Stenografiskt protokoll från plenum den 10 november 1999 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM DEN 10 NOVEMBER 1999 KL. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Erlandsson, ltl Sjöstrand och ltl Sundman).

27 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från lagtingsarbetet den 10.11 anhåller ltl Leo Sjöstrand för privata angelägenheter. Beviljas.

 

 

 

Meddelande

Meddelas att landskapsstyrelsens framställning nr 5/1999-2000 om ny arbetsmarknadspolitisk lagstiftning, som överlämnades till lagtinget den 3 november, kommer att upptas till behandling vid lagtingets plenum måndagen den 22 november 1999.

Antecknas.

 

 

Föredrages för remiss efter bordläggning ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ändring av 13 § landskapslagen om hälso‑ och sjukvården. (FR nr 2/1999‑2000).

 

Lagtinget har redan fattat beslut om remiss till social- och miljöutskottet. Ärendet bordlades den 8.11.1999. Diskussion.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Den här situationen har uppkommit genom att man har haft svårt att definiera begreppet “åldringssju­kvård”. Precis som sades tidigare i debatten är det all anledning att ändra begreppet. Jag tycker alltså att ändringsförslaget är bra. Det är helt rimligt att den som skall stå för åldringsvården gör det. Enligt framställningen skulle  kommunerna vara ansvariga för den direkta åldringsvården och när patienterna är färdigbehandlade på Gullåsen skall kommunerna ta emot dem, så jag tycker att förslaget är bra. Vill man ha en noggrannare definition på vad åldringsvård är kanske man får fundera mera, men det viktiga är att det görs en rättvis bedömning på vad som är åldringsvård och inte.

 

Ltl Erland: Avstår.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det här är en gammal fråga och det är en definition av vården på Gullåsen som man nu vill ändra eftersom begreppet “åldringssjukvård” har skapat så mycket konflikter mellan ÅHS och kommunerna på så vis att kommunerna inte har ansett den palliativa vård som ges vid Gullåsen är åldringssjukvård, men de har trots det påförts kostnadsansvaret. Nu vill då landskapsstyrelsen ändra på begreppet åldringssjukvård. Jag är inte lika övertygad som ltl Sune Mattsson om att detta skulle lösa alla problem, av den orsaken att all hälso- och sjukvård i dag är överförd på ÅHS. Vi har i det socialdemokratiska partiet länge ansett att ÅHS också skall ta kostnadsansvaret för den vård som ges på Gullåsen. Detta med kommunernas andel i det hela har egentligen inte att någonting att göra med den nya strukturen som vi har inom hälso- och sjukvården på Åland. Det var annat när hälsovården låg på kommunerna.

 

Jag undrar  om  begreppet “vården vid Gullåsens primärvårdsplatser, förutom den palliativa vården”  faktiskt är heltäckande. Jag har för mig att det också vårdas personer med andra svåra kroniska sjukdomar på Gullåsen, som nödvändigtvis inte är särskilt gamla. Jag tycker att utskottet skall titta närmare på om det faktiskt också täcker den gruppen.

 

Sedan finns det ytterligare ett moment här och det är att vad gäller patienter som skrivs ut från specialsjukvården skall man informera kommunen om att patienten skrivs ut för att kommunen skall ta hand om personen i fråga inom en vecka. Jag undrar om det här är möjligt i praktiken alla gånger. Också där tycker jag att utskottet skulle göra en lite närmare analys av hur verkligheten gestaltar sig ute i kommunerna. Så länge Gullåsen har den status som den har borde Gullåsen vid sidan av kommunerna vara ett alternativ, om Gullåsen skall ha nuvarande status. Där kan man skriva in personer som inte klarar sig i eget boende och då kommunerna inte heller har omsorgsplatser utan kanske bara serviceboende, inte tillsyn dygnet runt.

 

