Stenografiskt protokoll från plenum den 17 maj 2000 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM DEN 17 MAJ 2000 KL. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarnde: ltl Harry Eriksson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

Meddelande

Meddelas att de för finansåret 2000 valda landskapsrevisorerna till ordförande valt landskapsrevisorn Erik Tudeer.

Antecknas.

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 10/1999-2000 angående ändring av landskapslagen om besiktning och registrering av fordon. (FR nr 15/1999-2000).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 19.5. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning från tilläggslista ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 8a/1999-2000 angående ändring av 2 § landskapslagen om arvode för medlem av Ålands landskapsstyrelse. (FR nr 11/1999-2000).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 19.5. Godkänt.

 

 

 

Föredras  för bordläggning från tilläggslista ärende nr 2:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 1/1999-2000 om landskapet Ålands positioner inför Europeiska Unionens regeringskonferens. (M nr 2/1999-2000).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till lagtingets plenum den 19.5. Godkänt.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 9/1999-2000 angående ändring av landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet. (LM nr 3/1999-2000).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkändes vid andra behandlingen eller att förkasta detsamam. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda behandling. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat.

 

Föredras för första behandling ärende nr 3:

 

Kulturutskottets betänkande nr 2/1999-2000 angående ändring av landskapslagen om studiestöd. (FR nr 13/1999-2000).

 

Först tillåts allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. LO förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Väcks inte sådant förslag eller vinner det inte stöd av tillräckligt många ledamöter förklaras första behandlingen avslutad utan att annat beslut fattas. Vinner förslaget tillräckligt stöd remitteras ärendet till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Strand:

Herr talman!

Kulturutskottet har behandlat de förslag till ändringar i studiestödslagen som landskapsstyrelsen föreslagit. En majoritet av utskottet föreslår att framställningen godkänns utan ändringar. I framställningen föreslås två ändringsförslag. Den första förändringen berör bostadstillägget för studerande. I Finland har den 1 maj en lag trätt i kraft där man förenhetligar bostadsstöden för studerande så att alla studerande som bor i en hyresbostad eller bostadsrätt skall omfattas av systemet med studiestöd, om du inte bor med eget eller makes barn. Tidigare betalades bostadsstödet åt studerande ut dels som allmänt bostadsbidrag via folkpensionsanstalten och dels via studiestödet. Den allmänna bostadsbidragslagen, landskapslagen om tillämpning av lagen om bostadsbidrag, är i princip utformad som en blankettlag, vilket innebär att de förändringar som trädde i kraft i Finland den 1 maj även gäller på Åland.

 

Genom den av landskapsstyrelsen föreslagna förändringen skall de studerande som tidigare erhållit bostadsbidrag via folkpensionsanstalten erhålla bostadstillägg via studiestödssystemet även på Åland. Enligt lagförslaget skall alla studerande som bor i en hyresbostad, bostadsrätt eller ägobostad erhålla bostadstillägg enligt lagen om studiestöd, om de inte delar bostad med eget eller makes/makas barn. Med make/maka jämställs en person som den studerande bor tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden.

 

I utskottsbehandlingen har även framkommit att bostadstillägget på Åland kommer att vara 80 procent av en medelhyra på 1.400 mark, medan det i Finland är 80 procent av en medelhyra på 1.275 mark. Nivån på bostadstillägget kommer att fastställas i förordning, vilket torde vara till en fördel vid snabba förändringar på hyresmarknaden.

 

Den andra ändringen berör landskapsborgen för studielån. Enligt förslaget skall en studerande inte ha rätt till landskapsborgen om det är sannolikt att han eller hon kommer att missköta lånet. Under de senaste åren har antalet studielån som sägs upp och där landskapsstyrelsen måste träda in som borgesman ökat. Under behandlingen har framkommit att antalet oskötta lån är ca 90 samt att det utestående beloppet uppgår till 2 drygt miljoner plus 9 procents ränta. Oskötta lån från början och mitten av nittiotalet är två-tre per år medan det under den senaste fyraårsperioden varierat mellan 11 och 17 oskötta lån.

 

Landskapsstyrelsen beviljar inte i dag någon borgen om det finns tidigare studielånsfordringar på personen i fråga. Om en person dock har andra betalningsanmärkningar beviljas i regel studielånet eftersom en landskapsborgen finns som säkerhet. Banksekretessen möjliggör inte att landskapet kan få uppgifter om en enskild person från banken. Detta innebär i praktiken att det är den studerande själv som måste lämna uppgifter om sin kreditvärdighet till landskapet och utgående från det erhålla landskapsborgen. Det har även under behandlingen framkommit att alla studerande inte i tillräcklig omfattning vet vad det innebär att uppta studielån. Information vad beträffar räntor, amorteringar, kapitalsiering och återbetalning, betalningsanmärkning m.m. bör förbättras. Jag har dock noterat att ett anslag för detta ändamål finns upptaget i tilläggsbudget.

 

Ändringen av lagen vad beträffar landskapsborgen syftar till att en studerande inte i ett tidigt skede av livet skall dra på sig betalningsanmärkningar och stora skulder som förföljer dem stora delar av livet.

 

Herr talman!

Det är även min förhoppning att denna lagframställning skall slutbehandlas före denna session tar slut; i annat fall finns det risk för att de studerande kommer i kläm när skolorna inleds i höst.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Lagändringen innehåller bara två paragrafer. Trots det har oppositionen lyckats reservera sig mot båda två! Detta framför allt av principiella skäl. Det allvarligaste är nog det tredje moment som landskapsstyrelsen föreslår i 11 § och som en majoritet i utskottet har omfattat. Det är alltså ett nytt moment som inte har funnits tidigare i studiestödslagen. Det låter så här: ”Om det är sannolikt att en studerande kommer att missköta studielånet har han eller hon inte rätt till landskapsborgen för studielån.”

 

Landskapsstyrelsen har då tänkt att på det här sättet skall man kunna stävja och förebygga missbruk av landskapsborgssystemet. Det är säkert en i alla avseenden välmenande tankegång; man vill sörja för att unga människor som kanske i oförstånd lyfter hela sitt studielån på en gång – det rör sig om ungefär 18.000 mark – inte skall förledas till att använda pengarna för andra ändamål än för att betala sina levnadskostnader i samband med studierna. Det tycks vara så att det finns speciellt bland 18-åringar en frestelse i att gå att  lyfta hela lånet på en gång och kanske köpa några grejer som man är förtjust i eller göra någon resa eller någonting som inte alls har med studierna att göra. Det här tycker också jag att man måste stävja. Det bästa sättet är genom att inte bevilja hela lånet på en gång utan att man skulle på något vis i rater antingen terminsvis eller kvartalsvis bevilja lånet och helst borde det också vara knutet till studieprestationerna. Sedan finns det fall där den studerande behöver köpa t.ex. en dator och det kostar mycket pengar; i sådana fall skulle man kunna ge ett större lån. Detta är egentligen förvaltning och det behöver inte regleras i lag utan det är någonting som man inom studieförvaltningen kan arrangera och komma överens med bankerna om.

 

 Det som jag däremot inte tycker om är att man lagstiftar om möjligheten att förvägra en studerande landskapsborgen för sitt studielån, eftersom man inte på förhand kan avgöra – ingen myndighet kan vara så gudomlig i sitt beslutsfattande eller så klok och förutseende att man kan säga att den här studeranden kommer sannolikt att missbruka sitt lån och därför skall vi inte bevilja landskapsborgen.

 

När vi sedan i utskottet har hört hur detta eventuellt skulle gå till har jag blivit ännu mera övertygad om att sådan här lagstiftning vill inte jag bidra till att vi skall. Det är nämligen så att all makt tillkommer myndigheten, och den enskilda studeranden har inget rättsskydd överhuvudtaget i denna fråga. Det finns inte ens besvärsmöjligheter och det finns alltså inte på lag grundade skäl att förkasta en sådan här ansökan om landskapsborgen, utan det skulle gå till på något konstigt sätt att bankens tjänstemän och den ansvariga tjänstemannen i det här fallet skulle göra något slags bedömning av en viss studerandes möjligheter att klara av sitt studielån. Var och en förstår att ett sådant samhälle kan vi inte ha, utan rättsstaten bygger på att individen skall ha ett rättsskydd mot myndigheternas beslut,  inte tvärtom att man skall ställa individen helt utan rättsskydd, och myndigheten skall dessutom ensidigt avgöra någonting som eventuellt kommer att ske i framtiden men som man inte känner till.

 

Vi reservanter vill alltså att momentet helt stryks ur lagen. I det fall att banken bedömer att en studerande inte har möjlighet att sköta sitt lån har banken möjlighet – och det sker redan nu – att avslå ansökan om studiestöd.

 

Jag tycker att vi på Åland måste värna om rättssäkerheten. Jag oroar mig varenda en gång, och det är ganska ofta nu under de senaste åren, som vi får lagförslag som inte bygger på det som kallas Rule of Law eller rättsstatsprincipen. Den är till för att skydda individen mot samhällets missbruk av sin makt. Det är ytterst viktigt att inte myndigheten, som redan har stora tvångsmedel till sitt förfogande, ges total makt över enskilda människors rättigheter – och det vill majoriteten tydligen göra med det här förslaget.

 

Jag tror att det är gjort i delvis viss okunskap, måste jag säga, att man inte riktigt från majoriteten inser vad man är inne på för sorts väg när det gäller lagstiftningen. Var och en kan ju tänka sig om man har en studerande som är skötsam och fullt kapabel att sköta sin ekonomi och får ett avslag - det kan ju hända lika väl som att en som missköter den får ett avslag – vem kan veta det på förhand, om det är ”sannolikt”. En skötsam elev kan bli en slarvig studerande och tvärtom. Nej, gud bevare oss från den här typen av lagstiftning!  Om det inte hjälper med lagtingets majoritet måste man väl ta till högre makter för att den gudomliga rättsskipningen skall närma sig!

 

Det andra som vi reservanter anför är någonting som också är oroande i vår lagstiftning. Vi hör allt oftare att det här behöver inte vara i lag utan det här sköter vi i förordning. Detta går helt emot den nya finska grundagen när det gäller enskilda människors rättigheter.  Där är det så att man tvärtom säger direkt att det här skall stå i lag och inte i förordning. Förordningsmakten har begränsats genom grundlagen, men här i landskapet är utvecklingen den motsatta. Man skall i allt högre grad reglera också förmåner som tillkommer enskilda ålänningar i förordning. Det är en försämring också av medborgarnas rättssäkerhet; besvärsinstitut och andra möjligheter att kräva ändring i beslut som myndigheterna fattar om enskilda människors förmåner försvagas och försämras.

 

Herr talman!

Om 3 momentet i 11 § kan röstas bort är jag för min del beredd att godkänna lagen för det är viktigt att den träder i kraft, även om jag av principiella skäl också anser att 9 § är otillräcklig. Den borde ha innehållit beloppen och förmånerna som de studerande får i det nya bostadstillägget och inte läggas i förordning.

 

Ltl Lundberg, replik:

Herr talman!

Det sista stycket i 11 § nämndes inte, där det står ”Om det är annolikt att en studerande kommer att missköta studielånet har han eller hon inte rätt till landskapsborgen för studielån. Närmare bestämmelser om rätten till landskapsborgen för studielån kan ges i landskapsförordning.” I förordningen kan man sätta in kriterier för vad det är som gäller. Nog är det väl allas förhoppning att vi inte skall låta sådana som färdigt har kreditproblem att bygga på sin skuld för framtiden när man kanske har handlat i oförstånd. Jag tycker att man skulle kunna lösa detta genom att man t.ex. skulle bifoga till sin studiestödsansökan ett intyg på att man är kreditvärdig. Då skulle vi slippa problemet med om man har beviljats landskapsborgen och sedan blir nekad.

 

När det gäller förslaget om att betala ut i rater är det någonting, som ltl Sundback nämnde,  som man inte behöver reglera i lag utan som man kan komma överens om.

 

Att man sätter in beloppen i lag eller förordning är mycket en praktisk fråga därför att det tar väldigt länge att ändra våra lagar i och med att de också skall till presidenten för godkännande. Hyresmarknaden är väldigt rörlig och beloppen för hyrorna går upp och ner, så jag tycker att det skulle  vara bra för de studerande att få beloppen i förordning och därför kunna få högre belopp om det behövs.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det sista var ett exempel på det jag sade, att majoriteten inte vill följa grundlagen utan man vill lagstifta och reglera saker och ting i förordning, för man tycker att det är praktiskt - ur myndighetens synvinkel är det praktiskt och det är också med tanke på maktfördelningen till fördel om man kan reglera saker i förordning, men det gynnar inte rättssäkerheten i samhället.

 

När det gäller förslaget att man skall bifoga ett intyg över sin kreditvärdighet till landskapsborgen är detta två helt skilda saker. Det är banken, dsv. en privat organisation som gör kreditbedömningarna och det har ingenting att göra med myndighetsutövningen utan den sker separat utgående från landskapslagen om studiestöd. Huvudregeln är den att en studerande skall ha rätt till landskapsborgen om man har blivit intagen till studier vid en studieinrättning. Det skall egentligen inte ha någonting att göra med ens tidigare affärer utan detta skall vara en rätt som tillkommer alla oberoende vad man har för sorts privat ekonomi. Det har att göra med ens möjligheter att genomföra en utbildning. Det är här som majoriteten blandar ihop allting. Lagen reglerar bara rätten till  landskapsborgen för studier och ingenting annat.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Kulturutskottet har tillsvidare under det här arbetsåret behandlat två ärenden, av vilka det föreliggande är det ena och där jag är en av reservanterna. I behandlingen av en motion nådde utskottet snabbt konsensus. I föreliggande ärende kom vi ganska snabbt fram till att samförstånd inte var möjligt. Majoritetssidan  - centern, frisinnade och de obundna –kom fram till att vad man kallar  ”det korta formuläret” skulle gälla på den kanten.  Korta formuläret står tydligen för att man med minsta möjliga snack accepterar landskapsstyrelsens framställning och så får oppositionen reservera sig, vilket antas sakna betydelse, eftersom majoriteten i lagtinget väntas slaviskt följa det som majoriteten i utskottet kommit fram till - eller rättare sagt det som landskapsstyrelsen från början beslutade.

 

När det gäller studiestödslagen hjälpte alltså inga argument om rättssäkerhet, inte heller en vädjan från min sida att eftersträva lagstiftning som är klar, tydlig, ren och lättbegriplig, utan konstiga särbestämmelser. Hänvisningar till grundlagens bestämmelser om likhet inför lagen och förutsebara effekter av lagregler föll dessvärre också på hälleberget.

 

I hastigheten kom också ett i och för sig intressant resonemang om myndigheters information om studiestödet liksom bort helt och hållet. När det gäller mer eller mindre automatiska lån till unga människor frestar faktiskt samhället dessa ungdomar på ett obehagligt sätt. Det visar sig nämligen att de 18-19-åringar som får dessa lån ofta har en vag uppfattning om vad lån är. Många tror att det är ett slags bidrag och planerar kanske inte alls för räntebetalning och amorteringar. Visst informeras det om studiestöden. Men vad som tydligen behövs alldeles särskilt är att myndigheterna kommunicerar om studiestödet, alltså skapar situationer där man diskuterar och utbyter tankar och

funderingar. Sådan kommunikation är något helt annat för både gammal och ung än om man får en mer eller mindre välgjord trycksak eller en papperskopia i sin hand. Min åsikt är att skolor med elever som kan få studielån ska få både resurser och förpliktelser att ordna åtminstone en halv dags kommunikation med elever som snart ska gå till banken och lyfta studielån, som landskapet borgar för.

 

Men nu lever vi alltså i  ”det korta formulärets” självstyrelse. Det är, herr talman, enligt min mening en fara för själva demokratin i vårt lilla samhälle.  Det finns politiska strömningar som definierar demokrati som majoritetsstyre. Det parlamentariska systemet, med en ansvarig regering som hela tiden behöver parlamentets, i vårt fall lagtingets, uttalade stöd, känner dock till också andra former än majoritetsstyre. Vår åländska variant har tyvärr blivit formeln ”vinnaren tar allt”. De grupperingar som lyckas bilda en formell majoritet vid själva regeringsbildningen efter val har tagit sig före att med ett par mandats övervikt fördela ministerposter, ta majoritet i de flesta av lagtingets

utskott och andra organ och dessutom att rensa bort mesta möjliga av opposition i självstyrelsens olika kommittéer, styrelser och andra organ.  Med lite över hälften av väljarnas stöd vill man med korta formuläret bestämma allt som självstyrelsen kan bestämma över, även när det förekommer flagranta meningsbrytningar mellan regeringsgrupperna i tunga förtroendefrågor. Då har man ingen verklig majoritet men man behåller makten ändå. Detta, bästa kolleger i lagtinget, är ingen god demokrati.  Det är inte så att nästan hälften av väljarna ska sakna reellt inflytande under fyra år för att majoriteten tolkar demokratin på sitt sätt.

 

Korta formuläret i utskottsarbete kan jag tänka mig när det faktiskt råder klar enighet om någon detalj i lagstiftningen. Men gäller de större ärenden, speciellt sådana av principiell bärvidd och direkt betydelse för många ålänningar, då ska de folkvalda vara beredda att kosta på sig en belysande debatt, kunna ge och ta argument. Annars blir besluten inte demokratiskt beredda, helt enkelt.    Det är inte så att sådana rättigheter och framförallt skyldigheter, som en knapp majoritet genom lagting och landskapsstyrelse begåvar ålänningarna med, är ett utflöde av demokratin, av kollektivets beslut.Kanske det inte heller är tänkt så, utan mera tänkt som att de grupper som sitter på makten fördelar sina förmåner på ett visst sätt.

 

Herr talman,

Demokrati innebär INTE att majoriteten styr, utan att varje medborgare har en röst. Alla röster värderas lika, oavsett röstarna inkomst och position. Idén med demokrati kan motiveras bara med en idé om alla människors lika rättighet. Dessutom bör man minnas att demokratins synliga institutioner  - som lagtinget, som landskapsstyrelsen och andra myndigheter inom självstyrelsen - vilar på några få grundpelare. Dessa grundpelare är en rimligt fri marknad, en viss tilltro till rättssamhället och en solidaritet utöver gruppgränser och andra gränser i vårt samhälle. Och solidariteten, tanken att alla ska hjälpa alla, den utgår från de enskilda människornas vilja att hjälpa, alltså den moraliska dimensionen.

 

Herr talman,

Det vi i lagtinget OMEDELBART kan göra för att staga upp demokratin i vårt system det är att ta den öppna diskussionen, utbytet av argument, på fullt allvar. Det måste vara så att rimliga ståndpunkter bedöms efter sitt eget värde och beaktas därefter. Vi klarar inte demokratin med korta formuläret, där den verkställande makten, landskapsstyrelsen, bestämmer vad lagtinget ska besluta. Det har heller inte varit meningen hos dem som grundlagt vårt självstyrelsesystem som har utvecklat detta.

 

Det heter faktiskt att landskapsstyrelsen lägger FÖRSLAG inför lagtinget och det är lagtingets direkta plikt att granska dessa ärenden under lupp för att se om förslagen är korrekta, motiverade och rättvisa, att alla medborgares rätt beaktas i möjligaste mån.

 

För att vår självstyrelse ska återfå ett stabilt förtroende hos de åländska väljarna krävs ett fortlöpande offentligt samtal som bygger på politikernas tillit till sin publik. Visst är det så att vårt samhällssystem består av sega och tröga strukturer, som råder över vårt tänkande och handlande. Det är säkert bra på många sätt, också med tanke på rättssäkerhet och en viss trygghet. Men det behövs en offentlig debatt som belyser de många problem som finns och som leder fram till beslut som människor kan förstå och på det sättet acceptera, beslut som ger legitimitet åt det som sker.

 

Jag ber lagtinget bedöma reservationen till kulturutskottets betänkande i den andan.

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Det är glädjande att höra ltl Hasse Svenssons anförande med beaktande av kulturutskottets betänkande om ändring av landskapslagen om studiestöd, ur demokratisynpunkt och parlamentarisynpunkt, eftersom han nu uppenbarligen har ändrat sig. Han har under många år deltagit i den åländska debatten om parlamentarismens vara och icke vara och då varit den första förespråkaren för att skapa splittring i det åländska samhället och skapa parlamentarism, medan jag alltid har hävdat att det är det som har förstört vår självstyrelses utveckling. Nu står han och tar det tillbaka! Jag tycker att det var ett mycket bra erkännande. Tack, ltl Hasse Svensson!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag är rädd för att vtm Häggblom inte riktigt förstod mitt resonemang och då var det antagligen något fel på mitt resonemang, men kanske inte enbart det. Parlamentarismen är alltså ett sätt att tillämpa demokratin som fungerar bra, om den sköts bra. Alla system som sköts dåligt fungerar dåligt. Ett parlamentariskt system är nödvändigt för att det inte skall bli pampvälde och vi skall ha det på ett sådant sätt att vi kan se väljarna i ögonen.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Med beaktande av landskapslagen om studiestöd hoppas jag att ltl Svensson också i framtiden kan diskutera att man kanske kan ändra på parlamentarismen och att vi går tillbaka till det gamla systemet att alla får vara med i landskapsstyrelsen med ett visst antal ledamöter, så får man vara med i beredningen från första början och så får det åländska samhället vara med och utveckla det. Hur skulle parlamentarismen fungera om det inte är majoriteten som bestämmer eftersom man har valt ett sådant system i det åländska politiska livet! Vem skall annars bestämma, är det en viss minoritet på fem personer eller hur vill ltl Hasse Svensson ha det?

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag var med på den tiden när vi hade det gamla systemet och följde det ur journalistisk synvinkel och jag tror att alla som var med på den tiden kommer ihåg att det kommunala systemet frångicks därför att det gjorde att de viktiga debatterna skedde bakom slutna dörrar, nämligen i landskapsstyrelsen, och i lagtinget fanns det inte så mycket att göra åt den saken. Jag kan inte förstå annat än att det är ett reaktionärt resonemang som vicetalmannen för när han åter vill göra lagtinget till något slags kommunalt organ, alltså på det sätt som kommunerna arbetar. Kommunerna har helt andra uppgifter än vad vi har i lagtinget; de lagstiftar inte t.ex.  Om det är så att vtm Häggblom vill argumentera mot parlamentarismen skall det handla om det och inte säga att allting var bättre förr – man skall väl argumentera också!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Ltl Svensson började tala om studiestödet och halkade sedan skickligt in på bitterhet om regeringsbildningar och pratade vidare om det i en kvart – och fick tydligen göra så. Jag skulle säga till ltl Svensson att det är väl ändå så att det är vi trettio i den här salen som fattar besluten som skall rösta om det hä. Vad är bättre demokrati än att den majoritet som Ålands folk har gett sitt förtroende fattar besluten. Vi trettio stycken här där varje ledamot har en röst, vad är mer demokratiskt än det!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!  Mitt anförande handlade om det sätt på vilket det här ärendet har blivit berett. Om det var såsom ltl Lindqvist säger att det räcker med att man har en omröstning i lagtinget, då behövde vi inte ha några utskott. Jag rekommenderar ltl Lindqvist att läsa på lite varför vi har det system vi har i stället för att han drömmer om att 17 bestämmer allt över 13!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

 Av utskottsbetänkandet kan jag se att ltl Svensson, likt ltl Sundback, har deltagit i behandlingen av ärendet i utskottet och så mycket litar jag nog på min partibroder Strand som ordförande i utskottet att han har gett ltl Svensson så mycket möjlighet att yttra sig som han har önskat i utskottet.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag har berättat om här att i detta ärende var det liksom ingen idé att begära ytterligare belysning av ärendet, att bereda det på ett sakligt sätt, eftersom det påbjöds att det skulle vara korta formuläret – inga ändringar, tack så mycket!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Det absolut avgörande i denna fråga och i debatten är detta med rättssäkerhet och vad som bör finnas i lag och vad som kan finnas i förordning. Jag skall ta upp det, men bara några korta ord om detta med behandlingsordningen.

 

Under den tid som jag har varit i lagtinget sedan 1991 kan jag erinra mig två fall tidigare när man har man har tagit korta formuläret  när det har varit väsentliga substansfrågor som har funnits i framställningar. Det är landskapsstyrelsereformen 1995, där det var bråttom att få igenom den före valet; då skulle det röstas igenom och det var barnomsorglagen 1996 på våren. I det första fallet behövdes det inget hörande fastän det var en synnerligen väsentlig och stor reform som har fått återverkningar på hela parlamentarismen, kan man säga. När det gäller barnomsorgslagen avbröts det planerade hörandet därför att majoriteten hade sagt att det blir inte några ändringar.

 

När det gäller studiestödet och vad jag kan utläsa av betänkandet har man genomfört ett icke oväsentligt hörande. Man har hört landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, enhetschefen Lars-Erik Karlsson, banktjänstemannen Birgitta Dahlén, bokföraren Monica Westergård, representanten för Ålands sjömansskolas studeranderåd Erika Humell och representanten för Ålands lyceums studeranderåd Oskar Harcke. Min erfarenhet från utskottsarbetet är att de som blir hörda i utskottet vill ofta gärna se vad resultatet har blivit av deras medverkan och i det här fallet kan man dra den slutsatsen att de som har hörts har inte haft någonting att anföra överhuvudtaget som skulle vara av betydelse, så jag tycker att av den anledningen är det lite märkligt med korta formuläret. Man kan läsa ett vanligt utskottsbetänkande: ”utskottet konstaterar, utskottet har erfarit, utskottet noterar, utskottet anser, utskottet förutsätter ” osv. Kanske utskottsordföranden ltl Jörgen Strand kunde redogöra lite för vad är utskottets slutsatser av hörandet. Hela utskottsarbetet bygger på att det är inte så att majoriteten bestämmer, utan majoriteten har som skyldighet att bilda opinion, att argumentera för sina förslag och sedan när man har inhämtat sakupplysningar, gått igenom lagstiftningen, förankrat det i utskotten, bestämmer en majoritet. Till den delen är det riktigt, men själva proceduren fram till hur man skall fatta beslut är oerhört viktig. Det är egentligen demokratins kärna.

