Protokoll från plenum den 26 september 2001 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 26 september 2001 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Strand).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 3/2000-2001 angående utvidgande av barnbidraget  att omfatta ungdomar som fyllt 17 år. (HM nr 5/1999-2000).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 5 november. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsrevisorernas berättelse för år 2000.

 

Ärendet bordlades vid plenum den 17 och 19.9. Diskussionen fortsätter. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.  Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras efter bordläggning ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens berättelse för år 2000.

 

Ärendet är tidigare bordlagt den 17 och 19.9. Diskussionen fortsätter. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om att ärendet skall hänskjutas till utskott? Diskussion. Ingen diskussion. Inget förslag om remiss till utskott. Lagtinget antecknar sig berättelsen till kännedom. Antecknas.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Ursäkta, om jag blev lite otydlig, men i diskussionen tidigare föreslog jag att landskapsstyrelsens berättelse, eftersom bokslutet ingår och det är det som revisorerna har behandlat, borde behandlas parallellt med landskapsrevisorernas berättelse och borde därför remitteras till utskott, rimligen samma utskott. Jag bad lagtinget fundera på det senast om det borde vara lagutskottet som tidigare eller att ha det till finansutskottet. Det är lite märkligt att behandla landskapsrevisorernas berättelse i ett utskott utan att samtidigt kunna uttala sig om berättelse och bokslut.

 

TALMANNEN: Talmannen frågade uttryckligen om det väcks förslag om att ärendet skall hänskjutas till utskott och inget förslag väcktes i det sammanhanget.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

I den mån jag ges möjlighet att föreslå det i detta skede föreslår jag att landskapsstyrelsens berättelse remitteras till samma utskott som landskapsrevisorernas berättelse.

 

TALMANNEN: Lagtinget har redan fattat beslut om att inte remittera det, men för frågans praktiska handläggning är det ingenting som hindrar att också landskapsstyrelsens berättelse behandlas i finansutskottet i samband med landskapsrevisorernas berättelse även om det inte är formellt remitterat.

 

Föredras för första behandling ärende nr 4:

 

Näringsutskottets betänkande nr 7/2000-2001 angående fördelning av skatteintäkter från företagssektorn mellan kommunerna. (FR nr 14/2000-2001).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl A-M Pehrsson:

Herr talman!

Näringsutskottet har behandlat landskapsstyrelsens framställning nr 14 om fördelning av skatteintäkter från företagssektorn mellan kommunerna. Utskottet anser i likhet med landskapsstyrelsen att den andel av kommunalskatten för samfund, som den enskilda kommunen erhåller, skall bestämmas utgående från de skatter som kommunens näringsliv genererar. Med detta får man till stånd en rättvis fördelning på så sätt att en kommun som kan aktivera sitt näringsliv också får ökade skatteintäkter. Det tjänar m.a.o. till att stimulera näringslivet i kommunerna.

 

Den nu gällande fördelningsnyckeln är föråldrad eftersom den bygger på förhållanden som inte längre är aktuella i kommunerna och utgör därför inte en rättvis grund för fördelningen av samfundsskatterna. Men detta är också orsaken till att vissa kommuner enligt det nya förslaget till fördelning kommer att få lägre samfundsskatteintäkter.

 

Enligt vad som framkom vid hörandet av kommuner i näringsutskottet, vilka drabbas av detta, så är man dock medveten om orsaken, alltså att man under flera år faktiskt fått högre utfall än man egentligen har haft rätt till. Man har också insett att det nya förslaget till fördelning ger en rättvisare bild av de faktiska förhållandena i kommunen när det gäller var skatten genereras.

 

Framställningens förslag till fördelning diskuterades rätt livligt i lagtinget inför remissen till utskottsbehandlingen och då framfördes, som alla vet, en hel del åsikter, bl.a. om storleken på summan av den kapitalinkomstskatt som landskapsstyrelsen föreslår fördelas till kommunerna. Vi har i utskottet diskuterat bl.a. möjligheten att ta med all skogsbeskattning att fördelas, men enligt vad vi erfarit skulle det vara nästintill omöjligt att plocka ut de privatpersoner och eventuellt andra som äger skogsskiften men inte bedriver företagsverksamhet och dessutom skulle den summan ha marginell betydelse i fördelningen av kommunernas andelar. Därför anser vi att det förslag som landskapsstyrelsen fört fram i sin framställning och som utgör en summa på ca 6,3 miljoner i det här skedet är acceptabelt.

 

Utskottet har hört såväl enskilda kommuner som kommunförbundets direktör samt finanschef och finansminister. Utgående från de diskussionerna har utskottet alltså stannat för att föreslå att lagförslaget skall antas oförändrat. Det har vi varit eniga om. Dock har vi i betänkandet skrivit att landskapsstyrelsen kan överväga om kompensationsbeloppet som fördelas mellan kommunerna kan höjas. Det här kan ske redan om ett år eftersom det står i lagen att den gäller ett år i gången och att man kan på nytt ta upp diskussionen.

 

Eftersom skatt på kapitalinkomst inte uppbärs av kommunerna utan av staten utgör den inte heller en del av de skatteintäkter som fördelas mellan kommunerna. Men med tanke på att kapitalskatteinkomsten sedan skattereformen 1993 har ökat kraftigt på bekostnad av förvärvsinkomstskatten när det gäller t.ex. lantbruksföretag anser utskottet det motiverat att kompensera kommunerna till den delen det gäller näringsverksamheten för jordbrukare, näringsidkare och yrkesutövare.

 

Utskottet var även överens om att basen för kommunernas ekonomi bör utgöras av de medel som fördelas av landskapet utgående från landskapsandelssystemet och som baserar sig på kommunernas utgifter för skolor, barnomsorg, social verksamhet m.m. och att samfundsskatten som sådan är en vanskligare grund för kommunernas ekonomi med tanke på att denna inkomst är mycket beroende av konjunkturer och därför kan fluktuera från år till år.

 

Den nya fördelningen kommer, som sagt, att leda till att några kommuner kommer att få ett lägre utfall, men i lagförslaget ingår ett förslag om kompensation under en övergångstid om fyra år till de kommuner som drabbas. Då kan vi notera att under det första året utgår det kompensation med 100 procent och efter ett år kan man ompröva lagens funktion, om den fungerar bra, så i praktiken är det ingen som kommer att förlora under det första året.

 

När det gäller landskapslagen om ändring av landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna har utskottet, förutom en del ändringar av rent formell natur, föreslagit, i enlighet med inbegärt utlåtande från finansutskottet, att i det fall kompletteringen av skatteinkomster och kompensation för uteblivna intäkter från kapitalinkomstbeskattningen är liten, skall den betalas i en enda post och då i april månad, eftersom detta inte stod nämnt i framställningen.

 

I finansutskottets utlåtande påpekade man också att det är viktigt att fördelningen av skatteintäkterna bygger på ett underlag som omfattar tre skatteår och detta stöder vi naturligtvis helt och fullt, även om vi inte har nämnt det i vårt betänkande. Från finansutskottets sida har man dessutom uttryckt en viss oro för att utbetalningen av landskapsandelarna, vilket tidigare skett under april-juni, nu föreslås ske i april respektive oktober, men vi har kunnat notera att ingen av kommunerna och inte heller kommunförbundet överhuvudtaget har reagerat på detta, så vi tolkar det så att man inte ser det som något bekymmer i kommunerna och föreslår heller ingen ändring här.

 

Till finansutskottets utlåtande finns fogat en reservation underskriven av Anne-Helena Sjöblom där hon framför sin åsikt om att hela kapitalskatten, inklusive dividend-, ränte- och hyresinkomster samt inkomster från skogsbruket, borde tas med i fördelningen. Men som jag redan tidigare har sagt här delar utskottet inte den åsikten i det här skedet, utan vi tycker att man tar ett steg i taget och att man börjar med den här summan, utvärderar och ser i fortsättningen om landskapsstyrelsen har anledning att höja den summan.

 

Det är enligt mitt sätt att se att vi som sitter på väljarnas förtroende i lagtinget, även om många här av oss har pall och säte också i kommunala organ, ändå har ett ansvar för landskapets ekonomi och landskapets budget. Vi vet, som också finansminister Olof Erland anförde på en presskonferens i måndags, att det med stor sannolikhet stundar ekonomiskt sett svårare tider för landskapet Åland och att det gäller att möta den lågkonjunkturen på ett klokt sätt. Landskapet finansierar som vi vet hela hälso- och sjukvården, skolor och en stor del av infrastrukturen och det kräver resurser som måste tas någonstans ifrån. Därför tror jag inte att kommunerna i sista ändan förtjänar på att ha för stora krav på t.ex. kapitalinkomstskattedelen, för då kanske man från landskapets sida i stället blir tvungen, i förlängningen, att minska på landskapsandelarna och det tror jag att skulle vara en mycket olycklig utveckling. Vi vet vad som då skulle bli lidande. Genom landskapsandelarna är det barnomsorg, den sociala sektorn, skolor osv. som man i så fall kanske måste börja dra ner på, de skolor som kommunerna skall hålla.

 

Jag har också hört åsikten om att man i en skattelag inte kan skriva retroaktivt förfarande, alltså att det skulle vara någon fara för lagligheten när det gäller lagförslaget, men jag har kontrollerat upp detta med jurist och jag har fått till svar att det inte kan anses lagstridigt om effekten av retroaktiviteten är positiv för de berörda. I det här fallet handlar det om en kompensation, alltså en åtgärd som är till för att eliminera eventuella negativa effekter. Det finns andra exempel på sådana skattelagar som har gått igenom just på det sättet, t.ex. lagen om sjöarbetsinkomstavdraget är en sådan lag där retroaktivitet ingick. Den trädde i kraft första maj i år och tillämpades från början av året. Lagligheten är det alltså inga problem med. För övrigt har ett enhälligt näringsutskott omfattat landskapsstyrelsens framställning.

 

Ltl Salmén, replik:

Herr talman!

Om jag förstår utskottets skrivningar och presentationen rätt är det omtanken om den kommunala byråkratin och dess finansiering som har legat främst i behandlingen. Däremot har man kanske inte brytt sig så mycket om att fundera på enskilda skattebetalares ekonomi, om hur man eventuellt skulle ha kunnat få en lindring av det genom att tillåta ett generellt avdrag i kommunalbeskattningen. Till det skulle man ha kunnat använda en del av de s.k. kapitalskattepengarna, som man nu pytsar ut till kommunerna. Vi vet att vi har ett högt skattetryck och här skulle det ha funnits en möjlighet att göra någonting åt det. Avdraget skulle man ha kunnat kompensera till 100 procent till kommunerna, men då skulle den enskilde skatstebetalaren på Åland ha kunnat få någon nytta av det här.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja höra av ordföranden i utskottet hur man har gjort med den analys som landskapsrevisorerna skrev om i sin revisionsberättelse, där landskapsrevisorerna noterade ”att samfundsbeskattningen visat sig utgöra ett viktigt instrument för den kommunala finansieringen. Det saknas emellertid en mer ingående och aktuell information om den ekonomiska relationen mellan landskapet och kommunerna. I samband med att fördelningen av samfunds- och kapitalinkomstskatt ses över föreslås att också landskapsandelssystemets utfall analyseras.” Vad har utskottet kommit till beträffande bedömningen av de analyserna?

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Det har gjorts en lång beredning i landskapsstyrelsen och man har haft olika funderingar på storleken på kapitalskattesumman och på samfundsskatten i övrigt. Vi har inte direkt analyserat landskapsrevisorernas skrivning, men vi har ansett att det här är i alla fall en summa på 6,3 miljoner utöver vad kommunerna tidigare har fått och att detta skulle vara ett första steg samt att man sedan har möjlighet att justera, som jag redan sade i mitt anförande. Vi tycker att det här är ett steg i rätt riktning, men man måste ta det försiktigt och göra utvärderingar med beaktande av den utveckling som vi har när det gäller landskapets ekonomi.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Om jag uppfattar utskottsordföranden rätt, så har man inte brytt sig om det som landskapsrevisorerna har sagt och tagit reda på vad landskapsstyrelsen har gjort för analyser utgående från revisionsberättelsen. Som jag också tog upp senast, vill jag veta vad man har gjort därvidlag, men uppenbarligen har man inte beaktat det överhuvudtaget, utan man har bara gått på framställningen. Är det riktigt uppfattat?

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Ulf Andersson:

Herr talman!

Redan i maj 1998 fick Ålands statistik- och utredningsbyrå i uppdrag av landskapsstyrelsens finansavdelning ”att utreda alternativ för möjliga modeller för den framtida fördelningen av kommunernas andel av den s.k. samfundsbeskattningen”. Rapporten levererades som nr 8 i ÅSUB:s rapportserie samma år. Rapporten är informativ, som källmaterial, för rapporten har använts två omfattande utredningar från riket, dels betänkandet från arbetsgruppen för ändring av kommunernas samfundsskatteandelar och dels den kommunvisa samfundsskatten i enlighet med beskattnings- och företagsregistret. Det är alltså utredningar som har gjorts i riket.

 

Under år 1999 utvidgades ÅSUB:s uppdrag att komplettera utredningarna med åtminstone två modeller, säger finansavdelningen och landskapsstyrelsen, en modell där kapitalbeskattningen ingår i fördelningsnyckeln mellan kommunerna samt en modell där samfundets inkomstskatter fördelas enligt antalet invånare per kommun.

 

Denna begäran om utredning slutade med en utredning från ÅSUB där man presenterar sammanlagt åtta fördelningsmodeller. Materialet är omfattande, massor med statistik och tabeller, belysande, men också svåröverskådligt.

 

Den 30 augusti i år lämnar landskapsstyrelsen sin framställning i det här ärendet.

 

Herr talman!

Det är ett synnerligen omfattande utredningsarbete som ligger till grund för landskapsstyrelsens framställning. Men i vilken utsträckning rikets motsvarande ändringar av lagstiftningen i riket legat till grund för landskapsstyrelsens förslag framgår inte av framställningen.

 

När lagförslaget remitterades var det många uttalanden här i lagtinget och ett flertal ledamöter uttalade sig för att näringsutskottet skulle komma med en djupgående analys av de svåra problemställningar det här är fråga om. Vicelantrådet uttalade förhoppningen ”att näringsutskottet gör en ingående behandling, går igenom de tekniska sakerna och hur det här i praktiken fungerar smidigt”. 

 

Den 17 september remitterade vi ärendet till näringsutskottet; på onsdagen satt vi här större delen av dagen och fredagen den 21 september kom näringsutskottet med sitt betänkande. Naturligtvis finns det ingen analys. Det är en halv sida. Ingenting av det som flera talare i remissen efterlyste finns!

 

Därför, herr talman, vill jag redan i det här skedet av debatten framhålla att jag kommer att föreslå att framställningen remitteras till stora utskottet för en utredning av de problemkomplex som föreligger. Det är trots allt fråga om en verkligt stor reform, den första stora reformen av den lagstiftning som lagtinget antog år 1993. Och den är säkert berättigad, till största delen, men den kan inte genomföras utan att ett utskott i lagtinget åtminstone försöker analysera och förhoppningsvis lösa de motsättningar reformen skapar mellan de kommuner som är ”förlorare” och de kommuner som är ”vinnare”. Jag kan ta ett exempel på en av de frågor som jag anser att näringsutskottet borde ha utrett. Södra Ålands kommuner har sedan 1999, senast i mars ifjol, med skärpa för landskapsstyrelsen framhållit att samfundsskatten bör fördelas med modellen där den totala kapitalinkomstskatten per kommun medtas i fördelningsnyckeln. I landskapsstyrelsens framställning har man så gott som helt nonchalerat den här ståndpunkten vad gäller kapitalinkomstskatten. Det här har lett att Hammarland och Eckerö förlorar någonting i storleksordningen en halv miljon per år.

 

Men, herr talman, det är naturligtvis inte fråga om att Hammarland förlorar på landskapsstyrelsens förslag till fördelning av skatterna mellan kommunerna och inte heller är det fråga enbart om att t.ex. skärgårdskommunen Vårdö hör till de stora förlorarna, utan vad det är fråga om är landskapsstyrelsens inställning att inte den totala till varje kommun inflytande kapitalinkomstskatten får medtas i fördelningen. Landskapsstyrelsen argumenterar vackert för att samfundsskatten, bolagsskatten, skall hänföras till den kommun där företaget verkar. Men när man kommer till fysiska personer, t.ex. Anderssons och Petterssons i många fall betydande kapitalinkomstskatter, (Från salen: det måste vara Anderssons!) då har hemkommunen ingen betydelse!  Vad gäller kapitalinkomstskatten gör landskapsstyrelsen den inskränkningen att den skatten skall enbart fördelas vad gäller jordbrukare, näringsidkare och yrkesutövare. Inskränkningen är ologisk. Jag hittar inget sunt förnuft i diskussionen där. Jag citerar t.ex. Lasse Häggblom, kommunstyrelsens ordförande i Hammarland, Sune Eriksson, ordförande i Lemlands kommunstyrelse, de framhöll i en skrivelse till landskapsstyrelsen i mars ifjol: ”Samfundsskatten bör således fördelas till kommunerna utgående från hur samfunden genererar skatt men också så att kapitalinkomstskatten per kommun medtas i fördelningsnyckeln.”

 

Herr talman!

Ltl Anne-Helena Sjöblom har i sin reservation till finansutskottets utlåtande uttryckt tankegångar som jag omfattar. Om ltl Sjöbloms ändringsförslag sedan är lagtekniskt riktigt eller inte får utskottsbehandlingen visa. Men sammanfattningsvis gäller att kommunerna bör få en betydligt större del av kapitalinkomstskatten än landskapsstyrelsens förslag förutsätter. Den ofta framförda ursäkten att kapitalinkomstskatten i riket behålls av staten ensam är ingen godtagbar ursäkt. Landskapet har lagstiftningsrätt vad gäller kommunalskatten och bör därför tillse att landskapets kommuner erhåller det kommunerna rätteligen tillhör. Problemställningarna är komplexa, men förutsättningarna finns för att stora utskottet skall lyckas lösa dessa svårigheter.

 

Vicelantrådet, replik: Avstår.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag beklagar att vi verkligen har haft en viss press på oss i utskottet. Det förstår ju alla eftersom lagförslaget skulle göras klart under septembersessionen. Men jag konstaterar också att vi som står bakom landskapsstyrelsen har ett förtroende för vår landskapsstyrelse. Vi vet att man har gjort en lång beredning där och att man har gjort analyserna. Jag hör till dem som litar på att det förslag som de kommer med är välgrundat och man har prövat olika synpunkter på vad som skall tas med och vad som inte skall tas med.

 

När det gäller förslaget att hela kapitalinkomstskatten skulle fördelas, som ltl Ulf Andersson säger, har jag redan redogjort för det, att vi anser att det ändå är ett tillägg till de pengar som kommunerna får i och med att man nu tar en del av kapitalskatteinkomsten. Man tar 6,3 miljoner och fördelar utöver det som vi har fått förut. Vi anser att det är ett steg i rätt riktning och att man, om man anser så, kan höja summan ytterligare, i den mån man anser det befogat och landskapet har råd. Som jag sade förut betalar landskapet en stor del av kommunernas utgifter redan som annars kanske skulle falla på kommunerna. Det är i förlängningen en fråga om att skall kommunerna ta ett större ekonomiskt ansvar för olika verksamheter som hälso- och sjukvården, skall landskapsandelarna kanske sjunka i den mån man pumpar in kapitalskatten till kommunerna? Jag tycker att vi som sitter i lagtinget måste ha ett helhetsgrepp.

 

Jag beklagar också att inte ltl Ulf Andersson har framfört dessa åsikter på våra gruppmöten, för jag tycker att det är där vi borde ventilera de här sakerna.

 

Ltl Andersson, replik:

Herr talman!

