Stenografiskt protokoll från plenum den 13 mars 2000 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 13 mars 2000 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

Samtliga lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ändring av 2 § landskapslagen om arvode för medlem av Ålands landskapsstyrelse. (FR nr 11/1999-2000).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till lagutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

 

Vicelantrådet Salmén:

Herr talman!

I budgetförslaget för år 2000 skrev landskapsstyrelsen om arvode för medlem av Ålands landskapsstyrelse. Man nämnde att en framställning med förslag om ändring skulle lämnas med det innehåll som närmare beskrevs i budgetförslaget. Finansutskottet hade ingenting att anföra i frågan och lagtinget godkände anslag och motivering. Därför överlämnar vi nu förslag till landskapslag om ändring av 2 ' landskapslagen om arvode för medlem av Ålands landskapsstyrelse.

 

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Jag noterar med tillfredsställelse det stora intresset från landskapsstyrelsens sida i den här enda framställningen som vi har fått!

 

Om man tänker sig en löneförhöjning för den här församlingen, så kunde man fundera på vad den mest olämpliga tidpunkten skulle vara. Skulle det vara t.ex. just före valet? Jag tror att de som är politiker kanske skulle tycka att det dels är bra, men kanske inte så bra. Tänker vi på samhällsekonomin, tänker vi på alla de människor som månar om sina löner B låga liksom höga B vad tycker de att är en lämplig tidpunkt för löneförhöjning? Ja, de lågavlönade tycker naturligtvis att det hela tiden är berättigat och därför förs det förhandlingar. En statsmakt eller en landskapssty-relsemakt har ett ansvar för att hålla samhällsekonomin i balans. När man i avtalsförhandlingarna går ut med ett ganska högt bud, som man tycker, statligt, på landskapsstyrelsenivå och kommunalt, på 3,1 procent, så finns det de som säger att det här är kärvt, men det är berättigat. Det är särskilt berättigat i en utveckling där vi har ökande klyftor.

 

Landskapsstyrelsen kommer mitt under pågående förhandlingar, den absolut mest olämpliga tidpunkten för samhällsekonomin, när våra löntagare och arbetsgivare förhandlar om 3,1 procent, och presenterar ett förslag på, inte 3,1, inte 5, inte 6, inte 10 utan på 22 procent! En landskapsstyrelse som har ansvar för landskapsekonomin och samhällsekonomin kunde väl ändå ha funderat på tidpunkten när man lägger fram en sådan här framställning, oavsett om löneförhöjningen är berättigad och motiverad eller inte.

 

Vi vill därför ta upp en diskussion om löneförhöjningen, om den skall ske, när den skall ske, t.ex. i slutet av den här lagtingsperioden. Jag tror inte att det är så att landskapsstyrelseledamöterna kommer att få gå och vrida och vända på slantarna under den perioden. En lön på drygt 23.000 mark plus de tillägg som finns B semester och liknande B är ganska hyfsad. Nu utesluter inte det här att vi från liberalernas sida kommer att vara med och diskutera motiveringarna. Och de motiveringar som har funnits med i bilden, dels när lagtingets löner diskuterades och när budgetmotiveringarna inte diskuterades B jag har inget minne av att vi särskilt tog upp dem B det är det politiska ansvaret, som landskapsstyrelseledamöterna har, och i det politiska ansvaret ligger faktiskt att förankra sin politik i lagtinget, att föra sin politik och sina förslag till lagtinget. Det är väl också i den meningen lite förvånande att landskapsstyrelsen nu kommer med den här framställningen när det förs en diskussion om varför lagtinget har så lite att göra. Om lagtinget har lite att göra varierar från person till person; en del utskott har möjlighet att frivilligt ta på sig arbetet med EU-frågor och liknande. Men det är också ganska betecknande när man klagar på lagberedningskapaciteten att den lagframställning som lagtinget kanske har mest jobb med är den arbetsmarknadspolitiska lagstiftningen därför att den är så dåligt beredd och landskapsstyrelsen har trots uppmaningar inte velat ta den tillbaka. Tar landskapsstyrelsen den tillbaka så får landskapsstyrelsen, med sina 140-150 tjänstemän och högavlöning, möjlighet att göra en bra lagframställning. Nu lägger man den uppgiften på utskottet.  Den här tidpunkten är alltså på många sätt olyckligt vald.

 

Om vi sedan går till motiveringarna är vi från liberalernas sida medvetna om att man har ett ansvar, man tar på sig ett ansvar, man gör det frivilligt om man är landskapsstyrelseledamot. Det är säkert så för många att man jobbar 24 timmar i dygnet B eller är beredd att göra det. Men vi måste ändå på något sätt komma fram till argument för att nivån skall vara den den är.

 

Landskapsstyrelsen har i sin motivering skrivit: @för att även i framtiden kunna locka kompetenta personer@, dvs. man konstaterar att man i dag själva är kompetenta, och det finns säkert argument för det. Man kan tala om politisk kompetens som man förvärvar i partiarbetet i lagtinget osv. Men om vi fortsätter att läsa i framställningen står det @att ställa upp som medlemmar i landskapsstyrelsen i konkurrens med förvaltningen@, dvs. man jämför inte sin kompetens med andras politiska kompetens utan med avdelningschefer, kanslichef osv. i förvaltningen och också för näringslivet. Jag undrar om inte den här motiveringen, kanske med lite klädsam skammens rodnad, skulle tas tillbaka av landskapsstyrelsen. För vem i landskapsstyrelsen har den kompetensen att man skulle kunna vara högsta chef i förvaltningen? Är det någon? Vem i landskapsstyrelsen vill hävda att man är värd en hög lön i konkurrens med dem som jobbar i näringslivet?  Märk väl, att jag ifrågasätter inte den politiska kompetensen, men de som blir anställda på tjänstemannasidan i förvaltningen har ofta en lång utbildningstid bakom sig med kanske stora lån, och deras livstidslön, som man brukar kalla det, blir kanske inte så särskilt hög. Samma sak med näringslivet. Det är kanske inte jämförbart därför att där tar man tar man risker på en fri marknad. Det gör inte landskapsstyrelsen. Det är en politisk marknad och en politisk kompetens som man har förvärvat. Orsaken till att lönerna för tjänstemännen i förvaltningen är relativt höga är för att man vill behålla tjänstemännen, därför att där finns det också en marknad. Det finns alltså en privat marknad där man i allmänhet, såvitt jag vet, kan räkna med en högre lön. Det här argumentet från landskapsstyrelsens sida tycker jag alltså inte att är särskilt bra. Landskapsstyrelsen borde hävda sin politiska kompetens, och den är kanske svårbedömd i mark och penni, men det är i alla fall en möjlighet att hävda att lagtinget har nu valt oss och vi skall göra vårt bästa, också vårt bästa att serva lagtinget med framställningar, meddelanden, så att politiken blir förankrad.

 

Herr talman!

Från liberalernas sida kan vi nog säga att vi räknar med en debatt i denna fråga, och det är naturligtvis väldigt bra, men på samma gång, om vi går tillbaka i tiden, har vi föreslagit en ordning för lönebestämning så att man skall undvika alltför populistiska diskussioner, dvs. det är naturligtvis väldigt lätt att vända sig till allmänheten och säga att ni har den här lönen, landskapsstyrelsen har en hög lön, vad har de för kompetens osv. Det  som är viktigt i det här sammanhanget är att ökningen på marknaden på 3,1 procent är så marginell jämfört med denna ökning för landskapsstyrelsen på 22 procent.

 

Vi har alltså från liberalernas sida föreslagit en arvodes- och lönedelegation av något slag sammansatt av personer från arbetsmarknadens olika parter, näringslivet och andra, som kan bedöma ansvaret, arbetsvärderingen och löneutvecklingen på marknaden. Vad är rimligt? Vad är inte rimligt? T.ex. när lagtingslönerna diskuterades senast var det också ett förslag från vår sida att det vore lämpligt att man skulle se på uppdraget mera objektivt. Det är klart att det kan kännas besvärande att höja sina egna löner, vilket en del av oss visade sig göra i det förra lagtinget. Men å andra sidan har vi ett problem som vi såg att vi måste lösa, nämligen det att kommer man in i lagtinget är det inte alla som har möjlighet att fylla ut sin inkomst genom extra jobb osv., så att man måste veta att när man ställer upp och råkar bli invald skall man också kunna klara sig någorlunda. Den lönen ligger inte på 23.000 eller 28.000 mark utan runt 15.000 mark. Jag tror att de flesta här i lagtinget skulle nog vara tacksamma för att få mera meddelanden, flera lagframställningar.

 

Herr talman!

Ytterligare en aspekt. Man kan alltså lägga tiden för löneökning i slutet av den här perioden. Då vet vi inte vilken nästa landskapsstyrelse blir. Vad det är för kompentens och vilka krav osv. Det är ett sätt. Ett annat sätt är att låta en lönedelegation se på det här och så småningom komma med ett förslag.

 

Den tredje aspekten är kanske vidare än den här frågan i sig. Om vi ser på löneutvecklingen på den åländska arbetsmarknaden, om vi ser på klyftorna, om vi ser på lönerna i vissa sektorer, hälso- och sjukvårdssektorn osv., så finns det många som har en så låg lön att det måste betecknas som besvärande i ett samhälle som har den likviditete i samhällskassan som vi har B 1 miljard och drygt det samt Sonera-pengar på kommande. Det är alltså ett politiskt ansvar att försöka se till detta. Liberalernas medverkan till att höja landskapsstyrelsens löner - vill jag nog avisera B är beroende på vad landskapsstyrelsen tänker göra åt löneklyftorna. Landskapsstyrelsen föreslår åt sig själva en löneökning på 5.000 mark per månad. Jag tycker att ett rimligt förslag skulle vara att Ålands befolkning får ett tillskott kontant på 5.000 mark per person. Landskapsstyrelsen lyfter alltså 60.000 mark extra genom denna löneförhöjning; en låglönesatsning med 5.000 mark per person, eller någon annan konstruktion skulle vara. Att landskapsstyrelsen ensidigt, med tanke på den situation vi har här i landskapspolitiken med arbetsbrist i lagtinget och kanske också i landskapsstyrelsen höjer sin lön måste sättas in i ett löneperspektiv i sin helhet.

 

Jag frågar landskapsstyrelsen: Är det orimligt att fördela pengarna direkt till befolkningen B  likvider som är ungefär 20.000 per person, om de inte skulle användas till annat B att göra en fördelning, en låglönefördelning, som det innebär när man delar ut lika mycket pengar till alla? Naturligtvis kommer en del att tycka att det är ohemult att landskapsstyrelsen får 5.000 per månad, befolkningen får 5.000 på ett år, vilket också landskapsstyrelsen får. Detta förslag kanske behöver förbättras ytterligare ur befolkningens synpunkt. Men jag tycker att det är i alla fall värt att i debatten ta upp att i det rika samhället Åland ökar löneklyftorna B och det här är ett förslag att ytterligare öka klyftan mellan folket och folkets företrädare.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag tänkte egentligen inte ge mig in i polemik när det gäller landskapsstyrelsens lönehöjningar därför att jag har haft för mig att detta är en fråga som man redan har varit överens om. Dels har lagtings- och landskapsstyrelselönerna följts åt med löneklasser, men nu gjordes det en annan lösning när det gäller lagtingslönerna och därför halkar nu landskapsstyrelselönerna efter och dels fanns det pengar med i budgeten och ingen tog upp till diskussion när budgeten godkändes angående just lönehöjningarna, så jag hade räknat med att detta var klart. Den som har suttit i landskapsstyrelsen och den som har varit med på nära håll vet att det är mycket jobb som skall göras där.

