Stenografiskt protokoll från plenum den 15 mars 2000 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 15 mars 2000 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Wickström-Johansson och ltl Britt Lundberg).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från lagtingsarbetet i dag den 15.3 anhåller ltl Wickström-Johansson på grund av sjukdom.  Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 6/1999-2000 om godkännande av vissa bestämmelser i överenskommelsen med Lettland om social trygghet. (RP nr 5/1999-2000).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 20.3. Godkänt.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ändring av 2 ' landskapslagen om arvode för medlem av Ålands landskapsstyrelse. (FR nr 11/1999-2000).

 

Beslut har redan fattats om remiss till lagutskottet. Ärendet bordlades den 13.3. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

När ministrarnas förslag till lönehöjningar på tydligen mer än 22 procent diskuterades i måndags fick vi och radiolyssnarna prov på tre attityder från regeringssidan:

- Oppositionen borde nog inte opponera.

- Utsträckta händer till diskussioner för ett beslut i samförstånd i lagtinget väckte ingetintresse hos regeringsblocket, i alla fall inte då.

- Regeringsgrupperna diskuterar gärna ministerlöner som om de skulle gälla att betala  attraktiva direktörer i framgångsrika företag, i detta fall i AB Åland B business.

 

Herr talman!

Till detta måste ju konstateras att i ett parlamentariskt system ska det finnas en opposition som kan granska regeringsmakten och majoriteten. Idén är att besluten ska bli bättre när de utsätts för konkurrerande meningar. Det finns alltså en konkurrensutsättning av förslag och idéer i en parlamentarisk demokrati. I måndags kom gliringar om att oppositionen bara opponerar för opponerandets skull. Vill man hellre att oppositionen bara ska sitta där i bänkarna och välsigna majoritetens vishet i alla detaljer och tacka för att regeringspartierna alltid gör sitt allra bästa för Åland?  Enligt demokratiteorin skulle en sådan håglös opposition snabbt leda till allt sämre maktutövning för medborgarna. Opposition behövs för att regeringen ska hållas på alerten i möjligaste mån. Och den politiska diskussionen i lagtinget måste väl inte alltid vara gravallvarlig och patosfylld. Kritiska synpunkter kan också vara lättsamma till formen.

 

Det kan knappast kännas riktigt bra att sitta i regeringsgrupperna om allt är ordnat på förhand och det som sker i lagtinget bara är formaliteter som det gäller att sitta av så raskt som möjligt B och betacka sig för debatt, för då förlänger man pinan. Idealtiden för plenum kan väl ändå inte vara maximalt 4 minuter, som uppnåddes förra veckan?

 

I lagtingets debatt kom också gliringar om populism. Det brukar kritiserade tala om när politiska kritiker vänder sig direkt till väljarna, i detta fall via direktsändning i Ålands radio, med relativt enkla argument, som väljarna kan tänkas ha förståelse för, ja kanske rentav gilla. Varningarna för populism bygger ofta på att vanligt folk lätt skulle låta sig förledas av enkla och grova påståenden. Men bästa försvaret mot sådan populism är naturligtvis att regeringssidan har bättre och starkare argument och inte som i måndags främst beklagar sig över debatten. Visst skulle det vara fint om Ålands lagting blev ett intressant och givande diskussionsforum som intresserar alla här på Åland. Visst är det också så att populistisk politik blir lätt ytlig och dålig. Men att det finns populistiska inslag i debatten kan bidra till att de som makten haver måste tänka över varför besluten fattas och förklara orsakerna tydligt och klart; det går inte att bara mumla och köra med att allting redan har beslutats i något annat sammanhang.

 

När argumenten är svaga är det en ryggmärgsreflex i politisk debatt att höja rösten, att överdriva attityden till meningsmotståndarna, att göra personfrågor av det  hela.

 

Herr talman!

Visst förstår jag att det kan bli lite jobbigt för majoriteten att ta beslut om en kraftig höjning av lönerna för majoritetens egna företrädare i självstyrelseregeringen med en smal marginal, med kanske bara 17 röster av lagtingets 30. Det ser nog inte så bra ut inför väljarna. Det kan ge näring åt talet om att majoriteten hålls ihop främst av att dess olika grupper kan ge varandra rejäla fördelar. Detta är ingen idealbild av en kämpande demokrati och ingenting som lagtinget kan stå för.

 

Är den åländska parlamentarismen efter tio år faktiskt inte mogen för sakliga resonemang kring frågor som denna, som naturligtivs följs med särskilt stort intresse av många medborgare? Jag vill naturligtvis tro bättre. Det skulle nog vara bra om lagtingsgrupperna kunde diskutera B varför inte genom att återuppväcka systemet med lagtingsledamöternas enskilda överläggningar? Då kanske vi tillsammans kunde utveckla det politiska samtalet, de politiska överläggningarna, så att vi åtminstone i de stora, ofta externpolitiska frågorna, kunde komma överens om hur vi hittar gemensamma nämnare. Personligen vill jag gärna diskutera seriöst med alla i regeringsblocket också. Nu sitter de mestadels tysta och i korridorerna blir det mer eller mindre vänliga gliringar, vilket är skoj ibland men inte ger särskilt mycket av politisk märg.

 

Herr talman!

Liberalerna är med på att ge landskapsstyrelsen inte bara skäliga utan också goda löner. Men det ska vara med korrekt motivering och vid rätt tidpunkt. Ett beslut bör innefatta utredning av någon form av en löne- och arvodeskommission för lagtingsledamöterna och landskapsstyrelseleda-möterna.

 

Mitt förslag från i går om bordläggning så att det finns tid för förhandlingar kördes över av majoriteten. Men det fick ändå ett så pass starkt stöd i lagtinget att majoritetens företrädare borde fundera en gång till om vi inte borde skapa ett förhandlingsutrymme och en form för överläggningar för ett starkt beslut om ministerlönerna. Den här gången borde initiativet komma från majoriteten.

 

Ltl K-G Eriksson:

Herr talman!

När debatten startade i måndags blev jag väldigt förvånad att det blev en så intensiv diskussion som det blev. Jag hade i min barnsliga tro den övertygelsen att detta var en fråga som hade diskuterats  redan i det tidigare lagtinget och som då kunde läsas ut i det budgetförslag som det här lagtinget behandlade. Där står det alldeles klart och tydligt, dels när det gäller lagtingsmännens löner att de skall höjas så och så mycket men också att landskapsstyrelseledamöternas löner skulle höjas till A30. Budgetförslaget gick igenom lagtinget utan några större förändringar, finansutskottet sade ingenting om det, så därför blir det lite förvånande när lagförslaget om arvodena kommer till lagtinget att det blir en sådan debatt, som man naturligtvis borde ha fört vid budgetbehandlingen. När budgetdebatten pågick visste man inte vem som skulle sitta i landskapsstyrelsen och en kättersk tanke, om det hade varit s.a.s. tvärtom,  skulle då den här debatten ha förts på liknande sätt om andra hade suttit i landskapsstyrelsen? (Från salen, ltl Wiklöf: självklart!) Jag är inte så säker på det, ltl Wiklöf! Det är en känslig fråga att bevilja sig själv löneförmåner, antingen lagtingsmän eller landskapsstyrelseledamöter och därför måste det naturligtvis kommas överens på förhand och jag trodde, som sagt, att man hade gjort det. Jag var inte med i det förra lagtinget, så naturligtvis känner jag inte till detaljerna, men jag har en övertygelse om att det fanns ett samförstånd om detta. Om det är så att lagförslaget icke skall godkännas, som bland annat socialdemokraterna har framfört, borde följdriktigt också lagtingsledamöternas arvode tas tillbaka. Den höjning som gjordes borde inte genomföras. Är vi beredda till det, kan vi från de frisinnades sida diskutera det.

(Från salen: vi kan byta landskapsstyrelse och testa)

 

Ltl Hasse Svensson, replik:

Herr talman!

Ledamoten K-G Eriksson talade om att han hade en kättersk tanke och på den punkten håller jag faktiskt med honom helt och hållet! Han ifrågasatte utan egentlig argumentering den andra sidans motiv för dess åsikter. Det skulle jag inte kalla för argumentering och inte tycker jag heller att det ättet att resonera leder till någon ökande respekt för politiken hos allmänheten.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag är väldigt tacksam för att jag fick ordet så här genast efter ltl K-G Eriksson, för det ger mig tillfälle att än en gång upprepa den socialdemokratiska åsikten i den här frågan. Ltl Eriksson tror att det har varit överenskommet i det gamla lagtinget att vi skall höja landskapsstyrelseledamöternas löner och också lagtingsledamöternas. De diskussioner som då fördes berördes av olika representanter i fråga om både lagtingsmännens löner och landskapsstyrelseledamöternas löner. Däremot var vi inte eniga. Det fanns sådana som ville höja landskapsstyrelseledamöternas löner och det fanns sådana som var emot det, bl.a. jag, eftersom vi hela tiden har tyckt att landskapsstyrelsele-damöterna är välavlönade och att arbetet inte har ökat i den grad som nu gör gällande. Samtidigt vet vi att förvaltningen har expanderat kolossalt; det har blivit mer och mer tjänstemän och mer och mer funktioner, så att ministrarna borde faktiskt ha en ganska stor stab till sitt förfogande när man skall verkställa och bereda olika ärenden.

 

När vi nu har fått framställningen hit har vi i debatten påtalat någonting som vi tycker att det är dags att ändra på, nämligen att landskapsstyrelseledamöterna i sin avlöning inte skall vara beroende av tjänstekollektivavtalet, utan ltl A-H Sjöblom visade hur horribelt det blir när lantrådet lyfter semesterpremie enligt samma villkor som tjänstemännen. I det här fallet är det fråga om ett förtroendeuppdrag och arvoderingen borde därför göras på helt andra grunder än med hänvisning till tjänstekollektivavtalet. Detta har att göra med den gamla tiden när ledamöternas närmast fungerade som något slags kommunstyrelse och lantrådet var högsta tjänsteman osv. Det är ett helt ålderdomligt system i dag som vi ser det. Det är en aspekt som inte, vad jag vet, har diskuterats tidigare, men det är en principiell synpunkt som landskapsstyrelsen överhuvudtaget inte berör i budgeten och som finansutskottet inte har diskuterat.

 

Herr talman!

Att det står som det gör i budgeten må vara hänt; finansutskottet har inte specifikt behandlat den frågan och inte vi heller eftersom man säger att man skall komma med en framställning till lagtinget. Det är faktiskt så att alla som har sett budgeten och är bekant med den vet att här finns hundra tusen anslag med olika motiveringar; en del är väldigt bristfälliga och andra är mera fylliga och mera exakta, men i den här frågan har inte vi bundit oss vid någonting och  vill därför diskutera vidare om själva grunden för fastställandet av arvodet för landskapsstyrelseledamöter. I det här skedet, när vi faktiskt inte får något arbete, vi får inga framställningar - jag är invald i kulturutskottet  som ordinarie medlem och ordförande i stora utskottet - och sedan det här lagtinget började har vi inte haft ett enda sammanträde i någotdera utskott. Det här betyder att landskapsstyrelsen inte mera driver politik i lagtinget utan tillsammans med majoritetsblocket i slutna rum, och det är farligt ur demokratisk synvinkel. Det tycker inte jag att jag kan belöna landskapsstyrelsen för, om de skall fortsätta med den här politiken! Jag tycker att det inte är i enlighet med demokratiska rättsprinciper, såsom de utvecklas i övriga i Europa, där parlamentets roll är det viktiga och där man hela tiden försöker att utveckla medborgarnas möjlighet till insyn och deltagande i debatten. Men såsom utvecklingen nu är på Åland går det tvärtom: vi har ett majoritetsstyre, ingen egentlig parlamentarism i demokratisk bemärkelse. Det är alltså väldigt negativt och att i det skedet höja lönerna så kolossalt för landskapsstyrelseledamöterna känns inte motiverat.

 

Ltl K-G Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är säkert riktigt som ltl Sundback sade, att hon inte omfattade överenskommelsen, om det alltså var en riktig överenskommelse, men det fördes säkert diskussioner.  Jag tycker det är viktigt  i alla fall att när det gäller budgeten för år 2000 har vi också lagtingsledamöternas löner där och som jag ser det måste det var kopplat till landskapsstyrelseledamöterna, åtminstone har jag fattat det så. Om det är så att man inte går in för att höja det ena borde man gå in för att ta tillbaka höjningen för lagtingsledamöterna.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det finns ingen överenskommelse, om man med överenskommelse menar ett förslag som alla parter har varit överens om, helst borde den vara skriftlig, helst borde man ha protokollförda möten. Det finns ingenting sådant. Det finns diskussioner och de ledde till att alla var överens om att lagtingsarvodet skulle höjas eftersom det inte har varit särskilt högt och det begränsar många människors möjligheter att ställa upp och delta i lagtingsarbetet. Den nivå som vi har nu var väl alla överens om, utom ltl Christer Jansson, men han tycks ha fogat sig i beslutet B och det skall bli intressant att se om FS nu föreslår en sänkning hur framför allt ltl Jansson kommer att reagera (Från salen, ltl Jansson: en mycket intressant frågeställning!) och hans argumentation ser jag verkligen fram emot att höra!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag håller med ltl Sundback att överenskommelser kan ha varit gjorda, men vi skall också ha klart för oss att minst en tredjedel av det här lagtinget är nya, som aldrig har varit med om några överenskommelser, så jag understöder direkt det som sägs. Jag har aldrig varit med om någon överenskommelse tidigare om vad som skall ske senare i det här fallet.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är alldeles sant, att det inte finns någon överenskommelse och en orsak till att man inte kan göra en sådan överenskommelse är att inte kunde det gamla lagtinget på något vis binda det kommande lagtinget. Var och en här har oberoende av vilka överenskommelser som har fattats som inte är lag rätt att följa sin egen övertygelse. Ett parti som Frisinnad Samverkan borde slå vakt om en sådan rätt.