Jag litar också på landskapsstyrelsen, men jag förbehåller mig fortfarande rätten att tänka själv! Av ltl Pehrssons uttalande framgår också, att hon vet inte vad hon pratar om. Hon säger att hela kapitalskatten skall gå till kommunerna. Det är ingalunda fråga om att hela kapitalskatten skall gå till kommunerna. Det är fråga om kommunernas berättigade andel – jag kan inte säga exakta siffror – men det rör sig om 15-20 miljoner av den totala kapitalskatten 60 miljoner som kommer till landskapet. Det är naturligtvis lätt att säga att man har suttit och gjort det och det och att man litar på landskapsstyrelsen. Landskapsstyrelsen har som sagt mitt förtroende, men man måste kunna utreda sakerna själv. Jag måste kunna höra sakkunniga själv och, naturligtvis, tänka själv – vissa tycks sakna den förmågan!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Ltl Andersson har helt rätt i att det var fel att säga hela kapitalskatten. Det handlar alltså om ränte-, dividend- och hyresinkomster och en del av skogsbeskattningen. Enligt uppgift rör det sig om 30 miljoner, men det är väl ingen som exakt vet vad det utgör totalt sett. Jag upprepar att vi bedömer det här som en början och ett steg i rätt riktning och man skall utvärdera och fortsätta att titta på det här. I vårt betänkande säger vi att landskapsstyrelsen skall överväga om man kan höja summan, men i det här skedet tycker vi att det är bra och att de kommuner som förlorar på det kommer att kompenseras till 100 procent första året.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Man blir lite förvånad när man hör ltl Andersson framföra tankegångarna att framställningen inte skulle vara tillräckligt utredd. Jag anser att vi har väntat länge på lagframställningen. Ålands statistik- och utredningsbyrå har gjort ett förtjänstfullt arbete, liksom också landskapsstyrelsen, för att ta fram underlaget för framställningen. Jag undrar alltså var ltl Andersson har för grunder för att eventuellt föra framställningen till stora utskottet. Som jag sade tidigare har den beretts i åratal, så nog ställer man sig frågan, när det finns en stark majoritet för landskapsstyrelsens framställning, om stora utskottet kan tillföra något ytterligare. Som utskottsordföranden redan nämnde är det en lagframställning som kan justeras; efter att den har varit i kraft ett år kanske man har möjligheter att titta på den och då tycker jag, liksom ltl Ulf Andersson, att man har möjligheter att justera den då.

 

Ltl Andersson, replik:

Herr talman!

I motsats till vissa andra anser jag att utskottet i lagtinget inte skall fungera som postkontor, att man ungefär bara skickar ett betänkande till utskottet, så stämplar man det och skickar det tillbaka dagen efter! Det behöver utredas. Man kan inte bara hänvisa till vad landskapsstyrelsen har gjort och utrett utan utskottet måste själv skapa sig en uppfattning, och det anser jag inte att näringsutskottet i det här fallet har gjort. Jag skulle bl.a. gärna vilja ha en förklaring till hur t.ex. ltl Holmberg 1999 som kommunstyrelsens ordförande i Lemland kunde hävda att en större del av kapitalskatteinkomsten skall fördelas mellan kommunerna. Jag skulle vilja ha en förklaring vad som har gjort att han har att ändrat sig här i dag, men jag begär inte att få det nu.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Det stämmer som ltl Andersson säger att jag någon gång som kommunal förtroendeman har varit med och givit ett utlåtande i den här frågan. I dag anser jag att det är rimligt att 6 miljoner mark år 2001 kan fördelas mellan kommunerna och utgående från det bör man sedan ta ställning till om det är hela kapitalinkomstskatten som skall tillföras kommunerna. Vi bör komma ihåg att det här kan ocså beröra våra landskapsandelar till respektive kommuner, så inte är det bara det att man tror att man skall ta hela kapitalbeskattningen. Våra kommuner kanske kan få ett negativt ekonomiskt bistånd från landskapet också om man, såsom jag föreställer mig att ltl Andersson är inne på, att hela kapitalinkomstskatten skall ut till kommunerna.

 

Ltl A-H Sjöblom:

Herr talman!

På grund av sviktande hälsa skall jag hålla mig något kort innan rösten försvinner helt och hållet! Det har framkommit här på många olika sätt, genom diskussioner och uppvaktningar från kommunerna till landskapsstyrelsen, att framställningen har genomgått en lång beredning och tt det är en efterlängtad reform på många sätt. Som jag har förstått det har avsikten varit att förstärka kommunernas ekonomi och göra den s.a.s. mera rättvis så att de skatter som genereras i kommunerna skall tillbaka till kommunerna i det fall de är statsskatter.

 

Som jag ser det finns det en stor skillnad mellan landskapsstyrelsens förslag och kommunförbundets förslag. Kommunförbundet har kommit fram till att kommunerna skulle vara berättigade till 32 miljoner, medan landskapet tycker att 6,3 miljoner är bra. Det är en femtedel av det som kommunförbundet har sagt! Det har framkommit här i dag att flera kommuner har uppvaktat landskapsstyrelsen och sagt att alla kapitalinkomster skall läggas till grund för uträkningen när det gäller landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna. Så sent som i dag på morgonen finns det en oroad kommundirektör som bl.a. säger följande: ”I förslaget från landskapsstyrelsen sägs dock att den kompensation kommunerna får under övergångsperioden skall omvandlas till kalkylerad beskattningsbar inkomst. Detta för att beakta kompensationen vid beräkningen av skattekompletteringen. Ett sådant system skulle dock motverka skattekompletteringens syfte och det år den nya fördelningsgrunden slår fullt genom att skattekompletteringen då blir för låg i förhållande till kommunens förlust till följd av reformen. De båda kompensationssystem skulle därmed motverka varandra, vilket knappast kan vara syftet. Så uppfattar jag det också, att jag tror inte att det i den här omfattande reformen har varit syftet.

 

Därför, herr talman, tänker jag understöda förslaget om remiss till stora utskottet. Det visar sig nu att det har varit bråttom, bråttom, bråttom både i finansutskottet och i näringsutskottet att komma med framställningen till lagtinget och man har inte gjort några mera djupgående analyser utan man förlitar sig helt och hållet på det som landskapsstyrelsen föreslår i sin framställning. Man har inte desto mera analyserat vad som händer i den kommunala ekonomin. Huruvida min reservation sedan är lagtekniskt möjlig kan jag inte jag svara på eftersom jag inte är jurist, utan jag har nu bara föreslagit någonting som inte är någonting som landskapsstyrelsen har föreslagit och inte heller är det någonting som kommunförbundet har föreslagit. Vid en snabbuträkning har jag kommit fram till att det som jag föreslår skulle ge kommunerna drygt 20 miljoner mark.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

Jag ville korrigera den uppfattning som förs fram i den artikel, som ltl Sjöblom hänvisade till. Det är inte så att de olika systemen motverkar varandra utan det är två system där det ena är fråga om övergång där man kan säga att man dämpar effekterna av det som kommunerna utsätts för, dvs. man får en mindre tilldelning än det gamla systemet som byggde på 1991-92 års inkomster. Det andra är en skattekomplettering som är en fråga om att jämna ut mellan kommunerna och  den skattekompletteringen har funnits, den kommer att finnas också i fortsättningen, också under den här övergångstiden, så systemen har alltså helt olika syften. Båda är egentligen till för att förbättra läget för de svaga kommunerna.

 

När det gäller den kalkylerade vinsten är det så att de kommuner som får övergångsförmånen får en faktiskt inkomst, och det vore konstigt om man inte skulle räkna med att de får de pengar de faktiskt får och att det skulle påverka utjämningssystemen. Det skulle alltså bli en sorts dubbelräkning om man inte skulle kalkylera inkomsten. De invändningar som finns i en insändare i dag har inte gått in i det här systemet och sett vad det handlar om. Men jag hoppas att den här förklaringen skall räcka till för ltl Sjöblom.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om förklaringen ”räcker till”, utan ju mer förklaringar man får desto mer osäkert verkar systemet för kommunerna. Kommunernas åsikter är långt från det som landskapsstyrelsen har föreslagit, så jag är nog fortfarande för att man behöver göra en ingående analys av detta. När det gäller skattekompletteringen till kommunerna för att utjämna detta är det anmärkningsvärt att landskapslagen om landskapsandelar till kommunerna ger en mindre andel av de skatter som genereras i kommunerna än vad skattekompletteringen ger. Jag vill minnas att den i årets budget redan överstiger 25 miljoner och det kommer då att stiga ytterligare.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

Egentligen är det system som näringsutskottet har behandlat i grunden enkelt. Det är när man för in nya komponenter som det blir komplicerat. Skattekompletteringen är en annan sak; landskapsandelarna en annan sak. Det här handlar om två saker; kommunalskatten för samfund och kommunalskatten för kapitalinkomster för fysiska personer. När det gäller kommunernas inställning i processen, deras utlåtanden, är nio kommuner odelat positiva till samfundsskattefördelningen. De andra kommunerna är i stort sett också positiva men har vissa synpunkter. När det gäller kapitalskatten är fem kommuner helt och hållet positiva. Ingen kommun är helt och hållet negativ och sedan finns det olika varianter, där en sak är detta att skall man fördela  delar av kapitalskatten eller hela kapitalskatten. Vi föreslår från landskapsstyrelsens sida att principen är den att man fördelar såsom det skulle ha varit en samfundsskatt därför att det är ändringarna sedan 1995 som vi kompenserar för. Skulle vi nu gå in och göra en annan fördelning, som skulle betyda uppåt 30 miljoner från landskapet till kommunerna, så måste vi på något sätt ta upp det i ordinarie budget och det påverkar alltså landskapsbudgetens så väsentligt att man måste ta in både skattekompletteringen och landskapsandelssystemet i den diskussionen. Jag tycker att det vore mycket bättre att se det här som en delreform och sedan komma tillbaka till fördelningen mellan landskapet och kommunerna. Det här är alltså en fördelning mellan kommunerna som jag tror att de flesta måste inse att är mera rättvis än den som hade sin grund i åren 1991-92.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag har ett par smärre anmärkningar. Det ena är att om man försöker påtala att brådskan i utskotten skulle ha haft någon negativ inverkan på beredningen så tror jag inte att det är så, utan jag är helt övertygad om att samtliga medlemmar i både näringsutskottet och finansutskottet mycket väl har varit medvetna om vad frågan handlar om. Sedan i sak en anmärkning och det är att den grundläggande aspekten för just utdelningen av kapitalinkomstskatt till kommunerna är – som jag har förstått att de flesta har varit eniga om – att det skall återspegla i kommunerna genererade inkomster. Den största enskilda delen av kapitalinkomstskatterna är dividendinkomster. Dividendinkomsterna är ingalunda baserade på i kommunerna genererade inkomster därför att dividendinkomsten utgår från den kommun där dividendmottagaren är bosatt, och det behöver inte alls ha någonting med varandra att göra. Den uppbyggnad som landskapsstyrelsen har i sin framställning är helt logisk, men det är inte logiskt att ta in dividendinkomsterna i det här sammanhanget därför att dividendinkomsterna kan komma från Helsingfors, de kan komma från utlandet, det kan komma till en kökar- eller vårdöbo från Mariehamn osv. Till den delen måste jag säga att jag har svårt att se kopplingen.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag förstår inte varför det helt plötsligt har blivit så svårt att förstå det när samtliga kommuner för ett-två år sedan tyckte att alla kapitalinkomster skulle läggas till grund för detta. Det resonemanget förstår jag inte alls och vi anser fortfarande från socialdemokraterna att alla kapitalinkomster skall läggas till grund för fördelningen mellan kommunerna, oberoende om dividendinkomsterna kommer från Helsingfors eller från landskapet.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det har framhållits här av flera talare att det här inte är någon lätt lagstiftning och all skattelagstiftning om man börjar granska den, vilket man kanske inte borde göra för att det är så komplicerat och det är så svårt att förstå eftersom skattelagstiftningen ändå ofta går in i varandra på olika sätt och principerna för hur man uppbär skatten och på vilka grunder ofta är kopplade till varandra. Därför är det väldigt viktigt när man lagstiftar att man försöker följa något slags principer. Den princip som jag tycker att är så väldigt svår att förstå är när majoriteten hävdar att å ena sidan är kapitalinkomstskatterna statsskatter och hör inte till kommunens bas, som näringsutskottet också säger. Det är sant på det viset att man betalar enbart statsskatt. Men om man ser historiskt på det ingick det som vi i dag kallar för kapitalinkomster i den s.k. fördelningsnyckeln för samfundskatter. Sedan har utvecklingen fört kapitalinkomstskatten i helt andra banor, men ursprungligen var det en del av samfundsskatten. När man från majoritetens sida hävdar att detta är en statsskatt säger man samtidigt, men vi gör ett litet avsteg från huvudprincipen, för vi tar ändå en del kapitalinkomstskatt från jordbrukare, yrkesutövare och småförtagare. Å ena sidan hävdar man alltså väldigt starkt en princip när vi andra säger att man borde beakta alla kapitalinkomstskatter, om man en gång går in på den linjen. Jag tycker att på det viset är det ohållbart att å ena sidan hävda att man är för en princip men i nästa sekund att man gör ett avsteg från den, av rent politiska skäl, för att stärka kommunernas ekonomi. Sedan är det ännu mera förvirrande när näringsutskottet säger att man kan mycket väl höja på landskapsstyrelsens förslag – om man tycker att det är för litet, så kan man ge lite mera! Det är inte heller någon principiell grund för förhöjningen utan det är en ren politisk prövning. Det är alltså det här att gardera sig mot alla argument och därför omfattar man principer och avsteg från principerna lite hur det passar.

 

Ltl Pehrsson sade att vi här har att ta ansvar för landskapets ekonomi och vi kan inte ensidigt se på kommunernas intresse, även om många av oss är kommunpolitiker. Men av landskapsrevisorernas berättelse framgår det att för 2000 har vi ett överskott på närmast 100 miljoner, medan för samma år nedräkningen börjar för kommunernas ekonomi. Om det är så, vilket här har sagts, att vi skall ta ansvar för välfärden, så är en stor del av den välfärden just det som produceras i kommunerna. Jag tycker inte att ansvarslöst att föreslå att en större del av kapitalinkomstskatten skulle fördelas till kommunerna. Man kan hävda att det skall vara det, men jag tror för min del att det blir svårt att kompensera det underskott som finns i kommunerna enbart genom att höja landskapsandelarna. Då kommer detta med skattekomplettering in, men som själva ordet säger är det fråga om en komplettering. Borde man då inte i stället försöka hitta en strukturell lösning som är mera långsiktig, dvs. att man beaktar alla kapitalinkomstskatter?  Som här nämnes är det just där som de stora kapitalinkomsterna finns eller åtminstone har funnits. Landskapsstyrelsen underhåller på sätt och vis de största inkomsterna och vill inte att kommunerna skall få del av just dem, utan då plockar man med inkomsterna från de tre grupperna. Man säger på flera ställen att det är jättesvårt att räkna ut den och att det är ett byråkratiskt system.

 

Det som lite förvånar mig är att vicelantrådet vid flera tillfällen har gjort något slags bedömning av vilka kommuner som är för och emot förslagen, och det stämmer inte överens med den information som man får från Ålands kommunförbund. Också här tycks det alltså finnas väldigt olika uppfattningar om vad de enskilda kommunerna egentligen har tyckt och tänkt. Om ärendet kommer till stora utskottet får vi säkert skäl att gå igenom det. Det är inte meningen att lagen skall träda i kraft förrän om ett år, så där hemskt bråttom är det tydligen inte att få till stånd lagändringen.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Först till det sista som ltl Sundback sade. Det är nämligen så att lagen är avsedd att börja tillämpas från 1.1.2002, så det handlar om att få fördelningen, när skattemyndigheterna betalar ut pengarna, att börja löpa från 1.1.2002, om det bara är tekniskt möjligt. Därför är det brått med lagen.

Som jag ser det ur kommunernas synvinkel är svagheten i det resonemang som framför allt socialdemokraterna för just att det är fråga om så konjunkturkänsliga inkomster därför att för 2000 var det beräknat till 32 miljoner; går vi tillbaka till 1993 var kapitalinkomsterna kanske 7-8 miljoner. Det här följer helt och hållet konjunkturerna och det måste vara mycket osäkert för kommunerna att veta och budgetera på förhand: hur ser konjunkturen ut, hur mycket skall vi dra ner på kapitalinkomstskatten när vi budgeterar för 2002, 2003 och 2004? Det är det här som jag tycker att är den stora svagheten i att bredda skattebasen att omfatta alla kapitalinkomster. Jag ser det på det sättet att det är betydligt bättre, stabilare och säkrare för kommunerna att man går igenom landskapsandelarna, skattekompletteringssystemet och också bidragen för finansiering enligt prövning.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Sjölund har framfört dessa tankar förut och jag har faktiskt funderat på dem lite efteråt. Jag tycker att det är ett ganska idiotiskt påstående egentligen! Alla skatteintäkter är beroende av konjunkturerna! Börjar det gå sämre och det blir arbetslöshet kommer inte ens löntagarna att kunna betala skatt i samma utsträckning som när vi har full sysselsättning och då blir pressen ännu tyngre på dem som har jobb och på pensionärerna. Dessutom måste fluktuationen vara reell när det gäller de grupper vars kapitalinkomstskatt man föreslår att skall föras tillbaka till kommunerna plus att med tanke på kommunernas ekonomi måste trots allt skattebasens bredd vara en trygghet framom att smalna av den. Efter att ha funderat på detta en tid håller jag inte med ltl Sjölund. Jag tycker faktiskt att det är ett lite dumt påstående!

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Det må naturligtvis vara helt fritt för ltl Sundback att uttala sig om mina förståndsgåvor, men jag vågar påstå att jag har ganska god insikt i de ekonomiska sammanhangen. Det är naturligtvis så att självklart fluktuerar alla skatteinkomster med konjunkturerna, men det är bara det att kapitalinkomstskatterna fluktuerar så fruktansvärt mycket mera än vad löneskatteinkomsterna  fluktuerar, och det är det här som är det stora bekymret.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag har alltså en helt annan uppfattning. Jag tror att det är bra att kommunernas skattebas är så bred som möjligt. Det har från majoritetens sida gång på gång sagts att t.ex. samfundsskatten skall vara en stimulans för kommunerna. Man räknar inte med att den skall vara på något vis stabil och det är kanske i landskapsandelarna som stabiliteten i systemet finns när det gäller kommunernas intäkter. Men med tanke på fluktuationer måste nog också ltl Sjölund, trots hans mycket goda insikter i kommunal ekonomi, fluktuera en del för det är väl inte helt fel att påstå att ltl Sjölund som representant i Ålands kommunförbund åtminstone tidvis har haft en annan uppfattning i den här frågan.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Ltl Sundback säger att vi ibland kallar detta för statsskatt; det stämmer att just den här delen har funnits med i fördelningsnyckeln som en komponent men att det är en skatt som kommunerna har fått del av. Det kommer tillbaka via 0,45 procenten till landskapet, men man har inte delat ut av kapitalskattedelen förut. Därför tycker vi att i och med att kapitalskatteinkomsten har stigit i kommunerna på bekostnad av förvärvsinkomstskatten  -  just när det gäller jordbruket t.ex. har ganska mycket av inkomsterna övergått till kapitalinkomster - och därför ser vi det som en rättvisa att man även fördelar en del av kakan till kommunerna. Jag har all respekt för kommunernas åsikter och jag förstår mycket väl den oro som finns i kommunerna. Jag sitter själv med i ett kommunfullmäktige och visst vet jag att åsikten också där är den att man skulle vilja ha alla kapitalskatter som grund för utdelningen. Men i och med att jag är invald i Ålands lagting har jag också ett ansvar för helheten och därför är jag inte beredd att i det här skedet ta en alltför stor del. Man vet inte om den är för stor, utan man tar ett steg, så utvärderar man och ser om det faller bra ut, om landskapet har möjligheter att dela ut mera utan att lägga mera ansvar på kommunerna i stället i den mån som landskapet nu står för kommunernas kostnader. Det här är någonting som man behöver utvärdera och se hur det utfaller och därför tycker jag att man i det här skedet kan ta det här steget till att börja med.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker fortfarande att det resonemang som näringsutskottet och dess ordförande för är väldigt ologiskt. Vi är överens om att alltmer av enskilda människors inkomster tas ut i form av kapitalinkomster och den allra största delen gäller ju vanliga löntagare och företagare som tar ut det i form av dividend. Men det lämnar bort och ännu har jag ännu inte fått någon förklaring, varken av näringsutskottet eller landskapsstyrelsen, vad det är som är fel i att räkna in alla kapitalinkomster. Vari ligger det principiella felet att beakta alla kapitalinkomster? Det har inte framkommit tydligt i debatten. Kan det vara så att man på något viss vill skydda just de här grupperna eller vad är det för sorts idé bakom det hela? Om man för fram en princip är det minsta man kan begära att de som står bakom den också förklarar varför den är så bra och varför det är så illa att räkna med alla kapitalinkomster, när det också rent byråkratiskt är ett mycket dyrare och mera komplicerat system som majoriteten framför och när man dessutom säger att det kanske inte alls är rättvist och man kan inte få fram de exakta uppgifterna. Fortfarande finns det många obesvarade frågor.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet?

 

Vtm Häggblom:

Herr talman!

