Stenografiskt protokoll från plenum den 16 november 1999 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM DEN 16 NOVEMBER 1999 KL. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Sundman och ltl K-G Eriksson).

28 lagtingsledamöter närvarande.

 

Herr landshövdingen:  Herr talman! Jag ber att till lagtinget för behandling få överlämna dels republikens presidents framställning om godkännande av vissa bestämmelser i avtalet med Rumänien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och dels republikens presidents framställning om godkännande av vissa bestämmelser i avtalet med Slovakien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatter beträffande skatter på inkomst.

 

TALMANNEN: Herr landshövding! Lagtinget kommer att i vederbörlig ordning behandla republikens presidents framställningar.

 

 

Föredrages för remiss, fortsatt behandling ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens förslag till budget för landskapet Åland för år 2000. (FR nr 4/1999-2000 jämte finansmotionerna nr 1-35/1999-2000).

 

Beslut har redan fattats om remiss till finansutskottet. Begäres ordet?

 

Ltl Erland:

Herr talman!

För ca ett år sedan ställde vi i lagtinget ett spörsmål om vilka självstyrelsepolitiska riktlinjer landskapsstyrelsen avser att följa och det var med anledning av att det hade pågått en självständighets­debatt som vi bedömde som lite osäker. Var det meningen att man på allvar ville gå in för självständig­het eller var det någonting som skulle ge sken av att man hade lösningar  på en massa problem?

 

Inför valet var det många som tonade ner frågan om självständighet; man skulle utveckla självstyrelsen och man anslöt sig till det liberala självstyrelsepartiet.

 

Nu har självständigheten åter kommit in här i lagtinget och jag tycker att det är värt att diskutera vad det kan innebära. Det har funnits en del märkliga inslag i debatten. Man har sagt så här ungefär, att det har varit tabu att diskutera självständighet, men jag som är historiskt intresserad vet att det har man diskuterat aktivt ända sedan 1890-talet och ännu tidigare, 1861, Oscar I, eller vem det var, det har jag glömt. Men frågan har varit aktuell av och till i samband med självstyrelselagsrevisionerna. Tidningen Nya Åland hade en serie med artikel om självständighet, och frågan har debatterats av och till, ända tills  det blåstes upp med pukor och trumpeter i Ålandstidningen och med “näringsministern” Anders Eriksson som dragare.

 

Debatten har sedan dess inte gått särskilt mycket framåt. Jag har följt den med intresse och noterat att väldigt många i enkäten som juniorhandelskammaren gjorde inför valet sade att man arbetar för självständighet på sikt, och det var väl bra att det kom fram!

 

Vi har sagt från liberalernas sida att i den här frågan vill vi under nästa period göra en utredning eller, som vi kallar det, en utvärdering av självstyrelsesystemet och behovet av konstitutionella reformer och ändringar i beskattningssystemet. Man kan säga att det inkluderar hela skalan av grad av autonomi,  beskattning osv. Vi vill att detta skall göras därför att debatten faktiskt skall gå framåt och det är viktigt att utvärderingen görs med offentliga medel och med offentlig insyn; privata personer får naturligtvis göra vilka utredningar som helst, men detta borde vara någonting som alla här, politiskt ansvariga och  samhället i övrigt, borde kunna lita på.  Något tabu att diskutera självständighet tycker jag inte det finns och har funnits och det är inte heller fråga om att vara våghalsig när man gör det. Däremot tycker jag att den som talar för självständighet borde tala om hur man skall göra när man tar första steget. Man kan naturligtvis säga, att det här är inte aktuellt för dagen, det här kanske händer om 49 år, och man brukar säga att Rom byggdes inte på en dag, men när man byggde Rom så var det en dag som man startade med det! Var är starten för dem som nu förespråkar självständighet? Eller skall vi ha ytterligare fyra år av prat och retorik om självständighet? Problemet med det är att i lagtinget pratar man naturligtvis som man vill, det är ganska fritt, det är tidsbegränsning, men man frågar sig: Vad händer? Utvecklar vi självstyrelsen med prat om självständighet eller skall vi medvetet avveckla självstyrelsen? Det är de två alternativen som finns.

 

Går man in för självständighet, tror vi i liberalerna att man skall försöka finna en majoritet för det i lagtinget och faktiskt gå fram med den frågan på ett konkret sätt. Då blir det lite annat än den här debatten som har varit. En majoritet i lagtinget har alla möjligheter att föra fram frågan, och då vill vi naturligtvis veta: Finns det en majoritet eller är det enskilda personer som tycker om att debattera och diskutera?

 

Om man ser på debatten som den har drivits här, kanske främst av näringsavdelningens överinseende ledamot Anders Eriksson, har jag funderat väldigt mycket på frågan och försökt se att självständighet är en lösning där man försöker hitta problem, denna självständighet som är en vision: Vad är det för problem som vi kan hitta som den skulle vara lösning på? Det som är det första som har noterats, bl.a. i debatten om Färöarna är att vi på Åland går miste om pengar, 300 miljoner har det sagts; med självständighet skulle vi få alla dessa pengar. Det tycker jag är ett lovvärt argument. Kan man visa att vi med självständighet blir rikare, får det bättre, så är det klart att många ålänningar och många här i lagtinget är intresserade av att gå vidare med den frågan. Men märkligt nog var argumentet från ledamoten Anders Eriksson igår precis tvärtom. Det var inte det att vi skulle vinna pengar, utan med dagens system mår vi för bra, vi har det för bra, han kallade det för välfärdssjukan och den leder till att det inte finns något kostnadsansvar. Vi har för mycket pengar och därmed lämnar vi ansvaret, och den argumentationen håller jag precis med om. Den här budgeten är ett bevis på att kostnadsansvaret far iväg när pengarna kommer in. Jag tycker det är en alldeles utmärkt analys. Sedan är det en annan sak att självständigheten  skulle lösa detta problem, dvs. välfärdssjukan, vi har för mycket pengar - med självständighet skulle vi få pina oss lite, få det lite kärvt. Det här argumentet brukar man använda om kultur, särskilt i Finland; när det var hårda tider i Finland, när det var kärvt och det var krigstider, då blomstrade kulturen: Sibelius, Gallen-Kallela osv. Men jag tycker inte att vi från liberalernas sida har anledning att gå ut till folket och säga att ni har det för bra; för att det skall bli ett bättre samhälle måste ni få det sämre! Jag tycker inte att det låter riktigt logiskt.

 

Argumentet var också att på Åland väntar man på att bli matade - kommuner, organisationer och företag väntar på att bli matade. Är det någon här som känner någon företagare som sitter och väntar på att bli matad? De företagare jag känner är hårt arbetande människor som tar ekonomiska risker och det enda de vill är att vi skall kunna konkurrera på lika villkor, t.ex. utan skattegräns, där  den utlovade kompensationen har uteblivit. När det gäller “välfärdssjukan”, så tänk er då att gå ut till andra än företag och säga att ni har det för bra, ni sitter och väntar på att bli matade - ja, där har vi kanske en koppling till välfärden. Tror ni att alla omsorgshem, alla ålderdomshem, alla barndaghem, hela sjukhusverksam­heten imponeras av argumentet att vi har en välfärdssjuka! Det är just de sjuka som behöver välfärden, och de blir inte sjukare av välfärden, de blir friskare.

 

Klumpsumman, som vi i liberalerna betecknar som någonting tryggt, påstås främja lättja och oengagemang. Ja, möjligen bland politiker, som kan ta lätt på budgetarbetet och finanspolitiken därför att det finns så mycket pengar. Det kan vara ett argument, och det håller jag också med om, men det betyder inte att självständighet med mindre pengar är lösningen på problem;  lösningen på problemen är att man för en stramare finanspolitik, en större kostnadsmedvetenhet, ett större engagemang för de långsiktiga politiska riktlinjerna.

 

Vad finns det då för andra argument som har förts fram? Ja, sjöfarten har problem. Det är ett bra argument, för sjöfarten har problem, kommer att få problem, men löser självständighetsfrågan detta problem? Vi kommer alltså att som en självständig nation utsättas för skattekonkurrens. Ser man på hela skattepotentialen för sjöfarten, det som vi maximalt behöver finansiera, ett skattebortfall på ungefär  850 miljoner mark  subventionspotentialen. Egentligen är det fel att kalla det subventioner, för sjöfarten tjänar in det här och får pengarna tillbaka, men vi skall ändå stå för samhällsservicen för arbetstagarna och deras familjer. Det är alldeles riktigt, Anders Eriksson, att sjöfarten är ett problem. Också ytterligare ett argument: inflytandet i EU är ett problem, och vi sitter, som landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson säger,  i rävssaxen i EU. Vår strategi är att försöka stärka inflytandet i EU på olika sätt - via Helsingfors, men också genom direktkanaler. Där har vi politiska direktkanaler, men det behöver också vara formella kanaler och det behöver klargöras att Åland är en särskild myndighet inom Finland. Det behöver vi Finlands hjälp med att göra, kanske också Sveriges hjälp. Men självständighet gör inte att vi kommer undan alla förhandlingar och alla problem med att skapa relationer som  fungerar i praktiken. Vi har östländer som nu söker sig till EU; ytterligare länder till de 15 som nu finns, och hela diskussionen inom EU går ut på hur man skall säkra inflytandet från regioner som är betydligt större än Åland. Självständighet, har jag sagt tidigare, kan vara en lösning på just detta problem, det är det enda som jag ser som skulle kunna lösa inflytandeproblemet rent teoretiskt, formellt, men då skall man se också på de andra konsekvenserna.

 

Språket på Åland är enspråkigt svenskt, det tror jag vi alla omfattar här och det är problem att kommunicera med riket, med det finska Finland. Det är ett problem och det kommer att vara ett växande problem. Tänk då på patentlösningen med självständighet! Om Åland skulle vara en självständig nation, så måste vi uppfylla alla de språkkonventioner som finns på olika håll, i Unesco, i Europarådet osv. och våra internationella avtal kommer i ett annat läge. Jag har diskuterat detta med folkrättsexperter och andra; de säger att det kommer att vara synnerligen svårt att bibehålla vårt språksystem, den rätt vi har att ha officiella skolor enbart med svenskspråkig utbildning osv.

 

Ytterligare ett argument är att vi kan driva internationell politik och delta på ett annat sätt. Jo, det är sant, rent teoretiskt. Men att vara medlem i FN, att vara medlem i Europarådet, att vara medlem i alla organisationer, att ha ambassader osv., det kostar och det tar tid och det tar energi. Det är en intressant tanke och i liberalerna tror vi att vi skulle från åländsk sida ha anledning att stärka vår utrikespolitik betydligt, våra externpolitiska möjligheter, det tror jag, Självständighet kan vara en möjlighet, men inte en enkel lösning det heller.

 

Ledamoten Anders Eriksson säger att självständighet är enda vägen. Ja, om många av er här i lagtinget är övertygade om att det är enda vägen, ta då och sätt igång och gå den vägen! Men jag tror att det här kommer att ta väldigt mycket energi från de reella möjligheterna att lösa problemen.

 

Som sagt, det finns ingen som hindrar någon att tala om självständighet, men samtidigt som man gör det går man ifrån de reella lösningarna att för dagen, för året, för lagtingsperioden, lösa problemen, så varför inte enas om att vi gör en officiell utredning om självstyrelsesystemet?

 

Jag hade tänkt som en andra fråga ta upp lönebilden mellan kvinnor och män, eftersom jag råkar ha den statistik som efterfrågas i en motion här. Det behöver inte kosta 150.000 mark utan jag erbjuder mig att ta fram uppgiftern  för 15.000 mark, om centern betalar själv ur egen kassa, men jag skall återkomma till den frågan.

 

Landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag vill tacka ltl Erland för det mycket sakliga inlägget. Jag måste ändå säga att det är en ganska fantastisk utveckling det har varit på  ett och ett halvt år, då det var helt otänkbart att vi ens skulle ha diskuterat dessa frågor. Nu diskuterar vi det i en öppen debatt. Det har varit en sak som har diskuterats väldigt mycket centralt i valrörelsen och liberalernas ordförande ägnar i stort sett hela sitt första anförande i remissdebatten åt denna fråga. Jag noterar också att liberalernas ordförande och jag  är överens på väldigt många punkter om de problem som jag räknade upp. Däremot kankse vi har lite  olika uppfattningar om hur vi skulle lösa dessa problem. Jag har efter moget övervägande kommit till  insikten att för att lösa dessa problem borde vi fokusera oss på, ena oss om, ett mål, ett mål som skulle göra att vi en gång för alla kunde lösa dessa problem. Men visst, ltl Erland, det är så att det dyker också  helt säkert upp många nya problem som vi inte har haft tidigare. Men det som ändå är det viktiga är  att det är inte själva styrelseskicket som är lösningen utan det är hur vi använder styrelseskicket. Från min sida vill jag att vi har ett sådant styrelseskick som ger oss en möjlighet att använda den klokskap som finns i det åländska samhället. Det hoppas jag också att liberalerna vill. Men vi skall inte fokusera så mycket på symbolfrågor, på styrelseskick, utan på möjligheterna att driva konkret politik för våra viktigaste näringar, sjöfarten, för det öppna landskapet och annat som är viktigt för Åland. Där är vi nu totalt bakbundna med det nuvarande styrelseskicket.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Självständighetsdebatten är, som sagt, enligt min mening inte ny på något sätt. Det är bara det att den har stått på stället så länge att det finns anledning att nu, för det här lagtinget, bestämma sig första dagen om man vill verka för detta eller inte. Det är precis som ltl Anders Eriksson säger att den analys som han gör av problemen håller jag med om på nästan alla punkter. Frågan är bara om det är så att vi löser problemen genom att nu gå in för självständighet. Jag tror att det är såsom han sade här i sin replik att det är fråga om hur vi använder styrelseskicket. Det har jag sagt att det kan jag också utveckla om någon  är intresserad; självstyrelsesystem kan användas på ett helt annat sätt. Det handlar om reell ekonomisk  politik och det är det vi borde prata om när det är budgetdebatt. Vad är det i den här budgeten som borde vara annorlunda, dvs. en stramare politik, ett större kostnadsansvar, en politik för att, som landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson säger, få mera engagemang i politiken, en större arbetsinsats, en annan inställning, det har vi möjlighet att arbeta på. Jag säger ingenting om dem som pratar för självständighet men jag tycker att de skall utveckla sin syn och tala om hur de skall gå tillväga. Jag är intresserad av det här och särskilt intresserad är jag därför att jag tror inte riktigt på den, men jag är också öppen för att låta mig övertygas. Argumenten är intressanta att ta fram. En utredning om detta skulle på något sätt nollställa församlingen. Nu talar man om självständighet som någon allmän lösning, som en illusion, som ett mål på lång sikt, 49-50 år, men menar vi allvar med det skall vi börja i dag. Fortsätt gärna diskussionen, men är det här den rätta diskussionen för åländsk politik för de fyra närmaste åren? - det borde avgöras snabbt. Skall majoriteten här i lagtinget gå in för självständighet, då har vi mycket att jobba med under många år.

 

Landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

I min första replik ville jag säga att denna fråga har trots allt diskuterats enbart ett och ett halvt år öppet, som jag upplever det, och med mera djup. Jag tycker att det är glädjande att ltl Erland redan är  längre kommen än vad jag är när han vill ha reda på hur skall man göra rent konkret, när skall man sätta igång. Det jag önkat göra är att  väcka till eftertanke. Jag har velat peka på de möjligheter som finns. Jag har velat få folk att börja tänka efter, kanske lite börja fundera på de här sakerna. När det gäller det som ltl Erland sade om att det behövs en officiell utredning är jag den första att välkomna det förslaget och om det kommer att väckas något initiativ under den korta tid jag har kvar här i lagtinget, någon motion eller någoting sådant, kommer jag att vara den första som stöder det.

 

Jag tycker att det var ett sakligt och bra inlägg. Det var inget aktivt försök att missförstå varandra, som ibland brukar hända i detta lagting, men det fanns ett fel i det som ltl Erland sade jämfört med mitt anförande igår, dvs. när han sade att ledamoten Eriksson synbarligen vill att man skulle få det sämre ekonomiskt på Åland.  Det sade jag aldrig. När jag pekade på välfärdssjukan, sade jag att att vi har det väldigt bra med pengar nu och för säkerhets skull tror jag att jag citerar vad jag sade: “Det som dock är mera intressant  är att vårt klumpsummesystem inte ännu upplevt en lågkonjunktur. Det har varit ständig ekonomisk uppgång sedan 1993, och en lågkonjunktur kommer förr eller senare. När den finska ekonomin dyker,  så dyker också Ålands samhällsekonomi, oavsett om hjulen rullar för fullt här. Vi är helt beroende av faktorer vi inte kan påverka om Åland skall ha en fungerande välfärd även framöver. Hur folk på fullt allvar kan tala om det trygga systemet är för mig obegripligt.”  Jag sade alltså inte att jag önskade på något sätt att vi skulle få en ekonomisk nedgång, utan jag noterade helt enkelt att här finns det en väldigt stor risk för en ekonomisk nedgång med det nuvarande systemet.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det finns en fara i alla samhällsekonomier när konjunkturerna går upp och ner. Det viktigaste i perspektivet av den här budgetdebatten är att se till att det inte skulle gå så mycket upp därför att kan göra att det går mycket mera ner om några år; vi kan ta byggbranschen som ett exempel. Det är oerhört viktigt att man jämnar ut det där. Det är en ekonomisk bedömningsfråga när Finlands ekonomi rasar, om det beror på Nokia eller om man har mera resurser i skogsindustri, verkstadsindustri, som gör att fallet blir något mindre än om vi är på egen hand. Det kan man diskutera. Det är i alla fall en frågeställning som är relevant i det här sammanhanget. För min del tror jag att det klumpsummesystem vi har i dag skall vi inte lämna förrän vi vet ganska väl vad alternativet är. Det är beroende på att nu har vi möjligheter att inte bara fondera - fondera skall man inte göra om det finns behov - utan att ute i kommunerna, ute i  samhället, t.ex. ge lån till bostäder. I stället för bidrag och räntestöd skulle man låna pengar till sådant som behövs i samhället, som sedan är en säkerhet för framtida inkomster. Den bästa lågkonjunkturpolitiken i dag är att ta bort bidragen, att ta bort räntestöden och låna ut pengar till en fast ränta till dem som vill bygga. Då löser vi bostadsproblemet på det mest ekonomiska sättet och dessutom garanterar det inkomster för samhällsekonomin på längre sikt. Alternativen är intressanta att diskutera, men i dag har vi vissa handlingsmöjligheter. På lång sikt är vi alla döda, och det är inte den tiden vi sitter och bestämmer om här, men vi har ett visst handlingsutrymme och det tycker jag att vi skall utnyttja just för att bädda för en kommande lågkonjunktur.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag vill tacka ltl Olof Erland för ett intressant inlägg i debatten. Det är som ltl Erland säger dags att lyfta upp frågan på en nivå som är rumsren. Vi har länge sagt så, men före valrörelsen var det nog mer eller mindre tabu att föra fram den här saken på grund av väljarnas inställning. Men om vi enas om att vi alla är för att frågan skall diskuteras och utredas så har vi kommit ganska långt. Visst är det som ltl Erland säger  viktigt att göra utredningar att man har en faktakunskap vad självständighet innebär, hur man skall gå tillväga, vad första steget är osv. Jag håller med till fullo om det. Det är absolut en sak också för den kommande regeringen att ta tag i. Det är som ltl Erland säger inte en sak för slutna sällskap som mumlar i något slutet rum, utan det skall ut i offentligheten så att alla kan ta del av debatten och också medverka i den.

 

I övrigt är det en otroligt mångfasetterad fråga. Jag har sagt i valrörelsen att för mig är det inte att frångån självstyrelsen att sträva mot självständighet utan det är en väg som vi alla är på och frågan är var vi stiger av, hur långt vi är beredda att gå och man behöver veta vad det innebär att gå vidare. En fullt utvecklad självstyrelse och självständighet - vad är skillnaden? Det kanske inte är så stor skillnad i framtiden eftersom nationernas roll förändras i det internationella samfundet och också mikrostaternas roll förändras och det händer mycket på ett par år.

 

Men om vi ser till några detaljfrågor som ltl Erland nämnde är en språket. Vi har våra garantier i dag, men vad är de värda om de inte följs. Vem skall vi egentligen skydda oss mot om vi är självständiga! Då är vi ju oss själva.  Som det är nu är vi en majoritet som är en minoritet i en majoritet och det förhållandet håller inte alltid; våra garantier följs bl.a. inte av statens myndigheter på Åland.

 

Det var intressant att i förra veckan höra Färöarnas självständighetsminister Hogni Hoydal när han redogjorde för Färöarnas självständighetsprocess. Det var synd att inte flera av lagtingets ledamöter var närvarande. TALMANNEN: Tiden är ute! 

Vi bör följa med den här frågan och noga se vad som händer, framför allt med Färöarna och också överlag på den globala arenan.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Vi använder tabubegreppet på lite olika sätt. Tydligen trodde ltl Sundman att man inför väljarna inte fick tala om självständighet, för de ville inte ha det! Det är väl lite annat än vad jag menade. Vi har i liberalerna debatterat självständighet i många år och också inför valrörelsen. Vi har tagit ställning på det sättet att det är inte en aktuell fråga för oss att driva.

