Stenografiskt protokoll från plenum den 10 april 2000 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 10 april 2000 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson, ltl Sjöblom, ltl K-G Eriksson, ltl Erland, ltl Boman).

25 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från lagtingsarbetet i dag anhåller ltl Erland på grund av deltagande i Nordiska rådet, ltl K-G Eriksson på grund av läkarbesök och ltl Boman på grund av sjukdom. Beviljas. Dessutom anhåller ltl Sjöblom om befrielse från lagtingsarbetet för tiden 10-12.4 på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Ltl Lasse Wiklöfs finansmotion om höjning av anslaget under 46.19.40. Stöd för kompetens i arbetslivet i första tilläggsbudget för år 2000 med 50.000 mark. (FM nr 36/1999-2000).

 

Ärendet upptas för remiss tillsammans med ärende nr 14/1999-2000 om förslag till första tilläggsbudget.

 

 

Bibliotekskommissionens berättelse över verksamheten vid lagtingets bibliotek för år 1999.

 

Ärendet upptas till behandling i lagtinget vid plenum den 12.4.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 7/1999-2000 angående ikraftträdande av 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö. (RP nr 4/1999-2000).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 12.4. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 3/1999-2000 om ny arbetsmarknadspolitisk lagstiftning. (FR nr 5/1999-2000).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 17.4. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till första tilläggsbudget för år 2000. (FR nr 14/1999-2000 jämte FM nr 36/1999-2000).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vicelantrådet Salmén:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen presenterar nu den första tilläggsbudgeten för år 2000 och den omspänner drygt 40 miljoner mark.

 

På utgiftssidan vill jag först nämna en post som egentligen inte föranleder något tilläggsmedel men i alla fall att landskapsstyrelsen har för avsikt att anställa ytterligare en tillfällig lagberedare som skulle anställas så fort som möjligt och också arbeta under 2001 när vi ser den stora arbetsbördan som finns på lagberedningen. Det finns medel i budgeten, så det behöver inte upptas tilläggspengar i det här skedet.

 

Vi har en liknande post som inte heller behöver pengar men som är mycket viktig och som är på sätt och vis glädjande, nämligen den fullmakt som vi begär av lagtinget för att kunna bevilja räntestödslån upp till 80 miljoner mark. Det skall tas i beräkning det som vi tidigare hade  - 40 miljoner -  och nu har det kommit in så pass många ansökningar och också förfrågningar att landskapsstyrelsen anhåller om att fullmakt ges så att vi kan försöka öka på bostadsbyggandet. Vi vet allihopa att det finns efterfrågan på bostäder och därför skulle det vara bra att vi har beredskap att stötta upp när det finns bra förslag.

 

Jag vill sedan ta upp anslaget under 44.05.30 Finansieringsunderstöd till kommunerna. Där har vi gjort den beräkningen att vi skulle behöva ha en liten summa till. Vi hade fått 23,5 miljoner och det skulle behövas 23.615.000 mark, så vi begär 116.000 mark för det, men samtidigt anhåller vi hos lagtinget om att också få ett anslag på 484.000 mark som vi skulle kunna ge som ett understöd efter prövning åt kommuner som har speciella svårigheter att klara det.

 

Det finns mindre anslag som är upptagna och som kan tas upp till diskussion, men som egentligen är färdigt motiverade i budgetförslaget. När det gäller studiepenningen är det ett rätt stort belopp och det beror på de förändringar som har gjorts i lagstiftning så att vi nu kan fylla upp det som behövs. I stället för den stora summa som vi begär 1.300.000 mark finns det en inbesparing under momenet Bostadsbidrag.

 

När vi kommer till moment 46.19.40 Stöd för kompetens i arbetslivet har utbildnings- och kulturavdelningen ett programansvar för mål 3-programmet för Åland åren 2000-2006. Som vi skriver i texten är meningen med stödet att stimulera till ytterligare åtgärder utöver företagens normala verksamhet på utbildning. Det har visat sig, också här hos oss, att vi har en del lågutbildade arbetstagare som skulle vara i behov av utbildning för att kunna ta vara på de möjligheter som ges genom det nya företagandet som finns ute i näringslivet. Ni ser också här att det finns möjligheter också för stora företag i Mariehamn att komma upp till 25 procent för speciell utbildning i stöd och 50 procent för allmän utbildning. Sedan är det lite högre stöd för små- och medelstora företag, liksom också i glesbygden. Jag såg just att det har kommit en motion från ltl Wiklöf som vill ha 50.000 mark till så att det skulle kunna gå så att för den här sortens arbete skulle man också kunna stöda bildningsförbunden, som också skulle ha en viss uppgift i det här. Personligen har jag inte någon speciell åsikt om det, åtminstone inte nu genom att den kom på bordet i dag.

 

När man började gå igenom Ålands sjömansskola och tittade efter det man hade satt igång är det tydligen så att man hade gjort lite för dåliga undersökningar, för nu visade det sig att en massa av avloppsstammarna i huvudbyggnaden är, som vi säger, @totalt sönderrostade@ och därför skulle det vara hemskt dumt att inte i samband med övrig verksamhet som vi gör där nu inte göra det här. Därför begär vi 2 miljoner mark till för att kunna slutföra det och inte låta det vidare förstöras. Följande moment är det som lagtinget tidigare har sagt att vi skall fullfölja planerna, dvs. planerna på livräddningsövningsanläggningen, som det så vackert heter eller Ålands sjösäkerhetscentrum. Där vet vi nu den totala kostnaden 13,5 miljoner. Vi hade tidigare 10 miljoner budgeterat och i och med detta skulle anläggningen vara totalt finansierad.

 

När vi kommer till Ålands naturbruksskola har det konstaterats att det förekommer en del vattenskador i huvudbyggnaden både i taket och i vissa fönsterkonstruktioner. Det är här samma sak som jag sade om det nästföregående ärendet Ålands sjömansskola: att när man upptäcker sådant här är det bättre att försöka skrida till verket omedelbart, så att man inte låter ytterligare saker förstöras. Vi hade i huvudbudgeten för året tänkt renovera gamla skolhusets tredje våning, men nu föreslår vi att det får utgå och i stället får vi använda pengarna till att göra renoveringar på skolbyggnaden.

 

Följande ärende är vårdinstitutet. Som vi vet är det stor efterfrågan både på närvårdare och sjukskötare, och när det finns också sådana som är villiga att utbilda sig har vi nu sett oss tvungna att hyra upp tilläggsutrymmen, för vilket vi behöver 440.000 mark.

 

Det har i många år talats om att vi borde försöka få ut museibyråns lager från Godby Center. Det kan inte vara vidare rationellt att i ett sådant ställe som Godby Center, mitt i Godby, ha hyggliga utrymmen för näringslivsverksamhet använda till lagerutrymmen och därför har nu landskapsstyrelsen föreslagit att vi skulle få 100.000 mark för att planera ett framtida museimagasin, som vi kallar det.

 

Det är så många projekt som har kommit igång på näringsavdelningen och bl.a. är det projektet som man skulle vilja sätta igång om @Ålänningar i världen@, att vi alltså skulle försöka att göra allt vad vi kan för att få så många återflyttade som möjligt. Därför skulle vi behöva ha en del mera medel. Därför äskar vi om 200.000 mark till utom de som redan tidigare finns föreslagna.

 

Som ni ser tar vi bort från näringslivets främjande stödet för företagens kompetensutveckling och sätter det nu under utbildningsavdelningens moment.

 

Moment 47.03.88 med 10.000.000 mark är en fjärdedel av det totala belopp som vi föreslår som skall sättas in som aktiekapital i Ålands Utvecklings Ab. Landskapsstyrelsen strävar efter att bredda näringsstrukturen i landskapet och genom det anser vi att vi har ett bra medel, Ålands Utvecklings Ab, som vi skulle göra till ett riskkapitalbolag med tillräckliga personella och ekonomiska resurser. Det betyder att vi inte bara vill stärka kapitalsidan utan också se till att vi får en ledning i detta bolag som kan medverka till och vara behjälplig också, inte bara att stötta med kapital utan också med kunnande. Samtidigt skulle också Ålands Utvecklings AB vara behjäpligt när det behövs mera aktiekapital i Ålands Industrihus och Norra Ålands Industrihus, som i dag sörjer för samhällets byggande av lämpliga företagslokaler. Vi vet att i båda dessa bolag har landskapet majoritet.

 

Efter mycket om och men har också det så småningom kommit fram som många har frågat efter inom turismen. Vi skulle vilja sätta 500.000 mark för att få fram ett centralt, heltäckande och, som det heter, @realtidsbaserat bokningssystem@ så att man verkligen skulle kunna boka all landbaserad turism på Åland genom samma system. Det finns åländska företag som har detta kunnande och vi hoppas, om vi får pengarna, att kunna föra allvarliga diskussioner med de företag som i dag bokar skilt för sig olika utrymmen och aktiviteter här på Åland.

 

Främjande av lantbruket gäller skördeskadorna. Som tidigare alltid har varit vanligt har man haft en liten summa som man har budgeterat medan man har väntat på det slutliga resultatet. Ibland har det inte behövts när det inte har varit någonting; nu har de godkännbara ersättningarna för skördeskador under senaste år beräknats till 1.800.000 mark; med de medel vi har budgeterade och besparingar skulle det behövas 1.450.000 mark till.

 

När det gäller lantbruket i övrigt känner säkert alla lagtingsmän till att det tidigare har varit så att landskapsstyrelsen har med jord- och skogsbruksministeriet delat på stödformerna till jordbruket efter det vi kom in i EU. Landskapsstyrelsen har betalat det s.k. miljöstödet, medan jord- och skogsbruksministeriet samtidigt har skött om LFA- stödet, dvs. mindre gynnade områdens stöd. Nu har man från EU:s sida sagt att man anser att det borde vara så att dessa båda stöd till jordbruket skall skötas av samma myndighet. Det är ännu inte undertecknat, men vi har utarbetat ett avtal att vi skulle i fortsättningen ta över det och sköta det, vilket betyder att vi behöver ha 12,3 miljoner av landskapets medel för det. Det finns 3.900.000 mark som är EU-delen; sedan har vi på inkomstsidan 6.150.000 mark som jordbruksministeriet hade i sin budget för år 2000. Men för framtiden kräver det här förhandlingar och vi har redan annonserat dem och diskuterar lämplig tid för att gå igenom med finansministeriet hur detta skall hanteras i fortsättningen, för när det här är ett område som vi har tagit över från rikets myndighet så följer vi det som står i självstyrelselagen att vi vill tillsammans gå igenom detta och se: hur skall grunden för klumpsumman förändras genom denna åtgärd när landskapet har tagit över.

 

Sedan har vi främjande av skogsbruket, som också är en viktig sak, där vi har bestämt oss för att vi skall nu inköpa de nya infraröda flygbilderna över fasta Åland och vissa delar av skärgården som krävs och dessutom måste det också finnas någonting som heter så fint som laserfärgskrivare för att kunna använda detta på rätt sätt.

 

Herr talman!

Ytterligare kommentarer gäller trafiken. Där sätter vi igång Doppingen, som vi har lovat tidigare under tiden 15.6-30.9 för att öka ut Föglötrafiken och det kostar som ni ser en hel del summor. Doppingen måste rustas upp och underhållas nu när vi har en uppgift för den.

 

I övrigt vill jag med några ord kommentera de inkomster som landskapsstyrelsen har tagit in i denna tilläggsbudget. Här har vi den summa som jag redan nämnde 6.150.000 mark, dvs. den delfinansiering av stöd till mindre gynnade områden som jord- och skogsbruksministeriet hade i sin budget. Sedan har vi 39.10.91 Skatter och inkomster av skattenatur. Ålandsdelegationen har fastställd skattegottgörelsen för 1998 till 66.613.172 mark. Vi hade i budgeten 65 miljoner, varför det nu förs in 1.613.000 mark så att vi har skattegottgörelsen klar för 1998. I övrigt har vi för att få budgeten att balansera finansieringslån och föregående års överskott som vi har föreslagit.

 

När det gäller sjöfarten har vi, som ni ser i allmänna motiveringen, skrivit en hel del. Ltl Roger Jansson som är ansvarig för näringsavdelningen och som har jobbat mest med sjöfartsfrågorna kommer här närmare att berätta om hur landskapets arbete har pågått och pågår i det avseendet. Det är viktigt här att vi tillsammans med riksmyndigheterna jobbar vidare och jag tror att vi har börjat  få en viss förståelse för att de åtgärder som vi kan vidta möjligen kan medverka till att vi kan få hålla en del av handelsflottan kvar här på Åland.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Vi har i dag, som säkert många känner av, ett mycket högt arbetstempo på vår åländska arbetsmarknad. Trycket på de anställda accelererar naturligtvis under högkonjunkturer, stress, känsla av otillräcklighet och utbrändhet vidkänns många arbetstagare och därmed ökar tyvärr också behovet av förtida pensioneringar av arbetstagare i vårt samhälle. Jag har inte den exakta siffran på vad pensionsåldern ute på arbetsmarknaden generellt är, men i Finland vet vi att åldern för pensionering nu är nere i 59 år. Den förtida pensioneringen indikerar att människor mår dåligt eller t.o.m. rentav lider av dålig hälsa samtidigt som det orsakar såväl företag som samhälle betydande merkostnader. Utifrån verkligheten bör det ligga i allas vårt intresse att vi också från samhällets sida aktivt medverkar till goda arbetsvillkor och att de anställda mäktar med att hålla sina jobb ända fram till den förutstakade pensioneringen.

