Stenografiskt protokoll från plenum den 10 januari kl 13.00

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM DEN 10 JANUARI 2000 KL. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Sjöblom, ltl P-E Eriksson, ltl Wickström-Johansson och ltl Lundberg.  Ltl P-E Eriksson infann sig efter uppropet”.

26 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från lagtingsarbetet i dag den 10 januari anhåller ltl Sjöblom på grund av sjukdom. Beviljas.

 

Meddelande

Talmannen meddelar att 48 § 3 mom. avsedd frågestund enligt talmanskonferensens beslut kommer att anordnas vid lagtingets plenum fredagen den 21 januari. Önskar lagtingsledamot få en fråga besvarad  vid frågestunden skall frågan lämnas till talmannen eller till denne via lagtingets kansli senast måndag den 17 januari vid tjänstetidens utgång.

Antecknas.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 1:

 

Republikens presidents framställning om ikraftträdande av 1992 års konvention om skydd av Östersjö-områdets marina miljö. (RP nr 4/1999-2000).

 

Beslut har redan fattats om remiss till lagutskottet. Ärendet bordlades den 5.1.2000. Diskussionen fortsätter.

 

Landskapsstyrelseledamoten Harriet Lindeman:

Herr talman!

I samband med rikets presidents framställning till Ålands lagting om ikraftträdande av 1992 års konvention om skydd av Östersjöns marina miljö efterfrågades det på vilket sätt landskapsstyrelsen har tagit denna konvention i beaktande. Till först kan jag konstatera att det inte har varit en process som har skett under en kort tid; tvärtom har det tagit många år: från 9 april 1992 till 17 januari 2000, då förordningen avses träda i kraft i Finland. Republikens president godkände konventionen i juni 1995. Den långa tiden berodde till större delen på att det var svårt att få alla länder runt Östersjön med, och för att målen i konventionen skall uppnås är det en nödvändighet att alla länder är med. För Ålands del har den långa tidsperioden gjort att vi rätt väl har kunnat anpassa oss till de krav som ställs i konventionen. I januari 1992 begärde utrikesministeriet utlåtande över utkastet till ny Östersjökonven­tion och i landskapsstyrelsen beslöt man att omfatta riktlinjerna och målsättningen i förslaget.

 

Nu har jag tillsammans med miljöjuristen Helena Blomqvist haft en snabb genomgång av konventionen och då kunnat konstatera att vi har det rätt väl ställt när det gäller vår nuvarande lagstiftning. Det är främst vår vattenlag och de olika förordningar som är anslutna till den som följer upp det mesta i konventionen. Ytterligare lagar som är viktiga för konventionens förverkligande är landskapslagen om bekämpande av oljeskador, luftvårdslagen och naturvårdslagen.

 

Det  är främst artiklarna 3-18 som direkt berör på vilket sätt vi skall skydda Östersjön. Artiklarna 19-38 handlar till större delen om administrationen.

En fördjupad genomgång av Östersjökonventionen i förhållande till vår lagstiftning har påbörjats och skall slutföras här inom den närmaste tiden. Tanken är att den genomgången skall lyfta fram eventuell ny eller ändrad lagstiftning som är nödvändig, och till dessa frågor får jag säkert orsak att återkomma i senare skeden. Redan nu är vi medvetna om att det finns vissa luckor i lagstiftningen som måste täppas till.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det är kanske inte så ofta som vi får konventioner som verkligen berör en fråga som är av stor betydelse också på det praktiska planet för det åländska samhället. Men just den här som gäller Östersjöområdets marina miljö innehåller mycket som jag tycker att är av stort intresse för lagtinget. Det var bra att ansvariga ministern Harriet Lindeman redogjorde för landskapsstyrelsens syn på konventionen och också hur man tycker att man har levt upp till artiklarna i fråga om vår miljölagstiftning. Trots det skulle jag vilja att lagutskottet hörde social- och miljöutskottet i själva sakfrågan. Lagstiftning är en sak och politisk övervakning och uppföljning en annan. Det är inte så länge sedan jag ställde en miljöfråga om dryckesburkarna, som i flera miljoner kommer in i landskapet och jag blev något bekymrad när den ansvariga ledamoten i stort sett sade att man har frågat rederierna om de är villliga att följa gällande förordning, men när rederierna svarade att de inte var villiga meddelade miljöministern att man ämnade ändra förordningen! Det tycker jag tyder på en svaghet. Det är nämligen lagtinget som skall uppmana landskapsstyrelsen att ändra förordningen, ifall den inte är lämpligt; det är inte på basen av rederiernas ovilja som landskapsstyrelsen skall ändra lagstiftningen.

 

Med detta vill jag ha sagt, att jag inte helt har tilltro till landskapsstyrelsens handlingskraft när det gäller  miljöfrågor, och frågan om dryckesburkar gjorde mig verkligt bekymrad. Nu skulle jag vilja att social- och miljöutskottet faktiskt såg närmare på detta, dvs. vilken lagstiftning vi har som täcker in detta, vilken som behövs för att verkligen miljöåtgärderna i landskapet skall, både på mellan och på lång sikt, trygga skyddet av Östersjön.