 

Landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson säger att det är enda vägen och det tror jag att han är övertygad om; det tror jag också att han har tänkt på ganska mycket och det tycker jag är respektabelt, men när man säger att det finns två vägar och att man samtidigt skall gå båda, dvs. självstyrelse och självständighet, tycker jag att vi är tillbaka i en debatt som handlar om terminologi. Det är ändå så att grunden för en självständighet är en självständig stat, och en stat finns definierad i internationell rätt; den skall erkännas av andra stater, den skall uppfylla vissa kriterier på att kontrollera sitt territorium, ha ett demokratiskt system; skall man in i Europarådet finns det också ytterligare kriterier, så skillnaden är väsentlig. Som ltl Sundman sade finns det problem med finska språket i dag, men jag tror att lämnar vi de internationella språkskydd vi har för att bli en självständig stat blir problemen lösta väldigt snabbt!  - då har vi ingenting att sätta emot om arbetsmarknaden förändras och språkbalansen förändras. Vi har alltså ingen rätt, även om vi själva säger att vi tycker att det här är tokigt, vi skall behärska vårt eget territorium, så är självständighet beroende av andra stater och internationella rättsnormer.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller situationen före valet var jag en av dem som klart redogjorde för min ståndpunkt i den här frågan och mina väljare godkände nog det. Men överlag var det så att ungefär 15-20 procent av Ålands befolkning var för det här och då vågar nog inte gemene politiker ta upp frågan på bordet, utan det var uppenbarligen lite svårt att diskutera den.

 

När det gäller definitionerna så visst är det så att en självständig stat bygger på en helt annan grund än en självstyrelse, men rent praktiskt är det samma funktioner vi måste handha. En utvecklad självstyrelse innebär att vi närmar oss självständighet rent praktiskt i förvaltning osv.

 

Vad gäller språket har vi inte mycket att sätta emot och hänvisa till våra garantier vad gäller arbetsmarknad och privat företagsamhet. Vi vet alla vilket utskick som kom till alla hushåll häromdagen som bl.a. kommenterades i Ålandstidningen. Det är vi själva ålänningar, våra attityder och vår identitet som avgör om vi skall ha vårt svenska språk kvar, inte är det någon självstyrelselag som avgör det, utan det är vi själva ålänningar - om vi vill ha det kvar, så får vi det kvar.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Är det ändå inte lite att lura väljarna om man först konstaterar att 15-20 procent av opinionen vill ha självständighet och därför talar man inte om det! Såsom jag ser politik är det att man bedriver opinionsbildning. Man försöker tala om för väljarna att det här är argumentet.

 

När det gäller påståendet att vi inte har någonting att sätta emot om  språket så har vi rättigheterna med  hela undervisningssystemet.  När det gäller arbetsmarknaden har vi inom liberalerna talat om den s.k.  språkparadoxen, att om vi inte har utbildat folk med språkkunskaper för Vikinglinjen, Ålandsbanken osv., så måste de ha folk som klarar av sin business och då bli det en inflyttning. Det är inget fel på det. Det är människor som blir ålänningar när de bor här, men om vi tänker på språkbalansen på sikt, måste vi också tänka på att språkkunskaper behövs. Den finska marknaden representerar ändå 80 procent av vår marknad, kanske något minskande och ökande på annat håll, men skall vi handla med Finland får vi lov att inse att Finland är ganska finskspråkigt och vi kan inte förvänta oss att alla våra kunder är beredda att lära sig svenska.

 

Ltl P-E Eriksson:

Herr talman!

Jag tänkte komma med några synpunkter på budgeten för år 2000. Budgetförslaget är överskådligt och detaljerat, och om budgetförslaget förverkligas tror jag att det Åländska samhället kommer att ha en positiv utveckling också år 2000.

 

47.03.43

Jag ser också med tillfredsställelse att anslaget för stöd för landsbygds- och skärgårdsutveckling föreslås höjt till år 2000. Anslaget kan användas bland annat för experiment i syfte att stärka näringslivet.

 

47.06.46

Finansieringsstöd för detaljhandeln i skärgården föreslås höjt med 100.000 mark det är väl bra med förhöjning, men det borde nog ha varit en större höjning. Skärgårdsbutikerna är så oerhört viktiga för skärgårdssamhället och deras existens måste tryggas.

 

47. 18.47

Stöd för utveckling av landsbygden är ett nytt moment som kan ge landsbygden en del möjlighet att överleva.

 

48.30.77

Det gläder mig att medel reserverats i budgeten också för en helikopterplatta på Föglö. Likaså att budgetmedel reserverats för vägavsnittet Brändö-Skogboda, en väg som länge varit i uselt skick och där långtradare dagligen skall slingra sig fram med annan trafik. Jag föreslår dock att byggstarten tidigareläggs med byggstart år 2000 i stället för föreslaget 2001-2002.

 

Herr talman

Jag vill också med några ord beröra min m fl motion angående tilläggstrafik på Föglölinjen. Trafiken på Föglölinjen har under sommarmånaderna i många år varit ansträngd. Beroende på det ökande trafiktrycket av  på Föglö sommarboende människor, av den ökande turisttrafiken och av den ökande tunga trafiken. Dessa människor som har sitt sommarboende på Föglö, men också turisterna, är mycket viktiga för Föglö och vårt näringsliv. Dessa människors känsla och intresse för Föglö får inte äventyras av för liten färjkapacitet på Föglölinjen under sommarmånaderna. Här avsedd trafik med två färjor skulle bli en smidigare trafik med kortare väntetider. Ett trafiksystem som skulle gynna alla parter.

 

Herr talman

Med dessa ord har jag velat klargöra det stora behov som föreligger av tilläggstrafik, s.k. parallelltrafik på Föglölinjen fr o m år 2000.

 

 

 

Ltl Dennis Jansson:

Herr talman!

I mitt anförande kommer jag att främst beröra de frågor som jag gick till val med. Jag kommer också att kort beröra min finansmotion nr 2. Jag tänkte börja med att tala om marknadsföringen av Åland. Vi har i dag en näringslivsenhet som kallas Ålands turistförbund som i dag har ganska begränsade resurser. Det  är beroende av att 50 procent, som det heter, skall finansieras av näringslivet.

 

Åland har i dag en rad produkter som har utvecklats under den senaste tiden: golf, fiske, vi har även sett att en vingård har kommit till på Åland och det är ganska kul. Tennisprojektet skall ltl Lasse Wiklöf ha en klapp på axeln för att han har lyckats dra igenom suveränt bra. Det är perfekt för Åland i vår position mellan tre stora städer att ha ett sådant evenemang, som dessutom TV-sänds över hela världen. Många andra nya produkter dyker upp under kommande år; i Ålands tätort Mariehamn dyker det upp ny evenemang år efter år.

 

I dag görs det broschyrer på olika språk. Det finns massor av material för turister som kommer hit. Det materialet får de när de kommer hit. Det finns ingenting egentligen förutom den broschyr som kallas Ålands skärgård, som går ut till resebyråer osv., som får dem att verkligen ta initiativet att åka till Åland. Vi förlitar oss helt på andra näringar att sköta detta i dag.

 

Jag anser att Åland självt bör se till att vi syns utanför, att helt enkelt trigga turister att vilja åka till Åland. Besökarantalet till Åland är ganska oförändrat sedan sjuttiotalet. Man kan  bl.a. se det på att det inte  har byggts flera hotell sedan sjuttiotalet på Åland. Jag tror att vi måste titta på modernare sätt att nå ut till de länder som ligger runt omkring oss.  Jag tänker faktiskt göra en jämförelse med ett finskt ölbolag, Barbro, och hur de gjorde när de skulle lansera sig i ett annat land. Det var ett finskt ölbolag som skulle lansera sig i Sverige; de ansåg sig inte själva kunna marknaden, så de anlitade en byrå i Sverige för att göra det och byrån tog reda på hur Sverige ser på Finland och tog fram ett bra koncept som fungerade. Det kom i Jacuzzi och sådana saker - många vet redan vad jag pratar om när jag säger det - TV-reklamen slog fullt ut och det blev en succé.  Jag anser att Åland borde göra samma sak: ta reda på hur t.ex. svenskar ser på Åland i dag, vad tänker de på när man säger Åland i dag. Kanske man  har varit och svängt till hamnen på en kryssning. Vi bör själva komma ut och sköta vår marknadsföring på ett professionellt sätt för att locka hit resenärer till Åland.

 

Jag kan säga att jag under min period i lagtinget kommer att jobba med en modell, som jag hoppas att lagtingsledamöterna i denna sal kommer att omfatta när den är klar, en modell som skulle göra att turisterna får upp ögonen för Åland igen, en modell som skapar ett gott klimat för företagare och köpmän att verka i också.

 

Sedan vill jag gå till den enda finansmotion som jag har lämnat in. Det är finansmotion nr 2, moment 42.30 i landskapsbudgeten, som gäller en ändring av skrivningen för ÅSUB. Ålands statistik- och utredningsbyrå redovisar statistik över inresande till Åland. Uppgifterna erhålls av dem som bedriver passagerartrafik till och från vårt landskap. De uppgifter som i dag erhålls är knapphändiga och räcker inte till för att ge en korrekt siffra på hur många turister som besöker Åland, dvs. antal besökande. Vi ålänningar är intresserade av hur många som verkligen vistas på Åland och även spenderar pengar i vårt landskap. Jag har här jämfört med Gotlands statistik, där kryssningsresenärer och besökare är åtskilda. Ett motsvarande upplägg vore önskvärt för Åland. Detta skulle medföra att turistförbundet och företagarna på Åland får ett korrekt jämförelsetal att mäta resultatet av kampanjer och evenemang. Detta är även en viktig del för den modell som jag planerar att presentera för lagtinget under min period här. ÅSUB kan i dag med laglig rätt begära in dessa uppgifter och vill nu ha en tydlig signal från Ålands lagting att så bör göras.

 

Några ord om narkotikasituationen på Åland. Jag vill passa på tillfället att inbjuda samtliga lagtingsledamöter här i salen att på torsdag kl. 16.00 här utanför lagtinget komma att besöka Stockholms polisens polistrailer som jag tidigare före valet såg till att kom hit; detta i egenskap av ett bolag som jag representerade då. Den kom hit i samarbete med Ålands högstadieskolor och bolaget. Det är ca en och en halv timme lång föreläsning där poliser från Stockholmspolisen, som är vana med den här situationen, som är mycket värre än på Åland, berättar om sina erfarenheter och hur de ser på sakerna samt hur de tar dessa problem.

 

Ltl Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är väldigt positivt att höra ltl Dennis Janssons anförande när det gäller turistförbundets framtida verksamhetsförutsättningar och jag hoppas att jag också får stöd för den motion som jag har lagt om lite större resurser som behövs i turistförbundets verksamhet. Det är också väldigt positivt att höra att  ltl Dennis Jansson kommer att komma med förslag till nya grepp, som vi kanske kan kalla det, i marknadsföringen av Åland.  Jag har själv suttit i turistförbundets styrelse ett antal år och sysslat med turistbranschen och vet att i dag är det inte så lätt att komma med nya grepp som slår igenom direkt, men nya grepp är alltid välkomna och det vill nog till att hela Åland jobbar gemensamt för den här frågan, för skall vi stå oss i konkurrens med våra omgivningar, om turisterna och besöksnäringen, skall nog alla jobba enhetligt för det.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag tänkte bara be om några kompletteringar. Den turiststatistik som görs upp i dag är betydligt bättre än den var för tio år sedan och det finns säkert mycket att göra, men när det gäller att kunna urskilja ålänningar och andra och de som inte har går iland har man för det första särskilda utredningar, som har gjorts och som ändå är någorlunda detaljerade och sedan är det en löpande inkvarteringsstatistik, så jag tycker att i dag finns det ganska stora möjligheter att göra analyser. Jag undrar om det verkligen är statistikens bristfällighet som gör att det är problem. Är det inte det att det är så få som använder statistiken; det finns statistik, men det är inte många som utnyttjar den.

 

När det gäller turistförbundet undrar jag om de inte mäter effekterna av sina kampanjer. Det vore ju nästan förfärligt om turistförbundet inte tar ansvar för att följa upp vad de gör med de pengar som kommer från landskapet. Det borde vara en självklarhet.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman!

Ltl Erland sade att den statistik vi har i dag är tillräcklig. Jag är inte av den åsikten. Vi redovisar en siffra på inresande i dag som visar 1,6 miljoner. Det stämmer och det är väl antalet inresande, men som jag sade i mitt anförande är jag intresserad av att veta hur många som verkligen går iland, spenderar pengar på Åland. Den statistiksiffran går inte att få fram i dag i de siffror som Ålands statistik- och utredningsbyrå redovisar.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det är 1,6 miljoner inresande, men sedan finns det inkvarteringsstatistik. Alla som reser in och stannar här skall ta vägen någonstans. Den är löpande, så där kan man läsa ut ganska väl om camping, hotell och sådana saker. Det som däremot inte är löpande är t.ex. hur ålänningarna reser och de som bor privat osv., men man har i många år gjort regelbundna s.k. turistundersökningar och det var förresten försvarsministern Jan-Erik Enestam som gjorde den första och sedan har det följts upp. Det finns två metoder: inkomstmetoden och utgiftsmetoden. Frågan är då, som jag tycker att finansutskottet skall titta på: behövs det ytterligare statistik, löpande s.a.s., för det kostar att göra upp den. Jag tycker att motionen är intressant och att finansutskottet skall titta på den, men för min del har jag sett att det finns nästan mera uppgifter än vad jag har behövt i alla fall, och jag har använt en del av det här under årens lopp.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman!

Sedan den 1 juli 1999 har situationen förändrats. Vi har i dag i snitt ungefär 24 avgångar i dygnet från Åland. Möjligheterna att ta sig till och från Åland är helt annorlunda. Du kan komma på morgonen och åka på kvällen; du kan komma på kvällen och åka på morgonen. Du kan åka precis hur som helst till och från Åland. Den enda som kan leverera statistiken och få den korrekt är flygbolag och rederier. I dag kan vi göra kampanjer för att få folk från de stora städerna Stockholm, Helsingfors och Åbo att åka till Åland på en shoppingtur en dag, gå runt här en dag och sedan åka tillbaka på kvällen. För att kunna göra dessa kampanjer, som Åland självt kommer att måsta göra, behöver vi se en siffra, ett tal, som vi varje år kan titta på och vara stolta över att vi har fått att växa. Siffran 1,6 miljoner kan vi inte själva vara stolta över att växer. Det är andras förtjänst att den växer.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag vill först understöda och understryka vikten av att det görs någonting åt problemen om den språkliga kunskapen om Åland. I dag kanske två av tio ungdomar i Stockholm vet att Åland är svenskspråkigt; resten tror att vi är finskspråkiga. Det problemet möter man på hela tiden när man träffar folk i Sverige.  Jag vill också påpeka att det är viktigt att när man räknar besöksvolymen på Åland måste man också räkna på rätt sätt, som ltl Jansson var inne på, också ltl Erland. Då skall man förstås räkna beläggningen på hotell, stugor och campingplatser, inte på hur många som passerar en terminal. Jag kan säga att jag kom själv från Stockholm till Mariehamn på söndagkvällen med över 2000 passagerare, men det var bara jag som hade  intresse av att köra iland här!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Landskapets budget för år 2000 är som vanligt en diger lunta som har landat på lagtingets bord. Det är vårt viktigaste styrdokument, vår karta över framtiden det närmaste året, en mycket viktig sak som har debatterats igår och som fortsätter debatteras i dag.  Överlag är budgeten mycket investeringstng och expansiv; det har också nämnts här av andra ledamöter. Det är förstås ingen fara med det eftersom det finns s.a.s. kulor att spendera, men risken är att vi blir lite fartblinda; kör man på autoban i 200 kilometer i timmen i några timmar känns det lite underligt att sedan sakta in och det är det som kan hända inom en snar framtid. Man vet aldrig vart de bär, när vi är på topp s.a.s. kan det kanske bara bli sämre. Det är också lite risker med vårt ekonomiska system. Vi får vår veckopeng år efter år, vi diskuterar hur vi skall fördela den i vårt samhälle, men det är sällan diskussion om varifrån inkomsterna verkligen kommer och hur dessa kunde fördelas och omfördelas. Eftersom vi inte har den möjligheten  har vi egentligen bara en halv ekonomi. Detta är en diskussion som förs på många plan och vi får säkert anledning att återkomma till den.

 

Jag vill kommentera budgeten utgående från några av mina viktigaste valfrågor. Vi obundna tänkte på miljön i valrörelsen och koncentrerade vår valreklam kring ett visitkort, som alla kandidater hade, som  gav vår personliga profil på våra frågor i valrörelsen. Jag har på mitt visitkort fyra punkter. Jag börjar med den översta. Den lyder så här: Bygg fibernät över hela Åland. Snabb fast Internetuppkoppling åt folket. Jag vill alltså lyfta upp IT-frågorna. Som det står på mitt visitkort här vill jag ha en infrastruktur som möjliggör ett fullständigt steg in i informationssamhället. Men det är ändå en väldigt liten del av vad informationssamhället innebär. IT går in i alla områden, i utbildning, i näring osv. Det ger alla våra samhällsdelar stora möjligheter att utvecklas. Det är just det vi bör koncentrera oss kring: steget in i informationssamhället, så att alla delar sammanfaller och vi tar steget in i detta nya samhälle. Vi är mittemellan nu på det viset att vi vet att i framtiden kommer vi att vara där.

 

Jag ser i budgeten att landskapsstyrelsen har diskuterat detta, man har klara strategier, man har också beredskap att satsa på att ge bidrag till byggande av infrastruktur och fibernät. Man har också nämnt IT-frågorna under andra avdelningen, bl.a. under utbildning, och det är, som jag sade, mycket viktigt. Det är några få stapplande steg som vi börjar ta. Vi kommer nog snart att springa inom detta område; det kommer att bli mycket viktigt framdeles.

 

Nästa punkt är att det allmänna skatteavdraget borde höjas till 10 procent. Som ni vet har vi obundna drivit frågan att den s.k. flitpengen bör delas ut tillbaka till skattebetalaren, eftersom orsaken uppenbarligen till att vi får flitpengar att vi är duktiga skattebetalare. Stora delar av den har redan delats ut genom att landskapsstyrelsen har tagit över kommunernas ÅHS-avgifter. Det har också bidragit till skattesänkningar i kommunerna. Men nu skulle vi obundna vilja gå vidare och ytterligare höja avdraget. Som har diskuterats tidigare här kunde man tänka sig ett system att man har t.ex. 10 procents avdrag eller minst 1.000 mark, eller minst någonting annat, för att säkerställa låginkomsttagarnas nytta av avdraget. Från liberalt håll har man pratat om ungefär 1.000 mark som en kostnad som skulle bidra till att summan blir lika stor som 5 procent. Om man ökar 5 procent och tar 1.000 marken till borde det landa någonstans så att vi delar ut hela flitpengen.

 

Jag har en för mig mycket viktig hjärtefråga att vi skall bygga ett tekniskt allaktivitetsområde. Ordet låter ganska avancerat, men i stort sett handlar det om en anläggning för i huvudsak tre saker: motorsport, trafiksäkerhet och tekniskt museum. Det här är en fråga som har dragits i långbänk. Jag läste i en lokaltidning att redan 1986 motionerade vicelantrådet Roger Nordlund om detta och motionen blev godkänd i det dåvarande landstinget. Det är alltså hög tid att vi tar tag i motionen och förverkligar den. Rent konkret är det så att Ålands motorklubb har fått ett bidrag av landskapsstyrelsen för att utreda och för att göra en första skiss för hur det skulle kunna se ut. Det arbetet fortgår, visserligen med ideella krafter, så det tar lite tid, men det kanske man borde följa upp under året och jag ber finansutskottet att titta på att man under ett  moment möjliggör ytterligare ett projekteringsbidrag genom t.ex. en skrivning för att så småningom komma till skott.  För att dra paralleller till ltl Dennis Janssons anförande, är det dels en turistsatsning; det innebär en förlänging av säsongen och det kommer också utredningen att visa.  Vi har besökt olika anläggningar som byggts t.ex. i Norrland. Det är en viktig sak och det är också en viktig sak för många ungdomar, ungdomar som inte sugs upp av föreningsliv och den struktur vi har för ungdomsarbete.

 

Till sist har jag på mitt visitkort att vi bör utöka vindkraftsproduktionen till 20 procent av vår förbrukning år 2020. Nu skall man inte fästa sig så vid siffrorna, utan det viktiga är att se att vi sätter upp klara mål för vindkraftens utveckling. Vi har hört här tidigare att det finns en motion av ltl Fredrik  Lindqvist i den här saken och jag är nog helt inne på hans linje att man bör bygga parker för att säkerställa att man inte våldtar platserna med enskilda verk, utan att man bygger stora parker när man en gång bygger för att få kostnadseffektivitet osv., så den motionen är mycket intressant.