 

Herr talman!

I höst startar därför Arbetarnas bildningsförbund på Åland en kampanj under devisen @Orka till pensionen@ enligt modell från riket, där, som säkert många av oss känner till, tre olika ministerier har engagerat sig för ett likartat projekt. Målet för programmet är naturligtvis att förhindra arbetsoförmåga och utslagning, att främja de äldre arbetstagarnas sysselsättningsmöjligheter och förhindra, som jag nämnde, den förtida pensioneringen. Jag vet att vi i vårt samhälle har många människor bland den äldre arbetskraften som inte orkar med och därför behövs det också i vårt kära samhälle ett skräddarsytt anpassat program. Kampanjen inte bara måste utan skall planeras med arbetsmarknadens parter och information skall ut till arbetsplatserna. Själva kampanjens genomförande sker i stor utsträckning med det allmänna stöd som också ges verksamheten i studieförbunden. ABF på Åland är i det här sammanhanget en mycket viktig organisation med medlemsföreningar representerande ca 3.000 medlemmar. I belysning av att man från utbildningsavdelningens sida tidigare så starkt efterlyst en mera markerad profilering ute bland våra studieförbund är det här, menar vi, ett utomordentligt svar på nämnda begäran.

 

Att vi socialdemokrater valt den här formen med en finansmotion relaterad till momentet Stöd för kompetens i arbetslivet beror på att nuvarande lag om studiecirkelverksamhet inte alls längre är anpassad till dagens arbetsliv och ger inte heller studieförbundet möjligheter till just den profilering som utbildningsavdelningens ansvariga är så angelägna om. Man kan nu, som så många gånger tidigare här i lagtinget, notera att lagstiftningen inte heller på det här området hänger med. Vår åländska lag om studiecirkelverksamhet är från 1965; på rikssidan har motsvarande lag förnyats fyra gånger. Lagen på Åland måste också den anpassas i tiden.

 

Herr talman!

Jag och mina kamrater inom socialdemokratin hoppas att lagtinget och utskottet skall förhålla sig positivt till den här motionen, där vi önskar höja nämnda moment med 50.000 mark.

 

Ltl Wickström-Johansson:

Herr talman!

Det finns en hel del intressant och ur vår synpunkt också lite oroväckande saker i tilläggsbudgeten. Det är både småsaker och ganska stora saker. Vi har i vår grupp reagerat på en del saker och satt frågetecken här och var i marginalen. Jag skall ta upp några av frågorna här och andra kommer vi att ta upp i utskottet under behandlingen.

 

Den första frågan är sjöfarten. Den allmänna motiveringen till hela budgetförslaget börjar med någon form av lägesrapport kring sjöfartsfrågorna. Här nämns om landskapsstyrelsens strävanden och man konstaterar avslutningsvis att man kommer att presentera ett meddelande kring de här frågorna längre fram då tiden är mogen. Då man fortsätter i budgeten kan man konstatera att sifferdelen inte innehåller några pengar kring sjöfartsfrågan. Det man alltså med fog kan fråga sig är varför avsnittet om sjöfarten har tagits in i sammanhanget så kraftigt betonat som det är här och varför man för in sjöfarten i diskussionen om tilläggsbudgeten då den inte alls berörs av själva budgeten. Man kan fråga sig om landskapsstyrelsen med de svepande formuleringarna som man presenterar på något sätt nu vill binda upp oss här i lagtinget kring de strävanden man framför B detta utan att föra upp ärendet på ett mera rejält sätt, för en ordentlig diskussion kring sjöfarten, som utan vidare är en väldigt viktig fråga som vi lagtinget absolut skall säga vår åsikt om, men i rätt sammanhang. I det här sammanhanget kan man minnas de uttalanden som gjordes för en tid sedan om att det skulle komma medel i en tilläggsbudget för restitution av den skatt som rederierna betalar. Det här var uttalanden som så gott genast dementerades från ett annat håll och man kan då lätt se en viss oenighet i de här frågorna i landskapsstyrelsen och kanske det är anledning till att man har en sån här luddig formulering utan konkret innehåll. Det vi ställer oss frågande till i gruppen är motivet och vad man egentligen vill att lagtinget skall ta ställning till nu. Det vi också frågar oss i sammanhanget är om man har parterna - rederinäringen och sjöfacken B med sig i det arbete man just nu håller på med. Information är alltid bra, så finns det information kring dessa frågor tar vi gärna emot den. Men för vår del kan vi konstatera att vi inte kan känna oss bundna av de skrivningar man för fram nu utan vi väntar på det meddelande man kommer med och den information vi får och kommer då att debattera frågan samt komma med vår syn på saken.

 

Den andra frågan är lagberedningen och då kan man faktiskt inte låta bli att säga, att @vad var det vi sa@ då man läser texten. Vi har från liberalerna flera gånger under de senaste åren pekat på det viktiga i att vi skall ha ordentliga resurser vid lagberedningen, om vi faktiskt vill göra någonting av självstyrelsen, men varje gång har det varit för döva öron som vi har fört fram synpunkterna. Så sent som i november ifjol motionerade vi i samband med budgeten om tilläggsresurser till lagberedningen, eftersom vi pekade på att det inom en överskådlig framtid inte kommer att minska med arbete där och vi tycker att det är viktigt att vi sätter resurser på vår egen lagstiftning. I finansutskottet sade man från landskapsstyrelsens sida, att det absolut inte behövs mera resurser utan att problemen har andra orsaker, som täta personalbyten, organisation m.m.  Tre månader senare går lantrådet ut och säger att problemet med lagstiftningsproduktionen inte kommer att kunna lösas förrän lagberedningen får mera resurser. Då kan man fråga sig vad som har hänt på dessa tre månader! I budgeten finns det nu angivet att man skall anställa en tillfällig lagberedare och det är mycket bra. Det som vi kan ha synpunkt på är att man borde ändra en av de tillfälliga tjänsterna till en ordinarie eftersom arbetet, vad man kan se, inte kommer att minska och det är en bättre situation för den anställda att ha en ordinarie tjänst i stället för att förlänga tjänsten varje år. Det är förstås också så att större tjänstemannaresurser inte allena kan leda till en större produktion, om man inte har de politiska målsättningarna och den politiska ledningen. Vi hoppas alltså att man också på den sidan förstärker lite och vi inväntar resultat i höst.

 

En tredje fråga som jag bara kort skall beröra, där man kan säga att vi har en lite speciell situation, är räntestöden för bostadsproduktion. Vi har gått in för det här systemet, men i dag har vi en situation där landskapsstyrelsen betalar räntor till bankerna för folk som lånar pengar från bankerna samtidigt som landskapsstyrelsen sitter på ett väldigt stort kapital som man deponerar på banken till en, förmodar vi, ganska låg ränta. Då kan man ganska lätt ställa sig frågan: Kan landskapsstyrelsen själva låna ut pengarna i stället? Minus som förstås genast dyker upp är att vi inte skall konkurrera med bankerna, men samtidigt kan man fråga sig om vi då skall subventionera bankerna, såsom vi gör i dag. Det är en speciell fråga och jag tänker inte desto mera orda kring den, men jag vill att finansutskottet ser vad det finns för möjligheter och på den situation som vi faktiskt är i i dag.

 

En fjärde fråga är LFA-stödet. Den tänker jag inte heller desto mera gå in på, men det finns ett par frågetecken där som man direkt ser och det första är förstås vad den faktiska nyttan av övertagandet är för den åländska bonden, som i första hand berörs av detta. Det är väl ändå så att det är en fördel för bonden och inte en nackdel? B i så fall kan man fråga sig varför vi gör det. Vidare nämner man att man efter övertagandet av finaniseringen vill förhandla om att förändra avräkningsgrunden för klumpsumman. Här hoppas vi att man verkligen vet vad man gör. Det är en väldigt riskfylld sak att gå in i avräkningsgrunden och detta på grund bara av en sådan här sak. Det finns nog ingen som kan överblicka konsekvenserna av att vi går in där och vill ha en förändring, så vi hoppas att landskapsstyrelsen verkligen vet vad man gör och att finansutskottet också tittar noga på den här frågan.

 

Den femte frågan gäller studiepenningen. Under moment 46.03.50 föreslår man ett anslag för kompensation till studerande och tilläggspengar på grund av kommande ändringar av lagstiftningen. Till att börja med kan man här konstatera att landskapsstyrelsen nog är mer än lovligt optimistisk då man säger att den aviserade lagändringen kan träda i kraft tidigast 1 augusti. Med tanke på att vi ännu inte har fått någon framställning till lagtinget och vad jag vet ligger det ingen och väntar på oss finns det knappast tid längre att på något sätt slutbehandla en framställning nu i vår, och då kan en lagändring troligen träda i kraft tidigast vid årsskiftet. Orsaken här att man inte har automatiken i blankettlagstiftningen. Skulle vi ha haft det skulle lagen automatiskt ha trätt i kraft, men nu har vi inte det och då krävs det framförhållning. Det är bra att vi har egen lagstiftning och fattar egna beslut och har egen makt över lagstiftningen också då det gäller blankettlagar, men då måste vi också kunna sköta sakerna. Vi måste kunna ha framförhållning och se till att vi har koll på vad som händer, så att det inte blir på det här viset med en stor eftersläpning och att de studerande delvis kommer i kläm. Landskapsstyrelsen går nu in för att lösa problemet på samma sätt som man gjorde i arvodesfrågan, dvs. nu kommer det budget och på det viset skapar man något slags tro om att man har bundit upp lagtinget till ett godkännande av den kommande lagen och sedan kommer lagen i ett senare skede och mera formaliserar faktum! Då tycker jag att man har en helt fel inställning till vad lagstiftning handlar om och man nedvärderar också lagtingets lagstiftningsmakt. Vi tycker att det viktiga är principen att vi lagstiftar först så man vet vad som gäller, att man har god framförhållning. Sedan äskar man om pengar med stöd av lagstiftningen. Så har man överallt annanstans och vi förutsätter nog faktiskt att den principen också gäller på Åland.

 

Under moment 47.03.88 föreslår man ett belopp om 10 miljoner för aktieteckning i bolag. Man har också här minst sagt svepande formuleringar och motiveringar. Vi kan helt klart säga från vår sida att för att vi på det här viset skall kunna bevilja landskapsstyrelsen en mer eller mindre in blanco check på 10 miljoner behöver vi nog lite mera kött på benen. Vi vill veta vad det är för strategi man har. 10 miljoner är mycket pengar men samtidigt ändå ganska lite pengar, så vi hoppas att man inte tänker stötta lite planlöst nu bara här och var utan att man har en verklig strategi i vad det är man vill åstadkomma. Man pratar om satsningar som har aviserats men nämner dem inte mera för oss. Det skulle vara intressant att veta vad det är för satsningar som är på gång. Kommer de IT-satsningar, som har utlovats här i vår men som nu lyser med sin frånvaro i budgeten, in här eller vart skall pengarna riktigt gå? Anslaget väcker många frågor hos oss men vi får inte mycket svar i motiveringarna.

 

Också här vill vi att finansutskottet noga tittar på ärendet och ser om det finns skäl för att bevilja de upptagna pengarna. Med så lösa boliner som det nu är, så är inte vi beredda att ge landskapsstyrelsen 10 miljoner. Tyvärr, får vi väl säga, har vi inte det förtroendet för sittande landskapsstyrelse.

 

Den sista frågan jag tänkte ta upp är moment 48.30.23 Utgifter för underhåll av farleder, där man föreslår en dryg miljon för skötseln av nya farleder, som man enligt den knappa femradiga motiveringen skall överta av riket.  Det vi direkt frågar oss är om ett övertagande av farleder sker så här bara genom förhandlingar att det inte krävs några mera genomgripande åtgärder. Behövs det ingen inblandning av lagtinget, inga lagstiftningsåtgärder? Det betyder ändå löpande kostnader som återkommer varje år för landskapet. Vi frågor också: Kan det här betyda att landskapsstyrelsen förhandlar bort våra farleder utan att vi knappt är medvetna om det? Det skulle vi vilja lite mera upplysning kring. Sedan kan man fråga sig vad syftet är med övertagandet. Det framkommer inte av motiveringen. Vilka är fördelarna? Vad beräknas det här kosta på lång sikt för landskapet? Är det ett permanent övertagande eller är det någonting som är på en viss tid? Har vi den kompetens som krävs nu? Man kan direkt se här att vi skall köpa service utifrån. Då kan man fråga sig: Kan inte vi i skärgården sköta det själva, om vi en gång skall ta över underhållet och kostnadsansvaret?  Det är som sagt mycket frågor och igen mycket lite svar i motiveringarna. Summan är på inget sätt stor, men anslaget är lite udda och skulle må bra av att underbyggas av lite mera fakta.

 

Herr talman!

Jag har tagit upp några synpunkter som vi har och det finns flera synpunkter, men dem kommer vi att ta upp i utskottet direkt.