 

Herr talman!

Så till de två punkterna. 9 §: om det är så att detta med studiemedel är en rätt för de enskilda studerande, en rättighet för varje person, så finns det mycket som talar för att det här borde regleras i lag. Det är med motiveringen att man inte skall kunna ändra så mycket i lagen  utan det skall vara framförhållning, det var skall vara förutsägbart för individerna och när man ändrar det skall det gå igenom just den här proceduren att man gör det i lagstiftning. Det skall alltså vara hållbara argument och en diskussion samt en beredning. Den här problematiken har nyligen varit aktuell i samband med utkomststödet där det var helt klart, att där gick det inte att bestämma nivåerna i förordning. Det kan naturligtvis betyda för förvaltningen en viss tröghet, men det är det system som är vårt rättssystem.

 

När det gäller 11 § 3 mom.  tycker jag faktiskt att partierna skulle överväga vad det kan innebära för problem om man tar bort momentet. Det kan innebära att det finns missförhållanden, misskötsel, men skulle man inte kunna tänka sig att man försöker parera det med information, som har talats om här. Kreditvärdigheten, som man t ydligen vill få in i förordning, handlar det inte om, utan det är två helt skilda system. Kreditinrättningarna är en marknadsinstitution som beviljar krediter och får ett förtroende för sina kunder, klienter och i det här fallet med hjälp av ett borgensåtagande, dvs. om någonting händer finns landskapsstyrelsen där som en kreditvärdighetstrygghet .Jag vet inte heller varför det sannolika missbruket skulle stävjas för att man begär in ett kreditvärdighetsintyg. Då blir det så att missbruket skulle vara mera sannolikt om man har mindre pengar i bakfickan, lite fattigare föräldrar och kanske inte några besparingar. Då kommer jag till den väsentliga punkten: är det sannolikt att en studerande kommer att missköta sig? Vad skulle dessa sannolikhetsskäl vara? Kan man säga t.ex. – ursäkta uttrycket – att ett ”rötägg” i gymnasiet, som har fått anmärkningar och kvarsittningar, sedan så småningom kommer över sina pubertetsbekymmer eller någonting sådant och sedan i 18-19-års åldern skall börja studera och då skall någon göra en sannolikhetsbedömning av vad den här personen kan bli för en studerande. Skulle det kunna vara ett argument: ja, den här personen har inte skött sig så bra tidigare, så det är sannolikt att  han inte sköter sig så bra i fortsättningen! Man kan försöka hitta sådana kriterier. Den här personen är känd, och det kan vara ett plus och ett minus, och personen är okänd. Det kan vara ett plus och ett minus. Så vad är dessa kriterier som sannolikt skulle kunna säga att en person missköter sig? Det här behöver man alltså inte hänföra enbart till de studerande. Varför skulle man bland de studerande säga att här finns säkert ett visst antal personer som med sannolikhet inte kommer att sig. Det gäller alla medborgare, om vi tar den här punkten vidare. Det samhället bidrar med måste vi alltid bedöma utifrån den enskilda personen: är det sannolikt att personen missköter sig? Det är just därför vi har grundrättighetslagar som säger att man inte får inskränka på den personliga integriteten. En annan princip som brukar hävdas här i lagtinget, i alla fall under den förra perioden, är Rule of Law. Och vad betyder det? Jo, man verkar under allmänna lagar och de skall i grunden vara generella just därför att var och en skall bedömas på samma sätt. Det skall inte vara så att alla de trettio i lagtinget på sannolikhetsskäl kan graderas och prioriteras, att här har vi en som sannolikt inte missköter sig och så har vi den på lägsta skalan här som nog av något slags skäl kanske inte sköter sig. Alla är lika inför lagen och den personliga integriteten får man alltså inte lagstifta bort. Till slut kommer man till: vem gör bedömningen, enligt vilka kriterier? Då är vi tillbaka till Rule of Law. Kriterierna för att få frånta någon rättigheterna, kriterierna för att inskränka på den personliga integriteten måste stiftas i lag just därför att det får inte vara godtycke, det får inte vara så att man utan argument kan föra fram sådana förslag som försätter medborgarna i olika situationer.

 

Herr talman!

Studiestödslagen är vi naturligtvis angelägna om att skall komma fram så att man kan fortsätta med att betala ut studiemedel till alla studerande som är berättigade. Vi ser helst att man inte inför sådana här sannolikhetsparagrafer där man skall göra bedömningen att någon kommer att bli utan. Den som har misskött sig, och sannolikt eller inte kommer att förbättra det hela, det kan man säkert räkna ut en sannolikhetsprocent på. Men det viktiga är att man försöker se: hur skall man kunna informera eller på annat sätt stöda dessa personer som då med någon slags sannolikhetsbedömning skulle kunna hamna i ett sämre läge. Det är det som är det angelägna. Den vidare behandlingen av lagen skulle kunna förenklas betydligt om det är så att man tar bort det tredje momentet i 11 §. Det kan andra kan säkert accepteras. Men om majoriteten så vill kan man väl sätta en kläm till betänkandet, att landskapsstyrelsen ser över hur man skall stävja det eventuella missbruket och se till att de studerande får en tryggare ekonomi. Då förmodar jag att vi  har ett ganska enigt lagting bakom om detta. När det gäller just grundrättighetsfrågorna och den personliga integriteten tycker jag att man skulle vara lite försiktig innan man går vidare med här typen av förslag.

 

Jag vädjar alltså till majoriteten att inte lägga prestige i detta utan att se rättighetsfrågorna som så viktiga att landskapsstyrelsen kan få mandat att se på ärendet i en runda till, men då skulle lagen komma till i en ganska enkel behandlingsordning här, turen via stora utskottet blir rent formell och kan gå på väldigt kort tid; i annat fall blir två turer möjligen till stora utskottet och omröstningar i salen. Dessutom är det vår juridiska bedömning att paragrafen kommer att utsättas för ett partiellt veto i presidenthanteringen.

 

Ltl Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag funderade lite över uttrycket i reservationen om korta formuläret. Man kan få den uppfattningen att vi helt och hållet rakt av har tagit landskapsstyrelsens förslag utan att ens fundera efter. Det är faktiskt så att vi har haft en hel lång rad med hörande. Vi har hört landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, vi har hört enhetschefen vid studiestödsbyrån Lars-Erik Karlsson, vi har hört banktjänstemannen Birgitta Dahlén och bokföraren Monica Westergård samt representanter för studieråden vid Ålands sjömansskola och vid Ålands lyceum. Vi har också grundat oss på ett betänkande som en grupp bestående av landskapsstyrelseledamoten Harriet Lindeman, ordförande, Monica Nordqvist från utbildningsavdelningen, Åsa Åkerblom från ungdomsrådet och ekonomen Leif Lindén samt Lar-Erik Karlsson som sekreterare. Där har man lagt stor vikt vid att det finns problem, att antalet lån där landskapsstyrelsens borgensansvar träder i kraft ökar och att det finns väldigt mycket skattepengar som ligger obetalda. Man funderar på olika alternativ till hur man skulle kunna lösa detta. Man ger fem olika och kommittén föreslår att  man borde ändra lagen så att landskapsstyrelsen har möjlighet att neka borgen för studielån om det är ”uppenbar risk” att lånet kommer att misskötas. Visst har vi också lyssnat på dem som vi har hört i utskottet och det har visat sig att samtliga har tyckt att förslaget har varit väldigt bra. Det enda som man har hört någon kommenter är just faktiskt själva ordvalet  att det är ”sannolikt”, men själva innehållet har man tyckt att har varit bra.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag gjorde uppräkningen på hörande, men ltl Lundberg bekräftar nu det väsentliga: att man har haft en massa överväganden, man har gått igenom betänkandet, man har gjort bedömningar och man har noterat vad de hörande har sagt och gjort och tyckt, men det står ingenting om det i betänkandet! Jag begärde att utskottsordföranden Strand skulle redogöra för detta. Jag är tacksam för att jag fick en liten redogörelse från ltl Lundberg, som inte varit med i behandlingen men som ändå vet mycket mer än de som har varit med tydligen. Ursäkta, herr talman, jag noterade inte det!

 

Ltl Lindqvist: Avstår.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

När man behandlade ärendet i studiestödskommittén definierade man olika problemområden där man ville förbättra studiestödet. Vi hade en studiestödsreform 1995 som har varit mycket bra och som har gett oss väldigt bra studiestöd för våra ungdomar. Men man ville gå vidare här och ett av problemområdena var just borgensansvaret, där man har upplevt att problemen har vuxit och leder till väldigt många överskuldsatta ungdomar. Det är ingenting som jag tycker att man med samhällsmedel skall medverka till så här automatiskt. Kan man göra någonting åt det skall man försöka och det är det som studiestödskommittén kom till. Det är också den slutsatsen landskapsstyrelsen drog att man vill försöka förhindra detta genom den föreslagna bestämmelsen som säger att man kan neka borgensansvar. Det står inte att man skall göra det. Detta är inget specifikt problem för Åland. Enligt folkpensionsanstalten och kreditinrättningarna är det precis samma problem i hela Finland. Ungdomarna som skuldsätter sig på grund av för lättvindigt beviljade studielån ökar, med negativa faktorer i deras framtida liv. Det är därför man anser att man ville göra detta och det är ingalunda så att det är landskapsstyrelsen som skall bedöma kreditvärdigheten utan det är banken som gör det. I dag kan banken inte göra någonting annat; de kan säga åt landskapsstyrelsen att den här sökanden har misskött alla sina lån och sina ekonomiska åtaganden men söker ändå studielån och landskapsstyrelsen måste enligt lagen bevilja borgen. Det är det vi vill ändra. Om banken anser att personen i fråga inte är kreditvärdig, det finns betalningsanmärkningar, men landskapsstyrelsen skall inte veta mer än att det finns betalningsanmärknignar, då kan man neka studielån. Men jag vill påpeka att man kommer ingalunda att neka studiestöden, bidragen för studier, de finns kvar.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag nämnde detta med kreditvärdighetsintyg i mitt anförande därför att det fördes fram att man skulle ta in det i förordningen. Landskapsstyrelsen skulle grunda sannolikhetsbedömningen på det. Det viktiga här är att en kommitté har noterat att det finns problem med borgensansvaret och att det finns misskötsel av lån. Det är vi säkert helt eniga om att det skall man försöka göra någonting åt. Det väsentliga i det vi säger är att när man gör det får man inte gå in på personliga grundrättigheter som berör den personliga integriteten, så allt det här handlar om tredje momentet i 11 § och jag har då sagt att varför inte ta bort det och säga i en kläm att landskapsstyrelsen ser över möjligheterna att med information och på annat sätt komma åt detta med misskötsel av lån på ett sådant sätt som tillfredsställer lagtinget och är inom ramen för respekten för den personliga integriteten. Saken är egentligen inte så märklig, utan det är det att det gäller att hitta ett bra sätt och då finns det också möjligheter att ta in i ett betänkande: vad har man gjort åt det här på annat håll? Vad leder den intensifierade informationen till? Det är helt enkelt ett förslag om att konstruktivt försöka hitta några lösningar här, men jag tycker att ändå som lagstiftande församling måste man se på ramarna och grundrättigheterna som någonting mycket viktigt.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Erland frågade varför vi inte har redogjort för behandlingen. Det är naturligtvis för att jag har uppfattat det så att de vi har hört har haft samma uppfattning som landskapsstyrelsen. Enda undantaget var eleverna, som tog upp att informationen hade varit dålig. Jag kan ta på mig att vi kunde ha haft det med.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

En liten formalitet. Det hör till att de slutna utskottsförhören bygger på förtroende mellan dem man hör och de som sitter i utskottet, att man inte vidareför enskilda hörandes åsikter, så vad eleverna har tyckt spelar ingen roll, men det viktiga i det här fallet skulle vara att utskottet kunde gemensamt i så fall efter att ha hört de sakkunniga konstatera att alla tycker att det här med en sannolikhetsbedömning är bra. Då skulle det naturligtvis sätta reservanterna i en annan dager. De måste då skriva att visserligen har alla sakkunniga sagt att det här är bra, men vi anser att det strider mot grundrättigheterna. Oberoende hur det är i detta fall är det viktigt att ett utskott sätter ner sin bedömning, för den bygger på att de enskilda medlemmarna gör lite olika bedömningar. En del tycker att den här sakkunniga sade vissa saker som håller, andra som inte håller och det är utskottets uppgift, om man inte väljer korta formuläret att försöka formulera en gemensam ståndpunkt. Här har vi alltså två extrempunkter, en reservation till alla delar och korta formuläret. Reservationen

talar om motiveringar; korta formuläret säger ingenting. Det enda det säger är att man har hört många personer, men av deras sakkunnigutlåtande har man inte dragit några slutsatser.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det är på något sätt en förlamande brist på debatt i lagtinget. Oppositionen försöker ta upp väsentliga principiella frågor men majoriteten söker sig ut i korridorerna och resten bidar tydligen sin tid, för någon riktig debatt får vi inte  om principerna. Nu handlar det om beredningen och jag håller i mycket hög grad med det som har sagts från liberalt håll att det här med korta formuläret är inte någonting som man tycker att förbättrar diskussionen, i synnerhet inte med tanke på att reservationen ändå innehåller två principiellt väldigt viktiga saker. Nu säger majoritetens representant att de har uppfattat dem som vi hörde att de tyckte att det här var helt och hållet som de också och landskapsstyrelsen uppfattar det. Så tycker inte jag! En av de elevrepresentanter vi hörde frågade uttryckligen: Hur skall man bedöma ”sannolikt”? Han såg med ganska så klara ögon på det och undrade hur skall det här kunna tillämpas! Man kan inte förvänta sig att en ung människa som får papperet i sin hand någon dag före skall ha så hemskt mycket kritiska kommentarer eller alternativa förslag eller lägga ut texten om lagstiftning i allmänhet och rättssäkerhet specifikt och sedan tillämpa det dessutom i den här lagstiftningen, men han sade alldeles klart och tydligt: hur skall det här tolkas? Vem skall säga om det är sannolikt? Det var lite kejsarens nya kläder över det hela. Tydligen har utskottets ordförande glömt det och tydligen kommer inte någon annan i majoriteten ihåg det. Det fanns också andra kritiska kommentarer och jag tycker nog också att när vi hade diskuterat detta ganska ingående kunde den tjänsteman som har hand om detta mycket tydligt se saken också från vår sida, alltså från reservanternas. Med detta vill jag inte ha sagt att han tyckte att det ena eller det andra var korrekt utan han förhöl sig saklig till själva de invändningar som vi hade och noterade att det där hade man tydligen inte riktigt tänkt över i beredningen.

 

Detta med korta formuläret är just den syn på parlamentarism som majoriteten här har gjort sig till tolk för. Man behöver inte argumentera. Man behöver inte i lagtinget inför allmänheten redovisa sina motiv, utan man räknar med att parlamentarism är samma som 17 mot 13 och att man har rätt när man är i majoritet. Vtm Bert Häggblom sade här att vi skall gå tillbaka till det gamla systemet, att då får alla vara med! Men i det gamla systemet var det också majoriteten som avgjorde. Inte var det någon skillnad när vi röstade. Inte var det någon annan formel, utan det var majoriteten i det gamla systemet som avgjorde. Uppfattningen om parlamentarism som enkelt majoritetsstyre är inte fullödig. Parlamentarismen bygger på: vem tar det dagliga politiska ansvaret för den politik som förs. Det gör majoriteten; minoritetens uppgift är att granska, att komma med förslag och på det viset skall den förda politiken bli ännu bättre. Nu har vi i det här fallet kommit med två vägande argument för varför man inte skall lagstifta så här och då gäspar t.ex. ledamoten Mattsson fullkomligt uttröttad! Och jag förstår om man inte är intresserad av sådana saker som rättssäkerhet och tycker att det är ovidkommande, utan det viktiga är man kan med makt pricka vissa ungdomar för att man i all välmening tror att man skall förhindra dem från att missbruka sina studielån, att det är det som är lagstiftningens uppgift. Då är det naturligtvis omöjligt att diskutera principen om hur man skall förhålla sig till människors rättssäkerhet. Nu är det så att den elev som inte får borgen kan inte besvära sig, alltså man kan inte överklaga detta beslut. Det är helt och hållet myndighetens makt som avgör. 

 

Om majoriteten med sina 17 röster vägrar att diskutera den här principen, så tänker jag gå vidare i den här frågan därför att den är så central i hela vårt demokratiska system. Det är så att vår demokrati kan inte formuleras av 17 personer från dag till dag, vad de eventuellt orkar eller ids diskutera. Det måste finnas ett system, ett rättssäkert system, som oberoende av dessa 17 orkar eller inte tryggar medborgarna vissa rättigheter och det skall vara oberoende av hur landskapsstyrelsen och majoriteten är sammansatt.

 

Mot alla vulgärtolkningar om att vi inte skulle bry oss om vilja förhindra missbruk av lån vill jag till slut säga att det är fullt möjligt att göra det utan att ta till en sådan här riskabel lagstiftning som sätter hela vårt rättsäkerhetssystem i gungning.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Eftersom ltl Sundback sade att ledamoten Mattsson var fullständigt uttråkad och det finns flera här, så vill jag att hon förtydligar, då det kanske är flera som hör på debatten, vilken ledamot Mattsson hon menar!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är rätt. Den jag avsåg är lagtingsledamoten och centerns ordförande Jan-Erik Mattsson, som i den här frågan tydligen inte har någon uppfattning och på grund av sin vårtrötthet inte heller orkar följa debatten!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det är populärt att ofta tala om rättssäkerheten. I detta parlament är jag den som närmast i tiden har varit berörd av studielån och jag kan säga att jag är det än i dag. De studielån som landskapet gav mig en gång i tiden ganska lättvindigt kanske jag inte skulle ha haft så många av om jag skulle ha blivit mera upplyst om vad ett lån är för någonting när jag var ung och dum, om jag får uttrycka mig så i och med att det är mig själv jag talar om. Ett av syftena med lagförslaget, som jag tycker att är bra, är att upplysa ungdomar vad ett lån är och man skall veta det att studielån är ganska hemska lån, om jag får uttrycka mig på det viset. Studielån är ett lån som kapitaliseras, dvs. räntan betalas inte under studietiden utan den läggs till kapitalet. Lånen växer i snabb takt. Med dagens stigande ränteläge växer lånen väldigt snabbt. Jag tror att de som kommer att nekas borgen kommer att bli ytterst, ytterst få, ltl Sundback. Däremot kommer de som kommer att få en bättre insikt i vad ett lån är att vara mycket flera, så det här är inte att begränsa rättssäkerheten, utan det här är att värna om rättssäkerheten och värna om de åländska ungdomarnas ekonomi.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag vet inte riktigt hur ltl Lindqvist definierar rättssäkerhet, men efter det här utlåtandet är jag alldeles övertygad om att det inte är på samma sätt som jag gör det. Rättssäkerhet innebär bl.a. att man inte kan bli dömd på förhand. Det är det som sker med det föreslagna momentet. Ingen myndighet, ingen person kan i stöd av den här lagen eller någon förordning avgöra på förhand vem som kommer att missbruka ett lån. Och när majoriteten tar sig den makten, då har det gått mycket långt!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Hur man definierar rättssäkerhet är en sak som ltl Sundback och jag får ha våra egna definitoner om, men det som jag ännu tänkte beröra i ltl Sundbacks anförande var att jag tyckte att det verkade som om ltl Sundback på något vis genom hot ifrågasatte detta parlaments värdighet och position när hon talade om att ”gå vidare”. Vart går man vidare från ett parlament! Det låter faktiskt skrämmande. Om det är så att ltl Sundback verkligen ifrågasätter självstyrelsens dignitet på det viset tycker jag att det är mycket beklagligt.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Rättssäkerhet är ingenting som man har privata definitioner om utan det är faktiskt reglerat på annat sätt. Det skulle kanske tjäna både ltl Lindqvist och majoriteten att försöka att åtminstone få någon expert att föreläsa om sådana grundläggande principer. Det andra är faktiskt att den här majoriteten, om man lagstiftar på det här sättet, fullständigt har tappat min respekt. Jag kommer att tillgripa alla lagliga och demokratiska medel för att visa att så här kan vi inte ha det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson sade att det är viktigt att man inte medverkar till att unga människor faller i skuldfällan, och på den punkten är vi fullständigt eniga. Det vi diskuterar är det sätt på vilket man gör det. Det är absolut nödvändigt att man inte gör det så att det faller en skugga över rättssäkerheten. Det tycker jag vi borde vara överens om. Sedan kan man också tillägga att missbruket av lånen inte proportionellt sett är något särskilt stort problem. Vad jag förstod av utskottsbehandlingen förekommer det aldrig hos sådana som studerar på universitetsnivå t.ex. Det finns alltså en god lösning i alla fall och det är att man ger ut lånet i mindre portioner och att det skall finnas möjligheter för låntagare som t.ex. skall köpa en dator att vända sig till banken och säga att nu skall jag köpa en dator eller jag behöver det här för studiemedel osv., så kan banken avgöra hur de hanterar den biten.

 

Utskottsordföranden Jörgen Strand säger att alla hörda i utskottet tyckte att landskapsstyrelsens förslag var okej. Det var i alla fall andemeningen i hans anförande. Inte heller jag, lika lite som ltl Sundback, har uppfattat det på samma sätt. Det där beror ganska mycket på hur man bedriver ett hörande i ett utskott. Det är inte bara så att man frågar är det okej eller inte utan det gäller att bena ut och gå bakom; är det t.ex. landskapsanställda som är underställda landskapsstyrelsen som yttrar sig är det viktigt att man försöker komma fram till vad de faktiskt tycker och inte bara nöjer sig med att säga att man inte har några invändningar. Det är viktigt att hörandet går till på det sättet. Oppositionen hade sina frågor, men det är inte så säkert att resultatet av de frågorna noterades särskilt mycket från majoritetshåll. Det är alldeles uppenbart att det inte är så.

 

Jag är inte glad åt att ltl Lindqvist börjar bli trött på talet om rättssäkerhet. Det måste vara fel. Däremot noterar jag med en viss tillfredsställelse att han gav mig ett oreserverat stöd i mitt resonemang i det tidigare anförandet om att det gäller att kommunicera med ungdomarna om vad lån är för någonting. Det tar jag alltså som ett glädjetecken!

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

I debatten har det mycket handlat om hur svårt det är att i förväg kunna avgöra om någon tänker missköta sina lån. Då vill jag påminna er om gällande lag som ger oss möjligheten i dag att neka borgen, om det är bevisat att man har misskött sina tidigare studielån. Det är precis samma sak; nu utvidgar vi diskussionen om det har kommit betalningsanmärkningar inte enbart på studielånet som man tidigare har lyft utan också anmärkningar på annat håll, så jag förstår inte riktigt skillnaden i det. Jag vill påminna om att i den planerade förordningen avser vi att i paragrafen om studielån där man har summorna för studielånen per månad med kommer vi också att ha med att man kan lyfta lånen terminsvis och mot uppvisat studieresultat, alltså ett krav på prestation. Det kommer att tydliggöras. Den fråga vi nu diskuterar är att man utvidgar misskötandet av studielånen också till andra betalningsanmärkningar.

 

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

 Det förvånar mig att landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson säger att det skulle vara precis samma sak att man kan nekas ett studielån om man har misskött ett tidigare som att man för in alla allmänna betalningsanmärkningar och kanske också misstankar på grund av levnadssätt osv. Det är inte alls samma sak. Det är också på det sättet att när man talar om att studieresultat skall avgöra detta måste man i så fall definiera det väldigt tydligt. Det som åtminstone jag har avsett är att man skall vara övertygad om att den som får ett studielån verkligen studerar, men skall man begära någon särskild nivå på prestationerna eller hur är det tänkt? Jag förstår inte varför det skall vara så svårt att gå med på att vi löser den här frågan genom att periodisera lånens utbetalning väldigt långt och om det återstår vissa problem är de faktiskt små. Jag håller helt med ltl Sundback, som säger att lagstiftarna skall se på individens situation och inte vara något slags förlängd arm av förvaltningen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Jag sade att man också enligt det nuvarande lagförslaget kan nekas borgen om man har dragit på sig betalningsanmärkningar för andra lån än studielån.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag lade märke till att landskapsstyrelseledamoten Carlson inte längre använde ordet precis!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Den syn som landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson har i den här frågan är ganska skrämmande. Vilka privata affärer och betalningsanmärkningar skall då kunna användas för att förneka en landskapsborgen och hur skall myndigheten komma över all den här informationen eftersom den i så hög grad är sekretessbelagd? Vi får ett mycket, mycket konstigt samhälle om våra myndigheter skall börja basera beslutet om landskapsborgen på annat än sådant som som står uttryckligen i lag. Det är en helt annan sak om man har missbrukat sin landskapsborgen och sitt studielån. Då är det ganska enkelt att neka det. Men när man har haft ekonomiska transaktioner som ingenting har med ens studier att göra, utan med sitt privata liv, är det orimligt. I så fall tror jag att hela landskapsstyrelsen snart också måste börja titta sig i spegeln, inte kan vi leva i ett sådant samhälle. Det är absolut inte Rule of Law. Myndigheten kan bara basera sitt beslut på lag, förordning eller andra normer, inte på några uppgifter från privata organisationer om en individs ekonomiska svårigheter eller tänkta svårigheter. Gud förbarme oss från ett sådant samhälle! Är det landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson då som sist och slutligen skall ta ansvaret för vem som är kreditvärdig eller inte! Ja, det är ingenting att skratta åt.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

 Det system vi har i dag går till så att en studerande som vill söka studielån vänder sig till en bank och banken i sin tur beviljar lånet, såvida landskapsstyrelsen beviljar borgen. Om denna bank konstaterar att den här personen är inte i våra ögon kreditvärdig – landskapsstyrelsen behöver inte veta hur och varför samt vilka mark och penni det handlar om – på grund av olika saker som inte landskapsstyrelsen ens har att göra med, men med gällande lag måste ändå landskapsstyrelsen bevilja borgen, trots att banken säger att personen inte är kreditvärdig. Så fungerar det i alla långivningsdiskussioner. Det är det det handlar om.

