Stenografiskt protokoll från plenum den 20 december 2000 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 20 december 2000 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop.

28 lagtingsledamöter närvarande.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Kulturutskottets betänkande nr 2/2000-2001 om en utvärdering av åldersintegrerad undervisning. (HM nr 24/1999-2000).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 8.1. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Kulturutskottets betänkande nr 3/2000-2001 om begränsning av elevantalet i grundskolans basgrupper. (HM nr 19/1999-2000).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 8.1. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 3:

 

Kulturutskottets betänkande nr 4/2000-2001 om en utredning av förundervisningen i landskapet. (HM nr 23/1999-2000).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den  3.1. Godkänt.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Finansutskottets betänkande nr 1/2000-2001 med förslag till budget för landskapet Åland 2001.(FR nr 2/2000-2001 jämte FM nr 1-29/2000-2001).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Herr talman!

Finansutskottet har i vanlig ordning under tidsbrist behandlat landskapets budget för år 2001. I samband med remissen talades en del om arbetsklimatet i lagtinget vilket fått  stora proportioner i massmedia, men jag vill konstatera att arbetet i  finansutskottet har gått smidigt och diskussionerna har varit konstruktiva. Vi har haft en del omröstningar och avvikande åsikter vilket framkommer av de fyra reservationer som är bifogade till betänkandet, men avvikande åsikter har i utskottet respekterats, olika åsikter i sak är en naturlig del av det politiska arbetet och stämningen har varit god i utskottet. Mina utskottskamrater och framför allt vår utskottssekreterare, som gjort en stor arbetsinsats för att skriva vårt betänkande, är alla värda ett stort tack.

 

Utskottet föreslår inte så stora ändringar i landskapsstyrelsens förslag till budget. Däremot finns en hel del frågor där utskottet ger landskapsstyrelsen i uppdrag att vidta åtgärder. Ingen av de 29 finansmotionerna föreslås antas även om flera av dem fått en positiv behandling.  Skärgårdstrafikens inkomster minskas med en miljon, ett beslut som inte varit enhälligt och som närmare presenteras av utskottets viceordförande.

 

ÅHS verksamhetsplan bifogas varje år budgeten och utskottet har tycket att det vore angeläget att närmare gå in i planen och granska de uppställda målen, inte minst mot bakgrunden av den diskussion revisorernas rapport föranledde. Revisorerna efterlyste i den senaste revisionsrapporten bättre formulerade mål och måluppfyllelse ett påpekande som finansutskottet i samband med behandlingen av revisorernas berättelse också underströk. Vidare har under beredningen framkommit att det föreligger ett behov av en översyn av ÅHS organisationen. Organisationen har nu varit verksam i sju år och det finns anledning att granska  och utvärdera resultatet av sammanslagningen av sjukvårdsenheterna. Utskottet har därför efterfrågat social- och miljöutskottets utlåtande i ärendet. Social- och miljöutskottet valde att i sin tur efterlysa en utvärdering av ÅHS och ett meddelande med anledning av utvärderingen. Finansutskottet föreslår  därför en kläm om att landskapsstyrelsen återkommer med ett meddelande som presenterar de långsiktiga planerna för utvecklingen av hälso- och sjukvården

 

Budgeten balanserar på 1.333.292.000 och den balanseras med finansieringslån på 47,8 miljoner vilket torde vara en teknikalitet som inte kommer att realiseras under budgetåret eftersom det kan antas att budgeten balanserar ändå, bl.a. via avräkningsbeloppet, som alltid är svårt att helt och hållet avgöra på förhand. Vi kan också konstatera att sedan finansutskottet klubbat sitt betänkande har lagtinget fått en tilläggsbudget på bordet och där höjs avräkningsbeloppet för år 2000 med 23 miljoner och det föreslås också i den tilläggsbudgeten ett tillägg under överföringarna till nästa budget år 2001 med 25,8 miljoner. Det betyder att under budgetåret 2000 skulle 54 miljoner överföras från år 2000 till nästa år. I det föreliggande budgetförslaget föreslås endast 30 miljoner överfört från år 2000; således har redan kalkylerna på inkomstsidan spruckit. Dessutom kan vi konstatera att likviditeten fortfarande är god i landskapet; likviditeten uppgår 434 miljoner mark. Det är siffror som åtminstone var aktuella i november. Även om det finns all anledning för landskapsstyrelsen att framöver vara restriktiv och hålla en stram budgetlinje, kan vi inte påstå landskapets ekonomi mot bakgrund av föreliggande budgetförslag är dålig. 

 

Utskottet har, som framkommer av betänkandet, hört en hel del sakkunniga, vilket också föranleder ett rätt omfattande betänkande. Jag kan förstås inte beröra alla viktiga frågor som utskottet tagit upp, utan jag kommer att främst beröra kommunernas ekonomi, utbildningen, turismens utveckling och bostadspolitiken. Jag hoppas att debatten leder till att vi också får ventilera de andra frågorna som utskottet tar upp. Jag tycker ändå att betänkandet till stora delar talar för sig självt.

 

När det gäller kommunerna och kommunernas ekonomi förefaller det allmänt taget som om kommunernas ekonomi blivit kärvare. Det finns en oro för framtiden. Det råder bl.a. osäkerhet kring utdelningen av samfundsskatten och vad som kommer att ske med tonnageskatten. Det har skett förändringar i beskattningsstrukturen med en förskjutning från lönebeskattning till kapitalbeskattning, vilket innebär att det är en skatt som inte faller kommunerna till del, eftersom kapitalskatten är en statsskatt som visserligen faller tillbaka till landskapet via klumpsumman, men den delas inte ut direkt till kommunerna. I kommunerna finns också en uppfattning om att lagstiftning och andra direktiv från landskapets sida utökat kommunernas skyldighet utan att det gjorts motsvarande ekonomiska utbetalning via landskapsandelarna. I förslaget till budget föreslås t.ex. att hemvårdsstödet skall ökas med 10 procent vilket  betyder merkostnader för kommunerna ungefär i storleksklassen 1,3 miljoner. Samtidigt kompenseras inte detta via landskapsandelarna. Utskottet föreslår för övrigt att en höjning av hemvårdsstödet bör föregås av en genomgång av familjepolitiken som helhet och en översyn av hemvårdsstödet och dess betydelse och utfall för olika grupper. Speciellt kan man här uppmärksamma ensamförsörjares situation, där hemvårdsstödet inte kan anses vara ett reellt alternativ.

 

Som helhet anser utskottet att det är viktigt att göra en ordenlig genomgång av landskapsandelarna i förhållande till kommunernas åtaganden.

 

I anslutning till budgeten lämnades fler finansmotioner som ansluter till kommunernas ekonomi. I ltl Sune Erikssons m.fl. motion nr 1 föreslås att landskapsstyrelsen under budgetåret skall utarbeta och förelägga lagtinget ett förslag till ny fördelningsnyckel för samfundsskatten. Utskottet har i princip godkänt motionen men ger landskapsstyrelsen tid fram till den första mars att förelägga lagtinget en ny fördelningsnyckel. Utskottet föreslår också att den  nya fördelningsnyckeln skall tillämpas retroaktivt från år 2000. Detta mot bakgrund av att redan i årets budget togs fördelningsnyckeln upp och då var avsikten att man redan från år 2000 skulle ha en ny fördelningsnyckel.

 

I en motion av ltl Ritva Sarin Grufberg m.fl. föreslås att en kompensering av tonnageskatten till kommunerna skall ske via budgeten. Utskottet anser att kompensation för skattebortfall på grund av tonnageskatten är en angelägenhet för riksmyndigheterna och förutsätter att landskapsstyrelsen här bevakar landskapets intressen.

 

I en annan motion föreslås fortsatt stöd till kommunerna för IT-utvecklingen. Utskottet har konstaterat att det finns behov av en fortsatt satsning på kommunernas IT-utveckling men konstaterar att medel för IT som upptas i budgeten på andra moment också kan användas för en utveckling i kommunerna.

 

I en liberal motion föreslås fortsatt PAF-anslag för FIX-tjänstverksamhet Landskapsstyrelsens avsikt har varit att överföra verksamheten på kommunerna genom att landskapet skulle stå för hälften av kostnaderna och kommunerna för resten. I det här läget har kommunerna inte beredskap att överta verksamheten. Vi har i utskottet kunnat konstatera under beredningen att det finns medel under moment 45.25.50 som skall användas för att stöda FIX-tjänst i handikappförbundets regi. Utskottet förutsätter att verksamheten fortsätter i nuvarande form.

 

Under utskottets beredning har ÅSUB lagt fram en utredning kring kostnader inom gymnasialstadiet. En jämförelse med omgivande regioner visar att en utbildningsplats på Åland är avsevärt dyrare. Utskottet har också erfarit att landskapsstyrelsen håller på med utvärderingar av gymnasialstadiet och yrkeshögskolan då det gäller kvalitet inom utbildningen. Också grundskolan  utvärderas. Samtidigt kommer utbildningsbehovet på gymnasialstadiet att öka från år 2004 då en stor kull studerande går ut ur högstadiet. Detta innebär utrymmesbrist för flera av landskapets skolor. Vi har fått information om att landskapsstyrelsen har inlett en genomgång av de befintliga utrymmena och skall ta fram förslag om vilka åtgärder som krävs för att möta behovet från det stora antalet nya studerande. Utskottet understryker här att landskapsstyrelsen bör göra en grundlig analys mot bakgrunden av de igångsatta utredningarna och utvärderingarna. Utredningar och den efterföljande analysen bör sedan föreläggas lagtinget innan landskapsstyrelsen går vidare med planer på nya linjer eller nyinvesteringar i byggnader.