 

Slutligen kan jag säga att som vi ser det finns det två tendenser man kan se i tilläggsbudgeten: det ena är att man har lite dålig framförhållning, man har lite dåligt med strategier, åtminstone som man presenterar för oss; det andra är att man på något vis i flera frågor åsidosätter lagtinget. Det är lite @fixarmentalitet@ som sprider sig  - att landskapsstyrelsen ordnar det ena och det andra och man kringgår så att lagtinget inte har något med saken att göra längre. Detta oroar oss och vi vill att finansutskottet ser noggrant på framställningen, prövar anslagen och analyserar dem lite ur de här synvinklarna. Det är någonting som inte bara är angeläget för oss i oppositionen utan för hela lagtinget, om det är så att lagtingets säganden och tyckanden har allt mindre betydelse.

 

Vicelantrådet Salmén, replik:

Herr talman!

Jag skall bara kort kommentera eftersom det är en replik. Jag vill hänvisa till den skrivning som finns om sjöfarten där vi noterar att regeringen genom statsministern och finansministern har kommit fram till att man kommer att ge ett utökat statligt sjöfartsstöd under förutsättning att arbetsmarknadsparterna hittar en linje som i princip betyder inbesparingar av rätt stora mått. Då anser vi att vi inte kan gå in nu i det här läget, men på sidan 2 säger vi i sista meningen angående sjöfarten: @Vad gäller frågan om tilläggsstöd till frakttonnaget inom ramen för parallellregistret har landskapsstyrelsen berett frågan och har beredskap att återkomma till lagtinget.@ Det avser vi att göra.

 

När det gäller lagberedningen är vi tydligen helt överens. Det finns pengar, som jag sade, det behövs inga mera, vi har haft pengar, problemet är att få folk till tjänsterna.

 

När det gäller räntestöd finns det en möjlighet att i stället låna ut direkt. Men så småningom kommer det hit till lagtinget bokslutsmeddelanden och då kommer man att få se vad som är mera lönande, om det är mera lönande för landskapet att ge räntestöd på de lån som ges ut och placera pengarna på t.o.m. bättre än vad ett vanligt lån skulle ge.

 

LFA-stödet kommer vi att måsta diskutera. Jag åtminstone för egen del är inte färdig, ingen i landskapsstyrelsen är, att vi skulle påta oss kostnader i framtiden för saker som enligt självstyrelselagen enligt vår åsikt hör till rikets behörighet.

 

De övriga delarna om aktiestöden och farlederna kommer andra att ytterligare tala om. Som jag sade förut kommer landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson att tala om sjöfarten och om stödet till Ålands Utvecklings Ab.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Det enda jag vill kommentera, för det var inte några närmare upplysningar, gäller problemen med tjänsterna på lagberedningen. Det är helt klart så att skulle man inrätta en av de tillfälliga tjänsterna till ordinarie tror jag nog att man skulle ha mycket lättare att få folk än när man har tillfälliga årsvisa tjänster som är beroende av budgeten.

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman!

Några kommentarer angående den tilläggsbudget som ligger på våra bord i dag. Först gäller det moment 43.27.40 Understödjande för befrämjande av förnyelsebar energi. Enligt den investeringskalkyl som har inlämnats i samband med bidragsansökan för flistuggen framgår det klart och tydligt att investeringen är lönsam, oberoende av bidraget. Jag menar att skall man ge bidrag till alla som investerar i någonting som är bättre för miljön än det som man har sysslat med tidigare kommer vi snart att ha en ganska stor hög med ansökningar om bidrag. Jag säger dock inte att det inte finns skäl att ge morötter till den här formen av investeringar; det är en bra investering för miljön B det är inte fråga om annat B men jag tycker att 40 procent är lite i överkant. I Finland ger man mellan 10-20 procent för motsvarande investeringar. Enligt min uppfattning borde den här typen av stödformer användas för betydande investeringar för elenergi,där investeringen inte är möjlig att genomföra utan stöd.

 

För övrigt, herr talman, vill jag kort kommentera momentet 46.32.20, där 150.000 mark begärs för en ny bil. Jag tycker att investeringar av den här typen bör kunna beaktas i ordinarie budgetering; i annat fall tror jag att budgeteringsansvaret kan förringas på sikt.

 

Slutligen en kommentar angående moment 48.30.23 Underhåll av farleder som ltl Wickström-Johansson också var inne på. Här vill jag belysa det från en annan sida.  Det här är ett av många exempel på behovet av att vi mycket snart måste få 0,45 procenten justerad eller, helst som jag vill, att vi skulle erhålla  en finansiell självstyrelse, vilket jag tycker att vi efter 80 år borde vara behöriga till.

 

Vicelantrådet Salmén, replik:

Herr talman!

Jag bara vill säga att när det gäller flisen har vi ungefär samma åsikt om den. Det var intressant att notera att ltl Lindqvist numera mycket snabbt har kommit fram till att man borde följa mera det som man gör i Finland. Det är inte ofta man har fått höra de uttalandena av herr Lindqvist tidigare!

 

När det gäller bilen vill jag bara säga det att det är klart att normalt skulle det ha hört till ordinarie budgeten, men nu har skolan mycket bra motiverat det. Genom att man införde en ny form av utbildning visade det sig att för att få bästa resultat av utbildningen behöver man transportera eleverna mellan skolor och då visade det sig att det var betydligt billigare att köpa en annan bil.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag vill bara förtydliga, att jag sade inte att man skall göra som i Finland. Jag sade att så här gör man i Finland B en viss skillnad!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

Herr talman!

Eftersom tilläggsbudgeten innehåller väldigt mycket nytt på näringsavdelningens moment har vi diskuterat att det skulle finnas orsak för mig som ansvarig för den delen att säga någonting om sjöfarten och särskilt om riskkapitalpengarna. Det är som sagt mycket på gång; det är igångsättandet av mål 2 och mål 3, som kommer att kräva ganska mycket resurser. Vi har skogscertifieringen som det ännu är bara en delfinansiering av ännu; det kommer mera, om vi vill inom någorlunda rimlig tid klara av certifieringen av de åländska skogarna. Det måste vi nog göra för att hålla oss någorlunda prisvärdiga ute på marknaden eftersom snart hela Finland är färdigt skogscertifierat och vi är klart efter i den utvecklingen. Jag tror alltså att vi måste satsa ganska stora resurser tillsammans med alla andra intressenter under en kortare period, så det kommer mera där.

 

Turismdatabasen är också någonting som möjligen kan innebära tilläggskostnader i driftshänseende framöver. Det är investeringen nu som vi föreslår pengar för. Men om det blir dålig volym av anslutning i början kommer driftskostnaderna inte att täckas heller, så jag hoppas att man skall lyckas få med så många turistföretagare som möjligt av alla de sorter, också kulturföreningar i systemet, så att man har en god kostnadstäckning från början.

 

När det gäller LFA-stödet har vi noterat, som vicelantrådet Salmén var inne på, att de ändrade stödsystem som EU-anslutningen innebar är vår behörighet; när de rena prisstöden blev färre och färre, alltså det som hör till rikets behörighet och produktionsstöden blev flera och flera, så blev det automatiskt så att det blev en överflyttning av ansvar i enlighet med gällande självstyrelselag till landskapet tack vare EU-anslutningen. Kombinationen av LFA- och miljöstöd är för jordbrukarna mycket viktig, att man inte har två olika myndigheter som sköter de båda delarna, för stöden ligger väldigt nära varandra. Det är alltså en god gärning gentemot våra lantbrukare att vi får en gemensam administration; den linjen har landskapsstyrelsen drivit hela tiden, men från regeringens sida ville man inte gå in för det. Därför gjorde man ett avtal om att man till år 2001 skulle lösa den frågan. När LFA-programmet var nere i Bryssel kom meddelande upp att det är inte rimligt att man har för perioden 2000-2006 oklart hur administrationen kommer att vara för LFA på Åland, utan är det inte bäst att ni gör ett enhetligt system omedelbart. Då tog regeringen kontakt med landskapsstyrelsen  och ville ha den här lösningen. Man kan alltså säga att det nu är på deras förslag som vi gör på det här sättet, och det är rimligt, men då måste man också lösa det här med 0,45-penningöverföringen från riket till landskapet. Vi vet alla att det är ingen lätt sak, men det här blir i alla fall korrekt nu ur LFA-stödsynpunkt.

 

Jag skall också ta farledsfrågan, eftersom man bad mig berätta hur situationen är, eftersom jag har varit mycket inblandad i det i ungefär tre års tid. Det är egentligen längre än så som man från sjöfartsverket har pressat på för att vi skall ta över alla lokala farleder i enlighet med självstyrelselagen från 1993. Men faktum är att det står redan i självstyrelselagen från 1952 att det skall vara på det sättet att vi har hand om de lokala farlederna, så det blev ingen nyhet i samband med den nya självstyrelselagen 1991, utan det blev bara en tydligare motivering; i förberedelsearbetena framgår det klart att man avser att åländsk behörighet skall inkludera de lokala farlederna. Då har vi fört en tre-fyra-årig diskussion om vad är dessa lokala farleder; är det lokala farleder som fiskebåtarna använder? Är det lokala farleder som sjöbevakningen använder? Landskapsstyrelsen har sagt att det är det inte, eftersom det är registrerade fartyg som kör i de farlederna, medan man från sjöfartsverket har sagt att alla farleder som är under tre meter djupa är lokala farleder. Nu har vi äntligen enligt sjöfartsverkets och trafikministeriets synpunkt kommit till en lösning; de ville ha lösningen redan från första januari 1998 och sedan första januari 1999, men vi har då dragit på det. Vi har insett att det här är vårt ansvar och då har landskapsstyrelsen gått in för att hitta en lösning. Nu är vi där att vi måste göra det. Meningen är sedan från landskapsstyrelsens sida B trafikministern kan säkert mera redogöra för detta B att vi också skall kunna använda oss av lokala skärgårdsföretag och personer som skall kunna serva farlederna ut i skärgården. Men för att få det att fungera överhuvudtaget nu i början är det sjöfartsverket som skulle få fortsätta tillfälligt på ett års basis enligt ett avtal. Kostnaderna för farlederna framöver blir helt enkelt beroende på hur man tänker utveckla dem. Tänker vi utveckla dem eller tänker vi göra såsom man gör i riket och i Sverige: dra in allihopa?  Nå, inte tänker landskapsstyrelsen dra in dem utan vi tänker nog hålla dem vid lag och hålla dem i skick samt eventuellt förbättra dem, kanske få någon lokal farled till också. Det är på det sättet tur att vi har det inskrivet i självstyrelselagen att det är vår behörighet; annars skulle vi säkert bli av med åtskilliga lokala farleder, vilket sannerligen inte passar Åland överhuvudtaget.

 

När det gäller riskkapital är det alldeles klart, förutom att det saknas entreprenörer på Åland, att  det saknas sådant riskvilligt kapital som är berett att eventuellt förlora pengar någon gång eller att ha dålig avkastning på pengarna, om det råkar sig så, eftersom börserna har utvecklats på det sättet att allt riskkapital som finns i det privata näringslivet i princip satsas hårt på hög-avkastande papper. Det finns i det åländska samhället också en hel del starka företag som är beredda att utveckla sig själva och som inte behöver externt riskkapital, men när det gäller nya företag, små företag, även företag som är underleverantörer B det gäller särskilt högteknologibranschen för export av varor och det gäller den nya IT-branschen B så behövs det någon som är beredd att gå in och satsa riskkapital, om det sedan är aktiekapital eller kapitallån. Tillsvidare har inte de övriga intressenterna inom ramen för det 1987 bildade Ålands Utvecklings Ab varit beredda att alls gå in med sådant, utan man vill ha en bättre avkastning på sitt kapital. Då har den här landskapsstyrelsen  - det framgår också av handlingsprogrammet B konstaterat att här måste man skapa ett riskkapitalbolag. Meningen är inte att förlora pengar, men man får räkna med att man ibland förlorar pengar. Meningen är att möjligheten till kapitalisering av bolaget skall kunna sträcka sig uppåt flera tiotals miljoner mark, men det beror på hur man lyckas få tag på entreprenörer och företagare samt hur nuvarande småföretagare eller mindre företagare är beredda att utveckla sin business. Vi tror att vi med rådgivning, genom att ha en heltidsanställd VD i bolaget som är kunnig inom branscherna/utvecklingen, genom att ha en styrelse där vi plockar in kunskap också utanför Åland, genom att ha samarbetsavtal med Nutek i Sverige och Tekes i Helsingfors, skall kunna intressera entreprenörer in spe och befintliga entreprenörer att utveckla sin verksamhet. I många fall kommer man säkert att vara intresserad av riskkapital, också i den här tappningen, sådant riskkapital som inte omedelbart kräver 5, 10, 15, 20 procents avkastning. Sådant kapital finns det hur mycket som helst i det åländska samhället; det behöver vi inte bilda något bolag för. Pengarna skall också kunna användas för satsningar på s.k. arbetsplatsområden, alltså där det finns färdiga fastigheter eller hus som snabbt kan sättas upp,  för småindustri, som man tidigare alltid har talat om, men nu menar vi överhuvudtaget för arbetsplatser, alltså företag som är beredda att utveckla verksamheter och behöver utrymmen. Det kan vara industri- och kontorshotelltanken som förverkligas. Vi har redan tre projekt på gång som vi har fattat beslut om att stöda i landskapsstyrelsen. Det fanns pengar från tidigare i budgeten för det. Men vi ser att det här är ett ökande behov och det är viktigt att alla kommuner håller sig framme så att man skapar arbetsplatsutrymmen i varje kommun så att företag som är intresserade att etablera sig snabbt kan göra det och inte har en uppkörningsperiod på ett, två, eller tre år för att kommunens planering är eftersatt. Kapitaliseringen skall också gälla Ålands Industrihus Ab och Norra Ålands Industrihus Ab. Tillsammans skall den här politiken kunna skapa bra många flera ben för det åländska näringslivet att stå på.

