Stenografiskt protokoll från plenum den 2 december 1999 kl 0930.

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM DEN 2 DECEMBER 1999 KL. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Sjöblom).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

Meddelande.

Meddelas att val av fyra landskapsrevisorer samt två ersättare för dem för finansåret 2000 kommer att förrättas vid plenum måndagen den 13 december 1999. Kandidatlistor för valet skall inlämnas till lagtingets kansli senast fredagen den 10 december kl. 15.00.

Antecknas.

 

Föredrages efter bordläggning ärende nr 1:

 

Av lantrådskandidaten Roger Nordlund överlämnat i 64a 4 mom. lagtingsordningen avsett förslag till landskapsstyrelse jämte handlingsprogram.

 

Ärendet bordlades den 1.12.1999. Först tillåtes allmän diskussion och därefter verkställs öppen omröstning om lantrådskandidatens förslag i dess helhet. Ärendet kan bordläggas en gång, om lagtinget så besluter. Diskussion.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

I de två senaste valen har liberalerna ökat sitt röstetal med 1000 och fått två nya mandat. Som största parti med nio mandat i lagtinget och närmare 3500 väljar på Åland har vi ett stort politiskt ansvar som vi hade hoppats skulle ge oss en roll i landskapsstyrelsen. Nu blev det inte så och vårt parlamentariska ansvar och vår demokratiska roll i lagtingsarbetet, i partiarbetet och i vardagslivet blir därför ännu större.

 

Vårt mandat innebär bl.a. att vi skall arbeta för

 

- en realistisk självstyrelsepolitik med folklig förankring

- förbättrade relationer med omvärlden

- förbättrade förutsättningar för näringslivet

- regional rättvisa

- en balanserad långsiktig finanspolitik

- solidaritet och minskade klyftor i samhället

- lika konkurrensvillkor och lägre konsumentpriser

 

Den landskapsstyrelse som nu bildas innebär att partierna från den förra landskapsstyrelsen fortsätter. De obundna gick framåt med ett mandat, centern behöll i stort sett sin position, medan Frisinnad Samverkan fick det sämsta betygeet av väljarna och blev en stor förlorare.

 

Den nya landskapsstyrelsen har en parlamentarisk majoritet med 17 mandat och avspeglar därmed formellt folkviljan i vårt parlamentariska system. Politiskt är inte konstellationen helt ologisk. Centerns ordförande Roger Nordlund varnade före valet för konsekvenserna om liberalerna skulle bli största parti och konstaterade efter valet att det finns en stor värdegemenskap mellan centern, FS och obundna. Åtminstone på en punkt måste man emellertid fråga sig om landskapsstyrelsen Nordlund/Salmén motsvarar väljarnas vilja. I remissdebatten föreföll representanter för FS, obundna och centern överens om att målet för Åland är självständighet. Att frågan hölls undan i valrörelsen sades bero på att väljaropinionen för självständighet var endast 15-20 procent. Frågan är nu om vi får en landskapsstyrel­se med knapp majoritet i lagtinget som driver en fråga som minst 80 procent av befolkningen egentligen är emot.

 

Jag skall inte närmare beröra personfrågorna i landskapsstyrelsen i detta gruppanförande annat än att jämställdhetsaspekten är viktig för liberalerna. Minst tre kvinnor borde ha varit ett krav för en landskapsstyrelse i ett modernt samhälle som eftersträvar jämställdhet. Jämställdhetslagen kräver fördelningen 40-60 procent. To.m. programförslaget talar om jämställdhet.

 

Det finns åtskilligt att säga om programmets innehåll - man kanske kunde rekommendera Ulla-Lena Lundbergs “Allt man kan önska sig” så här till jul, som ett tillägg - men i detta sammanhang skall jag endast nämna en viktig fråga.

 

På sidan 5 i förslaget till landskapsstyrelse står det: “Landskapsstyrelsen fortsätter att utveckla radio- och tv-verksamheten. .... En egen åländsk tv-kanal.... är målet.” Det är en farlig formulering att “landskapsstyrelsen utvecklar radio- och tv-verksamheten”. En offentligt finansierad mediainstitution i öppet, demokratiskt samhälle måste vara fristående från politiska särintressen. Med den mediasituation vi har på Åland måste vi kunna lita på att åtminstone Ålands radio och TV drivs av kunniga yrkesjournalister och att landskapsstyrelsen inte blandar sig i själva i verksamheten.

 

Liberalernas ståndpunkt i sakfrågan är att en bra public service-radio bör prioriteras; därefter kan större tv-projekt förverkligas, om det finns resurser.

 

Några ord om liberalernas roll i lagtinget under mandatperioden. Den kommande landskapsstyrelsen har sin bas i en majoritet i lagtinget. Liberalerna står inte bakom landskapsstyrelsen och arbetar därför som parlamentarisk opposition. Vi kommer att bedöma varje enskild fråga som landskapsstyrelsen för till lagtinget i en saklig och konstruktiv anda där vi är beredda att samarbeta med samtliga lagtingsparti­er i utskott och på annat sätt inom lagtingets verksamhetsramar.  I lagtinget kommer den parlamentaris­ka processen att visa vad landskapsstyrelsen förmår åstadkomma och hur majoritetspartierna gemensamt kan arbeta konstruktivt på ett sätt som är bra för Åland.

 

Också i externpolitiken är det handlingsförmåga och resultat som gäller. Liberalerna vill under den kommande perioden medverka till att utveckla det åländska samhället till ett modern nordiskt välfärdssamhälle med ett starkt näringsliv med självstyrelsen som grund. I det arbetet finns det många frågor som blivit olösta när självstyrelsepolitiken gått i stå:

 

- skattegränsen

- sjöfarten

- samfundsskatten

- anpassade indirekta skatter

- jordbruket och fisket

- inflytandet i EU

 

Det finns en förväntan, eller snarare ett krav, från liberalerna och säkerligen från en bred allmänhet att den nya landskapsstyrelsen Nordlund/Salmén efter de senaste årens stagnation i självstyrelsepolitiska frågor med landskapsstyrelsen Jansson/Nordlund kommer fram till resultat.

 

Vi liberaler arbetar som sagt parlamentariskt. Vi vill bli informerade, vi diskuterar och vi arbetar konstruktivt med de frågor som förs till lagtinget. Mot bakgrund av självständighetsambitionerna och de självstyrelsepolitiska riktlinjer den nya landskapsstyrelsen för fram i sitt program har den inte, och skall inte behöva ha, särskilda externpolitiska mandat från vår sida. Vi liberaler har erbjudit samarbete  i landskapsstyrelsen, men det har uppenbarligen inte ansetts behövligt. Därför ger vi inga öppna mandat i externpolitiken till denna landskapsstyrelse utan avvaktar de resultat som förs till lagtinget.

 

Landskapsstyrelsen Nordlund/Salmén skall nu visa vad den självvalda koalitionen kan åstadkomma. Om landskapsstyrelsen inte förmår komma framåt med konkreta förslag i de viktiga externpolitiska frågorna inom rimlig tid är vi beredda att med våra nio mandat, vår samlade förmåga och kompetens samt vår erfarenhet att ta ett större ansvar. Vi vill då samarbeta i landskapsstyrelsen med de partier som är beredda att driva en realistisk självstyrelsepolitisk linje som för utvecklingen framåt, reellt och inte bara symboliskt och retoriskt. Det är i de enskilda människornas vardag som självstyrelsen skall visa sitt värde; ekonomiskt, politiskt, socialt och kulturellt. Goda förbindelser med omvärlden, diplomati och ömsesidig respekt är enkla rättesnören som det finns skäl att påminna om.

 

Herr talman!

Med tanke på självstyrelsen och det åländska samhällets framtid tror vi att det vore bra om lagtinget och väljarna nu före den nya landskapsstyrelsen tillträder fick ett klart besked om vilka av de föreslagna ledamotskandidaterna som under mandatperioden kommer att arbeta för att Åland skall bli en självständig stat. I riksdagsvalet talade landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson för självständighet och i massmedia har det förekommit uppgifter om att ltl Danne Sundman aktivt deltar i det “hemliga” sällskap som arbetar för att Åland skall bli en självständig stat. Ingen skall här i lagtinget behöva redogöra för hemliga sällskap, men varje ålänning borde ha rätt att veta vart landskapsstyrelsen, Ålands landskapsstyrelse, är på väg.

 

Herr talman!

För övrigt önskar vi liberaler den nya landskapsstyrelsen lycka till!

 

Lantrådskandidaten Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag ber att få tacka ltl Olof Erland för de lyckönskningar som han avslutade sitt anförande med. Både han och jag och hela lagtinget vet att den resa som vi nu är beredda att ge oss ut på med en ny landskapsstyrelse kommer säkert att innehålla många svåra uppgifter, både för oss i landskapsstyrelsen och också för Ålands lagting. Det kommer att krävas ett bra samarbete inom landskapsstyrelsen och det kommer också att behövas ett bra samarbete i lagtinget samt mellan lagtinget och landskapsstyrelsen. Jag vill ändå tolka det budskap som kom från liberalernas ledare här i lagtinget att det finns förutsättningar för ett konstruktivt samarbete också med liberalerna i Ålands lagting. Vi har nyss genomgått ett val där alla partier har fått sina betyg och vi har fått våra mandat här i lagtinget och min uppfattning är att oberoende av hur landskapsstyrelsen - majoritet och opposition - formas har vi ändå var och en ett ansvar på de poster vi har och enligt de mandat vi har här i lagtinget. Detta ger oss ett ansvar att försöka vara konstruktiva.

 

Vi vet alla att landskapsstyrelsebildningen har haft lite speciella turer och jag har själv under några veckor varit i den position som Olof Erland och liberalerna befinner sig i nu. Mitt beslut efter ett visst funderande, också hela centerns lagtingsgrupp, var inne på att skulle vi bli i opposition skulle vi i vilket fall som helst föra en konstruktiv sakpolitik för att föra det åländska samhället framåt. Det tror jag är en viktig inställning att man har och jag är glad att också liberalerna tycks ha den.

 

När det gäller externpolitiken tyckte jag att signalerna var lite onödigt negativa i det här skedet, men  det kanske får förstå utgående från de turer som har varit, men jag tänker nog som lantrådskandidat och även som blivande lantråd försöka jobba för att vi skall få sådana relationer här i lagtinget att vi också kan diskutera de frågorna på ett konstruktivt sätt. Det kanske tar en viss tid, men jag är beredd att ge dem den tiden.

 

Herr talman!

Ltl Erland tog upp frågan om vilken självstyrelsepolitisk linje som den här landskapsstyrelsen kommer att driva. Jag är lite förvånad över att han tog upp den frågan med tanke på att vi väldigt tydligt i vårt handlingsprogram har angivit vilka frågeställningar vi kommer att arbeta med under den här perioden, också på vilket sätt vi kommer att arbeta med de frågeställningarna. Det är i gud i nog mycket att jobba med de frågorna - samfundsbeskattningen, den indirekta beskattningen, skattegränsen och beskattnings­frågorna överhuvudtaget. Vår målsättning är att vi skall försöka komma vidare i den processen och ta fram bra underlagsmaterial för debatt och diskussion, konkreta förslag och också föra dem till lagtinget för beslut. Sedan har vi också skrivit att vi kommer att tillsätta en parlamentarisk kommitté som kommer att bearbeta det material vi har tagit fram när det gäller den indirekta beskattningen beskattningen och där kommer liberalerna och alla partier här i lagtinget att ha en roll.  Alla får öppet och ärligt redovisa inför Ålands folk vad man har för uppfattningar och åsikter och där hoppas jag att vi så småningom skall kunna enas här i lagtinget, åtminstone få tillräckligt breda majoriteter för att vi skall kunna komma framåt i de frågorna. Det är det som Ålands folk ändå har rätt att begära av oss, alltså att vi är konstruktiva och även om vi kan ha debatter och olika åsikter, men till slut måste man ändå sätta sig ner och komma överens om att det här steget är vi åtminstone beredda att ta tillsammans.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Problemet med externpolitiken från vår sida sett är att om man i landskapsstyrelsen arbetar på flera olika spår eller åker flera olika tåg blir det ett sämre resultat, skulle jag tro. Det är ingen som förnekar någon här att stå för självständighet och arbeta för det, men det ger oklara signaler i externpolitiken och man lägger sin energi på sådant som vi tycker att man inte skall göra. Sedan är det för oss en självklarhet att i lagtinget är vi representerade med den parlamentariska representation vi har efter valet och det är ett samarbete med alla partier som gäller. I externpolitiken tycker jag att regeringen Nordlund/Salmén skall själv bedöma om det är en bra konstellation för att föra frågorna framåt, sjöfarten, samfundsskatten, indirekta skatter. Om man inte tror på sig själv ens i det här skedet av den processen, så måste man fråga sig: vilken konstellation i lagtinget skulle då vara bättre. Det är klart att vi är med och diskuterar externpolitiken, men som jag säger: något öppet mandat finns inte från den här tidpunkten, utan vi vill se resultat, vi vill se att man kommer framåt. Och kmmer man inte framåt i externpolitiken, med den landskapsstyrelse som nu bildas, måste man, för ålänningarnas bästa, se på vad som skulle kunna vara bättre  - och där står vi naturligtvis och erbjuder våra tjänster om samarbete i externpolitiken, men det samarbetet förutsätter också att vi har en roll där vi kan ta ansvar för de frågorna. Samarbetet i lagtinget är vår utgångspunkt på parlamentarisk basis, och det vore också märkligt, som lantrådskandidaten sade, att man måste påpeka att också liberalerna får vara med i en parlamentarisk kommitté. Om man tänker sig en parlamentarisk kommitté utan det största partiet, så är det inte parlamentarism längre!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

I ltl Erlands anförande talade han mycket om väljarnas vilja. Det kan tolkas på många sätt vad väljarnas vilja var. Ltl Erland gör det på ett sätt och ungefär på samma sätt kan man tolka väljarnas vilja som att 72 procent av väljarna ville inte ha liberalerna i landskapsstyrelsen. Ett faktum kvarstår dock och det är att FS, centern och Obunden Samling har tillsammans 56 procent av väljarnas stöd.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det är precis det som jag sade i mitt anförande, att den majoritet som finns nu är parlamentarisk och den har sin förankring, och den knappa majoriteten har sin fulla frihet att samverka. Jag skall bespara  ltl Lindqvist hur många som skulle kunna tolkas vara emot Frisinnad Samverkan och hur mycket den gruppen ökade i senaste val. Vi har för vår del dock ingenting att anmärka på att de här partierna bildar en landskapsstyrelse. Jag sade just det att lantrådskandidaten Nordlund hade varnat för liberalerna före valet och efteråt konstaterat att det finns en värdegemenskap. Det som vi däremot talar om är hur långt kan den här landskapsstyrelsen, med både självstyrelse och självständighet på programmet, komma i externpolitiken. Vi måste på Ålands folks vägnar kunna begära resultat. Det är det som det handlar om, inte symbolfrågor och retorik, utan verkliga resultat när det gäller sjöfarten, samfundsskatten, indirekta skatter, skattegränsen som man har lovat en lösning på under året - det får vi se - men jordbruket och andra frågor. Där säger vi att vi kräver resultat av den här majoriteten.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det står ingenting om självständighet i regeringsprogrammet.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Vi har både förmåga att ta del av den enkät som juniorhandelskammaren gjorde före valet och vilka som där stod för absolut självständighet. Vi har tagit del av den debatt som fördes här i lagtinget i samband med remsissen och vi har fått sådana upplysningar som att en av landskapsstyrelseledamöterna aktivt har deltagit i det hemliga sällskap som arbetar för självständighet. Jag har begärt besked i de här frågorna. Jag lägger ingen värdering i det, utan jag tycker att det är rimligt att en landskapsstyrelse öppet och ärligt redovisar för var de står. Nu blir det s.a.s. en oklarhet och man försöker igen, liksom före valet, dölja vad som faktiskt är på gång. Jag tycker att i ett öppet demokratiskt samhälle redovisar man  sina åsikter, särskilt om man är i ansvarig ställning.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl K-G Eriksson:

Herr talman!

