Stenografiskt protokoll från plenum den 17 januari 2001 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 17 januari 2001 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: vtm Häggblom).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

Föredras för andra behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 6/2000-2001 om godkännande av avtalet om ekonomisk samverkan, politisk samordning och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Mexikos förenta stater, å den andra. (RP nr 3/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. Det i framställningen ingående lagförslaget föreläggs för lagtingets bifall. Lagförslaget är bifallet. Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 2:

 

Näringsutskottets betänkande nr 2/2000-2001 angående ny blankettlag om handel med utsäde. (FR nr 1/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget i dess helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Lagförslaget föreläggs för godkännande. Lagförslaget är godkänt. Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 3:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 1/2000-2001 angående lagstiftning om samordnad miljötillståndsprövning. (FR nr 16/1999-2000).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om miljöskydd och miljötillstånd för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands miljöprövningsnämnd för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av vattenlagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om renhållning för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslag om hälsovården för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Finansutskottets betänkande nr 2/2000-2001 med förslag till tredje tilläggsbudget för år 2000. (FR nr 3/2000-2001).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Herr talman!

Finansutskottet har behandlat sista budgeten för år  2000. Den tredje tilläggsbudgeten för året balanserar på på 32.244.000 mark.I budgeten föreslås en överföring av budgetöverskottet om 25.873.000 mark till årets budget. Vi skall komma ihåg att vi nu rör oss på två budgetår. Överskottet beror till största delen på att avräkningsbeloppet höjts med 23 miljoner mark.

 

Utskottet har konstaterat att överskottet för årets budget, alltså år 2001, är beräknat till 30 miljoner och vi kan således redan konstatera en överskridning på inkomstsidan med 24 miljoner mark. Det finansieringslån som årets budget balanserats med diskuterades en hel del i samband med att årets budget behandlades.  Nu kan vi redan konstatera att lånebehovet i och med denna överföring har sjunkit till 23.850.000.

 

Utskottet föreslår inga  ändringar i  förslaget till tilläggsbudget men inom vissa områden framför  vi våra sina synpunkter.

 

Vi har mot bakgrund av diskussionen i samband med remissen valt att speciellt ta upp frågan om jordbrukets situation. När det gäller de olika EU-stöd blir man lätt förvirrad när man skall försöka följa med i framställningen, eftersom EU-stöden tas upp under flera olika moment och det sker överföringar mellan momenten. Utskottet har konstaterat att förslagen från landskapsstyrelsen innebär att man anpassar budgeten efter de verkliga utfallen av de förhandlingar som hållits med EU om de nya programmen. De har under året blivit klara och därför bör korrigeringar mellan momenten ske. Vi konstaterar också att en del av de nya programmen blivit klara i ett sent skede vilket ställt till en del komplikationer för jordbrukarna. Det är till och med så att några stödprogram ännu inte godkänts och att de budgeterade summorna därför föreslås bli reservationsanslag. För den enskilda jordbrukaren är det viktigt med framförhållning och det är viktigt att spelreglerna är klara i ett tidigt planeringsstadium och i god tid före odlingssäsongen. Nu har en del beslut kommit under eller efter odlingssäsongen, vilket inneburit att de kalkylerade stöden har till vissa delar reglerats och vilket också har blivit en missräkning för en del jordbrukare. Det är förståeligt att det finns en tröghet i hela processen med att få igenom de nya programmen, men det är inte bra när den enskilda människan kommer i kläm i ett trögt system.

 

LFA-stödet överfördes under året på landskapet. Hittills har riket och landskapet delat den nationella delen av LFA-stödet, men från och med detta år, 2001, faller den nationella delen helt under den åländska budgeten. Utskottet upprepar än en gång påpekandet att överföringar av behörigheter från riket till landskapet som belastar budgeten bör följas av motsvarande kompensation och vi förväntar oss att landskapsstyrelsen följer upp frågan om  LFA-stödet.

 

Utskottet har också tagit fasta på investeringsstödet till lantbruket. Landskapsstyrelsen säger i sitt PM om regler för investeringsstödet att det finns potential för utökad produktion inom frukt- och grönsakssektorn och att en av målsättningarna med investeringsstödet är att öka just frukt- och grönsaksodlingen. Ändå har landskapsstyrelsen i ett beslut, taget i november, bestämt att ge en mindre stödprocent än vad EU-normer tillåter till just växthus och kyllager.

 

Jordbruket är inne i en negativ utvecklingsfas. Bland annat strukturomvandling, som delvis varit en följd av EU-medlemskapet, innebär krav på nytänkande inom jordbruket. Odlingar som har utvecklingspotential och nya inriktningar inom jordbruket bör stödas för att vi på sikt skall ha ett levande jordbruk. Strukturomvandlingen på Åland är inte alls färdig utan snarare kan man uppfatta de första åren inom EU som något av en stagnationsperiod då tron på framtiden inom näringen fick en knäck. Men det finns ändå och alltmera en nytändning inom jordbruket och det finns nu ett större intresse av att sätta igång och hitta nya utvecklingsmöjligheter inom jordbruksnäringen. Det här är väldigt viktigt att ta fasta på. Det är här som investeringsstödet fyller en viktig funktion eftersom det var tänkt att stöda just omstrukturering och ny inriktning av verksamheten. Det var också tänkt att detta stöd skall minskas i takt med att omstrukturering sker. I landskapet måste således först uppbyggnaden av framtidsbranscherna ske innan stödet minskas. Utskottet har därför ganska starkt skrivit att vi förutsätter att landskapsstyrelsen tillsvidare utbetalar investeringsstöd på den nivå som EU:s regelverk tillåter.

 

Förutom de förändringar som föranletts av EU-inträdet brottas jordbruksnäringen också med andra problem som naggar lönsamheten i kanten. Låga priser på jordbruksprodukter, höga transportkostnader, höga bränslepriser gör att utkomsterna stiger medan inkomsterna tenderar att minska.

 

Även om en del ibland populistiska röster höjs mot jordbruket och framför allt mot bidragen till jordbruket och även om jordbrukarna själva inget hellre önskade än att vara helt oberoende av EU:s stödordningar så skulle det knappast dröja länge innan jordbruket helt försvann om marknadskrafterna helt fick råda. Samtidigt ligger det  i allas vårt intresse att bevara och utveckla ett hållbart jordbruk inte minst mot bakgrunden av de rapporter vi dagligen får ta del av om inhuman djurskötsel, galna kor och orena livsmedelsprodukter, främst rapporter som kommer från annat håll i Europa. Som konsumenter ställer vi allt mera krav på nära producerade, rena och säkra jordbruksprodukter. Vårt eget jordbruk, förhoppningsvis myckt mera förstärkt med ekologisk inriktning, står som en garant för det vi allt mer efterfrågar.

 

Utskottet har under behandlingen fått uppgifter om att miljöstödsprogrammet, vars mål är att stöda en hållbar utveckling i jordbruket, inte tillräckligt lyfter fram den ekologiska odlingen. Inom programmet finns inte tillräckligt uppmuntran för odlare som övervägar att lägga om till alternativodling. Detta i kombination med låga priser för ekologiskt producerade livsmedel gör att odlarna noga tänker efter ett par gånger innan de övergår till ett mer arbetsintensivt odlingssystem. Här tycker jag att det är väldigt viktigt att landskapsstyrelsen ser över helheten när det gäller ekologisk odling, att man ser över systemet: finns det någonting mera man kan göra inom miljöstödsprogrammet eller är det väldigt låst och kan man på något sätt stöda den ekologiska odlingen så att de kunde få utökad marknadsandel.

 

Landskapsbilden förändras. Vårt natur- och kulturlandskap hotas av igenväxning. Om jordbruket minskar för att kanske helt slås ut så småning kommer den utvecklingen att fortskrida med stormsteg och våra ljusa öppna landskapsbild blir ett minne blott. Detta ser väldigt mörkt ut mot bakgrund av djurhållningen minskar i landskapet. Det är inte så lönsamt mera att hålla djur. För oss alla är detta väldigt viktigt, men också för de turister som söker upp Åland som ett attraktivt turistmål. Här spelar jordbruket en viktig roll.

 

Några ytterligare kommentarer från betänkandet. Under inkomster momentet 36.13.15 Inkomster av kulturell verksamhet har utskottet  noterat att den nya populärvetenskapliga boken om Ålands historia sålts i betydligt fler exemplar än väntat. I framställningen föreslås en inkomst  på 5.000 mark, men vi har fått uppgifter om att de inkomsterna redan i dag har uppgått till 170.000 mark, så boken har sålt väldigt bra.

 

Under moment 45.15.31 Av kommunerna anordnade sociala tjänster, landskapsandel till kommuner och privata samfund för anläggningskostnader för sociala tjänster,  har landskapsstyrelsen omprövat det nya system som man avsåg att genomföra. I samband med att vi behandlade budgeten framkom det att man hade för avsikt att införa ett nytt system när det gällde beviljande av landskapsandelar till kommunerna för anläggningskostnader inom social och utbildningssektorn. Utskottet har fått uppgifter om att man jobbar med nya principer och riktlinjer för utbetalning av landskapsandelar och att det skall ske i samråd med kommunförbundet, vilket utskottet stöder. Höjningen av anslaget under momentet är föranlett av att de gamla principerna tillsvidare gäller, vilket innebar en merkostnad.

 

Inom utbildnings- och kulturområdet konstaterar utskottet än en gång att det på olika punkter saknas övergripande gemensamma riktlinjer för skolor inom gymnasialstadiet. Dels har vi uppmärksammat utbildning för elever med särskilda behov  och att det där inte finns några övergripande anvisningar från landskapsstyrelsens sida, vilket innebär att eleverna i de olika skolorna riskerar att bemötas på olika sätt. Vi har också tagit fasta på rubriken, där man talar om ”handikappades utbildning” och vill rätta till den så att man i framtiden skulle antingen gå in för att tala om studerande med särskilda behov eller funktionshindrade. Vidare har vi inom denna sektor konstaterat att avtalen inom skolorna tillämpats lite olika, bl.a. har detta skett inom Vårdinstitutet. Landskapsstyrelsen bör se över detta. Utskottet har några gånger förut pekat på att det är viktigt att det finns gemensamma riktlinjer för de olika gymnasialstadieskolorna, bl.a. för att underlätta ett utbyte och ett samarbete mellan de olika skolorna, men det är också viktigt att elever och personal i skolorna bemöts på ett jämlikt sätt. 

 

Herr talman!

Från utskottets sida föreslår vi att lagtinget omfattar den tredje tilläggsbudgeten.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag skulle be vtm Eriksson att närmare redogöra för varför det är populistiskt att ifrågasätta överhöga bidrag och andra felaktigheter.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att som lagtingsledamot har man all anledning att granska bidragen. Men i den allmänna debatten är det väldigt lätt att använda jordbrukaren som en sorts syndabock när det gäller EU-stöden. Det är en utveckling som varken jordbrukarna eller någon annan önskar. Jordbrukarna är ändå en ganska liten grupp i samhället och därför är det också väldigt lätt att slå på den gruppen.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Då kan jag utläsa av vtm Erikssons svar att populism är när man slår på en liten grupp!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Holmberg:

Herr talman!

Jag tänker inte uppehålla mig så länge vid de olika momenten i denna tilläggsbudget för år 2000. Jag tyckte att utskottets ordförande hade en riktig redogörelse vad beträffar innehållet, men jag måste i alla fall ta upp några frågor som också var aktuella när denna tilläggsbudget remitterades till finansutskottet. Frågeställningarna var då framför allt jordbrukets framtid i landskapet, också svinavelsstationen och Jomala gård. Då valde vi från utskottets sida att skaffa oss information om frågeställningarna som berör respektive organisationer och fick den klara inställningen att dagens jordbrukare i landskapet har den inställningen att de är till vissa delar en bidragande yrkesgrupp, någonting som kanske icke känns så rätt. Vi har klart för oss att 1995 när vi gick in i EU såg jordbruksprogrammet ut som det också ser ut i dag och som utskottets ordförande nämnde skulle det också vara trevligt för jordbrukarna om de kunde få ett pris för den produkt de producerar än att behöva nyttja det stödstystem och det byråkratiska system som de i dag ställs inför.

 

En av frågeställningarna har gällt investeringsstödet till lantbruket, där utskottet har en skrivning där vi kan konstatera att stödprocenten i dag i riket ligger på 30 procent, medan landskapet har 40 procents stödmöjligheter för vissa delar av näringen. Då kan man bara konstatera att i riket har man den inställningen att man skall halvera jordbruket, medan målsättningen i landskapet allmänt är att vi skall försöka behålla jordbruket och dess produktion i möjligaste mån. Då tycker jag att det är berättigat att ha stödprocenterna ligga så högt som EU tillåter i och med att detta är just de näringar som man inom glesbygden och skärgården framför allt kan bedriva.

 

Jag vill också poängtera att skrivningen under moment 47.18.44 Investeringsstöd till lantbruket icke resulterade i någon tilläggsbudget, kan hända på lång sikt, men absolut inte i dag, utan det här är någonting som utskottet enhälligt har kunnat omfatta och kan hända gjort ett litet påpekande för landskapsstyrelsen att man har det i beaktande.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

Herr talman!

Finansutskottet har tagit upp frågan om jordbrukets framtid och det är mycket svåra frågor i samband med denna ”städarbudget” för år 2000. Orsaken till att jag har begärt ordet är de synpunkter man har på stöden till näringen och att man för år 2001 i den budget som nyligen har gått igenom lagtinget borde fatta andra beslut i landskapsstyrelsen än dem som man nu redan har gjort. Man kan säga att vi är lite förvånade för att man tar upp sådana frågor i samband med denna tilläggsbudget; de frågorna finns inte heller anhängiggjorda i budgeten överhuvudtaget och man har inte heller valt att kalla några sakkunniga för att höra just om de här frågorna, så därför har det alldeles uppenbart skett en del misstag i utskottets hantering av frågan, som lagtinget bör känna till verkligheten ikring.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I ordinarie budget för år 2001 redogörs för de åländska stöden till lantbruket och som vi ser på denna overhead – det är en kopia av sidan 319 i budgetförslaget för år 2001 – försökte vi redogöra för stödformen. Vi ser i den högra kolumnen att 44,4 miljoner är landskapsstödet till jordbruket totalt, varav 27 miljoner är egna pengar och 17 miljoner är unionens bidrag. Den stora delen faller alltså på oss. Utöver det här betalar staten ut i det man kan kalla prisstöd ungefär 30 miljoner till det åländska jordbruket. Det är alltså ungefär 75 miljoner i stöd.  Vi skall alltså veta att jordbrukets intjäning före EU-medlemskapet av salupriserna låg på ungefär 190 miljoner och gick sedan ner i och med EU-medlemskapet till 120 miljoner, så näringen drabbades alldeles enormt och det fanns ingen annan lösning i det här landet än att gå in för ännu större stöd både av nationella pengar och av EU-pengar till näringen för att den överhuvudtaget skulle finnas kvar i landet och för att den skulle ha någorlunda rimlig lönsamhet för det stora arbete man gör när man är jordbrukare. Ingen är förstås lycklig över den här situationen. Det är alldeles klart att EU:s jordbrukspolitik inte passar Finland och Åland, men sådan är nu verkligheten och då måste man försöka anpassa sig till den. De stora utbetalningarna från landskapets sida när det gäller jordbruket är inom miljöstödet och LFA-stödet. Där ligger vi på nivåer som är högre än i riket, eftersom vi, i den mån vi får göra det för EU-regelverket. Det är alltså på det sättet vi visar våra ansträngningar att försöka få den här näringen att överleva så bra som möjligt; dessutom gärna, i slutändan, med en lönsamhet i botten.

 

Det utskottet nu tar upp i sina skrivningar, dels i allmänna motiveringen och dels i detaljmotiveringen under Investeringsstöd till lantbruket, är investeringsstöden, som alltså är den lilla delen som vi ser i högra kolumnen: 4,5 miljoner. Av 70 miljoner stöd är det här en ganska liten andel av det. På de andra stöden ligger vi, som sagt, i topp och jag skall återkomma till hur vi ligger. Men vi ser att EU:s andel här är noll, så det är helt och hållet åländska skattepengar som man använder till detta. Vi hade stora volymer här 1999 på grund av att man då hade en väldig investeringsvåg; man satsade kraftigt i jordbruket under den förra programperioden och vi har räknat med att det avtar. Det är något mindre än 6 miljoner år 2000 och kommer ytterligare att avta. Gödselvårdsanläggningar och andra jordbruksinvesteringar är i stort sett genomförda.

 

Här visar jag en overhead som är mycket intressant.

 

[Plats för bild]

 

Här har vi de olika åtgärderna: satsningar på olika investeringar inom jordbruket. Vi har för kreaturshållning. Vi har för växtsidan växthuskyllager, torkar, maskinhallar och sådant och vi har miljösatsningar. Här är de maximala nivåer på Åland och i riket som är tillåtna. Under förra programperioden låg man i riket och på Åland över dessa nivåer när det gäller tillåtna nivåer; de var lite högre i förra programperioden, men inte så mycket. I riket beviljade man ungefär hälften av dessa; på Åland beviljade vi under förra programperioden ungefär 80 procent av dessa nivåer, så vi låg kraftigt över riksnivån.

