Plenum den 5 april 2017 kl. 13.00

 Ålands lagting

PLENARPROTOKOLL

 

 

 

 

 

M W-A


Plenum den 5 april 2017 kl. 13.00

Plenum börjar 1

Första behandling. 1

1    Ändring av landskapslagen om posttjänster

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 13/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 16/2016-2017

Remiss. 2

2    En revidering av plan- och bygglagen

Landskapsregeringens lagförslag LF 20/2016-2017

Föredras. 10

3    Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1–31.12.2016

Nordiska rådets berättelse NRB 1/2016-2017

Föredras. 10

4    Landskapsregeringens externpolitik

Landskapsregeringens meddelande M 3/2016-2017

Föredras. 49

5    Effekten av det nya hemvårdsstödet

Ltl Stephan Toivonens skriftliga fråga SF 12/2016-2017

För kännedom.. 52

6    Godkännande av ändringarna i bilagorna till protokoll till 1973 års internationella konvention till förhindrade av förorening från fartyg

Republikens presidents framställning RP 8/2016-2017

7    Godkännande av förordning om sättande i kraft av Minamatakonventionen om kvicksilver

Republikens presidents framställning RP 9/2016-2017

8    Beskattning av pensioner från utlandet

Ltl Stephan Toivonens skriftliga fråga SF 13/2016-2017

9    Generellt tillstånd för skyltning

Ltl Runar Karlssons åtgärdsmotion MOT 3/2016-2017

Plenum slutar 52

 

Plenum börjar

Upprop. 28 ledamöter närvarande.

Lagtingsledamoten Igge Holmberg anmäler om ledighet från dagens plenum på grund av sjukdom.

Lagtingsledamoten Jörgen Pettersson anmäler om ledighet från dagens plenum på grund av deltagande i möte i egenskap av BSPC-rapportör.

Antecknas.

Första behandling

1        Ändring av landskapslagen om posttjänster

Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 13/2016-2017

Landskapsregeringens lagförslag LF 16/2016-2017

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

Diskussion.

Ltl Harry Jansson

Tack, talman! Lag- och kulturutskottet har handlagt frågan om ändring av landskapslagen om posttjänster. Utskottet tillstyrker till fullo lagförslaget.

Utskottet har gjort ett besök hos Åland post i Sviby och där fått reda på lite mera detaljer om den verklighet, den nya verklighet som Åland post har att fungera i.

Utskottet har konstaterat att det förslag som landskapsregeringen lägger fram inte kan betraktas som negativt sett ur brukarnas eller konsumenternas synvinkel. Den modernisering som sker av de så kallade kvalitetsnormerna innebär till vissa delar t.o.m. en fördel för brukarna eftersom den mobila verksamheten gör att man kan få en bättre än idag, vilket för många av våra åländska hushåll är en fördel.

Vi har också bekantat oss närmare, som framgår av betänkande, vad systemet med fastighetsboxar innebär. Det finns ett system redan idag som tar hänsyn till de fall det finns personer med funktionshinder som har svårt att ta sig till de nya punkterna för leverens av post.

Utskottet välkomnar förslaget. Tack, talman.

Minister Nina Fellman, replik

Jag vill bara ta tillfället i akt att tacka utskottet för behandlingen. Det är jättebra att ni var till posten och fick bekräftat det som landskapsregeringen redan framförde i lagförslaget. Det här är bra och nödvändigt. Tack så mycket.

Ltl Harry Jansson, replik

Jag vill passa på att tacka ministern och vederbörande tjänsteman för den inställelsetid man hade under utskottets hörande, det motsvarar sannerligen FBK-aktiviteterna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?  Diskussion är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om posttjänster för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

Remiss

2        En revidering av plan- och bygglagen

Landskapsregeringens lagförslag LF 20/2016-2017

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Minister Nina Fellman

Talman! Bästa lagtingsledamöter, jag ska idag presentera ett förslag till revidering av plan och bygglagen.

I korthet handlar lagförslaget om tre saker:

– Förenklingar av regelverket så att krav på bygglov bara ställs när det är motiverat och att man istället kan göra en enklare anmälan.

– Fokus på universell design.

– Införande av obligatorisk ventilationskontroll för att komma tillrätta med problem med dålig inomhusluft.

En del av de ändringar som föreslås är en följd av önskemål på förtydliganden som kommit från kommunerna och branschen sedan den förra revisionen av lagen.

År 2015 gav Åland sitt bifall till FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det återspeglas i lagförslaget bl.a. i en ny paragraf 1, som slår fast att principen om universell design ska beaktas vid planering och byggande. Att ta hänsyn till tillgänglighet är inte bara en rättighetsfråga, utan också en fråga om ekonomisk framsynthet och god planering.

I enlighet med EU:s byggproduktförordning ställs vissa krav på CE-märkning av produkter som kommer ut på marknaden. En CE-märkning av byggprodukter innebär inte att en viss produkt är godkänd inom EU, utan att den motsvarar en viss harmoniserad standard. Med det här förslaget så kommer tillsynen och informationsansvaret för CE-märkningen nu att sättas på landskapet.

Enligt lagförslaget införs bygglovsplikt för vissa åtgärder, till exempel att inreda en ny bostad i en byggnad när man gör sådana åtgärder som kan inverka på behov av VA-anläggningar, gator, utrymningsvägar osv. Även djurparker och golfbanor ska i framtiden vara bygglovspliktiga.

I lagförslaget finns en rad åtgärder som nu kan genomföras endast med en anmälan, till exempel en tillbyggnad på max 15 kvadratmeter, utanför detaljplanerat område eller en komplementbyggnad på max 25 kvadratmeter, anlägga infart, ställa upp en husvagn osv. utan byggnadslov.

Den ledande iden har varit att införa ett förenklat förfarande där det inte upplevs nödvändigt med det mera byråkratiska bygglovsförfarandet.

När en anmälan gjorts har kommunens byggnadsnämnd 15 dagar på sig att granska anmälan och komma med synpunkter eller eventuellt kräva tilläggsinformation eller att bygglovsansökan lämnas in.

I förslaget införs ett krav på obligatorisk ventilationskontroll för att öka förutsättningarna för en god inomhusluft i flerbostadshus och offentliga byggnader som t.ex. daghem.

Enfamiljshus påverkas inte, där kontrolleras ventilationen vid slutsyn och det finns inga krav på återkommande kontroller.

Byggnadens ägare ska se till att den obligatoriska ventilationskontrollen utförs av en certifierad kontrollant och branschen är redan redo för skolning på området. Tillsynen av den obligatoriska ventilationskontrollen ligger på kommunen, men det finns inget krav på att register eller statistik ska upprättas. Om någon som bor i ett flerbostadshus vill veta om en ventilationskontroll har genomförts så ska man kunna ställa den frågan till kommunerna.

Förskolor, vårdlokaler och liknande ska kontrolleras vart tredje år, lika som också flerbostadshus, kontorsbyggnader och industrilokaler med fläktventilation, med sex års mellanrum om man har en annan typ av ventilation.

Avslutningsvis, här finns förenklingar, förtydliganden, bättre inomhusluft, färre grannbråk, och ytterligare lite EU-tillsyn som inte bara är byråkrati utan också ett tryggare byggande med produkter som uppfyller standardiserade säkerhetskrav.

Jag överlämnar förslaget till lagtingets behandling och svarar gärna på frågor.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! I 2 §, Definitioner, komplementbyggnad i andra stycket står: ”Dock är det inte avsett att reglerna om komplementbyggnad ska tillämpas på fritidshus i stugbyar och liknande grupper av uthyrningsstugor.” Varför får inte komplementbyggnad beaktas där?

Minister Nina Fellman, replik

Tanken är att komplementbyggnad är sådant som byggs till ett bostadshus. Det är alltså inte möjligt att t.ex. utöka en stugby genom att säga att det är en komplementbyggnad som man bygger.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Idag har vi ganska många stugbyar och uthyrningsstugor som kanske inte är up to date, man följer inte med tidens krav. Många gånger finns det inte möjlighet att bygga inom de ramar som finns, att förbättra med t.ex. duschar och sådana krav som ställs idag. Det skulle vara bra om man med en enkel komplementbyggnad kunde förstora en stuga utan byggnadslov. Det är därför som jag frågar.

Minister Nina Fellman, replik

Förbättringar i en existerande stuga berörs ju inte av detta. Det är om man bygger ytterligare byggnader. Det är inte tänkt att man genom en enkel anmälan ska kunna bygga ut en stugby med flera byggnader.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg

Tack, herr talman! En av de stora ändringarna i revideringen av plan- och bygglagen är att sätta större fokus på universell utformning i plan- och byggprocesserna. En design för alla.

Universell utformning utgår från samhällsplanering som tar hänsyn till alla sina medborgares behov och förutsättningar.

Det är bra och det innebär att alla människor finns med från början i utvecklandet av varor, tjänster, produkter och miljöer. Utgångspunkten är att människor är olika och att anpassning och hänsyn tas till det för att göra samhället tillgängligt för alla.

Genom att utgå ifrån att människor är olika blir det inte aktuellt att skapa särlösningar för personer med funktionsnedsättning. Något som är vanligt idag.

Närmare 200 stater har ratificerat FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Åtagandet innebär att staterna ansvarar för att genomföra universell utformning, tillgänglighet och skäliga åtgärder.

• Att allt nytt som skapas ska göras tillgängligt för alla genom universell utformning.

• Att det som redan finns gradvis ska göras tillgängligare genom att standarder införs och följs upp.

• Att en skyldighet att vidta skäliga åtgärder i relation till individer med funktionsnedsättning omfattas av diskrimineringsskydd.

 Utgångspunkten är att alla användare har olika funktionsförmåga och egenskaper, som utgör den mänskliga mångfalden. Genom att utgå från olikheter skapar vi ett samhälle där alla kan delta jämlikt. 

Tillämpningen av universell utformning innebär alltså att alla nya produkter, tjänster, miljöer och program utformas så att de kan användas av alla i största möjliga utsträckning utan behov av anpassning eller specialutformning.

Tillgänglighet till alla tjänster och miljöer som är öppna för allmänheten är en ovillkorlig skyldighet för staterna, kostnader får inte användas som argument för att inte leva upp till skyldigheten. 

Vill man sätta detta i en näringslivskontext är det ingen tillfällighet att populära destinationer är i framkant när det gäller universell design och verkligen ser den för vad det är, en designfilosofi.

Att ta med detta i all planering kommer givetvis att förenkla och innebära kostnadsinbesparingar jämfört med att förändra och bygga om i efterhand. Detta är något positivt och visar att Åland hänger med i utvecklingen.

Revideringen av plan- och bygglagen medför även flera förenklingar som är till godo för privatpersonen och avbyråkratiseringen. Inget bygglov krävs för att uppföra en eller flera friliggande komplementbyggnader inom detaljplanerat område, så länge dessa inte har en större byggarea än 10 kvadratmeter och inte placeras närmare tomtgränsen än 5 meter.

Handlar det om ett icke detaljplanerat område kan komplementbyggnaden vara max 15 kvadratmeter, är den en carport får den vara max 30 kvadratmeter.

Kommunerna får dessutom möjlighet att i byggnadsordningen göra undantag från kravet på bygglov och endast kräva en anmälan för att utanför detaljplanerat område bygga ekonomi- eller förrådsbyggnader. Tidigare bebyggelse eller byggnadernas storlek är inte begränsande faktorer.

Fler positiva förändringar finns även att hitta inom det som gäller detaljplanerade områden. Om all byggrätt är utnyttjad kan en komplementbyggnad ändå uppföras på tomten. En sådan kan även placeras på en plats där byggnation normalt inte får uppföras. Med grannarnas tillåtelse kan avståndet till tomtgränsen vara mindre än 5 meter.

Slutligen, obligatorisk ventilationskontroll införs för att öka förutsättningarna för ett bra inomhusklimat i byggnader och visa att ventilationssystemet fungerar. Byggnadens ägare har ansvaret över att den obligatoriska ventilationskontrollen utförs och kommunerna har tillsynsansvaret. Här är det viktigt att onödig byråkrati inte blir en försvårande och fördyrande faktor. Tack, herr talman.

Ltl Sara Kemetter

Tack, herr talman! Socialdemokraterna stöder gladeligen det här lagförslaget. Det är goda förändringar som här föreslås.

Vi har dock en del frågor som vi vill att utskottet skulle se närmare på i sin behandling.

Ledamoten före mig hade ett mycket bra anförande kring universell design. Vi ser att det här är första steget när det gäller en konkret åtgärd, FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Det är också en del för att förändra vårt samhälle så att alla ska kunna bli delaktiga i samhället.

Vi gör våra byggnader och rymmen tillgängliga för alla. Vi på Åland har en växande pensionärsbefolkning. Vi kommer också att kunna möjliggöra för alla - inte bara för funktionshindrade - utan också för barn och äldre att alltid kunna röra sig i alla offentliga utrymmen och också i nybyggnationer. Vi ser det här som en positiv fråga.

Det andra som vi har frågor kring är bygglov och anmälningsplikt. Vi pratade mest om byggnadsverken på 15 kvadratmeter på en och två bostadshus, och framförallt komplementbyggnaden på max 25 kvadratmeter. Vi undrar hur det matchar med det svenska Boverkets byggregler eftersom vi nu är inne i det systemet och också har andra kvadratmetrar i Finlands byggregler? Att kunna köpa billiga färdiga stugmodeller och mallar till komplementbyggnader, hur har landskapsregeringen sett på det? Vi vill gärna att man tittar lite närmare på den frågan.

Slutligen, bästa ledamöter, det är också glädjande att man får in ventilationskontrollen. Vi får olyckligtvis läsa ganska ofta, tycker jag, om daghem eller andra allmänna utrymmen där våra barn och äldre vistas i dålig luft. Vi vet alla man påverkas kraftigt av detta. Om man i tidig ålder andas in mögelsporer i lungorna så får det konsekvenser för ens hälsa framöver. Det här är en oerhört viktig punkt. Det är glädjande att man går igenom det trots att det eventuellt kan bli delvis merkostnader för kommunerna men eventuellt också för landskapet. Tack.

Ltl Bert Häggblom

Tack, herr talman! I det här ärendet lade oppositionen redan den 30 september 2016 fram en lagmotion om de så kallade Attefallshusen.

Det förslag som landskapsregeringen nu framför avviker, man har omfattat den här delen till mångt och mycket, men däremot tillåter man inte på detaljplanerat område. I lagmotionen ansåg vi att det är upp till kommunerna om man tillåter också på detaljplanerat område. Här har utskottet att ta ställning till detta.

I det här lagförslaget är det nog inte bara förenklingar. Förra gången den här lagen ändrades så sade man också att det skulle bli förenklingar. Tyvärr blev det mera byråkrati och det finns det också tendenser till här. Men eftersom jag själv sitter i utskottet så hoppas att vi tittar närmare på detta. Även ledamöter från regeringsblocket har i anföranden här ansett att det inte ska vara så.

Jag får väl återkomma i behandlingen i utskottet. Tack.

Vtm Veronica Thörnroos

Talman! Inledningsvis vill jag tacka landskapsregeringen och ministern för att vi nu har ett nytt lagförslag på bordet, ett lagförslag som verkligen berör människorna, alla vi ålänningar.

Jag tycker det är intressant, jag har läst det väldigt noga och jag har också gått igenom alla remissutlåtandena för att se vad kommunerna tycker. Det är en ganska intressant balansgång när man går igenom remissutlåtandena. Kommunerna tycker delvis att det är bra att det blir en ökad frihet, och delvis tycker de inte om vissa av ändringsförslagen därför att det minskar kommunernas makt över den enskilde. Det är en balansgång.

Jag har några punkter som jag från centerns sida vill lyfta upp. Det rör fem olika paragrafer.

Jag börjar med 30 §. Förslagets konsekvenser, under punkt 4 står: ”Ett bättre berett planförslag där den universella utformningen genomsyrar förslaget och landskapsregeringen hörs i beredningsskedet kommer att leda till bättre och på sikt billigare samhällsbyggnad. Det kommer att kräva mer resurser av landskapsregeringen eftersom kommunerna alltid ska samråda med landskapsregeringen vid planprocesser men för att få en hållbarare och mer övergripande planering på Åland så är det en kostnadseffektiv lösning att involvera landskapsregeringen tidigt i planprocessen”. Jag tycker inte att man kan dra en synonym med mellan samråd och involvera. Jag drar mig till minnes ett antal samråd som landskapsregeringen har haft med kommunerna som är haft karaktären av informationstillfällen.

Tittar man på 30 § så står det: ”När en plan utarbetas ska landskapsregeringen samt andra kommuner, myndigheter, juridiska personer och enskilda som berörs av förslaget ges tillfälle till samråd.  Jag kan inte förstå hur detta samråd kan bli så betungande för landskapsregeringen? Det är fråga ett.

Fråga två; jag förstår inte varför man nu återgår till det gamla, dvs. att det krävs ett OK från landskapsregeringen indirekt för att kunna gå vidare. Om så är fallet för jag är lite osäker på vad landskapsregeringen avser med samråd. Är det tvingande eller är det ett informationstillfälle?

I 65 § finns det i lagtexten subjektiva skrivningar som vi inte tycker att hör hemma där, till exempel: ”Kraven på tillgänglighet och användbarhet gäller inte för uppförande av fritidshus, och kravet på tillgänglighet gäller inte till ett en- eller tvåbostadshus, om det med hänsyn till terrängen inte är rimligt att uppfylla kraven”.  Hur bedömer man ordet rimligt? Jag tror inte att det är helt lätt. Det sägs vidare: ”Vid ändring av ett byggnadsverk ska kraven i 1 och 2 mom. uppfyllas .” Däremot säger man ingenting om anläggningar. Anläggningar beskrivs i ju definitionsparagrafen 2 §, men återkommer inte sedermera i texten. Det kanske krävs ett förtydligande från ministern?

Man skriver vidare; ”byggnadsverket som påtagligt förnyas genom ombyggnaden och, om det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart, för hela byggnadsverket. Hänsyn ska tas till byggnadsverkets kvaliteter och lämplighet för den planerade användningen.” Men det är inte helt lätt att förstå vad som menas eftersom anläggning inte finns någon annanstans att ta hänsyn till.

I 65b § talar man om obligatorisk ventilationskontroll. Det är nog förnuftigt med tanke på de samhällsproblem som finns kopplat till vår befolkning med luftrörskatarr, luftrörsbesvär och annat. Jag tror att det är klokt att införa en obligatorisk ventilationskontroll. Däremot ställer vi oss i mångt och mycket, som andra, tveksamma till om det faktiskt är kommunerna som ska ha hand om detta uppdrag. I den allmänna motiveringen skriver man att det inte ska föras ett register. Kommunerna ska inte föra ett register över det här. Vem ska ansvaret ligga på? På fastighetsägaren, som ska göra vad? En del av remissvaren påtalade problematiken i just 65b § och otydligheten i förfaringssättet. Jag vågar nästan säga att detaljmotiveringen inte heller är något stöd i det fallet.

Sedan har vi 67 § och 67a § som jag finner lite intressanta. Om jag vill anlägga en skjutbana så ska jag söka byggnadslov. Om jag vill anlägga en golfbana så ska jag söka ett byggnadslov. Om jag vill anlägga en hamnanläggning med högst tio båtplatser så ska jag också ansöka om byggnadslov.