 

I övrigt har jag undertecknat några motioner, bl.a. två som skall ge extra resurser till bekämpning av narkotika. Detta är en mycket viktig fråga. Jag minns att i valrörelsen till förra valet 1995 pratade vi om detta, men då var det inget problem och kommer inte att bli heller, sade man, men nu är vi där och man kan likna situationen vid att vi åker på en flod och snart far vi ut för ett vattenfall och sedan måste vi simma upp för vattenfallet om vi inte gör någonting nu, om vi inte simmar in till stranden förrän det är absolut försent. Det är mycket viktigt att vi tar tag i frågan och tillför den resurser, framför allt till dem som jobbar med denna viktiga fråga. Det måste stoppas. Man måste också inse att man jobbar mot en attityd. Som har nämnts här tidigare i debatten bryr sig inte ungdomar egentligen om information osv., utan det är fråga om attityder, vad som gäller - i dag gäller det att se lite drogad ut. Ser man på t.ex. en modeaffisch ser personen lite smått drogad ut. Det är stuket-attityden som ungdomar går efter. Därför blir man liberalare i sin inställning.

 

Jag har också understött en motion om att ett partistöd skulle införas för ungdomspartier. Jag tycker att det är viktigt att vi fortsätter att understöda den utveckling som har skett i valet, att vi de facto blir  t.o.m. fyra personer under 30 år i landskapspolitiken. Det är mycket positivt. Om vi genomför stödet bidrar det till att vi får en återväxt i politiken, och det är viktigt för framtiden.

 

I övrigt vill jag tacka den avgående landskapsstyrelsen för denna budget och framför allt tjänstemännen, som alltid har en ganska stor roll i budgettillverkningen. Jag önskar också finansutskottet framgång i sitt arbete med budgeten och ser fram emot ett intressant betänkande.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Herr talman!

Jag tycker att partierna i detta lagting får så mycket pengar, så att det räcker mer än väl till ungdomsar­betet inom respektive parti. Inga mera pengar till partierna!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det gläder mig att se att den generationsväxling som är på väg att ske i lagtinget ger hopp för ett bättre miljöarbete här i lagtinget. Därmed tackar jag ltl Sundman för hans ord om vindkraftens utveckling.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman:

Herr talman!

Jag har inte tänkt hålla ett längre anförande om utbildningsavdelningen, eftersom jag tycker att den finns rätt bra beskriven i budgeten, utan jag har valt att samla på mig några frågor och tänkte svara på dem så gott jag kan eller åtminstone komma med vissa klarlägganden.

 

Ltl Ritva Sarin-Grufberg tog upp vissa frågor, bl.a. att vuxenutbildningen skulle få en tydligare del av utbildningen än i dag. Det är vi helt överens om. Vi har arbetat vidare på den här frågan och vi har också sagt i budgeten att till den del gymnasieeleverna periodvis blir färre borde man sätta in vuxenutbildning i stället för att hålla lärarkvalitetén och kunna ha dem sysselsatta under den tiden när det är lite färre elever. Vi har också sagt i det utbildningspolitiska programmet att det är viktigt att man gör en tydligare framförhållning så att de vuxna vet att nästa år är det vuxenutbildning på det området, därpå följande på det området osv. Det har inte funnits så tydligt tidigare, eftersom man har skapat vuxenutbildning mera utgående från behov, när man har gjort bedömningen att nu finns det tillräckligt många som behöver närvårdarutbildning t.ex. och då har man startat upp. Men jag tror att det är viktigt att de vuxna vet och kan lägga upp sitt arbete och sin planering t.ex. att om två år finns det en vuxenutbildning i det här, då skall jag planera för det i mitt liv. Det är tanken med vuxenutbildningen  i fortsättningen. Det som nu är aktuellt är vuxenutbildning till närvårdare, vid sjömansskolan är det tänkt en tvåårig vuxenutbildning för kockar, för det är många i dag som har arbete som kockar i praktiken men inte har någon utbildning och som gärna skulle vilja ha en kockutbildning. Där bör en tvåårig utilbdning vara lämplig när det är en vuxenutbildning, eftersom de har en hel del livserfarenhet att ta med sig in i utbildningen. En annan viktig del av vuxenutbildningen, som inte har nämnts speciellt mycket, i budgeten, men som har varit med i utbildningspolitiska programmet och omnämns under Ålands lyceum är möjligheten att komplettera sitt gymnasiebetyg. Vi vet att det är många ungdomar i dag som kanske inte är så där väldigt motiverade, man slutar skolan, jobbar några år och så kommer man fram till att nu vill vi studera vidare, men gymnasiebetygen är inte tillräckligt bra. I Sverige har man KomVux och det är ganska vanligt också att våra åländska ungdomar far till Sverige och går i KomVux. Här borde vi skapa någon form av just motsvarande utbildning. Det borde ske i samråd med  de skolor som redan finns och bl.a. Ålands lyceum kunde vara en av de skolorna, men jag tror att det är viktigt att man har samarbete skolorna emellan så att man utnyttjar den resurs som finns i de olika skolorna. Jag är också övertygad om att det här är en utbildning som delvis åtminstone måste ske på kvällstid, eftersom det är många som vill skaffa utbildningen på sidan om sitt arbete. Man har något ämne eller område som man vill komplettera, men man vill fortsätta jobba för att sedan kunna söka in till den utbildning man önskar i framtiden.

 

Läroavtalsutbildningen nämndes också. Den har kommit igång och det visar sig nog vara en rätt satsning. Vi räknar med att ungefär vid årsskiftet i år ha mot 50 läroavtal tecknade. Vid halvårsskiftet var det drygt 30, men det förs diskussioner, så det troliga är att man kommer upp till närmare 50 läroavtal innan årets slut. I nästa års budget har vi nästan dubblerat anslaget för läroavtalsutbildningen eftersom vi ser att det här är någonting som passar in i det åländska samhället och särskilt inom områden där vi inte har utbildning men också där man vill göra en specifik utbildning för någon som kanske har kommit igång på något sätt men man kan göra den mycket individuell på ett annat sätt än man kan göra när man börjar i en vanlig skola, om jag får uttrycka mig så. Läroavtal har alltså kommit för att stanna. Det finns säkert ytterligare utvecklingsmöjligheter inom det området.

 

Ungdomsfrågor togs också upp här och det är alltid en fråga: Vad är ungdomsfrågor? Jag vet att t.ex.vårt ungdomsråd också har brottats med frågan: Vad skall vi syssla med egentligen? Ungdomsfrå­gor kan beröra nästan allt i vårt samhälle. Det är allt från utbildning, skolor, man tänker ofta på ungdomsfrågor, att det handlar om vad ungdomarna skall göra på fritiden, men det är långtifrån alla ungdomsfrågor utan det finns många områden, så det är sådant som egentligen tangerar alla avdelningar, beroende på vad det är för område man vill gå in på.

 

När det gäller ungdomsfrågor utgående från det som ltl Hasse Svensson sade igår handlar det mycket om att just aktivera och ge de unga möjligheter. I det sammanhanget tycker jag inte att landskapsstyrel­sen skall vara aktören, utan mera den som ser till att de som vill agera får förutsättningar för det. Jag tror inte att det är landskapsstyrelsen som direkt skall driva ett ungdomscafé, men om det är någon som har ett engagemang och intresse för det skall man stötta i form av t.ex. resurser. Vi ger i dag ganska mycket pengar till bl.a. Ålands ungdomsförbund, som har uppdraget att se till just att ungdomarna får  den sysselsättning de vill syssla med; jag tror att det är svårt många gånger för organisationerna att hänga med i de trender som finns. Det gäller att vara flexibla och unga i tanken s.a.s. hela tiden för att hänga med i det sammanhanget.

 

Hantverksskolan kom också upp i debatten igår. Precis som det står i budgeten finns det nu en arbetsgrupp som ser på “alternativa lösningar” och det är utgående från att innan vi bygger fast oss, om jag får uttrycka mig så, i Tosarby tyckte vi ändå att det var skäl att faktiskt gå igenom om det är där det skall finnas i fortsättningen, för det betyder en ny verkstad där; då är det där utbildningen skall vara för  en lång framtid, och det är möjligt att det är precis där det skall vara, men vi har också i olika sammnhang, i den här salen, i finansutskottet, med jämna mellanrum fått uppdraget att vi måste titta på våra utbildningar: skall de fortsätta som förut, vi måste våga utvärdera, vi måste våga fundera. Utgående från det tyckte vi att innan vi bygger fast oss måste vi ändå kunna göra en utredning och se: är det här rätta platsen eller finns det alternativa platser. Men jag vill understryka att själva utbildningen som sker där har ingen ifrågasatt. Jag tror att där finns det en gemensam syn på att det är ett viktigt arbete som sker vid Tosarby hantverksskola i dag.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja be om ett förtydligande. När det gäller vuxenutbildningen sade landskapsstyrelseleda­moten Lindeman att under den period när studieantalet i gymnasieutbildningen går ner skall vuxenundervisningen handhas av skolorna. Under en period blir det färre studerande, men så småningom kommer det också att öka med en topp runt år 2005. Under den tiden skulle man överföra resurser och detta är förstås en kortsiktig lösning. Hur är det  tänkt  på lite längre sikt? Är också skolorna beredda att ta sig an vuxenundervisningen.

 

I de olika EU-stöden för mål 3-programmet finns ett moment som direkt riktar sig till yrkesutbildningen och jag undrar hur man har tänkt sig att utnyttja det och hur man bygger upp det. Där är rätt mycket pengar som direkt kan användas till vuxenutbildningen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

När det gäller vuxenutbildningen är det inte  bara när det är lite färre elever i gymnasieskolan, men det är en möjlighet att ta tillvara lärarresurserna. Vi kan inte ha utbildningen helt jämn, men jag tycker inte heller att vi skall säga tack och adjö till lärarna tillfälligt och återkomma igen utan det är viktigt med kontinuitet och att vi ger goda förutsättningar för dem att utbilda sig, men naturligtvis kommer man också på sidan om det att måsta skapa helt separata vuxenutbildningar eller linjer som går oberoende av hur många studerande det finns på ungdomssidan. Min övertygelse är nog att vuxenutbildningen bör ske vid våra nuvarande skolor, inte nya skolor, utan det skapas linjer för vuxna. På fastlandet har man satt 25 år för ungdomsutbildning och då skall inte vuxna vara med, men vi har inte haft den gränsen, för vi tycker att det också är viktigt att våra vuxna kan om de vill få välja att delta i ungdomsutbildning­en. Sedan är det en annan sak att det är svårt att göra det intressant ibland för de vuxna att studera jämsides med ungdomar eftersom kraven på utbildning är annorlunda, livserfarenheten är en annan än hos ungdomar osv., så det har visat sig att ibland är det svårt, men det finns också lyckade exempel där man har studerat sida vid sida,  t.o.m. mycket lyckade, vill jag säga.

 

När det gäller mål 3-programmen är det ett samarbete som sker framför allt med näringsavdelningen, att kompetensutveckla inom företag osv.,  och det finns ingen klar linje för det ännu, men det viktiga jag ser här är det nära samarbetet mellan näringsavdelningen och utbildningsavdelningen. Också här är det viktigt att våra skolor är med i processen.

 

Ltl Sarin-Grufberg:

Herr talman!

Jag vill tacka så mycket för de kompletterande upplysningarna.  Det var uttömmande och bra. När jag nämnde vuxenutbildningen igår avsåg jag möjligheterna att komplettera betyg, framför allt gymnasie-utibldningen och också att komplettera basutbildning för vuxna när det gäller gymnasiet. Det gläder mig alltså att de tankarna finns.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag är mycket glad att höra att landskapsstyrelseledamoten Lindeman säger att Tosarby hantverksutbild-ning också skall finnas i fortsättningen. Jag har egentligen inte tvivlat på att den skall finnas kvar. Däremot blev jag lite orolig när jag läste skrivningen i budgeten om att man tittar på olika möjligheter  till eventuella sammanslagningar. Vi vet att det gjordes ett försök för några år sedan. Man flyttade den textila delen av  hantverksutbildningen från Tosarby till Ålands folkhögskola och det visade sig att utbildningen  mer eller mindre försvann. Det var lyckligt att man på nytt tog upp den i Tosarby, där den har arbetats upp och är väldigt populär, det är många sökande och det är en mycket eftertraktad utbildning.  Den ger också poäng när man söker in till vidareutbildning, till artenom osv.

 

Ännu oroligare blev jag igår när jag hörde från ltl Sarin-Grufberg att skolan för konsthantverk hör till den utbildning som är otidsenlig och eventuellt icke-behövlig eventuellt. Men, som sagt, jag tror på att den skall finnas kvar och jag tycker att i och med att vi talar om utlokalisering har vi nu en skola som är utlokaliserad i en fin miljö, man trivs bra där, personalen vill vara kvar. Jag läste i budgeten att t.ex. Kastelholms kungsgård har man fortfarande inte hittat någon användning för och det här skulle bli ytterligare ett hus som skulle stå tomt. Jag hoppas alltså att man kommer till en lösning där man bygger till det som behövs och fortfarande har utbildningen kvar där den är.

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

Vi har erfarenhet av samarbete mellan folkhögskolan och Tosarby och jag är den första att säga att vi skall ta lärdom av det. Det är inte så en sammanslagning skall ske. Precis som sades här, försvann utbildningen på något sätt. Tanken är inte att den skall försvinna, utan tvärtom kanske det finns utvecklingsmöjligheter inom detta område. Hantverk har på Åland visat sig bli kvalitativt framstående på olika områden och håller på att bli en nisch, en möjlighet att livnära sig på hantverk på Åland i dag. För några år sedan var det mera en fritidssysselsättning än vad det är i dag, så jag tycker att det är viktigt att vi tar vara på den.  I och med att vi bygger en verkstadsbyggnad där skall vi vara där och vi vet  att i en ganska snar framtid måste också själva skolbyggnaden renoveras rejält. Det är verkligheten.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag tror att vi är ganska överens och jag hoppas också att det skall lösa sig med att placeringen bibehålls i Tosarby. Just när det gäller hantverk är det ett bra komplement även till gårdsbruket numera; man har gårdsbruksbutiker där man också säljer t.ex. hantverk, man lär sig just i Tosarby att både karda, spinna osv., så kan man sälja hemproducerade alster; det är alltså en bra tillskottsnäring just för t.ex. jordbruket.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att landskapsstyrelseledamoten Harriet Lindeman tog upp en intressant fråga om vad ungdomspolitik egentligen är. Det är någonting som vi aldrig har diskuterat egentligen här i lagtinget, utan det är vallöften om att man skall öppna café för ungdomar, nu är det tydligen många här som har lovat sina barn och deras kamrater att det skall bli något sorts motorallaktivitetshus och allt möjligt annat. Det handlar om ungdomarnas fritid och jag tycker att det är en lite sorglig ungdompolitik, för den bygger väldigt mycket på att barnen eller ungdomarna skall få det de begär. Jag undrar om det är rätt sätt att förhålla sig till ungdomarna i politiken. Det är kanske nödvändigt att samhället stöttar vissa anläggningar - det säger jag ingenting emot - och vi har en lagstiftning också som skall göra det via kommunerna i första hand eller särskilda organisationer, så där håller jag med landskapsstyrelseledamo­ten Lindeman att det inte är landskapsstyrelsen som skall börja bygga utrymmena och lokaliteterna i fråga. Men är det inte så att ungdomspolitiken borde handla om hur samhället - vi - stöder de unga för att utveckla ett självständigt liv. I de flesta andra samhällen försöker man som en del av denna process  utvidga ungdomarnas möjlighet att själva delta i politiken, inte att vara ett objekt för de vuxna politikernas mer eller mindre generösa tilldelning av pengar på olika verksamheter. Vi borde i mycket, mycket högre grad involvera de unga i politiken, via skolan, via sin fritid och via andra möjligheter som internationellt utbyte osv. Här tror jag att vårt samhälle i betydande grad ligger efter både Sverige och kanske t.o.m. efter vissa områden i Finland.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Ledamoten Lindeman sade en del som är lätt att instämma i. När det gäller mitt förslag har inte jag sagt att landskapet skall driva ett ungdomscafé. Men den ungdom, som till synes inte gör någonting särskilt men som kanske ändå är inne i en slags kreativ period i sitt unga liv, även de är värda att uppmärksam­mas.  Det finns alltså grupper och organisationer som försöker uppmärksamma dessa ungdomar så att de inte blir lämnade vind för våg och jag tycker att de skall kunna få stöd också av landskapet för att t.ex. driva ett ungdomscafé som man inte behöver bygga, utan jag var inne på att man kanske kan arrendera en befintlig anläggning eller någonting sådant. Man skall komma ihåg att även de människor som under en kort period i sitt liv verkar att göra ingenting också hör till oss och att de säkert också har någonting att ge. Det gäller att se till att de inte hamnar i sådana miljöer och i sådana omgivningar att de kommer lite snett.

 

Landskapsstyrelseledamoten Lindeman, replik:

Herr talman!

Vi är helt överens om att vi också skall ta vara på dem som till synes har någonting att göra. Jag ville säga att det är kanske inte vi som skall vara huvudarrangör för det utan mera se till att förutsättningarna finns och det betyder att det måste vara någon, en organisation, förening, som på något sätt är huvudman för detta; sedan skall vi naturligtvis komma till mötes.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag inser också att landskapsstyrelseledamoten Lindeman och jag är ganska överens och jag vill bara upplysa om att det finns i Mariehamn i dag olika grupper som arbetar med de ungdomar som kommer från hela Åland speciella kvällar och helger för att vara tillsammans. Där betraktas de ofta som ett slags problem - men de behöver de alltså inte vara.

 

TALMANNEN: Talmannen vill påminna om att repliker skall rikta sig till huvudanförandet och inte blanda in tredje person som inte har replikrätt.

 

Ltl Sune Mattsson:

Herr talman!

Jag liksom alla andra har fått ta del av förslaget till budget. Den innehåller enligt min mening många bra förslag som vi troligtvis kan genomföra under det kommande året.

 

Men jag vill här, herr talman, framföra min synpunkter på några områden som jag har upptäckt i budgetförslaget. Det första gäller den s.k. allhallen. Nog hade jag trott, till dess jag fick budgetförslaget i min hand, att avtalet med det privata driftsbolaget förutsatte att driftsbolaget skulle ansvara för samtliga underhåll av byggnaden, såväl inre som yttre underhåll, men i budgetförslaget kan man under kapitel Fastighetsförvaltning läsa följande: “Till den del landskapet som fastighetsägare vållas kostnader, främst för yttre underhåll, skall kostnaderna täckas med anslag under detta kapitel.”  När man tecknar ett avtal om drift av någonting och egentligen får det gratis byggt skall inte då intäkterna täcka kostnaderna - eller räknar man med att landskapet skall täcka en del av kostnaderna? Jag anser att allt underhåll hör till driften.

 

Herr talman!

Flera talare har här i debatten berört ersättning till personer med diagnosen cancer. Jag stöder förslag som syftar till att alla cancersjuka skall få en lika stor ersättning, men endast om förslaget innebär att de som i dag får väldigt låg eller ingen ersättning får en förhöjning. Det är en självklarhet att i vilken kommun man är bosatt inte får vara avgörande om man skall ha ersättning eller ej. Det här betyder också att den föreslagna summan om 200.000 mark är väldigt liten, för den går redan åt och vill man då ge till de kommuner som inte ger någon ersättning måste man höja anslaget. Som det är i dag vet vi alla att ersättningen fördelas enligt en sådan regel att kommunerna ersätter en del och så får man en del från landskapet. Det betyder att de kommuner som i dag inte vill delta ger de som bor där  mindre ersättning helt enkelt. Jag anser att alla borde få lika. Det har  sagts här att andra grupper också  bör få ersättning, och det är självklart, men andra grupper får inte mindre för att cancerpatienterna inte får någonting!

 

Herr talman!

Under rubriken Understöd för investeringar i uppvärmningssystem som främjar miljövården föreslår jag att man noggrant utreder möjligheten att förbränna delar av utsorterat avfall med avsikt att producera fjärrvärme. Alla är antagligen medvetna om att det avfall som nu transporteras från landskapet används till förbränning i just fjärrvärmesystem och avfallshanteringen som har pågått hittills i landskapet, en fråga som landskapet har utrett och har förslag på hur den skall förändras, har främst syftat till hur man skall deponera avfall och var man skall deponera avfall. Förslag till sortering kommer inte från landskapet, utan de kommer från enskilda personer och enskilda kommuner - de har drivit frågan om sortering allra hårdast - och genom en noggrann sortering kan vi också få -----

som vi lätt kan förbränna utan stora miljöproblem.  Det finns miljövinster på flera sätt i det, dels sker mycket uppvärmning i dag med olja som transporteras hit och dels  transporterar vi bort fin råvara ibland för förbränning, som förbränns på andra ställen. Genom att använda de produkterna på hemmaplan kan vi också få en miljövinst när det gäller transporter.

 

Landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Ett kort svar på den fråga ltl Sune Mattsson ställde om allhallen i Eckerö. Det underhåll som ltl Mattsson hänvisade till är det underhåll som normalt åligger en fastighetsägare vid ett normalt hyresåtagande. Det anbudsunderlag som landskapsstyrelsen uppställde och som sedermera gjorde att bolaget Eckerö Allhall Ab tecknade kontrakt med landskapsstyrelsen innehöll också denna typ underhåll, så det är ett helt normalt underhållsförfarande som sedan skall betalas via  de hyror, som ltl Mattsson kan finna på intäktssidan i budgeten.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Kommer det in intäkter som täcker upp det är det helt okej - bara det inte blir en utgift för landskapet till slut. Inkomsterna måste vara sådana att de täcker upp alla utgifter.