 

Det som jag tänkte svara på var egentligen ltl Erlands påpekande om att näringsutskottet håller på med den arbetsmarknadspolitiska lagstiftningen, och det är ett stort arbete, men det stämmer inte riktigt att vi har begärt att landskapsstyrelsen skall ta framställningen tillbaka och att man har vägrat göra detta. Vi har visserligen haft den diskussionen i utskottet och vi diskuterade också med näringsministern när vi hörde honom i utskottet om det skulle kunna vara den bästa vägen, men jag har nog haft den uppfattningen att vi var överens om att vi inte skulle försena lagstiftningen, vilket blir fallet om vi för den tillbaka till landskapsstyrelsen igen. De påpekanden och de frågor som kom upp i lagtinget har vi ganska mycket beaktat; vi har haft en bra diskussion med näringsministern, och han har också förankrat frågorna hos berörda byråer, så vi har nog varit överens om att det är bättre att vi i näringsutskottet tar ramlagen nu. En stor del skall sedan komma i förordningar. Något nekande har jag alltså inte direkt hört från landskapsstyrelsens sida.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det är intressant att höra vad näringsutskottet håller på med. Oberoende av det är det någonting som landskapsstyrelsen borde ha gjort. Vi får väl sY. Jag misstänker att det är en perforerad lag som sedan kommer till lagtinget med många ändringar.  När det gäller överenskommelsen vet jag inte B de förra lagtinget kanske hade hemliga överenskommelser som jag inte känner till!  Vi har diskuterat det här i gruppen och vi är inte bundna av någon överenskommelse. När det gäller budgetmotiveringarna i lagtinget står det ingenting om tidpunkten. Däremot kan jag hålla med om att det inte blev någon diskussion om det här. Men vi visste inte heller då vad arbetssituationen för landskapsstyrelsen skulle vara vid den här tidpunkten, och det måste ändå beaktas. Ser vi en landskapsstyrelsen som ligger i och kommer med meddelanden, framställningar annat så blir diskussionen naturligtvis en annan. Vi har nog satt in ett frågetecken i samband med budgeten, precis som när landskapsstyrelsen tidigare i budget efter budget motiverat och fört in anslag om en allhall i Jomala eller Mariehamn, så plötsligt besluter man att den skall vara i Eckerö för 35 miljoner, som man nu skall ha tilläggsanslag för!  Vi har alltså inte några betänkligheter att ta varje framställning som den är i lagtinget och behandla den. Jag har sagt att det mycket väl kan vara motiverat att landskapsstyrelsen skall ha en hög lön just på grund av att de har mycket jobb och mycket ansvar, men vi måste ändå försöka ta ställning till här i lagtinget vad det innebär att det skulle vara den höga kompetensen, som man själv har motiverat det med.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag hade inte tänkt lägga mig i den här diskussionen, men jag måste säga att i motsats till ltl Erland

tvivlar jag på det faktum att höja lönen för sju av 25.000 människor skulle påverka de allmänna löneklyftorna speciellt mycket på Åland.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det är naturligtvis ett argument att statistiskt sett är det här så lite, men det är ändå så att folkets valda företrädare i lagtinget har utsett en landskapsstyrelse som föreslår att de själva vill ha löneförhöjning. Inte är det någon annan ute i bygderna som kan föreslå det åt sig själva, bortsett från privata företagare. Man måste väl ändå se på att det finns en löneutveckling som är 22 procent på ett ställe och 3,1 procent  som mest på andra ställen. Jag tycker att det belyser ganska väl. Om det sedan är sju eller en B då kan väl en ta och höja 100 procent på sin lön! Inte skall de andra bry sig om det, för det är bara en! Det blir absurt om man säger att några i eliten kan väl utöka sin makt och utöka sina löner och vad som helst B det är ändå så att de flesta får det inte bättre. Jag tycker att det skall vara tvärtom, att man gör det lite bättre åt det stora flertalet och se till att landskapsstyrelsen får betalt för det ansvar de har B och det har de säkert i dag.

 

 

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Beslutet om huruvida landskapsstyrelseledamöternas arvoden skall höjas eller inte höjas är helt och hållet upp till Ålands lagting och de partier som finns företrädda i lagtinget. Vi skall från landskapsstyrelsens sida inte argumentera för vår egen sak. Däremot tycker jag att det finns skäl att konstatera att det här är en mycket svår frågeställning som har varit aktuell ett flertal gånger under den tid jag har varit med i det politiska livet och i landskapsstyrelsen, och säkerligen tidigare, hur man skall hantera en sådan här situation. Under den föregående perioden gjordes det också vissa försök att ta upp ärendet, men det ansågs av olika orsaker inte vara möjligt att genomföra det då. I den förra landskapsstyrelsen valde vi att gå till väga på ett sådant sätt att vi inför det senaste valet och i samband med budgetbehandlingen förde vi diskussioner mellan partierna och då sade vi att då är alla på samma startlinje, ingen vet vem som kommer att sitta i landskapsstyrelsen, inte vilka partier och inte vilka personer. Då är det mest riktigt att vi vid en sådan tidpunkt diskuterar dessa frågor och för fram dem till lagtinget. Så gjordes; i samband med budgetförslaget för år 2000 fördes förslaget om lönejusteringarna in. I anslaget anges också att det skulle vara från den 1.1.2000. Det har hela tiden varit avsikten, åtminstone i budgetförslaget för år 2000. Det fel som vi egentligen gjorde från den förra landskapsstyrelsen, måste jag ärligt säga, är att i samband med budgetförslaget borde naturligtvis också en framställning ha funnits i samma ärende, för då skulle man ha löst problematiken på det bästa sättet, så att man fått en diskussion och inte som nu att man först godkänner ett budgetförslag enhälligt från hela lagtinget, alla partier, med anslag och allting och sedan när landskapsstyrelsen skall verkställa det som lagtinget egentligen har beslutat, då får vi en debatt kring frågan igen. Det är en lite olycklig situation, men jag måste i sanningens namn erkänna att jag är själv medskyldig till att det har blivit så här eftersom vi inte tillsåg att det fanns en framställning i samband med budgetförslaget för år 2000.

 

Herr talman!

Det som jag mest reagerade på i ltl Erlands anförande var detta med tidpunkten. Naturligtvis har jag själv funderat på det här med tidpunkten eftersom man kan diskutera såsom ltl  Erland diskuterade, men då tänkte jag för min del att vi måste vara ärliga i politiken och vi måste ha kurage att stå för det som vi har föreslagit och den politik som vi har meddelat till lagtinget tidigare och därför fullfölja den linje som lades i samband med budgeten för år 2000. Skulle vi nämligen ha gjort såsom ltl Erland förespeglade, att lagtinget skulle ha godkänt det som man gjorde i samband med budgetförslaget år 2000, sedan skulle man ha väntat ut förhandlingarna som nu sker med de olika fackorganisationerna och kommit överens om ett resultat med dem och sedan därefter någon gång ha kommit fram med en lagframställning som verkställer det som lagtinget egentligen har sagt att vi skall göra redan nu tidigare, skulle detta för mig ha varit en oärlig politik. Jag tycker att vi skall stå för det som vi har föreslagit i samband med budgetförslaget och som lagtinget också har godkänt. Vill man från liberalernas sida nu dra sig ur i det här läget, så tycker jag att det är tråkigt om man inte kan stå för det som man har godkänt. Jag tycker att det är speciellt tråkigt med tanke på att liberalerna har en relativt stark position också i finansutskottet, där denna fråga sakligt borde ha behandlats och man borde ha sagt ifrån om det inte var meningen att det skulle verkställas som de facto står i budgeten för år 2000.

 

Jag hoppas, herr talman, i likhet med ltl Erland att man kan föra denna diskussion på ett principiellt och sakligt plan utan att det skall bli populistiska inslag, som det naturligtvis kan finnas stor frestelse för i det här sammanhanget.  Det är viktigt åtminstone för mig att se om man nu står fast vid det man har sagt och de överenskommelser som har gjorts tidigare eller om man av populistiska orsaker tänker ändra sig. Det är upp till varje lagtingsledamot och upp till varje parti. Men jag tror inte att förtroendet för det åländska politiska arbetet och det demokratiska arbetet förstärks om man försöker göra en så här svår fråga ännu svårare.

 

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Lantrådet klamrar sig fast vid landskapsstyrelsens förslag, och det visar lite vad det finns för öppningar från det hållet. Detta är en fråga om förtroende, men det är också en fråga om rättvisa. Det är fråga om att när man diskuterar en löneförhöjning på 22 procent, mitt under en förhandling där andra diskuterar 3,1 procent, så är det legitimt och rättfärdigt att försöka granska vad landskapsstyrelsen faktiskt gör, och det får lantrådet finna sig i att vi gör i lagtinget. Det är därför det komer så lite till lagtinget därför att det är här vi granskar saker, förmodar jag. Det är riktigt att det är lagtingets beslut som skall tas,  det är upp till oss, men landskapsstyrelsen kan väl ändå inte frånta sig ansvaret för sin egen framställning, frånta sig ansvaret att argumentera för varför detta skulle vara så motiverat. Det är de argumenten vi efterlyser. Att spela upp indignationsnummer här för att vi ifrågasätter om det här är riktigt bra, om det är rättvist, det är inte det vi efterlyser. Dessa nummer återkommer med jämna mellanrum, men det är ju argumenten vi vill höra. Landskapsstyrelsen säger att man konkurrerar med näringslivet och kompetensen hos tjänstemännen B på vilket sätt då? Är det erfarenhet? Är det utbildning? Är det för att tjänstemännen också är politiskt kompetenta eller på vilket sätt konkurrerar man? Om man förutsätter att det har funnits överenskommelser genom att det finns en budgetmotivering, så måste väl ändå lagtinget ta ställning när framställningen kommer. Skulle vi böja oss och buga oss och säga att här är det överenskommelser, visst, höj lönen från 23.000 till 28.000 mark per månad! Naturligtvis skall vi granska det här och vrida och vända på det och få ett rättvist system med t.ex. en lönedelegation.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Socialdemokraterna kommer inte att biträda landskapsstyrelsens framställning i den här formen. Höjningsäskandet är enligt vårt sätt att se för stort. Det kommer, som tidigare sagts från denna talarstol, också vid fel tidpunkt och det är faktiskt, om man lite vill raljera, framställt av de personer som själva skulle dra nyttan av förhöjningen, alltså någonting av en liten jävssituation. Dessutom tycker vi att motiveringarna är för svaga.

 

Sittande landskapsstyrelse begär alltså kraftfulla löneförhöjningar för egen del vid en tidpunkt när den offentliga sektorn befinner sig i ett mycket viktigt skede i sin  avtalsrörelse. Det måste försvaga landskapsstyrelsens förhandlingsposition, och det tror jag är väldigt olyckligt. Signalerna är allvarliga. Det skulle vara klädsammare om landskapsstyrelsen i sina äskanden om löneförhöjningar gjort en framställning ånyo på det sätt som lantrådet var inne på, nämligen att framställningen s.a.s. aktualiseras och går i verket  för den nästkommande landskapsstyrelse som träder till. Då är jävsfrågan utagerad, som jag ser det.

 

Landskapsstyrelsen skriver i sin framställning att inga löner justerats sedan 1991 för landskapsstyrelsen, vars arvodering utgår liksom lagtingets från löneklass A28. Detta är en sanning med modifikation. Varje gång under åren som löneklassernas nivå inom ramen för de allmänna avtalsförhandlingarna uppgraderats för övriga tjänstemän har också landskapsstyrelsens ledamöter erhållit den allmän förhöjningen. Därtill måste man konstatera att inflationen har varit väldigt låg och landskapsstyrelsen har alltså på den grunden också fått reala löneförhöjningar. Även skattereduktioner har kommit landskapsstyrelsen till del.

 

Landskapsstyrelsen vill i sin framställning åberopa lönenivåerna för kanslichefen, finanschefen, men också förvaltningschefen inom ÅHS, primärvårdschefen och sjukvårdschefen, vars lönenivåer är högre. Till det kan man säga att kanslichefen och finanschefen har betydligt mer betungande arbetsuppgifter än vad landskapsstyrelsens ledamöter har och här finns också alldeles klara kriterier för kompetenskraven. När det gäller åberopade sjukvårdstjänster har vederbörande tjänstemän en synnerligen lång utbildning inom fakulteter som landskapsstyrelsens ledamöter nu eller vid andra tidpunkter inte ens skulle komma i närheten av om vi så önskade att studera där. Dessutom arbetar dessa personer på en marknad som är ytterst hårt marknadsutsatt och där Åland genom lönesättning bl.a. måste slå vakt om en hög kompetens genom också lönejusteringar.

 

Jag vet inte om ni andra i parlamentet känner till att vår landskapsstyrelses sammansättning nu skulle vara hotad på grund av att det privata näringslivet attraherar så starkt och utövar sådan dragningskraft att ministrarna ämnar lämna sina taburetter!  Jag tror inte, kära vänner, att den här risken är överhängande. Vad jag vill säga är alltså att den här marknadsutsättningen känner vi inte till för vår regering, och det är faktiskt min tro att vi med i stort sett nuvarande lönebildning eller med måttligare justeringar har alla förutsättningar att besätta ministertaburetterna med minst lika kompetenta personer som i dag innehar posterna.

 

Det är riktigt, herr talman, att ledamotsansvaret i landskapsstyrelsen ökat sedan 1991 genom den nya självstyrelselagen och genom ökat ministeransvar, men det kom redan 1995 utan löneförhöjningsyrkanden. EU-inträdet har också gett ett ökat ansvar, men där kan man säga att det också har avlastat landskapsstyrelsen eftersom en hel del behörighet har överförts till EU, och det merarbete som de facto har skapats genom EU-inträdet tror jag att man i allra största utsträckning måste tillskriva våra tjänstemän, som har fått en mycket markant ökad arbetsbörda.

 

Herr talman!

Jag har själv haft förmånen att i åtta år arbeta i landskapsstyrelsen. Under flera av dessa år hade jag personligen ansvaret för två och ett halvt ministerium, nämligen finansavdelningen, trafikavdelningen samt byggnads- och brandskyddsbyrån inom kansliavdelningen. Vid den tidpunkten var vi dessutom bara fem ledamöter i Ålands landskapsstyrelse. Och visst, herr talman, skall det erkännas att det tidvis var jobbigt under den här tidsperioden, som dessutom var en mycket hård period med mycket påtaglig och tung lågkonjunktur under nittiotalets första hälft, men vid den här tidpunkten äskade vi inte löneförhöjningar utan i stället, inför avtalsrörelser som var mycket svåra, gick vi då från landskapsstyrelsens sida ut och tog bort semesterpremierna från landskapsstyrelsens ledamöter för att själva försöka ange tonen och riktningen för vad vi önskade uppnå. Det tror jag den gången var rätt signal. Den här gången är det fel signal.