 

Som exempel på nya projekt som bör avvakta en utvärdering är under flera moment upptagna anslag för projekteringar och planerna på en ny idrottslinje. Samtidigt som utvecklingen går vidare finns det vissa linjer somär satta under lupp där det finns en osäkerhet för framtiden. Det finns således skäl att väga in alla olika aspekter i analysen och att göra noggranna övervägningar innan man drar upp de långsiktiga riktlinjerna för utbildningen.  Här skall också sägas att när det gäller yrkeshögskolan är ny lagstiftning på gång. Yrkeshögskolan är i dag på prövotid och har en tillfällig lag. Den lagstiftningen och en utvärdering av yrkeshögskolan förväntas komma på lagtingets bord.

 

Under näringsavdelningen har utskottet främst berört turismens utveckling. Flera projekt av infrastrukturell karaktär som har en betydelse för turismen tas upp i finansmotioner vilka föreslås förkastade. Ett nytt projekt som införts i årets budget är en travbana och som införts på ett eget moment under turismens utveckling. Redan i fjol tog utskottet upp frågan kring begreppet infrastruktur. Bäst vore om de projekt som har näringspolitisk betydelse för Åland också behandlades under näringsavdelningens förvaltningsområde, så som nu skett med travbanan. När det gäller travbanan har landskapsstyrelsen bedömt att projektet är av en sådan kaliber att det skall finansieras med landskapsmedel. Utskottet har inte någon avvikande åsikt i sak, men personligen vill jag framhålla att landskapsstyrelsen för tydlighetens skull gör upp en mycket tydlig prioriteringsordning för alla av samhället finansierade byggnader och projekt. Det kan också vara bra för byggbranschens arbetsplanering att veta när olika samhällsbyggen skall förverkligas.

 

Utskottet har också konstaterat att det pågår utvärderingar kring turistförbundets verksamhet, något som också efterlystes av utskottet i fjol i samband med budgetbehandlingen. Det är av stor vikt att turistförbundets uppgifter renodlas och att beställningen från landskapsstyrelsen är tydlig. Inom turistförbundets ramar är olika intressen verksamma och där kan man till exempel se att samhällets intressen står mot branschfolkets, eller med, hur man ser det, men också olika aktörer, stora som små, samverkar kring verksamheten. Det finns nog all anledning att man tittar över organisationen, vilket man ju håller på och gör och som förhoppningsvis också skall leda fram till någon form av omorganisering. Turistfrämjandet till den del det handlar om användande av samhällsmedel bör vara inriktat på profilering av Åland som turistmål. Samtidigt bör också landskapsstyrelsen ta ansvar för att stärka turistnäringen genom satsningar på projekt och verksamheter som stärker inresandeantalet och som bidrar till att turistsäsongen förlängs.

 

I två motioner föreslås medel till Musikteatern Katrina för att möjliggöra att musikteatern sätts upp nästa sommar. Utskottet föreslår att motionerna förkastas men föreslår samtidigt i motiveringen att nya förhandlingar kan upptas mellan landskapsstyrelsen och kulturföreningen i syfte att möjliggöra att Katrina spelas i Stockholm i anslutning till Ålandsdagarna. Från utskottets sida ser vi det som så att Katrina har ett stort marknadsföringsvärde för Åland som turistort.

 

Utskottet tar upp bostadsfrågan. Det finns ett stort behov av bostäder och olika åtgärder för att bidra till bostadsbyggande bör vidtas. Landskapsstyrelsen stöder bostadsbyggandet främst via räntestödslån, men det finns möjlighet också att i stället låna ut pengar direkt. Räntestödslånen blir på sikt dyra för landskapet eftersom räntorna i många år framåt kommer att belasta budgeten. Enhetslån däremot kommer så småningom att betalas tillbaks till landskapet samtidigt som räntorna också tillfaller landskapet. Här har utskottet inte någon direkt åsikt om vilken väg man skall välja, men vi ber ändå landskapsstyrelsen att man skall se över systemet och överväga andra former av stöd än räntestödslånet. En sak som har diskuterats är möjligheterna att bilda en bostadsfond.

 

Herr talman!

Utskottet föreslår att lagtinget antar föreliggande budgetförslag med de klämmar som framkommer av betänkandet och också att lagtinget antar det betänkande som ligger till grund för dagens diskussion och de påpekanden om olika åtgärder som där görs till landskapsstyrelsen.

 

Ltl Holmberg:

Herr talman!

Till först vill jag på utskottets vägnar tacka framför allt ordföranden men också sekreteraren som under den korta tid vi haft att ta fram detta betänkande utfört ett förtjänstfullt arbete, ett betänkande som jag hoppas att skall få en saklig och bra behandling här i salen.

 

Jag tycker att finansutskottets ordförande hade en bra redogörelse vad beträffar de allmänna motiveirngarna. Men som det framkommer i betänkandet har vi icke varit eniga under rubriken Utveckling av självstyrelsen. Enligt majoritetens åsikt står det ganska klart att vill man ha förändringar i nuvarande ekonomiska system bör man givetvis ta fram utredningar som skall ligga till grund för eventuella beslut. Lagtinget har alltid sista ordet i sådan här avgörande frågor, så skrivningen i budgeten anser majoriteten närmast är att utredningar av behörighetsövertagandet fortsätter.

Vad beträffar samfundsskatten har ett enigt utskott i sitt betänkande givit klara direktiv hur landskapsstyrelsen bör vidta åtgärder och återkomma till lagtinget med nytt förslag till fördelningsnyckel, som också utskottsordföranden förtjänstfullt påpekade.

 

För övrigt, herr talman, tänkte jag hålla mig till detaljmotiveringarna. Under moment 44.10.74 Infrastrukturella investeringar föreslår en majoritet i utskottet att samtliga tre motioner förkastas med den motiveringen att vi konstaterar att de två  projekt som föreslås inom staden ej kommer att startas inom de närmaste två åren. Vad beträffar en simhall i Godby verkar planeringen ha kommit en bit längre, men vi från majoriteten anser dock att när förutsättningarna finns och finansieringen enligt den modell som lagtinget antagit i budgeten för 1998 i fråga om kommunala satsningar med infrastrukturell betydelse bör man komma till landskapsstyrelsen för ett eventuellt beslut om den totala finansieringen av projektet.

 

Under moment 45.01.01 föreslås inrättande av en barnombudsman. Utskottets majoritet anser att landskapsstyrelsen utreder huruvida barnombudsmannafunktionen kunde arrangeras mer långsiktigt och vid behov formalisera funktionen i lagstiftningen.

 

Vad beträffar verksamheten under moment 45.70.20 vill jag hänvisa till motiveringen i betänkandet under sidan 19.

 

Under rubriken Skärgårdstrafikens inkomster har utskottet icke kunnat enas; där föreslås tre olika inkomstnivåer. Som jag ser det är nog landskapets goda ekonomi under några år till vissa delar orsaken till att vi fått en debatt att vissa avgifter för skärgårdstrafiken borde tas bort. Vi som var med när avgifterna infördes i början av nittiotalet kommer säkert ihåg vad motivet var då. Allt tyder på att vi igen går mot en lågkonjunktur, så systemet enligt mitt sätt att se bör stå kvar.

 

Hur avgifterna och på vilken nivå de skall ligga för den fastboende skärgårdsbefolkningen är väl som en skärgårdsbo uttryckte sig: ”Det är 15 liter bensin vi talar om”!

 

För övrigt anser jag som utskottets majoritet, såväl som också landskapsstyrelsen konstaterar i sin budgetmotivering, att det är skäl att se över hela avgiftssystemet, framför allt för icke-skärgårdsbor som berörs av den interna trafiken, men att man också tar fram ett säkert boknings- och avgiftssystem vad beträffar trafiken från ändhamn till ändhamn. För övrigt hänvisar jag till den skrivning som utskottets majoritet står bakom. Vi inväntar en översyn av hela avgiftssystemet och därför föreslår vi att inkomsterna läggs vid 3 miljoner mark.

 

Herr talman!

Jag tror att jag slutar här. Jag har säkert orsak att återkomma i debatten.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller de infrastrukturella satsningarna har vi lite olika syn på utgångspunkten för hur man väljer projekt. Vi ser inte detta som några strikt kommunala satsningar utan det här är satsningar på projekt som har en betydelse för hela Ålands turism. De har en säsongsförlängande effekt. Det bidrar till att öka inresandet till landskapet. Alla de tre projekt som är uppräknade i motionerna: en simhall i Godby, en uppvärmd idrottsplan och ett badhus i Mariehamn, är alla tre projekt som är väl värda att satsas på från landskapets sida. Jag kan också notera att under de infrastrukturella satsningarna har man t.ex. infört något helt nytt som heter tekniskt allaktivitetscentrum. Det kan också vara ett projekt som kan vara väl värt att beaktas. Men det kunde likaväl enligt ltl Holmbergs sätt att resonera vara ett kommunalt projekt. Jag förstår inte riktigt skillnaden, hur man drar skiljelinjen mellan kommunala projekt och vad som är landskapsprojekt.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

För att börja där vtm Eriksson slutade har jag den åsikten att detta är ett kommunalt projekt. Jag tycker att det tydligt och klart kom fram i mitt anförande att man bör ha ett driftsbolag bakom en, som jag anser, kommunal satsning, tillsvidare i alla fall, och återkomma när man har detta driftsbolag klart till landskapsstyrelsen. Här finns klara linjer redan, som jag nämnde från 1998, där lagtinget har tagit ett beslut, men det står också fritt upp till landskapsstyrelsen att bedöma på vilken nivå eventuella lån och bidrag skall läggas.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Är det så att det finns ett driftsbolag redan bakom det tekniska allaktivitetscentret eller hur skall man tolka uttalandet? I reservationen framgår det alldeles tydligt att mitt förslag är att under förutsättning att driften ordnas, t.ex. via ett driftsbolag, kan projekten verkställas med landskapsmedel.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Som jag bedömer det, så finns det ett driftsbolag bakom ett kommunalt projekt, så givetvis vänder man sig till landskapsstyrelsen och det måste vara upp till landskapsstyrelsens bedömning vilken bidrags- och låneprocent man då är berättigad till.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Först när det gäller simhallen borde det vara så att när det finns initiativ  i kommunerna och tillsammans med andra kommuner borde landskapsstyrelsen och lagtinget kunna ge klara besked om att det är regional rättvisa som är utgångspunkten. Satsar man 100 procent i en allhall i Eckerö skall man också kunna göra motsvarande satsning i andra regioner som uppenbarligen riktar sig mot besöksnäringen och lågsäsong.

