Stenografiskt protokoll från plenum den 19 mars 2001 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 19 mars 2001 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Holmberg).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ny landskapslagstiftning om Ålands skogvårdsförening. (FR nr 5/2000-2001).

 

Beslut om remiss till näringsutskottet är redan fattat. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Jag har en stark känsla av att intresset för skogsvårdsföreningar inte är så där överhövan stort i dag här i kammaren, men även om tiden inte är den alldeles rätta är ändå platsen rätt. När vi diskuterade framställningen senast höjde jag något på ögonbrynen över vissa förslag här, framför allt tvångsanslutningen. Vi fick då en förklaring att det var ett väldigt bra sätt om man ville främja skogsbruket på Åland. Man hänvisade till förhållandena i riket som är likadana.

 

I 1 § talas det om Ålands skogsvårdsförening och den skall genomgående i lagen kallas för föreningen. Jag har läst framställningen som så att, som det sägs i allmänna motiveringarna, det finns en skogsvårdsförening i landskapet och man på det här sättet vill i lagen klargöra att det är det som avses. Motivet är bl.a. att ge skogsvårdsföreningen vissa, som det sägs, lagstadgade uppgifter eller, som landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson sade, att den skulle ha lagstadgade uppgifter. Om man tittar vilka uppgifter det är sägs det bara att det är att erbjuda de tjänster och den fackmannahjälp som skogsägarna behöver när de bedriver skogsbruk i landskapet. Vi har nu under den senaste perioden i lagtiftningsarbetet fått klart för oss att det är ganska noga att man formulerar rättigheter  och skyldigheter i lagarna. Jag tycker alltså att det här är väldigt allmänt skrivet. Men det skall väl ändå uppfattas som ett visst bemyndigande som vi här i lagtinget skall ge skogsvårdsföreningen. Det är på den här punkten som jag anser att näringsutskottet borde höra lagutskottet om själva skogsföreningens förvaltningsrättsliga position. Är det alltså en förening som skall ha myndighetsuppdrag, syssla med myndighetsutövande eller vad är det riktigt fråga om? Det finns också i vissa paragrafer hänvisningar till landskapsstyrelsens förordningsmakt, men åtminstone får jag intrycket att det är lite svävande vad som är landskapsstyrelsens uppgift i detta sammanhang och vad som är Ålands skogvårdsförenings uppgift. Detta märks också i 21 §, där det talas om ändringssökande. Här har vi den allmänna bestämmelsen att över beslut som landskapsstyrelsen har fattat i stöd av denna lag skall man gå till högsta förvaltningsdomstolen. Men lagen syftar väl till att egentligen ge Ålands skogsvårdsföreningen allt reellt beslutande som gäller enskilda markägare. Då är det så att över den föreningens beslut kan inte skogsägarna anföra något besvär. Detta tyder på att föreningen inte alls skulle vara en myndighet utan helt enkelt en vanlig förening. På något vis känns det som om lagstiftningen skulle vara lite otydlig när det gäller själva ansvaret, hur makten och ansvaret skall fördelas mellan landskapsstyrelsen och skogsvårdsföreningen. Det är någon form av landskapsstyrelsens förlängda arm som Ålands skogsvårdsförening skall vara. Det som man bör lägga märke till är att i den gällande lagen finns det möjlighet för andra att bilda skogvårdsföreningar. Nu uppfattar jag det som att även om det formellt är möjligt är landskapsstyrelsens politiska målsättning att det skall vara en enda och att det då är funktionellt och också med tanke på skogsägarna och skogvården det bästa.

 

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson:

Herr talman!