 

Då kommer jag till sjöfarten, som är vårt överlägset starkaste ben men som är på väg att starkt försvagas. Vi kan inte ersätta det snabbt med någonting annat utan det gäller att göra det bästa av situationen. Man kan dela upp sjöfartsproblematiken i två delar: det kvarvarande frakttonnaget, som i huvudsak seglar inom ramen för det finska parallellregistret. Med de löften som regeringen har givit att man nu skall kunna gå in och stöda via parallellregistret i form av återbetalningar av lönebikostnader på samma sätt som man gör nere i Europa, tillräckliga, om de genomförs, för det åländska småtonnaget, av det skälet att det åländska småtonnaget är väldigt modernt. Man har rationella båtar med små besättningar, så det räcker med den här subventionen, om den genomförs. Däremot finns det andra delar av det finska småtonnaget, som representeras av Finnlines särskilt, som inte har ett lika modernt tonnage utan betydligt äldre tonnage med större besättningar och där är det uppenbarligen så att restitutionen inte räcker till utan de flaggar ut i alla fall. Sammantaget kan detta innebära, med tanke på regeringens löften om stöd, att det inte blir fulla stöd, men det vet vi inte ännu, utan regeringen har bundit upp det till de förhandlingar mellan arbetsgivar- och arbetstagarpart som nu pågår företagsvis i landet. Regeringen har sagt att om de företagsvisa förhandlingarna inte ger tillräckligt sänkta arbetskraftskostnader kommer inte regeringen heller att gå in och stöda ytterligare sjöfart inom ramen för parallellregistret. Och i den situationen har landskapsstyrelsen gjort ett färdigt berett förslag till budget om att gå in och stöda de åländska företagen. Men, som vicelantrådet Salmén redogjorde för, behöver vi inte utlösa denna beredda åtgärd förrän vi vet om inte regeringen tar det ansvar som man har lovat ta.

 

 

Den andra delen och det är den som vi mera diskuterar om i allmänna motiveringen är den stora frågan för sjöfarten som har uppkommit: Hur snabbt kommer färjtonnage och kryssningstonnage att flaggas ut? Många av oss har sagt att det beror på Siljas nya ägare B när han flaggar ut måste de andra följa med; de kan inte ligga och köra båtar med 30-40 procent högre personalkostnader än vad huvudkonkurrenten gör. Det är självklart. Det är ingenting mot Finland eller mot Åland för att man gör det, utan man är tvungen helt enkelt för att överleva i den hårda konkurrensvärlden. Då har vi med regeringen diskuterat att det finns en lösning i det sammanhanget och den har då danskarna visat på och flera andra länder inom Europeiska unionen också samt inom EES-området som innebär att man inte behöver, när det gäller kryssningsbåtar och färjor, gå in med motsvarande subventioner som man gör i parallellregistret i Finland nu och avser att göra mera fullt ut, utan det är det s.k. nettolönesystemet man skulle gå in för, som finns i det danska registret, där lönekostnaden för färjorna ligger på 60 procent av vad de är i Finland. Den åländska målsättningen är inte att komma ner i den nivån, utan säg nu att vi kan ligga någonstans på 75-80 procent av kostnaderna i dag; då skulle man antagligen kunna hålla kvar färjorna långsiktigt under finsk och åländsk flagga.

 

Regeringen för sin del synes inte vara beredd att införa systemet i Finlands parallellregister, alltså behöver man i Finland ett tredje register, man har det ordinarie registret, man har parallellregistret och så behöver man ett register som lite mera liknar det danska och norska systemet. Vi har sagt att vi är på Åland beredda att diskutera det och utarbeta ett förslag, och det är det förslaget som vi avser, sedan det är någorlunda färdigt i sina konturer,  att komma till lagtinget i form av ett meddelande med och presentera. Landskapsstyrelsen har tillsatt en sakkunnig grupp B Baltic Maritime Center Group, som det heter på de nya EU-språken B som har ett halvår på sig att dels föreslå innehåll i hur dessa sex huvudområdena som vi har i vårt sjöfartspolitiska program skall utvecklas:

 

      1.   anpassning

      2.   sysselsättning

      3.   tillämpning av Ålands skatteundantag

      4.   miljö

      5.   utbildning och sjöfartskultur

      6.   utveckling av förvaltningen

 

Dessutom skall gruppen förbereda innehållet i ett åländskt internationellt fartygsregister utifrån befintliga utredningar. Dessutom skall den förbereda innehållet i den lagstiftning som måste överföras från riksdagen till det åländska lagtinget, ifall att man sedan politiskt i lagtinget är beredd att gå in för det här och alldeles särskild beredd i Finlands regering, vilket är en lång, lång politisk resa innan vi alls är i närheten av det. Men på trafikministeriet och på justitieministeriet är man väldigt positiv till våra tankar i dag och det är ett stöd som värmer. Dessutom har de olika facken som är representerade av sina högsta förtroendevalda i gruppen som landskapsstyrelsen har tillsatt alla, kan man säga i dag, till skillnad från för ett år sedan, uttalat sig positivt för detta tredje finländska sjöfartsregister som kunde vara beläget på Åland. Ett nettolöneregister skulle inte kosta de åländska skattebetalarna någonting utan det skulle vara självfinansierande, kan man säga. Lönenivån för de åländska sjömännen skulle vara av god nordisk klass. Ombord på färjorna och kryssningsbåtarna vet vi i dag att man längtar efter att man skulle hitta någon sådan här lösning så att man inte skulle behöva byta flagga i aktern. Det vill man inte från personalgruppernas sida.

 

Det här är en hel del om tankarna ikring det som också har frågats om vad landskapsstyrelsen menar.  Vi står som vanligt till finansutskottets förfogande med fullständiga informationer om allt som vi kan informera om.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag ville bara tacka för upplysningen angående farlederna. Det är inte alltid ens vi lagtings-ledamöter kan känna till allt och då är det bra att vi kan få upplysning. Men jag tycker att i en sådan här fråga då det är ett nytt moment och ett lite udda anslag kunde det faktiskt ha rekapitulerats lite i framställningen, så skulle vi aldrig ha behövt fundera på de här frågorna. Nu förstår jag hur det ligger till och jag är glad över den lokala servicen som man tänker sig i framtiden, för det är lite konstigt att man köper in tjänster då vi vet att det behövs arbetsplatser i skärgården. Men jag tycker att i en sådan här fråga kunde man ha haft lite mer text i motiveringen för att underlätta vårt arbete.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag håller helt med ltl Wickström-Johansson och därför är jag så glad att kunna säga att det faktiskt stod i ordinarie budgeten att hela det här var på gång och motiveringarna fanns där enligt de riktlinjer som jag nu relaterade, men avtalet var så oklart ännu i det skedet att vi inte föreslog några pengar, utan de kommer i tilläggsbudget. Studerar man parallellt ordinarie budgeten får man lite mera hjälp på vägen.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Vi har nu fått oss förespeglat att det är aktuellt att i någon mån igen justera fördelningsgrunderna mellan Åland och riket, framför allt 0,45. Jag ber för vårt vidkommande  finansutskottet att särskilt ägna uppmärksamhet åt den frågan.

 

Det andra som är intressant här och som har diskuterats och debatterats är riskbolagsverksamheten. Den är inte helt ny, för såvitt jag minns rätt var vi för något år sedan redan ute på de här markerna och innan man går vidare i den här takten kunde det kanske vara intressant om Ålands lagting kunde få veta någonting om hur de stora satsningar vi inom ramen för, vill jag minnas, Ålands Industrihus Ab  gick in med när det gällde Hellesby gård. Jag skulle vilja veta: Hur har satsningarna fallit ut såväl när det gäller fastighetsbolaget som driftsbolaget? Det var ju ansenliga belopp landskapet ställde upp med.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

När det gäller både farlederna och LFA-stödet, där man överför kostnadsansvaret till den åländska budgeten för sådant som staten har betalat på grund av den lista som finns i självstyrelselagen om behörigheten, är det naturligtvis ett utomordentligt svårt projekt, som även ltl Wiklöf väl känner till från sin tid i landskapsstyrelsen. Särskilt kanske i dessa dagar när man på finansministeriet tycker att vi får alltför mycket pengar redan, trots att vi får alldeles den del vi skall ha. Det är svårt att föra en diskussion om överföring av pengarna, men jag tror att det är viktigt att man i finansutskottet ordentligt sätter sig in i den frågan, därför att det är verkligen ingen lätt sak.

 

När det gäller riskkapitaliseringen från landskapets sida hör inte fågelproduktionen i Hammarland till det ärendet. De stödformerna ligger utanför aktiekapitalpengarna för Ålands Utvecklings Ab och Ålands Industrihus Ab. Det har förts diskusisoner på senare tid delvis om att man skulle också knyta sådana kontakter, men landskapsstyrelsen har ställt sig kallsinnigt till sådana propåer.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag kan acceptera att det är ett gränsfall, i den diskussion vi för, men det är alltid så att när man skall öka riskbenägenheten är det intressant och viktigt att veta också, om det inte är identiska saker, hur ändå likartade saker hur utfallit. Vi har visat en tämligen generös linje också i det fallet. Det var mot vår vilja. Det är därför som vi är lite ambivalenta ibland och därför tänkte jag om näringsministern hade kunnat lämna något besked om hur det rullar på.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

De stödformer som landskapsstyrelsen har använt sig av när det gäller fågelproduktionen i landskapet är från de övriga kontona på näringsavdelningen: investeringsstöd och vissa marknadsföringsstöd samt industriutvecklingsstöd. En del lån och garantier är uteliggande. Jag skall inte gå in på dem i det här sammanhanget. Jag vill säga att förutsättningarna för att projektet skall lyckas föreligger, har ljusnat något den senaste tiden. Vi ser med ganska stor förhoppning att nuvarande ägare skall ta ett tillräckligt ägaransvar för att verksamheten skall fortlöpa. Tyvärr har vi annan industriverksamhet som landskapsstyrelsen har satsat ännu mera pengar på i landskapet som har det betydligt kärvare,  trots att det mesta av industrin går väl, men inte till alla delar. Fågelproduktionen tror vi fortfarande i landskapsstyrelsen att ännu skall kunna ha en god framtid och verksamheten är ganska stor.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Denna tilläggsbudget som går på 40 miljoner innehåller en stor andel pengar till näringsavdelningen och det kanske ändå är ett exempel på att vi har en ny näringsminister och att nu skall pengarna rulla jämfört med under tidigare regim! Men jag skall ta det till sist. Först vill jag tala någonting om landskapets fastighetsförvaltning, eftersom det är stående utgifter ständigt för vår renovering av våra skolor. Så här har det varit år ut och år in. Det är klart att fastigheterna kostar och måste underhållas, men jag skulle ändå vilja visa på att det är illa skött. De motiveringar som man har talar om att underhållet sker när det har gått s.a.s. för långt. Om vi börjar med sjömansskolan, så står det att i budgeten för 2000 hade man tagit upp en miljon för att man skulle se över avloppsstammarna i byggnaden. När man nu har tittat på dem visade det sig att de är totalt sönderrostade B alltså måste man ta upp en miljon till. Jag läser det som så att hade detta åtgärdats i ett mycket tidigare skede, så hade det inte blivit så här dyrt. Underhållet, genomgången och skötseln av landskapets skolor är alltså inte bra. Det fortsätter nämligen. När det gäller Ålands naturbruksskola hade man tagit upp pengar i årets budget för att renovera gamla skolhusets tredje våning, men det kommer man nu att avstå från därför att det har visat sig att huvudbyggnadens tak- och väggkonstruktioner inte håller utan att huvudbyggnaden har rätt så stora vattenskador. Det måste man naturligtvis göra för att undvika ännu dyrare underhåll. Men att man plötsligt skulle ha blivit medveten om det här! Det känns som om fastighetsunderhållet inte är tillräckligt effektivt. Ett tredje exempel är Ålands husmodersskola, där man skall göra om vinden för undervisningsändamål. Det kan inte ha varit någon panikplanering, men trots det har det framkommit ytterligare kostnader, @då material måste bytas ut i större utsträckning än beräknat@. Den typen av förklaring är säkert riktig och sann, men den visar på att planeringen och underlaget för att uppta pengarna inte har varit tillräckligt.

 

Herr talman!