 

Inför den kommande programperioden har landskapsstyrelsen enhälligt beslutat om att ligga på den här nivån, förutom på en punkt där det inte fanns en fullständig enhällighet och det gällde då växthusprocenten på 30.

 

Utmärkande för principerna i landskapsstyrelsens ställningstagande i denna kolumnvar att vi skall stöda kreaturshållningen i landskapet särskilt väl och miljöförbättrande investeringar. Vi har en tonvikt på dessa båda sektorer. Det här är maximistödnivåer; de ligger normalt lägre och man gör in casu-bedömningar på dem. Vi kan ta någonting som alla känner till, situationen för torkar, som nu kan ges maximalt 25 procent; de låg betydligt högre den förra programperioden och här har vi klart sådana regler att man gör bedömningar om det i regionen behövs några sådana investeringar och om företagaren behöver den typen av investeringar. Samma är det med maskinhallar. Vi börjar nästan få dem byggda redan och det är inte mycket sådana som behövs mera. Det görs naturligtvis också på dem in casu-prövningar. Samma är det på växthus; man kan inte tänka sig att det kommer nya företagare just utan det är de gamla som kanske vill utöka.

 

Vad vi slås av när vi ser tabellen är skillnaden gentemot riket.

 

Finansutskottet skriver att vi skall ligga på den här nivån, vilket vi inte har gjort under den förra perioden. I den högre kolumnen ser vi hur man har det i riket. Ni ser att man ligger sammanlagt långt under hälften av de åländska stödnivåerna. Inom miljöstödsprogrammet ligger vi klart över, inom LFA-programmet ligger vi också över riksnivåerna, trots att vi har ganska goda odlingsförutsättningar på Åland. Vi driver alltså en väldigt progressiv och positiv jordbrukspolitik i landskapet och man är från jord- och skogbruksministeriet missnöjda med våra nivåer, man anser att de är för höga och man har därför försökt i förhandlingarna osv. minska på de åländska förmånerna, eftersom man tycker att landskapsstyrelsen är för positiv. Skall vi få kritik för någonting, så är det att vi ligger för högt!

 

Det är klart att när det gäller t.ex. växthus är det på det sättet att man i riket kan få maximalt 15 procent i investeringsstöd och dessutom ett lån på en del av investeringen som ger 4 procent i ränteförmåner. Men när det gäller tomatodling och gurkodling i växthus är procenten noll, man ger ingenting. På Åland kan vi gå upp till hela 30 procent, nästan en tredjedel skattepengar för sådana företagsinvesteringar. Det är inte så hemskt mycket jordbruk i växthusnäringen, utan det är mera att jämföra med vanliga företagsinvesteringar, och för sådana har vi maxprocenten på 23 procent i våra investeringsstödsprogram. Vi ligger alltså även för växthus över den nivån. Det är en mycket hygglig politik, kan man säga.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utöver detta, herr talman, är vi så vänliga här i landskapet att vi betalar ytterligare tilläggsstödsmöjligheter så att en ung jordbrukare kan få 8 procents förhöjning, är man i skärgården och ung kan man få 13 procent, är man inte ung kan man få 5 procent extra i skärgården. För samarbetsprojekt, som blir allt vanligare inom lantbruket, får man ytterligare 7 procent. Den totala nivån är maximerad, så man kan inte lägga på hur mycket som helst. Dessutom har vi högre normkostnadsnivåer på Åland än i riket. I riket ger man tillägg enbart till unga lantbrukare, inte på de övriga punkterna.

 

Var och en ser den text som finansutskottet har levererat åt oss och som lyder: ”Utskottet förutsätter att landskapsstyrelsen, mot bakgrund av de problem jordbrukssektorn har, utnyttjar de möjligheter som finns att ge stöd på den nivå som EU:s regelverk tillåter.” Näringsavdelningens jordbruksbyrå har gjort ett överslag för investeringsstöden för år 2001 och om lagtinget förutsätter att vi ändrar beslutet i enlighet med finansutskottets text erfordras det en tilläggsbudget på ungefär 10 miljoner.  Jag tror att det här är ett misstag man har gjort i utskottet; man har inte hört mig, man har inte hört tjänstemännen för att få reda på dessa fakta och därför har man kanske inte varit medveten om vad skrivningen resulterar i. Det är naturligtvis bra om utskottsmedlemmar säger att de inte menar det de skriver och man behöver inte ha tilläggsbudget i det här fallet – det är så det skall uppfattas – men det kan lätt uppstå en konstig situation för landskapsstyrelsen när vi sedan skall behandla tilläggsbudgetens text från lagtinget. Om vi inte gör som man skriver, vad händer då? Det är finansutskottet som har behandlat budgeten, så utskottet borde ha föreslagit pengar till, men det kunde man inte göra eftersom man i en tilläggsbudget för år 2000 behandlade budgeten för år 2001 och det gick tekniskt förstås inte.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson är kritisk till utskottets arbete och ifrågasätter utskottets och lagtingets rätt att ha åsikter i budgetmoment som tas upp i en tilläggsbudget. Jag tycker inte att landskapsstyrelsen skall komma och sätta sig över lagtinget och säga vad vi får och inte får göra. Han är också kritisk till att vi inte skulle ha hört sakkunniga i frågan. Vi har hört avdelningschefen för näringsavdelningen. Vi har hört producentförbundet. Vi har hört representanter för landsbygdcentrum. Vi har försökt sätta oss in i den här frågan.

 

I allmänna motiveringen och i momentet 47.18.44 lyfter vi fram speciellt de branscher där landskapsstyrelsen själv säger att det finns en tro på framtiden, det finns en potential. Jag citerar ur landskapsstyrelsens beslut: ”Det finns potential för utökad produktion inom frukt- och grönsakssektorn med bibehållen god lönsamhet. Att öka frukt- och grönsaksproduktionen är därför också en av målsättningarna med investeringsstödet. Det görs genom att bevilja stöd till bevattning, kyllager och växthus.”  Landskapsstyrelsen har ändå fattat ett beslut där man har dragit ner stöden just på dessa två stödmoment – där måste jag rätta näringsministern när han påstår att det var bara på en punkt som landskapsstyrelsen inte var enig. Man var inte enig när det gällde kyllager och inte heller när det gällde växthus. Det var på två punkter man var oenig, där det alltså fanns en minoritet inom landskapsstyrelsen som föreslog 40 procent. I vårt betänkande pekar vi just ut dessa framtidsbranscher och tycker att man skall ge så mycket stöd som är möjligt att ge, under en övergångsperiod med strukturomvandlingar.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det är bra om utskottsordföranden inte aktivt missförstår. Jag har inte sagt vad utskottet inte får eller får göra; trots att jag har varit finansutskottets ordförande i fyra år skulle det inte falla mig in att göra det. Däremot var jag frågande till om man möjligen hade gjort några misstag, eftersom man har skrivit någonting som man säkert inte har menat: att man skall lägga sig på 50 respektive 70 procents nivåer på alla dessa stödformer som jag visade på overhead-bilden. Jag är helt övertygad om att utskottet inte har menat det och utskottsmedlemmen Holmberg var också uppe i talarstolen och förklarade att så skall det inte uppfattas.

 

Det är inte riktigt att man har hört de nämnda näringsavdelningstjänstemännen i den här frågan, utan de var kallade för att höras om Jomala gård. Samma gällde producentförbundets medlemmar, landsbygdscentrums tjänsteman och näringsavdelningschefen. De siffror som man har skrivit om i budgeten och procentnivåerna har de två landskapsstyrelsens tjänstemännen inte hörts om – enligt egen uppgift.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!  För det första nämner inte utskottet någon procentnivå under ifrågavarande moment. Läser man det som utskottet har sagt handlar det om de branscher som landskapsstyrelsen själv säger att har framtidsutsikter. Det är så man skall läsa det som utskottet skriver. Jag tycker nog att landskapsstyrelseledamoten Jansson försöker slå finansutskottet på fingrarna genom att säga vad vi inte får göra och också påstår att vi inte har hört dem som vi har hört i utskottet. Vi har hört producentförbundet, vi har hört representanter för landsbygdscentrum, vi har hört avdelningschefen och vi har diskuterat dessa frågor med dem allihop. Det här är ju inte någonting som utskottet självt har hittat på utan det är sådant som vi har hört när vi har berett ärendet.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det är inte rimligt här att påstå att näringsavdelningens tjänstemän har sagt det eller inte sagt det. De kan inte delta i debatten och de är inte närvarande, men jag ville bara berätta för utskottsordföranden och lagtinget att de med stor förvåning har tagit del av utskottets skrivning i den här frågan och har uppgivit själva, både Brenner och Holmqvist, att de inte har hörts just om dessa särskilda frågor. Det förvånar oss något.

 

Man kan naturligtvis uppfatta meningen: ”Utskottet förutsätter att landskapsstyrelsen ….. för hela jordbrukssektorn….  utnyttjar de möjligheter som finns att ge stöd på den nivå som EU:s regelverk tillåter” bara skulle gälla någon del av det här. Men det har vi redan beaktat i landskapsstyrelsen. Vi ger väldigt höga stöd just för dessa sektorer i förhållande till vad man ger i omkringliggande regioner. Det är redan beaktat i politiken.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

När landskapsstyrelseledamoten Jansson gör jämförelser med riket tycker jag att det är skäl att påminna om en sak, nämligen att när Åland inträdde i EU var det med stor vånda just när det gällde jordbruket därför att Åland har särskilda förhållanden. Det skulle vara mycket förvånande om hela rikets jordbruk och hela Ålands jordbruk skulle ha samma typ av stöd. Jag tycker också att det är en felaktig utgångspunkt från ledamoten Janssons sida när han säger att landskapsstyrelsen har varit hyggliga, de har varit vänliga, när de har gett stöd till jordbruket. Det är väl ändå så att jordbruket har fått löften om att få stöd för att kunna göra omställningen efter EU-anslutningen. Inte skall väl vi här i Ålands lagting fråga vad jord- och skogsbruksministeriet i riket säger om våra stöd; om de är missnöjda gäller det att förklara att vi har särskilda förhållanden. Det handlar inte om att landskapsstyrelsen är hygglig och vänlig, utan det finns ett behov i samhället av att vi har ett jordbruk som är livskraftigt och det är där det gäller att se till möjligheterna. Det handlar inte om ledamöternas hygglighet utan det gäller befolkningens, samhällsekonomins och jordbrukets utvecklingsmöjligheter. Jag tycker att det är beklagligt att näringsansvarige ledamoten Jansson har ett välgörenhetsperspektiv på dessa frågor, när det gäller att ge aktivt arbetande, kunniga människor möjlighet att utveckla sin näring. Det är väl det som politiken skall inriktas på.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag är alltför van att höra det här, att ltl Erland vrider det jag säger till någonting annat, att jag skulle tala om något slags allmosepolitik. Jag inledde mycket tydligt med att berätta om hur jordbruket har drabbats efter EU-inträdet och nödvändigheten att samhället hjälper till och ser till att man kan klara den kris som det innebar. Det här har de tre landskapsstyrelserna gjort under de gångna åren och fortsätter med det. Min uppgift var här att inför lagtinget redogöra för den politiken exakt med siffror, både markbelopp och procenter. Det har jag gjort och det tycker jag att var en ganska klargörande bild av hur vi sköter jordbrukspolitiken i landskapet, i förhållande till den text som finns i finansutskottets betänkande. Det är rimligt att man får den informationen ut till hela lagtinget. Det var min uppgift att leverera.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Likaväl som det är rimligt att näringsansvarige ministern Jansson visar respekt för lagtingets arbete och utskottens arbete, lika rimligt är det att han visar respekt för dem som kommenterar hans inlägg i repliker. Ledamoten har talat om att man är hygglig, att man är vänlig och att  de är missnöjda i riket och då skall lagtinget inte komma och klaga! Men lagtingets roll måste vara att se till att jordbruksnäringen och andra näringar har rimliga förutsättningar att utvecklas, och då anser finansutskottet uppenbarligen att de möjligheter som EU-medlemskapet ger skall utnyttjas. Så står det! Den debatten kommer vi naturligtvis att föra här i lagtinget, bland lagtingsledamöterna. Landskapsstyrelsen bedriver sin politik med lagtinget som arbetsgivare. Det är inte tvärtom, skall inte vara tvärtom.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Vi kanske börjar komma lite på sidan om själva ärendet, men jag lovar att jag skall fortsätta att försöka ha större respekt för ltl Erland än vad han visar sig ha för mig!

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson inledde sitt anförande och sin presentation av de olika stödprogrammen på säkert ett rätt och riktigt sätt, men jag kan icke acceptera när han säger att enligt finansutskottets skrivning skall man lägga stödnivåerna enligt EU-kommissionens förslag. Det har vi tyvärr icke skrivit. Vi har skrivit under det aktuella momentet: Investeringsstöd till lantbruket: ”Utskottet har erfarit att landskapsstyrelsen konstaterat att det såväl inom växthus- och grönsaksodlingen samt inom specialodlingar med ny inriktning finns utvecklingsmöjligheter.” Finns det utvecklingsmöjligheter är det väl givet att man också från fall till fall i landskapsstyrelsen skall kunna ge de stödprocenter som också EU-kommissionen tillåter, men det är upp till landskapsstyrelsen att göra den bedömningen.

 

För övrigt anser jag att med den ekonomi landskapet har i dag kan vi stöda jordbruket, om vi vill ha det kvar.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman! Som framgick av den centrala overhead-bilden jag visade är den stödnivån 50 procent eller det som utskottet uttalar sig om.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Det var synnerligen glädjande och intressant att höra näringsminister Roger Jansson framhålla att investeringsbidragen till jordbruket har varit för höga, och det under en längre tid. Tidigare har jag varit ensam i denna församling om denna åsikt. Men man får väl säga att det går framåt. Till sist vill jag välkomna näringsminister Roger Jansson till min sparsamma och rättvisa krets. Välkommen!

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Det är tur att vi kan lita åtminstone på stenografen i den här församlingen. Jag har alltså inte sagt såsom ltl Boman påstår att investeringsstöden har varit uppenbart för höga tidigare, utan jag har sagt att de har varit högre tidigare och de är nu på en lägre nivå. Detta har jag redogjort för.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Det finns några regler som är ganska givna i det parlamentariska arbetet. Det är bl.a. att utskottet bildar sin egen uppfattning oberoende av vem man hör, hur man hör och hur man kommer fram till sina åsikter. Det borde också vara en del av det parlamentariska systemet att de, som skall utföra det arbete där lagtinget drar upp riktlinjer, respekterar det arbetet. Man kan alltså argumentera för annat, men arbetet i lagtinget måste respekteras i en västerländsk demokrati. Det finns ingen anledning att säga att lagtingsmännen medvetet misstolkar och medvetet går på sidan om ärendet. Vi måste ändå acceptera att vi är självständiga individer som gör så gott vi kan. Det vill jag tro om alla.

 

Herr talman! Debatten har egentligen sin grund i en brytpunkt i samhället som handlar om regionalpolitiken, och regionalpolitiken är särskilt viktig därför att vi har ett sådant samhälle där vi har lyckats behålla landskapet bebott på många håll:  på våra skärgårdsöar, i randkommunerna, i centralkommunerna. På senare tid har det kommit in en sorts kalkylpolitik där man ser på enskilda regioner, enskilda individer och frågar: Är du lönsam? Är den här regionen lönsam? Om ni inte är lönsamma, så är ni inte fullvärdiga i det här samhället. Den här regionen är en belastning. Gör skärgården till ett rekreationsområde! Personer kostar för mycket, är en belastning för samhället. Det här tänkandet är en sorts nyegoism i samhället, där var och en skall sättas i sin fålla och beräknas, i stället för att man frågar sig: Har de här personerna gjort vad de kan? Har de gjort en insats för samhället? De som bor i skärgården är många gånger äldre människor som naturligtvis inte längre är så produktiva utan behöver vård och omsorg, men de har tjänat in i samhället det som vi lever på. Vi lever alltså i en natur- och kulturmiljö med ett öppet landskap där vi måste se att det är värt att en yngre generation som är produktiv tar tillvara den äldre generationen. Jag tycker att det är lite samma diskussion här när vi kommer över till jordbruket, att jordbruket skall kalkyleras: är det riktigt lönsamt nu till alla delar. Nej, det är klart att den omställning som vi fick när vi gick med i EU har gjort att det är problem för många. Men vi skall ändå se att jordbruket har haft en betydelse. Fram till femtiotalet var halva Ålands befolkning sysselsatt i jordbruket. I dag är det 5-10 procent. Skall vi då säga att det är en betydelselös näring? Nej, dessa 5-10 procent i vår samhällsekonomi betyder att regionerna kan leva. Det betyder att vi kan hålla öppet landskap, att vi kan ha turism och besöksnäring i hela samhället, så den samhällsekonomiska effekten är viktig. Vi skall också tänka på att jordbruket och det öppna landskapet bidrar till att vi har en produktionsfaktor, dvs. vi har möjlighet att turisterna kan åka runt på Åland och därför har vi också begränsat rätten att förvärva fast egendom, vilket har ekonomiska konsekvenser för riket.