Efter många och invecklade turer i bildandet av en ny landskapsstyrelse efter valet i oktober är vi nu framme vid ett godkännande av en landskapsstyrelsen ledd av lantrådskandidaten Roger Nordlund. För oss frisinnade är resultatet med två ledamöter bra, mycket bra, kan man säga och vi skall göra vårt bästa för att leva upp till de förväntningar och det ansvar som våra väljare har lagt på oss. Vi vill också jobba för att förverkliga det handlingsprogram som ligger till grund för den nya landskapsstyrelsen och vi vill bidra till att arbetet och samarbetet i kollegiet skall fungera bra. Jag hoppas också att den kommande  lagtingsperioden skall präglas av en frisk och konstruktiv debatt.

 

Det har diskuterats och skrivits mycket om att folkviljan som den uttryckes i valresultatet med liberalerna som största parti inte har följts. Till det vill jag bara säga att möjligheterna fanns att bilda en landskapsstyrelse med centern och även med oss frisinnade, men det lyckades inte och slutresultatet är nu en landskapsstyrelse med centern, frisinnade och obundna, som tillsammans har 17 mandat, dvs. en majoritet av lagtinget bakom sig.

 

Demokratin och parlamentarismen fungerar så att en fungerande majoritet tar rodret. Alla mandat i lagtinget och alla röster bakom dem är lika mycket värda. Därför kan man också säga att majoriteten  som nu bildar landskapsstyrelse återspeglar folkviljan som den kom till uttryck i valet.

 

Handlingsprogrammet är framåtsyftande och skall göra det möjligt att utveckla Åland vidare med ett bibehållande av en god ekonomi. Vid utarbetande av programmet har man naturligtvis kompromissat på sina ställen eftersom tre partiers önskemål och valfrågor skall utmynna i något gemensamt, men jag tror att alla har fått med sina hjärtefrågor.  Bland de områden som ingår i programmet vill jag betona vikten av utveckling av självstyrelsen samt näringspolitiken. Gällande självstyrelselagen och kommande ändringar är betydelsen av goda relationer med riksmyndigheterna mycket stor.  Näringspolitiken å andra sidan skall sträva till att bibehålla de näringsgrenar vi är beroende av i dag på en lönsam nivå, medan vi också måste jobba hårt på att ge bättre förutsättningar för nyföretagsamhet på nya områden.  En viktig strävan är en breddad företagsstruktur, dvs. flera ben att stå på.

 

Från Frisinnad Samverkans sida skall vi vara med och aktivt arbeta för ett förverkligande av handlingsprogrammet och att göra ett bra Åland bättre.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Inledningsvis tycker jag att man kan kosta på sig konstaterande att den i vardande regeringen under Roger Nordlund presenterar ett nog så vidlyftigt och tämligen yvigt regeringsprogram där det sannerligen inte saknas vackra fraser. Det innehåller massor av vackra ord men utomordentligt få konkreta exempel på hur man i verkligheten vill gå tillväga för att försöka infria de utfästelser man nu gör sig till tolk för. Skulle den landskapsstyrelse som nu bildas de facto ha utgjort något av en ny konstellation kunde man kanske också ha hyst förhoppningar, men jag gör inte det. Jag vågar snarare påståendet att jag tror att mycket blir vid det gamla. Det här sällskapet kommer nog att ha svårt att komma med drastiskt nytänkande, vilket de facto regeringsprogrammet indikerar. Vi har fyra års erfarenhet med samma konstellation att luta oss tillbaka mot när vi gör värderingarna.

 

Landskapsstyrelsen säger i någonting av det vi kunde kalla en preamble mycket högstämt att man skall  stöda sitt arbete på självstyrelsens grundvärden, principerna om demokrati, rättsstaten, respekt för jämlikhet och de mänskliga rättigheterna, marknadsekonomi, social- och regional rättvisa och en hållbar utveckling.

 

Ja, värderade lagtingsledamöter. Jag gör inledningsvis samma distinktion som ltl Erland: regeringens sammansättning visar redan hur det är ställt med principerna om demokrati och jämlikhet - av sju ledamöter är, som tidigare här nämnts, två kvinnor.  Det är den nya landskapsstyrelsens uppfattning om demokrati och jämlikhet.

 

Sannolikt, herr talman, kommer också den bilden att känneteckna landskapsstyrelsens uppfattningar även på andra områden. För var skulle man eljest icke ha börjat om inte där man har den verkliga chansen att göra någonting för demokrati och jämlikhet - alltså en urusel början!

 

Landskapsstyrelsen säger sig vilja trygga den unika närdemokratin som ger alla här på Åland möjlighet att vara med och påverka och känna delaktighet i vårt samhälle.

 

Ledamöter! Detta är ingenting annat än floskler. Den senaste regeringsperioden har just de här partierna, som nu utlovar detta, på ett utomordentligt tydligt sätt i landskapets hela beslutsstruktur sopat bort nästan allt vad demokratiskt inflytande heter från andra än regeringspartiernas sida. Vad skall man tro? Skall oppositionen nu få representanter i alla de organ där vi hittills varit förbjudna att medverka i. Är det det som är tanken? Upp då och tala om det! Eller blir det, som jag tror, precis som för förut: den demokratiska delaktigheten är bara vackra ord som passar vid högstämda tal som här, på fester, men absolut inte i vardagens arbetsrum. Det är väl det som är verkligheten.

 

Herr talman!

Man säger att “personalpolitiken skall utformas så att personalen känner motivation, engagemang och arbetsglädje”. Ja, vad är bättre än det!  De senaste fyra åren har gett precis det motsatta. Massor av människor är utleda och uttrötta på den politik som har förts och delaktigheten har man inte känt av. Sällan diskuterar man personalpolitikens villkor med de anställda. Tänker man ändra och göra 180 grader om, så är det bra. Jag tvivlar på det.

 

Landskapsstyrelsen talar om att man skall genomföra en stram budgetpolitik. Ja, herr talman, då blir det väl precis som ltl Bert Häggblom sade i remisssebatten, att det blir att skriva om budgeten, om inte finansutskottet stramar upp det som i dag kan bedömas som tämligen slappt i det aktstycket. Där finns inga spår av stramhet och något större konjunkturpolitiskt tänkande. Den är enbart överhettande och inflationsdrivande - precis tvärtom mot vad den borde vara.  Och att finansministern nu är lantråd ger inte en ökad trovärdighet om stramhet.

 

Landskapsstyrelsen säger i programmet att man för att trygga konkurrenskraften skall samarbeta med arbetsmarknadens organisationer och därigenom vidmakthålla en stadigt växande köpkraft hos befolkningen. Vad tänker man förhandla om? Om de fackliga rörelserna nu skall få komma in i bilden, vilket de nästan aldrig har fått göra tidigare, är det roligt, men det är inte riktigt läge för att späda på köpkraften just nu. Det korrelerar dåligt med snacket om en stram budgetpolitik. Köpkraften brukar man späda på när konjunkturerna viker för att öka människornas beteende till ökad eknomisk aktivitet. Ett grundfel i tankegången också här.

 

Landskapsstyrelsen säger att man skall utveckla det förebyggande arbetet mot missbruk och förbättra möjligheterna till vård och rehabilitering på Åland. Vackra ord! Åland skall bli drogfritt! Det ställer vi alla upp på. Men vi varnade när man en gång i tiden skrev programmet kring alkoholkonsumtionen - hur gick det? Man var lite styva i nacken och sade att nog skall vi klara det här med 25 procentig reduktion av alkoholkonsumtionen fram till år 2000, vilket också var Världshälsoorgnaisationens rekommendationer - hur gick det? Svaret är väl enkelt. Sannolikt 25 procents ökning!  Svårigheterna känner vi alla till, men det är det kategoriska som inte ger så mycket seriositet i det hela. Man borde hellre komma med alternativen och vägarna hur man skall gå fram.

 

Herr talman!

Alla skrivningar om allt skatteövertagande och allt annat på den s.k. B-listan borde man förbi gå med tystnad för att inte generera, men en sak vill jag säga. Med vår hjälp blir det inget avtalsrättsövertagande när det gäller skattelagstiftning. Det är de anställda i det åländska samhället livrädda för. Även om vi har ett decimerat antal, skall vi göra vårt bästa för att hjälpa dem så att de slipper känna oro.

 

Jag måste faktiskt säga att man kan konstatera efter de fyra år som övertagandearbetet av skattebehörig­heten så starkt har accentuerats, att man inte bara står på tröskeln och bibehåller status quo, utan man riskerar att ta steg tillbaka. Den risken vill jag åtminstone bedöma som mera uppenbar än sannolikheten  för att landskapsstyrelsen skall bli framgångsrik i sin skatteövertagandeprocess.

 

Den så kära skärgårdstrafiken skall heller inte under de kommande fyra åren, trots alla löften om en ny personalpolitik, få någorlunda lugna arbetsvillkor. Nu skall man på nytt göra en uppföljning av de konkurrensutsatta linjerna och vidare utreda olika driftsformer för färjtrafiken. Jag skulle rekommende­ra något lugnare tempo, att man någon gång skulle få känna arbetsro också bland de anställda ute på färjorna.

 

Herr talman!

Man säger, trots att jag nästan vill tolka alla skrivningar om motsatsen, att självstyrelsen skall utvecklas enligt folkviljan. Vi är mycket glada över att denna socialdemokratiska devis finns i regeringsprogram­met. Det är nyktert tänkt!  Landskapsstyrelsen säger sig vilja minska skattetrycket genom ökade avdrag. I den frågan borde man kanske inte allenast diskutera avdrag utan man kunde också se på avgiftspoliti­ken, som i många stycken är mer betungande för de svagare människorna i samhället, men inte ett ord om det. Det borde man se över. Det verkar som om man inte förstår sambandet - tyvärr! Men till den del man ändå talar om ökad avdragsrätt hedrar det landskapsstyrelsen att man också nu tar med det socialdemokratiska kravet att avdragen skall differentieras så att de särskilt gynnar de lågavlönade. Under den senaste mandatperioden var dessa frågeställningar uppe och då var det fullständigt omöjligt, så någon sorts rehabilitering finns det ändå på den punkten. Det ger jag beröm för; det tycker jag är bra.

 

Landskapsstyrelsen tar också upp barnbidragen - även det ett klart socialdemokratiskt krav. Att man sätter nivån att det skall bli tio procents ökning vid en viss tidpunkt tycker jag däremot verkar lite mera ad hoc. Jag tror att det finns orsak vid varje tidpunkt när man justerar exakt försöka utreda vad man skall göra och varför. Men en höjning är motiverad. Barnfamiljerna drabbas tämligen hårt av det dyrare kostnadsläget som vi har på Åland.

 

Tyvärr har landskapsstyrelsen ocskså den här gången glömt översynen av bostadsbidragen, bostadsbidragen som vi vet att är jätteviktiga i ett läge där landskapsstyrelsen själv har skrivit i sin budget att vi har fått en kraftig hyreshöjning. Ingen reaktion! Inte heller bryr man sig om de allra sämst utsatta i samhälle, de som är beroende av utkomststödet. Det vore också en rättfärdigande gest att i någon mån titta åt dem.

 

Herr talman!

Man säger sig vilja utveckla stödet för skärgårdsbutikerna - också den frågan aktualiserad av mitt parti.

 

Herr talman!

Avslutningsvis vill jag säga att denna landskapsstyrelse inte har fått en sammansättning och en programförklaring som röner socialdemokratenas gillande. Landskapsstyrelsen har inte i alla avseenden vårt förtroende. Därför vill jag säga att det är med särskilt stort intresse som vi skall följa uppstramning­en av budgeten, den radikala omsvängningen inom personalpolitiken, det utlovade samarbetet med arbetsmarknadens parter, där vi särskilt noterar fackföreningsrörelsen, nya driftsfilosofier för skärgårdstrafiken, det demokratiska grepp som skall ge alla ålänningar del av närdemokratin inklusive oppositionen och inte minst, kanske det allra viktigaste, externpolitiken, som det fundament man enligt min mening duktigt behöver mura på för att förespeglade behörighetsöverföringar alls skall kunna förverkligas.

 

Herr talman!

Även vi önskar den nya landskapsstyrelsen lycka och välgång. Vi tror att den kommer att behöva det.

 

Ltl Mattsson, replik:

Herr talman!

Med utgångspunkt från ltl Wiklöfs anförande vill jag replikera honom. Den pessimitiska framtidsvision som hans analys av regeringsprogrammet innehåller måste väl till stor del bero på den stora besvikelsen över att han själv inte har fått vara med. Den påminner också om någon sorts remissdebatt som skulle föranledas av att ärendet skulle utskottsbehandlas.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda! Jag förstod ingenting och därför avstår jag från att ytterligare replikera.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Lantrådskandidaten Roger Nordlund har presenterat ett helt enkelt underbart handlingsprogram för landskapsstyrelsen. Problemet är att det innehåller väldigt lite av konkret handling, av det som normalt skiljer ett regeringsprogram från en vanlig önskelista.    Det enda tunga önskemål som saknas i detta dokument är väl en from önskan om fred på jorden. Varför den har uteblivit hoppas jag lantrådskandida­ten har ett svar på.

