på om ett ökat samarbete med Finlands ambassad är en väg in till Sverige på ett bra sätt.

Sedan tror jag det börjar bli helt nödvändigt med en statssekreterare placerad i Helsingfors som ser till att ministrarna vet vad Åland handlar om.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Jag har inte hunnit reflektera desto mera över hur representationen i Stockholm ska se ut. Det kan vara en väg framåt.

Det som ändå är mitt huvudspår i det hela är att vi skulle lyckas skapa det här teamet, det här landslaget som åker iväg från Åland och tillsammans faktiskt lägger krutet på att driva gemensamma frågor som gör att vi kan påverka det som finns runtomkring oss.

I mitt anförande lyfte jag fram det som var det positiva. Jag tycker att vi gör väldigt mycket redan idag. Jag tycker att det är orättvist att säga att vi inte når någonstans överhuvudtaget. Men därmed inte sagt att vi inte kunde komma mycket längre och då måste man ha ett öppet sinne för att hitta olika typer av nytänkande. Var vi landar i slutändan återstår att se när man har hunnit titta på alla de möjligheter som finns.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Sara Kemetter

Tack, fru talman! Jag vill börja mitt gruppanförande för den socialdemokratiska gruppen med att tacka landskapsregeringen för en god externpolitik under året 2018. Det är alltid intressant att få en redogörelse och på det här sättet också ta del av det arbetet som görs. Jag stöder tidigare Talare i den här frågan.

Jag kommer i det här anförandet att analysera framtiden. Jag anser ändå att det är det som vi politiker ska göra och på det sättet påverka den kommande politiken som ska föras 2019.

Vi har startat super valåret 2019. De ledamöter som väljs in till riksdagen och EU är nyckelpersoner i våra externpolitiska relationer. Här håller jag med tidigare talare i centern. Dessa val oerhört viktiga för Åland. Vi är välmedvetna om den stora mängden EU-lagstiftning som vi årligen plöjer igenom. EU har en stor påverkan i vår vardag och vi måste ges möjligheten att påverka. En egen stol i parlamentet vill inte Finland ge åt oss och därför börjar det bli dags att ta en.

Men först, fru talman, vill jag analyser lite om Brexit. Storbritannien borde besluta om sitt utträde från den Europeiska Unionen den 29 mars 2019. Vi har alla kunnat följa med de hetsiga diskussionerna i det engelska underhuset var statsminister May försvarat sitt förhandlingsavtal med EU.

Alternativen är inte många. EU har helt tydligt sagt att man inte kommer att öppna nya förhandlingar gällande Storbritanniens utträde. EUs chefsförhandlare har konstaterat att ”nu är det tid för beslut inte för tilläggstid”. Alternativen är följande;

1. Storbritannien kommer överens om en ny folkomröstning gällande Brexit - osannolikt.

2. Mays avtal godkänns - troligt.

3. Brexit - högst sannolikt.

Den senaste utvecklingen tyder på att Storbritannien lämnar EU utan avtal. Internationella företag och finansiella institutioner lämnar landet och flyttar sin verksamhet antingen till ett EU-land, Schweiz eller ett land utanför Europa, såsom Singapore. Fastighetspriserna i London och i landet sjunker, pundets kurs varierar kraftigt.

Storbritanniens utträde kommer också att påverka EU. Om landet lämnar EU innan parlamentsvalet kommer man att omfördela landets parlamentsplatser till de övriga medlemsländerna. Finland kommer då att få en plats till eller antalet finska platser ökar från 13 till 14. Detta möjliggör – enligt de senaste galluparna - en tilläggsplats åt kanske socialdemokraterna eller SFP som riskerar att förlora sitt enda mandat.

För finländska företag som handlar med Storbritannien innebär det att alla EU regler för utomstående tredje land träder i kraft. Det blir dyrare och besvärligare att importera varor och tjänster från landet och kanske också för export dit.

Storbritannien utträde från EU är ingen katastrof. Efter några år har situationen säkert normaliserats. Kanske det inte är längre Storbritannien utan Little Britain, som man säger. Landet är kanske ändå inte så betydelsefullt som de själva tror.

Fru talman! En annan fråga som oroar mig kraftigt är att Europa håller på att radikaliseras av högerradikala åsikter och politiska ideologier. Idag röstar 27 % av alla väljare på auktoritära politiska högerradikala partier i Europa. Trenden har varit stigande under en längre tid. Idag inom EUs medlemsländer är de högerradikala auktoritära partierna större än de socialdemokratiska partierna och dubbelt så stora som de liberala.

I debatten görs ofta jämförelsen till de auktoritära radikala vänsterpartierna men på en europeisk nivå har de bara ett understöd på 1,3 %. Alltså görs jämförelsen endast i populistiskt syfte.

Det finns, fru talman, flera ideologiska orsaker till de höger auktoritära politiska partiernas har framgång.  I Österrike, Ungern, Italien, Rumänien och Frankrike ser vi partier som har sitt ideologiska hem i nazismen och fascismen. I Nederländerna, Danmark, Polen, Sverige och Schweiz har dessa partier sin gemensamma nämnare i hotet av islam och islamofobi. I Ungern, Grekland, Italien, Storbritannien och Finland anser dessa grupper att landets nationella identitet är hotad av etniska ofta invandrarminoriteter. I Polen, Rumänien och Bulgarien igen vill dessa grupper bevara landets traditionella kristendom och den kristna värdegemenskapen och anses vara fundamentalistiska och konservativa. De höger radikala partierna i Norden anser att den nordiska nationella identiteten är hotad och gulvästarna i Frankrike är anti etablissemanget och antisemitistiska. Gemensamt har de alla hatet och Europa kan och får inte ledas av hat. Vi får inte glömma varför vi gick samman i Europa och varför EU varligt så framgångsrikt, nämligen fred.

I vårens val till Europaparlamentet kommer flera av dessa partier att vara representerade. Deras svårighet är att skapa en gemensam värdegrund för att bilda en gemensam politisk front. Deras makt ligger i att stoppa lagförslag och på så sätt försvåra utvecklingen av ett gemensamt Europa. De kan förlama samarbetet mellan EUs beslutsfattande institutioner Parlamentet, Rådet och Kommissionen.

Medlemsstaterna agerar i Ministerrådet var den egentliga beslutande makten finns. Därför är det av betydelse vilka politiska partier som har regeringsmakten i medlemsstaterna. Det framtida beslutsfattande inom EU kommer allt mer att bestå av politiska ideologiska kompromisser var de anti-EU medlemsländerna också kommer att få igenom sin vilja.

Slutligen, fru talman, det skrämmer mig att de anti EU-medlemsländerna kommer att få sina kommissionärer i EU-kommissionen, sina domare i EU- domstolen och revisionsdomstolen och på detta sätt kunna påverka EUs och Europas utveckling och framtid. Därför måste vi aktivt mobilisera och uppsöka alla röstberättigade att verkligen rösta i det här valet. Valet den 26 maj är ett ödesval inte bara för klimatet utan även för freden. Tack.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack, fru talman! Jag vill bara kortfattat tacka ltl Sara Kemetter för dagens kanske första mera utåt blickande anförande. Jag tror att det är väldigt viktigt om man vill ha svar på frågan vart Åland är på väg att man först måste göra en utblick och en mera makronivå analys för att sedan placera in Ålands färdriktning i den.