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Boman:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman har med ett enda beslut tagit udden av hela löneförhöjningsdebatten. Senaste måndag när vi debatterade en löneförhöjning åt landskapsstyrelsen på, som det nu synes, futtiga 5.000 mark per månad beslöt Danne Sundman på enskild föredragning att anställa en person för 10.000 mark per dag B tre dagar per månad under ett år! Det utgör 360.000 mark för 36 dagars arbete enligt beslutet. Man frågar sig var det ansvar och den kompetens finns som landskapsstyrelsen motiverar sin löneförhöjning med.

 

För övrigt vill jag konstatera att de som röstade emot en extra löneförhöjning åt vårdpersonalen om ca 1.000 mark per månad nu talar varmt för 5.000 mark extra åt landskapsstyrelsens ledamöter. Vissa ville ge ännu mera åt landskapsstyrelsen!

 

Herr talman!

Denna debatt leder i slutändan ingenstans eftersom regeringspartierna med sin majoritet i denna församling kommer att driva igenom lagändringen. Men vi har i alla fall fått tala om för Ålands folk vad vi anser om denna förhöjning.

 

Ltl Viveka Eriksson:

Herr talman!

Eftersom flera i landskapsstyrelsen och i dess stödpartier gång efter annan hänvisar till påstådda överenskommelser i frågan och eftersom stor vikt lagts vid vilka beslut lagtinget tog i samband med budgeten, vill jag trots att det mesta faktiskt redan är sagt försöka förtydliga hur vi liberaler har resonerat.

 

Det fördes också här i måndags ett visst väsen om att liberalerna innehar ordförandeposten i finansutskottet. Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson ville t. o.m. påstå att det faktum att en liberal skrivit under finansutskottets betänkande skulle vara speciellt graverande i frågan. Jag uppfattar påståendet, sagt i en replik, vara ett typiskt janssonskt försök att blanda bort korten. Ledamoten Jansson påstod dessutom att diskussioner fördes mellan partierna under hösten. De förhandlingarna skedde nog mellan landskapsstyrelsepartierna; liberalerna var i varje fall inte involverade i några sådana diskussioner eller överenskommelser. Däremot fördes det på våren diskussioner om lagtingsledamöternas löner. Först fördes de diskussionerna mellan lagtingsgruppernas ordförande, och i den diskussionen är det alldeles riktigt att några grupper förde fram förslaget att man också i samma veva skulle ta upp landskapsstyrelsens löner och att de borde ingå i en överenskommelse. Detta var alltså en åsikt som framfördes av några partier men som inte omfattades av alla.

 

Det som hände sedan var att kanslikommissionen och talmanskonferensen tog över ärendet och att landskapsstyrelseledamöternas löner inte längre var med i diskussionerna.

 

Så till lagtingets beslut då budgeten behandlades. Det har påståtts att vi redan i och  med den skrivning som ingår i budgeten skulle vara uppbundna och att vi i princip var oansvariga som inte ifrågasatte lönehöjningarna då budgeten antogs. Men jag tycker att saken är ganska enkel. Jag konstaterade då, som jag också gör i dag, att det är naturligt att man också ser över landskapsstyrelseledamöternas löner, likaväl som man också har sett över lagtingsledamöternas löner. Man behöver se över dem och justera dem. Därför ifrågasatte jag inte själva åtgärden. Jag tog fasta på att man i motiveringen skrev att en framställning skall lämnas till lagtinget, och då fanns det inte så stor anledning att i detalj desto mera ingående granska saken vid det tillfället. De ekonomiska ramar som lagtinget angav i samband med att vi antog budgeten var väl tilltagna eftersom där i detalj framgick löneklasser och ålderstillägg. Då kunde man ha ifrågasatt nivån på höjningen, men jag bedömde då, som sagt, att frågan kommer att återkomma i en framställning och att budgeten måste betraktas som en ram för landskapsstyrelsen. Jag såg att vi mer detaljerat kommer att diskutera frågan när framställningen ligger på våra bord.  Jag kan dessutom informera om att jag i  marginalen i min budget har noterat att jag speciellt skulle ta upp den här frågan med dåvarande finansansvariga nuvarande lantrådet, men att jag tyckte att detaljerna kunde vi diskutera i samband med framställningen.

 

Således ansåg  liberalerna åtminstone jag som vår representant i finansutskottet, att lönerna borde justeras och därför gick vi inte emot själva åtgärden.

 

Så till liberalernas ställningstagande med anledning av framställningen, som vi anser att vi har all rätt att debattera eftersom det är nu vi skall fatta beslut i ärendet. Här vill jag bara upprepa de argument och de fyra invändningar som vi liberaler redan har framfört i debatten.

 

För det första tycker vi att tidpunkten är illa vald. Detta mot bakgrund av de löneförhandlingar som pågår. Den här åtgärden kommer troligtvis att driva upp kraven på lönehöjningar och antagligen försätta landskapets förhandlare i en dålig sits. Lantrådet förde i måndags en diskussion kring det här och påstod att det skulle ha varit oärligt att välja en senare tidpunkt. Jag förstod inte riktigt det resonemanget. Vi talar inte för att man skall smussla undan beslutet eller att man skall höja lönerna i lönndom, men vi anser att själva tidpunktsvalet är synnerligen opsykologiskt och att det på ett negativt sätt antagligen påverkar löneförhandlingarna. Vi skulle inte ha tyckt att det skulle ha varit oärligt att senarelägga framställningen. Det skulle snarare ha varit ett bevis på gott omdöme.

 

För det andra har vi kritiserat motiveringarna i framställningar, varför denna lönehöjning och att man kopplar den till kompetens? Vi har i debatten poängterat vikten av det politiska arbete som utförs och att det övergripande ansvaret kan vara tungt för en minister och att det skall betalas med en ordentlig lön, men vi vill inte ha kopplingen till kompetens och framför allt inte till ledande tjänstemäns kompetens, som är en helt annan kompentensfråga än det politiska ansvaret.

 

För det tredje har vi ifrågasatt nivån och tycker att speciellt under löneförhandlingar är höjningen väldigt hög i förhållande till de diskussioner som förs i förhandlingarna. Vi ser med oro hur klyftorna ökar i samhället och förde också in en möjlighet att diskutera olika låglönesatsningar.

 

För det fjärde har vi föreslagit att en lönedelegation borde tillsättas därför att vi vill föregripa en diskussion med populistiska utspel och subjektivt tyckande. En lönedelegation skulle alltså bereda ärendet på sakliga grunder och sedan skulle lagtinget ta ställning utifrån sakliga grunder.

 

Vi kommer att fortsätta att föra en diskussion kring dessa punkter i lagutskottet, dit ärendet hamnar efter remissen och vi hoppas att vi skall kunna mötas i diskussionerna där och hitta en väg för att jämka ihop åsikterna.

 

Ltl J-E Mattsson:

Herr talman!

I den här frågan har  många åsikter redan yttrats och oppositionens roll i den har ifrågasatts och diskuterats ganska mycket, så den skall jag inte beröra därför att oppositionen väljer ju sin egen roll i alla frågor, hur man vill agera. Det är klart att det är oppositionens roll att agera och ifrågasätta. Jag vill ta upp värderingen av det arbete som de politiska partierna förväntar sig att landskapsstyrelsen skall utföra och jag ställer mig lite frågande till att det arbete som den tidigare tänkta liberalt ledda landskapsstyrelsen hade förväntats utföra då inte skulle vara värt lika mycket lön som budgeten angav att den skulle få. Det är åtminstone för mig en ganska intressant reflektion. I tidigare lagting var det så att förhållandet mellan avlöningen för lagtinget och avlöningen för landskapsstyrelsen har haft ett fast förhållande  (Från salen: ltl Sundback: @fast@?)  Yes, ett alldeles fast förhållande, ltl Sundback! Det förhållandet har varit så att landskapsstyrelsen har haft dubbla lönen av vad lagtingets har varit. Det finns flera ledamöter i salen som tidigare under olika debatter har konstaterat att lagtingsjobbet kanske har varit ett halvtidsarbete, så det är ganska naturligt att man skulle ha det avlöningsförhållandet. Det finns ingen som har nämnt här, annat än vagt, att man skulle vara beredd att sänka lagtingslönerna, i synnerhet inte från liberalt håll har man framfört det och inte heller från socialdemokratiskt håll.

 

Det har också varit på tapeten här om enskilda överläggningar och andra överläggningar mellan partierna. Jag var själv delaktig i de överläggningar som gällde lagtingslönerna och som också hade sin upprinnelse i den framställning som finns med i budgeten för 1999, där vi diskuterade en förhöjd lönesättning till de förtroendevalda och även till landskapsstyrelsen. Om det nu är så att överenskommelser som man fattar man och man emellan utan att ha någon penna eller bandspelare närvarande inte längre anses vara värda någonting, så är det en ganska intressant fråga hur vi i framtiden skall kunna få några beslut fattade och komma överens om någonting. Åtminstone för min del förekommer väldigt många överenskommelser s.a.s. mun mot mun där man står och diskuterar.  Är det någon här som anser att sådana överenskommelser, i synnerhet från oppositionen, inte längre är någonting värda, så tycker jag att man skall säga så. Enskilda överläggningar med hela lagtinget har hittills alltid varit hemliga; de flesta av oss här som satt under den förra perioden var en gång med om en sådan överläggning, när vi skulle försöka komma överens om vem vi skulle välja till landshövding. Kom vi överens då? Nej, det gjorde vi inte, utan det blev ett majoritetsbeslut, precis som i de flesta andra fall. Åtminstone med mitt minne och den överenskommelse som jag gjorde den gången.

 

Själva nivån har också ifrågasatts. Ltl Sundback, som för tillfället har sprungit ut härifrån, hade en åsikt om att lagutskottet skulle ta reda på avlöningsnivåerna i andra små parlament. Det finns ett antal små parlament i Europa och också på andra ställen. Kanske man borde ta sig en titt på vad andra parlament har, men det skulle vara intressant att höra om man då är beredd att ytterligare höja lönerna ännu högre, om det visar sig att parlamenten på andra håll har ännu högre löner! Det är det ingen som har sagt något om, utan man har egentligen varit ute efter att hålla lönerna nere, den här gången, en annan gång kanske det blir bättre!

 

Det blir en uppgift för lagutskottet att utreda ärendet och överlägga om det och komma överens om ett betänkande. Tyvärr är det så galet att det socialdemokratiska partiet inte har någon med vid dessa överläggningar och inte heller Ålands Framstegsgrupp, så det blir ändå bara en majoritet i lagtinget som står bakom överläggningen och det resultat den får, så vi får väl se vart den hamnar.

 

När det gäller tidpunkten tycker jag inte att det är så mycket att säga om den, men i måndags när förslaget om bordläggningstidpunkt gjordes var det tydligen så att ltl Svenssons förslag om bordläggning till den 3 april avsiktligen var att försena, som alltså skulle vara bättre enligt den liberala gruppens uppfattning, man ville alltså smyga in det eller vad var det annars för orsak? Den gruppering som jag hör till brukar inte försöka smyga in saker utan vi vågar stiga upp och säga att så här tycker vi att vi skall göra nu och det var heller ingen som sade någonting om detta i budgeten utan pengarna finns där. Man borde väl ha sagt att det skulle strykas då tills lagtinget fattat beslut i frågan.

 

När man efterhör överläggningar och diskussioner framförde ltl Viveka Eriksson att liberalerna har resonerat sig fram och haft diskussioner, men jag kontrollerade detta med andra vicetalmannen Bert Häggblom. Han har inte fått något uppvaktning om att kalla till enskilda överläggningar så att vi skulle ha fått reda på på förhand vad liberalernas diskussion hade lett till B om man ville dela med sig. Tydligen var det så att man ville spara det till det här tillfället. Det är väl helt okej. Vi är här för att debattera!

 

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

När det gäller överläggningar och överenskommelser har vi gått igenom med våra tidigare lagtingsledamöter, gått igenom protokoll och annat och kunnat diskutera det som jag själv har sett i talmanskonferensen, att det vi kom överens om var lagtingslönerna. När det gäller den enskilda överläggningen som var hemlig förra gången skall jag inte tala om hur det gick till därför att det var hemligt! Men vi kan konstatera att resultatet blev alldeles utmärkt när vi fick den landshövding vi har, som på ett förnuftigt sätt har fört fram viktiga frågor för Åland, så inte har vi behov av att anlita andra vicetalmannen för överenskommelser utan det här kan vi naturligtvis göra i ett utskott. Det är den naturliga vägen och jag är tacksam för att gruppledaren för centern Jan-Erik Mattsson är villig, som jag uppfattar det,  att diskutera den här saken. Det öppnar för att vi skall kunna komma överens, alltså med ett enigt beslut. Socialdemokraterna har möjlighet att närvara i lagutskottet med en suppleant. Jag tror att inget parti skulle motsätta sig att inbegripa alla partier i lagtinget i ett förslag till överenskommelse.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tackar för inviten till överläggningar. Jag kan säga att jag är alltid beredd att delta i överläggningar och diskussioner om olika saker. Mig veterligen är det ingen i den här salen som har sagt nej till det B det är bara det att ett litet problem kvarstår i den här frågan: ingen har tagit initiativ till några nya överläggningar. Majoriteten har utgått från att det skulle finnas minnen kvar från de gamla överläggningarna, där man i princip var överens.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Vi har som sagt rannsakat vårt minne och det säger bl.a. att relationen mellan landskaps-styrelseledamöternas löner och lagtingets skall vara 60 procent, vilket det är med nuvarande förhållande. Det är en praxis, som vi har förstått, men däremot har vi inte kunnat få fram ens i minnet eller på något annat sätt till pappers att det skulle ha varit en överenskommelse från förra lagtinget att höja lönerna på det här sättet, utan det är föreliggande framställning som vi skall besluta om.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Förhållandet att lagtingsledamöternas löner skulle vara 60 procent av landskapsstyrelsens löner var faktiskt en nyhet för mig!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Ledamoten Mattsson hör till dem i regeringsblocket som är intressanta att lyssna på. Den här gången tyckte jag att han öppnade lite restriktivt. Han påstår att det skall finnas ett @fast förhållande@ mellan lagtingets och landskapsstyrelsens arvode och det skulle betyda att lagtinget har i framtiden ingenting egentligen att besluta om, det är bara att köra något slags blankettbeslut! Där har jag en annan uppfattning än ltl Mattsson. Jag tycker att alla ärenden kan diskuteras.