Eftersom ltl Ulf Andersson har föreslagit att ärendet skall föras till stora utskottet kommer jag också att biträda det förslaget eftersom jag anser att den diskussion som har varit här i lagtinget i dag visar att stora utskottet skall fatta det politiska beslutet. Det är därför vi har ett stora utskott som skall göra en politisk avvägning av frågorna. Liberalerna har alltid hänvisat till att stora utskottet bör behandla sådana här stora lagframställningar med politisk vidd över hela det åländska samhället, så jag hoppas att hela lagtinget kan vara enigt om det. Det avviker i mångt och mycket från vad kommunerna har sagt tidigare. Det är precis som ltl Holmberg sade, att analyserna saknas. Det har han själv framfört när han den 31 mars i Eckerö 1999 för Lemlands kommuns räkning har sagt att det är modell tre enligt ÅSUB:s utredning som skall vara gällande. Det har också ltl Jan-Erik Mattsson i Eckerö skrivit under. Inte har det gjorts någon analys varför man nu har ändrat åsikt här i plenum. Därför är det viktigt att få frågorna belysta. Samma sak är det med kommunförbundet, där ltl Sjölund tidigare satt, som också har förordat nyckel tre, enligt ÅSUB:s rapport 1999. Vad är det för analyser som har ändrat dessa åsikter så radikalt? Precis som landskapsrevisorerna med Christer Jansson i spetsen har skrivit i revisionsberättelsen, skall man göra en totalanalys av landskapsandelssystemet i förhållande till fördelningen. Det var därför jag bordlade ärendet till i dag, för jag hoppades att ltl Christer Jansson som enda lagtingsledamot som revisor skulle ha presenterat revisionsberättelsen och gjort den analysen. Det är ett mycket stort arbete som landskapsrevisorerna har gjort när de tagit upp den kommunala ekonomin. Men det har näringsutskottet överhuvudtaget inte brytt sig, som utskottsordföranden Pehrsson sade. Nog bör alltså stora utskottet få ärendet till sig och göra en politisk bedömning. Det kan väl inte vara fel att föra ärendet till stora utskottet för en politisk bedömning.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Vicetalman Häggblom anför här, och jag uppfattade det som en form av argument, att här i lagtinget kan det finnas ledamöter som inte har exakt samma uppfattning som för ett par år sedan.  Om man skall dra det till sin spets, så betyder det att inga kompromisser är möjliga, inga överenskommelser är möjliga, alla bara håller på det någon gång tidigare har sagt! Min uppfattning är att vi i lagtinget är här för att för ålänningarnas bästa komma fram till rimliga beslut och då fordras det ibland kompromisser.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet?

 

Ltl Andersson: Herr talman! Jag föreslår att ärendet remitteras till stora utskottet.

 

Vtm Häggblom: Herr talman! Jag understödet ltl Anderssons förslag om remiss till stora utskottet.

 

Ltl Wiklöf: Herr talman! Jag vill också biträda ltl Anderssons förslag.

 

Ltl Englund: Herr talman! Jag understöder också ltl Anderssons förslag.

(Från salen, ltl Wiklöf: Det är upplagt för en bra lag…)

 

TALMANNEN: Ltl Andersson, understödd av vtm Häggblom m.fl., har föreslagit att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Lagtinget kan alltså besluta om remiss till stora utskottet, dock så att ärendet alltid skall remitteras om minst åtta ledamöter omfattar förslaget om detta. Jag ber därför de lagtingsledamöter som omfattar ltl Anderssons förslag att resa sig. Talmannen konstaterar att förslaget om remiss har omfattats av minst åtta ledamöter. Ärendet överlämnas därför till stora utskottet. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Finansutskottets betänkande nr 4/2000-2001 angående förslag till andra tilläggsbudget för år 2001. (FR nr 15/2000-2001 jämte FM nr 32-34/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Sjölund:

Herr talman!

Finansutskottet har behandlat förslaget till andra tilläggsbudget för 2001 och tre stycken finansmotioner. Finansutskottet har inte gjort några ändringar i sifferstaten.

 

Jag tänkte, herr talman, börja med att kommentera några saker rörande sifferstaten. De två finansmotioner som berör sifferstaten behandlar bostadsfrågor: främjande av bostadsproduktionen. Den första finansmotionen behandlar frågan om investeringar i uppvärmningssystem. Där konstaterar utskottet att landskapsstyrelsen i denna tilläggsbudget har uppfyllt de normer som rör understöd, som kommer till uttryck i finansutskottets betänkande över ordinarie budgeten för 2001 och mot den bakgrunden har finansutskottet förkastat finansmotionen. Den andra finansmotionen handlar om frågan om finansieringsstöd för hissinstallationer i befintliga fastigheter. Där är det så att det pågår ett beredningsarbete inom landskapsstyrelsen om en översyn av bostadsfinansieringen rörande hyresfastigheter och bostadsrättsfastigheter och i samband med detta kommer frågan om hissinstallationer i befintliga fastigheter att tas upp och åtgärdas.

 

Man kan förstås ha olika synpunkter på innehållet i tilläggsbudgeten, men en omständighet som förtjänar att påpekas är att uppdragsutbildningen som finns inom olika utbildningsanstalter, särskilt inom sjösidan och Ålands högskola, ökar hela tiden. När det gäller den återfinns det rätt ofta anslag, både intäkter och utgifter i tilläggsbudgeterna. Det är någonting som vi kommer att få vänja oss vid för framtiden eftersom det inte alltid är klart att beakta alla de uppdragsutbildningar som ordnas i samband med behandlingen av den ordinarie budgeten. Många sådana här uppdragsutbildningar är under beredning; somliga kan dyka upp först efter det att den ordinarie budgeten är behandlad och därför kommer de med rätt kort varsel och då återstår det instrument som finns, dvs. att man beaktar dem i tilläggsbudgeten.

 

Herr talman!

Den stora frågan i tilläggsbudgeten återfinns i de allmänna motiveringarna. Det är fråga om principerna för stöd till större investeringar av samhällsekonomisk betydelse. Det förtjänar att påpekas och understrykas i detta sammanhang, på nytt, att genom denna tilläggsbudget anslås det inga som helst pengar till något enda projekt. Varje projekt som har omnämnt och eventuella nya som möjligen kan dyka upp skall naturligtvis budgeteras och behandlas skilt för sig. Naturligtvis skall man också göra prioriteringar mellan de olika projekten. Men det är då en senare fråga.

 

Utskottets majoritet har godkänt principerna med två kommentarer. Den första kommentaren avser att när det gäller investeringarna i varje projekt skall även den planerade driften – den driftsmodell som man avser att tillämpa – ingå i det underlag som kommer att föreläggas lagtinget i samband med budgeteringen. Att en redogörelse för driften skall ingå är i och för sig någonting som man kan utläsa ur den tabell som finns på sidan 5, men för klarhetens skull ville finansutskottet också lyfta fram den här saken i texten.

 

Den andra kommentaren är en påminnelse om att lagtinget i samband med budgeten för år 2001 omnämnde och hänförde ett tekniskt allaktivitetscentrum till de samhällsekonomiskt viktiga projekten.

 

Herr talman!

När det gäller den allmänna motiveringen har utskottets beslut tillkommit genom omröstning med rösterna 3-2. Finansutskottet har förkastat de tre finansmotioner som har inlämnats och till betänkandet har fogats två reservationer, en gemensam reservation av ledamöterna Dennis Jansson och Anne-Helena Sjöblom och en separat reservation av ltl Anne-Helena Sjöblom.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Betänkandet över tilläggsbudgeten är synnerligen tunt; det behandlar egentligen bara en sak, principerna. Under remissdebatten ställde jag och andra ledamöter några frågor och det finns inte svar på de frågorna i betänkandet. Jag hade hoppats att få svar nu under presentationen, men svaren uteblev. Mina frågor till finansutskottet var dels om ÅHS:s bostadsförvaltning. Jag gav ett exempel på ett fall som jag tycker verkar lite underligt och jag undrar om utskottet har undersökt det. En annan sak var om landskapsstyrelsens bilar, där jag bad utskottet titta på vad man har för principer för anskaffning av fordon i landskapsstyrelsen. Har man tittat på de frågorna och vad har man kommit fram till?

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Det är klart att finansutskottet har hört ett antal sakkunniga. Vi har också fått en del information om saker som vi inte har tagit in i skrift i betänkandet därför att det finns en grundläggande princip som säger att utskottet skall behandla de frågor som ingår i tilläggsbudgeten och har alltså inte möjlighet att öppna nya frågor som inte finns med i budgeten. När det gäller ÅHS:s bostadsförmedling hörde utskottet försörjningschefen Petter Johansson om frågan och vi fick en del information, men det är också så att de frågorna underlyder ÅHS som organisation och ÅHS:s styrelse. Informationen kommer naturligtvis att gå fram till ÅHS:s styrelseledamöter så att ÅHS:s styrelse kan ta itu med de här frågorna.

 

När det gäller landskapsstyrelsens bilar och anskaffning av bilar har vi inte diskuterat just den saken. Däremot ingår i tilläggsbudgeten frågan om ersättningsanskaffning för en bil som är havererad och där diskuterade vi närmast landskapsstyrelsens riskhantering överhuvudtaget, försäkringsskydd och sådana saker. När det gäller anskaffningsfrågan utgår åtminstone jag från att den sköts enligt de upphandlingsdirektiv som finns.

 

Ltl Sjöblom:

Herr talman!

Jag har fogat en reservation till finansutskottets betänkande och en gemensam reservation med ltl Dennis Jansson till de allmänna motiveringarna. Det blev i utskottet som i lagtinget under remissen att det var de allmänna motiveringarna som diskuterades ganska mycket. Vi anser att vi inte riktigt kan omfatta principerna till bidrag och lån beträffande de samhällsekonomiska projekten som finns i stapeln när det gäller idrottscenter i Godby och badhus i Mariehamn. Vi tycker att landskapsstyrelsens förslag till principer är för allmänt skrivna med för många oöverskådliga och vidsträckta tolkningsmöjligheter och stödnivåerna bör inte, som i nuvarande förslag, ge utrymme för politiskt godtycke. Enligt vår uppfattning skall sådana här principer, när det handlar om att finansiera projekt med samhällsmedel, vara klara, entydiga och rättvisa för att kunna ge de sökande en uppfattning om vilka stödnivåer som ett projekt kan vara berättigat till.

 

Sedan har det också ganska klart framkommit under utskottsbehandlingen att förslaget till principer inte har genomgått en normal tjänstemannaberedning utan att de har producerats av finansansvarige landskapsstyrelseledamoten själv. Detta har vi tyckt att har varit anmärkningsvärt mot bakgrund av den debatt som föregick utskottsbehandlingen och att det inte kan anses vara riktigt objektivt. Man kan misstänka att lika behandling av sådana här samhällsekonomiska projekt inte riktigt fungerar.

 

Under detaljbehandlingen kommer jag att föreslå att två nya stycken fogas till de allmänna motiveringarna i enlighet med reservationen.

 

När det gäller de finansmotioner som finns i samband med sifferstaten tog de i sig inte upp några pengar utan det handlar också då bara om skrivningar. Det gäller bl.a. investeringar i uppvärmningssystem för att likställa alla husägare för att minska koldioxidutsläppen från uppvärmning av hus. När man tittar till de allmänna motiveringarnas bidragsprocenter, boendet och stöd för sådana saker, tycks det vara hårt att höja på det. Nu förändras boendeformerna ganska mycket, åtminstone kan man särskilt i Mariehamn utläsa att alla möjliga former av någonting som har varit en- och tvåfamiljsbostäder utökas till flerfamiljebostäder och man borde faktiskt titta över bestämmelserna så att alla husägare, även de som bor i åtta- och tiofamiljershus skulle få någon form av understöd för att bidra till minska koldixoidutsläpp. Jag kommer också där att under detaljbehandlingen föreslå att den text som finns i reservationen skall antas.

 

När det gäller räntestöd och landskapsborgen för bostadsproduktion föreslår jag att finansmotion nr 34 skall antas i den av oss föreslagna lydelsen. Där är det likadant, när det gäller finansieringen av hissar, att man hävdar från landskapets sida att deras finansieringsformer är så goda, men det är ändå anmärkningsvärt att man är beredd att ge stora bidrag och billiga lån till motion och fritidssysselsättningar, medan man inte är beredd att ge bidrag för hissar för människor som skall bo. Speciellt skulle detta gynna äldre och rörelsehindrade att bo kvar i sina lägenheter eller att välja ett sådant boende i ett flerfamiljshus. Jag erfor i finansutskottet att landskapsstyrelsens uppfattning att det inte skulle bli dyrare för en husägare att installera hiss med landskapets finansiering än att få bidrag inte stämmer och jag har haft en att räkna ut det och skillnaden är nästan hälften om man får ett 50-procentigt bidrag på 20 år till 4-5 procents ränta än om man får 85-90 procent i räntestödslån på 35 år; så skiljer kostnaderna nästan 50 procent. Detta påverkar boendekostnaderna för hyrestagarna. I riket har den diskussionen uppkommit om personer som bor på våning ett skall vara med och finansiera hissarna, och samma diskussion kommer naturligtvis att uppstå här om man installerar hissar. Det kommer att höja på hyrorna ganska betydligt med den finansieringsform som finns nu, så jag kommer att föreslå att motionen skall antas såsom den föreligger.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Jag skulle vilja ställa en fråga i förtydligande syfte när det gäller reservationen. Det står: ”Vad gäller landskapsstödet till idrotts- och fritidsanläggningar skall för framtiden gälla att annan än landskapet skall äga anläggningarna och garantera driften av dem.” Betyder det här att man vill införa en tvingande bestämmelse? T.ex. när det gäller allhallen i Eckerö ägs den av landskapet. När det gäller travbanans investeringar kommer de att ägas av landskapet och till den delen kk-huset har en kulturell verksamhet, är det mycket fråga om fritidskultur. Skall också där någon annan än landskapet äga det? Vill socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan införa en tvingande bestämmelse för alla fritids- och idrottsanläggningar, att det skall vara på det här sättet?

 

Ltl Sjöblom, replik:

Fru talman!

Vicelantrådet har uppfattat det precis rätt! När det gäller allhallen och kk-huset heter det infrastrukturella satsningar. De som nu har framlagts för lagtinget och behandlats i finansutskottet är en ytterligare finansieringsform som heter samhällsekonomiska projekt, och till den delen anser vi faktiskt att någon annan än landskapet skall äga anläggningarna och garantera driften. Det skall inte vara landskapets uppgift att sköta en massa hallar. Vi har i landskapet fullt ut med den sociala biten inom kommunerna, hälso- och sjukvården, skolor och vägar, så en massa anläggningar skall vi definitivt inte äga. Vicelantrådet har uppfattat det helt riktigt.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Då är det alltså så att reservanterna från socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan vill införa ytterligare en kategori; när det gäller fritidsverksamhet och idrottsverksamhet skall landskapet inte äga. Jag skulle då konstatera att avsikten är alltså att man kommer att föreslå att travbanan skall säljas och allhallen skall säljas, för det är väl ingen tvekan om att de är idrotts- och fritidsanläggningar, liksom den kulturella delen av kk-huset.  När socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan i sin reservation efterlyser större tydlighet förvirrar man ytterligare genom att införa en ny kategori – med kategoriska bestämmelser om ägandet! Kan det verkligen vara det som leder det här ärendet framåt? Jag har svårt att tro det!

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det är landskapsstyrelsen som har föreslagit ett tredje alternativ som heter samhällsekonomiska projekt där man själv föreslår att drift, förvaltning och verksamhetsgaranti och kommunalteknik kan vara delat. Vi delar inte den uppfattningen utan det måste finnas en ledare.

 

Ltl Dennis Jansson:

Fru talman!

Jag har som ledamot av finansutskottet deltagit i arbetet med betänkandet över tilläggsbudgeten som legat till grund för många heta debatter i både lagting och åländsk media. Debatten har till stor del rört sig om jäv eller inte för finansministern Olof Erland, som genom sin firma Oeko gjort en utredning för Finströms kommun rörande anläggningar i Godby. Det påstås att Olof Erland gjort sig skyldig till jäv eftersom han har anpassat LS:s nya principer för bidragsutdelning till ett projekt som han själv mot betalning har utrett.

 

Men innan jag går vidare skall jag rikta några ord till norra Åland som jobbar med simhallsprojektet. Ni har mitt fulla stöd. Det är helt rätt att jobba för trivseln och välbefinnandet hos era kommuninvånare. Det som gör mig uppriktigt ledsen är att Olof Erland sedan äventyrar hela projektet genom sitt förfarande som finansminister då han sätter samman dessa principer på ett sådant sätt som kan misstänkliggöra honom. Jag hoppas verkligen att detta inte förstör badmöjligheterna för finströmarna i framtiden!  Alla kommuner skall på likvärdiga och rättvisa villkor ha möjlighet att söka bidrag för sina projekt – jäv eller inte.

 

I debatten redogjordes direkt ur lagtexten i landskapslagen att Olof Erland var jävig, om han själv hade formulerat principerna för bidrag, eftersom det då skulle ge firman Oeko ett oerhört renomméuppsving eller kanske om några år är den mest anlitade utredningsbyrån på hela Åland. Jag tog som utskottsmedlem av finansutskottet fasta på denna frågeställning och frågade ett flertal gånger under utskottshörandet vem som författat LS:s nya bidragsprinciper. Och svaret var solklart: Olof Erland har självständigt skrivit de nya principerna. Detta framkommer även av den reservation som jag tillsammans med Ann-Helena Sjöblom har lämnat in i anslutning till finansutskottets betänkande. Huvudsaken i detta är väl besluten som tas om dessa bidrag. Nu har man sagt att 90-95 procent skall kunna finansieras i rena bidrag från landskapet och det gör att en viss orättvisa kan uppstå mellan de andra kommunerna, i allra största grad gäller det de små skärgårdskommunerna, för pengarna räcker inte hur länge som helst, hur mycket man än vill, de tar slut till slut och då blir det tufft för Åland. Det är lågkonjunktur på gång, som man också pratar om i tilläggsbudgeten, där man berättar om katastroferna i USA och terroristattacker, så man är oroad över framtiden. Sociala sektorn kostar mer och mer. Skall våra pengar räcka? Därför borde man ha en rättvis bidragspolitik som gör att även kommunerna måste ta ett litet ansvar själva, så att de inte bara bygger och bygger och bygger.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Det är intressant att ltl Dennis Jansson är så bekymrad för den fria marknaden och marknadskrafterna att han vill införa någon typ av reglering för att hindra vissa företag och så utmålar han en lysande framtid för vissa och att det är de som skall stärkas.  Det är intressant att just en ledamot för de frisinnade för ett sådant resonemang!

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman! Jag vill understryka att jag är orolig för Finströms räkning i det här fallet,  som jobbar med en bad- och simanläggning och sedan misstänkliggörs projektet av att en som utrett projektet försöker fixa till principerna så att det går så bra som möjligt för projektet. Jag är orolig för att Finström kan få badwill av detta.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman! Det är förståeligt att ltl Dennis Jansson är orolig för att man misstänkliggör strävanden som har att göra med simanläggningarna i Finström. Det är faktiskt så att själva misstänkliggörandet kommer just från Frisinnad Samverkans grupp – och det oroar då Dennis Jansson. Jag måste säga, att det har jag full förståelse för, men jag förstår inte hans resonemang om att det skulle vara någon annans problem!

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Bäste ledamot Svensson! Problemet som har uppstått här är inte att Frisinnad Samverkan har råkat hitta på någonting utan det har råkat dyka på och sett att här är någonting som inte står rätt till. Det är någon som kanske har försökt fixa till det här. Det är det som är vår oro. Att vi skulle avsiktligen ha försökt misstänkliggöra någonting! I det här fallet är det väl finansministern Olof Erland själv som har agerat tokigt.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

För det första vill jag understryka att jag helhjärtat omfattar den reservation som ledamöterna Anne-Helena Sjöblom och Dennis Jansson har bifogat till finansutskottets betänkande. Jag delar också helhjärtat den reservation som finns bifogad i anslutning till hissmotionen om bidrag för att underlätta för äldre människor att kunna bo kvar i sina fastigheter. Det är egentligen otroligt hur svårt det skall vara att på Åland diskutera en fråga närmast av humanitär karaktär när man för länge sedan har klarat ut den på rikssidan. Det vittnar inte om att välfärdspolitiken i allt väsentligt står i högsätet i den här borgen.

 

Herr talman!

Jag skulle också vilja säga, att det kan väl ändå inte vara så, som har uppgetts i finansutskottet under behandlingen när det gäller utformningen av principerna, att detta har skötts uteslutande av ministern själv, trots att vi alla vet hur entydigt klart och skrivet det står i lagstiftningen om hur beredningen skall gå till. Jag vill inte tro att man så har handlat utan omdöme i en så här viktig fråga. Vad som dessutom är ägnat att uppröra, åtminstone är jag upprörd av det, är att den här tilläggsbudgeten i allt väsentligt har kretsat kring fritidsanläggningarna och dess finansiering. Finansieringen trotsar all beskrivning vad gäller generositet från landskapets sida jämfört med tidigare system för vad jag vill betrakta som kommunala anläggningar.