Sedan kommer vi till det som jag känner att inte riktig balanserar och det är m jag vill bygga en brygga eller ännu värre om någon skärgårdsbo eller någon annan med mark nära vattnet vill bygga ett båthus. Ett båthus bygger man inte för ro skull, man bygger för att man har behov av ett båthus och behöver ha båten i det, likaså är det med en brygga. Men när man läser i 67 § så jämställs ju i princip allting som finns i skärgården, allt som skärgårdsborna nästan explicit har behov av; en brygga, en bro och där krävs ett byggnadslov. Det känns lite som om det inte riktigt mallar fullt ut faktiskt när det gäller för vad som det krävs byggnadslov och för vad som bara krävs anmälan. Det här måste vi i finans- och näringsutskottet nog titta lite vidare på.

När det gäller 66 § så tror jag det är bra med eget ansvar. Jag tillhör de politiker som tror att folk kan ta eget ansvar. Det finns ett litet undantag där jag undrar om vi inte borde göra det strängare, det gäller eldstäder. Vi vet att ålänningarna är fantastiskt duktiga på att göra själv. Nu citerar jag ur Eckerö kommuns utlåtande: ”Om man längre fram upphäver bygglovsplikten för installation eller ändring av eldstad eller rökkanal och istället inför anmälningsplikt, lindringar motiveras med att dessa typer av åtgärder sällan kommer till byggnadsnämndens kännedom och en lindring skulle öka viljan att informera myndigheterna. Märkligt resonemang. Här är den väldigt konkreta frågan brandskydd och säkerhet. En felinstallerad eldstad eller rökkanal kan få katastrofala följder.”

Eckerö kommun ställer sig också frågande till hur försäkringsbolagen ställer sig till detta. Jag konstaterar att försäkringsbolagen inte har hörts i samband med remissen. Därför är det nog angeläget att finans- och näringsutskottet tar upp det.

Avslutningsvis, helt kort: ”Landskapsregeringen avser utreda behovet och möjligheterna till en landskapsövergripande samhälls- och vattenplanering. Utredningen ska resultera i ett konkret förslag på hur en handelskraftig planeringsinstans ska förverkligas”. Det här var ett citat regeringens handlingsprogram. Jag hoppas att det inte finns någonting i detta lagförslag som är första stenen i den riktningen. Tack.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Det var många frågor, jag ska försöka besvara en del av dem.

Att införa ett samråd med landskapsregeringen tidigare i planeringsprocessen är helt enkelt ett sätt att genom ordningsföljden i planeringen i kommunerna se till att de synpunkter som landskapsregeringens avdelningar har, de specialkunskaper som finns, att de kommer in i ett tidigare skede i processen så att man undviker uppslitande konflikter som vi har haft ganska gott om. Det kommer inte rubba kommunernas planeringsmonopol. Det är fortfarande kommunerna som fattar besluten enligt samma hierarki som tidigare.

När det gäller den obligatoriska ventilationskontrollen så är det fastighetsägarens ansvar att se till att den utförs och kommunerna har tillsynsansvaret.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag tackar för förtydligandet.

Jag hoppas att ministern i sin andra replik kan tala om varför det är så oerhört miljöskadligt eller på annat vis farligt att bygga ett båthus eller en brygga så att det krävs ett byggnadslov medan man annars nästan kan göra vad som helst med bara en anmälan.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Jag tror att det är ett litet missförstånd här. I detaljmotiveringen finns ett förtydligande kring det här. Jag tycker att utskottet mycket väl kan studera det lite närmare. Avsikten är inte att förfara på det sätt som är vtm Thörnroos skissade upp.

När det gäller den planeringsinstansen som finns i regeringsprogrammet så finns den inte här, utan det är en process som landskapsregeringen har inlett och som vi hoppas att i någon utformning ska förverkligas i en kommande lagstiftning.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag vill inte säga med en dåres envishet för då citeras jag väl felaktigt, men det finns ingenting i lagförslaget eller i detaljmotiveringen som stöder det som ministern säger. Det sägs; ”båthus eller andra konstruktioner som ändrar eller påverkar strandlinjen väsentligt”. Vad är väsentligt? Det är ju också en bedömningsfråga. Jag tycker fortsättningsvis att det är anmärkningsvärt att ett båthus eller en brygga ska kunna jämställas med en skjutbana eller en golfbana.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Till vtm Thörnroos för anförandet. Det gjorde det lättare för mig, för hon lyfte frågan om 30 § så grundligt så att jag inte behöver hålla ett anförande om detta.

Jag är inte orolig över att man ska vidtala landskapsregeringen nu i ett samråd vilket inte har förekommit tidigare. Landskapsregeringens ställningstagande kommer att bli styrande för kommunerna. Man har väl en viss respekt för landskapsregeringens beslut och åsikter och då kommer kommunernas ställningstagande att påverkas. Jag kanske inte är negativ men orolig.

Talmannen

Tiden är ute!

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack, talman! Jag hade kunnat förstå landskapsregeringens skrivning om man hade kopplat det direkt till trafiksystemet. Jag kommer själv ihåg från min tid som ansvarig minister att vi kunde ha ett bostadsområde färdigt planerat med det gick inte att ansluta till landskapets väg. Eller så kunde man ha ritningarna färdiga för ett badhus men det var ingen som visste hur man skulle ansluta till vägen.

Skulle man explicit ha satt detta för trafikledningen, där det verkligen krävs samverkan, då hade jag förstått det, men nu är den här skrivningen avsevärt mycket öppnare.

Med vetskap om landskapsregeringens planer - att i princip planlägga hela Åland, varenda kvadratcentimeter om det bara låter sig göras - gör ju att man anar ugglor i mossen.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack, herr talman! Vtm Thörnroos och jag har lite samma åsikter i det här fallet. Det är också min oro. Landskapsregeringen säger att de inte ska rucka på kommunernas planeringsmonopol, men det är ändå ett sätt att undergräva planeringsmonopolet.

Jag hoppas att vtm Thörnroos, som sitter i finansutskottet, bevakar den här delen.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Jag är väldigt glad att jag sitter i finans- och näringsutskottet. Vi kommer att ha möjlighet att fördjupa oss i detta och verkligen få skrivningar kring hur landskapsregeringen tänker.

Som jag sade tidigare om det är direkt trafiklösningar som man efterlyser så är det okej från centerns sida, men är det någonting annat som man vill ha så då blir vi tveksamma.

Det som inte heller framgår här är; vad är ett samråd? Är ett samråd ett samtal, ett informationstillfälle eller vad är det? Det får vi i finans- och näringsutskottet processa vidare.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Föredras

3        Ålands delegation i Nordiska rådets berättelse för tiden 1.1–31.12.2016

Nordiska rådets berättelse NRB 1/2016-2017

Föredras

4        Landskapsregeringens externpolitik

Landskapsregeringens meddelande M 3/2016-2017

Talmanskonferensen föreslår att en gemensam diskussion ska hållas i de båda ärendena och att lagtinget samtidigt håller den gränshinderdebatt som Nordiska rådet uppmanat parlamenten att hålla. Kan förslaget omfattas? Omfattat.

Talmannen föreslår att det externpolitiska meddelandet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden medan lagtinget antecknar sig Nordiska rådets berättelse för kännedom.

Debatten hålls i två delar. Först debatteras nordiska frågor inklusive gränshinderfrågor och därefter EU- och Östersjöfrågor.

Vi inleder med en diskussion om nordiska frågor inklusive gränshinderfrågor. Begärs ordet till denna del?

Ltl Mikael Staffas

Tack, herr talman! För ett år sedan hade jag förmånen att få informera lagtinget om arbetet med Nordiska rådet. Jag var då väldigt ny på posten och hade egentligen så mycket som jag kunde berätta.

Det senaste året har varit historiskt på många sätt. Ålands deltagande i Nordiska rådet är nu inne på sitt 47 verksamhetsår. Ett deltagande som finns inskrivet i Helsingforsavtalet. Avtalet stipulerar att rådet ska bestå av 87 medlemmar fördelat enligt följande: Sverige och Norge 20 platser vardera, Island 7 medlemmar, Danmark 16, efter att de avstått 4 platser till de danska självstyrande områdena, Färöarna 2 och Grönland 2, Finland har 18 platser och Åland 2 medlemmar.

Till dessa ska också väljas motsvarande suppleanter. Enligt artikel 47 ska val till Nordiska rådet representera olika politiska meningsriktningar. Det innebär inte att det politiska arbetet som bedrivs nödvändighetsvis behöver vara förankrat i de nationella parlamenten eller bland de styrande partierna inom dessa parlament. Istället kan den nordiska politiken formas i högre grad hos de nordiska partigrupperna. Detta är en stor skillnad mot arbetet i andra internationella organ, t.ex. BSPC, där de nationella parlamentens delegationer i högre grad förväntas tala med en röst.

Vad det gäller samspelet med lagtinget kan det ändå vara av värde att delegationens medlemmar är flexibla och vid behov stämmer av olika frågor av åländskt intresse med berörda utskottsordförande, minister eller talmän. Det är därför, precis som i andra frågor, upp till var och en parlamentariker att själv avgöra i vilken utsträckning olika beslut ska förankras och hos vem.

Talman! Oavsett om utgångspunkten i Helsingforsavtalet är att den nordiska politiken i högre grad ska formas hos de nordiska partigrupperna är det ändå ett värde i om delegationen utåt sett förmår agera samlat. Delegationen verkar därför i syfte att i mån av möjlighet åstadkomma samförståndslösningar när det gäller specifika åländska frågor som behandlas i rådet. När det gäller allmänpolitiska frågor formas politiken av de olika politiska ideologierna.

Herr talman! I en orolig värld runt om Åland, i närområdena, Norden, Europa eller världen - vi diskuterade senast på session nordens roll mot USA - så är det viktigt att Åland har möjlighet att göra sig hörd. Därför är Nordiska rådet av stor vikt för oss ålänningar. Det ger oss en möjlighet att nå ut på en större nivå. Vi får tillgång till arenor att skapa kontakter samt informations utbyte med. Just för Nordiska rådet är det av stor vikt att poängtera det svenska språket eller skandinaviska språket. För de språk som avviker finns alltid tolkar på plats. Även den finskspråkiga delegationen får tolkat, men utanför protokollen sker de flesta dialoger på svenska eller på skandinaviska även med de finsktalande. Detta visar på hur mycket ”finsk politik” de finsktalande lägger på att officiellt tala finska trots att de behärskar båda språken. Här kan man göra en jämförelse med islänningar och färingar där nästan samtliga pratar skandinaviska.

Vi får inte fångas i deras fällor att använda andra språk än de officiella språken i dessa umgängen, dvs. inte använda engelska när svenska är ett alternativ om dock för vissa anses ”jobbigt”.

Samerna ansökte 2014 om medlemskap i Nordiska rådet. Ansökan kunde inte godkännas med hänvisning till Helsingforsavtalet, som slår fast att Nordiska rådet består av representanter för suveräna staters parlamentariska församlingar. Det kan även noteras att de Baltiska länderna förhörde sig om medlemskap 1991 utan framgång, de bildade istället det Baltiska rådet.

De självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland, som alla tre har lagstiftande församlingar, har tidigare fått dispens från denna regel.

De tre sametingen har redan från tidigare observatörsrätt inom Nordiska rådet, vilket ger dem rätt att delta i Nordiska rådets sessioner men inte i omröstningar.

Under 2016 ansökte Färöarna om fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet. Denna ansökan stöddes och följdes av den åländska landskapsregeringen intensivt. Åland landskapsregering tog fram ett underlag för en eventuell framtida åländsk ansökan, denna har redovisats i lagtinget under 2016.

Färöarnas ansökan föll med motiveringen att Helsingforsavtalet inte ger utrymme för medlemskap. Ålands landskapsregering vill gärna se en möjlighet att öppna detta avtal om tillfälle ges i och med presidentskapet som tillfallit den åländska ledamoten Britt Lundbergs under 2017. Ledamot Britt Lundberg är den andra ålänning som erhållit denna befattning under Ålands tid i Nordiska rådet.

Delegationen har under året bestått av Britt Lundberg som var ordförande fram till 7.11.2016 och som därefter är vice ordförande i delegationen. Mikael Staffas var fram till den 7.11.2016 vice ordförande och därefter vald till ordförande för den åländska delegationen. Utöver detta har Tony Wikström och Axel Johnsson varit suppleanter. Regeringens ministrar har samtliga ingått i delegationen som medlemmar. Delegationen har sammanträtt 7 gånger. Britt Lundberg har deltagit 3 gånger i den finska delegationen och Mikael Staffas 1 gång. Vi har närvarorätt där.

Åland har under året haft deltagande i olika utskott, Britt Lundberg i utskottet för kunskap och kultur och från den 27 september sitter hon i presidiet. Mikael Staffas har inledningsvis av året varit medlem av välfärdsutskottet och senare invald i utskottet för tillväxt och utveckling i Norden. Medlemskapet för Britt Lundberg och Mikael Staffas som invalda i gränshindergruppen har pga. dessa byten inneburit att Åland tillfälligt inte har en representant i denna grupp under 2017.

Gränshinderrådet har under 2016 listat 12 gränshinder som avklarade varav 7 med framgång. Målet är att 5-10 gränshinder avskaffas varje år genom Gränshinderrådets arbete.

Rådet arbetar med de gränshinder som identifierats av bl.a. Hallå Norden. I sin vision för det nordiska samarbetet ”Tillsammans är vi starkare” av den 6 februari 2015 har det nordiska ministerrådet föresatt sig att förstärka sin insats för att säkerställa att de nordiska ländernas genomförande av EU-lagstiftning inte skapar nya gränshinder i Norden.

Här anser jag att det är av vikt att se på hur de nya vattenlagarna som ska stiftas runt om i Europa och hur Weserdomen implementeras. Gör vi det verkligen gemensamt så att vi inte skapar skillnader? Det återstår att se. Kommer ministerrådet att lyckas leva upp till de föresatserna och påverka de olika parlamenten? Gränshinderrådet och gruppen har valt att prioritera följande hinder under 2016:

1.                            Samordningsnummer för fritidshusägare i Sverige

2.                            Motverkande av nya hinder i samband med ny lagstiftning

3.                            Översyn av nordiska dubbelbeskattningsavtalet

4.                            Sjukersättning vid patientresor

5.                            Erkännande av yrkeskvalifikationer/validering

6.                            Flytt av institutionaliserade personer

7.                            Närståendedagpenning

8.                            Olika länders a-kassa utan uppehåll

9.                            Digitalisering av det offentliga

10.                          Medicinsk bedömning av arbetsförmåga

11.                          Finska fyramånadersregeln

12.                          Anmälan till fel a-kassa

13.                          Geoblockering

Noteras kan att det ärende som berör eltariffer mellan Sverige och Åland har avklarats men inte lösts. Rådet har bedömt att frågan inte kan lösas inom ramen för Gränshinderrådet. Arbetet fortsätter dock mellan myndigheter och ministrar för att hitta en lösning.

Jag har under året motionerat för att skapa en samlad aktion mot användandet av onödiga plastkassar och påsar i vårt dagliga liv. Glädjande nog har marknaden och de stora butikskedjorna i Finland börjat förändra sina strategier och kommer att ta bort de normala plastkassarna och ersätta dem med nedbrytningsbara varianter. Uppmärksamheten på mikroplaster i vår miljö har blivit mycket påtagligare under det senaste året.

Bildäck har fortfarande en mycket stor påverkan på mikroplaster i vår miljö. Även den industrin har börjat leta efter alternativ för att påverka miljön mindre negativt.

En annan stor producent av mikroplaster är fotbollsplaner i plast. Dessa fotbollsplaner har ansetts vara ett komplement pga. vårt tidvis kalla klimat. Nackdelen med dessa plastplaner är att de måste ”gödslas” med plastgranulater för att reducera bl.a. skaderisken på spelarna. Dessa plastgranulater rinner ut i dagvattensystem och når havsvattnet. Även här sker det produktutveckling för att ta fram alternativ.

På mitt första möte i tillväxtutskottet diskuterades det transporter på järnväg i främst nord/sydlig riktning. Eftersom det inte berörde Åland så ville jag lyfta det lite grann och frågade dem om de var intresserade av ny teknik. Jag lyfte frågan om möjlighet att titta öst/västligt också. Som de flesta här i salen vet så finns det ett åländskt bolag som är involverad i ny teknik inom infrastruktur omdanande tankar. Jag tänker på FS-Links och Hyperloop. På det senaste utskottsmötet, i måndags, fick alla ta del av den senaste informationen från USA. Intresset börjar nu vakna även i Sverige och Norge och sedan tidigare är ju Finland mycket positiva till en start i Salo.

Avslutningsvis vill jag poängtera de fördelar som den nordiska familjen skapar även för de små självstyrande områdena.

Jag ser fram emot det fortsatta arbetet i Nordiska rådet och möjligheterna att påverka våra förutsättningar.

Ltl Britt Lundberg, replik

Tack, herr talman! Tack för redogörelsen av arbetet som bedrivs.

När det gäller gränshindersfrågorna som presenterades här så konstaterar man från ministerrådssidan att Gränshinderrådet har avklarat ett visst antal frågor, men att de är avklarade betyder inte att de är lösta, precis som ltl Staffas sade. Det är viktigt att tillägga att Nordiska rådets gränshindergrupp har beslutat redan i fjol att de frågor som Gränshinderrådet avslutar men inte avklarar så fortsätter man att driva. Frågan om eltariffer är därför inte lämnad från nordisk nivå, utan nu tar parlamentarikerna över frågan och driver den vidare. Man är inte enig kring att man borde ha lämnat frågan redan. Jag tror att jag nämnde att myndigheter, ministrar och även parlamentariker, kan jag tillägga, arbetar fortsättningsvis för en lösning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Nina Fellman

Tack, talman! Bästa ledamöter, det nordiska samarbetet är viktigt, det säger vi alla. Det handlar om kontakter, nätverk och viktiga kunskaper som skaffar sig när man rör sig i de nordiska kretsarna.

Under det senaste året har många hävdat, och också upplevt, att den nordiska dimensionen i dessa tider av osäkerhet i Europa och i världen har förnyad relevans.

Under gårdagens temasession i Nordiska rådet diskuterades Nordens förhållande till USA. Vi kunde konstatera att vi har en gemensam hållning till dem som den stora makten haver, men vi har inga gemensamma lösningar till exempel vad gäller Nato. Den nordiska, den finländska och den åländska dimensionen har olika utgångspunkter. Det handlar om en demokratiskt förankrad rättssäkerhet, om respekt för internationella avtal och för folkrätt, snarare än om att förlita sig på att man hör till den ena eller den andra stormaktens intressesfär.

Det nordiska samarbetet är bara så relevant som vi gör det. I konkurrensen med EU, som har en direkt påverkan på vårt dagliga lagstiftningsarbete, kan det nordiska samarbetet till sitt politiska innehåll kännas urlakat. Man kan konstatera ibland - inte från åländskt håll - att det inte är alltid som de nordiska ministermötena prioriteras allra högst.

Inom det nordiska samarbetet finns dock en värdegemenskap som man starkt vill slå vakt om, både i relation till globaliseringens utmaningar och den växande isolationismen och nationalismen i världen.

Vi på Åland är för små för att stå ensamma, precis som faktiskt också alla de nordiska länderna i ett globalt sammanhang, så vi kan bara vara starka tillsammans.

Jag ska i mitt anförande främst koncentrera mig på en genomgång av landskapsregeringens gränshindersarbete, eftersom det också är det debatten ska handla om, men vill ändå påtala ett par saker som finns i meddelandet.