 

Han gör det också till ett slags poäng att han inte har hört något förslag från oppositionen om att lagtingsledamöternas arvoden skall sänkas. Ltl Sundback talade nyligen förtjänstfullt om vad det är för skillnad i det fallet. Inte har vi heller hört något förslag från regeringssidan, att om vi inte får som vi vill skall lagtingsledamöternas arvoden också sänkas.

 

När det gäller eventuella enskilda överläggningar kan de ha vilka former man vill; de kan väl lagtingsledamöterna komma överens om precis hur de vill själva. Överläggningarna kan också vara offentliga, om man så vill, men det kan hända att vi borde träna först i mera slutna sammanhang. Trots att ledamoten Mattsson är villig att diskutera, så är han nästan ännu mera villig att köra över!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var mycket på en gång det där! Jag sade @hälften@. Att vi från majoriteten skulle börja ställa några ultimatum att får vi inte som vi vill, så då jäklar blir det det och det! (Från salen: det kan vi aldrig tro!) Det är för mig en mycket främmande tanke. Min önskan och vilja att kunna köra över någon är ganska ganska begränsad B jag är en av 30, precis lika mycket som alla andra 30 ledamöter tillsammans.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag har faktiskt inte förväntat mig något förslag från ltl Mattsson om att lagtingsledamöternas arvode skall sänkas.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Ibland blir ltl J-E Mattsson för kryptisk för mig B jag förstod inte riktigt vad ltl Mattsson var ute efter med @att jag skulle ha begärt enskilda överläggningar i detta ärende@.  Jag konstaterar att vi i oppositionen fick denna framställning på måndagen presenterad för oss. Vi har nu haft möjlighet att diskutera den här i lagtinget och vi har fört fram fyra stycken frågor som vi vill diskutera vidare. Mig veterligen har jag aldrig talat för att man i enskild överläggning skulle föra fram dessa fyra frågor; däremot sade jag att vi kommer att föra diskussionen vidare i lagutskottet. Enskild överläggning kunde ha varit en möjlighet, om majoriteten skulle ha godkänt vårt förslag om en litet senare bordläggningstid. Då kunde vi ha haft tid att mellan debattdagarna kanske också diskutera dessa frågor lite mera informellt. En annan orsak till vårt bordläggningsförslag var de pågående arbetsmarknadsförhandlingarna.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Det något kryptiska som ltl Eriksson inte uppfattade var att eftersom det har ifrågasatts så mycket om man inte borde ha enskilda överläggningar och liberalerna tydligen har haft en mycket noggrann genomgång och diskussion i ärendet, så ansåg jag att hade man varit intresserad att låta andra ta del av den diskussionens innehåll och det man hade kommit fram till kunde man ha begärt via andre vicetalmannen att ha enskild överläggning. Även med mig personligen kunde man ha haft det eller gruppledarna brukar man sammankalla ibland och då är det den största gruppens ledare. Detta tyder på att det inte riktigt är klarlagt vilken den största gruppens ledare är! När det gäller enskilda överläggningar vill jag också uppmärksamgöra på att sådana kan ske även efter att ett ärende har remitterats till lagutskottet. Vi kanske kan dra oss till minnes att ett lagutskottet kan ta relativt god tid på sig ibland i sin behandling också B som vissa kan minnas.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Om det kan föra saken vidare och vi kan hitta varandra, så är inte jag alls ovillig att vi skulle ha enskilda överläggningar. Nu tycker jag dock att vi remitterar framställningen till lagutskottet och ser hur diskussionerna förs där och så får vi se hur den behandlingen faller ut. Att vi inte tidigare har tagit initiativ till det här handlar om att vi är i opposition; vi kan inte veta på förhand vilka framställningar som landskapsstyrelsen ämnar lägga på våra bord. Vi har haft en väldigt kort tid på oss att sätta oss in i framställningen. Vi har också låtit alla ta del av vår syn på framställningen i den öppna debatten här i lagtinget. För detta behövs det ingen enskild överläggning. Vi har fyra punkter som vi har fört fram och de punkterna kommer vi fortsättningsvis att föra fram i diskussionerna.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Det kan tänkas att det har varit lite för kort tid för att ta initiativ till enskilda överläggningar. Det kanske också beror på att vi har blivit lite ringrostiga efter en viss tids uppehåll här. I övrigt stöder jag nog ltl Viveka Erikssons uttalande att det finns tid och vi har möjligheter att ha överläggningar, om vi vill komma helt överens. Men om vi inte  kommer överens får vi väl se vad det resulterar i senare.

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Från liberalernas sida är vi mogna för att ärendet till utskott och vi menar nog fortfarande att det finns anledning att försöka diskutera över blockgränserna i det här fallet, eftersom det ändå gäller s.a.s. allmänt intresse. Jag skall kommentera några saker som sades. När Frisinnad Samverkan för fram att det här skulle vara bindande genom att vi i en budgetmotivering har godkänt att landskapsstyrelseledamöternas löner skall höjas och att det skall vara enligt en viss princip eller enligt vissa motiveringar och att det finns ett budgetmoment, betyder det inte att man på något sätt har tagit ett beslut. Jag såg också att det var en chefredaktör i en av våra tidningar som har dragit den slutsatsen att det har beslutats. Lönerna för landskapsstyrelsen och lagtinget är bundna till lag och säger man i budgeten att man kommer med en framställning betyder det, i alla fall enligt vår tolkning, att vi emotser en framställning med motiv och därefter tar man beslut. Det betyder att vi är öppna att diskutera den här saken.  Tidpunkten 3.4 var på inget sätt fråga om att försena ärendet, för vi kan tänka oss att ta ett sådant beslut att man ger lönehöjningen i slutet av perioden. Det är i alla fall ett alternativ. Dessvärre har vi inte kunnat skaffa fram de jämförelsefakta som bl.a. ltl Sundback begärde om självstyrda områden. Jag har fått fram uppgifter från Gibraltar och Färöarna och delvis kan man säga att landskapsstyrelsen får stöd för en ganska hög lön, men det har också sin speciella bakgrund.

 

Jag skulle också vilja kommentera när ltl Jan-Erik Mattsson säger att om liberalerna hade kommit till landskapsstyrelsen skulle vi då ha värderat det arbetet lägre än vad budgeten är. Det skulle vara precis samma sak att det är upp till lagtinget att göra värderingen. Jag skulle hoppats att det hade varit så, om man nu skall ha en kontrafaktisk historieskrivning, att skulle vi ha varit där så skulle vi ha gett lagtinget lite mera att syssla med, inte bara i fråga om lagframställningar och liknande utan att ta ställning i politiska frågor. Jag tror t.ex. att vi skulle ha fört fram ett meddelande om den före den började. Jag tror att vi hade tagit upp lagstiftning när det gäller PAF-spel på Internet för att testa lagstiftningskontrollen. Jag tror att vi hade haft lagstiftning om sjöfarten och näringsstödet i stället för att föra frågan till Ålandsdelegationen osv. Mycket av det som det handlar om här är en ideologisk fråga: skall landskapsstyrelsen ta hand om mer och mer eller skall man göra det som lagtinget har gett i uppdrag och göra det effektivt, dvs. då måste man gå till lagtinget och se vad de politiska riktlinjerna är.  Jag tror att den här debatten återkommer många, många gånger under den sittande landskapsstyrelsen. Men det är lite av förklaringen till hur man kan argumentera om landskapsstyrelsens roll.

 

Ltl Svensson tog också upp det parlamentariska spelet, att vill man lägga tyngdpunkten på landskapsstyrelsen, lägger man också en hög lön där kanske; vill man nedvärdera lagtingsledamöternas och de folkvaldas roll sänker man lönen där B och det har ju kommit sådana förslag här i dag. I bakgrunden ligger alltså en ideologisk fråga. Man kan också resonera lite rakt på sak som t.ex. den sittande andra vicetalmannen säger B åtminstone enligt  tidningarna, jag kommer inte ihåg hur han uttryckte det i lagtinget -  att för att öka respekten hos landskapsstyrelsens medlemmar måste man höja lönen. Jag hoppas att om vi skulle ha suttit i lagtinget att det argumentet skulle ha varit överflödigt. Jag måste erkänna att som lagtingsledamot har jag all respekt för landskapsstyrelsens valda ledamöter, det hänger inte ihop med lönen och min respekt kommer inte att öka med 22 procent för att man höjer lönen, utan den politiska respekten får man att lov att ha till nästan hundra procent, även om det känns tveksamt ibland när vi har ett parlamentariskt system och landskapsstyrelsen sitter där den sitter.

 

Jag kan inte undvika, herr talman, att ta upp en av de saker som jag har funderat väldigt mycket på, nämligen detta med kompetens. T.o.m. landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson tog avstånd från uttrycket i framställningen om att det skulle vara @även i framtiden@ kompetens i jämförelse med chefstjänstemän osv. Det var @någon annan@ som hade skrivit det. Om det var en tjänsteman eller lantrådet framgick inte. Men jag tycker att både landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson och lantrådet får ta ansvar för den motiveringen, antingen försvara den eller säga att den var olyckligt formulerad.

 

Faktum är att när jag ser landshövdingen här i dag framför mina ögon kommer jag att tänka på att den politiska kompetensen kan definieras ganska lätt. Man argumenterar för sin sak. Man har en helhetssyn, ett perspektiv, och man försöker se till Ålands bästa på grundval av fakta. Med @benägen vidsyn@ av talmannen vill jag passa på att gratulera landshövdingen till hans inlägg om självständighet. (Klubbslag). Det kommer att hyfsa debatten i fortsättningen  - talmannen borde ha klubbat tidigare - och det är ett så belysande exempel på kompetens som vi här talar om i politiska sammanhang. Jag tackar för att yttrandefriheten fortfarande gäller i talarstolen!

 

Herr talman!

Nu skall jag komma över till andra exempel i den här frågan, dvs. en jämförelse med de ersättningar som ges på andra ställen. Om vi börjar med Gibraltar är exemplet ganska intressant därför att man hade där en lön på ca 34.000 mark för det som motsvarar lantrådet och drygt 25.000 mark för landskapsstyrelseledamöterna. Då var det en stor diskussion. Det var också ett samband med löneförhandlingarna, dvs. landskapsstyrelsen på Gibraltar förde fram en höjning av sina löner med 60 procent. De var alltså, som det heter på Åland: betydligt @velkare@ än våra 22 procent! Det betyder att i dag har man faktiskt 54.000 mark för motsvarande lantrådet och 40.000 mark för motsvarande ledamöter. Det är väl lite det som vtm Bert Häggblom här ville förespråka med tanke på att man skulle öka respekten.

 

Om vi sedan tar lagtingets motsvarande löner är det faktiskt så att där har ledaren för det största partiet i oppositionen ett särskilt tillägg och lyfter sammanlagt över 23.000 mark per månad. Jag förmodar att det är ett hårt arbete också där. Däremot B kanske till vår besvikelse när det gäller det parlamentariska systemet på Gibraltar B har ledamöterna endast 14.550 mark, så det är ungefär som här med en kurs på 9,7 för pundet.  Siffrorna skall naturligtvis kompletteras med det allmänna löneläget, kostnadsindex och liknande, så man skall inte direkt jämföra. Man kan inte direkt heller jämföra lönenivån därför att arbetsuppgifterna är olika, tjänstemän till hands är också olika. Men det är intressant att beslutet om den 60 procentiga löneökningen under en avtalsrörelse där offentliga sektorn fick 1,5 procent togs med en rösts majoritet och det leder naturligtvis till konflikter bland befolkningen och i det politiska livet. Det tycker jag i alla fall är någonting att ta lärdom av: skall man höja lönerna B vi har inte motsatt oss det B borde det göras i största möjliga enighet.

 

Låt oss då gå till Färöarna. Hur ser det ut där? Det finns ändå ganska lika förhållanden när det gäller arbetsuppgifter. Man skall komma ihåg att löneläget är förmodligen högre där, så att siffrorna för Färöarna blir kanske något högre. Där har alltså lagmannen, motsvarande lantrådet, 34.500 mark ungefär och ett omkostnadstillägg på 4.000 mark per månad. En vanlig landskapsstyrelseledamot  har 29.400 mark och ett omkostnadstillägg på 1.400 mark. De har alltså ganska hyfsade löner. Sedan tillkommer olika förmåner. Det är transportersättning, reseersättning, man kan få bostad i Torshavn, telefonersättningar osv., så i hela systemet finns det ganska mycket olika konstruktioner; jag vet inte heller huruvida det är arvodeslöner, men det är fråga om beskattningsbar inkomst. Ser vi sedan på alltingets löner är det väl det som intresserar församlingen här mest och jag kan upplysa om att där ligger månadslönen på 21.200 mark med ett omkostnadstillägg på  1.600 mark. Där värderar man alltså det parlamentariska arbetet högre än här. Dessutom finns det lite restriktioner här. Sitter man i lagtinget på Färöarna får man inte jobba mer än halv tid; sitter man i landskapsstyrelsen får man inte ha något extra tillägg osv.