 

I debatten som fördes kring principerna, om vilka det nu råder stor oenighet huruvida de är entydiga, klara och rättvisa eller inte, har det bl.a. från landskapsstyrelsens sida klart markerats att principerna har den här utformningen därför att man så aktivt och snabbt vill medverka till att bl.a. i Mariehamns stad förverkliga ett badhus. Döm då om min förvåning och alla andras förvåning när man bara någon dag efteråt vid en särskild presskonferens, som också har tagit sig uttryck ordentligt i massmedia i övrigt, får läsa att nu ser det ut som om det inte överhuvudtaget finns några pengar för att detta skall kunna iscensättas, trots att de två det gäller jobbar som bara den för att kunna få detta förverkligat. Mycket riktigt säger man att nu är det välfärdsfrågorna som skall högsta prioritet, och det tycker jag är rätt, det skall de alltid ha, oberoende av konjunkturer. Men vad har man förespeglat lagtinget? Jo, allt annat än att det i kommande tilläggsbudget inte skulle finnas pengar för dessa projekt. Jag vill fråga: Är faktiskt framförhållningen framför allt på landskapets finansavdelning så kortsiktig att man inte från ena dagen till den andra vet vilka resurserna är och hur man kan förfara när man ändå under debattens gång förespeglar lagtinget att det här skall snabbt kunna förverkligas? Jag är mycket förvånad.

 

Finansutskottets ordförande ltl Sjölund var också inne på ÅHS i någon mån. Jag skall säga att en fråga som borde ägnas jättemycket uppmärksamhet är det faktum att i dag har vi nästan alla tjänster på läkarhåll besatta, men dessa läkares resurser utnyttjar vi inte alls till närmelsevis på det sättet vi borde göra eftersom de samtidigt sitter och agerar sekreterare och inte överhuvudtaget i vissa lägen ens kommer till patientens undsättning. Vi borde börja titta över hela strukturen inom ÅHS när det gäller hur vi skall administration och organisation upplagd för att verkligen kunna få ett optimalt utfall. Såsom det är nu är det inte bra.

 

Välfärdsfrågorna, herr talman, skall högsta prioritet! De gamla, våra barn, våra skolutbildningsfrågor och vår hälso- sjukvård är primärfrågor, men jag tycker att debatten, såsom den har förts, också har förespeglat att det nu skulle finnas resurser till mycket annat. Jag har svårt att glömma den diskussion man särskilt från liberalt håll under väldigt många år har fört här i lagtinget om att när det finns pengar i budgeten och framför allt inför vikande konjunkturer, att då man skall verkligen ställa till med att faktiskt sätta fart och se till att kapitalet arbetar och inte bara ligga och värpa! Det är ett memento, ett understatement i det här sammanhanget.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag tog med avsikt i min presentation inte upp innehållet i reservationerna, men jag kan ta upp det nu eftersom det har nämnts från flera olika håll och också av ltl Wiklöf, nämligen det som står i den gemensamma reservationen av ledamöterna Anne-Helena Sjöblom och Dennis Jansson om att ”principerna inte undergått normal tjänstemannaberedning utan producerats av finansansvariga landskapsstyrelseledamoten själv”.  Det skulle ha varit väldigt bra om ltl Wiklöf skulle ha varit ledamot av finansutskottet och fått del av de sakkunnigutlåtanden som vi har fått bl.a. i den här frågan, där det var klart och entydigt att den här budgetberedningen har följt helt normala principer. Jag kan också säga att jag var väldigt förvånad när jag läste texten i resevationen och jag påtalade t.o.m. för reservanterna, att det här stämmer inte överens med verkligheten. Men det här är naturligtvis såsom reservanterna har uppfattat det och reservanterna står naturligtvis för sin egen text.

 

När ltl Wiklöf var inne på att alla vet precis hur beredningen skall ske kanske det kan vara skäl att se vad det står i lagen. Det står nämligen så här i 10a § 2 mom. landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse: ”Ärende som avgörs av medlemmarna vid sammanträde avgörs efter föredragning av ledamot och i närvaro av tjänsteman. Den föredragande ledamoten har rätt att låta sig biträdas av tjänstemän.” Ändringen av lagstiftningen om landskapsstyrelsen och dess arbetssätt ålägger ledamöterna beredningsansvar och det betyder att i ett sådant här politiskt dokument, som en tilläggsbudget med den här typen av principer innebär finns det inga hinder att ledamoten för pennan. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag tror att ltl Sjölund skall börja med att läsa 8 § landskapslagen om landskapsstyrelsens allmänna förvaltning. Det kan vara till viss vägledning, så kanske han tonar ner röstläget lite grann i den här frågan! Jag säger än en gång, att jag kan inte tro att det är sant att beredningen skulle ha tillkommit såsom två ledamöter har uppfattat det på en klar förfrågan i finansutskottet. Men jag förstår att du också, ltl Sjölund, indirekt vidimerade att så har varit fallet! Därmed torde det vara styrkt även av den som säger att de övriga inte riktigt har förstått vad som har sagts i utskottet  Därmed har vi klara fakta, åtminstone på stenogrammet. Vi tackar för den passningen, ltl Sjölund!

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman! Det är naturligtvis så att ltl Wiklöf försöker vrida till vad jag har sagt. Det är naturligtvis så att vi har hört sakkunniga. Vi har fått en redogörelse av dem hur processen har gått. Det har naturligtvis varit så att det har varit en långvarig process att få fram texten. Den har bollats från tjänstemannaplanet till det politiska planet åtskilliga gånger. Det har varit fråga om breda politiska diskussioner inom landskapsstyrelsepartierna. Det har verkligen varit en omfattande beredning av detta ärende, där också tjänstemannanivån har varit mycket involverad. Det är alltså en helt normal budgetberedning som har försiggått och ingenting annat. Sedan kan ltl Wiklöf försöka få det till någonting annat, men det här är fakta.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Enligt landskapslagen om Ålands landskapsstyrelses allmänna förvaltning, 8 §: ”Ärenden som handläggs inom den allmänna förvaltningen bereds självständigt och på eget ansvar av den tjänsteman som handlägger ärendet, med beaktande av att beredningen av ärenden som skall avgöras vid landskapsstyrelsens sammanträde skall ske i samråd med den medlem av landskapsstyrelsen som är ansvarig för byrån.” Beteendet, sådant ltl Sjölund presenterade det, står i strid med detta. Det är min absoluta uppfattning. Någon allmän princip, som ltl Sjölund nu för in, den finns inte!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Jag har sett att parhästarna Wiklöf och Strand har bollat med boken här, så jag tänkte att också jag skall läsa upp vad som står i lagen! Det är märkligt att det här ärendet har blivit ett lagärende i lagtinget, som är en politisk församling som diskuterar politik. Vägledande för den reform som var 1995 i landskapsstyrelsen var att ”Vid landskapsstyrelsens sammanträde skall den föredragande ledamoten först redogöra för ärendet och framlägga sitt förslag till beslut. Därefter har ledamöterna och närvarande tjänstemän rätt att erhålla ordet i den ordning de anmäler sig”, dvs. det som läggs fram kan vara berett på många olika sätt. Lagen förutsätter att det är ett samspel mellan tjänstemännen och den ansvariga ledamoten och det förvånar mig synnerligen att den förre landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson för några dagar sedan tog upp den här frågan. Kan vi då utgå från att ledamoten Jansson i landskapsstyrelsen aldrig gjorde någonting för att förbereda ärendena? Nej! Nå, det är ju rimligt att man är med och förbereder. Jag fört en kommunikation under många månaders tid, tagit fram underlag, låtit ta fram underlag och diskuterat de här frågorna. Sedan är det av olika omständigheter så att man skriver vissa partier av de texter som läggs fram, och det har jag min fulla rätt att göra, liksom alla andra i landskapsstyrelsen. Jag är alltså enligt 5 § en föredragande i ärendet, så till den delen är det helt riktigt.

 

Det intressanta här är att de substantiella invändningar, som finns i ärendet, de kommer via reservation som för in en ny kategori av projekt, nämligen fritids- och anläggningsprojekt som kategoriskt skall ägas av landskapet; det finns inga utrymme för avtal när det gäller Eckerö allhall, det finns inga utrymme för avtal när det gäller Jomala travbana, det finns inget utrymme för diskussion när det gäller kulturhuset osv. Så långt diskussionen om lagfrågor.

 

När det gäller innehållet noterade jag, också senaste gång, att ltl Wiklöf knappast kunde ha tilläggsbudgeten och jag konstaterar att samma förhållanden är i dag. Det är klart att det krävs lite tid att läsa dessa sidor. Men jag skall citera någonting som kanske överraskar ltl Wiklöf. Jag skall citera från tilläggsbudgeten: ”Landskapsstöd till finansieringen av de aktuella anläggningarna förutsätter en ingående bedömning av projektens betydelse för landskapet och för besöksnäringens utveckling. Projektens storlek förutsätter också en bedömning av finansieringsutrymme, prioriteringar och byggstart med hänsyn till konjunkturläget samt till landskapets åtaganden när det gäller att trygga basservicen inom social- och hälsovård och utbildningsväsendet. Den slutliga landskapsfinansieringen av projekten är, liksom för tidigare projekt, beroende av förhandlingar om inriktning, mål, funktioner och finansiering i ett helhetsperspektiv. Landskapsstyrelsen avser att fortsätta dialogen med respektive kommun för att fram planeringsunderlag och utarbeta konkreta förslag till lagtinget.” Dessutom säger vi tydligt och klart i budgeten att redan nu står det klart att det krävs prioriteringar och strukturförändringar i samband med nästa års budget för att säkra en kostnadseffektiv och stabil samhällsekonomi på sikt med bibehållen välfärd. 

 

De vikande konjunkturerna kunde ha förutsetts för många år sedan, de kunde ha förutsetts tidigare, men inte många andra har gjort det, utan nu har vi en klar vändning i den kommunala ekonomin från 1999. Vi hade löneförhandlingar som också har bäddat för detta och vi är beredda på en vändning i konjunkturen. Lagtinget måste själv vara medvetet om detta. Inte går det att driva på med olika åtaganden och löften, och det är det som vi från landskapsstyrelsen säger: de goda projekten har förutsättningar att få stöd; de projekt som inte befinns goda får naturligtvis inget stöd av landskapet. Landskapet måste ju ha det instrumentet i sin hand, och har det instrumentet i sin hand via budgeten, men det är lagtinget som bestämmer. Men om det fortsätter på det här sättet att man skall med lagbestämmelser försöka hitta invändningar mot projekt som är bra eller dåliga, då har man nog satt strålkastarljuset på fel. Det finns säkert mycket att diskutera i projekten i sig och värdet av att satsa i dem eller att inte satsa i dem. Låt diskussionen handla om sakfrågorna! (Från salen:ltl Wiklöf: men snälla Olle, den person ……. …… Och oberoende av den person som sitter i landskapsstyrelsen på min post, så kommer den personen att vara bosatt i någon kommun, (Från salen: och bosatt i Mariehamn)  kanske också i Mariehamn och då blir det naturligtvis för en del av er! Men låt nu saken tala för sig! Det är det enda jag kan vädja till Wiklöf och Strand i den här frågan: försök hålla er till sakfrågorna, så tror jag att det underlättar för samhällsutvecklingen och också för den politiska diskussionen i lagtinget.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Vi har hållit oss till sakfrågan och jag har uttalat mitt kraftiga stöd för de två reservationer som har lämnats in i anslutning till finansutskottets betänkande; där finns det sakliga innehållet. Jag förstår om landskapsstyrelseledamoten Erland är angelägen och vill kringgå den omständigheten att man synbarligen inte har förfarit korrekt när man har berett detta ärende. För den skull säger inte jag att det är en huvudfråga på något sätt, men nog måste man väl ändå kunna få göra en reflektion över det, för det som finansansvarige Erland nu gör från talarstolen är att han talar om föredragning i plenum och återger det som om det skulle skildra hur beredning i landskapsförvaltningen skall gå till. Det är två helt skilda saker. Den paragraf jag har hänvisat till är den som gäller för ett ärendes beredning. Det lärde åtminstone jag mig under de åtta år jag hade förmånen att jobba. Det går inte att bara antyda att vi med lagvrängeri vill komma någon vart utan vi reflekterar över att det inte har tillkommit i vederbörlig ordning, vilket också reservanterna här har antytt. När det gäller det som landskapsstyrelseledamoten Erland läste upp visavi omständigheterna kring huruvida ett sådant här projekt inte skall behöva komma till överhuvudtaget eller inte har vi naturligtvis läst det, men jag tog finansministern på orden när han med ganska stark patos och stor entusiasm talade om särskilt från Mariehamn hur angelägen han var om att särskilt det projektet äntligen efter så många år skulle kunna bli verklighet snabbt.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

De projekt som är aktuella kan gå vidare när lagtinget har tagit sitt första delbeslut, alltså tagit de kriterier, som det tydligen i alla fall i finansutskottet finns en enighet om från majoritetens sida. Det är ganska märkligt, när man från reservanternas sida kritiserar principerna, att man inte kommer fram med särskilt mycket själv annat än det kategoriska kravet att fritids- och idrottsanläggningar skall ägas av någon annan än landskapet. Inte är det särskilt klargörande. Men jag vill återigen hänvisa till att i landskapsstyrelsens arbete är det tjänstemännen som står för sakkunskapen och i alla ärenden som bereds är det en dialog, ett samspel, med tjänstemännen. Så har det varit nu i många månader, men mitt ansvar som föredragande är att redogöra för ärendet och lägga fram ett förslag. Och om det förslaget kommer via min dator eller någon annans dator eller har bollats mellan flera datorer, så har ingen betydelse för ärendet som hela landskapsstyrelsen tar ställning till och som också tjänstemännen är med och biträder. Det här är helt enligt lagen och möjligen har ltl Wiklöf inte noterat att det 1995 skedde en lagändring. Det blev ett nytt system då. Tidigare var det så att tjänstemannen självständigt kommer och föredrar sitt ärende; då först kommer den politiska formella prövningen. Men nu är det så att det här ärendet har behandlats precis på samma sätt som många andra ärenden och ledamöternas insatser varierar; en del skriver mycket själva, andra för dialogen muntligt osv. tills man kommer fram till förslag som någon har ansvar för att föredra. Antydningarna om att detta skulle vara någon sorts lagvrängning också här tycker jag går för långt. Det är någonting annat som är bakom ltl Wiklöfs diskussion i den här frågan. Jag har tidigare spekulerat om det, men jag skall inte fortsätta om det!

TALMANNEN: Tiden är ute!

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det är riktigt att ministeransvaret kom i mitten på nittiotalet. Men även vid den reformen lämnades den självständiga beredningen kvar som ursprungligt var, och det är viktigt att komma ihåg det. Och är det som landskapsstyrelseledamoten Erland nu säger att det går till i landskapsstyrelsen, då följer det inte lag! Det här borde lantrådet Nordlund ta ad notam och verkligen titta på vad man håller på och pynjar på med. (Från salen: ”pynjar på”) Det är tydligen något helt annat nu än vad som överhuvudtaget föreskrivs i lagstiftning. I bästa välvilja, finansansvarige, titta på det och gå igenom så att ni inte fortsättningsvis kommer med en massa fel!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är beklagligt att när det gäller jävsfrågan så kommer man med påståenden och juristerna skall rätta till det här och det blir lite samma sak här. Men jag skall avsluta den här diskussion med ltl Wiklöf genom att för Wiklöf särskilt läsa upp 5 § i landskapslagen om ärendenas handläggning: ”Vid landskapsstyrelsens sammanträde skall den föredragande ledamoten först redogöra för ärendet och framlägga sitt förslag till beslut.” Det är alltså det som jag har gjort och det är mitt ansvar. Om någon kommer och påstår att det på lagliga grunder skulle vara fel, så finns det en process i vårt juridiska system utanför lagtinget. Jag skall be att ltl Wiklöf besvärar sig eller på något annat sätt vänder sig till justitiekanslern, om inte det som jag läste upp går att förstå, dvs. jag har tagit mitt ansvar och inför de andra i landskapsstyrelsen redogjort för ett förslag som vi har justerat och bedömt, korrigerat och lagt till underlag för ett beslut som har omfattats enhälligt. Det har ingenting med något trixande, som det har sagts här, eller någonting annat göra (Från salen, ltl Wiklöf: vi talar om två olika saker), utan det har att göra med det ansvar man har såsom landskapsstyrelseledamot. Så enkelt är det egentligen, men ltl Wiklöf vill, inte av juridiska skäl, utan av rent politiska skäl vill han inte låtsas förstå vad den här debatten egentligen skall handla om, nämligen samhällets utveckling och eventuella investeringar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Boman:

Herr talman!

Nu har vi återigen en längre tid åhört någon form av domstolsförhandlingar i denna plenisal! Förra gången tilläggsbudgeten var uppe diskuterade man en hypotetisk jävsfråga i åtminstone tre timmar. Låt mig tala om det verkliga ärendet, nämligen tilläggsbudgeten!

 

Föreliggande betänkande från finansutskottet är ett av de flataste betänkanden jag har sett sedan jag kom till detta hus. Enligt 36 § LO ankommer på finansutskottet att bereda bl.a. tilläggsbudgeten. Så har icke skett. Till beredningsuppgifterna hör att utreda de frågeställningar som lagtingsledamöterna presenterar under remissdebatten. Det enda som framkommer ur framställningen är förkastandet av motionerna samt i allmänna motiveringen lite tjafs om eventuella kommande investeringar.

 

Personligen ställde jag bl.a. en fråga om ett bilinköp vid trafikavdelningen. Inget svar! Jag hade kritiska åsikter om Ålands arbetskraftsbyrå. Inget svar!  Jag vill hävda att en del av de maskiner som finns upptagna på listan över investeringar redan inköpts; detta trots att tilläggsbudgeten inte har godkänts. Men det finns troligen för många liberaler på lönelistan vid arbetskraftsbyrån för att utskottet skulle våga granska detta organ! Jag framförde kritik mot Ålands svinavelsstation. Inget svar! Som jag tidigare framförde betalar Ålands skattebetalare stora summor årligen för att Österbottens svinfarmare skall få billiga grisar, och så här kan det inte få fortsätta. Angående transporten av dessa grisar, som har en vikt av 20-25 kilo vid den subventionerade exporten är transporttiden till exempelvis Malax ca tio timmar. Grisarna, som i varje last är ungefär 150-170 stycken, transporteras i enligt uppgift godkända lastbilar. Det verkar som om alla lagliga förutsättningar finns för dessa transporter. Återstår det etiska och moraliska i att per gång skick 150-170 stycken två månader gamla grisar i en lastbil till Finland, en resa som tar minst tio timmar. Enligt mina värderingar är det ur djurskyddssynpunkt helt förkastligt, men jag har kanske andra värderingar när det gäller djurskyddet än övriga lagtingsledamöter.

 

När det i staden gäller frågan om stängning av Lilla Holmen nattetid är jag också enda politikern som konsekvent förordat en stängning. För mig är djurskyddsfrågor viktiga.

 

Jag hoppas och tror att det även i finansutskottet finns lagtingsledamöter som känner för djurens bästa. Men eftersom liberaler och center har stark anknytning till lantmannaskolan och dess övriga verksamhet har jag inget hopp om förändringar. Men finansutskottet kunde ju åka med följande gristransport och då sitta tio timmar med grisarna i ett trångt lastutrymme – då kanske ni förstår vad det handlar om!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Herr talman!

Jag ville bara anföra beträffande påståendet om att apparaterna som det rör sig om i tilläggsbudgetäskandet skulle vara inköpta redan, att det är de inte. Det har köpts in skrivare, men det är inte de apparaterna som avses här i tilläggsbudgeten, utan tilläggsbudgeten rör datamaskiner och ny kopieringsmaskin.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

I ett protokoll från landskapsstyrelsen har man i september inköpt ett stort antal apparater och jag utgick från att det var dessa apparater. Om jag har fel, så ber jag om ursäkt, men jag skall kontrollera det!