I princip kan säkert alla i lagtinget omfatta väldigt mycket av det som står i detta program, under förutsättning att man inte bryr sig så mycket om hur det ska gå till att nå alla de underbara målen.  Vissa formuleringar väcker naturligtvis också frågor. Vad menas egentligen med att självstyrelsen skulle ge oss unika möjligheter att utveckla vårt åländska samhälle? Har inga andra samhällen liknande positiva möjligheter?  Eller är det bara så att inget annat samhälle har exakt samma möjligheter som vi? Har till exempel färingarna större möjligheter? Jag är alltså ute efter det som menas med detta unika.

 

Herr talman!

Regeringskoalitionen menar att den ska bygga vidare på det arv som tidigare generationer, som lagting och landskapsstyrelser har skapat, att den ska sträva efter att förstärka självstyrelsens grunder. Det låter ju bra, men samtidigt vet vi att åtminstone en part utan vidare direkt hyllar eggande maningar om självständighet för Åland, någonting som Republikens president har förklarat att inte kommer i fråga.

 

Inte bara vi i lagtinget, utan också människorna och väljarna ute i samhället, måste fråga sig hur trovärdigt handlingsprogrammet är när det gäller vår självstyrelse. Men eftersom programmet säger att

självstyrelsen ska utvecklas i enlighet med folkviljan så bör det bli för regeringen bakom programmet att hålla självständighetsfantasterna kort.

 

Imponerad blir man av att regeringen Nordlund ska följa upp framtidsforskningen inom alla områden och hålla sig a jour med utvecklingen inom närområdena och globalt. Det är verkligen ingen liten

uppgift som läggs på främst vår unga blivande framtidsminister Danne Sundmans axlar, kan man förmoda.  Det finns oerhört många forskningsområden, särskilt om man ska ta ett globalt grepp på det hela. Vad menas för övrigt med närområdena? Är det det nordiska begreppet, alltså nordvästra Ryssland och Baltikum, som används, eller något annat? Beträffande detta är framtidsminister Danne

Sundman välkommen att komma med definitioner.

 

Regeringen Nordlund ska trygga “den unika närdemokrati som ger alla möjlighet att vara med och påverka och känna delaktighet i det åländska samhället”.  Vad är det unika i vår närdemokrati, de faktorer som inte kan återfinnas i något enda annat samhälle i världen? Det kräver ett besked, när man bollar med begrepp i så här allvarliga sammanhang.

 

Tyvärr är det mycket som tyder på att alltfler i vårt samhälle känner sig inte delaktiga i självstyrelsen, vilket kan ha flera orsaker.  Ett  aktuellt faktum är att trots valutgången, med fortsatt framgång för liberalerna, så kvarstår samma regeringskoalition som tidigare. Många väljare har nu deklarerat att de inte ser någon mening med att rösta. De har naturligtvis fel, det är alltid viktigt att rösta enligt övertygelse, men medborgarna väljer faktiskt själva vilket intryck de får av till exempel den här regeringsbildningen. Eftersom  närmare 40 procent av de därtill berättigade ålänningarna inte ville, eller inte brydde sig om,  att rösta i lagtingsvalet kan man inte, trots regeringsprogrammets positiva formulering, säga att alla är beredda att gripa möjligheten att vara med och påverka. Många vänder

ryggen åt självstyrelsen, vilkt är synnerligen oroande, för det släpper i val fram extremister och ytterlighetspolitiker, på ett sätt som annars inte skulle vara fallet.

 

Känslan för hembygden ska hela tiden värnas och stärkas, heter det i programmet. Vad menas med känslan för hembygden, som hela tiden ska värnas och stärkas? Det låter som om ensidig propaganda kunde komma ifråga. I praktiken finns det många olika känslor för hembygden, de flesta positiva och viktiga för människorna.    Till exempel jag själv har en stark känsla för det åländska samhället, jag ser väldigt mycket positivt i detta samhälle och dess människor. Men visst finns det också känslor för Åland som gör mig orolig, känslor som verkar diskriminerande och frånstötande på många av medbornarna här.   Just Känslan med stort K, vilken känsla är det som den här regeringen ska värna och stärka, uppenbarligen på bekostnad av andra känslor och vilka känslor i så fall? Vilken textanalytiker som helst stegrar sig inför fokuseringen på en enda känsla som ska värnas och stärkas i ett samhälle. Här måste man efterlysa klarspråk. Vårt samhälle är i dag alltmer ett mångsidigt samhälle, vilket ger olika framtidsvägar, till skillnad från en ensidig samhällsutveckling.

 

Herr talman,

Regeringen Nordlund förklarar sig vilja främja ett gott samarbetsklimat med statsmakten och omkringliggande regioner - och det låter sig ju sägas - men hur blir det om Roger Nordlund som lantråd ska resa till Helsingfors och diskutera. Han har  bakom sig en koalition som för andra gången på kort tid avfärdar en framställning från republikens president, han har  med sig företrädare som applåderar allt naivt tal om åländsk självständighet? Är det rimligt att tänka sig att man i Helsingfors uppfattar regeringen Nordlund som den som eftersträvar ett gott samarbetsklimat mellan självstyrelsen och staten?  Svaret ger sig tyvärr självt.

 

I handlingsprogrammet utlovas att informationen om Åland och självstyrelsen fortsättningsvis ska utvecklas och förbättras. Den avgående landskapsstyrelsen, med lantrådet Roger Jansson i spetsen, har

beställt och noterat en kommunikationsplan, som jag själv hade förmånen att aktivt få medverka till.

I planen finns en rad praktiska tips om hur man kan öka förståelsen för självstyrelsen, hur man gör hela förvaltningen, förhoppningsvis också lagtingets ledamöter och anställda, till mer påpassliga och medvetna kommunikatörer.  Men då duger det inte, som i budgetsförslaget, att sätta en informationschef i spetsen, när planen bygger på att den ska verkställas med hjälp av en kommunikationssamordnare.  Skillnaden mellan kommunikation och information är inte så liten.Begreppet information gäller meddelande av upplysningar, underrättelse, medan begreppet kommunikation gäller förbindelse, kontakt mellan människor, överföring av information med mera.  Beteckningen informationschef sänder helt fel signaler, dels till dem som kan tänkas söka denna viktiga befattning, dels till dem som vill

söka information hos landskapsstyrelsen.

 

Förra gången, för rätt länge sedan, när jag bistod landskapsstyrelsen med råd om informationsutveck­lingen följdes faktiskt inte planens rekommendationer angående just den tjänst som skulle tillsättas.

Resultatet blev också magert. Jag hoppas verkligen på mer konsekvens den här gången av  lantrådskandidat Roger Nordlund!

 

I den färska planen ingår faktiskt det som står i regeringsprogrammet, att den interna och externa informationen ska utvärderas och utvecklas kontinuerligt. Jag citerar ur planen: “Planen anger kommunikationsmål och ‑medel, påpekar skyldigheter och rättigheter inom området för förtroendevalda och anställda, anvisar hjälpmedel av olika slag, föreslår resultatkontroll och processutveckling.    Planen ska uppfattas som en strategi för ständig uppdatering, ett levande dokument, där tidsramar och anslagsnivåer anges för att implementeras efter detaljberedning inom förvaltningen och enligt landskapsstyrelsens beslut.    Avgörande för framgången är den politidska ledningens fortlöpande

engagemang och direkta insatser för kommunikationsplanens genomförande.”

 

I planen sägs att målet är att ge korrekt och mångsidig information med väsentliga bakgrundsfakta om skeendet inom självstyrelsen som underlag för en korrekt Ålandsbild, med beaktande av att förvaltningens, alltså ämbetsverkets, primära uppgift är att garantera rättssäkerhet och demokrati.   Kommunikationen har i huvudsak tre målgrupper:  Allmänheten på Åland har rätt till en god inblick i landskapsstyrelsens arbete och kännedom om landskapets historia och politiska utveckling. Demokrati och offentlig debatt förutsätter att medborgarna är välinformerade om förvaltningen och om aktuella frågor. Insikter om bakgrunden till dagens situation skapar förståelse för Ålands särställning, ger identiteter.

 

I Finland, riket, har man rätt till korrekt information om skeendet i landskapet och om den poltiska bakgrunden till förhandlingar mellan självstyrelsen ocn staten. Riksopinionen har också rätt till information om skälen till Ålands särställning, som enda lagtryggade enspråkiga området i ett i princip tvåspråkigt land.  Omvärlden, med Sverige i specialställning, har rätt till översiktlig information om Åland som regional autonomi av högre ordning, deltagare internationellt samarbete och exempel på internationell konfliktlösning. Sverige har statsrättsligt åtagit sig en viss tillsyn av den svenska kulturen på Åland, det nordiska samarbetet har gett självstyrelsen tillträde till Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet. Åland eftersträvar representation också i EU‑parlamentet.

 

Information ska ges till alla som söker uppgifter hos landskapsstyrelsen, bland dem enskilda, organisationer och företag som har nytta av information om självstyrelsen samt myndigheter, opinionsbildare och allmänhet i landskapet, riket, Sverige, EU, Östersjöregionen och övrig omvärld.

 

Det finns alltså en plan för detta.

 

Herr talman,

 Jag ber att få återkomma till andra enskildheter i regeringsprogrammet senare i debatten.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Herr talman!

Det är mycket man kunde kommentera i ltl Svenssons inlägg, men jag avstår från det. Däremot efterlyste ltl Svensson en definiton av närområdena och i landskapsstyrelsens handlingsprogram är det givetvis Ålands närområden som åsyftas. I nordiska sammanhang däremot är det Nordens närliggande områden som är närområden.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Att försöka stämpla enskilda ledamöter för visioner eller för deltagande i någon diskussionsgrupp ser jag som ett mycket, mycket allvarligt hot mot demokratin och någonting som hör hemma i det gamla Sovjet. Vi lever i ett fritt land, ltl Svensson och var inte rädd!  - det är min uppmaning.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det vi talar om nu är ett regeringsprogram - och det har nog med demokrati att göra.

 

 

Vtm Häggblom:

Herr talman!

Den landskapsstyrelsebildning vi nu har varit med om och som har kommit så här långt har till mångt och mycket betecknats av att alla ledamöter i detta lagting ena stunden har levt på hoppet och andra stunden känt förtvivlan, eftersom det väl är första regeringsbildningen i självstyrelsens historia där  alla grupper i ett skede åtminstone har varit med i den kommande landskapsstyrelsen. Nå, nu blev det inte så på grund av många omständigheter, kanske ett ord som heter förklaring var det avgörande.

 

Liberalerna har i ett brev till sina medlemmar påstått att undertecknad och en annan lagtingsledamot skulle vara orsaken till att liberalerna inte kom med i den landskapsstyrelsen. Då tror jag att man skall titta sig själv i spegeln och granska hur regeringsbildningen har gått till. Orsakerna var nog andra, och det hoppas jag också att man för ut till sina medlemmar.

 

Det talades här om jämlikhet i ett anförande, att det var så viktigt med demokrati och jämlikhet. I den andra landskapsstyrelsen kanske det föll på att man inte förde fram jämlikheten beträffande personerna, så man kanske skall granska sig själv innan man kastar ut och kritiserar det förslag som nu ligger. Kanske demokratin inte heller till den delen har varit så olika.

 

Det intressanta i den debatt vi har här i dag är att kritiken mot regeringsprogrammet inte är hård på något sätt. Tvärtom har programmet berömts av flera. Det visar att liberalerna har en linje. Jag tror att det regeringsprogram som nu ligger inte har varit så avvikande från det som liberalerna har fört fram och varit ansvariga för. Den kritik vi har hört här i dag kommer från socialdemokraterna och kanske orsaken till att det regeringsalternativet sprack beror just på den kritiken och den analys vi skall göra av den kritiken. Då är det inte liberalerna som behöver ta åt sig för att inte deras regeringsförslag höll. 

Det är också så att vår lagtingsordning förutsätter att var och en skall rösta efter sin övertygelse. Därför kan man inte i olika sammanhang heller kräva att någon skall gå emot sin övertygelse och rösta på ett visst sätt. Det tror jag inte heller att man skall göra i regeringsammanhang och försöka få någon att pressas dit. Då kan det gå så att det brister på sådana formaliteter. Det tror jag man skall respektera varandra för. Det är en lagtingsordning som alla bör beakta.

 

Beträffande den kritik som kom från socialdemokraterna här i dag om avtalsförhandlingar och sådant säger man att man tänker motverka till de samarbetsinviter som finns i regeringsprogrammet. Det tycker jag är oroväckande. Det är väl bra att blivande landskapsstyrelse är beredd att samarbeta med avtalsparterna. Vad gäller ett övertagande av avtals- och arbetsrätten fanns den i vår behörighet fram till 1993. Ingen kritiserade det före. I och för sig var det en miss att man s.a.s. förhandlade bort den, men man har ansett att man har haft minst samma förmåner som i riket. Det är inget nytt att vi nu vill ta över arbetsrätten till landskapet. Det är något som vi har haft. Jag har förut kritiserat varför vi förde över det till riket. Det fanns ingen anledning att föra över någonting som vi har till riket. Då var det också en majoritet som ville det. Vad man fick igen har jag aldrig blivit på det klara med.

 

Beträffande skatteövertagandet och annat påstår socialdemokraterna att det finns en risk för att man går tillbaka. Jag upplever det som ett förtäckt hot att man på alla sätt och vis kommer att göra så att inte en majoritet av Ålands lagting skall få fram sin vilja på rikssidan, och sådant tycker jag inte om i ett demokratiskt samhälle. Sådant borde inte få förekomma. Man skall respektera det och folk går till val på att rösta fram en majoritet. Socialdemokraterna har själv stått här i talarstolen och sagt att de har gått tillbaka i valet. På vilket sätt anser man då att man har ett mandat att säga att det inte skall få genomföras? (Från salen: folkviljan)   Och folkviljan kommer alltid fram i val. Den som tappar mandat får också analysera folkviljan på sitt sätt.

 

Beträffande skärgårdstrafiken ondgör sig ltl Wiklöf över att man skall diskutera olika driftsformer och annat. I den andra regeringskonstellationen diskuterades det att man skulle gå in för och diskutera att bolagisera skärgårdstrafiken. Detta har liberalerna fört fram i olika sammanhang. Om det är samhällsägt eller på något annat sätt, det är väl fritt, men det förutsätter att man har en effektiv skärgårdstrafik. Inte behöver man oroa dem som jobbar där, utan tvärtom, man får en effektivitet som står i linje med det som socialdemokraterna framför. Och vad förde socialdemokraterna fram? Jo, en stram budgetpolitik. Det går hand i hand. Inte skall man väl kasta ut pengar på vad som helst om det inte är effektivt! (Från salen: tingshuset!) Många som jobbar i skärgårdstrafiken i dag vill ha en stramare förhålllning. Det vill också ha ett budgetansvar på varje färja. Det har inte genomförts. Det finns mycket att göra till den delen. Det är ingenting i detta regeringsprogram som går stick i stäv mot det som ltl Wiklöf förde fram om stram budgetpolitik.