(Från salen: mera bidrag!)

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag ville kommentera ltl Sune Mattssons tal om cancerersättningar. Det är i och för sig flera talare som har berört det och jag tänkte komma till det igen i mitt inlägg senare. När man talar om cancervård och cancerpatienter måste man komma ihåg att det är bara en del av kroniskt sjuka; vi har många andra kroniskt sjuka patienter som lider minst lika mycket som cancerpatienterna och som är minst lika sjuka. Det finns många typer av kroniska sjukdomar; en del kan man leva med hela sitt liv, andra kan man inte existera med utan stora svårigheter. Jag tror att vi ganska snart kan se en ändring i lagen om klientavgifter, eftersom man på regeringsnivå har lämnat en proposition till riksdagen, där man avser att höja avgiftstaket eller högkostnadsskyddet, som vi talar om. I detta kommer man att baka in också  vårddygnsavgifterna, poliklinikavgifter, dagsjukvård osv.  Jag tror att det kommer att bli den stora lättnaden. Jag kommer att redogöra lite mera för det också.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag håller helt med landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson om att andra sjukdomar är allvarliga och behöver stöd, men jag är rädd för att diskussionen ibland går ut på att cancerpatienterna kan inte få för att andra inte får! Det har faktiskt sagts att vi har många andra som behöver och därför skulle man kunna ta bort. Jag menar att en person kan ha både cancer och andra allvarliga sjukdomar. Jag tycker att det enda riktiga är att man höjer stödet så att alla kan få som behöver.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag tror att vi löser de flesta av dessa problem om vi just i högkostnadsskyddet kan baka in det som drabbar alla sjuka så att det blir en total rättvisa. Nu har kommunerna full frihet att stöda sina cancer-patienter hur mycket de vill. Landskapsstyrelsen bidrar med 200.000 mark, som fördelas, men vi får ett  mycket rättvisare system den dagen vi får högkostnadsskyddet i skick. Jag tror att vi är nära,  eftersom man behandlar lagen i riksdagen för tillfället.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl J-E Mattsson:

Herr talman!

Jag skall som enskild lagtingsman också beröra några av de frågor som jag har fastnat för; främst är det ett antal motioner. Jag har själv som första undertecknare en motion som jag anser att jag vill presentera lite grann. Ltl Dennis Jansson var tidigare inne på turistförbundets verksamhet. Det är med anledning av det som jag har kommit med  finansmotion nr 27.  Turistförbundets verksamhet är en verksamhet som skall marknadsföra hela Åland på en internationell marknad, kan man väl lugnt säga. Turistförbun­dets största marknadsföringsinstrument i dag är broschyren Åland Skärgård och den nästa som kommer heter Åland Skärgård 2000. Det här är en produkt som använder en stor mängd papper och vi vet alla att under de senaste åren har papperspriset ökat avsevärt. För att kunna komma emot här och behålla en kvalitativt bra produkt att marknadsföra Åland med måste det till en ökad resurs för att ta fram produkten. Det bör även kommas emot med resurser för att säkerställa att turistförbundet nu och i framtiden kommer att få behålla sin personal. Det jag i mitt gruppanförande berörde tidigare är att vissa branscher som mer eller mindre hör till den offentliga sektorn i synnerhet har ett lite stelbent sätt när det gäller att bestämma lönerna. Turistförbundet har under det senaste året dränerats på i princip tre fjärdedelar av sin personal. Detta är definitivt inte bra, i synnerhet inte med beaktande av det som ltl Dennis Jansson säger, att Åland skall ha en stark profil och hitta på nytt. I och för sig kan man säga att det kommer in många nya krafter, men det är knappast lämpligt att ett förbund skall ha den största turistprofilen i dag.  

 

Det som också behövs för turistförbundets verksamhet är ett projekt som heter Die Schären och som avslutas vid detta årsskifte, där det finns en massa lösa trådar hängande i luften som absolut måste sys fast och hållas i framdeles; för detta behövs tilläggsresurser, som inte finns med i den budget som nu är framlagd.

 

I finansmotion nr 1 äskas det om attPostens inbetalning till landskapskassan skulle tas bort, en inbetalning på 10 miljoner mark. Det är skäl att finansutskottet tittar på frågan och undersöker det behov som Posten har för egen finansiering. Man bör beakta att Posten i dag lever i en konkurrensutsatt situation, det finns en risk för att man kommer att få konkurrens från t.o.m. andra postverk i omkringliggande regioner eller andra typer av förmedlande företag som kan köra varor och utföra transporter. Dessutom står posten inför att förverkliga en ny postterminal som behövs för den posttrafik och posthantering som i dag sker inne i centrala Mariehamn. Den kommer att innebära miljöförbättran­de åtgärder med mindre tung trafik inne i staden.

 

Sedan till en fråga som tidigare har behandlats här i lagtinget. Det finns en motion, finansmotion nr 7,  där motionärerna önskar 50.000 mark som ekonomiskt stöd för att starta upp en bostadsrättsförening med ett enskilt bostadshus som behov. Jag anser att en förening som startas upp och inte ens har resurser för sitt eget startbehov har knappast heller några specifikt goda förutsättningar att lyckas i sitt uppsåt och lagtinget har dessutom tidigare förkastat den framställning som fanns om lagstiftning för det här behovet.

 

I finansmotion nr 10 har landskapsstyrelsen lagt fram förslag om projektering och start för byggande av ett tingshus på Åland. Det är säkert så att ett tingshus behövs på Åland, men att vi nu skulle försöka få loss  åländska resurser för både projektering och byggande av ett tingshus utöver alla de övriga investeringar som redan är planerade är för mig lite främmande. Detta bör också vara en lösning som vi överenskommer om med riket på förhand, som upprätthåller domstolsväsendet på Åland, så det kan mycket väl skjutas på framtiden. Det frågades häromdagen efter en turordning på projekt, och det här är en av de turordningar som jag prioriterar först.

 

Jag stöder finansmotion nr 13 om en simhall i anslutning till Godby-hallen. Här finns redan en långtgående planering klar.  Här finns en huvudman som också är klar att ta på sig driftsansvaret, så jag ser att det här är ett projekt som kan genomföras, i all synnerhet som vi vet att det s.k. kk-husets förverkligande kommer att ta en viss tid framöver ännu. Det finns allt skäl för att man i budgeten kunde ta med medel så att projektet kommer igång under år 2000.

 

De motioner som har inlämnats med anledning av knarkets ökade intrång bland ungdomar och andra på Åland är mycket vällovliga. Jag anser att frågan måste lyftas upp bordet och de resurser som behövs skall tas fram och fördelas på rätt ställen, om ställena är de rätta enligt de finansmotioner som har skrivits kan jag inte avgöra så här rakt av, men resurserna bör komma in på flera områden och på flera ställen. Det här tycker jag att landskapsstyrelsen skall ta åt sig,  göra nödvändiga fördelningar och ta kontakt med de organisationer som behövs för att få det här löst. Vi har inte råd att förlora en del av en generation ungdomar. Jag tror att i skolan har man de naturligaste förutsättningarna att få kontakt med de flesta ungdomar; det är nämligen där man samlas för den första träffen och det är där ungdomarna syns och finns på ett och samma ställe. Att man även i hemmen sedan skall lyfta fram detta är helt uppenbart, men det är betydligt svårare därför att där kan det slinka emellen, man har olika familjeförhållanden, man har helt olika förutsättningar till information; i ena hemmet har man fullständig  IT-teknologi, i det andra hemmet saknar man dator. Via IT-världen får man till sig både det som är nyttigt, men även väldigt mycket av det som är skadligt.

För ungdomsresurserna skulle jag rent allmänt vilja säga - jag saknar det inte i årets budget, men med beaktande av många infrastrukturella satsningar som har idrottsaktiviteter eller andra sport- och samlingsfunktioner i sig - att landskapsstyrelsen borde framdeles titta på möjligheterna att tillföra ungdomen mera ekonomiska resurser på det kommunala planet. Vi vet att i dag betalas ut en allmän landskapsandel för varje ungdom, en viss summa och jag tror att det här skulle vara nödvändigt för att även då åländska ungdomarna skall kunna ha en god tillgång till de infrastrukturella satsningarna, typ  allhallen i Eckerö, simhuset i Godby, men även alla andra, bollhallar och liknande. Det finns även önskemål och behov på den motor/tekniskt intresserade ungdomsbiten. Där finns också ett behov för att kunna tillgodogöra sig alla de resurser som kommer att ställas till förfogande framdeles, att redan på ett tidigt stadium, t.o.m. när man går i småskolan, behöver man stöd för att komma in i detta. Annars  är det föräldrarna som skall skjuta till och då blir det en annan prioritering. Kommunerna måste få den resurs som behövs för att kunna ta på sig ansvaret. Det går inte att plocka fram det enbart med det kommunala skatteunderlaget i dag.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

När det gäller tingshuset är väl problemet kanske det att den här landskapsstyrelsen tydligen har lovat justitieministeriet att man skall bygga det. Det är i så fall lite märkligt. Jag tycker att det borde klaras ut att landskapet skall stå för ett hus och hyra ut det till låg hyra för verksamheter som vi inte har behörighet. Jag hoppas att ltl Mattsson känner till det här och kan redogöra för det.

 

När det gäller simhallen i Godby tycker jag att där bör finansutskottet överväga om det inte är ett projekteringsanslag som behövs för att det skall komma igång. Vi har tidigare motionerat om att man skulle få samma finansieringsvillkor som allhallen i Eckerö, och det är väldigt generöst, men det skall  ju vara lika på hela Åland, så där tycker jag att skrivningarna är motiverade, men det som behövs för att komma igång är projekteringsanslag. Det är kanske där som finansutskottet borde komma in och beräkna det och sätta in det i budgeten. Jag tror inte att 20 miljoner mark håller, utan det är nog minst 24 miljoner i dagsläget.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Såvitt jag vet har inte lagtinget hittills uttalat sig om huruvida vi skall bygga ett tingshus på Åland eller inte. Jag har inte heller läst i föreliggande  budget att landskapsstyrelsen skulle ha en överenskommelse.  I så fall är det lagtinget som måste sanktionera den.

 

När det gäller simhallens tillblivelse i Godby och att i det här skedet gå in för projekteringsmedel är det säkert en första start, men vi skriver fortfarande år 1999 och år 2000 är 366 dagar långt. Vad jag kan förstå är projektet i Godby väldigt långt på väg. Det är inte ostartat, utan här finns det alla möjligheter att komma igång redan nästa år med bygget. När det gäller driftsförutsättningarna ser jag inga hinder i de förord som har givits att det skulle vara någon skillnad. Jag ser heller ingen skillnad i finansierings­formen i jämförelse med allhallen i Eckerö.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Den första frågan om tingshuset ställde jag därför att jag utgick från att ltl J-E Mattsson hade kontakter med landskapsstyrelsen som jag inte har. Jag har i alla fall så mycket kontakter att jag vet att det har utlovats till justitieministeriet att det här fixar vi. Men det må vara osagt hur det egentligen är.

 

När det gäller simhallen i Godby ställer jag frågan därför att vi har motionerat här i lagtinget om den frågan tidigare, om man kunde få samma finansieringsvillkor, och det hoppas jag att lagtinget nu går in för.  Det är det som är det viktiga. Det är helt riktigt att det redan har gått långt. Till grund ligger en alldeles utmärkt utredning om satsningarna i Godby och sedan är det viktigt att under de nästa 365 dagarna  ingå i en konjukturpolitisk plan för byggandet, för det betyder att projekteringen bör komma igång så fort som möjligt och sedan tar man upp i tilläggsbudget en särskild kostnadsberäkning, som så här på stående fot är beräknad till 24 miljoner. Det här tycker jag dock att finansutskottet skall reda ut lite närmare, för det är där som man kan höra experterna på den saken.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Mina kontakter med landskapsstyrelsen i dag är relativt goda, skulle jag säga, om inte mycket goda. Ltl  Erlands kontakter dit är tydligen inte så goda. Däremot är de tydligen betydligt bättre med justitieminis­teriet, vilket är lite förvånande.

 

När det gäller finansiering och byggnadsmodell för verkställigheten i Godby tycker jag att  allhallen i Eckerö de facto innehåller en väldigt god lösning för att få någonting till stånd med inte bara prat utan med verkställighet. Den upphandlingsmodell som användes för att komma igång med hallen i Eckerö har visat sig vara väldigt lyckad. Man sparar en massa tid och en massa onödigt arbete som den entreprenör som skall utföra arbetet i stället kan göra. Det finns dessutom en väldigt god beredskap bland entreprenörerna för att utföra detta. Vi vet att allhallen i Eckerö fick fyra intresserade entreprenörer som skulle stå för både projektering och utvecklande och ritande av det man ville ha. Om planerna är så långt gångna som ltl Erland säger, så tycker jag att förutsättningarna är nästan klara att starta omedelbart. Det verkar som om man har kommit lika långt på det projektet som vi var när Eckerö-projektet togs beslut om för ett år sedan. Man har t.o.m.  - som jag uppfattar det - kommit längre än Eckerö-projketet var vid det tillfället!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

När det gäller tingshuset är det alldeles uppenbart att diskussionerna inte har förts på ett sådant sätt att man kan säga att lagtinget har slutit upp kring frågeställningarna. Vi kommer naturligtvis inte att ge något tingshus första prioritet. För landskapsstyrelsen är det långt viktigare att i Mariehamns stad dra igång studiebostäderna. Det är en mycket angelägnare fråga. 

 

Jag vill hålla med ltl J- E Mattsson när han tog upp situationen vid turistförbundet. Det är ett jätteproblem att ha en lönesättning som innebär att så fort det kommer något av högkonjunktur försvinenr en massa människor som är attraktiva för det privata näringslivet och så skall man börja från the beginning igen. Det är jättejobbigt. Samtidigt är det så att turistförbundet har inte i sina äskanden tillmötesgåtts av sittande landskapsstyrelse, vilket betyder att kostnadsökningar i tryckningar, distribution, papper etc. inte tillgodosetts och det betyder i praktiken att om man inte kan påverka den här utvecklingen skär man naturligtvis ner på marknadsföringskostnaderna. Men då skall man också komma ihåg att landskapet Åland har oherrans stor konkurrens utanför, och frånvaro på marknaden innebär att man passeras. Ltl Janke Mattsson har alltså mitt stöd i alla väsentliga delar när det gäller turistförbundets resonemang. Vi har själva tillsammans diskuterat och brytt våra hjärnor också med de här frågeställningarna tidigare.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tackar för det stöd som ltl Wiklöf framför. Jag tycker att det är skäl att ytterligare poängtera det som han säger här och som jag själv sade, nämligen just den konkurrenssituation som vi i dag sitter i i förhållande till övriga regioner. Vi skall komma ihåg att turismen är den snabbast växande sektorn i hela EU, och EU har medvetet ställt resurser till förfogande för att utveckla just turismen. Åland konkurrerar på den gemensamma marknaden som alla andra; blir vi efter nu tar det åratal att komma fast. Vi är på en jämbördig nivå i dag ungefär, men utvecklingen går oerhört snabbt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman!

Jag tänkte kort redogöra för mina fyra finansmotioner som jag har inlämnat till lagtinget. Först vill jag beröra narkotikan, där jag har två motoiner. Det är en fråga där jag nu är rätt säker på att samtliga 30 ledamöter är väl införstådda med att det här är ett problem som vi måste ta itu med och jag hoppas också att vi kan komma till samförstånd om hur vi skall ta itu med det och att vi samtliga kan vara eniga om att vi verkligen inte längre vågar chansa och fundera på vad som är rätt eller fel, utan att vi verkligen prövar det som kan verka lämpligt.

 

Narkotikans utspridning på Åland har den senaste tiden ökat markant. Det är inte längre bara för enskilt bruk som knarket smugglas hit. När tullen gör beslag på flera hundra gram hasch går det inte längre att blunda för det problem vi har och framför allt står inför om vi inte agerar kraftfullt och snabbt. Eftersom självstyrelsen saknar sådan behörighet i tullväsendet att erforderliga organisationsförändringar och resurstillförsel är möjliga för att strypa narkotikasmugglingen, bör vi i stället göra vad vi kan åt de problemen med de instrument som självstyrelsen i dag besitter.

 

Två förvaltningsområden som Åland i dag har behörighet över är postverket och polisväsendet. Efter- som det sannolikt är så - det är ett rent antagande av mig -  att en relativt stor mängd narkotika handlas på Internet och skickas direkt hem i brevlådan hos beställaren vore det av stor vikt att vi från åländsk sida har en ordentlig bevakning av all inkommande post. Med inkommande post menar jag också post som inkommer från Finland, inte bara från Sverige och omvärlden. Detta kan lämpligen skötas genom bevakning vid Posten med en s.k. knarkhund.

 

Vidare behövs resursförstärkningar till Ålands polisdistrikt för att skapa förutsättningar för utvidgad information, utbildning och attitydförändringar hos ungdomar. Den åländska polisen måste mera aktivt lägga in resurser i direkt narkotikaförebyggande arbete men också i spaning och bevakning. För att skapa ett effektivare polisarbete mot narkotikans spridning på Åland föreslår jag att 500.000 mark införs under momentet 43.60.20 Ålands polisdistrikt. Dessa medel skall öronmärkas så att de enbart kan användas till detta syfte, alltså inga nya tjänster, utan det handlar om engångsinsatser under år 2000.

 

Med hänvisning till detta föreslår jag att anslaget under momentet 43.60.20 Verksamhetens utgifter för  polisen höjs med 500.000 mark och att summan öronmärks för narkotikabekämpning.

 

Jag föreslår vidare att 500.000 mark ges till social- och hälsovårdsavdelningen i landskapsstyrelsen för en förbättrad information och för ett aktivt arbete på att förbättra attityderna till narkotika. Jag anser att vi med kraft måste föra ett aktivt arbete mot knarket även från den sociala sektorn och med det menar jag olika informationskampanjer som ett exempel. Det här är mycket vanligt i Sverige. Ni som tittar på  reklam-tv från Sverige har säkert sett kampanjen mot hembränt sprit osv. med dessa råttor och sprutorna  som är väldigt otäckt. Det är alltså en liknande kampanj som jag vill efterlysa från social- och hälsovårdsavdelningen.

 

Jag föreslår alltså att 500.000 mark införs i momentet 45.10.01.

 

För att förbättra busstrafiken på landsbygden vill jag höja anslaget under moment 48.10.45 med 325.000 mark. Det skulle innebära ca 84.000 kilometer till busstrafik och när jag har räknat lite löst har jag kommit fram till att det skulle räcka till att få kvällstrafik både norrut och österut. I dag har vi en rätt väl fungerande kvällstrafik till Eckerö i och med Eckerölinjens båt/bussar. Också nattbussar på helgerna i någon form är någonting som jag vill införa. Det är också trevligt att se att det finns en till motion inlämnad som berör denna fråga. Det tycker jag är mycket roligt.

 

Herr talman!

Till slut till den tyngsta av mina motioner, där jag är tveksam till om jag når enighet i lagtinget. Det handlar om vindkraften. Jag vill återigen tacka ltl Sundman, som var uppe och markerade vikten av den här formen av investeringar. Min motion är följande: i moment 43.27.40 i budgetförslaget finns upptaget 2,4 miljoner mark för en första del av en vindkraftspark. Anslaget är i sig synnerligen positivt, men är i underkant för att betraktas som ändamålsenligt och ekonomiskt försvarbart. Den ledande aktören inom vindenergi här på Åland planerar som bäst en vindkraftspark i Lumparland, vilket utgör en investering på 5,4 MW till ett belopp av ca 35 miljoner mark. När parken förverkligas skulle hela Lemland och Lumparland vara försörjt med ren energi, Knutsbodaparken inräknat. Med ett landskapsstöd på 40 procent skulle projektet motsvara 14 miljoner mark. Det mest lämpliga vore troligen att uppföra parken på två år, dvs. under år 2000-2001. Motiveringen till ett förhöjt anslag är främst samordningsvinster som färre men större investeringar ger. Det handlar dels om monteringsarbe­te och kranhyror men även om anslutningskostnader som initialt kan vara upp till 10 procent av den totala investeringen, vilket direkt tillkommer den första etappen av vindparken. Om man alltså går in för det föreslagna 2,4 miljoner mark innebär det inte att vi får två vindkraftverk i Lumparland nästa år - vi får ett vindkraftverk och en väldigt dyr anslutningskostnad. Ifall lagtinget går in för ett lägre belopp försvåras byggandet av direkta vindparker och dessutom drabbas vi av onödiga kostnader som kan undvikas genom större punktinsatser vid lagtingets budgetering. Vindkraft är en ekologisk och ekonomisk försvarbar energikälla. Jag vill säga att det är den billigaste energikällan som vi i dag har som är ekologiskt försvarbar. Förhållandena här på Åland är utmärkta och därför anser vi att det är av stor vikt att den planerade vindparken i Lumparland kan komma igång på ett kostnadseffektivt sätt under år 2000 och föreslår därför att anslaget höjs med 4,6 miljoner mark till sammanlagt 7 miljoner mark, vilket motsvarar 40 procent av hälften av den totala investeringen.