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja få ett klarläggande från ltl Boman om det är samma lagtingsledamot som stöder sittande landskapsstyrelse – utgående från den fixarpolitik han just anförde.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Jag skall börja med att stöda ltl Boman i hans analys av det finansutskottsbetänkande som vi har på vårt bord. Jag har varit med i över 20 år i denna business och jag tror aldrig att jag har, när det gäller ett äskande från landskapsstyrelsen, en budget eller tilläggsbudget som innehåller väsentliga principiella frågor och där debatten i substansfrågan i lagtinget har varit så bred och så många frågor har ställts, fått ta del av ett så tomt betänkande från finansutskottet som vi har framför oss. Det betyder, som ltl Boman sade, att det strider mot lagtingsordningen, eftersom det inte är landskapsstyrelsen som skall bereda frågorna efter att de är remitterade till utskott, utan det är utskottet som skall göra det.

 

Man hade förväntat sig att finansutskottets ordförande i sin presentation skulle ha svarat på åtminstone de väsentligaste av de frågor som ställdes, eftersom de inte fanns nerskrivna i betänkandet. Man brukar ha det som alternativ när man behandlar frågor. Men om man från liberalernas och centerns sida inte alls har någon respekt nu, när man har bildat den här nya landskapsstyrelsen, för lagtinget så kan man förfara på det här sättet. Det är i så fall en 180 graders sväng från åtminstone liberalernas sida sedan de själva var i opposition. Det blir jobbigt för oss som är i opposition när man inte har möjlighet att använda sig av utskotten för tillräckliga utredningar i substansfrågorna.

 

Jag skall sedan övergå till det jag tänkte säga och jag skall uppehålla mig vid två sidofrågor, kort förstås, eftersom det är substansfrågorna som man helst vill diskutera, men när man i sidofrågorna inte får någon respons från de regerande partierna, utan bara undanflykter, så blir det tyvärr att ta på sig litet tid för de diskussionerna. Jag är den första att beklaga det och vi i FS-gruppen beklagar det stort att det är på det sättet. Jag skall nämna något om jävsfrågan. Jag skall nämna något om beredningsfrågan. Jag skall nämna något om substansen kring principerna och jag skall nämna något om de högaktuella projekten, som är badhus i Mariehamn och simhall i Godby.

 

När det först gäller jävsfrågan – nu blev det också samma med beredningsfrågan – så går det tydligen inte att föra en saklig diskussion här i lagtinget, utan lagtingsledamöterna för in frågan på petitesser. Så har det förts en mycket vidlyftig debatt i tidningspressen från särskilt ltl Hasse Svenssons sida på alldeles felaktiga grunder i jävsfrågan, att Olof Erland på något sätt skulle misstänkliggöras för att vara jävig för att  han är kommunfullmäktigeledamot eller kommunpolitiker i Finström! Så har det skrivits långa, långa haranger om att Frisinnad Samverkan anser så och att Jörgen Strand har gått till angrepp på de premisserna. Alldeles fel!  Nå, det har sedan korrigerats av ledarskribenter och av andra också här i lagtinget, så nu är även Hasse Svensson införstådd med vad jävsdiskussionen gäller, men han har ändå ett behov av att vrida tillbaka klockan och återgå till en debatt som inte behandlar själva sakfrågan. Men vill man inte diskutera sakfrågan, så gör man ju så – det har ju Hasse Svensson sysslat med också tidigare i andra sammanhang.

 

När det gäller den andra frågan om beredningen är det så att jag var lantråd när den här reformen gjordes om ansvar för ledamöterna. Strukturen i lagstiftningen är mycket tydlig. Med den reformen gav vi ledamöterna i landskapsstyrelsen föredraganderätten i landskapsstyrelsen, alltså att det inte är tjänstemännen som framför sina förslag, som det var tidigare och ledamoten kunde inte göra någonting åt det, utan nog är det ledamoten som framför det och då måste man ge möjlighet åt ledamoten att påverka förslaget som läggs i landskapsstyrelsen, kanske också motiveringarna för förslaget, förutsatt att man kan komma överens med tjänstemännen. Det är den delen som Folke Sjölund hänvisade till och som Olof Erland hänvisade till här i den tidigare diskussionen, alltså den politiska behandlingen av själva beslutsfattandet. I handläggningslagen, som den hette förut, landskapslagen om Ålands landskapsstyrelsens allmänna förvaltning står det i 8 § precis hur ärendeberedningen skall gå till. Det är så att chefer på avdelningarna är avdelningscheferna, definitivt inte ministrarna. De har egentligen ingenting annat att göra där än att samverka med avdelningscheferna och avdelningsledningen för att få hjälpa till att få verksamheten att fungera så väl som möjligt, men någon ledningsfunktion eller beredningsfunktion har de inte. Däremot kan de komma med förslag till avdelningschefen och övriga beredare om hur det vill ha det politiskt, men det är enligt 8 § landskapslagen om den allmänna förvaltningen i landskapsstyrelsen upp till tjänstemännen och avdelningschefen att självständigt och på eget ansvar, men i samråd med medlemmen, göra den här beredningen. Sedan kan man i slutskedet, när man lägger förslaget, justera det. När det kommer upp i plenum så kan man justera det; när man har det på enskild föredragning kan man justera det, men då är det inte mera beredning. Ja, man kan säga att det är en politisk beredning i själva beslutsskedet, och den möjligheten har nu enligt den nya lagstiftningen ledamöterna.

 

Det förefaller som om vicelantrådet inte skulle vara medveten om den här systematiken i lagstiftningen och har därmed fallit i fällan s.a.s. och har uppfattat sig som att när man är föredragande i landskapsstyrelsen är man också beredande tjänsteman, alltså ministerstyre. Men sådan är inte vår lagstiftning uppbyggd, utan tjänstemännens ansvar menar jag att blev t.o.m. starkare i reformen när det gällde chefskapet för avdelningen än vad det var förut, inte på grund av förändringen för den politiska delen, utan resten s.a.s.; tjänstemannaorganisationen utformades så i den nya lagstiftningen att det blev på det sättet.

 

När Folke Sjölund säger att det i utskottet har framkommit att Olof Erland har ”fört pennan”, för att citera honom exakt, så är det så att det är ett missförstånd av rollen som ansvarig ledamot. Man kan inte föra pennan, men man kan möjligen lägga fram koncept osv. och hoppas att tjänstemännen tar in den texten. Har man ett gott samarbete med dem, så gör de det normalt. Men sedan när man föredrar det i landskapsstyrelsen får man prata hur mycket som helst och motivera sig hur mycket som helst och man får lägga vilket förslag man vill till beslut.

 

När det gäller substansfrågan i tilläggsbudgeten var det flera här som ställde många väsentliga frågor om principerna för de infrastrukturella satsningarna. Det gällde särskilt bedömningsfaktorerna för min del, hur de skall mätas och vägas för att man inte skall ha en godtycklighet i den politiska hanteringen av kommunerna och andra som skall bygga den här typen av anläggning. På detta har finansutskottet inte lämnat något svar alls.

 

När det gäller ägandet av anläggningarna står det att landskapsstyrelsen genom avtal på basen av intressenternas kapitalinsats kan gå in och äga den här typen av anläggning. Jag hade önskat att utskottet skulle precisera vad detta betyder: kan alltså landskapsstyrelsen kräva att äga 95 procent av idrottsanläggningar i Finström, om man där går in med ett 95 procents stöd? Så uppfattar man meningen, men är det verkligen korrekt?

 

Jag hade också resonemanget kring den regionalpolitiska frågan, att i tilläggsbudgeten satsar man huvudsakligen på två kommuner: Mariehamn och Finström. Hur skall man kompensera övriga kommuner? Vi vet att Jomala har ett projekt på gång osv.  Inget svar överhuvudtaget!

 

Sedan står det att när det gäller badanläggningarna, som jag förstår det, skall landskapsstyrelsen vara med och planera dem. Och hur passar det med den kommunala självstyrelsen? Det ställde jag också en fråga om och det har jag inte fått något svar på m.m.

 

Jag noterar att det har sagts här från vicelantrådets sida att reservanterna skulle ha infört ett tredje alternativ när det gäller projekten. Men precis som här tidigare sades från socialdemokraterna föreslår man bara en ändring av texten under Samhällsekonomiska projekt ägande, där det står ”ev. delat”, och reservanterna föreslår att det inte skall vara så, utan det skall vara kommunen eller sammanslutning som skall äga det. Inte är det någon ny kolumn och någon ny princip, utan det är samma.

 

Jag skall avsluta med, herr talman, att bekymra mig över situationen för badanläggningarna i Finström och Mariehamn, som vi från Frisinnad Samverkan tycker att bägge skall byggas, liksom också ishallen i Finström. Skidtunneln tror vi definitivt inte på, egentligen inte på Åland, såsom det är upplagt, men det är säkert en diskussion som kan föras vidare. 

 

Liberalerna och centern har i samband med tilläggsbudgeten låtit oss förstå att det kan ges mycket stora bidrag, mycket stora stöd, dubbelt större än tidigare, för den här typen av anläggningar i landskapet. I går hörde jag i radiointervjun från landskapsstyrelsen, att nu stämmer inte det här! Just när vi i lagtinget har fått tilläggsbudgeten med alla dessa höga procenter och möjligheter och förhoppningar, så får vi höra från landskapsstyrelsens sida att nu är det nog troligen så att pengarna inte räcker för det här! Det var det ena som lite bekymrade mig. Det här är en 180 graders sväng på en vecka eller ett dygn, samtidigt som finansutskottet just har behandlat frågan och ordföranden i finansutskottet är liberal och har uppenbarligen levt i förhoppningen att visst skall dessa stöd kunna ges. Han har också lovat i Mariehamn att vi under september månad skulle få ett besked i samband med tilläggsbudgeten hur mycket stöd det blir till badanläggningen i Mariehamn. I radiointervjun hörde jag att det är så oklart i Mariehamn: stadsplan finns inte, kommunalteknik finns inte. Allt det här är klart, förutom att stadsplanen inte är klubbad ännu, men den kommer säkert att bli klubbad under detta år. Det här projektet ligger alltså lika till som anläggningar inom skolsektorn och sociala sektorn i Mariehamn, som har fått besked från landskapsstyrelsen om stöd. Det här projektet ligger lika långt fram i hanteringen i Mariehamn, kanske t.o.m. längre än många av dem som har fått särskilt förhandsbesked. Det här resonemanget stämmer alltså inte heller när det gäller likabehandling av ärenden och eventuellt också av kommuner.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson framförde i sitt anförande att han var jättebesviken på finansutskottets betänkande. Det förvånar mig lite i och med att Frisinnad Samverkan också har en representant i finansutskottet. Ser man till de beslut som finansutskottet har tagit, har vi till största delen varit eniga. Det är beträffande de tre finansmotioner som har lämnats in, två från socialdemokratiskt håll och en gemensam från Frisinnad Samverkan och socialdemokraterna, där majoriteten har haft en annan åsikt. Det borde väl vara den demokratiska gången att man har den rätten. Vad beträffar hörandet i finansutskottet kan jag upplysa ltl Roger Jansson att den ledamot som representerar Frisinnad Samverkan har inte ställt några ytterligare krav på hörandet för att skaffa sig mera information,  som tycks vara så väsentligt enligt ltl Janssons anförande!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag har inte sagt att det skulle behöva höras några flera. Jag tycker att den lista som här är representerad hade kunnat reda ut alla de frågeställningar som vi i plenum har ställt och som det sedan är utskottens sak att reda ut. Oppositionens ledamöter i utskottet har velat ha en detaljbehandling av principerna i utskottet.  Så har de meddelat åtminstone vår grupp. Men det har de inte fått utan här skulle i stort sett korta formuläret användas! Det korta formuläret är det dokument vi har framför oss.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Jag har inte i utskottet hört några sådana tankar att man skulle ha gått in för det korta formuläret och jag tycker att det finns från majoritetens sida en beskrivning hur man ser på principerna vad beträffar projekt med betydande samhällseffekter.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det här stämmer inte riktigt överens med sanningen, utan det långa stycket som man har i den allmänna motiveringen gäller huvudsakligen kultur- och kongresshus, som inte skulle falla under kolumnen med nya principer, som huvudsakligen gäller fritidsanläggningar. Däremot har man haft synpunkter på behovet av kompletta beskrivningar och en ganska ingående information till lagtinget inför beviljande av stöd till varje projekt från majoritetens sida. Det är olyckligt formulerat på det sättet att skulle man följa det här skulle det kunna bli mycket kraftiga fördröjningar av inte minst badhuset i Mariehamn och simhallen i Godby.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

På sätt och vis är det ganska underhållande att höra ltl Roger Jansson försöka påstå att beredningen av tilläggsbudgeten skulle ha gått till på något särskilt sätt som inte står i överensstämmelse med lagen. Det skulle vara fullt möjligt att vid själva föredragningstillfället göra stora ändringar. Det skulle vara fullt möjligt att till tjänstemannen komma med ett koncept som någon skriver ut. Men drar det här till sin logiska slutsats kan man väl säga att det är mycket vänligt av en ansvarig ledamot att skriva lite själv och hjälpa till. Ett budgetarbete är ganska komplicerat. Det är säkert några här i lagtinget som tycker att jag ägnar mig åt olagligheter, men vi har var och varannan dag förhandlingar med avdelningarna om budgeten och tjänstemännen bereder, lägger ner ett oerhört jobb, tar fram siffror, underlag osv. Min roll är att ha ett politiskt ansvar för att det här blir bra, att det kommer fram och att det föredras. Den dagen ordinarie budget kommer fram avser jag att ha medverkat också till den på olika sätt. En praktisk fråga är att när jag kommer med mitt koncept handskrivet, så är det nästan oläsligt, det enklare för mig och andra att skriva ner det på ordbehandlaren och sedan finns det där. Det skulle förvåna mig mycket om skillnaden däremellan skulle vara skillnaden mellan laglighet och olaglighet.

 

Fru talman!

Det har varit en del diskussioner här i dag om vad jag sade på pressinformationen. Jag har utgått från det som också står i tilläggsbudgeten: för det första måste det finnas pengar att använda och disponera. De pengarna minskar sannolikt utifrån de ramar som fanns i våras. För det andra måste det finnas bra projekt. För att bedöma om de är bra eller inte måste vi ha bedömningskriterier; det har lagtinget efterlyst och det har vi nu kommit med. Man har full frihet att kritisera kriterierna, tolka och värdera också dem. Men det är ganska intressant att notera att ltl Roger Jansson nu säger att det som egentligen reservationen handlar om är att man i den mellersta kolumnen byter ut eventuellt avtal mot att det inte får vara ett sådant avtal att landskapsstyrelsen inte skall äga anläggningarna. Med denna kraftansamling i reservationen måste man dra den slutsatsen att det mesta i övrigt är ingenting som man har andra förslag på. Vem skall vi då lyssna på här från Frisinnad Samverkan. Ltl Dennis Jansson sitter i finansutskottet och gör säkert ett hedervärt jobb och anstränger sig, sedan kommer en annan ledamot från Frisinnad Samverkan och säger att det här var mycket dåligt arbete, här borde det vara mycket mera ingående analyser osv.! För min del måste jag säga att jag är nöjd både med betänkandet och reservationen; reservationen föreslår en ändring som mycket väl kan diskuteras: är det så att landskapsstyrelsen inte skall äga någonting? Det är egentligen en ganska sund princip. Problemet är när man kommer till praktiken, när det gäller travbanan, allhallen osv., att en lämplig lösning har troligtvis varit att landskapet äger anläggningarna. Men det klart, jag är inte främmande för att ansvaret skall läggas på andra; det är en ganska pragmatisk fråga för min del.

 

Förslagen till andra kriterier kunde naturligtvis ha kommit från finansutskottet i betänkandet eller också i en reservation. Det är helt fritt arbete. Lagtingsledamöterna har ingenting annat att hålla sig till än sitt eget samvete.

 

Men, fru talman, den kanske allra viktigaste frågan: hur står det till med i projektet i Mariehamn, hur står det till med projektet i Godby osv.? Jag uttalade mig  i radion igår – jag hade inte tillfälle att höra det själv, men jag vet ungefär vad jag sade – och jag sade att de här projekten kommer nu in i en ny fas när vi får klartecken för kriterierna, då går vi in och ser på alla de faktorer som utgör kriterier. Om jag hade en missuppfattning när det gäller projektet i Mariehamn, att det inte var klart i stadsplanen så ber jag om ursäkt för det, det var inte meningen att det var någon väsentlig punkt, utan jag hade för mig den saken. Jag har inte själv sett trafiklösningarna; jag har inte själv sett den godkända stadsplanen, så möjligen ligger jag några dagar efter i hanteringen. Till den delen har det ingen betydelse för ärendets handläggning, utan landskapsstyrelsen har skrivit brev till stadsstyrelsen och kommunstyrelsen i Finström och begärt vissa uppgifter och den processen kommer då att fortsätta här. Men sedan kommer vi till det som är det viktiga och som faktiskt står i tilläggsbudgeten: landskapsstyrelsen förutsätter en bedömning av finansieringsutrymmet, prioriteringar och byggstart med hänsyn till konjunkturläget samt till landskapets åtaganden när det gäller att trygga basservicen. Det var det jag ville förmedla till allmänheten därför att om det i en tidning som går ut i 7.000 exemplar står att det är hallhysteri och jäv och alla möjliga konstigheter från landskapsstyrelsens sida, då måste vi försöka rätta till det. Det är inte så lätt när en tidning går ut massivt på det här sättet. En presskonferens kan möjligen förmedla det budskapet att budgeten har inte särskilt mycket utrymme, som jag kan se det i dag, för investeringar under nästa år. Det hindrar inte att vi möjligen kan komma med besked för olika satsningar under en längre tidsperiod och byggkonjunkturen är sådan, trots den allmänna lågkonjunkturen på vissa håll, att det fortfarande är dyrt att bygga, det är fortfarande gått om jobb i branschen, såvitt jag kan bedöma och det här betyder att det är hela tiden en avvägningsfråga: hur mycket har vi råd med? Vad är nödvändigt? Vad är önskvärt osv.? Det gäller alla projekt som vi nu bedömer att projekten måste vara bra, de måste vara samhällsekonomiskt värda att satsa på; det är den bedömningen som vi är satta att göra i landskapsstyrelsen och det är också den bedömningen som vi skall göra för att sedan lägga fram som beslut, där hela landskapsstyrelsen står bakom de beslut som kommer till lagtinget, närmast i samband med ordinarie budget. Men jag kan inte som beredande politiskt ansvarig – jag tycker att det skulle vara förfärligt om man som politiker skulle sitta vid ovala bordet och invänta färdiga texter där man bara skall sätta stämpeln på. Det är absolut ingen komik i det. Jag tycker att det är mycket allvarligt om man ifrågasätter vårt politiska system, ifrågasätter lagligheten av det politiska arbetet överhuvudtaget egentligen.

 

Fru talman!

När det gäller de här bedömningarna måste lagtinget acceptera att landskapsstyrelsen har ett ansvar för hela ekonomin. Det betyder att vi måste göra bedömningen: finns det ett utrymme nästa år för projekt som allmänt uppfyller kriterierna? Det är inte så, och där hänvisar jag igen till texten i tilläggsbudgeten, att det är fråga om 90-procentiga bidrag, utan det är endast ett projekt som uppfyller alla kriterier och som visar sig vara lönsamt som kommer i fråga. Det är också så, som jag hoppas att herrarna här har noterat, att bidragen beror också på kommunens styrka när det gäller inkomsterna, dvs. 10 procent av inkomsterna förutsätts kommunen själv stå för, om lagtinget omfattar kriterierna.

 

Skulle det inte vara dags att bestämma sig för hur en ansvarig ekonomisk politik skall drivas från Frisinnad Samverkans sida. Är det så att ni har andra kriterier, andra förslag, lägg då fram dem vid det här fallet, om det inte fanns kraft till det i finansutskottet! Det finns alla möjligheter till klämmar osv., men landskapsstyrelsen, en majoritet av lagtinget och en majoritet av utskottet tycks omfatta det här. Man kan inte klaga på allt, man kan inte söka lagvrängerifel på alla områden. Skall det verkligen vara nödvändigt att hålla på med det! Läs tilläggsbudgeten och konstatera att där finns ramarna, där finns kriterierna och behöver de ändras finns det utrymme för det, men till det krävs det en viss diskussion som bygger på argument, och det är väl det som jag skulle säga att de flesta här i lagtinget skulle vara tacksamma för om det handlar om just det.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

För det första vill jag säga att de gamla projekt som är tagna beträffande driften kan vi i dag inte gör så mycket åt, så de projekten behöver vi inte blanda in i det här. Det är intressant att höra att i dag vill landskapsstyrelseledamoten Erland vara en ansvarig ekonom som tar ansvar för alla pengar. Det är en 180 graders kullerbytta. Som oppositionsledare stod Olof Erland här gång på gång och sade att det finns 500 miljoner i kassan, de måste sättas i rullning i samhället. Men det är bra att han nu vill ta ansvar för samhället. Vidare säger landskapsstyrelseledamoten Erland att Frisinnad Samverkan i utskottet inte har agerat, men i reservationen begär vi helt nya principer. Vi efterlyser dem i samband med budgeten för år 2002. När det gäller egna förslag har jag ett färdigt, men jag skall ta och föredra det vid tillfälle, så kanske landskapsstyrelseledamoten Olof Erland får någonting att ta efter!