 

Vad gäller barnbidraget är det bra att socialdemokraterna är med på att det skall höjas. Att det höjs ett  åt  är i och för sig bättre än att man eventuellt för fram 2,5 procent varje år. Det alternativet hade man också kunnat gå in för. Däremot hoppas jag också under den här regeringsperioden att utbetalningen av barnbidragen kan ske från skärgården, så att man skapar sysselsättning i skärgården och inte som i dag att folkpensionsanstalten sköter det och då det också står på finska när man får utbetalningarna. Det är väl inte riktigt självstyrelsepolitiskt i konformitet med vad vi tidigare velat ha.

 

Beträffande skattetrycket har vi möjlighet att sänka skatterna i landskapet i dag. Det är det regeringspro­grammet går ut på, att sänka skattetrycket med de avdragsmöjligheter vi har. Det är väl bra, både för låginkomsttagarna och för dem som har högre inkomster. Därför skall också regeringsprogrammet beakta låginkomsttagarna så att de också får förmåner av det. Det är den enda möjligheten vi har i dag  så länge man inte är villig, också när man är i minoritet, att föra fram och se till att vi kan utnyttja vår goda ekonomi till alla medborgares förmån. Det tror jag att alla partier skulle tänka på att jobba för och inte motverka en majoritet eller en minoritet.

 

Beträffande bostadsbidragen finns det också en annan variant på dem, eftersom socialdemokraterna förde fram varför det inte står i regeringsprogrammet. Det finns analyser att det är bostadsbidragen som driver upp hyrorna i samhället. Det bör man nog analysera mycket förrän man bara höjer dem - för att  man försöker politiskt tillmötesgå en viss grupp i samhället. Tvärtom leder det kanske till sämre för alla. De analyser som har gjorts i regioner runt om oss är någonting som man kanske bör titta på.

 

Beträffande ltl Svenssons anförande skulle jag vilja ställa en fråga till Svensson och jag vill att han säger det inför det här lagtinget. Han sade att extremister och andra skulle ha ställt upp i valet. Då skulle jag vilja veta: Vilka avser han och vad avser han till den delen? Jag tror att det är bra att man pratar ur skägget, precis som Svensson många gånger har anfört i offentligheten och säger rent ut vad man tycker. År 1979 kallade han vissa som sitter i lagtinget i dag för stalinister. Står han kvar vid de uttrycken än i denna dag? De finns också representerade i detta lagting i dag. Är det sådana som han menar med extremister? Men säg det gärna rent ut vad som avses!

Beträffande självstyrelse kontra självständighet vill jag säga till ltl Olof Erland att till den del det berör ltl Danne Sundman, som är föreslagen till landskapsstyrelsen, så har han inte hymlat om att han har jobbat för självständighet. Jag har inte heller själv hymlat om att jag anser att jag har en vision att Åland är självständigt år 2049. Jag tror att man skall ha en vision om hur man vill ha det och jag står för det. Jag tror att Åland utvecklas bäst om vi kan få över det till den delen. Vi vet att i Europeiska unionen i dag skjuter man kor som inte har någonting på öronen, så jag tror faktiskt att det skulle vara bra om vi själva skulle kunna bestämma sådant.  Europeiska unionen är till för att göra närområdena och de självstyrda områdena viktigare i framtiden. Då tror jag också att det är viktigt att vi också kan visa att vi har den formella självständigheten fast självständighet i framtiden och år 2049 är något annat än vad det har varit. Därför tror jag att man måste ha visioner för att komma någon vart.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Ltl Häggblom bedriver inte politik utan advokatyr när han gör gällande att vi skulle vara mot ett vidgat samarbete, trepartsamarbete, mellan å ena sidan landskapsstyrelsen och i övrigt arbetsmarknadens parter. Det tycker vi är jättebra. Det har vi försökt accentuera. Vi har bara svårt att få det här till någonting trovärdigt eftersom det har varit lite si och så med den frågan tidigare, särskilt när det har gällt vissa fackföreningsdelar. Det är därför vi tvivlar på att det blir så mycket krafttag just nu. Det var ett riktigt bomskott, vill jag påpeka.

 

När det gäller skärgårdstrafiken skriver man inte om att man skall eventuellt inrätta ett landskapsägt  bolag för att driva den. Det vore enligt vårt sätt att se utomordentligt bra. Fantastiskt bra! Då slapp vi också en mycket stor del av debatten här i kammaren. Den skulle säkert skötas betydligt seriösare. Det skulle vara bra. Vad gäller barnbidragen är det ett krav från socialdemokraterna att de skall ses över.  Det är inte att vi har biträtt några andras önskemål. Det är vi som har fört fram det. Det är ett krav. Men vi har också krävt att utkomststödet skulle ses över för de allra sämst beställda och att man också skulle titta på bostadsbidragssidan. Vi delar allstå inte ledamoten Bert Häggbloms uppfattning om att de i dag överhöga hyrorna, som har drivits upp av omständigheterna skulle vara någonting som beror på bostadsbidragen, som inte har justerats på gud vet när.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Beträffande bomskottet var det någonting som tog i varje fall  (Från salen, ltl Wiklöf: nej, det var bom!), för ltl Wiklöf ifrågasätter, oaktat detta, trovärdigheten hos den landskapsstyrelse som skall bli till. Jag tror att ltl Wiklöf skall vänta och se. Jag tror att landskapsstyrelsen har förutsättningar att göra också det som ltl Wiklöf vill. Och med ett nu uttalat bistånd från Wiklöf , så torde det inte vara något problem till den delen!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Men har från regeringshåll i många andra sammanhang, vid flera andra tillfällen, även med den konstellation som nu uppträder igen, deklarerat hur man skall samarbeta åt de här hållen. Vi har erfarit  att från vissa fackföreningsdelar är man mycket missnöjda över att man sällan blir kontaktade. Blir detta reparerat är ingen gladare än vi, framför allt blir vi glada om man tillmäter fackföreningsrörelsens synpunkter vikt och värde och tar med ingredienser av det i processen. Det tror vi att egentligen är en omistlig del i det demokratiskt samhälle.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Häggblom ifrågasatte vilket mandat socialdemokraterna har att redan nu deklarera att vi är emot ett övertagande av avtalsrätten och att vi inte heller kommer att understödja några större övertaganden av beskattningen.  Ja, vi har det mandat som våra väljare har givit oss och de organisationer som vi står i kontakt med och diskuterar, bl.a. handlingsprogrammet. Sedan är det så att ltl Häggblom tydligen inte skiljer mellan majoritetsmakt och den makt som utgår från folkviljan. I handlingsprogrammet har man tagit upp den socialdemokratiska demokratiuppfattningen, dvs. att makten skall utgå från folket, inte uteslutande från partiet. Det står överhuvudtaget ingenting om demokrati i de obundnas valprogram, så jag förstår att begreppen inte är helt klarlagda i den gruppen, men som jag uppfattar folkviljan är det så att både parlmentet och landskapsstyrelsen har ständigt under mandatperioden en skyldighet att utröna folkviljan - och den är inte alltid, ganska sällan t.o.m., adekvat med majoritetens uppfattning. Det betyder att majoriteten riskerar att hela tiden köra över folkviljan, om man inte beaktar åtminstone oppositionens synpunkter.  Det här har vi diskuterat förut och jag är glad att det finns i programmet, för nu får vi möjlighet att under hela perioden påminna landskapsstyrelsen och lagtinget om folkviljan.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Folkviljan kommer också fram i val. Det är det som också avgör den kommande konstellationen som landskapsstyrelsen står för och som har majoritet i Ålands lagting. Ser vi på folkviljan som fanns under senaste period, så kan vi obundna inte klandra folkviljan i senaste val på något sätt, utan tvärtom, det visar att den politik som obundna förde hade en viss respons hos folkviljan, vilket gjorde att vi ökade antalet röster.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Häggblom gör en analogi mellan valresultatet och folkviljan. Det är säkert ett uttryck för folkviljan. Men det är inte synonyma begrepp, för folkviljan kan också uttrycka sig i t.ex. proteströster, dvs. att man avstår från att rösta. Men de facto har de som representerar folket också en skyldighet att beakta de synpunkterna. Folkviljan är nog som jag ser det någonting betydligt mera komplicerat än att man tror att det är det som har resulterat i den landskapsstyrelse som nu presenterar sig här.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

I senaste val röstade flera människor än tidigare i val och valprocenten har gått upp. Till den delen kan man också se resultatet, vem som har ökat och minskat i det val som har varit.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Vicetalman Häggblom ställde flera frågor. Han kräver t.ex. svar på sådant som har sagts för 20 år sedan av en person som har deltagit i den offentliga debatten mellan 1958 och 1994, och jag skulle säga att det är framsteg därför att förra gången han krävde svar skulle det vara på någonting som jag hade sagt för 25 år sedan! Han svarar däremot inte på frågor som ställs som han kan ha anledning att svara på, så jag håller med ltl Wiklöf att det här är nog en typ av advokatyr som kanske inte riktigt hör hemma i lagtinget, så därför svarar jag inte desto närmare på frågorna. Men alla som analyserar valrörelser anser  att om alla skulle rösta skulle man få ett mera mittenbetonat resultat än om bara de verkligt engagerade  på olika håll och kanter röstar. Jag tycker att vicetalman Häggblom skall sluta ställa frågor om det som folk sade på sjuttiotalet; om han vill fortsätta skall han redogöra för vad det är han frågar om, bakgrunden och sätta in det i ett sammanhang, inte göra på det där sättet!

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag kan inte kräva av någon lagtingsledamot att den skall komma ihåg vad som gjordes för 25 år sedan. Men åtminstone för 10 minuter och 30 sekunder sedan sades det att det fanns människor i detta val som har ställt upp som extremister och andra. Jag ville bara ha svar på det, så de tär inte 25 år sedan, utan det är 10-15 minuter sedan, ltl Svensson!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag sade att många vänder ryggen åt självstyrelsen, vilket är synnerligen oroande, för det släpper i val  fram extremister och ytterlighetspolitiker på ett sätt som annars inte skulle vara fallet. Jag pekade alltså inte ut några extremister, för jag antar att alla extremister inte blev invalda i detta lagting!

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Eftersom man kastar ut uttryck som extremister skulle det också vara hedervärt gentemot Ålands befolkning och säga vilka människor man åsyftar. Man försöker säga att vissa människor är extremister. Jag tycker att det är ett ganska hårt ord sagt från Ålands lagtings talarstol. Då tror jag också det är hedervärt om man skulle nämna dem vid namn så att vi alla vet vem det är. Är det jag? Är det någon annan av mina lagtingskolleger eller är det någon som har ställt upp i valet till Ålands lagting?

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wickström-Johansson:

Herr talman!

Jag tänker inte orda desto mera om programmet. Jag ser egentligen inte någon större vits med det; dels  är ett program av den här typen av ganska underordnad betydelse. Det som är viktigt är den politik som följer, det som konkret kommer att hända under de kommande åren. Det återstår att se. Jag och liberalerna kommer noga att följa med det och bedöma det då vi kommer så långt, men i det här skedet är det kanske ingen större vits att bedöma programmet.

 

Som sagts här tidigare kan man säga att programmet verkligen är utformat som en total önskelista, där i princip allt man kan tänka sig i fråga om målsättningar finns med, men där strategier och lösningar  i hög grad har lämnats bort.

 

Det man också kan säga om programmet är att många av formuleringarna och frågorna är välbekanta, liberala tankegångar och saker som ingår i vårt valprogram och som vi har framfört under vår oppositionstid. Det är positivt, för det visar att man har lyssnat på oss, de frågor vi har lyft fram och det visar också tydligt att det inte var politiken och sakfrågorna som var det avgörande hindret för ett stadigt mittensamarbete. Det fanns kanske andra saker, personkemi, svårigheter att prata med varandra, svårigheter att konstruktivt möta varandra i diskussion. Jag kan ta del av den här kritiken. Jag tror också  att det finns många andra här i lagtinget som kan ta del av den kritiken och jag hoppas att det blir en förbättring på den punkten under de kommande åren.

 

Herr talman!

Jag hade trott på en annan lösning än den vi har här i dag som skulle ha gett ett brett och stabilt stöd för en konkret utveckling av självstyrelsen. Så blev det inte i det här skedet. Nu får vi gå vidare och se vilken konkret politik landskapsstyrelsen kommer att föra här och hur samspeleet här i lagtinget kommer att fungera mellan majoritetspartierna, mellan majoritet och opposition.

 

Herr talman!

Jag får önska landskapsstyrelsen lycka till och jag kan med säkerhet utlova en kritisk och konstruktiv granskning från vår sida, inte minst av alla de många liberala saker som finns med i regeringsprogram­met.

 

Ltl Ronald Boman:

Herr talman!

Eftersom ledamöterna Wiklöf, Erland och Svensson har framfört mycket av det jag tänkte säga skall jag ha ett något förkortat anförande. Jag kan säga att jag i stort delar nämnda ledamöters framförande. Det är närmast i fråga om skärgårdstrafiken och ett självständigt Åland som jag har en annan uppfattning.

 

Herr talman!

Jag tillhörde en av de många som ville ha förändring. En makt som blir cementerad är inte bra för utvecklingen. Nu är det i stort sett samma personer som också i fortsättningen sitter i en ring och kliar varandra på ryggen och tycker att de är duktiga.

 

I den nya landskapsstyrelsen ingår tre partier, varav två som tappat i väljarstöd. Centern gick tillbaka  med 0,5 procent och FS med rekordhöga 6,1 procent av det totala väljarstödet. I den nya landskapssty­relsen är det endast obundna som gick fram, och det med 3 procent jämnt.

 

Med i stort sett samma landskapsstyrelse betyder det att informationen till oppositionen från landskapsstyrelsen närstående bolag även i fortsättningen kommer att vara obefintlig. Vi är också i fortsättningen hänvisade till massmedia när det gäller att få information från bl.a. PAF, Postens styrelse, Skärgårdsflyg,  Långnäs hamn, många skoldirektioner, hälsonämnden och mycket annat där regeringspartierna tagit hand om alla poster. Som exempel fick jag igår i massmedia reda på att PAF gått in i ett bolag och satsat drygt 15 miljoner mark i aktiekapital i detta bolag. Jag anser att det inte är tillfredsställande när minst 13 av lagtingets 30 ledamöter är utestängda från information som alla borde ha tillgång till. Det är inte regeringspartierna som äger dessa bolag och organisationer, utan det är hela befolkningens egendom.