Jag är numera intresserad att föra en praktisk diskussion om frågorna: hur kan vi befrämja skogsbruket i landskapet och hur kan vi få det att fungera så väl som möjligt. Man kan naturligtvis föra teoretiska resonemang som ltl Sundback gör, men de bär inte framåt när det gäller de här frågorna. Det är så att Ålands skogsvårdsförening har åtagit sig och har en lagstadgad uppgift vid sidan av detta åtagande, precis som i resten av landet där, som jag förra gången sade, man har världens mest framgångsrika skogsvårdspolitik genomförd när det gäller förnyelsen av skogarna. Det är genom lagstiftningen vi har haft på Åland och den som finns i Finland som man har lyckats med det här, t.o.m. bättre än i grannlandet Sverige och t.o.m. bättre än i det utomordentliga skogslandet Kanada. Så är den allmänna uppfattningen i skogsbranschen internationellt. Då är det alltså rådgivningen och befrämjandet av näringen som är överförd till föreningarna. Då lagstadgar man om att för att bekosta den använder man förutom skattemedel en skogsvårdsavgift som man uppbär av alla skogsägare. Det är ett enkelt, klart och tydligt system. Sedan kan man, som sagt, teoretisera om det ena och det andra, som ltl Sundback gör, men rent praktiskt är detta väldigt tydligt. På Åland är det så att vi ligger efter när det gäller skogscertifieringen. Vi har alla varit överens om, också här i lagtinget, att det är viktigt att vi också på Åland genomför skogscertifieringen för att kunna sälja skogsbrukets produkter framöver. Det är en av huvudorsakerna till att man nu från tjänstemannahåll i beredningsgruppen för den nya lagstiftningen har föreslagit detta automatiska medlemskap. Det är ett dilemma att få skogen certifierad när den är uppdelad på många små ägare, men det är viktigt för intäkterna från skogsbruket i landskapet att vi har den certifierad, också hos dem som inte är så intresserade av att  få den certifierad och ta på sig kostnaderna. Då vill man att skogsvårdsföreningen tar på sig mycket av det här arbetet. En av huvudorsakerna till att man från arbetsgruppen har föreslagit detta obligatoriska medlemskap, på samma sätt som i riket, är att få skogsvårdscertifieringen att fungera. Jag tror att ltl Sundback med viss emfas, åtminstone representanter för hennes parti i tidigare debatter, har talat om nödvändigheten av certifieringen, inte minst ur miljösynpunkt, men också ur ekonomisk synpunkt. Vi har bara 10-15 procent av skogsägarna som är medlemmar i föreningen i dag; trots att de betalar skogsvårdsavgiften är de inte medlemmar och de får ändå service, men kanske inte lika bra service som om de skulle vara med på mötena och påverka innehållet i föreningens arbete. Nu ger lagtinget förhoppningsvis dem lite bättre möjligheter att alla kunde vara med, gå på mötena och påverka det. Nu är det bara några, 10-15 procent, som styr hela verksamheten. Nå, det är inte riktigt sant, eftersom landskapsstyrelsen har ett resultatavtal med Ålands skogsvårdsförening där man anger vad man skall göra i rådgivnings- och befrämjandeverksamheten. Nu blev det så på Åland att vi från landskapsstyrelsens sida tog på oss en väldig andel av skogscertifieringsarbetet, men i mycket intimt samarbete med skogsvårdsföreningen. Det är alltså en förutsättning att samarbetet fungerar och att ekonomin fungerar i samspelet och den här lagframställningen är ett mycket viktigt instrument i det samspelet.

 

Jag hoppas att vi skall se praktiskt på de här frågorna och få det att fungera väl; samtidigt skall vi naturligtvis kontrollera, inte minst i lagtingsbehandlingen, att det inte finns några juridiska avarter inskrivna i förslaget, men det som landskapsstyrelsen har kommit fram till i vår granskning av det är att det inte finns det. Det har vi redogjort för i framställningen.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det är intressant att landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson har synpunkter på vad lagtinget skall göra med framställningen. Bl.a. tycker han att man skall granska de juridiska förutsättningarna, och det är det som jag försöker göra just nu! När det gäller själva målsättningen med lagstiftningen tror jag att vi är överens. Det är viktigt med certifieringen och det behövs säkert en organisation som kan ta sig an den. Däremot är jag politiskt förvånad, av ideologiska skäl, eftersom vi för inte så hemskt länge sedan hade en ny skogsvårdslag och den skulle avvika ganska mycket från rikslagen och nu tar vi då nästan exakt samma system. Det är dessutom en lagstiftning som bl.a. innehåller tvångsanslutning plus att man vill förbehålla en enda förening uppgiften som det talas om här. Det är åtminstone för mig ganska ovanligt att en högerregering kommer just med den typen av förslag, men vi har fått förklarat här att det är bra osv., så det är nu viktigt att utskottet tar ställning till om de också tycker så.