 

Med hänvisning till det jag sagt föreslår vi att anslaget under moment 43.27.40 Befrämjande av förnyelsebar energi höjs med 4.600.000 mark.

 

Slutligen vill jag säga att det här kan tyckas vara jättemycket pengar och att argument finns för att köpa den billiga kärnkraften, men man skall komma ihåg att det handlar om att föra en ansvarsfull miljöpolitik. Vi kan prata i evigheter om att man skall sortera mjölktetror hit och dit, som förstås också är viktiga saker, men vi måste våga göra konkreta större investeringar för att komma någon vart i ett aktivt miljöarbete.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Det är mycket positivt att ltl Lindqvist tar upp motionen om ökad kollektivtrafik till landsbygden, speciellt ur den synpunkten att ungdomarna har ett färdigt åkbeteende genom att de har använt skolbussar, så det är bra att unga ledamöter också förstår behovet av en ökad kollektivtrafik och inte bara tar till egen bil.

 

Jag skulle lite vilja reflektera över anslaget till vindkraftverk i Lumparland. Jag reagerar inte på summorna utan på tillvägagångssättet. Förra veckan var jag på fullmäktigemöte i Lumparland och där  fick vi för första gången veta hur långt planeringen kommit. Vad jag förstår vet den vanliga lumparlänningen inte ens i dag vad som är planerat. För att få folk medvetna om miljösatsningarna  tycker jag att man först borde förankra dem hos befolkningen, berätta allt vad som händer, effekterna och sedan äskar man pengar. Det kan också ske samtidigt, men det är mycket viktigt att få invånarna med sig och hittills har, vad jag vet, inte några kontakter tagits annat än med markägarna, som förstås är väldigt viktigt. Alla andra lumparlänningar måste också få veta vad fem vindkraftverk kommer att innebära.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag vill först tacka ltl Eklöw för flankstödet till själva investeringen som sådan. Jag beklagar att information om projektet inte har nått ut till lumparlänningarna. Jag skall återkomma till detta senare, men jag måste först ta reda på lite fakta; jag vet att kommunen är informad, men det är möjligt att det har skett i ett så sent skede att det inte har hunnit nå ut till kommuninvånarna.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Det är det jag just menar, att det är ytterst viktigt att alla stora händelser förankras hos de vanliga invånarna i kommunen. Vindmöllorna väcker mycket känslor hos folk, antingen är man positivt inställd eller så är man negativt inställd, så jag tror inte att det finns någon gråzon där. Därför skulle det vara väldigt viktigt med en saklig information till alla som det berör, överhuvudtaget till alla invånare.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

När det för det första gäller vindenergin finns det väl ingen människa som motsätter sig utbyggnad av ren energi. Jag tror också att det skulle vara viktigt för lagtingsledamöterna om man kunde få en insikt  t.ex. genom en marknadsanalys: vilka är avsättningsmöjligheterna av denna gröna el? Vi vet alla att vi nu arbetar i ett mycket komplicerat klimat. Vi har en fri elbörs och vad jag har mig bekant kommer man också inom distributionsbolagen på Åland att sitta och försöka handla utifrån denna elbörs. Prisbilden  på denna elbörs torde för närvarande vara vida under det som vi kan producera denna gröna el. Jag har ingenting emot detta, men vi måste ha fakta på bordet när vi skall besluta i så här stora frågor. Det är  den första synpunkten jag har i det avseendet.

 

Den andra gäller narkotikabekämpningen. Vi är många i lagtinget som gick till val med bl.a. föresatsen att göra vårt allra yttersta för att få stopp på både knarkkonsumtionen och hanteringen överhuvudtaget, langning inklusive annat på Åland. Socialdemokraterna vill verkligen vara med och ta sitt ansvar. Vi tycker att det är en styrka att flera partier nu har tecknat på motioner i detta ärende. Jag vill på socialdemokraternas vägnar säga, att jag hoppas verkligen att vi inte har varit med och tecknat under förgäves utan att det nu faktiskt tas vad vi brukar kalla för krafttag för att komma tillrätta med detta elände. Nu skall vi mota Olle i grind!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag vill först säga till ltl Wiklöf att jag är medveten om problemen med elbörsen och jag är djupt oroad för vad det kommer att leda till. Nu är mitt varande i detta lagting inte så säkert än i denna dag, men om jag får möjlighet att motionera vidare här så kommer jag antagligen att föreslå en ändring i elmarknadslagen, liknande den som man tillämpar i Tyskland i dag där 5 procent av den energi som köps av distributörerna måste vara grön. Det handlar alltså om att ta ansvar för den el som vi köper upp. Det handlar om moral och ansvar för kommande generationer i miljöpolitiken.

 

Jag vill tacka ltl Wiklöf och hela den socialdemokratiska gruppen för flankstödet i den oerhört viktiga knarkfrågan. Det börjar kännas betryggande. Det verkar som om vi kommer att komma till ett klokt beslut småningom och verkligen ta till de krafttag som behövs. Det är tyvärr försent Lasse att mota Olle i grind!  Jag skrev ett debattinlägg i Ålandstidningen för fem år sedan om att mota Olle i grind och då var det ingen som tyckte att det fanns någon Olle att mota. Jag tror att vi i alla fall kan kasta ut Olle, om vi verkligen tar tag i det.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Först när det gäller knarkterminologin vill inte jag haka upp mig på den. Men den saken är klar, att om  lagtinget samlat går in för att nu skall vi banne mig lösa den här frågan, så kan vi lösa den och vi sätter de resurser som behövs för vi skall ha ett slut på det här eländet! Det är vi nog överens om allihopa. Jag tror inte att någon bangar ur i det avseendet.

 

När det gäller elbörserna och Tyskland är det så, ltl Lindqvist, att där och kanske också på andra ställen ute på kontinenten förhåller det sig så att de tyska konventionella elproducenterna är genom lagstiftning tvingade att handla upp i princip all grön el som finns. Skulle man införa motsvarande här är den andra frågeställningen: Om man förfar så, kan då t.ex. Ålands Elandelslag ändå sälja ut strömmen till det pris som näringslivet och konsumenter betalar? Det är det här som är bekymret. Jag tror att vi har ett problemkomplex här som vi kanske först bör reda ut innan vi aktivt kastar oss över miljonerna, men det oaktat är vindenergin ren och bra.

 

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

För att klargöra min ståndpunkt vill jag ytterligare säga att jag anser att vi skall så långt det är möjligt  och så mycket vi kan producera grön energi här på Åland. Eldistributörerna skall hoppeligen genom en god tanke köpa upp elenergin, men om det är så att de låter pengarna styra före ett ansvar och ett miljötänkande är vi tvungna att lagstifta och jag är beredd att gå så långt att vi tar till de åtgärder som krävs för att se till att all grön energi som produceras på Åland köps upp av de distributörer som vi har på elmarknaden. Priset är upp till elandelslaget osv., men distributörerna skall tvingas betala det pris som det kostar att producera en grön energi. Det är det som jag kallar för en reell miljöpolitik.

 

Ltl Dennis Jansson, replik:

Herr talman!

Det är glädjande att höra att många lagtingsledamöter har lämnat in motioner om stoppandet av knarket som kommer till Åland. Jag har varit inblandad i stoppandet en del redan före valet:  knarkbussen som är här nu. Jag hade då en viss summa pengar att fördela. Eftersom det måste göras en insats omedelbart,  igångsattes projektet att göra en insats med en gång för att inte  bara ge pengar till organisationer utan att precisera vad de skulle göra med dem. Jag hoppas att när de föreslagna pengarna här kommer att delas ut det finns en konkret handlingsplan vad de skall användas till.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Herr talman!

Budgeten är en gedigen lunta att ta sig igenom, peciellt för oss som är nya, men den är väldig redig och lättöverskådlig och det gör arbetet lättare. Det är mycket  som har nämnts här under de två debattdagarna och det kommer säkert att komma ännu mera. Jag tycker att det finns mycket lovvärda motioner som finansutskottet kommer att ta sig an. Jag tänker speciellt på krisjour, ungdomsmottagning och vårdpersonalens löner. Det skall bli intressant att se vad finansutskottet kommer med för utlåtande.

 

Den motion som jag själv har skrivit tar upp skärgårdsbutikernas överlevnad. Jag tycker att den talar om avsikten och jag tänker inte desto djupare presentera den. Under momentet i budgeten sägs att man skall utreda butikernas verksamhetsförutsättningar. För mig är ordet “verksamhetsförutsättning” laddat med en negativ klang. Jag tror att här måste man också väga in andra faktorer än bara budgetens plus och minus. Det är andra saker som gör det viktigt för en butik på en ö. När det gäller  verksamhetsförut­sättningar tycker jag att man kunde sätta likhetstecken med överlevnadsförutsättningar. Det här är en väldigt viktig del om vi verkligen vill ha det som man har talat om tidigare i lagtinget: en levande skärgård.

 

Det finns en sak som jag saknar i budgeten. Man kanske söker det man själv känner sig hemma i också och det är ett förklarande i texten vad gäller näringsstöd. Som vi vet har det kommit en ny barnomsorgs-lag 1997 där man talar om en ny verksamhet som heter enskilda daghem. När man skall starta upp denna verksamhet är den första investeringen väldig tung. Driften får man till 90 procent från kommunen, och det klarar man sig nog på, men det är i starten som det är tufft att investera. Jag skulle vilja att man tittar på den här biten i finansutskottet. Är detta  någonting som man redan i dag möjliggör i den text man har under de specifika momenten för den här typen av verksamhet? Under Investeringsstöd och kompetensutveckling talar man om att man bl.a. befrämjar den regionala utvecklingen. Det skulle vara intressant att veta hur man ser på de här sakerna.

 

Ltl Ronald Boman:

Herr talman!

Föreliggande budgetförslag får betyget godkänt. Det är dock en del som jag vill ändra på och en del utgifter som jag vill ifrågasätta. Jag har lämnat in en egen finansmotion och en som jag är första undertecknare på. Jag börjar med min egen finansmotion som gäller vårdpersonalens löner. Jag anser att vårdpersonalen är underbetald med tanke på sitt synnerligen ansvarsfulla arbete, men även med tanke på den obekväma arbetstid som den vårdpersonal har som går i skiftesarbete. Utbildningen är dessutom lång och krävande.

 

Jag är medveten om att det är ovanligt att höja en personalgrupps lön via en motion i Ålands lagting och det är heller ingenting som får bli en vana. Men när vårdpersonalen via förhandlingar inte lyckas höja sin lön till vettig nivå så må ste man ta till denna utväg. Vi är alla medvetna om att vårdpersonalens strejk inte ledde till någon märkbar löneförbättring. Jag vill poängtera att detta Ålandstillägg som jag vill kalla det, inte skall beaktas i de kommande avtalsförhandlingarna utan detta skall vara en ren premie till vårdpersonalen. Varför jag öronmärkt dessa pengar, både till vilka grupper det gäller och också summan per månad, är på grund av att om inte pengarna öronmärks så kan de gå till något annat. Vi behöver ju bara se till utbildningsanslaget, där sjukskötare och primärvårdare trots sitt stora antal får en synnerligen lite del av anslaget. Så det är alldeles klart att pengarna skall öronmärkas. Eftersom en stor del av lagtingsledamöterna före valet talade om att vårdpersonalens lön måtte höjas, ser jag stora möjligheter för att denna motion skall godkännas. Att ha en välutbildad och motiverad vårdpersonal är viktigt.

 

Så till den motion där jag är första undertecknare på nämligen byggande av tingshus. Detta anslag i budgeten är för mig obegripligt. Att vi skall bygga ett hus åt finska staten, ett hus som vi inte har den minsta skyldighet att bygga känns verklighetsfrämmande. Vi kan satsa v åra skattemedel på betydligt viktigare saker, som till exempel att höja vårdpersonalens löner. Jag har under mina år i frisinnad samverkan hört lantrådets resonemang om denna, för honom viktiga satsning, men att det skulle gå så långt som att det skulle bli ett anslag i budgeten för detta trodde jag inte. Jag tror och hoppas att denna församling enhälligt skall godkänna motionen som går ut på att ta bort anslaget för tingshuset.

 

Så till några andra märkligheter i budgetf örslaget. Jag har bland annat noterat att personalen och en del lagtingsmän kommer att vara på resande fot nästa år. Lagtinget tänker resa för 350.000 mark, men då ingår ersättning för att de lagtingsmän som inte bor i staden skall kunna ta sig hit. Landskapsstyrelsen kl ämmer till med 207.000 mark. Ibland är man förstås glad över att de inte är så mycket hemmavid.

 

Kansliavdelningen reser i väg för 210.000 mark ‑inte dåligt. Social‑och miljöavdelningen tänker resa för 240.000 mark. Kultur‑och utbildningsavdelningen tänker mest vara hemma, de har endast 120.000 mark för resor. Den verkliga höjdaren är näringsavdelningen som tänker resa för 700.000 mark. Trafikavdelningen är inte heller så dålig med 400.000 mark. Sammanlagt blir det en hel del pengar. Jag är medveten om att vissa resor måste göras. Men att vara hemma och arbeta har aldrig varit helt fel. Kanske något att tänka på för vissa samhällsresenärer.

 

Så har vi KATRINA, som senaste år fick 1.200.000 mark för att inte ha någon föreställning alls. Nu skall ytterligare 400.000 mark tillskjutas för att åtminstone helsingforsarna skall få se Katrina år 2000. Säkert trevligt för dem.

 

Tall Ships Race skall klara sig på 1,6 miljoner mark i samhällsstöd, av det skall landskapet stå för hälften,  vilket torde utg öra 800.000 mark. Vi har redan gett 700.0000 så 100.0000 till vore motiverat. Men nu skall vi ge totalt en miljon, dessutom helt utan motivering till höjningen. Är det så att vissa personers resande runt i Europa börjar bli kostsamt. Kanske finansministern kan ge besked om den ökade kostnaden.

 

Bidragsavdelningen, som jag vill kalla näringsavdelningen, kostar oss nästa år 117 miljoner mark. Med de obligatoriska tilläggsbudgeterna kommer summan säkert att stiga till 120‑125 miljoners nivån. Så mycket kostar det de åländska skattebetalarna att hålla igång jordbruk och näringsliv. Det här är ju ingalunda totalkostnaden. Via andra kanaler kommer ytterligare något tio‑tal miljoner det åländska jordbruket till del.

 

Jag vill avsluta med en förhoppning om att vi får en näringsminister som åtminstone försöker hålla i pengarna och att när man väljer näringsminister kunskap och kompetens måste vara i högsätet. Det jag har hört hittills om de eventuella kandidaterna tycks det ha varit andra värderingar som har gällt!

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Jag sade det redan igår och jag vet inte om ltl Boman hörde det, men jag har sysslat så länge med avtalsfrågor att jag vet att det är jättefarligt att favorisera en speciell yrkesgrupp. Ltl Ronald Boman tar här speciellt upp sjukskötare och primärvårdare inom ÅHS. Det är personer som den stora allmänheten naturligtvis främst möter när man behöver hälso- och sjukvård. Men för att få hälso- och sjukvården att fungera behövs det oerhört mycket annan personal, som också jobbar på obekväm arbetstid och har dåliga löner. Lantrådet tog igår upp tjänstemännens situation i landskapsstyrelsens förvaltning, som också gör ett oerhört bra arbete. Landskapet har överhuvudtaget väldigt många inrättningar, skolor osv.  där all personal gör ett bra arbete för att det skall fungera. Jag för min del kan absolut inte stöda den här typen av motioner där man favoriserar en viss yrkesgrupp framom en annan, eftersom lagtinget i avtalsförhandlingar inte är avtalspart, utan det är landskapsstyrelsen. Lagtinget kan naturligtvis anvisa pengar, men jag kan inte omfatta att man anvisar pengarna bara till vissa yrkesgrupper. Praktiskt taget all personal inom ÅHS jobbar på obekväm arbetstid, de jobbar på julaftonen osv. och all personal behövs för att vi skall ha en god hälso- och sjukvård. Jag har ingenting emot löneförhöjningar, men man kan inte från politiskt håll plocka ut och favorisera vissa yrkesgrupper, för det kommer att betyda att väldigt många fler känner sig missgynnade och det är inte alls säkert att arbetsmotivationen blir god efter det heller.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Herr talman!

Jag värnar om vårdpersonalen. Vårdpersonalen är den som har treskiftesarbete. De är lediga var tredje helg, de jobbar oftast tre kvällar i veckan. Om vårdpersonalen gör misstag kan patienten dö. Räknar en löneräknare fel kan man reparera det i efterskott. Vårdpersonalens ansvar är någonting helt annat än en vaktmästares, löneräknares eller kokerskas arbete på Ålands centralsjukhus. Alla behövs på sjukhuset, men ansvaret är något helt annat. Så måste man också se till situationen i grannländerna. Vi vet i dag att både Norge och Sverige försöker överträffa varandra genom att köpa vårdpersonal med höga löner. Därför skall vi åtminstone ge en liten uppmuntran åt vårdpersonalen, så kanske en del av dem i alla fal stannar hemma.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Det är nog så att det kanske är just sjuksköterskor som jobbar treskiftesarbete, men oerhört många av dem som arbetar inom hälso- och sjukvården, som inte är specifikt vårdanställda, jobbar faktiskt i två-skiftsarbete, de har jour osv. Det är alltså inte bara en grupp anställda som håller Ålands hälso- och sjukvård i funktion, utan det beror på alla människor som jobbar där. Det är faktiskt så att om en person  får fel kost kan han utsättas för livshotande allergianfall osv. Det är faktiskt så att maten är hälften av sjukvården och har inte alls så liten betydelse.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag blev lite konfunderad över ltl Ronald Bomans tal. Först förstod jag att han godkände budgeten. Han tyckte att den var bra, men sedan anförde han egentligen bara kritik och missnöje med allt slöseri som landskapsstyrelsen föreslår. Han har tidigare givit sig ut för att vara kostnadsjägare. Det har vi inte hört i den här omgången ännu - men det kanske kommer - utan han vill mera köra med avundsjukan, att det är svågerpolitik och på det viset misstänkliggöra alla andras ambitioner i politiken. Jag skulle vilja väcka kostnadsjägaren till liv igen. Jag tycker att han var en mera sympatisk politiker än den Boman som bara vill tala om svågerpolitik och framstå som vårdpersonalens stora hjälte. Jag ber ltl Boman att läsa på sidan 83 om lagberedningen. Där vill man gå in för någonting som heter avtalslöner för lagberedarna. Det betyder att man kan strunta i kollektivavtalen, alltså det man har kommit överens om och man går över lönenivån - så mycket man nu tycker att man vill med tanke på motpartens krav. Det är också ett mycket, mycket farligt sätt att avgöra lönenivån för våra anställda. Det finns säkert en förklaring till att landskapsstyrelsen har gått in för det. Man säger att det närmar sig det som man sysslar med i den privata sektorn, men det kan väl ändå inte vara huvudmotivet, utan tidigare har det  varit ett sätt att få kompetent folk. Det är bl.a. det som hände med ÅHS:s chef att man frångick avtalet och komponerade en jättestor lön åt föreståndaren. Det är kanske viktigt att skära i ena ändan om man skall plussa på för de lågavlönade i den andra; annars verkar det inte särskilt trovärdigt.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om ltl Sundback hörde på mitt anförande. I detta anförande talade jag inte ett enda ord om svågerpolitik, men kanske ltl Sundback hörde på någonting annat.

 

När jag säger att jag ger budgeten betyget godkänt, hade jag lika bra kunnat säga 7+.  Betyget godkänt betyder ingalunda att jag tycker att allt är bra, men det får 7+.

 

Ltl Sundback, replik:

Nej, herr talman, jag hörde inte i dag någotning om svågerpolitik men däremot igår väldigt mycket. Jag har varken igår eller i dag hört någonting om kostnadsjakt. Det tyder på en ny linje för framstegsgrup­pen, att egentligen inte skära mera i kostnaderna. Vi ser att det här är en budget där bidragen ökar nästan på alla fronter. Det är väldigt beklämmande eftersom ltl Boman igår konstaterade att han var den enda  högerpolitikern här i församlingen. Nu har vi tydligen inte en enda - utan nu gäller det att hålla alla kranar öppna!

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag måste meddela ltl Sundback att hon hörde i alla fall inte på, för jag sade ju att när det gäller  anslaget för byggande av tingshus har jag lagt en motion, där jag är första undertecknare och där vi skall ta bort anslaget. Där tycker jag att det är ganska mycket pengar det rör sig om, som jag vill spara in - de åländska skattebetalarna till fromma.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Ltl Bomans motion angående löneförhöjning åt sjukskötarkategorin inom ÅHS är i samma linje som liberalernas motion, som jag presenterade igår. Han väljer att ta en exakt summa på 1.000 mark per månad; vi valde att gå vägen med en fri summa som man sedan fördelar. Andemeningen är densamma  och säkert kan vi på något sätt stödja varandra och hitta en gyllene mellanväg, så att vi skulle få det bättre för de sjukvårdsanställda.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Synnerligen klokt talat av ltl Raija-Liisa Eklöw!

 

Ltl Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Anser ltl Boman att stödet till näringsliv och jordbruk helt skall upphöra?