 

Jag har ännu inte fått fram uppgifterna från Grönland, Isle of Man och andra områden, eftersom bordläggningstiden blev så brutalt kort, skulle jag vilja säga, dvs. man kunde ha gått med på bordläggningstiden till 3 april, men hur som helst kommer vi att ta upp detta i utskottet och vi kommer fortfarande tillbaka till de punkter som liberalerna förde fram: Vilken nivå är lämplig med tanke på ansvar och arbetsuppgifter? Vilken nivå är lämplig med tanke på hur vi vill utforma det parlamentariska systemet? När det gäller procentsiffran om 60 procent är det någonting som jag inte vet om det finns dokumenterat någonstans, men det har sagts mig att ungefär den proportionen har man haft av praxis och tradition. På Färöarna är det intressant att konstatera att parlamentslönerna är värda 75 procent av regeringens lön, och det skulle säkert underlätta rekryteringen till lagtingsvalet. Men för min del säger jag att om man från Frisinnad Samverkan vill sänka lönerna är man inte bunden av något budgetbeslut, för inom budgetramen kan man alltid sänka, men man kan inte höja utanför budgetramen. Jag tycker dock att det skulle vara att lite lura lagtingsledamöterna, som då har ställt upp med tanke på den lön de har på ca 15.000 mark,  att utan vidare föreslå en sänkning, så för egen del kan man fundera på att det kan vara rimligt, men jag tycker inte att det skulle vara rättvist. (Från salen: ltl Strand: sjuksköterskorna! Ltl K-G Eriksson: var tyst!) Ursäkta, men jag undrar om ledamoten Strand inte borde begära ordet först!  I det här fallet kan man låta en lönedelegation se också över lagtingets löner och föra fram en förändring inför nästa lagtingsval. Till  det här valet var rekryteringen för liberalerna inte så svår, men kanske det är så att våra kandidater ansåg att det var en hyfsad lön och då kan man diskutera att den kan sänkas, men för de andra så borde den kanske höjas, så att det här är någonting som man kan diskutera.

 

Herr talman!

Vi kommer från liberalernas sida att föreslå att t.ex. gruppledarna, om det behövs utöver lagutskottet, diskuterar den här frågan, för vår målsättning är inte att hålla tillbaka lönerna för landskapsstyrelsen, om de är värda mera s.a.s., utan tvärtom, vi vill medverka till att få en hygglig lön och vi vill gärna få ett sådant beslut enigt i lagtinget så långt det går.

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman, bästa ledamöter!

Jag kan inte låta bli att säga några ord i den här debatten. Först och främst, precis som ltl K-G Eriksson var inne på, hur skulle debatten ha sett ut ifall de liberala regeringsförhandlingarna hade  yckats i höstas? Det är därför jag vill kalla debatten  en aning populistisk, eftersom det åländska folket inte är så dumma som oppositionen tycks tro B de förstår mycket väl att det här handlar om missnöje med något annat än lönenivåer, snarare om missnöje med att man inte lyckades bilda en regering i höstas.

 

För det andra, herr talman, drar ledamoten Svensson kopplingar till det privata affärslivet och direktörslöner. Visserligen  är det så, ltl Svensson, att ett enskilt aktiebolag inte är detsamma som det vi kan kalla för Ab Åland. Missköts ett aktiebolag drabbar det kanske några anställda och några aktieägare och andra intressenter, men missköts Ålands regering drabbar det gemene ålänning.

 

Med detta sagt, herr talman, finns det klara argument för den föreslagna lönenivån till de sju personer som skall verkställa våra beslut. Hittills har den åländska regeringen utfört ett synnerligen bra arbete. Vi har god sysselsättning, god ekonomi, ingen skuldsättning, bra vård, skola och omsorg. Att sedan sitta här och strida om den här lönenivån är rent ut sagt löjligt och bevisar bara missnöje, missnöje med någonting annat än lönerna. 

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det första som måste klarläggas ytterligare är att någon överenskommelse de facto icke föreligger. Men när sedan ltl Lindqvist tillsammans med andra tidigare talare vill göra gällande att det här skulle bottna i något slags allmänt missnöje, i något slags populism etc., så kan ju ltl Lindqvist, om han besitter den ärliga viljan, medverka med oppositionen till att vi får pröva den konstellation som vi inte fick möjligheten till och se om den inte kan hålla lönenivån.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det där var så virrigt sagt av ltl Wiklöf att det är bättre att inte svara på det!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Om ltl Lindqvist tänker efter en gång till, så kanske det inte var så virrigt!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag förstod inte riktigt allt vad ltl Lindqvist sade, men jag  mig ändå vid att han kan inte ha lyssnat särskilt noga på den ganska långa debatt som vi har haft därför att han upprepade påståenden som redan är bemötta i debatten, alltså med argument. Det gör mig naturligtvis lite bekymrad. Att han sedan berömmer den sittande landskapsstyrelsen för att ha åstadkommit god sysselsättning i landskapet och att vi får en massa pengar av våra skattemedel tillbaka, det står han själv för.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det kan hända att jag berömmer,  men det är enbart fakta jag lägger fram, Hasse Svensson!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag lade märke till att ltl Lindqvist hävdar att det faktum att vi har god sysselsättning i landskapet skall tillskrivas den sittande landskapsstyrelsen som tillträdde för ett par månader sedan!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det är intressant att ltl Lindqvist undrar hur det skulle ha gått med en annan regering. Jag förmodar att han är så intresserad av frågan att han liksom ltl Wiklöf tycker att vi skall byta regering och se vad som händer! Men om jag för min del medverkar i någonting sådant kommer jag att lova att oberoende om lönen är kvar eller om den höjs kommer jag inte att föra fram någon löneförhöjning för landskapsstyrelseledamöterna  under den här perioden.

 

Jag tycker att belöningsresonemanget är väldigt intressant och jag vill anmäla mitt intresse av att de som medverkade till att Åland fick en klumpsumma, som ger så bra ekonomi, de borde belönas! Jag tycker att det vore en uppgift för lönedelegationen att se på vilka som var med och medverkade! Jag tror att ltl Wiklöf och undertecknad är mycket intresserade av det B inte för pengarnas skull, men belöningsprincipen är ett intressant argument.

 

TALMANNEN:  Replikskiftet går vidare. Jag vill uppmana lagtingsledamöterna att hålla sig till det ämne framställningen handlar om: ändring av 2 ' landskapslagen om arvode för medlem av Ålands landskapsstyrelse.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Ltl Erland gör sitt bästa här för att förvirra det åländska folket ytterligare. Det jag sade i mitt anförande var att försök inte tro att ålänningarna är så dumma att de inte förstår att det här handlar om missnöje med någonting. Skulle det ha handlat om ltl Erlands lön förstår väljarna att då skulle han ha stått  här och försvarat löneförhöjningen i stället.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Som talmannen just sade handlar detta om lönehöjning för landskapsstyrelsen och motiven för det. Det handlar inte om hur förvirrade ålänningarna är, varken om det jag säger eller det som ledamoten Lindqvist för fram. Om belöningsprincipen är den som skall gälla, talar han för det som vi förde fram här: skall det vara prestationslön, ja, då bör man titta över systemet och göra en arbetsvärdering med en lönedelegation. Är det prestation för någonting som ltl Lindqvist påpekade: sysselsättning, god ekonomi eller annat, tror jag att också näringslivet och personalen i förvaltningen gärna vill ha en liten dusör av detta.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Man måste komma ihåg ett faktum här, att det är inte några tjänstemän vi pratar om lönerna för. Det är Ålands landskapsstyrelse, som lagtinget när som helst kan avsätta, om det är så att vi anser att de inte har utfört ett arbete som vi är nöjda med.

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sjöblom:

Herr talman!

Jag begärde ordet därför att det var en ganska intressant diskussion som ltl J-E Mattsson förde. Jag fastnade för några saker när han pratade om ett @fast förhållande@ mellan lagtingsledamöternas lön och landskapsstyrelsen. Nu vill man ändå på något sätt gå in för en liten skilsmässa i det fasta förhållandet mellan landskapsstyrelsens arvode och lagtingsarvodena. För min del tycker jag fortfarande att man bör gå in helt och hållet för en skilsmässa från tjänstekollektivavtalet när det gäller landskapsstyrelsens arvoden. När vi diskuterar ändringen av  2 ' i landskapslagen om arvode för medlem av landskapsstyrelsen hävdar jag fortfarande att det är fråga om ett arvode för ett förtroendeuppdrag och inte en lön som skall fastställas enligt tjänstekollektivavtalsgrunder. Och man skall inte ha förmåner från tjänstekollektivavtalet, såsom semesterpremier, för ett förtroendeuppdrag. Det är en tjänstekollektivavtalsfråga och en lagstiftningsfråga för tjänstemännen och personer i arbetsavtal inom landskapet, inte för landskapsstyrelsens ledamöter. Landskapsstyrelsens ledamöter kan inte söka landskapsstyrelsens taburetter på den öppna marknaden utan det är ett förtroende som de får av Ålands lagting och jag hoppas verkligen att lagutskottet tittar på frågan. Jag är inte emot, inte min grupp heller, att inte landskapsstyrelsen skall ha ett arvode som ligger i en bra relation till det ansvar och de uppgifter de har, men det skall inte vara kopplat till tjänstekollektivavtalen och tjänstemännen. Vårt arvode i lagtinget är kopplat till tjänstekollektivavtalet endast till den delen det gäller löneklassen. Lagtingsledamöterna lyfter ingen semesterpremie utan det är ett årsarvode som delas i tolv delar för att man skall få en månatlig lön som är lika stor. Vi måste komma från den biten också när det gäller landskapsstyrelseledamöterna; man kan inte koppla dem till löneklasser, till tjänstekollektivavtalets överenskommelser osv., utan det skall vara ett arvode för ett förtroendeuppdrag.

 

Jag hoppas verkligen att man tittar på detta i lagutskottet. Det är inte alls sagt att lönenivån är fel, men principerna och motiveringen i lagstiftningen anser jag att är helt förkastliga. Jag kan absolut inte omfatta kopplingen till tjänstekollektivavtalet. Tjänstekollektivavtalet ingås mellan avtalsparterna på arbetsmarknaden, inte mellan lagtinget och landskapsstyrelsen.

 

Vtm Erlandsson:

Herr talman!

Den här diskussionen saknar egentligen ingenting, de flesta åsikter har redan kommit fram, men det kan ändå vara på sin plats att något kommentera den från den synvinkeln att jag var med när det förra lagtinget ville höja sina egna löner. I det skedet blev jag uppvaktad av lagtingsgruppernas ledare där de anmodade mig som talman att leda de interna förhandlingarna mellan lagtingsgrupperna. Där rådde enighet om att man borde höja lagtingsledamöternas löner. Problemet var bara på vilket sätt skulle det ske, enligt vilken formel? Efter mycket diskussioner kom vi fram till att det enklaste vore att lägga på flera ålderstillägg. Det resulterade i en avsevärd förhöjning. I dessa diskussioner, som jag förde med gruppledarna, var det helt riktigt att man också tog upp frågan om vad som sker med landskapsstyrelseledamöternas löner.  De har tidigare varit kopplade till lagtingets löner och samma löneklass, bara det att landskapsstyrelseledamöterna fick hela löneklassen, medan lagtingsledamöterna hade 180/ och sedermera 220/365 delar av en årslön i samma löneklass. I det skedet protesterade ltl Barbro Sundback mot att vi skulle börja diskutera landskapsstyrelsens löner i samma framställning och därmed blev det så att det tidigare lagtinget beslöt om nya grunder för lönerna, och det är väl ingen som har betackat sig för den löneförhöjningen här i lagtinget. 

 

Sedan kom landskapsstyrelsen med förslaget i budgeten för innevarande år och där är det två viktiga passusar som man bör lägga märke till, nämligen att landskapsstyrelsen klart och tydligt angav en löneklass A30, alltså en klar förhöjning och man sade också rent ut vad det skulle innebära i mark och penni samt att man skulle återkomma med en framställning.

 

I det här avseendet kan vi alltså inte beskylla landskapsstyrelsen för att man nu kommer med framställningen; man har aviserat den i budgeten, man sade på två väsentliga punkter vad framställningen skulle innehålla och när landskapsstyrelsen nu gör det tycker jag det inte är riktigt att ropa korsfäst landskapsstyrelsen i det här fallet!  Sedan kan man förstås diskutera bindningen till tjänstekollektivavtal; det har det varit i 20 år snart, för jag minns att redan i början på åttiotalet betalades det plötsligt ut semesterpremie som en klumpsumma som inte hade fallit landskapsstyrelsen till del. Det borde väl diskuteras i lagutskottet, eftersom saken är aktuell här, om man skall ha denna bindning.

 

Jämförelsen med tjänstemännen kan vara lite haltande. Det är klart att en politiker behöver inte, och skall inte heller, ha samma kompetens som en tjänsteman, utan en politiker skall ha en politisk kompetens, och den är svårmätbar och svårbedömd, precis hur man ser på en politiker, men i ett avseende har politikerna i den här landskapsstyrelsen visat prov på sin skicklighet i och  med att de  blev utsedda och valda till politiska medlemmar i Ålands landskapsstyrelse. Den gången visade man en oerhörd politisk skicklighet, som vi åtminstone från majoritetens sida har en förhoppning om att man fortsätter att visa på bästa sätt.