 

Eftersom Ålands skogsvårdsförening är en vanlig förening i stöd av föreningslagen i riket, så tycker jag att det som man t.ex. säger i 19 §  Förhållande till föreningslagen är ganska intressant, där det står i 2 mom.: ”Ordet ’skogsvårdsförening’ får inte användas i namnet på någon annan förening i landskapet än den som avses i denna lag.” Hur är det möjligt att i en landskapslag besluta om en sådan sak? Jag böjer om det finns argument, men för mig är det lite svårt att förstå hur man får det där att gå ihop. Övergångsbestämmelserna är också intressanta, för här föreslår landskapsstyrelsen att vi skall reglera saker som gäller föreningens inre organisation. Det sägs: ”Föreningens styrelse som valts med stöd av den gamla lagen upplöses den 31 december 2002.” Jag har uppfattat det så att om man bildar föreningar gör man det i stöd av den fria rätten att bilda föreningar och att ingen annan än föreningens medlemmar själva kan besluta när och hur föreningen upplöses. Jag förstår att det är en förutsättning för att åstadkomma det som landskapsstyrelsen vill, men är metoden och sättet det riktiga? Man vill också bestämma i övergångsbestämmelserna om att stadgarna i föreningen måste ändras. De flesta av oss som är med i föreningar vet att det är bara föreningsmötet självt som besluter om att ändra stadgarna.

 

Oberoende om vi har samma uppfattning om vikten och betydelsen av att det kommer till stånd en förändring vad gäller Ålands skogsvårdsförening finns det många intressanta bestämmelser här som är ovanliga för vår lagstiftning och därför tycker jag att det är viktigt att lagutskottet ser på de bitarna.

 

Landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Naturligtvis är det nödvändigt att vederbörligt utskott som får ärendet granskar lagligheten. Jag angav för min del de lagliga grunderna för landskapsstyrelsens framställning vid ursprungsremissen den 12.3, så jag skall inte upprepa dem. Men det är faktiskt så, ltl Sundback, att här lagstiftar vi i lagtinget om en obligatorisk skogsvårdsavgift. Då kunde vi naturligtvis låta bli att ha en förening, men vi gör möjlighet åt dem som vi tvingar att betala avgiften att gå ihop i en förening, som dessutom ges tilläggsuppgifter från samhällets sida som man delvis täcker med avgiften och delvis med skattemedel. Det här är ett ovanligt demokratiskt förfarande när man upptar en avgift som är av skattenatur. I så många andra sammanhang har vi inte en så bred demokrati.

 

Jag vill ta avstånd från detta med tvångsanslutning. I den tvångsanslutning som vi har kritiserat, som bl.a. har förekommit fackligt i Sverige när det gäller anslutningen till SAP, tar man en medlemsavgift genom lag eller avtal utan att möjliggöra utträde eller genom att försvåra utträde. Det här är inte alls någonting sådant, utan här är det fråga om en automatisk anslutning där man med ett enkelt brev utträder, men man måste ändå betala skatteavgiften eftersom man är skogsägare. Det är skillnad som på natt och dag jämfört med den tvångsanslutning vi har kritiserat i olika sammanhang.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Om skillnaden är som mellan natt och dag låter jag vara osagt, men skillnaden är stor i dag eftersom tvångsanlutningen har upphört. Den finns inte mera och det var just på grund av kritik att det inte är demokratiskt. Därför var jag förvånad över att se ett sådant här förslag i lagstiftningen om Ålands skogsvårdsförening.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens framställning om förlängd försöksverksamhet med yrkeshögskoleutbildning. (FR nr 10/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till kulturutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Ltl Svensson:

Herr talman,

Den här framställningen gäller förlängning av en försöksperiod för yrkeshögskolan. Man vill fullfölja en utvärdering och kompensera det att lagberedningen av en ny lag inte kom igång i tid.

Nu finns det en arbetsgrupp som ska ta fram underlag för en lag om Ålands yrkeshögskola. Jag har läst beslutet om uppdraget och finner att beskrivningen är väldigt vag. Det finns inte ens någon mandatperiod angiven.