 

 

 

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ja, så där går det till! Det beslut banken tar är ett beslut gentemot den enskilda individ som har sökt om lånen. Det har myndigheten ingenting att göra med. Det är det som landskapsstyrelseledamoten Carlson och alla andra måste ha klart för sig. Det är ett privaträttsligt förhållande mellan en enskild individ och banken. Landskapsborgen är någonting separat; det avgörs av myndigheten i stöd av lag. Att tro att banken och myndighetspersonen skall börja kommunicera och att landskapsborgen skall avgöras på en sådan grund är att sätta hela rättssystemet ur funktion. Den som har sökt vet inte på vilka grunder avslaget för landskapsborgen har tagits, eftersom myndigheten inte kan hänvisa till en bedömning i banken då det beslutet är sekretessbelagt och personen i fråga har ingen möjlighet att överklaga beslutet. Det är rättslöshet det! Politiskt är det landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson som ytterst ansvarar eftersom det inte finns några andra laglighetssystem – det blir en rent politisk bedömning i slutänden.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

 Förordningen kommer att lyda: ”Om det finns betalningsanmärkningar kan landskapsstyrelsen neka borgensansvar”. Det handlar om det och då kommer det ingalunda att bli en enskild person som kommer att neka, om det skall nekas. En låntagare kan alltid vända sig till olika banker och kommer alla banker med samma betalningsanmärkningar är det antagligen mycket sannolikt att en person inte kan sköta sitt lån. Vi kan bedöma detta precis på samma sätt som vi i dag bedömer att en som redan tidigare har misskött sina studielån från landskapsstyrelsen inte heller kommer att kunna sköta dem. Den elev som en gång har fått studielån och lyckats missköta dem under några år kanske också har ändrat sig, likaväl som en annan som har skaffat sig betalningsanmärkningar på andra sätt. Jag tror att det här blir inte alltför svårt. Jag tror inte att det kommer att handla om många, utan det handlar om möjligheterna att lite ansvara för de samhällsmedel man ger ut.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Efter landskapsstyrelseledamoten Gun Carlsons uttalande är vi tillbaka i en ännu oklarare situation, dvs. det grundläggande är att man måste skilja på det finansiella systemet, som bedömer kreditvärdigheten och eventuella betalningsanmärkningar och den bedömning som landskapsstyrelsen skall göra när det gäller en rättighet. Det är det som framkommer ur 11 §, att sannolikheten finns inte preciserad. Vad är det för kriterier? Skall landskapsstyrelsen också vara en betalningsbedömare i tillägg till bankerna? Vad är det för kompetens att bedöma betalningsbeteendet? Det är bankerna som gör kreditprövningen och bedömer den. Det finns sedan officiella betalningsanmärkningar osv., men det kanske inte hör hit utan det enda är att utgå från den personliga integriteten, som också skall gälla de studerande; de skall behandlas på lika sätt och de skall inte vara utsatta för godtyckliga bedömningar. Vill man lösa problemet med betalningssvårigheter och att vissa studerande kanske hamnar i någon skuldfälla eller liknande, så är det för det första information och, som har föreslagits här, att man betalar ut i rater och sedan kan man ha eventuella villkor på studieprestationen. Det är gångbart och det inkränker inte på den personliga integriteten och det är likabehandling för alla. Det är möjligt att det som står i 11 § är rätt tänkt, men det är fel formulerat och det är alltså en inskränkning av den personliga integriteten. Jag tycker fortfarande att det vore en förbättring av lagstiftningen om man tog bort detta moment. Det skulle också vara väldigt enkelt att göra det.

 

Vtm Häggblom:

Herr talman!

I slutet på en lagtingssession blir det alltid upprört och man tar till olika brösttoner för att få det att låta värre än vad det är! Ifrågavarande moment lyder: ”Om det är sannolikt att en studerande kommer att missköta studielånet har han eller hon inte rätt till landskapsborgen för studielån.” Man har åberopat rättssäkerheten. Rättsäkerheten kommer i fråga först när någon bedöms, om någon blir olika behandlad; då är det fråga om missbruk av rättssäkerheten och då är det landskapsstyrelsen som fattar det beslut. Över det har man sedan besvärsrätt. Om landskapsstyrelsen fattar beslut som är olagliga får man dem tillrättalagda. Till den delen är det inte några problem. Europarådskonventionen om mänskliga rättigheter är upphöjt till lag, också i landskapet Åland och gäller till förmån för alla. Att då beskylla lagtinget för att man lagstiftar! Lagtinget har all rätt att lagstifta dumt och korkat. Vi är en spegelbild av Ålands folk. Gör vi fel, har man möjlighet att rätta sig i framtiden, om man ser att lagstiftningen är dålig. Men skall vi få igenom lagstiftningen under den här sessionen nu, så tar vi den. Ser landskapsstyrelsen att detta inte var ett bra förslag, har de all rätt att komma med ett nytt förslag. Jag menar att är det någon som tror att detta kommer att bli så ofta behandlat. Det är fråga om en upplysande lag och till den delen kommer lagen att ha en preventiv verkan. Det är väl det som lagstiftaren i detta fall är ute efter. Diskussionen nu är likadan som den jag var om under min första landstingsperiod när man höll på i timmar och diskuterade traktorers bredd. Jag tror att vi höll på i flera dagar. Detta är ungefär samma sak. Det ledde sedan till att det blev omröstning 15-15 eller 16-14  och där man förbjöd alla att köra, men man körde ändå med de breda traktordäcken. Det är ungefär samma diskussion och därför tycker jag inte att det skall tas till alltför stora brösttoner. Jag tror att lagstiftningen blir bra och att vi skall se till att de studerande som börjar det nya studieåret i höst skall få de förmåner som lagen ger. Är det så att man från oppositionens sida tycker att vi har för mycket jobb i detta lagting – det sades att kulturutskottet har behandlat två lagförslag – att vi inte skall orka i lagtinget att få igenom dem under den här sessionen, då skall vi inte begära och klaga på landskapsstyrelsen att man inte ser till att vi får mer lagförslag. Vi bör få lite mera fart på framställningarna till den delen. Vi har mycket ligger som vi inte ens har fått igenom nu. Vi har t.o.m. lagförslag i stora utskottet som ligger och som troligen blir liggande också.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det var många avslöjande saker som vtm Häggblom kom med. Orsaken till det lagförslag som ligger i stora utskottet var att landskapsstyrelsens beredning var så bristfällig.

 

När det gäller rättssäkerheten är det så att i det här fallet är det upp till landskapsstyrelsen att utan kritier i lag bedöma sannolikheten. Vem skall då kunna överpröva det! Det är dålig, oklar lagstiftning det är fråga om. Jag tycker att vtm Bert Häggblom gav ett alldeles lysande exempel när det gäller bredd på traktorhjul. Det gällde s.k. dubbelmontage på traktorer. Då skulle man i enlighet med det säga att dubbelmontage får man ha, men om det är sannolikt att man missköter det och kör på vägen så att det hindrar trafiken då skall man inte få ha dubbelmontage! Vi säger att dubbelmontage på traktorer skall man få ha enligt vissa kriterier och det skall vara lika för alla, varenda jordbrukare skall få veta att lagen är så här och sköter man sig inte  drabbar det honom och henne lika som alla andra. Det skall inte vara så att landskapsstyrelsen sitter och säger att ”sannolikt, han där från Eckerö, han har nog inga skött sig riktigt, han ska inga ha dubbelmontage”! Lagen blev inte så, men nu håller på och deklinerar med vtm Häggbloms understöd och det tycker inte är bra utan det måste vara inom Rule of Law eller rättsskipning och rättssäkerhet.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Den nuvarande lagen föreslogs av dåvarande landskapsstyrelse bestående av socialdemokrater, center och Frisinnad Samverkan med ett moment som lyder: ”Närmare bestämmelser om rätten till landskapsborgen för studielån kan ges i landskapsförordning.” Då gav lagtinget, också med socialdemokraternas bistånd, rätt för landskapsstyrelsen att fatta det beslut som fanns i det moment, som vi nu anser att skall bli lag. Då är det väl bättre att lagtinget fattar de besluten att man stiftar det i lag och inte ger över det till landskapsstyrelsen och säger att det här kan ni göra i landskapsförordning. Då har vi varit ohederliga och då tycker jag att det hade varit en rättssäkerhetsfråga.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det finns ett mycket enkelt sätt att se till att de studerande får sina studiemedel och lån inom ramen för det rättssystem och de grundrättigheter vi har sedan 1994 och som vi skall uppfylla, nämligen att ta bort 3 momentet i 11 §. Vill man då lägga till klämmar om ratutbetalning, information och studieprestationer är det mycket enkelt att ge landskapsstyrelsen detta förtroende. Det är vi villiga att göra, trots att framställningen har varit på sidovägar.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson beskrev systemet, att det kan användas så - när man skall förvägra lån -att landskapsstyrelsen kan bestämma att inte bevilja borgen. Det låter väl inte så farligt. Men det blir mera intressant om man frågar sig: i vilka fall skulle man inte använda den här möjligheten om banken varnar. Eftersom det är ett sådant problem med att man skulle periodisera lånet: är det så att bankerna tycker att det är för mycket jobb, att de inte vill göra det? Då skall man säga det. Jag tror inte att det är så, men om det finns ett sådant hinder bör det komma fram att detta är tekniskt omöjligt för bankerna eller någonting sådant. Man måste också fundera på om vi skulle ha ett liknande system när det gäller lån, bidrag osv. till andra än studerande. Skulle man då vara till freds med ett sådant här system att vissa skulle kunna få trots misstankar men andra skulle inte kunna få på grund av misstankar! Är det rimligt? När det gäller studerande tänker man sig att det är något slags barn som man kan hantera på något patronliknande sätt.

 

Jag blir mer och mer bekymrad över vtm Häggblom, som här står i talarstolen som vicetalman och nedvärderar oppositionen och anklagar den för brösttoner därför att den försöker värna om de värden som står högt för oppositionen och säger att det beror bara på att det är i slutet av sessionen och då skall man brösta upp sig på något sätt! Vad är det för ett sätt av en vicetalman att yttra sig på  det sättet om arbetet i lagtinget! Jag tycker att det faktiskt inte är förenligt med den posten som vicetalman Häggblom är vald till. Skulle det vara så att så fort man har tunga invändningar är det i slutet av sessionen – ja, då är det så att vicetalman Häggblom är i slutet av sessionen hela tiden, både i början av session, i mitten av session och också i slutet av sessionen! Sedan säger också vicetalmannen att det är lagtingets rätt att lagstifta både dumt och korkat. Det är möjligt att det är det, men vi skall väl ändå försöka undvika att lagstifta dumt och korkat. Det måste vara en väldigt tydlig målsättning för lagtinget.

 

Jag vill påstå att om majoriteten försöker driva igenom ärendet precis som det står, trots reservationen och trots de invändningar som har framförts här, så blir resultatet att om bara en enda student på grund av misstanke blir av med ett studielån och förlorar tilltron till systemet har vi här i 

här i lagtinget personligen misslyckats med den lagen på ett sätt som inte är riktigt mot de väljare som har valt oss hit därför att de tror att vi bryr oss om vad väljarna tycker. Men för vtm Häggblom är det tydligen så att nu är det bråttom och då skall liksom alla hämningar falla. Det är det sista argumentet. Då tar man en dålig lag hellre än ingen alls! Jag undrar om det är förenligt med de yttranden och löften som ges i sådana här sammanhang.

 

Vtm Häggblom återkommer ofta till forntiden och var någonting dåligt då, så skall man inte ha några invändningar mot att det skulle göras lika dåligt nu. Det är en rent reaktionär inställning att det som har varit dåligt får man inte bättra på. Om det är så att man tidigare har tillgripit förordningar i fall som detta, så kan man inte sluta med det, om vtm Häggblom tycker att det passar! Men vi skall väl bli bättre hela tiden och dessutom ändras omständigheterna hela tiden. Förut kanske det inte var så regelmässigt att man ville ersätta lagstiftning med förordningar som det är nu.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Vi har hört landskapsstyrelsens åsikt. Det är landskapsstyrelsen som kommer med en framställning här och vi har också hört de problem som har varit i samband med studiestöden. Innan vi har sett resultatet av den lagstiftning man antar är det svårbedömbart för alla, både för opposition och majoritet, om det skulle bli något fel i den bedömningen. Det är det ingen som kan svara på. Det kan man aldrig göra; därför får vi också framställningar och därför är inte en lag för evigt när man antar den. Samhället utvecklas hela tiden; samhället går framåt. Jag menar att påstå att det skulle strida mot rättssäkerheten när det inte gör det! Det är den rättstillämpande myndigheten som gör det. Det är där som rättssäkerheten kan komma i fara. Vad jag sade om dumt och korkat, så är det ju det som ltl Hasse Svensson anser att vi i majoriteten är; han uttrycker sig i de ordalagen. Jag menar, att vi har den rätt att vara det då, ur ltl Hasse Svenssons synpunkt. Det är Ålands folk som vart fjärde år bedömer de lagtingsledamöter som inväljs i Ålands lagting. Vi har det ansvaret på oss, envar av oss att bedöma olika frågor.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Nu sade vtm Häggblom någonting som han naturligtvis inte borde ha gjort. Han påstår att jag skulle ha menat att lagtinget och landskapsstyrelsen eventuellt är dumma och korkade. Jag förstår inte var han har fått det ifrån! Jag tycker att det var ett mycket stort övertramp och jag kan säga att personligen accepterar jag inte sådant. Jag tycker att man skall hålla sig till sak; speciellt om man har fått förtroendet att i en lagstiftande församling vara vicetalman skall man lite lägga band på sig. Det är fortfarande så att väljarna utgår från att de som blir invalda i lagtinget, och det blir de i praktiken inte så mycket som personer som medlemmar av olika grupper, skall göra sitt bästa, att man inte hafsar iväg lagar hit och dit för att se om det funkar och sedan gör man om dem efter ett tag när det har kunnat ske alla möjliga missgrepp. Jag måste säga att jag tycker att vtm Häggbloms argumentering blir mer och mer avgrundslik för mig.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Det sista som ltl Svensson sade är hur han bedömer vtm Häggblom – avgrundslik! Jag gjorde bedömningen att han ansåg mig som dum och korkad lagstiftning. Vad är det för skillnad att kalla mig för avgrundslik. Det är ju samma. Det är väl nedvärderande om någonting. Det är hur jag uppfattade. Det bästa av allt var att ltl Hasse Svensson verifierade vad jag  har sagt!

.

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Nej, vtm Hägglom, det där skulle jag vilja kalla för brännvinsadvokatyr. Det är så att vtm Häggblom är en trevlig och sympatisk person, men här i lagtinget diskuterar vi inte personer utan åsikter – och åsikterna får man ha många åsikter om. Det att vtm Häggblom säger avgrundsliknande saker innebär inte att han som person och personlighet är avgrundslik! Det är han själv som har angett tonen genom att påstå att oppositionen står här och bröstar av sig bara för att det är slutet på sessionen. Då får han naturligtvis tillbaka liknande argument själv. Det han sade sist var faktiskt avgrundslikt!

ANDRA VICETALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Jag ber talarna i fortsättningen strikt hålla sig till kulturutskottets betänkande.

 

Ltl Sundback:

Herr talman! Jag skall hålla mig till saken; däremot kanske inte till kulturutskottets betänkande, åtminstone inte själva betänkandet, utan i så fall själva reservationen, för betänkandet är ju ingenting! Det innehåller  ingen argumentation.

Men jag skall återgå till den diskussion som jag förde med landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson  och då tyckte jag vi ändå började komma till pudelns kärna, dvs. att det är fråga om två eller tre separata beslut som man försöker blanda in i det beslut som myndigheten skall fatta om landskapsborgen på basen av den här lagstiftningen. Ledamoten Gun Carlson sade att det kan hända att en person som söker studielån nekas ett sådant lån från en bak på grund av betalningssvårigheter, och det är möjligt. Då blir det inget lån i den banken. Sedan kan personen i fråga nekas studielån av samma eller liknande skäl i alla andra banker och det blir inget studielån. Då har bankerna utgående från sina bedömningar gjort klart för den studerande att man tror inte att den personen kan sköta det här lånet. Då spelar det ingen roll att personen har fått en landskapsborgen. Den kommer inte att träda i kraft. Sedan har vi den situationen att personen kanske inte får studielån i en bank men i en annan och har då landskapsborgen. Skall det då vara myndighetens uppgift att följa den här personen från bank till bank och oberoende av bankernas separata bedömningar komma till att vid den där första banken blev personen nekad och det är det vi skall fatta beslutet på eller är det den bank som har beviljat lånet som skall vara avgörande för om personen i fråga får landskapsborgen? En gång till! Om en studerande A går till Ålandsbanken och där säger man nej, det blir inget lån, för du kan inte sköta dina pengar, så går samma person till Meritabanken och där säger de ja. Vilket av dessa beslut är det som skall vara avgörande för landskapsborgen? Är det det första? Då blir det inget studielån med landskapsborgen eller är det det andra? Då får personen ett studielån med landskapsborgen? Det är en fullkomligt omöjlig situation för myndigheten att klara av eftersom man, som landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson sade, inte skall få  sekretessbelagda uppgifter av banken om vad betalningssvårigheterna grundar sig på, utan man skall bara få uppgifter om betalningsanmärkningarna. Nej, det går inte att tillämpa denna lag med någon som helst rättssäkerhet. Därtill kommer problemet, som jag sade, att en myndighet inte kan basera sitt beslut på uppgifter från en privaträttslig organisation i ett ärende som inte har med den här privaträttsliga organisationens beslut att göra. Landskapsborgen skall alltså fattas på basen av det som sägs i lagen och inte på basen av några uppgifter som en tjänsteman får på något konstigt sätt från en bank eller en annan institution. Tanken med landskapsborgen är att alla som beviljas en studieplats skall kunna genomföra sina studier med stöd av samhället. Att man då i samma andetag skulle besluta, jo, men vissa skall kanske ändå inte få denna möjlighet fullt ut. Det är det som är det rättsvidriga i hela det här och jag känner vtm Bert Häggblom så bra och jag har hört honom så många gånger när vi har tagit lagar kritisera skrivningar som av vissa skäl, synnerliga skäl, att man inte får sätta in villkorade bestämmelser i lagstiftningen som ger myndigheten och de politiska organen möjlighet att godtyckligt pröva en individs rättigheter.  Jag är lite förvånad över vtm Häggbloms sätt att diskutera i det här fallet. Jag förstår att majoriteten vill vara lojal med landskapsstyrelsen, men att vara lojal till den milda grad att man sätter så här centrala principer i vårt demokratiska system på spel, det kan jag inte respektera, utan det måste vara så att oberoende av vem som har den parlamentariska makten måste vi alla vara besjälade av en vilja och en verklig handlingskraft för att göra våra lagar så att de inte strider mot grundläggande rättighetsprinciper i vårt samhälle, dvs. att alla skall vara lika inför lag och att ingen skall dömas på förhand. Det är nämligen det som vi riskerar med den här bestämmelsen.

 

Sedan är det också så, vtm Häggblom, att det finns inte grund för att överklaga beslutet. I och med att det är så mycket fråga om ändamålsenlighet och inte strikta laglighetsgrunder som avslaget kommer att ske på, utan det står att ”om det är sannolikt” och det är myndigheten som har tolkningsföreträde. Den sökande har ingen möjlighet att påverka bedömningen. Det må nu vara i slutet på sessionen eller vad det än är, men jag kommer inte att acceptera att det åländska samhället utvecklas i den riktningen att politisk prövningsrätt och myndighetens godtyckliga eller i alla fall väldigt politiska prövningar ställs mot lagstadgade rättigheter som skall gälla lika för alla. Jag vill än en gång säga att det här som vi lagstiftar om är rätt till landskapsborgen för studielån och ingenting annat. Det handlar inte om att vi skall ta ställning till om lånen skall beviljas eller inte. Lagen är inte heller till för att i någon hög grad syssla med prevention av missbruk. Det är inte en sådan lag. Jag ser det inte heller som någon allmän upplysningslag, utan det handlar konkret om enskilda medborgares rättigheter. Rättssäkerhet är inte någonting som man skall pröva i efterskott. Det händer ju, men om man befarar att en lagstiftning brister i fråga om rättssäkerhet måste man göra allt för att försöka förhindra det. Vi har haft ett lyckat fall under den förra perioden och det var idrottslagen. Jag hörde ledamoten Roger Jansson nämna om det faktiskt i positiva ordalag häromdagen, men så lät det inte då när oppositionen och framför allt jag tog upp den brist på rättssäkerhet som fanns i den lagen. Det var samma resonemang: om majoriteten vill stifta korkade och dumma lagar måste de ha rätt att göra det! Om det visar sig att de inte går igenom gör man om dem! Hela den proceduren skulle vi igenom med idrottslagen. Parlamentarism är inte att majoriteten till varje pris skall genomtrumfa sitt förslag, utan parlamentarism är ett sätt för majoriteten att ta ansvar och minoriteten att ta sitt ansvar genom att kritisera och komma med kompletterande förslag. Detta görs alltså i ett syfte att skapa en bra lag. Men om majoriteten kan säga att det här gör lagen bättre, att det stärker rättssäkerheten, är det klart att man får vika sig för de argumenten. Men det är inte rättssäkerheten som har varit central i majoritetens förslag utan det har varit detta att man vill förhindra missbruk av studielånen.

 

Då, herr talman, blir man något förundrad när man ser hur de stora pojkarna missköter sina lån ute i samhället, inom affärsvärlden och i andra sammanhang. Då är nog minsann inte lagstiftarna så snabba att börja syssla med upplysning eller prevention. Det som sker nu är inte rätt; det är inte rätt mot de studerande, det är inte heller ett så jättestort problem att det inte kan skötas på ett annat sätt och det är inte heller rätt parlamentariskt, om majoriteten mot bättre vetande pressar igenom förslaget.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag tror att vi nog är överens om att vi vill stifta ändamålsenliga lagar som är bra för enskilda men också för samhället och för samhällsutvecklingen. Så måste det vara. Men jag vill ändå påpeka att det problem som den här diskussionen har föranlett är just dagens system, eftersom enligt dagens system banken inte nekar någon att få lån, oavsett hur stora betalningsanmärkningar den sökande har, då landskapet ställer upp med borgen och också infriar sitt borgensansvar. Det har vi sett i flertal beslut under de två-tre senaste åren. Det är det som är problemet, att med dagens system är det ingen bank som nekar någon ett lån eftersom landskapet tar hand om borgensansvaret.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag vill inte tillrättavisa landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, men av dem vi hörde framkom det att man faktiskt nekar. Bankerna gör sina kreditbedömningar och nekar också att bevilja studielån. Sedan är det så att hela systemet med landskapsborgen bygger just på det att när personer inte kan betala sina lån skall samhället gå emellan. Det är hela poängen med lagstiftningen. De uppgifter vi har fått, vilket bra kunde ha redovisats i majoritetens betänkande, visar att problemet inte är så stort och att en stor del av de lån som inte har skötts är rätt så gamla. Det är inte enbart fråga om nya lån. Det rör sig totalt om 2 miljoner mark. Jag bara tänker på konkursbon ute i samhället och andra företag som bränner av betydligt mer pengar innan samhället sätter stopp!

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman, bästa kolleger.

Det har talats mycket här i dag om att stifta dumma lagar. Jag tror inte att någon av oss vill stifta någon dum lag. Skillnaden är väl bara den att vi har en olika syn på vad som är dumt och vad som är smart kanske.

 

Jag vill bara kort beröra det som ltl Sundback pratade om stora pojkar och stora smällar i näringslivet. Kanske det är bra att man på ett tidigt skede blir mer restriktiv med kreditgivning så att de unga pojkarna och flickorna får en större insikt i vad lån är för någonting när de blir stora pojkar och stora flickor för att på de viset kunna undvika sådana här smällar.