Det var ett väldigt genomarbetat anförande och många aspekter som är viktiga för lagtinget att fundera vidare på.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack vicelantrådet Camilla Gunell. Jag tycker också att det är viktigt att självstyrelsepolitiska nämnden där jag själv sitter men också tillsammans med lagtinget eventuellt på vår gemensamma strategi verkligen diskuterar vilken situation vi har både när det gäller riksdagsvalet, situationen för svenska folkpartiet – viktig samarbetspartner för Åland - men också hur hela EU-valet kommer att påverka oss. Det är något som vi också gemensamt i lagtinget behöver börja diskutera.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson

Tack för ordet, fru talman! Jag tycker att den här debatten och kanske det här meddelandet som vi har framför oss överlag aktualiserar en viktig fråga. 

En allmän synpunkt på debatten man kan ha är; vet vi verkligen varför vi har en extern- och utrikespolitik? Vilka är de syften vi strävar till att förverkliga med vår externpolitik? Jag tycker att det är lite svårt att hitta en tydlig formulering som visar på vad det faktiskt är vi har den till.

Jag tycker att den här debatten också visar det genom att vi ställer oss frågan om vi behöver ha representation i på ambassaden i Stockholm eller om vi ska ha en fast representation. Men vi frågar oss inte så mycket varför vi faktiskt vill ha den.

Från regeringens håll säger man att vi ska jobba på nya sätt för att kunna knyta kontakter och synas, men varför ska vi synas och varför ska vi knyta kontakter? Det är den frågan vi borde börja ifrån i den här debatten.

Som jag och vi i Ålands Framtid ser det så finns det tre fokusområden vi borde ha som övergripande målsättningar med externpolitiken och utrikespolitiken. Dels är det den offentliga sidan med lagstiftningen och offentliga kontakter, det är kanske den som diskuteras mest i de här sammanhangen. Den ligger närmast till hands för att vi en stor del av den. Men sedan finns också den språk- och kulturpolitiska sidan som jag tycker att får ett alltför litet fokus i de här sammanhangen. Vad gör vi för att stärka vårt språk och våra kulturella och språkliga kontakter runtomkring? Där är givetvis Sverige en väldigt viktig spelare och som kanske är den bakomliggande orsaken till att vi har en sådan här intensiv debatt ständigt om relationerna till Sverige. För det är trots allt den enda stat, förutom Finland, som har svenska som officiellt språk ute i världen och som är vår viktigaste utrikespolitiska kontakt jämte Finland.

Men sist har vi också näringspolitiken som bara berörs lite i svepande ordalag. Det tycker jag är synd för det borde vara ett mycket starkare och mycket mer prioriterat område i vår utrikespolitik, särskilt när vi ser de senaste siffrorna på BNP-utvecklingen och ser att vi skulle vara i stort behov av en mer aktiv exportpolitik.

När man tittar på det offentliga Åland idag så tycker jag att vi inte har tillräckligt tätt och nära samarbete på den utrikespolitiska arenan med vårt näringsliv. Man avfärdar det från regeringshåll här under debatten och säger att näringslivet inte vill att vi blandar oss i det här, det finns ingen efterfrågan på t.ex. ett Ålandskontor eller en utvecklad representation i Helsingfors och man vill hellre sköta det själva. Men ska vi verkligen stanna där och konstaterar att det finns inget intresse från näringslivets sida? Jag tror, för det första, att det inte är sant. men för det andra tycker jag att om det är sant så borde vi väl ställa oss frågan varför det är på det sättet. Vad kan vi göra för att se till att vi mera kan bedriva ett arbete hand i hand med vårt näringsliv? Jag tycker det är oerhört viktigt, särskilt när man ser på exempel som Färöarna. Deras fiskföretag och deras utrikesminister åker hand i hand till Moskva för att skriva exportavtal med Ryssland. Det är en åtgärd som får direkta återverkningar i det färöiska samhället, som får den färöiska ekonomin att växa och som är oerhört viktiga för Färöarnas välstånd. Det förklarar också mycket den framgång som man har haft på Färöarna de senaste åren.

Vad gör vi på Åland för att främja våra viktigaste näringar och för att främja exporten på den utrikespolitiska arenan idag? Ja, inte särskilt mycket om vi ska vara ärliga. Det beror säkert på att vi inte har den här täta kontakten mellan näringsliv och politik som vi borde ha på Åland. Därför borde vi ställa oss frågan; hur kan vi utveckla den för att nå framgång?

Jag tror nämligen att alla de här tre områdena - den offentliga sidan, språk- och kulturutbyte och näringspolitiken - att de alla är delar som gynnar varandra. Alltså har vi goda politiska kontakter så har vi bättre möjligheter att driva en exportfrämjande politik. Har vi ett gott språk- och kulturutbyte så ökar det vår synlighet och främjar också våra möjligheter att stärka våra politiska kontakter och att främja våra näringar. Så de behövs alla tre. Vi borde ha ett tydligare fokus på de här grundläggande frågorna så att vi hela tiden har en röd tråd i vår externpolitik.

Därför menar jag att det är beklagligt om vi underordnar oss den finska representationen i Stockholm och säger att Åland är en underordnad del av den finländska utrikesrepresentationen. Man sitter i ett hus med den finska flaggan som vajar över taken, istället för att visa att Åland bedriver en självständig utrikespolitik där vi jobbar aktivt för att främja de här tre intressena. Det vore det ultimata enligt min mening. Är det så att det inte fungerar i praktiken så ska man ställa sig frågan varför det inte gör det och ställa sig frågan om vi har vi tillräckligt med resurser för att bedriva en sådan politik. Har vi det inte så ska vi se till att vi har det för det är oerhört viktigt om vi vill ha en självstyrelse värd namnet och om man vill ha självstyrelse som ålänningarna ser en praktisk nytta i.

Med de orden så vill jag verkligen att lagtinget funderar på det förslag som kom om att vi skulle ha en representant i den finska ambassaden.

Samtidigt tycker jag det blir väldigt ironiskt när man från regeringens sida säger att vi ska ha en representant inne på statsrådets kansli i Helsingfors. Där ska vi ha en åländsk representant. Vi ska inte ha en representant ute på en ambassad utan inne i regeringskorridorerna, men i Stockholm ska vi ha en representant ute på ambassaden. Varför ska vi inte ha en åländsk representant i så fall i de svenska regeringskorridorerna? Det vore väl ett naturligt steg med det tankesättet. Men det visar på hur vi hela tiden mentalt underordnar oss den finska staten, vi underordnar självstyrelsen de finska systemen och det finska tankesättet och vi måste befrias från det här om vi ska kunna nå framgång och utveckla vår utrikespolitik.

På samma sätt vill jag avsluta med att konstatera att skrivningarna som finns om den åländska EU-parlamentsplatsen är ett uttryck för exakt det här tankesättet. På basen av uppgifter i finska medier så ger man upp den här frågan och säger att det finns inget stöd hos de finska partierna och låter finländska tidningar styra utvecklingen av Ålands representation i Europaparlamentet. Det är den enda motiveringen man har i det här förslaget för att man slutar arbeta med frågan och det tycker jag är beklagligt. Vi ska väl kämpa ända in i kaklet för att nå framgång också i de här frågorna och inte låta oss nedslås av medierapporteringen på den finska sidan. Det tycker jag visar på att vi underordnar oss den finska staten och det finska samhället i alltför stor utsträckning, vi vågar inte stå för våra åsikter och stå på våra egna ben i tillräcklig omfattning för att vi ska få en chans att bedriva en framgångsrik utrikespolitik. Tack.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Axel Jonsson. Jag skulle gärna se att ltl Axel Jonsson exemplifierar lite vad ledamoten ser framför sig när det gäller hur landskapsregeringen ska bistå det åländska näringslivet. Är det som ett svenskt kungabesök till utlandet, att man ska på det sättet dra upp massmedia och skapa effekt den vägen? Eller på vilket sätt är det?