 

Det som har hänt i jordbruket är när vi gick in som medlemmar i EU. Då var det stora problem för många av oss att förutse konsekvenserna. Vi visste att jordbruket skulle få det svårt. Därför begärde vi och krävde särskilda stöd för omställningen i jordbruket. Den omställningen har efter flera år av osäkerhet i landskapet kommit igång, unga jordbrukare börjar nu se att vi kan satsa på växthusnäring, vi kan satsa på äppelodling, vi kan satsa på specialgrödor osv. Det finns alltså möjligheter för en begränsad del av befolkningen, yrkeskunniga, engagerade personer som har skaffat sig rätt utbildning. Vi går alltså igenom en koncentration när det gäller jordbruksgårdarna. Vi går igenom en specialisering, en konsolidering, man slår ihop, renodlar verksamheten osv. Vi har också en markant generationsväxling.

 

Det finns alltså möjligheter för jordbruket att gå in i strukturomvandlingen och bli en nyttig näring. Men det behövs också att landskapsstyrelsen i sin närings- och jordbrukspolitik möter upp när det gäller detta. Det är väldigt viktigt när man talar om bidrag att bidragsgivningen skall vara välgrundad och det skall vara välgrundande beslut. I EU-lagstiftningen säger man att det skall vara ändamålsenligt, det måste alltså vara någonting vettigt att satsa på och det måste finnas ett behov av bidrag. Här har landskapsstyrelsen inte alltid varit så noggrann som man bör vara. När det gäller stöden i extra investeringsbidrag och annat är det inte fråga om större pengar förutom det LFA-stöd, som man också mycket riktigt här enligt tilläggsbudgeten, inte har fått kompensation för från riket. Det senaste LFA-stödet är 10,5 miljoner mark, tidigare har det varit ett par miljoner. Där har landskapsstyrelsen i alla fall den trösten att man kan finansiera det som man anser vara ”vänlighet och hygglighet” från näringsministerns sida med de här extra pengarna.

 

Herr talman! Jag konstaterar att näringsansvarige minister Jansson har gått ut, han är inte närvarande, han kom in här när mitt anförande är slut. Jag konstaterar att finansansvarige vicelantrådet Salmén återigen är frånvarande – i en debatt om finansiella frågor och en debatt som gäller jordbrukets framtid, regionernas framtid, även om det är en tilläggsbudget. Måste det vara på det här sättet att lagtingsledamöterna, vicelantrådet, öppet visar sin nonchalans inför lagtinget? Jag tror att det här leder till att vårt politiska system tappar i förtroende. Vi har säkert en del i det här i lagtinget, med tanke på de frågor vi tar upp, men vi skall också tänka på att det arbete vi gör i lagtinget i dag skapar vi till stor del själva. Kan inte lantrådet Nordlund säga till vicelantrådet Salmén att han bör försöka vara närvarande när vi diskuterar budgetfrågor?  Vi diskuterade den ordinarie budgeten i tre dagar, nu är det en mindre sak, men dock lika viktig. Jag kan lova vicelantrådet Salmén att jag kommer inte att fråga honom om hur den direkta beskattningen skall användas för regionalpolitiken – när jag gjorde det senast så försvann han, men den frågan kan vi lämna till ett annat tillfälle. Det handlar om LFA-stödet. Det handlar om jordbruksstödet. Det handlar om näringspolitiken och vi måste kunna få möjlighet att diskutera det på ett rimligt sätt här i lagtinget.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Jag hade tänkt diskutera frågan om regionalpolitiken när den kommer från näringsutskottet, men eftersom ltl Erland berörde regionalpolitiken i sitt anförande vill jag göra ett citat ur en intressant rapport som Institutet för regional forskning har gett ut år 2000. Det finns några forskare som har uttalat sig om regionalpolitiken och hävdar att den traditionella formen av transfereringsbaserad regionalpolitik i det långa loppet enbart leder till passivitet och bidragsberoende i mottagarregionerna och reducerad tillväxt i de regioner där resurserna ytterst tas ifrån. Man kommer fram till att det i stället är strukturella omvandlingar som man måste göra, inte hålla på och dela ut bidrag, för det blir bara ett fördjupat politiskt och ekonomiskt beroende snarare än en bärkraftig ekonomisk utveckling.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det ligger säkert mycket i det där. Vi har anledning att återkomma till regionalpolitiken i dess helhet. Men i det här fallet gäller det investeringsstöd till jordbruket. Det är det som finansutskottet har tagit upp, just för att möjliggöra de strukturella omvandlingarna i jordbruket, att möjliggöra att få en lönsamhet. Men vi skall också veta det att omställningsprocessen är svår och den kräver stödsystem därför att EU har satt sådana restriktioner på verksamheten. I riket har man lyckats öka lönsamheten med 20 procent inom jordbruket genom att man har tryckt på strukturomvandlingen mycket kraftigt. Vi har inte möjlighet att göra det därför att vi har helt andra typer av arrondering, gårdar, ägande osv. Det här handlar om att ge möjligheter som finns, och det har finansutskottet betonat: inom växthusnäringen och vissa specialodlingar finns det möjligheter. Transfereringssystemen är naturligtvis skadliga på sikt, men man kan inte lägga ner bygder, skärgården och glesbygden, bara för att man i en forskarrapport tycker att transfereringar är till skada för samhället. Lite mera tålamod och vilja att omvandla samhället och näringslivet måst eman ha.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Som sagt skall vi ta upp frågan om regionalpolitiken när den kommer från utskottet, men inom Frisinnad Samverkan tror vi inte på att det är hållbar utveckling att ha de stödnivåer som EU förespråkar och som finansutskottet nu har föreslagit. Jag kommer att återkomma med ett ändringsförslag senare i debatten.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jordbrukspolitiken är en viktig del av regionalpolitiken på Åland, det tror jag att man har svårt att komma ifrån. Om Frisinnad Samverkan inte tror på att det går att omvandla jordbruket är det naturligtvis en bedömning som man gör, och då finns det olika linjer här i lagtinget: de som tror att det är nödvändigt att omvandla jordbruket, att utnyttja de möjligheter som EU har gett. Jag säger att när vi 1994-95 gick in för EU-anslutning var det med ett löfte till jordbruket att vi skulle försöka utnyttja de möjligheter EU ger, att man skulle klara av strukturomvandlingen, ge nya unga jordbrukare möjlighet att hitta en produktionsinriktning som är värdefullt. Jag tycker att det är ganska väsentligt att vi här i lagtinget klargör linjerna, för man kan inte både trycka ner jordbruket och säga att man är för en regional balans och bosättning i regionerna, utan man måste välja och i liberalerna väljer vi att ge de möjligheter som EU ger för att klara omvandlingen. Det betyder inte att vi gynnar någon särskild region eller någon särskild yrkeskår utan vi gynnar samhällsekonomin på Åland och det samhällssystem som vi värdesätter, nämligen att man skall kunna välja bosättningsort och välja också glesbygd och landsbygd.

 

Ltl Boman:

Herr talman!

När remissdebatten om tredje tilläggsbudgeten gick av stapeln den 19 december senaste år var jag kritisk till skollägenheten Jomala gård samt till svinavelsstationen. Mitt inlägg fick ledningen vid lantbrukscentrum att gå i taket. Först ut var rektorn, som i en radiointervju framhöll att mitt inlägg ”nästan var ärekränkande”, ett inlägg som följdes av insändare av samma person. Producentförbundets verkställande direktör skrev insändar, verksamhetsledaren skrev insändare och han där som brukar fylla i Anders Erikssons papper ställde upp i en intervju i tidningen Åland med rubriken: ”Boman har inte besökt oss”! Alla insändare var eniga om att Boman inte har besökt oss och då kan ingenting veta! Punkt och slut!

 

Rekordet togs av den lärare som ringde 20 minuter över sju en morgon och hotade med åtal om jag inte inom en vecka bad alla lärare vid naturbruksskolan om ursäkt. Ursäkten skulle framföras i massmedia. Jag fick inte riktigt klart för mig vad jag skulle be om ursäkt för, men kanske det var för att jag nämnde något av följande, nämligen att grovfodret ruttnat och möglat bort, att korna rymt – och vad jag vet har inte alla kommit tillbaka ännu – att kreatur dött i skogen, att ensilaget förstörts, eller var det kanske för att man måste köpa in foder för 149.000 mark mer än budgerat, eller var det för att man har lyft 91.000 mark i extra övertidsersättning eller kanske kritiken berodde på att man rest för 10.000 mark mer än man haft pengar till!  Att man ytterligare vill ha 80.000 mark för svinavelsstationen förvånar inte speciellt mycket. De tycks ha svårt att hålla i pengarna därute i Jomala!

 

Skulle de anställda sköta sitt arbete i stället för att skriva insändare kanske det inte finns orsak att be om pengar i tilläggsbudget i fortsättningen.

 

För övrigt kan jag notera att även finansutskottet tog allvarligt på min kritik, eftersom hela allmänna motiveringen handlar om jordbruket – vackert så! – men åsikterna delar jag inte. När jag efter fem års kämpande äntligen fått landskapsstyrelsen att sänka investeringsbidragen, kan jag inte acceptera att finansutskottet vill höja dem igen. Man kan ju tro att finansutskottet är något arbetsutskott i producentförbundet – men det blir väl bättre när det får en ordförande från staden!

 

Till sist vill jag framhålla att även landskapsstyrelsen har insett att något bör göras åt verksamheten därute eftersom de enligt vicelantrådet skall granska bl.a. skoljordbruket. Jag tror även att revisorerna har anledning att ta en titt på verksamheten. Jag har även initierat en egen utredning om naturbruksskolan som jag hoppas kunna presentera vid lämpligt tillfälle.

 

Jag vill också uppmana ledamöterna att läsa Birgitta Siréns insändare i dagens Nya Åland. Insändaren har rubriken ”Lägg ner hela Jomala gård”, och det är vettiga åsikter som framförs. Läs den!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag tror att det handlar om om man vill ha ett jordbruk överhuvudtaget på Åland eller om man inte vill ha det. När jag hör ltl Boman drar åtminstone jag den slutsatsen att han vill lägga ner hela jordbruket. Jag tänker inte uttala mig om Jomala gård, men när det gäller svinavelsstationen vet jag i alla fall att där finns det förutsättningar att fortsätta, om man lyckas få igång slaktsvinsproduktionen inom jordbruket, som vi nödvändigt skulle behöva ha, dels på grund av att det nu frågas mer och mer efter inhemska produkter, det frågas efter åländskt kött på grund av de sjukdomar och smittor som sprider sig. Jag tror att efter en ganska kort övergångstid kommer vi att ha ett uppsving när det gäller inhemska produkter. Men skall man nu dra bort stöd så att man helt enkelt punkterar alla möjligheter för jordbruket och för djurhållning kommer det inte att ta så länge förrän det är borta och sedan är det nog svårare att bygga upp det igen.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag har ingalunda sagt att vi skall skrota hela jordbruket, men jag vill att de personer som är anställda av oss ute på landsbrukscentrum skall sköta sitt arbete. Jag är ytterst tveksam till det när jag får höra talas om sådant som att foder ruttnar bort, ensilage som ruttnar, kor som rymmer – enligt uppgift på grund av brist på tillsyn och mat.

 

Jag tycker att svinavelsstationen är synnerligen bra, men den skall skötas av privata intressenter. Det är en socialisering när samhället skall sköta allt. Om det nu är på det sättet att det finns bara två svinproducenter på Åland, då kan de sköta det tillsammans. Det är alldeles klart att jag är villig att ge dem ett samhällsstöd för att de skall få det att löpa. Samhället skall inte driva sådana här saker – det är socialisering.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Samhället bedriver utbildning på alla andra områden och därför tycker jag att det är helt riktigt att samhället också bedriver utbildning när det gäller jordbruket. Det är det man gör på Jomala gård på naturbruksskolan och där man behöver ha också en praktik inom ett jordbruk, en skolningspraktikgård. Dessutom vet jag att om man lägger ner enheterna slår man undan fötterna för jordbruket. Att det sedan händer missöden, som att djur kan rymma eller att foder kan ruttna på åkrarna vilket beror på vädret, det är väl sådant som inte ens vi politiker har makt att göra någonting åt. Missöden händer inom alla näringar. Det är nog inte bara inom jordbruket; det händer som sagt överallt nu och då, så det är nog inte bara inom naturbruksskolan och Jomala gårds områden som sådant händer. Jag tycker att det är ovidkommande att dra upp sådant i en seriös debatt om en näring som är så viktig som jordbruket är.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag vill påpeka för ltl Pehrsson att debatten rörde skollägenheten Jomala gård och svinavelsstationen. Jag har överhuvudtaget inte pratat så mycket om skolan, men det kan jag gärna göra och jag vidhåller att jag tror att det bästa för det åländska jordbruket är att vi har ingen skollägenhet, utan eleverna skall ut i det åländska jordbruket och få praktik där och det skall vi naturligtvis betala jordbrukarna bra för, de skall få en extra näringskälla och då kan de lära sig någonting under ansvarsfull ledning.

 

Jag vill citera ur Birgitta Siréns insändare: ”Påståendet att eleverna skall delta i allt arbete från sådd till skörd rimmar illa med att skolan slutar i april och börjar i oktober”!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Ltl Boman antog i sitt anförande att han skulle ha fått landskapsstyrelsen att sänka bidragsnivåerna. Men det är nog mera sannolikt att detta beror på olika mening i landskapsstyrelsen, alltså en spricka i regeringsmajoriteten i detta fall.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Inte skall jag ta åt mig hela äran, men jag tror att mitt gedigna arbete under fem år, där jag har visat på orimligheterna med de höga investeringsbidragen, bl.a. med det stora antalet spannmålstorkar i Ytterby, har bidragit till detta.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Ja, inte förvånar det mig att ltl Boman inte delar finansutskottets åsikter. Det hade jag förväntat mig. När det gäller Jomala gård har vi i utskottet väldigt noga gått in i ärendet, diskuterat med ledningen för Jomala gård, som också är rektor för naturbruksskolan. Det finns flera aspekter i det här ärendet. En sak som är på gång som redan från årets budget har införts är att Jomala gård helt och hållet är överförd till utbildningsavdelningen och satt direkt under naturbruksskolan. Detta för att den skall vara en skollägenhet för naturbruksskolan och att det är svårt att driva den på något annat sätt. Verksamheten har tidigare varit delad mellan näringsavdelningen och utbildningsavdelningen. Det har inte varit bra och det har säkert också bidragit till att det har uppstått vissa brister. Ltl Boman säger att verksamheten borde privatiseras och att eleverna borde gå ut på andra jordbruk, att man skulle dra in verksamheten och det diskuterade vi också i utskottet och gick igenom det. Vi fick upplysningarna att man har försökt och man har funderat på olika modeller för verksamheten, men det är väldigt svårt att göra det och det behöver finnas en lägenhet som är knuten till skolan. Det är svårt att göra det på ett annat sätt.

 

När det gäller detta med årstidsanpassning var vi faktiskt  inne på samma tankegångar som ltl Boman är, nämligen att skolan, som egentligen har inriktning på lantbruk, borde egentligen svänga på läsåret och eleverna borde gå i skola på sommarhalvåret, alltså gå i skola under odlingssäsongen, för det är då som det mesta av det som eleverna skall lära sig sker. Det diskuterade vi faktiskt. Vi har valt att inte göra någon direkt skrivning eftersom vi tycker att framställningens skrivning räcker, men det är i alla fall en åsikt som utskottet nog fann ganska positiv.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag kan inte förstå att skollägenheten skulle drivas något bättre om den överförs till utbildningsavdelningen. Eftersom den gick dåligt under näringsminister Roger Janssons hårda nypor tror jag nog inte att den kommer att gå bättre under utbildningsavdelningen.

 

Jag skulle återknyta till det där med att man måste ha en egen skollägenhet. Den synnerligen populära hästutbildningen, där 70 procent av eleverna kommer utifrån Åland, bedriver man i dag på Stall Aftonsol i Hammarland och jag har förstått att det var en synnerligen lyckad lösning. Alla är glada och nöjda, också den företagare ute i Hammarland som driver den.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Utskottet har inte diskuterat vem som leder verksamheten utan problemet med att Jomala gård var satt under både utbildningsavdelning och näringsavdelning var just det att det var delad administration; då blev det väldigt otydligt vem som egentligen höll i trådarna och därför kan det förhoppningsvis bli bättre när det är alldeles tydligt att allting ligger under samma administrativa ledning.

 

När det gäller privatiseringen har man faktiskt försökt och man har funderat på olika modeller och man har inte hittat någon modell som skulle fungera. Det är ett faktum att för att kunna ge utbildningen måste man ha tillgång till ett jordbruk och på det jordbruket är det också rimligt att det kan ske vissa misstag, eftersom det är eleverna, som är i en utbildningsfas, som gör jobben.