 

Sist och slutligen, herr talman, är det så att vi från majoritetens sida har egentligen två val nu: det ena är att göra vad som är bäst för oppositionen och det andra vad som är bäst för de åländska studerandena – jag tror att vi kommer att föredra det sistnämnda.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Vännen Lindqvist talar som han tror att passar för stunden. Här säger han att man indirekt vill vara med och försöka fostra folk att ta ett större ansvar. Det är så jag förstår det här och därför skall landskapet och samhället stämma i bäcken. Men det är inte alls den vägen som Ålands förvaltning och landskapsstyrelse i dag är inne på. När vi så småningom kommer fram till ett ärende som handlar om tilläggsbudgeten är riskbenägenheten ännu mycket större; då slår man in precis på den motsatta vägen, då skall man in med kopiösa mängder pengar som blir ingenting annat än riskkapital. Det finns ingen logik i resonemanget. Det är det som är problemet.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

 Jag skall inte föregå ärendet, men för att kort beröra Utveckings  Ab och riskkapitalet är det att jämställa med det här riskkapitalet att gå i borgen för studielån. Inte tror jag att vi kommer att ge ut några riskkapital, dvs. att göra aktieinvesteringar i i helt vettlösa projekt i Utvecklings Ab, så det är samma sak där: det är ett övervägande. Därför tycker jag inte att det är relevant att säga som ltl Wiklöf.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Att studera är någonting av det allra viktigaste man kan göra för att skapa sin plattform och sin tillvaro, göra den så bra för sig själv och så småningom för en familj och jag tycker att det är där som kapitalet framför allt från samhällets sida är rättmätigt att gå in och hjälpa folk att få en maximal god utbildning. Det är betydligt mera diskutabelt att gå in i en lång rad andra betydligt mera diffusa projekt, där bankerna först säger nej och landskapet sedan kommer in och säger ja.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Utbildning är en investering som vilken som helst. Vi skall som sagt inte föregå ärendet, men jag måste kort få säga som svar att innan man föraktar att landskapet går in med riskkapital i olika bolag skall vi bara komma ihåg en sak – och jag säger bara Ab Chips!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Lindqvist tog upp tråden som vtm Häggblom började spinna på om majoritetens rätt att stifta dumma lagar och att ingen av oss vill stifta dumma lagar. Nej, det är just det som vi försöker förhindra med den här diskussionen. Vad som är dumt och vad som är korkat kan väl vara ganska så subjektivt, men det som ändå borde vara gemensamt för oss alla är just att trygga rättssäkerheten i lagarna, och det är inte någon lätt sak att göra det. Det är därför viktigt att ta reda på vad rättssäkerhet är. Det är åtminstone bl.a. det att man lever i ett samhälle där den enskildas relationer till det allmänna regleras med rättsregler som är förutsägbara. Individen har rätt att veta vad lagen och förmånen innebär, vad det innebär om jag söker den, vilka kriterier som krävs osv. osv. Det kan man inte göra med 11 § 3 mom., som säger att på sannolika grunder kan myndigheten avslå landskapsborgen. Det är ett ensidigt myndighetsbeslut. Det finns inte ett skydd för medborgaren och det är bristande rättssäkerhet.

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

 Ltl Sundback, jag har personligen flera gånger haft skäl att ifrågasätta rättssäkerheten, men det har då inte handlat om studielån utan om helt andra saker, vilket jag inte vill gå in på här. Ordet ”sannolikt” är ett ganska starkt ord och som jag sade tidigare tror jag inte att speciellt många kommer att nekas landskapsborgen. Jag tror inte att det är speciellt många som sannolikt inte kommer att kunna sköta sina lån. Om det är så att någon sannolikt inte kommer att sköta sina lån, är han eller hon sannolikt inte medveten om det i den situationen men han eller hon kommer att vara mycket tacksam tio år senare för att vara en skuldfri person.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det var ett ganska avslöjande inlägg och att ltl Lindqvist gärna uppträder som förmyndare för medborgarna. Han tror att den som får avslag skall kunna tacka honom i framtiden för skrivningen för att han eller hon inte själv kan bedöma om hon skall klara av att ta ett studielån. Det i sig redan är dålig lagstiftning. Ltl Lindqvist tror. Det är vackert att hoppas och tro. Vi har hört mycket av det från Frisinnad Samverkans håll under åren, men det är nog ingen tillräcklig grund heller för att lagstifta. Det är nog så att i den här frågan kommer inte ltl Lindqvist och jag att mötas, men han har i sin ungdom varit mycket tveksam till hela studielånssystemet och framför allt kritiserat det för att det missbrukas och nu kan vi se att det här är hans sätt att lösa det på – och jag håller inte med honom nu heller.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

 Ltl Sundback är snabb med att påminna mig om min unga karriär som samhällsdebattör på tidningarnas debattsidor. Hon har uppenbarligen ett bättre minne än vad jag själv har, och det är kanske inte så konstigt för det är bra många år sedan. Jag upprepar att lagförslaget är inte ute efter att begränsa eller försvåra för någon. Ltl Sundback talade om att FS tror ofta.Vi tror på människan och det gör vi fortfarande och kommer alltid att göra.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Vi i liberalerna tror på de studerande och vi tror att man skall ge dem chanser att studera om de vill. När ltl Lindqvist sätter oppositionen mot de studerande utgår han från att de studerande inte skulle vara intresserade av den personliga integriteten och rättssäkerheten. Vi tror att de är det; därför vill vi tar bort sannolikhetsbedömningen om misskötsel just därför att vi tror på de studerande, för de är också människor! Jag har ett minne från min skoltid, ett antal år sedan,  att det var många begåvade elever, särskilt från landsbygden som inte kunde fortsätta sina studier därför att deras föräldrar tyckte att det var onödigt att studera, det är bara skulder osv. De blev skuldfria, men de fick inte valmöjligheten, så jag tycker inte att målsättningen om att man skall stoppa lån för att man efter tio år skall vara tacksam för att man är skuldfri, utan vi skall inrikta oss på information, att betala ut i rater och på annat sätt göra att alla har möjlighet till valfrihet och studier. Man skall väl ändå i framtiden kunna få löner också inom vården och andra yrken som gör att man kan betala tillbaka sina studielån.

 

Ltl Lindqvist sade att ”sannolikt” är ett starkt ord. Det var sannolikt att Harrisburg inte skulle haverera, men sannolikheten fanns där. Den var liten, men den fanns och det hände. Man kan säga att sannolikheten för att den studerande skall missköta sina studier är 0,2 procent och då skall han inte ha lån, enligt den föreslagna formuleringen. Jag vill inte påstå att någon lagstiftning är dummare än annan, men det är oklart formulerat om man säger att det finns någon sannolikhet för att den studerande skall missköta sig, hur liten den är, då skall den personen inte ha lån – det är alltså oklar lagstiftning och det strider mot den personliga integriteten, så på alla sätt och vis skulle det vara bäst att ta bort momentet.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det skulle ha varit mycket intressant att höra vad ltl Erland, men ledamoten Wiklöf hade så mycket att säga bakom så jag missade tyvärr över hälften och kan inte svara på repliken!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

 Jag skall kort sammanfatta det jag sade och det som det utmynnade i. I de studerandes intresse, för deras personliga integritet, för rättssäkerheten, skulle det vara bäst, också för klar lagstiftning, att stryka moment 3 i 11 § i landskapslagen om studiestöd.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

 Som jag sade i mitt anförande är vi nog alla eniga om att vi skall stifta kloka lagar, men vad vissa av oss anser är klokt tycker vissa andra att är dumt och vice versa. Jag tror inte att vi kommer att komma längre än så på bra länge.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? 

 

Ltl Erland: Herr talman! Jag föreslår att ärendet remitteras till stora utskottet.

 

Ltl Svensson: Herr talman! Jag understöder förslaget.

 

TALMANNEN: Förslag om remiss till stora utskottet har väckts. Jag ber de ledamöter som stöder förslaget om remiss till stora utskottet att resa sig. Då ett tillräckligt antal ledamöter stöder förslaget om remiss till stora utskottet remitteras ärendet till stora utskottet.

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 4:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 3/1999-2000 angående landskapslag om tillämpning av lagen om bostadsrätter. (LM nr 1/1999-2000).

 

Först tillåts allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. LO förslag väckas om remiss till stora utskottet. Väcks inte sådant förslag eller vinner det inte stöd av tillräckligt många ledamöter förklaras första behandlingen avslutad utan att annat beslut fattas. Vinner förslaget tillräckligt stöd remitteras ärendet till stora utskottet. Diskussion.

 

Ltl Andersson:

Herr talman!

Utskottet har föreslagit att motionen förkastas på formella grunder, dvs. att motionärerna har givit sig in på ett lagstiftningsområde som enligt utskottets uppfattning tillhör rikets behörighet. Utskottet har, kanske onödigt försiktigt, sagt att behörigheten i någon mån kan vara av blandad natur och att landskapsstyrelsen därför ytterligare bör utreda fördelningen av behörigheten mellan riket och landskapet i fråga om bostadsrättslagstiftningen. Men utredningen torde knappast ge annat vid handen än att rikets lag om bostadsrättsbostäder, på samma sätt som rikets lag om bostadsrättsföreningar, redan är gällande lag i landskapet. Det här följer av bestämmelserna i 27 § 8 och 41 punkterna i självstyrelselagen, dvs. att det är fråga om privaträttslig lagstiftning som tillhör rikets behörighetsområde. Man kan utgå från att motionärerna har varit i god tro när man på det här sättet trampat in på rikets behörighetsområde. Motionärerna har också, åtminstone till en del, haft fog för att utgå från att lagstiftningsbehörigheten vad gäller bostadsrättsbostäder skulle kunna tillhöra landskapet. Stöd för det kan man finna i lagtingets tidigare, vad jag vill kalla oskärpta ställningstaganden i den här frågan. Redan i november 1989 föreslog socialdemokraterna i en hemställningsmotion att landskapsstyrelsen i brådskande ordning skulle utarbeta en landskapslagstiftning som möjliggjorde införandet av bostadsrätter. Dåvarande lag- och ekonomiutskottet föreslog ett förkastande av motionen med motiveringen att ”Erfarenheterna från rikets motsvarande lag bör inhämtas innan man i landskapet lagstiftar på området.” Utskottet noterade sedan också endast helt kort: ”att saken också bör utredas med tanke på om bostadsrätterna som organisationsform berör frågan om landskapets lagstiftningsbehörighet”.

 

Frågan behandlades ånyo i social- och miljöutskottet i december 1998 på basen av en lagmotion av Folke Sjölund om antagande av en landskapslag om tillämpning av rikets lag om bostadsrättsbostäder. Utskottet förklarade sig positivt inställt till boendeformen men förkastade motionen med motiveringen ”att vissa behörighetsfrågor bör utredas och att det materiella innehållet särskilt övervägas med beaktande av åländska förhållanden”.

 

Men, herr talman, det finns tyvärr ingen möjlighet för lagtinget att överväga det materiella innehållet, eftersom lagstiftningen tillhör riket. Lagen om bostadsrättsbostäder är en typisk s.k. på juridiskt språk associationsrättslig, dvs. privaträttslig lagstiftning som reglerar förhållandet mellan husägaren och bostadsrättsinnehavaren. Den omständigheten att landskapet har lagstiftningsbehörighet vad gäller bostadsproduktion, dvs. att ekonomiskt stöda byggandet ändrar tyvärr inte, kan man säga, på det här förhållandet. Man kan ta som exempel att den omständigheten att landskapet redan före 1991, före den nya självstyrelselagen kom, hade lagstiftningsbehörighet vad gäller stödet för bostadsproduktionen har inte medfört att det skulle ifrågasättas om rikets lag om bostadsaktiebolag skulle vara tillämplig i landskapet; den har ju tillämpats hela tiden. Vi får väl hoppas att utskottets ställningstagande nu en gång för alla har avfört frågan om landskapslagstiftning för bostadsrättsbostäder. Om landskapsstyrelsen fortfarande är osäker i behörighetsfrågan kan landskapsstyrelsen med stöd av 56 § i självstyrelselagen inbegära Ålandsdelegationens utlåtande i frågan.

 

Sammanfattningsvis, herr talman, är det fråga om ett positivt förkastande av motionen. Eftersom det i landskapet nu bildats en bostadsrättsförening är det på sin plats att det klarläggs att rikets lagstiftning vad gäller förhållandet mellan husägaren och bostadsrättsinnehavaren också gäller på Åland.

 

Det är också positivt, herr talman, att liberalerna lever upp till sin benämning självstyrelsepartiet när man föreslår lagstiftning på det här området, för naturligtvis ligger det mycket i resonemanget att eftersom landskapet till stora delar bekostar bostadsbyggandet borde landskapet också ha lagstiftningsbehörighet vad gäller den privaträttsliga uppföljningen av byggandet. Men liberalerna måste lära sig att man övertar nya behörighetsområden genom dialog och förhandlingar med rikets myndigheter och inte genom att med lagmotioner ge sig in på rikets lagstiftningsområde eller i varje fall på osäkra områden.

 

Syftet är gott och frågeställningen kan säkert tas upp i samband med den kommande ändringen av självstyrelselagen.

 

Ltl Sarin Grufberg:

Herr talman!

Jag tycker att detta är ett bra utskottsbetänkande och ordföranden har klargjort åtminstone ganska tydligt för rättsläget. Det tackar jag för. Det är ett synnerligen angeläget område att försöka på olika sätt få fram nya former av bostäder och det har också visat sig att det finns ett stort intresse för denna boendeform. Allt skall göras för att underlätta produktion av olika typer av bostäder. Det här är alltså fråga om en lagmotion och jag är första undertecknare av den. I och för sig behöver inte utskottet just anta lagförslaget som var inbakat i motionen, men eftesom det har funnits en så stor ovilja, kan man säga, att stifta lag här i landskapet – vi har haft en diskussion i dag om just den frågan också – kom jag med ett färdigt lagförslag. Det kanske var lite förhastat att ta det färdigt med tanke på frågeställningen om behörigheten. Den är kanske inte så uppenbar, men den är oerhört komplex och blandad, men utgångspunkten är att när det gäller associationsrätt har naturligtvis inte Åland lagstiftningsbehörighet. Huvudsaken är dock att frågan utreds, att det klargörs var vi har behörighet och jag tycker att det är bra att utskottet har kommit med det ställningstagandet, men utskottet har också där en liten öppning, dvs. att man anser att det är angeläget att landskapsstyrelsen närmare utreder behörighetsfördelningen. Såsom utskottsordföranden Andersson sade skulle man eventuellt kunna begära ett ställningstagande av Ålandsdelegationen. Framför allt är det angeläget att man kommer med ett förslag till lagstiftning om det som är oklart. Bra är även påpekandet som utskottet harg gjort, med utgångspunkt i motionen, att man borde se över landskapslagen om stöd för bostadsproduktion så att bostadslån uttryckligen kunde beviljas också för bostadsrättsföreningar och, framför allt i detta sammanhang, som också utskottet har påpekat, att det är synnerligen brådskande.

 

Jag utgår från att landskapsstyrelsen tar detta ad notam, utreder frågan, kommer in med lagförslag och att man också gör det i snabb ordning. I december 1998 var utskottet också inne på den här frågan, men ingenting har hänt. Man kan fråga sig vad det finns för motvilja att utreda saker och att lagstifta vid behov.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Intresset för att bygga bostadsrättshus har i första hand funnits bland stadens politiker. Min uppfattning under hela processen sedan 1989 är att frågan har aktualiserat en gammal motsättning mellan stad och landsbygd. Det är inte liberalerna och socialdemokraterna som har bromsat detta utan det är andra partier. Det finns ett konkret projekt på gång i staden. Man kan nog kritisera dem som försöker bromsa det här hela tiden. Det måste väl ligga i allas intresse att det byggs bostäder överallt och i olika former så att människor får skaffa sig en bostad där de vill. Åland är så litet att det inte kan vara meningsfullt och framför allt inte bra för någon att göra den här frågan till en konflikt mellan stad och landsbygd. Det löser sig automatiskt om det här är en rikslagstiftning;  oberoende om det är på staden eller på landet får de människor som är intresserade av att bygga ett bostadsrättshus fria möjligheter att göra det. Man kan säga att i en sådan här situation har självstyrelsen använts för att bromsa en utveckling som en minoritet har önskat se förverkligad. Det har varit alla möjliga motiv som redogjordes för här av utskottets ordförande; man skulle se vad rikslagen har för effekter. Det var den ständiga diskussionen om behörighet osv. Men det här är nu det närmaste vi någonsin har kommit att den här valfriheten också skulle finnas på Åland. Det gäller överallt på Åland, också i skärgården och på landsbygden. Det som är lite förvånande är att utskottets ordförande ändå klart signalerade att  de här lagarna gäller också på Åland som i riket. Skall nu landskapsstyrelsen ytterligare utreda detta eller det är väl bäst att bostadsrättsföreningen som finns utgår från att nu gäller rikslagarna och sedn är det landskapsstyrelsens sak att bevisa att de inte gäller och att det inte går att bygga bostadsrättshus – om det är själva behörighetsfrågan som är det enda viktiga och inte det att vi får till stånd mera bostäder som folk efterfrågar.

 

Landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman:

Herr talman!

Den nu sittande landskapsstyrelsen och jag personligen, som är finströmare och bor i Mariehamn, alltså både från landsbygden och verksam i Mariehamn, ser inte några motsättningar mellan stad och landsbygd i denna fråga, utan tvärtom tycker jag att det är viktigt att se bostadsmarknaden som en helhet och uppmuntra till alla sorters typer av bostäder, både bostäder för ungdom och bostäder för äldre, för familjer, egnahemshus, hyresbostäder och också bostadsrättsbostäder som passar en viss typ av önskemål om boende. Det är också viktigt, som ltl Sundback sade, att det är inte  bara i Mariehamn som det skall byggas bostadsrättsbostäder utan det kan med fördel också byggas i skärgården och på landsbygden. Den utvecklingen understöder jag å det varmaste. Landskapsstyrelsen kommer enligt utskottsbetänkandet att klargöra den här saken en gång för alla och klargöra förutsättningarna för bostadsrätter, vems behörighet det egentligen är. Utskottets ordförande har en viss åsikt, som sades här tidigare, men utskottets betänkande tar inte klar ställning till det. Detta kommer vi dock att klargöra från landskapsstyrelsens sida. Som tidigare också sades är det mycket möjligt att vi kommer med en lagändring av lagen om bostadsproduktion så att vi också kan ge stöd till bostadsrättsbostäder uttryckligen. Vi har tagit ett sådant principbeslut, men man kan bra ändra lagen där så att man klargör förutsättningarna.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det var roligt att höra landskapsstyrelseledamoten Sundmans uttalande i denna fråga. Utskottet säger nog att man skall se över bostadslånen synnerligen brådskande. Jag uppfattar det som en direkt uppmaning och att det borde ske så snabbt som möjligt. Skall nu landskapsstyrelsen börja reda ut i det här? Skulle det inte vara klokast att efterhöra Ålandsdelegationens uttalande så att det går någorlunda snabbt? Det har gått över tio år sedan frågan om behörigheten började stötas och blötas.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Det är viktigt som ltl Sundback konstaterar att vi tar varandra i hand både från stad och landsbygd och från regering och opposition och ser till att det byggs bostäder. Vad gäller frågan om det är brådskande eller inte skulle jag vilja göra den bedömningen att i och med att landskapsstyrelsen har tagit detta principbeslut och beviljat finansiering på det projekt som nu är aktuellt är det inte så vidare brådskande vad gäller lagändringen av lagen om bostadsproduktion. Men däremot är det viktigt för bostadsrättsföreningen att veta vad man skall rätta sig efter, om lagen gäller eller inte. Vi får överväga i landskapsstyrelsen om vi begär utlåtande av Ålandsdelegationen. Det skulle vara ett sätt att klargöra saken.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag gladde mig särskilt över landskapsstyrelseledamoten Sundmans uttalande att det är viktigt att man lagstadgar om bostadsrättslånen för att de föreningar som kommer till skall kunna veta vad de har för rättigheter. Där ingår just rättssäkerhetstänkandet, att det finns en förutsägbarhet i lagstiftningen för dem som skall ha nytta av den.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Förslag väcks inte. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Finansutskottets betänkande nr 3/1999-2000 med förslag till första tilläggsbudget för år 2000. (FR nr 14/1999-2000 och FM nr 36/1999-2000).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Holmberg:

Herr talman!

I landskapsstyrelsens framställning till första tillläggsbudget för detta år redogörs för sjöfartens problem, där det sägs att både arbetsgivarsidan och arbetstagarsidan upplever att sjöfartsnäringens verksamhetsbetingelser äro osäkra och kortsiktiga.

 

Under utskottets arbete med sitt betänkande har varsel om utflaggning av färjtonnaget aktualiserats. Senaste veckas tvist mellan ett av de större färjrederierna och sjömansunionen har och kan eventuellt påskynda och påverka nya utflaggningar. Verkställs dessa åtgärder fullt ut kommer det att slå mycket hårt mot det åländska samhället.

 

Utskottet anser, liksom landskapsstyrelsen, att det kan vara mycket svårt att se hur utvecklingen tar sig fram. Därför är vi överens från utskottets sida med landskapsstyrelsen att all information och åtgärder som landskapsstyrelsen kan gör tillställs lagtinget t.ex. genom ett meddelande.

 

Utskottet konstaterar att LFA-stödet i och med detta år kommer att administreras av landskapet. Övertagandet av nämnda stöd kommer troligtvis att innebär ökade möjligheter att driva en för landskapet mera anpassad jordbrukspolitik. Utskottet konstaterar också att landskapsstyrelsen vidtagit åtgärder vad beträffar finansiering med rikets ministerier för detta år och framdeles.

 

Vad beträffar mål 2- och 3-programmen ställer utskottet sig positivt till de åtgärderna då en bättre koordination mellan de olika programmen och mellan de ansvariga avdelningarna borde ge samordningsvinster framdeles.

 

Herr talman!

Vad beträffar detaljmotiveringarna under momenten 46.44.75 Ålands lantbruksskola har utskottet ansett, efter hörande, att de båda åtgärderna är nödvändiga att få utförda. Utskottet föreslår därför att ett anslag om 400.000 mark upptas för att åtgärda fukt- och mögelskadorna i skolhuset. 48.08.23 Utgifter från underhåll av farleder: Utskottet konstaterar att landskapsstyrelsen övertagit ansvaret för de grunda farlederna i enlighet med gällande lagstiftning från den 1 januari 2000.

 

Som framgår av betänkandet har utskottet icke varit enigt, som också framgår av den bifogade reservationen, nämligen momenten 43.27.40 Elsäkerhet och energi oc 47.03.88 Aktieteckning i bolag. Jag vill här från majoritetens sida säga några ord. Jag antar att reservanterna kommer att ge sin syn på dessa två moment.

 

Från majoritetens sida anser vi vad beträffar mobilflistuggen att underlaget i landskapet av denna biobränsleprodukt kommer att öka. Ser man till det stöd landskapsstyrelsen kan tänkas gå in med är det högst 40 procent eller m.a.o. helt enligt landskapsstyrelsens prövning, icke fastställda 40 procent som minoriteten vill hävda. En sådan här maskin vore enligt vårt sätt att se en tillgång för det åländska skogsbruket.

 

När det gäller aktieteckning i bolag har utskottets majoritet helt omfattat landskapsstyrelsens motiveringar och förslag. Den näring som jag nyss nämnde, sjöfarten, som har varit ledande inom näringslivet, kanhända framdeles inte kan ge så många nya arbetsplatser och då bör man givetvis söka andra alternativ. Då kan alternativet vara att genom Ålands Utvecklings Ab förändra verksamheten och genom de befintliga industribolagen skapa eventuella nya företag och arbetsplatser som i förlängningen kunde ge landsbygden och skärgården fler arbetsplatsområden, som är mycket avgörande för framtiden i de nämnda områdena. Då är vi från majoritetens sida beredda att landskapsstyrelsen den här fullmakten.

 

Herr talman! Utskottet föreslår att finansieringslånen ökas med 400.000 mark under moment 39.30.90 så att utgifternas totala belopp eller budgetens slutsumma läggs vid 40.974.000 mark samt att finansmotion nr 36/1999-2000 föreslås förkastad med motiveringen som framgår under moment 46.19.40.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

I det här skedet tänker jag närmast på riskkapitalet som man har så stor beredvillighet att ställa upp med i utomordentligt sann, vill jag kalla det, socialistisk anda! Det är det mest markanta grepp som har tagits från den borgerliga sidan när det gäller att gå in som storägare i företag. Detta är socialism i ordets bemärkelse.

 

Jag skulle dessutom till ledamoten Holmberg vilja ställa en fråga. Om företag som på den privata kapitalmarknaden upplevs ha så goda idéer att de får banklån och därmed skaffar sig kapitalkostnader för att gå vidare i sin verksamhet så är väl det bra. Företag som inte upplevs som så intressanta att de får lån och kapitalkostnader kan då vända sig till Ålands landskapsstyrelse för delägarskap upp till 40 procent. Därmed har man alltså sörjt för att det  sämre bolaget med sämre idéer och kanske sämre förutsättningar på marknaden ändå kommer att ha ett konkurrensmässigt övertag gentemot det bolag som av de sakkunniga i bankvärlden bedömts ha goda möjligheter. Är det här en riktig väg att gå? I många andra sammanhang har vi talat om hur vi kan slå sönder marknadsekonomiska förutsättningar genom aktiv samhällsinblandning. Här gör man det inte bara i ord utan i verkligt konkret handling. Är det riktig och varför kallar man sig då borgare?