Som jag ser det så handlar det om att vi ska se till att vårt åländska näringsliv har minst samma grundförutsättningar som våra närregioner när det gäller driftsförutsättningar. Det arbetet är ju under full gång.

Ser man t.ex. på hur Orklasituationen behandlades här för ett par år sedan så tycker jag det var ett väldigt lyckat resultat. Ser vi på jordbruksstödet här senast bara för någon månad sedan så var det ett väldigt lyckat resultat och även sjöfartsstödet för ett antal år sedan. Det finns ju många exempel på hur åländska politiker och tjänstemän ändå har arbetat väldigt kraftfullt och proaktivt för att (… taltiden slut).  

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tycker att de exemplen som nämndes här var ju kanske inte frågan om utrikespolitik i första hand. Det handlar om att vi skapar förutsättningar på Åland för att t.ex. Orkla skulle få finnas kvar. Jag vet inte om det är utrikespolitik. Jag tror inte att man ska lägga för stor vikt på de ansträngningarna, utan det var ju här lokalt som vi kraftsamlade.

Jag menar att det är precis på samma sätt som vi borde arbeta också utåt såsom vi gjorde i Orklafrågan och också se de här utrikespolitiska frågorna som en möjlighet istället för att se det som ett hinder att vi inte har egen lagstiftningsbehörighet och att vi inte har vana av att driva en sådan här utrikespolitik. Istället borde vi utveckla den och se till att vi kan jobba precis på samma sätt.

Det nämndes i debatten tidigare att man skulle jobba som ett landslag, men jag tycker inte att vi gör det i tillräcklig utsträckning på den utrikespolitiska arenan. Jag tror att mycket ligger i att vi inte har vanan och vi har kanske inte förtroende från näringslivet att bedriva en sådan politik, men då måste vi börja skapa det för jag tror att det är nödvändigt.

Ltl John Holmberg, replik

Tack, fru talman! De exemplen som jag tog upp har definitivt med utrikespolitik att göra. Det handlar om stora exportföretag. Arbete som låg bakom framgångarna med att säkra den industrin och fortsatta verksamhet på Åland handlade ju om att skapa konkurrensförutsättningar. Det är ju utrikespolitik om någonting enligt mig. För utan dessa företag så skulle vårt övriga näringslivet raserats i ganska säker takt.

Jag vill ha tydliga exempel på vad ltl Axel Jonsson ser framför sig. Detta att hjälpas åt och skapa förutsättningar, men exemplifiera gärna på ett tydligt sätt vad ledamoten ser framför sig.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag kan ta ett tydligt exempel, som har diskuterats många gånger men som fortfarande är kanske ett av de största exporthindren för det åländska näringslivet, och det är skattegränsen. När man från Åland näringsliv jobbade väldigt intensivt med frågan under början av 2000-talet. Man visade på att om den finska tullen, de åländska myndigheterna och den svenska tullen skulle sätta sig ner så skulle man kunna lösa den här frågan gemensamt. Men ändå har man inte från landskapsregeringen sida, varken under förra mandatperioden eller under den här mandatperioden, sett till att vi har fått ett sådant möte på Åland i dagens läge där man verkligen sätter sig ner och går igenom förutsättningarna.

Precis som man gjorde med t.ex. SVT-Play frågan. Det var ett mycket föredömligt arbete av landskapsregeringen och de fick till ett möte mellan upphovsrättsföreningarna på den svenska och den finska sidan och SVT. Varför kan man inte arbeta på samma sätt vad gäller t.ex. frågan om skattegränshanteringen? Där har man ett konkret exempel att börja med. Då borde man också dra med det åländska näringsliv och jobba tätt (… taltiden slut).

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Jag skulle vilja fråga ltl Axel Jonsson, vem har pratat om att Åland ska underordnar sig? Det är en sådan oerhört hierarkisk beskrivning av hur samarbetet ska bedrivas så att det bara handlar om över- och underordning och vem som sitter på toppen och vem som är under.

Att utveckla externpolitiken handlar om att utveckla samarbeten, kunskap och förståelse mellan olika parter så att man kan känna ett större förtroende för varandra och komma framåt. För mig är det en otroligt omodern syn på hur man utvecklar kontakterna med andra storheter omkring oss, att man antingen bara kan vara ovanför eller under men aldrig bredvid. Där ser jag en möjlighet att öppna dialogen kring nya sätt att samarbeta tillsammans och lära sig mer av varandra.

Ltl Axel Jonsson, replik

Tror minister Fellman verkligen - om vi går in för att sätta in en åländsk representant på den finska ambassaden i Helsingfors - att vi då får den åländska flaggan och den finska flaggan vajande på samma nivå och att man börjar prata om den finska och den åländska ambassaden i Helsingfors? Det skulle ju vara att få de båda delarna av staten Finland på en likvärdig jämställd nivå bredvid varandra såsom ministern efterlyste. Tror verkligen ministern att det är ett realistiskt sätt att arbeta? Att vi verkligen kan få gehör för det från den finska statens sida mot bakgrund av de erfarenheterna av att samarbeta med den finska staten under den gångna mandatperioden? Jag tror inte det.

 Jag tror inte att vi ska vara så naiva att vi tänker oss att vi kan få till ett genuint intresse från den finska statens sida att driva våra intressen. Det är vi själva som måste göra det. Vill vi vara på en likvärdig nivå så ska vi se till att sätta oss på en likvärdig nivå och inte placera en representant underordnat den finska ambassaden vilket blir resultat.

Minister Nina Fellman, replik

Jag kanske ska påminna om att det här är en diskussion som vi öppnar för, att man kan börja tänka på nya sätt.

Sedan vill jag också påminna om det faktum att vid den finländska representationen i Bryssel vajar också den åländska flaggan utanför representationen. Man har genom det arbete lärt sig mycket både här hemma på Åland kring hur EU arbetar, i den finländska representationen om hur Åland arbetar och vilka frågor som är viktiga för Åland. Den finländska representationen i Bryssel har på flera sätt jobbat för Åland på ett sätt som de inte hade gjort om den åländska representanten inte hade varit där. Det finns inte någon en enda saliggörande modell. Jag tycker att man ska fundera vilka sätt det finns att samarbeta bortom över- och underordning och den dikotomin.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag tycker att ministern redan i ordvalet i sin replik bekräftade vad jag nyligen sade. Minister sade att man på den finländska representationen i Bryssel så gör man det si och så och refererar då till Ålands del i det hela. Då säger man ju att det är den finländska representationen, inte Finlands och Ålands jämbördiga representation vilket man ju eftersträvar i praktisk mening. Men vi väljer ju när vi har det här tankesättet att vi ska underordna oss den finländska representationen i Bryssel, såväl som nu också i Stockholm, att bidra till en sådan här utveckling. Det är det jag vill sätta upp ett varningens finger för. Vi måste komma loss från det här tankesättet. Ska vi ha jämbördig representation så måste vi också ha det i verkligheten och inte bara i vårt eget huvud här i salen. Vi måste ju se till att också utåt sett sända en sådan signal och förverkliga en sådan politik. Det gör vi inte genom att tänka på det sätt som ministern nu öppnar för.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Igge Holmberg, replik

Jag kanske missförstod någonting här. Men jag hörde ltl Axel Jonsson pratade om när Färöarna for till Ryssland och fixade handelskontrakt och liknande. Man förslog att det åländska näringslivet skulle göra samma sak. Var det rätt uppfattat?