 

Ett annat fall där informationen till oppositionen varit obefintlig gäller tingshuset. Jag hoppas dock att det nya lantrådet inte har samma diktatoriska syn på sin roll som det föregående lantrådet hade, utan jag hoppas att han kan inse att även oppositionen har rätt till information.

 

Jag vill avsluta med att önska den nya landskapsstyrelsen lycka till.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det som har intressserat mig mest i förslaget till handlingsprogram är övergripande frågor, framför allt frågor om demokrati och jämställdhet. Vi var redan i en replikväxling inne på skillnaden mellan  att styras av folkviljan jämfört med majoritetsvälde. Det som skrivs här är ett direkt citat från socialdemok­raternas valprogram. Jag har tittat på de övriga valprogrammen. Det finns bara i vårt program, nämligen det som sägs på sidan 2: “att självstyrelsen skall utvecklas i enlighet med folkviljan”.

 

Den största skillnaden tycker jag mig ha funnit jämfört med centerns program, där man talar om att beslutandemakten skall ligga hos de förtroendevalda. Man utgår i det resonemanget antagligen från maktfördelningen mellan Åland och Finland. Det tycker jag är en ganska bra utgångspunkt när man vill diskutera demokratin på Åland. De gamla grupperna i lagtinget, som representerar särskilt landsbygds­befolkningen och den nationalistiska rörelsen, ser nämligen demokrati och politik väldigt mycket ur ett maktfördelningsperspektiv mellan Helsingfors och Åland, men hur den åländska demokratin eller den åländska folkviljan ställer sig till olika frågor har man inte så ofta brytt sig om utan man har tagit sig toklningsföreträdet precis på det sätt som ltl Häggblom själv var en väldigt god exempliering av. “Bara den här majoriteten kommer överens så driver dom igenom vad dom vill i stort sett” - det är resonemanget! Och det fick vi starkt uppleva under den senaste mandatperioden. Resonemanget går ungefär ut på att det är klart att ni får säga er åsikt och vi kanske t.o.m. lyssnar, om vi inte sitter utanför plenisalen och pratar om våra interna angelägenheter, men vi kommer knappasst att beakta åsikterna  i någon högre grad i vår politik!  En sådan majoritetspolitik är egentligen inte tidsenlig längre om man ser till Europeiska unionen, och den är oerhört gammal om man ser till demokratin i de nordiska länderna. Vi får antagligen dras med det fortsättningsvis, även om man talar om folkviljan. För oss i socialdemokraterna är detta oerhört intressant och vi kommer naturligtvis att vid varje mera viktig fråga ta upp detta med folkviljan.

 

Ltl Svensson var inne på en oerhört intressant sak, nämligen den monolitiska uppfattning som finns i majoriteten och som antagligen håller den samman som ett sorts känslomässigt kitt. Det är den åländska identiteten. Det är en kollektiv identitet, en enda. Men vad består den egentligen av? Det skulle vara intressant om majoriteten beskrev vad den åländska identiteten är. Det är klart att så länge man inte gör det är det ett ganska mystiskt begrepp och det kan hålla alla samman. Men jag skulle vilja att majoriteten faktiskt vid tillfälle beskrev vad ni menar med den åländska identiteten i grunden. Nu lägger man det här som en av förutsättningarna inom utbildningen och kulturen. Den åländska identiteten är nämligen inte ett uttryck för folkviljan. Det finns de som anser att det finns flera identiteter. Det är ganska intressant att den borgerliga landskapsstyrelse som vi har, som antagligen tycker att individens frihet är viktig och bör värnas, ett viktigt värde i alla liberala samhällen - och då menar jag inte liberal i inskränkt partibemärkelse - inte inser att det skall finnas valfrihet också i fråga om identitet.  Den som inte har samma uppfattning som landskapsstyrelsen om den åländska identiteten, den riskerar ett utanförskap i det här samhället.  

 

Skrivningar av det här slaget är dogmatiska och de förenar inte - de skiljer åt. De är också konfliktbyg­gande därför att de ger inte utrymme för pluralism.

 

Herr talman!

Detta är alltså en mycket viktig ideologisk fråga: Finns det bara en enda åländsk identitet eller finns det flera? Om den saken råder det olika meningar i det här samhället. Men den här landskapsstyrelsen talar bara om en enda åländsk identitet. Och så länge vi inte vet vad det egentligen är är det ännu svårare att ta ställning till om man har samma uppfattning eller på vilka punkter man möjligen har en annan syn. Detta är i grunden odemokratiskt som jag ser det.

 

Hur är det med demokratin när det gäller fördelningspolitiken? I programmet saknas pensionärer, ensamförsörjare, personer med funktionsnedsättningar, arbetslösa och det står ingenting om personer som flyttar in till Åland, vilket är en rätt så stor grupp i dag. Berörs de inte alls av den här landskapssty­relsens handlingsprogram?

 

Programmet är inte särskilt demokratiskt.  Det innehåller vissa favoriseringar. Sättet att fördela medlen som till kommer självstyrelsen och det goda som tillhör självstyrelsen kan aldrig bli demokratiskt, om inte alla grupper tillförsäkras åtminstone sin andel av det överskott som självstyrelsen för med sig.

 

Herr talman!

När det gäller jämställdheten var det någon som sade att den här landskapsstyrelsen ser jämställdheten som en personalfråga och en idrottsfråga. Det nämns på en rad, som verkligen är en plattityd: “Landskapsstyrelsen kommer att inom alla områden främja jämställdheten mellan kvinnor och män.” Ja, herr talman, något annat hade varit bara ägnat att väcka uppmärksamhet!  Men det här känns nog som ett antiklimax med tanke på att vi nu har en tredjedel kvinnor i salen. Kvinnorna i majoritetsblocket har tydligen inte heller lyckats få in någonting mera.

 

Det talas också om idrotten och att kvinnlig och manlig idrott skall värderas lika och ges likvärdiga resurser. Jag tror att det är en ganska farlig indelning att tala om kvinnlig och manlig idrott. Det finns kvinnor och män som utövar olika idrotter och sporter, men framför allt finns det mycket kvinnor som motionerar, och de borde få mera resurser. Men det är en detalj i sammhanget.

 

Sedan har vi en fråga som är mycket intressant och det är väl det som är kvinnornas bidrag till handlingsprogrammet i den här landskapsstyrelsen. Det är att man nu “skall utreda förutsättningarna att få hemarbetet pensionsberättigat”! Jag har ganska mycket hemarbete, eftersom jag är ensamstående. Jag har ingen man som kan fixa och greja åt mig, utan jag får sköta allting själv. Det blir ganska många timmar för mig att sköta om mitt hem. Jag är väldigt glad om det blir pensionsberättigat! För det är väl allt hemarbete det gäller!? - eller är det bara vissas hemarbete? Vari består detta hemarbete? De flesta kvinnor som arbetar gör vid sidan av sitt yrkesarbete oerhört mycket hemarbete som är helt obetalt. Jag tror att också de blir mycket glada när landskapsstyrelsen gör arbetet pensionsberättigat! Det finns också kvinnor som flyttar till Åland och kanske blir hemmafruar, det finns t.o.m. sådana som köps för att åländska män skall få hemarbetet skött. Dessa kvinnor kanske flyttar till Sverige efter en tid. De måste få ta sin pension med sig, eftersom systemet är upplagt så. Det blir mycket pengar i pensioner för hemarbetet, för det är ett stort arbete. Det finns förstås också män som gör hemarbete. Det finns pensionärer som gör hemarbete, ja, nästan, alla, tror jag faktiskt, gör hemarbete!  Och nu skall vi få pension för det!

Normalt får man pension för att man under sin yrkesverksamma period har betalat in pensionspremier och dessa frigörs s.a.s. vid en viss ålder när man lämnar arbetslivet. Men när skall man få pensionen för hemarbetet, eftersom det faktiskt fortsätter efter det att man har gått i pension? Det tar inte slut när man har varit 40 år i yrkeslivet. När skall pensionen utfalla och hur länge skall den utfalla?

 

Ja, herr talman, det är många som har önskat landskapsstyrelsen lycka till och det finns nog i många frågor här behov av den god portion lycka om det skall lyckas för landskapsstyrelsen. Det är inte bara det här med hemarbetet som skall bli pensionsberättigat som är en ganska stor bit att svälja, utan det är också det här med framtidsforskningen och hela det globla som man skall följa upp. Det är väl framtidsministern som kan ta det mellan varven som han inför olika IT-strukturer i vårt samhälle! 

 

Det skall också införas en åländsk skatteförvaltning. Jag måste säga att det finns många bra förslaget i regeringsprogrammet, men det förslaget tycker jag faktiskt är rent ut sagt dumt. Varför skulle man ta över en förvaltning? Det är inte någon särskild högerpolitik i det. Vi vet att den  landskapsstyrelsen som  sitter har låtit offentlig förvaltning expandera kolossalt, men nu är man inte nöjd med det,  man vill  dessutom ta över skatteförvaltningen utan att - tydligen - ha behörigheten inom skatteområdet. Det är lite av  tingshussyndromet - att man vill ha statliga uppgifter.

 

Man skall också införa dagliga tv-sändningar!

 

Herr talman!

Jag hoppas faktiskt att vissa dessa löften inte förverkligas. Det blir faktiskt en katastrof för den landskapsstyrelse som någon gång kommer efter om dessa förslag skall förverkligas ekonomiskt. Jag tror att det är betydligt viktigare att hålla sig med båda fötterna på jorden och bl.a. se till att ÅHS får den totalplan för investeringarna som här, mycket riktigt, sägs och att man bygger ut det, att vi får mindre undervisningsgrupper och att vi satsar mycket, mycket mera på miljön. De andra mera högt flygande planerna känns inte trovärdiga. - Men man skall ju aldrig säga aldrig här i livet!

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Det är intressant att som ny politiker att sitta här och lyssna och framför allt notera att man från många håll upplever det som kritik när man finner någon politik som man kanske har gemensamt, att man gärna kritiserar det med det. Jag tycker att det är aldrig fel om man snappar upp goda idéer från olika håll, för jag utgår i alla fall från att vi 30 som sitter här i salen har som gemensamt intresse att jobba för Ålands bästa och inte konstatera att nu har ni tagit vår idé, då måste vi spoliera det!

 

En annan sak som jag reagerar på ltl Sundbacks funderingar kring hemarbetet. Jag har inte hunnit titta  hur den exakta ordalydelsen är i handlingsprogrammet, men det står där att möjligheterna att få hemarbetet pensionsberättigat skall utredas. Det är väldigt bra om ltl Sundback och alla andra hjälper till i det arbetet och tar in flera olika aspekter. Det som jag tror att vi från regeringshåll har funderat på är sådant arbete som man gör som annars samhället sköter, dvs. om man väljer att sköta sina barn hemma i stället för att utnyttja den samhällsservice som finns, där man väljer att sköta hemma i stället för att föra sin åldring till en åldringsanstalt. Men det finns säkert flera punkter av hemarbete som man kan behöva titta på, och det hoppas jag att vi kan göra tillsammans.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Britt Lundberg “ha inga förstaji”. Jag tycker att det är jättebra, och det tror jag att jag har  sagt fyra

gånger, att landskapsstyrelsen tar in att man vill göra en politik som är förankrad i folkviljan. Men det är intressant att det är taget ur det socialdemoraktiska valprogrammet och det finns inte i något av de program som den nya koalitionen företräder. Det är ändå uppseendeväckande, om man har någon som helst politisk erfarenhet. Visst är det kul för oss, men vi har lite svårt att tro att det skall följas fullt ut, men vi följer med utvecklingen och vill nu i det här skedet poängtera att det här är faktiskt mycket viktigt och intressant.

 

Det var intressant att höra att ltl Britt Lundberg inte visste vad detta med hemarbete betyder i programmet, utan det skall utredas. Det är väl så med många av punkterna i programmet, att majoritetens representanter inte vet vad det riktigt betyder. Så har vi också uppfattat det, så på den punkten är vi också överens!

 

Ltl Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag sade att vi skall utreda vilka områden som behöver tas med. Jag har inte sagt, att jag inte vet vad hemarbete betyder.

(Ltl Sundback: du sade det!)

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det är egentligen ltl Britt Lundberg som skall förtydliga innehållet i programmet. Det är jag som är representant för oppositionen som är kritisk och ställer frågorna. Jag tyckte att jag ändå hade betydligt mera tänkt över saken än vad ltl Lundberg har gjort.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Ltl Sundback nämnde miljön som ett viktigt område. Jag har faktiskt tänkt att kommentera lite vad som sägs om den i regeringsprogrammet. Generellt säger landskapsstyrelsen att den på miljöområdet arbetar för en hållbar utveckling.  Generellt säger landskapsstyrelsen att den på miljöområdet arbetar

för n hållbar utveckling. Att hållbar utveckling är ett ganska dimmigt begrepp för landskapsstyrelsn framgår när man läst hela regeringsprogrammet. Avsnittet om miljön är påfallande håglöst. Den tillträdande landskapsstyrelsen hänvisar till den avgående landskapsstyrelsens handlingsprogram för 2000‑2003, som verkligen inte innehåller några banbrytande tankar.

 

Ett mål sägs vara att komma bort ifrån att utsläppen från fiskodlingarna står på Östersjökommissionen Helcoms svarta lista över särskilt svåra föroreningskällor. Men enligt avgående miljöministern Gun

Carlson uppfyller ju fiskodlingarna redan de fordringarna! Så det som återstår är väl då att uppmärksam­göra Helcom på detta faktum - att leverera en skrivelse. Som målsättning är den blygsam.

 

Att kartlägga alla våra föroreningskällor innebär inte heller någon påtaglig lättnad för vår miljö, inte heller att utreda biltrafikens luftföroreningar, inte heller att sammanställa en rapport om tillståndet i den åländska miljön.    Att få fart på en avloppsplan  är väl i sig positivt, men allt beror sedan på hur avloppsplanen utformas. Det är ingen action!

 

Att landskapsstyrelsen fortsätter att stödja av Nordiska rådet prisbelönta Agenda 21 i dess arbete är naturligtvis bra, men beskedet kan knappast betecknas som överraskande eller som en radikal målsättning.  Men något intresse för att medverka i Östersjöns Agenda 21, regeringarnas program  för en hållbar utveckling i Östersjöregionen, det räcker den kommande landskapsstyrelsens engagemang inte till för.

 

Och det återstår att få reda på  vad landskapsstyrelsen avser med att vägbyggen ska utföras med största möjliga hänsyn till miljön och vårt kulturlandskap. Hittills kan man säga att spåren förskräcker.