Jag tycker att det brådskar med det fastighetsbolag som vi har efterlyst här i talarstolen många gånger. Vi måste få ett fastighetsbolag som har tillräckligt med kompetens och resurser för att landskapets fastigheter inte skall bli så dyra i underhåll.

 

Den andra frågan som jag vill ta upp är den diskussion om ålänningarnas rätt till lika sociala förmåner som motsvarande i riket. Det finns två moment där landskapsstyrelsen går in för en sådan lösning. Det ena gäller högkostnadsskyddet för hälso- och sjukvårdskostnader där man nu har beslutat att det blir oförändrat 1.500 mark, men att man i kostnaden skall få räkna in avgifter för anstaltsvård. Man hänvisar till att det finns motsvarande grunder för beräkningarna i riket. Det tycker vi att är bra. På samma sätt resonerar man också om de studerandes bostadsbidrag. Det som är olyckligt i det fallet, om jag förstår landskapsstyrelsen rätt, är att man skall betala ut samma bostadsbidrag som i riket efter 1.5.2000, men man har ingen lag och då kommer jag igen till min stora politiska fråga i det här lagtinget: Skall vi ha sämre rättssäkerhet än man har i övriga Norden? Med det menar jag att personer som har rätt till sociala förmåner och andra rättigheter överhuvudtaget skall tillgodoses på laga grund B det som kallas Rule of Law. Detta har att göra med skyddet för individerna mot myndighetsövergrepp. Jag förstår att det B igen B förklaras av att det tar så mycket tid med EU-framställningarna och att det är svårt med personal på lagberedningen osv. Men det är en ytterst otillfredsställande rättssäkerhetssituation för ålänningarna. Jag tycker att man bara kan konstatera att för varje månad som går blir rättssäkerheten sämre och sämre i vårt samhälle. De risker för politiskt godtycke som då uppstår växer i samma mån. Nu vill landskapsstyrelsen råda bot på detta genom att betala avtalslöner för lagberedarna. Det betyder i praktiken att landskapsstyrelsen kan betala hur höga löner som helst till lagberedarna; man tänker inte följa det allmänna kollektivavtalet. Jag tror inte att det är den rätta vägen att gå. Det blir inte mera resurser; det blir inte fler människor som jobbar för att de som jobbar får högre lön, utan det blir en dyrare lagberedning. Det behövs mera folk och det kanske skulle vara klokare att betala kollektivavtalsenliga löner men anställa flera personer och långsiktigt. Den situation som vi har kommer inte att förändras; vi är fortsättningsvis med i EU - åtminstone skall det väl ta en tid innan vicetalman Häggblom lyckas baxa oss ut därifrån!  Under den tiden krävs det alltså ytterligare lagberedningsresurser. Men vi socialdemokrater stöder landskapsstyrelsens strävanden här att vi skall  ha samma sociala förmåner på Åland som i riket. Det är alltså en miniminivå. Sedan är det säkert bra om vi kan öka stöden och vi kan skapa nya stödformer, ifall det finns medborgare i vårt samhälle som har behov av det för att leva ett anständigt liv.

 

Så, herr talman, till näringslivsavdelningen. Som jag sade ökar anslagen rätt så betydligt. Det finns, som här sades, nya moment och det är fråga om 24 miljoner mera pengar till näringsavdelningen. Det är i hög grad fråga om bidrag. Den förra ansvariga näringsministern talade ganska mycket om risken med att göra vårt näringsliv alltför mycket bidragsberoende för att klara sig i konkurrensen. Jag tycker att han tog upp en viktig fråga. Sedan kanske det ändå inte framkom så många alternativ, men nu tycks vi vara tillbaka i ett kraftigt bidragstänkande inom näringslivet. Det stod att läsa i dagens tidning att på ÅSUB gör man bedömningen att det goda konjunkturläget framöver inte kan förväntas bestå utan att man får räkna med att konjunkturen viker och att konkurrensen ökar ytterligare. Då kan man förstås resonera som så att nu skall samhället in med mera pengar för att företagen skall kunna konkurrera. Men jag måste säga att jag sympatiserar med förra näringsministern mycket när det gäller detta med bidrag därför att långsiktigt är det inte en bra politik.

 

Skogsbruket nämns i tilläggsbudgeten och man talar om behovet av certifiering av de åländska skogarna. Här riskerar Åland att inte kunna konkurrera, om man inte nästa år har certifierat de åländska skogarna. Risken för att inte klara av det är ganska stor därför att det finns inte någon nu som gör ett biotopskydd; man håller tydligen på med ett skogsmålsprogram och det behövs också skogsbruksplanering. Allt det här är tydligt sådant som landskapet måste ta ett rätt så stort ansvar för, och man har nu anslagit pengar för att ytterligare ha tillfällig personal för uppgiften. Men det finns de som tvivlar på att man ändå skall klara av tidtabellen. Då kommer det åländska skogsbruket att ha problem. Redan nu tycker skogsägarna att priset är för dåligt, och om inte skogarna är certifierade går priset ner ännu mera och då blir uttaget alltför litet. Här tror jag att finansutskottet skall kräva eller åtminstone framhålla lagtingets uttryckliga önskemål att certifieringen skall vara genomförd under detta år.

 

Frågan om aktieteckning i bolag som näringsministern Roger Jansson var inne på ställer vi oss mycket tvivlande till. Det är den här berömda åländska privatsocialismen som igen skall ta ett steg framåt! Vi vet alla att det finns rätt gott om pengar i våra finansinstitut. Jag tror för min del at det är bättre om bankerna lånar pengar till företagarna. Jag tror att bankerna har en bättre förmåga att bedöma företagens möjligheter. Vi har rätt så dåliga erfarenheter här i lagtinget när landskapets näringsavdelning skulle uppträda som bedömare av nya företag. Däremot tycker jag att det är viktigt att det finns näringsstöd av olika slag, men just den här formen för att initiera nya företag tror jag inte på. Jag tror inte på den här blandningen av samhälleligt och privat initiativ. På den punkten tror jag att det är bra om man ger möjligheter för enskilda företagare med entreprenörsanda att utveckla sina företag på egen hand och inte med inblandning av näringsavdelningen. Landskapsstyrelsen har nog en viktig poäng när man talar om att man måste stötta kommunerna för att få fram lämpliga tomter och lokaliteter för företag, för här är det så tokigt nu att den enda kommun som av egen kraft har skapat dessa förutsättningar, nämligen Mariehamn, utan pengar från landskapet, har inte mera utrymme, lokaliteter och mark för sådana här funktioner, och de övriga kommunerna äger inte mark i någon större omfattning för att erbjuda åt företagare tomter och industrihus eller anläggningar. Det där är alltså väldigt viktigt, men hur det sedan skall gå till i praktiken får man väl se. Där stöder vi landskapsstyrelsen. Lite förargligt är det för Mariehamn, som nu inte kan komma åtnjutande av stödet och där mariehamnarna tidigare själva har satsat på att utveckla industriområden.

 

Men, herr talman, den största svårigheten med budgeten är jordbrukets framtid. Landskapsstyrelsen vill nu betala ut ett LFA-stöd och jag måste säga att jag inte till fullo kunde följa med i presentationen vad detta riktigt innebär. Tydligen är det så att landskapsstyrelsen slår ihop LFA-stödet med ett miljöstöd. Jag önskar att finansutskottet verkligen reder ut stödfrågorna. Vi vet att vi i vår budget har investeringsstöd som till hundra procent skall finansieras av landskapet. Vi har LFA-stödet och miljöstödet, som är delvis nationellt eller Ålands-finansierat och EU-finansierat, så finns det artikel 141-stödet  och Agenda 2000. På den här punkten måste vi nog få en större klarhet i vad detta nya anslag på 12.300.000 mark har för roll i hela jordbrukets stödformer. Det sägs just i ÅSUB:s konjunkturbedömning att jordbruket fortfarande dras med stora lönsamhetsproblem och det finns en utredning, som inte är så gammal, som ÅSUB har gjort om jordbrukets framtid på Åland, men det som man ändå inte ser är om det finns någon ände på hur mycket pengar man skall pumpa in för att man verkligen skall se att lönsamheten ändras. Ännu har vi inte det, utan det som vi ständigt får höra är att det här med EU, det har gjort att vi måste pumpa in mer och mer och mer pengar. En lite klarare politisk målformulering vore nog på sin plats, i all synnerhet om det är de åländska skattebetalarna som i högre grad än hittills skall stå för stödet. En annan aspekt på stödet som jag tycker att man måste kräva är att vi får motprestationer i betydligt högre grad än  hittills av jordbruket att verksamheten inte är så miljöförorenande som det fortsätter att vara.

 

Herr talman!

Jordbruket är en svår nöt att knäcka, men att göra som det nu förefaller: att pumpa in mer och mer stöd av alla de former tror jag inte är tillräckligt utan det måste finnas andra politiska strategier.

 

En sista fråga som jag har till finansutskottet är en miljösatsning,som det har framställts här, nämligen stödet till en mobil flistugg. Det som är konstigt med motiveringen är att det inte står vem det är som skall ha stödet i fråga B men socialiseringen har väl gått så långt att det inte behövs! Antingen är det landskapet eller så är det någon privat! Tydligen spelar det ingen roll för landskapsstyrelsen, men jag tycker nog att här måste finansutskottet ta ett litet ansvar så att man inte håller fingrarna i alla syltburkar hela tiden. Om det är så att det är landskapsstyrelsen som skall införskaffa den och den skall nyttjas också av privata, så är väl det minsta man kan kräva vissa intäkter i alla fall av dem som får nyttja den. De skall väl betala någon hyra eller någon avgift B eller skall den användas bara i landskapets skogar, men då måste man väl ändå sälja flisen. Det verkar väldigt lättvindigt, att nu skall det inköpas en mobil flistugg och det är miljövänligt och därför sätter vi två och en halv miljoner på det också!

 

Herr talman!

Jag håller med den kritik som har varit här att det är för dåliga motiveringar till de miljoner som tas upp för olika ändamål. Jag hoppas att finansutskottet förmår reda ut vissa saker. Det är minsann ingen lätt uppgift, men jag får väl bara önska lycka till!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Ltl Sundback ställde frågor och jag vill säga att den som hon ställde huruvida ålänningarna skall ha ett svagare rättsskydd för individer gentemot myndigheterna än andra tycker jag att vi alla kan svara nej på. Det förutsätter naturligtvis mera lagstiftning på flera punkter.

 

Sedan skojade ltl Sundback lite med vtm Häggblom att han kanske får svårt med att @baxa Åland ur EU@. Då kan man väl också konstatera att Amsterdamfördraget gör att detta knappast ens är möjligt, så varför man talar om det vet jag inte, men det var i anslutning till ltl Sundbacks lilla anmärkning.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Några ord som svar på ltl Sundbacks påpekanden. Först påpekandet om varför man tar upp tilläggsanslag för skolorna och att reparationerna och arbetena är för dåligt förberedda. Det är vanligen så att det är direktionerna och skolornas rektorer som dels hittar problemen i sina respektive skolor och också kommer med förslag att åtgärda dem. Jag vill inte på något sätt här komma med någonting som kan likna kritik mot de olika skolornas hantering av de här frågorna. Jag tycker att det är bra om man uppmärksammar problemen och att vi sedan kan åtgärda dem.

 

Den andra frågan handlade om studiestödet och problemen kring det. Det här är ett problem som vi av olika skäl har haft svårt att hinna med. Under senhösten kom man med  förslag från regeringen att man skulle omarbeta systemet med att bostadsbidragen har blivit skilt i riket för dem som har familj eller barn och de som har enbart studerat har fått sina studiestöd via studiestödslagen, såsom vi också har haft det. Nu har man ändrat det; när man gick fram med propositionen hade man som förslag 75 procent; först i riksdagen blev den slutligen fastställd till det som ligger i det här förslaget, dvs. 80 procent av hyreskostnaderna. Allt detta gör att det är nästan omöjligt för Ålands landskapsstyrelse att hinna med eftersom vi har det system som vi har. Nu vill vi försöka rätta till det. Studiestödsbetänkandet blev klart i slutet av februari och lagberedningen håller på med lagen som kommer i sinom tid. Det har talats om bristande rättssäkerhet och det är just det vi vill motverka genom tilläggsbudgeten så att alla, också åländska studerande skall ha samma förmåner. Jag vill gärna att man i det här sammanhanget kommer ihåg att våra studiestöd dels är högre än de finska och beviljas också på lättare grunder s.a.s., så där har åländska studerande redan en förmån gentemot studerande i riket. Förslaget kommer att medföra att vi rättar till det som kan brista.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson vill inte kritisera direktionerna när det gäller fastighetsunderhållet, och det vill inte jag heller, utan jag vill kritisera landskapsstyrelsen. Jag anser nämligen att fastighetsunderhållet av landskapets byggnader inte sköts professionellt och att motiveringarna visar det B man kommer in för sent, byggnaderna faller sönder innan man börjar åtgärda viktiga saker. Det är inte något nytt. Jag vill inte särskilt peka ut den här landskapsstyrelsen, men jag tycker att det blir mer och mer ohållbart ju flera fastigheter landskapsstyrelsen har när man sköter det på det sätt man gör. Det är alldeles klart att direktionerna och rektorerna inte kan ha samma tekniska sakkunskap över byggnaderna som särskild personal med utbildning och kompetens inom detta område skall ha plus att om det sköttes av ett bolag skulle hela kostnadssidan vara mycket mera tydlig och man skulle kunna mäta effektiviteten bättre. Det handlar mera om administration än de enskilda byggnaderna.