 

Ltl Axel Jonsson, replik

Färöarna står ju utanför EU och har därför möjlighet att bedriva en mera självständig handelspolitik. Åland har ju inte möjlighet att skriva handelsavtal eftersom det är en kompetens som är exklusiv för EU. Men vad jag ville belysa med det exemplet är att Färöarna- trots den kritik som kommit från både Danmark och EU att man att man gör på det här sättet - vågar stå på sina egna ben och vågar driva sina egna intressen. För inte är det så att Färöarnas säkerhetspolitik står och faller med Färöarnas fiskeripolitik, det är ingen som kan hävda det. Därför vågar de gå fram med sina intressen trots att de är kontroversiella och trots att de får kritik utifrån. Men de driver färöiska intressen och vågar göra det på en självständig nivå och det tycker jag är någonting som vi borde ta efter här på Åland och fundera på vad vi kan göra för att främja vårt näringsliv och vår export på motsvarande sätt.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack, fru talman! Själv sätter jag nog folkrätt före näringslivets intressen men det kanske bara är jag som gör det.

Min andra fråga gäller en representation i svenska riksdagen istället för på den finländska ambassaden. Hur skulle det fungera? Jag menar med säkerhetskontroller och alltihopa, vi skulle helt enkelt ha finländska eller åländska medborgare i den svenska riksdagen. Det är ju som om vi skulle acceptera att vem som helst börjar jobba för den åländska landskapsregeringen. Det förekommer ändå en viss kontroll av bakgrunden innan man börjar jobba. Hur skulle man helt plötsligt bara få en åländsk medarbetare in i en utländsk riksdag? Det skulle jag vilja veta.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är nog svårt för oss att få en invald riksdagsledamot i den svenska riksdagen från Åland, åtminstone med nuvarande statstillhörighet. Jag tror inte att någon har föreslagit att vi ska ha en representant i den svenska riksdagen.

Jag ville belysa att man från regeringshåll säger - dessutom från samma parti som ltl Holmberg - att vi borde ha en representant på statsrådet i Finland, på statsrådskansliet, som ska finnas i korridorerna. Medan den andra ministern säger att vi borde ha en representant på den finska ambassaden i Stockholm. Det visar på något sätt nivåskillnaden på tankesättet.

Ska man ha en jämbördig och likvärdig utrikespolitik så borde vi väl i så fall ha en representant också i den svenska regeringen som jobbar på samma nivå och på samma sätt.

Jag tycker att det här är illustrativt för vårt sätt att underordna oss den finska staten särskilt i utrikespolitiken när man väljer att beskriva (… taltiden slut).  

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack, talman! Jag väljer att från den här diskussionen som har förts under eftermiddagens första timmar ta det positiva, dvs. att alla tycks nu inse att vi måste göra någonting externpolitiskt för att få bättre framgång, oavsett vad det är för frågor.

Sedan kan vi ju ha lite olika åsikter om vad som vore det bästa att göra i det här skedet.

Centern – där kollegan Jörgen Pettersson höll gruppanförandet - tycker att återupprätta en egen representation skulle vara det bästa. Det är trots allt det som ger synlighet.

 Att bli en del av finländsk utrikes representation med de begränsningar som följer med det så för oss har det varit en främmande tanke hittills. Vi delar nog ltl Axel Jonsson analys.

Däremot tanken att få en ackrediterad ålänning inom den svenska statsmakten, det är en ny och fräsch tanke som jag också applåderar i det här skedet.

Ltl Axel Jonsson, replik

Vi tycks vara överens om det, ett Ålandskontor eller en åländsk presentation, en egen självständig åländska presentation på ett eller annat sätt i Stockholm. Så där har vi samma ambitionsnivå, även om man säkert kan diskutera hur det rent praktiskt bäst läggs upp. Men det borde vi återupprätta och förstärka enligt vår mening i Åland Framtid. Så den frågan kan vi säkert driva sida vid sida.

Vad gäller förslaget om att ha en egen representation eller att åtminstone försöka integrera oss på svenska regeringskansliet så den typen av diskussioner har egentligen först tidigare framförallt i samband med beredningen av EU-ärenden exempelvis. Vi har konstaterat att vi inte kan ta del av den finskspråkiga beredningen i Helsingfors utan borde försöka vända oss mot Sverige för att kunna integrera oss i den beredningen på ett bättre sätt. Det kunde t.ex. vara en sådan fråga som kunde öppna för att faktiskt kunna förverkliga någon form av kontinuerlig kontakt till den svenska regeringen.

Ltl Harry Jansson, replik

Nya tider kräver nya lösningar. När man hört debatten här under de första timmarna så den gamla tanken, om att vid det finska statsrådet måste finnas en person som är utvald från finsk sida att ansvara för åländska ärenden, så den tanken är oerhört central när man tänker på hur t.ex. finansministeriets tjänstemän då har jobbat mot Åland mycket framgångsrikt under de senaste två månaderna i Helsingfors. Det har inte funnits någon motpol på plats, och särskilt eftersom vi inte har den typen av representation heller i Helsingfors.

När det gäller landskapsregeringen visioner om att gå in i Finlands ambassad i Stockholm så tror jag att man påverkas av representationsarbete i Bryssel. Utgångspunkten är där att kunna komma in i parlamentet och därför behöver man den formen av ackreditering och öppna dörrar. Bryssel är en annan internationell miljö med (… taltiden slut).   

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Britt Lundberg

Fru talman! Den här debatten inleddes med att om man är liten så behöver man vara smart. Det är ju verkligen viktigt när vi pratar om externpolitik.

 Jag tänkte hålla mig till en liten del, kanske en liten detalj men nog så viktig när det gäller våra direkta kanaler in i kommissionen.

Jag läser här i meddelandet att man nu avser att avsluta B7-samarbete helt och hållet och att B7-samarbetet i sig också är på väg att låsas upp. Det är väldigt tragiskt skulle jag vilja säga när det handlar om Ålands kontakter direkt in i kommissionen.

Det är ju så att EU älskar när medlemsländer har samarbeten. Det är först när man närmar sig kommissionen och visar att man har ett samarbete i ryggen som man lyssnar seriöst, för annars tycker man att man bara bedriver sina egna enskilda intressen. Enskilda länder vittnar om att de har svårt att komma direkt i kontakt med kommissionärer i specifika ärenden.

För min del vad jag kan minnas så är det tack vare B7, som är den enda kanalen, som vi har kommit rakt in i kommissionen. Det vill säga vi har fått specifika möten med andra kommissionärer än de nordiska. Alltså med den kommissionär som håller i själva frågan, inte någon medarbetare utan med kommissionärerna och fått sitta där runt bordet i kanske en timmes tid och diskutera det aktuella direktivet och till och med få in skrivningar.

Det är ju tack vare att B7 imponerar på kommissionen när man konstaterar att många EU-länder som har ett samarbete. Vi kunde då tala - vi som representerade B7, i det här fallet handlade det om Östersjöstrategin - och vi vet verkligen vad vi talade om eftersom vi mer eller mindre andas Östersjön dagligen. Det gick väldigt enkelt att komma till kommissionen och få ett möte.  Vi har till och med i dagens Östersjöstrategi, den som gäller, skrivningar som vi har formulerat och det är inte så vanligt att man lyckas.

Jag undrar nu hur regeringen har tänkt ersätta den här delen? På vilket sätt har man under den här mandatperioden fått direkta kontakter in till kommissionen och fört diskussioner med kommissionärerna i enskilda ärenden? Har man då har en strategi för vad man ska kunna ha för annan plattform istället för B7 för att hela tiden kontinuerligt kunna hålla en öppen dialog med kommissionen?

För kommissionen själv upplever ju att vi är alldeles för lite i kommissionens korridorer och informerar dem. Därför att de kan ju omöjligt hålla reda på alla olika intressen som finns och alla olika behov. Ingen vill ju fatta beslut som är dåliga. Men man kan ju inte göra det om man inte blir informerad.