 

Det här är kanske lite raljerande, men om jag fortsätter i samma stil hade ltl Erland en intressant jämförelse med Gibraltar och Färöarna. Som lantråd var jag inbjuden till Gibraltar i samband med Ö-spelen 1995 och jag hade möjlighet där att diskutera med deras lantråd, som går under benämningen Chief Minister, och det visade sig då att regeringen på Gibraltar utnämns av den brittiska guvernören. Det är alltså guvernören som har det formella ansvaret för regeringsbestyren där, men han orkar inte och vill inte sköta det i den hetta som råder på Gibraltar utan han har en ministär till sitt förfogande och den första ministern är lantrådet.  Guvernören var mån om att denna ministär skulle ha en ordentlig lön, antagligen avlönades ministären också av brittiska kronan. Det här tog jag givetvis inte upp till diskussion. Men en annan sak som jag också fäste mig var oppositionsledarens ställning och situation på Gibraltar. Det var nämligen så att vid  de offentliga tillställningarna där, i samband med spelens öppnande och avslutning, sjöng man först God Save The Queen och guvernören kom alltid först, sedan kom Chief Ministern och två steg efter kom oppositionsledaren! Det var denna trojka som föreföll att styra Gibraltar. Jag förstår att det låg i den brittiska regeringens intresse att på det sättet ligga väl till både hos den utnämnda regeringen men också hos oppositionen där. Därför hade faktiskt oppositionsledaren en förvånansvärt framskjuten plats i systemet.

 

När det gäller att börja diskutera klumpsumman och vem som var orsak till den och hur  den skall fördelas, så med tanke på svårigheterna att diskutera landskapsstyrelsens löner tror jag att det för lagtinget är en helt övermäktig uppgift att klara ut det, utan vi får väl göra som hittills att anta budgeter och försöka förvalta klumpsumman på bästa sätt, även i sådana lägen där den är lite större än vi hade räknat med. Jag tror att vi är skyldiga Ålands folk ett gott omdöme i det avseendet, också alla som bidrar till att vi har rätt väl här på Åland börjande med lantrådet och ner till alla, också dem som ltl Ronald Boman flera gånger har ömmat för, de som har ett hårt arbete i hälsovården och får jobba under ganska svåra omständigheter.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det finns inte någon hos liberalerna som  har beskyllt landskapsstyrelsen för att komma med en framställning. Det har ju ropats efter framställningar, men att den här kommer som den enda just nu har diskuterats; sedan är det också sättet att diskutera. Vicelantrådet Salmén presenterade kort budgetmotiveringarna och har sedan inte deltagit i debatten, och det tyder kanske på en politisk kompetens i viss mening det också, att det är lagtinget som skall föra fram argumenten, om inte landskapsstyrelsen har någonting särskilt att anföra som är mera neutralt. När det gäller den politiska kompetensen i landskapsstyrelsebildningen är det inte en lönefråga i första hand, att den som var mest penninghungrig skulle  till landskapsstyrelsen med alla medel, utan det var andra saker B då skulle man kanske införa ett tillträdelsebidrag, startpenning s.a.s.!

 

När det gäller Gibraltar är oppositionsledarens roll annorlunda och den är också högre betald av det skälet att man inte har på samma sätt, vad vi i alla fall tror oss ha, ett utvecklat parlamentariskt system, så oppositionsledaren får alltså betalt för ceremonier och andra symbolhandlingar, och det tycker jag det inte finns något större behov av här på Åland. Det är det politiska arbetet och ansvaret som är betalt och lagtinget har det ganska hyfsat, också landskapsstyrelsen, som dock kan vara värda mera pengar, det har vi inte förnekat, utan det är fråga om argumenten och sättet. Men att framställningen skulle vara ovälkommen på något sätt vill jag bestämt avvisa.

 

Vtm Erlandsson, replik:

Herr talman!

Det kanske inte är en oäven tanke att också oppostionsledaren skulle ha ett lite högre arvode, för nog måste man väl säga att ltl Erland visar en beundransvärd energi i sin roll som oppositionsledare. Vad jag vet har han ingen högre lön för det!

 

ANDRA  VICETALMANNEN: Jag uppmanar ledamöterna att hålla sig till framställningen.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det kan hända att jag lägger ner en hel del energi, men jag gör det därför att jag är intresserad av det av högsta nöje. Jag nöjer mig mycket väl med 3,1 procent. Samtidigt vill jag förneka detta med oppositionsledare. Jag är ordförande för liberalerna och det är mycket jobb det, men jag skulle säga att ltl Ronald Boman har en framskjutande roll som just oppositionsledande, så lite borde väl han också kunna få ta del av bördorna!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det var trevligt att vtm Erlandsson bekräftade att socialdemokraterna i de s.k. över-läggningarna inte ville diskutera landskapsstyrelsens löner, vilket vi har blivit beskyllda för, att vi alltså har svikit en överenskommelse. Det är precis som ltl Erland säger, att inte har oppositionen skrikit på att landskapsstyrelsen skall korsfästas för att de har kommit hit med framställningen. Det är majoritetens representanter som har sagt att vi inte skall debattera frågan. Vi har på något vis redan gått med på det här! Det är det som har varit problemet. Jag tyckte att vtm Erlandsson var intresserad av att diskutera samma synpunkter som vi förde fram här, dvs. bindningen av landskapsstyrelseledamöterna till kollektivavtal och frågan om politisk kompetens. Jag hoppas faktiskt att själva sakdiskussionen i fortsättningen får råda. Det har kommit fram många intressanta synpunkter här. Detta med oppositionsledaren framskjutna roll på Gibraltar finns det säkert många förklaringar till, men om man följer den engelska parlamentariska traditionen är det så i parlamentarismens hemland att oppositionen har en stor och respekterad roll. Så har det inte varit hos oss. Det är fortfarande svårt för majoriteten att acceptera oppositionens betydelse. Det tror jag har att göra med bypolitiken B man sitter i en kommunstyrelse och man är van att hemma i sina kommuner regera ganska fritt utan opposition i de kommunala församlingarna. Man har ingen vana inom den åländska politiken att föra en öppen, fri och kritisk debatt B men det skall väl komma det också som allt annat, förr eller senare.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag hör till dem som tycker att vtm Erlandsson ofta säger intressanta och fina saker här i plenum. Sedan får man se om han följer upp dem och om  han menar allvar B det är en annan sak. När han däremot uttryckte sig så bibliskt att någon här skulle ha ropat att landskapsstyrelsen skall korsfästas blev det i känslomässigaste laget.  De flesta i oppositionen är helt med på att landskapsstyrelsen skall ha en skälig och t.o.m. god lön, så det är inget problem. Det är motiveringen som är problemet. Vtm Erlandsson var också inne på att vi har bara att administrera klumpsumman, och det stämmer också, men nu står det t.o.m. i tidningarna att vi skall få 1 miljard så småningom, ifall Sonera säljs ut och blir ett privatägt bolag och då frågar man sig: hur höga löner skall landskapsstyrelseledamöterna då få när vi får så god ekonomi!  Jag har som journalist faktiskt redan på sjuttiotalet sagt att det skulle vara till fördel för parlamentarismen på Åland, som då var under diskussion, om det skulle finnas resurser för oppositionen att bedriva opposition. Det behöver inte vara så att man skall ge en viss lagtingsledamot en särskild lön, men om man skall ge resurser åt grupperna att kunna utreda lite mer och åstadkomma lite mer kanske vi skulle få bättre fart på parlamentarismen.

 

Vtm Erlandsson, replik:

Herr talman!

Det väsentliga i ltl Svenssons anförande var väl att han konstaterade att landskapsstyrelsen bör ha en god lön. Den kan knappast bindas till klumpsummans storlek eller eventuella tillskott från riket. Det skall väl ingen gå med på. Den dagen vi får Sonera-pengarna skall de också redovisas i lagtinget och i sista hand är det lagtinget som också besluter om användningen av dem. Jag hoppas att vi gör det också då på ett förnuftigt sätt.

(Från salen: ltl Erland: skall de korsfästas skall det vara i egen kyrka)

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Det sägs så mycket här om vad som har gjorts och vad som har sagts. Jag vill påstå att det är ett fel i det som vicetalman Erlandsson säger. Han säger att lagtinget höjde sina egna löner. Jag vill påstå att de höjde nästa lagtingsmäns löner och att de inte ens hade makt att säga hur nästa lagting skulle se ut. De kunde inte själva veta om de skulle vara med i nästa lagting, och en del är inte heller med.

 

Vtm Erlandsson, replik:

Herr talman!

När jag talade om att lagtinget höjde sina egna löner avser jag givetvis att lagtinget som institution höjde sina löner, inte att man gav det åt vissa namngivna personer.

 

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Englund:

Herr talman!

Det här ärendet har nu penetrerats ganska länge redan i måndags och har fortsatt här i dag, så här vill jag faktiskt passa och tacka ltl K-G Eriksson och vtm Erlandsson för en saklig redogörelse för hur det har gått till. Vi får också vara glada att vi har en sådan landskapsstyrelse som kommer ihåg att de skall föra detta ärende till lagtinget. Det är många talare här som inte har velat kännas vid att ärendet överhuvudtaget skulle komma hit för att diskutera lönerna. Vi vet att när lagtinget tidigare diskuterade sina egna löner sade man att det skulle locka fler att ställa upp i lagtingsvalet. Jag är inte så säker på att det har gjort det alla gånger. Men den löneförhöjning som lagtinget höjde lönerna med var mera i procent än vad som i dag är föreslaget för landskapsstyrelsen, så det är också en sak att betänka här. Vi vet att skulle vi t.ex. inte höja landskapsstyrelsens löner är det nog bättre att sitta i lagtinget  - här får den som bor i periferin också kilometerersättning och det får man inte när man sitter i landskapsstyrelsen. På det sättet kan det vara en fördel. I landskapsstyrelsen får man nöja sig med det vanliga avdraget i beskattningen. Om vi jämför med landskapsstyrelsen och Ålands lantråd tror jag att löneförhöjningen också ligger under landshövdingens lön på Åland som representant, så jag tror att det är den nivån som vi borde ha lagt oss på också i det här sammanhanget. Jag tror att när ärendet sent omsider kommer till utskottet B vi hörde också ltl Erlands redogörelse om hur det är på Färöarna och Gibraltar B kommer det nog att bli bra i slutändan i alla fall.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Ltl Englund passade på att tacka för vad han kallade @en saklig redogörelse@ från medlemmar av majoritetsblocket. Då vill jag passa på att framföra ett tack till medlemmar av oppositionen som har redovisat lika sakligt för samma sak på sitt sätt. 

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

Jag tycker mera att det har rört sig om ett förlamande efter röstfiske B efter vad man har kunnat höra av diskussionen!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag vet inte vad jag skall säga, men jag antar att det är flera här i lagtinget inklusive ledamoten Englund som har sysslat med röstfiske någon gång!

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

Det är säkert riktigt och det är väl därför vi sitter här, men när vi sitter här skall vi väl också debattera lönen, så i princip handlar det också om att Hasse Svensson beskyller offren för en olycka fastän man kanske själv är orsak till olyckan!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det handlar om 2 ' i framställningen: högre löner till landskapsstyrelseledamöterna. Den framställningen har såtillvida varit ett budgetbeslut att vi alla har omfattat att den skall komma, så från liberalernas sida avvisar vi återigen bestämt att det här skulle vara någonting som vi inte vill ha till lagtinget. Vi har diskuterat tidpunkten. När det gäller lagtinget har det varit en helt annan diskussion. Alla partier har varit med där och diskuterat den frågan, men ingen har ännu kunnat visa på att det skulle ha varit någon överenskommelse med höjning av landskapsstyrelseledamöternas löner i det skedet. En höjning av landskapsstyrelseledamöternas arvode från 180 dagar till 220 av 365 dagar är precis samma höjning som nu föreslås, alltså 22 procent. Det som vi har diskuterat är om lönen motsvarar arbetsuppgifterna. Jag tycker att det är en intressant sak att Anders Englund kanske skulle ha suttit i landskapsstyrelsen om lönen skulle ha varit densamma men han hade fått kilometerersättning! Det skall vi ta fasta på! Det visar s.a.s. ett ekonomiskt resonemang B marginalkostnaden. Man skall inte ge för stora löner, utan lönerna skall vara så intressanta att de lockar lagtingsledamöter att söka uppdraget. Här har vi ltl Englund som ett exempel: skulle han ha fått kilometerersättning skulle han ha suttit i landskapsstyrelsen och varit nöjd! Ett bra förslag!