 

När det gäller bostadsbidraget för de studerande är det precis såsom landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson säger. Det trista är bara rättssäkerhetssituationen. Det har inte att göra med om beloppet är större eller på vilka grunder det ges, utan det är att de inte görs på lagliga grunder. Om man inte vill ha samma som i riket utan man vill ha ännu mera, så står det landskapsstyrelsen fritt att föreslå lagstiftning när som helst om det; man behöver inte vänta på rikslagstiftningen. På något vis är detta ett olöst dilemma - å ena sidan skyller man på att vårt system är sådant att man inte kan lagstifta på annat sätt än i riket; å andra sidan vill man ibland inte lagstifta som i riket, så hur skall vi egentligen ha det!

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Jag vill ändå hålla med ltl Sundback om att det borde vara en större helhetssyn när det gäller fastighetsförvaltningen. Vi har många gånger diskuterat i landskapsstyrelsen att hela fastighetsförvaltningen i landskapet borde centraliseras. Den diskussionen pågår och går vidare. Samtidigt får vi komma ihåg att under de senaste åren har vi gjort många förändringar i skolornas lagstiftning och bl.a. givit direktionerna större befogenheter, och det kan hända att man måste ändra också på den frågan.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

På det sätt som ltl Barbro Sundback angriper tilläggsanslagen för sjömansskolan och husmodersskolan tolkar jag det som en efterlysning av överbudgetering! Personligen ser jag sjömansskolan och husmodersskolans äskanden som två praktexempel på en återhållsam budgetering, där det dock nu visat sig att det uppkommit tilläggskostnader. Jag tror, herr talman, att det mest kostnadseffektiva för skattebetalarna finner vi nog i en moderat budgetering och tilläggsanslag vid behov.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag har efterlyst ett effektivt fastighetsunderhåll. Hur ltl Lindqvist kan få det till en önskan om överbudgetering kan nog endast han själv förklara! Hur han kommer fram till det är för mig en fullkomlig gåta.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

Herr talman!

Det finns få människor, om någon, som sympatiserar med den förra näringsministern, som satt i min landskapsstyrelse, mer än vad jag gör. Jag var t.o.m. betydligt radikalare än honom när det gällde att vara negativ till bidrag, och det fortsätter jag att vara. Målet med näringspolitiken, liksom med jordbrukspolitiken, är att företagen skall vara lönsamma och klara sig själva utan skattebetalarnas pengar. Men det begriper alla att när vi 1995 blev medlemmar i EU gick försäljningspriserna ner med hälften för jordbrukarna och man tredubblade bidragsdelen i stället. Det där kommer vi inte ur på många, många år, om vi någonsin kommer ur den, troligen aldrig! Om alltså ltl Sundback vill att vi skall lägga ner jordbruket kan det vara en lösning för att undvika stöden till jordbruket, men annars går det inte, med den jordbrukspolitik som drivs inom unionen.

 

Sedan påstår ltl Sundback att vi med den här tilläggsbudgeten är tillbaka i ett kraftigt bidragstänkande. Läser man inte budgeten, så kan man ju tro det! LFA-stödet är alltså inte nya samhällspengar till jordbruket, utan det är sådant som har funnits så länge vi har varit medlemmar. LFA-stödet har funnits varje år, ltl Sundback!

 

Riskkapitalet skall satsas på det sättet att man får pengarna tillbaka. Inte är det meningen att man skall förlora dem. Bidrag förlorar man direkt men jämför inte riskkapital med bidrag. Det är möjligt att man förlorar ibland, men ofta kan man vinna 50 eller 100 procent av det man har satsat när man sedan går ur företagen. Inte skall man förlora på riskkapitalet! Dessutom är det inte näringsavdelningen som skall syssla med det, utan det är ett skilt bolag med sakkunskap i styrelsen utifrån och en egen VD som skall syssla med riskkapitalbedömningarna. Bankerna ger överhuvudtaget inte några riskkapital; de kan ge topplån ibland, om landskapsstyrelsen går in och garanterar, men annars ger de ingenting. Garantiinstrumentet är ganska kraftigt utnyttjat i det åländska samhället i dag B det vet inte folk i allmänhet om B inte tar bankerna några egna risker.

 

När det gäller frågan om att skogscertifieringen skulle klaras av inom det här året är det ett tecken på att man inte vet vad man pratar om! Med tio man som skulle jobba med skogscertifiering skulle ta det ungefär tre år att få det klart! Landskapsstyrelsen vill för sin del ha högsta möjliga brådska med det här, men det kommer att ta ett par-tre år ändå. TALMANNEN:  Tiden är ute!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ledamoten Roger Jansson säger att om jag vill ta livet av jordbruket skall jag just föra fram de och de åsikterna. Nej, jag vill inte ta livet av jordbruket. Jag, som inte har samma insyn som t.ex. landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, frågade hur mycket bidrag anser landskapsstyrelsen att jordbruket behöver för att vända situationen till någon slags lönsamhet, för såsom de flesta uppfattar det nu kan man pumpa in hur mycket bidrag som helst och ändå konstatera samma sak, att det är på grund av EU som vi måste göra på det här viset och att stöden är alldeles nödvändiga. Min enkla fråga är, som säkert inte är så lätt att svara på, till finansutskottet och landskapsstyrelsen: Hur mycket bidrag behövs det för att vända utvecklingen eller är det så att det är fel på hela jordbrukspolitiken? Den andra frågan jag har är: Hur mycket bidrag skall vi pumpa in och inte ställa höga miljökrav? Det förefaller ändå som om jordbruket fortfarande skulle smutsa ner en hel del och då är det absurt att skattebetalarna skall vända näringens nedgång till en uppgång samtidigt som man riskerar att förstöra miljön. Jag inser att problemet är svårt, men bidragsberoendet känns inte bra och jag tror inte att det är någon som tycker att det här är någonting som man kan hålla på med i det oändliga. Det är alltså den viktiga frågan.

 

Om det inte är riskkapital som landskapsstyrelsen ger ut B då tycker jag att man skall låta bankerna sköta det.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

Herr talman!

Jag har redan svarat på det sista, att detta är riskkapital. Vet inte ltl Sundback  vad riskkapital är, så får vi ta en särskild diskussion om det. Bankerna ger inte ut några riskkapital. Men den enda som på Åland kunde tänkas göra det är faktiskt Ålands landskapsstyrelse. Någon annan har inte visat vilja att göra det annat än när risken är så liten att man får en trolig avkastning på flera tiotals procent per år, men det har jag redan redogjort för.

 

När det gäller stödet till lantbruket som helhet är en grov uppskattning på basen av de siffror jag har att kanske 20 procent av prisbildningen totalt sett kommer från skattebetalarna. Det kan vara lite mera. Vissa verksamheter får inget stöd alls när det gäller prisbildningen B andra får väldigt mycket. Det finns sådana som får över 50 procent. Bilden av att jordbruket får så där fruktansvärt mycket är delvis osann när man ser lantbruket som en helhet; sedan finns det då vissa former som får. Svaret på frågan hur länge man skall stöda lantbruket är så länge det behövs, så länge man vill ha ett lantbruk och det behövs stöd. Till delar kommer det alltid att behövas ett stöd. Tyvärr är, precis som ltl Sundback frågade sig, jordbrukspolitiken fel. Ja, EU:s jordbrukspolitik är totalt fel för Åland och norra Europa överhuvudtaget, men särskilt för den åländska småskaligheten i vårt jordbruk är dessa arealstöd fullständigt vansinniga. Naturligtvis borde det vara stöd från samhället där det behövs som baserar sig på effektivitet och annat i produktionen. Men så är det inte och det kan inte vi ändra på. När det gäller de olika stödformerna  som ltl Sundback inte visste om riktigt hur de gick in i varandra och vilka som fanns har landskapsstyrelsen för sin del informerat näringsutskottet mycket i detalj om det. Tyvärr har socialdemokraterna ingen representant där, men landskapsstyrelsen fattade beslut i torsdags om ett meddelande till lagtinget där alla  olika stödprogram, EU-program klargörs och då kommer lagtinget att kunna föra en debatt om det. Jag antar att det kommer på bordet på onsdag.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Såvitt jag vet finns det investeringsstöd som är till hundra procent nationellt finansierat. Artikel 141-stödet är också till hundra procent nationellt finansierat. Så har vi LFA-stödet, som är 30 procent EU-stöd och 70 procent nationella pengar. Miljöstödet är 50 procent EU och 50 procent nationella pengar. Den övervägande delen av stöden är s.a.s. nationella pengar. Jag tycker då att det är lite för enkelt att säga att allt är EU:s fel.  Beloppen måste vara ganska obetydliga i sammanhanget och jag skulle vara beredd, om stöden är så olämpliga som landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson säger, att föreslå att vi lämnar dem, vi skapar egna stöd och fast finansierar dem själva, om det gynnar jordbruket och miljön bättre än de nuvarande stöden. Varför skall vi påta oss dessa enorma administrativa kostnader, de tvångsåtgärder som det innebär, som dessutom inte är ändamålsenliga, enligt landskapsstyrelseledamoten Jansson, bara för att de till 50 procent innefattar miljöstödet, som är rätt så litet. Dessutom skall LFA-stödet minska, så år 2006 skall det bara uppgå till 15 procent! Det är någonting i debatten som är helt galet i fråga om lantbruksstödet och inte tror jag att vi löser det i dag. Jag tycker inte att argumentationen  från landskapsstyrelsens sida är övertygande.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

Herr talman!

Don Quijote hade ingen chans mot väderkvarnarna! Inte har jag heller någon chans mot ltl Sundback eftersom hon inte alls är påläst när det gäller EU:s jordbrukspolitik. Vi får inte betala ut ett enda stöd B nationellt stöd eller något annat stöd B utan de program som är godkända av Europeiska unionen. I Finland är av stöden till jordbruket ungefär 70 procent nationella stöd och 30 procent EU-stöd. Så är det kanske fem-sex gånger mera egna insatser av jordbrukarna själva. Vi får inte betala ut ett enda nationellt stöd inom ramen för de nationella stöden, där artikel 141 medger en del av stöden, sedan finns det andra delar också som ingår i det nationella stödet. CAP-stödet är det enda som är fullt EU-finansierat; det är också betydelsefullt, liksom alla andra stöd, för att jordbruket överhuvudtaget skall kunna finnas kvar; annars får man bara lägga ner helt enkelt. Ltl Sundback borde läsa på och se de prisbilder om hur jordbrukarnas olika priser kommer till, hur de kan få s.a.s. någon slags lönsamhet i sin verksamhet samt hur betydelsefulla de olika EU accepterade programmen, nationella program eller EU-program är B annars går det helt enkelt inte att driva jordbruk. Så blev det efter 1995.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl Sundback berörde i sitt anförande landskapets fastighetsförvaltning och nämner speciellt några fall i olika skolor. Jag håller med ltl Sundback till fullo när det gäller att skolorna och övriga fastigheter skall drivas så kostnadseffektivt som möjligt. Jag vill opponera mig mot att ltl Sundback påstår att skolorna inte sköts professionellt.  Vi har mycket professionella fastighetsskötare på skolorna och jag vill också påstå att centralförvaltningens kunskap är stor. Det är inte så enkelt som det är i teorin att förutspå olika behov när man har att göra med byggnader; ltl Sundback tog t.ex. upp problemet med sjömansskolan, där man efter närmare undersökningar har konstaterat ett större anslagsbehov vad gäller renoveringen av avloppet. En sådan skada går inte att förhindra med tidigare underhåll, utan man måste se ganska praktiskt på dessa frågor. Vad gäller skolorna är det ännu värre eftersom det är endast under sommarmånaderna som man kan göra stora reparationsarbeten.