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Anslaget om 10 mark som man kan tillföra Ålands Utvecklings Ab bör man kanhända sätta sig in i hur det skall skötas framåt. Man går in med riskkapital i Ålands Utvecklings Ab, där man via de befintliga industrihusbolagen ges möjlighet att skapa nya arbetsplatsområden och företag ute i både stad och landsbygd med målsättningen att företagen skall kunna starta upp och kanske bli så vinstgivande och så duktiga företagare att utvecklingsbolaget eller industribolaget kan lämna företagen. Det är ju fråga om rikskapital. Vill man gå vidare och spekulera kan man titta sig lite i backspegeln: det har förekommit tidigare att landskapsstyrelsen har gått in i riskkapital och ser man i dag vad den satsningen har givit ger den miljonvinster genom aktieteckning i dag tillbaka, så det är kanske inte så bortdömt att via Ålands utvecklingsbolag gå den här vägen.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag kan väl inte ha missupfattat detta så till den milda grad kapitalt, även om det i framställningen inte finns några strategiska överväganden och någon information om vilka bedömningsgrunder man skall ha, att man inte bl.a. tänker gå in och köpa aktier! Det är en av de vägar som jag har förstått att man anvisar – man skall gå in som aktiv ägare i bolagen. Landskapsstyrelsens/politikernas kunnande på detta område är någonting som de borgerliga politikerna oftast har avvisat, att det skall vi åtminstone inte syssla med – det är inte lämpligt och det är inte klokt. Att sedan ltl Holmberg har vänligheten att erinra om att landskapet en gång var med och stödköpte i Chips har jag ingenting emot. Jag ville faktiskt behålla de aktierna en gång i tiden och inte avyttra dem när de verkligen började ge någonting! Men vi har oändligt många andra exempel som inte det här ärendet förtjänar på att vi drar fram i rampljuset här.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Ltl Wiklöf och jag har säkert lite delade uppfattning om hur man skulle utveckla det eventuella anslaget för Utvecklings Ab, men jag tycker att efter det hörande vi har haft i utskottet, också efter landskapsstyrelsens motiveringar, måste det finnas en grund för det åländska näringslivet att få flera ben att stå på. Jag nämnde nyss i mitt anförande vilka problem sjöfarten står inför, så jag kan inte förstå om man vill vara inne för att stärka näringslivet och skapa nya arbetsplatser att inte det här skulle kunna vara ett sätt att gå den här vägen.

 

Ltl Viveka Eriksson:

Herr talman!

Finansutskottet har behandlat första tilläggsbudget för år 2000 och i princip har utskottet varit enigt. På två punkter har varit oeniga och det var det som var orsaken till att viceordföranden presenterade vårt betänkande. Men jag konstaterar att förutom två moment, alltså till största delen, finns det en enhällighet bakom besluten.

 

Jag kommer att beröra vår reservation i slutet av anförandet, men först vill jag gå in på lite allmänna kommentarer om innehållet i vårt betänkande.

 

Tilläggsbudgeten tar, som vi säger i betänkandet upp, principiellt viktiga frågor och frågor som kommer att belasta landskapets budget på sikt. Speciellt vill jag här lyfta fram de förslag som finns om att vi skall överta behörighet: LFA-stödet och skötseln av vissa farleder. Vi har i utskottet fått försäkringar om att LFA-stödet kommer att ha betydelse för utvecklingen av vårt lantbruk i framtiden. Orsaken till att vi nu tar över stödet är att myndigheter i EU ansett att det är viktigt att samma myndighet hanterar både miljö- och LFA-stödet. Såsom det fungerar i dag har man det uppdelat så att miljöstödet hanteras av landskapsstyrelsen och LFA-stödet av riksmyndigheterna. Därför har man kommit överens med riksmyndigheterna att man överför behörigheten för LFA-stödet också. Men strävan från landskapsstyrelsens sida att ta över stödet är inte ny eftersom vi redan i samband med att vi behandlade ordinarie budget fick en redogörelse om de ansträngningar som gjorts för att övertyga riksmyndigheterna om fördelen med att ge Åland behörigheten. Personligen vill jag nog säga att även om vi i utskottet har hört att det finns fördelar med det har jag också hört andra som säger att det kanske inte kan anpassas så mycket till våra åländska förhållanden och kommer inte att ha så stor betydelse för den enskilda jordbrukaren, eftersom LFA-stödet torde vara ett hektarstöd som inte skiljer sig så mycket mellan länderna. Men vi har hört i utskottet och fått försäkringar om att det kommer att finnas fördelar och eftersom det inte finns så mycket som vi kan göra just i det här läget – det handlar också om riksmyndigheternas vilja och EU:s vilja – har vi gått in för att överta det och jag hoppas bara att det på sikt också skall medföra fördelar för vårt jordbruk, inte bara en ytterligare belastning av vår budget. En fördel kan förstås vara att det är samma myndighet som hanterar stöden så att inte jordbrukarna behöver vända sig till olika myndigheter.

 

När det gäller farlederna handlar det om att vi skall ta över skötseln av de grunda farlederna med ett djup på 4 meter. Detta följer av självstyrelselagens 18 §, enligt vilken landskapet har behörighet om farleder för den lokala sjötrafiken. Här har tolkningen tydligen blivit att farleder under 4 meter hör till Åland och i avtal har landskapsstyrelsen också kommit överens om vilka farleder som är aktuella. Man har också kommit överens med sjöfartsdistriktet om att man tillsvidare sköter underhållet och det är en uppgift som vi i utskottet ser att med fördel kan bjudas ut på entreprenad. Här handlar det också om att bygga upp en kompetens och en kunskap för att kunna sköta dessa åtaganden. Diskussioner har förts mellan landskapsstyrelsen och riksmyndigheterna i flera år. Det hörde vi redan i samband med remissen av tilläggsbudgeten. Jag ställer mig åtminstone lite frågande varför man inte redan i ordinarie budget lyfte fram detta mera, för man sade faktiskt på två rader att man avsåg att överta farlederna för småbåtstrafiken jämte skötseln av dem och att förhandlingar om detta pågår. Eftersom avtalet trädde i kraft 1 januari fanns det mycket mer som man kunde ha informerat lagtinget om i samband med den ordinarie budgetbehandlingen. Detta eftersom det handlar om ett åtagande som på sikt kommer att belasta vår budget.

 

I framställningens allmänna motiveringar sägs att landskapsstyrelsen tänker inleda förhandlingar om att förändra avräkningsgrunden för klumpsumman på grund av övertagandet av LFA-stödet. Jag funderar lite på hur landskapsstyrelsen tänker sig den argumentationen eftersom man tidigare faktiskt varit väldigt angelägen om att visa att behörigheten är åländsk och det kan väl vara svårt att nu efteråt komma och säga att detta blir väldigt belastande för vår budget och att det här beror på EU:s krav, för det är de facto någonting som man har strävat till. Det framfördes också i remissdebatten synpunkter på att vi med anledning av övertagandet av skötseln av farlederna skulle omförhandla klumpsumman. Men enligt självstyrelselagen är farlederna åländsk behörighet och torde inte falla under några av de punkter som räknas upp i 47 § självstyrelselagen, där det stadgas om vilka grunder det finns för att ändra i avräkningen. De punkter som räknas upp är om landskapet övertar förvaltningsuppgifter som ankommer på riket, om uppnåendet av självstyrelsens syften orsakar väsentligt ökade kostnader och om landskapets ekonomi belastas av betydande utgifter som inte förutsågs då självstyrelselagen stiftades. Möjligen kan detta med LFA-stödet falla under punkten att det väsentligt kommer att öka kostnaderna. Vi har i utskottet fått information om att man inom finansförvaltningen håller på och går igenom på vilket sätt grunderna för avräkningen förändrats sedan nya självstyrelselagen trädde i kraft. Det sägs också i 47 § att avräkningsgrunden skall ändras om grunderna för statsbokslutet genomgår ändringar som väsentligt inverkar på avräkningsbeloppets storlek. En sådan genomgång och översyn av vilka strukturella förändringar som skett i budgeteringen är på sin plats och därför efterlyser utskottet en redogörelse till lagtinget senast i samband med ordinarie budget. Detta har också aktualiserats i lagtingsdebatten i lite olika sammanhang, så frågan har diskuterats och det torde finnas underlag för att man skall gå vidare med frågorna.

 

Den lag som har debatterats ganska ordentligt här i dag om studiestöd berör också tilläggsbudgeten, eftersom det finns ett moment som direkt vilar på den lagstiftningen. Detta beror på att lagarna om studiestöd och bostadsbidrag ändrats i riket och eftersom vår lag varit en blankettlag har vi hamnat i ett laglöst tillstånd där våra studerande kommer i en sämre situation än studerande i riket. För att kunna dela ut bostadsbidraget måste vi ha en egen lagstiftning. Finansutskottet har understrukit vikten av att fördelningen av bostadsbidraget av rättssäkerhetsskäl måste grundas på lag och därför är det viktigt att vi förlänger sessionen så att stora utskottet får möjlighet att behandla lagframställningen och att lagtinget kan slutbehandla lagen innan vi går på sommaruppehåll. Eftersom det ibland finns en viss skiljelinje i lagtinget på synen på lagstiftning och i den mån det behövs lagstiftning eller om det räcker med budgetbeslut tycker jag att det är väldigt positivt att utskottet enats om att vi verkligen har tryckt på att grunden för en utbetalning av bostadsstödet skall vara lag.

 

Ett annat exempel där jag åtminstone har funderat på detta med lagstiftning och budgetbeslut är momentet Verksamhetens inkomster under ÅHS. Vi har inte i utskottet gjort något påpekande, men jag vill personligen ta upp den här frågan eftersom jag tycker att den är principiellt viktig att tänka på framöver. Det föreslås i momentet att det införs ett avgiftstak för de patienter som vårdas på vårdinrättningar eller på sjukhus. I sak är det här en åtgärd som är viktig och rätt och den är också i linje med vad lagtinget redan efterlyst i samband med ordinarie budget, men problemet är att avgifterna för sjukvården besluts av landskapsstyrelsen, alltså genom ett landskapsstyrelsebeslut. Man borde här också se över detta med lagstiftning, för i riket finns det både lag och förordning som stadgar om patientavgifter. ÅHS-styrelsen har tillsatt en arbetsgrupp som skall se över hela komplexet med avgifter och vi har i utskottet fått information som visar på att det inte är så rysligt enkelt att som en enstaka åtgärd införa ett högkostnadstak; det är mer komplicerat än så. Därför skulle jag personligen gärna ha avvaktat arbetsgruppens åtgärdsförslag innan man inför nya regler, men jag tycker också att åtgärden är viktig så därför har jag inte gjort någon desto mera invändning mot beslutet utan jag har också gått in för det.

 

När det gäller ltl Lasse Wiklöfs finansmotion nr 36, där det föreslås 50.000 mark med hjälp till kampanjen ”Orka till pension”, har utskottet förkastat  motionen men har samtidigt noterat att projektet är väldigt behjärtansvärt och viktigt och har också konstaterat att det finns alla möjligheter att inom de angivna ramarna göra utbildningen. Det finns alla möjligheter för bildningsförbunden att på olika sätt ordna kurser som företagen sedan kan köpa. Vi har också, precis som motionärerna pekar på, konstaterat att den lagstiftning som reglerar bildningsförbundens verksamhet är ålderdomlig och vi ber landskapsstyrelsen titta över behovet av lagstiftning till den här delen.

 

Så till vår reservation. Från liberalernas sida har vi inte omfattat den under momentet Understöd för befrämjande av förnybar energi föreslagna flishuggen. Den övervägande invändningen är att man använder energistödpengar till anskaffning av en maskin till ett företag, som även om tanken är att man skall producera bränsle till bioenergin, vilket förstås är ur miljösynpunkt är bra, ändå kommer att vara ett företag som agerar som leverantör på den öppna marknaden. Jag är ganska övertygad om att om landskapsstyrelsen skulle ha behandlat detta som ett näringsstöd från första början skulle saken ha kommit i ett helt annat läge; då skulle också vi från liberalernas sida ha sett på ett helt annat sätt på det. Då skulle förstås också bidragsprocenten ha varit en annan. Ansökningen skulle ha behandlats enligt de lagar och regler som föreligger och landskapsstyrelsen skulle ha beslutit inom de av lagtinget angivna budgetramarna. Det här skulle aldrig ha kommit upp i en tilläggsbudget. Det av landskapsstyrelsen föreslagna tillvägagångssättet väcker en massa frågor hos oss: Vilken lag tillämpas då beslut fattas om att dela ut energistöd till ett bolag som skall syssla med näringsverksamhet? Vilken är landskapsstyrelsens strategi för utvecklingen av bioenergin? Hur tänker man stöda andra andra framtida satsningar? Varför satsar man på en anläggning som har sådan kapacitet att den inte har försäljningsmöjlighet av sin produkt i det åländska samhället, alltså man producerar mera än vad som i dagens läge går åt? Hur skall andra intresserade aktörer kunna konkurrera med en anläggning som till nästan hälften bekostats med skattemedel och som lägger beslag på hela marknaden och lite till? Varför blev det så bråttom med just detta bidrag så att det inte kunde vänta till ordinarie budget, speciellt eftersom behovet inte finns i dag, utan, såsom det argumenteras, kommer att finnas på sikt när olika biobränsleanläggningar byggs ut? Dessutom stod det faktiskt i den ordinarie budgeten under samma moment: ”För år 2000 föreslås att inga medel reserveras för biobränsleprojekt, då inga projekt är kända och förberedelsetiden för genomförande under år 2000 är för kort.” Så varför denna brådska? Därför föreslår vi att anslaget utgår ur tilläggsbudgeten och föreslår att landskapsstyrelsen till kommande ordinarie budget funderar mera över strategin på utvecklingen av bioenergin.

 

Liberalerna stöder inte heller landskapsstyrelsen, som vi ser det, vidlyftiga planer då det gäller avsikterna att göra Utvecklings Ab till ett riskkapitalbolag. Vi vill se en sund utveckling av åländskt näringsliv. Företagare varken vill eller behöver bli bidragsberoende utan kan likaväl som andra företag i våra omgivande regioner utvecklas i enlighet med marknadens spelregler utifrån de krav som en sund konkurrens ställer upp. Samhället bör inte gå in i direkt affärsverksamhet. Landskapsstyrelsen blandar ihop politikerns och affärsmannens olika kompetensområden. Det finns ett gammalt talesätt som äldre människor brukar använda när yngre ivriga människor går på: ”skomakare, bli vid din läst!” och det är det rådet vi nu vill ge till landskapsstyrelsen: låt affärsmännen sköta affärerna och ägna er åt politiken! Politikerns roll är att skapa ett bra spelutrymme för aktörerna i samhället. Det innebär att företagen bör ges tydliga klara spelregler och i viss mån i osäkra övergångsskeden samhällsgarantier för att kunna låna kapital. Det är här som samhället skall gå in med sitt kapital, som är garantier. Det handlar också om att skapa ett bra företagarklimat där t.ex. en god och välfungerande samhällsservice, som t.ex. barnomsorg, skola, sjukvård och annat, betyder en hel del. Åland skall vara attraktivt så att företag väljer att komma hit, etablera sig här och stannar här.

 

Vi har föreslagit att anslaget under momentet Aktietecknig i bolag skall skäras ner med hälften till 5 miljoner mark eftersom vi anser att Utvecklings Ab behöver konsolideras. Utvecklings Ab kan fylla en funktion i näringslivsutvecklingen, speciellt om man ser till den regionala aspekten. Vi tror också mera på att medel satsas på rådgivningsverksamhet och kompetenshöjning, vilket bl.a. kan ske via Uvecklings Ab, men samtidigt bör nog också landskapsstyrelsen se över hela näringspolitiken och de näringspolitiska åtgärderna. Nu finns det en hel mängd olika personer och organisationer vars uppgift det är att befrämja näringslivsutvecklingen. Vi har landskapets näringsavdelning, handelskammaren, landsbygdscenter, Ålands teknologicenter, Industrihusen, Utvecklings Ab osv. Kommuenrna har också sina näringslivsutvecklare. Det finns skärgårdsutvecklare osv. Dessutom finns det en hel mängd intresseorganisationer som också finansieras till viss del med samhällsmedel och de finns också till stöd för företagarna. Dessutom kommer alla de olika näringsstöd som samhället också delar ut i direkta pengar.

 

Vi kan alltså konstatera att redan i dag har samhället ett stort engagemang i näringslivsutvecklingen; med detta inte sagt att det inte finns mycket att göra, utan det finns mycket som man kan utveckla. Men det är skäl att man ser över helheten och fundrar lite på hur de olika delarna griper in i varandra och om de kompletterar varandras verksamhet eller om det är så att det sker en massa dubbelarbete och att olika människor gör samma arbete. Det borde undvikas. Genom samordning och samarbete använder man resurserna på bästa sätt och det gynnar i slutändan företagaren.

 

Vi har inte heller ställt oss negativa utan snarare tvärtom positiva till satsningar i Industrihusen eftersom samhällets roll är att stöda med infrastruktur, men där skall det ske enligt strikt näringspolitiska linjer som speciellt ny industriverksamhet där just initialkostnaderna är höga när man skall skaffa lokaler, maskiner och alltihop. Speciellt tycker vi att tanken på att sprida industrifastigheter till olika delar av landskapet är viktig ur regionalpolitisk synpunkt.

 

Vi vill alltså säga att det är företagarens egen drivkraft som skall föra företagandet framåt och samhället skall så lite som möjligt blanda sig i spelet, utan stå för kulisserna, för scenbilden och låta aktörerna spela spelet.

 

Landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Om flishuggen som får mothugg här i debatten vill jag säga att det står i framställningen, också i betänkandet, att landskapsstyrelsen kan ge bidrag på högst 40 procent till satsningen. Om vi får fullmakten på 40 procent kommer vi givetvis att göra en sedvanlig beredning och en noggrann bedömning av projektet, vilken del vi kommer att stöda. Vad det ser ut nu är det ett stödvärt projekt som delvis ger miljöeffekter men också andra positiva effekter och det faller under de kriterier som vi kan stöda. Med biobränsleprojekt menar man inte sådana här projekt, utan med biobränsleprojekt menas byggande av förbränningsansläggningar, uppvärmning, fjärrvärmeanläggningar. Någon sådant kände man inte till vid beredningen av budgeten för år 2000. Därför finns det inte något anslag för sådant.

 

Jag återkommer till Utvecklings Ab i mitt anförande, men jag konstaterar bara att reservanterna i princip håller med landskapsstyrelsen om våra idéer kring Utvecklings Ab men till en mindre summa. Man föreslår 5 miljoner och i övrigt stöder man.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Det finns en avsevärd skiljelinje i den här frågan och det är landskapsstyrelsens avsikt att dela ut stöd som skall befrämja förnybar energi. Det är alltså det momentet som man hänvisar till. Som jag sade i mitt anförande skulle man ha behandlat detta som näringsverksamhet och fört det under de stöd som delas ut under näringsavdelningen; då skulle det ha varit en helt annan sak. Vi vänder oss mot att man ser på detta som en energifråga. Även om landskapsstyrelseledamoten Sundman nu säger att man kan dela ut 40 procent är det ändå det som lagtinget har att ta ställning til och det anser vi att är alldeles på tok.

 

Landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Visst kunde man ha gjort så att stödet kunde ha delats ut av en annan avdelning inom andra regelverk, men man har gjort bedömningen att det är fråga om så pass mycket bioenergi och miljöeffekter från energiproduktionen att det faller under kansliavdelningen, under energifrågor. Vad gäller skrivningen som lagtinget godkänner eller icke i dag står det faktiskt kan och högst 40 procent, så vi säger inte att vi måste ge ett visst bidrag, utan vi kan ge högst 40 procent. Det ger fullmakt till landskapsstyrelsen att sedan i sin tur bedöma exakt hur mycket man stöder projektet.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

I motiveringen står det att ”understödet får dock utgöra högst 40 procent”, så det är en liten nyansskillnad hur man tolkar orden. Enligt landskapsstyrelseledamoten Sundman skulle man ha kunnat använda sig av andra regelverk och det intressanta är att vad använder man sig egentligen av för regelverk i landskapsstyrelsen när delar ut pengar i så stora belopp som 40 procent. Finns det några lagar och regelverk egentligen som säger hur och på vilket sätt samt efter vilka principer man följer? Här finns nog ett stort frågetecken. Skulle man däremot ha behandlat det som ett näringsstöd finns det lagstadgat med klara principer och riktlinjer om fördelningen. Landskapsstyrelseledamoten säger också att detta är en så viktig energifråga, och jag kan i och för sig hålla med om att det är bra att man satsar på biobränsleutvecklingen. Det är någonting som vi verkligen vill stöda, men tillvägagångssättet är att man här skall stöda från båda ändar: för det första kan man tänka sig att stöda utvecklingen av biobränsle – det har gjorts i andra bolag – men sedan vill man också stöda de bolag som egentligen sysslar med näringsverksamhet med energipengar och det blir en så konstig situation.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Utskottets ordförande och jag har visserligen fört diskussion om anslaget till Utvecklings Ab, men jag kan icke undgå att nämna, liksom landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman nämnde, att det inte skiljer sig i stort mellan majoritet och minoritet utan det är endast anslagets belopp som minoriteten vill sänka.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller anslaget till Utvecklings Ab, som egentligen inte är enbart Utvecklings Ab, utan det är också Industrihusen som man har tänkt sig att satsa på, har vi från liberalernas sida helt klart tagit ställning för att landskapet inte skall börja med riskkapitalverksamhet. Där är den avgörande skiljelinjen. Vi tror att det kan finnas anledning att rekonstruera Ålands Utvecklings Ab, att Ålands Utvecklings Ab kan behöva ha mera personella resurser och framför allt behöver det en klar strategi för vad man skall jobba med. Av utskottsbehandlingen  har jag fått intrycket att hela upplägget är väldigt luddigt. Det är olika sorters bolag som skall stödas, man blandar in IT, man blandar in högteknologi och det finns flera olika spår, så jag tycker man bör fundera över strategin: hur vill man egentligen ha det och hur vill man jobba på lång sikt med Utvecklings Ab. Men det finns en väldigt stor skiljelinje mellan ltl Holmberg och mig, även om man kan se på summor och bolla lite med de 5 miljoner som vi ville stryka och detta för att man inte från samhällets sida skall gå in i affärsverksamhet. Det vänder vi oss mot.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Ltl Viveka Eriksson och jag har säkert olika åsikter vilken väg man skall kunna gå för att stöda det åländska näringslivet. Vi har säkert möjlighet att i fortsättningen diskutera det, men jag tror att det är oerhört viktigt om man kan få en nystart på Ålands Utvecklings Ab via industribolagen och framför allt att skapa arbetsplatser ute i landsbygdskommuner och framför allt i skärgården.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Vi har kanske olika syn om vilka vägar man skall välja. Som jag redogjorde för i mitt anförande görs det otroligt mycket olika insatser från samhällets sida och väldigt många av dem stöder vi därför att vi ser just den rådgivande, kompetenshöjande delen som viktig och att man från samhällets sida kan gå in och stöda företag som är i initialskedet med garantier; man går alltså inte in med direkt kapital utan man ser till att företag får riskkapital på annat sätt medan samhället ställer upp med garantier. Om det går på tok finns samhället där som ett stöd. Det är en mycket bättre väg att gå än att börja med riskkapital.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Strand:

Herr talman!

Årets första tilläggsbudget innehåller flera intressanta ingredienser. Det är en blandning mellan offensiva satsningar på näringslivet, främjande av bostadsproduktion, avgiftstak för klientavgifter, utvecklande av ett bokningssystem för all landsbaserad turism, anslag för olika renoveringar, bättre verksamhetsförutsättningar för Ålands vårdinstitut m.m. Jag kommer dock inte att beröra allt i budgeten utan vill hålla mig till några moment.

 

Det finns i dag många osäkra faktorer då det gäller åländskt näringsliv, inte minst vad gäller sjöfarten och hot om utflaggning. Även när det gäller primärnäringarna finns många frågetecken. Det är därför av stor vikt att vi på Åland kan få till stånd flera utvecklingsbara exportprojekt som bidrar till att bredda näringsstrukturen i landskapet. Detta skall bl.a. ske genom att utveckla Ålands Utvecklings Ab till ett riskkapitalbolag med tillräckliga personella och ekonomiska resurser. Huvudprincipen skall vara att en viss avkastning på kapitalet eftersträvas, men policyn skall främst vara att delta i utvecklingsprojektets inledningsskede för att sedan gå ur verksamheten då den utvecklats så mycket att andra intressenter är beredda att ta över. Verksamheten i Utvecklings Ab kommer i huvudsak att koncentreras till varu- och tjänsteexport med hög avkastningspotential och god sysselsättningseffekt samt utvecklingspotential. Det är i första hand inom sjöfartsrelaterad konsulting, precis som ltl Eriksson sade, högteknologiska företag och IT som insatser kommer att göras. Detta utesluter inte att satsningar kan göras i andra verksamheter med en god affärsidé.

 

Herr talman!

Eftersom vi i dag saknar det viktigaste instrumenten när det gäller näringspolitik, nämligen behörighet vad gäller beskattning, anser vi inom Frisinnad Samverkan att detta är ett bättre sätt att driva näringspolitik än att enbart dela ut bidrag. Ett bidrag får man aldrig tillbaka, oberoende om ett företag går bra eller dåligt. När det gäller riskkapital kan det alltid gå så att man förlorar kapital någon gång, men målsättningen är att de förlusterna skall täckas av de vinster man gör när man går ur en verksamhet som går bra. Det är enligt vår mening viktigt att man satsar på verksamheter som etablerar sig på sådan ort där goda förutsättningar finns att lyckas. Detta skall dock inte uppfattas så att etableringar inte skall göras ute i landskommunerna eller skärgården. Det gäller bara att hitta rätt etableringsort för rätt typ av verksamhet.