 

Sedan till en annan sak. Om det är så att motivet till att ha avgifter på färjtrafiken är att det är en kommande lågkonjunktur, och vi i dag har ett förslag på 3 miljoner, är då avsikten att höja avgifterna för att få lite mera kassa under lågkonjunkturen eller kan man säga att den relativa högkonjunktur som vi har i dag skulle motivera att man tar bort avgifterna så att man sedan får komma igen om det behövs pengar. Vi har ändå en halv miljard i placerade medel och en  utjämningsfond på 80 miljoner osv. samt överskott på kommande. Tre miljoner brutto i skärgårdstrafiken kan väl inte ha så avgörande stor betydelse!

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Vad beträffar de kommunala investeringarna tycker jag inte att man kan jämföra dem med Eckeröhallens förverkligande. Där tog det två år att ta fram ett driftsbolag som har hand om den skötseln.

 

För övrigt vad beträffar skärgårdsavgifterna och de tre miljonerna som en majoritet i finansutskottet har stött utgår jag från att ligger på samma nivå vad beträffar inkomsterna för detta år och under detta inkommande år skall, som jag också nämnde i mitt anförande, systemet ses över. Då borde det väl framkomma om man rimligtvis håller kvar de avgifterna på den nivå de har varit i dag eller om det finns möjlighet att justera dem, kanhända neråt eller uppåt. Det återstår att se.

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det är mycket möjligt att det tar två år att bilda ett driftsbolag, men det borde ändå vara möjligt för lagtinget att ge besked om att samma villkor gäller oberoende av region i landskapet, eftersom det är fråga om satsningar som bör ha regionalpolitisk betydelse för hela Åland och spridningseffekter. Som jag ser det är det helt enkelt så att lagtinget, med den skrivning som finansutskottets majoritet har, är inte beredd att stå bakom regional rättvisa och att det är samma villkor och  samma rättigheter för alla på hela Åland.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Jag kan inte bedöma vad som är regional rättvisa utan jag utgår från att är det simhallsprojektet i Finström vi diskuterar så ser jag det som en kommunal satsning och då tycker jag att jag tydligt och klart har redogjort för vad finansieringsmöjligheter det finns för tillfället.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Landshövding Peter Lindbäck:

Ärade herr talman!

Ltl Christer Jansson ställde i samband med budgetdebatten den 21 november direkt till mig en sålydande fråga: Vad har Finlands regering hittills gjort för att säkerställa att vi även i fortsättningen skall kunna se svensk TV på Åland?

 

Med anlending av frågan har jag inbegärt upplysningar av kommunikationsministeriet, - tidigare trafikministeriet - undervisningsministeriet och utrikesministeriets sekretariat för nordiskt samarbete.

 

Av utrikesministeriets svarsskrivelse framgår bl.a. att Finlands nordiska samarbetsminister, försvarsminister Jan-Erik Enestam, under Nordiska rådets session på Island 6-8 november  framhöll att Finlands regering utgår från att man i Finland skall kunna se Sveriges TV även efter det att de s.k. analoga sändningarna har upphört.

 

Av kommunikationsministeriets svarsskrivelse framgår att Finlands kommunikationsminister Olli-Pekka Heinonen, med anledning av ett skriftligt spörsmål i Finlands riksdag, i sitt svar klargjorde att Finlands regering kommer att ta upp frågan om att kunna se Sveriges TV i Finland även i framtiden i bilaterala förhandlingar med Sveriges regering i syfte att uppnå gynnsamma lösningar.

 

Av kommunikationsministeriets skrivelse framgår även, vilket vi alla vet, att landskapet har en självständig lagstiftnings- och förvaltningsbehörighet inom området för rundradio- och televisionsverksamhet, med undantag av förhållandet till utländska makter. Med anledning av detta har kommunikationsministeriet ansett att de inte, åtminstone inte av eget initiativ, för Ålands del skall befatta sig med digitaliseringen av televisionsverksamheten eller de förhandlingar som landskapet eller landskapets radio- och TV-bolag för med dem som bedriver programverksamhet i Sverige. Ingenting hindrar däremot att landskapsstyrelsen upptar diskussioner med i första hand kommunikationsminister Heinonen, för det fall att man från landskapets sida önskar att också Ålandsproblematiken skall lyftas fram i de kommande bilaterala förhandlingarna mellan Finlands och Sveriges regering.

 

Jag har i dag överlämnat kopior av de handlingar som jag införskaffat i detta ärende till lagtingets kansli, där de finns tillgängliga för den som önskar ta del av desamma.

 

 

Ltl Sune Eriksson:

Herr talman!

Finansutskottet har kommit med ett rätt digert betänkande där man tar upp många frågor och har synpunkter. Det är rätt intressant att finansutskottet kommer med en mängd förslag till utredningar och kompletteringar till de olika anslagen som man föreslår i budgeten från landskapsstyrelsens sida. Finansutskottet har synbarligen ansett att det här är nödvändigt och i vissa fall kan man nästan tolka det så att utredningar, tilläggsutredningar och liknande är en förutsättning för att anslagen kan användas. Det här kan ge landskapsstyrelsen en tankeställare på det sättet att man framöver något mera borde motivera anslagen och komma med klarare visioner.

 

För att lite belysa det här har jag plockat ut ett antal av förslagen som finansutskottet kommer med som landskapsstyrelsen skall göra. Det finns flera, men jag skall läsa upp några av dem. För det första bör landskapsstyrelsen se över den ekonomiska politiken gentemot kommunerna och det finns också motioner som går ut på det. Man skall se över stödsystemet för bostadsbyggande, göra utredningar över utbildningen och skolornas utrymmen, komma med ett mediapolitiskt program, se över stödreglerna för miljövänliga uppvärmningssystem, komma med ett nytt beslutsunderlag för utbyggnad av vindkraften, utarbeta principer för hur stor del av Postens vinst som skall överföra till landskapets budget, utreda en långsiktig funktion som barnombudsman och eventuellt komma med lagstiftning i det ärendet, göra en utredning om hur man stävjar narkotikamissbruket och hur det kan samordnas, vidta åtgärder för att starta undersökningar angående döda sjöbottnar i åländska vatten, utvärdera ÅHS:s verksamhet och komma med ett meddelande till lagtinget, se till att systemet för högkostnadsskyddet inom sjukvården fungerar, se över möjligheterna att effektivt marknadsföra kulturaktiviteter, fortsätta diskussionerna om musikteatern Katrinas framtid, lagstifta om sjösäkerhetscentret, se till att nödvändiga organisationsförändringar vid turistförbundet genomförs, utreda hur kollektivtrafiken kan förbättras. Det finns flera, men jag slutar uppräkningen här. Allt det här ger en känsla av att budgetförslaget inte är så väl förankrat när utskottet kommer med så här många påpekanden.

 

Det här är ett framåtsyftande betänkande och många gångar har  just frågan diskuterats om att ställa upp målplaner och med budgeten försöka förverkliga dem och sedan också redovisa hur långt man har kommit, så det här är väl ett steg i rätt riktning. Jag kritiserar inte finansutskottet alls utan jag tycker att det är bra att man sätter fingret på sådana punkter där man anser att det behöver utredas eller klargöras olika omständigheter.

 

Sist men inte minst kan jag inte låta bli att nämna samfundsskattefrågan eftersom jag har motionerat om den, där finansutskottet skriver att landskapsstyrelsen omgående skall omarbeta fördelningsnyckeln för samfundsskatten och lämna förslag till ny fördelningsnyckel till lagtinget före den 1 mars 2001. I  remissdebatten uttalade jag som min åsikt att man borde redan före 20 januari, när lagtinget antagligen lämnar av för den här perioden, komma med ett förslag till ny fördelningsnyckel till lagtinget. Eftersom finansutskottet visserligen avslår motionen men skärper skrivningen betydligt jämfört med den skrivning som vi hade ser jag fram emot att förslaget finns i lagtinget senast den 1 mars 2001. Tiden med 20 januari skall vi alltså stryka ett streck över och se fram emot den nya tidpunkten. Jag kan tänka mig att landskapsstyrelsen kan behöva lite mera tid. Det är sannolikt inte speciellt komplicerat rent tekniskt att göra en ny fördelningsnyckel, utan det stora problemet är att det kanske är lite politiskt krångligt. Jag är alltså till den delen nöjd med finansutskottets betänkande och har ingenting att invända mot att motionen, med en betydligt -häftigare motivering än i motionen, förkastas. 