 

Nyligen deltog jag i ett seminarium som landskapsstyrelsen ordnade med utgångspunkt  från den kommande yrkeshögskollagen. Där framkom en intressant möjlighet att ta ett lite bredare grepp om hela ärendet och ytterst att skapa en "Lag om Högskolan på Åland", där Ålands yrkeshögskola skulle samordnas med i första hand Ålands högskola, som nu arrangerar akademisk utbildning, men också annan skolning, även under högskolenivån. Före Ålands högskola finns ännu ingen adekvat lag .men arbetet på en sådan är igång.

 

Herr talman

Det bredare greppet  behövs inte minst för att yrkeshögskolan är ett okänt begrepp i Sverige. Det kan alltså uppstå problem med examensgiltigheten för  fortsatt utbildning i Sverige för dem som går i Ålands yrkeshögskola.

 

De här frågorna bör granskas ingående i utskottet. Det gäller att definiera de komponenter som kan omfattas av en lag om Högskolan på Åland och att peka ut vägen för en samordning av dessa krafter.

 

Min bedömning är att vi nu, med stigande krav på utbildning, ägnar stor uppmärksamhet åt möjligheterna att skapa vad jag här kallat Högskolan på Åland.

 

Vad jag förstår har arbetsgruppen som mål att leverera underlag för en lag om yrkeshögskolan som kan börja tillämpas från och med höstterminens början nästa år, 2002. Tänk om vi då kunde ha en ny lag som generellt möjliggör en intressant utveckling av en högskola på Åland, med brett utbud och goda möjligheter att samarbeta med andra instanser på högskolenivån!

 

Ltl Sundback: Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till nästa måndag den 26.3 så att får en chans att höra ansvariga ministerns presentation.

 

TALMANNEN: Förslag om bordläggning till måndagen den 26.3 har framförts. Ärendet kommer att bordläggas. Vill någon ytterligare uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 26.3.

 

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens framställning om ny plan- och bygglag för landskapet Åland. (FR nr 9/2000-2001).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen föreslår att lagtinget antar föreliggande förslag till ny plan- och bygglag för Åland.

 

Processen att bereda denna lag har varit utdragen på grund av dess omfattning; arbetet påbörjades redan i augusti 1998. Denna lag är en av de absolut viktigaste lagarna i landskapet och det har sålunda varit viktigt att vända på alla stenar. Lagen har verkningar för den enskilde medborgaren samtidigt som den styr den övergripande samhällsplaneringen. Den innehåller också många frågeställningar där olika intressen ställs mot varandra och där det är viktigt att hitta en balans.

 

Herr talman!

Med anledning av den uppkomna politiska situationen kommer jag endast att kort beröra vissa saker i lagen som är av stor vikt.

 

I stort sett bygger lagen på gällande rätt. Lagen har moderniserats, omstrukturerats och en rad EU-direktiv har flätats in. En av grundstenarna i den nya lagen är hållbar utveckling med hänvisning till natur och miljö, kulturmiljöer och befintlig bebyggelse. Lagen värnar också starkt om den kommunala självstyrelsen.

 

Plansystemet har förenklats och i större delegerats till kommunerna. Den stora utmaningen med att slipa fram de åländska planeringsinstrumenten är de olika förutsättningarna som råder i olika kommuner. Att konstruera ett system som passar både Mariehamns stad och de mindre landsbygds- och skärgårdskommunerna är en utmaning. Att balansera plansystemet mellan behov av planering och vaktslående om äganderätten är en annan utmaning.

 

I det föreliggande förslaget föreslås att kommunerna själva avgör behovet av planering. Det enda tvingande är att kommunen skall upprätta en kommunöversikt och ha en byggnadsordning. General- och detaljplanering utförs om behov finns av detta.

 

I ett skede i beredningsprocessen var byggnadsordningen avskaffad på grund av att den kunde ersättas med generalplanering. Detta skulle dock ha inneburit en alltför betungande planeringsprocess för de mindre kommunerna och även för Mariehamns stad som i princip skulle tvingas omarbeta sin detaljplanering. Det planeringssystem som ingår i detta lagförslag har en bra balans som på ett bra sätt motsvarar uppfattningen ute i bygderna. Politiskt borde det också passa den nya politiska majoritet som har uppstått, eftersom det är en bra kompromiss mellan å ena sidan ingen planering alls, som centern förespråkar och ett närmast sovjetiskt system som liberalerna vill införa.