 

Landskapsstyrelsen verkar inte längre med fem ministrar utan med sju B det måste man också sätta in i sitt sammanhang. Rimligen har tillförandet av två personer ytterligare kunnat underlätta arbetsbörden B den har väl sannerligen inte komplicerats av det. Jag tycker ingen kan påstå att arbetsbördan är övermäktig och framför allt här i lagtinget ger kvantiteten framställningar en bild som inte åskådliggör någon överhövan stor och het aktivitet och effektivitet av landskapsstyrelsens insatser B snarare ser vi dag beviset på motsatsen.

 

Därför anser vi, herr talman, att framställningen sådan den nu föreligger inte kan godkännas. Man kan diskutera justeringar, kanske också något utöver de allmänna 3,1 procent som landskapsstyrelsen även kommer att få dra nytta av, men såsom framställningen nu skriven kommer vi att yrka parlamentets bifall för förkastande, om vi inte träffas i diskussioner, förhandlingar och kan hitta en väg ut ur detta.

 

Sedan tycker jag en annan sak när man diskuterar väldigt mycket hur hårt belastade man är. Kära ledamöter i Ålands landskapsstyrelse! I bästa välmening, prioritera era arbetsuppgifter och lägg inte ner så väldigt mycket energi på saker och ting som jag inte tror att i någon större utsträckning gagnar Ålands folk!   

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag får först tacka för de goda råden från ltl Wiklöf!  Det var två saker som jag ville kommentera. För det första påståendet att vi skulle befinna oss i någon sorts jävssituation. Som jag sade i mitt tidigare anförande är det helt klart att det är lagtinget som fattar beslut om landskapsstyrelsens ledamöters arvoden skall justeras eller inte justeras. Landskapsstyrelsen har ingenting med den saken att göra.  Vi har levererat den lagframställning som krävs för att kunna uppfylla det som står i budgetförslaget för år 2000 och som lagtinget enhälligt har godkänt, även de socialdemokratiska ledamöterna. Men det är klart, alla har naturligtvis sin rätt att ändra sig, och det får man väl också respektera.

 

Den andra saken som kan vara värd att påpeka, herr talman, och som jag kan ha viss förståelse för att ltl Wiklöf inte har insikt i exakt är hur EU-verkligheten har utvecklat sig, men att påstå att det på något sätt skulle ha minskat landskapsstyrelseledamöternas arbetsbörda stämmer inte med verkligheten. Jag har varit med i landskapsstyrelsen både före EU och under EU-perioden och jag vet, att om det inte är skillnad som natt och dag, men det är en betydande skillnad i arbetsbördan som faller på landskapsstyrelsen, förvaltningen och också på  landskapsstyrelseledamöterna.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag har aldrig sagt att EU-inträdet har minskat arbetsuppgifterna. Jag sade att i någon mån har det väl lite grand uppvägts av att också en del behörighet har gått över till EU. Nog inser jag att vi inte har fått mindre arbete av de omständigheter vi arbetar under i dag. Den saken är klar. Vad gäller överenskommelser som pådyvlas att vi skulle ha varit med och fattat B några sådana överenskommelser har vi aldrig fattat. Däremot är det sant att vi har låtit budgetsiffrorna stå ograverade i budgeten för år 2000. Men, som jag sade, vi vill diskutera dessa frågor, men vi kommer inte att godkänna den form som framställningen har just nu.

 

Ltl Boman:

Herr talman!

Föreliggande ändring av landskapslagen om arvode för medlem Ålands landskapsstyrelse gäller naturligtvis förhöjning av arvodet.  Redan i budgetdebatten framförde jag att den lön som landskapsstyrelsens ledamöter lyfter är alldeles tillräcklig. Något stöd för mina tankar fick jag inte i det skedet. Orsaken till det ljumma intresset för att bibehålla lönen var att i det skedet hade alla lagtingsmän förutom undertecknad hopp om att bli utsedda till landskapsstyrelseledamöter. Jag var den enda som klart deklarerade att jag inte var intresserad av dylikt uppdrag.

 

Lagtingets ledamöter har fått fått löneförhöjning, så i dag är lönen 14.300 mark per månad. Landskapsstyrelsens ledamöter lyfter 23.116 mark plus vissa tillägg. Skillnaden är alltså 9.000 mark per månad. Enbart denna skillnad är mer än en sjuksköterska med fyra års utbildning har i grundlön. Skulle lagtingets majoritet gå in för den föreslagna löneförhöjningen till 28.314 mark så är skillnaden mellan lagtingets ledamöter och landskapsstyrelsens över 14.000 mark per månad. För jämförelsens skull kan jag nämna att denna skillnad är mer än vad en läkare har i grundlön. Det är alltså inga dåliga löner landskapsstyrelsens ledamöter vill ha!

 

Vad använder då landskapsstyrelsen för motiv till denna enorma löneökning? Den främsta motiveringen tycks vara den lön som våra högre avdelningschefer och andra chefer inom förvaltningen lyfter. Det är en farlig väg att gå att ha det som främsta orsak. Då kan det sluta på det sättet att när landskapsstyrelsen vill ha högre lön så höjer man först åt chefstjänstemännen och sedan kan man med gott samvete höja åt sig själv!  Det andra  huvudmotivet är att även i framtiden kunna locka kompetenta personer att ställa upp i landskapsstyrelsen. Detta ord @även@ indikerar att vi redan nu har kompetenta och kunniga personer i landskapsstyrelsen. Och det är ju bra B det är riktigt bra!

 

Sedan till ordet @locka@. Jag tror inte att man behöver locka någon med högre lön för att få hugade kandidater. Detta trots den snäva krets varifrån kandidaterna rekryteras. För att komma i åtanke som kandidat till en landskapsstyrelsepost skall man vara en partitrogen ja-sägare eller på något annat sätt utmärka sig. Man måste alltså tillhöra ett parti som är med i landskapsstyrelsen. Och redan detta fäller många kunniga och kompetenta personer. Men skaran av ja-sägare är nog tillräckligt stor för att fylla landskapsstyrelsens stolar.

 

Herr talman!

När det gäller lönesättningen i allmänhet brukar man se till de personer som besätter de olika posterna. När det gäller dagens sammansättning av landskapsstyrelsen vill jag för min personliga del framhålla att jag tror att ingen av dessa ledamöter skulle komma upp till ens 23.000 mark per månad ute i det privata näringslivet. Och skulle dessa personer gå tillbaka till det arbete de kommer från tror jag nog att det kommer att vara en kraftig nedgång i lönekuverten. Förutom en hög lön finns det många andra fördelar med ett landskapsstyrelseuppdrag. Ett är att förse släkt och vänner med guldkantade och prestigefyllda uppdrag i någon av landskapsstyrelsens många underlydande organ. Avdankade politikerkolleger kan man också fixa jobb åt i förvaltningen eller något underlydande organ, så naturaförmånerna är många.

 

Som alla förstår vid det här laget är jag emot denna löneförhöjning. Jag tycker att det är alldeles tillräckligt med de dryga 23.000 mark per månad de redan lyfter. Ifall att ärendet orkar till tredje behandling kommer jag att föreslå förkastande av lagändringen.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Mycket har sagts redan i den här debatten. Det är kanske lite anmärkningsvärt att vicelantrådet, som presenterade ärendet, var den som sade minst! Det fanns alltså inget intresse av att argumentera kring det men därför blir det  också en diskussion här i plenum.

 

Lantrådet sade att det är lagtinget som bestämmer om löneförhöjningen, alltså finns det ingen jävssituation. Det är på sätt och vis riktigt. Men samtidigt har vi en ganska outvecklad parlamentarisk tradition i lagtinget. Här härskar, vad jag har kommit fram till ungefär: @the winner takes all@ B vinnaren tar allt. Det betyder att man också kan få majoritetens lagtingsgrupper att enhälligt rösta emot även sådana motioner som man har lagt själv, och då frågar man sig vilken frihet majoritetens ledamöter i praktiken har att rösta efter sin övertygelse i det här fallet.  Skulle landskapsstyrelsen framhålla t.ex. att här röstar var och en efter sin övertygelse och ingenting annat, så skulle det vara en tydligare parlamentarisk affär.

 

Det har gjorts jämförelser här med kompetens osv. Det är klart att det är svårt att jämföra olika kompetenser. Men det talades också om att man tar vissa risker när man jobbar i politiken, alltså man kan få en viss post, så kan man bli av med den och då kan det vara värt en liten riskpeng, precis som i näringslivet. Det tycker jag också. Här har vi lagt märke till att för inte länge sedan har en part i majoritetsblocket, som inte kunde bilda regering i en fråga som gällde ändring av självstyrelselagen om begreppet @förklaring@, nog kunnat se sig överkörd av enigheten i majoritetsblocket, och det måste de väl få göra, men att då hävda att man är beredd att ta några risker som man skall ha betalt för är kanske för mycket. Jag tror att det skulle vara väldigt bra om landskapsstyrelsen kunde fundera på det här och kanske också nappa lite på funderingen om att det borde finnas möjligheter att motivera detta på ett annat sätt. Personligen har jag faktiskt ingenting emot att ledamöterna av landskapsstyrelsen har en hygglig lön, och uppenbarligen är det också meningen att den skall höjas B det framgår av budgeten B men lite grand förhandlingar här och kanske också att man säger att här får var och en rösta efter sin övertygelse, så får vi se hur det går.

 

Vtm Häggblom:

Herr talman!

Politik är det möjligas konst och det är också inom politiken minnet är mycket kort. Obunden Samlings lagtingsgrupps krav på att lagtingslönerna skulle höjas var att landskapsstyrelselönerna skulle upp, för landskapsstyrelselönerna ansåg vi att var för låga. Det var ingen lagtingsgrupp som motsatte sig vårt krav. Det kom också fram i budgetbehandlingen, som också gick igenom lagtinget. Ingen sade något då. Jag måste säga att man blir rent ut sagt bestört att höra den diskussionen som dåvarande lagtingsledamöter täcks ställa sig upp i Ålands lagtings talarstol och säga. Jag har respekt för ltl Hasse Svensson, som inte var medlem av Ålands lagting då och alla andra som är nya här. I Obunden Samlings lagtingsgrupp är jag den enda kvar, men ingen av dem har motsatt sig att acceptera det som då sades. Är det så att man nu inte tänker höja lönen för landskapsstyrelsen så skall vi i konformitet med det också sänka lagtingslönerna till det som de var tidigare. Det understöder jag varmt, om det är på det viset vi skall ta ansvar i Ålands lagting för Ålands framtid. Detta är inte hedervärt. Att komma med ett förslag om en lönedelegation för att man inte vågar ta ansvar i Ålands lagting för det vi är satta att göra och det som vi har lön för, jo, att ta ansvar för det åländska samhället. Vi skall ha ansvar för att lagstifta. Skall vi också bilda någon sorts delegation för att komma med lagstiftningspropåer och sedan skall vi säga ja! Är det någonting som vi skall göra? Undervärderar vi oss själva på det viset? Det är alltid det som jag har sagt, att vi har inte självförtroende på Åland och därför har vi icke heller självförtroende att diskutera självständighet många gånger.