 

Därmed är jag inne på motionerna och jag tänkte nämna någon till. I  betänkande skriver man på sidan 12 om motionen om kommunernas IT-utveckling. Där tycker jag nog att finansutskottet lite slår knut på sig själv när utskottet skriver, efter en lång utredning om vad som har gjorts: ”Fortfarande återstår mycket arbete för att alla kommuner skall stå på en rimlig nivå. Utskottet anser därför att anslaget bör återinföras om det visar sig finnas behov av tilläggsmedel för den fortsatta IT-utvecklingen i kommunerna.” Det här skriver man när man just har konstaterat att det finns behov av det!  Man kan alltså fråga sig varför man inte har fört in anslaget i budgeten. Utskottet förutsätter att andra anslag för IT-utveckling kan användas för kommunernas del, men det ifrågasätter jag starkt eftersom anslaget helt föreslås försvinna ur budgeten. Då är väl möjligheten att ta pengar från annat håll inte gångbar mera. Jag kommer inte att föreslå någon förändring i den här frågan heller, men det är en litet märklig skrivning. Man hade kunnat konstatera någonting annat än att det fortfarande behövs pengar för IT-satsningen och att man bör återinföra anslaget eftersom man hade den här synpunkten – men sedan föreslår utskottet att motionen förkastas.

 

Jag vill också beröra motion nr 17 om samordning och utveckling av åtgärderna för att minska narkotikaanvändningen. Den avslås bl.a. med motiveringen att det finns tillräckligt med pengar och att det finns ett visst samarbete mellan olika myndigheter osv. På sätt och vis får man av finansutskottet intrycket av att allt är nog under kontroll. Allt är frid och fröjd! Men det är det nog verkligen inte. Det finns nämligen i dag knappast någon möjlighet att rehabilitera drogmissbrukare överhuvudtaget i landskapet. Det samarbete mellan myndigheterna som beskrivs är frivilligt och är mycket beroende av personfrågor – det är för all del allt sådant här arbete – men det är inte skött hittills. Det finns ingen egentlig hjälp. Några har skickats bort för rehabilitering. Man utgår från att främst information är nyckeln till att låsa upp dessa problem med, men det är det verkligen inte eftersom flera utvärderingar av kollektiv information har visat att det egentligen inte är speciellt verkningsfullt. Därför föreslår vi i motionen att man måste sätta in insatser på alla områden, ända från införsel av droger till landskapet till övervakning, till samarbete mellan myndigheter, till skolning av olika yrkesgrupper och vård och rehabilitering i sista ändan. Jag kan säga, att det fungerar inte i dag. Vi anser motionen mycket angelägen och som det tidigare har sagts var alla i valrörelsen rörande eniga om att det här är en fråga man måste ta i med kraft och nu tycker jag att det är dags att vi skall ta i den med kraft.

 

Jag kommer i detaljbehandlingen, herr talman, att föreslå att motionen godkänns därför att jag anser den vara en av de allra viktigaste av de 29 motionerna.

 

Jag vill också beröra motionen om åldersbaserade basbelopp för sociala kostnader i kommunerna. Det som finansutskottet skriver är sant, att utredningen inte kommer enbart att röra de frågor som hänger ihop med specialomsorgen utan det är en större bit man avser att utreda, också de andra överföringarna till kommunerna i form av landskapsandelar. Men jag vill i alla fall puffa på frågan och i remissdebatten fick lagtinget ett halvt löfte om att det här är en fråga som skall tas med i de diskussionerna och särskilt då kommunernas kostnader för specialomsorgen, en sak som kan bli mycket betungande för små kommuner. Vi bör nog framöver få ett mera anpassat stödsystem för social verksamhet i kommunerna än vad vi har i dag. Jag tycker alltså inte att det finns anledning att beträffande den här motionen heller göra någonting än stöda finansutskottets betänkande.

 

Herr talman!

Jag har ytterligare några synpunkter när det gäller svårigheterna att få någon form av politisk enighet om regionala satsningar på projekt som kan anses gynna turism och som kan anses gynna olika regioner eller områden här i landskapet. Det finns flera förslag i motionsform som har diskuterats flera gånger – det är inte första gången de diskuteras här i lagtinget – men av olika orsaker, som jag uppfattar som mest politiska, så kan man inte komma överens om hur man skall komma vidare eller om man överhuvudtaget skall komma vidare. I dag har man inte kommit någonstans, t.ex. när det gäller badhuset i Mariehamn, den uppvärmda planen och simhallen i Godby. Jag anser, som också har framförts av andra i min grupp, att det här är satsningar som man mycket väl kan stöda – allihop. De kompletterar varandra och hellre än att slita politiska tvister mellan grupper och personer borde man väl sätta sig ner och se: vilket kan förverkligas av det här och hur långt har man kommit. Man hänvisar till olika finansieringsmodeller och olika status på projekten. Ibland är det regionalpolitiska satsningar och ibland är det kommunala satsningar och ibland skall landskapet betala hela investeringen, såsom det var med allhallen och såsom det tydligen föreslås beträffande travbanan.  Det har aldrig kommit någon egentlig förklaring på var gränsen går? Hur bestämmer man vilket som är ett kommunalt projekt eller vilket projekt som skall betalas av landskapet i sin helhet? Vad är kriterierna för de olika projekten och bedömningen av dem? Borde man inte där utgå från vilken nytta de har för regionen eller kommunen de placeras i och vilken nytta de har för Åland som helhet. Det borde vara avgörande för hur man ser på dem och hur man ordnar finansieringen för dem. Som det är nu blir det en lek med ord mellan kommunala satsningar, regionalpolitiska satsningar, infrastrukturella satsningar. Man borde en gång för alla komma till någon form av konsensus om vad som är vad i de här frågorna och sedan arbeta vidare utgående från det. Det tror jag skulle gynna hela landskapet och i all synnerhet vissa regioner som kommer att få förmånen att få projekten inom sin hank och stör. Som det är i dag rinner tiden i väg och det händer ingenting. Det är inte bra. Man kan också säga så här: ja, men, skall vi börja bygga igen, det är överhettning osv. Där håller jag med finansutskottets ordförande helt att man borde från landskapsstyrelsens sida göra en prioriteringslista på hur man skall förverkliga byggandet i det allmännas regi och möjligen också där det är möjligt diskutera med kommunerna för att få en jämn sysselsättning för byggnadsbranschen. Det kan inte vara det som är den egentliga orsaken till de här märkliga diskussionerna om projekten, utan det är någonting helt annat som jag tycker att inte gynnar det åländska samhället.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller IT-utvecklingen i kommunerna håller jag till mycket med om det som ltl Sune Eriksson säger. Det är fortsättningsvis viktigt att satsa på IT. IT-samordningen sattes igång i kommunförbundets regi och utgångspunkten var att bygga upp tekniken. Detta skulle göras under en övergångsperiod och under den perioden har man fått bidrag från landskapet. Det är därför som det nu föreslås att pengarna inte skulle betalas ut därför att man hade räknat med att det här skulle vara klart. Samtidigt har vi under beredningen fått uppgifter om att man bör gå vidare med utbildning av den kommunala personalen och att man mera börjar fokusera på innehåll och kunskap än teknik. Därför kommer det troligtvis att behövas medel, men vi noterade också att det finns i budgeten som helhet under flera moment medel upptagna för IT-utveckling och det finns säkert möjligheter att omfördela medel inom budgeten. Därav skrivningen, som nog är väldigt positiv och går i den riktningen att det här är viktigt.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Ltl Sune Eriksson inledde sitt anförande med en uppräkning av olika moment och hade åsikter om deras skrivning. Jag tycker att utskottet har gjort ett ganska förtjänstfullt arbete. Om man utgår från de 29 finansmotioner som har lämnats in har vi till många delar berört dem med ett positivt tänkande. I många hänvisar vi givetvis till landskapsstyrelsen att det skall vidtas åtgärder. Vart är det annars man skall rikta dem? Det är sedan landskapsstyrelsens prioritering hur man vill vidta åtgärder.

 

Vad beträffar samfundsskatten och dess tid, som ltl Eriksson var inne på, är den kanhända för stram, men jag tycker att vi i finansutskottet har diskuterat det så att landskapsstyrelsen bör ha rimlig tid på sig att höra kommunerna också i den här frågan.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Den långa uppräkningen som jag gjorde skall inte uppfattas som kritik mot finansutskottet, utan det är snarare tvärtom så att jag tycker att det är bra att finansutskottet har satt fingret på många frågor som man tycker att inte är klara utan att landskapsstyrelsen skall ytterligare göra utredningar och komma med förslag eller underlag till budgetäskandena. Vi är helt överens där. Det var ingen kritik mot finansutskottet, och jag sade nog också det i mitt anförande. I samfundsskattefrågan hoppas jag två saker: dels att lagtinget omfattar finansutskottets förslag och dels att landskapsstyrelsen hörsammar vad lagtinget i så fall har beslutat, dvs. att vi får frågan hit till lagtinget och att vi får den löst. Att man föreslår att fördelningsnyckeln skall tillämpas retroaktivt är betydligt mera vågat än vad jag, som är ganska liberal, vågade föreslå!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det var intressant att höra ltl Sune Eriksson tala om narkotika-problematiken. Det är speciellt intressant med tanke på att för ett år sedan lämnade jag in en motion med ungefär samma utseende och samma siffror som ltl Sune Eriksson i dag talade varmt för, fast då var det inte lika intressant hos den liberala gruppen! Det är positivt att vi nu börjar få en bredare enighet bakom kampen mot narkotikaproblemet. Pengarna är inte problemet, pengarna finns i budgeten, pengar går lätt att ordna om det är så att det börjar fattas. Problemet är att vi inte är riktigt övertygade och eniga om vilka är de rätta åtgärderna. Vad gäller vårdhem för narkotikamissbrukare finns det en entreprenör som håller på och skissar på ett projekt just nu och skall få det framlagt i dagarna, har jag fått upplysning om.