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

Det sista som ltl Erland sade om kilometerersättning är kanske ett rättvisesystem som man också kunde behöva diskutera när man diskuterar landskapsstyrelseledamöternas löner. Bor du i periferin har du de facto högre kostnader om du kör in alla dagar fram och tillbaka och kanske också skall köra till kvällsmöten osv. Här är det de facto så att när torsdagen har gått har man kört upp timmarna, så egentligen borde fredagen vara ledig, om man jämför med den som bor i Mariehamn. Det övriga ids jag inte svara mera på i det här sammanhanget.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag tycker att resonemanget är intressant för det ansluter precis till det vi har sagt, att en lönedelegation borde titta på frågan, också sådant som är utöver själva lönenivån, dvs. ersättningar osv. Av regionalpolitiska skäl tycker jag att det är ganska intressant att diskutera kostnadsersättningar när det gäller resor, för det kanske skulle öka möjligheterna för oss på landet att söka uppdraget i landskapsstyrelsen. Jag vet inte hur många det är från staden som sitter där nu, men i alla fall är det en ledamot i lagtinget som bestyrker att resekostnaderna har en betydelse. Nu blev det en annan person från landet som inte hade så höga anspråk på ersättning för resorna som tog jobbet, men det är absolut en viktig princip att om lagtingsledamöterna har ersättning, varför skulle inte landskapsstyrelseledamöterna ha ersättning! Det här skall man väga in i lönebilden.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Normalt brukar jag tycka att ltl Englund har vettiga åsikter att komma med och tyvärr gör han nog ett flagrant undantag den här gången. Man kan säga att han schacklade ur! Å ena sidan tackar han vtm Erlandsson och han tackar ltl K-G Eriksson för deras redogörelse i detta sammanhang. Sanningen att säga, om jag inte helt har missförstått vederbörande, är att dessa herrar har diametralt  motsatta åsikter! Ltl K-G Eriksson har tidigare i debatten åberopat en överenskommelse som om den verkligen skulle ha funnits och Ragnar Erlandsson har också han, på sitt hederliga sätt, verkligen dementerat att någon sådan överenskommelse skulle ha förekommit, vilket vi är tacksamma för eftersom vi alltid har hävdat att så är fallet. Jag förstår inte riktigt B skildringarna som dessa herrar lämnar är vitt skilda och då tycker jag det är lite konstigt att omfatta båda! Ltl Englund sade också att han var väldigt glad över att landskapsstyrelsen åtminstone har kommit till lagtinget med framställningen. Man kunde få förstå att de inte har satt igång någon process på egen hand s.a.s.!  Förhållandet är det att i allmänhet lyfter inte löntagare förhöjda löner med mindre än att arbetsgivarna sanktionerar det B och så är det nog i det här fallet också. Jag tycker att det inte är något att tacka landskapsstyrelsen för, utan det är nödtvunget om man vill ha någon löneförhöjning.

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

Jag tror verkligen att det är ledamoten Wiklöf som har @schaklat ur@ i det här sammanhanget! Lite olika åsikter kan ltl K-G Eriksson och vtm Erlandsson ha, men nog är det så att skulle ltl Wiklöf ha suttit i regeringsställning hade han antagligen aldrig kommit ihåg att komma med ärendet till lagtinget, för nu vill man förstås komma från detta, man vill överhuvudtaget inte vidkännas att man har varit med om diskussionerna på något sätt. Någon skriftlig överenskommelse finns inte, men diskussionerna vill man inte kännas vid att har förts. Så har det ungefär diskuterats här från flera håll. Det verkar faktiskt lite besynnerligt av ltl Wiklöf att komma med det här uttalandet.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Även om vi kan skämta tror jag att detta ärende också vinner på att vi försöker hålla det på en saklig och icke en personlig nivå. Jag tror att det gagnar saken i allra högsta grad. Ingen åtminstone från vår sida har förnekat att diskussioner skulle ha förts. Vi säger att vi inte har ingått några överenskommelser. Tvärtom, har vi tagit avstånd från sådana överenskommelser. Det är alltså viktigt att komma ihåg den distinktionen. Vi har inte heller från vår sida förnekat justeringar av landskapsstyrelseledamöternas löner och lantrådets löner. Jag har personligen som gruppledare för socialdemokraterna sagt från talarstolen, att i den här formen kommer lagen icke att få vårt godkännande.

 

TALMANNEN:  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lagutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens framställning om sänkning av kommunalskatten för samfund. (FR nr 12/1999-2000).

 

Talmannen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

I framställning nr 12 föreslår landskapsstyrelsen en sänkning av kommunalskatten för samfund på Åland. Bakgrunden till förslaget är den att man i riket har gått in för att höja samfundsskatten från 28 till 29 procent och dessutom har man gått in för att staten vill ha en lite större del av samfundsskattekakan. Detta utgående från att samfundsskattens volymtillväxt har varit väldigt god och prognosen är väldigt god de närmaste åren för hela republiken Finland inklusive Åland.

 

Eftersom vår målsättning är att vi skall ha samma bolagsskatt, samfundskatt, här på Åland som i landet som helhet, 29 procent, innebär detta att vi justerar vår lagstiftning på så sätt att den kommunala andelen sänks här på Åland med vissa procentenheter. Om inte några andra åtgärder vidtogs skulle detta innebära att de åländska kommunerna skulle få mindre samfundsskatt, men vi har från landskapsstyrelsens sida i förhandlingarna med Ålands kommunförbund kommit överens om att vi från landskapets budget kompenserar mellanskillnaden som kommunerna skulle ha fått om fördelningen mellan stat, kommun och kyrka skulle ha varit såsom den är t.ex. beskattningsåret 1999. Här finns det alltså en överenskommelse och ett löfte från landskapets sida att göra kompensationen till kommunerna så att de kommer att gå skadelösa ur det här och de åländska företagen kommer också att ha samma kommunalskatteprocent som företagen i övrigt i landet har.

 

Ltl Sarin-Grufberg:

Herr talman!

Föreliggande framställning gäller samfundsskatten och de som får samfundsskatten är alltså staten, församlingarna och kommunerna. Den lagstiftning som Åland kan  påverka är kommunalskatte-lagen. Då är det naturligt att man reglerar i den så att inte de åländska företagen skall få högre skatt än företagen i riket.

 

Som lantrådet redan sade, är konsekvensen att de åländska kommunerna kan förlora, och de största förlorarna är då de som proportionellt har den största delen samfundsskatt, bl.a. Mariehamn. Jag noterar tacksamt att man har i överläggningar mellan kommunerna och landskapet  kommit överens om att de kommuner som förlorar skall kompenseras för bortfallet. Jag utgår från att man nogsamt följer upp att det blir en kompensation och att således sänkningen när det gäller kommunalskattelagen neutraliseras för kommunerna.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Jag tycker att landskapsstyrelsen i denna framställning har vidtagit en riktig åtgärd. Självklart är det så att vi inte kan påverka vare sig kyrkobiten eller statsskatteandelen utan det är den kommunala biten som vi måste tackla om vi skall göra en justering i den mån som här är framställt. Men det är riktigt att vi inte skall medverka till att företagsamheten på Åland taxeras hårdare än på rikssidan. Det enda som är viktigt är att i motivskrivningarna finns det sagt att man har kommit överens med kommunerna om att man skall klara ut kompensationen. Nu är inte den biten lagfäst, utan den blir sannolikt beroende av förhandlingar som kommer varje år. Det är därför mycket viktigt att landskapsstyrelsen verkligen ger sig hän med en viss kontinuitet åt det här, så att det absolut inte går och blir några justeringar. Vi har vissa kommuner i Mariehamns stad som är illa ute, om man på den här punkten skulle fallera. Jag tvivlar inte på det, men jag vill betona hur viktigt det är att man hela tiden kommer ihåg kompensationen.

 

För vår del går det bra med korta formuläret från utskottet i detta ärende. Vi tycker att det är en riktig åtgärd.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag ber att få tacka ltl Wiklöf för stödet och jag vill bara än en gång understryka att det här är inte mera underställt underhandlingar med kommunerna utan det här har vi kommit överens om och det är matematik som skall räknas ut på finansavdelningen och så kommer kommunerna att få exakt på mark den kompensation som gör att åtgärden skall neutralisera den skillnad som uppstår.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Som liberalernas lagtingsledamot Sarin-Grufberg och ltl Wiklöf har konstaterat är det ingenting att invända mot förslaget. Det är en riktig åtgärd.  Vi har inte direkt diskuterat i den liberala gruppen om det här skall vara korta formuläret B det är möjligt att det är det mest lämpliga. Jag tänkte i alla fall aktualisera två frågor som har ett samband med detta och den första är att i det förra lagtinget fanns det en parlamentarisk grupp som anmodade landskapsstyrelsen att komma med förslag om bättre kontroll över samfundsskatten, eventuellt övertagande osv. före 1.1.1999. Där hände ingenting och det här är ett exempel som visar på att någonting måste hända. Vi kommer att få återkomma till den här typen av anpassningar och åtgärder för att göra kommunerna skadelösa. Jag vet inte vad landskapsstyrelsen har för planer med kyrkan, men kyrkoskatten berörs de facto av detta,  och om det finns några tankar på det; i tidigare reformer har kyrkan faktiskt blivit förfördelad i detta system. Det har tidigare funnits en enighet om att vi skall gå vidare med samfundsskatten. I det här lagtinget har den saken inte aktualiserats, men det är möjligt att det finns samma majoritet här i det här fallet, det vet vi inte.

 

Det är kanske riktigt som ltl Wiklöf säger att näringsutskottet inte skall desto mer gå in i den här frågan utan ta det enligt korta formuläret, men det ha att göra med en annan fråga som är av stor vikt för liberalerna i alla fall och det är kommunernas ekonomi i dag och på sikt, alltså hur man skall kunna säkra den kommunala servicen, där man har fått större åtaganden, och det har att göra med skattefrågor det också. De flesta vet förstås att liberalerna inte förordar någon självständighet eller övertagande av beskattningen i sin helhet, men vi vill alltså ha anpassade och riktade reformer. Vi vill också att de skall komma till stånd, att det inte är bara prat, att får man inte igenom det ena skall man ta över ännu mer osv.  - är det besvär på ett område skall man på lång sikt lösa det genom patentlösningar. Det här är konkreta frågor för kommunerna, det är konkreta frågor för medborgarna och i det här fallet konstaterar vi att det är så kommunerna blir skadelösa just i den här förändringen, men den långsiktiga frågan kan man inte vänta med och säga att det här löser sig säkert på sikt, utan det är egentligen i dag eller i går eller för flera månader sedan besluten om den strategin borde ha tagits.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Som det har konstaterats från flera håll här är framställningen närmast en teknikalitet som gör att vi anpassar oss till verkligheten och håller nivån på 29 procent och det är kanske inte så hemskt mycket att orda mer om det.

 

I och med ltl Erland tog upp detta med samfundsskatten och behörigheten vill jag i varje fall säga det att våra ansträngningar för att få igång en diskussion med statsmakten om ett övertagande av samfundsskatten har inte gett resultat ännu. Det är bara att konstatera, men de ansträngningarna fortsätter också under den här perioden och vi kommer säkerligen att återkomma till lagtinget vid ett flertal tillfällen för att diskutera samfundsskattefrågan, både i lagtinget och eventuellt också i olika referensgrupper för det som bekymrar mig som lantråd och som ansvarig politiker här i landskapet är att för landet som  helhet har samfundsskatten en väldigt brant ökning och den kommer att få en ökande betydelse för finansieringen av samhällets olika sektorer; den är bra för staten och den är bra för kommunerna. Hittills är det så på Åland att samfundsskatten också är väldigt bra och den är speciellt väldigt bra för Mariehamns stad, Saltvik och kanske några kommuner till som har stor nytta av den. Men jag känner en viss oro med tanke på den utveckling som vi har inom sjöfarten, där vi kan stå inför vad den utvecklingen kommer att innebära för samfundsskattevolymens utveckling här i landskapet Åland. Det kanske är att så vi kommer att få linjer som går åt olika håll, att skatten för hela Åland kommer att öka, skatten för Åland kommer att minska, om vi inte hanterar situationen på ett skickligt sätt framöver. Där tror jag nog att vi alla har anledning att fundera lite kring de här frågorna under de närmaste veckorna och månaderna; jag tror att vi inte har så mycket längre tid på oss egentligen. Det som jag naturligtvis tänker på är den eventuellt kommande tonnageskatten och vad den kommer att få för konsekvenser för skatteintäkterna på sikt här på Åland.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag avundas inte på något sätt landskapsstyrelsens roll i den här frågan, och det kan mycket väl motivera högre löner, men från liberalernas sida  kan vi inte göra så mycket mer än att påpeka att det här är någonting som verkligen är angeläget som vi väntar på att skall komma till lagtinget. Det är så att också förändringen från 28 till 29 procent, även om den är ganska marginell, visar att här händer det saker i riket, där man tar hänsyn till 4 miljoner invånare och inte 25.000. Därför har vi redan sagt att före 1.1.1999 måste det finnas ett förslag. Tiden går och vi ser på sjöfartspolitiken att den förs över våra huvuden. Det är alltså de starka fackföreningarna, arbetsgivarsidan, löntagarsidan och staten med hela skattesystemet som gör någonting. Den som tror att patentlösningen skulle vara att vi tar över hela rubbet har all anledning att agera snabbt här. Vi tror förstås att detta måste göras i samråd med riksmyndigheterna, och det tror jag gäller hela samfundsskatten, så jag vill bara säga att jag tror inte att det här lagtinget kommer att acceptera ett meddelande som säger att vi arbetar med frågan, utan vi vill nog ha klara besked att så här arbetar vi med frågan och den här tidtabellen har vi. Nu har vi inte så mycket att göra, så vi är beredda att föra en lagtingsdiskussion om beskattningsfrågor och sjöfartens framtid, men konkreta resultat måste komma snart.

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag skall inte förlänga debatten, men jag vill bara tillägga att landskapsstyrelsens målsättning är att under vårsessionen komma med ett meddelande till lagtinget där vi kan diskutera sjöfartspolitiken, där tonnageskattebiten ingår liksom naturligtvis andra beskattningsfrågor. Det kommer att ge lagtinget och partierna full möjlighet att dels ta ställning till de förslag som landskapsstyrelsen framställer men också naturligtvis att komma med alternativa lösningar, om sådana finns som är bättre i den här situationen för Åland.

 

Jag vill som komplement säga till det jag sade om Mariehamn, Saltvik och någon kommun till som har stora samfundsskatteintäkter, att vi skall inte tro att det bara är de kommunerna som drabbas om det skulle bli en radikal sänkning på det här området, för en sänkning för de kommunerna slår ändå ut på hela systemet för alla de andra kommunerna på Åland, så vi har all anledning att försöka hitta lösningar, oberoende om vi bor i Mariehamn, Vårdö, Sottunga eller Jomala därför att det finns ett gemensamt intresse att försöka hålla ett fungerande system.