 

Det finns några aspekter på konventionen som är intressanta. Jag har uppfattat den så att de nationer som har anslutit sig till konventionen regelmässigt skall ge uppgifter och information om hur konventionen förbättrar det vattenområde som man har ansvar för. Här tycker jag att det skulle vara intressant att veta vilket som är Ålands ansvar i relation till riksmyndigheterna, eftersom vi inte är direkt en anslutande region utan det går via riket. På vilket sätt skall det fungera så att uppföljningen av konventionen fungerar för Östersjöns del, till de delar vi ansvarar för vattenområdena? Det finns också artiklar här som anger att i anslutningsinstrumentet skall det klargöras vilket område som de fördragsslutande staterna ansvarar för. Då skulle jag vilja veta: På vilket sätt tryggas Ålands inflytande över de delar av Östersjöområdet som vi skall ansvara för och hur definieras detta i anslutningsdoku­mentet?  Det påminner om EU-problematiken. Jag undrar alltså om detta är så klart och jag vill gärna ha svar också på den frågan.

 

Det nämns också om “regionala oganisationer” och de är en av aktörerna som är viktiga i samband med  konventionen, dvs. att man öppnar upp för andra än staterna att vara aktörer i dessa frågor, så också punkt 10 i artikel 2 är intressant ur åländskt perspektiv.

 

 

Herr talman!

Konventionen har mycket intresssanta aspekter för Ålands del och jag hoppas att lagtinget och särskilt lagutskottet fördjupar sig i konventionen, så att det inte bara blir ett tomt dokument med en massa vackra ord utan att vi från åländsk sida kan arbeta i enlighet med konventionen och vara ett föredöme för resten av Östersjön. Det är nämligen inte trovärdigt att kräva att alla andra skall vidta åtgärder i fråga om Östersjöns skyddande, om inte vi själva uppträder åtminstone till den nivå som vi är beredda att ingå  i samband med konventionen.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Jag instämmer i mycket av det som ltl Sundback just sade och att konventionen är kanske  av särskilt stort intresse för landskapet Åland. De fördragsslutande parterna är staterna och dit hör inte landskapet, men uppenbarligen finns det skyldigheter och åtaganden som också gäller landskapet, i första hand landskapsstyrelsen. Det finns en uppräkning vad man är överens om och vilka syftemål man har, bl.a. att förbättra samarbetet med behöriga regionala organisationer och dit hör fiskerikommissionen för Östersjön, där Åland har representation genom en tjänsteman. Det sägs också att parterna är medvetna om vikten av såväl öppenhet och allmänhetens medvetenhet som av det arbete som utförs av icke-statliga organisationer för ett framgångsrikt skydd av Östersjöområdet. Sådana organisationer finns ju också på Åland.

 

Jag skall bara påpeka att bland definitionerna finns att det gäller att ta itu med diffusa källor som når havet genom vattendrag från luften eller eller direkt från kusten. Såvitt jag vet görs det en del här på landskapet, men det finns säkert mera att göra.

 

Herr talman!

Jag vill bara framhålla någonting som jag var inne på i budgetdiskussionen, nämligen i landskapsstyrel­sens miljöhandlingsprogram heter det bl.a. att landskapsstyrelsen skall delta i det nationella och internationella miljöarbetet, speciellt det som gäller Östersjön. Men den tidigare landskapsstyrelsen har i praktiken direkt avvisat tanken att engagera sig direkt i samarbetet Baltic 21, som alltså är Östersjö-regionens Agenda 21 på regeringsnivå. En viktig sektor i Baltic 21's arbete är turismen. Det arbetet fokuseras på att uppnå allmän förståelse för och uppmärksamhet gentemot de krav som hållbar turism ställer i Östersjöregionen, både bland kunderna och de som arbetar inom turismindustrin. Detta är av stort intresse, inte minst för turistmålet Åland. Baltic 21's turismsektor försöker sammankoppla offentliga och privata intressenter i lokala partnerskap för att utveckla en hållbar turismsektor; den här sektorn anses ofta kännetecknas av många små och medelstora företag, och det passar också väldigt bra in på Åland. Syftet med lokala partnerskap är att sammanföra olika intressenter, främja samarbete, komma överens om mål och strategier samt integrera ekonomiska, sociala och miljömässiga överväganden i planeringsprocessen. Viktiga verktyg i en sådan process blir att använda indikatorer, måttsatser, med vilka man kan följa upp hur det går att nå vägen till de överenskomna målen och strategierna. Baltic 21 arbetar nu konkret med att få fram dessa indikatorer.

 

Herr talman!

För att komma igång med processen söker Baltic 21's turismsektor efter turistmål i alla medlemsländer som är beredda att bli pilotmål för lokala partnerskap. Intresserade kommuner, städer och andra turistmål är välkomna att ta kontakt med Östersjöns turismkommissions ledningsgrupp. Men den tidigare landskapsstyrelsen har alltså avvisat förslag och även erbjudande om att aktivt arbeta i Baltic 21's styrgrupp och därmed i det praktiska arbetet och jag ber den nya landskapsstyrelsen att titta på om det inte finns en hel del av intresse i alla fall där för oss att hämta.

 

TALMANNEN: Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betäkande nr 1/1999-2000 angående ändring av näringsstödslagen. (FR nr 6/1999-2000).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåtes diskussion och därefter förelägges lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Förelägges lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Förelägges lagförslagets motivering för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/1999-2000 angående ändring av 13 § landskapslagen om hälso- och sjukvården.  (FR nr 2/1999-2000).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåtes diskussion och därefter förelägges lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Förelägges lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Förelägges lagförslagets motivering för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 12 januari kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 13.25).

Originalfil