 

Jag vill också kommentera ltl Sundbacks resonemang kring momentet Understöd av förnybar energi. Om ltl Sundback läser tilläggsbudgeten står det att landskapsstyrelsen föreslår att ett stöd kan beviljas för inköp av en flistugg. Stödet kan dock högst utgöra 40 procent av det godtagbara anskaffningskostnaderna, alltså är det fråga om ett stöd till ett företag. Det finns en ansökan inne som landskapsstyrelsen tar ställning till efter att vi har fått fullmakt från lagtinget att kunna bevilja stödet, alltså mera pengar. Som jag sade tidigare är det högst 40 procent och vi får sedan se var vi landar s.a.s., men det är ett lovvärt initiativ som ett privat företag gör, som dessutom är bra ur miljösynpunkt.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det var väldigt intressant att få höra att det redan finns en ansökan inne. Det är pengar som någon sitter och väntar på, men hur går det då med den offentliga upphandlingen i den här frågan? Det blir överhuvudtaget inte någon sådan, utan det är ett bolag som får det här. Ingen konkurrens överhuvudtaget! Ja, jag är bara förvånad över hur det borgerliga Åland sköter skattemedlen!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Inte är det fråga om någon upphandling som landskapsstyrelsen har gjort, utan det är fråga om ansökan om bidrag som ligger inne. Visst är det väl rätt att landskapsstyrelsen först frågar lagtinget om lagtinget vill bevilja medel innan vi beviljar ansökan! Det är en självklarhet att gå den vägen; när det inte finns pengar i budgeten måste vi fråga lagtinget om man anser att detta är ett bra initiativ. I utskottet kan man närmare bekanta sig med projektet osv. och säga om man vill stöda det.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Visst är det bättre att man hör lagtinget före än inte alls. Det som förvånar mig är hur man igen gör ekonomiska satsningar inom det privata näringslivet beroende av politiska beslut om bidrag. Som jag ser det borde det alltså vara fråga om upphandling, om konkurrens osv., såsom all ekonomisk verksamhet skall bedrivas. Men vi har tydligen passerat alla gränser vad gäller detta med att ge bidrag B bara man har en lämplig ansökan, så skickar man in den och så kan man förvänta sig en ganska positiv politisk behandling, om det faller landskapsstyrelsen på läppen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Vi diskuterar här landskapsstyrelsens förslag till tilläggsbudget och det var i sak mycket tung kritik mot tendenser i budgetförslaget som levererades av ltl Wickström-Johansson i det liberala gruppanförandet. Det har inte blivit så mycket sagt om det, men jag tycker att det inte skall glömmas bort. Är det sådant flås i den politik som förs att vi inte hinner fastställa åtgärder i lagenlig demokratisk ordning eller vad är det fråga om! Det har också talats om ramlagstiftning här tidigare som skulle göra att detaljlagstiftning tydligen inte skulle behövas.

 

Ledamoten Roger Jansson nämnde till min glädje att kulturföreningarna skall vara med i näringsutvecklingen på något sätt. Tyvärr är det så att det är ganska kärvt för kulturföreningarna, åtminstone för vissa kulturföreningar, att få rimliga bidrag för sin verksamhet därför att det snålas rejält på den här kanten i vissa fall och det gör att möjligheterna att utveckla så mycket på den kanten inte är så stora, men vi hoppas naturligtvis på näringsministerns bistånd på något sätt.

 

Herr talman!

Det talas också om att vi skall höja formeln för de pengar som ålänningarna skall få tillbaka av sina skattemedel från staten från 0,45 procent till 0,48 procent. Det kan säkert ligga någonting i det, men så länge den sittande landskapsstyrelsen inte lyckas använda de pengar som vi redan får in kan det vara svårt att få ut ännu mera, för nog är det en demokratiskt vedertagen linje B jag tror också att man kan hitta lagstöd för det B att när man hanterar skattebetalarnas pengar skall det inte gå ut på att de skall samlas på hög i fonder någonstans som man sedan bildar en särskild myndighet för att arbeta med.

 

Jag tycker att näringsministern gav en ganska mörk bild av åländskt företagsamhet. Han sade direkt att det saknas nya entreprenörer, det saknas riskkapital och om det finns kapital kräver detta kapital en hög avkastning. Jag är lite inne på vad ltl Sundback sade: Är det någon sorts socialisering av risker på gång?  Framför allt vill man i landskapsstyrelsen ge råd och stötta. Tror man då att dessa närmast som bristfälliga utpekade företagarna i sin tur räknar med att det finns tillräcklig kompetens inom landskapsförvaltningen för att ge råden och stöden? Tror de på den rådande näringspolitiken, som kan vara ganska snårig för enskilda företag att förstå sig på? En del får och en del får inte, säger man! Kanske de tror att det är någon slags fixarpolitik som gäller och då litar de väl inte på något!

 

Det talas också här om sjöfarten, som å ena sidan är vårt starkaste ben men som å andra sidan snabbt försvagas. Då vill jag erinra om att inom den åländska  sjöfartsnäringen har man väl mer eller mindre alltid sagt, vad jag vet, att självstyrelse, det är bra, den skall vi skydda och utveckla, men den har inte med sjöfarten att göra, underförstått helt enkelt därför att sjöfarten är så stor i omsättning att den inte riktigt rimmar med självstyrelsen trots att självstyrelsen har vuxit ekonomiskt väldigt kraftigt på senare tid. Är det som man nu talar för egentligen en sorts självstyrelsepolitik för att utvidga vår behörighet B jag tänkte säga till varje pris B eller är det faktiskt en sjöfartspolitik, en hel rad olika parallellregister? Hur skall man egentligen veta vilka som kommer att höra till vilka register och vilken omsättning de får? Är själva sjöfarten verkligen intresserad av det här? Tycker de att det är någonting som det är bra att landskapet sysslar med? Att de säger så, det har jag hört, men jag vet också hur artiga de kan vara i rederibranschen. Helst vill landskapsstyrelseledamoten Jansson inte att planerna överhuvudtaget skall behöva förverkligas, får vi veta! Det är onekligen lite oroande. Det är någon sorts politik som förs och om den skall genomföras är det samtidigt oroande! Vi måste på något sätt handla i någon form av desperation, får man det till! Skall Åland verkligen satsa allt på en näring som vi knappt har resurser att sköta på ett framgångsrikt sätt? Vem eller vilka är det som inte skall få skattepengar från sjöfarten som de annars skulle ha fått osv.? Tänk om det blir de åländska skattebetalarna B är de beredda på det då! Jag hör till dem som är övertygad om att sjöfarten själv har ganska god uppfattning om vad den arbetar med och att de har olika metoder för att klara sin näring. Ibland går det förstås bättre och ibland sämre, men framför allt går det sämre för att det ibland går så oerhört bra, om ni förstår vad jag menar! Näringsministern talade också om en lång, lång resa som vi har att göra med detta som skall baxas med. Facken är positiva, sägs det. Det är kanske intressant, men om det i sig är en grund för att gå vidare med det här, det vet jag inte. Det underliga är att trots att man överför behörighet från riket till landskapet, så skall reformen bli självfinansierande, den skall inte kosta någonting. Jag måste säga att det är otroligt om man hittar på en lösning som räddar en hel näring som inte kostar någonting. Det är lite trolleri eller vad man skall kalla det för. Det är som när man kan påvisa att privatiseringen av vissa landskapsfärjor drar in oerhört mycket pengar, om man inte bryr sig om en massa kostnader.

 

Vilka tankar finns egentligen från landskapsstyrelsens sida om lagstiftning på detta område? Det är väl ändå så att vi kan väl inte fatta några jättebeslut om det här förrän vi vet att det finns en laglig grund för det överhuvudtaget.

 

Här på slutet i en replik sade näringsministern också att bankerna ger inget riskkapital, men om man talar med bankerna anser de nog att de lånar ut riskkapital. Skillnaden kan ju vara att bankerna ställer någon sorts krav på att det skall finnas rimliga förutsättningar för företagen. Är det så att landskapet skall ställa till med riskkapital, där det inte finns några rimliga förutsättningar för framgång, så då har vi inte kommit långt.

 

Sedan skall vi inte säga så mycket om Don Quijote, som landskapsstyrelseledamoten Jansson också var inne på,  men när han slogs mot väderkvarnar var det för att han inte hittade de riktiga motståndarna som han kände någonstans inne i sig att han hade och därför gick han på väderkvarnarna B och det lyckades inte så bra. Det är en väldigt rolig bild, men den är också tragisk, måste jag påpeka.

 

Jag vill avslutningsvis, herr talman, säga till ltl Sundback, som påstod att det sätt som landskapsstyrelsen sköter saker och ting på är det sätt som det borgerliga Åland sköter saker och ting på. Men det är ändå så att den röstmässigt största borgerliga grupperingen här i lagtinget  är liberalerna och vi sitter inte med i landskapsstyrelsen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

Herr talman!

Först kulturstödet. På Åland betalar vi ungefär en tredjedel per person mera till våra kulturföreningar än vad man gör i resten av landet, och det ger ganska stora resurser. Det är klart att man kan diskutera att öka det ytterligare och i enstaka fall finns det säkert orsak att omfördela det, men det ger alltså jättemycket pengar.

 

Jag skall diskutera i ett annat sammanhang vad riskkapitalet är och vad bankerna ställer upp med för riskkapital. Jo, man kan låna till företag som är beredda att satsa eget riskkapital, men då skall man ha in fulla säkerheter, och får man inte fulla säkerheter kommer man till landskapsstyrelsen och begär landskapsgarantier. Något riskkapital finns egentligen inte på den sidan överhuvudtaget alls. Det är alltså för att utveckla småföretagandet i landskapet som rikskapitalet skulle komma till B vad är det för socialisering, jag bara frågar! När de sedan har lönsamhet i sin business får de köpa aktierna som landskapet har, om det sedan är 20 procent eller 30 procent av aktiekapitalet! Målsättningen är fullständigt klar och det kommer vi att redovisa för i finansutskottet mera i detalj. I Finland och Sverige har man stor verksamhet inom de här sektorerna för att hjälpa småföretagandet med riskkapital. Jo, de är mera socialistiska än vad vi är, men till de delarna är det inte särskilt socialistiskt att hjälpa småföretag att komma igång därför att det är inte så många andra som är beredda att satsa  på dessa småföretag. Kompetensen finns inte inom landskapsstyrelsen att bedöma dem. Det har jag sagt flera gånger, utan det är en styrelse och en ledning för bolaget som skall göra de bedömningarna. Nu sitter det till 80 procent bankmän i Ålands Utvecklings Ab. (Från salen: aj, aj!)

 

0,45 procenten höjs enligt självstyrelselagen och inte beroende på hur mycket pengar vi har på kistbotten. Här måste vi följa finsk lag som är stiftad i grundlagsenlig ordning, alltså självstyrelselagen, och säger den att avräkningsbeloppet skall höjas, så skall det naturligtvis höjas! Att det då stiger upp lagtingsmän här och säger att, nej, så skall vi inte göra, vi har så hemskt mycket pengar, vi kan inte göra av med alla, ja, det är också en politik B om den sedan är liberal tvivlar jag på! 

 

Sedan var ltl Svensson verkligt slarvig med sjöfarten och sjöfartens framtid. Jag får kanske återkomma till den i nästa replik.

 

Ltl Svensson, replik: Avstår.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Kan vi begära mer än 0,45 när vi inte kan göra av med pengarna, frågar sig ltl Svensson! När jag talar om en höjning av 0,45 procenten eller helst en övergång till ekonomiskt självstyrelse är jag ute efter att hålla ålänningarnas pengar på Åland. Fondering av budgetöverskott är, ltl Svensson, en ansvarsfull borgerlig politik. Ltl Svensson tycker att man skall konsumera och förbruka skattemedel. Det är socialism, ltl Svensson, men jag tänker inte hindra ltl Svensson från att vara socialist utan jag vill bara påpeka att vår ambition är att ta vara på vårt budgetöverskott. Överskotten är inte helt frivilliga, för skulle vi ha en ekonomisk självstyrelse skulle vi kunna återbetala pengarna till den åländska befolkningen, men i och med att vi är bundna av finsk skattelagstiftning får vi överskotten vare sig vi vill eller inte.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag har inte sagt att man inte kan göra av med pengarna. Jag har sagt att man inte gör av med dem och jag tror att en annan landskapsstyrelse, en annan regering, skulle kunna placera pengarna, inte så som ltl Lindqvist tror, på en allmän konsumtion utan på ett sådant sätt att det stimulerar utvecklingen i vårt samhälle på många olika områden.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det är just det som sittande landskapsstyrelse gör: placerar pengarna på ett sätt som gynnar det åländska samhället. Att dela ut kryckor till höger och vänster och öka konsumtionen är inte en ansvarsfull politik och därför är det betryggande att inte liberalerna sitter med i regeringen.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Med anledning av det som ltl Lindqvist säger kan man bara vara tacksam att inte han är finansansvarig, för då skulle det kanske vara ännu värre!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 4:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 2/1999-2000 angående ändring av 21 §  landskapslagen om naturvård. (FR nr 10/1999-2000).

 

I tredje behandlingen har lagtinget att antingen anta lagförslaget  sådant det har godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter förelägges lagförslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Förelägges lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lagförslaget har i tredje behandling antagits av lagtinget.

 

Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Förelägges lagförslagets motivering för godkännande i enda behandling. Motiveringen är godkänd i enda behandling.  Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras ärende nr 5:

 

Ltl Barbro Sundbacks förslag till hemställningskläm i anslutning till spörsmål nr 1/1999-2000 angående privatiseringen av skärgårdstrafiken.  (S nr 1/1999-2000).

 

Ltl Sundback, understödd av ltl Erland, har under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 5.4 föreslagit antagande av en hemställan av följande lydelse:

 

@Lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen ger i uppdrag åt en oberoende sakkunnig att utreda de trafik- och samhällsekonomiska effekterna av skärgårdstrafikens privatiseringar.@

 

Detta kallas ltl Sundbacks förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att företas. Den som röstar för antagande av förslaget till hemställan röstar ja och den som röstar för förkastande av förslaget röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Viveka Eriksson: Herr talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Eklöw: Herr talman! Jag ber om att få understöda förslaget om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning är begärd. Öppen omröstning kommer att verkställas. Jag ber lagtingsledamöterna Eklöw och Andersson biträda vid omröstningen.  Omröstningen sker efter upprop. Upprop.