 

Herr talman!

Kvalitetssäkring vid byggandet har också varit en ledstjärna under beredningen av lagen, som innehåller vad man kan kalla en ”sömlös ansvarskedja” under hela byggnadsprocessen. En viktig länk i denna kvalitetskedja är byggbestämmelserna och tillämpningsanvisningarna till dessa. I dag tillämpas Finlands byggbestämmelsesamling på Åland. Detta innebär att i princip endast själva myndighetskraven finns på svenska medan tillämpningsanvisningarna är s.g.s. helt finskspråkiga. Detta är ohållbart. Som bekant förbättras inte situationen för svenskan i Finland, utan snarare tvärtom. Det är av största vikt att man på alla nivåer i byggnadsprocessen kan tillgodogöra sig information för att hålla en hög kvalitet på byggandet. Med anledning av detta utreds möjligheten att införa svensk byggnorm på Åland. Några icke omkullrunkeliga problem torde inte föreligga för att genomföra detta, men det är viktigt att man i den åländska byggbestämmelsesamlingen konstruerar ett fungerande gränssnitt mellan den åländska lagen och de svenska bestämmelseran. Jag hoppas innerligen att den kommande regeringen slutför detta arbete så att byggbranschen inte behöver framla i språklig blindo.

 

I övrigt innehåller lagen som sagt många nya saker av olika dignitet.

 

Lagen är ett bra exempel på självbestämmande när det är som bäst. Ålänningarna är lyckligt lottade som kan utforma denna typ av lagar och skräddarsy dem för det åländska samhället.

 

En sak som har framkommit under remissrundan är bristen på insikt i denna möjlighet. Flera av remissyttrandena innehåller, mellan raderna, mer eller midnre uppmaningen att anta en blankettlag och tillämpa finsk lagstiftning. Det är så att man blir självstyrelsepolitiskt mörkrädd när man läser dylikt.

 

Herr talman!

Det är viktigt att komma ihåg jordförvärvsskyddet när man diskuterar markanvändning på Åland. Det att åländsk mark förblir i åländska händer innebär at man har en helt annan syn på exploatering och markanvändning på Åland. Jag vill påstå att man känner ett större ansvar, tar hänsyn till traditioner och värnar om landet av hävd på ett annat sätt. Detta gör behovet av planering mycket mindre ur skyddshänseende än på annat håll.

 

Det har också sagts i remissen att lagens syfte är gott men medlen saknas för att uppnå målet. Mot  bakgrund av det jag sagt är detta fel.

 

Herr talman!

Med denna lag kommer de tusende öarna och skären att fortsättningsvis brukas med hänsyntill en hållbar utveckling och det kommer fortsättningsvis att vara ljuvt att vandra i skog och i lund och i strändernas blommande hagar.

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman!

Jag vill berömma den avgående kansliministern för att han lyfter fram de så viktiga språkskyddsfrågorna i den nya plan- och byggnadslagen samt byggbestämmelsesamlingarna. Jag kan bara tyvärr tillägga att det finns väl en viss risk för att de inte kommer att tas på det allvar som man tidigare hade kunnat hoppas på.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

Som jag sade är det inte hållbart att ha det som i dag med att inte ha tillämpningsanvisningar på svenska, så jag hoppas – hur det än går med den framtida regeringen – att man på något vis kan lösa detta. Byggnadsbranschen är nämligen djupt oroad över att det inte finns tillämpningsanvisningar på svenska. Jag pratade med en byggföretagare och han sade att av de 6-7 hyllmeter byggbestämmelser som finns är bara centimeter på svenska, resten är på finska, så det är ett allvarligt problem som kan lösas genom att införa svensk byggnorm och arbetet är, som sagt, på gång, så jag hoppas att det slutförs.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag vill ytterligare passa på och tacka avgående kansliministern för det arbete som han har gjort med att åtgärda detta problem, men jag befarar att det inte kommer att tas på lika stort allvar i framtiden.