Det betyder ju att man behöver ha, vilket vi har, en medarbetare som kan vinka till och tala om att nu pågår en första diskussion i kommissionen eller bland kommissionärerna kring ett initiativ. Då använder man sin plattform för att få den här diskussionen med kommissionären för att få de här frågorna på ett spår som passar även småskaliga samhällen, samhällen som ligger ute som i vårt fall på en ö och uppe i nord osv.

Det skulle vara intressant att veta vilka strategier och vilka vägar som landskapsregeringen har börjat kratta upp för att hitta en ny väg.

En tanke som jag har är att man skulle kunna använda nordiskt samarbetet i det här. Det som är lite knepigt är ju förstås att vi har medlemmar som är både innanför och utanför. Det är den väg jag nu haft möjlighet att kanske lite börja kratta för en ersättning för B7, men den är mycket, mycket större, mer komplicerad och kanske också lite mera tungrodd än vad det väldigt, väldigt smidiga B7-samarbetet var. Så det skulle vara intressant att höra vad regeringen har för nya strategier.

Det står ingenting här om besök hos kommissionärerna och sådana saker. Det skulle vara intressant att höra vilka frågor man har drivit aktivt. Man ska vara reaktiv förstås och reagera på frågor men det är också jätteviktigt att man jobbar proaktivt, det är ju det mest effektiva och sparar in mest med resurser.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! När det gäller B7-samarbete så var det säkert bra på sin tid, men allt har sin tid. Under de senaste åren så har det samarbetet fört en tynande tillvaro och de deltagarna i det samarbetet som en gång kanske var väldigt engagerade har inte varit det på senare år. Det har varit en stor konsensus kring att det inte finns ett större intresse längre för att fortsätta jobba på det sättet. Jag tycker att man kan vara lite osentimental och konstatera att det här var bra så länge det varade men nu jobbar vi med något annat.

När det gäller kontakten med kommissionärer så har vi inte under det här senaste året haft direkta kontakter med kommissionärer. Vi har haft diskussioner vid vårt besök i Bryssel bl.a. med Frans Timmermans kabinett om hållbarhet, långtidsbudget och vilka synpunkter vi från åländsk sida har haft på den saken.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Här kommer vi in lite på den här diskussionen som har varit kring ambassadör osv. För att det ska kunna utvecklas så måste man ju lägga in arbete. Om man passivt ser på och konstaterar att de som har varit aktiva så är inte längre det, men det är ju faktiskt så att det är minister Fellman som antagligen har nyckelrollen i B7. Om man är EU-minister eller kansliminister så är det på de axlarna som det arbetet hamnar. Det är ju ett väldigt, väldigt stort arbete som tar väldigt, väldigt mycket energi för att man måste hålla igång och man måste driva en sådan fråga. Då säger ministern här att då jobbar man istället för något annat. Skulle man kunna berätta då eftersom man inte haft en enda direktkontakt med kommissionären och kommissionen? För kabinetten kan alla få kontakt med, men det här är en hög nivå som vi pratar om och det borde ju också mötas på kommissionen på en hög nivå. Vad tänker man nu arbeta via?

Minister Nina Fellman, replik

Jag är inte helt säker på att jag förstår frågan. När det gäller B7-samarbetet så är det dels ingalunda en fråga om passivitet och dels inte frågan om mitt personliga engagemang, utan ett ganska brett samförstånd kring att B7-samarbete har spelat ut sin roll. Hade det funnits en stor livskraft i det samarbetet så hade vi förstås jobbat vidare med det. Men min bedömning var att det inte var livskraftigt längre.

Ett nytt samarbete som jag tror att kommer att bära långt både i nordiska sammanhang och när vi kommer till EU-nivå är ReGeneration 2030 som redan efter ett år har stött på stort intresse och finansiering från ministerrådet och stort intresse också både i EU-sammanhang och i det nordiska samarbetet. Det tror jag är något som vi från landskapsregeringen ska fundera vidare på.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Det samarbetet är säkert jättebra, men det är inga ministrar och det är inte ett högnivåmöte där man direkt förhandlar runt bordet kring aktuella ärenden som är på gång med kommissionären på samma nivå som en minister och en kommissionär är.

Det gör mig faktiskt bekymrad när jag hör att man kanske till och med kritiserar de ledamöter som talar om att man vill se en förändring av arbete i Helsingfors och Stockholm att säger att de måste direkt se en utveckling mot någonting nytt. Medan man mera passivt här nu konstaterar att B7-samarbetet har spelat ut sin roll, men man tar inget nytt initiativ. Man skapar inte någon ersättning för att man som minister ska kunna ha en direkt kontakt till kommissionen.

Det betyder att det är fyra förlorade år nu, kanske åtta till och med, mellan regeringen och kommissionen vilket är väldigt alarmerande eftersom 80 procent av vår inrikespolitik är ju EU-politik.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Göte Winé

Tack, talman! Lite kort kommer jag prata om landskapsregeringens externpolitik. Är det bara landskapsregeringens externpolitik eller bör vi också se det bredare?

Talman! Det gäller för oss att synas utåt och där har ju talmannen också sin roll. Dialogen mellan landskapsregeringen och lagtinget är viktig och den fungerar säkert. Men när vi pratar om representation utåt så är det ett viktigt med ett samarbete. Men det är ju inte bara att fara ut och representera utan se t.ex. AlandicaDebatt som en ny och frisk fläkt i att visa upp Åland. Bra jobbat där landskapsregeringen!

Sedan slutar det inte där utan vi har också t.ex. BSPC-konferensen som var här i höstas och det var en bra sak att visa upp Åland. Här förstod jag att ni som jobbat med det har gjort ett fantastiskt arbete.

Tack landskapsregeringen för AlandicaDebatt, det kan bli stort och viktigt framledes för åländsk externpolitik. Vi behöver samarbeta kring detta för Ålands bästa.

Tack gruppen, ledd av ltl Pettersson i täten, för jobbet med BSPC och den fina konferens, men det stoppar inte där. Många av dem som var här minns Åland med positiva tankar som leder till vidare kontakter och säkert återbesök. En annan vinst av sådant här är att det ger också extra klirr i kassan för det åländska näringslivet.

Jag tycker också om att man jobbar med att bjuda in tjänstemän från Finland och Sverige. Det är ett nytt och bra initiativ att lyfta Ålandsfrågor. Det är ett bra sätt att närma sig tjänstemän på departementen, för vi vet ju deras inflytande i frågor, det har vi märkt.

Det som det pratas om ibland är att vi som parlamentariker har möjlighet att fara ut på utbildning och föreläsningar.

Men som sagt detta är landskapsregeringens externpolitik vi debatterar, men det går lite hand i hand. För externt bör vi jobba mer gemensamt, landskapsregeringen och lagtinget.

Talman! Om jag nu ska hålla mig till meddelandet som vi debatterar så blir väl ingen förvånad om jag pratar ungdomar, utbildningar och att förebygga mot skolavhopp och utanförskap. På sidan 11 nämns det om projektet 0-24 som Nordiska rådet har initierat.

Mina funderingar där är följande. Vad jag förstått så finns det ett avtal mellan de nordiska länderna och de självstyrande områdena om fria studier på gymnasial nivå. Och det lär fungera, förutom för en grupp och det är de elever som har en anpassad läroplan. Vad jag har förstått så kan inte de söka i den gymnasiala samansökningen på våren, utan de kan enbart söka till privata utbildningar och de får betala det privat därefter. Detta är inte lika möjligheter till fri utbildning. Jag har stått här och sagt det förut, det ska inte vara så svårt att se dessa elevers möjligheter till vidare studier. Vi måste ha en dialog utåt. Vi måste öppna ögonen och se hur det kunde lösas.