 

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Diskussionen om sjöfarten och samfundsskatten har pågått så länge att jag tror att det skulle vara en omväg för landskapsstyrelsen att komma med ett meddelande och begära vägkost ytterligare en gång. Jag vill rekommendera lantrådet att komma med förslag att så här har vi tänkt gör så att vi sedan kan gå vidare. Med diskussion kommer vi inte så mycket längre. Vi kanske har bättre förslag och andra förslag, men vi måste kunna begära ett konkret förslag  som utgångspunkt när det gäller sjöfarten i samverkan med riksmyndigheterna och också med samfundsskatten där vi måste få en sådan kontroll att vi kan agera någorlunda fritt på lång sikt.

 

Vtm Erlandsson:

Herr talman!

Framställningen är igen ett exempel på hur viktigt det vore att behörigheten över samfundsskatten kunde överföras till landskapets behörighet. Nu får vi igen anpassa oss efter det ingrepp som staten gör på kommunernas ekonomi i riket. Det har under de ekonomiska nödåren tagit sig många uttryck i rikskommunernas förvaltning.

 

Vi på Åland kan vara lyckliga över att vi har en ekonomi som har givit möjligheter för landskapsstyrelsen att gå kommunerna till mötes. Nu nödgas vi dra ner den kommunala andelen av samfundsskatten för att inte pressa vårt näringsliv hårdare än i riket, och det är alldeles riktigt. Samtidigt lovar landskapsstyrelsen kompensera kommunernas sammanlagda bortfall av samfundsskatteinkomsterna. Hur denna kompensation skall gå till framgår inte av framställningen. Den nuvarande fördelningsnyckeln för samfundsskatten är faktiskt så gammal att den är från åren 1991-92, motsvarar inte verkligheten och kan inte läggas till grund för en rättvis fördelning av  samfundsskatteinkomsterna fr.o.m. detta år och framåt. Vi är alla medvetna om att Ålands statistik- och utredningsbyrå på landskapsstyrelsens uppdrag har gjort flera jämförande utredningar för att ta fram en ny fördelningsnyckel. Nu återstår för landskapsstyrelsen att snabbt komma med förslag till en ny fördelningsgrund av hela den kommunala samfundsskattekakan.  Det bästa vore om landskapsstyrelsen kommer med anslutande framställning med förslag till nya grunder för fördelningen, som bygger på dagens verklighet och inte en verklighet som den såg ut för tio år sedan.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Bortsett från lite nyansskillnader kunde det här ha varit ett inlägg från liberalerna, nämligen det att hösten 1998 efterlyste vi en större kontroll över samfundsskatten, också behörighetsöverföring om det är praktiskt och möjligt.  Hösten 1999 fick vi av dåvarande vicelantrådet Nordlund förslag på olika fördelningsnyckelmodeller, där vi gav vårt utlåtandeförslag och sedan dess har vi inte hört någonting. Jag håller alltså med om att här behövs det konkreta åtgärder. Jag sitter här tillsammans med vtm Erlandsson i lagtinget och väntar på konkreta förslag på dessa två punkter. Det är precis såsom vtm Erlandsson säger att det här är ett exempel på hur man i riket anpassar sin skatt efter sina motiv, medan vi inte har någon kontroll. Här tycker jag att det finns ordentligt med vägkost till landskapsstyrelsen. Vi är beredda att ta itu med de konkreta förslag som kommer till lagtinget.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Fördelningsnyckeln har naturligtvis en del nyanser, men om inte jag missminner mig har de flesta kommuner redan utlåtit sig i den här frågan och lämnat in sina besked till landskapsstyrelsen. I stora drag har jag fattat att vi har något slags konsensuslinje i denna fråga, möjligen med små nyanser.

 

När det gäller skattefrågorna skulle det vara intressant att få höra av lantrådet varför det inte går. Jag vill inte vara stygg utan uppriktig och verkligen visa på svårigheter. Under hela förra perioden, i det val som föregick den och i det val som föregick denna period har hela tiden övertagande av olika skatter varit generalfrågan nummer ett. Inte ens på det område där vi är överens kommer vi någon vart. Vari består problemet? Är det bara dessa illvilliga finnar som nu ställer till det för oss eller är vi för dåliga i våra framställningsförmågor? Vi måste börja sätta oss ner tillsammans, om vi skall hitta vägar i de här frågeställningarna. De är svåra och vi vet också att det finns en latent misstänksamhet mot Åland och åländska strävanden ibland, ibland med rätta och ibland oriktigt. Jag skulle vilja att lantrådet i någon mån kort lite grand exemplifierade: vari består svårigheterna? När det gäller samfundsskatten vill jag också säga som ltl Erland, att vi har ingenting emot att vi arbetar. Vi har t.o.m. i någon utsträckning diskuterat vissa andra smärre saker också, men vi kommer ingen vart. Jag börjar få intrycket att paradfrågorna från regeringsblockets sida är dödfödda om det inte händer någonting. Vad tjänar det till att man år efter år efter år talar om för de åländska människorna att nu skall vi göra det, nu skall vi göra det och fresta med det B och så händer ingenting! Folket måste börja bli jäkligt ledsna till slut! Vari består problemen? Snälla lantrådet, hjälp oss lite på vägen, så skall vi också hjälpa till lite!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Ursäkta, herr lantrådet,  att jag tränger mig före, men det var faktiskt i egenskap av före detta lantrådskandidat som jag tänkte yttra mig. Det är verkligen ett ödets ironi att i den landskapsstyrel-sebildning som vi diskuterade hade vi en ganska väl uttalad strategi om hur vi skulle förhålla oss till riksmyndigheterna i skattefrågor och till Bryssel när det gäller andra besvärligheter. Naturligtvis måste vi då med stort intresse undra: vad är denna landskapsstyrelses strategi? Ltl Wiklöf är mycket väl medveten om diskussionerna; jag kan inte påstå att vi på något sätt skulle ha varit framme vid en lösning här, men vi hade i alla fall en mycket engagerade diskussion och kontakter för att kunna gå vidare. Jag hoppas att den här landskapsstyrelsen är bättre skickad än vad vi skulle ha varit, men jag hoppas också att vi inte skall sitta i lagtinget och bara tro att det är så, utan att vi får något bevis. Jag tycker att ltl Wiklöfs anförande var mycket väl funnet och formulerat.

 

Lantrådet:

Herr talman!

Det är riktigt som det har sagts här att under den föregående perioden växte det fram en nästan fullt enig uppfattning här på Åland att samfundsbeskattningen är någonting som landskapet bör ta över för att säkra samfundsskatten och styrningen av den i framtiden. Jag har tidigare som vicelantråd och finansansvarig varit med i referensgrupperna och jag har också fört förhandlingar och diskussioner med finansministeriet. Under den föregående perioden lyckades inte jag, med all den argumentationsförmåga jag kan uppbåda och alla de argument som lagtingspartierna förde fram i referensgrupperna, eftersom vi också har använt oss av allt det som vi har kunnat komma på, både i kontakter med politiker och i kontakter med tjänstemän. Vårt problem är att tillsvidare är uppfattningen i den finländska regeringen att B om jag skall citera andra finansministern Suvi-Anne Siimes ordagrant B @vi anser att systemen skall vara lika i hela landet@. Och hittills har vi inte kunnat argumentera på ett sådant sätt att vi har fått förståelse för att Åland har en speciell situation. Det är jag den första att beklaga, men samtidigt, trots att jag måste erkänna att jag känner det som en av mina största besvikelser och motgångar det möte som jag hade i slutet på den förra perioden just med andra finansministern Siimes, fick det klara beskedet att den här regeringen är inte intresserad av att diskutera någonting sådant.  Då gick nog rullgardinen ner för mig för tillfälllet. Men i politiska sammanhang måste man ta ny kraft och ta nytt mod och arbeta vidare med frågorna. I vårt handlingsprogram för den här landskapsstyrelsen har vi med att vi kommer att fortsätta våra ansträngningar att få förståelse för att ett övertagande av samfundsbeskattningen skulle vara i hela landets intresse de facto. Vi blir stärkta i de här stora officiella talen när presidenterna utsträcker sig, både den förra presidenten och den nuvarande presidenten, att självstyrelsen skall utvecklas och den skall också utvecklas på det ekonomiska området, men vi har ännu inte lyckats komma till en konkret förhandling med riksmyndigheterna i denna fråga. Det arbete som nu pågår när det gäller  beskattningsfrågoran och den åländska ekonomin som helhet är att vi gör en utvärdering av: hur har det nuvarande ekonomiska systemet med klumpsumman utvecklats under de år som vi har haft systemet. Vi har vår beskrivning på vår sida. Finansministern skall ha sin beskrivning. På det sättet hoppas vi att kunna få igång en konstruktiv och bra diskussion hur man skall se på det ekonomiska systemet som helhet. Det är det svaret vi har fått från motparten i det här sammanhanget, alltså från finansministeriet och i förlängningen regeringen; de vill inte i det här skedet diskutera en enskildhet, utan de vill se på systemet som helhet. Där står vi i dag. Vi vet att vi har vissa styrkor i det system vi har i dag, men vi har också vissa svagheter.

 

Landskapsstyrelsens ansträngningar att komma till konkreta förhandlingar fortsätter och så fort vi har någonting att förelägga lagtinget att ta ställning till kommer vi naturligtvis att förelägga lagtinget detta. Det här är frågor av den digniteten att en landskapsstyrelse kan inte ensam ta och har inte ens formella rättigheter att ta beslut, utan vi vet att skall vi göra ändringar av det här slaget är det med kvalificerad majoritet och minst två tredjedelar av Ålands lagting skall stå bakom det. Både ltl Wiklöfs och ltl Erlands inlägg gladde mig, för tydligen finns intentionen och ambitionen kvar som fanns under den förra perioden och det ger också landskapsstyrelsen större styrka i de förhandlingar som man måste föra med riksmyndigheterna och i första hand med finansministeriet. Finansministeriet är ingen lätt förhandlingspart i dessa frågor, utan det krävs mycket goda argument och vi skall nu se. Den situation som vi har inom sjöfarten har ytterligare gett styrka åt våra argument, tycker vi, och vi har också sett vissa öppningar eventuellt i diskussionerna, men vi har inte kommit så långt att vi fått en konkret diskussion ännu. Så här är läget och jag har försökt redogöra så öppet och ärligt för lagtinget och även för Ålands folk. Vi har det system vi har i dag att vi är två förhandlingsparter, Ålands landskapsstyrelse och Ålands lagting  samt Finlands regering och Finlands riksdag och den ena kan inte ensidigt diktera vad man skall förhandla om utan det krävs att bägge parter är intresserade av att förhandla. Hittills har man inte varit beredd från den andra parten att föra en konkret förhandling om övertagande av mera skattebehörighet till Åland. Orsaken till varför man inte har varit det kan man förstås delvis spekulera om, men det som sägs åt oss direkt är att man är inte intresserad av en intern skattekonkurrens inom landet. Det upplever jag som huvudargumentet när vi diskuterar med statens myndigheter. Då har vi sagt att vi är naturligtvis beredda att på något sätt försöka säkra att en sådan situation inte skall uppstå, men det har ändå inte hjälpt. Sådan är situationen.  Jag hoppas att jag småningom kan ha lite positivare besked att lämna.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Lantrådet har fått nej av andre finansministern Suvi-Anne Siimes och rullgardingen gick ner. Det finns ett talesätt som säger att @blyga pojkar får inte vackra flickor@, så det gäller att stå i och fria till andra alternativ. Jag vet också, från den lilla period som vi förhandlade om landskapsstyrelse, att det finns andra åsikter också på rikssidan. Det som jag skulle vilja fråga här som var intressant B som ett förtydligande här i repliken B var att man utreder klumpsumman och hur den har utvecklats. Jag har fått trovärdiga uppgifter som säger att det hemliga sällskapet för självständighet utnyttjar ÅSUB för att skaffa information just i den frågan. Då borde också vi få samma information till lagtinget. En sak som är viktig i samfundsskattefrågan är just detta med skattekonkurrens. Jag tror att det finns många modeller där man undviker skattekonkurrens, men jag skulle också vilja säga samma sak som jag sade när den här regeringen bildades, att om det är så att landskapsstyrelsen stångar huvudet i väggen och inte kommer framåt, då skall man faktiskt allvarligt i folkets intresse diskutera om en bredare eller annan regeringsbas kunde ha lättare att komma fram på rikssidan. Jag tror att det är en av nyckelfrågorna i detta därför att vi kan inte sitta här i lagtinget och bara vänta på att det händer någonting och ingenting händer, utan vi måste faktiskt, och jag säger det uppriktigt och med all med respekt till lantrådet, kunna ställa krav. Valrörelsen har varit sådan; löftena har varit sådana att samfundsskatten får man inte missa. Alla alternativ måste prövas.

 

 

 

Lantrådet:

Herr talman!

Det var ett i sig ganska allvarligt uttalande om att något hemligt sällskap skulle få uppgifter från Ålands statistik- och utredningsbyrå. Jag utgår från att Ålands statistik- och utredningsbyrå arbetar med det ansvar som den fristående myndigheten skall ha. När det gäller utvärderingen av det ekonomiska systemet är inte ÅSUB inkopplat i den utan det är finansavdelningen som sköter den utvärderingen. Jag har alltså svårt att se kopplingen här. Däremot finns det naturligtvis väldigt, väldigt mycket ekonomiskt material inom ÅSUB om det åländska samhället och de utredningar som har gjorts under årens lopp. Men just utvärderingen av det ekonomiska systemet, åren från 1993 fram till dags dato, gör finansavdelningen själv.