För det första det faktum att vårt samarbete med Grönland och Färöarna behöver söka nya vägar. Vi har gemensamma intressen som självstyrda områden, och vi stöder varandra på ett teoretiskt plan, som i vår hållning till Färöarnas ansökan om ett fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet, men det är sällan vi har tid eller ork att i det dagliga arbetet fundera över om det finns mer konkreta gemensamma intressen.

I maj kommer hålls ett möte på Färöarna där samarbetsministrarna ska diskutera dessa frågor. Det finns ett förslag från Danmark och Färöarna om hur man kan, utan att riva upp Helsingforsavtalet vilket verkar vara svårt, hitta vägar framåt i Färöarnas strävan till en mer framträdande roll i det nordiska.

Vad gäller Helsingforsavtalet finns ett markerat ointresse från de nordiska länderna att öppna upp överenskommelsen. Landskapsregeringen har i sina positioner inför ledamoten Britt Lundbergs presidentskap i Nordiska rådet tagit upp frågan som ett prioriterat område, men det är en uppförsbacke vars krön vi inte riktigt har i sikte. Därför tror jag att det är viktigt med Grönland och Färöarna att man utvecklar samarbetet också på andra nivåer.

För det andra, det som jag tycker är juvelen i kronan i det nordiska kultursamarbetet är på kulturens område, i de nordiska institutionerna och utbytena som det faktiskt är mest verkstad.

Det finns fantastiska saker som fjärrtillgång till digital information mellan nationalbiblioteken, ett nordiskt kulturår på Southbank Centre i London, teater, dans, film och musik som bygger värdegemenskapen. Alla som är intresserade av det nordiska kan vara mycket nöjda och stolta över detta.

Så över till gränshindersarbetet. Landskapsregeringen har en representant i Gränshinderrådet. Mandatet är utifrån det som statsministrarna skrev under 2013 och innebär även en granskande roll gentemot landskapsregeringen. Mandatet gäller 2014-2017, frågan om hur fortsättningen ska organiseras utreds och presenteras i september i år.

Landskapsregeringen följer och kommenterar samtliga frågor i Gränshinderrådet, även sådana som ligger utanför vår behörighet och det är ganska många som Gränshinderrådet hanterar.

Att länderna står som ansvariga för specifika hinder i årsrapporten har snarare den praktiska betydelsen att man är föredragande av det hindret vid Gränshinderrådets möten och betyder inte att man från åländsk sida är mindre engagerad.

Det finns några frågor som har lösts och har ett särskilt åländskt intresse.

Till exempel frågan om boendekrav vid återupptagande av studier. Om du haft studiepeng från ditt hemland vid tidigare studier och du vill återuppta dem så har det funnits ett boendekrav att du ska ha bott i ursprungslandet två av de senaste fem åren. Sverige och Finland har tagit bort det kravet. Som helhet enklare att få studiestöd i Norden.

Två frågor som har upplevts som gränshinder har lösts bilateralt, dvs. boendestödet för finländska studenter på Åland och den problematik kring AT-läkartjänstgöring som minister Valve med framgång har jobbat med.

Det finns några pågående gränshinder där Åland står som medansvarig. Närståendepenning om den sjuka och vårdaren är socialförsäkrade i olika länder. Det hindret finns i årsboken 2016 på sidan 49. Frågan får en statusuppdatering kontinuerligt av Sverige där hindret har sitt ursprung. En utredning pågår vars slutresultat får visa hur man går vidare.

Vid det senast gränshindermöte konstaterade man från svenskt håll det här är del av en större utredning om trygghet, varför det kan dröja innan Sverige kommer med något nytt.

Olika byggbestämmelser är alltid en kvistig fråga. Detta är ett otroligt komplext område eftersom allt från lagar till branschorganisationer sätter upp olika regler. Det finns en stark protektionism inom vissa områden. Danmark har till exempel väldigt rigorösa regler om husisolering – vilket kan ha sin orsak i att en stor industri i Danmark påverkas av sådana regler.

Svenska Boverket är ledande i att få till stånd ett nordiskt forum där man diskuterar olika regler och standarder. Näringsdepartementet i Sverige har bollen att ge Boverket uppdraget och medel för att dra igång arbetet.

År 2015 presenterade de nordiska myndigheterna en utredning som ska leda till bättre och gemensamma tillgänglighets regler.

I slutet av mars 2017 var Ålands representant i kontakt med Boverket och svenska regeringskansliet för att få en aktuell status som alltså är att näringsdepartementet ska svara Boverket på deras fråga om ett nordiskt forum.

Sverige har ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet 2018 och detta kommer vara en av de frågor man vill fokusera på. Man kommer också att arrangera ett bostadsministermöte för att tala om ”harmonisering av byggregler”. Svenska Boverket vill göra en analys av läget som man vill presentera på nämnda ministermöte.

Tillgänglighetsregler har redan diskuterat och kommer att vara ett pilotprojekt i det här sammanhanget.

På Åland har vi ett gränshindersamtal på kommande. Den 28 april är lagtinget inbjudet till ett tillfälle med Nordiska ministerrådets Claes Håkansson där arbetsmarknadens parter också finns med. Fokus kommer vara på yrkesbehörighet och presentation av en gränshinderportal för näringslivet.

Felet med tidigare gränshinderarbete har varit att man inte konstaterat att en viss fråga inte är framkomlig eftersom antingen länder eller deras ministrar inte vill och har sagt nej till en lösning och frågorna har fått ligga kvar. Därför har Gränshinderrådet gått inför en modell där man konstaterar att man antingen kan lösa en fråga på den nivån eller att man inte kan lösa den och så avför man frågan från den nivån. Då är det väldigt bra om man på den parlamentariska nivån kan fortsätta ansträngningarna för att komma överens. De största problemområdena är skatter och socialförsäkringar.

Några frågor har tagits upp upprepade gånger, t.ex. pantfrågan. Bryggeribranscher upprätthåller många pantsystem. Detta är ett exempel på en fråga som legat kvar trots att viljan till åtgärd saknas i länderna.

Nordiskt personnummer har diskuterats i flera omgångar. Gemensamt personnummer var som hetast senast 2009 då man konstaterade att ett genomförande av gemensamma personnummer skulle vara både ekonomiskt och tekniskt ogenomförbart.

Idag har en del av relevansen när det gäller personnummer försvunnit Vissa saker går att göra på andra sätt. Däremot frågan om e-legitimation diskuteras i den digitala arbetsgrupp som ligger inom statsministerinitiativet som togs på Åland 2016 – Norden - världens mest integrerade region.

Vid senaste mötet i Gränshinderrådet nämnde Risto Penttilä från Finland att frågan om yrkesbehörighet, där ministerrådet är ansvariga, mycket väl kan lösas på EU- och myndighetsnivå. Det stora problemet är de branschvisa regleringarna, exempelvis elektriker. Ett förslag är att inrätta ett särskilt EU-kort som yrkeslegitimation.

Slutligen några ord om skanning och konsekvenser av lagförslag som kommer från EU.

Färöarna och till viss del Island arbetar med en checklista där varje lagförslag skannas för att inte nya hinder ska byggas in. Man har övergivit den modellen för att det arbetssättet är för tidskrävande. Man hinner inte skanna innan besluten är fattade. Man önskar att en arbetsgrupp tillsätts för att titta på frågan. Vår egen lagberedning svarade att man redan jobbar på det sättet att man tittar igenom alla lagförslag och gör en konsekvensanalys gentemot finsk och svensk lagstiftning för att undvika att våra grannländer har avvikande lagstiftning.

Med den genomgången sätter jag punkt och önskar en god debatt kring det nordiska och kring gränshindersfrågorna.

För den som är intresserad att fördjupa sig finns Gränshinderrådets rapport tillgänglig både digitalt och i fysisk form, i mycket snyggt utförande. Tack så mycket.

Ltl Britt Lundberg

Herr talman! Att avlägsna gränshinder handlar om att skapa ett öppnare Norden. Det ska vara smidigt att jobba, pendla, studera, bedriva företag och leva i Norden. Det ska inte uppstå problem för att man väljer att flytta permanent eller för en tid.

Vår viktigaste nordiska utmaning är att få utbildningarna erkända av varandra och att få pensionssystemen att fungera så att man inte drabbas om man flyttat inom Norden.

Fjolåret skakade om Nordens grundvalar rejält när Sverige och Danmark återinförde gränskontrollen i trafiken över Öresund. Hela idén med Nordisk passfrihet upplevdes stå på spel.

Visionen om att göra Norden till världens mest integrerade region kräver beslutsamhet och konsekvent arbete från våra regeringar. Vi har ett strukturerat Gränshinderråd inom Nordiska ministerrådet, en aktiv gränshindergrupp inom Nordiska rådet och det finländska ordförandeskapsprogrammet har lyft gränshinderfrågorna till en tvärsektoriell prioriterad fråga.

Vi har även enhälligt i presidiet i Nordiska rådet initierat att denna debatt ska hållas i alla nordiska parlament under våren för att ytterligare hålla engagemanget i gång i dessa frågor. Men det finns ett mysterium kring dessa frågor, även om alla regeringar högt uttalar att dessa frågor är högt prioriterade och uppfattningen är enig så saknas ofta de konkreta besluten. Det är inte myndigheterna eller tjänstemän som kan avskaffa gränshindren. De måste ske via lagstiftning och tydliga politiska beslut, det gäller att ge besked om vad det är som ska gälla.

En annan utmaning är att hindra att nya hinder ska uppstå. Det för mig över till Norden och EU.

I den nyligen lanserade skriften ”Nordens tid är nu” konstateras att Norden inte tagit tillvara tiden efter EU-inträdet på bästa sätt. Det är lätt att hålla med. När nya direktiv och förordningar från EU ska genomföras i Norden så borde vi hitta ett system för att harmonisera dem och lägga gränsvärden på samma nivå, använda samma enheter, enhetliga standarder och terminologier, harmonisera helt enkelt.

Nytt för i år, initierat av mittengruppen i Nordiska rådet och starkt pådrivet från åländsk sida, är att Nordiska rådet från augusti ska ha en tjänsteman lokaliserad i Bryssel med uppgift att hantera just dessa frågor.

Det här och många andra frågor diskuterade jag tillsammans med Gränshinderrådets ordförande i måndags. Vi sammanförde även alla aktörer som jobbar med gränshinderarbetet; Gränshinderrådet, tillväxtutskottet och gränshindergruppen under presidiets paraply för att se hur vi skulle kunna koordinera det här på bästa sätt.

Det har hänt mycket spännande inom det nordiska samarbetet den senaste tiden. Jag hade möjligheten att förra veckan delta i ett enormt arrangemang kring arktiska frågor i Arkhangelsk i Ryssland. Arktis måste få utvecklas men de som har tillgång till de rika naturresurser som finns där måste ta ansvar för att de används på ett hållbart och ansvarsfullt sätt, även ta hänsyn till lokalbefolkningen och självklart inte att förglömma ursprungsbefolkningen. Dialogen om Arktis är öppen och måste underhållas för att upprätthålla freden i området. Arktiska rådet är det enda forum där USA och Ryssland sitter runt samma bord och besluter. "Vad som händer i Arktis stannar inte i Arktis" och man kan också vända på det. Det som händer utanför Arktis påverkar Arktis i allra högsta grad. Jag tänker bl. a. på den globala uppvärmningen.

En höjdpunkt var förstås diskussionen mellan Rysslands, Finlands och Islands presidenter. Fantastiskt att följa den från första parkett och sedan dela intrycken med många spännande människor de flesta av dem politiker från den högsta nivån från många delar av världen.

I inledningen av denna vecka har Nordiska rådet haft årets temasession. Temat var USA och Norden. Den nya administrationen i USA har på flera områden markerat med signaler som har skapat osäkerhet i omvärlden. Det är ännu för tidigt att avgöra om det kommer att bli mer varaktig förändring i USAs politik.

För Norden är utmaningarna med klimatförändringen, migration, global utveckling, frihandel, jämställdhet och kvinnors rättigheter högt uppe på agendan. Värderingarna kring demokrati, det fria omanipulerade ordet, välfärd och rättvisa värdegrunder som förenar oss. Norden är mån om att hålla en öppen dialog och kommer fortsättningsvis att satsa på att ha gemensamma möten med amerikanska ledare och fortsätta arbeta för våra grundläggande värderingar och det globala engagemanget. 

Den senaste tidens utblick från nordisk sida mot både USA, Ryssland och Storbritannien med Brexit kommer att utgöra startskottet för den nya internationella strategi som Nordiska rådet under min ledning ska tas fram med börjar med ett möte på Åland i juni.

Ett aktuellt ärende under behandling i Nordiska rådet är Färöarnas anhållan om fullt medlemskap i det nordiska samarbetet.

Lagtinget har behandlat frågan och för sin del ansett att det inte är aktuellt med en åländsk ansökan om medlemskap just nu, men att Åland visar ett fortsatt stöd för Färöarnas ambitioner.  Juridiskt bedöms det finnas hinder med nuvarande Helsingforsavtal som endast erkänner stater som medlemmar men även med formuleringar i den danska grundlagen.

Färöarna har upprepade gånger anhållit om fullvärdigt medlemskap och har befolkningen och alla färöiska partier enhälligt bakom sin ansökan.

Det har från nordisk sida givits utfästelser om att se vilka andra möjligheter det finns inom ramen för gällande regelverk att öka delaktigheten. Detta ska nu, efter presidiets behandling, följas upp och utredas i den fortsatta behandlingen.

En av förändringarna som skett tack vare att Färöarna ihärdigt driver på frågan om fullvärdigt medlemskap är att ett s.k. Ålandsdokument har formulerats. För de självstyrande områdenas del betydde det bl.a. att vi nu har egna åländska, grönländska och färöiska delegationer. Vår åländska delegations sammansättning och upplägg skulle det nu finnas skäl att se över och eventuellt revidera, bl.a. för att med anledning av dagens ärenden blir det uppenbart att organiseringen är lite märklig. Vi har en åländsk delegation med två medlemmar i Nordiska rådet men fullvärdiga medlemmar är även alla ministrarna i regeringen. Trots detta så lämnas två separata berättelser till lagtinget och i ärenden som lagtinget ska besluta, t.ex. om sin ledning eller om medlemmar i olika uppdrag så är det regeringen som med sin majoritet i praktiken besluter över lagtinget och Nordiska Rådets arbete för Ålands del. Här finns det skäl att fundera på vilken modell vi vill ha. Ska vi jobba gemensamt eller ska vi dela upp det i ministerråd och Nordiska rådet? Vi borde vara mer konsekventa och mera logiska i det här fallet. Antingen borde vi arbeta integrerat helt mellan regeringen och parlamentet, annars borde vi skapa en form som mer stämmer med det nordiska arbetet i övrigt.

Slutligen, herr talman, några ord om de åländska gränshindren. I dokumentet som utgör underlag för den här debatten framgår att Åland prioriterar gemensamma byggbestämmelser, slopande av eltariffer och närståendepenning oavsett om de den som är närstående och den som behöver stöd inte är försäkrade på samma plats. Av gränshinderdatabasen framgår att det finns 36 gränshinder som berör Åland. Hur de prioriterade gränshindren har avklarats och vilka som prioriterats för 2017 överlämnar jag till regeringen att berätta mera om. Jag har inte lyckats hitta några prioriteringar från regeringen bland dokumenten.

Varje medlem i Gränshinderrådet har möjlighet att åta sig fem gränshinder för lösning. Från centergruppens sida så hoppas vi att varje års prioriteringar görs för att verkligen ta tag i de problem som våra pendlare, studerande och inflyttade samt företagare har största möjliga nytta av. Här finns skäl att se över vad vi prioriterar.  

Nordens tid är nu. Våra medborgare ligger före lagstiftarna. De flyttar och rör sig som aldrig förr men vi lagstiftare hinner inte med. Gemensamma personnummer, elektroniska id är exempel på insatser som skulle förenkla för dem som pendlar, arbetar och lever i Norden.

För ett par år sedan drevs frågan om en nordisk förbundsstat från Åland men röstades ner. Jag är dock övertygad att vi behöver hitta nya former för att bättra på samhörigheten och öppenheten mellan oss nordbor.

Det mest fantastiska är att vi har med vårt system möjlighet att välja när vi agerar enskilt men också ta tillvara och agera gemensamt i Norden när det är bra för oss. Samlat kan vi utgöra en kraft med 26 miljoner människor bakom och utgöra den 12:e starkaste ekonomin i världen. Det ena behöver inte utesluta det andra. Tack, herr talman.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack, herr talman! Tack ltl Lundberg för ett intressant anförande.

Det har slagit mig många gånger att det finns en väldig utvecklingspotential i Arktis. Jag vet också att EU-kommissionens tidigare ordförande Junker gav Paavo Lipponen i uppdrag att skriva en rapport om hur man kunde utveckla Arktis mera och hur Finland kunde förhålla sig gentemot Arktispolitiken. Är Lipponens rapport ett aktivt dokument när Nordiska rådet nu arbetar med Arktis och vår utveckling?

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Den är viktig. Jag har märkt det på flera ställen också i landskapsregeringens rapporter hit till Ålands lagting att man är medveten om vad som är ministerrådets uppgifter och vad som är Nordiska rådets uppgifter. Det är ministerrådet och minister Fellman som arbetar aktivt med de arktiska frågorna och även har som uppgift att följa upp de här uppgifterna. I det Nordiska rådet kan medlemmarna visserligen lägga ett förslag som man önskar att ska behandlas i sessionen, men man jobbar inte operativt utan det är samma system som det är i Ålands lagting. Man har en regering, i det här fallet ett ministerråd som jobbar med de operativa frågorna, och ett parlament som representerar det Nordiska rådet och som hanterar de frågor som finns på agendan för Nordiska rådet.

Det operativa, som nu efterlystes, uppföljning av rapporten osv. det sker på ministerrådet och det får minister Fellman svara på. 

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Min fråga var absolut inte avsedd för att få någon slags förklaring om hur Nordiska ministerrådet och hur Nordiska rådet fungerar, det känner jag väl till.

Jag vet också att parlamentariker är intresserade av att diskutera aktuella rapporter, strategier och hur man i de nordiska länderna tillsammans ska förhålla sig till Arktis. Jag undrar hur ledamoten ser på kopplingen mellan Åland och Arktis, finns den alls? I de flesta arbetsgrupper och i de flesta frågor där Arktis diskuteras så är Åland nästan aldrig involverad.

Ltl Britt Lundberg, replik

Norden har ju inte på det sättet något eget säte som behandlar arktiska frågor, utan det är i den mån man diskutera dem inom ministerrådet. Sedan finns det Arktiska rådet. I det rådet är de nordiska utrikesministrarna med. Det arktiska området består av 14 olika länder, bl.a. Kanada och USA. Nordiska rådet och Norden har inte på det sättet en egen arktisk uppgift. I Nordiska rådet har vi en rapportör som jobbar med arktiska frågor och som kan delta som observatör och närvara vid de här mötena. I övrigt är det är förstås upp till var och en medlem, om man tycker att det är viktigt att diskutera arktiska frågor, att lyfta dem till sessionen till exempel.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, herr talman! Ltl Britt Lundberg lyfte i sitt anförande fram harmonisering av EU-direktiven, att man skulle göra gemensam sak av det på nordisk nivå och betonade vikten av att man jobbade med den frågan, om jag förstod anförandet rätt.

Ena dagen står man och säger det här och sedan andra dagen i parlamentet står samma parti och kritiserar starkt regering att man gör likadant som i andra nordiska länder i olika frågor. Att man borde föra in en miniminivå i EU-direktiven och vi som har självstyrelse måste självständigt ta ställning till de här direktiven.