Nu är det ju inte denna landskapsregering som jag står och kritiserar, det här har man vetat om länge. Det här är en önskan framåt. För det har man jobbat nu med på hemmaplan, färre elever får idag en anpassad läroplan. Men hur hjälper vi dem till vidare studier?  Mitt råd är nu att i det vidare arbetet se dessa elever och när detta projekt ännu pågår så vill jag ge lite färdkost. Se på möjligheterna för våra elever med anpassad läroplan att t.ex. kunna söka till skola i Sverige. Sverige har utbildningar som verkligen ser elever och deras behov. Men möjligheten för våra åländska elever som är i behov av denna utbildning blir exkluderade från detta. Rätta mig om jag har fel men jag har förstått att dessa elever inte kan vara med i den gymnasiala ansökningen.

Eftersom projektet är tvärsektoriellt så hur kan man kan ordna internat/stödboende för dessa lever med särskilda behov? Det ska ju inte behöva vara så att föräldrar måste ta tjänstledigt eller säga upp sig från sina jobb för att följa sina barn för att studera. Så detta var en sak som jag ville lyfta upp i denna debatt när vi pratar om landskapsregeringens externpolitik.

Vi pratar ofta om utbildningen. Vi reagerar ganska snabbt när vi tycker att de är fel att de åländska eleverna misskrediteras när man räknar om till den svenska antagningen. Då måste vi också se dessa elever.

Vidare, talman, så är detta kanske något som talmannen är involverad i - om jag har koll på läget – på sidan 22, regionkommittén. Där blev jag nyfiken eftersom den åländska ledamoten bl.a. sitter i utskottet för utbildning och ungdomsfrågor som är två frågor som jag är engagerad i och gärna skulle veta mer om. När vi far ut och representerar Åland så skulle det var bra om vi också kunde se på hur vi delger de andra för att sprida kunskapen.

 Talman! Vi gör mycket på Åland som är viktigt. Vi är själv viktiga ambassadörer för Åland, vi har frågor vi brinner för. Vi borde uppmuntras till att fara ut på seminarier och träffa tjänstemän och uppmuntras att fara till Almedalen och SuomiAreena snarare än tvärtom. Vi ska fara ut på studiebesök som t.ex. majoriteten av finans- och näringsutskottet far imorgon till Stockholm. Tyvärr kan jag inte själv närvara.

Talman! Det viktiga vi bör göra är att se att samarbetet ska fungera och se möjligheter med det.

Alla ska få samma möjligheter med studier t.ex. i Sverige. När våra unga far ut för att studera bör man se att skyddsnätet fungerar och att föräldrarna kan vara lugna hemma här på Åland.

Åland är begränsat i storlek och då bör vi se hur vi samarbetar runtomkring oss. Tack.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

Remiss

2        Ersättningar för olägenheter vid elavbrott

Ltl Bert Häggbloms m.fl. lagmotion LM 3/2018-2019

Till skillnad från vad som tidigare meddelats är talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Ltl Bert Häggblom

Tack, fru talman! Den här lagmotionen tillkom pga. av den orkan som vi hade, Alfrida, mellan den 1 och 2 januari. Den gäller ersättning för olägenhet vid elavbrott som inte är lagstiftat om i landskapet.

Under den förra perioden antogs en blankettlag. Däremot tog man bort ersättningen till konsumenterna vid elavbrott. I förarbetena framgår det inte varför man har tagit bort det. Det finns inga tolkningsdata varför man har plockat bort det ur vår lagstiftning och det en stor brist anser jag.

 Av den anledningen anser jag också att landskapet är ansvarigt för att den lagstiftningen är bristfällig. Skulle lagstiftningen ha funnits så hade det också funnits försäkringar för de utövare som är eldistributörer. På så vis skulle alla som har drabbats hårt av elavbrotten också fått ersättningar.

Eftersom jag själv sitter med i lag- och kulturutskottet och vi ska få behandla den här så ska det bli intressant att se hur andra, majoritetsblocket också, har åsikter i den här frågan.

Jag förutsatte att landskapsregeringen skulle komma med något lagförslag. Jag har inte sett det, det har inte diskuterats överhuvudtaget.

När den här lagmotionen lades i lagtinget så var många människor fortfarande drabbade då. Därför kan man inte i det här skedet säga vad detta skulle kosta om man genomför den, men det går ju att räkna på i detta nu hur mycket det är.

Jag anser att konsumenterna på Åland ska ha precis samma skydd som man har både i Finland och i Sverige på det här området.

Jag hoppas att den här lagmotionen ska vinna gehör i lagtinget och att vi genomför den på samma sätt. Tack.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack talman! Nu ser jag att vtm Thörnroos har begärt att ordet, hon hann in i salen igen så det är kanske onödigt att brodera ut texten här desto mer.

Men när vi behandlade el-lagen för några år sedan så hade vi då bilden av det åländska systemet med ett andelslag kontra finska och svenska system med stora aktörer och aktieägare där det finns direkta vinstintressen på ett annat sätt än som då finns på åländsk jord. Därför valde vi att välja det här.

När det gäller upplägget med PAF-medel, har ltl Häggblom och hans kollegor tittat på vad effekten skulle bli i euro och cent räknat med tanke på de långa avbrottstider vi hade i samband med Alfrida? Vad skulle en sådan storm innebära ekonomiskt, dvs. belastningen av PAF-medel?

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! För det första så finns det inga tolkningsdata i framställningen i blankettlagen om elmarknadslagen. Varför tog landskapsregeringen tog bort det överhuvudtaget? För oberoende vem som har det så ska det inte vara beroende på bolagsform, för då sätter också ett bolag in det i försäkringar som finns. Men de försäkringarna finns ju inte för enskilda i den hemförsäkring som gäller idag. Då har man ju byggt upp ett system, men nu gjorde man inte det.

Som sagt, varför landskapsregeringen och dåvarande lagting gick in för det här så kanske är den åsikten som ltl Harry Jansson sade.

Varför vi har föreslagit penningautomatmedel är för att det finns relativt mycket pengar. Vi anser också att det är vår skyldighet när vi lägger en lagmotion på detta sätt att vi kan visa en finansiering på det.

Ltl Harry Jansson, replik

Tack för det inledande svaret.

När man ser på den åländska elmarknaden, i väntan på det som sannerligen borde vara en naturlig fusion mellan de åländska el-leverantörerna, så är det mycket speciellt att det är Ålands Elandelslag slag som bär ansvaret för landsbygd och skärgård och de facto för många stadsbors fritidshus. Man uppskattar idag att över 40 procent av abonnenterna inom Ålands Elandelslags distributionsområde också är hemma från stan, så det borde ju ske en normal fusion där så småningom ska vi hoppas.

När det gäller upplägget med pengarna så går det inte att få en bild av vad vi pratar om i euro räknat. Det finns inte något standardsystem att mata in för att få reda på effekterna i pengar räknat. Det som sist och slutligen kommer att vara avgörande är hur många miljoner vi binder vi upp lagtinget för i framtiden.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, fru talman! För det första är det här frågan om en naturkatastrof och då anser jag att landskapet ska gå in och ersätta det precis som man gör i andra fall. Då får vi diskutera finansiering.

Nu har vi i oppositionen inte den möjlighet att vi kan se hur man kan omfördela pengarna. Då måste vi också kunna visa på ett alternativ och penningautomatmedlen är ju sådana att det finns pengar i kassan och jag tycker att man har en skyldighet.

Eftersom det var en naturkatastrof och så många drabbade - så gott som hela landsbygden, Åland skärgård klarade sig relativt bra - så blir det ju enormt stora summor. Vi ska veta att den här lagstiftningen gäller ju i framtiden också om bara vissa delar slås ut, då ska man ju också få ersättning.

