Stenografiskt protokoll från plenum den 12 mars 2001 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 12 mars 2001 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande:

 

Meddelanden

Meddelas

-     att finansutskottet till ny ordförande valt ltl Ritva Sarin Grufberg,

-     att de för finansåret 2001 valda revisorerna till ordförande valt revisorn Magnus Lundberg,

-     att landskapsstyrelsens framställning nr 9/2000-2001 angående ny plan om bygglag för landskapet Åland kommer att föredras för remiss vid plenum måndagen den 19 mars och

-     att landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga nr 5/2000-2001 angående bidrag till en jaktvårdsförening kommer att besvaras vid plenum inkommande onsdag den 14 mars och

-     att ltl Barbro Sundbacks enkla fråga nr 6 om beviljande av fraktstöd besvaras vid plenum inkommande måndag den 19 mars.

Antecknas.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till landskapslag om ändring av kommunal-skattelagen. (FR nr 4/2000-2001).

 

Beslut om remiss till näringsutskottet är redan fattat. Diskussionen fortsätter.

 

Lwl Wiklöf:

Herr talman!

Trots bordläggningstiden, som har gett oss möjlighet att fördjupa oss i framställningen, så har jag inte så väldigt mycket att tillföra. Jag vill bara säga att jag har förstått framställningen på det sättet att den förutom annat skall jämställa de sjömän som arbetar ombord på åländska respektiva finska fartyg med dem som arbetar på rikssvenska fartyg och likställdhetsprincipen är någonting jag också eftersträvar.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ny landskapslagstiftning om Ålands skogsvårds-förening. (FR nr 5/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

Herr talman!

Det här är ett förslag till ny landskapslag om Ålands skogvårdsförening. Den gamla är från 1952 och ett av syftena är naturligtvis att modernisera lagstiftningen till den delen. Det har varit en relativt kort beredning, måste man säga i alla fall, genom att vi för drygt ett år sedan tillsatte en kommitté och ärendet har varit ute på remiss till berörda och vi har redan fått det på lagtingets bord.

 

De förändringar som föreslås här är främst att skogsägarna med automatik skall bli medlemmar i skogsvårdföreningen men kan avböja detta medlemskap, alltså frivilligt lämna föreningen. I dagsläget har man inte mer än 10-15 procents anslutning till föreningen, medan alla betalar, kan man säga. Det här är en fråga huruvida lagstiftningen är förenlig med grundlagen om föreningsfriheten och det är en fråga som har avgjorts i riksdagen i dess grundlagsutskott, där svaret då blev ja, det är möjligt i det här fallet när det gäller skogsvårdförening som baserar sig på lagstiftning och det regelverket att i förhållande till grundlagen kräva ett sådant medlemskap, under förutsättning naturligtvis att man har full rätt att gå ur när helst man vill. Oberoende av medlemskapet ges rätt till service på basen av den skogsvårdsavgift som man skall betala.

 

Det andra som förändras är grunden för skogsvårdsavgiftens beräkning, som hittills är baserad på skogsmarkens beräknade avkastning. Nu skulle den bestå av två delar: dels en grundavgift per skogsägare och dels en arealavgift per hektar skogsmark. Också där finns det undantag på så sätt att har man mindre än två hektar skogsmark skulle man inte vara skyldig att betala skogsvårdsavgift. Det anses inte att man har en skogsbrukslägenhet om man ligger under bruklig skog mindre än två hektar.

 

Ekonomiskt för skogsägarna blir det ungefär oförändrad nivå på kostnaderna.

 

Ett av bakgrundsmotiven till att man gör det på det här sättet är den ganska kraftiga förändringen i skogsägandet som har utvecklats i landskapet till skillnad från i Finland och Sverige där man har stora institutioner och delvis också staten, men särskilt institutioner, som äger väldigt mycket av skogen och överhuvudtaget är skogen ägd av stora skogsägare. På Åland är det småbruk som gäller, små lägenheter och små ägare, men det som speciellt motiverar nyordningen utöver det jag tidigare har sagt är att alltflera icke-lantbrukare äger skog. Populärt kallat kan man säga att vi har alltflera ”asfaltsbönder” eller ”asfaltsskogsägare”. Då är det viktigt att den skogen inte sköts på ett sämre sätt när det gäller reproduktionen än den bondeägda skogen. Då måste man alltså skapa ett system i landskapet som möjliggör en sådan lika utveckling av vår naturliga resurs: skogtillväxten i landskapet. Det är också ett av motiven till att man föreslår förändringarna.