Var står egentligen centern i den här frågan? Gäller harmonisering i Norden, likadant i alla EU-direktiv eller ska vi få bestämma själv här i Ålands lagting?

Ltl Britt Lundberg, replik

Herr talman! Det finns ingen överstatlighet inom det nordiska samarbetet. Varje regering fattar beslut själv.

När det gäller att undvika att nya gränshinder uppstår så borde man inför varje lagstiftning, precis som man gör jämställdhetskonsekvensbedömning, också göra en nordisk bedömning. Skapar det här ett hinder för våra medborgare? Försvårar det att studera i Sverige? Försvårar det att flytta till Danmark? Det är dessa aspekter man behöver ha med. Det handlar inte om att man inte kan fatta ett eget beslut. Det handlar om att man ska göra det enkelt för ålänningarna att leva i resten av Norden. Det här handlar alltså om problematiken med gränshinder. Det handlar inte om att man generellt ska kopiera i varje lagstiftningsärende som finns.

Om vi nu t.ex. tittar på att det kommer ett gränsvärde för kemikalier så finns det ofta en gaffel var gränsvärdet ska sättas. Då vore det logiskt att man på nordisk nivå skulle komma överens om vilken decimal man sätter och har samma i alla nordiska länder för näringslivets skull.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, herr talman! Det blir väldigt komplicerat om man ska diskutera utgående från en nordisk nivå och harmonisera det och sedan ska man ändå ha kvar självbestämmanderätten. Jag tror ändå att man måste förbehålla sig den här rätten att bestämma själv när det gäller EU-direktiven.

Som ledamoten också sade så i EU-direktiven finns det ofta en gaffel och då måste vi självständigt kunna ta ställning till detta här i Ålands lagting. Det bli svårt att få till stånd en harmonisering. Jag förstår att ltl Lundberg lyfte den frågan i egenskap av sin roll som president i det Nordiska rådet. Men när centerns Lundberg står i talarstolen så ljuder det en annan skälla. Det var det som jag funderade på, var står ltl Lundberg i den här frågan när hon är här som lagtingsledamot?

Ltl Britt Lundberg, replik

Jag tror att ltl Petri Carlsson behöver titta på frågan kring gränshinder för att förstå. Jag tror att han skjuter lite mot fel håll nu.

När det handlar om självständigt beslutande så oavsett var vi i Ålands lagting sätter en nivå för när ett visst ämne räknas som skadligt så finns det ofta från EU:s sida en gaffel mellan två värden som det här värdet ska sättas. Då vore det väl rimligt, när man ändå har kontakt med sina kollegor, att komma överens om att man sätter värdet på samma decimal. Det kan inte vara mera skadligt, enligt den lilla decimalens del, att inta en kemikalie i kroppen i Norge än vad det är på Åland. Det är det som jag menar. Man kanske t.o.m. skulle kunna göra de där sakerna mera gemensamt.

Sedan när det gäller lagstiftning så ska vi ju självklart stifta egna lagar, men vi ska inte skapa nya gränser och svårigheter för våra ålänningar att leva i Norden.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Gun-Mari Lindholm

Talman! Norden, EU och andra möjligheter vi har att röra oss ute på andra arenor än hemmavid, det är alltid bra att knyta kontakter och att skapa nätverk. Det har alltid haft betydelse att träffa andra människor, att söka allianser och att söka kontakter för att nå dels sina egna mål, men också tillsammans med andra nå mål som har betydelse för flera än bara dem som man i egenskap av lagtingsledamot representerar.

En kaffekopp i en paus kan ha stor betydelse för ett viktigt beslut. Man ska inte underskatta de sociala möten som man har under de här tillfällena ute på de olika arenorna. Det är en möjlighet för oss, som inte annars har en utrikespolitisk arena, att ta de olika tillfällen som faktiskt ges. Det ger samarbete inom Norden.

För min egen del tycker jag att det skulle vara bra om vi också hade arbetat för att vi skulle vara medlem av den nordiska familjen, just med anledning av att det är en viktig utrikespolitisk arena.

När vi uppträder och när vi representerar utanför lagtinget så är det förstås på ett diplomatiskt och värdigt sätt som vi ska representera vårt ämbete. Den sociala kompetensen är av stor betydelse, på vilket sätt man har möjlighet att knyta kontakter och nå resultat.

Som ltl Lundberg sade här tidigare, i de här olika dokumenten finns det egentligen i stort sett samma frågor men ur lite olika perspektiv. Kanske man i framtiden ska se på om man ska ha det på det här sättet eller om man på något vis ska sammanföra och på det sätt också stärka den åländska linjen när det gäller att ha framgång i det nordiska samarbetet.

Det som lagtinget uppger i sin dokumentation så vill jag särskilt ge ltl Staffas en eloge för initiativet som jag uppfattade att han har tagit på egen hand när det gäller det initiativ som finns antecknat här i dokument. Annars har man från olika utskott eller från partigrupperna gemensamt försökt driva frågor.

Det skulle vara bra om man i det här dokumentet tydligt kunde läsa ut vilka som är de åländska prioriteringarna och vilka konkreta mål som man har uppnått. För läsaren skulle det vara väldigt värdefullt att veta. Målsättningen som man har satt upp för sitt arbete, hur har man kommit till vägs ände med dem? Vilka konkreta resultat har man uppnått?

Sedan när det gäller det som landskapsregeringen har formulerat så vill jag stanna upp särskilt vid två olika rubriker: Jämställdhet och Integration.

Vad beträffar jämställdhet så är det ett ämne som vi talar alldeles för lite om här i Ålands lagting och därför vill jag också ta tillfället i akt att tala om det. Vi får en möjlighet att tala om det under den här rubriksättningen.

Jag tittade tillbaka lite i olika dokument. Jag kom också till det som ltl Pernilla Söderlund gjorde under hösten i fjol, en liten rundringning om hur man har följt de olika jämställdhetsplanerna. Det var ganska ett skrämmande resultat från den rundringningen. Jag tror att det var 3 av 16 kommuner som hade en godkänd jämställdhetsplan. Men bara för att man har en jämställdhetsplan så betyder det inte att man har uppnått en jämställdhet i kommunen. Men, precis som i alla andra sammanhang, så sätter man den viktiga frågan på agendan så sätter så ger man en tyngd åt en viktig demokratifråga som jämställdheten är. Där finns det mycket som vi behöver jobba för.

När det gäller integration så läser jag på sidan 10: ”Det norska ordförandeskapet planerar en konferens på temat flyktingar och arbete i Oslo i juni 2017.” Det lät väldigt intressant och jag vill komma med ett litet förslag om det är så att man har möjlighet att delta från åländsk sida. Jag tycker att det skulle vara roligt om man kunde visa på de små skärgårdskommunernas initiativ att ta emot flyktingar. Alla kan göra någonting. Ingen kan allt, men alla kan göra något. Just den devisen visar på att en liten kommun med dryga 300 personer ändå kan ta emot två flyktingfamiljer. Det tycker jag att man med stolthet också kan föra vidare ut i det nordiska sammanhanget.

Vi från vår sida tycker att det här är ett gediget dokument. Det finns mycket i det som är intressant. Men som sagt, det kan vara skäl att titta över om man även ska sammanföra detta på något sätt så att det blir mer lätt tillgängligt än vad det är idag. Tack.

Ltl Tony Wikström

Tack, fru talman! Norden är världens tolfte största ekonomi. Det är ganska imponerande. Tillsammans är vi 26 miljoner människor. Och hela världen tittar avundsjukt på Norden.

I ett internationellt perspektiv beskrivs våra länder ofta som konkurrenskraftiga, framgångsrika och modellbildande. Ordning och reda i ekonomierna, jämte en kombination av tillväxt, konkurrenskraft och social trygghet.

Den nordiska välfärdsmodellen är något att vara stolt över, och det är en modell som absolut i allra högsta grader lever och utvecklas även på Åland.

Att i dessa sammanhang få en jämbördig röst, att kunna sitta vid samma bord som Sverige, Danmark, Norge med flera och bli respekterad, hörd och ha inflytande, det är ganska imponerande.

Jag kan personligen intyga att Åland ingalunda ses som en mindre värd part i samarbetet, tvärtom har vi ofta ett lite annat perspektiv än de stora länderna och kan erbjuda ett fräscht nytänkande. 

Personliga kontakter är otroligt viktiga. Att kunna känna ministrar och andra beslutshavare, som vänner skulle jag vilja påstå, kan inte underskattas.

Det handlar inte om att umgås varje vecka eller ringa till varandra stup i kvarten, men när det hettar till och Åland behöver ett förstående öra, i t.ex. Sverige eller Finland i en specifik fråga, ja, då finns den personliga kontakten där.

Ålands delegationsmedlemmar har inflytande, på lika villkor som andra länders medlemmar, över stora som små frågor. Under gårdagens temasession påverkade vi frågor som handlade om mikroplaster, klimatfrågan och ett kärnvapenfritt Norden. Det är ganska imponerande.

Fru talman! Ålänningar har i alla tider varit duktiga på att röra på sig, interagera med olika folk och kulturer. Få idéer och aha-upplevelser och därefter föra dem hem och implementera dem på hemmaplan. Och detsamma gäller inom politiken. Låt mig ge två exempel.

Tillsammans med den nordiska socialdemokratiska gruppen lade vi ett förslag om hjälp på nätet mot psykisk ohälsa för unga. I samband med detta fick jag upp ögonen för föreningen Tilia som erbjuder bland annat dessa tjänster gratis. Jag tog kontakt med föreningen som därefter inkluderade Åland och åländska ungdomar. Eftersom jag verkligen brinner för de här frågorna känns denna lilla seger verkligen bra. 

En annan sak är en skriftlig fråga till de nordiska regeringarna rörande hur man kan stävja rasism och hatretorik i skola och barnomsorgen. Jag lyfte denna fråga igår och till min glädje ställde sig hela den nordiska socialdemokratiska gruppen bakom frågan, vilket förstås ger mer tyngd och genomslag.

Fru talman! Det är ju ingen hemlighet att Färöarna länge kämpat för att bli en fullvärdig medlem i nordiska rådet.

Från åländsk sida har vi tittat noga på möjligheten och i alla fall från regeringsblockets sida ser vi inte att detta är något vi vill just nu, av praktiska, logistiska och ekonomiska skäl.

Vi har dock sagt att vi följer Färöarnas strävanden med stort intresse och kan absolut följa i deras fotspår om man når framgång i frågan.

Övriga Nordiska länder är dock eniga. I Helsingforsavtalet stipuleras att medlemsländerna ska vara suveräna, självständiga stater. Punkt. Och det är ingenting man vill göra något åt.

Men, vi måste komma ihåg att Nordiska Rådets president just nu kommer från Åland, Britt Lundberg. Detta torde vara en gyllene chans och en rejäl plattform att lyfta frågan om fullvärdigt medlemskap på flera nivåer.

Kan Lundberg få till stånd en ändring av Helsingforsavtalet och bana väg för ett fullvärdigt medlemskap för Färöarna, Åland och eventuellt Grönland? Ja, det hade varit en stor fjäder i hatten i så fall.

Till sist vill jag framhålla hur viktigt det är att vi talar som en röst och samarbetar i den åländska delegationen för Nordiska rådet. För även om vi inte alls håller med varandra här i salen ibland så kan och bör vi i de nordiska sammanhangen kroka arm och sjunga samma sång, gärna en åländsk sång, både bokstavligt, som skedde vid sessionsmiddagen i måndags, och bildligt. Tack.

Ltl Axel Jonsson

Tack, fru talman! Även om vi har försökt oss på, teoretiskt sätt, ganska bra uppdelning mellan de nordiska frågorna och EU-frågorna så varnar jag redan nu för att jag kommer att göra ett litet avsteg. Jag hoppas att talmannen tillåter det. Jag menar nämligen att de här frågorna hänger ihop kanske mer än någonsin, både den nordiska framtiden och EU:s framtid som sådan.

Bakgrunden till det är Brexit och de diskussioner som nu förs som bäst kring hur EU:s framtid ska utformas.

Den som har följt med den diskussionen vet att det finns några olika scenarier uppskissade från EU-kommissionen om hur det europeiska samarbetet kunde utvecklas. Ett av de scenarierna är faktiskt att man skulle tillåta en djupare integration bland de medlemsstater som vill gå vidare i samarbetet, där man inte kan hitta konsensus eller tillräckligt i hela EU 27 utan de som är villiga att fördjupa samarbetet skulle få gå vidare.

Det här öppnar ju förstås otroliga möjligheter för ett nordiskt tänkande och för Norden att i större grad samordna, integrera och faktiskt kunna bli en av världens mest integrerade region, som nämndes här tidigare debatten, om man hade den ambitionen och faktiskt gick in för det.

I det nordiska samarbetet skylls det ofta på förbudet mot diskriminering på nationell grund som gäller inom EU och att man inte kan särbehandla medborgare från övriga nordiska länder och man kan man inte utveckla, och därför har vi till och med avvecklat en del av det nordiska samarbetet som vi har haft för vi gick med i EU. Det är förstås ett problem.

Därför ska man se den här utvecklingen som pågår nu i Europa och de diskussioner som förs nu som bäst som en oerhörd möjlighet för Norden att utveckla det nordiska samarbetet och komma vidare.

Vi måste diskutera frågor som ett nordiskt medborgarskap, nordiska personnummer, starkare integration på det sociala området, socialförsäkringar och sådant som vi haft svårt att få på plats inom EU så som det fungerar i dagsläget. Det skulle också kunna skapa en betydligt större acceptans hos vanligt folk för EU, åtminstone här i Norden när man ser att Norden kan spela en roll parallellt med EU-samarbetet, det är jag helt övertygad om. 

Jag hoppas att vi alla gemensamt arbetar för det nordiska samarbetet och för att ska bli viktigare på sikt och framöver. Det är ju ingen fråga som är särskilt svår att driva på Åland för alla som bor mittemellan två nordiska stater inser förstås betydelsen av ett nordiskt samarbete, åtminstone de flesta. Det är naturligt att Norden är viktig för oss.

Tittar vi på den fråga som diskuterades här, ett fullvärdigt medlemskap, så tycker jag att debatten är lite ironisk nästan. Man tycker nog att det är okej att Färöarna kan driva på frågan och vi kan följa i deras fotspår men vi ska inte själva hjälpa till för att komma framåt. Om Färöarna får förbättringar ja då skriver landskapsregeringen att då ska förbättringarna också gälla Åland, så att vi inte hamnar efter. Det är förstås en bra ambitionsnivå. Nog vore det väl mera värdigt ett åländskt parlament och en åländsk regering att man också är med och hjälper till och ser till att man driver frågan parallellt med Färöarna och inte så som kollegan Wikström här uttryckte i debatten; ”ja, det vore en fjäder i hatten för ltl Britt Lundberg om hon lyckades driva igenom ett fullvärdigt medlemskap för Åland”. Men officiellt sett från Åland så stöder vi inte en sådan tanke. Vi arbetar inte aktivt för den tanken och det blir väldigt motsägelsefullt. Ska vi nå någonstans så måste vi sätta upp höga mål. Vi måste visa att det nordiska samarbetet betyder någonting för oss, att vi är beredda att utveckla det och inte bara hoppas att andra ska göra det arbetet åt oss.

Ser man på de reaktioner som den färöiska ansökan har fått så försöker man hitta vägar för Färöarna att utveckla sin roll i det nordiska samarbetet idag tack vare att Färöarna har gått så långt att de har sagt att de vill bli fullvärdiga medlemmar. Färöarna vill vara med som alla andra. Okej, det finns inget starkt intresse för det bland de andra staterna. Men då tittar man på andra alternativ. Hur kan man komma till mötes? Hur kan man komma framåt?

Från åländsk sida säger vi att vi är nöjda med situationen som den är idag och då kommer man heller inte framåt och når inte några framsteg. Man måste jobba och ha ett tydligt mål i sikte för att överhuvudtaget kunna utveckla det.

Färöarna gör det med största stolthet och med hög ambitionsnivå. Jag är övertygad om att det kommer att ge resultat. Jag hoppas verkligen att man tänker till när man diskuterar de här frågorna från Åland och inser att vi inte bara kan sitta stilla och vara nöjda om vi ska utveckla vårt med medlemskap i det nordiska arbetet. Jag hoppas att det nordiska arbetet ska bli viktigare nu när EU skälver och funderar över sin egen existens och framtid.

Vad gäller konkret gränshindren som är ett av de centrala teman i vår debatt i dagsläget, så en fråga som har diskuterats i olika omgångar och i olika varianter är frågan om nordiska personnummer eller kanske ännu hellre i form av de förslag som lades från mittengruppen; ett nordiskt medborgarskap. Man vill gå så långt som att man i princip skulle få tillgång till alla de rättigheter som följer av ett medborgarskap i ett annat nordiskt land, så länge man har ett medborgarskap i ett nordiskt land.

Här sätter igen EU:s förbud mot diskriminering på nationell grund stopp för att utveckla ett sådant upplägg fullt ut. Det visar på nyttan av att kunna utveckla i den här riktningen mot större fördjupad regional integration. För min del stöder jag den tanken varmt. Det vore det enklaste sättet att lösa så många gränshinder i dagsläget. Per automatik skulle man sätta upp en grundprincip att som nordisk medborgare så räknas du som vilken nordisk medborgare som helst.

Läser man Helsingforsavtalet så är det faktiskt den absoluta ambitionen att nordiska medborgare ska behandlas på precis samma sätt enligt lagstiftningen som den egna statens medborgare. Så står det i Helsingforsavtalet, men lever vi upp till det idag? Nej, inte fullt ut.

Det presenterades en intressant rapport på det här området när det gäller alternativ till att gå så här långt. Man kunde dels gå in på en avtalsmodell där man fokuserar på att framförallt få nordiska personnummer harmoniserade och ha ett gemensamt system för det. Det skulle även underlätta mycket. Det vet vi från Ålands sida. När man tillfälligt flyttar till exempel till Sverige och försöker öppna ett bankkonto eller skaffa sig ett telefonabonnemang så går det inte för att man inte har ett aktivt personnummer. Även om man är svensk medborgare men fortfarande är skriven på Åland så går det t.ex. inte att få ett svenskt telefonnummer. Det visar hur mycket vi har kvar att göra på det här området. Därför vore en sådan modell att föredra om man inte kommer hela vägen med ett fullt nordiskt gemensamt medborgarskap.

Det som kanske tyvärr ser ut att bli resultatet av den diskussionen den här gången är att man går in för att åtminstone försöka harmonisera de e-legitimationer som håller på att utarbetas i de nordiska länderna. De är inte i fullt bruk idag men inom några år förhoppningsvis kommer de att användas i kontakter till myndigheter och också till företag. Det är klart att det skulle vara ett steg i rätt riktning. Jag hoppas att vi från Åland kunde ha en tydlig gemensam ambitionsnivå om ett gemensamt nordiskt medborgarskap. Vi är väl de som skulle ha mest att vinna på en sådan lösning. Det skulle också stärka kontakten till Norden och till den skandinaviska kulturgemenskapen i ett läge där vi ser att Finland isolerar sig allt mera från Norden och från de övriga nordiska länderna och framförallt från den skandinaviska kulturgemenskapen där man i praktiken monterar ner det svenska språket i Finland och de kulturella band som brister i och med den utvecklingen.