 

Allt som allt måste man få intrycket att miljö inte hör till regeringsbildaren Roger Nordlunds skötebarn. Miljön har i stället en ganska låg rangplats i programmet.

 

Herr talman

Landskapsstyrelsen  vill nu satsa på det dyraste massmediet av alla. Dagliga TV‑sändningar är målet. Det blir  ett dyrbart mål och frågan är vad som får komma i andra hand i stället. Ålands radio är uppenbarligen ännu inte färdigt utvecklad och där finns önskemål om mycket mera pengar för att utveckla Ålands radio till ett fullvärdigt public service-företag, det massmedium som är lättast tillgängligt för alla, överallt., och som når ut snabbast av alla. Man måste fråga sig vad lantrådskandida­ten och regeringskoalitionen har för uppfattning om kostnaderna och den allmänna nyttan med satsning på dagliga TV‑sändningar jämfört med en färdigt utvecklad Ålands radio.

 

Vtm Bert Häggblom, replik:

Herr talman!

Ltl Svensson kritiserar landskapsstyrelsens regeringsprogram för att det inte innehåller tillräckligt med konkreta bevis på miljöfrågor. Men jag hörde ingenting i ltl Hasse Svenssons tal om konkreta åtgärder heller. Då finns det väl möjlighet att få den nya landskapsstyrelsens i detta skede att börja jobba med bättre konkreta saker än vad som står i regeringsprogrammet, om man i ett så tidigt skede som möjligt för fram det. Vi vet att när vi diskuterade miljöhandlingsprogrammet för inte så länge sedan erinrar  jag att det som ltl Svensson framförde var direkt taget ur en engelskpråkig Baltic-tidning som var översatt till svenska. För gärna fram konkreta förslag. Det är i så fall intressant.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag trodde att det var regeringsförslaget som vi nu skulle diskutera. Tydligen vill vtm Häggblom hellre att oppositionen skulle lägga fram ett regeringsförslag!

 

 

Ltl Häggblom, replik:

Herr talman!

Konstruktiv kritik är alltid bra, men har man bättre förslag tycker jag att man inte skall sitta och vänta fyra år till nästa val förrän man för fram dem. Miljön hinner försämras otroligt under den tiden. Jag hoppas att under de kommande fyra åren också ltl Svensson kan få liberalerna att ändra sig till den delen att man också kan rösta för ett så enkelt förslag som obundna hade i tiden och som jag också har sett att Danmark skall få hela EU att gå med på, dvs. att man också får svänga till höger vid röda ljus - så att inte liberalerna stannar hela tiden vid rött ljus.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag måste tyvärr sälla mig till dem som inte riktigt förstår vad vtm Häggblom menar alla gånger!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Jag tycker att vtm Häggblom sammanfattade det ganska bra, att varför skall vi vänta fyra år när det finns bättre förslag - varför skall vi vänta fyra år när det finns bättre förslag till landskapsstyrelse! Det kan vi väl ha i minnet en tid framöver.

 

Jag skall kommentera några saker som har varit upp här som jag inte tidigare har sagt så mycket om. Det gäller för det första programmet som sådant. Det gäller folkviljan och det gäller självständighets- frågan, som jag initierade här i vårt gruppanförande. När det gäller programmet är det väl ingenting som vi liberaler har att invända mot om det tas idéer från det som vi tidigare har lagt fram: golfbana i Grelsby, ett fördelningsavdrag med låglöneprofil, ökning av barnbidrag och liknande saker till grupper  som är i behov av sådant. Det finns flera sådana punkter. Det som man kan säga rent allmänt och som  debatten har visat är att programmet lider lite av samma som budgeteringen de senaste åren - jultomte-syndromet - man vill vara snäll och hygglig och då låter man budgeten flöda lite åt alla håll. Det här går bra så länge klumpsumman genererar pengar och så länge vi har inkomster, men det är också en farlig politik därför att det skapar förväntningar, det skapar dåliga vanor. Därför är det alltså viktigt att diskutera det här. Det viktiga för oss, och det har vi sagt här i flera sammanhang, är vad landskapsstyrel­sen kan åstadkomma; oberoende av programmet är det handlingskraften i konstellationen som vi skall bedöma.

 

Som en parentes kan jag säga att vi har diskuterat frågan om pensioner tidigare här i lagtinget och jag minns då att jag förde fram vissa tankar som finns på olika håll, att pensioner för hemarbete - där jag håller med ltl Sundbacks invändningar att tar man det fullt ut blir det orimliga konsekvenser - skulle gälla att man för vissa avgränsade år eller arbetstider i hemmet kan räkna vissa poäng, dvs. när man går från yrkeslivet in i hemarbete, som sköts av andra kan man alltså räkna pensionspoäng för det och det skulle i det här fallet finansieras av landskapet. Problemet i Ålands fall är att behörigheten ligger på riket, så att vi är väldigt bundna till de system som finns. Nu har ju den här landskapsstyrelsen höga ambitioner i externpolitiken när det gäller behörighetsöverföringar så jag tycker att också där kan vi sätta en gräns att om två år skall vi väl se resultat i det här fallet!

 

Herr talman!

Den andra punkten gäller folkviljan. Det är klart att i en formell parlamentarisk mening är det så att den som har majoritet bildar landskapsstyrelse; därmed är det inte sagt att folkviljan avspeglas i den konstellationen utan man kan säga att det är folkviljan, till den del den uttrycks i val, men så fort valresultatet har kommit förändras folks vilja, så man måste se den demokratiska processen som ständigt pågående. Det är alltså en daglig process, där det gäller för en landskapsstyrelse att vara lyhörd för vad folk tycker. Om man säger vad folk tycker finns det olika frontlinjer s.a.s. En landskapsstyrelsen med smal majoritet kan bedömas av hur man hanterar sina fronter. Den här landskapsstyrelsen kan sägas ha en front gentemot lagtinget där det finns partier som har representanter för en annan folkvilja, som också har behov av att hela tiden förankra sina ställningstaganden. Man kan i det här fallet också säga att det finns en frontlinje gentemot riksdagen, där riksdagsmannen har en annan partiförankring, som är folkvald och det är också en folkvilja. Vi har frontlinje mot vissa regioner. I Mariehamn finns det en annan majoritet än den landskapsstyrelsen representerar. Ser man folkviljan som en pågående process, en diskussion, så finns också massmedia med i bilden och där har landskapsstyrelsen kontroll på vissa massmedia, men förhoppningsvis inte på alla. Jag nämnde radio- och tv-frågan här tidigare. En landskapsstyrelse skall alltså bedömas av hur man hanterar sina eventuella fronter; blir det konfrontation med fronterna minskar handlingsfriheten. Kan man överbrygga frontlinjerna blir det ett bättre resultat.

 

Vi har sagt för vår del att vår folkvilja, som vi känner av i samhället, den för vi till lagtingssamarbetet mellan partierna. När det gäller externpolitiken har vi så pass avvikande åsikter från dem som finns representerade i landskapsstyrelsen att vi vill ge landskapsstyrelsen mandat att sköta det här själva, men inte något mandat för vår del, för vår folkvilja, annat än det som kommer till lagtinget. Det är naturligt att vi vill bli informerade och vara med och diskutera, och vi skall inte på något sätt hindra landskapsstyrelsen att fullfölja sin linje. Däremot har vi rätt att kräva resultat.

 

Därmed kommer jag över till det som vtm Bert Häggblom sade om självständighet, att det är ingen hemlighet att den som avses bli ansvarig för kansliavdelningen och vissa andra frågor aktivt arbetar för självständighet. Jag vill direkt säga att det är fullt fritt att ha sina åsikter, det är inte det det handlar om, men i liberalerna ser vi med en viss oro på det av rent politiska, praktiska skäl, för att om man arbetar för självständighet lägger man ju sin energi på att förverkliga det; annars är det ingen mening! Är man så pessimistisk om man sin egen roll så att man tror att det tar 49 år att förverkliga det, så måste man väl anstränga sig ännu mera. Senaste självstyrelselagsrevision tog ungefär 22 år; första motionen om revisionen kom 1971 till lagtinget, sedan var det visserligen en paus, men 1978-79 kom arbetet igång och 1993 hade vi en ny självstyrelselag. Det är alltså en lång process. Den som verkligen tror på det här skall ju arbeta för det. Vi skall öppet redovisa vad vi vill med samhällsutvecklingen; alla har vi våra visioner, och en del visioner ansluter sig till den allmänna europeiska processen att det är ökad integration som ger möjligheterna för olika regioner och områden, inte det att det blir fler självständiga stater. Man kan se ett dilemma här i det europeiska sammanhanget att de medlemsstater som nu ansluts till Europa kommer att få ett minskat inflytande, medan Åland har på sätt och vis en säkrad internationell position i och med självstyrelsen. Vi har alltså större möjligheter att få våra särförhållan­den beaktade i t.ex. kultur, språk osv. 

 

Varför vill vi föra upp det här med självständighet på bordet, sätta katten på bordet? Jo, det är därför att när landskapsstyrelsen sätter igång och jobbar med de externpolitiska frågorna, så är det viktigt att försöka bedöma vad man faktiskt kan åstadkomma när det gäller skattegränsen, sjöfarten, indirekta skatter, samfundsskatten, jordbruket, EU-positionen osv.  Om man i landskapsstyrelsen återigen har två linjer, några ledamöter bedriver självständighetslinjen, andra vill ha självstyrelselinjen och de som är mittemellan vill endast utreda, utvärdera osv., så kan man fråga sig: Vad blir handlingskraften i en sådan landskapsstyrelse? Sju ledamöter har en begränsad energi, sju ledamöter skall förankra sitt arbete i lagtinget, blir det då självständighetsfrågan som man ägnar sig åt, ja, då behöver man ägna mycket energi åt den. Är det självstyrelsefrågan man ägnar sig åt måste man ägna mycket energi också åt den. Men så länge man tänker sig att båda linjer skall finnas med blir det problem. Vi har förväntningar på landskapsstyrelsen att man skall åstadkomma resultat. Det kan man göra om man satsar på självstyrelsens utveckling. Jag är inte det minsta oroad för att Åland under den här perioden skulle få förslag till lagtinget som säger att vi skall gå in för självständighet. Jag ser det som tre tomma tågvagnar utan lok, utan räls, utan tidtabell, utan destination. Man kommer ingen vart!  Skall man däremot hålla på och fösa in saker och personer i de tomma vagnarna under den här perioden tar det energi från den linje som vi tror på, nämligen att utveckla samhället inom ramen för självstyrelsen. Man kan alltså släta över och säga att det här är visioner, det här är långsiktigt, det här är bara tankar och det måste man få ha, men om man arbetar aktivt i hemliga sällskap, om man in i landskapsstyrelsen för tanken på att vi skall arbeta för självständighet också under den här fyraårsperidoen kommer det att försvåra arbetet. Det försvårar arbetet gentemot riket men också gentemot grupperna i lagtinget. Dubbla budskap från början i en landskapsstyrelse kan aldrig vara bra. Vill man stå för självständighet skall man gå ut i val och göra det öppet, redovisa. (Från salen, ltl Sundman: det har jag gjort)  Ltl Sundman säger att han har öppet redovisat det i val och då kan vi säga att folkviljan har tolkats som så att landskapsstyrelsen skall arbeta för självständighet! Häromveckan fick vi höra i lagtinget att man inte kunde föra fram den här frågan så öppet därför att det var bara 15-20 procent i opinionen som stod bakom den, men nu har vi fått höra både från vtm Bert Häggblom och från ltl Sundman att ett öppet redovisande av självständig­hetslinjen i valet har gett utslag till att landskapsstyrelsen också omfattar detta program plus det som står i programmet och plus att andra personer arbetar för en annan linje. Vi kan inte göra annat i parlamentet än att vänta och se: vad åstadkommer landskapsstyrelsen i de viktiga externpolitiska frågorna.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Ltl Erland kommenterade diskussionen om hemarbetet och anförde att liberalerna också har varit inne på att göra speciellt vårdnadsbidraget pensionsberättigat, men tydligen har man nu slutat med det. Jag tycker för min del att det förslag som den här landskapsstyrelsen kommer med är betydligt intressantare, för det är demokratiskt, det gäller alla som sysslar med hemarbete, som jag förstår det. Annars har det varit så att förslagen inte har omfattat alla kvinnor utan bara dem som har vissa möjligheter att stanna hemma under vissa förutsättningar. Dessutom skulle det vara ett stort steg framåt för jämställdheten därför att det utförs så oerhört mycket oavlönat hemarbete och det är i högsta grad kvinnorna som sysslar med det. Jag tycker alltså att ju mer man funderar över det och ju mer man diskuterar landskapsstyrelsens förslag desto intressantare blir det. Åtminstone kommer vi att med spänning se fram emot utredningen och ta del av den.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Liberalerna har inte fört fram något förslag i lagtinget eftersom det är en riksbehörighet och att landskapsstyrelsen nu utreder frågan har vi absolut inget emot. Det som jag tidigare har tagit upp i debatten är faktiskt ett socialdemokratiskt förslag, det behöver inte vara dåligt för det, men det gick ut på att för vissa växlingar mellan hemarbete och och yrkesarbete kan man tillgodoräkna sig poäng som inte är pensionsavgiftsfinansierat. Jag tyckte att det var en intressant tanke där man alltså gör i alla fall ett första steg i det här sammanhanget. Det möjliggör att värdera hemarbetet och finansiera det offentligt. Det är alltså en bra princip att ha med i en debatt därför att jag tror att skall man ta allt hemarbete, det som ltl Sundback gör, det som jag gör och det som många andra gör och göra det pensionsberättigat, tror jag inte att vi kommer särskilt långt, utan man måste försöka definiera vad som  är s.a.s. naturligt hemarbete och vad som kan göra det jämförbart med yrkesarbete, som är det pensionsberättigande alternativet. 

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag tycker inte att det är riktigt entydigt att det här skulle vara en riksangelägenhet. De som skulle få pension för hemarbete skulle väl uppfattas som ungefär landskapets anställda. Det skulle vara en pension som skulle utgå från ett arbete som inte har någonting med några rikslagar eller någonting sådant att göra, så det argumentet tycker jag inte är riktigt hållbart. Jag har förstått att förslaget går ut på att uppvärdera hemarbetet, vilket verkligen är nödvändigt, inte att det bara är fråga om sådana sysslor där man s.a.s. ersätter samhällets insatser. Låt oss nu vänta och se på utredningen och diskutera frågan så ofta som möjligt. Om det verkligen skall vara demokratiskt och jämställt bör man se på frågan i hela dess vidd: att hemarbetet skall uppvärderas och bli pensionsberättigat för alla som sysslar med det. Det är säkert någonting som folkviljan håller med om.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

I ett kort replikskifte finns det kanske inte möjlighet att reda ut frågan i hela dess vidd. Jag bara passade på att nämna att ett socialdemokratiskt förslag har tidigare diskuterats här av mig, och om det sedan inte är hållbart, så får man väl rikta sig till socialdemokraterna i Sverige, som det handlade om, men jag tycker att principen att uppvärdera hemarbetet genom att se var man kan jämställa det arbetet med yrkesarbete som är pensionsberättigat är en ganska realistisk utgångspunkt. Vill man betala ur samhällets medel för allt arbete som görs hemma, som jag uppfattar ltl Sundback, tror jag vi är inne på en helt annan samhällsmodell som inte hör till den västerländska demokratin, där man har yrkesarbete och vissa transfereringar via offentliga sektorn, som man eftersträvar att skall minska, inte skall öka i princip.