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag vill passa på att tacka landskapsstyrelseledamoten Olof Erland för att han tycker att jag gör ett hedervärt jobb i finansutskottet. Det var väldigt snällt. Tackar!

 

Situationen i finansutskottet, i alla fall för min del, har förändrats ganska mycket sedan regeringsskiftet eftersom det nu är en majoritet som inte jag längre sitter med i utan det är en liberal ordförande, som det visserligen var tidigare, nämligen fru talman Viveka Eriksson som satt som ordförande i finansutskottet då, sedan är det kvarvarande ledamöterna Janke Mattsson och Lars Holmberg. Men det som jag vill påpeka att har inträffat i finansutskottet är det att under den tid som fru talman Viveka Eriksson var ordförande fördes det en kontinuerlig politisk dialog mellan oppositionen och regeringspartierna och allt som hade väckts i debatten beaktades även i betänkandet. Den ovilja som nu fanns i finansutskottet under behandlingen gjorde att det blev ett ganska kort betänkande, man brukar säga korta formuläret, men inte riktigt så. Problemet är att det är en sorts maktpolitik som har dykt upp nu i finansutskottet som inte liknar den som har föregått tidigare.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Jag har ca tio års erfarenhet som oppositionspolitiker i utskott och jag vet att visst kan det vara frustrerande ibland. Jag skulle gärna vilja ge ltl Dennis Jansson lite råg i ryggen därför att det blir alltid så i utskotten att det är argumenten som i alla fall segrar till sist, så fixeringen vid opposition och majoritet är alltid en liten irriation och särskilt i början av en sådan här situation, men jag skulle faktiskt gärna vilja uppmuntra ltl Dennis Jansson, att ställ frågor, ställ krav och argumentera. Jag är säker på att det kommer att löna sig. Jag tycker inte att finansutskottets betänkande för att vara en tilläggsbudgeten är på något sätt anmärkningsvärt.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Fru talman!

Jag skulle då vilja ge det rådet till landskapsstyrelseledamoten Olof Erland när han sade att argumenten segrar till sist, och det tror jag också, trots att det nu är så illa som det är att principerna råkar se ut att bli antagna, att ta nu fasta på skrivningen i reservationen: ”Landskapsstyrelsen bör i anslutning till ordinarie budgeten för 2002 framlägga ett entydigt rättvist förslag till principer fritt från nuvarande vidsträckta politiska tolkningsmöjligheter som skapar enbart godtycke.” Ta denna reservation i beaktande och försök gör någonting av det som blir rättvist för samtliga kommuner på Åland!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Den passus som ltl Dennis Jansson läste upp har jag också läst igenom flera gånger och funderat på vad betyder det här: entydigt rättvisa principer? De kriterier som vi har lagt fram är de som egentligen har diskuterats länge i lagtinget och de har också tillämpats. Det är klart att när det gäller att bedöma sådana här projekt undrar jag, efter i alla fall en hel del erfarenhet, att vad skulle ”entydigt rättvisa principer” vara? Man brukar säga att skall vi bestämma att alla får 62,5 procent eller någonting sådant eller skall vi försöka göra bedömningen: vad betyder det för besöksnäringen, för regionalpolitiken osv.  Och till den delen ltl Dennis Jansson har fört fram ett konkret förslag så är det det att landskapet inte skall äga anläggningarna. Det skall jag naturligtvis också tänka på i vårt förslag från landskapsstyrelsen står det ”eventuellt delat”, dvs. det finns en öppning för olika situationer, som t.ex. sjöfartsmuseet, där det finns ett tidigare ägande, det kommer in nya investeringar och då har vi sett det som en fördel, eller snarare den tidigare landskapsstyrelsen, att kunna förhandla om en bra lösning, men inte är det så att en reservation blir obemärkt. Det är bara det att jag undrar vilka kriterier är det fel på, vilka kriterier saknas, vilka är överflödiga? Möjligen kan man på något sätt med siffror väga de här sakerna, men till slut blir det ändå en politisk bedömning. Vi skulle inte ha ett politiskt system om det inte är de här bedömningarna som någon skall göra. Det är nu landskapsstyrelsens roll att gå vidare med det här.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Det är lite jobbigt att föra diskussionen i sakfrågan; när det gäller reservationen påstod vicelantrådet Erland att jag hade klargjort vad reservationen gick ut på. Då menade han att det enda som reservationen därmed skulle utgå på är den sista passusen i reservationen om ägandet och att uttrycket i landskapsstyrelsens tabell ”eventuellt delat” skulle ändras. Men reservationen innehåller, som redan sades av ltl Jörgen Strand, som huvudmål att uppdra åt landskapsstyrelsen att framlägga ett entydigt rättvist förslag i ordinarie budgeten för år 2002. Här övervägde vi i Frisinnad Samverkan i behandlingen i finansutskottet om vi skulle lägga ett alternativt förslag eller om vi skulle föreslå detta. Och med den brådska som majoriteten presssade fram i utskottsbehandlingen såg vi ingen annan möjlighet än att lägga fram just förslaget att återremittera det till landskapsstyrelsen för att få ett bättre förslag berett. Men nu har vi insett att det här funkar inte, utan man tänker ha dessa oklara regler, så åtminstone har jag ingen aning om vi får 20 procent eller 70 procent till badhuset i Mariehamn. Det finns ingenting som hjälper här i regelverket till den delen, så vi skall strax lägga fram ett mera konkret förslag – och då vill vi hälsa vicelantrådet välkommen till den ekonomiska ansvarsklubben, som vi alltid har hört till och fortsätter att höra till, där vi har noterat att vi har under lågkonjunktur byggt upp buffert i landskapsekonomin, så att vi har ca 150 miljoner på kistbotten och inte de 500 miljoner, som Olof Erland som oppositionsledare sade att landskapsstyrelsen måste sätta sprätt på. Nu talar vi samma språk och det gladde mig när jag hörde vicelantrådet igår i radion.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

När det gäller kriterierna är vi naturligtvis mottagliga för dem. Det är klart att när vi lägger fram ett förslag till lagtinget är det det som är underlaget och kommer det ingenting annat och det tas beslut så arbetar vi vidare med det. Men det är ändå så att när kriterierna finns är det först då som bedömningarna kommer in. Jag vill bara upprepa vad som är utgångspunkterna för den här landskapsstyrelsen och som också står i tilläggsbudgeten, att vi går in i ett kärvare budgetläge och då måste vi se om vårt hus. Vi har en offentlig sektor som står för en mycket hög kvalitativ välfärd, men den är också dyr på sina håll och när vi ser att näringslivet förändras, ekonomin förändras, så måste vi ha ett helhetsgrepp på det här. Kanske det ligger väl mycket i min roll, men jag vill ändå återigen varna för, att ha inte så höga förväntningar under nästa år. Vi hoppas ju alla i landskapsstyrelsen att vi skall kunna förverkliga sådana investeringar som ger en bättre ekonomisk grund för framtiden, men vi måste ändå försöka pussla ihop en budget som tryggar välfärden och de åtaganden som vi redan har gjort, så jag hoppas också  att de som nu med stor entusiasm jobbar med dessa projekt i både Mariehamn och Finström förstår att det här är vår roll. Jag sade det igår, och jag säger det igen, att låt inte den här diskussionen förta den entusiasmen, för ju mer man jobbar, ju mer man funderar desto bättre projekt kan vi räkna med att få till bedömning i landskapsstyrelsen.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Låt mig i min andra replik gå in på särskilt badhuset i Mariehamn som jag är kommunalt engagerad i. Jag noterar nu att de kriterier som finansutskottet föreslår att vi skall godkänna fyller badhuset i stor sett till 100 procent eller 80 procent. Eftersom det är på det sättet, man kan göra lite olika bedömningar hur mycket det skiljer, men det är alldeles klart när man läser bedömningsfaktorerna osv., att det måste bli ett mycket stort bidrag, så det räknar jag med. Men det är så att badhuset i Mariehamn är ett kommunalt projekt, så det är kommunen Mariehamn ensam som beslutar när det förverkligas, ingen annan kan påverka det. Sedan är det landskapsstyrelsen som beslutar om man ger något stöd till det. Då räknar vi naturligtvis i Mariehamn att vi skall få samma stöd som andra motsvarande anläggningar nu och i framtiden. Då finns den möjligheten att Mariehamn börjar och finansierar det själv för att få ett senare besked från landskapet om stöd. Så har det gjorts i tidigare projekt också under årtiondena. Jag har inte sagt att allting är klart när det gäller projektet i Mariehamn, som Olof Erland misstolkade mig, utan jag sade klart och tydligt att stadsplanen beräknar vi att ha klar i fullmäktige inom året. Men allt är lika långt: kommunaltekniken, stadsplaneringen, allting är lika klart som när landskapsstyrelsen har beviljat oss och kommunerna pengar för andra projekt, så vi ligger sannerligen långt framme och är överens om att när arkitekten har sina skisser någorlunda klara så ritas stadsplanen och klubbas i fullmäktige. Vi har hela fullmäktige bakom oss.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Jag tycker att det är ganska trevligt att höra den entusiasm som ltl Roger Jansson lägger fram här som kommunal förespråkare för badhuset i Mariehamn; med tanke på hur otydliga kriterierna påstås vara är det också glädjande att han bedömer det som så att badhuset uppfyller alla kriterier. Tyvärr är inte jag lika insatt i saken, men jag konstaterar att båda projektföreträdarna, när det gäller Godby och Mariehamn, är lika entusiastiska. Jag är inte kommunal företrädare för Godby-projektet trots att jag var konsult 1998, men när det gäller bedömningskriterierna tror jag liksom ltl Roger Jansson att vi också har möjlighet att se var ligger dessa projekt på skalan ganska bra. Sedan är det de andra faktorerna: finansieringsbehovet och kommunens egen insats, så i den mån det finns budgetutrymme tror jag att vi kan gå vidare med det här. Men om det är så att man i Mariehamn tar ett kommunalt beslut måste man också tänka på att landskapsstyrelsen, med den typ av insatser som vi här diskuterar, också vill vara med och diskutera, föra en dialog, som vi säger. Det betyder ingalunda att vi sätter oss över kommunerna. Men om det är flera projekt som kan gå in i varandra och det blir fråga om prioriteringar måste vi utgå från att landskapsstyrelsen som överordnad myndighet på Åland och som står för satsningarna också skall kunna ha ett ord med i laget. Det har varit helt klart i våra diskussioner med representanter för stadsstyrelsen och kommunstyrelsen.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Vicelantrådet anförde här att han står för en ansvarig ekonomisk politik. Jag vill få en förklaring till att tidigare som oppositionspolitiker riktade vicelantrådet mycket stark kritik mot lantrådet Roger Nordlunds regering och sade att de kassamedel som fanns skulle ut i det åländska samhället för att användas, de kassamedlen uppgick per 31.12 till 543 miljoner mark. Står den åsikten kvar eller har vicelantrådet nu i egenskap av ansvarig ledamot och finansminister en annan åsikt eller skall pengarna ut till det åländska samhället och arbeta, såsom då anfördes? Det skulle inte överhuvudtaget få finnas några reserver.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Jag vill inte påstå att mina åsikter i grunden ändras med konjunkturläget, men bedömningarna när det gäller budgeten gör det. Naturligtvis är det så att vi är inne i ett läge nu som gör att man måste göra en annan bedömning än för fem år sedan. Vi kanske kan säga att vi är lite tillbaka i situationen 1992-93 eller liknande, men det är gångna tider. Det som kommer emot oss nu är sannolikt och jag måste göra en bedömning när vi lägger upp budgeten och ser på ramarna. Det är sannolikt att vi kommer in i en vändning, också när det gäller budgetmedel, och då måste vi se på vad vi har för reserver utöver det som är intecknat redan. Då kommer det nya skolprojekt, det kommer projekt inom hälso- och sjukvården, det kommer mögelskolor som måste saneras och där har vi den prioriteringen som den här landskapsstyrelsen nu måste göra: vi gör en bedömning att vi skall säkra välfärdsstandarden i vårt samhälle och sedan hoppas vi och räknar med att det skall finnas ett utrymme för annat. Men framför allt hoppas vi att vi skall kunna klara av att få en mera kostnadseffektiv offentlig sektor så att vi skapar själva ett utrymme för satsningar. Vi har också det åtagandet att vi skall ge goda förutsättningar för marknadsekonomin att fungera. Där har vi egenkraften i näringslivet som skall ges förutsättningar, men där är det inte fråga om på samma sätt investeringsbidrag och liknande, utan det är allmänna förutsättningar och där är välfärden också en näringspolitisk komponent. Det är klart att när det ekonomiska läget är ett annat måste man dra andra slutsatser.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Det tycks vara lite olika med tideräkningen mellan vicelantrådet och mig! Det är nog inte fem år sedan han hade den här åsikten, utan snarare fem månader sedan. Då var det viktigt att pengarna skulle ut och jobba i det åländska samhället, de skulle absolut inte få ligga på kistbotten! Nu är det andra tongångar. Är det inte så att ansvaret har ökat i och med att vicelantrådet har blivit finansminister?

 

Vicelantrådet säger att man skall ha en mycket mer kostnadseffektiv offentlig sektor; den är alltså ineffektiv, den är dålig i dag osv., tjänstemännen tycks inte jobba enligt vicelantrådet. På vilket sätt tänker han göra det? Tänker han friställa offentlig sektor eller på vilket sätt skall effektiviteten bli så kostnadseffektiv nu? Det skulle vara bra att få ett exempel nu eller kommer det i ordinarie budget? Men eftersom vicelantrådet har uttalat sig redan i dag tror jag att det också skulle vara bra att man här i plenum får veta vad det blir och att lantrådet Roger Nordlunds regering då kommer att avskeda folk i offentlig sektor – det är väl det som är budskapet!

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Slutsatsen att det skulle vara några avskedanden på gång kan jag dementera. Jag tror att den som har följt utvecklingen i den offentliga sektorn ser att det finns flera olika inslag där som behöver analyseras lite närmare. Det är nämligen så att kostnaderna och den allmänna utvecklingen är stigande och det finns också behov av nya tjänster. Däremot måste man se på hur strukturen ser ut när det gäller hela välfärdssektorn. Det gäller hälso- och sjukvården, det gäller skolorna osv. Den här landskapsstyrelsens principiella utgångspunkt är att vi måste spara på olika områden och göra verksamheten mera effektiv. På det sättet skapar vi också utrymme för förnyelse, men det är inte fråga om att anklaga någon överhuvudtaget i den offentliga sektorn för att de inte gör ett effektivt arbete. Problemet är många gånger tvärtom, att arbetet blir för betungande därför att man inte har ”grupperat” tjänsterna på rätt sätt eller att man låter vikarier ta hand om jobben i stället för ordinarie anställda, så det är den problematiken vi har ansvar för. Inte finns det några patentlösningar som dem som vicetalman Häggblom drar upp, att man skär ner och man avskedar och rumsterar om, utan det är ett mycket svårt arbete att försöka organisera den offentliga sektorn så att den är effektiv och framför allt att personalen trivs med de jobb den har. Det är stress och liknande som kostar vårt samhälle och våra människor väldigt mycket. Kan vi få bort det har vi uppnått effektivitet på många sätt.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Svensson:

Fru talman!

Jag har inte varit med i 20 här i lagtinget, som ltl Roger Jansson har varit och som för sin del kallade detta arbete för ”business”. Jag tror på och har medverkat i debatt med argument som en förutsättning för demokrati och förnuft. Och visst har det varit oförsonliga tongångar i lagtinget tidigare. Sådana tongångar är givetvis ett gemensamt problem för oss alla här i lagtinget.

 

Nu handlar det faktiskt om något som påminner om en ständig misstroendedebatt som oppositionen för. I stället för politik blir det ordningsfrågor och alla möjliga misstankar som faktiskt sprids ut utan någon större tanke på den politiska verkligheten. När det är på det här sättet i ett parlament – det finns exempel också från andra parlament på sådana här utvecklingsstadier – så går det faktiskt ut över väljarna, som vi alla skall arbeta för. Jag har faktiskt personligen fått vinkar från väljare som har tröttnat på att ingenting tycks fungera i självstyrelsen och allting är bara åt skogen. Så enkelt är det naturligtvis inte; det finns säkert också rimliga drag i det arbete som bedrivs här i lagtinget. Men den uppfattning som allmänheten kan få när den hör de här debatterna verkar kunna bli också en annan. Här förekommer vissa saker som inte uppskattas av vanliga medborgare, uttryck om motparten som idioti, det är dumt osv. Jag tycker att det skulle vara bra om man kunde avstå från att uttala sig om kollegers förståndsgåvor på det sätt som görs här ibland. Glada fniss och skratt är väl en sak och lite humoristiska kommentarer, men om det verkar vara hånskratt funkar det inte bra, utan det förstör hela diskussionen.

 

Fru talman!

Ett mönster i oppositionens attacker här mot majoritetens och landskapsstyrelsens ansvar i vårt politiska system framträder allt tydligare. Det betyder inte att jag är emot opposition, tvärtom, det är viktigt att det finns olika åsikter och att man på något sätt kan berika varandras erfarenheter i debatten, men nu verkar det som om oppositionen är minst sagt missnöjd med de politiska regler vi faktiskt har att följa, både i lagtinget och i landskapsstyrelsen. Det visas inte riktigt på ett sakligt sätt utan det görs genom att försöka misstänkliggöra enskilda ”funktionärer i systemet” och särskilt är det landskapsstyrelsen som får på skallen. Landskapsstyrelsen skall ju kunna kritiseras, landskapsstyrelsen skall kunna på olika sätt sättas på det hala, men inte för att landskapsstyrelsen försöker leva upp till systemets regler, utan det är faktiskt om de inte gör det som det finns anledning till kritik. Man kan diskutera det också i andra fora än i plenum. Jag menar inte att man skall utesluta debatt i plenum, men det finns saker och ting som man kan reda upp som verkar oklara som inte behöver göras just i plenum. Så gör man i politiska fora i många demokratiska länder, vill jag påstå.

 

Jag tycker att jag vågar påstå, att jag upplever inte det här som någon konstruktiv politik utan det blir som en dålig opposition med tanke just på parlamentarismen och demokratin som behöver en bra diskussion. Någonstans skall vi mötas i förnuftiga och välövervägda beslut, det är det som är meningen.

 

Ltl Dennis Jansson utgick i ett anförande från att lagtinget skulle vara lätt att lura på något sätt! Om inte de frisinnade slår larm skulle hela lagtinget bli fört bakom ljuset i olika avseenden! Så enkelt är det inte. Poängen är att det är de frisinnade som nu har gått in för att utså misstankar och nu oroar sig ltl Dennis Jansson för effekterna av det på något sätt. Men, ltl Dennis Jansson, politik kan inte gå ut på att misstänkliggöra andra till varje pris! Det måste finnas annat att komma med, och det finns förslag här som jag förstod från vicelantrådets sida att är värt att överväga, så inte bedömer jag situationen som hopplös utan jag bara är orolig jag också för den effekt som den här diskussionen får.