 

Vtm Viveka Eriksson: Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 9.4.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Viveka Eriksson föreslagit att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 9 april. Ärendet kommer därför att bordläggas. Vill någon uttala sig om bordläggningstiden?

 

Ltl Sjöstrand: Herr talman! Jag understöder bordläggningstiden.

 

Vtm Häggblom: Herr talman! Med tanke på lagtingets arbetssituation föreslår jag bordläggning till plenum den 21 mars.

 

Ltl Lindqvist: Herr talman! Jag ber att få understöda bordläggningsförslaget till den 21 mars.

 

TALMANNEN: Begärs ytterligare ordet angående bordläggningstiden?  Under diskussionen har vtm Eriksson, understödd av ltl Sjöstrand, föreslagit att ärendet bordläggs till den 9.4. Vtm Häggblom, understödd av ltl Lindqvist, har föreslagit att ärendet bordläggs till den 21.3. Omröstning om bordläggningstiden kommer därför att verkställas. Jag ber att de som röstar för ltl Viveka Erikssons förslag om bordläggning till den 9.4 röstar ja, medan de som stöder vtm Häggbloms förslag om bordläggning till den 21.3 röstar nej. Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Ärendet bordläggs till plenum den 9.4.

 

 

Föredras ärende nr 4:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Barbro Sundbacks enkla fråga angående grunderna för ett beslut om fraktstöd. (EF nr 6/2000-2001).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart  härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten.

 

För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen har mot föredragandes beredning beviljat Ålands Centralandelslag ett fraktstöd för transport av fäskvaror till skärgården. Bidraget uppgår till 188.132 mark och tas från anslaget 48.20.20.

 

Hänvisande till detta får jag vördsamt med stöd av 48 § 2 mom. LO till landskapsstyrelsen ställa följande fråga:  På vilka grunder har beslutet om fraktstöd till ÅCA beviljats eftersom det inte finns anslag i budgeten för detta ändamål och de rättsliga grunderna för beviljande av stödet saknas?

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Ltl Barbro Sundback anser att fraktstöd till ÅCA har beviljats utan anslag i budgeten och utan rättsliga grunder. Först kan konstateras att landskapsstyrelsen erlägger stöd för två stycken varulinjer till skärgården.

 

Landskapsstyrelsens svar på frågan om budgetanslag är att i budgeten för år 2000 finns 850.000 mark för biltransporter till skärgården. I budgeten ingår understöd till Skärgårdens Biltransport Ab och till ÅCA. Med beaktande av detta anser landskapsstyrelsen att budgetmedel för ändamålet finns i budgeten för år 2000.

 

Landskapsstyrelsens svar på frågan om rättsliga grunder är att Skärgårdens biltransport enligt avtal med landskapsstyrelsen, som tecknades i januari 1998, upprätthåller transportlinjer med lastbil för varutransporter till och från skärgården. Transporter av färskvaror till och från skärgården har under konkurrens upphandlats av ÅCA. Skärgårdsbutikerna erlägger till ÅCA samma transportkostnader som de faståländska butikerna. Skärgårdsbutikerna och innevånarna i skärgården erlägger till Skärgårdens Biltransport Ab samma transportkostnader som de faståländska butikerna och innevånarna på fasta Åland. Dock är det betydligt dyrare att transportera varor till skärgården än det är transportera inom fasta Åland. Därför har landskapsstyrelsen beslutat att erlägga mellanskillnaden till skärgårdens biltransport och till ÅCA. Det är således inget företagsstöd i egentlig mening utan ett regionalt stöd för skärgårdens överlevnad. Om inte landskapsstyrelsen erlägger mellanskillnaden kommer förstås berörda bolag att debitera skärgårdsbutikerna för merkostnaden. Detta skulle betyda att skärgårdsbutikerna av transportekonomiska skäl skulle vara tvungna att höja priset på berörda varor och det skulle i sin tur betyda ytterligare butiksstöd i skärgården. Dessutom kan sägas att nuvarande system ger arbete åt sex stycken skärgårdstransportörer;  indirekt medför systemet betydligt flera arbetsplatser i skärgården.