 

Jag är beredd att föreslå att lönen för landskapsstyrelsen och lantrådet höjs mer än det här. Det har jag tidigare sagt från den här talarstolen. Jag anser att lantrådet i landskapet Åland skall ha en lön på minst 50.000 mark. Det står jag för och det tycker jag att ett lantråd bör ha. Det är den mest utsatta positionen som finns i det åländska samhället. Jag är också beredd att göra det om ltl Barbro Sundback får den titeln, också om ltl Lasse Wiklöf får den, också om ltl Olof Erland får den.  Jag har ingen skillnad på vem som innehar den posten, men det skall vara rejält betalt för det ansvar som den innebär. Det är också ett ansvar som vi har sett ekonomiskt att vår landskapsstyrelse, också lagtinget, har tagit ansvar för i ekonomiskt svåra situationer. Vi vet att vi hade en landskapsstyrelse som bestod av bara fem personer, men som till lagtinget kom med ett förslag om 60.000 miljoner i skuldsättning. Då sade lagtinget stopp. Efter det har landskapsstyrelsen följt det och sett till att vi har en bra ekonomi. Det tycker jag att har varit bra. Vi har ingen skuldsättning som Finland och Sverige har. Vi kan vara stolta över det. Men vi skall också vara så ärliga mot varandra att vi inte skall av  åländsk avundsjuka komma in i detta parlament och landskapsstyrelse. Vi är tillsatta av Ålands folk att ta ansvar för det och då skall vi ta det ansvaret.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det var mycket som var respektingivande i vtm Bert Häggbloms anförande, men en sak som jag rent logiskt har svårt att följa är när han säger att när vi hade fem ledamöter i i landskapsstyrelsen resulterade det i ett förslag om skuldsättning, men sedan skulle det ha försvunnit när vi fick flera ledamöter. Jag tror inte att man kan se ett sådant samband, att det är så starkt kopplat till antalet ledamöter. Det skulle betyda att ju fler ledamöter vi har desto mindre skulder skulle vi ha och att vi nu då skulle ha uppnått något slags optimal andel personer i landskapsstyrelsen! Nej, jag tror att det är fråga om lite mer komplicerade politiska processer, men i och för sig är själva diskussionen intressant.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Det var inte min avsikt att mena det som något klander mot den landskapsstyrelsen. Men då var situationen sådan och jag sade att man kan sätta lönen i relation till hur det går för vårt samhälle. Jag kanske inte klargjorde det i mitt debattinlägg, så det skall inte missförstås till den delen och dåvarande landskapsstyrelse skall inte heller ta alltför illa upp till den delen.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag har full förståelse för att vtm Häggblom talar som han gör. De har ju två ledamöter i landskapsstyrelsen. Däremot har de diskussioner han hänvisar till troligen varit interna diskussioner i partiet. Jag vill ytterligare komma med ett tillrättaläggande. Jag talade klart och tydligt emot löneförhöjningen i budgetdebatten, och det går mycket väl att kontrollera det  i protokollet.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag ber om ursäkt för att jag i mitt huvudanförande glömde bort ltl Boman. Jag tänkte faktiskt säga till ltl Boman att jag har all respekt för det han framförde i dag, för det sade han uttryckligen tidigare i budgetdebatten och det tycker jag att man skall böja sig för och acceptera. Däremot framkom det ingen kritik från övrigt håll.

 

TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sjöblom:

Herr talman!

Vi har diskuterat denna fråga i gruppen och vi har väldigt svårt att  acceptera framställningen. Jag tycker att det är anmärkningsvärt att man betalar semesterpremie på ett arvode för ett förtroendeuppdrag. Lagtingsmännens arvode berättigar inte till semesterpremie. Gör man ett överslag vad det skulle betyda visar det sig att det blir ganska betydande summor. Räknar man på den föreslagna löneförhöjningen på 28.314 mark, för lantrådet förhöjt med 20 procent, så lyfter Ålands lantråd den 16 juni i år 54.362,40 mark i månadsarvode, medan övriga landskapsstyrelsemedlemmar lyfter 45.302,40 mark. Jag tycker att man verkligen behöver fundera på om det är så att arvoden för förtroendeuppdrag i landskapet överhuvudtaget skall ha så stark bindning till tjänstekollektivavtal och de löner som man har gått in för i tjänstekollektivavtalet. Det här skulle få en helt annan vändning om man slopade semesterpremien för arvoden. Jag tycker nästan att det är skamlöst.  Det enda arvode man betalar semesterpremie på är antagligen landskapsstyrelsens arvode. Det tycker jag inte riktigt bådar gott. Jag tycker att framställningen har kommit vid en mycket olycklig tidpunkt. Det har flera lagtingsledamöter framfört före mig - mitt i en avtalsrörelse. Det försvårar förhandlingarna för landskapsstyrelsen själv. Det är svårt att motivera varför man inte skulle tillmötesgå krav från landskapets anställda när man själv vill ha en så här hög lön, men för min del tycker jag inte heller att man skall jämföra lönerna så väldigt mycket med avdelningscheferna som har en lång utbildning och är bundna av tjänstekollektivavtalets bestämmelser. Lönen har man kommit överens om i förhandlingar; man plockar dessutom in i motiveringen Ålands hälso- och sjukvårds förvaltningschefs lön och primärvårdschefen. Om de har lyckats få högre lön, så är det på det sättet att de inte är bundna av tjänstekollektivavtalet i sin lön. De har själva fått lämna in ett löneanspråk och man har accepterat att de begär en avtalslön, så jag tycker att det är omoraliskt att jämföra ett politiskt förtroendeuppdrags arvode med personer som har lång och gedigen utbildning och ett stort och svårt ansvarsområde, där personerna själva har begärt avtalslön och inte är bundna av tjänstekollektivavtal.

 

Hela arvodesbiten för landskapsstyrelsens medlemmar tycker jag att man mycket väl kan se över huruvida det skall vara bundet så starkt till just tjänstekollektivavtalet.

 

Men jag upprepar än en gång, att jag tycker att det är omoraliskt att man lyfter semesterpremie, semesterersättning och ett arvode för ett förtroendeuppdrag.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

När det gäller lönenivån är det riktigt som ltl Sjöblom säger, att det här gör ytterligare en extra månadslön, om jag förstår det rätt, som inte finns med i pappren. Men från liberalernas sida är det inte summorna som är det viktiga att diskutera utan det är mera principen. Vi har här av lantrådet beskyllts för att vara oärliga när vi ifrågasätter tidpunkten och när vi inte följer budgeten. Men budgeten måste ändå ses som ett ramverk för någonting som kommer senare i form av framställning i det här fallet.  Det som vi har ifrågasatt är motiveringarna, just att landskapsstyrelsen säger att man har en kompetens som man jämför med cheferna i förvaltningen och på sjukhuset B och det är kanske inte den rätta jämförelsen. Sedan är det omständigheterna i övrigt som kanske har förändrats med tanke på landskapsstyrelsens arbetsinsatser osv. Vi tycker alltså att vi har en viss bindning till budgetdiskussionen, men vi har ändå rätten att argumentera för att är nu det här riktigt på rätt s.a.s.

 

Vicetalman Bert Häggblom visade t.o.m.  i siffror hur mycket bunden han känner sig till den här landskapsstyrelsen. Han ville betala lantrådet  t.o.m. 50.000 mark om det så är! Jag vill bara påminna honom B han minns det säkert B att den 10 maj  1999 ungefär klockan  kvart före ett var Bert Häggblom närvarande i talmanskonferensen och godkände den uppgörelse som vi då gjorde, som alltså var en höjning av lagtingslönerna, ingenting annat! Men, som sagt, det minns han säkert, om han inte aktivt vill förtränga det. Så är det med Obunden Samlings särskilda roll i det här.

 

Herr talman!

Jag skulle säga så här från liberalernas sida, att förslaget  går nu vidare till utskottsbehandling och då tycker jag att det skulle vara bra om lagtinget, kanske i samverkan med landskapsstyrelsen, kunde komma fram till ett enigt förslag. Från liberalernas sida är det inte så att vi lämnar ifrån oss ansvaret för detta. Tvärtom! Men en lönedelegation är just en sådan sakkunnigförsamling som kan se på löneutvecklingen, som kan se på det som ltl Sjöblom tog upp om arvodesprincipen,  tjänstekollektivavtalen osv. Motiveringen till det är att det är fråga om en komplicerad lagstiftning och det är fråga om rättvisa, som jag betonade starkt tidigare, mellan olika arbetstagare och arbetsgivare och därför skulle en delegation vara den som skulle bereda detta. Det skulle vara ett bra sätt, och vi kommer att hålla kvar det förslaget tillsvidare. Är det så att obundna och de andra majoritetspartierna motsätter sig det, så är en komponent borta från den diskussion som vi är villiga att föra. Jag vill betona det, trots alla repliker och invändningar, att vi är beredda att betala landskapsstyrelseledamöterna en bra lön på grund av deras politiska ansvar och detta att de förväntas göra saker, men det är väl ändå så att 23.000 mark per månad är ingen dålig lön! Sedan lägger man till lite andra förmåner. Men om det är så att det finns andra motiv än att landskapsstyrelsen skulle vara lika kompetenta som avdelningscheferna B då menar jag dem som nu är i tjänst B om det bara är det, så tycker jag att det ändå är lite illavarslande med tanke på framtiden. Det är inte bara det att det är lönenivån, utan det är det att man diskuterar förvaltningens utveckling på det sättet  - i alla fall gör vi det B att man borde ha mera projektanställningar på chefsnivå och då kan man vara tvungen att i vissa fall gå ut och betala betydligt högre löner än man gör i dag. Då får vi en haltande utveckling mellan politikerlöner och chefslöner, så man borde inte göra den kopplingen. Det kan ändå inte vara så att landskapsstyrelseledamöterna går omkring och känner sig underbetalda för att de jobbar tillsammans med någon som har en annan kompetens och kanske därför en högre lön.

 

Jag tycker alltså att majoritetspartierna skall tänka på det att om man nu går ut här och säger nej till lönedelegation, säger ja till lönehöjningarna utan att ifrågasätta motiveringarna eller förtydliga motiveringarna, om man dessutom, som vtm Häggblom här vill plussa på uppåt 50.000 mark, ja, då får man naturligtvis ta majoritetsbeslutet, men jag tycker inte att det skulle se bra ut gentemot befolkningen i övrigt om man trumfar igenom en så här markant lönehöjning mitt under avtalsperioden.

 

Liksom socialdemokraterna antydde att det finns utrymme att diskutera annat än det som står i framställningen är vi öppna från liberalerna att också diskutera detta för att få ett enigt beslut och se hur man skall sköta det i framtiden så att det inte blir den här diskussionen, som är ganska svår att föra därför att vi kommer in på detaljer i kollektivavtalen osv. Det är alltså en inbjudan till majoritetspartierna, som naturligtvis B det känner vi till B bestämmer själva ensidigt, både när det gäller sandplaner, simhallar osv. i motsats till sin egen övertygelse. Det vill vi komma ifrån, så varför inte en diskussion över partigränserna, där landskapsstyrelsen gärna kan delta med sina särskilda argument och motiv.

 

Lantrådet:

Herr talman!

Jag vill först korrigera en sak som ltl Erland sade, att det skulle bli en extra månadslön genom semesterersättningen. Det är precis på samma sätt som för alla andra anställda att landskapsstyrelse-ledamöterna erhåller 50 procent i semesterersättning, alltså en halv månadslön är den riktiga uppgiften i sammanhanget.  Jag ställer mig lite undrande till ltl Sjöbloms kritik att ledamöterna följer tjänstekollektivavtalet på det här sättet, eftersom det är en följd av den utveckling som har varit; tittar man tillbaka ett antal år i tiden var det så att ledamöterna kom in till vissa sammanträden och man hade ett arvode. Ser man på de senaste 15 åren har det varit ett heltidsarbete att vara landskapsstyrelseledamot; för lantrådet har det varit det även tidigare. Jag vill peka på tre olika reformer under nittiotalet som på ett relativt dramatiskt sätt har förändrat den situation och det ansvar samt den arbetsbörda som landskapsstyrelseledamöterna ställs inför. För det första den nya självstyrelselagen, som trädde i kraft den 1.1.1993 med hela det ekonomiska ansvar som det innebar för landskapsstyrelsen. För det andra EU-medlemskapet och det stora merarbete som det innebar och ett helt nytt arbetsområde egentligen som inte har funnits inom självstyrelseramen tidigare; det var en helt ny värld som har öppnat sig, på gott och ont, för landskapets förvaltning och för ls-ledamöterna. Det tredje är den s.k. ministerreformen, dvs. i dag är ledamöterna föredragande i sina ärenden. Det är inte tjänstemännen som kommer in till landskapsstyrelsens sessionsrum och föreslår i dag, utan tjänstemännen biträder de ansvariga ledamöterna, och de ansvariga ledamöterna förutsätts vara insatta i ärendena och förutsätts också ta fullt ansvar för de beslut som fattas i landskapsstyrelsens sessionsrum. Detta är en klar förändring som jag själv har haft förmånen att få vara med och uppleva under nittiotalet och jag tror att det kan vara skäl att i viss mån beakta detta också när man gör de bedömningar som lagtinget har att göra inom kort.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Om den extra förmånen är 12.000 mark eller 24.000 mark tänker inte jag ge mig in på. Jag tycker att i sammanhanget är det en detalj och den extra halvmånadslönen när man föreslår ett lyft på 5.000 mark. Det är ganska intressant, och det skulle kräva mycket mera utrymme,  när lantrådet säger att det som har tillkommit är den nya självstyrelselagen, EU-lagstiftningen och ministeransvaret. Det vore värt en särskild debatt att gå in i landskapsstyrelsens arbetsmetoder, arbetsledning när det t.ex. gäller lagstiftningen, ledningsfunktionerna, prioriteringarna, som ltl Wiklöf nämnde osv. Jag tror, i alla fall från mitt perspektiv, att jag kan se mycket, mycket onödigt arbete från politikernas sida och mycket, mycket arbete som skulle kunna utföras av tjänstemännen med en bättre politisk prioritering. Jag tror också att det har att göra med parlamentarismen. Om lantrådet skulle fundera på hur värdefullt  det skulle vara att komma till lagtinget och få klara riktlinjer t.ex. i EU-politiken. Vi vet ingenting vad landskapsstyrelsen eftersträvar när det gäller EU-positionen i dag. Vi har mycket, mycket arbete med sjöfartspolitiken, som är helt i kölvattnet på de stora aktörerna; mycket ansträngningar går dit. Men besluten till lagtinget kommer inte. Lagstiftning om Internet-spel t.ex. borde vara här och likaså lagstiftning om näringsstöd till sjöfarten.  Det är där vi har de stora problemen, att om det är mycket slit skall det inte vara mycket mera pengar, utan det skall vara mycket mera prioriteringar. I den meningen håller jag med ltl Lasse Wiklöf helt och hållet.