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag skulle till finansutskottets ordförande vilja säga att om ni vill ha detta ärende att avancera vidare, så kontakta Birgitta Sirén i Ringsböle, hon kan det här hon!

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Ltl Boman har gjort det till sin specialitet att kritisera och granska olika verksamheter och personer. Det har ledamoten naturligtvis sin fulla rätt att göra, och kanske också skyldighet. Men jag vill som lantråd ändå framföra den förhoppningen att den kritik man riktar här i lagtinget mot landskapsstyrelsens förvaltning och dess verksamhetsområden skall rikta sig till oss som jobbar i landskapsstyrelsen, alltså ansvariga ledamöter inklusive lantrådet och inte gå direkt på enskilda personalgrupper eller personer, eftersom de inte har möjlighet att härifrån talarstolen försvara sig. Däremot har vi som är ansvariga för verksamheterna både skyldighet och ansvar att svara för dessa områden, så mitt önskemål till ltl Boman är att rikta kritiken mot oss i landskapsstyrelsen eftersom det är vårt jobb att försvara oss.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Då ber jag att lantrådet svarar på mina kritiska frågor som jag ställde!

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman, bästa kolleger!

Det är givetvis beklämmande för finansutskottets ordförande att få de fakta som vi fick från overhead-bilderna för en stund sedan och se vad konsekvensen skulle bli av att omfatta detta betänkande. Lika beklämmande är det att få läsa i betänkandet att varken finansministern eller näringsministern har hörts i utskottet, trots att man har berört nämnda frågor. Ännu mer beklämmande är det att se det som kanske inte alla har sett tidigare, att det är inte EU-pengar det handlar om, utan det är bara ett regelverk som vår överhöghet EU har satt, men det är de åländska skattebetalarnas pengar vi pratar om. Det är mycket viktigt att komma ihåg.

 

Herr talman!

Betänkandet är klart och tydligt. Det står så här: ”Utskottet förutsätter att landskapsstyrelsen, mot bakgrund av de problem jordbrukssektorn har, utnyttjar de möjligheter som finns att ge stöd på den nivå som EU:s regelverk tillåter.” Och det är 50 procent! Om finansutskottet – uppenbarligen – är missnöjt med landskapsstyrelsens politik hittills och skriver så här är det ganska självklart vad utskottet menar. Det är 50 procent, och det är åländska skattepengar vi talar om, inte några EU-pengar.

 

Ltl Erland gjorde sig tidigare till talesman för lagtinget inför landskapsstyrelsen och sade att landskapsstyrelsen inte skulle komma och tala om hur lagtinget skulle tycka och jobba i utskottet. Jag vill ta avstånd från den generaliseringen; personligen är jag i det här avseendet mer kritisk till det betänkande som finansutskottet har levererat. Jag måste säga att när det gäller landskapsstyrelsens politik i detta fall är jag rätt nöjd.

 

Ltl Erland säger också att Frisinnad Samverkan inte skulle tro på att omvandla jordbruksnäringen på så ett sätt att den kan klara sig bättre i framtiden. Det är också en felaktighet. Det är just det som vi säger inom Frisinnad Samverkan, att vi tror på och vi är övertygade om att jordbruket har förutsättningar för fortsatt verksamhet också under andra former än enbart genom maximala stöd. Bl.a. liberalerna talar ofta om att vi bör vara lika som i riket i många avseenden och inte avvika från riket, speciellt inte när det inte finns anledningar. Då kan man fråga sig varför vi skall avvika från riket i så stor omfattning som över 100 procent  i vissa fall. Jag är övertygad om att dessa spannmålstolkar måste kunna gå att byggas med mindre än 50 procent investeringsstöd. Om en majoritet är av någon annan uppfattning är det mycket möjligt.

 

Herr talman!

Det handlar återigenom att hela Åland skall leva och att hela Åland skall beaktas i den politik och de beslut som fattas i lagtinget. Det gäller alla näringar och det gäller alla människor, alla ålänningar på en gång. Det handlar om en rättvis fördelning av våra resurser, av de åländska budgetmedlen, att se till helheten i alla kommuner, till alla ålänningar när vi fattar våra beslut. Vi kan inte enbart genom kupper av olika slag lyfta fram ett stort stöd – jag tar torkarna som ett exempel – utan att tänka på vilka konsekvenser det får för övriga ålänningar som inte tänker bygga torkar. Kom ihåg det jag sade, att det är de åländska skattebetalarnas pengar vi talar om här i dag och det är inte fråga om EU-pengar överhuvudtaget.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman! 

Ltl Fredrik Lindqvist är kritisk till betänkandet. Jag måste säga att det är faktiskt är beklämmande att FS har representation i finansutskottet och redan den 19 december remitterades framställningen med tredje tilläggsbudget till finansutskottet. Finansutskottet sammanträdde inte förrän den 4 januari. Det fanns alltså lång tid för FS att reda ut frågan om vem man ville höra. Jag är faktiskt mycket förvånad över att han säger detta. FS:s representant har haft alla möjligheter att i utskottet framföra vem man vill höra. Det är aldrig någon i utskottet som har varit negativ till det. Till den delen är jag faktiskt mycket förvånad. Det har varit fritt upp för FS att framföra vem man vill höra, vi hade säkert i utskottet tagit del av det och hört vederbörande. Det kanske hade gett andra vinklar. Men tillsammans med de personer som vi i finansutskottet har beslutat att höra har vi kommit fram till det här beslutet.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman! 

Jag sitter inte själv i finansutskottet och jag talade för mig själv när det gällde detta med hörande. Jag beklagar om mina kolleger inte är av samma uppfattning som jag, att man borde höra näringsministern och finansministern i detta betänkande. Det var min uppfattning och det sade jag också i mitt anförande.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman! 

Det har varken framkommit i lagtingsdebatten vid remissen av tilläggsbudgeten eller framförts av FS-representanten i finansutskottet. Därför har antagligen varken näringsministern eller någon enstaka tjänsteman hörts utan utskottet har kommit fram till att höra de personer som finns namngivna i betänkandet.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!  Jag får upprepa det jag sade i min föregående replik. Jag kan inte själv vara närvarande i finansutskottet och det var min uppfattning att näringsministern och finansministern borde ha hörts. Är det så att mina kolleger har en annan uppfattning får jag bara beklaga det.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Ltl Lindqvist går emot min åsikt att landskapsstyrelsen inte skall blanda sig i lagtingets arbete utan respektera det och tycker att det är okej. Då säger han själv att han som lagtingsledamot inte gör anspråk på att ha någon integritet utan låter landskapsstyrelsen styra vad som skall tyckas. Jag måste säga att det är lite märkligt med Frisinnad Samverkan. Man har inte varit med i utskottsarbetet, det överraskar mig, men däremot kan man från sidan komma och ha åsikter på att man borde höra landskapsstyrelseledamöter som har kunnat delta i remissen och som står för framställningen! Jag tycker att vi här i lagtinget måste ta vårt ansvar att vara med i utskottsarbetet och där påverka vad vi kan. Nu har utskottet varit enhälligt och har hört sakkunniga. Landskapsstyrelsen har gjort sin framställning. Visst kan man ha andra åsikter, men man kan inte ifrågasätta hela lagtingsarbetet. Vi kan inte låta landskapsstyrelsen tycka för oss.

 

När det gäller frågan om att det inte skall ges 50 procent till spannmålstorkarna utan 20 procent är det så att de har redan byggts, så den frågan är för sent väckt. Nu gäller det andra investeringar som är viktiga för strukturomvandlingen. Det är det som vi försöker ta ansvar för här i lagtinget. Ingalunda är det så att liberalerna vill avvika från riket. Det är självständighetsrörelsen som vill avvika från riket och lämna det skeppet. Vi vill utforma en åländsk politik. Det var precis det jag sade tidigare, att jordbruket här har särskilda förutsättningar och då måste vi se till det och ansvara för det. Rikets jordbruk kan vi dessvärre inte ta ansvar för.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag sade, att ltl Erland inte skulle göra sig till talesman för hela lagtinget. Han får gärna gör sig till talesman för sitt parti och möjligtvis för sitt oppositionsblock, men han skall inte göra sig till talesman för hela lagtinget, som han gjorde i sitt tidigare anförande. Vad gäller spannmålstorkarna är inte jag lika övertygad som ltl Erland att den sista torken är byggd på Åland. Om liberalerna stöder finansutskottets betänkande, ja, då stöder man en nivå på 50 procent bidrag, och detta med åländska skattepengar! Kommer man då ihåg alla övriga ålänningar som inte har för avsikt att bygga spannmålstorkar!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Ingalunda skall jag försöka göra mig till talesman för hela lagtinget. Däremot tror jag att jag kan uttala den allmänna åsikten att lagtinget bör vara det högsta organet i åländsk politik, att man bör respektera de åsikter som uttrycks där. Jag respekterar att Frisinnad Samverkan inte vill ge bidrag av åländska skattepengar,  men jag tycker också att vi som ansvarar för utvecklingen på hela Åland måste påpeka att det får vådliga konsekvenser.

 

När det gäller torkarna kan det vara så att den sista torken på Åland inte är byggd. Jag tror att man måste prova väldigt noga om det är ändamålsenligt och om det är behövligt, men jag skulle tro att den sista torken i Ytterby borde vara byggd. (Från salen: ltl Strand: säg inte det du!)

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det sista som ltl Erland sade tycker jag inte var riktigt hyggligt eftersom det riktade sig direkt till en person som inte kan svara för sin sak i denna sal. Det var också direkt felaktigt av ltl Erland att säga att Frisinnad Samverkan inte vill ge bidrag till någon form av investeringar. Det vill vi visst det! Här vill vi försöka lyfta fram att finansutskottets betänkande klart och tydligt ger det budskapet till landskapsstyrelsen att bidragen skall upp till 50 procent, trots att bidragen i dag på Åland ligger i snitt dubbelt högre än i Finland. Det är det som vi har påpekat i debatten här i dag. Att vi har kommit in på enskilda spannmålstorkar tycker jag är enbart olyckligt.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Ltl Lindqvist berörde i sitt anförande frågan om hörandet i utskottet. Jag kan bara instämma i det som ltl Sjöblom och vill ytterligare påpeka att FS har sin egen representant i finansutskottet och har haft möjligheter att höra vem som man ansett vara rätt och riktigt. Principerna är ingalunda annorlunda i finansutskottet än i övriga utskott.

 

Vad beträffar stödnivåerna tror jag att det skulle vara värdefullt för ltl Lindqvist att ytterligare studera redogörelsen som vi fick oss presenterad av näringsministern Roger Jansson för en stund sedan. Där framkommer det tydligt och klart hur landskapsstyrelsens nivåer ligger.

 

Vad beträffar spannmålstorkarna kan inte jag se att man behöver debattera dem i dag; under momentet 47.18.44 Investeringsstöd till lantbruket står det specifikt vilka näringar man riktar in sig på.

 

För övrigt talade ltl Lindqvist om en kupp. Jag har nog för mig att lagtinget fattar öppna beslut här. Det här är ingen kupp.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Vad beträffar stödnivåerna och det som näringsministern visade på overhead-bilden såg jag mycket klart och tydligt vad där stod. Där framgick de nivåer som landskapet i dag tillämpar, de nivåer som man i Finland tillämpar och de nivåer som EU:s regelverk maximalt tillåter. Finansutskottet hänvisar här till EU:s regelverk, att det är det som skall tillämpas för landskapet Åland.  Det är en kraftig höjning av bidragen till jordbruket.

 

Vad gäller FS:s representation i finansutskottet har vi en invald ledamot där och huruvida det har skett en kupp eller inte kan inte någon av oss föra i bevis, så därför tycker inte jag att vi skall diskutera det vidare i den här salen.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Vad beträffar påståendet om kupp var det ltl Lindqvist som själv framförde det, så det får han stå för! Vad beträffar nivåerna för de olika stödnormerna hävdar jag, med tanke på ltl Lindqvist uttalande, att han inte har satt sig in i de stödnormer som kan beviljas enligt de EU-normer som finns. Däremot står det tydligt och klart i finansutskottets betänkande, att vi har inte ansett att det skall budgeteras några pengar för detta i en eventuellt kommande tilläggsbudget, utan vi gör en påtryckning och säger att man kan titta på normerna. Både jag och ltl Lindqvist tillhör regeringsblocket, så vi har väl alla möjligheter där att påverka och föra en diskussion på vilken nivå de skall ligga.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det stämmer som ltl Holmberg säger att det är inom landskapsstyrelsen man fastställer normerna. Men det skulle vara mycket enklare för landskapsstyrelsen om utskottet vore något tydligare, för när vi i dag hör finansutskottets ordförande och viceordförande blir det ännu mer komplicerat att veta vad finansutskottet egentligen menar. Man skriver som man gör, men avser inte att landskapsstyrelsen skall höja bidragsnivåerna, så det vore mycket intressant om utskottets ordförande eller viceordförande kommer med en redogörelse för vad man egentligen avser med det man har skrivit under moment 47.18.44.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Eriksson replik:

Herr talman! 

Det är ett litet märkligt förfarande som vi bevittnar här i lagtinget just nu. Frisinnad Samverkan har en representant i finansutskottet, som synbarligen inte har varit med i behandlingen överhuvudtaget, men trots det tycker ltl Lindqvist att vi andra inte skall bry oss om det, utan han har full rätt att angripa och anklaga andra som har varit med och behandlat och bildat sig en uppfattning om hur man bäst kan gynna det åländska jordbruket, särskilt inom växthus- och grönsaksodlingen, specialodlingar med ny inriktning, som man skriver i betänkandet. Det må väl vara allom förunnat att stöda en sådan skrivning. Hade Frisinnad Samverkan inte varit med om detta borde det ha funnits en reservation i betänkandet. Inte finns det någonting sådant. Däremot saknas namnet helt på Frisinnad Samverkans representant i utskottet. Detta emanerar helt klart från behandlingen i landskapsstyrelsen, där man också var oeniga, om jag har förstått saken rätt, där man röstade och där Frisinnad Samverkan blev i majoritet i den här frågan. Nu är man mitt i allt i minoritet och då försöker ltl Lindqvist förstås misstänkliggöra alla andra som har haft haft åsikter och som kan tänkas stöda betänkandet för att främja det åländska jordbruket. Det skulle vara intressant att veta vad ltl Lindqvist menar med kuppen som han pratar om. Var har den kommit till stånd? Det skulle vara intressant att verkligen få en redogörelse; annars är det bara munväder han kommer med som inte har någon betydelse överhuvudtaget.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag hade önskat att undvika att föra debatten så här i salen, men eftersom flera talare vill ha det på bordet kan jag bara konstatera att man hade inte överenskommit om att gå till beslut i utskottet när man gjorde det och passade på när FS:s representant, som också är småbarnsförälder inte var med - och den som har varit småbarnsförälder vet att ibland måste man komma ifrån sitt arbete – och då passade man på att fatta beslut i finansutskottet. Det är så det ligger till, herr talman, och det var inte jag som begärde att det skulle föras fram på bordet.

 

Det skulle vara intressant att veta vad ltl Sune Eriksson menar med att jag misstänkliggör någon här i salen. Det enda jag säger är att det skulle vara väldigt intressant att veta vad finansutskottet avser med den skrivning som man har i sitt betänkande. Det är väldigt otydligt. Här säger ledamöter från utskottet att det inte alls handlar om att höja bidragsnivåerna, trots att man skriver det i sitt betänkande. I stället för att fokusera allting på att FS-ledamoten var frånvarande när utskottet gick till beslut tycker jag att vore det mera intressant att fokusera sig på: vad avser utskottet med skrivningen i detta avseende.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman! 