 

Det är synd, herr talman, att de liberala krafttagen mot narkotika inte fanns i finansutskottet, där min motion om att höja prioriteten för det här arbetet hos Ålands polisdistrikt inte har fått stöd hos liberalerna. Det var synd att krafttagen inte syntes där.

 

Herr talman!

Det är bevakningen som är det viktiga. Tillgängligheten är avgörande. Därför har jag och min kollega Strand begärt att landskapsstyrelsen skall inleda diskussioner med tullstyrelsen. Det är där vi måste ta till krafttagen, där vi inte har egen behörighet, utan där vi måste be om att tullstyrelsen verkligen sätter igång och bevakar våra hamnar, för med 20-30 anlöp till Åland varje dag och man kanske bevakar två anlöp vill jag säga att tillgängligheten är avgörande. Sila mygg och släpp igenom elefanter!

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag är nog medveten om den motion ltl Lindqvist hade för ett år sedan. Men det har inte hänt någonting! Motionen blev inte godkänd och ingenting konkret har hänt. Därför anser jag att vi från lagtingets sida måste trumfa på. Ltl Lindqvist säger sant nog att det är svårt att veta vad man skall göra, var man skall börja. Vi har föreslagit att man skall också utbilda folk på det här området, gärna på alla områden, polisen har en viss utbildning, kanske man inom den sociala sektorn har en viss utbildning, men jag vet att det räcker inte till och därför behövs också de här pengarna. Inte räcker det till med ett vårdhem här hemma på Åland för alla situationer. Om ltl Lindqvist är missnöjd med hur hans motioner behandlas, så skall han vända sig till sin majoritet som är i majoritet också i finansutskottet såväl som här i lagtinget!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det som ltl Sune Eriksson sade stämmer inte riktigt. De pengar som jag motionerade om för ett år sedan finns i årets budget. De finns där därför att den landskapsstyrelse, som sedan blev till efter fjolårets budgetdebatt, den har tagit akt på min motion och min önskan om att vi skulle lägga in pengar i kampen mot narkotikan. Nu finns pengarna i årets budgetförslag. Det som inte finns är de konkreta åtgärdsförslagen. Att först lyfta fram pengar, som ltl Sune Eriksson säger, och sedan börja fundera på vad vi skall göra tycker jag är en märklig politik. Vi skall först försöka komma underfund med vad vi skall göra: ta till oss de olika lösningarna och förslagen som finns, enas kring dem, sedan lägger vi in pengarna och sedan kör vi. Det tycker jag är en förnuftig politik. Det här är viktiga frågor, ltl Sune Eriksson. Narkotikan på Åland är ingenting som vi skall stå här i salen och bjuda över varandra på, utan det här är frågor som kräver krafttag och gemensamma åtgärder.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman! 

Eftersom ltl Lindqvist påstår att hans motion har haft någon sorts inverkan på frågorna hur man kommer till rätta med drogmissbruket på Åland skulle det vara intressant om han vid något tillfälle kunde berätta vad som verkligen har hänt konkret. Jag tror inte att den berättelsen blir sepciellt lång. Vad gäller påståendet att vi föreslår pengar och sedan kommer med någon form av idéer om vad vi skall göra med dem måste jag be ltl Lindqvist att ta sig ytterligare en titt på motiveringen till motionen, för där står faktiskt vad vi vill att borde göras. Jag håller med om att det här är en viktig fråga; annars skulle jag inte ha aviserat att ta min motion till omröstning vid detaljbehandlingen. Därför tycker jag att det är lite olyckligt också att vi står här och strider om vem som är bäst eller värst utan vi borde kunna enas om någonting och föra den här frågan framåt. Annars blir det samma sak som i många andra sammanhang att frågan pratas sönder och det händer ingenting konkret. Så har det varit hittills.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Ltl Sune Eriksson uttalade sig förtjänstfullt om behövlig kamp mot narkotikan här i landskapet i sitt anförande. Jag vill återkomma till att det inte minst behövs resurser för att bilda så starka nätverk i vårt samhälle att ungdomarna inte utsätts för droghandel eller annan kontakt med droger. Enligt sakkunnigt folk kan man bedöma att det finns flera hundra ungdomar som är i riskzonen. Jag har t.o.m. hört siffran 500 personer som löper risk att inom kort tid utsättas för drogerna. Att satsa på förebyggande arbete är naturligtvis viktigt; det är naturligtvis också viktigt att det finns rehabiliteringsmöjligheter och sådant. Jag har förstått att det är en väldigt svår process och ibland är den också hopplös, alltså är det jätteviktigt att unga människor slipper att drabbas av drogberoendet. Det behövs en slags planering också för hur man undviker att de unga som gaddar sig samman gör det för att de tycker att vårt samhälle är så trist på något sätt. Det är naturligtvis en åldersfråga i viss mån, men det finns säkert någonting att göra.

 

Herr talman!

Jag är inne på att nätverksbyggandet skulle kräva uppmärksamhet i det fortsatta arbetet och även resurser. I Sverige talar moderaterna nu för en särskild minister för drogbekämpning, och så långt behöver vi kanske inte gå här, men en ledning för ett nätverksbyggande borde fastställas och få också del av de ekonomiska resurserna.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl K-G Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Sune Eriksson förde ett resonemang kring infrastrukturella satsningar och oklarheter kring dem. Jag måste säga att jag håller med honom till stora delar. På något sätt talas det och motioneras mycket om infrastrukturella satsningar, men vad är man egentligen ute efter? Vad betyder infrastrukturell satsning? Hur skall man mäta om den har en betydelse för t.ex. turismen? Det finns många frågetecken och jag tror att det skulle vara nyttigt om vi faktiskt gick igenom dem. För det andra undrar jag i fråga om finansieringsmodellen om det är meningen att landskapet skall finansiera till hundra procent många gånger kommunala satsningar. Jag tycker inte att det låter rimligt och vettigt. Begreppet infrastrukturell satsning kom en gång 1989-90 när man pratade om allhall och kk-hus. Några andra infrastrukturella satsningar har man aldrig kommit överens om. Naturligtvis finns det orsak att också satsa från landskapets sida om det har en extra stor turistisk betydelse. Då kan det finnas motiv, men då måste det finnas kriterier för det. Hur stor skall den finansieringen vara? Skall det vara 100 procent? Nej! Kanske det skall vara 20 procent extra. Jag håller med ltl Sune Eriksson om att man borde komma till ett beslut i lagtinget hur kriterierna skall se ut.

 

Ltl Sune Eriksson, replik:

Herr talman! 

Det var just det som jag var inne på i mitt anförande. I ena fallet hävdar man att det här projektet, det har mycket stora effekter för besöksnäringen, men det där projektet har inte! Vad är det som säger det? Man har inte några riktlinjer för det. Man har finansierat allhallen till 100 procent från landskapet. Då måste man också kunna fundera: hur är det med det här projektet? Är det lika viktigt för regionen och besöksnäringen, är det inte det? Från dag till dag, kan man säga, bestämmer man sig för att det här är ett kommunalt projekt och det här är ett där landskapet helt skall stå för kostnaderna. Det blir aldrig någon riktig ordning på det. Den här diskussionen är inte ny, utan den har förekommit länge och jag efterlyser att man borde på något sätt klargöra frågorna så att det inte är det man skall stå och strida om. Sedan kan man strida om placering, storlek eller annan nytta av dem, men åtminstone skall det vara klart vilket som skall finansieras på det ena eller det andra sättet, så att det inte bara är en politisk majoritet som när man finner det ändamålsenligt säger att det här skall landskapet betala helt och det där skall kommunen delta i! Så får det inte vara.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl J-E Mattsson:

Herr talman! 

Att delta i finansutskottets behandling av nästa års budget är ett fåtal förunnat och det är faktiskt glädjande att vara delaktig i det arbetet. Jag sade redan i remissen att budgeten är årets höjdpunkt i lagtinget. Det är då den fria fantasin kommer fram vad vi vill göra med Åland och kan debatteras öppet och fritt. Det här året inlämnades 29 finansmotioner med åsikter om ändringar om det som finns i budgetförslaget. Finansutskottet har efter långa diskussioner förkastat alla 29 motionerna. Därav också en hel del åtgärdsförslag för landskapsstyrelsen. Jag vill påpeka att det är ändå bara en liten del av det landskapsstyrelsen sysslar med. Betänkande skulle antagligen ha varit mycket, mycket tjockare om vi hade skrivit allt vi hade diskuterat.

 

Den första punkten jag tänkte ta upp och diskutera finns på sidan 2 i betänkandet och det är samfundsskatten samt fördelningsnyckeln till den. Finansmotionen med krav om ett förslag på lagtingets bord redan den 20 januari hade åtminstone garanterat att ingen hade fått se den och lämnat något utlåtande i remiss eller något annat. Jag ställer mig också frågan om inte valet av den 1 mars är en för kort tid för att våra åländska kommuner skall kunna komma med åsikter. Det hade kanske varit skäligt med en icke så detaljerad tid till den delen.

 

Så till det som har diskuterats mest av allt i och utanför lagtinget den senaste tiden, nämligen skärgårdstrafiken och avgifternas vara eller icke vara. Finansutskottet har valt att gå in för förslaget, med en majoritet bakom sig, att hålla avgifterna på samma nivå som det har varit tidigare, dvs. 3 miljoner i intäkter och skärpt upp skrivningen som landskapsstyrelsen har om att upprätthålla bokningssystem och kontroll av trafiken i skärgården, så att vi inte har smitartrafik. Det är väldigt viktigt att vi upprätthåller trafiken på ett sådant sätt att vi tillgodoser skärgårdens behov av trafik. Det är inte bara skärgårdsbornas eget behov utan även vi andra när vi behöver fara ut till skärgården från Åland har också behov av att kunna åka dit och ha rum på våra färjor. Jag vill också framhålla att det här är bara en mycket liten del av det politiska ansvar vi här i lagtinget har för att tillse att hela Åland skall leva.