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Ltl Erland uppehöll sig återigen vid självständighetsdebatten, där han riktade kritik mot den av Obunden Samling föreslagna representanten till landskapsstyrelsen Danne Sundman. Det är samma person, Danne Sundman, som också var aktuell för den landskapsstyrelse som dåvarande lantrådskandidaten  Olof Erland var beredd att bilda. Personen har inte ändrat åsikt sedan dess, personen har gått ut och sagt vad han står för, vilket också jag och hela Obunden Samling. Vi har fört fram det i en öppen debatt. Det tycker jag är rätt. Att jag själv tvivlar på att vi får en självständighet före år 2049 är med tanke på den erfarenhet jag har från detta lagting sedan år 1979 - det går inte så snabbt undan i detta lagting och landskapsstyrelse. Man får ge sig till tåls för att få igenom sina förslag. Det är någonting man får leva med. Om man är enträgen och jobbar med en sak, har man också möjlighet att få igenom den. Därför  var det synd att det programarbete som dåvarande lantrådskandidaten Olof Erland höll på och bildade  avslutades svarta måndagen den 8 november 1999. Om det hade fortsatt, hade vi kanske haft ett alternativ; skulle det alternativet ha funnits hade vi också sett vad det regeringsprogrammet gick ut på. Nu kom vi aldrig så långt och det är bara att beklaga. Det finns inget alternativ till det regeringsprogram som finns i dag och det kunde man då ha fört fram i dag från liberalernas sida.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Att en person i landskapsstyrelsen enträget jobbar för självständighet kanske man inte skall kritisera därför att det är en majoritet som väljer sina personer, och jag har aldrig kommit i den positionen att jag skulle få alternativet att välja in en ledamot i en landskapsstyrelse som jobbar för självständighet  under den mandatperioden. Jag tror inte att jag skulle kunna tänka mig att ingå i en sådan landskapssty­relse därför att jag anser det så oerhört viktigt att försöka åtgärda de självstyrelsepolitiska frågor som är viktiga. Då skall man ägna energin åt det. Kritiken ligger inte på att enskilda personer tar ställning i frågan utan det är tvärtom bra: att nu har jag ställt frågan några gånger och fått ett öppet besked att den ledamot som skall ingå från obunda arbetar enträget för självständighet. Är man övertygad om det, skall man göra det och inte försöka dölja det. Hittills har det varit lite fördolt och tveksamt, men nu har vi fått klara besked och jag tror att det är det som är det bekymmersamma. Konsekvenserna av detta arbete leder till att det försvårar utvecklingen av självstyrelsen i de frågor som jag har nämnt som viktiga.

 

 

Vtm Häggblom, replik:

Herr talman!

Jag kan inte se någon skillnad mellan att arbeta för utvecklandet av självstyrelse och den som arbetar för självständighet. Jag anser att de målsättningarna och målen går hand i hand. Skall man i utvecklandet av självstyrelsen lägga in ordet att man tänker ge över någonting till rikets behörighet i stället, så pratar vi inte om att utveckla självstyrelsen i samma termer, utan då är det ordet avveckla som bör föras fram. Dåvarande lantrådskandidaten Olof Erland var ju själv med om, åtminstone sades det så till oss, att vilja utreda den konstitutionella statusen för själstyrelsen och sedan får folkviljan avgöra hur man går vidare. Jag förstår inte nu att man knappt en månad efter ändrar igen. Det var samma personer som då var aktuella till landskapsstyrelsen och jag trodde att det fanns en mycket stark trovärdighet från liberalernas sida att bilda en landskapsstyrelse med obundna och socialdemokraterna. Men i och med det som sades nu ifrågasätter jag faktiskt om det var seriöst tänkt från början eller om vi var ett sätt för att vara med på tåget en stund och sedan skulle tågvagnen vara tom igen!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Liberalerna har ingenting emot att självständighet diskuteras, att självstyrelsen utvärderas och att man tar in alla aspekter på vad det kan innebära. Det har vi själva gjort under många år och kommit fram till slutsatsen att man inte kan arbeta både för självständighet och självstyrelse. Det är saker och ting som går emot varandra, inte bara energimässigt. Om vi skall få bort skattegränsen, säger man hos riksmyndigheterna, men om ni skall bli självständiga är det inget problem, då har ni inget särskilt protokoll med EU, om vi skall få över sjöfarten, då är det inget problem, om ni blir självständiga, det sköter ni själva, om ni vill ha samfundsbeskattningen, behöver inte vi medverka, det sköter ni själva,  om ni vill ha indirekta skatter, så sköter ni det själva när ni blir självständiga, vi behöver inte medverka, om ni skall reglera jordbruket och fisket, blir ni självständiga, så gör ni det själva, om ni vill få en bättre position i EU, så blir ni självständiga!  Det är självklart att när vi skall diskutera utvecklingen av självstyrelsen och samtidigt arbeta för självständighet, där allt skall lösas på ett brede, finns det väl ingen anledning för någon att medverka till pragamatiska och praktiska, realistiska lösningar inom självstyrelsesystemet. Säger man det ena, samtidigt som man vill ha det andra, så blir det så att det skapar problem. Men låt nu den här majoriteten arbeta vidare med självstyrelse och självständighet! Sedan får vi se resultaten - nästa år är skattegränsen utlovad att bli osynlig, sedan kommer samfunds­skatten, sjöfarten. Det är dagsaktuellt. Vi måste ju se på resultatet. Blir det bättre med att man enträget arbetaf för självständighet inom landskapsstyrelsen, skall jag faktiskt ta av mig hatten, som jag inte har, men då skall jag skaffa mig en hatt för den här konstellationen! Jag kommer faktiskt att bli mycket förvånad om den här landskapsstyrelsen blir så framgångsrik i externpolitiken - med två olika linjer som man skall lösa de externpolitiska problemen.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det är intressant att liberalerna har visat så stort intresse för självständighet, även om det förvånar många av oss. Om ltl Erland läser det föreslagna handlingsprogrammet, står det klart och tydligt att självstyrelsen skall utvecklas och ingenting annat.  Jag förstår därför inte liberalernas rädsla för det föreslagna programmet. Är det en utveckling av självstyrelsen på det sätt som Finlands riksdag en gång har bestämt som liberalerna är rädda för! Är det sanningar som kan komma att blottas som ltl Erland oroar sig för?

 

I likhet med vtm Häggblom vill jag fråga ltl Erland: På vilket sätt kan ltl Sundman ha blivit farlig nu när han inte var det för ett par veckor sedan!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Liberalernas intresse för självständighet är på intet sätt nyväckt utan av gammalt datum. Den frågan har varit aktuell så länge liberalerna har funnits, men vi har gjort bedömningen att skall vi utveckla det åländska samhället gör vi det bättre med hjälp av självstyrelse, som ger oss specifika skyddsmekanismer på olika områden och ger oss stor handlingsfrihet. Det är vår bedömning. Jag är på intet sätt rädd för handlingsprogrammet och jag är på intet sätt rädd för blivande landskapsstyrelseledamoten Danne Sundman. Däremot ifrågasätter jag att landskapsstyrelsen koncentrerar sin energi på två helt olika spår, om det är så välbetänkt att göra det på detta sätt, därför att det ena tar energi från det andra; den ena frågan kommer att omöjliggöra att den andra får en bra lösning. Det är det jag ifrågasätter. Det finns absolut ingen rädsla för att sanningen skall komma fram, utan jag tycker att det är alldeles utmärkt att de obundna här har sagt att deras ledamot enträget arbetar för självständighet. Då vet vi var landet ligger och var tåget kommer att stå! - och var antagligen båda tågen kommer att stå under den här landskapsstyrelsen. Diskutera gärna självständighet, men vi måste också försöka göra bedömningen att leder detta någon vart under perioden. Jag tror att det leder till att det kommer att störa den utveckling som vi annars kunde ha inom ramen för självstyrelse, och det kommer det åländska folket att få lida för.

 

 

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag får lov att upprepa mig. Landskapsstyrelsen kommer sannolikt att arbeta efter det föreslagna handlingsprogrammet och som jag sade står det där “utveckling av självstyrelsen”. Punkt slut!

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Ja, om det skulle vara så att varje ledamot följer handlingsprogrammet skulle det vara utmärkt. Vi har  fått bekräftat här att det finns också andra tåg som man skall sätta igång. Då blir det ju så att energin används för flera olika saker. Handlingsprogrammet får vi bedöma om några år: Ledde det här någon vart? Har vtm Häggblom och ltl Sundman kommit en liten bit på väg till självständighet eller inte? Jag förmodar att det blir diskussioner i landskapsstyrelsen, och det tar tid och det tar energi. Jag förmodar att omvärlden är intresserad av att höra hur självständighetslinjen skall utvecklas, hur det skall gå vidare. Det är andra här i lagtinget, inte minst ltl Lindqvist själv har  muntligt applåderat självständig­hetsdebatten och flera andra, också i centergruppen, som sade att målet är självständighet, nu skall vi bara hitta vägarna. Om jag inte missminner mig var det t.o.m. före detta talmannen Erlandsson. (Från salen, ltl Erlandsson: du minns fel, igen) Jag minns fel - det var någon annan! I alla fall var det en viss entusiasm för debatten och protokollet måste väl ändå tala, tycker jag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådskandidaten Roger Nordlund:

Herr talman!

Ltl Olof Erland vill återigen göra en stor sak av detta med självstyrelse kontra självständighet. Jag tycker att det är skäl att konstatera några grundläggande saker. Vi lever i ett demokratiskt samhälle där var och en får säga vilka åsikter man vill. Vi har åsiktsfrihet. Vi har nyligen genomgått ett demoraktiskt val, där kandidaterna har ställt upp, de har redovisat sina åsikter och de har fått väljarnas bedömande av det. 30 stycken har blivit invalda i det här lagtinget. Vi lever också i ett parlamentariskt system och  ltl Olof Erland upplyste mig torsdagen den 28 oktober kl. 9.30 när vi kom, som jag trodde, för att slutförhandla med liberalerna om den här verksamheten går ut på att säkra en parlamentarisk majoritet och centern var ute i kylan. Men det går inte bara ut på att säkra en parlamentarisk majoritet, utan det går också ut på att se till att man har ett gemensamt handlingsprogram som kan arbeta för under de fyra år som det är avsett. Det är det som vi har gjort: vi har skapat en parlamentarisk majoritet av 17 demokratiskt valda personer som alla har haft lite varierande åsikter - vi lever i ett sådant samhälle -  men det parlamentariska systemet förutsätter att man skapar en majoritet och att man skapar ett gemensamt handlingsprogram där de tre partierna och de 17 ledamöterna som står bakom säger det är de här frågorna vi tänker arbeta för under dessa fyra år och på det här sättet tänker vi arbeta med de frågorna. Det är det som den här debatten egentligen borde handla om, ltl Erland.

 

Trovärdigheten i kritiken skulle betydligt öka om inte ltl Erland själv försökt skapa en konstellation med stöd av 16 ledamöter plus Boman, där också de obundna fanns med, med precis samma åsikter som de antagligen har i det här sammanhanget. Det är verkligheten.

 

Jag tycker att det skulle vara bättre om ltl Erland skulle koncentrera sin energi på att diskutera de frågor som finns i handlingsprogrammet och lägga mindre energi på självständigheten, för det verkar vara ltl Erland och liberalerna som mest lyfter fram de frågorna i lagtinget - och om det är ett sätt att försöka skada den kommande landskapsstyrelsens möjligheter att föra en bra och konstruktiv självstyrelsepolitik  låter jag vara osagt, men misstankarna kan tyvärr komma. Det tycker jag är tråkigt, för vi har ett bra samhälle och vi har en bra självstyrelse och en självstyrelse som vi försöker göra bättre, och det skulle vara bra om ltl Olof Erland skulle bidra till den utvecklingen i stället för att försöka förstöra en bra utveckling.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det var ett känslomässigt inlägg i debatten där vi försöker utgå från just att den här landskapsstyrelsen har all rätt att bilda en majoritet. När det gäller åsiktsfriheten måste den också gälla oss, att vi måste få ha åsikter om vad den här landskapsstyrelsen kan åstadkomma. När det gäller att säkra en parlamenta­risk majoritet kan vi konstatera, att liberalerna kunde inte säkra en parlamentarisk majoritet med de frågor och personer som vi tyckte skulle bilda en bra landskapsstyrelse. Ledamoten Nordlund skall också komma ihåg att vi accepterade ett bud från centern den 24 oktober. det som vi hade fått.....

Nåja, det har inte vi velat föra en diskussion om. Men det viktigaste när det gäller självständighetsfrå­gan, om det är åsiktsfrihet, så finns det också en skyldighet att redovisa vad man ahr för åsikter. Och om landskapsstyrelsen tänker säga att det som står i programmet är bindande för alla ledamöter, man skall alltså arbeta för att utreda självstyrelsen men inte för självständighet, så kan vi fråga oss varför går ledamöter med starkt engagemang för självständighet in i landskapsstyrelsen. Skall de inte då hävda sina åsikter eller skall de ändra sina åsikter?  Inte är det väl helt obekant att den förra landskapsstyrelsen kanske fick svårigheter med att föra en självstyrelsepolitiskt framgångsrik linje på grund av osäkerheten  om vad man egentligen stod för, om det var självständighet eller utveckling av självstyrelsen. Jag finner ingen anledning att burra upp känslorna för att vi vill diskutera vad den här landskapsstyrelsen kan åstadkomma. Vi har accepterat att det är en parlamentarisk majoritet. Vi vill se resultat. Det har vi rätt att göra på grund av det väljarstöd vi har. Vi har utlovat att medverka till utveckling av självstyrelsen och samhället på olika sätt och vi vill gärna se att det åstadkoms och därför ifrågasätter jag om själv-ständighet är det rätta målet under en sådan här omständighet.