Eftersom den svaga länken i Utvecklings Ab tidigare har varit marknadsbedömningen anser vi det vara viktigt att bolaget anställer en VD som får jobba på heltid; även en professionell styrelse bör finnas för detta bolag. En hög kunskapsnivå samt ett utvecklat nätverk inom näringslivet bör vara ledstjärnan när man tillsätter VD och styrelse. Vi tycker även, precis som ltl Holmberg, att det är bra att oppositionen omfattat landskapsstyrelsen sätt att driva näringspolitik, dock med den skillnaden att landskapsstyrelsen vill vara mera offensiv och satsa 10 miljoner, medan oppositionen, inklusive socialdemokraterna och ltl Wiklöf är mera defensiva och vill satsa 5 miljoner!

 

Historiskt har man säkert gjort någon felsatsning, men man skall inte glömma bort att landskapsstyrelsen var med och räddade Ålands förädlingsindustri genom att tillföra aktiekapital. Alla här vet i dag vad det betydde i förlängningen för Åland.

 

Herr talman!

Arbetet med att ta fram ett centralt heltäckande och realtidsbaserat bokningssystem som i första hand kan boka all landbaserad turism anser vi att är ett mycket bra projekt. En kontakt med en åländsk turistföretagare möjliggör bokning av allt som Åland erbjuder, oberoende vem som producerar tjänsten. Detta system innebär bl.a. stughotell och gäster i större utsträckning än i dag kan boka sina stugor eller sitt hotellrum direkt med ägaren. Stughotellägaren slipper därmed på detta vis att betala stora provisioner för att få sin anläggning bokad. På sikt innebär det att företagaren får större investeringsmöjligheter och kvalitén på anläggningen kan höjas ytterligare. En sak som inte får glömmas bort vid uppgörandet av detta bokningssystem är möjligheten att komma i kontakt med olika föreningar och organisationer. Detta är speciellt viktigt inom idrottsturismen, som till stora delar bygger på att matchmotstånd kan ordnas lokalt på Åland; även andra kontakter med arrangörer av turneringar, tävlingar och övriga evenemang är viktiga.

 

När det gäller projektering av en lagerbyggnad åt museibyrån är det en åtgärd som kommer att lösa museibyråns behov att lagra sina föremål, men det är även en näringspolitisk åtgärd eftersom museibyrån i dag hyr en attraktiv affärslokal i Godby Center. Den dag museibyråns lagerbyggnad är klar kommer en attraktiv affärslokal att finnas tillgänglig i Godby.

 

Åland lider i dag brist på bostäder. Bristen på bostäder gör att samhällsutvecklingen på många områden står stilla. Det är även svårt att få ålänningar som utbildar sig utanför Åland att återflytta även om attraktiva jobb finns. Att hitta bostäder åt all sommarpersonal som behövs inom vården, turistnäringen m.m. är nästan omöjligt. Det är därför glädjande att efterfrågan främst på medel för hyresproduktion men även ägarbostäder är högre än beräknat. Det visar att bostadsproduktionen är på stigande.

 

Herr talman!

Åland lider i dag brist på vårdpersonal. Det är därför med stor tillfredsställelse som vi kan konstatera att Ålands vårdinstitut får bättre verksamhetsförutsättningar i form av mera lokaler. Verksamheten kan på detta vis förbättras både kvantitativt och kvalitativt. Vi konstaterar även när det gäller ÅHS:s byggnadsinvesteringar att pengar begärs omdisponerade så att 500.000 mark kan användas för verksamhetsplaneringen med beaktande av fastighetsutnyttjandet totalt sett samt inledande planering av en psykiatrisk enhet. Eftersom frågan om psykiatrins framtid på Åland har varit aktuell en längre tid anser vi att det är bra att frågan engagerar?

 

När det gäller taket för klientavgifter är detta något som drabbat enskilda individer oskäligt hårt. Det är därför bra att ett avgiftstak på 3.500 mark införs.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag måste säga att jag tycker att det är mycket trist att höra Frisinnad Samverkan tala näringspolitik nuförtiden. Förr kunde vi känna att vi hade en bundsförvant när det gäller marknadsekonomi och näringslivets utveckling. Nu säger man att offensiv näringspolitik är när man satsar 10 miljoner och inte 5, men tänk om man skulle gå tillbaka till 5 miljoner och satsa dem på ett vettigt sätt för att utreda vad man skall göra för att just bevara dynamiken i näringslivet! Jag tror att FS har hamnat i fel spår – t.o.m. socialdemokraterna förvånar sig över att gamla socialistiska principer är vägledande för ett parti som kallar sig borgerligt.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag reagerade också på den offensiva näringspolitiken, som tydligen skulle innebära hur mycket pengar man satsar och inte bero på vilken strategi och vilken väg man väljer. Jag kan inte alls hålla med om påståendet att bara för att man är villig att satsa samhällsmedel – tiotals miljoner av skattebetalarnas pengar som skall satsas i riskkapital och som bara kan försvinna så där – skulle det vara en offensiv politik. Det viktiga är väl vilka strategier man bygger upp för att skapa en god dynamik i näringslivet. Jag har också hela tiden ställt mig frågande till vilken kompetens landskapsstyrelsen har att göra bedömningar om vilka affärsidéer som skall vara goda. Ltl Strand sade igen att man kan satsa på olika sorters affärer beroende på om affärsidén är god, och jag vet att tanken är att man skall tillsätta en styrelse som skall ha den kompetensen, men jag undrar hur skall man kunna bygga upp den kompetensen som skall kunna hantera IT-frågor, högteknologifrågor, näringar som har anknytningar till sjöfarten? Det skall vara en otroligt kompetent styrelse. Jag vill igen poängtera att man bör hålla sig till sina respektive områden och hålla sig till den kompetens man har: politikerna skall sköta politiken och skapa ett bra klimat för näringslivet, som sedan sköter affärerna.

 

När det gäller lagerbyggnaden i Godby Center vill ltl Strand se detta som en näringspolitisk åtgärd, och det kan jag inte alls hålla med om, för det handlar om att man från kulturförvaltningen i många år har försökt få en lokal där man kan förvara sina föremål. Man har hittills varit inhyst i en affärslokal i Godby Center och det är inte alls någon bra lösning, sett ur kulturpolitisk synpunkt.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Ltl Eriksson efterlyser kompetens och att politiker inte skall blanda sig i. Det är precis det man håller på med här, att politikerna inte skall göra marknadsbedömningen, utan det skall man överlämna till ett bolag, nämligen Utvecklings Ab, där VD:n skall ha hög kunskap och ett stort nätverk inom näringslivet, liksom styrelsen. Ltl Viveka Eriksson kanske inte känner till att det avgörande för att komma igång med byggnaden – även om den har planerats i många år -  var just för att frigöra en affärslokal i Godby; annars skulle museibyrån fortfarande ha haft sitt lager där.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag undrar om styrelsen faktiskt skall tillsättas utan politisk ledning överhuvudtaget. Kommer då landskapsstyrelsen att helt och hållet släppa greppet om Utvecklings Ab? I dag är ordföranden i styrelsen före detta näringsministern. Jag undrar jag om inte nuvarande näringsministern vill ha någonting att göra i den här styrelsen, så nog tror jag att man fortsättningsvis kommer att blanda ihop politiker och andra i verksamheten.

 

När det gäller lokalen i Godby Center är det en fördel för Godby Center att man kan ta i bruk en lokal som egentligen är avsedd som en affärslokal, men man har varit där från museiverkets sida därför att man inte har haft någon annan lokal. Man har helt enkelt hyrt in sig där och man har under många, många år försökt få pengar för att bygga ett utrymme i Kastelholmsområdet där man kunde lagra sina museiföremål. Dessa föremål borde lagras på ett sådant sätt att människor kan ta del av dem – nu är det bara ett lager.

 

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Naturligtvis kommer det att finnas enstaka politiker i styrelsen, men målsättningen är att få in en stor kompetens från näringslivet. Vad beträffar landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson är han en ypperlig affärsman, så han kan mycket väl sitta där.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det inte är relevant att diskutera Chipsen i den situation som vi befinner oss i dag. Om ni tänker efter var det under en tid när kapitalet inte rörde sig fritt över landets gränser som landskapet blev delägare i Chips och det var mycket vanligt att staten själv var delägare i stora företag och man delade inte ut dividender därför att pengarna skulle reserveras i företagen. I dag har vi en helt annan företagskultur. Man kan tycka bra eller dåligt om den, men så är det i alla fall och det är mycket mera påverkat av den amerikanska företagskulturen. Det är faktiskt konstigt att FS börjar förespråka en efterkrigstidsuppbyggnadspolitik där staten skall gå in och vara delägare i bolag och tro att det är så man bygger upp konkurrensmässigt starka företag. Jag har alltid sagt under min tid i lagtinget att när företagare börjar söka sig hit till lagtinget, då är det något dåligt med deras bolag! Då klarar de sig inte på marknaden utan då skall de hit och börja fixa, det är avtalslagar, det är skatter och det är blåslampor och det är allt möjligt! Det är fel på samhället när de inte klarar av att sköta sina företag och konkurrera där. Det är naturligtvis tillspetsat, men vi har sett mycket av det. De verkligt stora företagarna på Åland har inte tid att sitta här.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om ltl Sundback har missuppfattat detta. Det är inte landskapsstyrelsen som skall vara ägare, utan det är ett aktiebolag: Utvecklings Ab.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Men inte är aktiebolaget något privat företag! Det är antagligen fullkomligt riskfritt att sitta där, inte utsätts man för den påfrestning som man har i ett privat företag, där aktieägarna verkligen kräver att det skall bli utdelning på pengarna. Nog har vi sett detta förut; det här är inte konkurrenskraftigt i dagens ekonomier utan det måste nog vara på annat sätt, genom att stötta sådana som faktiskt har en företagartalang och kan bygga upp verksamhetsförutsättningar, bl.a. skattehindren som taxfree gör, det utsatta läget, det isolerade läget, den lilla marknaden som finns på Åland, allt detta är de verkligt stora problemen för att bli konkurrenskraftig. Enligt den konjunkturutvecklingsrapport som vi fick säger företagen att problemen gäller svårigheten att konkurrera, bristen på kompetent personal, höga lönebikostnader och marknadsföringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Boman:

Herr talman!

Jag är tydligen en dålig affärsman för jag har aldrig fått bidrag. Jag har inte sökt heller, men troligen skulle jag inte få, åtminstone inte av denna landskapsstyrelse. På grund av särskild orsak har jag inte tidigare deltagit i debatten om denna tilläggsbudget. Men de saker som upprör mig mest i den är det saker som finansutskottets ordförande samt utskottssmedlemmen Ann-Helena Sjöblom reserverat sig mot, nämligen det frikostiga bidraget till inköp av flishugg eller flistugg – jag vet inte vilket som är det rätta – samt 10 miljoner riskkapital för det åländska näringslivet.

 

När det gäller Ålands Utvecklings Ab hade jag för avsikt att närmare studera vad bolaget uträttat under de senaste åren. Genom rykten har man fått den uppfattningen att Ålands Utvecklings Ab lyckats satsa på de mest omöjliga företag, som sedan i de flesta fall gått i konkurs. Min avsikt var att genom de senaste årens verksamhetsberättelse ta reda på vad som de facto skett i bolaget. Jag kontaktade näringsavdelningen för att den vägen få ta del av de aktuella verksamhetsberättelserna och boksluten. Döm om min förvåning då jag fick veta att på näringsavdelningen finns inte några sådana papper utan jag skall vända mig till ltl K-G Eriksson om jag vill ha de aktuella handlingarna. Det är skrämmande om man som lagtingsman inte kan få fram uppgifter om landskapets nästan helägda bolag från landskapsstyrelsen. Man skall inte behöva kontakta en politisk motståndare för att få dessa uppgifter; i så fall har majoriteten drivit sin mörkläggningspolitik för långt. Att jag har haft svårt att få ut handlingar från landskapsstyrelsen är välkänt, men att jag måste gå hem till en lagtingsman för att få ta del av handlingar känns inte rätt. Vad skall man då använda dessa 10 miljoner till? Jag ansr att det är ett förtäckt bidrag till det åländska näringslivet. Jag har ingenting emot att man ökar lånebiten till näringslivet, men i så fall skall bidragen minska i motsvarande grad eller helst mera. Jag har förstått att man under den s.k. Wheelit-konferensen har lovat IT-folket både bidrag och exklusiva men billiga lokaler, subventionerade av de åländska skattebetalarna, så de är väl dessa löften som landskapsstyrelsen nu skall infria. Mera bidrag till det åländska näringslivet är det som tycks gälla för landskapsstyrelsen!

 

Lite patetiskt är det nog när man läser vad den ansvariga ledamoten för bidragsavdelningen, den, som vi nyss hörde, ypperliga affärsmannen Roger Jansson, avsluta FS:s nyhetsbrev med den 12.4, nämligen – hör och häpna – ”mindre bidrag”. Under Roger Janssons tid som lantråd ökade bidragen enormt och nu fortsätter man i samma stil, vilket denna 10 miljoners utökning av bidragen visar.

 

Att inte de övriga ledamöterna i finansutskottet reagerat på dessa missbruk av skattemedel är förståeligt. Enligt åländsk vedertagen landskapspolitik kritiserar man inte landskapsstyrelsen, om man hör till dess stödpartier, så ibland undrar man över vad debatterna leder till – ja, i de flesta fall ingenstans eftersom majoriteten sluter upp kring landskapsstyrelsens förslag, oavsett hur misslyckade de än är. Men det här är någonting vi får leva med under denna period. Det enda vi kan hoppas på är att under nästa period finns flera lagtingsmän med mod och kurage att ifrågasätta felaktiga beslut.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

 Ltl Ronald Boman hade haft svårt att få fram papper från Ålands Utvecklings Ab. När det bolaget startade 1987-88 var jag en av dem som på tjänstens vägnar arbetade med det; den inriktningen som fanns på den tiden var inte att landskapsstyrelsen skulle vara en drivande aktör i affärsverksamheten och inte heller någon stor finansierare, utan på den tiden var det så att gick andra aktörer in kunde landskapsstyrelsen bidra med lite. Så var det också i Chips. Det var Fazér och det var Danske Spritfabrik, och landskapsstyrelsen kom  med för att samordna och koordinera. Visst var det en sorts riskmoment i det hela därför att man sökte projekt som var experimentella och kunde ge ringeffekter, men summorna var inte av det slaget att landskapsstyrelsen går in som man föreslår här i dag. Den viktiga lärdomen från de första fem åren, då jag var verksam i Ålands Utvecklings Ab, är att de som agerar på en affärsmarknad sätter sig inte i ett landskapsbolag för att göra affärer utan de har sina egna kanaler. Det är dem man skall stimulera. Det är dem man skall hjälpa till att bygga upp, inte att landskapsstyrelsen bygger upp egna. Det är en så enkel princip som jag trodde att majoriteten i finansutskottet och landskapsstyrelsen skulle kunna förstå, men det gäller att från det som var aktuellt 1980 se fram mot dagens läge, som är helt annat. Affärslivet är annorlunda uppbyggt.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!  Jag vill upplysa ltl Boman om att vi i vår förvaltning inte har någon bidragsavdelning och jag tycker att det är mycket, mycket svagt av ltl Boman att fullkomligt förnedra tjänstemännen på landskapets näringsavdelning genom att kalla den för bidragsavdelning. Mycket lågt, Boman!

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Det var en himla tur att ltl Lindqvist inte uttalade sig om sjöfågeljakt denna gång, men insikterna och kunskaperna i det här ämnet tycks vara på samma som insikterna och kunskaperna om sjöfågeljakten. Man karaktäriserar avdelningarna utgående från vad de sysslar med. Man pratar om kulturavdelningen därför att de sysslar med mycket kultur osv. Eftersom näringsavdelningen åtminstone enligt min bedömning sysslar till större delen med att dela ut bidrag i storleksordningen 150 miljoner i året, så tycker jag att det är mer än väl berättigat att kalla den ansvariga ledamoten för bidragsminister och jag vill gärna kalla hela näringsavdelningen  för bidragsavdelningen och jag skulle kunna tänka mig att t.o.m. komma med en motion om att byta namn på den till bidragsavdelningen, för det tycker jag att mera talar om vad den sysslar med!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det är återigen bevisat att det är en viss skillnad på att ta ansvar för det åländska samhället mot att syssla med någonting annat!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman:

Herr talman!

Jag skall försöka att på en lite högre nivå än tidigare talare ge mig in i debatten. Jag skall uppehålla mig lite vid ärendet Ålands Utvecklings Ab och landskapsstyrelsens förslag att kapitalisera samma bolag med 10 miljoner. Ltl Wiklöf var inne på samma ärende förut och det är mycket utgående från det jag kommer med mina kommentarer.

 

Ordet riskkapital är egentligen fel ord. Det låter så negativt, att man riskerar kapital. På engelska heter det ”venture capital”, nästan likt äventyrskapital och man kanske skulle kunna tala om möjlighetskapital i stället för riskkapital, ”kapital som kan ge möjligheter”. Vad gäller idén om Ålands Utvecklings Ab, kapitaliseringen, organisationen och strategin framdeles, kräver det riskkapital som Ålands Utvecklings Ab kan ge ut inte samma avkastning som privatriskkapital. Om man ser till det privata riskkapitalet är det inte ovanligt att man kräver 20 procent på ett års basis i avkastning, och det kan vara väldigt tufft för sådana företag och verksamheter som är tunga att få igång s.a.s. innan de börjar ge vinst de första åren. Det här är alltså billigare pengar än att låna riskkapital av banken eller av andra privata riskkapitalister. Man kan genom ett sådant här system ta en aningen större risk än vad privata riskkapitalister och banker kan ta med tanke på att de kanske har andra alternativ som ger bättre avkastning osv. på kort sikt; man tänker ganska kortsiktigt i bakvattnet av den nya ekonomin. Genom detta koncept har man dessutom möjlighet att inte bara bistå med rent kapital i mark och penni – framdeles euro – utan man kan också bistå med kunskap om hur man driver ett företag och allt vad det innebär, kunskap om marknadsföring, hur man marknadsför sina idéer och hur man får tag på kompetent personal, kunskap om projektstyrning och kunskap om kontakter, olika nätverk för olika verksamheter som behövs för att göra en affär av en idé. En stor utmaning för Utvecklings Ab inom riskkapitalet är just det som sades tidigare, nämligen att det pratas om tre olika sorters företag IT, högteknologi och andra företag. Vad gäller IT-företagandet och de möjligheter som finns i den branschen har landskapsstyrelsen antagit en ganska offensiv ställning till att verkligen försöka få en etablering på Åland av ett nytt näringslivsben.

 

Det specifika, herr talman, med IT-företagandet är att det är ofta väldigt unga, oerfarna personer som har väldigt bra idéer som de skulle vilja förverkliga, men de har inte erfarenhet och kunskap inom företagandet, hur samhället fungerar osv. Det kan hända att det kommer in en 15-åring iklädd flismössa och frågar: Hur skall jag göra för att förverkliga min idé? Då behöver den mycket mera än bara kapital. Idén behöver kunskap osv., så man måste bistå med mera än bara rena pengar. Det är en av de huvudsakliga linjerna i den s.k. nya ekonomin, som baserar sig på kunskapsföretag, på det som personer har i sina huvuden. Det har givetvis alltid varit viktigt, men det är helt avgörande för många idéer.

 

Ett ben som riskkapitalet är tänkt att användas till är just etablerandet av IT-företag. Som jag sade tidigare har kunskapsintensiva företag med unga personer i spetsen en högre tröskel till ”den gamla ekonomins kapitalrum”. Det är ett helt nytt sätt att tänka och det gäller att dra ihop den gamla och nya ekonomin och göra det bästa utav det. Personligen skulle jag inte vilja prata om den gamla och den nya ekonomin, utan det är genom en ständig process som den gamla ekonomin har utvecklats och nu ser vi då en ny ekonomi, det som vi har sett som den gamla ekonomin som en gång i tiden var en ny ekonomi. Det är alltså fel att dela upp det s.a.s., men det bästa är om man får en blandning. De IT-företag som är framgångsrika har en ledning som har både unga och äldre personer med erfarenhet, så det har visat sig vara framgångsrikt.

 

En viktig sak för Utvecklings Ab är att man får en bra modell för hur man skall stöda sådana här företag, att man får en kompetent VD och en kompetent styrelse som kan bedöma olika affärsidéer och hjälpa till med olika kunskaper. Men det är också viktigt att man knyter till sig kontakter och kunskap runt om i världen för att kunna bedöma olika typer av företagande. Ingen person kan vara expert på alla områden, utan om man enkelt bygger upp nätverk kring olika delar av olika företagssektorer kan man enkelt få kunskap för att bedöma. Det är så man måste gå tillväga och jobba i nätverk.

 

Det är viktigt att ta fram en klar strategi för Utvecklings Ab och det blir det första den nya styrelsen och den nya VD:n får göra.

 

Avslutningsvis, herr talman, skulle jag inte se detta som socialistiskt och konkurrerande med den befintliga marknaden, som sades här tidigare. Det här är ett sätt för samhället att gå in i näringslivet som en katalysator för att skapa nya företag och nya möjligheter. I så fall att det skulle vara socialism tycker jag inte att ltl Wiklöf skall klaga på det! Öppenhet och samarbete är två nyckelord i den nya ekonomi, och någonting väldigt positivt som bl.a. Wheelit-seminariet har fört med sig är att offentlig sektor och näringslivet verkligen börjar prata med varandra. Det här är någonting som man bl.a. i Sverige upplever som väldigt problematiskt; man är väldigt långtifrån varandra i offentlig sektor och näringslivet. De personer som jag har diskuterat med just i Sverige säger att det här är verkligen problem, att man pratar om sitt på varsitt håll, medan i Norge politiken och näringslivet helt har gått ihop men ramlat över på politikens sida och i Finland har politiken ramlat över på näringslivets sida. Det gäller alltså att alltid hålla en balans i samarbetet mellan dessa två samhällsdelar. Ett samarbete är viktigt, att man lyssnar på varandra.

 

Det jag har beskrivit är en förutsättning om vi skall få till detta nya ben för det åländska näringslivet; om vi på allvar skall vara offensiva måste vi vara beredda på att stöda nya idéer på alla sätt vis, med infrastruktur, med kapital, med kunskap osv. Jag skulle alltså vilja beteckna detta som en infrastruktur;  även om definitionen på infrastrukturell satsning har varit under debatt många gånger kan man på sätt och vis betrakta detta som en typ av infrastruktur: det skapar en möjlighet för en ny typ av företagsamhet.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

För min del har jag sysslat med näringspolitik i många år i olika former, men den här retoriken tror jag att kommer att bli väldigt dyr för samhället. Jag tror att minister Danne Sundman kommer att bli den dyraste minister Åland någonsin har haft. Han utgår från att det i näringslivet inte finns tillräckligt med kunskap och kompetens om marknadsföring, hur man sköter företag, hur man skall sköta projekt osv. – och då skall landskapet gå in och säkra den delen och man skall då ta större risker än de andra gör. Man skall ha kontakter med alla möjliga, vilket man inte har klarat av i Finland och i Norge! När det gäller IT och annat skall det vara rådgivning. Handelskammaren duger inte längre, företagarföreningen duger inte längre, landskapsstyrelsens egna tjänstemän duger inte längre, men framför allt skall man se till att näringslivet måste få hjälp och stöd med hur många ben som helst hela tiden. Jag tror att recepet är ganska enkelt. Det finns en inneboende drivkraft hos de flesta människor att göra någonting, att experimentera, att tjäna pengar och gör man ett bra regelverk kan landskapsstyrelsen hålla fingrarna borta helt och hållet.

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Vad gäller min kostnad som min minister får vi väl återkomma när mitt arbete börjar ge frukt och se vad nettokostnaden blir. Man har åtminstone sparat in lite när man har tagit bort ett år av vår löneförhöjning, så det var ju klokt! Inte säger jag alls att näringslivet är inkompetent och inte kan bedöma affärsidéer. Vad jag vill säga är att näringslivet är affärsdrivande. Inte är det något Röda kors på våra bolag i näringslivet; man vill ha förtjänst och är det ett företag eller en idé som är trög att få igång och som inte ger avkastning på kort sikt, vilket man ofta vill ha som riskkapitalist, så tar man andra idéer i stället. Det finns alltid en begränsad kapacitet hos alla riskkapitalister. Det finns inte egentligen så många riskkapitalister på Åland. När ltl Erland säger att jag inte tror på handelskammaren, att jag inte tror på näringsavdelningens tjänstemän, så är det precis det jag säger, att vad som måste finnas är en dörr dit man komma och knacka på, där man får rådgivning, där man just får kontakterna till handelskammaren, till näringsavdelningen, till övriga som kan bistå med kunskap. Men för att kunna ta sig tid, för att hinna med detta, behöver det vara ett offentligt bolag i botten. Det finns många bra exempel; för den som rör sig utanför Åland kan man nämna ett finskt bolag som heter Sitra som är statligt ägt som har gått in i ett hundratal finländska högteknologiföretag och som har varit mycket lyckat. Det är ett koncept som man kan snegla på. Det inte fråga om konkurrens eller socialism, utan det är att se på ett gammalt tänkande på ett nytt sätt, men på fel sätt.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Också Åland har haft nytta av Sitra och det byggde på den s.k. Kekkonen-fonden. Men nu är tydligen avsikten att bygga upp någonting helt nytt med tiotals miljoner – och det skall man göra för att det skall finnas någon dörr att knacka på! De dörrar som affärslivet behöver, det är dörrar till samarbetspartner som de själva väljer, det är dörr till finansiärerna och det är dörr till kunderna. Skall landskapsstyrelsen ställa upp en portaldörr här som man  ytterligare skall knacka på! Varför följer inte landskapsstyrelsen med i utvecklingen i EU? Där går man nu in med stora risk- och samriskkapital på fonder, där pengarna finns och landskapsstyrelsen kan mycket enkelt ha ett förmedlingsorgan på Åland som delar ut dessa riskkapital. Varför komma och lugga pengar av lagtingets strama budget. Det märkliga är att lagtinget går på det! Det måste jag säga att det måste vara en sport att se hur långt man kan gå med de här tiotalsmiljonerna!  En första regel i all affärsverksamhet är att affärsidkarna, affärsmännen och de som är anställda, gör jobbet; landskapsstyrelsen borde syssla med andra saker.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Det verkar som om ltl Erland och jag är ganska överens i våra tankar. Jag har stor respekt för ltl Erlands kunskap inom näringspolitik. Inte är det så att landskapsstyrelsen skall sitta i Ålands Utvecklings Ab:s styrelse och tro att man har kunskap om detaljer i näringslivet, utan det finns en kompetent styrelse och till den anslutna nätverk som kan göra bedömningarna. Vad gäller dörrar att knacka på är det precis det som mitt och landskapsstyrelsens resonemang bygger på att det skall finnas flera alternativ till finansiering och att inte en bra idé skall bli utan kapital.