 

Lantrådet:

Herr talman!

Jag håller helt och hållet med ltl Erland  om att det är viktigt att man i lagtinget diskuterar politikens innehåll och riktlinjerna. De exempel som ltl Erland tog upp här: EU-politiken och sjöfartspolitiken, stora, tunga områden, kommer lagtinget under vårsessionen att få debattera utgående från meddelanden som kommer att ges från landskapsstyrelsen. Då har hela lagtinget sin fulla möjlighet att ha åsikter, kommentera och komma med goda förslag till ändringar eller förändrade riktlinjer för landskapsstyrelsen. Det gäller både EU-politiken och framför allt sjöfartspolitiken, för sjöfartspolitiken är ett område som är väldigt aktuellt av många olika orsaker just nu.  Det är min målsättning att lagtinget skall beredas möjligheten att diskutera den på ett öppet och mycket konkret sätt och också varje parti skall ha möjlighet att visa vilken politik man vill föra i de här sakerna.

 

Sedan, herr talman, när det gäller semesterersättningen och om det är en månadslön eller om det är 50 procent tycker jag ändå att vi skall ställa det kravet på oss, både lagtingsledamöter och landskapsstyrleseledamöter, att vi skall vara så korrekta som möjligt i våra anföranden B det ger också en bättre bild ut till den åländska allmänheten om det politiska arbetet.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

När det gäller prioriteringarna måste det vara viktigt för ett lantråd att se de stora frågorna och skilja  dem från de små. Om jag här i ett anförande säger att det rör sig om en månad eller så i extra pengar, så ber jag om ursäkt för att jag inte sade att det var 11.234,50 som är hälften! Jag tycker att det är att låta detaljerna styra den mera viktiga debatten. När det gäller prioriteringar är jag tacksam för att vi får i efterhand ett meddelande om den regeringskonferens som redan har påbörjats och som borde har beretts i ett mycket tidigare skede. Men det skall vi diskutera sedan. Det viktiga är här i dag att jag har erbjudit en möjlighet från vår sida att försöka komma fram till en enighet när det gäller lönesättningen oberoende av vad det står i budgeten och i motiveringarna här. Det tycker jag är ett förslag som landskapsstyrelsen skulle vara intresserad av. Vill man dock köra majoritetsbeslutslinjen, så är det fullt möjligt, men då får vi också en litet annan diskussion framöver här i lagtinget, som kanske inte alla gånger är så bra för någon av oss.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Ltl Erland nämnde talmanskonferensens beslut, och det är helt riktigt att det var där, men det föregicks också av en diskussion mellan grupperna där gruppledarna deltog och där också åsikten fördes fram om vilka villkor man hade för att gå med på lagtingsmännens löneförhöjning, som man också så här i efterhand kan ifrågasätta eftersom det motiverades med att öka det politiska intresset, att få flera att ställa upp i lagtinget. Jag tror också att vissa ledamöter som sitter här i parlamentet i dag och som också representerar liberalerna faktiskt ställde för att lagtinget den gången gick in för högre lön. Vi kanske också fick en annan sammansätting i detta lagting; obundna blev större, liberalerna blev större och socialdemokraterna blev mindre. Det är kanske därför man för den här diskussionen i dag. Trots att dåvarande lagtinget gick in i EU och frånhände sig lagstiftningsmakt; vi är faktiskt en lagstiftande församling, vi har fått mindre att göra och helt följdriktigt får vi mindre framställningar också, för vi har fört över makten till Bryssel, som alltså dåvarande majoritet gjorde, men själv hörde jag inte till den utan ansåg att vi skulle klara oss bättre själva och jag anser fortfarande att det var ett misstag. Men för att vi skall få ansvar och politisk respekt måste också vår landskapsstyrelse ha de högsta lönerna i förvaltningen; skall man ha respekt för en regering i ett land skall den också ha den högsta lönen inom förvaltningen, som de är tillsatta för att granska samt för att föra fram frågor till parlamentet. Det har vi inte i dag och det gör kanske också att vi inte har den kamp om landskapsstyrelseposterna som man borde ha. Det borde vara en kamp på kniven inom de partier som tillsätter landskapsstyrelsen om vem som vill gå in i landskapsstyrelsen. Det har det inte varit hittills och det tror jag också är en brist. Jag tror att det är någonting som man bör fundera på.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

I EU-frågorna finns det oerhört mycket att göra när det gäller att ta makt från Bryssel som vi har möjlighet att ta. Vi har ett oerhört stort arbete att skaffa oss det inflytande som vi, vill jag säga, har råddat bort. Vi hade ett förslag från liberalerna på en allmän klausul som försvann i hanteringen. Nu försöker man återställa situationen via Palmgren-gruppen, som är ett sämre sätt.

 

Jag skulle säga att när det gäller lagtinget är det helt andra motiveringar. Det var att man skulle kunna underlätta rekryteringen därför att det var svårt för många som kom till lagtinget att klara sig på den lönen. Nu har vi alltså en lön där man kan klara sig hyfsat, skulle jag tro. Det är i alla fall en annan motivering, och det vi från vår sida har diskuterat är: Vad är motiveringen för landskapsstyrelsen? Vtm Häggblom har alla möjligheter att komma med krav på ytterligare lönehöjningar i det här fallet i samband med framställningen. Vi kommer inte att gå med på ytterligare lönehöjningar, tvärtom, vill vi diskutera en rimlig löneutvecklingsnivå för landskapsstyrelsen som motsvarar det som deras  uppdrag kräver, nämligen ett stort politiskt ansvar. Men jag tycker inte att vi skall koppla ihop det med chefernas kompetens och deras löner, varken på sjukhuset eller i förvaltningen; det är en annan sak. Initiativrätten här i lagtinget har också vtm Häggblom.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

Herr talman!

Lantrådet har på utmärkt sätt försökt komplettera de skriftliga motiveringar som finns till framställningen, särskilt utgående från de politiska motiveringar som har diskuterats under många år när det gäller politikernas avlöning i landskapet. Lantrådets målsättning var väl att få debatten i balans utgående från den vändning den tog inledningsvis, som inte alls stämmer överens med de diskussioner som fördes under hösten mellan partierna och som också diskuterades i samband med budgeten där vi hade en politisk bred överenskommelse, förutom Ålands framstegsgrupp, om hur vi skulle gå vidare. Tyvärr har den här landskapsstyrelsen på grund av en viss långsamhet i lagberedningen i samband med budgeten fått det otrevliga uppdraget att föra förslaget hit och då blir debatten populistisk såtillvida att den blir att behandla de sju ledamöter som sitter i den här landskapsstyrelsen, att det är ungefär det frågan gäller.  Kommentarerna är sådana att vi som sitter där är nästan bovar och banditer och borde absolut inte göra på det här sättet och borde inte ha den föreslagna betalningen heller för vi är så pass oprofessionella att det är lika bra att lönerna hålls vid lag!

 

Precis som vtm Häggblom var inne på handlar inte den här frågan om personer utan den handlar om de uppdrag som finns i politiken, de uppdrag som finns i den här salen för de 29 som sitter här plus talmansarvodet som är betydligt högre, fördubblat mer eller mindre, oberoende av personer och de personer som råkar sitta i landskapsstyrelse. När ny landskapsstyrelse skulle bildas utgick man i de diskussionerna, oberoende vad partierna hette, från den lönesättning som fanns föreslagen i budgeten. Det är det som är bakgrunden till diskussionen.

 

För min egen del behöver jag inte något mera betalt för att sitta i landskapsstyrelsen och alla som läser skvallertabellen i samband med beskattningen vet att jag har alldeles tillräckligt med inkomster ändå, så jag är inte alls i behov av det. Dessutom är skatten 54 procent av lönen, så varje löneförhöjning har mindre betydelse. Nej, frågan gäller faktiskt arvodering av arbetet och det politiska ansvaret, precis som ltl Erland var inne på i sitt inledningsanförande: hur skall man värdera det politiska arbetet och den politiska kompetensen? Det har under hela nittiotalet förts en diskussion om man borde ha en lönedelegation och man har kommit till, på samma grunder som vtm Häggblom anförde, att det skall man inte gå in för eftersom vi folkvalda politiker skall kunna ta ansvar för vårt eget fögderi och inte skjuta det på någon annan, som man har gjort i Sverige B några andra gubbar, som det  har blivit, som sitter och bestämmer över vad både riksdagsmän och regeringsledamöter skall ha betalt. Man kan naturligtvis ta upp den diskussionen igen och se om det är nödvändigt, om inte vi 30 plus de suppleanter som har kommit som är valda av Ålands folk har den beslutskraften. Jag tror att vi har den kraften och jag bortser från den situation som har uppkommit där vi tidsmässigt väldigt olyckligt inte har klarat av det i samband med budgeten och dessutom är mitt inne i en avtalsrörelse. Det är inte heller bra.

 

Jag är inne på mitt 21 år som vald ledamot av lagtinget och ser nu den här frågan mera ur den synpunkten därför att om en vecka eller två veckor kan jag sitta här igen i salen och jag hade tänkt mig efter det dåliga val som vårt parti gjorde att det var självklart att här skulle jag sitta och lyfta det arvode som jag har lyft många år tidigare. Då har jag gjort ett litet överslag; jag gick tillbaka under hela åttiotalet och hela nittiotalet och tittade på hur mycket jag hade jobbat som lagtingsman och jag kom till att rätt siffra var ungefär 500-1000 timmar per år. Jag hörde till dem som jobbade mest B tyvärr B för det mesta och därför kanske jag närmade mig någon gång 1000 timmar per år. Sedan blev jag medlem av Ålands landskapsstyrelse och, dum som jag är, jobbade jag naturligtvis alltför mycket, så det blev långt över 2.500 timmar per år som lantråd. Nu har jag bestämt att jag skall jobba lite mindre när jag inte har det tunga ansvaret på mig mera B jag håller med om att det är kanske Ålands värsta jobb B så nu skall jag försöka hålla mig lite under 2.500 timmar, någonstans mellan 2000-2500 timmar. Då ser jag att när jag kommer tillbaka  hit, som jag mycket möjligt kommer att göra, så kommer jag att ha ungefär 180 mark i timmen för det jobb jag jobbar inklusive det jag jobbar hemma, de kontakter jag har med mina väljare, med partivänner osv. osv. Det tycker jag att jag är värd som lagtingsledamot. I landskapsstyrelsen har jag nu 90-95 mark i timmen för det jobb jag gör där och då kan man säga att Jansson är ju dum som tar på sig! Det är inte pengarna som skall styra det politiska patoset och intresset för att utveckla vårt samhälle, men vi ser av räkneexemplet att det finns orsak att titta på också landskapsstyrelseledamöternas löner, och det gjordes för ett halvår sedan under hösten inför valet. Som jag uppfattade det var det en överenskommelse mellan alla partier, utom ÅFG, i det sammanhanget och i samband med budgeten om hur man skulle göra. Jag antar att lagtingsbehandlingen nu framöver kommer att utgå från de fakta som vi har i ärendet.

 

Man hakar upp sig på motiveringarna i texten. Det är inte landskapsstyrelseledamöterna som skriver texten. Jag kan hålla med om att den inte har nagelfarits alldeles i detalj, åtminstone inte av oss övriga i landskapsstyrelsen, som inte har ansvar för detta ärende direkt, så nog kan man säkert hitta någon motivering som är svag, men jag tycker att vi som politiker i Ålands lagting och i landskapsstyrelsen vet vad det är fråga om, vad det är för arbete och  politiskt ansvar som man diskuterar att arvodera, och besluten bör väl tas utgående från det.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson talade mot att man inte skall personifiera debatten, och han personifierade frågan ända till timarbete för sin egen del, så man undrar ju också här!

 

Det var intressant att höra att texten har någon annan skrivit, kanske vi borde ge denna @någon annan@ löneförhöjning i stället! När det gäller överenskommelsen har vi faktiskt gått igenom våra protokoll i liberalerna, kontrollerat med dem som har suttit och förhandlat och vi har kommit fram till att någon överenskommelse har vi inte gjort med landskapsstyrelsen om lönerna eller med de andra partierna. Men det är möjligt att det finns dokumentation i landskapsstyrelseledamoten Janssons pärm. Vi skulle gärna få en kopia på den, för våra arkiv innehåller inte, vad jag vet, något sådant.