Ytterligare ett praktiskt konkret gränshinder som jag vill fråga landskapsregeringen om är det som listas i Gränshinderrådets rapport; eltarifferna. Det här gränshindret har statusen som avklarat men inte löst. Man skriver att den här frågan inte behöver diskuteras mera av Gränshinderrådet, utan att man ska föra diskussioner mellan Åland och Sverige, bilateralt snarare. Det känns inte bra att man ser att ett sådant här gränshinder får statusen avklarat i det här sammanhanget. Jag håller med om att bilaterala diskussioner så klart måste föras för att man ska lösa problematiken. Men jag tycker ändå att man bör hålla den här frågan kvar på nordisk nivå för att visa att det är något som vi inte har glömt och att det är något som vi jobbar med. Jag vill fråga landskapsregeringen; vad gör man rent konkret för att se till att faktiskt få den här frågan löst i de bilaterala sammanhangen om man nu har övergett det nordiska spåret? Det här kan vi inte sluta arbeta för. De åländska elpriserna är redan höga som de är. Det här skulle vara ett bra sätt att åtminstone sänka elpriserna lite och kompensera för att vi ligger på en ö. Vi har trots allt rätten enligt de avtal och praxis som finns på området mellan staterna. Vi borde också se till att den rätten förverkligas. Tack, fru talman.

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Jag vill ta upp frågan om fullvärdigt medlemskap och Färöarna. Det är inte så att om man upprepar saker på samma sätt, med samma argument gång på gång så når man framgång. Jag tycker att det är populistiskt att uttrycka sig att landskapsregeringen ungefär skulle sitta på händerna och vänta medan någon annan jobbar.

I det meddelande som gavs till lagtinget tidigare om det fullvärdiga medlemskapet i Nordiska rådet så gjorde landskapsregeringen bedömningen att utgående från ekonomi, ändamålsenlighet och de personalresurser vi har så är det ingenting som Åland eftersträvar i dagsläget. Vi kan inte motivera den nytta och den framkomlighet som den processen har med de resurser som skulle behövas.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är känt sedan tidigare att framförallt socialdemokraterna inte ser nyttan i att faktiskt kunna ha de internationella arenorna att ta till. Bara så sent som för en vecka sedan så diskuterade vi hur vi kunde se till att säkra självstyrelsens överlevnad i relationen till Finland. Behovet av att agera internationellt framöver blir allt större.

När det gäller ett samarbete där vi har möjlighet att faktiskt utveckla vårt deltagande, vårt engagemang så säger regeringen att det inte finns någon nytta att utveckla det här. Regeringen prioriterar inte att utveckla de här kontakterna och man är nöjd som det är idag.

Jag ser tvärtom, vi har ett läge där Åland är allt mer utsatt och vi kommer att behöva hjälp av omvärlden framöver om vi ska kunna säkra självstyrelsen framförallt. Det är klart att Nordiska rådet är en oerhörd viktig arena för att lyckas med det. Regeringen räknar hellre pengar och ser problem istället för att se möjligheterna som det här ger. Det tycker jag att är synd, för på Färöarna ser man det definitivt.

Talmannen

Tiden är ute!

Minister Nina Fellman, replik

Tack, talman! Nu gjorde ltl Jonsson det igen, förklarade vad en annan tycker istället för att säga vad han själv tycker.

Landskapsregeringen eller socialdemokraterna har ingalunda sagt att vi inte har nytta av internationella arenor. Tvärtom, vi har sagt att man ska jobba de framkomliga vägarna med de processer och mål som ger Åland mest valuta för pengarna. Vår bedömning när det gäller ett fullvärdigt medlemskap i Nordiska rådet är att det kanske inte är där som vi når längst.

Samtidigt har vi gett fullt stöd till Färöarna. Jag inledde mitt anförande idag med att berätta att jag tror att vi behöver söka nya vägar för att samarbeta med de självstyrande områdena och hitta nya sätt att stöda Färöarna i deras strävan i en uppförsbacke som är ganska brant.

För att man säger samma sak om och om igen så blir det inte sant.

Ltl Axel Jonsson, replik

Det är sant, men man kommer framåt om man jobbar med frågor och om man sätter upp tydliga mål, precis så som Färöarna har gjort.

Som minister Fellman skriver i redogörelsen så det som det har lett till i det här skedet nu är, jag citerar: ”Färöarna och Danmark fick dock i uppdrag av samarbetsministrarna att utforma ett förslag hur man kan stärka Färöarnas deltagande i det nordiska samarbetet inom ramen för Helsingforsavtalet.” Tror minister Fellman att det här hade kommit till om Färöarna inte hade kommit fram med sitt förslag om ett fullvärdigt medlemskap? Jag tror absolut inte det. Det är precis så som Färöarna jobbar, de sätter upp ett tydligt mål och visar att de vill vara med fullt ut, som alla andra, i det nordiska samarbetet. Det är viktigt för Färöarna, de prioriterar detta och därför vill de utveckla deras deltagande. Då kommer man också till mötes och diskuterar hur man kan utveckla Färöarnas deltagande på annat sätt.

Men gör man som vi gör på Åland och säger att det är för dyrt och för krångligt då kommer man ingen vart.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Minister Wille Valve

Talman! Det är mycket med nordiska. Framförallt är det mycket med gränshindersarbetet. Det är hög tid att ta gränshinderarbetet till heders.

I bilagan till vårt meddelande, det externpolitiska meddelandet, där nordiska ministerrådets gränshinderarbete behandlas i kapitel 2.2.2. beskrivs arbetet med att lösa gränshinder: ”Under 2016 har tolv hinder avklarats varav sju med positivt resultat.” Utöver dessa sju nämnds aktuella gränshinder: ”Konkreta gränshinder som landskapsregeringen jobbat aktivt med under år 2016 inkluderar svenska läkares AT-tjänstgöring på Åland, bostadstillägg för finländska studeranden på Åland”. Alltså två till gränshinder som vi lyckats lösa på ett positivt sätt sedan meddelandet skrevs.

Varför nämnder jag detta? Ja, för AT-läkarnas del är jag övertygad om att det hade betydelse att vi valde att registrera ärendet som ett gränshinder i Gränshinderrådet. Det gjorde att vi, under arbetets gång, kunde hänvisa till att detta handlar om att röja gränshinder – en tämligen ädel målsättning i nordiska sammanhang.

I nordiska ministerrådet generellt kommer det social- och hälsopolitiska arbetet att prioriteras.

På föregående ministerrådsmöte hade jag glädjen att ta del av budgetprioriteringarna för de kommande åren och kunde notera att anslagen för samarbetet inom hälso- och socialvård höjs med 10 procent. Att budgeten alls rör sig är häpnadsväckande anmärkningsvärt i nordiska sammanhang. Nu rör den sig i nästan övertydlig riktning. Det är hälsa och socialvård som är det intressanta i vår nordiska gemenskap, det är det vi ska bygga vidare på och exportera bortom Norden. Helt rätt!

I social- och hälsoministerrådet välkomnar vi också den genomlysning av det sociala området i Norden som ministerrådet har aviserat – i den s.k. Könberg-rapportens anda. Helt klart värt att följa.

Vi har mycket att lära oss av varandra – både som föredömen och varningsexempel. Ett område där vi har stort utbyte av nordiskt samarbete är risk- och missbruk – både Finland och Island aviserar förändringar i sin alkohollagstiftning som kan förändra det nationella monopolets ställning, en mycket nordisk företeelse, som vi känner det idag. Jag återkommer till detta tema i måndagens debatt.

Om det nordiska intresset för socialvård är positivt, så finns det skäl att vara något mer skeptiskt inställd till EU:s nymornade intresse för socialvården, vilket jag kommer att återkomma till i ett separat anförande under nästa punkt i dagens plenum.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag dra en lans för värdet av personliga kontakter. Det är jätteviktigt för självstyrelsen och dess framgång, att vi – Nordiska rådets delegations ledamöter och ersättare deltar fullt ut i formella och informella sammanhang och knyter kontakter. Delta, delta, delta! Hellre en gång för mycket än för litet. Vi ska aldrig förringa värdet av att känna människor utanför Åland och därför är det så viktigt att vi är aktiva och deltar fullt ut i det nordiska samarbetet. Tack för ordet.

Ltl Bert Häggblom

Tack, talman! Det mest väsentliga i landskapsregeringens meddelande är att Britt Lundberg blev vald till president för Nordiska rådet 2017. På det sättet synliggjorde hon Åland på ett mycket föredömligt sätt. Det är utgående ifrån hennes personlighet som hon blev vald till president och inte regeringsblockets inställning till henne.

Jag finner en stor besvikelse i att ltl Britt Lundberg inte fick vara ordförande i Ålands delegation i Nordiska rådet. Jag tycker att det är ett underbetyg till hela delegationen. Jag vill ha ett svar av regeringsblocket varför hon inte fick vara ordförande. Jag tycker att det skulle vara hedervärt att säga det. Hon blev vald till president i Nordiska rådet, men hon duger inte att vara ordförande i Ålands delegation. Så här gör man inte, oberoende av vilka politiska åsikter man har. Jag tycker att det skulle ha varit hedervärt att hon också hade fått vara ordförande i Ålands delegation.

Jag går över till en annan sak som ltl Staffas tog upp. Weserdomen kommer att vara viktig i det nordiska arbetet. Jag skulle vilja få en förklaring på hur Weserdomen ska kunna implementeras gemensamt i det nordiska samarbetet. Vad avser ltl Staffas med det? Vilka är de politiska signalerna i den frågan? Frågan kommer att ha betydelse i landskapet också. Jag vill veta vad som avses och på vilket sätt ni som medlemmar i Nordiska rådet kommer att jobba för det här?

Ett gränshinder för den som vill bli ålänning och få åländsk hembygdsrätt är ett prov. Personer som flyttar från Sverige måste göra ett prov på svenska för att få finskt medborgarskap och därigenom få hembygdsrätt. Det anförs ingenstans att man har jobbat med den här frågan. Jag vill veta vad landskapsregeringen har gjort i den här frågan. Vilka åtgärder avser landskapsregeringen att vidta?

Dessa personer ska sitta en hel dag och göra ett prov och visa att de kan svenska fast de har universitetsutbildning, de är födda och uppvuxna i Sverige och de har aldrig haft något annat modersmål än svenska. Men man kan inte få hembygdsrätt före man blir finsk medborgare och visar att man kan svenska genom ett prov. Det är inte värdigt i dagens samhälle anser jag. Det är ett gränshinder. Jag vill veta vilka åtgärder man avser att göra. Tack.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Häggblom. Jag uppfattade att ledamoten ställde en fråga om hur jag arbetar för gemensam behandling av Weserdomen. Jag har ställt en skriftlig fråga till regeringarna i Sverige, Danmark, Finland och Åland. Jag har önskat få ett svar på hur man tillsammans ska kunna skapa en lag som gäller över Östersjön. Tyvärr har samtliga regeringar inte gett svar ännu. Finland har lagt ner lagstiftningen vad gäller vattenlagen. Jag kan inte besvara detta tydligare än så här.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, talman! Men vad jag vill veta är; vilken är ltl Staffas egen åsikt och vad har landskapsregeringen för åsikt eftersom vi har behörigheten på vattenlagsområdet? Man ställer frågor till andra regeringar, men vad har landskapsregeringen för åsikt? Det är ju en dom som kommer att ha betydelse.

Ltl Mikael Staffas, replik

Jag kan bara svara för mig själv. Jag anser att vi ska ha en gemensam lagstiftning vad gäller vattenområdena, så att vi inte får den här problematiken, som belystes här för flera år sedan, speciellt för fiskodlarna. Vi har en lagstiftning i Finland och en lagstiftning på Åland som gör att företagen flyttar över gränsen, men problemen kvarstår i vatten som är flytande över gränserna.

Jag vill ha samma lagstiftning. Ibland kallar ltl Häggblom det för blankettlagstiftning. Det här är väl egentligen en blankettlagstiftning. Vi får en gemensam lagstiftning som skulle medföra att vi inte får några gränshinder. Så tycker jag.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, talman! Weserdomen är direkt tillämpbar så som den kom från EU-domstolen. Vattenöverdomstolen i Sverige fattade beslut den 13 mars detta år i fyra olika fall, där odling i öppna kassar blev förbjudet. Jag uppfattade att det är detta som ltl Staffas anser att ska gälla om man harmoniserar det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Britt Lundberg

Tack, fru talman! Jag kan börja med att hålla med ltl Axel Jonsson om att det oundvikligen kommer att blandas ihop lite. Särskilt med tanke på underlaget vi har när det gäller EU och Norden under de här diskussionerna och särskilt eftersom vi i det externpolitiska meddelandet har den nordiska berättelsen från regeringen som bilaga.

Sedan vill jag också tacka obunden samling för de vackra orden i och med presidentskapet.

Över till Färöarnas strävanden till fullvärdigt medlemskap. Det har ju otvivelaktigt varit värdefullt för de självstyrande områdena att Färöarna har en så stark vilja och ambitioner och verkligen konsekvent arbetar för utveckling. Det har gynnat alla på flera sätt. Det är bland annat av den orsaken som vi idag har en egen åländsk delegation som vi har skäl att se över.

Färöarnas ansökan till fullvärdigt medlemskap har behandlats först av samarbetsministrarna i ministerrådet och där har den bemötts av problematiken kring regelverket. Man konstaterar att det inte är möjligt att Färöarna skulle kunna ansöka. Underlaget var knapphändigt, tyckte vi, när det kom till presidiet för fortsatt behandling.

Vi har begärt en juridisk bedömning av hur lagstiftningen ser ut, hur man kan tolka Helsingforsavtalet och också hur den danska grundlagen är i förhållande till Färöarna. Man kan dra lite olika slutsatser där. Vill man möjliggöra Helsingforsavtalet så måste man göra någonting åt att det står att det är endast suveräna stater som kan vara medlemmar i det nordiska samarbetet.

Det är också viktigt att komma ihåg att det inte bara handlar om Nordiska rådet nu utan det handlar om det nordiska samarbetet som helhet.

När det gäller den danska grundlagen så finns det också en problematik. Det är förstås Danmarks sak att fundera på om de vill justera den. Det kan inte det nordiska samarbetet, varken på råds- eller ministernivå, göra någonting åt.

Däremot finns det skrivningar i den här texten där jag åtminstone, som gärna ser möjligheter för utveckling, kan se - det finns i alla fall en sådan skrivning- att om Färöarna skulle ingå så skulle de behöva göra det gemensamt med Danmark. På det sättet skulle man kunna bli en fullvärdig medlem. Jag har inte riktigt fått hurrarop för den här tolkningen, men å andra sidan har heller inte någon sagt emot mig.

Vi i presidiet fick det här ärendet för behandling i januari eller i december och då begärde vi den juridiska bedömningen som vi fick till mötet i måndags när vi behandlade den vidare. Förslaget till beslut var då att vi helt enkelt skulle säga nej. Men detta fick vi på annan bog i måndags. Vi förde en diskussion kring om det är rätt av Nordiska rådet att bara säga ett iskallt nej och kanske t.o.m. trycka på Färöarnas kamp för självständighet från Danmark och att vi skulle vara med och bidra till det. Borde vi vara lite mera politiska istället för att enbart vara juridiska i den här formuleringen?

Det slutade med att vi fick genom att man nu ska göra en översyn av de självstyrande områdens möjligheter att inom de gällande reglerna, och med lite kreativitet, se vad man ytterligare kan göra. Man ska även följa upp alla de utfästelser som genom åren - med alla de fyra ansökningarna som har varit - har getts till Färöarna och de självstyrande områdena om att man ska utveckla.

Nu har jag förstått på Färöarna att den största problematiken inte förekommer i Nordiska rådet för där fick man möjlighet till en egen delegation. Det var egentligen detta som Ålandsdokumentet innehöll som berör rådet.

Däremot upplever Färöarna, vilket jag inte kan alla detaljerna om, att arbetet i ministerrådet är väldigt begränsande. Det är så begränsande så att det till och med är ointressant. Här borde vi engagera oss rejält och fundera på vad man skulle kunna göra i olika punkter för att hjälpa till att utveckla den här delen.

Den diskussion som vi hade här med ltl Petri Carlsson om lika lagstiftning och att det skulle betyda att vi skulle minska på antalet gränshinder om vi alltid skulle ta samma regelverk som i Finland. Jag förstår egentligen inte ens frågan.

Kritiken som vi har framfört från centergruppen är att när det kommer ett förslag från EU eller annan lagstiftning så borde vi fundera på vad vi vill, istället för att ofta invänta vad man gör från Finland och sedan många gånger göra likadant.

Åland ska ha sin utveckling, Åland har sin självstyrelse och Åland har sina särskilda behov. Det ska värnas och det ska alltid gå först. Sedan kan man titta på andras lagstiftningar, ta inspiration och följa istället för att uppfinna hjulet på nytt.

Det jag talar om, när man borde minska antalet gränshinder, är att oavsett om man väljer isländsk sociallag och kopierar den eller om man hittar på en egen trafiklag så behöver man se på att man inte skapar gränser i förhållande till resten av Norden.

När det gäller EU-direktiven, till exempel ett direktiv som anger ett gränsvärde för en kemikalie så borde man i rimlighetens namn komma överens. Det kan inte spela någon roll om man har gränsen på 3,16, 17,19 eller hur många decimaler det ska vara eller 3,16,17 eller 20. Man kanske kunde komma överens inom Norden att okej vi sätter den på 3,17 eller någonting annat för att inte göra det svårare för industrin eller näringslivet att en sak som saknar betydelse skapar ett hinder. Det vill jag framföra här. Det gäller samma sak för andra typer av enheter.

Vi hade gränshinderrapporten som underlag för 2016. Där kan vi läsa vilka prioriteringar regeringen gjorde då och huruvida de har uppfyllts osv.

Prioriteringar för 2017 tycker jag att skulle vara synnerligen viktiga att få från regeringen för att vi skulle kunna diskutera dem och se framåt. Vad ska vi år 2017 sätta fokus på? Vad har vi som mål?

Talmannen

Talmannen påminner om den rekommenderade taltiden.

Ltl Britt Lundberg

Sedan det allra sista, det gäller upplägget som ltl Gun-Mari Lindholm presenterade här och det stöder jag varmt. Läsningen skulle bli mycket mer intressant om man skulle lägga upp Nordiska rådets berättelse på det sättet som hon föreslog.

Jag tycker samtidigt att man ska fundera på om vi fortsättningsvis ska ha det på det viset att det är regeringsledamöter och de två medlemmarna i Nordiska rådet som tillsammans utgör den åländska delegationen med samma status och samma ansvar? Och ska vi då faktiskt ha två skilda berättelser? Om man vill fortsätta så borde man sammanföra det till en berättelse. Tack.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, fru talman! Tack ltl Lundberg för ett intressant klargörande kring de här frågorna.

Jag har en kort fråga. Som president i Nordiska rådet har ledamoten en hel del plattformar t.ex. en personlig blogg. Har ledamoten ambitionen att lyfta Färöarnas strävanden och eventuellt Ålands strävanden mot ett fullvärdigt medlemskap t.ex. i bloggen eller i andra sammanhang?

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Bloggen handlar i första hand om att ta medborgarna med lite bakom kulisserna. Jag är ju allas president i Nordiska rådet och inte i första hand Ålands, mittengruppens eller någon annans. För den sakens skull blir jag inte en lam anka. Heter det så på svenska? Det finns ett populärt engelskt ord för detta. Det är viktigt ändå att kunna bedriva politik.

Om det är så att Åland aktivt väljer att Helsingforsavtalet ska öppnas så behöver det givetvis beredas och drivas från regeringen och så stöder vi det från Nordiska rådet. Vi kan inte ha en sådan situation där en president säger, utan beredning, att Helsingforsavtalet ska öppnas till de här delarna och Åland sedan kommer fram till att det här inte alls är bra för Åland. Så kan man inte arbeta, då gör vi bort oss.