 

Som jag redan sade tror jag att vi är överens. Det är givetvis inte någonting som ltl Erland kan säga öppet, men om vi tar en kopp kaffe efteråt så kanske han kan konstatera det! Det är också mycket möjligt att man kan fortsätta utvecklingen av Ålands Utvecklings Ab i EU-riktning. Det behövs ändå en lokal aktör som styr och ställer med EU:s fonder och den näringspolitik som EU erbjuder.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag måste medge att jag blev nästan förskräckt när jag hörde framtidsministern Sundmans utläggningar om den tid som skall komma och vad vi skall göra för att klara av den. Det var mest semantiska funderingar kring gammalt och nytt och jag måste säga att jag fick den misstanken att det finns kanske inte så mycket kunskap om det moderna ekonomiska fältet bakom det.  Det visar sig också att offensiv är just att satsa mera utav skattebetalarnas pengar. Jag hörde inte mycket av en dynamisk framtid i ledamoten Sundmans anförande. Det var tal om här ifall han som minister kommer att bli dyr eller inte för samhället, och det vet jag inte, men när det gäller inredningen i hans tjänsterum finns det nu uppgifter om att kostnaden för den har stigit från 30.000 till 48.000 mark! Blir det samma problem ute på fältet, så blir det onekligen dyrare. Detta med kunskap är faktiskt viktigt. Det kan inte vara så att det kommer en 15-åring utan allmänna kunskaper och skall vallas fram i IT-världen. Så går det inte till ute i världen, utan där är det faktiskt ungdomar som har skaffat sig kunskaper och går ut på marknaden och använder dem som lyckas. Det går liksom inte andra vägen. Det kan hända att framtidsministern inte anser att han är med och socialiserar, men på något sätt för hans resonemang tankarna till kolonialismen, att de skall komma utifrån och rädda oss här med några väl valda ord. Nej, jag blev besviken, framtidsministern, vi måste ha mera framtid!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Jag är ledsen att jag inte kan tillfredsställa ltl Svensson i det jag säger, men visst är det viktigt att jämföra gammalt och nytt. Man måste alltid kunna sin historia för att få ett avstånd till framtiden. Det tror jag att ltl Svensson håller med om. Det kan kanske vara svårt att lyssna på en 26-åring; jag har ofta fått erfara i min politiska karriär att det finns en viss åldersskepticism. Att börja diskutera min inredning på samma sätt som man har gjort tidigare är ett tecken på att man vill smutskasta mig. Vad gäller min inredning kan jag säga att den har gott och väl betalat sig i PR bara i de fotografier och filmsnuttar som har varit runt i massmedia i Norden, t.o.m. runt hela världen på den korta tid jag har suttit som minister. Det skulle ha sett bra ut om man för ut en IT-minister med sjuttiotalsmöbler i sitt rum! Förresten har jag betalat min matta och mina gardiner själv, så det kan tas till protokollet.

 

När det gäller diskussionen om en ungdom som kommer med en idé är det ofta så i IT-världen att de verkliga idéerna och de fyndiga, kreativa idéerna finns hos ungdomar som inte alls har någon kunskap om hur man tar tillvara idéerna, och då gäller det att ha en partner från den gamla ekonomin som kan driva idén, sälja den och utveckla den. Där behövs det en mellanhand som Ålands Utvecklings Ab.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Framtidsministern säger att han i sitt anförande har jämfört gammalt och nytt. Det anser jag att han inte har gjort. Det har inte förekommit en enda jämförelse. Han har bara blandat ihop begreppen och rört om det. Om det är så att konstaterandet av vad inredningen i framtidsministerns tjänsterum kostar är smutskastning, då kanske det inte var någon bra investering! Det är absolut inte så att det kan komma en 15-åring ute i världen och säga att jag har en idé, men jag vet inte hur jag skall göra för att utveckla den och att det är de som har lyckats. Det finns inga tecken på det. Det kan finnas i tidningarna exempel där det sägs att detta är ett underbarn som utan vidare har klarat sig bara på grund av en snilleblixt, men det är inte sanningen. Vi kan inte bygga vår framtid på att vi skall tro på idolporträtt i tidningarna.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller blanda ihop begreppen får väl ltl Svensson och jag bilda en förening, där vi kan göra det tillsammans! Vad gäller min inredning anser jag att den diskussionen är över och jag har fått påringningar av folk som har berättat att kommunkanslier runtom i landskapet har dubbelt dyrare inredning än mig, så att fästa sig vid den summan är nog en petitess. Vad gäller exemplet på framgångsrika idéer från ungdomar finns det många framgångsrika idéer i IT-branschen där ungdomar har kommit på geniala programmeringslösningar som har satt myror i huvudet på både dator, professorer och övriga högt uppsatta, men ungdomarna har som sagt inte någon möjlighet att utnyttja idéerna, utan de tycker bara att det är en kul grej som de sysslar med. Häromdagen på senaste IT-frukosten hörde vi just om en sådan idé som kommer från en ungdom som inte visste vad man kunde göra för business med idén, men tar man in kunnigt affärsfolk kan de säga att den här affären kan du göra med idén.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag reagerar kraftigt mot att landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman från talarstolen nedvärderar lagtingsmäns anförande och framhåller att han håller sitt anförande på en högre nivå – då tydligen på en högre nivå än de lagtingsmän som tidigare uttalat sig. Jag skulle säga att det är mycket svagt att det är mycket svagt av landskapsstyrelseledamoten Sundman. Landskapsstyrelsens ledamöter skall inte uppträda som några domare, åtminstone inte i denna sal.

 

Landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag ber om ursäkt till ltl Boman om han räknar sig till en av dem som jag avsåg med något lägre nivå. Oavsett vem som uttalar sig i vilket ärende skall man ändå i Ålands lagting hålla en konstruktiv anda. Vi är här som samhällsbyggare för att utveckla det åländska samhället och visst skall vi debattera olika åsikter, men det skall inte ta sig något slags absurditeter och gå till personliga angrepp – den diskussionen har vi haft här för några veckor sedan, så vi behöver inte ta den igen!

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag anser nog att landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman angriper lagtingsmännen när han säger att han håller sitt anförande på en högre nivå än lagtingsmän. Sådant är vi inte betjänta av i denna sal. Det här är lagtingets sal. Det här är parlamentets sal. Landskapsstyrelsen har sin på en annan sida. Där kan de mycket väl kritisera varandra men inte här kritisera oss.

 

Landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman, replik: Herr talman, jag avstår!

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Sundman sade i början av sitt anförande att detta med riskkapital inte skall uppfattas som något negativt, utan som något positivt och att meningen inte är att man skall förlora pengar. Jag har trott att det är precis det som det handlar om att man lägger pengar i blöt och att det finns en risk att man förlorar det kapital man har lagt i blöt. Det har också framkommit i bl.a. näringsministerns presentation av ärendet. Han sade i remissen att meningen är inte att man skall förlora, men ibland förlorar man pengar, och det har alltid återupprepats. Det är just det som är meningen med riskkapital att det finns en viss risk att man förlorar det satsade. Landskapsstyrelseledamoten Sundman sade också att det finns så få riskkapitalvilliga personer här på Åland och att man kan ta en högre risk på det här sättet. Då inställer sig frågan: Vem menar landskapsstyrelseledamoten är ”man” som skall ta en högre risk? Är det faktiskt så att vi skall med skattebetalarnas pengar gå in och ta högre risker, om det inte finns inom den normala näringslivsverksamheten sådana som vill satsa riskkapital på företag? Riskbedömare, de som är vana och som har den kompetensen, kan se om ett företag kan vara lönsamt på sikt och då finns det säkert också kapital att tillgå. Om man ser på vår omvärld är det så att de företag som inte håller på sikt rensas så småningom ut av marknadens krafter, och det är väl just det som är vitsen med detta med marknadsekonomi.

 

Landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Definitionen på rikskapital och hur ekonomin fungerar kan man diskutera i evighet, men det handlar om att man tillfälligt parkerar pengar i ett bolag. Man ger inte bidrag eller man lånar inte på det viset att man har en absolut fastställd plan när det skall amorteras tillbaka, utan man hjälper med en startplattform och strategin skall vara att dra sig ur när det börjar rulla, när kanske andra riskkapitalister vill ta vid och fortsätta. Vad ett samhällsägt riskkapital kan göra som inte en privat riskkapitalist gör är att man kan lägga ner mer energi och tid på att få igång idén, på att få styrning på företag osv. och inte ha en omedelbar avkastningsgräns. Visst finns det alltid en risk att man förlorar pengar. Det finns det i alla typer av satsningar. Ju mer osäkra alla faktorer är kring en företagsidé desto större risk är det att man förlorar. Därför måste man inte bara sätta in pengar, som jag sade, utan man måste sätta in kunskap om marknadsföring, företagsamhet osv., kontakter till olika instanser som behövs för att bygga upp ett företag. Detta kanske inte är så intressant för en sedvanlig privat riskkapitalist eftersom det kan finnas andra projekt som är direkt intressantare där det kanske redan finns personer som har kompetensen. Det är ofta så att när man går in som riskkapitalist ser man på ledningen i ett företag. Man ser inte bara på ídén utan på folk som kan dra det vidare. Jag får väl säga som en Formel 1-förare sade när han vann sin första tävling: ”Sometimes you win, sometimes you lose!”

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Inte är det så enkelt som att man bara parkerar pengar i ett företag. Det handlar om att man avser att riskera pengar, alltså samhällsmedel som man riskerar att förlora. I goda tider kan det kanske gå för sig, när det finns överskott i landskapets budget, men hur ser det här ut i sämre tider när vi ändå har en stram budget och har hemskt mycket åtaganden som vi skall tillgodose. Inte är det så enkelt som att man  ”sometimes lose, sometimes win” utan det är samhällets medel som man riskerar i projektet.

 

Landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag har inte heller förnekat att det finns en risk att förlora pengar när man går in, men den här typen att stöda företagsamhet och få till stånd ny företagsamhet skall ses som all näringspolitik som ett samhälle gör. Det skall på sikt ge avkastning så att folk får arbetsplatser och möjlighet att försörja sig. Med just det här konceptet försöker vi blicka framåt och bredda näringslivsbasen så att man inte har ett så ensidigt beroende av en enda näring. Det är det som är avkastningen. Får man tillbaka pengarna är det bra. Sedan är avkastningen att samhället mår bra.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

För det första tror jag att vi måste ha visioner. Jag tror att det är viktigt att vi också har fokus på nya områden och att vi kan utveckla och skapa större mångfald i vårt näringsliv, som i dag är ganska beroende av vissa företeelser. Så långt är jag fullständigt med och önskar lycka till på den vägen. Att vi kan samarbeta med näringslivet i den mån de vill ha våra tjänster på Åland jämfört med Finland, Sverige och kanske Norge, det är självklart. Vi lever intill varandra och det vore hemskt om vi inte kunde umgås och prata med varandra. Men det jag inte förstår att redan har vi på IT-marknaden – om det är den det nu handlar om – många etablerade företag som är i full gång. Nu skall nya komma till och de skall få en aktieägarandel genom landskapets försorg och dessutom deklarerar man att avkastningskraven inte skall vara de som man kräver på andra håll. Därmed ger man dem en alldeles klar konkurrensfördel framom de etablerade IT-företagen som finns. Den här processen blir jättekrånglig i det långa loppet. Varför duger inte längre lågräntelån och landskapsgarantier! Jag tycker att det är tryggheten och säkerheten, och bort med bidragen helt och hållet. Det finns en risk för att också det här aktieägandet kommer att tolkas mer eller mindre som en bidragsuppgift, för landskapet är synbarligen berett att förlora pengar. Jag tycker inte att det är fel att resonera i de här banorna, men jag tycker att det är fel att inrikta sig på att landskapet skall bli en aktiv aktieägare i näringslivet, där Frisinnad Samverkan, herr talman, jag måste säga det, i decennier har bespottat och begabbat den rörelse jag företräder medan vi ännu hade vissa dogmer och –ismer kvar i vår partiverksamhet. Men vi har förstått att det här går inte – inte heller Putin vill vara kvar i Ryssland på det här området, han gör allt för att komma ifrån.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

När man för näringspolitik, mot speciellt IT-företag, skulle jag vilja dela upp det i tre olika delar. Dels gäller det att försöka medverka till att sedvanliga företag, såsom banker, rederier och andra företag, använder den nya tekniken så mycket som möjligt för att utveckla sin verksamhet, få nya marknader osv. Sedan gäller det också att utveckla redan befintliga IT-företag, som ltl Wiklöf nämnde. Det gäller att ge dem samma möjligheter till visst riskkapital, om de har en liknande idé med samma förutsättningar som ett helt nytt företag. Det gäller också att få fram nya företag, få nya idéer, men man måste se till i strategin och uppbyggnaden att man inte konkurrerar med redan befintliga IT-företag. Det är viktigt och där håller jag med ltl Wiklöf. Ltl Wiklöf talade om lågräntelån och säkerhet från landskapet. Det är samma sak att gå in med kapital. Då medverkar man till att företaget inte behöver betala ränta och säkerheten är i form att man har sina pengar där; det är samma sak, men det är ett nytt sätt att tänka. Man får insyn i bolaget mycket bättre och kan bistå med annan kompetens, annat kapital än om man ger ett bidrag i form av räntestöd och en säkerhet. Det här är ett aktivt sätt att medverka, från Utveckling Ab:s sida, inte från landskapsstyrelsens sida. Landskapsstyrelsen ger via lagtinget dessa tio miljoner åt en kompetent styrelse med ett tillhörande kompetent nätverk som skall göra detta. Det är inte jag och mina kolleger som skall sitta där; vi skall, som sades här tidigare, syssla med politik,  och det är någonting helt annat än att vara riskkapitalist. Det finns det andra som kan mycket bättre. Målet är givetvis inte att förlora. Man får inte tolka det så att vi ungefär går in för att förlora pengarna, men det finns en risk – därav namnet riskkapital.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Framtidsministern! Vad är den stora skillnaden i det här scenariot mellan att gå in som aktiv ägare genom ett landskapsägt företag eller att ge landskapsgarantier till banken? Varför är det här bättre? För framtidsministern tror väl inte att landskapet ute i det åländska näringslivet är känt för att vara den där stora kunskapskällan att ösa ur när det gäller företagsutveckling! Den står nog företagarna själva för. Vi kan bara vara sekundanter och hjälpa till. Och vår roll skall vara att jämna vägen. Men jag kan inte förstå varför man skall måsta in som aktiv ägare. För mig är det fullständigt obegripligt  Jag kan inte se det på annat sätt än att samhällsägandet har en alldeles klar inriktning i mina tankebanor. Vi var en gång i mitt parti inne för att t.o.m. samhället kunde äga företag, men vi har övergett de där sakerna för länge sedan därför att vi anser att de inte är framgångsrika. Det finns ingen dynamik i dem. Jag tycker att landskapsgarantier gentemot bank som står för riskkapitalet är naturligtvis den rätta vägen att gå och inte att engagera sig i aktivt ägande. Det verkar – det är någon som har använt ordet korkat här tidigare¼.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Jag tackar ltl Wiklöf för det epitetet. Om man stöder med räntestödslån och garantier har man ingen möjlighet att påverka verksamheten, om Utvecklings Ab skulle göra det i stället. När Utvecklings Ab går in med kapital är man aktiv aktör i företagen. Man kan som jag sade tidigare bistå med annat än penningkapital, man kan bistå med kunskap och marknadsföring, företagande, projektstyrning, kontaktnät osv.  Jag understryker, att det är inte landskapsstyrelsen som skall sitta i styrelsen. Det är kompetent folk i näringslivet, styrelseproffs, som har varit med om att dra igång många företag som har lyckatss. Det är sådana personer vi skall få. Nätverket kring styrelsen skall bestå av näringslivsproffs. Jag misskrediterar absolut inte det åländska näringslivet på något vis. Man måste lyssna till vad jag säger – titta på läpparna annars för att förstå mig bättre!

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Jag skall för det första be att få föreslå bordläggning av detta ärende till fredagen den 19. För det andra finns det många saker som jag gärna skulle vilja kommentera, men jag skall ta upp en sak och det är detta med riskkapital. Det finns riskkapital av olika typer och det mest vanliga riskkapitalet är aktiekapital där man, som en placerare, gör en kalkyl på vilken risk man tar att det skall sjunka i värde eller öka i värde. Det är alltså i allmänhet en ganska passiv roll. Sedan har vi det som är mera modernt riskkapital,  alltså s.k. venture-kapital, där det förutsätts att man går in som aktiv ägare, bistår med saker och ting och det bygger på att det skall vara en stark värdeökning. När man då talar om professionella riskkapitalister finns det ingen anledning för dem att vara med i ett bolag med en offentlig myndighet om inte den offentliga myndigheten bjuder på pengar. Då har man redan skapat det lite osunda systemet att man tar större risker än man annars skulle ta. Landskapsstyrelse-ledamoten Sundman sade att avsikten för landskapsstyrelsen är att man vill vara med och påverka - man tror sig i alla fall kunna göra någonting som andra inte kan göra. Det bästa systemet som man borde tänka på är att det finns de som investerar på Åland om det är bra projekt. Jag tror att det är en mycket förenklad sak att säga att IT-branschen har med ungdom och fliströja att göra. Det är myterna som sprids i den kolorerade veckopressen. Jag har läst ganska mycket om IT de senaste månaderna och det viktigaste i IT-branschen är att sticka hål på bubblorna och myterna. Jag måste nog säga, även om det för debatten till en lite lägre nivå, att framtidsminister Sundman är nog en mästare på att sprida myterna och han borde ägna lite tid åt bakom sitt fina skrivbord att fundera på vad näringslivet handlar om, och det handlar inte om att kasta pengar efter de bolag som ändå bygger ut tekniken och det handlar inte om att landskapsstyrelsen skall stå för kompetensen i IT-branschen utan där finns det många aktörer som redan agerar. Jag var inne och tittade på Ömsesidiga Försäkringsbolagets nya småförsäkring som man har byggt upp och det finns andra företag som internt har lagt upp fina system för IT, så den utvecklingen pågår; då kommer vi in på 2004-problematiken som i och för sig majoriteten i finansutskottet nog har funderat på när jag hörde viceordföranden i finansutskottet Lars Holmberg att när sjöfarten obönhörligt går mot sämre lönsamhet och måste pressa kostnaderna, så måste vi ha alternativ. Då finns det erfarenhet från andra länder: Tyskland, Italien, Sverige osv., där man kan sammanfatta det som så, att det som landskapsstyrelsen gör i dag och det som man föreslår med riskpengar till ett utvecklingsbolag och stort stöd till en flistugg, sådant gör man inte längre för det bygger upp ett osunt system. T.o.m. kunde man säga att det kan vara förbjudet enligt EU-stöd. Det man gör är att satsa på sådana saker som bygger upp entreprenörsandan och det är i skolorna samt på annat håll. Det är alltså de enskilda människorna som skall få uppmuntran att fundera i affärstermer, att  ta initiativ och veta att det finns ett system med klara regler om de vill göra det. Det andra är att myndigheterna officiellt kan bygga upp kanaler för samarbete mellan olika aktörer och där kan man alltså göra det genom seminarier, konferenser och liknande saker, men i allmänhet skall man inte lägga sig i desto mer. Sedan gäller det detta med kompetensutveckling flexibilitet och lärande på arbetsmarknaden och där gäller det att satsa på skolorna, på undervisningsanstalterna. Jag vet att landskapsstyrelsen har åkt runt till de olika Almiföretagen, f.d. utvecklingsfonden, men diskuterar man med näringslivet i Sverige på kommunal nivå, de små och medelstora företagen, är de ute ur bilden, de är ointressanta. På kommunal nivå satsar man just med att föra in pengar för kompetensutveckling osv. Där har vi möjligheter att satsa strategiskt.

 

Herr talman!

Vi har talat här om låg debattnivå och konstruktivitet osv. Det har nämnts flera gånger att den ekonomi som IT-världen skapar – om den sedan är ny eller gammal – bygger på öppenhet och samarbete. Men inte är det särskilt öppna debatter om IT-utvecklingen på Åland just nu och inte landskapsstyrelsen med annat än som jag ser det personligen rena retoriken runt detta i stället för att analysera möjligheterna i näringslivet och se hur man skall kunna bygga upp kompetensen så att de fria aktörerna, entreprenörerna, kan ta initiativ.

 

Inom parentes vill jag säga att landskapsstyrelseledamoten Sundman tar ofta upp detta med ungdom. Jag är lika förvånad varje gång, att man inte skulle lyssna på ungdomen, är man 26 år så har man något slags ungdomshybris eller någonting sådant. Det finns flera här som är under 30 år, men det spelar ingen roll om det är Ulf Andersson, Ragnar Erlandsson, Fredrik Lindqvist Danne Sundman eller Roger Jansson, utan det är det som sägs som man skall ta på allvar. Jag förstår inte varför man skulle hålla på och påpeka hela tiden att man är ung. Är det någonting att be om ursäkt för! Jag har månatligen kontakt med studerande ungdomar i åldern 20 och upp till 30 och det är precis samma sak där. Om jag har dåliga argument blir jag åthutad, inte för att jag är gammal eller äldre utan för att mina argument inte räcker. Samma sak med dem. Kommer de med dåliga argument, så tar jag dem på allvar, respekterar dem, oberoende av ålder. Den där debatten tycker jag att man kan rensa bort från lagtinget. Vi är valda och representerar olika väljargrupper, men det har väl ingenting att göra med ålder. Jag vet i alla fall att jag har 18-åriga väljare, - hur många de är vet jag inte.

 

Herr talman!

Jag skall inte orda desto mera om näringspolitiken utan lämna den till fredagen. Den frågan är oerhört viktig och den måste absolut tas på allvar.

 

Jag skall gå över till den andra punkten, reservationen och flistuggen. Den frågan har många aspekter. För det första finns det inte klart utrett vilket tekniskt system som skulle vara det bästa. På olika håll har man alltså prövat ett s.k. terminalsystem i förhållande till det traditionella systemet.  Det traditionella är att man har en mobiltugg och flisar det i skogen. Terminalsystemet är att man har stationära tuggar och transporterar dit. Det är en aspekt. Det andra är själva uppbyggnaden av ett system för biobränsleanvändningen. Då kan vi se, som det står också här i reservationen, att det är en stor skillnad på om man stöder bränsleanläggningar, sådana som använder flis, för att gynna biobränsleanvändningen och så låter man marknaden fungera på det sättet att man uppmuntrar många entreprenörer att leverera till dem, möjligen kan man i en början också ha vissa bidrag. Då utlyser man ett stöd enligt vissa kriterier och de som är intresserade får söka. Nu finns det inget stöd som man har utlyst; entreprenörerna som skulle vara intresserade har inte fått möjlighet att satsa på det, utan man har fått en förfrågan: kan ni stöda detta med 40 procent? Och det säger landskapsstyrelsen att man kan göra. Då bygger man upp ett system där det är en enda leverantör som tar hand om hela behovet på Åland och det finns en viss överkapacitet som man kan exportera. I dag kan man säga att det möjligen skulle kunna vara lönsamt att exportera, men priserna kan mycket väl bli sådana att det inte blir lönsamt. Från majoritetens sida i finansutskottet säger man att vi vill stöda det åländska näringslivet. Då ger vi upp till 590.000 mark för den stora flistuggen och jag är bergsäker på att man är väldigt nöjd att anslaget inte har utannonserats – det är klart att får man 40 procent för en anläggning som producerar bränsle, vem tackar nej till det! Sedan kan man fråga sig om detta strider mot EU:s bestämmelser om statsstöd enligt den gamla artikeln 92, dvs. snedvrider konkurrensen gentemot försäljarna av pellets och flis från Sverige som kunde ha en marknad där. Det borde landskapsstyrelsen undersöka. Då säger man kanske så här, jo, men storleken på flistugg måste finnas. Det är mera rationellt och effektivt, och det finns faktiskt vissa argument för det, men varför inte då utlysa stödet på det sättet att det finns möjligheter för andra att bilda bolag och få stödet, för det blir helt orimligt om man då säger att det kommer en ny ansökan med andra som också vill ha samma stöd. Ja, då får vi tuggar med sammanlagt en kapacitet på 80.000 kubik, dvs. 60.000 mer än vad som går åt i dag. Detta system, när en myndighet går in och säger, att ”jo, men här skall vi ge stöd och bidrag för att bygga upp för er här”, där personerna finns både på biobränslesidan och på råvarusidan och där går man alltså in och ger stöd och bygger upp ett system. Det är faktiskt inte långsökt att jämföra detta med planekonomi. Vår linje är den att man skall bygga upp förutsättningarna, ramarna, för en marknad att fungera. Det är det som gör att varje entreprenör kan göra sin egen kalkyl, sin egen bedömning, ta sina egna risker, möjligen med ett visst stöd.