 

Jag har inte fått de senaste siffrorna, men så länge jag var finansansvarig  kände jag  till den uppföljning som hade gjorts fram till år 1989 och den pekade faktiskt på att landskapet har ganska mycket pengar till godo, att vi borde få en större klumpsumma än vad vi får i dag. Det kanske förvånar många som tycker att klumpsumman redan är tillräcklig, men om man ser de B en del större, andra mindre - förändringar som skett genom årens lopp från 1993 och fram till dags dato skulle vi, enligt den uppfattning som vi kan argumentera från åländsk sida, ha rätt till ungefär 30 miljoner större klumpsumma.  Sedan kan naturligtvis motparten B finansministeriet och regeringen B hävda en annan uppfattning, och det kommer de med största sannolikhet att göra, men de kommande förhandlingarna får visa var linjen dras. Så här är läget just nu.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag har inga belägg för det konkret att ÅSUB arbetar åt det hemliga sällskapet och den utredning som görs, så jag får godta lantrådets försäkring att så inte är fallet. Det vore lite märkligt, när man inte har råd att göra en från Ålandstidningen fristående opinionsundersökning, om man då har råd att serva hemliga sällskap. Men oberoende om det är så vill jag ju att vi skall få informationen.

 

När det gäller pengar till godo i klumpsumman vet vi B det är ingen nyhet för mig B att det vi har rätt till enligt lagen inte har tagits ut. Vi har bara inte haft tid B vi har i oppositionen så mycket att göra B att ställa landskapsstyrelsen till svars för detta. Budgetstrukturförändringarna för 1999 skulle ge oss ungefär 30 miljoner mer, om mina beräkningar stämmer, om jag kommer ihåg rätt, så klumpsummans justeringar har någon glömt bort här, men kanske av politiska, taktiska skäl man inte vill s.a.s. kräva ännu mer när vi får så mycket. Vi har de facto rätt till mer, så det stämmer överens med vi har för uppfattning.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Om det pågår kontinuerliga strukturella förändringar i budgeten till förmån för riket och till nackdel för Åland, så är det lindrigt sagt landskapsstyrelsens absoluta skyldighet att hela tiden ligga på som järven om att också få förändringar i utdelningen. Den processen har jag varit med om och i den måste sittande landskapsstyrelse absolut anstränga sig maximalt. Det liknar ingenting! Vi vet att förhållandena ändrar hela tiden. Man tycker att saker och ting som finns inom budgetramarna så skall man fixa på annat sätt och därmed eliminerar man vissa grunder etc. Då måste vi vara framme tvärt! Jag utgår från att finansansvarige Olof Salmén snarare bor i Helsingfors än på Åland när det gäller de här frågorna!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Den här diskussionen är intressant angående systemet med förändring av klumpsumman. Varje liten  enskildhet som landskapsstyrelsen har när det gäller förändringarna i klumpsumman kan i sig inte leda till en förändring av 0,45-klumpsumman. Vi har ända från början haft en förnuftig linje i den här frågan. Vi skall samla ihop tillräckligt många bitar så att vi har en ordentlig sammantagen klump som vi förhandlar om och då kan vi få en förändring. Jag tror att skulle den politiska psykologi som har funnits i landet  - och jag tror ännu mera efter den situation som nu håller på att uppstå med de s.k. Sonera-pengarna B så den dagen vi tar upp en diskussion om förändring av klumpsumman 0,45 kommer nog rikets representanter att ha diametralt motsatt uppfattning mot oss åt vilket håll klumpsumman skall förändras. Därför gäller det naturligtvis att vi skall ha goda argument för de förändringar som vi kommer att föreslå.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det är självklart att landskapsstyrelsen skall ha bästa tänkbara argument sakligt sett i varje fråga. Men om man samlar på hög under väldigt lång tid innebär det i praktiken att landskapet går förlustigt enorma belopp. Då tycker jag att man måste hitta en mekanism där man får retroaktiviteten att fungera i dessa sammanhang. Staten får tycka vad de vill i dessa frågor, men det är vår skyldighet gentemot skattebetalarna på Åland att se till att vi får ut det som rättmätigt tillkommer Åland. Jag tror att med rätt argumentation får man det. Om vi väntar i många år och kanske förlorar 30-40 miljoner per år, så är det våldsamma summor vi går miste om. Det är det minsta vi kan begära att de sakerna korrigeras och kompenseras. Att vi sedan diskuterar andra övertagande frågor kan ha mera komplicerad natur, men det här bör ingå i hela systemet som en självklarhet. Ligg på som järven, se till att Olof Salmén bosätter sig en månad i Helsingfors och inte kommer hem förrän han har detta löst!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

När det gäller tidsperioden har vi varit överens om att det är åren fram till och med bokslutet för år 1999 och budgeterna för år 2000 som skall ligga till grund för jämförelsen. Vi kommer inte att låta längre tid gå nu och jag tror att utredningen redan är klar på finansavdelningen, så vi är inne i att påbörja ett förhandlingsskede med finansministeriet. Så är dagsläget.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

En framställning som är en riktig åtgärd och som skall tas med korta formuläret visar sig utvecklas till någonting som är ganska bekymmersamt, tycker jag och jag håller med ltl Wiklöf. Vi har känt till B enligt beräkningar som vi kontinuerligt gör i liberalerna B att budgetstrukturförändringarna är systematiska till den delen att man lyfter ut vissa fonder, man tar avkastning från bolagen och för dem utanför ordinarie statsbudget. Det är alldeles entydigt och klart i självstyrelselagen att när det är så att man förändrar budgetstrukturen skall det göras justeringar i det belopp som tillkommer Åland. Om det finns en strategi hos landskapsstyrelsen som inte är förankrad i lagtinget, inte ens s.a.s. informellt i finansutskottet, sitter landskapsstyrelsen B för att uttrycka det lite drastiskt B och snuvar de folkvalda på pengar, dvs. vi har ingen insyn i det som tillkommer oss och där landskapsstyrelsen har en självpåtagen strategi. När man nu i löneförhandlingarna talar om 3,1 procent  - jag vet inte vad landskapsstyrelsen har kommit fram till, men att beloppet för 1999 skulle vara 30 miljoner B då skulle strategin från landskapsstyrelsens sida vara att vi skäms över att vi skulle få mera pengar när Sonera-pengarna också kommer till oss! Jag råkade faktiskt vara med en gång i tiden när vi förhandlade om klumpsumman och det ekonomiska systemet, och det fanns ett alternativ där vi skulle frånsäga oss andelar i statsbolagen, men vi/politikerna bedömde det då B jag var tjänsteman B att det kan vara bra att ha en andel kvar i reala tillgångar, om vi ändå inte kan s.a.s. frigöra oss ekonomiskt från riket och här får vi nu pengar tillbaka. Men varenda medborgare i riket Finland får samma utdelning; det är bara det att vi har en bra utgångsnivå, så inte behöver vi skämmas för Sonera-pengarna, och om vi inte gör det, skall vi ännu mindre skämmas för att vi i självstyrelselagen har förutsett att budgeten i riket kan komma att förändras. Det är ännu viktigare när vi ser framåt därför att man kommer att göra ytterligare förändringar i budgetstrukturen, tjänstelägga många saker inom förvaltningarna, privatisera, föra ut fonderingar, bostäder, pensioner osv., så att budgeten kommer med absolut säker automatik att minska i omfång och därmed minskar vår summa.  Just av den anledningen skrevs det in i självstyrelselagen att strukturförändringar, med samma automatik som man räknar 0,45, skulle omräknas enligt en viss procedur så att vi får sänka klumpsumman eller höja den. Den proceduren går dock, om jag inte missminner mig, via en bedömning i Ålandsdelegationen, naturligtvis genom förhandlingar med finansministeriet, men finansministeriet står inte på något sätt ovanför självstyrelselagen B det är i så fall tvärtom att den lagen är av grundlagskaraktär och en speciallag i riket.  Det är möjligt att landskapsstyrelsen har goda skäl och argument för att föra den här strategin, men jag ifrågasätter faktiskt om det är förenligt med det parlamentariska systemet att inte föra det till lagtinget i samband med budget eller redovisa det informellt eller i finansutskottet i alla fall som något slags riktlinjer. Vi har tagit fasta på motiveringarna här i budgeten, om de gäller eller inte, men om motiveringarna inte ens  finns kan vi inte heller ta ställning till dem.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag vill verkligen understryka att landskapsstyrelsen och inte jag som lantråd heller skäms varken för Sonera-pengarna eller för några andra pengar. Jag vet inte var ltl Erland fick det ordet från, om han uppfattar mig på det sättet. Tvärtom, vi har det senaste dagarna haft anledning att inför riksmedia argumentera precis på det sätt som ltl Erland gjorde här. Åland har sin rättmätiga del i Sonera-pengarna. Vi har precis som alla andra medborgare i republiken varit med och byggt upp den förmögenheten och har också rätt att ta del av den när den eventuellt skall fördelas på det sätt som nu tydligen förestår. Något annat alternativ skulle vara minst sagt upprörande, om man skulle förbigå Åland och de åländska intressena. Där har jag lugnats av de uttalanden som har gjorts från finansministeriets tjänstemän, att det här är egentligen en enkel matematik. När det gäller strukturförändringarna i budgeten är den processen igång och vi kommer  att på bästa möjliga sätt försöka förhandla oss till förbättringar och en utökad klumpsumma.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag uppfattar lantrådet som så att man gick försiktigt fram här för att inte i samband med att det kommer Sonera-pengar visa att klumpsumman behöver förändras. Den försiktigheten finns det inte några motiv för. Det är självklart att Sonera-pengarna är en ren mekanism; så länge de kommer in i statsbudgeten räknas det automatiskt. Vi behöver inte ens argumentera för det, kanske informera om det, men det är en annan sak. Att det skulle föranleda diskussion med finansministeriet har jag dock svårt att förstå.  Principen är precis densamma: om det är strukturförändringar i budgeten, om fonderna förs utanför budgeten kommer pengarna rikets medborgare till del men inte till oss. Själva grundkonstruktionen med 0,45 är att vi skulle få en andel som var byggd på historiska data och lagen säger därför att sker det förändringar i strukturen som ger oss mindre pengar än den mall som vi anslöt oss till skall det justeras, men det är inte en lika enkel mekanism. Proceduren för att räkna ut den finns dock via Ålandsdelegationen och då tycker jag inte att landskapsstyrelsen har mandat från lagtinget att säga att nu skall vi ta 1998 och 2000, nu skall vi vänta med det här, nu skall vi samla på oss osv. Då har landskapsstyrelsen en strategi, som visserligen kan vara rätt och bra, men den är inte parlamentariskt förankrad. I samband med nästa tilläggsbudget tycker jag att det är lämpligt att redovisa det här i finansutskottet eller helst i själva budgeten: vad är landskapsstyrelsens avsikt med dessa ca 30 miljoner? Det tror jag att är medborgarnas och parlamentets rätt att få veta. Det är alltså våra pengar egentligen som nu står utanför budgetsystemet av taktiska/strategiska skäl som vi inte har fått redovisade.

 

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Det förvånar mig lite att vi inte skulle ha mandat att göra det här arbetet. Jag upplever det närmast som att det är vår skyldighet att göra det för att tillvara de åländska medborgarnas intressen, landskapsstyrelsens och i förlängningen Ålands lagtings intressen. Något annat skulle vara ägnat att förvåna.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Självklart handlar det om det! Det är en skyldighet, det står ju i lagen, landskapsstyrelsen skall följa lagen! Men det är en skyldighet att utföra det, och har man en strategi och en taktik att man inte tänker göra det, så är det lika mycket en skyldighet att redovisa det för lagtinget. Lagtinget måste kunna förvänta sig att det som står i självstyrelselagen är någonting som har beslutats i lagtinget med total majoritet, om jag minns rätt. Då skall landskapsstyrelsen följa det. Där står det att den finansiella utjämningen är årlig och det skall samtidigt i den årliga utjämningen justeras med hänsyn till budget, och det har alltså inte gjorts. Det kan vara någon sorts rimliga överväganden och strategier, men vi har inte fått dem redovisade, så att den kopplingen till parlamentet måste väl ändå finnas: går man utöver självstyrelselagen och inte gör som självstyrelselagen säger utan samlar på hög för att eventuellt göra en framställning, har man skyldighet att redovisa det.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Här handlar det sist och slutligen om att sätta nivån för när man skall uppta en förhandling om förändring av klumpsumman. Den bedömning som de tidigare landskapsstyrelserna har gjort, både den som ltl Wiklöf var med i och i den som jag var med, är att vi kan inte för varje liten enstaka summa gå och begära en omförhandling, men däremot anser vi att vi har kommit till den nivån nu att vi skall sätta igång den processen. Därför har vi gjort det. Vi startade upp den processen under hösten 1999 och nu är det meningen att de konkreta diskussionerna skall vidta med finansministeriet. Lagtinget kommer alldeles säkert att få ta del av det i någon av de kommande budgeterna; om det blir redan i nästa tilläggsbudget är jag inte säker på, men det är kanske mest troligt i det kommande ordinarie budgetförslaget för år 2001.

 

TALMANNEN:  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 5/1999-2000 om ny  polislandskapslagstiftning.  (FR nr 1/1999-2000).

 

Först tillåtes diskussion och därefter vidtar detlajbehandlingen. Diskussion. Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen förelägges de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Förelägges förslaget till landskapslag om polislag för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Förelägges förslaget till landskapslag om upphävande av 34 ' landskapslagen angående ordningsstadga för landsbygden i landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Förelägges förslaget till landskapslag om ändring av 1 och 4 '' landskapslagen om behandling av berusade för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Förelägges förslaget till landskapslag om ändring av 16 ' landskapslagen om offentliga nöjestillställningar för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Förelägges förslaget till landskapslag om ändring av 1 ' landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personregister för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

Lagtingets nästa plenum är måndagen den 20.3. kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 15.45).


 

Originalfil