Jag tycker nog att det är relevant att diskutera FS:s deltagande i finansutskottet. FS har också en ersättare där som kunde ha deltagit. Då kanske den här saken kunde ha retts ut tidigare utan att ltl Fredrik Lindqvist behöver stå här och peka ut den ena före och den andra efter, vad man vill eller inte vill eller vad man tycker eller vad man inte tycker och vad man arbetar för eller inte arbetar för - alla utom han själv. Jag tycker ltl Lindqvists uppträdande i de här frågorna börjar bli lite osmakligt. Om det är så att det har funnits en politisk oenighet ända från landskapsstyrelsen, så finns det andra sätt att försöka påverka och framför allt måste man vara med om man skall kunna påverka; annars är det lönlöst. Det här sättet att efteråt försöka lägga tillrätta något som man inte har lyckats med tidigare är väl politiskt möjligt, men det är inte riktigt renhårigt om man på det sättet skall försöka misstänkliggöra andra eller påstå att andra bara vill ösa på med skattebetalarnas pengar och bl.a. bl.a. Det är en mycket vanlig, mycket använd och dessutom förlegad argumentationsteknik.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag förstår att det här kan vara lite besvärligt för liberalerna och därför försöker man också slingra sig. Om ltl Sune Eriksson tycker att jag är osmaklig får det stå för honom. Jag tycker att det är ett fult ord att använda i ett sådant här sammanhang, då det är så pass viktiga frågor vi pratar om. Ltl Eriksson kan också berätta vem jag har pekat ut och vad det är jag har pekat ut. Enligt min uppfattning är det relevanta inte vem som har deltagit i val av hörande osv., utan det relevanta är finansutskottets betänkande som ligger på våra bord och jag har frågat fem-sex gånger: Vad menar finansutskottet med det som står här, men jag har inte fått något svar. Man har varken bekräftat eller dementerat att man vill öka på bidragen. Är det så fruktansvärt känsligt att det är svårt att svara på det och i stället väljer man att slingra sig och kommer med direkt personpåhopp. Kan man inte svara på min fråga i stället!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag tänkte inte blanda mig i procedurfrågorna, för det är väl en intern fråga för utskottet, utan jag tänkte i stället påtala en del som sades i ltl Lindqvists anförande. Han gjorde igen jämförelsen mellan rikets och det åländska jordbruket. Jag håller helt med om det som har sagts förut här, att de är inte jämförbara. Jag vet inte vad ltl Lindqvist har för erfarenheter eller insikter i jordbruk, men jag har många gånger beundrat näringsministern, som också vad jag vet är uppfödd i Mariehamn och har mest vistats där men som är väldigt insatt i jordbruksfrågorna och väldigt bra har drivit näringspolitiken när det gäller både glesbygd och jordbruk. Därför hoppas jag att man inom FS skall kunna diskutera ihop sig om jordbruksfrågorna. Det används skattemedel, säger ltl Lindqvist, och det är klart att det görs, men investeringsstödet är viktigt för att ge förutsättningar för att bedriva ett jordbruk där det också EU-pengar som man har möjligheter att få. Att skrivningen i betänkandet kanske kan tolkas på olika sätt är väl en sak, men jag tycker att det har kommit ganska klart fram från finansutskottet att tolkningen är att det inte skall behövas tilläggsbudgetering. Det handlar om en övre gräns och det är upp till landskapsstyrelsen att in casu behandla de ansökningar som kommer in; varje fall skall behandlas för sig, hur behjärtansvärt, hur mycket stöd som man anser påkallat osv., så det är inte alls sagt att det leder till någon högre kostnad totalt sett även om man här har sagt att man skall följa EU:s högsta möjliga andel. Man säger muntligt att det inte är meningen att det skall bli ett tilläggsanslag, så jag tycker att man kan lita på det som har sagts här och jag tycker att det är väl använda skattemedel också, om man befrämjar jordbruket så att det har möjlighet att fortleva.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag efterlyser tydligheten längst ner på sidan 4 i betänkandet. Jag skulle vilja veta vad som menas med det som står där. Det är ganska självklart att det handlar om skattepengar och i det fallet efterlyser jag en ärlighet och uppriktighet gentemot ålänningarna. Det bör klart och tydligt framgå att det inte handlar om EU-pengar utan att det handlar om åländska pengar. Det är enbart EU-regelverket man menar. Det jag efterlyser är en tydlighet vad utskottet menar med sin skrivning. Det har jag nu bett att få, om det är sjunde eller åttonde gången och inget svar har kommit ännu, så det är tydligen en ganska känslig fråga!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Det står i betänkandet att det är två saker, växthusodlingar och specialodlingar, som man hade tanken att skulle satsas till fullo. Jag antar att de ansökningar som kommer in säkert kan behandlas så att pengarna räcker till även om man går högre när det gäller bidrag, men utan att det behövs tilläggsanslag. Det har man inte sagt någonting om och precis som näringsministern sade handlar det om föregående års budget, så man kan inte ta upp anslag på det sättet utan det har blivit på något sätt ”lite tillrört”. Jag kan acceptera finansutskottets tolkning eftersom det inte händer någonting när det gäller reda pengar. När det gäller skattemedel och satsningar säger jag uppriktigt och ärligt att jag tycker att det är vår skyldighet – och det ligger åtminstone mig varmt om hjärtat – att satsa på jordbruk, lika mycket som det ligger ltl Lindqvist varmt om hjärtat att satsa på vindkraften där han också ville ha en bidragsprocent som låg upp till 40-50 procent. Det beror på vad man är intresserad av och vad ens hjärta klappar för, men jag håller med finansutskottet att jordbruket är en viktig näring för Åland och där behöver man satsa de medel man kan.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag vill på det varmaste tacka ltl A-M Pehrsson för att jag äntligen fick åtminstone delvis svar på de frågor jag har ställt. Det är alltså så att enligt utskottet är växthus inte möjliga att bygga med ett stöd på 30 procent utan det krävs högre, om det sedan är 40 eller 50 procent. EU:s regelverk tillåter 50 procent. Ltl Pehrsson drar paralleller till min motion tidigare i budgetdebatten om stöd till investeringar i vindkraft och miljö. Jag skäms inte för att jag tycker att vi skall satsa på miljön, men den gången var det bara två ledamöter, jag och vtm Bert Häggblom,  som stödde det förslaget. Vi får väl se om det är viktigare att höja bidragen än att satsa på miljön!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är väldigt starkt av ltl Lindqvist att tala om kupper i en behandling av ett ärende i lagtinget. När han ytterligare förtydligade det tycker jag dessutom att det blev fräckt. När vi i finansutskottet  tar oss an ett ärende är det första vi gör att dra upp en tidsplan: Hur skall vi jobba med det här ärendet, när fattas besluten, när justerar vi, hur hör vi, vem hör vi? När det gällde den aktuella tilläggsbudgeten beslöt vi vid första möte: vi hör, vem vi hör och då beslöt vi att vi hör på förmiddagen och vi besluter på eftermiddagen och att vi skulle justera två dagar senare. Så beslöt vi. Alla medlemmar i utskottet plus utskottssekreteraren uppfattade den här tidsplanen. Sedan är det upp till utskottsmedlemmarna själva att ansvara för att man kommer till mötena när beslut fattas och om man har olägenheter se till att ersättaren är närvarande.

 

När det gäller innehållet i det moment, som ltl Lindqvist har problem med, tycker jag att ledamoten Lindqvist först skulle börja med att läsa innantill. Sedan skall jag försöka hjälpa ltl Lindqvist med tolkningen. Det står att man skall utnyttja möjligheterna som ges inom EU:s regelverk och det som man skall utnyttja möjligheterna för är inom specifika inriktningar, alltså växthus och grönsaksodling samt inom specialodlingar med ny inriktning, vilket faktiskt också landskapsstyrelsen i sin målsättning för stöden har sagt, att det här är framtidsnäringar som har en utvecklingspotential och som man därför bör satsa på, eftersom just investeringsstödet syftar till att stöda en strukturomvandling; en strukturomvandling är just att man satsar på nya inriktningar, som har en styrka i framtiden.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag vill också, kanske inte lika varmt, men ganska varmt tacka vtm Eriksson för att vi börjar komma närmare varandra när det gäller informationsutbytet här. Då ställer jag en fråga till vtm Eriksson: Är det så att det är liberalernas uppfattning att växthusinvesteringen kräver 40 procentigt investeringsstöd, att det är så att 30 procent är för lite för att bygga växthus? Anser liberalerna att stödet bör höjas från 30 till 40 procent, ja eller nej?

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Vi tar inte ställning till någon procent i det här läget utan vad vi säger och också stöder i finansutskottets betänkande är att man skall utnyttja de möjligheter som finns. Var man sedan lägger gränsen är en annan sak när man i praktisk politik ser vilka olika bidrag och stödansökningar som det kan vara fråga om. Därför vill inte jag gå in exakt på någon procent, men det här förutsätter ändå att man skall höja, både när det gäller växthus och grönsaksodlingen.

 

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Då ber jag att få tacka för svaret, att dagens stödnivåer är inte tillräckliga för liberalerna. Liberalerna vill att de skall ökas. Då har jag fått ett svar och det tackar jag för!

 

Ltl Englund:

Herr talman!

Personligen tycker jag att det är bra att finansutskottet har rättat till de misstag som tidigare har gjorts i brådskande ordning i detta ärende. Man har också lyckats sätta ner verkligheten svart på vitt, som det faktiskt är i verkligheten. Vi kan konstatera att vi alltid hyggliga här på Åland, också vad gäller sjöfart, barnbidrag, bostadsbidrag och andra kommunala satsningar som hjälps till här från landskapet. M.a.o. vill jag säga att jag tycker att vicetalmannen och ordföranden i finansutskottet Eriksson och viceordföranden Holmberg samt ledamöterna J-E Mattsson och Sjöblom har gjort ett bra arbete i utskottet när man har behandlat detta ärende och även de personer som man har hört här. Det tycker jag är bra skött.

 

Som tidigare sades här i debatten har vi gått in för att stöda landsbygden på Åland och inte göra som i Finland att man har en stor inflyttning från landsbygden och koncentrerar det här till huvudorterna på många ställen i södra Finland. Här har vi gjort tvärtemot och det tror jag också är en lyckad politik som kommer att bära långt i framtiden med dessa ärenden.

 

Vi talar ofta om att vi vill ha utökad behörighet i landskapet på många områden och då är det uppseendeväckande att man är så försiktig eller rentav håller tillbaka de satsningar där man har instrument att verkligen kunna göra någonting. Vi vet också att jordbrukarna på Åland är av naturen driftiga och har i viss mån sedan EU-inträdet förbättrat förutsättningarna för att klara det här. Det förutsätter ändå att de insatser som görs ger resultat och inte endast innebär att tidigare inkomstnivåer bibehålls eller sjunker. Här bör också jordbrukarna garanteras en motsvarande inkomstutveckling som sker på annat håll. Stöden och stödnivåerna måste vara kontinuerliga så att planering av produktionen kan göras med större säkerhet på lång sikt. De naturliga betingelserna för jordbruket på Åland måste bibehållas av landskapsstyrelsen. Det här är också en förutsättning med tanke på den EU-integration som står för dörren i och med att vi säkert också kommer att få de baltiska länderna i framtiden med i unionen. Då kommer också trycket att öka. Vi vet att arbetskostnaderna är mycket lägre där. Vi kan ta bara inom många andra branscher, t.ex. inom industribranschen kan en ingenjör anställas för 5 procent i Kina i dag vad vi betalar här hemma på Åland. Tänk om man skulle få använda en annan flagga i många andra näringar, då är det  här kanske mera akut.

 

Vi kan säga att trädgårsnäringen utgör i dag en viktig del av landsbygdens näringsliv. Företagsamheten här baserar sig på en stark individuell initiativkraft, en långt driven specialisering och en anpassning till lokalsamhällets krav och möjligheter i en miljö där den största resursern är företagaren själv. Åländska trädgårdsproducenter producerar en förhållandevis ren miljö. Vi har inte industrisamhällets negativa miljökonsekvenser här som på många andra håll och det tror jag också kommer att vara en stor fördel i framtiden när vi hör den debatt som pågår. Därför vill jag citera ur den ledare i Åbo Underrättelser, som Torbjörn Kevin skrev för den 12 januari: ”Matdebatten är välkommen. Den kommer att komma. Djuromsorgen är vi kanske världsledande på här i Finland i dag. Vi har sett i Sveriges TV upprörande bilder av belgisk djurhållning, bl.a. såg vi hur barn upprepade gånger slog hjälplöst liggande lösa djur och de belgiska köttproducenterna uttalade sig. Liknande bilder kan man ta var som helst. Är det sådant här vi vill ha? Europa har att leva med bilderna. De kommer att dyka upp igen och igen.” Det här är en illustration av det onaturliga och upprörande i en modern europeisk djurhållning i stor och centraliserad skala. Koncentrerar man t.ex. djurhållningen som industriproduktion så kommer vi att få köttlager som rullar på europeiska landsvägar, levande, döda eller halvlevande, kanske under odrägliga förhållanden också. Jag tror alltså att den svenska statsministerns inlägg i det här sammanhanget är bara positivt. I dag kanske man sätter mera tyngd i hans ord i och med att han är lite ”EU-boss” tack vare att Sverige är ordförandeland inom EU en tid framåt.

 

Vi kan säga att en sund djurhållning bygger på decentraliserad hantering. Djur lever och slaktas där de konsumeras, bl.a. för att minimera transporter. Ju närmare människan djuren lever desto naturligare är hanteringen och desto större är respekten för djuren. Här har vi vår chans på Åland också i framtiden. Vi är knappast självförsörjande i dag på många av våra produkter som vi odlar, inte ens i Finland, utan de importeras och här tror jag nog att vi har det unga gardet, konsumenterna, som kommer att välja mycket mera. Här har man möjlighet att välja vad man äter. Man kan välja med plånboken. Men valbarheten är kanske ofta en chimär eftersom man bara väljer vad som tillhandahålls och här kan skillnaden säkert också vara betydande.

 

Vi vet att vi som politiker behöver också påverka marknaden och kan ställa upp ett regelverk för friheten. Samhället måste ställa upp regelverket och det är det väl också i det här fallet när vi diskuterar den åländska jordbrukspolitiken och bidragen. Vi vet att internationella avtal formar världen, men det fordras också nationella beslut och inte bara ledare som gömmer sig bakom klyschor, globalisering och EU. Allt som tillskrivs globaliseringen är inte själva globaliseringens fel utan det handlar ofta om nationella politikers värderingar och val och här, om någonting, har Ålands lagting och landskapsstyrelse en möjlighet att bidra med och det tror jag också att vi kommer att ha nytta av i framtiden. Ser vi på grönsaksodlingen matar vi också våra djur med foder utifrån, vilket kritiseras många gånger. Vi har sojabönorna, en av de viktigaste grödorna i USA, som står för ca 24 procent av odlingen och landet producerar hälften av all soja i världen och står för 69 procent av världshandeln. Här används också sojan i livsmedelsindustrin och som foder. Skall vi också importera genmanipulerad soja till våra kreatur som vi föder upp? Det är väl inte heller bra. Vi behöver nog ha odlingen så nära som möjligt för våra konsumenter och också med tanke på hälsan.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Englund inledde sitt anförande med att vi är så hyggliga här på Åland, och visst är vi hyggliga! Vi är så hyggliga så att vi betalar ganska stora bidrag till alla möjliga verksamhetsformer inom näringslivet och många får också personliga bidrag som är rätt höga samt goda avdrag i beskattningen. Men så nämnde han en sak där jag faktiskt inte tror att vi är så hyggliga. Det gäller bostadsbidraget. Det finns också andra bidrag, t.ex. utkomststödet, som inte har justerats, åtminstone i två repriser. Jag får nog ändå den starka känslan att de svagaste grupperna på Åland är vi inte så hyggliga mot som vi är hyggliga mot de starka grupperna i vårt samhälle. Vi socialdemokrater känner att fördelningspolitiken är ur ett sådant perspektiv inte tillräckligt ”hygglig”, men det finns inte uppgifter om det här och det skulle vi gärna se att fanns för att man skulle kunna närmare se vad som kan göras för att få en rättvis fördelningspolitik.

 

Ltl Englund nämnde om det perssonska uttalandet. Jag hade faktiskt förmånen att träffa Persson förra veckan; då pratade han ännu om det och han berättade att han har aldrig under sin politiska karriär fått ett sådant gensvar som på uttalandet om det svenska fläsket och fläsket överhuvudtaget. Det visar nog, precis som ltl Englund säger, att det är en mycket, mycket politisk fråga. Grundproblematiken är den att marknaden har för stort spelrum. Befolkningen, medborgarna, väntar sig att vi politiker skall se till att det finns sådana regler att inte livsmedlen är farliga utan att de är säkra och det är en stark utmaning till både EU och också oss att se till att vi reglerar marknaden så att detta förhindras.

 

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

Vad gäller diskussionen om livsmedel som statsminister Persson har tagit upp och som vi alla säkert har hört genom massmedia tror jag att många av oss kan stöda tankarna om närproducerat. Han har säkert förtydligat sig efteråt i de debatter som har förekommit. Vad gäller stödet till de svagare grupperna kan man också där inräkna jordbruket och om det är fel på bostadsbidragen är inte jag främmande för att uppta en diskussion även om sådana saker.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Strand:

Herr talman! 

Först vill jag komma till det formella. När det gäller Frisinnad Samverkans deltagande i finansutskottet var jag själv med när vi bestämde hörandet och jag måste säga att jag hade uppfattat att det skulle vara hörande på tisdag och beslutande på torsdag. Tydligen har jag missuppfattat arbetsgången eftersom fyra andra har uppfattat saken annorlunda. Även den arbetslista som jag fick av sekreteraren slutade med hörande 10.30 på tisdagen. Då var dock min kollega Dennis Jansson med på  hörandet. Jag beklagar på FS:s vägnar om vi missat den slutliga behandlingen. Så har även skett i mitt eget utskott en gång. Ltl Sundback missade. Det är mänskligt, så det vill jag beklaga att vi har gjort.

 

Däremot, herr talman, anser Frisinnad Samverkan att EU:s regelverk tillåter överstora bidrag, speciellt på t.ex. torkar, maskinhallar och liknande, så jag kommer därför att föreslå en ändring i betänkandet. Det som också är intressant i den här frågan är liberalernas agerande. Man har varit hemskt kritisk till torkaffärerna tidigare, men nu har tydligen vinden svängt.