 

När det gäller lönedelegationen visar debatten att man behöver gå in i avtalskonstruktionerna, löneutvecklingen och precis som ledamoten Jansson sade här handlar det om arbetsvärdering. Vi borde alltså ha experter på arbetsvärderingen. Detta har väl ändå ingenting att göra med beslutskraften; om beslutskraften ligger i att man tar i 22 procent med dåliga motiveringar är det ett dåligt beslut med för mycket kraft.  Det är argumenten som vi efterlyser: Vad är motivet till denna stora lönehöjning, oberoende vad som har sagts tidigare? Vi vill ha bra motiveringar och vi har erbjudit en diskussion mellan partierna. Jag är säker på att partierna här också vågar om de får klartecken är med och diskuterar det. Då skulle man alltså lösa problemet på ett lite bredare sätt än att en majoritet på 16-17, vad det kan vara, säger att nu skall vi och de våra ha kraftigt höjda löner. Jag tycker att det skulle vara en snyggare lösning om man förhandlar, helst med en lönedelegation i botten, men gärna med argument och diskussion mellan partierna.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Tre saker. Motiven har angivits dels i texten och är behandlade i landskapsstyrelseplenum, men särskilt lantrådet har givit de politiska motiveringarna här i plenum under dagens debatt och jag försökte också lite hjälpa till i det sammanhanget; vtm Häggblom gjorde det också på ett alldeles utomordentligt sätt. Argumenten finns alltså angivna på det här sättet i debatten.

 

När det gäller politiska överenskommelser är jag informerad om att ordföranden i finansutskottet, liberala ledamoten Viveka Eriksson, har skrivit under det betänkande som har godkänt landskapsstyrelse- och lagtingslönesättningen, så det är väl en form av politisk överenskommelse som vi inte kan bortse från. Sedan kan vi säga: vad har den för värde, vad betyder den? Det är tydligen så nu att man kan omvärdera den ganska långt här. När det gäller ltl Erlands egna insatser i sammanhanget vet vi att han var lantrådskandidat och det fördes diskussioner också om lönesättningen, har jag informerats om, i de diskussionerna, som vi visserligen var utanför, men man var relativt nöjd med den lönesättning som budgeten angav att skulle bli aktuell i sammanhanget och man marknadsförde den också till kandidater in spe B det har jag direkt från dessa kandidaters sida. För några månader sedan gick det alltså bra! Det var det jag lite ville säga, att vi får inte personifiera frågan på det sättet att vi tänker oss just nu ser landskapsstyrelsen ut så här och därför skall de inte ha en löneförhöjning, men när ltl Erland försökte bilda landskapsstyrelse var tanken att den skulle se ut så där och då borde de ha fått löneförhöjning!  Så skall vi inte personifiera det. Jag tar avstånd från den formen av jämförelse.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag har inte hört någon annan här i debatten som har personifierat det här så mycket som ledamoten Jansson. När jag förhandlade om landskapsstyrelsen var det aldrig tal om någonting med löner. Jag har inte funderat på det ens. Skulle jag då ha fått veta att  det  var 23.000 mark tycker jag att det var en mycket skälig lön för att jobba med självstyrelsepolitiska frågor, för att jobba med EU-frågor, för att jobba med ytterligare någonting här som lantrådet nämnde. Jag tycker att 23.000 mark är en alldeles utmärkt lön.  Jag förstår inte att det skulle vara så oerhört viktigt nu för landskapsstyrelsen att få löneförhöjningen. Jag tycker att man kunde nöja sig med en lönedelegation eller att någon grupp ser på om 23.000 är en rimlig lön eller kräver det här så mycket att det skall vara 50.000 mark, som vtm Bert Häggblom sade. Jag kunde inte höra några som helst motiveringar annat än att han @kände det@ B det är naturligtvis ett argument det också som man skall ta på allvar! I liberalerna brukar vi ta med känslor men inte enbart känslor i den här typen av frågor,  för det är ändå sist och slutligen en fråga om rättvisa och arbetsfördelning. Alla de som sitter och har 5.000-7.000 mark i månaden, tror ni att de tycker att det är rättvist att de får 3,1 procent, landskapsstyrelsen får 5.000 mark i månaden B 22 procent! Man kan väl ändå fundera på det här i lite större perspektiv och inte ur den personliga timlönen, hur mycket man får ut av detta i pengar.

 

Ltl Ltl Sundback:

Herr talman!

Det har sagts en hel del i denna fråga redan och det som titt som tätt dyker upp från landskapsstyrelsen s sida är att man talar om överenskommelser både i samband med lagtingsledamöternas lönediskussioner och i samband med budgetbehandlingen. Jag tror att här råder det nog en sorts begreppsförvirring. På hösten 1999 var jag med i diskussioner mellan de olika gruppledarna under ledning av dåvarande talman Ragnar Erlandsson och det gällde det i första hand att inför nästa mandatperiod få till stånd en löneförhöjning av lagtingsledamöternas löner. Vi kom någorlunda överens, men det var inte några skriftliga överenskommelser, inte ens protokollförda möten, utan det var muntliga diskussioner och sist och slutligen var det talmanskonferensen som presenterade för lagtinget en löneförhöjning som har gått i kraft i och med detta lagtings tillträde. Den enda som då motsatte sig det hela var ltl Christer Jansson, som nu också sitter i det här lagtinget, och vad jag vet har han inte avsagt sig den löneförhöjningen ännu, utan han lyfter fullt ut som vi andra. Överenskommelsen gällde alltså inte landskapsstyrelseledamöternas löner och det var ingen överenskommelse utan det var diskussioner. I de diskussionerna hävdade jag ständigt socialdemokraternas synpunkt, att vi inte tyckte det var nödvändigt att diskutera landskapsstyrelseledamöternas löner. Det fanns representanter från andra partier som redan då var inne på att lönerna skulle höjas också för landskapsstyrelseledamöterna. Det fanns m.a.o. olika åsikter, och när man  har olika åsikter är det ganska naturligt att det inte blir någon överenskommelse.

 

Vi har alla varit med B ltl Ronald Boman dock under protest B och höjt anslaget i årets budget för avlöning av landskapsstyrelseledamöterna, men vi har inte sagt hur den förhöjningen skall se ut och det är det som diskussionen nu gäller. Det är naturligtvis möjligt för alla och envar som vill höja fullt ut att säga ja; den som inte vill höja alls kan säga nej till hela förslaget och de som vill höja någonting däremellan kan naturligtvis föreslå det. Vi har alltså börjat den här diskussionen från noll. 

 

Det som principiellt ändå är väldigt viktigt och som man borde ta vara på nu när frågan är aktuell är hur lönesättningen skall se ut. Som här har framkommit är landskapsstyrelseledamöternas lönesättning av historiska skäl kopplad till tjänstekollektivavtal. Det är lite olyckligt därför att det bl.a. resulterar i, om man skall uttrycka det klart, att landskapsstyrelseledamöterna tycker sig ha alla lönerättigheter som tjänstemännen har och framför allt de högavlönade tjänstemännen, de med en väldigt hög utbildning och en väldigt klar formell kompetens.  Man tycker sig alltså ha rätt till semesterpremie, som här omnämndes. Däremot har man inte alls motsvarande formella skyldigheter; man behöver praktiskt taget inte ha någon utbildning, man kan faktiskt vara helt oskolad och sitta i landskapsstyrelsen, för det är ett politiskt uppdrag och i en demokrati är alla medborgare möjliga för ett sådant uppdrag. Därför skulle det nog vara viktigt att skära av länken till tjänstekollektivavtal, också av ett annat skäl: tjänstekollektivavtal ingås av två parter, och lagtinget är inte inblandat i den processen; däremot är det lagtinget som sist och slutligen fastställer landskapsstyrelseledamöternas löner och det borde göras på helt andra grunder. Det är inte en reglerad, lagstadgad avtalsprocess som vi nu har mellan tjänstemannasektorns parter här i landskapet, där landskapet har sina representanter på arbetsgivarsidan och facken har sina på arbetstagarsidan. Som min partisyster Anne-Helena Sjöblom var inne på här borde man skära av kopplingen till tjänstekollektivavtal och se på vilka grunder man skall arvodera landskapsstyrelseledamöterna. Till tjänstekollektivavtal hör inte bara frågor som gäller lönen utan det är också andra aspekter av anställningsförhållandet. Dessutom gäller tjänstemannalagen för dem som jobbar som tjänstemän. Man har fast anställningstid, skydd osv. Det gäller lyckligtvis, skall vi väl säga, för politiska uppdrag. Dessutom är arbetsuppgifterna på ett helt annat sätt reglerade för tjänstemän än för politiker i landskapsstyrelsen.

 

Allt det här betyder att det sätt på vilket man värderar landskapsstyrelseuppdrag är till hela sitt väsen annorlunda än lönesättningen för tjänsteuppdrag. Sedan är det väldigt intressant om det politiska förtroendeuppdraget alls skall vara kopplat till prestation här i lagtinget eller politiskt överhuvudtaget. Det är väl så att det går inte att koppla det till det, utan man måste bestämma vad uppdraget s.a.s. skall ha för värde. Vi är väl alla överens om att det är ett ansvarsfullt uppdrag och därför högt arvoderat. Däremot kvarstår var man skall sätta nivån och hur det skall gå till. Det har talats här om en lönedelegation och det kan hända att det på sikt är ett sätt att diskutera just frågor av den här karaktären, dvs. hur skall man arvodera lagtingsuppdraget och och landskapsstyrelseuppdraget. Men vem är det då som skall stå för den fackliga kunskapen i dessa frågor? Det låter bra med en lönedelegation, men till att börja med skulle vi väl åtminstone här i lagtinget kunna få jämförelse t.ex. med de övriga självstyrande parlamenten i Norden hur arvoderingen går till där.

 

Herr talman!

Från socialdemokraternas sida är vi naturligtvis intresserade av att vara med och diskutera den här frågan och nu åstadkomma en överenskommelse, men då måste det som jag ser det vara en ganska så fri diskussion utan förbehåll och anklagelser mot olika parter och inte sådana tolkningar av diskussionerna att man anklagar någon för att ungefär ha brutit överenskommelser. En sådan utgångspunkt för diskussionen är inte möjlig. Det måste bygga på mera förtroende och ett sakligt uppdrag vad det här sist och slutligen gäller. Men som jag ser det är grundfrågan att det här är ett politiskt uppdrag; det är ett arvode  och vi skall särskilja det så fort som möjligt från  de tjänstekollektivavtal som vi har inom landskapsförvaltningen.

                                                                                                          

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Med anledning av ltl Sundbacks anförande skulle jag vilja komma med ett klargörande när det gäller vad man tog ställning till eller inte tog ställning till i samband med budgeten och lättas gör jag det kanske genom att citera budgettexten på sidan 74:

 

@Arvode till landskapsstyrelseledamöterna utgår enligt landskapslagen för medlem av Ålands landskapsstyrelse. Bestämmelsen innebär att en ledamot  erhåller 23.116 mark per månad. Till lantrådet betalas arvodet förhöjt med 20 procent och till vicelantrådet förhöjt med 5 procent. För att bättre motsvara de nuvarande arbetsuppgifterna och ansvaret samt med beaktande av lönenivån bland avdelningscheferna och övrig chefspersonal inom landskapets förvaltning bör ledamöternas arvode höjas. Landskapsstyrelsen avlämnar därför en framställning till lagtinget med förslag till ändring av ovannämnda landskapslag så att till ledamöterna skulle betalas ett arvode beräknat enligt löneklass A30 och samtliga ålderstillägg, för närvarande 28.314 mark per månad. Förhöjningen av lantrådets och vicelantrådets arvodering föreslås kvarstå som hittills.@

 

Sedan, herr talman, har också anslaget som sådant anpassats till det här och det är detta som lagtinget tog beslut om och som vi nu fullföljer med framställningen som ligger på lagtingets bord. Jag vet inte hur man tydligare skulle kunna peka på vad som var avsikten och vad som skulle vara nivån än på det sätt som den tidigare landskapsstyrelsen gjorde i budgetförslaget. Så här är verkligheten, herr talman.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                 

 

Ltl Sjöblom:

Herr talman!

Jag begär ordet för att jag blev angripen av lantrådet i en replik till ltl Erland. Jag tänkte att jag måste begära ordet för att göra en rättelse. Lantrådet säger att semesterpremien är 50 procent av lönen, men så är det faktiskt inte, utan landskapets tjänstekollektivavtal säger att vad gäller semesterpremien dividerar man månadsarvodet eller lönen med talet 25 gånger antalet semesterdagar minus 50 procent. Det är semesterpremien. 