Jag tror att det är viktigt att få den här lagstiftningen på plats.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos

Tack, talman! Jag trodde i ärlighetens namn inte att jag från talarstolen från obunden samlings ordförande skulle få höra en jämförelse med att vi på Åland skulle ha detsamma som i Finland, men så kan det tydligen också vara emellanåt.

Det var jag som ansvarig i den förra landskapsregeringen för det lagförslag som nu diskuteras här och som obunden samling har lämnat in ett förslag att man borde förändra.

Det här förslaget processade väldigt många gånger fram och tillbaka mellan elbolagen och mellan landskapsregeringen.

Orsakerna till varför landskapsregeringen då valde att inte göra samma som i Finland var tre stycken.

För det första hade vi på Åland inte haft så många och så långvariga elavbrott som man hade haft på den finska sedan. De elavbrott som vi hade haft hade korrigeras väldigt snabbt, i första hand av Ålands Elandelslag av den anledningen att hos elabonnenterna i Mariehamn där finns nätverket till största delen jordkablat. Men som sagt de avbrott som hade varit hade hanterats väldigt snabbt.

Det andra var en ekonomisk bedömning av det hela och det hade att göra med att jordkabla en större del av nätet skulle vara förknippat med höga kostnader, mycket höga investeringskostnader. I ett andelsbolag så bär ägarna ansvaret för investeringen. Det gjordes då en bedömning att det inte fanns läge att följa det finska systemet fullt ut.

För det tredje så var det nog ingen som vid den tiden kunde förutse eller ens tänka att vi skulle möta en Alfrida här en natt, alltså en storm som till så stora delar skulle ödelägga Åland och i främsta hand landsbygden, skärgården blev ju mindre drabbad i det här fallet. Den bedömningen gjordes då.

Med facit i hand idag så kanske man får göra en annan bedömning.

Men som sagt var, jag ville åtminstone här för Ålands lagting förklara hur landskapsregeringen resonerade då när vi tog det här lagförslaget.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

 Talman! År 2005 rasade stormen Gudrun, att idag stå och säga - efter de klimathot som har presenterats för oss över tio år bakåt i tiden - att man inte kunde ana att det någonsin kunde komma en sådan här storm, det tycker jag att känns som en svag argumentation. Man konstaterar att den här typen av avbrott inte var vanliga tidigare, men nog borde man kunna förutsätta att det kunde hända.

Nu när vi diskuterade den tidigare lagbehandlingen snarare än den lagmotion som ligger på bordet så är ju frågan; om man var så säker på att det här skulle ordna sig ändå, varför satt man helt enkelt inte in de här tidsbegränsningarna redan när lagen låg på bordet under den förra mandatperioden?

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Det är möjligt och jag säger inte emot ltl Zetterman. I den förra regeringen fanns ju även socialdemokraterna och moderaterna med som nu är regeringskollegor.

Men min uppfattning är att det fanns ett ärligt uppsåt och en djup diskussion kring det här. Det var inget lätt beslut som vi tog.

Vi valde med den information som vi fick från eldistributionslag främst på landsbygden - med vetskap om hur pass mycket högre priser det skulle bli på eldistributionen på grund av investeringskostnaderna som måste göras - att det inte var aktuellt för oss i det fall att göra det. Om den nu sittande landskapsregeringen har andra visioner så har ni förstås alla möjligheter att göra det.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Jag konstaterar att liberalerna var tveksamma till den här regleringen redan under förra mandatperioden. Man konstaterade att tiderna på Åland skulle vara åtta gånger längre än i övriga riket. Ifall situationen var så god som man sade så borde man kunnat föra in den här regleringen.

Nu har vi ju då hamnat i en situation där de enskilda hushållen står rätt så rättslösa i jämförelse med grannar både i Sverige, Finland och i övriga Norden.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Liberalerna har haft tre och ett halvt år på sig att åtgärda det här om ni har uppfattat det som ett stort problem. Ni har fortfarande en liten tid på er. Varsågod, gå vidare med det, om det är den här sortens politik ni vill driva!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Kanske det lättaste man kan vara här i världen är efterklok.

Jag tycker att det är hederligt och bra att vtm Thörnroos redogjorde för den lagstiftning som nu ligger, varför den ser ut som den gör och vilka underlag man då hade när man tog fram den här lagen.

Det var ju så att ersättningarna till konsumenterna skulle komma ur elandelslagets egen ficka. Det här med PAF-medel är nog kanske en ytterst tveksam lösning för att få det ekonomiska på grej.

Det man väl nu kan säga är att efter Alfrida så kommer landskapsregeringen att göra en bred utvärdering av vad det har inneburit för elmarknaden på Åland och för alla konsumenter. Det gör vi tillsammans med distributionsbolagen. I den diskussionen kan man ju också titta på de här frågorna.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Som sagt var, det finns alla möjligheter för den nu sittande landskapsregeringen att driva den här frågan vidare om man finner det angeläget.

Men jag tror att det finns en stor klokskap att föra ett resonemang med dem som i första hand berörs av det, de distributionsbolag som vi har på Åland. Det är ju självklart att nätet på landsbygden och i skärgården är mera luftburet än vad det är till exempel i Mariehamns stad.

Det finns säkert anledning att vara efterklok. Med facit i hand så kan man ju alltid se vad som är rätt och vad som är fel. Vi fattade det beslutet som vi bedömde att var det klokaste och det smartaste för Åland vid det tillfället.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Även redan då fanns ju diskussionerna kring markkablage och det har ju förts här också helt parallellt.

När vi har fått siffror efter Alfrida och de diskussioner som redan har förts så är det enorma belopp. Det är säkert två Finlandskablar tillsammans för att finansiera ett heltäckande markkablagenät på Åland, om det ens är geografiskt fysiskt möjligt på alla platser eftersom vi har så mycket berg osv.

Jag tycker att det är klokt att sammanställa erfarenheterna av den här stormen och också göra gemensamma komplikationer, för en stor nota är det i alla fall att ta för oss alla som elkonsumenter. Vi har redan företagen och industrierna på oss om att nivåerna redan nu är för höga.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag delar helt den analys som vicelantrådet gör. Visst var det ju så att vi satt de ekonomiska aspekterna - med de investeringar som eventuellt måste göras i mångmiljonklassen - i relation till sannolikheten att det skulle inträffa och också vilka möjligheter man där skulle ha att komma emot.

Sedan är jag bara den första att beklaga, jag vet att många ålänningar - även i min egen bekantskapskrets - var utan ström i flera veckor. Men jag tror inte att man i det här fallet kan anklaga varken landskapsregeringen eller Ålands Elandelslag för att inte ha försökt att så snabbt som möjligt komma till rätta med en mycket, mycket svår situation.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Jag var själv med och stödde den här lagstiftningen, som finns nu, där man valde att ta bort ersättningskraven. Det berodde lite på det som vtm Thörnroos sade här, man visste och vi vet fortfarande att vårt ledningsnät är betydligt bättre än både rikets och Sveriges. Här har vi isolerade ledningar med stålvajrar och på många motsvarande platser har man bara rena metalledningar plus att stolpkonstruktioner är oerhört mycket sämre. Därför har man i riket och också i Sverige delvis infört det här genom att på det viset styra så att bolagen ska gräva ner mera. De ska inte behöva reparera ett nät så ofta och sedan också betala ersättningar. Då bör man kunna räkna hem detta att gräva ner det istället. Det är nog ett styrmedel som man hade.

Det här lagförslaget som ltl Häggblom har lagt kan också gynna på detta sätt att det blir ett styrmedel. Jag är också medveten om att man inte kan gräva ner allt, men man skulle i alla fall gräva ner stamledningarna.