 

Mitt ändringsförslag lyder: Under moment 47.18.44 Investeringsstöd till lantbruket föreslår jag att  följande mening strykes: ”Utskottet föreutsätter att landskapsstyrelsen, mot bakgrund av de problem jordbrukssektorn har, utnyttjar de möjligheter som finns att ge stöd på den niv som EU:s regelverk

tillåter.”

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Ltl Strand beklagar ifall FS har missat någonting i behandlingen. Sedan drar han in mig i diskussionen. Det stämmer att jag var frånvarande vid två tillfällen när man fattade beslut om två motioner som var i kulturutskottet, där jag sitter med, men skillnaden är den att jag har inte stått och skällt och kritiserat någon annan för vad som står i betänkandet  och inte krävt några ändringar. Det är lite tråkigt att se att dessa unga herrar, som väl också uppträder i något slags anda av sportmannaskap, har så dålig stil här i lagtinget.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Ltl Sundback måste ha synnerligen dåligt minne. Även gamla damer kan missa slutbehandlingar, som i studiestödslagen, där hon hade otroligt mycket åsikter efteråt. Tack, herr talman!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Jag har dock inte krävt att behandlingen måste se annorlunda ut än den gjorde. Åsikter får man ha, men att skylla på andra för att resultatet inte blev det man ville när man inte har fattat galoppen i utskottet eller varit med och tagit besluten – sådant sysslar inte jag med, gammal eller ung, må sedan vara osagt!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Det var precis det ltl Sundback gjorde i studiestödslagen. Hon kan ju läsa protokollen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Det är förvånande att höra ltl Strands inlägg, där han säger att det skulle beröra spannmålstorkar och maskinhallar. Jag tror att om han läser momentet 47.18.44 Investeringsstöd till lantbruket är det fråga om ”växthus- och grönsaksodling samt inom specialodlingar med ny inriktning finns utvecklingsmöjligheter”. Det säger landskapsstyrelsen och det har också finansutskottet påpekat i sitt betänkande.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Jag trodde att ltl Holmberg hade uppfattat det landskapsstyrelsens ansvarige minister Roger Jansson redogjorde för. Det står i utskottsbetänkandet: ”ge stöd på den nivå som som EU:s regelverk tillåter”. Vad EU:s regelverk tillåter har landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson redogjort  för i dag. Om ltl Holmberg har missuppfattat det, så kanske landskapsstyrelseledamoten Jansson får redogöra en gång till!

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Ltl Holmberg har inte missupfattat det, utan jag kan läsa vad finansutskottet har skrivit och jag har också varit med och tagit beslutet, som tyvärr inte FS-ledamöterna har gjort, så därför kanske man har den åsikt som ltl Strand har!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Det var därför jag har lagt ett ändringsförslag. Däremot undrar man om ltl Holmberg vet vad han har varit med och tagit beslut om.

 

TALMANNEN: Replikskiftet avslutat.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Oberoende av vilka orsakerna är till att någon inte har hörts i utskottet, har hörts i utskottet och vem som har varit närvarande, har vi ett betänkande där ett utskott har varit enigt, lagt fram ett förslag och många, många gånger förtydligat vad det som man säger i moment 47.18.44 betyder. Om då Frisinnad Samverkans representant i landskapsstyrelsen och lagtinget har en annan uppfattning, må man tala för det, men man kan inte säga att det ena eller det andra är definitivt fel. Man måste tolka ”utnyttja möjligheterna” skall vara i förhållande till lagstiftningen, dvs. landskapsstyrelsen skall alltid pröva ändamålsenligheten och skall alltid pröva behovet – där skall förvaltningen skötas och inte i lagtinget.

 

När det gäller att liberalerna har varit kritiska till torkar vill jag säga, att vi är inte kritiska till torkar, tvärtom de behövs i jordbruket, men det är väl ändå samma sak där att man måste pröva ändamålsenligheten, dvs. hur mycket torkar finns det i närheten redan och behovet. Vad finns det för behov av extra tillskott av bidrag för den som söker stöd och då måste man pröva: skall det vara maximala bidrag eller någonting annat. Finansutskottets arbete är klart och tydligt och om det är på grund av eller tack vare FS:s frånvaro i det arbetet skall jag lämna osagt!

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

De närvarande var eniga. Vi var icke närvarande, det har jag redogjort för och delvis tagit på mig skulden för. Det är därför vi föreslår en ändring som vi annars skulle ha framfört i utskottet. När det gäller att vara eniga borde ltl Erland titta på sitt eget parti. I studiestöslagen var vi helt eniga och vi föreslog att lagframställningen skulle antas; trots det måste liberalerna föra lagen till stora utskottet. Man skall inte kasta sten i glashus!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Den bedömning som vi gjorde i samband med studiestödslagen gjorde vi här i samband med debatten i lagtinget och den aspekt som var av viss betydelse för liberalerna då var vad Högsta domstolen säger om arbetsmarknadslagstiftningen. Nu har Högsta domstolen sagt sitt och det finns anledning för stora utskottet att pröva och noga granska utlåtandet om arbetsmarknadslagstiftningen och se om det också är tillämpbart på studiestödslagen. Med facit i hand tycker jag att de här i lagtinget som beslöt att föra lagen till stora utskottet gjorde absolut ingenting som är värt att klandra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Per-Erik Eriksson:

Herr talman!

Vårt jordbruk och kan bli viktigare än vad vi någonsin tror i dag. Det vi inte har talat om är den s.k. galna ko-sjukan och genmanipulering. Vi på Åland med ett relativt isolerat läge har väl en större möjlighet att hålla rena och friska livsmedel. Eller skall vi importera kött från England eller andra ställen, där man har galna ko-sjukan? Det skall vi nog inte! Vårt ansvar är att hålla ett livskraftigt jordbruk som kan producera rena och friska livsmedel för oss och våra efterkommande. Då måste jordbruket få verksamhetsmöjligheter. Jordbrukarna i dag är redan mycket få och borde nog uppmuntras på alla sätt och inte sablas ned till varje pris.

 

Det var intressant att höra ltl Lindqvist tala om att hela Åland skall leva. Inger det möjligen hopp om ändring i FS:s politik!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Jag vill säga till ltl P-E Eriksson att vi vill ha en levande landsbygd med ett jordbruk, men vi tror inte att det är hållbart att bygga upp det med bidrag och stöd utan det är marknadskrafterna som i större utsträckning måste råda.

 

Ltl P-E Eriksson, replik:

Herr talman!

Det kan vara riktigt, men jordbrukspolitiken, inte bara på Åland utan i hela Skandinavien och större områden än så, är baserad på att den måste ha ett visst samhällsstöd för att hålla nere livsmedelspriserna ute i butikerna. Det kanske ltl Strand också vet.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!  Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson visade att stödnivåerna är hälften i närliggande regioner i riket mot vad de är här. Vi för alltså en jättebra jordbrukspolitik.

 

 

 

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Det är mycket man kan förvåna sig över i lagtinget, åsikter och olika inställningar, men det var väl ändå priset när den ansvarige för närings- och jordbrukspolitiken i landskapsstyrelsen kan meddela att han har frågat tjänstemännen i utskottet vad de har sagt i utskottet, att alltså utfråga dem som har blivit hörda i utskottet! Det är väl ändå att ingripa lite väl mycket därför att utskotten har enligt lagtingsordningen rätt att begära utlåtanden från alla sakkunniga i huset och de skall inte utsättas för en utfrågning om vad de har sagt och inte har sagt. Vi har ingen möjlighet att veta under vilka omständigheter den utfrågningen har gjorts. Inom liberalerna kommer vi att diskutera frågan om huruvida det här uppträdandet är lämpligt av en landskapsstyrelseledamot. Det är för övrigt intressant att det visar sig att Frisinnad Samverkan inte har deltagit i utskottsarbetet fullt ut och därför måste man också noggrant på nytt pröva om det förslag som läggs fram här i lagtinget är väl övervägt, dvs. att finansutskottets enhetliga linje skulle vara otydlig eller oklar på något sätt. Det förslag som  har delats ut på bordet är en tydlig mening som säger så här, att man förutsätter att landskapsstyrelsen, mot bakgrund av de problem som föreligger, utnyttar de möjligheter som finns. Om man tar den meningen såsom den är skriven, vem kan säga att det här är inte bra? Föreligger det problem, skall vi inte utnyttja de möjligheter som finns. Ja, naturligtvis, argumentationen är att det är skattepengar. Skall skattepengarna förbehållas någonting annat? Det är klart att man kan föra en fördelningspolitisk diskussion, men vi ser vi jordbrukssektorn som sådan har vi tagit över LFA-stödet på 10,5 miljoner, som också utskottet förutsätter att kompenseras. Budgetunderskottet från föregående år, som närmast är tekniskt, är redan balanserat, kan man säga, så det kan inte vara det att det inte finns pengar utan det måste vara Frisinnad Samverkans avsikt att i de problem som jordbrukssektorn har skall man inte utnyttja de möjligheter som ges.

 

Jag har förstått i debatten här i dag av dem som har deltagit i finansutskottet – och jag utgår från att det är så, lagtingsdebatten är ju ett besked till landskapsstyrelsen hur de skall tolka det – att när man ser på dessa problem skall man göra en fri prövning enligt lagstiftningen som gäller EU-stöd, dvs. är det ändamålsenligt och finns det behov? Hur mycket pengar det blir är en annan sak. Men är det så, ltl Strand, att i de problem jordbrukssektorn har skall vi inte utnyttja de möjligheter som EU:s regelverk tillåter? Det är en ganska intressant markering i åländsk politik. Jag har tidigare nämnt att jordbrukspolitik är också regionalpolitik. Det är en ganska intressant markering med tanke på den debatt som har förts om skärgården som rekreationsområde. Om man här använder uttrycket ”ur askan i elden” tror jag också att det är tillämpligt här; om vi på grund av ”kalkylpolitiken”, där allting skall beräknas för sig, stryper jordbruksverksamheten kommer det att få konsekvenser för besöksnäringen, för boendet överhuvudtaget på Åland. Jag är övertygad om att göra t.ex. skärgården till ett rekreationsområde kostar oerhört mycket. Det kommer att ge arbetsplatser för många parkvakter och naturskötare, men det kommer att kosta och det skall vara förbindelsebåtar, det skall vara trafik och kanske viss service, så det är att börja bygga upp glesbygden och skärgården på nytt!

 

Jag ber att ltl Strand överväger om inte missen med närvaron i utskottet ändå skall gå att svälja för FS och att man accepterar att det resonemang som har förts i lagtinget och i utskottet ändå är ganska balanserat. Att inte utnyttja möjligheterna att lösa problemen tycker jag är lite väl drastiskt.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Tre kommentarer. Jag har inte utfrågat någon tjänsteman om deras  hörande i finansutskottet. Jag har inte utfrågat någon tjänsteman. Däremot var det några tjänstemän som efter att ha läst finansutskottets betänkande kom till mig och var bekymrade över den formulering som var och undrade vad lagtinget kunde avse med detta och berättade då, till den del de hade deltagit i utskottet, vad de hade varit kallade för - det var helt andra frågor – och vad de hade fört diskussioner om i utskottet. Jag kunde inte stänga öronen och gå därifrån utan jag lyssnade naturligtvis på dem.

 

För det andra vill jag säga att jag förstår mina FS-kolleger, ordinarie ledamot i finansutskottet och suppleant, att de inte har begärt att få höra ansvarig näringsminister, eftersom de här frågorna inte är anhängiggjorda i landskapsstyrelsens tilläggsbudget för år 2000. I något skede i utskottet har man tänkt sig att man ändå skulle skriva om det, fastän det inte finns i ärendet.

 