 

Eftersom jag en gång står här vill jag påminna lagtingsledamöterna om diskussionen. Den summa som man nu diskuterar är löneklass A30 som den var i det avtal som har sagts upp och som förhandlas. Lönesumman i A30 efter ett ingånget avtal kommer naturligtvis att vara närmare 30.000 mark per månad. Då kommer naturligtvis tillägg med semesterpremier osv. också att stiga. Jag tycker alltså att man skall ta i beaktande att det inte är ett arvode på 28.300 mark som lagförslaget föreslår som kommer att bli verkligheten, utan det kommer naturligtvis att innehålla den allmänna löneklassjustering som tjänstekollektivavtalet blir den dag det undertecknas. Vi talar nog om lite andra summor, men som sagt framställningen har kommit vid en felaktig tidpunkt, för månadsarvodet stämmer inte heller.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag ber om ursäkt, ltl Sjöblom, för att jag slarvigt blandade in två ledamöter i en av mina tidigare repliker. Så skall man inte göra. Jag håller helt med det som ltl Sjöblom sade när det gäller hur man räknar ut semesterpremien. Ltl Sjöblom är mycket väl insatt i de sakerna.  Men verkligheten är den att när man räknar ut det på det sättet blir det ca 50 procent. Det är det som man brukar ha som beräkning när man talar om semesterersättning. Det exakta är naturligtvis det som ltl Sjöblom pekade på, det är riktigt.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag vet inte hur lantrådet räknar semesterpremien, men använder man den nyckel som tjänstekollektivavtalet säger och man har rätt till full semester, så blir semesterpremien betydligt högre än 50 procent av lönen.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Detta har blivit en tidvis känslosam diskussion B man känner rörelse, kanske det kommer någon tår fram t.o.m. Det sägs också vackra saker. Lantrådet sa t.ex. B och han talar ofta vackert B att det behövs en öppen diskussion osv. om det ena och det andra, men frågan är om det här ärendet är så öppet att landskapsstyrelsen kunde säga till sina lagtingsledamöter att den här gången skall ni faktiskt rösta efter egen övertygelse och inte efter någon form av överenskommelse. Det skulle kunna vara ganska viktigt.

 

Vi hörde vtm Bert Häggblom, som förklarade att 50.000 mark skulle vara den lämpliga lönen B och då börjar vi komma in på essentiella frågor. Samtidigt sade han med stark känsla att det skall vara strid på kniven om tjänsterna om förtroendeposterna. Och det är många som har förvånat sig över att vtm Bert Häggblom inte själv sitter i landskapsstyrelsen, men nu vet vi då att 50.000 är gränsen, före det går han inte med! Och det måste han få tycka, men nog är det en ganska tuff inställning.

 

Det har förekommit så mycket i den här diskussionen, herr talman, så min uppfattning  är att det skulle behövas tid för att man skulle kunna förhandla, diskutera och överväga frågorna, så jag ber att få föreslå bordläggning av ärendet till den 3 april.

 

Vtm Häggblom:

Herr talman!

Jag vidhåller min åsikt att det bör vara en tävling om posterna i landskapsstyrelsen. Jag tror också att lönenivån måste upp från det den har varit. Vi lever i ett föränderligt samhälle.  Det politiska livet tävlar också med det privata näringslivet.  Jag anser att toppkrafter i vårt samhälle också skall finnas i den politiska ledningen. För att inte riskera att gå miste om det bör också lönenivån vara därefter. Är vi som sitter i nuvarande parlament och landskapsstyrelse rädda för konkurrens? Ja, då vill man inte gå med på någon löneförhöjning utan tvärtom hålla den nere för att man inte skall riskera sin egen situation. Jag är villig att ställa min plats till förfogande, om man blir utsatt på det sättet.  Därför tror jag att det är viktigt att man har en hög lönenivå. Ingen skall misstänka att vi inte har någon kompetens i landskapsstyrelsen, vilket liberalerna raljerade om här i dag (Från salen: ltl Erland: @raljera@? B jag konstaterade). Sådana diskussioner skulle vi inte ha i så fall.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det är så att när vi diskuterar dessa frågor bör vi göra det på ett sådant sätt att också väljarna, medborgarna, får respekt för oss. Och finns det inte mera argument för att en ledamot av landskapsstyrelsen plötsligt skall ha minst 50.000 mark än det som vtm Häggblom kommer med, så tror jag inte att han sprider respekten på något effektivt sätt!

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag sade att lantrådet skall ha 50.000 mark i månadslön. Det har jag tidigare också framfört i offentligheten. Det är inget nytt hugskott från vicetalman Häggblom. Det sade jag redan för flera år sedan och det står jag för. Jämför med topposterna i näringslivet i dag! Vad är det för skillnad på ett lantråd som kan få sparken dagen efter! Han kanske sitter bara en dag i sitt ämbete. Han kanske riskerar sitt företag och annat. Sådant bör man också ta med i beräkningarna. Det skall också finnas den riskpremie som ett politiska arbetet är.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Nog är det väl någon sorts skillnad på näringslivets möjligheter och rättigheter att sätta löner och på det politiska arbetet som vi bedriver. Inte är det här Ab Åland som vi sitter i, utan vi har flera organ som skall försöka att medverka till en god samhällsutveckling. Det är ingen business!

 

TALMANNEN:  Förslag om bordläggning till plenum den 3 april har väckts. Ärendet kommer därför att bordläggas. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

 

Vtm Häggblom: Herr talman! Jag föreslår bordläggning till lagtingets nästa plenum.

 

Ltl J-E Mattsson: Herr talman! Jag ber att få understöda bordläggningstiden till onsdagen den 15 april, som vtm Häggblom föreslog.

 

Ltl Erland: Herr talman! Jag understöder ltl Svenssons förslag om bordläggning till den 3 april.

 

TALMANNEN:  Under diskussionen har två förslag om bordläggningstiden väckts. Ltl Svensson, understödd av ltl Erland, har föreslagit att ärendet bordläggs till plenum den 3 april. Vtm Häggblom, understödd av ltl J-E Mattsson, föreslår att ärendet bordläggs till den 15 mars. Omröstning kommer därför att verkställas. Begäres ordet? Jag ber de lagtingsledamöter som stöder ltl Svenssons förslag  om bordläggning till den 3 april att resa sig. Talmannen röstar för det förslaget. Jag ber att de som röstar för vtm Häggbloms förslag om bordläggning till den 15.3 att resa sig. Majoritet för vtm Häggbloms förslag om bordläggning till den 15.3.

 

Två ledamöter finns ytterligare antecknade på listan och de bereds tillfälle att uttala sig innan ärendet bordläggs.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Jag vill bara kort kommentera det att vi på något sätt skulle vara bundna till något förslag från tidigare. Det är riktigt att man i budgeten har en skrivning, men då skall vi också notera där att den skrivningen hänvisar till arbetsuppgifter, den hänvisar till att det kommer en framställning och man kan säga att i budgeten anger man en ram, man anger intentioner,  men  det kan inte vara så att man i budgeten för framtiden binder lagtinget till en kommande framställning. Därför är det helt riktigt att kunna ta den här framställningen såsom den är, vem som än har skrivit texten, och bedöma den som ett förslag från landskapsstyrelsen. Då skall vi alltså ta hänsyn till arbetsuppgifterna. Är detnågon här i dag som har klargjort arbetsuppgifterna? Många undrar vad arbetsuppgifterna är och landskapsstyrelsen försöker frenetiskt förklara hur mycket mer arbetsuppgifter man har fått. Ju mer arbetsuppgifter det finns i ett företag desto mer måste man delegera och prioritera, som känt. Den här framställningen kan alltså mycket väl behandlas fritt i remissen och fritt i utskottet och lagtinget kan ta sitt beslut.  Jag är faktiskt lite förvånad över att man från landskapsstyrelsens sida och majoritetspartierna inte är intresserade av att diskutera t.ex. en lönedelegation eller en överenskommelse.

 

Från vtm Häggbloms sida har vi fått höra att vi har raljerat över kompetensen. Vi har inte raljerat. Vi har konstaterat att den kompetens som landskapsstyrelsen hänvisar till, dvs. chefstjänstemän i förvaltningen och på sjukhuset, det är väl inte den man skall jämföra sig med, utan man har en särskild politisk kompetens. Och om det är så att man måste betala lantrådet i Ålands landskapsstyrelse en lön på 50.000 mark därför att han/hon riskerar att bli arbetslös, då kan man väl ändå fråga sig: Finns det ingenting på arbetsmarknaden att hämta för lantrådet i Ålands landskapsstyrelse, eller de andra? De skall alltså ha en kompensation för att de inte på arbetsmarknaden kan få något värde. Det är naturligtvis ett argument, men jag kommer inte att stöda en lön för landskapsstyrelseledamöterna på 40.000 mark och för lantrådet på 50.000 mark, den saken är säker, och jag vill se vtm Häggbloms skriftliga förslag på det som han är så övertygad om. I det parti som jag representerar och det parti som jag har arbetat i tiotalet år finns det ingen som jag känner till som skulle engagera sig i det politiska arbetet, i samhällsarbetet, för att det ger pengar och att engagemanget skulle öka för att man ökar på lönen. Samhällsarbetet betyder naturligtvis att det tar tid och man måste ha sin inkomst på ett eller annat sätt. Men att försöka maximera sin egen inkomst i lönesystem tror jag inte stärker det politiska engagemanget. Jag tycker att landskapsstyrelsen skall ha ordentligt betalt för att de har krävande arbetsuppgifter politiskt och ett stort ansvar B det har vi inte förnekat under den här debatten en enda gång B frågan är var ligger nivån, hur skall vi komma fram till ett bra system? Och där har vi öppnat för en diskussion mellan partierna. Alternativet är en rak omröstning i lagtinget där vi har olika förslag som ställs mot varandra.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Till ltl Erland vill jag säga, att vi har inte förslaget  40.000 mark till landskapsstyrelseledamöterna

och 50.000 mark till lantrådet på agendan. Jag sade att jag har förordat det, och det har jag gått ut med i offentligheten tidigare. Jag står fortfarande fast vid min åsikt, men jag har inte fått tillräckligt stöd för det, vilket också gör att framställningen ser ut som den gör. Men jag stöder den framställning som nu är framlagd, för mitt förslag tror jag inte att kommer att finnas till omröstning och jag har funnit mig i det. Eftersom det är minsta gemensamma nämnaren som gäller har det också gällt för mig i det här fallet, och det avviker inte från min målsättning att det skall höjas. Att det sedan inte tillmötesgår liberalerna är för att man är i opposition nu och inte kan acceptera det. Det är bara det det är fråga om. Skulle Olof Erland, liberalerna och Obunden Samling ha suttit i samma landskapsstyrelse hade samma framställning varit på agendan. Det är ingen diskussion om det. Det är bara för att man är i oppositionsrollen nu som diskussionen förs, och okej, det är det som kallas för parlamentarism och det är bra att vid debatterar det.  Därför vill jag också föra fram mina personliga åsikter, som också bygger på min personliga övertygelse, men som inte alla gånger liberalerna för fram när man röstar om saker och ting!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag tycker att om man är vicetalman i Ålands lagting, har en personlig övertygelse och har möjlighet att lägga förslag, så skall man också göra det.  Möjligen kan det vara så att vtm Häggblom inte har argumenten för sitt förslag, och det har ju påpekats tidigare här. Då förstår jag att det här är något annat syfte. Men förslag som man personligen är övertygad om lägger man väl rimligen fram! Vtm Häggblom säger att skulle jag ha varit lantråd skulle det ha kommit en liknande framställning. Det är mycket möjligt; jag vet inte vad landskapsstyrelsen internt har diskuterat, men jag kan lova och svära på att inte skulle jag ha eftersträvat att höja min inkomst med 22 procent under det att det pågår förhandlingar, där det är 3,1 procent som gäller och inte skulle jag ha motiverat en höjning för landskapsstyrelseledamöterna därför att det skulle vara i konkurrens med chefstjänstemännen i landskapsstyrelsen. Jag tycker att det är en dålig motivering och det är en dålig koppling. Och det är det vi diskuterar. Det politiska ansvaret skall belönas, också med pengar naturligtvis. Man måste ju leva på någonting när man är i landskapsstyrelsen också, om man inte har företagsverksamhet på sidan om osv. Jag tycker alltså att vi alla här borde ge vtm Häggblom lite råg i ryggen, att har han en övertygelse, är han personligen övertygad om saken, så kom med förslag, med argument, med framställningar. Jag lovar att jag skall fundera på vtm Häggbloms förslag. Är det starka argument är jag öppen för dem, men jag kan inte gå på vtm Häggbloms känslor. Jag vill veta hur de känslorna tar sig uttryck i argument. Det vore intressant, men jag tror inte att vi behöver det, så den debatten kan vi snabbt avsluta. Det är alltså spel för galleriet från vtm Häggblom!

 

Ltl Harry Eriksson:

Herr talman!