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Det är ingalunda på det sättet. Vi är fullständigt medvetna om det i framstegsgruppen att vi måste hålla primärnäringarna vid liv genom bidrag åtminstone till den dagen producenterna får så bra betalt för sina produkter så att de kan leva på dem. Fram till dess måste vi ge bidrag, men vi behöver inte ge överstora investeringsbidrag. Vi behöveer inte ha hela Åland fullt av spannmålstorkar, maskinhallar och annat som man betalar upp till 69,25 procent i bidrag. Det är skrämmande och bryter mot mina regler.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Jansson:

Herr talman!

Jag vill beröra två saker, dels det redan rätt mångomtalade tingshuset och dels återigen något om hälso- och sjukvårdslönerna.  Den här landskapsstyrelsen har och har haft många självstyrelsepolitiskt intressanta projekt. Till de projekten har kommit att sälla sig även frågan om tingshuset, vilket i allmänhet inte har gått fram till dem som har funderat på frågan om ett tingshus byggt av oss ålänningar, utan man har undrat att varför skulle vi bygga någonting åt staten, staten kan väl bygga åt sig själv och hålla sig med sina egna hus - och det har varit en princip genom årtiondena för självstyrelsen, en ganska bra princip, tycker jag. Den principen skall vi fortsätta med. Men detta är annorlunda. Varför? Jo, i Finland finns det en lagbok, den som är på svenska vet jag att är röd och i två delar, där finns inte allt utan det finns också andra delar; den som är på finska tror jag att är grön. Den används av tingsrätterna runtom i landet. I stort sett i alla städer där det finns tingsrätter har man nu byggt fristående tingsrättshus, i Finland och i Sverige. Det tror jag att är bra, så att man kan skilja den tredje statsmakten, den dömande makten, från förvaltningen, så att vi medborgare ser att det här är någonting annat, det här är någonting som står vid sidan om förvaltningen.

 

På Åland har staten det fortfarande så ordnat att det är i samma hus, så det är inte lika tydligt för medborgarna att inte detta skulle vara en helt och hållet statlig förvaltning. Var kommer då det själv-styrelsepolitiska in? Inte räcker det med att Jansson står här och säger att vi skall ha ett tingshus som det står Ålands tingshus på och därmed skulle vi ha gjort någon självstyrelsepolitisk vinst. Nej! Det tyngsta argumentet från min sida - det finns kanske ett par stycken - är ändå, och  alla tre partier som har suttit i landskapsstyrelsen har diskuterat det, att vi alla har varit helt överens om detta. Sedan har då den obundna representanten talat om att hans pojkar kanske har några andra åsikter, men vi har inte riktigt uppfattat vad de hade för åsikter till alla delar, men vi har fört vissa överläggningar tillsammans, där ltl Bert Häggblom har varit med. Även tidigare, i forna tiden, ltl Ronald Boman, när han hörde till ett parti.

 

Den självstyrelsepolitiskt mest intressanta frågan är att den åländska tingsrätten har att hantera två lagböcker; man har att hantera också den blåa lagboken som ett resultat av lagstiftningen i detta rum. Det gör att den åländska tingsrätten i förhållande till statsmakten står i ett helt annat förhållande än övrig statsförvaltning i landet. Det är alltså en statlig myndighet som också hanterar den åländska självstyrelsen in i detalj, in i minsta detalj och behandlar de åländska medborgarna utgående från denna åländska lagstiftning, den åländska lagboken, den som vi här i det här rummet har slagit fast. Då är det en  intressant fråga: är det alldeles självklart att vi skall låta folk uppleva detta som en finsk myndighet? Nej, jag tycker inte det, och landskapsstyrelsen har inte tyckt det.  Det finns orsak att visa åt folket här  - det är inte delad behörighet, utan det är tillsvidare helt och hållet riksbehörighet - att de har att behandla åländsk lagstiftning, tillsammans med finsk lagstiftning.

 

Såsom det nu är ordnat ur den självstyrelsepolitiska synpunken är det inte bra att tingsrätten i dag är en del av statens ämbetshus och insmuget i förvaltningen, dvs. när vi ålänningar har ärende till tingsrätten, så sitter vi där och frotterar oss med statens övriga anställda som går genom huset. Det är inte en bra lösning ur funktionell synpunkt, men då kunde staten bygga sig egna utrymmen, säger man. I så fall vinner man inte självstyrelsepolitiskt tydliga resultatet att visa att det här är en finsk myndighet visserligen, men genom överenskommelsen mellan staten och självstyrelsen är den dömande makten hos staten. Men tingsrätten på Åland och de övriga rätter som finns i huset - förvaltningsdomstolen -  hanterar åländsk lagstiftning.

 

Detta är en intressant markering, och det har vi också diskuterat i landskapsstyrelsen, om ett gott samarbete mellan statsmakten och självstyrelsen; inom det område där vi har en åländsk lagbok att följa för den statliga myndigheten så samarbetar så att självstyrelsen hyr ut ett Ålands tingshus åt justitieministeriet, ett gott samarbete, som vi får en hyra som ger en avkastning på vårt kapital. Detta är inte som alla andra våra investeringar som inte ger någon direkt pekuniär avkastning utan de ger andra avkastningar, den ger nu en viss grundläggande pekuniär avkastning i alla fall.

Ytterligare ett argument som jag kunde anföra från talarstolen är framtiden. Jag hör till dem som är helt övertygad om att när vi utvecklar självstyrelsen så långt som det är möjligt utan att Åland blir en egen stat hör inte domstolsväsendet till det sista som vi tar över, utan det ligger relativt snart i tiden. Jag kunde kanske tippa på 20-25 år, 15 år kanske i bästa fall, så tar vi över åtminstone underrätterna. Det är rimligt när vi har så mycket lagstiftning som vi har. Då säger man, att, jo, men den dagen får vi tingshuset om staten har byggt det gratis av staten. Ja, det faller igen på det här att vi är så gnidiga och näriga vi ålänningar, att vi skall ha allting gratis. Vi tänker inte principiellt om förhållandet mellan självstyrelsen och staten, utan kan vi vinna på det, då gör vi det!  Men om vi inte vinner pekuniärt på det, så gör vi det inte.

 

Jag hoppas, herr talman, att finansutskottet och dess medlemmar, varenda en, inklusive de som konstigt nog har skrivit på en finansmotion, väljer att noga fundera hos sig själv på den här situationen, om det inte vore klokt.

 

Sedan vill jag säga, att landskapsstyrelsen har inte på det sättet föreslagit att lagtinget skall gå i författning om att börja bygga huset, utan man har tänkt sig att här skulle vi förbereda det så att det kan finnas en tomt och att det kan finnas ritningar, så att  när konjunkturerna möjliggör det skulle man kunna bygga det - såsom har efterlysts här från talarstolen av flera ledamöter i det nyvalda lagtinget, att man borde ha en sådan framförhållning. Det är därför pengarna nu finns med, och föreslås de strukna finns det ingen sådan framförhållning, utifall att man skulle vilja göra denna självstyrelsepolitiska insats.

 

Herr talman!

När det gäller de två motionerna om att höja lönerna utanför avtalsförhandlingarna till hälso- och sjukvårdspersonal finns det säkert i allas våra hjärterötter en känsla för att det där vore ju bra. Men precis som man har framhållit från socialdemokratiskt håll strider det mot principerna. Man har också från liberalt håll alltid noga understrukit att principerna skall följas när det gäller avtalsförhandlingarna, de skall alltså inte styras från lagtingets sida. Det kan vara en positiv sak att man då från lagtingets sida  vill sätta en lönepott till landskapsstyrelsens disposition som är direkt adresserad till en viss grupp. Jag har faktiskt en viss förståelse för det också. Det är inte riktigt för det kommer att innebära att andra grupper sedan kommer att undra: Varför särbehandlar lagtinget den här gruppen? Vad är det för fel på oss som inte får denna särbehandling i de nu pågående avtalsförhandlingarna?

 

I jämställdhetsdelegationens publikation, som kom ut i början på året, framgår löneskillnaderna mellan kvinnor och män i privat sektor och offentlig sektor. Ett förvånande resultat av den är att skillnaderna är mindre inom privat sektor än inom offentlig sektor generellt. Det finns smärre undantag på sidorna 34 och 35 i publikationen.  Orsaken till att kvinnor i allmänhet har lägre löner i offentlig sektor är att man jobbar inom sådana yrken som är lägre betalda helt enkelt och inom samma områden på jobb som är sämre betalda. Det ser man bl.a. på administrativt och ekonomiskt arbete, där den största skillnaden finns. Men när det gäller kvinnor generellt har de bäst betalt inom pedagogiskt arbete, därefter kommer  tekniskt arbete och därefter kommer hälso-, sjuk- och socialvård, medan kvinnor i olika servicearbeten har klart sämst betalt. Det finns en grupp som heter biologiskt arbete; det är jag inte riktigt säker på vad innehåller och det är näst sämst. Administrationsarbete är tredje sämst.

 

För att råda bot på de brister som finns i jämlikheten när det gäller lönesättningen mellan typiskt manliga och typiskt kvinnliga yrken skulle vi måsta få arbetsvärderingen neutralt gjord. Då är jag säker på, bästa liberaler och framstegsgruppen, att just den här gruppen som ni nu har motionerat om skulle säkerligen uppvärderas. Men då skulle det ske på ett korrekt sätt i förhållande till arbetsmarknadens parter. Det är inte varje dag som jag har stått och talat om nödvändigheten att ha ett sådant system väl fungerande och jag sade här igår att jag är lite ledsen över att man från fackligt håll inte riktigt har velat ta i den för dem tydligen heta potatisen, men det vore nog det riktigaste om vi kunde få en sådan arbetsvärdering gjord och så skulle avtalsförhandlingar sedan, när den dagen kommer, direkt resultera i sådana korrigeringar som är nödvändiga. Det skulle vara bra mycket bättre än att gå via finansmotion­svägen, där man direkt säger att nu skall vi inte göra några lösningar åt några andra men den här gruppen skall särskilt i avtalsförhandlingarna nu ges utrymme för kraftiga höjningar. Som ett brev på  posten får vi ett ganska stort kaos antagligen sedan i avtalsförhandlingarna. Men jag har stor sympati för tankarna att man skulle göra en grophöjning av dessa löner, men det skulle vara värdefullt om vi hade arbetsvärderingen som grund i alla fall.

 

Herr talman!

Det var ytterst kort sagt fast det blev många ord om två saker!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det är en intressant tanke att vi skall visa medborgarna och folket hur samhället fungerar genom att bygga olika hus. I det här fallet skall vi alltså ha ett särskilt hus för att det finns två röda lagböcker och en blå bok! Vi kan gå vidare till skattemyndigheterna som hanterar staten och kommunerna - minst två hus - vi kan gå vidare med polisen som har statliga funktioner, landskapsfunktioner, vi kan gå vidare hur långt som helst. Man kan alltså säga att i dag har lantrådet Roger Jansson etablerat sig som en riktig “husbonde”. Jag förutsätter ändå att det finns förnuft nog i finansutskottet att reda ut denna fråga och konstatera det som många säkert inser, att så länge staten har hand om domstolsväsendet, så bygger staten sina byggnader här, liksom de gör på andra håll. Det är en annan sak att jag har full respekt för att man förutser att vi skall ta över domstolsväsendet och då överta byggnader eller bygga hus. Det är en sak för sig. Om folk inte förstår att de sitter i en finsk tingsrätt när de är indömda till tingsrätten, så tror jag att det är att ta till  lite väl drastiska metoder om man skall bygga ett hus bara för att man skall få dem att inse det.

 

Helt kort om lönebildningen, som jag skall återkomma till. Det är helt uppenbart att det finns olika värderingar när det gäller olika yrken, och arbetsvärderingen behövs där i så fall för att upplysa om att det inte är utbildning, det är inte kompetens, det är inte erfarenhet och liknande saker som gör att skillnaden finns, utan det är värderingar, skillnader i värdering mellan kvinnor och män. Jag skall visa mera ingående statistik om någon timme här. Men att lantrådet ville stöda en arbetsvärdering tycker jag är bra, för det är där det skall börja.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Var och en blir lycklig på sin tro. Men att tro att självstyrelsen skulle utvecklas med att vi skulle bygga  ett tingshus åt staten tycker faller på sin egen orimlighet och som framkom i det anförande vi nyss hörde. Precis som ltl Erland framförde skall vi väl också bygga för kommunalskatten, som vi har, där man i dag inte har ens dataprogram på svenska. Jag tror att det skulle vara viktigare att vi tar över förvaltningen till den delen. Vi höjer självstyrelsen genom att ta över förvaltningen på många områden  i stället för att bygga hus. Vi har en egen radioverksamhet. Vi äger inte ens huset. Vi hyr huset. Hur motiverar landskapsstyrelsen det? Det är något personligt att föra fram denna fråga. Jag tror inte att det är något för landskapet i detta skede. Vi bör också se till att vi får betalt för den polisförvaltning som vi i dag sköter och förundersökningen vi sköter åt riket. Det är viktigt att göra ur självstyrelsesynpunkt.  Det är också viktigt ur budgetsynpunkt att vi får mera pengar till den delen.

 

Lantrådet Roger Jansson:

Herr talman!

Liksom jag försöker vara självstyrelsepolitiskt progressiv i fråga om tingsrätten i landskapet Åland och dess ställning i förhållande till detta parlament och självstyrelsen överhuvudtaget är jag också, liksom vtm Häggblom, progressiv när det gäller statlig förvaltning som handhar självstyrelsefrågor. Dit hör skatteförvaltningen och jag antar att vi är överens om att vi snarast möjligt borde starta en diskussion  om överförande till landskapet av den förvaltningen. Den tenderar att ske alltmer och mer på ett språk som är främmande för oss och dessutom kunde man särskilt inom kommunalbeskattningsområdet hitta  betydligt enklare modeller för den förvaltningen än dem som gäller för hela landet. Där är vi antagligen överens och därför borde vi också vara överens i den självstyrelsepolitiskt intressanta frågan om tingshuset.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Strikt sakligt kommer gemene man att inte märka någon större skillnad. I båda fallen kommer den finska fanan att vaja över anläggningen. Men dessutom tror jag att det är så att den som döms varseblir heller ingen större skillnad om det sker i ett av självstyrelsen byggt annex eller om det är statens. Får man fyra månader så känns det obehagligt i vartdera fallet!

 

När det gäller övertagande av domstolsväsendet har jag på senare tid blivit mycket skeptisk. Den sittande landskapsstyrelsen har haft skattefrågorna som sitt stora övertagandeprojekt. Det är ytterst minimalt vad resultatet blivit. Regeringen Erlandsson hade betydligt mera fart utan att profilera sig i de här sakerna. Jag är illa rädd för att den 25 års period för ett övertagande som lantrådet skissade på får tas gånger två, om tempot skall vara detsamma som det är nu. Det är tydligen inte så lätt och det kan hända att hanteringen därför borde skötas på ett lite annat sätt.

 

För övrigt konstaterar jag det jag sade tidigare, att det är viktigare att landskapsstyrelsen aktivt tar del  i studiebostadsbyggandet så att vi kommer framåt med det, för det är verkligt viktigt i stället för att koncentrera sig på tingshuset, vars satsning synbarligen inte ens har nått centerns gruppledare, värderade Janke Mattsson, här i salen, som med stor entusiasm har tecknat under motionen. Jag förstår att han har tecknat under den på centerns vägnar, som talesman för gruppen och därmed skulle 17 föreligga och total majoritet finnas. Mot bakgrund av det får vi alla förutsätta hur det går i utskottet!

 

Lantrådet Roger Jansson:

Herr talman!

Jag tänker försöka avhålla mig från diskussioner som baserar sig på frustration av opponerande och eventuellt möjligt också fortsatt opponerande. Det kanske vi kan återkomma till senare när de ärendena kommer upp på bordet. Skulle Åland och självstyrelsen äga ett tingshus och hyra ut det till staten, till justitieministeriet, är jag säker på att fastighetsägaren skulle tillse att också den åländska flaggan skulle vaja över detta hus. Jag tror också att ltl Wiklöf bör känna till att tingsrätten ofta också frikänner ålänningar på basen av vår lagstiftning.

 

Argumentet är lite besvärligt, det är nästan inte värdigt lagtingsledamöter att komma med det, att i stället borde vi satsa på studiebostadsbyggande och bostadsbyggande. Herrejessus, ursäkta, talman, uttrycket, så vi har haft årligen massor med pengar för detta. Det är bara det att de aktörer som skall bygga, kommunerna och de privata, inte har brytt sig om det. De har varit rädda för att det skall bli en för dålig avkastning framöver, också kommunerna, eftersom vi har lite dålig erfarenhet i vissa kommuner av bostadsbyggandet med tomma bostäder och dålig avkastning osv. För att alltså lösgöra pengar till bostadsbyggande eller till bättre löner inom hälso- och sjukvården behöver vi inte stoppa det här projektet. Men om man sedan av principiella skäl, som har anförts i debatten av några, inte vill vara med om denna självstyrelsepolitiskt intressanta nyordningen som landskapsstyrelsen har föreslagit, så, à la bonne heure, argumentera då enligt det i stället och blanda inte ihop en massa ovidkommande!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag raljerar inte. Jag menar på fullaste allvar att om man inom föreskriven tidsperiod skall försöka pressa in ett tingshus, så är det oerhört mycket angelägnare att landskapsstyrelsen axlar det ansvar som jag faktiskt anser att landskapsstyrelsen har för studiebostäder till sina egna i staden befintliga skolor. Vi har försökt tala om vägen, att det kan inte vara någon större skillnad om vid husmodersskolan hjälper till med internat, om man vid lantmannaskolan hjälper till med internat, om man vid folkhögskolan gör detsamma. Varför skall det vara fullständigt omöjligt så fort man kommer över stadsgränsen! Det är det här vi har diskuterat, alltså att landskapet skulle ta en något större andel, fast som aktiekapital och komma med som delägare åtminstone i projektet, så att inte staden måste finansiera det som ett enbart konventionellt bostadsprojekt. Vi tycker att landskapet också har ett ansvar när det gäller att få bostäder till landskapets skolor för eleverna. Inte är det något annat. Det är större legitimitet att försöka få in det i tidsplaneringen än att bygga ett tingshus, där ett eventuellt övertagande föresvävar någon om 25 år.

 

Lantrådet Roger Jansson:

Herr talman!

Ltl Wiklöf tenderar att byta ämne, men det får man väl ta! Landskapsstyrelsen har alltså inte angivit någon tidsplan för detta tingshusbyggande. Är det så att kommande landskapsstyrelse gör bedömningen att här måste nästan allt byggande koncentreras på bostäder för att hålla nere prisvolymen för bostadsbyggande per kvadratmeter, så är det klart att det blir senarelagt. Men det finns där på hyllan färdigt den dagen det finns en lucka i byggnationen, när allhall och kk-hus och 14 skolor och en massa inom social- och hälsovården och alla dessa bostäder är byggda eller det blir en lucka i det, så kan man bygga.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag intresserar mig särskilt för lantrådets anförande till den delen det rörde lönejusteringarna som föreslås i flera motioner. Jag tyckte att på många sätt har lantrådet och mitt parti samma uppfattning i princip, dels talar lantrådet om löneskillnader mellan kvinnor och män och sedan talade han, såsom också vi gör, om att man kan ta upp pengar för en särskild pott som sedan avtalsparterna själva avgör hur man skall fördela mellan de olika yrkesgrupperna. Det är så som man bör sköta det här för att inte få en massa andra problem. Men det som fortfarande skiljer oss åt är att lantrådet förutsätter att man skall ha utredningen om löneskillnaderna färdig och sedan säger han att facken inte är intresserade av att göra den samt att det är det som har förhindrat landskapsstyrelsen att ta fram utredningen. Det kan möjligen vara på det viset och då tycker jag att man måste kunna gå vidare trots det. Och om man har denna separata lönepott så måste parterna fördela den; då är det säkert också läge för att ta fram en utredning. Men om man som lantrådet sätter utredningen som en förutsättning samtidigt som man konstaterar att det inte har varit möjligt att ta fram den, så tycker jag att det lite tyder på att man trots allt inte är så angelägen om att lönerna skall justeras i den här budgeten.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Herr talman!

Angående vårdpersonalens löner anser jag att principer kan man frångå om man har något synnerligen behjärtansvärt. Nu är det så att det verkar som om vårdpersonalen inte genom sina egna kanaler har klarat detta och då tycker jag ju att det är synnerligen behjärtansvärt att vi är några i lagtinget som hjälper dem s.a.s. på vägen!  ÅHS-styrelsen har ingalunda hjälp dem. De håller mest på och processar med arkitekter och entreprenörer och bryr sig inte så mycket om personalen.

 

När det gäller tingshuset anser jag i likhet med ltl Wiklöf, att inte är det någon skillnad var man blir dömd, om det är ämbetshuset eller i ett hus på exakt samma tomt! Jag tror att tre månader känns lika hårt på båda ställen. När lantrådet anförde att man köpt sig gott samarbete, om det var med justitieministeriet eller den finska statsmakten i stort genom att man byggde ett hus åt dem, skulle jag vilja säga som en lätt humoristisk replik till det att det kan bli dyrt om man skall bygga hus åt alla som man inte har bra samarbete med! Vi har hört under årens lopp att lantrådets och vissa delar av landskapsstyrelsens samarbete kanske inte är så bra åt rikshållet, så det här kan bli en verkligt dyr historia!