 

Som  har påpekats här är detta en sak som jämfört med andra bränsle- och råvaruproducerande industrier på Åland borde behandlas under rubriken näringsstöd och då möjligen kunde få ett jämförbart bidrag. 

 

När det gäller riskkapital, där man säger att landskapsstyrelsen har beredskap att kapitalisera upp Ålands Utvecklings Ab betydligt, i år fem-tio miljoner mark, senare med tiotals miljoner för att skapa ett bättre handlingsutrymme, ja, jag måste säga att det är generöst på sätt och vis, men vad är meningen med att bygga upp ett sådant affärsliv där landskapsstyrelsen går ut och säger att på de här områdena behöver ni inte tänka på egen lönsamhet, affärsmässighet eller någonting och lite högre risker kan ni ta, för vi är med och betalar. Jag tycker att det är en osund näringspolitik. Jag tycker att det är verkligen olyckligt om vi nu går in 2004-problematiken med detta som två exempel på hur näringspolitiken skall bedrivas. Vi har ett annat ärende aktuellt här i lagtinget som handlar om EU:s målprogram. Jag vet inte om det blir diskussion om det, men där finns kanske antytt ganska väl om hur vi bör vända näringspolitiken; den bör vändas mot mål 3- och 4-målen, där kompetensutvecklingen och möjligheten att ta eget ansvar är det viktiga. 5 miljoner nu och sedan löfte om tiotals miljoner utan en riktig affärsidé är någonting som vi från liberalernas sida, som ser detta som en principiellt viktig fråga inte kan acceptera, utan vi vill bygga upp marknadsförutsättningarna. Jag hade faktiskt i mitt stilla sinne tänkt mig att Frisinnad Samverkan, som ofta talar om näringspolitik och näringsliv, kan ju inte ställa sig bakom det här. Då måste man fråga: Vaför gör det de? Har de bytt ideologi eller är det så att man har underordnt sig det stora partiet centern och gör som de säger? – det måste man fråga sig, för principiellt måste väl ändå marknadsekonomi och klara spelregler vara det viktiga. Att bygga upp en monopolställning med stöd från landskapsstyrelsen inom flisvaruproduktionen tycker jag att måste kännas väldigt avvikande från de principerna och att i ett utvecklingsbolag, som visserligen kan ha en viss roll i regionalpolitiken och en samordnande faktor, helt kallt säga att där sätts in tiotals miljoner, man ser för sig hur pengarna rullar! Om jag har förstått vår reservation rätt i finansutskottet, så betyder det att Utvecklings Ab får pengar, att man där skall diskutera igenom förutsättningarna och att man redan då kanske behöver kompetent folk från näringslivet som är med i den situationen.

 

Herr talman!

Vi får återkomma till dessa oerhört viktiga frågor och det vore olyckligt om finansutskottets majoritet skulle leda in den åländska näringspolitiken på en alldeles felaktig väg.

 

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Jag vill i den här repliken uttrycka tacksamheten till oppositionen för att man har varit beredd att kapitalisera Ålands Utvecklings Ab och kanske delvis också Industrihusen på det sätt som landskapsstyrelsen har föreslagit och man har också i sin reservation goda motiveringar som stöd för den politiken. Storleken på kapitalseringen kan alltid diskuteras. Det är möjligt att landskapsstyrelsen är nöjd med 5 miljoner av de tio i första skedet och att man behöver gå in samt att det visar sig att en kapitalisering på tiotals miljoner framöver är onödig. Det får den verksamhet som nu aktiveras i Ålands Utvecklings Ab efter bolagsstämman i morgon visa samt de utredningar som skall göras av experter inom de här sektorerna. De delägare som finns i Ålands Utvecklings Ab i dag har varit enhälligt och mycket starkt för den utveckling, faktiskt under flera år, som landskapsstyrelsen nu har föreslagit och som jag också noterar att oppositionen stöder, dock med ett något lägre belopp, men principerna är det viktiga.

 

När det gäller flistuggandet hoppas jag att man i landskapsstyrelsens behandling skall notera att detta är också en näringspolitisk fråga och också när det gäller de skogliga intressena ordentligt efterhör med näringsavdelningen och den ansvariga för näringspolitiken innan man delar ut några pengar därför att vi måste naturligtvis, precis som har sagts här i debatten, se till helheten och få detta rimligt och förnuftigt, så till den delen är det inte alls säkert, vad jag har förstått i landskapsstyrelsens behandling och inte heller i finansutskottets behandling att den maximala stödnivån behöver bli fallet och inte heller att det är blott en investor som satsar och att det är blott den storlek det gäller som vi har liggande på kansliavdelningen.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Man kan väl uttrycka sig så här att det här ger väldigt mycket ”roger i ryggen” för liberalerna. Jag förstod nämligen landskapsstyrelseledamoten Jansson som att 5 miljoner mark räcker mycket väl. Då skall vi naturligtvis inte ge mera från lagtinget och att flistuggen egentligen kan vara en näringspolitisk fråga och det kan bli fråga om fler, och kanske inte den här storleken; då skall vi naturligtvis inte heller binda upp landskapsstyrelsen från lagtingets sida med 590.000 mark till en. Det är bara att tacka för stödet för reservationen! Men när det gäller kapitaliseringen av Ålands Utvecklings Ab måste det vara ett missförstånd, för vi har inte ansett att man nu skall gå in och kapitalisera varken 10 miljoner eller tiotals miljoner utan att rekonstruera. Då får Ålands Utvecklings Ab enligt vårt förslag ett visst handlingsutrymme för denna rekonstruktion och sedan är det dags att komma till lagtinget och visa att här har vi planer för Ålands Utvecklings Ab som inte går in och stör marknadsprinciperna och dynamiken i näringslivet i övrigt, utan tvärtom försöker fånga upp det som är viktigt. Jag tycker som sagt att om den här vändningen är förankrad i landskapsstyrelsen är det bara att tacka och hoppas att majoriteten i övrigt här har lyssnat på Roger Jansson – det brukar man väl göra, eller hur?

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Den här tilläggsbudgeten ger inga kursförändringar i näringspolitiken utan det är smärre förbättringar som förhoppningsvis blir resultatet av de relativt små åtgärder som finns intagna här. Ålands Utvecklings Ab är under en tydlig rekonstruktion och landskapsstyrelsen och majoriteten tycker att man kan ställa till landskapsstyrelsens förfogande tio miljoner för kapitalisering. Oppositionen tycker att det räcker med 5 miljoner. Skillanden är inte väldigt stor. Skillnaden är stor i fall att rekonstrueringen misslyckas och att det inte blir någonting av detta. Då var det onödigt mycket pengar att ställa till landskapsstyrelsens disposition, men det tror jag inte. Jag tror att det kommer att i ordinarie budget för år 2001 eller 2002 behövas ytterligare pengar och då kommer den ytterligare här på lagtingets bord och då får landskapsstyrelsen redovisa hur rekonstruktionen har gått till och vad den har givit för resultat och om det är förnuftigt för näringspolitiken att man har gjort just pådet här sättet, vilket i stort sett alla investorer i det åländska samhället tycker att är förnuftigt.

 

När det gäller flistuggen är det också bra att lagtinget ställer pengarna till landskapsstyrelsens förfogande för flisproduktionen. Det är ett bekymmer inom skogsbruket att vi lämnar för mycket i skogarna och det är bra att vi kan ta ut det på olika sätt. Hur sedan modellen blir i landskapsstyrelsens beslut vet vi inte ännu, men det är bra att ha fullmakterna, som lagtinget nu är berett att ge till landskapsstyrelsen.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Dessvärre noterar jag att det är lite advokatyr över ledamoten Jansson. Först säger han att 5 miljoner räcker och man skall sätta igång med rekonstruktion; i nästa anförande är det på gång, det kan vara onödigt mycket osv. För övrigt är principen att man skall ge ramar, lagtinget skall ge landskapsstyrelsen handlingsmöjligheter, jo, men till vad? Man ger landskapsstyrelsen handlingsmöjligheter att monopolisera en viktig marknad, nämligen produktion av grönflis. Varför skulle de som är intresserade av ett marknadsekonomiskt system här i lagtinget ge sådana mandat? Ja, möjligen, som ltl Wiklöf sade, om man är socialistiskt inriktad så planerar man och bygger upp en struktur där ingen har möjlighet att komma in. Vi vill skapa förutsättningar för entreprenörer inom skogen att komma in och bjuda och ansöka när det annonseras. För övrigt när det gäller att vi lämnar så mycket kvar i skogen är det en sak som inte är helt given; en del anser att man kommer att ta bort för mycket, men det är en teknisk fråga. Jag har sagt det tidigare att dessa två exempel på näringspolitik är mycket illavarslande när vi nu går in i sämre tider och skall hitta ersättningar för sjöfartens troliga nedgång. Då behövs marknadsekonomiska ramar, och det är det som landskapsstyrelsen skall bidra till, inte att bygga upp stelheter och monopol och lova en miljonrundning, tiotals miljoner. Det har ”kråsats” mycket redan i landskapsstyrelsen – nu skall man kråsa vidare i Ålands Utvecklings Ab. Låt marknadens aktörer, som är skickliga på att använda och tjäna pengar, sköta det!

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman, bästa kolleger!

”När argumenten tryter” finns det ett uttryck som heter och jag måste säga att argumenten tröt ganska rejält när man lämnade en diskussion om aktieinvestering i tiomiljonersklassen och började prata om en tjänstemans möbler, om de kostade 30.000 eller 40.000 mark. I och för sig var finansministern ganska klar i sin redogörelse för Utvecklings Ab och han fick också upprepa sig tio gånger innan alla uppfattade vad han sade, så jag tror inte att jag behöver gå in på det närmare. Jag vill än en gång säga att det handlar faktiskt om aktiekapital, om riskkapital, det är inte fråga om bidrag och det är ingalunda så att pengarna kommer att strös omkring. Vi tar ett exempel: en 20-årig kille och en 20-årig tjej har en väldigt bra idé, men på grund av att de inte har så mycket pengar – de har en massa studieskulder i stället som vi har gett dem, så de har inte pengar till aktieteckning – utan de har en bra idé, det är då som en marknadsorienterad VD och en marknadsorienterad styrelse i Ålands Utvecklings Ab kan göra bedömningen om det här är någonting att satsa på. Det handlar inte om lån och inte om bidrag, utan det handlar om aktieteckning.

 

Vi har fått ta emot mycket slag från höger och vänster, kanske mest från vänster till vårt parti och vår näringspolitik i dag. Jag kan inte låta bli att lite försvara och dementera de lögner som har framförts. Det är svårt i dag att föra en aktiv näringspolitik när man står med händerna bakbundna och saknar vissa instrument. Vi kan inte jämföra vårt parti med andra partier runtom i världen som har en fullvärdig autonomi eller t.o.m. en fullvärdig stat med andra instrument. Vi har inte de instrumenten, men vi vill gärna ta över dem och det är inte Frisinnad Samverkan och det är inte heller de andra regeringspartierna som motsätter sig att ta över mera självbestämmande till Åland. Det är andra partier och det är andra riksdagsmän som företräder andra partier. Skulle vi ha de instrument vi vill ha skulle vi kunna föra näringspolitiken på ett annat sätt. Det är enbart fegt att komma och anklaga Frisinnad Samverkans näringspolitik och säga att det är bara bidragspolitik, för det är en lögn.

 

Herr talman!

Om detta med riskkapital till Ålands Utvecklings Ab är socialisering, så vadan problemet, bästa opposition!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

 Jag uppfattade inte det sista, men när det gäller Frisinnad Samverkan är det inte fråga om lögner. Det motsätter jag mig bestämt. Vi har inte ljugit om Frisinnad Samverkan. Jag har frågat eftersom jag har trott att Frisinnad Samverkan värnar om de marknadsekonomiska principerna hur man kan gå in och bygga upp en miljonrundning i ett utvecklingsbolag med riskkapital och hur man kan gå in och låsa en struktur på ett område där många entreprenörer skall kunna ha intresse av att bygga upp en fungerande marknad. Man monopoliserar, och det ser jag inte som någon progressiv eller modern näringspolitik.

 

När det gäller frågan om fullvärdig autonomi är det fritt fram att ta initiativ i lagtinget. Vi har från liberalernas sida vid två olika tillfällen puffat på; hösten 1995 i den s.k. Lundberg-kommittén var vi överens med övriga partier utom de obundna om att nu går vi vidare med företagsbeskattningen, indirekt beskattning också delvis. Hösten 1999 hade man hållit på så mycket från de olika partierna i majoriteten och sagt att ni bromar ju det hela, kan vi inte vara eniga om det här, så vi sade att vi var eniga 1995, kan inte ni gå vidare med det. I kommittén anmodade vi landskapsstyrelsen med lantrådet Roger Jansson från Frisinnad Samverkan i spetsen att före 1 januari år 1999 komma med förslag om ökad kontroll över samfundsbeskattningen, alltså att ta över eller på annat sätt. Vad Frisinnad Samverkan nu för fram, att man önskar göra någonting helt annat än det man gör är ett sätt att inte ta det politiska ansvaret. Kan inte gruppen ena sig sinsemellan om att föra fram de här förslagen och backa upp landskapsstyrelsen att göra någonting? Vi har under flera års tid frågat vad som händer med samfundsskatten och varför ingenting händer. Det finns kanske förklaringar, men skyll inte på oss!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Som jag sade tidigare har vi ett fåtal instrument att bedriva en aktiv näringspolitik och det gör det väldigt svårt, men vi gör vårt bästa. Det andra är detta med utvecklingen av autonomin så att vi skulle få flera instrument att bedriva näringspolitik och också annan politik, miljöpolitik och vad som helst. Där gör vi i Frisinnad Samverkan vårt bästa och vi har kämpat på bra länge och sagt att vi vill utveckla självstyrelsen. Samfundsskatten är ett exempel där vi har gått i bräschen. Problemet ligger inte här på Åland, utan problemet kanske finns i riksdagen, det är där som tveksamheten finns och det är där som liberalerna har en egen riksdagsledamot som man kan påäverka. Vi har ingen sådan. Socialdemokraterna brukar berätta om sina goda kontakter till president Tarja Halonen. Man har inte visat att man direkt har utnyttjat de kontakterna på rätt sätt speciellt mycket, så vi gör nog vårt bästa, men vi saknar instrumenten. Därför är vårt sätt att driva näringspolitik inte jämförbart med exempelvis broderpartierna i Sverige och Finland samt runtom i världen.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Om Frisinnad Samverkan gör sitt bästa, varför då skylla på andra, varför inte försöka se vad man själv kan göra! Det är så att om man rangordnar dem som är mest för beskattningsfrågorna, så skulle jag säga att riksdagsman Gunnar Jansson kommer på första plats, jag och övriga liberaler kommer sedan, och sedan kommer Frisinnad Samverkan, för ni gör ju ingenting! Det är så det fungerar att skall man få förändringar på detta område är det via regeringen, och via regeringen säger sig den här landskapsstyrelsen ha så goda kontakter, så att då måste man ju få en proposition till riksdagen från regeringen! Sedan kan riksdagsmannen och andra riksdagsmän titta över det här. Men kom inte och skyll på oss! Ltl Lindqvist sade att om det i fråga om Utvecklings Ab är socialisering borde vi vara nöjda. Jag har sagt så många gånger, att vi är inte nöjda därför att samhället går in, sätter pengar och bygger upp strukturer och lovar miljonrullningar! Titta på våra östra grannländer hur politiken gick in i näringslivet där och vad det blev för resultat!  Det är inte heller så bra när man tar bort all politik; det måste finnas en balans och den balansen för liberalerna, som är det enda mittenpartiet i det här lagtinget numera, är att se till att marknaden fungerar så att den inneboende entreprenörsandan, intresste och dynamiken i näringslivet kommer fram. Det är det det handlar om. Frisinnad Samverkan är välkomna att ta del i en modern, aktiv marknadsekonomisk näringspolitik. Men socialiseringarna strider mot allt förnuft, så jag förstår inte vad meningen är. Kom igen med samfundsskatten, vi kan vara på plats i morgon dag och hjälpa till!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det gläder mig om det verkligen är så att vi med kvalificerad majoritet i detta lagting kan börja utveckla självstyrelsen på allvar. Det ser jag verkligen fram mot, ltl Erland! Nu diskuterar vi inte kring självstyrelsen utan vi diskuterar Utvecklings Ab och tilläggsbudgeten. Vicefinansministern Sundman redogjorde åtminstone tio gånger för samma sak vad bolaget skall syssla med, men jag vill ytterligare påpeka, att det är ingalunda så att dessa 10 miljoner, om det blir så, skall slussas ut hastiga tag första veckan, utan bolagets VD och styrelse, som skall vara branschkunniga och marknadsanspassade, skall naturligtvis titta på om det finns projekt och vänta på att det kommer erbjudanden. Jag är säker på att det inte kommer inte att ta länge innan dessa tio miljoner är upptecknade.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Ltl Lindqvist poängterade gång på gång att det enbart gäller en aktieteckning i bolag. Jag anser nog att saken är alldeles klar: det är fråga om att öka stödet till det åländska näringslivet med 10 miljoner mark. Om man gör det i form av ett rent bidrag eller i form av riskkapital utan annan säkerhet än dåliga aktier går på ut ett – det är fråga om ett bidrag på 10 miljoner till det åländska näringslivet.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Ltl Boman väljer i vanlig ordning att inte hålla sig till sanningen. Man får förstås tolka risknivån, var man lägger risknivån på aktieteckningen. Som jag har sagt tidigare, där kommer jag att lägga min stora tillit till bolagets VD och dess styrelse. Det är ingalunda så att det kommer att bli några bidrag utan det kommer att bli investeringar. Visst kommer det att gå på tok någon gång, men kom ihåg att det kan gå bra också, kom ihåg när Ab Chips blev räddat av landskapsstyrelsen genom aktieteckning! Vad har det inte inneburit för det åländska samhället och vad skulle konsekvensen ha varit om vi inte skulle ha gjort det? – jag var inte med, men om inte Lasse och gänget skulle ha varit med och räddat Chipsen! Hur skulle det ha gått då, ltl Boman?

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag var inte med på Chipstiden, men jag har varit med på Royal Foodstid och Hellesbygårdstid och jag har kämpat emot båda två och vi ser vem som har vunnit den kampen!  - Inte är det landskaps-styrelsen! Man har sysslat med att direkt kasta pengarna i sjön. Det tror jag att de nu aktuella tio miljonerna också kommer att leda till.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman citerade en rallyförare. Det är klart att ibland går det bra och ibland går det sämre. Syftet med riskkapital är att man skall våga göra investeringar. Jag tycker inte att man skall hålla på och nämna så mycket företags namn här i salen, men de bolag som ltl Boman nämnde, vars konsekvenser vi ännu inte vet, men hur det än går blir de garanterat bara en bråkdel av konsekvenserna om Ab Chips skulle ha gått omkull en gång i tiden, så man måste vara relevant i detta sammanhang.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Eftersom jag hade kommenterarer till påståenden som kom från framtidsministern Sundman och han inte är här, så tänker jag fatta mig kort. Jag skulle bara rekommendera den sittande landskapsstyrelsen att inspirera framtidsministern – välkommen framtidsministern! –att hålla ett linjetal av något slag så att vi får en uppfattning om vad han anser om framtiden, vad han tänker göra åt framtiden s.a.s. Jag har pratat med ganska många i näringslivet och där är det ingen som vet vilken framtidsuppfattning framtidsministern har. Jag vill inte påstå att de är oroade, men de har i alla fall ingen uppfattning. Det behövs mer än modefraser i aktuell ekonomisk jargong och lite mer än käcka utrop från Formel 1 för att skapa en näringspolitik. Jag är säker på att näringsminister Sundman har betydligt större kapacitet än vad han hittills har haft tillfälle att visa, så jag efterlyser ett linjetal i något sammanhang om framtiden.

 

Jag ber att få understöda ltl Erlands förslag om bordläggning av detta ärende till fredagen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag ber om ursäkt om jag vänder orden så att inte ltl Svensson riktigt hänger med, men det kan väl bero på åldersskillnaden om inte annat! Jag kommer nog att hålla många linjetal ännu i detta lagtinget som framtidsminister, bl.a. har jg utlovat ett IT-politiskt program i form av ett meddelande i höst som jag gärna ser att debatteras livligt och där det kommer många idéer, också från oppositionen. Det kommer inte alls att vara på det viset stängt för påverkan, snarare tvärtom, vill jag gärna att vi alla tar del i den nya utvecklingen. Som jag sade tidigare anser jag att man inte skall politisera en så viktig sak som att få ett nytt ben i näringslivet utan det borde vi alla ta till oss och vara med i debatten.

 

Vad gäller huruvida det åländska näringslivet känner till mina framtidsplaner skall jag nog inte ta så stort ansvar att jag som ltl Svensson uttalar att de inte vet någonting – ingen vet väl någonting om framtiden, men alla har sina mål och visioner osv. vad man vill göra i framtiden. Där är nog jag, utan att skryta, känd för att vara på vågens framkant och för att försöka föra in lite nytt tänkande på olika sätt och vis. Det har ingenting med åldern att göra; det är många äldre personer som också kan göra det, men det tar lite tid innan folk börjar lyssna på vad man säger. Jag kan ta många frågor som jag har drivit, men till slut får jag rätt och jag har ju tid på mig, så jag kan vänta!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Inte är det något fel på lite självkänsla och så, men den skall ha vissa dimensioner, annars blir det fråga om hybris. Jag sade, att jag har inte träffat någon i näringslivet som anser sig ha någon uppfattning om framtidsministerns framtid. Nog är det lite oroande att vi skall besluta om miljoner mark här om näringspolitik, men vi får inte reda på någonting om framtiden förrän möjligtvis i höst. Jag tycker att tågordningen är fel. Nog skall väl en driftig och duktig framtidsminister med talets gåva kunna resa sig upp i stort sett när som helst och tala om vad han avser göra av framtiden – exakt hur det går i framtiden vet ingen.

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Jag har ju rest mig upp och talat här i dag om vad jag tror om Ålands Utvecklings Ab:s framtid och hur jag skulle vilja att den skulle utvecklas. Tyvärr medger inte tiden och de ramar som finns inom lagtingsdebatten; man skall hålla sig inom ett visst ärende och lagtingsledamöterna vill väl liksom jag snart börja gå hem – klockan är fem över sex och därav begränsningen, men jag har talat om vad jag anser om en sådan sak som Ålands Utvecklings Ab och där har vi haft en mycket livlig debatt och till största delen konstruktiv. Vad sedan gäller kontakter med näringslivet måste jag ta mig själv i försvar och beskylla mitt släkte som politiker för att vara lite dåliga på att prata med näringsliv och prata med olika människor. Det är många so mhar sagt åt mig när jag har varit på lunch med olika personer att det är ovanligt att politiker ringer och vill prata så här helt förutsättningslöst. Jag var t.ex. till en avdelning som är under mig på besök – jag försöker gå igenom alla avdelningar och har en väldigt bred post, men snart är jag klar – och där sade chefen att på 40 år har ingen minister varit dit och besökt dem! Det var första gången! Där skall nog alla politiker ta åt sig, att man måste faktiskt ha en återkoppling till folket och det jobbar jag hårt på, men det är många personer som skall träffas och det är många olika sorters personer framför allt från näringslivet, alla sektorer i samhället, ungdomar, äldre osv. Jag håller helt med ltl Svensson att det är viktigt att man  håller kontakt med folket.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Som jag har sagt tidigare finns det mycket gott i framtidsministern. Problemet är bara att han kanske inte ännu har någon uppfattning om vad han egentligen vill göra med framtiden och det är det som är bekymret. Jag har ingen oro för framtidsministerns personliga framtid. Det är bra att han tar kontakt och diskuterar med folk i näringslivet, men det behöver inte betyda att alla dessa människor har någon uppfattning om hur framtidsministern tänker hantera framtiden som politiker. En lunch i all ära, men inte är det samma som ett linjetal!

 

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Under diskussionen har ltl Erland, understödd av ltl Svensson, föreslagit att ärendet skall bordläggas till lagtingets plenum den 19.5. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ingen begär ordet? Då ingen ytterligare finns på talarlistan bordläggs ärendet till lagtingets plenum den 19.5.

 

Ärende nr 6: Landskapsstyrelsens meddelande om målsättningar med anledning av EU:s näringspolitiska reformer. (M nr 3/1999-2000) avförs från listan och tas upp till behandling vid lagtingets plenum den 19.5.

 

Lagtingets nästa plenum är den 19.5 kl.9.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 18.08).

Originalfil