 

Jag skulle uppehålla mig vid en motion som handlar om investering i uppvärmningssystem som främjar miljövården och som utskottet har tittat på. Det skulle tryckas på ännu mera att det är positivt på alla sätt när vi frångår nyttjande av olja och el för uppvärmning och i stället skulle kunna använda oss av förnyelsebar energi, såsom skog och sol.

 

Sedan kommer vi till det som i dag har varit mest debatterat, nämligen frågan om infrastrukturella investeringar. Jag vill till att börja med protestera mot det som sades i radion igår i ett nyhetsprogram, att centern skulle vara emot  de infrastrukturella satsningar som finns i tre motioner. När man läser vårt betänkande måste  man läsa det på ett mycket märkligt om man kommer till att centern - även socialdemokraterna nämndes – skulle var emot dessa satsningar. Så är ingalunda fallet. Jag vill verkligen säga att centern är för att man satsar och bygger sådana här anläggningar. Att det inte behövs pengar har vi konstaterat i utskottet, så till den delen förfaller desssa motioner. Det finns nämligen redan under momentet ca 10 miljoner mark att användas för att starta upp infrastrukturella satsningar. Det som vi inom centern har tagit ställning till i det här fallet är att  av de förslag till satsningar som här finns angivna har inget av dem hittills presterat någonting annat än en ren kommunal satsning och därför tycker jag att det är skäl att ta ställning för det som utskottets ordförande vicetalman Eriksson har skrivit, att dessa tre skulle förverkligas i enlighet med de finansieringsprinciper som tillämpades för allhallen i Eckerö. Så länge man inte har uppnått samma driftsansvar som ålades det bolag som driver allhallen i Eckerö ser jag inte att det kan jämföras. Det kan inte vara jämförbart att en kommun hittills har satsat ett antal pengar för att tecknas i driftsbolag eller i bolag. Den dagen när man kommer tillbaka och kan säga och visa att det här är klart och tydligt ett intresse från näringslivet på Åland som har infrastrukturell betydelse, och då menar vi i regel att det är turismen, besöksnäringen som skall gynnas av det. Jag kan ompröva min inställning till simhall i Godby och jag kan ompröva min inställning till de övriga den dagen man har visat klart och tydligt att det finns ett driftsbolag med annat än en kommunal ägare som tar på sig satsningen och driftsansvaret.

 

Sedan en liten blink som kanske försvinner i den här debatten; det talades lite om den i remissdebatten, nämligen föreningarnas inverkan och värde i det åländska samhället. Det finns på sidan 13 under Penningautomatmedel och jag tycker att det är skäligt att nämna det ytterligare här. Jag tror att jag kommer att få stöd senare. En sak som man kan koppla ihop med detta är frågan om barnombudsmannaskapet på Åland, som i finansmotionen föreslås att inrättas och lagstiftas om. Huruvida det blir lyckligt eller olyckligt vet jag inte, men jag vet så mycket att efter utskottsbehandlingen har Rädda barnen, som är en ideell förening på Åland, ett intresse av att driva barnombudsmannaskapet i den form man har i dag. Men man vill ha det på ett mera varaktigt sätt för framtiden. Men jag tycker att det är skäl att påpeka att när det gäller sådana här engagemang skall man aldrig missa dem i samhället och den betydelse de har. En lagstiftad myndighetsperson som barnombudsman kanske får en sämre roll i samhället än den nuvarande.

 

Jag vill också kommentera ltl Wiklöfs finansmotion nr 21 om kartläggning av bottendöden runt Åland. Det finns en stor oro för hur vattnet kommer att påverkas och hur det kustnära fisket kommer att bli i framtiden. Utskottet har kommit fram till att med en samordningseffekt kan man kartlägga detta, men det här är ingenting som man gör en gång och sedan är det bra med det. Vi konstaterar att så här mycket döda bottnar har vi och därmed jämnt! Problemet är att får vi mycket utbredda döda bottnar på Åland kommer vi också att ha ett stort problem att hitta fisk. Hittar vi inte fiskar i sjön längre kommer vi också att få problem med vår besöksnäring, i synnerhet den vi har på sommaren, men även på höst och vår, som i dag börjar bli alltmer viktig. Här får väl landskapsstyrelsen med det anslag man ger till verksamheten vid Husö biologiska station öronmärka en del av det anslaget för att fortsättningsvis kunna upprätthålla övervakningen. Om det finns skäl får man väl också höja på det anslaget.

 

Jag tänkte också säga några ord om utvecklandet av Grelsby kungsgård till golfbana. Det kan man väl kalla att är en infrastrukturell satsning som kan ha stor betydelse. Det är också väldigt viktigt där att driftsfrågan löses före man sätter igång och bygger någonting, att ansvaret för driften faktiskt finns definierat och garantier också finns. Det är också skäl att påpeka, att samhället får inte gå in och satsa på det här viset med 100 procent för att på det viset slå undan fötterna fär privata satsningar som då inte får samma tilldelning av medel och garantier. Det är säkert skäl att återkomma till den frågan.

 

I övrigt vill jag tacka utskottets ordförande och de övriga medlemmarna samt dess sekreterare för ett mycket gott arbete i endräkt, kan vi säga.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller motionen och förslaget som utskottet har om fördelningsnyckel av samfundsskatten vill jag bara upplysa ltl Mattsson om att i den motion som ligger till grund finns faktiskt inte kravet på 20  januari upptaget, utan det är faktiskt så att utskottet har skärpt skrivningen som framförs i motionen. I motionen föreslås att under budgetåret 2001 skall det utarbetas och föreläggas ett nytt förslag, medan utskottet föreslår att det skall vara klart redan till 1 mars. Datumet 20 januari har visserligen framförts i debatten, men motionen har alltså inte haft det innehållet.

 

När det gäller de s.k. infrastrukturella satsningarna tycker jag att det är positivt att centerns gruppordförande nu säger att man kan ompröva åsikterna om satsningarna på just de här projekten, om driftsbolag bildas. Då vore det också ganska lätt att stöda det tillägg till motiveringen som jag har bifogat i min reservation och vilket jag också kommer att föreslå för omröstning. Där sägs: ”förutsatt att driften garanteras, lämpligen genom ett driftsbolag” kan man använda pengar under momentet till att bygga en simhall i Godby. Där tycker jag att det handlar om en viljeyttring, en viljeyttring från lagtingets sida och en viljeyttring från landskapsstyrelsepartiernas sida vilka satsningar man vill gå in för. Det var faktiskt så att när allhallen byggdes fanns det inget driftsbolag förrän det hade gjorts en viljeyttring i lagting och landskapsstyrelse; beslut om allhallen fanns och driftsbolaget kom i andra hand.

TALMANNEN: Tiden är ute.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman! 

Jag får i så fall ta åt mig rättelsen. Jag hade kanske missuppfattat motionen om samfundsskatten att det stod i den. Det framgick mycket klart i remissen att det ställdes ett högt krav på att det skulle vara före den 20 januari. Det sades då ingenting om att det fanns behov av remiss, vilket liberalerna annars väldigt ofta åberopar att måste finnas. Kanske vtm Eriksson kunde säga om hon anser att tiden som vi nu har skrivit i finansutskottet räcker till för remiss. Vi diskuterade det faktiskt inte i utskottet.

 

När det gäller infrastrukturella satsningar har åtminstone inte jag sagt något annat än att om det finns ett driftsbolag som ser så positivt på det att man är beredd att satsa pengar i det och att det inte enbart är en kommun finns det möjligheter att ompröva. Vi har inte sagt vad som är vad utan där måste vi ta ställning från fall till fall. Jag tycker inte att vi här genom att ha skrivit en finansmotion skall föregå verkligheten i lagtinget.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag vidhåller ändå att det handlar om en viljeyttring här. Om lagting och landskapsstyrelse går in för att man enligt vissa principer kan stöda projekt  och där ser vi lika finansiering som allhallen, vilket  betyder 100 procent i själva byggandet, medan driften sköts av ett driftsbolag. När det gäller det aktuella projektet simhall i Godby är det så att det förs ganska långtgående diskussioner mellan de norråländska kommunerna om att gå ihop kring ett driftsbolag och också att man skulle gå in för att göra provteckningar, att privatpersoner och företag också kunde gå in projektet, när det gäller driften. När det gäller viljeyttringen finns det i årets förslag till budget två stycken nya viljeyttringar från landskapsstyrelsens sida och därmed landskapsstyrelsepartierna; man vill satsa på en travbana och man vill satsa på att allaktivitetshus, vilka avses att byggas med landskapsmedel till 100 procent. Här talar man inte om driftsbolag, här talar man inte om att det är kommunala satsningar. Vari består skillnaden mellan allaktivitetscentret och simhallen på norra Åland?

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman! 

Viljeyttringen att finansiera till 100 procent har lagtinget redan tagit, anser jag, när man finansierade allhallen på Eckerö och de krav som man satte upp var uppfyllda. Till den delen tycker jag alltså att viljeyttringen redan är klar för lagtinget och åtminstone för mig. När det gäller de olika projekten som anges här – nu förde vtm Eriksson in ett till: det tekniska allaktivitetscentret – är det väl bara fråga om vem viljeyttringen att uträtta någonting kommer från. Det jag saknar i simhallen i Godby t.ex. är den viljeyttring, som vtm Eriksson nämner, att det är de norråländska kommunerna, säger hon. Då tycker jag att det är ganska klart: det är de norråländska kommunerna som vill ha en simhall. Något annat har jag inte fått till mig ännu. 