 

Vtm Viveka Eriksson: Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 19 mars.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!  

Onkeligen är det så att man av politiska skäl baxnar när man läser framställningen. Det är väl inget parti såsom Frisinnad Samverkan som har predikat avreglering och under åratal kritiserat bl.a. den tvångsanslutning som man hade mellan LO och socialdemokratiska partiet i Sverige, även om lagtinget aldrig har haft någonting med den saken att göra. Man brukar också som ett avskräckande exempel på brist på demokrati ta fackanslutningen till Sjömans-unionen. Men, hör och häpna, här förelår då Frisinnad Samverkans ordförande och näringsministern, som antagligen är för alla former av fri föreningsverksamhet, företagssamhet osv. – han uttrycker det i och för sig eufemistiskt  när han säger att man automatiskt skall bli medlem i Ålands skogsvårdsförening – en tvångsanslutning av i stort sett alla skogsägare utom de som har rätt så små lägenheter.

 

Jag tycker att detta är uppseendeväckande; å andra sidan kan kanske resonemanget bära om vi får diskutera saken till slut här i lagtinget, så jag har ingen bestämd uppfattning om detta är riktigt uppåt väggarna eller om det är bra. Det är nämligen en komplicerad framställning som vi får. Men ideologiskt måste jag säga att jag är mycket förvånad. Det är inte bara det att man inför en tvångsanslutning av alla skogsägare utan man kräver också att det skall finnas enbart en skogsvårdsförening: Ålands skogsvårdsförening. Det skall tydligen inte vara möjligt att grunda flera sådana här föreningar. På det ideologiska planet kan man alltså konstatera att det är fråga om tvångsanslutning och för det andra skall man också begränsa föreningsfriheten för liknande organisationer. Jag antar att man motiverar det med Ålands litenhet och att det här är så pass komplicerade saker att det inte skall behöva finnas flera föreningar, men det stöter på demokratiska hinder att resonera på det här sättet och det har att göra med individernas rätt att själva få organisera sig i föreningar och driva sina egna intressen. Man lutar sig i resonemanget mot en motsvarande lagstiftning i riket. Samtidigt redovisar man för förhållandena i Sverige, som dock avviker från just det som man har i riket och som man nu vill genomföra på Åland.

 

Jag ser fram emot en intressant diskussion på måndag eftersom ärendet kommer att bli bordlagt.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Frågan är inte ideologiskt så komplicerad för mig som ltl Sundback kanske på grund av förståeliga orsaker tror, men det visar också att hon inte riktigt har satt sig in i frågan eftersom hon jämför med LO och andra organ som man tvångsanslöts till. Här är det alltså fråga om att alla skogsägare som har över två hektar, precis som det har varit hittills, skall betala en skogsvårdsavgift. För det får de en service som samhället har lagt ut på en privaträttslig förening. I och med att de betalar avgiften får de automatiskt bli medlemmar i föreningen. Vill de inte vara med går de ur, så det är inte jämförbart med de andra exemplen, som var mera ideologiska som ltl Sundback nämnde. Lagstiftningen utesluter inte heller hur många skogsvårdsföreningar som helst. Det kan det finnas. Föreningsfriheten är total i det här landet. Men när det gäller de lagstadgade uppgifterna, som vi som lagstiftare lägger på en förening, blir det ingen annan förening som vi lägger det här på. Man kan naturligtvis ha ett system som man har i Sverige, men vi har nu valt den finska modellen här, och det kan kritiseras. Å andra sidan har den finska skogsvården och den finska skogsutvecklingen visat sig vara världsbäst, alltså förnyad skog, tillväxt till förnyad skog, är överlägset per hektar bäst i Finland av alla världens länder. Det var nyligen ett reportage i Hufvudstadsbladet om det. Det är mycket tack vare den lagstiftning som man har i landet, som har visat sig vara lyckosam. Alla skogar förnyas, alla skogar förnyas på ett sådant sätt att tillväxten blir god. Det är mycket genom det frivilliga systemet. Alternativet skulle vara att samhället skulle ta på sig en större roll i rådgivningsarbetet. Det visar den lagstiftning som har delegerat det här ut till föreningarna. Om ltl Sundback köper sig skog över 2 hektar behöver hon inte vara medlem i föreningen men måste betala en avgift.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!  