 

Enligt artikel 87 punkt 1 i Romfördraget är sådana statliga stöd som snedvrider konkurrensen eller hotar att snedvrida konkurrensen oförenliga med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Landskapsstyrelsen anser att ifrågavarande stöd inte är ett sådant att det kan anses snedvrida eller hota snedvrida konkurrensen lokalt på Åland och än mindre påverka handeln mellan medlemsstaterna.

 

Med beaktande av det sagda och att det är en överlevnadsfråga för skärgårdsbutikerna och i förlängningen för skärgården anser landskapsstyrelsen att stödet kan utbetalas. Om rätten att bevilja stöd är osäker skall landskapsstyrelsen överväga att notifiera det till EU.

 

Landskapsstyrelsen har hittills ansett att det är rätt att utbetala stödet enligt tidigare nämnda motiveringar. Landskapsstyrelsen har dock den senaste tiden konstaterat att dessa stöd ifrågasätts alltmer. Därför kommer landskapsstyrelsen härefter att överväga notifieringen.

 

Ltl Sundback, första tilläggsanförande:

Herr talman!

Jag ber att få tacka för svaret. Det var ganska långt och invecklat och eftersom vi inte har fått se det skriftligt är det svårt att ställa direkta frågor just på basen av svaret. Men som det säkert har framkommit i olika sammanhang har jag oroat mig generellt över rättssäkerheten i det åländska självstyrelsesystemet. Med det menas att den offentliga makten som utövas skall utövas under lagarna. Brist på rättssäkerhet betyder att individen lätt utsätts för myndigheternas godtycke. Det är därför jag har tagit upp den här frågan också. Som föredragande säger, vilket jag tycker att är respektfullt, finns det inte upptaget för budgeten år 2000 och man måste väll utgå från att det är korrekt.  Det är fråga om pengar som gäller fjolårets transporter. När man tittar på budgetmomentet är det pengar som har tagits från färjhållningen, alltså från verksamheten, så det är inte fråga om särskilda pengar just för fraktstöd eller regionala stöd av det här slaget. Notifieringen, som nämndes, skulle alltså inte vara så positiv om man förde detta till Bryssel och det är väl därför man inte har gjort det. Men risken är då att åländska företagare blir olika behandlade, för det här med dyra transproter måste väl gälla lika för alla som skall transportera varor till skärgården. Då vill jag fråga: Tänker man utvidga stödet? Tänker man reglera det så att det blir ett regionalt stöd som är lika för alla som har transporter till skärgården?

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Jag kan inte direkt svara på vad man tänker göra, men vi tänker fortsätta med nuvarande system: att upprätthålla linjerna till skärgården för skärgårdens bästa och skärgårdsbutikerna. Det är en överlevnadsfråga för skärgården. Om man sedan skall utveckla det vidare kanske är möjligt, men det kan jag inte svara på för dagen i alla fall.

 

Ltl Sundback, andra tilläggsanförande:

Herr talman!

Om skärgårdens överlevnad hänger på fraktstödet till ÅCA tycker jag nog att man har missbedömt överlevnadsförutsättningarna för skärgården. Det kan däremot vara tvärtom. Det vet jag inte, men eventuellt. Om bara ett företag beviljas stödet saknar vi rättssäkerhet i systemet. Om man skall utveckla det regionala stödet så att det verkligen gynnar transporter till skärgården och kanske från skärgården, måste det finnas ett regelverk, lag, förordning och bestämmelser så att alla företagare har lika rätt att söka sådana här pengar. Det måste väl landskapsstyrelsen inse, att man kan inte jobba på det här sättet att man beslutar att ta pengar från färjhushållningen för att man tycker att det är viktigt. Tyckandet si och så är inte att syssla med rättsstatsprinciper utan det är rent och skärt godtycke. Här hoppas jag verkligen på en tillnyktring i framtiden och skulle helst se att landskapsstyrelsen kommer med en framställning på vilka grunder fraktstödet skall betalas ut.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

I budgeten finns, som sagt, 850.000 mark för ändamålet. Det finns i trafikavdelningens budgetberedning; det har jag svart och vitt på. Vad gäller frågan om det kan betalas ut eller inte kan jag säga att sedan 1990 har det nämnts i landskapets budget som transportstöd till skärgården. Vi har hållit på med det systemet nu i tio år, så jag kan inte tänka mig att systemet skulle vara fel, utan jag tycker att det är bra.