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Ltl J-E Mattsson berörde avgifterna i skärgårdstrafiken. Då undrar jag om det är centerns gruppledares mening att uttala centerns linje i skärgårdstrafiken. Anser då centern att man härmed har uppfyllt de vallöften som centern gav inför valet? Är det centerns linje eller är det påtryckning från centerns stödgrupper som har avgjort beslutet i finansutskottet? Om det är  centerns egen politik undrar jag om det finns stöd från skärgårdslistans medlemmar för centerns beslut.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman! 

Centerns politik efterlyses av ltl Sjöstrand. Jag vill fortsättningsvis framhålla, som jag sade i talarstolen, att centern har en politik för skärgården och det är därför vi har en bra skärgårdspolitik, vi har framför allt en bra skärgårdstrafik. Det har t.o.m. ltl Sjöstrand sagt härifrån flera gånger. Jag vet inte vad ltl Sjöstrand syftar på när han talar om ”påtryckning” i den här frågan. Centerns och min inställning i den här frågan framgår av betänkandet. Vi måste upprätthålla bokningssystem, övervakning av trafiken och av den orsaken bör det finnas en avgift; om den intäkten blir tre miljoner eller inte är bara ett antagande, men det viktiga är att skärgårdstrafiken fungerar, att ltl Sjöstrand slipper hem när han själv vill och att inte färjan är fullsatt med nöjesåkare som fritt kan åka när de vill eftersom man varken behöver boka eller betala.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Jag fick aldrig svar på frågan om ltl J-E Mattsson anser att centern har uppfyllt sina vallöften. Det är det jag skulle vilja veta. Om jag kommer hem eller inte till skärgårdstrafiken beror precis på om jag får plats på färjan, om jag har bokat eller inte bokat. Så ligger det till och det är oberoende av avgift eller inte. Jag skulle också vilja veta om avgiften är till för att upprätthålla bokningssystemet eller om den är till för att reglera trafiken till och från skärgården eller om den är till för att bidra med pengar till skärgårdstrafiken. Det har kommit så många förslag från landskapsstyrelsehåll så jag har lite svårt själv att som skärgårdsbo veta vad man egentligen menar med avgifterna.

 

 

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag skulle rekommendera ltl Sjöstrand att läsa finansutskottets betänkande ordentligt. Jag skulle också vilja påstå att skärgården är väl ändå inte betjänt av att vi skall göra snabba förändringar med oförutsedda resultat från dag till dag på grund av enskildas önskemål. Jag tycker att vi måste ha en mera långsiktig och verkningsfull politik för skärgården. Det tror jag att vi har haft hittills.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

En simhall i Godby är inte enbart ”enskildas önskemål”. Det är inte så att det är enbart de norråländska kommunernas önskemål utan det är ett förslag som har framförts i lagtinget i en centermotion i november 1999. Det är ett önskemål som har framförts av olika partiföreträdare i lagtinget och det är ett förslag som politiskt förs fram i en motion detta år. Det intressanta med det här är att motionen gäller inte finansieringen av projektet, utan motionen gäller om man skulle kunna garantera att projektet kan gå vidare under förutsättning att driften garanteras och med de medel som redan finns budgeterade under momentet i fråga driva projektet vidare. Ur det perspektivet är det så uppenbart att det är en ovilja mot regional rättvisa som lyser fram här, och det tycker jag är beklagligt.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman! 

Jag har absolut ingen ovilja i den här frågan. Det kan jag garantera ltl Erland. Jag tycker att det han själv säger här stupar lite på det att de borde vara de aktiva kommunerna, om de är initiativtagare, som har alla möjligheter att verkställa och komma så långt att man komma fram med ett förslag till bygget. Jag har inga negativa åsikter på förhand i den här frågan. Det är fritt fram att sätta igång och jobba ihop ett bolag och ett koncept samt anhålla om medel för att göra en projektering. Det uppfattar jag inte att är något problem.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Hela projektet har diskuterats i flera år och redan 1999 var centern på hugget med en motion om finansiering enligt samma princip som allhallen. Jag och andra liberaler stödde naturligtvis detta lovvärda initiativ, medan centern själv svek i det läget. Man måste se på vad det är fråga om här: det är ett initiativ som bygger på att man måste ta ett första steg och ett nästa steg. I Finströms kommun har man tagit det formella steget att man har budgeterat 50.000 mark för bildande av ett bolag, man har fört underhandlingar med andra intressenter, rederier och andra, som kan vara aktuella, man har diskuterat med andra kommuner och man har gjort en utredning, det finns en tomt, det finns en planering, det finns ett koncept för det hela och vad man väntar på är att när man planerar fortsättningen måste man se på finansieringen. Det här är då en förfrågan till lagtinget via en motion att skulle man kunna tänka sig att också för detta viktiga projekt för besöksnäringen, men också för ålänningar i allmänhet, att man skulle kunna ge en finansiering som motiveras av de samhällsekonomiska effekterna, som är betydande för den här typen av verksamhet och som efterfrågas bland besöksnäringen men också av idrottsorganisationerna och där man kan marknadsföra det på marknaden utanför Åland. Jag kan inte tyda det till någonting annat än att man vill försena projektet eller att man har på något sätt fått en ovilja till just de infrastrukturella satsningarna för besöksnäringen.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman! 

Det är absolut ingen ovilja till någondera av dessa satsningar. Men när det gäller det som är på tapeten just nu så har finansutskottets majoritet valt, enligt den skrivning som finns på sidan 13, att ”de aktuella satsningarna aktualiseras när förutsättningar finns och finansiering kan ske”, i nuläget, med det vi känner till att det är en kommunal satsning, ”i enlighet med den modell som lagtinget tidigare antagit i budgeten för 1998” och som då inte ifrågasattes att gälla för kommunala satsningar. Om det sedan kommer fram ett annat koncept, att det inte är en kommunal satsning utan att det är en privat sektor som står bakom, känner jag inte till det. Nu nämnde ltl Erland att man har vänt sig till rederierna och det känner jag inte till det utan det är första gången jag hör att man från Finströms kommun har vänt sig till rederierna för att få uppbackning för projektet och få det till ett infrastrukturellt som kan tänkas få en högre finansiell status. Jag känner inte till någonting sådant och då kan jag inte ta ställning till det. Därför återkommer det här ärendet när man har uppfyllt kraven och kriterierna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl K-G Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag blir lite osäker när ltl Jan-Erik Mattsson definierade den infrastrukturella satsningen och om det räcker s.a.s. med att det finns ett driftsbolag för att det skall kallas infrastrukturell satsning. Jag har för mig att när det gällde åtminstone allhallen i Eckerö var ändamålet med den till 100 procent en turistisk satsning. Det var alltså helt och hållet för turismen, inte för att eckeröungdomarna skulle ha någonstans att ta vägen eller resten av de åländska idrottsföreningarna, utan enbart för att sälja ut dem. Jag tycker att det bör vara ett rimligt utgångsläge när man pratar om infrastrukturella satsningar, speciellt om det är landskapet som skall finansiera dem till största delen. Det är klart att man kan tänka sig regionala aspekter med en lägre finansiering, men jag tycker, som jag redan var inne på i föregående replikskifte, att man borde komma till någon sorts kriterier: vad är infrastrukturella satsningar och vad skall man ha för finansieringsnivåer.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!  Det är sant att när det gällde allhallen på Eckerö diskuterades det att det var enbart en turistisk satsning. Jag anser också att den är i huvudsak en turistisk satsning. Jag ville poängtera med att det skall vara ett bolag är att förutsättningarna för att de som har nämnts här, rederierna framför allt skall vara intresserade att satsa pengar i det, är att det gynnar besöksnäringen i huvudsak; annars satsar de nog inte några pengar på land. Till den delen har vi nog samma åsikt. Det är bara det att jag uttryckte mig på ett annorlunda sätt. Privata intressen som är intresserade av att få omsättning på Åland av inresande skall stöda det här. Utöver att man skall ha ett driftsbolag måste driftsbolaget åläggas garantiansvaret för en viss tid, precis som skedde i samband med Eckeröhallens driftsåtagande.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag var naturligtvis mycket glad över att ltl Jan-Erik Mattsson tog upp min motion om bottendödsundersökningarna och jag har bara en liten fråga till ltl Mattsson, som företräder ett regeringsparti och därför naturligtvis vet mycket mer än vi andra som sitter i opposition. Då är min frågeställning huruvida utskottets skrivning: ”Utskottet föreslår därför att landskapsstyrelsen vidtar åtgärder för att få till stånd undersökningar av nämnt slag.” Innebär det att av de pengar som finns under moment 45.54.01 de facto detta skall rymmas in och någonting annat som nu s.a.s. är med på agendan i stället får stå tillbaka eftersom man inte föreslår någon penningmässig förhöjning? Jag vill verkligen veta innan den här dagen är till ända om man kan komma med ytterligare förslag huruvida detta nu är att tolka så att det faktiskt skall bli gjort.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman! 

”Huruvida detta faktiskt skall bli gjort” kan jag inte svara på, men vi har erfarit i finansutskottet att landskapsstyrelsen har medel som man bidrar till Husö biologiska med och att man kan öronmärka pengar för verksamheten. Visar det sig då att man behöver mera pengar måste man väl återkomma. Det får vi se. Vi förlitar oss på att kunna få samordningseffekten med kartläggning som sker på annat håll i våra angränsande vatten utanför Åland, precis som det står i betänkandet.

 

Ltl Strand:

Herr talman!

Jag vill för det första säga som tidigare ledamöter och ordföranden har sagt att det har varit ett jättebra arbete i finansutskottet. Jag har inte själv suttit i utskottet hela tiden utan jag har suttit som ersättare vid de avgörande behandlingarna, men jag vill tacka för det goda arbete som har gjorts där. Jag omfattar det mesta som finns i finansutskottets betänkande och därför kommer jag inte att gå in på det desto mer. Det finns några saker som jag inte har omfattat där och det är dem jag vill beröra.