Det här kanske är en möjlig väg till utveckling eller ett sätt att lösa den konflikt som finns mellan kommunerna och ÅHS i fråga om kostnadsansvaret för patienterna, men det känns nog ännu som om det här inte är riktigt färdigt. Månne inte ÅHS helt och hållet skall ta ansvaret för Gullåsen förrän det  blir riktigt bra.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Det som ltl Sundback säger är i mångt och mycket riktigt. Men så länge kommunerna har ansvaret för åldringsvården och vi vet att vissa kommuner har byggt ut vården - vissa har nästan en heltäckande omsorg medan vissa inte har gjort det - är det ganska viktigt att man fram till dess att man ändrar systemet, som ltl Sundback är inne på, för att få en rättvis fördelning av kostnaderna och för att ingen  skall lämna sin åldring på Gullåsen, då patienten kanske bara behöver den vård som kommunen är skyldig att ombesörja, kunna ha denna definition.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Begreppet åldringsvård är väldigt förvirrande. Kommunerna har inget hälso- och sjukvårdsansvar mera, utan man har en skyldighet att erbjuda sociala tjänster eller terminologin “omsorger”, som jag tycker att man borde använda för att särskilja hälso- och sjukvårdstjänster från sociala tjänster. Äldreomsorgen ligger på kommunerna, men inom kommunerna finns det inte hälso- eller sjukvårdspersonal, utan de äldre människor som bor ute i samhället och som har behov av hälso- och sjukvårdstjänster får dem fortsättningsvis från ÅHS via hemsjukvården.  Vi har hemtjänstpersonal i kommunerna, men det är inte primärt en vårdpersonal utan det är en social yrkesgrupp.

 

Det är en evig diskussion detta med att blanda ihop vård och omsorg och i praktiken kan man inte heller  särskilja det, eftersom människan är en helhet, men när det gäller ansvaret är det separerat en gång för alla så att ÅHS har hand om all hälso- och sjukvård och kommunerna om sociala omsorger.

Ltl Erland:

Herr talman!

Några av oss här i lagtinget har haft förmånen att få behandla detta ärende tidigare i december 1996  i social- och miljöutskottet. Då tog vi upp just benämningen “åldringssjukvård” och föreslog att man skulle överväga “långtidssjukvård”,  men jag kan hålla med om att det är inte heller någon lösning. Det som föreslås här är kanske en anpassning till praktiska omständigheter;  på ett eller annat sätt måste man  få gränsdragningen mellan hälso- och sjukvård och omsorg reglerad därför att man ibland tar in patienter på Gullåsen av mera sociala skäl än medicinska. Jag ser fram emot att det nya social- och miljöutskottet skall behandla den här frågan med samma intresse som vi gjorde, dvs. att verkligen vrida och vända på begreppen.

 

För att kort summera vad jag tycker är det viktiga här är det just definitionen av hälso- och sjukvård jämfört med vård och omsorg, precis som ltl Sundback sade här, och vad Gullåsen egentligen är för en organisation.

 

Ser man på 13 § är det kanske inte så tydligt när man säger att “vården vid Gullåsens primärvårdsplat­ser... som hälso- och sjukvårdsmyndigheten tillhandahåller”. Jag tycker att den definitionen ger egentligen inte så mycket därför att Gullåsen inte kan låta bli att också ge en viss omsorg. Där tycker jag att utskottet skall pröva vård- och omsorgsbegreppet och kanske konstatera att det inte går att skilja ut dem i en lag, men däremot borde i praktiken det som gäller för Gullåsen vara att man tar in en patient och behåller patienten av medicinska skäl, dvs. det är medicinsk expertis som gör bedömningen och  därmed faller det inom ÅHS:s ram och skall bekostas av ÅHS.

 

I andra momentet tycker jag att det är en klargörande beskrivning när man säger, att när det inte längre är medicinska skäl skall kommunerna ta hand om det. Uppdelningen är alltså teoretiskt sett klar. Då ger man en vecka som kommunerna får möjlighet att dels bli informerade och sedan ordna vården. Det beräknas en kostnad på ungefär 450.000 mark för detta arrangemang, men kommunerna kommer då att ha ett klart intresse av att se till att de inom denna vecka kan ordna den omsorg eller vård, eller vad man kallar det, som de har skyldighet att ge. 

 

En annan terminologisk fråga är - den ansvariga ledamoten är inte här, men utskottet kan titta på den - att man skriver på sidan 4: “Eftersom det, utöver de patienter som väntar på institutionsvård...” Vad menas med begreppet “institutionsvård”? Går man till definitoinerna på sidan finns inte det med utan där finns det en övergång från vård inom ÅHS och Gullåsen, anstaltsvård, där vi igen är över på den andra organisationen dvs. kommunerna; gränsen däremellan är alltså inte definierad.

 

Sedan vill jag återgå till vad vi skrev 1996 i social- och miljöutskottet. För det första hade vi åsikten att här skulle man göra en permanent lösning och om det är så att det finns oklarheter mellan kommun  och ÅHS reglerade man det en gång för alla med en praktisk lösning som då blev 35 procents påslag på de institutioner som finns: Trobergshemmet och De gamlas hem. Man har också gjort på det sättet att man tar en vecka som den respittid som kommunerna har. Det tycker jag är okej. Men vi skrev också så här: “För det andra kan man tänka sig att överföra hela kostnadsansvaret för Gullåsen på ÅHS och på så sätt göra en klar åtskillnad mellan å ena sidan åldringssjukvård och å andra sidan äldreomsorg.” Nu har vi frångått begreppet åldringssjukvård och säger att den verksamhet som Gullåsen bedriver är inom ÅHS och om det sedan är åldringssjukvård eller långtidssjukvård eller vad det är spelar ingen roll, men grunden är att det är primärvårdsplatser som bedöms enligt medicinska skäl.