Ltl Tony Wikström, replik

Tack, talman! Jag tror att jag och alla här inne förstår att just den rollen som president gör att man inte kan ha väldigt kraftfulla åsikter. Kan ledamoten lite kort redogöra för hur man på andra sätt kan lyfta den här frågan så att den avancerar just utifrån presidentskapet.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! När det gäller Färöarnas medlemskap till exempel så skulle frågan sannolikt har varit avfärdad med ett nej i sessionen igår om inte den skulle ha fått en annan riktning i presidiet. Det är klart att när man leder ett presidium kan man påverka frågornas innehåll, vilket alla har möjlighet att göra. Ens uttalanden blir aningen tyngre, inbillar jag mig, när de kommer från en president. Jag kunde vädja till att jag inte direkt vill ha en konflikt eller att man upplever att det Nordiska rådet behandlar de självstyrande områdena dåligt. På det sättet kunde jag styra den här frågan till fortsatt behandling istället för att avslå den.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Tack för att ltl Britt Lundberg försöker klargöra frågeställningen kring harmonisering av EU-direktiven. Jag uppfattade det som lite otydligt.

För min del handlade det om var man påbörjar den åländska analysen. Analysen av EU-direktivet, ska den börja här eller ska den börja på nordisk nivå? Jag uppfattade att ltl Britt Lundberg i sitt anförande talade om att man skulle lyfta upp den här frågeställningen till nordisk nivå och där börja harmonisera EU-direktiven. Medan jag menar att det är viktigt att man från början fastslår den åländska positionen och tittar på vilka möjligheter vi har att använda de gafflar som finns i EU-direktiven. Jag uppfattade en signal om att vi skulle förändra vårt sätt att hantera EU-direktiv på nordisk nivå, att det skulle tas därifrån och det var det som jag reagerade över och ställde mina frågor kring.

Ltl Britt Lundberg, replik

Helsingforsavtalet, som är ett jätteviktigt dokument, redan det stadgar väldigt tydligt om att vi t.ex. ska ha en öppen arbetsmarknad. Helsingforsavtalet förpliktigar oss väldigt mycket att se till att vi harmoniserar den nordiska lagstiftningen. Det finns väldigt mycket som man nordiskt redan har gått in för, för väldigt länge sedan, och kanske inte riktigt politiskt har orkat leva upp till.

Vi har absolut ingen överstatlighet, jag tror inte heller vi kommer att gå in för någon överstatlighet inte inom någon överskådlig framtid, om det inte finns någonting som är politiskt ointressant som man någon gång i framtiden skulle kunna sköta gemensamt.

I övrigt handlar det om att de som beställer lagstiftning från sin lagberedning och under den processens gång att man då är aktiv och bedömer att man inte skapar nya hinder.

När EU-direktiven kommer så börjar man fundera - och gärna redan när de är under arbete - vad Åland vill i den här frågan.

Det finns ingen på ministerrådet som arbetar gemensamt med EU-frågor. Från augusti kommer parlamentet att på försök ha en person som kommer att jobba på parlamentariska sidan och det betyder att då är frågorna redan färdiga.

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Petri Carlsson, replik

Tack, fru talman! Då börjar det klargöras. Egentligen är positionen densamma som vi har haft tidigare. Jag förstår det nu. Från åländsk sida ska vi göra bedömningen, här ska vi ta den första titten på EU-direktiven och se till att vi fastslår en åländsk position om vad vi tycker. Samtidigt borde vi göra bedömningen om de skapar gränshinder, precis som vi borde göra med all lagstiftning och inte bara med EU-direktiven. Detta är ingen ny nordisk nivå. Jag fick den känslan när ltl Britt Lundberg hade sitt anförande att det skulle införas någon medarbetare som kopplas direkt till EU och jobbar på nordisk nivå med harmonisering för att få till stånd samma lagstiftning i de nordiska länderna. Där finns egentligen hela huvudproblematiken med de nordiska frågorna. Man är beredd att diskutera och det är fantastiskt om vi hittar gemensamma lösningar på nordisk nivå, men sedan när det kommer till detaljfrågorna - djävulen sitter i detaljerna brukar man säga - då vill parlamenten bestämma själva.

Ltl Britt Lundberg, replik

När det gäller tjänstemannen i Bryssel som kommer att jobba på försök under tre år och anställts från augusti så är det ett initiativ från mittengruppen. Vi har drivit hårt på detta från åländsk sida. Vi ser att varje inflytandepunkt vi kan få i EU, där vi kan vara med och på något sätt ta reda på vad som är på gång, så är väldigt värdefull för oss.

Tjänstemannen jobbar på en parlamentarisk nivå. Tjänstemannen för samman olika parlamentariker för att diskutera olika saker och för samman utskottsordförandena i olika utskott som jobbar med EU-frågor för att man ska prata ihop sig och hitta en bra nivå att sätta lagstiftningen på så att man undviker att skapa fler gränshinder.

Det handlar, som sagt, absolut inte om någon överstatlighet. Det handlar om att koordinera och sammanföra för att öka chanserna för en harmoniserad lagstiftning.

Det är också väldigt viktigt att tänka på att för att man följer den finländska lagstiftningen så behöver det inte betyda att man inte skapar ett gränshinder. Den finländska lagstiftningen kan ju skapa ett väldigt stort gränshinder i förhållande till resten av Norden. Därför måste man ha kontakt med alla och göra bedömningen själv när det gäller vad Åland vill. Skapar vi gränshinder för våra ålänningar om vi går in för det här?

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Mikael Staffas

Tack, fru talman! Jag vill egentligen bara göra ett klargörande vad gäller gränshinder och Weserdomen.

Weserdomen ska tolkas av olika domstolar runt om i Europa. Mig veterligen är det ingen som har gjort det, annat än en domstol lägre ner i Sverige som har tagit ett beslut utifrån detta.

Jag har överhuvudtaget inte kommenterat den svenska lagstiftningen. Jag berörde den gemensamma lagstiftningen över Östersjön och poängterade att Finland - som vi gränsar mera till med våra fiskodlingar än vad vi gör till Sverige - inte har tagit ställning överhuvudtaget.

Som avslutning på det hela så tycker jag att det är klädsamt att inte lägga ord i andras mun ifrån talarstolen. Tack.

Ltl Bert Häggblom

Talman! Eftersom ltl Staffas har ställt den här frågan inom Nordiska rådet så behöver man väl ha en agenda varför man har ställt frågan om Weserdomen. Vad avser man?

EU-domstolens dom i mål C461/13, Weserdomen: ” Medlemsstaterna är skyldiga att inte ge tillstånd till verksamheter som riskerar att orsaka en försämring av en ytvattenförekomsts status eller äventyra uppnående av god status vid den tidpunkt som anges i direktivet. EU-domstolen slår fast att det föreligger en försämring så snart statusen hos minst en av de ekologiska kvalitetsfaktorerna blir försämrad med en klass, även om denna försämring inte leder till en försämring av klassificeringen av ytvattenförekomsten som helhet.” Detta har återgetts i vattenöverdomstolen i Svea Hovrätt i Sverige.

När man ställer en fråga i Nordiska rådet så har man väl en agenda och en orsak till varför man ställer frågan. Det är väsentligt att veta vad ledamöterna som representerar regeringsblocket har för orsak att ställa den här frågan, eftersom man kanske efterfrågar en harmonisering. Vad innebär det för det åländska samhället? Jag vill bara ha ett svar på den frågan. Om det inte ges ett svar så accepterar jag det. Jag står ännu mer frågande till varför man ställer sådana frågor i så fall.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack, fru talman! Jag hoppas att jag kan fatta mig och att jag slipper få ord lagda i munnen på mig.

Jag ställde en fråga till regeringarna innan Weserdomen kom. Jag lade frågan tidigare än domen kom, så jag kan inte uttala mig desto mera i den frågan.

Ltl Bert Häggblom, replik

Talman! Utan att lägga orden i munnen på ltl Staffas så nämnde han i sitt anförande idag direkt Weserdomen och det låg till grund att jag ställde den här frågan. Jag utgick ifrån att Staffas avsåg detta, men det har klargjorts här nu att det aldrig har stått ”Weserdomen” när frågan har lagts. Uppfattade jag det rätt nu? Rätta mig om jag har fel.

Ltl Mikael Staffas, replik

För att vara väldigt tydlig, jag ställde frågan i april-maj i fjol och Weserdomen kom under sensommaren. Jag ställde en fråga som berörde att man skulle göra gemensam vattenlagstiftning. Jag hade inte fakta i april-maj om att det skulle komma någon Weserdom.

Ltl Bert Häggblom, replik

Tack, talman! Då har vi få klarlagt att det som ltl Staffas sade i sitt anförande inte hade någonting att göra med Weserdomen och den fråga som har ställts.

Men samtidigt när man ställer en fråga så måste det finnas en agenda från Staffas. Varför ställer man den frågan? Vad är man ute efter, strängering eller förbättring? Jag vill veta vad regeringsblocket är ute efter.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vi övergår nu till debatten om EU och Östersjöfrågor.

Minister Nina Fellman

Talman! Bästa ledamöter, det knakar lite i lederna på vår fru Europa just nu. Storbritannien har kastat in pappren för ett utträde ur EU, de kritiska rösterna är många och mer högljutt än på länge gentemot det europeiska projektet. För oss på Åland tycks det ibland som om EU bara handlar om vårjakt, snus och nya tillsynsmyndigheter och funktioner som inte alls är dimensionerade för vårt lilla samhälle men som självstyrelsen ändå måste hantera som om vore vi en stat. Vi kan inte acceptera att vår EU-implementering ska vara en B-version, fast vi är så få och så små.

Det har lett till att vi kanske universums effektivaste skötsel av EU-ärenden, och om jag någonsin får tillfälle till det utanför Åland så ska jag skryta å det grövsta om hur mycket man kan göra med få människor om de är lika målinriktade som vår förvaltning är och jobbar på det gränsöverskridande sättet.

Det kan vara bra att komma ihåg när man pratar om Europa och EU-lagstiftning att mycket av det som kommer är bra och viktiga saker som kan vara väldigt svåra att uppnå i nationell lagstiftning. 

Vilka ärenden som prioriteras och hur landskapsregeringen jobbar finns att läsa i meddelandet. De utgör kärnan av sådana frågor vi från Ålands sida vill försöka påverka, inte bara implementera, och som bedöms vara extra viktiga för landskapet.

Jag ska nu koncentrera mig på den kanske viktigaste politiska förändringsfrågan under detta år, den öppning som Storbritanniens utträde ur EU ger Åland att kunna få den parlamentsplats som skulle ge landskapet ett direkt inflytande, där vi nu har bara indirekta möjligheter att påverka.

Vår vägkarta för att nå målet, en åländsk parlamentsplats i EU, går i tre steg; Mariehamn, Helsingfors, Bryssel.

I Mariehamn har vi redan vidtagit vissa mått och steg. Efter folkomröstningen i Storbritannien skrev landskapsregeringen till statsrådet för att uppmärksamma Ålands önskemål att tidigare löften, som har getts från finländskt håll, om en åländsk parlamentsplats ska infrias vid ett brittiskt utträde.

Landskapsregeringen har också sett till att få en plats i den tjänstemannagrupp som jobbar med Brexit-processen för Finlands del.

En förankring med självstyrelsepolitiska nämnden om nästa steg i processen ska göras på hemmaplan. Det har tagits fram en skrivelse med underlag och argument för att Finlands tidigare hållning, uttalad bland annat av Matti Vanhanen, att Ålands krav ska tillgodoses om och när Finland tilldelas flera parlamentsplatser.

När den förankringen på hemmaplan är gjord ska den politiska förankringen vidta i Helsingfors, i nära samarbete med riksdagsmannen. Landskapsregeringen har för avsikt att träffa både ålandsministern och justitieministern i frågan för att få den rätta grunden att gå vidare i nästa steg till Bryssel.

I maj åker undertecknad och lantrådet till Bryssel för att tillsammans med den åländska specialmedarbetaren lägga fram våra positioner för de Europa-parlamentariker som bedöms viktiga. Vi ska också träffa den nya chefen för den finländska representationen.

Det vore att ljuga att säga att det blir en lätt resa. Först EU och den huggsexa som kommer att uppstå om de här 73 platserna som frigörs och sedan en strid i Finland om huruvida Åland tilldelas en plats. Men vi ska ge den chansen som är den bästa vi har haft under det åländska EU-medlemskapet att lyckas.

Här menar jag att detta också är en fråga som lagtingets ledamöter med sina respektive systerpartier kan arbeta med, både gentemot finländska parlamentariker och finländska EU-parlamentariker. Om det någonsin behövs ett lobbyarbete så är det i denna fråga.

Vi har också den indirekta representationen i regionkommittén och där har vår representant redan lyft den här frågan på ett föredömligt sätt.

I övrigt kan jag konstatera, som en liten ljuspunkt i den ofta mörka bilden av vårt samarbete med Finland, att det på många områden inom EU-arbetet finns positiva exempel och område där det finns ett fungerande och konstruktivt samarbete med finländska myndigheter, till exempel med undervisnings- och kulturministeriet när det gäller för Åland viktiga upphovsrättsfrågor. Tack.

Ltl Roger Eriksson

Tack, fru talman! Vi har nu på vårt bord landskapsregeringens meddelande över landskapets externpolitik.

Inledningsvis kan sägas att meddelandet är mycket omfattande och detaljrikt och visar på hur landskapsregeringen har jobbat med frågorna samt vilka prioriteringar landskapsregeringen har inför år 2017.

I mitt anförande kommer jag att främst hålla mig till dagordningen inom europeiska unionen samt några korta kommentarer till meddelandet.

Den politiska landskapsregeringen har ett enormt arbete med de s.k. EU-frågorna, minister Fellman redogjorde just hur man ser på de frågorna.

Vår minimala förvaltning gör ett jättejobb trots våra, i jämförelse med självständiga stater, ytterst små resurser. Vi måste prioritera och plocka ut områden som är viktiga för Åland.

Fjolårets största nyhet inom EU är omröstningen om Brexit, de politiska följderna av det och processen som följer. I detta skede kan nämnas vår kamp för en egen parlamentsplats. Det är en fråga som har levt igenom många mandatperioder.

Lantrådet nämnde i spörsmålsdebatten att Åland är med i Finlands arbetsgrupp angående Brexitprocessen. Det är bra att landskapsregeringen bevakar och deltar i arbetet. Den liberala lagtingsgruppen stöder landskapsregeringen fullt ut i detta mycket viktiga arbete. Jag tyckte skönja en viss optimist i föregående anförande. Kanske, kanske, vi får se!

Personligen tror jag inte att Storbritanniens alla parlamentsplatser kvarblir, säker minskas platserna i EU-parlamentet, men kanske inte till 100 % så där kanske vi har vår möjlighet. Stor förtröstan är att landskapsregeringen bevakar frågan.

Tidigare ministrar, bl.a. Vanhanen har lovat att om Finland får en plats till så är det vår. Där ska vi sätta in vårt krut, där är vår största möjlighet.

EU påverkar idag på en mängd olika områden och har ett omfattande regelverk som kontinuerligt uppdateras. Då vi har, som sagt, en mycket liten förvaltning går en stor del av resurserna till att genomföra de regelverk som vi är förpliktigade att sköta.

 Ålands inflytande i EU är närmast av indirekt karaktär. Vi har dock några verktyg i vår låda. Vi har en specialrådgivare i Bryssel, nationell expert vid kommissionen och regionkommittén, deltagande i kommissionens offentliga samråd. Dess samråd, konsultation, innebär att landskapet i ett tidigt skede av processen framföra sina synpunkter på ett kommissionsinitiativ.

Till min glädje läser jag landskapsregeringen under år 2016 deltagit i fem offentliga samråd, det är mycket bra. Kanske önskvärt att det kunde öka, resurser? Här har vi en landskapsregering som agerar och inte bara reagerar. Det är mycket viktigt att vi kommer in i processen i ett tidigt politiskt skede.

Även samarbete med europaparlamentariker är av största vikt. Landskapsregeringen har ett väl inarbetat nätverk och goda kontakter med Europaparlamentet, mycket bra. 

Personligen anser jag att värdet av personliga kontakter och nätverk inte kan underskatta. Det är av största betydelse och detta kan ge en reell om än inofficiell makt att påverka, se bara på minister Valves arbete med AT-läkarna. Syns du ej så finns du ej, gäller definitivt nere i Bryssel.

Det finns också en skrivelse angående deltagande i den nationella beredningen. Det här är ett problem som tycks återkomma.

Här kan vi konstatera att det finns ett hyfsat regelverk för att garantera landskapets deltagande i beredningen, på svenska då givetvis. Justitieministeriet har utarbetat anvisningar, där ingår bl.a. dagordningar, rätt till tolk m.m. Landskapsregeringen kan konstatera två huvudproblem; okunskap hos vissa tjänstemän och svårt att få översättningar i tid.  Det är ett stort problem och måste åtgärdas.

Det framkommer också att det finns ett skriftligt förfarande som landskapsregeringen tycker att är okej. Det sparar på resurser, resor mm.

Liberalerna ger sitt fulla stöd till landskapsregeringen till arbetet med att uppdatera justitieministeriets anvisningar.

Jag har en egen fundering som jag vet att inte håller fullt ut. Jag har själv gjort detta i mitt privata arbete. Om det inte finns anvisningar och direktiv på svenska så gäller de inte. Det håller inte i förhållande till EU. Man kunde diskutera med riksmyndigheterna att om inte beredningsarbetet kommer på svenska kan man tänka sig att vår tid för att implementera och svara inte löper. Parallellen är att om man inte får rätt besvärsanvisning på ditt språk så börjar inte besvärstiden löpa. Man kunde i alla fall fundera på det. Får vi det inte på svenska så tycker vi inte att vår tid har börjat löpa för att inlämna svar på EU. Det håller inte, men man kan ha en diskussion så kanske riksmyndigheterna förstår hur ohållbart det är.  

 Landskapsregeringens nya prioriteringar för kommissionens arbetsprogram för 2017. Jag tänker inte räkna upp alla initiativ, de går att läsa under kapitel 3.3. i meddelandet.

Man kan notera att landskapsregeringen prioriterar bl.a. ett nytt ungdomsinitiativ, handlingsplan för cirkulär ekonomi, avfall från elektrisk och elektronisk utrustning, vapendirektiv mm. Det är goda och försvarbara prioriteringar allihop, landskapsregeringen har vårt stöd.

Som tidigare nämnts, då vår förvaltning är minimal måste landskapsregeringen prioritera våra resurser. I dessa prioriterade områden driver då landskapsregeringen en aktiv politik för att i beredningsskedet påverka initiativ, man går från att reagera till att agera. Det måste vi göra, vi måste vara lite flitiga och kloka när vi har små resurser. Tack.

Ltl Britt Lundberg

Fru talman! Externpolitik, för Åland, utan behörighet för utrikespolitiken handlar om EU och om Norden. Två viktiga sammanhang som idag också är vår inrikespolitik i allra högsta grad.

Bland regeringens prioriteringar lyfts en åländsk representation i Europaparlamentet först. Regeringen hänvisar till att Storbritanniens utträde lämnar 73 stolar tomma efter sig och att Åland ska tas i beaktande när de platserna omfördelas.