 

TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Ltl Fredrik Lindqvists m.fl. hemställningsmotion om initiativ till riksmyndigheterna angående begreppet ”Ålands län”. (HM nr 1/2000-2001).

 

Ltl Hasse Svenssons m.fl. hemställningsmotion angående ett institut för externpolitiska frågor samt autonomi- och omvärldsstudier. (HM nr 2/2000-2001).

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om främjande av  kulturlivets förutsättningar i skärgården. (HM nr 3/2000-2001).

 

Ltl Sune Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående vattennivån i insjöar och våtmarker. (HM nr 4/2000-2001).

 

Ltl Ritva Sarin Grufbergs m.fl. hemställningsmotion angående förslag till landskapslag om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd. (HM nr 5/2000-2001).

 

Ltl Sune Mattssons m.fl. hemställningsmotion angående rätten till service på svenska vid vård utom Åland. (HM nr 6/2000-2001).

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om rätten till busskort för studerande. (HM nr 7/2000-2001).

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om rabatt för skolelever och studerande på busslinjer. (HM nr 8/2000-2001).

 

Ltl Anne-Helena Sjöbloms m.fl. hemställningsmotion om rätten till ekonomiska ersättningar för personer med celiaki. (HM nr 9/2000-2001).

 

Ltl Raija-Liisa Eklöws m.fl. hemställningsmotion angående landskapsanställdas rätt till deltidspension. (HM nr 10/2000-2001).

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om regler för ordningsvakters rättigheter och skyldigheter. (HM nr 11/2000-2001).

 

Ltl Lotta Wickström-Johanssons m.fl. hemställningsmotion om utarbetande och förslag till avgiftsfri förundervisning från år 2001. (HM nr 12/2000-2001).

 

Ltl Lotta Wickström-Johanssons m.fl. hemställningsmotion om utarbetande av en klimatstrategi för Åland. (HM nr 13/2000-2001).

 

Ltl Sune Erikssons m.fl. hemställningsmotion om lagstiftning om offentlig upphandling under EG:s tröskelvärden. (HM nr 14/2000-2001).

 

Ltl Sune Erikssons m.fl. hemställningsmotion om utarbetande av lagstiftning om veterinärvården. (HM nr 15/2000-2001).

 

Ltl Lasse Wiklöfs m.fl. hemställningsmotion om upphandling av ekologiska produkter till landskapets bespisningar. (HM nr 16/2000-2001).

 

Ltl Lasse Wiklöfs m.fl. hemställningsmotion om införande av en allmän regelmässig prostataundersökning för män. (HM nr 17/2000-2001).

 

Ltl Lasse Wiklöfs m.fl. hemställningsmotion om tillämpning av långfristiga enhetslån i bostadslånegivningen. (HM nr 18/2000-2001).

 

Vtm Viveka Erikssons m.fl. hemställningsmotion om inrättande av kvinnomottagning vid ÅHS. (HM nr 19/2000-2001).

 

Vtm Viveka Erikssons m.fl. hemställningsmotion om en arkitekturhistorisk skildring över Åland. (HM nr 20/2000-2001).

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om en utredning över de åländska hushållens inkomst- och förmögenhetsskillnader. (HM nr 21/2000-2001)

 

Ltl Leo Sjöstrands m.fl. hemställningsmotion om återanvändning av returpapper för tillverkning av ekoisolering. (HM nr 22/2000-2001).

 

Ltl Ritva Sarin Grufbergs m.fl. hemställningsmotion om utarbetande av en förvaltningslag. (HM nr 23/2000-2001).

 

Ltl Anne-Helena Sjöbloms hemställningsmotion om avdrag i kommunalbeskattningen för kostnaderna för mensskydd. (HM nr 24/2000-2001).

 

Tidsangivelserna för remissbehandlingarna meddelas senare.

 

 

Antecknas vidare till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Lantrådet Roger Nordlunds anhållan om befrielse från sitt uppdrag som lantråd.

 

Anhållan upptas till behandling vid lagtingets nästa plenum.

 

Lagtingets nästa plenum infaller i dag kl. 14.30. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 13.54).

 

 

Originalfil