För det tredje, herr talman, när det gäller investeringsstöd till jordbruket har lagtinget nyligen slagit fast budgeten för år 2001 på basen av ett betänkande från finansutskottet. Nivån är satt till 4,5 miljoner mark. Det är min och landskapsstyrelsens sak att besluta om reglerna för fördelningen av 4,5 miljoner mark. Det är det vi har gjort och det är det beslutet som kritiseras i samband med en tilläggsbudget för år 2000.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det finns en arbetsfördelning mellan lagtinget och landskapsstyrelsen. Lagtinget prövar de politiska riktlinjerna, försöker bedöma vad som är nödvändigt och önskvärt i samhället. Nu har då finansutskottet i samband med tilläggsbudgeten hört sakkunniga på detta område och gjort den bedömning som de skall göra, som de har till uppgift att göra som folkvalda. De har gjort den bedömningen att det finns möjligheter inom vissa produktionsgrenar, att det finns problem inom jordbruket och man har konstaterat att landskapsstyrelsen bör, mot bakgrund av de problem, som vi säkert är ense om, försöka utnyttja de möjligheter som finns att ge stöd på EU-nivå. Om lagtinget omfattar ett sådant önskemål, så är det lagtingets önskemål. Det går inte att förneka. Då är det landskapsstyrelsens att försöka tillgodose detta, göra bedömningen om 4,5 miljoner räcker till. Kanske behovet av torkstöd inte är så stort, att man då kan gå in för att stöda växthus och annat som utskottet förutsätter. Men lagtingets roll är att ge riktlinjer och landskapsstyrelsens roll är att försöka tolka dem. Sedan är det en annan sak för näringsansvarige att försöka förklara för tjänstemännen hur man skall uppfatta lagtinget – och det är, som lantrådet tidigare sade, de ansvariga i landskapsstyrelsen som står för det. Vi skall inte blanda in tjänstemännen här, varken om vad de har sagt i utskottet eller vad de har yttrat sig för näringsansvarige ministern, för näringsansvarige Roger Jansson är ansvarig för det här. Om lagtinget har ett önskemål följer lagtinget upp hur det förverkligas och förvaltas.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Vad jag har noterat här är att ingen från Ålands landskapsstyrelse, alltså från den politiska landskapsstyrelsen eller från tjänstemannaplanet, har hörts i den här frågan som utskottet har uttalat sig om och som jag redogjorde för med hjälp av overhead. Det har jag inte kritiserat utskottet för utan jag har sagt att det hade varit bra om man hade hört någon från landskapsstyrelsen också och inte bara från producentförbundet.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen har stora möjligheter att yttra sig i lagtinget. Man har gjort en framställning. Det har varit en remissdiskussion. Det har varit en diskussion i dag, där det ganska tydligt framgår att den åsikt som landskapsstyrelseledamoten Jansson har delas av ett par ledamöter från Frisinnad Samverkan. I övrigt tycker jag mig se en uppslutning kring finansutskottets betänkande, och de förklaringar hur man skall tolka det betänkandet tycker jag för min del har varit så klargörande att jag tycker att landskapsstyrelsen inte har någonting att klaga på, om det gäller att följa lagtingets eventuella beslut, vilket det nu än blir. Det finns två ganska tydliga linjer här. Den ena är att man utgår från de problem som finns i jordbruket och utnyttjar möjligheterna; de andra är att man inte skall använda skattemedel för att lösa jordbrukets problem, utan det är enbart EU-medel som gäller.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Ltl Erland talade om att FS skulle vilja strypa jordbruket. Det tycker jag är lite magstarkt. Det är klart att det kan vara populärt att vända den frisinnade ansvarspolitiken till något negativt, speciellt när det inte faller en själv i smaken. Om man i Finland har en stödnivå på 20 procent i det aktuella fallet och här står vi och talar om det skall räcka med 30 eller, som liberalerna förespråkar, ända upp till 50 procent, så att kalla det för att strypa en näringsgren tycker jag är lite väl magstarkt. Det som vi inom Frisinnad Samverkan i stället talar om är att fördela skattepengarna på ett moderat sätt mellan alla ålänningar och alla näringar.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag tror säkert att Frisinnad Samverkan vill föra en ansvarsfull politik. Jag tror inte att Frisinnad Samverkan vill strypa jordbruket. Jag vill bara påpeka att min bedömning är den att konsekvensen av att inte utnyttja de möjligheter som finns kan vara mycket större än att man stryper jordbruket, dvs. man försvårar möjligheten att ha en spridd bosättning, man försvårar möjligheterna att ha ett öppet landskap, man försvårar möjligheterna att ha närproducerade livsmedel osv. De konsekvenserna måste vi bedöma. Det är inte så att vi skall jämföra oss med riket. Där har man en mycket brutal strukturomvandling och en mycket brutal avfolkning av glesbygderna. Vi har möjlighet här att utnyttja vårt stöd på ett sådant sätt att vi kan bibehålla den regionala balansen någorlunda. Det är t.ex. ett faktum att i skärgården har det varit nettoinflyttning under den senaste perioden. Det är födelsetalet det är problem med. Det finns alltså kraft kvar i de åländska glesbygderna och den skall man stödja, inte med transfereringar och eviga bidrag till driften, utan här är det fråga om att man investerar så att man har produktionsmöjligheter och möjligheter att sälja livsmedel av hög kvalitet. Det är det det handlar om. Inte är det fråga om att centralortens förmöga människor skall gå ut och tömma fickorna åt jordbrukarna, utan det är fråga om ca 10 miljoner i budgeten, men de 10 miljonerna används för strategiska ändamål, dvs. investera i det som behövs för att vi skall kunna bygga upp ett hållbart jordbruk.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det här handlar inte om öppna landskap och livsmedelskvalitet osv., utan det handlar om att vi inom Frisinnad Samverkan är övertygade om att en duktig företagare klarar av att göra den här investeringen med 30 procent bidrag, medan liberalerna tror att det behövs 50 procent. Vad gäller detta med öppen landsbygd och öppen skärgård finns det så mycket mera än bara bidragen att tala om. I förrgårkväll ringde en skärgårdsbo, som inte är FS-väljare, aldrig har varit det och kanske aldrig kommer att bli, och sade att man är så trött på att liberaler talar bara om färjor och pengar; det finns mycket annat som är viktigt för att skapa en levande skärgård och att skapa ett meningsfullt liv för skärgården. Det är inte bara bidrag, pengar och färjor som är det enda relevanta. Tidtabeller är ett exempel. Men det finns mycket annat. (Från salen: vindkraft!) Ja, vindkraft och miljön. Skall vi alls kunna ha ett jordbruk måste vi ha en miljö som jordbruket kan verka i. Det är också viktiga frågor, men när jag förde fram mina miljöförslag var inte liberalerna intresserade.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Man kan väl dra den slutsatsen att ringer det någon från skärgården är det väl inte FS:are! Men vi har ständigt kommunikation med skärgården  och vi tar naturligtvis upp skärgårdsfrågor liksom andra frågor. Och skärgårdstrafiken är viktig.  Vi har diskuterat den i lagtinget många gånger. Vi har en konsekvent politik där som vi för fram och vi har en ganska gemensam linje att om vi inte har helt avgiftsfritt, så har vi i alla fall låga avgifter och vi ser på principen med förlängd landsväg. När det gäller finansutskottets betänkande, så inte är det liberalernas betänkande, det är gemensamt för åtminstone centern och liberalerna samt socialdemokraterna. Det betänkandet har tagits fram för att man har en gemensam grundsyn att det finns möjligheter att ge stöd till en näring som har problem. Jag förstår inte varför Frisinnad Samverkan skall vara så envisa i de här frågorna, att inte försöka utnyttja de möjligheter som samhället har att bygga upp ett näringsliv på hela Åland där det finns förutsättningar och där den samhällsekonomiska betydelsen är ganska stor. Inte kan vi ensamma från liberalernas sida här i lagtinget göra någonting; vi har inte majoritet och därför söker vi diskussionsparter. Det har vi haft här i finansutskottet och i skärgårdstrafikfrågorna nådde vi inte ända vi fram, men Frisinnad Samverkan fick inte heller utrymme för sina höga avgiftspolitik.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Ltl Erland säger att 10 miljoner är väl ingenting. Vad ltl Erland tydligen igen glömmer bort är att landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson just visade att det kostar 75 miljoner plus 10 miljoner som ni vill späda på: 85 miljoner. Vi inom Frisinnad Samverkan vill lösa jordbrukets problem. Vi har ställt upp på en viss linje, men vi vill inte gå längre på stöd- och bidragslinjen.  När det gäller jordbrukets problem vill vi som sagt lösa dem, men inte med större bidrag som liberalerna. Vi tror inte på den linjen. Det kanske kunde vara så enkelt att vi själva som medborgare och konsumenter skall vara beredda att betala vad det kostar. Vi betalar i stället för att det skall gå via skattesedeln. Vi får lite mindre skatt, får pengarna i fickan och betalar vad det kostar att producera varorna. Jag är beredd att göra det. Jag anser att det enbart är konstgjord andning, det är kortsiktigt att hålla på med bidrag och stöd, speciellt när vi inte vet vad som händer när programmen går ut om sex år. Om sex år är EU kanske utvidgat. Det är kanske tre gånger så många länder som i dag. Kan vi då hålla bidragen och stöden som vi håller på och bygger upp verksamheten med i dag? Jag tror att vi håller på och bygger ett luftslott som vi inte klarar av den dagen EU har utvidgats. Vi måste vara  beredda att ta det från fickan, betala vad det kostar, vi vill ha fina, rena åländska produkter och det skall vi betala för.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Ibland är ltl Strand kristallklar i sin politik, dvs. stäng av jordbruket nu i stället för 2006! Ltl Strand är också kristallklar i sin tolkning av vem som leder regional- och jordbrukspolitiken här i lagtinget. Det är liberalerna. Men där måste jag faktiskt försöka vara lite blygsam. Det är inte så att vi ensamma driver på den här linjen. Det är centern, socialdemokraterna och vi i utskottet, och jag tror inte att vi på något sätt har fått banka in den här åsikten hos de andra, utan den följer naturligt av det att man försöker bedöma och analysera det åländska samhället och samhällsutvecklingen. Om det här är konstgjord andning, skall vi naturligtvis överväga att dra ner på stödet överhuvudtaget. Till den delen är ltl Strand konsekvent, men vi tror att efter EU-anslutningen blev det en stor osäkerhet i jordbruket och nu börjar man se var det finns möjligheter. Det finns möjligheter inom viss specialodling, äppelodlingen och växthusnäringen. Då skall vi ge möjligheter för de nya, unga, engagerade jordbrukare som faktiskt finns i dag att göra dessa investeringar, bygga upp någonting så att sedan, när investeringsstöden inte längre är möjliga, då skall vi ha försökt lösa en del av de problem som finns. Det är det det handlar om. När sedan EU-utvidgningen kommer kan vi inte längre komma in med samma investeringsstöd. Men jag tycker att det är konsekvent av ltl Strand och Frisinnad Samverkan, att tror man inte på jordbruket, då skall man inte ägna sig åt konstgjord andning. Men vi liberaler tror på att det finns möjligheter om vi har en konsekvent politik, ger bidrag och stöd nu när det är möjligt för ändamålsenliga investeringar där det finns behov.

 

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Ltl Erland säger, att jo, vi vill lägga ner. Han generaliserar. Han hugger till med precis vad som helst. Vi är med och stöder en politik i dag tillsammans med centern och obundna, där det är 75 miljoner satsat. Det har landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson visat i dag. Om inte ltl Erland förstår det får väl han också ta enskild förevisning med Roger Jansson. Däremot leder inte lib jordbrukspolitiken, den lider Frisinnad Samverkan på ett ypperligt sätt genom vår minister. Däremot måste man nog säga att liberalerna leder skyhögt när det gäller krav på bidrag.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Vi är tillbaka i opposition-på-opposition-politiken när FS kritiserar liberalerna för det som centern gör, för det som socialdemokraterna gör och det som vi gör, efter en diskussion, där man analyserar det hela. Ltl Strand nämnde ordet luftslott. Vi vill inte vara med och bygga någonting sådant som luftslott. Vi vill bygga påtagliga materiella investeringar i livsmedelsproduktion och bibehålla det öppna landskapet och ge möjligheter för en näring som i sig inte är stor och inte kommer att bli så mycket större. Det rör sig om 5-10 procent av sysselsättningen, men som i sig är väldigt viktig. Det stödet utgår vi från att vi kan ge tillsammans med centern och socialdemokraterna. Det är det det handlar om, inte är det några ondsinta liberaler här som vill strö ut pengar över åkrarna och ängarna utan vi vill rikta stödet. Vi vill t.o.m. skärpa behandlingen i landskapsstyrelsen när det gäller prövningen av ändamålsenligheten och behov av stöd. Pengarna skall användas på ett effektivt sätt. Vi vill alltså välja ut de områden som är viktiga. Vi vill ge landskapsstyrelsen det mandatet att de skall satsa på de linjer som är möjliga att utveckla inom jordbruket och utnyttja de möjligheter som finns, men i den politiken skall man vara målmedveten och klar när det gäller förvaltningen och tillämpningen av regelverket. Jag tror inte att det handlar om att bygga luftslott utan det är väldigt konkret; det är många människor som är villiga att satsa sin förmåga och kreativitet på att utveckla näringarna och vi har traditionellt stor kunskap på det området.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Karlström:

Herr talman! Jag vill bara understöda ltl Strands ändringsförslag till finansutskottets betänkande.

 

TALMANNEN: Understöd skall framföras under detaljbehandlingen.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Jag tror inte att någon i den här salen verkligen vill eftersträva att vårt näringsliv generellt skall stöttas med bidrag för att kunna hålla igång. Men när det gäller jordbruket är det nog en extraordinär näringsform. Jag tillhör nämligen dem som tror att denna genomsocialiserade näring utan det bidragsunderlag som det de facto tilldelas inte skulle ha en chans. I belysning av att vi ålänningar, likaväl som finländare och svenskar, när man diskuterar matvanor, hela tiden är ute för att säga att vi vill ha inhemskt, vi på Åland vill gärna äta åländskt i förhoppningen om att kvaliteten därmed är den allra bästa och att vi inte heller skulle riskera BSE-åkommor och andra ledsamheter. Men då måste vi betala! Om inte den åländska bonden får förutsättningar att producera det där livsmedlet, och det får han inte utan samhällets stöd, han slås i stället ut ur brädet och det skulle ske mycket snabbt. Om vi tittar på Ålands jordbruk och de arealer på vilka vi producerar grödor är de försvinnande små i jämförelse med de arealer vi har bara östan- och västanhavs om oss och framför allt nere i Europa, där man inte ens ser andra ändan av åkrarna. Vi måste lite besinna vad det är vi diskuterar. Vill vi ha åländska livsmedel? Från socialdemokratisk sida vill vi det verkligen. Och vi vill i ännu större utsträckning ha framför allt ekologiskt framställda livsmedel, där riskmomentena och de negativa miljöaspekterna försvinner. Det är det här som är så viktigt och det är här som vi i vår självstyrelse framför allt borde sätta in den ekonomiska stöten, hjälpa bönderna att bli maximalt rena miljömässigt vad gäller utsläppsmängder och också vad gäller köttuppfödning. Jag tror att Åland har en stor framtid här, men bekymret är ju att trots att det produceras en del räcker det ingenstans på Åland. Vi svälter ihjäl om vi inte importerar, alltså finns det mycket att göra, om vi vill producera inhemskt. Det är de här tankegångarna vi måste börja ta till oss. Vad har vi för marknad? Jo, t.o.m. vår hemmamarknad är mycket, mycket större än vad produktionen är. Går det inte upp en talgdank för var och en vad vi kunde göra! 

 

Jag har sagt många gånger att EU medförde många negativa saker – också positiva – och då skall vi naturligtvis också maximalt ta tillvara det som är fördelaktigt med EU. Det må gälla bidrag eller vad det vara må. Tro mig, det här är nog av ganska snabb övergångskaraktär! Om utvidgningen går såsom man planerar, så inte kommer situationen att bli lättare. Men jag skulle också under dessa mellanår vilja vara med och bistå och hjälpa att vi får en utveckling på Åland som gör att vi kan ha ett jordbruk kvar, som gör att vi kan ha en djurhållning kvar och framför allt en ökad djurhållning för att också hålla våra naturliga hagmarker öppna. Det är viktigt. Det är också en landskapsbildsfråga av stora mått. Nej, bönderna har det inte lätt.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Wiklöf var inne på ekologisk odling. Miljöstödet finns till för att verkligen stöda jordbruket och den hållbara utvecklingen inom jordbruket. Men det finns ett problem här och som jag också påpekade i samband med mitt inledningsanförande, att det finns inte en tillräckligt bra morot i miljöstödet för att stärka intresset hos jordbrukaren att lägga om jordbruket till ekologisk odling. Likaså är det ett problem här genom att marknaden är sådan att odlare som odlar enligt ekologisk princip får för dåliga priser mot det jobb som man ändå måste lägga ner, eftersom det är en mycket mer arbetskrävande odling. Därför vill jag ändå instämma i det ltl Wiklöf säger och än en gång understryka det som jag tidigare sade att man borde från landskapsstyrelsens sida verkligen ta i frågorna och se över om det finns någonting ytterligare inom miljöstödet för att stärka det här och kan man också påverka marknaden på något sätt.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Man blir ofta misstänkliggjord, kanske också av näringens utövare när man försöker vara med och driva på en utveckling som kanske inte majoriteten vill ha därför att det är enklast att slänga på konstgödslet och köra den konventionella odlingen. Men vi skall stöda allt vad vi kan den ekologiska odlingen därför att den i förlängningen sparar samhället stora penninginsatser på restaurationsområdet när det gäller att återställa framför allt vattenområdet. Det är en långsiktigt investering i förebyggande syfte plus att vi får fina livsmedel. Det är inte fråga om annat. Än en gång: det är här som pengarna borde sättas för att jordbrukarna att gå över till ekologisk odling. Jag säger än en gång att jag tycker personligen, utan att vara jordbrukare men jag har försökt ta reda på en massa saker, att när det gäller den ekologiska köttuppfödningen borde Åland verkligen vara ett riktigt eldorado. Fram för lösdrift!

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Jag tycker att ltl Wiklöf höll ett alldeles utomordentligt bra socialdemokratiskt linjetal när det gäller jordbrukspolitiken, såsom vi vill att den skall utveckla sig, dvs. ett jordbruk som är hållbart och som faktiskt ger de produkter som efterfrågas. Vi vet att det är en länge närd önskan bland många, inte bara bland socialdemokraterna, att Åland skulle bli det ekologiska odlandets förlovade land. Vi ger ännu inte upp den tanken och hoppas att vi skall få möjlighet att vara med och förverkliga någonting sådant i framtiden.

 

Det har sagts mycket här om EU:s kommande utvidgning och hur det påverkar EU:s framtida jordbruksstöd. Det finns ofta en pessimism i de uttalandena. Man tänker särskilt på Polen, som är ett kolossalt stort jordbruksland och att det kommer att kosta mycket att rationalisera jordbruket och att de pengarna skall tas från de medlemsländer som nu finns. Det finns också en mera optimistisk syn och det har att göra med den ökande tillväxten inom EU-området och bättre sysselsättning. Det betyder att medlemsländernas förmåga att betala till EU ökar. Då finns det en politisk ambition, åtminstone i socialdemokratiska kretsar, att man skall försöka hålla stödniåverna på den nivå som man har när de nya länderna kommer in, men inte höja dem och kanske något ändra på dem, för näringen kräver hela tiden förändringar. Jag tycker inte att man så där automatiskt behöver tänka att stödnivåerna skulle radikalt gå ner i och med att det kommer in nya medlemsländer. Om man tänker politiskt, så de länder som skulle få betydligt försämrade jordbruksstöd är t.ex. Frankrike, som ändå är en av de viktigaste medlemsländerna och det är klart att de har ett intresse av att bibehålla stöden på nuvarande nivå, även om det kommer in nya medlemsländer. Så där enkelt är det alltså inte att när Polen kommer in går jordbruksstöden ner inom EU, eftersom Polen kräver stora insatser för sitt jordbruk. Det som man skulle hoppas är att också den ekologiska linjen skulle bli riktgivande för jordbruksstödet inom EU. Det är en viktig miljöinsats och det är någonting som naturligtvis skulle gynna Åland om vi inte själva förmår skapa en sådan jordbrukspolitik.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det var mycket klokt i det som ltl Sundback talade om. Att övergå till ekologisk produktion är också en linje som vi inom Frisinnad Samverkan tycker att är väldigt viktig. För att tala om nivåerna har vi 50 procent på landskapsnivå när det gäller miljöstödet. Det tycker vi är mycket viktigt och här finns mycket att arbeta med.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Jag tror säkert att många här är beredda att stödja det ekologiska jordbruket, men som utskottets ordförande Viveka Eriksson sade är tydligen stödet för ekologisk odling inte tillräckligt attraktivt för att det skulle ske en verklig strukturförändring i det här fallet, utan fortfarande är det också attraktivt i jämförelse med stöd för ekologisk odling att odla konventionellt. Så länge som det är så tror jag inte att det sker någon större förändring, för det ligger ändå en konservatism i att fortsätta på samma sätt som man alltid har gjort, om det ekonomiskt ändå bär sig. Förändring kostar inte bara pengar, utan det är också fråga om attityder och andra omställningar. Det kräver nog betydande insatser från samhällets sida om det hållbara jordbruket skall bli dominerande på Åland.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna enligt huvudtitlar jämte motiveringar, därefter föreläggs inkomsterna i deras helhet och sedan betänkandets kläm samt betänkandet allmänna motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

 

Föreläggs utgifterna huvudtitel för huvudtitel jämte detaljmotiveringar.

 

Föreläggs 41 Ht Lagtinget för godkännande. Godkänd.

Föreläggs 42 Ht Landskapsstyrelsen för godkännande. Godkänd.

Föreläggs 43 Ht Kansliavdelningens förvaltningsområde för godkännande. Godkänd.

Föreläggs 44 Ht Finansavdelningens förvaltningsområde för godkännande. Godkänd.

Föreläggs 45 Ht Social- och miljöavdelningens förvaltningsområde för godkännande. Godkänd.

Föreläggs 46 Ht Utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområde för godkännande. Godkänt.

Föreläggs 47 Ht Näringsavdelningens förvaltningsområde för godkännande.