 

När det gäller andskapsstyrelsens framställning har man delvis  hörsammat tidigare lagting och social- och miljöutskottet, men jag tycker att social- och miljöutskottet att social- och miljöutskottet skulle ta det ett steg längre och reda ut begreppen “vård  och omsorg” och om det i det här läget är skäl att klargöra att ÅHS har hand om Gullåsen helt enkelt och kommunerna har hand om äldreomsorgen i kommunerna. Det är alltså inte en helt tillfredsställande lösning som man föreslår, även om det är ett steg framåt.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

I stora drag har ltl Erland och jag samma uppfattning om att det ändå på något vis skulle vara väldigt  klargörande för alla parter om Gullåsen var en integrerad del av ÅHS och att det var inom primärvården och specialsjukvården som man fick göra upp, men nu skall kommunernas socialmyndigheter ytterligare blandas in i Gullåsens vårdarbete, vilket gör det ännu mindre tydligt.

 

Det som jag ännu ville ta upp, och det är säkert inget som gör saker och ting tydligare för utskottet, men remissen är delvis till för att ställa frågor och att problematisera någonting, så att utskottet sedan får reda ut saker och ting. När speciellt en äldre person, som ofta har flera sjukdomar och dessutom har svårt att helt enkelt klara sig i det dagliga livet på egen hand, skrivs ut från sjukhuset och man då på en vecka skall ordna boende och tillsyn till personen har det åländska systemet sina särdrag på det viset  att kommunerna, som inte mera har hälsovårdsansvaret, inte har det som man ofta har i riket, dvs. att hälsocentralerna har en sorts primärvårdsplatser, en sorts enkel sjukvård, där man kan ta emot patienter för just sådana tider när patienten ännu är i behov av ganska mycket eftervård och det tar tid innan man  kanske kan klara sig på egen hand eller hitta ett lämpligt boende. Till det här kommer ytterligare att vi inte har så mycket omsorgsplatser ute i kommunerna, dvs. sådana boendeformer där det finns tillsyn dygnet runt och särskilt tillgång till sjukvårdspersonal hela tiden.  På något sätt är hoppet väldigt långt från att skrivas ut från specialsjukvården direkt till kommunen. Hur man skall ordna detta så att det blir  en trygghet för patienten och de anhöriga till patienten är väldigt svårt i det småskaliga åländska samhället, men det finns kanske andra möjligheter här som kan göra att vi hittar egna modeller. Det är en utmaning för oss eftersom hälso- och sjukvården för de äldre och personer också med svåra kroniska sjukdomar ökar i antal och de behöver samhällets stöd för att klara vardagslivet.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Ett påpekande. Enligt  förslaget är det inte så att kommunen måste ta hand om patienterna efter en vecka, utan om kommunerna inte gör det måste de betala för det och då kan man säga att det är en stimulans för att bygga ut den egna omsorgen. Jag tycker att det skulle vara intressant om utskottet tar  reda på vad som har hänt sedan 1996, då social- och miljöutskottet såg problematiken, att man måste stimulera kommunen att bygga ut sin egen omsorg. Såvitt jag vet har man gjort det väldigt långt på många håll. Det skulle man alltså också kunna stimulera med landskapsandelssystemet. Den översynen tycker jag att utskottet skulle göra: vilka kommuner har byggt ut dygnet-runt-service och kan ta emot enligt behov och vilka har inte gjort det samt vad skall man göra åt det.

 

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag håller med om att det är en viktig information som vi behöver få om kommunernas beredskap att  ta emot de patienter som skrivs ut. Men jag har dessutom för mig att förfaringssättet har tillämpats redan. Det är bara det att det inte har varit i lag bestämt tidigare. Det kanske inte har tillämpats så strikt och just på det här sättet att man skall informera kommunerna skriftligt, men ett sådant beslut har det nog funnits om man är s.a.s. färdigbehandlad, vilket låter väldigt trist, för vem är någonsin “färdigbe­handlad” här i livet!  Man har alltså haft den här regeln och det är bra att den lagstadgas så att alla känner till den.

 

TALMANNEN: Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 15 november kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 13.25).

 

 

 

Originalfil