 

Lantrådet Roger Jansson:

Herr talman!

Bara två saker. Jag är informerad om att varje styrelsemedlem i ÅHS, från tid till annan, alltid noga har värnat särskilt om personalen och personalens välmående, så jag tycker att det är fult att i en replik till mig angripa dem som sitter i ÅHS:s styrelse. Det är inte riktigt att de inte skulle ha värnat om personalen och deras löner. Det har vi sett i deras budgetförslag, inte minst, när det har kommit till landskapsstyrelsen, att man har värnat om det.

 

När det gäller samarbetet med riksmyndigheterna känner vi alla till att traditionellt har det varit så lyckligt att det alltid har varit ett alldeles utomordentligt gott samarbete mellan autonomin och justitieministeriet alldeles särskilt. Det har fortsatts; det har inte till någon del försämrats, så också sådana insinuationer om att man skulle köpa sig något samarbete tycker jag att är på en för lågt stående nivå för att tas upp i en lagstiftande församling, ltl Boman!

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Herr talman!

Om jag har fört rätta anteckningar här, så sade lantrådet att man skulle köpa sig ett gott samarbete genom att bygga hus åt dem - då har jag tydligen antecknat fel! Jag måste till lantrådet meddela att min åsikt om ÅHS-styrelsens kunskap och kompetens är tydligen inte samma som lantrådets. Den åsikten anser jag mig ha rätt att ha, oavsett hur frustrerad lantrådet än må bli!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller ÅHS:s löner är det ingalunda som det sägs ibland här i debatten att de är tänkta att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män. I motionerna är det fråga om de lågavlönade vårdanställdas löner, oberoende av kvinnor och män. Jag vill också säga att visst tycker jag att jag själv inom ÅHS:s styrelse har försökt så gott det går arbeta för att de skall få drägliga förhållanden och bättre löner, men jag vill understryka att med pengar i budgeten är det lättare att höja dem. Det är svårt om det inte finns några pengar att fördela att fördela pengar. Jag tycker nog att i många andra fall när det gäller löneförhöjningar som har varit i sama storlek som en primärskötares grundlön har man kunnat höja för en nyanställd tjänsteman därför att de har krävt det helt enkelt, fastän det aldrig har varit meningenm, men det är en annan sak.

 

När det gäller byggandet av tingshuset tycker jag faktiskt att om det är så att man kan få in sådana hyror att det ger avkastning på kapital är det ett ypperligt objekt för den privata marknaden att bygga det, om det alltså kan ge en avkastning av den storleksordningen. Det har funnits partier i lagtinget som har pratat för privatisering och det här vore väl ypperligt, om det ger god avkastning av kapital. Vem som helst som får en god avkastning är beredd att bygga.

 

Lantrådet Roger Jansson:

Herr talman!

Det finns också i det här nya lagtinget märker jag olika åsikter. Jag hörde igår i debatten att ltl Mattsson  när det gällde ÅHS-lönerna, de löner som är berörda i de två motionerna från liberaler och ltl Bomans parti, att det inte var några särskilda kvinnosatsningar. Alla vi andra vet att det finns skäl att inom kvinnodominerade yrken lyfta upp lönenivån, eftersom de har blivit efter och då säger ltl Mattsson, jo, men det här gäller både kvinnor och män! Det är till över 95 procent kvinnor. Det är ett yrke som är väldigt kvinnodominerat och det är de grupperna som, åtminstone vi andra, är ute efter att försöka få upp i de avtalsförhandlingar som nu pågår. Kunde vi vara överens om det, att det är ett mycket starkt kvinnodominerat yrke som nu liberalerna motionerar om att skall lyftas och som vi i princip är överens  om, men vi vill använda lite olika metodiker.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Lantrådet har alldeles rätt att det är ett kvinnodominerat yrke, men jag menar fullt och fast att det är för alla av de lågavlönade, t.ex. en manlig sjukskötare eller en kvinnlig sjuksköterska, så det gäller inte bara kvinnor. Jag har inte läst ltl Bomans motion så noga, men han pratade också inom personal inom den psykiatriska verksamheten, där det ofta är mycket män anställda.

 

När det gäller domstolsväsendet menar inte jag att man skulle privatisera domstolsväsendet, utan att byggnaden kunde byggas privat och uthyras åt domstolsväsendet. Det har t.o.m. talats om här eftersom många av de nya lagtingsledamöterna har dåligt med rum att man skulle kunna hyra av någon privat ute på stan, och det är väl inte att privatisera Ålands lagting!

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Av lantrådets anförande kan jag tolka det så att  han inte var här igår när jag presenterade vår motion.  Just angående arbetsvärderingssystemet sade jag så här. Jag citerar: “Det arbetsvärderingssystem som  lagtinget har efterlyst har inte kommit till stånd. Vi kan förvänta oss att den skulle ha bevisat behovet av att omvärdera den kvinnodominerade vårdpersonalens löner i förhållande till andra.” Då skulle inte sådana här motioner kanske vara nödvändiga. Lantrådet talade också om att det finns i våra hjärterötter en känsla att ge mera löner. Så dum är jag nog säkert, men jag vidhåller ännu att vi måste som lagting ha rätt att i ÅHS:s budget föra in lönesumman för att den sedan skall fördelas till de grupper som är lågavlönade. Om inte då facket går med på det, so what! Då måste vi inse att facket har större makt än vad vi har.

 

Ännu när det gäller arbetsvärderingssystemet är det en sanning med modifikation att det skulle vara facket som har stoppat det.

 

Lantrådet Roger Jansson:

Herr talman!

Jag hoppas verkligen att jag inte skall citeras på det sättet att jag har sagt att facket har stoppat det. Jag har talat om att intresset har varit sådant att det inte har kunnat bli genomfört. Jag sade också igår när frågan var uppe här i debatten att felet ligger också hos arbetsgivarparten. Man har alltså inte ansett sig  inom vår förvaltning ha tillräckligt med personella resurser för att ägna tillräcklig tid åt problemet. Felet är alldeles klart på båda sidor, men det utesluter inte att man med hjälp utifrån kan lösa frågan relativt  snabbt. Det är lättare att motionera om 400 personer, som ltl Boman har gjort, men varför skall 400 personer inom vår förvaltning behandlas bättre än en grupp på 15 t.ex. som är underbetalda. Är det bara för att man är många som man skall behandlas bättre än en grupp på 15 som är underbetalda! Därmed kommer man in på det principiella resonemanget i sitt huvud, att är det här riktigt rättvist tänkt att via lagtinget höja enskilda gruppers löner, om det så är 5 eller 500.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Som jag också sade igår, måste vi börja någonstans. Nu är det just fråga om sjukvårdspersonalen och alla säger att det är så behjärtansvärt att höja deras löner. Vi måste börja någonstans, vi kan inte höja för alla - jag kan inte ens säga hur många vi har anställda under landskapsstyrelsen. Vi borde lära oss att inte vara så avundsjuka. Dessa fem får sedan nästa gång en löneförhöjning. Jag ber om ursäkt om jag citerade fel. Någon här skyllde på facket, men det var tydligen inte lantrådet, så jag ber alltså om ursäkt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Leo Sjöstrand:

Herr talman!

När man läser den här budgeten vill jag först framhålla att den till många delar är både överskådlig och informativ. Den innehåller många intressanta moment men när man sedan ser på antalet motioner och varifrån de kommer så undrar man vilka som har gjort budgeten, och som det ser ut om man ser till antalet motioner, finns det en hel del önskemål som inte blivit beaktade.

När det gäller motionerna vill jag först deklarera att jag inte själv har skrivit under någon motion. Detta betyder inte att jag inte stöder någon motion utan enbart på att jag inte hade möjlighet att närvara vid undertecknandet av dem. Jag vill med en gång deklarera att jag stöder alla liberala motioner och även varit villig att skriva under en del andra motioner  även över partigränserna.

 

Det är några saker som jag vill ta upp i den här debatten. Den första frågan är anskaffande av tomt och projektering för uppförande av tingshus, en beräknad satsning på ca 20 mmk, där landskapet planerar att köpa tomt av staten, uppföra ett tingshus och hyra ut huset åt staten som i sin tur bedriver statlig verksamhet men betalar hyra åt landskapet. Enligt kapitelmotiveringarna är allt detta på grund av att “utrymmen som används av tingsrätten inte uppfyller de krav som verksamheten uppställer”. Då frågar man sig varför inte staten själv bygger tingshuset och bedriver sin verksamhet där. Är meningen någon annan än den som framkommit i motiveringarna eller är det bara det att landskapsstyrelsen vill vara ett fastighetsbolag som så fort det blir fråga om att utrymmen inte uppfyller kraven, ja då köper landskapsstyrelsen upp projektet, hyr ut det till den man just köpt projektet av. Är det detta som är meningen så tror jag att momentet bör höjas med åtskilliga miljoner mark. Min åsikt i den här frågan är att momentet stryks och att pengarna används till något vettigare. Det här stycket skrev jag igår. Jag har försökt utläsa ur ­­­­budgetmotiveringen vad man skall ha det till. Då frågade jag mig om meningen var någon annan. Nu har jag förstått efter att lantrådet har förklarat och vad jag förstår är det ett av de dyraste flaggsnören som Åland någonsin har skaffat för att hissa flaggan i, dvs. 20 miljoner mark!

 

När det gäller skärgårdspoliserna anser jag att skärgården fortsättningsvis är särbehandlad och har en sämre polisservice än övriga Åland både när det gäller upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, trafiksäkerhet, brottsbekämpning samt kanslicervice, dvs. överlag är skärgården särbehandlad. När man läser i motiveringarna står det att “samtidigt utvecklas polisverksamheten i skärgården, bland annat i samverkan med sjöbevakningen, för skapande av en fullgod och heltäckande polisverksamhet även i skärgården”. Inget ont om sjöbevakningen men vad jag vet så har ju sjöbevakningen inte så många stationer kvar i skärgården och här skulle jag och många med mej gärna vilja höra hur ­­­­­­landskapsstyrelsen tänkt att tillgodose skärgårdens behov av polisverksamhet.

 

När det gäller hälsovårdarberedskapen i skärgården förutsätter jag att ÅHS inom ramen för sin budget tar sitt ansvar och ger skärgården de resurser som behövs för att upprätthålla en fullgod hälsovårdarberedskap i skärgården.

 

Herr talman!

Nu har det varit budgetdebatt i snart två dagar, men ännu har ingenting kommit upp om skärgårdstrafiken. (Från salen, ltl P-E Eriksson: jovisst) Väldigt lite! Jag undrar vad en budgetdebatt är utan att den kära skärgårdstrafiken debatteras.  Enligt motiveringarna är anslaget för skärgårdstrafiken beräknad enligt landskapsstyrelsens förslag till turlistor vilket bygger på i stort sett oförändrad volym. M/s Ejderns driftskostnader är beräknade så att den förutom som ersättningsfärja utnyttjas som tilläggstonnage. Tyvärr står det inte var, när och hur den kommer att användas som tilläggstonnage, men jag utgår ifrån att det kommer att stå i turlistorna för år 2000.

 

Erfarenheterna av att sätta in m/s Ejdern på södra linjen under sommarmånaderna var mycket goda och blir ännu bättre när tilläggstrafiken kommer med i turlistorna så att folk vet att det finns kommunikationer. Behovet av tilläggstrafik under sommarmånaderna finns även på andra linjer än södra linjen bland annat Föglölinjen och trafik mellan Kumlinge och Brändö. Därför har liberalerna lämnat en motion på 3,5 mmk för både drift och eventuell anskaffning av tonnage.

 

Ett moment som jag ser allvarligt på är “ i anslaget har beaktats de ökade kostnaderna för vikarier. Orsakerna till den relativt höga sjukfrånvaron inom skärgårdstrafiken analyseras.” Jag ifrågasätter om detta moment hör hemma i budgeten. Jag får intrycket att en hel yrkeskår stämplas som sjuklingar och skall analyseras, vilket knappast bidrar till att en människa skall må bra och ha arbetsro. Om en människa blir sjuk borde man ha en viss integritet och kostnaderna för vikarier borde regleras via sjukförsäkringar osv vilket i slutändan inte borde vara en så stor belastning att det behövs särskilda budgetskrivningar.

 

En annan sak som jag vill ta upp är den turbulens som pågår inom kioskrörelsen på färjorna , där kioskinnehavarna påförs sådana uppgifter och åligganden som kan vara direkt lagstridiga eller omänskliga. Det gäller “städning av allmänna utrymmen”, där kioskägarna är skyldiga att sköta viss städning, ett arbete som för det första inte kan skötas av samma personal under den tid kioskförsäljning pågår, för det andra kan göra arbetet omänskligt på grund av arbetstiden.

 

Ta ett exempel. Färjan börjar gå kl. 6.30 på morgonen och slutar 23.00 på kvällen. Det förutsätts då att kiosken skall vara öppen och allt skall fungera, varor beställda, levererade och upplockade, samtidigt som man skall sköta kiosken,  sedan skall städning av allmänna utrymmen göras. Dessutom räknar man med att personalen skall vara fräsch och glad och ta vara på de gäster som utgör deras levebröd. Det är en helt omöjlig sak.

 

Vtm Erlandsson:

Herr talman!

Till mångas förvåning blev gårdagens inledning på budgetdebatten ovanligt stillsam och den avbröts i brist på talare redan kl. 20.00, vilket är rätt unikt för Ålands lagting. Men detta kan man se antingen som ett gott betyg åt landskapsstyrelsens budgetlunta eller som att det nya lagtinget är disciplinerat, håller sig strikt till sakfrågorna och framför åsikterna i debatten på ett rakt och konkret sätt. Det tror jag att vi alla uppfattar som ett mycket gott konstaterande. Men ingen kan förneka att budgeten mer än väl uppfyller kraven på en valbudget, och den bedömningen gör jag själv efter att ha varit med och berett 16 landskapsbudgeter i landskapsstyrelsen under årens lopp. Budgeten är ändå inte en valbudget eftersom den offentliggjordes tre veckor efter valdagen. Man kan därför inte i efterhand beskylla landskapsstyrelsepartierna för att de skaffat sig fördelar genom att uppgöra budgeten som en kommande handlingsplan inför det val som vi nyss har varit med om.

 

Det inlägg som kanske kan uppfattas som kritik gäller möjligen avsaknaden av en ingående analys av självstyrelsens status i förhållande till omvärlden. Man behöver inte resa längre än till Västra hamnen och därifrån gå ombord på ett av kryssningsfartygen och fråga resenärerna om deras Ålandskunskap så blir uppfattningen om Åland som ett självstyrt landskap skrämmande okunnigt. Nåja, det är inte meningen att alla som besöker Åland skall få en kunskap om våra förhållanden; många kanske skämtsamt säger att det räcker om man öppnar plånboken och visar en beredskap just i den vägen. Lyckligtvis brukar dock Ålandskunskapen öka ju längre upp i beslutshierarkin man kommer, men inte heller där känner alla till varför Åland fick sin självstyrelse, hur den fungerar i dag och hur visionerna ser ut för framtiden. Här har vi som folkets förtroendevalda på Åland en stor uppgift oberoende var vi rör oss i vårt eget landskap eller utanför. Det förhåller sig så att om vi inte underhåller och förkovrar självstyrelsen minskar den i den takt vår omvärld förändras. Därför är det ett friskhetstecken att debatten här t.o.m. kan använda ordet självständighet. Den debatten startades ju här i lagtinget av republikens president för ett år sedan. Uttrycket “självständighet” tål att användas för att vi har redan i praktiken en självständig rätt att använda och besluta om våra utgifter i likhet med en nationalstat. Den rätten fick vi så sent som 1.1.1993 i med den nuvarande självstyrelselagens ikraftträdande. När vi sedan talar om behovet och rätten att bestämma över våra inkomster går det inte utan problem så länge vi inte talar om egen beskattningsrätt. Så länge vi inte har den rätten är vår autonomi icke fullständig. Alla som talar om en aktiv näringspolitik borde vara starka tillskyndare av en egen skattepolitik. Jag vill här nämna Island, som med respekt och beundran nämns i Norden för landets goda finanser. T.o.m Färöarna anser sig klara av en situation på egna ben.

 

Förhållandet till EU kommer givetvis att underlättas om Åland fick uppträda i förhandlingarna som ett fristående land. Problemet är bara hur Åland skall nå den positionen. Finlands president sade här i lagtinget att republiken inte kommer att uppge sin suveränitet över Åland. Visserligen behärskar inte Finland i dag heller till fullo Åland; internationella avtal om våra öars demilitarisering och neutralisering upplevs som ett hinder i det avseendet. Vi kan alltså konstatera att Finland inte uppger  sina krav på Åland; Sverige är lojalt, och EU vill högst antagligt inte ha en massa nya små länder som medlemmar så länge de små har en förhållandevis stark ställning i EU:s beslutsfattande. Det är därför vi känner oss utan inflytande över vår egen situation i Europeiska unionen.

 

Små revisioner eller förbättringar underlättar inte läget eftersom nya problem kan uppstå i den takt vi löser de gamla.

 

Ltl Christer Jansson föreslog en parlamentarisk kommitté med uppgift att föreslå övertagande av behörigheten på flera områden, och det är bra, men jag tror på sikt är det inte tillräckligt om man vill gå in på en långsiktig strategi. Vi kanske borde samlas till ett symposium där vi inbjuder framåtsyftande  personer från olika delar av världen, inklusive Sverige och Finland, för att lyfta fram de möjligheter som Åland kunde ha för en långsiktig och hållbar utveckling. Den diskussionen kunde ta fasta på Nationernas Förbunds beslut om Ålands statstillhörighet, Finlands och Sveriges förpliktelser gentemot Åland och se hur de kan till fullo anpassas till dagens situation, dvs. hur långt kan Åland utvecklas på gränsen till en självständig stat. Om ett sådant symposium kunde uppställa visionära mål, så kanske frågorna beträffande skattegränsen, samfundsskatten, sjöfarten och svårigheter och brister i förhållande till EU kunde lösas på en helt ny och annan bog. Dimman kring de nämnda problemen borde fås bort. Då kanske alla ser var vi står här hemma och i vår omvärld.

 

Grunden för vårt landskaps utveckling är att vi i samförstånd med riket och omvärlden erhåller rätt att bestämma i eget bo under den gamla devisen “oss väl och ingen illa”.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

När det gäller kunskaper om Åland och självstyrelsen antydde vtm Erlandsson att vi vadar i ett hav av okunskap, som han beklagar- och det  är klart att det gör vi väl alla! Frågan är vad man kan kräva av mer eller mindre oskyldiga turister t.ex. När det gäller dem som har andra former av kontakter och påverkan på Åland är det förstås värre. Dessbättre har den avgående landskapsstyrelsen tagit fram en  kommunikationsplan som beaktar också dessa problem. Men nu gäller det hur den kommande landskapsstyrelsen låter implementera planen med dess processer. Lantrådet Jansson föreföll igår att vara med på noterna, men samtidigt var han beredd att sända ut en lite felaktig signal när det gäller att tillsätta en informationschef, vilket planen inte förutsätter.

 

Vtm Erlandsson, replik:

Herr talman!

Jag uttryckte mig väl inte så drastiskt att det var fråga om “ett hav av okunskap”, men det är klart att om man rör sig i andra kretsar än rikskretsar, man behöver bara fara över till Stockholm och diskutera en stund med de kommunalråd som finns i Stockholmsregionen i mellersta Sverige, så märker man att de har ingen aning om hur Åland styrs, ingen aning om självstyrelsen. Man har möjligen en uppfattning om att Åland ligger i Finland och att här talas svenska. Det är tyvärr så illa ställt. Det har jag konstaterat senast för ett par veckor sedan. Mycket arbete höver alltså göras. Landskapsstyrelsen har också gjort mycket arbete här. Denna strategi- och informationsplan är säkert ett gott redskap att utgå från. Jag är inte heller så optimistisk att jag tror att vi någonsin får informationen fullödig och klar, utan vi får som små här på Åland hålla på och ständigt nöta på i ett hela tiden, för det kommer alltid nytt folk nerifrån som behöver få basfakta om Åland.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag förundrar mig lite över förre talmannen Ragnar Erlandssons inlägg. I och för sig pekar han på många problem som är relevanta och som också landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson gjorde här tidigare med skattegränsen, sjöfarten och inflytandet i EU. Jag har sagt tidigare att jag tycker att det här med självständighet är en undfallenhetspolitik. Jag vet inte om det är så mycket bättre att ordna ett symposium. Det är säkert intressant, men är det ändå inte så att man borde ta itu med de här problemen på de vägar där de kan lösas, dvs. först via riksdagen och sedan via EU-kommissionen och andra institutioner. Det är samma sak när det gäller symposier. Det har vi haft här. Det kommer att vara ett symposium om några veckor i Genève. Det finns ett akademiskt intresse av Ålandsfrågan som är ganska intressant, men det löser inte dagspolitikens problem. Det är det jag menar med att jag är förvånad igen att man går ifrån dagspolitiken och talar om självständighet, långsiktighet, symposier osv. Jag lovar att jag skall komma till symposiet utan att kritisera och lyssna intresserat, men ändå, liksom för förra landskapsstyrelsen, rinner tiden iväg. Vi har varit eniga om samfundsskatten, vi har varit eniga om indirekta skatter - ingenting har hänt. Skattegränsen börjar dessbättre nu bli erkänd som ett problem, och det tycker jag är ett första steg att lösa det problemet.