 

Nej, låt oss, fru talman, försöka diskutera ärendenas innehåll, så behöver nog ltl Jansson bekymra sig mindre om konsultmarknaden och Finströms fritidsanläggningar osv. Jag påstår att vår parlamentarism behöver mera konstruktiva tag i lagtingsdebatten och vi bör alla besinna vårt ansvar inför väljarna, och det hör definitivt till debatten om tilläggsbudgeten!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Ett bra demokratianförande, knappast alldeles inom ramen för det ärende vi har på föredragningslistan, men dock kommentar kring den diskussion som har förts och betygsutdelning åt dem som har deltagit i den! Jag tror att vi betackar oss för den typen av betygsutdelningar. Vi är lika kloka som ltl Svensson och kan föra debatten. Det var så att jag har suttit som lantråd fyra år och ett och ett halvt år som minister, alltså fem och ett halvt år i landskapsstyrelsen och det har varit fem och ett halvt år av misstroendedebatt genomgående. Det har varit oppositionens modell att misstänkliggöra absolut allting. Jag tror att vi håller på att förbättra debattsituationen i lagtinget genom att försöka koncentrera oss på sakfrågorna. I det sammanhanget vill jag ställa frågan till ltl Svensson: Vilken betydelse skall vi här i lagtinget lägga vid landskapslagar som berör landskapsstyrelsens förvaltningsarbete? Skall vi bortse från vissa paragrafer eller skall vi verkligen se till att de följs i den landskapsstyrelse som vi har att övervaka? Vi har här försökt diskutera stödprinciperna så att stödtagarna kan få svar ur stödprinciperna så att det blir exakta svar. Det har varit vår huvudfråga. Sedan har vi noterat att i hanteringen av detta ärende i landskapsstyrelsen har det förekommit en del frågetecken som vi, utgående från landskapslagstiftningen, har velat ta upp till diskussion. Får vi inte diskutera sådana frågor, sådana eventuella fel i förvaltningen, ltl Svensson, så är det mycket illa ställt med vår parlamentariska situation i landskapet.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Ltl Roger Jansson återkommer till att man betygsätter hans anföranden t.ex. om man har argument som man vill föra fram vad gäller debatten. Jag antar att han inte menar sig själv när han i dag t.ex. nämnde mig vid namn och påstod att jag är känd för att vrida till debatten! Det var väl inget betyg alls, förstår jag – eller också är det så att vissa regler gäller för ltl Roger Jansson, med all hans praktik i självstyrelsen,  och andra regler gäller för andra. Om jag skall analysera vad ltl Roger Jansson säger, får jag det intrycket att ltl Roger Jansson tycker att han ger igen för opposition som han har varit utsatt för, och det må han göra, men då skall det framgå att det är så. När det gäller den retoriska frågan om jag skulle anse att man skall följa lag är det klart att jag anser det! Hur har ltl Jansson kunnat komma på någonting annat! Frågan är om det är så att man skall utgå från att oppositionens uppfattning om lag alltid är den rätta och att t.ex. landskapsstyrelsens uppfattning om den är felaktig. Då blir det ingen debatt.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag förklarade just här att vi tvärtom försöker driva en politik, att vi inte ger igen. Vi använder oss inte av samma oppositionsmetod som liberalerna har haft i tio år, utan vi försöker verkligen vara konstruktiva. Men när vi på resans väg hittar eventuella formella fel som har gjorts, så måste vi få diskutera dem och då får inte ltl Svensson stiga upp och säga, att, nej, det här kan man inte diskutera, man måste bara diskutera sakfrågor, samtidigt som ltl Svensson själv nu inte diskuterar sakfrågan utan sättet för debatterandet, moralen i debatten osv. samt kritiserar starkt ltl Dennis Jansson från Frisinnad Samverkan för hans inlägg i debatten.

 

Dessutom, fru talman, fick jag egentligen inte något svar på frågan som jag ställde om hur noga vi skall vara med att följa upp att landskapsstyrelsen följer varje paragraf i den lagstiftning som styr förvaltningen. Ltl Svensson svepte förbi den frågan genom att säga att det är självklart att jag tycker så, men vad tycker då ltl Svensson om 8 § i förvaltningslagen, som här har citerats? Har man följt den lagparagrafen enligt den information vi har fått från utskottet och också från dess ordförande? Nog är det väl viktigt om ltl Svensson säger att vi skall kontrollera att landskapsstyrelsen följer lagen.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag svarade faktiskt på ltl Roger Janssons fråga. Det är klart att lag skall följas. Men det betyder inte att det automatiskt är på det sättet att det som oppositionen tolkar att skall tillämpas och som står emot annan tolkning, som t.ex. kommer från landskapsstyrelsens sida. Det är ingen diskussion. I och för sig tycker jag inte att jag har anledning att gå närmare in på detta. Som ltl Boman redan sade är vi inte i en rättegångssal och jag har faktiskt inte anklagat utan jag har uttryckt bekymmer över att vi håller på och fastnar i ett slags skyttegravskrig här i stället för att jobba tillsammans så att det är bra för väljarna. Den åsikten måste man få ha utan att det anses att man sätter betyg eller moraliserar osv. Inte är det väl bara så att det är de tuffa angreppen på minoriteten som är korrekt och sedan om man försöker se det också från majoritetens sida, så är det inte korrekt – så enkelt är det inte här!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Debatt om debatten brukar alltid infinna sig i ett sent skede av lagtingets arbete. Man kan fråga sig konkret om oppositionens kritik av majoritetens och landskapsstyrelsens förslag till tilläggsbudget har påverkat resultatet, alltså själva betänkandet. I betänkandet ser man inte direkt några spår av det. Majoriteten har förkastat alla förslag som minoriteten har kommit med. Man säger, och det är inte ovanligt, att det här har vi redan gjort eller det här är fel och man hittar några argument om man inte har så att man får grund för att förkasta. Det är säkert också så att alla initiativ som kommer från minoriteten inte är de bästa och inte heller skall gå igenom, men modellen är bekant från tidigare parlament, så inte har vi haft några större förväntningar från socialdemokraternas sida att våra förslag skulle godkännas. Däremot skulle jag nog säga att diskussionen om anläggningarna har haft politisk betydelse, speciellt när man läser i medierna och hör i medierna om vicelantrådets plötsliga inställning till möjligheterna och utrymmet i nästa års budget för att ta upp pengar till de aktuella anläggningarna i Godby och Mariehamn. Jag uppfattar det nog så att landskapsstyrelsen har fåt tlite kallt om fötterna och nu redan deklarerar man att man inte, tydligen, kommer att ta upp pengar varken för Godby eller för Mariehamn. Man säger att nu blir det sämre tider. Det är faktiskt ingen större nyhet. Det har vi vetat ganska länge och att man nu vill slå vakt om välfärden. Själv tror jag att mitt inlägg också har haft betydelse där jag visade på att om vi skulle kunna i kommunerna räkna med 90 procents bidrag för att bygga hyreshus så skulle bostadssituationen se helt annan ut. Jag har fått många bekräftelser på det, kan jag säga, från allmänheten att är detta överhuvudtaget möjligt, är det sant, att man kan få 90 procent för fritidsanläggningar? Jag får den uppfattningen att folk inte riktigt förstår att det skulle vara möjligt med 90 procent för att bygga en skidtunnel t.ex. Man gör den politiska bedömningen att det här är samhällsekonomiskt så nödvändigt och så viktigt att vi till 90 procent skall finansiera det med bidrag.

 

Ordvalen och skratten är kanske inte alltid de mest salongsfähiga, men nog tror jag också i den här omgången att oppositionens kritik av förslaget har haft politisk betydelse. Jag vet inte om jag tycker att det är riktigt korrekt eller ens politiskt klokt att nu redan meddela att det inte skall bli pengar till anläggningarna för åtminstone borde de gamla reglerna gälla tillsvidare och man borde försöka bereda utrymme utgående från dem i budgeten. Men från majoritetens sida reagerar man lite panikartat och nu skall det liksom inte bli någonting! Den politiska logiken bakom det är att eftersom man inte tror – det här är min tolkning av den politiska situationen – att det är riktigt rumsrent att ge 90 procent till anläggningen i Finström och kanske lite mindre till Mariehamn, så försöker man göra tomt på bordet och börja på nytt. Därom får vi säkert besked i samband med nästa års budget.

 

Det som ändå är mycket allvarligt och som vi tycker att är bekymmersamt är fortsättningsvis bostadssituationen. Den fråga som vi här har tagit upp, bl.a. betydelsen av att få mera samhällsstöd och då maximalt 50 procent – det är långt från 90 procent det! – för att installera hissar är ekonomiskt betydelsefullt för fastighetsägarna, om man står i valet av att investera med det system som finns i dag och det som vi har jämfört med i riket. Inom stadens fastighetsbolag har man funderat på detta eftersom man har sådana hus där det här skulle ha stor betydelse; om man använder sig av det system som landskapet erbjuder nu, dvs. räntestödslån på 35 år, så betyder det 4-6 mark på kvadratmetern för hyresgästen. Går man in för 50 procents bidrag och lån på den resterande delen, så betyder det mellan 2 och 3 mark per kvadratmeter. Det här är fråga om samhällsekonomiska effekter och välstånd, kanske inte för den grupp som har skriker högst i det här samhället eller har de raka kanalerna upp till landskapsstyrelsen. Det finns inga framstående politiker inom hyresgästföreningen eller bland de inflyttade som söker bostad för att kunna ta arbete på Åland. Det här är en viktig samhällsekonomisk fråga där alla bör ta ett större ansvar. Nu menar landskapsstyrelsen att de redan har ett så bra system att man behöver inte gå in för bidragssystemet; å andra sidan har man sagt att man skall se över det här och eventuellt komma på nytt i nästa års budget. Det är väl så, och det är vi också vana med i oppositionen, att de förslag som vi kommer med, även om de hur bra och väl underbyggda som helst, så är det svårt för majoriteten att godkänna dem, men sedan kan de komma i en modifierad form via majoriteten och då plötsligt är det okej. Man får väl acceptera i viss mån att så fungerar systemet, men det är klart att det är frustrerande när man lägger ner ganska mycket arbete på ett förslag och det enda man får är den här typen av avslag, som t.ex. finansutskottets betänkande innehåller. Och visst har liberalerna varit i den här situationen så man borde veta hur det känns, men man glömmer snabbt när man kommer nära makten och har majoritet och inte behöver mera försöka övertyga en majoritet.

 

Trots att debatten inte har varit så salongsfähig alla gångar tror jag att den har haft betydelse, också när det gäller finansutskottets betänkande, speciellt frågorna om bidrag till fritidsanläggningar och jag hoppas verkligen att motionerna som socialdemokraterna har lämnat in beaktas på något sätt i kommande budget plus det att vi har nu fått höra att vi skall få ett bostadsfinansieringssystem som nästan skall göra det omöjligt för kommunerna att låta bli och bygga. Vi fick höra det också när vi tog bostadsproduktionslagen att det skulle bli så kolossalt fördelaktigt att de privata formligen skulle spruta ut lägenheter på marknaden, men så har det inte blivit. Den här viktiga välfärdsfrågan hoppas jag verkligen att liberalerna visar att man månar också när man är i majoritet och inte bara när man var i opposition.

 

Ltl Sjölund, replik:

Herr talman!

Jag blev lite fundersam när ltl Sundback började tala om bostadspolitiken på nytt och försökte dra mig till minnes om han var inne under min presentation av betänkandet därför att då sade jag just det. Tydligen var hon inne och hörde det, dvs. att det förbereds i samband med ordinarie budget en ändring av bostadsfinansieringsprogrammet som helt säkert kommer att stimulera framför allt produktionen av hyres- och bostadsrättsbostäder. I samma veva är avsikten att just ta upp hissproblematiken med bidrag för hissar i befintliga fastigheter just med utgångspunkt i de principer som socialdemokraterna har anfört, nämligen bidrag och det som gäller på rikssidan, där det är så att normalbidraget är 40 procent för installation av hiss, medan det i Aravabelånade bostäder är 50 procent. Det återstår att se om det exakt blir lika eller om det blir någon variant å det hela. Den här problematiken är lika viktig för liberalerna nu som den var när vi var i opposition och vi kommer helt säkert att jobba för bättre förutsättningar och förmånligare boende än vad som gäller för närvarande.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag är som sagt glad om det politiska perspektivet nyktras till något när det gäller bidragspolitiken. Jag tycker nog fortfarande att köpet av hela hästavelsgrejen där ute var ett kolossalt snabbt beslut. Är det faktiskt en samhällsekonomiskt bärande fråga? Det har vi inte fått klarlagt. Sedan kommer detta med upp till 90 procent på fritidsanläggningar men inte ett ord om bostadsfrågan. Om ltl Sjölund tycker precis som socialdemokraterna hade det väl varit naturligt att godkänna motionen och inte avslå den, men det är liksom maktpolitiken att å ena sidan omfattar man - å andra sidan avslår man! Vi skall inte förlänga debatten mera. Jag litar tyvärr inte på ltl Folke Sjölund! Men om han säger det offentligen har han i alla fall lovat offentligen att det skall ske en förbättring av bostadsfinansieringen, och det skall jag följa upp!

 

 

 

Ltl A-H Sjöblom:

Herr talman!

Jag begärde ordet därför att ledamoten Wiklöf i min grupp inte trodde att det kunde vara sant när det gällde beredningen av ärendet om principer för fritids- och motionsanläggningar. Jag måste säga att första gången jag hörde svaret så trodde inte jag heller att detta kunde vara sant, men vid upprepade frågor med samma innehåll i svaret måste jag ju tro att det var sant. Tyvärr är det på det sättet. Det har framförts här att finansutskottets betänkande var lite tunt, och det kan man hålla med om, inte för att utgiftsposterna och inkomsterna var så väldigt många och föranledde någon större debatt i lagtingsbehandlingen, men för min del, som har suttit i opposition under hela denna mandatperiod, kan jag säga att visst har klimatet i finansutskottet förändrats och även arbetsmetoderna. Under den här perioden och den här perioden har det varit ganska vanligt att man hör sakkunniga efter att debatten har slutat i lagtinget, men det som nu har blivit en princip är att vi nu hör före! Då är frågan hur många gånger man skall höra folk i utskottet. Vi har tyvärr ett systemfel när det gäller arbetet i utskotten; man borde först få höra större delen av debatten här. Det är klart att innan debatten avslutas här i plenum skulle man kunna ta upp de frågorna i finansutskottet som har diskuterats i lagtinget för att s.a.s. snabba upp arbetet. Det är ofta så när det handlar om budgetarbete att det är ganska omfattande frågor som kommer upp och många frågeställningar. Men det är säkert ett svar på varför betänkandet är så tunt. Jag var själv en väldigt aktiv pådrivare av att vi skulle höra någon som hade ansvar för fastighetsförvaltningen inom ÅHS och det mottogs inte med något större jubel i finansutskottet, men jag tror att finansutskottets medlemmar efter hörandet ändå var glada att man gjorde det. Vi har inte tagit upp det vi hörde i finansutskottets betänkande, för det hade inte riktigt att göra med det som anslaget gällde, men man får hoppas att majoriteten de facto för fram synpunkter till sina styrelsemedlemmar i ÅHS-styrelsen av det som kom till kännedom och som man kan diskutera om är rimligt.

 

När det gällde hissarna måste jag säga att jag har uppfattat, både av tjänstemän och av hörande i utskottet, att inte är landskapsstyrelsen så villig att ge bidrag för hissar utan man vill ha en lånefinansiering, medan man för fritids- och idrottsanläggningar vill ge bidrag. Det där är någonting som vi måste komma från. Här har det också flera gånger framförts om ägandet av fritids- och idrottsanläggningarna, om inte landskapet skall kunna få äga dem. Det loppet är redan kört, som jag ser det. När det gäller reservationen, där vi föreslår att två stycken skall fogas till de allmänna motiveringarna, så menar vi naturligtvis de fritids- och idrottsanläggningar som kommer att byggas i landskapet. Det är inte landskapet som skall äga dem, utan det är någon annan än landskapet som skall äga anläggningarna och garantera driften. Det har varit olyckligt när principen om allhallen kom. Det är kanske inte alldeles bra med travbanan osv. Men specifikt när det gäller fritids- och idrottsanläggningarna skall någon annan än landskapet äga dem. Det kan inte ligga i landskapets intresse att äga dem. Den som vill investera, om det är kommunerna eller några andra sammanslutningar, måste själv ta ett ansvar för att man skall kunna driva anläggningarna. Jag har varit mycket skeptisk, på basen av den debatt som har förts här i lagtinget, när man får en känsla av att det är principerna som är anpassade till projekten. Då tycker jag att det är ganska allvarligt. Det måste finnas klara, entydiga och rättvisa principer så att den som planerar ett projekt från början kan ha en uppfattning om vilka bidrag, lån och stöd man kan få från landskapet. Men den här debatten har visat på att de principer som finns och är föreslagna i tilläggsbudgeten är anpassade speciellt till de två aktuella projekten när det gäller badhus i Mariehamn och idrottscenter i Godby. Mig veterligen har åtminstone aldrig Mariehamn krävt något 90-procentig finansiering utan man vill ha besked om vad man kan få om man väljer att bygga det.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag uppfattade inte riktigt ltl Anne-Helena Sjöblom, men om jag förstod henne rätt har utskottsordföranden tummat litet på sanningen när det gäller hörandet angående beredningen, vad de hörande har framfört. Är det så det skall uppfattas?

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

Det är enligt min uppfattning och jag har inte ensam haft den uppfattningen. Det är klart att många personer i ett rum kan uppfatta saker olika. Vi är nu två som har uppfattat det alldeles lika.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är intressant att ta del av ltl Anne-Helena Sjöbloms funderingar om utskottsbehandlingen. För oss obundna som inte har en egen representation i utskottet är det av största vikt att den diskussion som föregår här inför utskottsbehandlingen tas i beaktande i utskottet. Jag tycker att det är en viktig demokratifråga om man inte väntar på att lagtinget har diskuterat ärendet färdigt innan man börjar höra sakkunniga och behandla det. Jag trodde att vi tidigare hade diskuterat just den biten färdigt en gång för alla om hur utskottsbehandlingen bör ske, och ändå fortsätter man med det. Jag tycker att liberalerna med dess ordförande skulle ha en högre aktning för demokratin eftersom man har stått väldigt länge här och talat just för den här frågan.

TALMANNEN: Repliken bör rikta sig till föregående talare.

 

Ltl A-H Sjöblom, replik:

Herr talman!

Oftast när det gäller budgetarbetet och speciellt i den ordinarie budgeten är det ett ganska omfattande och stressigt arbete för finansutskottet. Jag tror inte att det alla gånger är till gagn om man faktiskt skall vänta på att ärendet är slutbehandlat, men det finns ärenden som kanske är slutdiskuterade i debatten i lagtinget som man kan börja arbeta med i finansutskottet. Det där är alltså praktiska frågor, men som arbetet har gått till med den här tilläggsbudgeten att först skulle man höra och debatten fortsatte följande dag och sedan skulle man klubba budgeten är att arbeta helt bakvägen och därför är också utskottsbetänkandet så tunt.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Det är precis det som det är fråga om. Betänkandet är så pass tunt att det säkert inte tog så lång stund att komma fram till det och därför kunde lagtingsdebatten ha tagit till ända innan utskottet började med sin behandling. Det fanns säkert tid till det.

 

Vtm Häggblom:

Herr talman!

Utgående från den diskussion som har varit här i lagtinget föreslår jag att vi inbegär ett nytt betänkande från finansutskottet med en ordentlig beredning utgående från alla de frågor som har framkommit i debatten och som man inte har givit svar på.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Inledningsvis vill jag understöda vtm Häggbloms förslag,  som jag upplevde som ett förslag om återremiss. Det finns nog orsak att diskutera och försöka bearbeta de här frågeställningarna ordentligt, särskilt när det gäller principerna för de icke varande infrastrukturella men väl samhällsekonomiskt viktiga projekten.

 

Herr talman!

Jag vill säga för mitt vidkommande, att jag har aldrig avsett att ”blaima” någon människa, men när jag fick redogjort för mig hur utskottsbehandlingen hade gått till och att man där hade mer eller mindre indikerat att det här icke var en seriös tjänstemannaberedning utan tillkommen i politisk ordning dristar jag mig dessutom att säga att jag vill inte ens tro det. Jag har aldrig önskat finansansvarige Olof Erland något illa, men vi borde ändå kunna diskutera den sak det de facto handlar om. Det är så att vännen Erland diskuterar föredragning i plenum och jag diskuterar ärendets beredning. Det är två skilda paragrafer som reglerar de här sakerna. Och om vi skall prata om äppel och päron kommer vi aldrig att nå varandra, men om vi inser vad saken gäller kommer vi att kunna inse bägge två att på ett visst sätt skall det begås, för det stipulerar lagen. Jag förstår av vännen Hasse Svensson att han inte heller avser något annat än att lagar och regler och sådant skall följas, även om hans tal måhända kunde indikera att vi skulle överse med sådant! Det är inte för att jäklas, men om det uppkommer frågeställningar och frågetecken bör det ändå vara legitimt att kunna också ventilera sådana saker här utan att man från motståndarens sida alltid skall uppfatta att avsikten är nu att förgöra någon. Det är inte så. Man brukar tala om Rule of Law och land skall med lag byggas. Det är viktigt att kunna diskutera de här frågeställningar. När det gäller utskottsbehandlingen har det kommit fram saker och ting att utskottet inte i alla lägen ens självt bestämmer vilka som skall höras utan det kommer också yrkanden från ministrarna vilka som skall höras! Inte är det någon påtaglig demokratiyttring det heller utan naturligtvis är det så att man i utskottet bestämmer självsvåldigt vem som skall höras. Punkt och slut! Ingen annan skall blanda sig i det.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har vtm Häggblom, understödd av ltl Wiklöf, föreslagit att lagtinget enligt 53 § 2 mom. LO inhämtar nytt betänkande av finansutskottet. Den sakliga behandlingen av ärendet avbryts därför för fattande av beslut om vtm Häggbloms förslag. Önskar någon yttra sig om förslaget? Ingen begär ordet. Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för fortsatt behandling röstar ja; den som röstar för vtm Häggbloms förslag om återremiss till finansutskottet röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

 

Ärendets sakliga behandling fortsätter.