Gott så, men var är argumentationen för att indela Finland i valkretsar? Har regeringen lämnat den linje som tydligt av tidigare självstyrelsepolitiska nämnder har hävdas? Till syvende och sist är det en nationell fördelning som måste lösa frågan och att lämna det kravet är ett överraskande tilltag från regeringen.

Vad gäller frågan om statliga stöd skriver regeringen att den följer den juridiska utvecklingen. Avsikten är att stöd som delas ut i landskapet ska vara förenliga med unionens regler, skriver regeringen. Vilka förändringar kan detta leda till för Åland och vilka prioriteringar har Åland för att säkerställa att Åland inte drabbas negativt?

På samma sätt vore det mer intressant läsning att få del av vad Åland vill med de olika prioriteringarna som utbildnings- och kulturfrågorna, upphovsrättsfrågan, jordbrukspolitiken, jaktfrågan på samma sätt som man gjort förtjänstfullt med den konsoliderade bolagsskattebasen där man tydligt skriver att de nuvarande ambitionerna skulle minska Ålands möjlighet att fördela samfundbeskattningens inkomster bl.a. med tanke på avdrag. På samma sätt lyfte man fint mervärdesskattesystemet där det aktivt arbetas med att se till att kostnaderna för företagen inte får bli större än vad åtgärderna kan inbringa. På samma sätt skulle det vara intressant läsning att veta vad man vill med de andra områdena.

Så från centergruppens sida önskar vi att utskottet ber regeringen att utveckla vad den åländska politiken är inom de prioriterade politikområdena och återkommer i sitt betänkande med information om detta så att vi får en heltäckande redogörelse som regeringen på första raden i ingressen skriver att meddelandet är.

Ytterligare en fråga som borde diskuteras i utskottet är behovet av en aktivare externpolitik. Dokumentet visar en reaktiv politik dvs. regeringen behandlar ärenden som kommer från EU men den redogör inte för några aktiva insatser för att förebygga att beslut eller direktiv kunde ingås eller motarbetas för det åländska samhällets bästa.

Regeringen har även lovat Ålands lagting att i det externpolitiska meddelandet redogöra för vilka möten och samtal som förts mellan Ålands regering, de nordiska regeringarna och kommissionärerna under året. En fråga som vi hoppas att utskottet nu kan åta sig att ställa till regeringen för att få den till lagtinget.

Vi tackar för verksamhetsberättelsen över de EU-ärenden som arbetats med under 2016. Det som vore intressant att höra mer om är orsaken till att de motiverade yttrandena och talan i domstolen mer än fördubblats under 2016. Vad berör det på?

Vidare så bifogar regeringen sin berättelse för de nordiska aktiviteterna för 2016. För denna berättelse lika som berättelsen över EU-ärenden vore läsningen intressantare om den innehöll en uppföljning av vad målsättningarna var för året och huruvida de uppfylldes. Vad hade Åland för ambitioner och vad var möjligt att genomföra? Det här har självstyrelsepolitiska nämnden efterlyst och därför bör det följas eller förklaras varför man väljer att inte gå in för något som parlamentariskt har beslutats.

Ett mindre påpekande, regeringen skriver att ingen minister deltog i minisessionen i Oslo, men det stämmer inte. Även om ministern inte hade någon särskild uppgift så var minister Valve åtminstone delvis medverkande i sessionen. Eller hur?

I det externpolitiska meddelande skriver regeringen att Norden ska vara den mest integrerade regionen i världen, något som vi i presidiet i Nordiska rådet även beslutat att ska vara temat för statsministrarnas och regeringschefernas redogörelse under höstens session i Helsingfors.

I landskapsregeringens meddelande om externpolitik lyfts detta initiativ som ska resultera i ett närmare samarbete i integrationsfrågor, ett mer vitaliserat lagstiftningssamarbete, ökad fokus på gränshinderfrågor och digitalisering. Regeringen skriver att den kommer att delta i arbetet men säger inget om vilka insatser som påbörjats och på vilket sätt man kommer att arbeta, bl.a. digitaliseringen och kostnaderna för detta var synnerligen aktuellt vid senaste plenum men då fick vi inget svar. För att respekteras och vara en aktiv jämställd part i externa sammanhang så är det oerhört viktigt att aktivt genomföra sina delar och visa aktivitet och seriöst satsa på det som man är med och besluter om att ska prioriteras.

Regeringen skriver även att någon ansökan om fullvärdigt medlemskap i det nordiska samarbetet inte är aktuell men att Åland ska bevaka att Åland får samma rättigheter ifall Färöarnas rättigheter och möjligheter ökas. Jag förstår vad som avses men formuleringen är olycklig och signalerar en inbromsning, kanske en snudd av avundsjuka, om inte vi får ska ingen annan få.

Färöarna är relativt nöjda med situationen i Nordiska rådet men ser särskilt arbetet i ministerrådet som begränsande och där med inte fullvärdigt intressant för Färöarna att delta i. Här vore det viktigt att visa Färöarna sitt stöd och även bevaka och utveckla att Ålandsdokumentet följs fullt ut och att initiera var arbetet kunde utvecklas för att på ett bättre sätt respektera de självstyrande områdena.

Det finns ett kunskapsunderskott i att behörigheten mellan våra självstyrande områden och nationerna är delade. Inom de områden vi har behörighet kan vi inte företrädas av någon annan – något som vi omfattande diskuterade vi presidiets senaste möte och som särskilt ministerrådet behöver arbeta kring och fundera på hur man kan ta tillvara. Den här frågan hoppas jag verkligen att betonas och lyfts.

Ålands regering skriver i sitt meddelande att den föreslår att Nordiska rådets president ska arbeta för en översyn av Helsingforsavtalet. Det betyder alltså att regeringen skulle vilja att någon annan skulle uppmana samarbetsministern på Åland och lantrådet att arbeta med frågan. Det är samarbetsministrarna och slutligen statsministrarna som håller i, bearbetar och undertecknar Helsingforsavtalet. Är det så att man från åländsk sida gör en utredning och vill ha det här arbetet gjort så är det självklart att vi i rådet från den åländska sidan kommer att stöda och arbeta för detta. Men som jag sade tidigare, vi kan inte slänga oss ut och säga att det ska ändras utan att den åländska regeringen har sagt någonting om vad den vill. Det skulle verkligen intressant att veta vad regeringen avser med den här skrivningen. Vad vill regeringen? Berätta det för oss eller åtminstone för utskottet.

Fru talman! Den 25 mars var det 60 år sedan Romfördraget undertecknades. Mycket har hänt inom EU sedan dess. Just nu står EU inför sin största kris någonsin. Brexit leder till att unionen inte blir vad den varit. Jean Paul Juncker har inför toppmötet formulerat fem scenarier inför EU:s framtida utveckling och ber sina medlemmar att välja väg. Vilken är Ålands strategi och tankar om de fem strategierna? Det hade varit intressant att få regeringens tankar om det.

Ett svagare EU leder naturligt till behovet och möjligheterna för ett starkare Norden. Ju oroligare det är i vår omvärld desto närmare söker vi oss till vår närmaste familj och våra äldsta vänner. Vi lever i en externpolitisk spännande tid med många möjligheter. Låt oss ta dem tillvara. Nordens tid är nu! Tack.

Ltl Gun-Mari Lindholm

Talman! Britterna ligger i skilsmässa med oss och med EU. Det här betyder att vi kommer att få ett besked så småningom hur man kommer att göra med de 73 stolarna som kommer att bli tomma efter att britterna har lämnat EU. Förblir de tomma, fylls några av dem delvis eller alla? Det är sådant vi ännu inte vet.

Utifrån min plattform i det europeiska samarbete, regionkommittén, så har jag ändå hävdat att vi har en särskild position när det gäller att erhålla en av de platserna med anledning av att vi har egen suverän lagstiftningsmakt. Det är inte många områden inom Europa eller andra regioner som har det. Det finns två spår där vi behöver skärpa till våra argument inom; det är det internationella och det nationella.

Det är också bra att höra från regeringen att man har planer på att göra det. Jag önskar alla dem lycka till, fyra kvinnor faktiskt, det finns även en kvinnlig praktikant, en agronomstuderande från Jomala. Jag hoppas att den fyrklövern blir en lyckoklöver och att ni når resultat.

När det gäller lagtingets eget arbete med EU-frågor så har vi en skyldighet när det gäller subsidiaritetsprincipen, EU-enheten gör det idag åt oss och skickar det vidare till oss i lagtinget. Jag skulle ändå önska att vi skulle aktivera oss lite mera när det gäller de här frågorna förutom att vi implementerar i våra egna lagstiftningar eller som idag debatterar extern politiken. Jag skulle önska att man formalisera någon typ av informell informationsmöjlighet. Det är upp till lagtinget själva hur mycket vill engagera oss i EU-frågorna. Tack.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Jag har lagt mycket energi på subsidiaritetsfrågorna genom åren. Jag har på något sätt landat i en besvikelse kring subsidiaritetsprincipen som instrument. Frågan att besluten ska fattas så nära dem det berör och att det ska vara på rätt nivå är ju oerhört angeläget. Men själva verktyget som vi har fått för att hävda subsidiaritetsprincipen är oerhört arbetskrävande och väldigt, väldigt, väldigt svagt. Vad jag kan minnas så har vi en gång lyckats få ihop en majoritet för att få ett ärende till kommissionen och att man var tvungen att pröva det på nytt. Man konstaterade att det fanns en majoritet för att det inte borde vara så här, men brydde sig inte om det utan fortsatte ändå på samma sätt.

Jag skulle mycket hellre se man skulle lägga krutet på det som jag sade i mitt anförande, en aktiv politik. Man skulle försöka bedöma det här tidigare och gå in och försöka påverka texten innan den är skriven.

Talmannen

Tiden är ute!

Talmannen påminner om att vi alla ska försöka respektera de rekommenderade taltiderna. Det gäller samtliga i den här salen, talmannen själv inkluderad.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Jag har respekt för den insikten som ltl Lundberg uttrycker här när det gäller subsidiaritetsprincipen.

Jag tror också att det finns andra vägar för lagtinget att öka intresset och insikten för EU-frågor. Vi behöver verkligen lyfta in frågeställningen i självstyrelsepolitiska nämnden, om de kan vara någon form av EU-utskott där man med jämna mellanrum informerar sig om frågor och ärenden som komma skall på agendan i Bryssel, så att vi faktiskt får en vana att diskutera de här frågorna.

Ltl Britt Lundberg, replik

Fru talman! Ja, det delar jag fullt ut att vi borde hitta medel. Det har också diskuterats väldigt länge hur vi ska öka intresset för EU-frågor i lagtinget. Vi kan inte bara att tvinga fram att man måste engagera sig, att man måste engagera sig i utskotten och plocka fram frågor och vara intresserad. Det måste vara viktigt på riktigt för att det ska engagera.

Jag tror att ltl Lindholm är inne på ett väldigt bra spår här, om det sedan är självstyrelsepolitiska nämnden eller att vi borde ha ett skilt EU-utskott där ministrarna t.ex. en per månad skulle komma och redogöra för sin EU-politik och vilka ärenden som är på gång. Om vi skulle få en bild av vad som är på gång och tillsammans diskutera vad Ålands position skulle vara så tror jag att det verkligen skulle vara intressant.

Det är så att EU:s frågor är vår inrikespolitik idag och påverkar oss i allra högsta grad. Men när det kommer sent och när subsidiaritetsvarningslampan börjar blinka då är det så gott som kört.

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

Talman! Vi kan i det här meddelandet också se att samråden inte är den väg som tydligen mest intresserar. Vi ser att det är en ganska liten aktivitet. Jag tror inte vi ska ha ett eget EU-utskott inom lagtingets ramar. Jag tror att det räcker väldigt väl att självstyrelsepolitiska nämnden engagerar sig i de frågorna, om det sedan är på tjänstemannanivå eller om det är från politiskt håll. Till ett utskott kommer ofta en minister eller en annan politiker med en tjänsteman som kan informera och det tycker jag att skulle vara en bra lösning även i de här frågorna.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Ltl Sara Kemetter

Tack, herr talman! Bästa lagtingsledamöter, jag vill börja med att tacka regeringen för ett väldigt utförligt meddelande som verkligen belyser den externpolitiska dimensionen. Trots landskapsregeringens förhållandevis minimerade personalmängd så görs det faktiskt ett otroligt bra arbete, allt från nordiskt samarbete till Parisavtal och Team Finland.

I mitt gruppanförande kommer jag dock att framföra diskussion kring EU men också jämställdhet.

För ett år sedan idag vaknade vi upp till ett förändrat Bryssel. Terrorattackerna den 22 mars 2016 var omskakande för oss alla, för de som fanns på plats och för dem som följde händelsen i media. Varje terrordåd i Europa, oavsett i vilket land, är ett angrepp mot den värdegrundsgemenskap som EU-samarbetet vilar på. Det öppna samhälle vi värnar är på många sätt ansatt.

Vi behöver agera tillsammans. De utmaningar Europa har att hantera bor inte i framtiden, de kräver åtgärder idag. Distansering och splittring är inte någon lösning. Samarbete mellan Europas länder behövs idag mer än någonsin, men måste utgå från att beslut ska fattas på lägsta och mest ändamålsenliga nivå, enligt subsidiaritetsprincipen.

EU bildades i en tid som på många vis påminner om nutidens. I den krigsanalys som fanns då konstaterades att det inte går att bygga ett gott samhälle med en människosyn där den enskilda människan inte är någonting värd. Det går inte att bygga ett gott samhälle där etiken är att makt går före rätt.

Talman! Vi socialdemokrater vill se ett konkurrenskraftigt och socialt Europa. Det är centralt att människor måste känna att det finns en social trygghet på arbetsmarknaden. För många känner sig otrygga på arbetsmarknaden, vi ser stor ungdomsarbetslöshet och då skapas en negativ tilltro till globalisering.

Med en stark gemensam marknad så är möjligheten betydligt större tillsammans än om vi ska göra det här ensamma. Vi kan sluta handelsavtal och vi kan säkert göra fler investeringar tillsammans i infrastruktur och i utbildning.

Finland och Sverige, våra starka grannar, är båda oerhört beroende av exporten. Den åländska ekonomin vilar på att marknaderna runt oss går bra och att exporten ska rulla.

Härom veckan presenterade EU-kommissionen sin vitbok om Europas framtid. Den handlar mindre om Europas framtid och mer om den framtida institutionella balansen mellan medlemsstaterna och institutionerna i Bryssel. De utmaningar Europa idag står inför är avgörande för vår framtid men också av de slag som EU en gång formades för att kunna möta.

I Rysslands aggressiva brott mot europeisk fredsordning och informationskrigföring, den islamistiska extremismen, den snabba globaliseringen som förändrar världsekonomins förutsättningar, det instabila Mellanöstern och Nordafrika, flyktingvågorna, klimatutmaningen och ett USA som vänder sig inåt så ser vi skälen att på gemensam grund slå vakt om säkerhet, fred, frihet, rättsstat och förmåga att utveckla välstånd.

Fru talman! En viktig uppgift för EU i denna tid är att slå vakt om det som uppnåtts och med det som grund använda alla de möjligheter vi har att möta de politiska utmaningarna. För även om man ser på det bakslag som Brexit innebär för Europa, den växande extremismen och den kvarvarande krisen i flera länder är framstegen de senaste 25 åren av betydande omfattning.

Europa har återförenats, planekonomier och förtryck har ersatts av demokratier, nationella motsättningar av gemensamma beslut och en inre marknad samt en gemensam energi-, klimat-, utrikes- och säkerhetspolitik.

Den självklara utgångspunkten borde vara att säkra all den gemenskap vi har uppnått, hålla samman unionen och utveckla vår förmåga att dra nytta av alla möjligheter vi har gemensamt. Det handlar om att föra en politik som sätter Europa i en ledning när det gäller den digitala agendan, ekonomiska konkurrenskraften och jobben.

EU har även sina negativa sidor. Vi kan konstatera att byråkratin växer och kravet på landskapsregeringen blir större. Vi kan mer och mer förstå EU kritiska röster som anser att våra resurser inte räcker till att sköta alla de krav som EU lägger på sina medlemsländer. Den här debatten är oroväckande.

Det är just i ett sådant här politiskt klimat som det är så viktigt att Åland skulle få en egen representant i parlamentet. Det är glädjande att vi just nu också har den möjligheten och den öppna dörren, åtminstone till diskussion.

Talman! Lite kort om jämställdhet. Den tilltagande nationalismen hotar våra europeiska värderingar, de mänskliga rättigheterna och därmed även kvinnors rättigheter. EU är det bästa verktyget för att främja kvinnors rättigheter i Europa. Vi kan idag bevittna en tilltagande nationalism som kan komma att undergräva vår liberala europeiska kultur, våra värderingar, de mänskliga rättigheterna och därmed kvinnors rättigheter.

Europa har lagt ribban för kvinnors rättigheter högt och är ett exempel som andra följer. Det betyder att vi måste tala för kvinnors rättigheter både här hemma och utomlands. Vi har ett helt stycke i det här meddelandet just kring den här frågan och det gläder mig.

Vår plats i samhället har förändrats sedan sextiotalet. Men vi kan inte nöja oss med detta. Vi måste också se till att våra döttrar inte ska behöva utkämpa samma slag som våra far- och mormödrar redan vunnit.

I dagens Europa tar fler kvinnor än män universitetsexamen. Europeiska kvinnor har fler jobbmöjligheter än tidigare, men de är fortfarande överrepresenterade i låglönesektorer och bland låglönejobben. Kvinnor tjänar fortfarande i genomsnitt 16 procent mindre än män för samma arbete i ett EU-perspektiv. På arbetsplatsen är kvinnor inte jämbördigt representerade på beslutsfattande poster. Alltför många kvinnor kämpar med frågan om hur man kan förena arbete med familj.

Några av våra starkaste politiska ledare i Europa är kvinnor – men de är fortfarande inte tillräckligt många. Könsfördelningen inom politiken har förbättrats, men det går långsamt – idag är 24 procent av parlamentsledamöterna i EU kvinnor. Det skulle vara glädjande med en kvinna som skulle representera Åland framöver i EU om vi har den möjligheten.

En av de största outnyttjade källorna finns inom entreprenörspotentialen – än så länge är bara 29 procent av alla entreprenörer kvinnor. Endast 22 procent av de verkställande positionerna i EU:s största företag innehades av kvinnor 2016, och bland dem är knappt 5 procent kvinnliga verkställande direktörer. Med fler kvinnor i policyskapande och förändringsdrivande positioner i vårt samhälle kommer våra behov att tillgodoses bättre. 

Respekten för mångfald och respekten för den enskilde är mer än bara politiska värderingar i Europa. Vi måste också kunna identifiera oss som européer. Identifikationen är oerhört central för att vi ska vilja vara kvar. Det är kanske det som är en orsak till Brexit. Britterna kände sig aldrig som européer.

När vi nu blickar framåt hoppas vi kunna skapa ett Europa där en kvinna som söker ett jobb har verkliga möjligheter att också få det.  Vi vill ha ett Europa där både män och kvinnor kan ta ledigt från arbetet för att ta hand om barnen eller sjuka och gamla släktingar.

Europeiska unionen är det bästa verktyget för att främja kvinnors rättigheter i Europa. Genom att arbeta tillsammans kan vi skapa bättre villkor för kvinnor och sann jämställdhet.

Just nu passar det bra att se sig omkring i världen och komma ihåg att Europa är en bra plats för oss kvinnor. Men vi måste arbeta vidare. Vi kan alla bidra med något.

I EU-kommissionen arbetar man hårt för att säkra likabehandling för alla, och vårt mål är att göra Europa till ett bättre Europa, för oss alla och för våra barn. Tack, herr talman.  