 

Lantrådskandidaten Nordlund:

Herr talman!

Jag vill återigen upprepa att de 17 ledamöter som står bakom den här landskapsstyrelsen har enats om ett handlingsprogram och de kommer att arbeta för de här frågorna som finns upptagna här. Jag är personligen övertygad om att alla dessa 17 personer kommer att arbeta på ett konstruktivt sätt och göra sitt bästa för att vi skall komma framåt i de här frågorna. Det skulle kännas bra om man skulle känna ett litet bättre stöd också från ltl Erland och från liberalernas sida i dessa frågor därför att det skulle ge en bredare majoritet, men om det uteblir kommer vi att arbeta vidare och föra dem så långt framåt som vi har förmåga. Sedan är det upp till det åländska folket och väljarna i nästa val att bedöma vilka partier, vilka ledamöter har arbetat på ett konstruktivt sätt och gjort sitt bästa för att den åländska utvecklingen skall vara så bra som möjligt. Sådant är systemet och vi kommer att göra det bästa möjliga av det.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Den här landskapsstyrelsen har stora uppgifter framför sig de närmast fyra åren. Det skulle förvåna mig  om man inte går in för att göra det bästa möjliga. Allt annat vore väl ändå någonting som lagtinget borde reagera på!  För liberalernas del sitter vi i lagtinget och har sagt flera gånger under debatten, att vi accepterar denna majoritet, som har en majoritet i lagtinget - det vore konstigt annars - och att vi kommer här att ta emot landskapsstyrelsens förslag och redogörelser konstruktivt och försöka samarbeta i lagtinget. Den här landskapsstyrelsen har stort självförtroende i de externpolitiska frågorna, och det tycker jag att den skall ha, men det skall också alltid vara medveten om att det finns konstellationer i lagtinget som kan ha bättre förutsättningar att föra frågorna framåt. Det är att sätta folket i första hand: vad kan vi åstadkomma för ålänningarna. Det är det som är det viktiga med självstyrelsen, hoppas jag, kulturellt, ekonomiskt, socialt och politiskt. Att gräva sig fast i skyttegravar och sitta i en bunker är ingen framgångsrik politik för en landskapsstyrelse, det har vi sett, så jag hoppas att debatten skall föras i lagtinget om hur vi skall gå fram på bästa möjliga sätt  - och vi har inga problem med att vara konstruktiva när det gäller att utveckla samhället med självstyrelsen.  Skall vi däremot föra en debatt om självständighet har det redan i dag tagit för mycket tid. Vi ser att det leder till att man delar upp sig i olika läger; hur mycket landskapsstyrelsen än säger i sitt program vad de skall göra, måste vi också ha ett förtroende för att ledamöterna faktiskt följer detta program. Det tycker jag är viktigt. Arbetar man med hemliga planer på annat håll, skall jag kanske inte lägga mig i hemliga sällskap- vi har föreningsfrihet -  men jag skall säga att för landskapsstyrelsen är det nog inte så bra.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Herr talman!

Det är närmast en formaliafråga. Jag tycker att man kunde förvänta sig lite mera etikett, hyfs och pli av den blivande lantrådskandidaten. Det var nämligen inte “Boman” som stödde de 16, utan det var Ålands Framstegsgrupp med lagtingsledamot Boman som stödde!

(Från salen, lantrådskandidaten Nordlund ursäkta!)

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Jag tyckte att det var bra att lantrådskandidaten Roger Nordlund sade att det är angeläget att vi diskuterar programmet. Jag har försökt uppehålla mig i mitt första anförande kring det och jag vill väldigt gärna också göra det fortsättningsvis. Jag tänkte komma med några smärre reflektioner ytterligare.

 

Herr talman!

Man talar mycket här om pensionsskyddet för nyanställda. Vi vet att utredningen om just pensionsskyd­det för nyanställda genom olika försäkringsarrangemang de facto har pågått en viss tid. Men här tror jag också att man måste konstatera att de anställdas organisationer inte har varit särkilt starkt inblandade  och informationen ut till dem har inte heller varit speciellt påtaglig. Jag tror att det är oerhört viktigt  att man verkligen får ett intimare samarbete mellan landskapsstyrelse, löntagarna och deras organisationer därför att det trots allt är de anställdas löner det handlar om. Jag tror att det här är oerhört viktigt. Jag hoppas verkligen att när man nu gör ett notat kring detta igen i regeringsprogrammet att man faktiskt skulle konkretisera samarbetet för att försöka få någonting till stånd.

 

Herr talman!

Att få hemarbetet pensionsberättigat tycker jag är en mycket lovvärd tanke, men jag är rädd för att det kan komma att bli dyrt. Jag vill bara göra en liten distinktion här. Alla vet vi att inom EU skall alla medborgare ha samma pensionsrättigheter som bosättningslandet erbjuder sina invånare och atft bosätta sig på Åland ett visst antal år med pensionsgrundande hemarbete för att igen flytta till mera lönsamma  arbetsmarknader när de öppnar sig kan bli mycket populärt, men det blir fantastiskt dyrt. Den här lilla reflektionen vill jag att regeringen Roger Nordlund faktiskt skall tänka på. Man måste kunna parera sådana här saker.

 

När det gäller utbildningen saknar vi från vår sida skrivningar om yrkesexamina. Fortfarande har man ingenting sagt om det och vi vet alla att på rikssidan har man nyligen antagit lag om vuxenutbildning och lag om yrkesinriktad vuxenutbildning, och motsvarande lagstiftning borde på sätt eller annat fås till stånd också i landskapet Åland. Det saknas allt om det.

 

Herr talman!

I närings- och regionalpolitiken saknas helt och hållet skrivningar om landskapets mål 2-program. Enligt min uppfatning - och det är många som delar den - kan man inte överföra stödpolitiken till ett aktiebolag, alltså till Ålands Utveckligns Ab, vilket föresvävas i regeringsprogrammet, om man i framtiden de facto vill använda sig av EU:s fonder. Jag tror att det blir en jätteuppgift för regeringen Nordlund.  Titta nu på det, så att ni inte går och ställer till med någon stor fadäs direkt!

 

Mariehamn och fasta Åland, delvis i resonemanget sammankopplat med Vårdö och Föglö, föreslås utgöra en samlad arbetsmarknad. Det är naturligtvis ett helt nytt tänkande, om man lägger ett regionalpolitiskt perspektiv på det. Både näringsstödslagen och EU-kommissionens beslut om region-indelning och stödområden talar definitivt emot den föreslagna indelningen. Titta nu på det innan ni ställer till det! För de arbetslösa kommer det  att betyda att den föreslagna indelningen direkt hänvisar dem till att söka arbeta inom hela detta område. Det kommer också att ha sina komplikationer. Jag säger det bara som ett gott råd.

 

Jag vill avsluta med en liten sak som gäller vindmöllorna. Landskapsstyrelsen skriver att den förnyelsebara energin skall man på allt sätt försöka arbeta för att främja. Jag tycker det är vällovliga tankar och det är bra. Men jag har varit inne på det förut och jag tänker ta upp det igen: samtidigt som man lägger pengar i budgeten - 2,4 miljoner för kommande år och byggande av möllor - skriver man förordningar som helt hållet slår undan fötterna för den gröna elen. Den högra handen vet inte vad den vänstra gör, åtminstone vad det så i sittande landskapsstyrelse. Jag har sett förordningen. Det här är oerhört dramatiskt om man ser det i ett litet vidare perspektiv, där de som har stått till buds, t.ex. Ålands Elandelslag, sträckt ut sin hand till de gröna aktiva på elområdet, har tagit om elen, distribuerat och sörjt för att man har fått det här sålt och inga problem har uppstått. De vill nu börja handla på elbörsen, enligt de linjer som landskapsstyrelsen också skriver om, nämligen att man är för marknadsekonomi. Nu går inte den här ekvationen alls ihop. Ingen människa på Åland kommer att köpa el för 15-20 penni/kWh  om man kan tillhandla sig den för tio penni! Ja, ytterst få kommer att göra det, åtminstone inom näringslivet som är konkurrensutsatt. Sedan är vi många idealister som kanske kan tänka oss det, men jag skulle ändå rekommendera landskapsstyrelsen att ha lite is i magen det första året, ha inte så bråttom, titta hur elmarknaden gestaltar sig och hur den kan komma att stabiliseras så att man vet lite mera när man går på väldigt tungt i ulltossorna. Om man nämligen är för marknadsekonomi skall man i varje fall akta sig så att man inte får hela verksamheten i famnen - det kallas socialism.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Ltl Wiklöf berörde marknadsekonomi m.m. Först vill jag bara kort replikera till  ltl Wiklöf, att om jag har förstått det rätt ingår marknadsekonomiskt tänkande även i socialismen.

 

När det gäller elpriset vill jag bara kommentera att den berömda elspotmarknaden är inte så där jättebra som det kanske har gjorts gällande. Som ett exempel kan jag säga att när man stängde av en reaktor i Barsebäck häromdagen steg det härliga elspotpriset med närmare 20 procent! Det kommer antagligen att fortsätta. Det är alltså ett osäkert prisläge man pratar om när man pratar om elspot. Vi vet vad vindkraften kostar.

 

Det handlar visst om marknadsekonomi och det handlar om pengar. Miljö och pengar är samma sak. Det handlar om att hushålla med resurser. Vi har x-mängd pengar, vi har x-mängd miljö och det är där, ltl Wiklöf, som det gäller att hitta ekvationen. Det handlar också om att våga göra miljösatsningar som kostar.  Vi måste våga ta steg för miljön. Vi kan inte stå och sortera mjölktetror i all evighet och tro att det räddar Östersjön, utan vi måste våga göra saker som också kostar.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Ltl Lindqvist har helt rätt. Miljön måste få kosta! Det är bara det att vem skall betala? Den frågeställ-ningen tycker jag att man skall reda ut. Vi vet att samhället stöder vindkraftens utbyggnad med mycket ansenliga procenter, och det har vi väl alla tyckt att är bra. Men det kanske blir lite jobbigare om vi i alla avseenden också skall börja stöda driften. Jag är rädd för att vindkraftsbolagen kommer att försätta sig i den sitsen att det blir de som själva kommer att få sörja för att hitta kunderna till sin el. Det är inte säkert att det är så enkelt. Jag sade detta som ett positivt memento, som också ltl Lindqvist mycket riktigt sade, att elspotmarknaden är instabil och osäker och just därför skulle man avvakta ett år och invänta och se vart det här bär hän. Jag tror inte att det i den åländska folkviljan ligger ett alldeles starkt krav på att landskapet så småningom skall få allt i famnen. Jag tror inte det. Det är min uppfattning. Vindenergin är ren och fin, men vi måste också sörja för att vi de facto kan hitta kunder som är beredda att betala. Vänta ett år och avvakta med alla stora nya investeringar; då vet vi och har en helt annan översiktsbild av hur vi skall bete oss.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag vill upplysa om att det finns en efterfrågan på grön el i dag, en eftersrågan som är växande. Drift av vindkraftsproduktion skall inte stödas utan det handlar om kapitalstöd för själva investeringarna. Det finns en omättad efterfrågan på grön el också på svenska sidan och i och med den nya Sverigekabeln, som vi nu får, kommer det att bli möjligt att också exportera grön el. En som jag tycker att skall bli stor-kund hos vindenergin är landskapet Åland, gärna också ekostaden Mariehamn, men det hör inte till lagtingspolitiken. Landskapet är storförbrukare. Som en jämförelse kan jag säga att vindparkten i Knutsboda täcker just och just upp det som bara ÅHS:s fyra fastigheter förbrukar i bara elenergi.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Problemen är ytterst ringa, om det finns marknad. Det var det jag bara ifrågasatte. Kan vindenergibola­gen generera den marknad och skriva avtal med kunder som är beredda att betala kanske 60-70 procents högre pris än vad det gängse elpriset är, så är det inget problem i världen alls! Jag dristar mig att tvivla att det kan bli lite jobbigt. Vi vet att Ålands Elandelslag har sagt upp avtalet med vissa vindenergibolag. Detta är ingen lätt ekvation, och jag säger det i bästa välmening för att vi inte skall göra något tokigt.

 

TALMANNEN: Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Öppen omröstning kommer att verkställas om lantrådskandidatens förslag i dess helhet. Omröstnings­propositionen ställs så att den som röstar för godkännande av förslaget, röstar ja. Den som inte omfattar lantrådskandidatens förslag, röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Enligt 60 § 3 mom. lagtingsordningen erfordras för godkännande av förslaget minst 16 röster. Förkastas förslaget skall talmannen enligt 64b § 3 mom. LO utsätta dag för val av landskapsstyrelse genom proportionella val.

 

Omröstningen verkställs efter upprop. Jag ber ltla Eklöw och Andersson biträda vid omröstningen. Upprop.

 

Talmannen: nej, Eklöw: nej, Viveka Eriksson: nej, Andersson: ja, Karlsson: ja, Dennis Jansson: ja, Lindqvist: ja, Sjöblom frånvarande, Sundback: nej, Wiklöf, nej, K-G Eriksson: ja, Strand: ja, P-E Eriksson: ja, vtm Erlandsson: ja, Holmberg: ja, Erland: nej, Sune Mattsson: nej, Sarin-Grufberg: nej, Sjöstrand: nej, Svensson: nej, Wickström-Johansson: nej, Christer Jansson: ja, J-E Mattsson: ja, Lundberg: ja, Pehrsson: ja, vtm Häggblom: ja, Lindholm: ja, Salmén: ja, Sundman: ja, Boman: nej.

 

Vid omröstningen har avgetts 17 ja-röster och 12 nej-röster. 

 

Lagtinget har sålunda omfattat lantrådskandidaten Roger Nordlunds förslag till landskapsstyrelse. Till medlemmar i Ålands landskapsstyrelse med i förslaget angivna ansvarsområden har utsetts följande personer:

 

lantråd: merkonomen Roger Nordlund, ltl Olof Salmén, hälsovårdaren Gun Carlson, ltl Runar Karlsson, dipl.ekonom Roger Jansson, hälsovårdaren Harriet Lindeman och ltl Dan-Anders Sundman.

 

Till innehavare av uppdraget som vicelantråd har utsetts ledamoten Olof Salmén.

 

Konstateras att i 7 § 3 mom. landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse förutsatt skriftligt samtycke att motta uppdraget föreligger från samtliga medlemmar.

 

Antecknas samtidigt med hänvisning till 5 § 4 mom. landskapslagen om Ålands landskapsstyrelse att uppdraget för hittillsvarande medlemmar av landskapsstyrelsen  upphör i och med att nya medlemmar nu utsetts.

 

Lagtingets nästa plenum hålls onsdagen den 8 december kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 12.16).

Originalfil