Det kan inte hjälpas att man blir och fundera på hur lagframställningen skulle ha sett ut om Olof Erland hade varit lantråd och Lasse Wiklöf finansminister och hur debatten skulle ha gått då. Sedan får man höra gång på gång, att man skall inte jämföra landskapsstyrelsens löner med tjänste-männens, men jag kan ändå inte låta bli att jämföra med lönerna i mitt andra, tidigare jobb B på den tiden som jag fick jobba. Om vi går sju år tillbaka B jag skall inte berätta vad landskapets löner är, för de är ganska hemliga också i landskapets egen färjflotta B betalade jag 1.000 mark per dag åt en befälhavare plus semesterersättningar. Då var det visserligen två befälhavare som bytte om varandra. Jag skall inte föreslå att landskapsstyrelsen skall gå vecka-vecka, men det kostade i alla fall 1.000 mark plus arbetsgivarkostnader per dag. Det gällde landskapets minsta färja att köra från Snäckö vintertid en gång fram och tillbaka till Långnäs, vilket tar mindre än fyra timmar. Jag tror att det behövs lite mera ersättning för att styra Ålandsskutan. Och ni som missunnar landskapsstyrelsen det, så det beror helt enkelt på att ni sitter i opposition och ingenting annat! Det är så stort arbete om man vill ta itu med det, och som jag vet att många vill, att det egentligen är värt mycket, mycket mera, som vtm Häggblom också har varit inne på. Om inte landskapsstyrelseledamöterna uppfyller de krav som vi förväntas och kan sätta på dem, då sitter de inte där, då petar vi dem, om vi vill, men vi skall ge dem duktigt betalt och fordra mycket av dem! Det här är väldigt viktigt.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Man får intrycket att landskapsstyrelsen inte skulle ha duktigt betalt i dag. Inte går man omkring fattig och vänder på strumporna om man har 23.000 mark i månaden B det tycker jag ltl Harry Eriksson skulle föra ut till det åländska folket! Det är klart att vi frågar oss naturligtvis, kanske lite skämtsamt, att jobbar landskapsstyrelsen vecka-vecka och sover de på arbetstid ibland; så kan man se det från lagtingets sida, men när ltl Harry Eriksson var uppe här i talarstolen tänkte jag på en lösning på det här problemet. Kanske det är att man skulle ge landskapsstyrelseledamöterna ett ordentligt avgångsvederlag på en halv miljon eller någonting sådant! Den lösningen förekommer också. Det finns alltså mycket för en lönedelegation att diskutera. Jag  tror inte att det här har så mycket med oppositionsrollen att göra. Skulle det vara så att landskapsstyrelseledamöterna har en låg lön, skulle vi naturligtvis höja den, men de har en hög lön och föreslås få en höjning till 22 procent, eller egentligen mycket mer, om jag förstod ltl Sjöblom rätt. Men lantrådet framförde krav på exakthet, så han vet exakt hur mycket det är, men han har inte talade om det för oss.

 

 

Ltl Harry Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag antar att detta med avgångsvederlag skulle vara ett slags pik. Det tycker jag inte att vi skall införa allmänt, men det avgångsvederlag som hänsyftades till var  nog förbaskat billigt B ursäkta, herr talman B mot att ta arbetsrätten av en människa. Det går lätt att bevisa vad det skulle vara värt om man för det till rätten B jag är övertygad om att det blir mycket dyrare för någon!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

När det gäller å andra sidan landskapsstyrelsens löner, vill jag upprepa, att det behöver vara en ordentlig betalning, men man kan fråga sig varför vtm Bert Häggblom och nu ltl Harry Eriksson säger att det skall vara inte bara duktigt betalt, utan mycket, mycket mer betalt. Är det någon politisk intuition som man har att det här är nog bra om det ger landskapsstyrelsen mycket betalt. Jag har i alla fall aldrig haft den lönen för mina arbetsinsatser på Åland B 23.000 mark  - trots en relativt lång  utbildning. Jag tycker att det är en ganska duktig lön och när man diskuterar löner diskuterar man rättvisa och lämpliga nivåer, och det är det som vi vill föra fram till diskussion. Vill man ta det med intuitiva majoritetsbeslut, där man känner att det är nog bra att stöda det här förslaget, då gör man det; vill man diskutera är socialdemokraterna, vad jag förstod, och vi öppna för det. Jag tycker att det skulle se mycket snyggare ut om vi kommer överens om lönesättningen i dag och hur det skall organiseras i framtiden. Det är alltså förnuftiga argument, tycker jag. Inte har det någonting att göra med oppositionsrollen. Liberalerna är ett parti med nio mandat. Vi har vårt inflytande i samhället  som parti och vi försöker tillgodose det som våra väljare vill ha, alltså rättvisa och minskade löneklyftor samt en balanserad samhällsekonomi, dvs. att man skall se till att man också sköter löneförhandlingarna på ett bra sätt.

 

Ltl Harry Eriksson, replik:

Herr talman!

Vi diskuterar det förslag som ligger och inte något annat. Argumenten får vi väl ta lite härifrån och därifrån för att få någon jämförelse till det som man lyckas ha. Jag har ingenting emot att andra på Åland skulle få bättre löner som sliter mycket, för vi har råd med det nu, men till de nivåer som jag nämnde kommer ingen jämfört med arbetsinsatsen.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är klart att var och en tar till de jämförelser som man vill. Men det är ändå lite symptomatiskt att ltl Eriksson ofta själv personligen är inblandad i jämförelserna. Det gör inte diskusisonen särskilt mycket lättare att föra. Man kan väl ändå konstatera att det är två av de obundnas fyra ledamöter som tycker att det här är en för liten löneförhöjning och eftersom det ändå är inflytelserika politiker utgår jag från att hela den obundna gruppen numera anser att landskapsstyrelseledamöterna är för lågt avlönade, att inte ens den över 20 procentiga förhöjningen är tillräcklig, utan att man borde gå betydligt längre, helst till 50.000 mark för lantrådet och 40.000 mark för ledamöterna. I oppositions-partierna är vi inte heller särskilt nöjda med framställningen. Egentligen är det bara ltl Pehrsson här som har givit sitt aktiva stöd till landskapsstyrelsen. Något större stöd för landskapsstyrelsens framställning har vi inte hört ännu, men nu är frågan bordlagd och vi kan fortsätta diskussionen på onsdagen. Jag tycker att en naturlig jämförelse vore att se hur man har det i andra parlament av samma karaktär i Norden. Det skulle kunna vara en given utgångspunkten för diskusisonen.

 

Ltl Harry Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag har tidigare fått höra, och nu igen, att diskussionen är inte lätt att föra just från ltl Sundback när jag har yttrat mig. Men inte behöver diskussionen vara lätt att föra! Vi tänker antagligen på så olika sätt att den inte är, men så kommer hon genast efter jag har sagt att vi behandlar det framlagda förslaget med insinuationer som skall uppröra Ålands folk med 40.000-50.000 mark. Jag har inte föreslagit något sådant.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det kan hända att ltl Eriksson inte har föreslagit någonting sådant, men jag förstår att vtm Häggblom är på den linjen och om nu de obundna har någon som helst gruppdiskussioner är det väl åt det hållet det lutar eller kom då med preciseringar så att vi får veta vad det är ledamoten Eriksson vill! Hur högt vill han höja på lönerna till landskapsstyrelseledamöterna. Det är det som kräver ett klargörande för att inte ytterligare missförstånd skall uppstå.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag tycker att diskussionen urholkas på det sättet att man får en uppfattning om att oppositionen inte skulle anse att landskapsstyrelsen skall ha betalt, ett arvode för det uppdrag de har. Det tror jag inte att någon från oppositionen överhuvudtaget, inte från socialdemokraterna, har föreslagit. Det är klart att landskapsstyrelsen och dess ledamöter skall ha betalt för förtroendeuppdragen, men min grupp och jag har främst ifrågasatt kopplingen till tjänstekollektivavtalet, för det här är ett förtroendeuppdrag, det är inget heltidsarbete som lediganslås i offentligheten som hugade spekulanter och personer med olika kompetens kan söka. Men det förefaller som om summorna börjar bli lite en @pojkarnas verkstad@. Summorna för förtoendeuppdrag  i politiska sammanhang börjar verka främmande för den lågavlönde, främst kvinnan på den åländska arbetsmarknaden.

 

Ltl Harry Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag är däremot helt övertygad om att landskapsstyrelseuppdraget är mer än en heltidstjänst för en ansvarig människa. Jag tror man har det med sig lite i sängen på kvällarn, på morgnarna, på helgerna också. Det vill nog inte räcka till med sju dygn i veckan alla gånger!

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Men det är nu så med landskapsstyrelseuppdraget att det är ingen som blir tvingad att ta det!

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat. Ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 15.3.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 5/1999-2000 om ny polislandskapslagstiftning.  (FR nr 1/1999-2000).

 

Först tillåts allmän diskussion. Efter avslutad diskussion kan enligt 54 ' 2 mom. LO förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Väcks inte sådant förslag eller vinner det inte stöd av tillräckligt många lagtingsmän förklaras första behandlingen avslutad utan att annat beslut fattas. Vinner förslaget tillräckligt stöd remitteras ärendet till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl  Wickström-Johansson:

Herr talman!

Lagutskottet har behandlat förslaget till ny polislag som ersätter den nuvarande lagen som är från 1971.  Den lagen är både föråldrad och bristfällig vid det här laget, varför vi i utskottet kan konstatera att en ny lag sedan många år tillbaka är mycket välkommen. Det förslag som landskapsstyrelsen har lagt fram är i princip en kopia av rikslagen med några få avvikelser. Eftersom riket och landskapet delar  lagstiftningsbehörigheten på detta område och det också på ett sätt som kan vara ganska svårt att dra absoluta skiljelinjer, kan man försvara valet av lagstiftnings-modell.

 

Lagförslaget saknar helt motiveringar, vilket har försvårat utskottets behandling av lagen, men vi har tagit stöd av motiveringarna till rikslagen och vi kan konstatera att de motiveringarna också får utgöra tolkningsunderlag vid den framtida tillämpningen av lagen eftersom vi inte har gått in i vårt betänkande med desto mera motiveringar.

 

Utskottet har gjort en hel del ändringar i lagförslaget, men ändringarna är så gott som uteslutande av språklig eller lagteknisk karaktär. Vi anser att det är viktigt att terminologin inom polislagstiftningen är klar och tydlig och vi har lagt ner en hel del arbete på detta. Eftersom vår lag bygger på rikslagen och saknar egna motiveringar tycker vi att det också är ändamålsenligt att terminologin i vår lag är så lika rikslagen som möjligt.

 

Herr talman!

Jag tänker inte ta upp lagtingets tid med att i detalj redogöra för alla våra ändringar eftersom de till största delen är språkliga, men jag skall beröra några få punkter.

 

I 8 ' i framställningen används begreppet tvångsåtgärder första gången och det återkommer senare på flera ställen, bl.a. i 27 ', som allmänt reglerar användningen  av s.k. tvångsåtgärder. Utskottet har noga övervägt detta begrepp, som är ganska centralt i polislagstiftningen och jämfört det med terminologin i våra närregioner. I Sverige använder man begreppet våld, i riket begreppet makmedel och här föreslås alltså ett eget begrepp, som då är tvångsåtgärder. Vi har ansett att begreppet våld, som man har i Sverige inte är särskilt bra eftersom det för många associerar till direkt fysiskt våld, medan begreppet skall innehålla mycket mer än det enligt sin definition. Vi tycker inte heller att begreppet tvångsåtgärder är så bra eftersom man kan sammanblanda det med tvångsmedel som är någonting helt annat och särskilt reglerat. Vi föreslår därför i stället från utskottets sida att man skall införa samma begrepp som i rikslagen, dvs. maktmedel. Det begreppet täcker språkligt och sakligt bäst in allt som skall täckas in. Det är också det begrepp som man inom polisen föredrar.

 

I  9 ' har vi strukit två moment för att anpassa lagstiftningen från riksförhållanden till våra små förhållanden, där alla poliser har samma verksamhetsområden, dvs. hela Åland; man har inga mindre områden som på fastlandet.

 

I 14 ' har vi ändrat skrivningen så att det inte skall råda någon tvekan om att inte bara landskapsstyrelsens ämbetshus utan också kommunernas ämbetshus är hemfridsskyddade områden.

 

I 22 ' har vi preciserat tredje momentet som berör polisens rätt att visitera personer. Vi har här följt den uppmaning som riksdagens grundlagsutskott har fört fram i sitt betänkande till ändring av rikslagen, med motiveringen att skrivningen bättre motsvarar grundlagsskyddet för den personliga integriteten. Ändringen har inte ännu antagits i riket, men riksdagen kommer enligt uppgift med största sannolikhet att följa grundlagsutskottets linje och då tyckte vi att det kan vara skäl att redan nu införa det i vår lag och vi behöver inte senare gå in och göra ändringar.

 

I 45 ' har vi ändrat begreppet biståndsverksamhet till biståndsskyldighet eftersom åtminstone våra tankar i utskottet leddes in på helt fel spår av begreppet biståndsverksamhet; vi tänker närmare på verksamhet i Afrika än på polisen på Åland!

 

Herr talman!

Detta var i korthet några av våra ändringar. Jag kan till slut bara konstatera att betänkandet är helt enhälligt.

 

TALMANNEN:  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Förslag om remiss till stora utskottet väcks inte. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Landskapsstyrelsens framställning om sänkning av kommunalskatten för samfund. (FR nr 12/1999-2000).

 

Ärendet upptas till behandling i lagtinget den 15.3.

 

 

Lagtingets nästa plenum är den 15.3 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.35).


 

Originalfil