Om det är så här som man tror då, att vi har en klimatförändring med stormar som följd så är det inte sista gången som det här händer på Åland. Det har ju till och med varit så att stolpar har blåst av utan att vara påverkade av träd, de har blåst av av vinden. Om det är en klimatförändring på gång så är det mycket troligt att det här kommer att ske igen då, vilket betyder att elandelslaget igen måste ha ungefär ett år på sig för att reparera näten som man har nu. Det kostar också massvis med pengar plus att man blir utan el.

Nog kan det ju vara så att om man har ett sådant här lagförslag med ersättningskrav så är en del av det att man måste gräva ned. För vi kan ju inte ha ett sådant samhälle att vid återkommande stormar så blir man i veckotal av med elen.  Man måste inse det, om det är såsom man säger när det gäller klimatförändringarna.

I staden har man grävt ner varenda en ledning. Det har man gjort och det har heller inte varit billigt. Kanske nästan lika dyrt som på landsbygden eftersom det är gator och saker. I stan hade man ström, den var kanske borta några minuter.

Man måste nog se detta på annat sätt också,  att det är en möjlighet att man måste ta till storsläggan för att ha ett samhälle att bo i som har el. Det   kostar mycket pengar. Men vad är alternativet? Inte kommer bolagen heller att vara kvar på Åland om det förekommer strömavbrott ideligen, utan de vill också ha ström. Det är möjligt att det blir dyrare men då finns ju självstyrelsen att tillgå då. Kanske genom att prioritera med kapitalinsatser som man gjort med stamnätsbolaget så skulle det inte bli högre avgifter för näringslivet och andra. Jag tror att man måste tänka lite i de banorna. Vad händer om Alfrida uppstår igen om tre-fyra månader eller i slutet på året när nätet är uppbyggt igen? Då står vi där igen.

Så med det vill jag säga att jag tycker att det är bra att lagförslaget kom. Jag hoppas att utskottet diskuterar det här, dels vad det gäller ersättning och dels att om det kan göras så att elandelslaget funderar på att gräva ned. Det är en parameter i detta.

Kanske utskottet utvidgar den här diskussionen, tack vare den här motionen. Vilka risker och vilka möjligheter kan vi ha med nuvarande nät på det sätt som det är uppbyggt?

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! För det första vill jag också säga att elandelslaget gjorde ett synnerligen gott arbete då man ändå under en begränsad tid lyckades få ström till de allra flesta, i en situation då det oerhörda ändå hände. Ledningarna låg nere på oerhört stora områden. Det vill jag ha sagt.

Jag tror att vi måste ta det lite lugnt ännu. Elandelslaget håller fortfarande på att åtgärda och få allt i skick. Därefter måste vi analysera situationen, göra ett långsiktigt arbete som jag tror att ändå ska leda till att vi så småningom under decennier har kablarna nedgrävda. Jag tror att det är bra om vi alla har is i hatten så ska vi göra någonting gott av det som skedde. På lång sikt ska vi ha ett mycket säkrare nät.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag håller med finansministern att frivilliga krafter gjorde ett fantastiskt jobb, mycket tack vare dem så halverade man minst avbrottslängden. Än idag så ligger det ledningar i skog och på mark som fungerar, mycket tack vare de frivilliga krafterna.

Sedan håller jag med om det naturligtvis, inte menade jag heller att vi ska fara hem och i morgon börja gräva ner ledningar. Jag ville debattera detta och diskutera det som vi nu gör här i lagtinget. Förhoppningsvis blir det någonting av det.

Jag tror också att regeringen har planer, som det har sagts här, att diskutera med elbolagen. Man ska fundera själva, på vilket sätt ska vi kunna säkra elleveransen till företag och konsumenter till en rimlig kostnad? Jag har fullt förtroende för regeringen för detta. Jag ville föra fram det här på det här sättet och det är därför vi sitter här.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Sedan har vi också självstyrelselagens stadganden om särskilda bidrag. Jag vet inte om det nämndes här, jag kom lite sent in i debatten. Vicelantrådet och jag har ju i offentligheten sagt att man åtminstone ska titta på den möjligheten. Det är inte på något sätt att gå med hatten i handen till Finland igen och begära mera pengar, utan det är en del av vårt ekonomiska system. Jag tycker att de paragrafer som finns där träffar ganska väl överens med det som hände. Naturkatastrofer nämns som en sak. Då kommer frågan om det är vettigt att göra någonting lite på förhand än att drabbas av flera naturkatastrofer som gör en stor ekonomisk skada. Så till den delen så bör också landskapsregeringen och lagtinget fundera noggrant på om inte det här kunde vara ett instrument i det hela.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det är det säkert. Jag har väl en bestämd känsla - om det är så som jag sade tidigare att klimatförändringarna medför många flera och starkare stormar – att vi kommer att få uppleva det här igen. På sikt blir det orimliga kostnader för både konsumenterna och industrin.

Det kan hända att man måste gå in med skattepengar för att lindra det, lite som man har gjort inom andra sammanhang. Inom avloppshanteringen till exempel så har man gått ganska starkt in och finansierat projekt för att det inte ska drabba enskilda hushåll och industrin för mycket. På samma sätt borde man kanske göra här om det nu anses ha den prioriteringen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

För kännedom

3        Godkännande och sättande i kraft av det fördjupade partnerskapsavtalet mellan EU, Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Armenien, å andra sidan

Landskapsregeringens svar RP 5/2018-2019-s

Republikens presidents framställning RP 5/2018-2019

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 6 mars 2019.

4        Godkännande och sättande i kraft av den multilaterala konventionen för att genomföra skatteavtalsrelaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster

Republikens presidents framställning RP 6/2018-2019

Talmannen har i enlighet med lagtingsordningen 31 § 2 mom. beslutat att sända ärendet till landskapsregeringen för ett yttrande. Ärendet upptas därför för remiss vid ett senare plenum.

5        Godkännande och sättande i kraft av Världspostkonventionen

Lag- och kulturutskottet betänkande LKU 10/2018-2019

Landskapsregeringens svar RP 3/2018-2019-s

Republikens presidents framställning RP 3/2018-2019

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 6 mars 2019.

6        Höjning av inkomstgränsen för arbets- och pensionsinkomstsavdraget

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 12/2018-2019

Landskapsregeringens lagförslag LF 5/2018-2019

Anslutningsmotion AM 1/2018-2019

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 6 mars 2019.

7        Ändrade sekretesstider inom hälso- och sjukvården samt socialvården

Landskapsregeringens lagförslag LF 10/2018-2019

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 6 mars 2019.

8        Landskapsrevisionens berättelse över effektivitetsrevisionen år 2018

Landskapsrevisionens berättelse RB 1/2018-2019

Landskapsrevisionen har den 22 februari 2019 överlämnat en berättelse med resultaten från effektivitetsrevisionen till lagtinget i enlighet med 7 § landskapslagen om Landskapsrevisionen.

Enligt samma lags 8 § ska landskapsregeringen inom tre månader från det att Landskapsrevisionens berättelse har delgivits landskapsregeringen, meddela lagtinget vilka åtgärder den vidtagit eller avser att vidta med anledning av Landskapsrevisionens iakttagelser.

Ärendet kommer att behandlas tillsammans med landskapsregeringens meddelande. Lagtinget tar då ställning till om berättelsen och meddelandet ska remitteras till finans- och näringsutskottet.

9        Ändring av fastighetsskattelagen för landskapet Åland

Finans- och näringsutskottets betänkande FNU 13/2018-2019

Ltl Bert Häggbloms m.fl. lagmotion LM 4/2017-2018

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 6 mars 2019.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls onsdagen den 6 mars 2019 klockan 13.30. Plenum är avslutat.

Originalfil