 

Talmannen: ja, Eklöw: ja, Viveka Eriksson: ja, Andersson: nej, Englund borta, Dennis Jansson borta, Lindqvist: nej, Sjöblom borta, Sundback: ja, Wiklöf: ja, K-G Eriksson borta, Strand: avstår, P-E Eriksson: nej, vtm Erlandsson: nej, Holmberg: nej, Erland borta, Sune Mattsson: ja, Sarin Grufberg: ja, Sjöstrand: ja, Svensson: ja, Wickström-Johansson: ja, Christer Jansson: nej, J-E Mattsson: nej, Lundberg borta, Pehrsson: nej, vtm Häggblom: nej, Lindholm: ja, Karlström: nej, Harry Eriksson: ja, Boman borta.

 

Vid omröstningen har avgivits 12 ja-röster och 10 nej-röster; en ledamot har avstått från att rösta. Lagtinget har sålunda beslutat att omfatta förslaget till kläm.

 

 

Föredras ärende nr 6:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Ronald Bomans enkla fråga om konkurrensutsättning vid upphandling. (EF nr 4/1999-2000).

 

På grund av sjukdom avföres ärendet och upptas till behandling vid lagtingets plenum den 12 april.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 7:

 

Ltl Lasse Wiklöfs m.fl.  hemställningsmotion om hälsovårdarberedskapen i skärgården. (HM nr 12/1999-2000).

 

Beslut har redan fattats om remiss till social- och miljöutskottet. Ärendet bordlades den 3 april. Diskussion.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Den här frågeställningen tenderar att bli en verklig långkörare. Tidigare, medan vi ännu innehade säte och stämma i sjukhusstyrelsen, förstod vi naturligtvis nyttan och vidden av att driva de här frågorna i det forumet, men eftersom vi inte längre är där kommer vi att driva social- och hälsovårdsfrågorna med all den kraft vi förmår från denna talarstol här i lagtinget.

 

När det gäller hälsovårdarberedskapen i skärgården har vi gång efter gång från socialdemokratisk sida, ibland med stöd också av andra partier, arbetat för att vi skulle en gång för alla få ordning på hälsovårdarberedskapen i skärgården. Inför senaste val tillhörde jag en av dem som var mycket lycklig därför att vi då tyckte oss närma oss det mål som skärgårdsborna också så länge hade närt och efterlyst.

 

När sjukhusstyrelsen bearbetade budgeten för år 2000 lyckades vi dessutom uppnå enighet mellan samtliga partier i nämnda styrelse för att en gång för alla mer eller mindre täcka de närda önskemålen. Nå, vad hände? När så småningom allt skulle sättas i sjön, så vad varseblev styrelsen då? Jo, då hade pengar från det vi hade anslagit för år 2000 hamnat på sådana villovägar att de skulle finansiera icke tidigare finansierade beredskapsåtgärder för skärgården under år 1999. Döm då om min förvåning när man efter det att vi har stigit av sjukhusstyrelsen får läsa om att 9 miljoner fanns s.a.s. på pluskontot i sjukhusstyrelsens budget för 1999. Att i det läget komma och säga att det inte går att finansiera hälsovårdarberedskapen i skärgården känns för mig fullständigt orimligt. Så kan man inte göra. Alla vet vi att det överskottet beror på att en hel del poster inte har kunnat besättas under verksamhetsåret, men det oaktat var de summor det här handlade om så marginella att den här frågan en gång för alla skulle ha täckts upp.

 

Nu ser vi oss igen föranledda att motionera för att frågan en gång för alla skall få sin lösning. Och jag utgår från att när alla partier inom ledningen för sjukhusstyrelsen har varit fullständigt eniga om att så skulle vi förfara skall den en gång för alla kunna lösas, och detta bör ske i den plan som verkställs i höst. Det måste någon gång bli ett slut på det här. Vi har sagt alla gånger tidigare att det är inte så att vi kan idka folkräkning när det gäller våra skärgårdskommuner och se allting i relation till hur vi satsar på fasta Åland där befolkningstätheten är betydligt större, utan detta är en regionalpolitisk fråga som måste få sin lösning. Jag kan förstå att det är många i skärgården som har blivit utomordentligt besvikna. I t.ex. Sottunga hade man förberett sig för det här med fyra olika förslag till lösningar som man var beredda att ställa upp med. Också de andra skärgårdskommunerna har hela tiden haft önskemål om ett nära samarbete till sjukhusstyrelsen för att få det här åtgärdat. Jag upplever att man inte i alla avseenden har tillmötesgått de önskemålen.

 

Herr talman!

Det är min förhoppning att vi skulle kunna sätta punkt för den här berättigade frågan en gång för alla. Min förhoppning är således att social- och miljöutskottet, där jag själv sitter, skall kunna fatta ett enhälligt beslut om att så här måste det bli eller åtminstone en enhällig vägledning och att lagtinget bifaller det och vår hemställan till landskapsstyrelsen faller i god jord. Nu måste frågan en gång för alla klaras ut.

 

Herr talman!

Jag inte bara tror B jag är förvissad om att tiden nu är inne!

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

Historieskrivningen känner vi båda till, så den behöver jag inte närmare relatera. Jag har tagit kontakt med @ekonomin@ och den senaste uträkningen för en kostnad som skulle vara heltäckande för samtliga skärgårdskommuner ger vid handen att det fattas närmare två miljoner i dag. @Nå@, sägs det, men jag kan bara relatera till de uppgifter jag fick häromdagen i anledning av motionen.

 

Situationen är sådan att fr.o.m. sommaren räcker årets pengar till en halvtidshälsovårdare så att Föglö, Kökar, Brändö och Kumlinge kommer under hela sommaren att ha heltidsjour. Sottunga får utökade timantal och Brändö har haft och har året om tillsvidare heltäckande jour. Viktigt att komma ihåg här är att vi är tvungna att från kommun till kommun skapa individuella lösningar beroende på hur man kan lösa det. I vissa kommuner finns det boende och då är det hemskt mycket enklare att ordna jouren; i andra fall kan det vara svårare att få ut personer på deltidstjänster osv. Det måste skapas individuella lösningar.

 

En annan fråga som jag tycker att också är viktig, som vi har diskuterat i den nuvarande och i den tidigare sjukhusstyrelsen, är att ambulanstransporter skall vara någonting som skall rädas för att vid behov utnyttja kanske något aktivare än vad man har gjort i tidigare skede. Det är en trygghet om något att man snabbt och på ett smidigt sätt kan få ambulanstransport vid behov, också kontakten med läkare är viktig, att man ute i skärgårdskommunerna på ett smidigt och bra sätt kan få kontakt med jourhavande läkare oberoende av om det finns en jourhavande hälsovårdare.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

När det gäller ambulansflygningarna behöver vi inte diskutera. Vi har redan i sjukhusstyrelsen gått in för att öka flexibiliteten och tillgängligheten, så den saken är ur världen. När det gäller hälsovårdarberedskapen i övrigt vädjar jag än en gång till sjukhusstyrelsen: håll kontakten med skärgårdsborna! Jag får den känslan att man inte vill diskutera detta med dem in på livet. Det är det man måste göra. De har ju beredskap. De har vilja och vad ni skall visa från sjukhusstyrelsens sida är att komma dem till mötes och diskutera. Under min tid i sjukhusstyrelsen föreslog jag flera gånger att vi måste ha kontakter och höra skärgårdskommunerna, men man hade inget intresse av det. Det här är ett jätteproblem. Det är inte bara i valtider man skall vara benägen att ta kontakt med skärgårdsborna och fara ut. Man skall göra det mellan perioderna, och nu hoppas jag verkligen att det blir ett slut på det här!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 8:

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om att landskapets sysselsättningsstöd skall kunna utbetalas tillsvidare. (HM nr 8/1999-2000).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Motionen har en ganska fyllig motivering och jag vill bara kort sammanfatta vad vi är ute efter. Det är så att landskapsstyrelsen har en hel del olika stödformer för att sysselsätta personer som är arbetslösa eller av någon annan orsak inte kan få en anställning på den öppna marknaden. Det är närmast den senare gruppen jag ömmar för i motionen. Det är så att de sysselsättningsstöd som betalas ut till personer med nedsatt konkurrenskraft är halvårsvis och det betyder, eftersom landskapsstyrelsen är generös i det här fallet, man beviljar stödet upp till två år och ibland kan det också under vissa förhållanden förlängas ytterligare, att stöden kunde bli i vissa fall t.o.m. tillsvidare. Det är nämligen så att personer som har dessa svårigheter ofta får sekundära problem på grund av sin bristande konkurrenskapacitet på arbetsmarknaden. Man blir stressad, man upplever lätt depressioner, man får svårigheter av mera psykisk karaktär när man inte har en längre fast anställning och en fast lön. Detta är inte svårt att förstå; om någon av oss hade arbete bara för ett halvår i taget och visste att vi hade lön ett halvår i taget, så är det klart att man inte kan planera sin framtid, man kan inte planera sin ekonomi så långt framöver och det skapar en stor osäkerhet i en människas liv  som annars kan vara rätt så svårt just på grund av att man inte får ett vanligt arbete. Det kan låta främmande för landskapsstyrelsen och lagtinget att man skulle göra sysselsättningsstöden tillsvidare, men man måste se det samhällsekonomiskt. Om dessa personer inte kan upprätthålla ett arbete, så kommer de att söka sin försörjning via utkomststöd, de kommer i sådana situationer ofta dessutom att kräva vård osv. Den erfarenhet jag har är att de personer som har dessa svårigheter och som får stanna på ett jobb där de trivs och kan utvecklas, de personerna får ett meningsfullt och värdigt liv plus att de kostnader detta innebär är betydligt mindre än om det skall gå via socialkassan och alla världens tilläggsresurser i form av stöd, terapi osv. för att en människa skall orka.

 

Det här är inte en stor sak varken ekonomiskt eller på annat sätt, utan det är mera en principiell fråga: kan man tänka sig betala ut sysselsättningsstöd tillsvidare. Tanken är att man skall få sysselsättningsstöd och så skall man in på den öppna marknaden, men vi måste ändå kunna acceptera att det finns personer som aldrig klarar av att ta det steget.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

Det här en motion som jag sympatiserar väldigt långt med. Jag kan säga att redan i den förra landskapsstyrelsen, kanske i den förr-förra, var den här diskussionen uppe och det finns skrivningar som säger att när det gäller specialsysselsättningsstöd just för sådana som har svårt att hitta sin plats på arbetsmarknaden skall man kunna förlänga det. Nu talas det om att man skall ha det tillsvidare, men att det inte skulle vara ett automatiskt avbrott efter sex månader. Det är precis som här sades, att om det finns en arbetsplats där man har lyckats hitta varandra, arbetstagaren och arbetsplatsen, så tror jag att det är väldigt värdefullt att det samarbetet kan få fortsätta framåt och inte avbrytas med sex månader. Det har alltså funnits en vilja till förändringar och det kanske kan gå att fundera vidare i de här banorna.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 9:

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om begränsning av elevantalet i grundskolans basgrupper.  (HM nr 19/1999-2000).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Sundback: Herr talman! Om det finns någon här som skulle stödja bordläggning till den 19 april, så föreslår jag det!

 

Ltl Viveka Eriksson: Herr talman! Jag understöder förslaget om bordläggning och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sundback föreslagit att ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 19.4. Ärendet kommer att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ingen begär ordet. Ärendet bordläggs till plenum den 19.4.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 10:

 

Ltl Viveka Erikssons m.fl. hemställningsmotion om en utredning av förundervisningen i landskapet. (HM nr 23/1999-2000).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Omfattat. Diskussion.

 

Ltl Viveka Eriksson: Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till den 26.4.

 

Ltl Eklöw: Herr talman! Jag ber att få understöda bordläggningen och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Viveka Eriksson föreslagit att ärendet skulle bordläggas till plenum den 26.4. Ärendet kommer att bordläggas.  Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ingen begär ordet. Ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 26.4.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 11:

 

Ltl Viveka Erikssons m.fl. hemställningsmotion om en utvärdering av åldersintegrerad undervisning. (HM nr 24/1999-2000).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Viveka Eriksson: Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 26.4.

 

Ltl Eklöw: Herr talman! Jag bere att få understöda bordläggningen och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Under disksussionen har ltl Viveka Eriksson föreslagit att ärendet skulle bordläggas till lagtingets plenum den 26.4. Ärendet kommer att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ingen begär ordet? Ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 26.4.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 12:

 

Ltl Leo Sjöstrands m.fl. hemställningsmotion om en översyn av kommunallagen. (HM nr 30/1999-2000).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Sjöstrand: Herr talman! Jag ber att få bordlägga ärendet till den 26.4.

 

Ltl Sarin Grufberg: Herr talman! Jag ber att få understödja både bordläggningen och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sjöstrand föreslagit att ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 26.4. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ingen begär ordet. Ärendet bordläggs till plenum den 26.4.

 

 

Ärende nr 13 avförs från föredragningslistan och tas upp för remiss vid lagtingets plenum den 19.4.

 

 

Lagtingets nästa plenum är den 12.4 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.52).

Originalfil