 

Vtm Erlandsson, replik:

Herr talman!

Jag är förundrad över att ltl Erland håller fast vid tron på att man löser alla dessa problem genom att utan visionära mål förhandla sig fram till konkreta lösningar. Jag tror att man med riksmyndigheterna måste ha en viss gemensam målsättning för Ålands självstyrelse, att man vill utveckla den i en bestämd riktning och då är sjöfarten ett medel att gå vidare. Samma sak gäller också lösningen av t.ex. fiskekvoter; är man överens om att man ger Åland större behörighet är det lättare att också komma till överenskommelse om fiskekvoter. Samma sak gäller samfundsskatt och skattegräns. Men har man den inställningen på rikssidan att man vill vara rätt njugg och återhållsam, eftersom man tycker att Åland redan har fått för mycket i fråga om självstyrelse är det nog svårt att lösa dessa problem. Jag tror att det är mycket av den inställningen som fortfarande är förhärskande, trots att man ibland i stunder av ljus ser att riksmyndigheterna är tillmötesgående. Idealet vore givetvis om vi tillsammans med rikets högsta företrädare statsministern kunde komma överens om att nu löser man den här frågan och sedan skulle respektive ministerium klara av det, men så enkelt är det inte längre. Det finns inte den beredskapen att lösa det på det sättet.  När vi löste EU-frågan, åtminstone vissa svåra frågor i samband med den, gick det att komma överens med dåvarande statsminister om att så här dras det och då handlade ministrarna därefter. Tyvärr skulle vi behöva starta en ny omgång där vi kommer överens om de stora visionerna för Åland - och det behöver inte vara självständighet. Själva ordet självständighet är ett mycket laddat ord som man kanske i det längsta borde undvika, men man kan ändå debattera.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Vtm Erlandsson är förvånad och jag är förundrad, men det är inte så att jag tror att man löser problemen  utan visioner. Det må vara att visionen är självständighet eller ett symposium. Jag menar det jag sade tidigare, att Rom byggdes inte på en dag. Men en dag började man bygga Rom, och det är det jag säger att realpolitiken är den att om statsministern i dag heter Paavo Lipponen, så är det en realitet som vi inte kommer förbi. Och får man inget gehör där, så tycker jag att då skall man inte komma tillbaka efter besöket och skälla ut tjänstemän och ministrar och säga att de begriper ingenting, utan man skall fundera varför kommer man inte till skott, varför kommer man inte fram till en dialog med dessa personer. Det är det det handlar om. Eftersom vi ändå inte kommer förbi riksmyndigheterna i det första steget till de visionära målen, så är det väl då att ta tjuren vid hornen och säga att hur skall vi hantera den här situationen gentemot riket, vad har vi gjort fel under de senaste fyra åren där vi inte har kommit fram någon vart med samfundsskatten eller med de indirekta skatterna? I de indirekta skatterna har vi nu ett alldeles utmärkt läge när EU har sagt att man tillåter avvikelser. Det är en första fot in skattedörren, om vi vill ha det.  I näringslivet brukar man säga, att visioner, nej dem skall vi lämna i det här företaget, det blir för dyrt och jag tror att det är lite samma i lagtinget: gå på problemen, handla konkret och börja i dag med det som sedan skall bli en vision! Det är det jag menar är det viktiga i politiken. Vi kan vädja till Sverige, till Färöarna, till Island osv., men vi är en del av Finland. De som vill att vi skall bli självständiga måste ta det som en utgångspunkt, det är ofrånkomligt.

 

Vtm Erlandsson, replik:

Herr talman!

Det är ändå så att om man skall nå ett mål och gå tillsammans till målet måste man vara överens om åt vilket håll man går och vilka strapatser man skall klara av tillsammans på vägen. Jag tror att det skulle vara viktigt om vi från åländsk sida kunde förmå också våra kontakter österom att inse att  Ålands självstyrelse vill utvecklas på olika sätt, i olika takt och skall man göra det borde man klara av de stationerna. Jag tror att om man bara angriper stationerna utan att ha en målsättning, en vision, för vart man är på väg är det svårt att hitta kontrollerna och klara av dem.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Visst skall man ha visioner och visst skall man framåt och visst vill man ha resultat! Men när man håller på med det i fyra år och konstaterar att det händer ingenting måste man börja sätta sig ner och fundera har vi själva kanske gjort något fel. Jag tror att det är dubbla budskap man för där man å ena sidan talar om utveckling av självstyrelsen och å andra sidan på fullt allvar pratar om självständighet. Det tror jag, herr talman, är att dra en våt filt över förutsättningarna att klara sina egna fundamentala problem. Det  är en sak. Det finns oerhört många till som jag åtminstone får höra när jag besöker Helsingfors. Titta lite sig själv i spegeln ibland! Jag tror att det är väldigt nyttigt.

 

Vtm Erlandsson talade om Färöarna som något mönster också i detta sammanhang. Det är inte länge sedan den danska staten avsatte 500 miljoner extra för att klara ut en ytterst penibel situation på Färöarna. Jag tror att det är viktigt att minnas detta.

 

Man hävdar hela tiden att Åland aldrig skulle ha utsatts för en lågkonjunktur med existerande system. Om någon borde minnas den lågkonjunkturen är det vicetalman Erlandsson, som tillsammans med mig satt i ett utomordentligt stort predikament, men där det visade sig också att klumpsummesystemet klarade ut det - naturligtvis med hårt arbete. Man kan inte göra allting så enkelt. Klumpsummesystemet har visat sig ganska bra. Presidenten sade under sitt Ålandsbesök, att republiken avser icke att avstå något territorium. (Från salen: det är inte Guds ord för det)  På diplomatspråk betyder det kategoriskt nej. Det vet alla. Jag tror inte heller att självständighetsfrågan är den som nu för det åländska samhället framåt, utan diskutera de uppenbara problem och frågeställningar som vi har med lantrådet Roger Jansson i spetsen. Han har inte kommit långt han heller, även om han har försökt. Det konstaterar vi som sitter här lagtinget; trots alla löften om övertagande av än det ena, än det andra, så trampar man på stället.

 

Vtm Erlandsson, replik:

Herr talman!

Det är viktigt att vi här i lagtinget kan fritt och öppet diskutera de frågor som vi finner angelägna. När republikens president var här för ett år sedan fann han det angeläget att kommentera och egentligen starta debatten om Ålands självständighet. Den hade inte debatterats tidigare i Ålands lagting. Som jag konstaterade i mitt svar den gången har inte några initiativ tagits i den riktningen. Han uppmanade oss här på Åland och hade ingenting emot att vi debatterar denna fråga. Det skall vi göra, och det tycker jag att vi har gjort under denna remissdebatt. Inte skall vi förmena oss den rätten. Jag tycker att det borde vi i alla fall vara överens om, eftersom man frågar och debatterar Ålands självständighet på ömse sidor om Åland, medan vi här skall uppträda som frågetecken när vi kommer till Stockholm eller Helsingfors! Vi måste ha ett svar, och svaret kan mycket väl vara det som ltl Wiklöf anför. Det är möjligt att det är så och det är möjligt att också andra som tvekar har rätt - och jag tvekar själv, som jag pekade på i mitt anförande, det finns mycket frågetecken. Men huvudsaken är att vi vågar lyfta upp vagnen och föra en debatt.

 

När det gäller Färöarna tog jag Färöarna som ett exempel på att där har man självförtroende att diskutera också svåra frågor, även om man lever i ett utsatt geografiskt läge, där de ekonomiska förutsättningarna att klara sig är avsevärt sämre än Ålands.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag förmenar ingen, inte ens någon i lagtingets presidium, att hur vitt och brett och omfattande det vara må diskutera Ålands självständighet. Däremot ifrågasätter jag det begåvade i att göra detta vid en tidpunkt där repertoaren är hur lång som helst av ofullbordade frågor från regeringen Janssons sida. Jag anser att det inte är begåvat.

 

Vtm Erlandsson, replik:

Herr talman!

Begåvningsreserven kan jag inte uttala mig om, men jag tror att i vår nordiska demokrati är det rätt och riktigt att man för fram olika åsikter, och som jag sade har ingen förnekat oss att göra det. Det är värre att undertrycka åsikter än att föra fram dem.   Vi skall vara stolta över i Ålands lagting att vi kan fritt och öppet debattera olika saker. Vi lever inte i sådant förhållande till någon att vi behöver sitta tysta och vara rädda för någonting. Därför tycker jag att budgetdebatten har varit bra på det sättet att vi har kunnat föra fram frågorna, diskutera dem och inte göra någon desto större sak av dem. Nog vet förstås våra vänner i öster att vi har många ouppklarade frågor. Som jag sade tidigare, borde vi skaffa oss ett gemensamt visionärt mål; om man kallar samlingstillfället för ett symposium och tycker att det är något enkelt, kan man hitta på något annat namn. Man kan starta en process där vi tillsammans diskuterar upplägget av Ålands framtid. Huvudsaken är att vi får en nystart i mycket av de diskussioner som vi tycker att står ganska stilla i dag.

 

Lantrådet Roger Jansson:

Herr talman!

Ltl Wiklöf vet säkert att under 77 år har självstyrelsen inte lyckats få över någon beskattningsbehörighet  från riket, inte under de två eller tre perioder som ltl Wiklöf har suttit i landskapsstyrelsen heller, men då har inte heller viljan funnits, så det är naturligt att man inte har gjort några framsteg. Under de senaste fyra åren har rätt betydande framsteg när det gäller självstyrelsens utveckling gjorts i den andra ändringen av självstyrelselagen som skedde och den tredje ändring, som vi fick regeringen att acceptera  att förbereda. Det återstår ännu en del av den resan, men resan är kraftigt startad tillsammans med regeringen Lipponen I och regeringen Lipponen II.

 

När det gäller övertagande av beskattning har det blivit ett regeringsnej under den senaste perioden efter att vi här mycket sent omsider hösten 1998 äntligen kom överens om att vi skulle kunna diskutera övertagande av samfundsskatten. Före det hade socialdemokraterna och liberalerna bara varit med om  att man kunde ha avvikande skatter på Åland. Jag tror inte att ens socialdemokraterna var inne för det i den s.k. Lundberg-gruppen, utan det var avvikande skatter på Åland som riksdagen möjligen kunde fatta beslut om. Först hösten 1998 kom vi överens om det här.

 

I mina resor till Helsingfors, i mina kontakter med åtskilliga av ministrarna, har jag fått höra att jo, men, vi får så olika budskap från Åland, från olika partier, att inte tycks viljan vara enig om att överta ens samfundsskatten. När man möts av det, ltl Wiklöf, då far man hem och försöker få reda på: Har vi en överenskommelse från hösten 1998 eller har vi det inte ? Hur hållbar och hur stark är den och hur mycket talar man för den när man själv reser till Helsingfors, ltl Wiklöf? Det är en bra fråga som skulle fordra ett ärligt svar.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag måste rätta till en del av de felaktigheter som finns här. Visst kan man uppfatta det som så att resan är kraftigt startad, men den är närmast kraftigt försenad därför att när självstyrelselagsrevisionen bereddes fanns det från liberalernas sida en beredskap att gå in för avvikande skattesatser, gemensamt med de andra borgerliga partierna. Hösten 1995 kom alla partier överens - utom de obundna - att vi skulle ge landskapsstyrelsen mandat att gå vidare med företagsbeskattning och indirekt beskattning och det var inte begränsat till avvikande skatter, utan det var öppet. På begäran hösten 1998, där begäran gällde att om vi nu alla skulle kunna visa enighet här och skriva ett dokument, då skall det fixa sig med samfundsskatten! Ja, vi sade, att vi har ju redan gått med på det, varför skall ni ha en ny begäran? Då anmodade vi från liberalernas sida landskapsstyrelsen: att före 1 januari 1999 kom med ert förslag! Då tog man papperet, såg nöjda ut, gick vidare och ingenting har hänt. Landskapsstyrelsen for iväg med papperet på den “kraftigt startade resan”, som blev kraftigt försenad!  Det handlar alltså om att hur skall man gå tillväga med riksmyndigheterna. Ja, inte hjälper det att fara över med ett papper och säga att nu skulle vi vilja ha över samfundsskatten. Man måste bearbeta frågan på ett diplomatiskt sätt på alla nivåer och medan man gör det tror jag att det är bättre, som det föreslogs här med visionen, att man skulle ha ett symposium; det tror jag att riket inte hickar till för. Men om man samtidigt i landskapsstyrelsen säger att vi vill gå in för självständighet, ja, då kommer det dubbla budskap, då kan man undra: vadå? om landskapet skall bli självständigt behöver väl ni inte begära samfundsskatten av oss, sköt det själva, inte indirekta skatter, inte någonting, det löser ju alla problem! Det är klart att den vägen är oframkomlig - det har det ju visat sig.

 

Lantrådet Roger Jansson:

Herr talman!

När det gäller historieskrivningen om vad vi har kommit överens om finns  lyckligtvis allting till pappers. Var och en kan läsa om överenskommelsen 1995 under landskapsstyrelsen Erlandsson vilken fullmakt landskapsstyrelsen Erlandsson inklusive ledamoten Wiklöf fick visavi samfundsskatten. Det var alltså ett mycket otydligt mandat som man gav och som landskapsstyrelsen Erlandsson uppenbart hade svårt att komma vidare med, men man startade den diskussionen med dåvarande regering och landskapsstyrelsen Jansson fortsatte sedan med den processen på ett mycket diplomatiskt sätt.

 

Som ltl Erland tidigare sade, att när det gäller övertagande av beskattning, som det inte har skett någonting med på 77 år, byggdes inte Rom på en dag. Uppenbarligen var liberalernas budskap då att nu skulle landskapsstyrelsen Jansson lyckas med att bygga Rom på en dag.Man gav oss några månader  att komma överens med dåvarande regeringen Lipponen om övertagande av samfundsskatten. Nej, vi for inte till Helsingfors med några papper utan vi for till Helsingfors fulladdade med argument och motiv för det här och den nya enighet som hade uppnåtts i landskapet då. Beskedet togs allvarligt emot och sattes av justitieministeriet in i det som skulle bli  Palmgren-gruppens agenda, kom upp på regeringens bord och dåvarande ävensom nuvarande finansministern Sauli Niinistö sade att det där stryker vi. Statsministern höll med om att det där stryker vi, och så ströks det. Här står man gång efter gång och påstår  att vi har ingenting gjort! Det är riktigt att vi inte har regeringen Lipponen med dess ledare och finansminister Niinistö att ännu acceptera att detta skall upp på agendan, trots att president Ahtisaari många gånger har sagt här att när ni är överens på Åland, kom till oss så skall vi se om vi inte hittar en lösning.  Efter bakslaget i regeringen har jag tagit upp detta med president Ahtisaari, men han har då fört ett allmänt resonemang ikring det att det kanske kan komma så småningom - Rom byggdes inte på en dag.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det finns ingen anledning att vara frusterad över den här debatten. Avsikten är att vara konstruktiv och konstatera att vi har inte nått resultat där vi alla har varit eniga. Jag menar nog att redan i Lundberg-gruppen 1995 fanns det tillräckliga mandat för att landskapsstyrelsen kunde gå vidare. Det fanns ett protokoll som var ganska tydligt, ett sammandrag av själva utredningsresultatet som var tolkningsbart, och det kan man konstatera när man läser det, men den allmänna uppfattningen bland alla partier var att inte var det någon tvekan om att man kunde gå vidare med samfundsskatten och företagsbeskattning. Det som gäller här är förstås att se att om vi går vidare: hur skall vi då göra? eftersom det inte har gått hittills. Det är en politisk fråga. De olika ministrarna säger olika saker. Finansministern är starkt negativ därför att han vet egentligen så lite om Åland, har jag kunnat konstatera. Men poängen hösten 1998 var att landskapsstyrelsen själv accepterade den skrivning vi föreslog från liberalernas sida att komma före 1 januari 1999. Vi trodde inte annat än att landskapsstyrelsen hade kanalerna klara. Men eftersom ingenting hände då, så är frågan nu igen: Hur kommer vi under nästa period fram till ett resultat? Det finns också andra frågor som är av samma typ, skattegränsen, vissa behörighetsfrågor, EU-inflytandet, indirekta skatter, samfundsskatten, alla är av samma typ. Det är fråga om att komma till tals med regeringen i riket och då förstår jag det t.ex. som man från landskapsstyrelsens sida har sagt att det är bra med en bred bas för regeringen. Vill man ha det, så underlättar det; vill man inte ha det, så försvårar det. Där måste vi tänka på ansvaret för Ålands framtida trovärdighet; skall vi komma vidare med desssa frågor, som de flesta av oss anser viktiga, måste vi tänka på att vi har bollen i vår hand, vi kan välja: vill vi ha bästa möjliga förutsättningar eller eftersträvar vi någonting annat.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Den förra regeringen som satt före regeringen Jansson gjorde aldrig anspråk på att vara någon skatteövertagarregering. Men den tog över några saker. Den tog t.o.m. över den beramade captive-historien som vi fick iscensatt och som i dag är så till den milda grad dynamit att den väl försvinner precis när som helst. Det gick, och dessutom med den finansminister som man vid den tidpunkten ansåg  att kanske var den svåraste som fanns att handskas med: Iiro Viinanen, för övrigt en mycket god, vill jag säga. Vi lyckades också att med Mekken och andra krafter i Finland förhandla ner härbärgerings­skatten. Det var positivt, det gick bra! Den lilla spelskatten lyckades vi också få över till Åland.

 

Socialdemokraterna är enhälligt för ett övertagande av samfundsskatten, men risken är att det går precis tvärtom, att vi kanske också mistar den del om vilken vi har behörighet i dag, alltså kommunalandelen  i samfundsskatten. Det skulle vara det verkligen makabra att också den försvinner, m.a.o. att vi under detta skatteövertagande visavi regeringen t.o.m. backar. Sedan måste man väl i rimlighetens namn börja tala om att det åtminstone inte har gått framåt! Jag vill vara ärlig och hjälpsam i de här frågorna också, men jag tror att om man får nej av Lipponen, om man får nej av Niinistö,  måste man sätta sig ner och börja fundera: är det kanske någonting med vår egen metodik som inte är så bra här. Det kan vara så. Jag säger än en gång, att jag tror inte att finska regeringsmakten kommer att koncentrera sig jättehårt på den här typen av frågor så länge man får höra att det är självständighet som föresvävar oss.

 

Lantrådet Roger Jansson:

Herr talman och herr Wiklöf!

Svaret på de dubbla budskapen har väl då ingenting att göra med opposi-tionsrollen, eftersom om vi skall utveckla självstyrelsen måste vi försöka sätta oss ner, vilket vi gjorde när det gäller beskattnings­frågorna och komma överens. Då borde det inte sedan finnas några dubbla budskap när sittande landskapsstyrelse skall jobba vidare. Jag är rätt övertygad om att Wiklöf själv personligen inte kanske har så lätt att svara på den här frågan. Men diskutera den gärna i lite bredare  kretsar inom även ditt parti!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Lantrådet är inte fair nu, du är inte juste när du insinuerar en massa saker som du inte kan belägga. Det skall lantrådet Jansson vara ytterst försiktig med, det vill jag betona nu! Dubbla budskap i vår mening är när man talar å ena sidan om att lösa konkreta, akuta problem med riksmyndigheterna och att i samma andetag hosta om självständighet. Det är garanterat, enligt min förhandlingsklokhet åtminstone, helt oförenligt. Det är rent ut sagt dumt.

 

Lantrådet Roger Jansson:

Herr talman!

Vare det mig fjärran att insinuera. Vare det mig fjärran att komma med några osanningar i lagtingets talarstol. Jag har mötts av de här synpunkterna och uppgifterna i Helsingfors och det har varit ett väldigt bekymmer för landskapsstyrelsen när man skall gå vidare i beskattningsfrågorna. Men jag hoppas, efter ltl Wiklöfs inlägg här, att det framöver skall bli bättre!

 

TALMANNEN: Diskussionen av de både budgeten och finansmotionerna avbryts här och fortsätter vid lagtingets plenum i morgon kl. 13.00. Kvar på talarlistan står ltl Svensson, ltl Runar Karlsson, ltl Wickström-Johansson, ltl Strand, ltl Erland, ltl Sundbackk Landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson, ltl Pehrsson, landskapsstyrelseledamoten Carlson, ltl Fredrik Lindqvist och ltl Wiklöf.

 

Antecknas från tilläggslista till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Republikens presidents framställning om godkännande av vissa bestämmelser i avtalet med Rumänien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst. (RP nr  1/1999-2000).

 

Republikens presidents framställning om godkännande av vissa bestämmelser i avtalet med Slovakien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst. (RP nr 2/1999-2000).

 

Vardera av dessa republikens presidents framställningar upptas till behandling i lagtingets plenum i morgon den 17.12.

 

Lagtingets nästa plenum är i morgon den 17 november kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 17.12).

 

 

 

 

Originalfil