 

Ltl Strand: Herr talman!  Jag föreslår att under moment 47.18.44 Investeringsstöd till lantbruket meningen ”Utskottet förutsätter att landskapsstyrelsen, mot bakgrund av de problem jordbrukssektorn har, utnyttjar de möjligheter som finns att ge stöd på den nivå som EU:s regelverk tillåter.” strykes.

 

Ltl Karlström: Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Strands ändringsförslag.

 

TALMANNEN: I detaljbehandlingen till moment 47.18.44 Investeringsstöd till lantbruket föreslår ltl Strand, understödd av ltl Karlström, att följande mening strykes: Utskottet förutsätter att landskapsstyrelsen, mot bakgrund av de problem jordbrukssektorn har, utnyttjar de möjligheter som finns att ge stöd på den nivå som EU:s regelverk tillåter. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer därför att verkställas. Den som röstar för utskottets förslag röstar ja och den som röstar för ltl Strands ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Vtm Viveka Eriksson: Herr talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Lindqvist: Herr talman! Jag ber å det varmaste att få understöda en öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och kommer därför att verkställas. Jag ber ledamöterna Eklöw och Englund att biträda vid omröstningen. Ja för utskottets förslag och nej för ltl Strands ändringsförslag.

 

Talmannen: ja, Eklöw: ja, Sune Eriksson: ja, Andersson borta, Englund: ja, Dennis Jansson: nej, Lindqvist: nej, Sjöblom: ja, Sundback: ja, Wiklöf: ja, K-G Eriksson: nej, Strand: nej, P-E Eriksson: ja, Holmberg: ja, Christer Jansson: ja, vtm Viveka Eriksson: ja, Erland: ja, Sune Mattsson: ja, Sarin Grufberg: ja, Sjöstrand: ja, Svensson: ja, Wickström-Johansson borta, J-E Mattsson: ja, Lundberg: ja, Pehrsson: ja, vtm Häggblom borta, Lindholm borta, Karlström: nej, Harry Eriksson: avstår, Boman: nej.

 

Omröstningen har givit som resultat 19 ja-röster och 6 nej-röster, medan 1 ledamoten har avstått från att rösta. Lagtinget har sålunda omfattat finansutskottets förslag.

 

Föreläggs 48 Ht Trafikavdelningens förvaltningsområde för godkännande. Godkänd.

Föreläggs 49 Ht Finansieringsutgifter för godkännande. Godkänd.

 

Föreläggs inkomsterna i deras helhet för godkännande. Inkomsterna är godkända.

 

Föreläggs klämmen för godkännande. Klämmen är godkänd.

 

Föreläggs betänkandets allmänna motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Talmanskonferensens framställning angående vtm Viveka Erikssons samt ltl Ritva Sarin Grufbergs anhållan om befrielse från uppdrag som medlem i utskott. (TMK nr 2/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först framställningens kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

 

Föreläggs framställningens kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs motiveringen. Motiveringen är Godkänd.

 

Lagtinget har därmed godkänt vtm Viveka Erikssons anhållan om befrielse från medlemskap i finansutskottet  och ltl Ritva Sarin Grufbergs anhållan om befrielse från uppdragen som medlem i näringsutskottet och ersättare i finansutskottet räknat från ingången av vårsessionen 2001.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

Talmannen meddelar samtidigt att fyllnadsval till samtliga de uppdrag som blivit lediga förrättas vid plenum inkommande fredag den 19 januari. Kandidatlistor för valet skall inlämnas till lagtingets kansli senast torsdagen den 18 januari kl. 15.00.

Antecknas.

 

 

Lagtinget övergår  nu till fortsatt debatt enligt bestämmelserna i 49 § LO avseende det nordiska samarbetets framtid.

 

Ärendet bordlades vid plenum den 15.1. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Det finns människor, och det också på Åland, jag tror t.o.m. aktiva politiker, som inte i alla avseenden ser och förmår uppskatta Nordiska rådet som annat än en tandlös samtalsklubb utan reell beslutskraft och där man många gånger skämtsamt har hört att kriterierna skulle vara framför allt stark fysik och svag karaktär! Så är naturligtvis inte alls fallet. Men det hör till spelets regler att även politiker i Nordiska rådet, likaväl som aktörer inom andra politiska sammanslutningar, ibland får utstå en hel del av människors häcklande. Själv tror jag att jag kan bedöma något av rådets roll och insatser efter tämligen många års erfarenheter och då kanske framför allt utifrån arbetet på ministerrådssidan.

 

Låt mig inledningsvis säga att Nordiska rådet för min egen del, särskilt under den tid då jag var partiordförande för socialdemokraterna på Åland, vid sidan av det samarbete som vi sedan decennier tillbaka inbjudits till inom ramen för det fackligt politiska socialdemokratiska samarbetet inom SAMAK, där Nordens socialdemokratiska partier och fackföreningsledningar ingår, faktiskt utgjort en fantastisk plattform för det absolut nödvändiga kontaktskapandet med Nordens allra viktigaste opinionsbildare och beslutsfattare. Här har SAMAK å ena sidan för vårt partis del och Nordiska rådet å andra sidan gett reella möjligheter till viktiga samtal och framför allt till att grundlägga ett individ- och organisationsförtroende som jag personligen tror att varar livet ut.

 

En liten utvidgning till den del det gäller SAMAK. Jag har inte gjort det tidigare, men jag skulle i ett sådant här officiellt sammanhang vilja framföra en mycket stor tacksamhet till Finlands tidigare statsminister Kalevi Sorsa och Sveriges statsminister Olof Palme och senare även hans efterföljare Ingvar Carlsson samt partisekreteraren Sten Andersson för det fantastiska jobb de gjorde för att öppna Norden i de viktiga beslutsfattarkretsarna för Ålands socialdemokrater. Det var utomordentligt väsentligt. Utan vår medverkan där, vid sidan av Nordiska rådet, tror jag att vi i vårt parti, litet och lite isolerat här på Åland, skulle uppleva oss betydligt fattigare och mer handikappade. Nu känner vi oss inte alls så.

Jag skulle vilja inskärpa den fantastiskt stora betydelsen av Ålands medverkan i Nordiska rådet. Och det är en medverkan som i takt med Nordiska rådets expansionssträvanden visavi den ökade internationaliseringen och globaliseringen, alltså de reformer som där måste vidtas av rådets verksamhetssfär, med automatik innebär att Ålands behörigheter på det utrikespolitiska planet ständigt accelererar. Detta trots att vår självstyrelselag reellt sett måste anses sakna den verkliga möjligheten. Åland har en enastående möjlighet och framför allt genom den värdegemenskap som finns i Norden är det mycket lättare för ett litet samhälle som vårt att i politiska sammanhang med likasinnade människor kunna få igenom yrkanden och önskemål för de rekommendationer som rådet omsider utfärdar än våra möjligheter att i hela Europa, som det lilla samfund vi är, kunna få någon reell kraft. Därför tror jag också att det är väldigt viktigt att rådet i för Norden viktiga sammanhang kan uppträda alltmer också med en röst, även om individernas spelutrymme säkert kommer att finnas kvar. Redan den här omständigheten tycker jag egentligen är en mycket stark anledning till att politikerna på Åland, såväl i det inre partiarbetet inom organisationerna, som i informationen ut till allmänheten, ännu mycket mera än vad som sker borde accentuera och betyga Nordiska rådets roll och just dess betydelse för oss. Det är en stor möjlighet.

 

När Nordiska rådet nu ämnar förnya sin verksamhetsstruktur och skapa en vidare och mer flexibel form är det bara till fördel för Åland och dess inbyggare. Jag är övertygad om att de nya formerna inte slutligt kommer att slås fast vid mötet i Helsingfors i månadsskiftet, men ambitionerna, sådana de föreligger, även om man kan diskutera nyanserna, bör vi i grunden förhålla oss tämligen positiva till. Det måste vara långsiktigt riktigt att mer påtagligt kunna få in våra konkreta grannområden, som de baltiska länderna och de närliggande regionerna i bl.a. Ryssland, för mer sammanhängande nordiska insatser. Det är uppenbart att världsutvecklingen inte längre möjliggör ens för en enskild stat att i egna angelägenheter i alla frågor ta egna nationella beslut. Det finns orsak att förstärka den nordiska intressebevakningen såväl över hela världen, i ett världsperspektiv, som på det europeiska planet.

 

Som jag sade har vi i Norden en värdegemenskap där inte minst det skattefinansierade välfärdssamhället är någonting som medborgarna verkligen värdesätter. En förstärkning av de gemensamma miljöinsatserna vet vi att också nu rekommenderas och det finns få saker som borde så glädja ålänningarna som ökade miljöinsatser i perspektivet av behovet av ett rent Östersjön. Man talar nu också om förstärkning av de gemensamma insatserna på säkerhetspolitikens område; även detta ett mycket angeläget och högprioriterat område för oss som värnar en trygg existens i demilitariseringens hägn. Jag tillhör dem som tror att stabilitet vid våra gränser genom ett engagemang för ekonomisk och social tillväxt, välfärd och höjd levnadsstandard i våra grannområden är en av de bästa faktorerna vi kan agera inom för att skapa trygghet, långsiktigt företagsutbyte, en bättre miljö och inte minst, om man vill, ökad turism, alla faktorer som på ett avgörande sätt kan gagna vårt samhälle och vår utveckling också.

 

Herr talman!

Vi vet att de nordiska medborgarna förhåller sig mycket positiva till Nordiska rådet, och det är bra. Jag är däremot inte så säker på att vi exakt vet hur stämningarna är på Åland, men hur det än förhåller sig tror jag att idén med att integrera utskotten i de nationella parlamenten på ett konkret sätt är en god idé. En sådan process skulle mer konkret initiera våra egna politiker i rådets betydelse, samtidigt som en ordning också kunde ge betydligt mer lokal publicitet och även den vägen öppna ögonen för tvivlare om det nordiska samarbetets stora roll.

 

Däremot, herr talman, tror jag inte alls på den tidigare i debatten lanserade idén med att lagtingets ledamöter i större omfattning skulle fara till exempelvis Danmark och gå på cocktailpartyn för att varsebli hur trevligt och kontaktskapande det nordiska samarbetet egentligen är. Den modellen är snarare ägnad att skapa illasinne och förakt för politiker som faktiskt, tror jag, gör ett hedervärt jobb. Pryoverksamheten, herr talman, kan vi försöka lösa på hemmaplan.

I grundunderlaget för den debatt vi nu för här i lagtinget finns också ett antal frågor. Den första går ut på hur vi skall förankra Nordiska rådets verksamhet i de nationella parlamenten. Min uppfattning är att utskottsbehandling i viktiga angelägenheter är på sin plats. Det har vi absolut tid med, eftersom det inte längre kommer så mycket framställningar från vår regering. T.o.m. anser jag att särskilt viktiga frågor kunde handläggas, kanske i någon informell ordning, också i lagtingsdebatt för att utröna hur stämningarna verkligen är i en viss fråga. Då kunde också ålänningarna bättre följa med hur parlamentariker, men framför allt ministrarna, lyckas i uppföljningen av ärendena i rådet respektive ministerrådet. Då vet de bättre vad det handlar om.

 

En annan fråga går ut på hur vi skall synliggöra och göra rådets verksamhet mer relevant för medborgarna. Jag tror att vi är ett gott stycke på väg, om svaret på den första frågan blir som jag föreslår; då kommer problemen och frågeställningarna ut på ett helt annat sätt än vad nu är fallet.

 

Vi frågor oss från Ålands delegation i Nordiska rådet i det underlag alla fått: Vilka frågor skall Nordiska rådet prioritera? För en socialdemokrat som värnar Ålands framtid och dess möjligheter men också känner ett ganska starkt rättspatos och känslor av medmänsklighet är miljöfrågor, säkerhetspolitik, trygghet vid gränser, ekonomisk expansion och social välfärd centrala.

 

När man, herr talman, känner till att det bara i Murmansk finns hundratalet bordeller som en utväg för utsatta kvinnor att kunna försörja sig och sina barn, då handlar det också om jämställdhet, människors lika värde och respekt för varandra. Det finns, menar jag, också orsak för bl.a. Nordiska rådet att följa och efter förmåga kraftfullt agera mot den enorma sex- och människohandel som nu försiggår i Europa. Man bedömer att omkring en halv miljon kvinnor och även barn årligen lockas från öst till väst av hänsynslösa människor inom den här branschen. I dess släptåg följer också, något som vi på många andra sätt har aktualiserat, drogmissbruk och svårbehandlade sjukdomar som inte minst Hiv/Aids. Det är inte bara det goda som följer genom en öppnare och mer liberal gränshållning.

 

Herr talman!

Ett nordiskt arbete, ägnat att främja ekonomisk och social utveckling i våra grannregioner, främjar inte bara vår egen trygghet och sociala välfärd. Det gagnar företagsamhet, ekonomisk tillväxt, samarbete och ökar förståelsen för varandra, vilket i sig är att betrakta som något av de allra viktigaste av ingredienser i en framgångsrik säkerhetspolitik. Armod och fattigdom, utslagning och marginalisering främjar instabilitet, kriminalitet, det föder misstro, skapar osäkerhet och i värsta fall föder det direkt fiendskap – en förutsättning för krig.

 

Herr talman!

Har vi ålänningar och våra nordiska vänner så många att välja på? – jag tror inte det.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Ltl Wiklöf, som är suppelant i Nordiska rådet, höll ett anförande som jag kan skriva under på till allra största delen, bortsett från en sak: jag är inte socialdemokrat! (Från salen: ltl Wiklöf: ja, men nära!)  Vem som närmar sig vem finns det andra som har mera synpunkter på än vad jag själv har! Det har inte så stor betydelse.

 

När det gäller frågorna om miljö, säkerhetspolitik, säkra gränser, ekonomisk expansion, social välfärd, jämställdhet, lika värde, kampen mot narkotika, organiserad kriminalitet, s.k. traffiking, dvs. handel med kvinnor, främlingsfientlighet och rasism, så är Nordiska rådet över partigränserna ganska enigt i sina värderingar. Visserligen är det så att det nordiska arbetet är uppdelat i partigrupper och det finns värderingsskillnader och nyanser, men kring de stora frågorna finns det en enhet. Det innebär också svaret på frågan: I vilken usträckning skall den åländska politiken i Nordiska rådet samordnas? Det finns egentligen inget behov av samordning eftersom vi på den plattformen jobbar med ungefär samma frågor, men utifrån våra egna värderingar, som kan gälla betydelsen av närsamhället, regionalpolitiken och liknande, där Åland kan ha en lite annan infallsvinkel och där vi också försöker framhäva självstyrelsen, inte som någonting som andra skall ta efter, utan som ett sätt att decentralisera statsfunktioner och verka för småskalighet.

 

Jag tycker också att ltl Lasse Wiklöf hade en riktig utgångspunkt när det gäller försöken att få en parlamentarisk förankring, alltså att man skulle komma in med konkreta sakfrågor i utskotten och också ordna debatter. Jag tror inte att det finns någon organisatorisk lösning på hur vi skall bli synliga och relevanta, utan vi måste föra ut de konkreta frågorna via lagtinget till medborgarna.

 

Jag tycker att debatten har varit intressant, även om inte så livlig som när det gäller tolkning av finansutskottets betänkandes formulering i moment 47.18.32, men ändå tror jag att vi i Ålands delegation och kanske också landskapsstyrelseledamöterna har fått en bekräftelse på att det vi gör är ändå ganska relevant och till nytta för Åland. Jag tycker att vi kan arbeta vidare och känna att vi har ett stöd från de folkvalda i parlamentet; även om de inte är så många här just nu är vi ganska eniga om att de här frågorna är viktiga och att vi i Nordiska rådet har en plattform som är unik för Åland. För att återknyta till vismansrapporten ”Öppet för världens vindar” är det åländska perspektivet att världens vindar finns där och vi skall se till att vi har fartyg och rätt segelsättning, dvs. att vi har en viss målmedvetenhet. För min del tycker jag att organisationen i Nordiska rådet inte är avgörande betydelse för Åland, utan det är frågorna och det faktum att vi har möjligheten att delta i samarbetet.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

I all korthet vill jag påpeka utöver det jag sade i den tidigare omgången att sedan 30 år tillbaka har vi en organisation här på , Föreningen Norden på Åland. Jag har märkt i debatten att man funderar på eventuellt informella diskussioner när lagtingsledamöter är med och på annat sätt och jag vill bara försäkra att Föreningen Norden på Åland säkert gärna ställer upp och kan arrangera någon sådan här debatt om det finns önskemål från den åländska delegationens sida eller från lagtingsledamöters sida.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Debatten är avslutad.

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till landskapslag om ändring av kommunalskattelagen. (FR nr 4/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet föredras för remiss vid plenumd en 5 mars. Godkänt.

 

 

Antecknas från tilläggslista till kännedom att till lagtinget överlämants:

 

Talmanskonferensens framställning om talmannens representationskostnader. (TMK nr 3/2000-2001).

 

Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum den 19.1. Godkänt.

 

Lagtingets nästa plenum hålls fredagen den 19.1. kl. 9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 16.35).

Originalfil