Det är säkert  rätt det som sägs om den finländska skogspolitiken, men den innebär de facto  grava inskränkningar i föreningsrätten och också i äganderätten. Det är möjligt att vi skall gå den vägen också här på Åland, men jag tycker fortfarande att det är förvånande att en så borgerlig regering som vi har som annars är så snabb att kritisera olika typer av tvångsanslutningar nu själv rekommenderar det, i all synnerhet som man inte behöver vara medlem för att få rätt till den service som föreningen skall erbjuda. Jag tycker att det är ett konstigt förfarande att tvinga folk och sedan säga, jo, men det är inte tvång, för ni kan gå ur sedan om ni vill! För mig skulle det vara mera sympatiskt att man erbjöd skogsägarna en möjlighet att vara med och att de antog erbjudandet för att de tyckte att det var så bra, inte tvinga dem med och för att sedan eventuellt gå ur.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

När jag gick in i den här frågan var det naturligt att resonera som ltl Sundback och jag ställde just de kritiska frågorna och ställd emig kritisk till tvångsmedlemskapet. Det gjorde också landskapsstyrelsen sedan när ärendet kom på vårt bord. Men det var de skogliga intressena och den skogliga utvecklingen i landskapet som blev avgörande för vårt ställningstagande. Detta är alltså ett undantagsfall och jag vill hänvisa till det som står i motiveringarna visavi grundlagsutskottets uppfattning: ”Enligt grundlagsutskottet ligger skogsvårdsföreningens syfte och uppgifter i samhällets intresse, speciellt med tanke på skogsbrukets samhällsekonomiska betydelse, på ett sådant sätt att det kan anses gälla en viktig offentlig uppgift som kan utgöra en godtagbar grund vid medlemskapsregleringar som är avvikande från den normala föreningsverksamheten. Avgörande i den här frågan är också det faktum att varken rätten att få service av föreningen eller skyldigheten att betala skogsvårdsavgift är beroende av medlemskap i föreningen.” Det var det här resonemanget från grundlagsutskottet som fick först mig och sedan landskapsstyrelsen att komma till att ur skoglig synpunkt är det här bra, men om lagtinget nu vill ändra det kommer det att bli annorlunda. Det här är dock våra motiveringar och jag tycker att de är ideologiskt för mig ganska okomplicerade.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Jag har läst grundlagsutskottets uttalande och därav kan man dra slutsatsen att riksdagen ställer de allmänna, samhälleliga intressena fram om individens rättigheter i den här frågan. Det är väl bara att notera att vår borgerliga regering på Åland är inne på samma linje! Det som skulle vara intressant att veta är om skogsägarna också är inne på samma linje!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Eriksson: Herr talman!  Jag understöder vtm Viveka Erikssons förslag om bordläggning och tiden för bordläggningen.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till plenum den 19.3 har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 19.3.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Republikens presidents framställning om godkännande av överenskommelsen med Litauen om social trygghet och med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i överenskommelsen som hör till området för lagstiftningen. (RP nr 4/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!  

Jag har egentligen inte några invändningar mot själva innehållet i framställningen, men pekar på att det i presidentens och justitieministerns presentation konstateras att överenskommelsen innehåller även en bestämmelser som strider mot språkstadgandena i självstyrelselagen för Åland och bör därför behandlas i den ordning en viss paragraf anger. Detta är säkert en praktisk tradition på visst sätt, men, å andra sidan, om man måste räkna med att sådana här ärenden behandlas enbart på finska utgår jag från att det leder till en viss inskränkning av självstyrelsens möjligheter att agera. Jag föreslår inte någon direkt ändring, men jag skulle be att utskottet tittar närmare på om man kunde föreslå någon bättre praxis än denna.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Jag har inte läst just detta fördrag, men vanligtvis brukar det vara på det viset att när det gäller fördragen är det språk som man kan välja, förutom svenska, engelska och jag förmodar att det är på samma sätt i det här fallet.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Finansutskottets redogörelse angående behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2000.

 

Ärendet upptas till behandlling vid plenum den 14.3.

 

Lagtingets nästa plenum hålls inkommande onsdag den 14.3 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 13.30).

 

Originalfil