 

Ltl Boman:

Herr talman!

Jag begärde ordet för att ställa några frågor till näringsansvariga ledamoten Ritva Sarin Grufberg. Hon är tydligen borta, kanske hon med de övriga damerna på näringsvdelningen har rest till Portugal igen – man vet inte! Min fråga är då, utgående från arbetsförmedlingens köp och att det står att med medel från tilläggsbudgeten skall man – välkommen fru ministern! – inköpa nya datorer för personalen: Hur många datorer skall köpas åt personalen? Anledningen till min fråga är det som vi tidigare diskuterade med ansvarige ledamoten Sarin Grufberg: de skrivare som inköptes i september detta år var 14 stycken HP Laser Jet 1200, 4 stycken HP Desk Jet 990 samt 1 stycke HP Color Laser Jet 4551. Det blir sammanlagt 19 stycken. Jag har i dag kontrollerat med Ålands arbetskraftsbyrå och de är tolv och en halv anställda där och då ställer jag mig frågan: Hur i jessunamn kan man köpa 19 skrivare åt tolv och en halv anställda? Kommer det då också att köpas 19 datorer åt tolv och en halv anställda? Jag har lärt mig åtminstone från det här huset att man kopplar flera datorer till en skrivare, men i det här fallet tycks det vara tvärtom. Mina frågor gällde alltså: Hur många datorer skall köpas åt personalen? Sedan gärna en kommentar om dessa 19 stycken skrivare!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Herr talman!

Jag tackar för den detaljerade redovisningen. Tyvärr kan jag inte ge ett lika detaljerat svar. Datorerna skall köpas åt personalen, men det är även fråga om kunddatorer för självservice. Arbetsmarknadsbyrån bygger också mycket på kundservice, dvs. att sökandena skall kunna använda sig av datorer och att de även skall få ut skriftligt material i större utsträckning.

 

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag tror nog att det har gått till överdrift på det där stället om man skall hålla både datorer och skrivare åt de presumtiva kunderna. Det skulle nog ha varit all anledning att återremittera detta ärende. Mann kan inte hålla på på det här sättet!

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Vi har i dag haft en lång och livlig debatt, kanske några frågetecken har rätats ut. Jag tror att sådana här öppna debatter fastän de tar tid många gånger gynnar demokratin. Ibland tror jag att både opposition och majoritet kan lära sig lite av varandra. Ibland tycker man att felaktigheter sägs; ibland kanske man omfattar saker och ting i de olika grupperingarna. Vi har i dag hållit oss till saker som badhus, idrottsanläggningar m.m. och jag var inte så väl påläst,  men efter den här debatten kan jag det nästan utantill och det har varit en fördel att sitta här. Men nu tänkte jag komma in på det som jag anser väldigt väsentligt som har bara nämnts i förbifarten här av ltl Boman, nämligen svinavelsstationen och dessa stackars grisar. Jag tycker att grisarna är det viktiga som har nämnts i dag i den här salen, dessa grisar som med stor möda och stort besvär transporteras långa vägar till Österbotten. Vi har många gånger kritiserat i pressen och kanske även här i salen de långa transportvägarna och den långa transporttiden. Här försöker vi säga att vi håller oss under max, men vår andemening måste vara att vi skall försöka korta sådana transporter. De här stackars grisarna som far iväg, över hundra ibland, de dör en och annan, det är kanske inte så många, det kanske är oväsentligt om det dör några visar på vägen som stressar ihjäl sig, men hur tror ni de andra stackars grisarna mår som överlever? Ibland tror jag att vi har lite förstånd på det. Men när jag läser tilläggsbudgeten om svinavelsstation ser jag i alla fall en bra grej: fodret har blivit dyrare, så man behöver 190.000 mark - man tänker i alla fall mata dem så länge man har dem! Det tycker jag är ett stort framsteg. Men det allra bästa när det gäller svinavelsstationen är att det står: i grundbudgeten för år 2002 avser landskapsstyrelsen att ta ställning till svinavelsstationens verksamhet. Det tycker jag är väldigt viktigt. Jag säger inte att den skall avvecklas. Jag säger att verksamheten med att föda upp grisar, skicka iväg dem med hemska transporter – som vi fördömer i TV när vi ser andra göra det – det skall vi vara försiktiga med!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag är lite förvånad över ltl Sune Mattssons inlägg när det gäller grisar och svinavelsstationen. Jag trodde att han förstod hur viktig den här näringen är för Åland  och hur viktigt det är med avsättning för de produkter som de få lantbrukare som finns kvar har. Det finns kriterier för transporterna. Det finns EU-direktiv som skall följas och det finns kontrollanter. Det finns veterinärer som övervakar och ser till att det sker på ett riktigt sätt. Det finns även grisar som dör hemma i sina kättor. Det är någonting som man aldrig kan undvika. Jag tror att det dör fler grisar hemma i sina svingårdar än vad det dör under transporterna. Det här tycker jag att var ett onödigt inlägg. Vi vet också att subventionen är till för våra producenter.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Ltl Pehrsson undrar över mitt inlägg. Jag är inte alls emot att svinuppfödarna får lite subventioner för svinaveln utan jag funderar på om man inte skulle kunna uppföda ett lagom antal grisar, skulle man inte kunna hitta en närmare transportväg, kanske det finns någon svinavelsstation i vår omedelbara närhet, Sverige eller riket, som också uppföder så att vi skulle slippa dessa långa transporter. Vi måste tydligen exportera dem så långt som möjligt! Jag håller också med att det finns regler, men alla har vi tidigare tyckt att EU:s regler har varit lite väl frikostiga när det gäller just transport av levande djur. Det är rätt allmänt känt. Alla påstår att de håller sig innanför gränserna.

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag tror att de skräckbilder som har visats i TV osv. när det gäller transporter har färgat åsikterna om att alla transporter går till på samma sätt. Jag har själv erfarenhet av transport av hästar t.ex. till travtävlingar och sådant och den erfarenhet jag har är att hästar och många djur kan trivas och må mycket bra under transporterna. De tycker t.o.m. att det är ganska roligt att resa. Jag tror också att ltl Sune Mattsson är lite dåligt insatt i frågorna eftersom han säger att finns det inte på närmare håll osv. Det har nog minsann undersökts. Det är ingen producent eller någon annan som tycker att det är den bästa lösningen att transportera svin så långt som möjligt, men det har inte funnits någon annan möjlighet, om man överhuvudtaget skall ha en produktion kvar här på Åland. Jag är säker på att det jobbas hela tiden på att få någon kortare väg att transportera osv., men det finns ingen sådan lösning just nu.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag anser att om det dör en eller flera grisar på en transport, som det oftast gör, så är de andra stressade och mår inte bra, då måste vi noga överväga om det här är nödvändigt. Det håller jag fast vid för grisarnas skull, inte för Pehrssons och min skull, utan för grisarnas skull.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendets behandling avbryts här och detaljbehandlingen av ärendet vidtar vid plenum måndagen den 1 oktober. Antecknas.

 

(Kl. 17.04). Lagtingets plenum avbryts för en kort paus.

 

(Kl. 17.15). Plenum fortsätter.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 6:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av vtm Bert Häggbloms m.fl. spörsmål angående skötseln av vägbyggnadsarbeten. (S nr 4/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan väckas förslag om hemställan till landskapsstyrelsen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och därefter en gång om lagtinget så beslutar. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Vtm Bert Häggblom m.fl. har i ett spörsmål frågat landskapsstyrelsen om den avser att framdeles sköta alla vägbyggnadsarbeten i egen regi. Med anledning av det vill jag ge följande svar och förklaringar.

 

Landskapsstyrelsen grundförbättrar årligen vägar i egen regi i enlighet med budget och av landskapsstyrelsen fastställt åtgärdsprogram. I februari detta år fastställde landskapsstyrelsen ett åtgärdsprogram som skall utföras under året. I det åtgärdsprogrammet skrev man att en del av projekten kan komma att konkurrensutsättas. Normalt sköts allt detta i egen regi; det har hittills gjort det. Det aktuella projektet Björby – Brännbolstad bjöds ut på entreprenad och ett enda privat anbud kom in. Man konstaterade när man öppnade anbudet att det klart översteg våra kalkyler, så därför beslöt vi att vi utför det i egen regi för att komma ner i pris.

Som svar på spörsmålet vill jag säga att landskapsstyrelsen avser att även i framtiden bjuda ut och anta vägbyggnadsprojekt på den privata marknaden i enlighet med tidigare praxis.

 

Man kan fråga sig varför landskapsstyrelsen överhuvudtaget grundförbättrar vägar i egen regi. Det är så att den egna arbetsstyrkan är dimensionerad för att klara av delar av vinterunderhållet. Denna egna arbetsstyrka är ganska stor, då det krävs stora insatser vid snö, oväder och vid halka. Därför finns det alltid en viss ledig kapacitet under den tid som det inte finns behov av sandning och plogning. Därför utförs och har under många år utförts av egna arbetsstyrkan nödvändiga grundförbättringsarbeten.  För dessa grundförbättringsarbeten upphandlar vi grus och det utförs också vissa grävmaskinsarbeten av privata entreprenörer, så att det torde vara ungefär 50 procent som utförs också i egen regi.

 

Vtm Häggblom: Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum på fredag.

 

Ltl Sundman: Herr talman! Jag understöder vtm Häggbloms förslag om bordläggning till fredagen.

 

TALMANNEN: Under diskussion har vtm Häggblom, understödd av ltl Sundman, föreslagit att ärendet bordläggs till plenum inkommande fredag den 28 september. Ärendet kommer att bordläggas. Vill någon ytterligare uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum inkommande fredag den 28.9.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 7:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Harriet Lindemans m.fl. spörsmål angående tidsplanen för ett kongress- och kulturhus i Mariehamn. (S nr 5/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret till kännedom. Under diskussionen i ärendet kan väckas förslag om hemställan till landskapsstyrelsen. Förslaget skall samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Har förslag till hemställan väckts bordläggs ärendet efter avslutad överläggning till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Under överläggningen i ärendet kan det bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och därefter en gång om lagtinget så beslutar. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Jag vill överlämna landskapsstyrelsen svar med anledning av ltl Harriet Lindemans m.fl. spörsmål angående tidsplanen för kongress- och kulturhuset i Mariehamn. Landskapsstyrelsen har redan besvarat svaret skriftligt och jag vill göra några tillägg.

 

Till först vill jag ändå säga att ingressen till frågan är precis vad jag tror att landskapsstyrelsen tycker. Vi håller helt med om att Åland står inför stora utmaningar. Vi talar också om osäkerheten inom sjöfarten som gör att vi måste bredda näringslivet och att vi behöver en väl utbyggd besöksnäring; vi är helt överens. Kongresser skulle kunna bli en bra säsongförlängare och vi måste gå vidare i planerna. Så långt är vi helt överens.

 

Sedan finns det lite som jag kommer att kommentera. Det talas också om utredning som visar att kulturturismen ligger i tiden. Det håller vi också med om och det har vi varit överens om hela tiden i den förra och förrförra landskapsstyrelsen, då Harriet Lindeman var ledamot av landskapsstyrelsen, så här har inte förelegat några skillnader alls. Vi har varit helt på samma linje.

 

I svaret som landskapsstyrelsen har givit talar vi om varför vi inte har en färdig tidsplan. Det är därför att vi inte ännu har en i laga kraft vunnen stadsplan. Besväret som Ålandsbanken riktade förkastades av Ålands förvaltningsdomstol i augusti och man fann inte några som helst laglighetsmöjligheter att förkasta ett besvär. Naturligtvis vet landskapsstyrelsen och alla andra att det finns en risk att den besvärande kan föra ärendet vidare till en omgång i Högsta förvaltningsdomstolen. Om det vet vi inget i dag. Är det så att besväret inte förs till HFD kommer beslutet om ändrad stadsplan att vinna laga kraft och då kommer detaljplaneringen att startas. Det här kommer vi att veta ganska snart. Är det så att det blir ett besvär vet vi att det blir en stor försening och då skulle det enligt landskapsstyrelsens mening vara helt fel att inleda detaljplaneringen eftersom man löper stor risk att de gjorda insatserna skulle bli till ingen nytta. Man skulle ändå bli tvungen att göra om det. Därför anser landskapsstyrelsen inte att man kan inleda detaljplanering förrän man har en i laga kraft vunnen stadsplan. Men oberoende av det här säger vi också hur tidsplanen ser ut i dag, det vi nu kan presentera och den har vi också presenterat i skrift, dvs. vi väntar på att stadsplanen skall vinna laga kraft. Vi igångsätter detaljprojekteringen, vad man vill kalla det, som beräknas ta ungefär tolv månader, sedan kommer upphandlingen av alla byggentreprenader, alla olika entreprenader tar ungefär tre månader och så kan bygget startas; bygget beräknas ta ungefär 18 månader. Räknar man ihop tiderna betyder det ungefär tre år efter det att vi har fått en laga kraft vunnen stadsplan.

 

Under tiden håller den nybildade kommittén på med driftslösningarna och vi tror fortfarande att vi kan få någon form av driftslösningsförslag att presenteras under hösten. För att få reda på lite aktuellt i den här frågan har nu den nya kommittén gått ut med en förfrågan till de stora kulturföreningarna, de som förmodligen kommer att använda kk-husets kulturdel, dvs. sång, musik, teater och olika kulturföreningar, ungdomsförbund osv. Vi har lång lista på dem som vi skickar ut förfrågan till, där vi vill veta hur man avser att använda huset. Detta får vi svar på inom oktober.

 

Det här är egentligen vad vi nu vill säga i den här diskussionen.

 

Ltl Lindeman: Herr talman! Jag ber att ärendet bordläggs till fredagen den 28 denna månad.

 

Ltl Dennis Jansson: Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Lindemans förslag.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Lindeman, understödd av ltl Dennis Jansson, föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 28 september. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 28 september.

 

 

Föredras ärende nr 8:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Roger Janssons enkla fråga om motiven för tillsättande av nya styrelsemedlemmar i Ålands penningautomatförening. (EF nr 16/2000-2001).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart  härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

 

Ltl Roger Jansson: 

Herr talman! Med hänvisning till 48 § 2 mom. i LO ber jag att till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen få ställa följande fråga:

Vilka var motiven att utgående från de särskilda kompetenskrav som bör ställas på medlemmar i styrelsen för Ålands penningautomatförening och bestämmelserna i jämställdhetslagen utse föreningens nya styrelse?

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

Enligt förordningen om penningautomatföreningen ställs inte några särskilda krav på styrelseledamöterna annat än det som landskapsstyrelsen själv bestämmer. Landskapsstyrelsen utser styrelse, så frågeställningen från ltl Jansson är inte relevant. För det andra föredrog jag förslag till nya styrelseledamöter efter det att landskapsstyrelsens sammansättning hade förändrats. Efter det beslutet blev jag uppmärksammad på att den här sammansättningen inte uppfyllde kraven enligt jämställdhetslagen och därefter gick jag omedelbart ut med ett pressmeddelade att det här skall rättas till därför att det var ett felaktigt beslut från min sida. Det beslutet har rättats till, så frågan saknar inte bara relevans, den är också för sent väckt.

 

Ltl Roger Jansson, första tilläggsanförande:

Herr talman!

Jag är verkligen förvånad nu! Har inte landskapsstyrelsen läst min enkla fråga som har levererats till landskapsstyrelsen? Där ställde jag frågan, och den kan jag ställa om ett år, om två år och tre år, oberoende vad som har hänt under mellantiden. Vilka var motiven? Hur tänkte man när man utsåg den här styrelsen visavi kompetenskraven – jag ber att få återkomma till det senare – men särskilt nu i första hand visavi jämställdhetslagen? Svaret kan tolkas så att man inte tänkte; man missade helt enkelt. Det gjorde vicelantrådet och det tar han på sig själv och sade att så fort han blev påmind om det av oss i oppositionen, så gick han ut och meddelade att det skall korrigeras. Och det är bra! Men det är inte det som min fråga gäller, utan det gäller ifall att det också fanns några motiv visavi jämställdhetsfrågan: hade inte vicelantrådet tänkt, såsom liberal ordförande och som mycket erfaren politiker, ledare för ett parti som särskilt har lagt stor emfas vid att säga att man är Ålands mesta jämställdhetsparti, fanns det inte s.a.s. i förlängda ryggmärgen hos vicelantrådet att vi har en jämställdhetslag, dessutom har vi ett generellt behov i samhället att ha någon slags likställdhet mellan kvinnor och män, utan att det gick upp för vicelantrådet först efter beslutet! När det gäller jämställdhetslagen var min fråga den!

 

Ltl Roger Jansson, andra tilläggsanförande:

Herr talman!

Jag tackar för svaret på den första tilläggsfrågan! Jag upplever alltså att det var ett klart svar: ja! Det var helt enkelt så att man missade det. Men när det gäller kompetenskraven var det mycket bra svar jag fick av landskapsstyrelsen på den punkten, att det inte i lagstiftningen finns några krav på kompetensen när det gäller ledamöterna i den här styrelsen, utan att det är varje landskapsstyrelse vid valet som ställer de kraven. Då är vi alltså inne på möjligheten till svar på min fråga, eftersom jag i frågan särskilt noterar att beträffande den här styrelsen, och alldeles särskilt kanske i den förväntade nedgången och internationaliseringen som sker inom det här spelområdet och risken för att delar av monopolet åtminstone skall försvinna, man för ett resonemang i landskapsstyrelsen om vilka särskilda kunskaper och affärsmässiga kompetenser som kan erfordras för medlemskap. Med det kritiserar jag inte de invalda medlemmarna, absolut inte, utan jag vill bara veta om landskapsstyrelsen, när man konstaterar att det finns ingen lag som kräver någon särskild kompetens, har några särskilda kompetenskrav med tanke på den svåra situation som Ålands penningautomatförening står inför och via Ålands penningautomatförening hela den tredje sektorn i landskapet? Skall vi när vi väljer en styrelse försöka få en så affärsmässigt kompetent som möjligt för att klara ut de många tuvor som finns på färden för Ålands penningautomatförening? Det är styrelsen som skall navigera i de tuvorna och hitta på nya affärsområden osv. med hjälp av ledningen naturligtvis. Det var den andra delen av min fråga.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman!

När det gäller Ålands penningautomatförening finns det många svåra problem. Det känner vi till och jag skulle vilja säga det att i det bolaget finns det en stor kompetens och erfarenhet. Det är viktigt att vi i landskapsstyrelsen, när vi utser en styrelse, ser att det är medborgare med förnuft och erfarenhet och också att de kanske representerar olika yrkeserfarenhet och är allmänt intresserade av att ta del av en verksamhet som har stor betydelse för allmännyttiga ändamål. När det gäller penningautomatförenings styrelse finns det både erfarenheter och sådana som är nyare, men jag har inte gått in på att värdera dem som tidigare har utsetts till styrelsen och de som nu efterträder de gamla. Det är fråga om kommundirektör, både då och nu, det är fråga om företagare, kanske både då, men åtminstone nu, det är fråga om offentligt bankanställda och jag skulle säga att landskapsstyrelsen har ingen anledning att inte ha förtroende för PAF-styrelsen. Det är omständigheter i omvärlden som gör att det är problem med inkomsterna. Vi har alla anledning att försöka hjälpa till att skapa sådana omständigheter att den förening som har gjort så mycket värdefullt för våra föreningar kan fortsätta. Vi hade faktiskt för en halv timme sedan en föredragning om just det här, där vi ser att i lagstiftningen finns det hot som gör att vi måste markera starkt gentemot riksmyndigheterna som kanske inte har riktigt sett vilka problem vår penningautomatförening kan ha. Det är också kopplat till sjöfarten. Jag anser nog att frågeställaren, även om det kanske inte direkt hör till landskapsstyrelsens beslut, har ett angeläget budskap när man talar om kompetens. Men jag skulle säga att när det inte är fråga om bolag som direkt är styrda på affärsmässiga grunder, börsnoterade osv., så kanske man skall det på ett litet annat sätt, att i PAF finns det professionella personer som är anställda. Det finns personer i styrelsen som har stor kompetens, inte minst PAF-styrelsens ordförande och sedan tycker jag att det är ganska viktigt, när det gäller att befästa PAF:s ställning som ett bolag, att det också finns medborgerligt förnuft och det har vi försökt se till.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

Lagtingets nästa plenum hålls inkommande fredag den 28 september kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 17.35).

Originalfil