Ltl Britt Lundberg, replik

Tack, herr talman! Jag fäste mig vid att ltl Kemetter sade att scenarierna som presenterades av Junker var administrativa. Jag tolkade det som att det kanske inte var så spännande och så nödvändigt just nu att ta ställning till. Jag uppfattar att de i allra högst grad är intressanta. Det handlar ju om att rubriken mera är vad ska det bli av EU och hur ska EU fortsätta? Vi har fem scenarier. Antingen kan man fortsätta som förut eller så kan man gå in för att enbart ägna sig åt den inre marknaden. Vad skulle det betyda? Eller, som jag tror att ltl Axel Jonsson nämnde lite här, man skulle kunna låta några, som vill, ha ett djupare samarbete medan andra skulle vara utanför. Sedan ytterligare kunde man göra mindre men effektivare eller göra mycket mera tillsammans.

Min fråga är egentligen: Har regeringspartierna nu diskuterat vad Ålands position borde vara i det här?

Talmannen

Tiden är ute!

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Tack ltl Britt Lundberg för den här frågan.

När det gäller Ålands position, som jag nämnde i mitten av mitt anförande, är det oerhört viktigt att vi är med och skapar en öppen marknad. Vi är beroende av den fria marknaden och vi är beroende av en god export. Går det bra för Finland, går det bra för Sverige och går det bra för Norden så kommer det att gå bra för Åland.

I det här skedet är inte socialdemokraterna emot en sluten ekonomisk sfär inom EU. Vi kan snarare ha handelspartners bl.a. med Kanada om USA i det här skedet bestämmer sig att se till den inre marknaden. Jag har förstått att också de svenska riksdagsledamöterna på den svenska sidan lyfter fram samarbetsavtalet med Kanada, vilket också skulle gynna det åländska näringslivet.

Ltl Britt Lundberg, replik

Ska det tolkas som att regeringen tycker att man ska fortsätta som förut även fast man har bästa vännen Storbritannien utanför?

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Jag tror att det klargörs i meddelandet vad regeringen har gjort. I diskussionen med självstyrelsepolitiska nämnden kommer regeringen säkert att föra fram vad de avser att göra.

I mitt gruppanförande som gruppledare för socialdemokraterna har jag gjort en analys av hur jag ser på Europa och hur jag hoppas att Europa ska få fortsätta. I den värld vi lever där vi har en instabil Mellanöstern, vi har flyktingvågor, klimatutmaningar och allt från Brexit till USA som vänder blicken inåt så är det ännu viktigare att vi tillsammans slår vakt om säkerhet, fred, frihet och rättsstat, men också förmågan att utveckla välstånden och välfärden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Tack, talman! Ltl Kemetter lyfte en viktig fråga när hon talade om demokrati, kvinnors rättigheter och därmed mänskliga rättigheter. Det är ett arbete som man aldrig kan låta stå och man är aldrig färdig. Man måste ständigt fortsätta att påminna om det och arbeta för det.

Jag undrar hur ltl Kemetter ser på Ålands roll. Man brukar prata om att det jämställda Norden är en förebild. Här i vårt parlament har vi mindre en tredjedel kvinnor och hälften av lagtingsgrupperna har inte en enda kvinnliga representant. Hur väl fungerar Åland som en förebild i jämställdhetsarbetet i Europa och i världen?

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack, herr talman! Tack ltl Ingrid Johansson, det är en oerhörd komplex fråga som jag tror att vi får föra en helt egen debatt om i plenum.

När jag tog fram den här statistiken om hur dagens Europa ser ut i jämförelse med dagens Norden så är ju nog Europa långt efter Sverige och Finland och också oss på Åland.

Vad gäller representationen i våra kommunfullmäktige och i lagtinget så arbetar vi med en ny vallagstiftning, som vi har fått presenterad, och möjligheter för att partierna ska kunna jobba med jämställda listor. Sedan gäller det också att skapa ett bra nätverk så att kvinnor vill engagera sig.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Det är ett intressant och bra resonemang som ltl Kemetter för. Jag tycker nog att vi har all anledning att se oss själva i spegeln. Vi kunde vara mycket bättre på den här frågan även om vi hittills kanske är bättre än många europeiska länder. Här har vi ett stort arbete att göra, både som lagstiftare men kanske framförallt som politiska organisationer.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Wille Valve

Talman! Tack till rådspresident Lundberg för en skarpsynt iakttagelse. Ja, det var en socialminister närvarande på minisessionen i Oslo. Här måste väl landskapsregeringen kunna medge att vi hade fel, även om det tar emot. Även solen har fläckar.

Jag var på plats och följde migrations- och asylfrågornas behandling. Det var då ett högaktuellt ämne. Vi hade betydande flyktingströmmar från Medelhavet till Norden och lokalt har ärendet också betydelse för socialvården och ÅHS verksamhet.

Som ofta i livet så var det de informella diskussioner på plats som visade sig vara till nytta längre fram på vägen.

Lite mera till sakfrågorna. Jag vill rikta kollegernas uppmärksamhet till kap. 3.2.14 i meddelandet, Socialvården.

Ett av kommissionens prioriterade områden i arbetsprogrammet för 2017 är EU:s sociala pelare. Det är ganska anmärkningsvärt. Det här är helt klart ett nytt intresse från EU:s sida.

Min personliga åsikt är att EU ska vara försiktig och gärna hålla sig borta från socialvården, bevare oss väl från detaljreglering på det området.

Att t.ex. reglera längden för kvinnliga fabriksarbetares mödraledighet i 28 länder är inte bara en utmaning, det är ett ganska riskabelt projekt.

Socialvården är i så hög grad förbunden med nationella särdrag att EU nog gör klokt i att inte stövla in alltför ivrigt i just det här området – därmed inte sagt att EU inte skulle kunna göra nytta här. EU kan t.ex. införa vissa grundläggande miniminivåer för mänsklig välfärd i unionen, vilket är helt okej.

En institution som förtjänar viss erkänsla är EU-domstolen som har rivit flera gränshinder, också sociala sådana.

Det finns alltså alla skäl för landskapsregeringen att följa med utvecklingen på detta område, i ministerråd, i vitböcker och möjligen också i offentliga samråd. Tack för ordet.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Talman! Jag vill bara ta tillfället att tacka ministern för att han också lyfte positiva saker med EU.

Den liberala Cecilia Wikström uttryckte sig för några veckor sedan ungefär att EU är den perfekta kombattanten, allt dåligt kan man skylla på EU och allt bra kan de nationella politikerna ta åt sig äran för. EU är den bästa partnern man kan ha i politiskt samarbete. Jag tycker det är bra att ministern också lyfte positiva saker med EU.

Minister Wille Valve, replik

Jag tror att det är jätteviktigt att vi minns att det är alltför lätt att skylla alla våra motgångar, vedermödor och svårigheter på EU. Man kan säga att det EU:s fel. Det är inte nödvändigtvis alltid EU:s fel. I EU finns också välmenande ambitiösa politiker som verkligen vill unionens väl.

Ltl Ingrid Johansson, replik

Så är det säkert för de flesta. De flesta politiker är ambitiösa precis som vi i vårt eget lagting och i vårt eget parlament.

Vi ska komma ihåg att EU står för fri handel, frihet och mänskliga rättigheter i en hög utsträckning. Det är också detta som mycket driver arbetet framåt, och särskilt miljöfrågor kan man också i det här sammanhanget lyfta upp.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Britt Lundberg, replik

Tack så mycket för klargörandet kring socialvårdspolitiken i det här externa meddelandet. Det kunde faktiskt uppfattas precis tvärtom, vilket jag var väldigt tveksam till, att regeringen har lyft upp det här som ett prioriterat område för att man tycker att socialvården är en viktig fråga inom EU.

Man blir förvirrad när man läser den här texten. Det uppfattas som att när EU nu ska styra över socialvården så ger det mera arbete åt landskapsregeringen eftersom socialvården är inom vårt behörighetsområde. Det hade varit väldigt viktigt här, lika som inom de andra områdena, att ha ett politiskt ställningstagande. Det är prioriterat för att bekämpas mer eller mindre egentligen? Det skulle ha varit betydligt mer klargörande att få läsa det.

Minister Wille Valve, replik

Tack, Ltl Lundberg har nog uppfattat det rätt. Socialvården är ett prioriterat område. Det finns risker, jag har personlig erfarenhet av att ha suttit med på en s.k. trialogförhandling för några år sedan. Alla tre EU-institutioner ska förhandla om ett svårt ämne och då blir det ett kompromissande som berör hela unionen. Det finns väldigt mycket som kan gå fel om man börjar bedriva kohandel över institutionsgränserna inom socialvården för saker som blir direkt bindande för alla unionsmedborgare. Det är den saken som jag framhålla.

Den viktigaste poängen är kanske att det finns starka skäl för landskapsregeringen att noga följa med just socialvården eftersom socialvården inte tidigare har varit föremål för samma uppmärksamhet från EU-institutionernas sida, men nu är det helt klart på väg att prioriteras upp.

Ltl Britt Lundberg, replik

Ja, men det är ju utanför EU:s behörighetsområde och därför är det så viktigt att markera gentemot det. Antagligen gör man det på något sätt som en fråga för den inre marknaden för att med skohorn klämma in det inom EU:s behörighet. Jag håller precis med minister Valve, det här borde EU hålla tassarna borta ifrån.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussion är avslutad.

Kan förslaget att remittera det externpolitiska meddelandet till självstyrelsepolitiska nämnden godkännas. Godkänt. Lagtinget remitterar meddelandet till självstyrelsepolitiska nämnden.

Lagtinget antecknar sig Nordiska rådets berättelse för kännedom.

Föredras

5        Effekten av det nya hemvårdsstödet

Ltl Stephan Toivonens skriftliga fråga SF 12/2016-2017

Frågan läses upp av frågeställaren och efter det ger minister sitt svar utan tidsbegränsning. Frågeställaren och ministern får därefter hålla högst två anföranden som inte får överstiga tre minuter.

Svaret ges av minister Valve. Ordet ges först till lagtingsledamoten Stephan Toivonen.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, herr talman! 2015 fattade lagtinget beslut om en ny lag om hemvårdsstöd.

Syftet var att skapa ett mer jämställt och flexibelt stöd som är anpassat till dagens arbetsmarknad och till olika familjers behov och som främjar valfrihet. Kostnaderna för reformen uppskattades till 900 000 euro per år och finans- och näringsutskottet uppmanade i sitt betänkande ”landskapsregeringen att utvärdera ersättningens nivå från landskapets sida - - - i samband med revideringen av landskapsandelsystemet – -”.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Vilken är landskapsregeringens uppfattning om effekterna av den nya lagen om hemvårdsstöd med hänvisning till syfte och uppskattade kostnader?

Minister Wille Valve

Tack, herr talman! Först och främst är det glädjande att vi idag får förmånen att debattera, diskutera och svara på en fråga angående familjepolitiken.

Målsättningarna för reformen av hemvårdsstödet är och var valfrihet i fråga om omsorgen av barnet, goda förutsättningar att förena föräldraskap och yrkesarbete samt att främja ett jämställt föräldraskap.

Lagen har varit i kraft endast 15 månader. En familjepolitisk reform behöver per definition längre tid på sig för att göra tydligt avtryck i samhället.

Ett barn befinner sig 9 månader i mammas mage förrän det föds. Många föräldrar börjar planera både vårdledighet och hemvårdsstöd så fort de får kännedom om den glada nyheten. Ibland planerar man 3-4 år fram i tiden. Jag kommer t.ex. att gå på hemvårdsstöd i maj månad, med anledning av min son som föddes för ungefär 1,5 år sedan. Den här ledigheten började jag planera redan sommaren 2015. Och föräldrarna tänker olika: En del är måna om att maxa jämställdheten, andra vill maxa familjens inkomster. Med denna första punkt vill jag understryka att hemvårdsstödet inte bara är ett stöd, det handlar om ett långsiktigt familjepolitiskt vägval som vi åländska politiker har gjort. Det är för tidigt att utvärdera om de övergripande målsättningarna, som jag nämnde, har nåtts på grund av de inbyggda ”eftersläpningen”. Här ges också en pedagogisk aspekt som jag kommer att återkomma till lite längre fram i anförandet.

Det är alltså, kort sagt, för tidigt att uttala sig om huruvida dessa målsättningar har eller är på väg att uppfyllas. För vissa familjer kan den ”lilla” ekonomiska förhöjningen vara avgörande så att valen kan bli annorlunda men för andra handlar det mer om attityder än om ekonomi. Attityder mot ett jämställt uttag av föräldraledighet ändras långsamt.

I slutet av maj kommer ÅSUBs statistik om hemvårdsstödet från 2016. Med den som grund och tillsammans med den ekonomiska statistiken som socialvårdsbyrån insamlat för att bevaka huruvida kostnadsberäkningen – här avses ansvarsfördelningen mellan landskapsregeringen och kommunerna - i lagförslaget håller, kan vi dra vissa slutsatser. Men för att se om målsättningarna varaktigt kan uppfyllas behövs att lagen får verka med nuvarande stödnivåer i åtminstone två år till.

Kostnadsberäkningen av reformen håller totalt sett om man ser till Åland som helhet, om vi lägger ihop landskapets ansvar och det kommunala ansvaret. En viss förskjutning mellan stödformerna kan konstateras när det gäller det ekonomiska utfallet.

En av målsättningarna med reformen var att fler vårdnadshavare som vill det kan vara hemma längre med sina barn och därmed skulle efterfrågan på barnomsorg minska. För att kunna veta om detta sker varaktigt behöver vi statistik om efterfrågan av antalet småbarnsplatser minskat, flerårig statistik. Det vet vi inte idag.

Det vi ändå vet, med de data vi har idag: För den enskilda kommunen varierar det, bl. a för att flera redan från början hade olika stödnivåer. Det är också svårigheter att uppskatta förhöjningen av de inkomstrelaterade stöden. De inkomstrelaterade stöden är en del av hemvårdstödet som per definition är väldigt svår att uppskatta.

En sak som inte är förankrad i regeringsblocket, men jag säger den ändå: Från kommunernas handläggare rapporteras att det blivit ökade byråkratikonsekvenser för kommunerna. Man hänvisar till att systemet är nytt och ibland svårt för föräldrar att förstå. Det innebär att flera beslut måste tas under hemvårdsstödstiden. Det kan finnas fog för att valfriheten skulle behöva administreras via nätet så som man gör t.ex. som man gör med svenska och finska familjeförsäkringar. Man skulle bygga upp ett datasystem som ger stöd till dig som antingen vill maximera jämställdheten i ditt uttag av hemvårdstödet eller se till familjens ekonomi. På Åland jobbar man ännu manuellt.

Men, det finns ändå en positiv konsekvens av att processen att bestämma hur hemvårdsstödet kan nyttjas är lite krävande eftersom man då blir att tänka till ordentligt och inte gör endast slentrianmässiga val. Vårdnadshavarna tvingas att planera vårdledigheten tillsammans, vilket faktiskt är ett av målen.

Avslutningsvis, så har jag i andra sammanhang uppmanat ltl Toivonen att handskas varsamt med siffrorna. Jag vill även uppmana ltl Toivonen att handskas varsamt med text. I ledamotens skriftliga fråga står det att ”finans- och näringsutskottet uppmanade i sitt betänkande ”landskapsregeringen att utvärdera ersättningens nivå från landskapets sida - - - i samband med revideringen av landskapsandelsystemet ”.

Av förklarliga skäl var detta obekant i landskapsförvaltningen, vilket är förståeligt med tanke på det ursprungliga betänkandet. Det riktiga citatet lyder: ”Utskottet uppmanar landskapsregeringen att utvärdera ersättningens nivå från landskapets sida inom några år efter att reformen trätt ikraft eller i samband med revideringen av landskapsandelsystemet om det sammanfaller tidsmässigt.” Tack för ordet.

Ltl Stephan Toivonen

Tack för svaret. Citatet är inte fel, men jag har inte tagit med allt för att det skulle vara kort.

Minister Valve har ett mycket bra svar som vanligt. Det är en stor och komplex fråga. Det här är saker som minister Valve kan i sömnen, om han sedan är i tjänst eller vårdledig så går det lika bra.

Jag tänkte spinna vidare på en sak som ministern lite var inne på. Det kanske inte har med effekterna att göra, för det återkommer jag till i nästa fråga.

Man säger att en lag ska kunna läsas av gemene man eller gemene kvinna också i det här fallet, man brukar tala om mannen på gatan. Hur tycker ministern att den här lagen uppfyller de kraven, att alla som lagen berör på ett lätt sätt ska kunna ta till sig den här lagen?

Minister Wille Valve

På den punkten rekapitulerar jag. Jag medger att det finns utmaningar i att förstå hur hemvårdsstödet är uppbyggt idag. Jag ser att vi skulle behöva utveckla hjälpmedel för att göra det enklare för medborgaren i gemen att planera sin hemvårdsledighet. Den uppfattningen har jag.

Idag kan man i praktiken bli beroende av sin förmåga att kunna läsa komplexa texter eller beroende av att den som handlägger hemvårdstödet i kommun har en pedagogisk förmåga och kan berätta hur det är.

Det är ingenting att hymla med, här finns utmaningar och jag ser att vi har alla möjligheter att ta fram hjälpmedel för att förstärka hemvårdstödet.

Ltl Stephan Toivonen

Tack, herr talman! Jag vill återkomma till den fråga som jag hade ursprungligen. Nu fick jag svaret att man får lite mer uppgifter i maj.

Kommunerna känner nog rätt väl till vad som har hänt det här året. Vad jag har förstått så har man inte kunnat dra ner på de här platserna så som man hade tänkt. Förstod jag det rätt att utvärderingen skulle ske först om två år och inte i samband med landskapsandelsreformen som omnämns i finansutskottets betänkande?

Minister Wille Valve

Ltl Toivonen kan utgå ifrån att landskapsregeringen följer finans- och näringsutskottets uppmaning, dvs. att utvärdera nivåerna inom några år efter att reformen har trätt i kraft.

Precis som jag sade i mitt inledningsanförande så är det så med efterfrågan på barnomsorgsplatser att de effekterna ser vi inte i de tillgängliga preliminära data vi har nu. Vi kommer först att kunna dra slutsatser när vi har haft ett längre spann med mera data.

Talmannen

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

För kännedom

6        Godkännande av ändringarna i bilagorna till protokoll till 1973 års internationella konvention till förhindrade av förorening från fartyg

Republikens presidents framställning RP 8/2016-2017

7        Godkännande av förordning om sättande i kraft av Minamatakonventionen om kvicksilver

Republikens presidents framställning RP 9/2016-2017

Talmannen har i enlighet med lagtingsordningen 31 § 2 mom. beslutat sända båda ärenden till landskapsregeringen för ett yttrande. Ärendena upptas därför för remiss vid senare plena.

8        Beskattning av pensioner från utlandet

Ltl Stephan Toivonens skriftliga fråga SF 13/2016-2017

En fråga ska besvaras inom tio dagar efter det att landskapsregeringen tagit emot frågan. Om frågan inte kan besvaras ska landskapsregeringen meddela det till lagtinget och samtidigt ange orsaken till att ett svar inte ges.

9        Generellt tillstånd för skyltning

Ltl Runar Karlssons åtgärdsmotion MOT 3/2016-2017

Ärendet upptas till behandling vid nästa plenum.

Plenum slutar

Nästa plenum hålls den 10 april 2017 klockan 13.00. Plenum är avslutat.

Originalfil