 

För det första gäller det intäkterna från färjavgifterna, där jag som enda medlem fullt ut litar på landskapsstyrelsen och trafikministern. Bokslutet för 1999 på intäktssidan är 3,3 miljoner. Det står i texten att uppbörden skall ses över. Då är 4 miljoner ganska realistiskt med nuvarande avgifter. Jag kommer därför i detaljbehandlingen att föreslå att 4 miljoner skall kvarstå under momentet Skärgårdstrafikens verksamhetsinkomster. Jag blev också tveksam, därför att det kan inte vara hållbart på sikt, även om det finns pengar i dag som man kan ta av, att finansiera minskade inkomster med finansieringslån. Jag tror inte det, även om vi antagligen inte behöver göra det i årets bokslut eller nästa år, men på sikt kan det inte vara bra. Det har ifrågasatts den sista tiden om jag står bakom landskapsstyrelsens regionalpolitik och jag vill med detta visa att jag verkligen står bakom denna regionalpolitiskt viktiga fråga.

 

Herr talman!

När det gäller definitionen om infrastrukturella satsningar är det någonting som även jag efterlyser. På badhussidan har jag hela tiden ansett att det är en kommunal satsning. Mitt förslag i motionen gick också ut på att det är kommunala satsningar. Normalt är att man får 25 procents stöd för det och eventuellt 50 procent i lån. Det har visat sig att lånen kanske inte har varit fördelaktigare än marknadslånen, så där har man lånat på fria marknaden på sista tiden. Poängen i motion har då varit att om man skulle kunna definiera att det är infrastrukturella satsningar så skulle man kunna få ett 25 procents bidrag ytterligare på sina kommunala satsningar. Men jag är inte fått gehör för den och så länge man inte definierar vad är infrastrukturellt är det helt och hållet en politisk bedömning vad man gör.

 

Vad beträffar badhuset i Godby har jag följt det ärende och den motion som har lagts med stor förvåning. Jag måste säga att det skulle vara intressant att höra hur Mariehamnsliberalerna ställer sig i frågan. Enligt Frisinnad Samverkans åsikt finns det bara förutsättning för en större badanläggning på Åland. Tidigare har Mariehamnsliberalerna röstat omkull en badanläggning vid Idrottsgården med motivet att ett badhus skulle byggas i Mariehamn. Det är mot bakgrund av detta som jag nu undrar om Mariehamnsliberalerna tänker svika sina väljare i Mariehamn och sin egen ordförande i badhuskommittén samt fritidsnämnden. Jag upplevde i mitt tidigare förvärv att ledamöterna Sarin Grufberg som stadsdirektör och ledamoten Wickström-Johansson som medlem i fritidsnämnden jobbade åt samma håll som jag själv gör i denna fråga. Hur står det till i dag?

 

Herr talman!

Jag kommer i detaljbehandlingen att föreslå att min motion om infrastrukturellt stöd på 25 procent skall godkännas.

 

När det gäller musikteatern Katrina anser jag att den skall uppföras på Åland om vi skall vara finansiera den; annars kommer jag att rösta mot den. Kulturföreningen Katrina kan på nytt förhandla med landskapsstyrelsen om finansieringen, skriver man. Det skulle vara intressant att höra vad kostnaderna kommer att vara för ett besök i Stockholm och hur de skall finansieras. Är det genom finansieringslån, som med inkomsterna från skärgårdstrafiken eller finns det möjligen andra inkomster som vi kan höja?

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag ”jobbar åt samma håll” som ledamöterna Sarin Grufberg och Wickström-Johansson, nämligen för regional rättvisa. Det betyder att man tar ställning till projekt på olika håll och med olika inriktning. Jag noterar att FS:s gruppordförande flera gånger hade behov av att konstatera att han stöder landskapsstyrelsen i vissa frågor och en enskild ledamot i en fråga. Jag förmodar att det fanns ett behov av att markera på detta sätt att man står bakom landskapsstyrelsen, delvis när det gäller frågorna och till en liten del när det gäller personerna!

 

Jag är också lite förundrad över avgiftsdiskussionen. Vi hörde tidigare att det var fråga om att få pengar i lågkonjunktur. Motivet i finansutskottets betänkande är, som jag förmodar att Frisinnad Samverkan står bakom, att för att kunna upprätthålla bokningssystemen och övervakningen är det skäligt med en avgift. Om man då höjer avgiften måste man utveckla kontrollsystemet, utveckla övervakningen, eftersom det är motivet för avgifterna och då har vi en byråkratisk princip här att avgifterna är det inte så noga med, men man skall ha kontroll på allting man gör och då blir det dyrare och dyrare. Det är säkert någon politiker här som tycker att vi skall ha fem miljoner för att ha kontroll till 100 procent. Så här kan det väl fortgå, men jag tycker att man skulle utgå från någonting annat, nämligen vad är det för nytta med avgifterna. Då blir det väl svårare att svara för sig, kan jag tänka mig.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

När det gällde att stöda landskapsstyrelsen gällde det som har kommit fram i budgetframställningen. Jag har också stött vissa andra grejer som enskilda lagtingsledamöter har fört fram. Angående det som ltl Erland säger om min syn på avgifterna hoppas jag att ltl Erland noterade att jag reserverade mig mot finansutskottets betänkande och litar helt och hållet på trafikminister Runar Karlsson.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag utgår från att ltl Strand har baserat sin syn på avgifterna på den utredning som trafikministern presenterade tidigare här, att 70 procent av skärgårdsborna vill ha avgifter. Särskilt ville de ha avgifter därför att de här fyra miljonerna skulle läggas på trafiken Brändö-Osnäs, Kökar och riket. Då kan jag förstå att för att hålla kontroll och övervakning måste man sätta in ett mera tungt kontrollsystem. Det var det jag menade med byråkrati här. När det gäller badhuset tycker jag att det är en typisk infrastrukturell satsning, vilket enligt ordets egentliga betydelse är det att genom att bygga ett badhus i Mariehamn gynnar man de enskilda näringsidkarna i Mariehamn och på andra ställen, köpmännen, hotell, restauranger, turistföretagare osv. Det motiverar alltså ett stöd. Om Frisinnad Samverkan nöjer sig med ett begränsat stöd må det vara hänt, men jag tycker att ur liberal synpunkt är det här en viktig samhällsekonomisk satsning. När det gäller simning och bad finns det olika koncept som mycket väl kan kombineras med varandra. Vi vill ha en konstruktiv näringspolitik. Det är det som är utgångspunkten för oss och till det vill vi ha en regional rättvisa. Vi ser regionerna betydelse och motarbetar inte någon region. Lika främmande som det är för oss att säga nej till allt som är i Mariehamn är det främmande att säga nej till allt som är utanför Mariehamn, utan hela Åland skall leva och vi vill inte halvera Åland.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

När det gäller badhus som infrastrukturell satsning håller jag med ltl Erland att det kan ha en infrastrukturell betydelse, oberoende om det är i Finström, Mariehamn, Lemland eller Kökar. Det kan det ha och det är det jag försöker säga, att vi är beredda att ge precis samma stöd som i Mariehamn till Finström, nämligen 25 procent, men vi är inte beredda att ge 100 procent när vi anser att det även har en stor kommunal betydelse.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Ltl Strand oroar sig för att man finansierar skärgårdstrafiken genom upplåning. Jag har väldigt svårt att förstå hur han kan låsa sig vid just det. Tittar man på utgifterna i budgeten, så finns det väldigt många moment som borde vara rätt medan skärgårdstrafiken tydligen är fel! Man måste i så fall vara väldigt säker på att alla andra moment är helt rätt medan man på skärgårdstrafiken har räknat för lågt. Om det är så på både utgifts- och inkomstsidan.

 

Ltl Strand för också fram hur dyr skärgårdstrafiken är. Jag är inte så säker på det. Enligt det finansieringssystem som vi har ingår den här dyra skärgårdstrafiken. Det är medräknat i vårt finansieringssystem. Frågan är om skärgårdstrafiken är betungande eller om den är givande. Ltl Strand säger att han stöder trafikminister Runar Karlsson om ett höjt anslag på inkomsterna. Jag hoppas att ltl Strand vet vad han stöder, om det är höjda avgifter, sänkta avgifter eller ett ökat kontrollsystem. Jag har inte fått det klart för mig ännu. Jag har inte svar från landskapsstyrelsen på vad dessa fyra miljoner innebär.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Ltl Sjöstrand undrar varför det finns en miljon till i finansieringslån för skärgårdstrafiken. De som föreslog att anslaget skulle sänkas föreslog i finansutskottet att det skulle finansieras med en miljon på utökade finansieringslån. Det finns i betänkandet, om inte ltl Sjöstrand har läst det.

 

Om jag vet vad jag stöder? Det vet jag. Jag vet vad förslaget är till avgift, men jag vet inte vad beslutet blir i landskapsstyrelsen. I det föreliggande förslaget kan man mycket väl ha fyra miljoner i intäkter.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Det förslaget har jag aldrig sett. Jag har sett utkast till flera förslag och man har läst lite i tidningarna och hört lite hit och dit, men jag vet faktiskt inte ännu vad dessa fyra miljoner innebär, om det är fråga om höjda eller sänkta avgifter, för det finns alla möjliga förslag och jag vet inte vilket ltl Strand hänvisar till. Jag skulle tänka mig, när det är ltl Strand som uttalar sig, att det nog måste vara fråga om förhöjda avgifter – för inte kan väl ltl Strand tänka sig sänkta avgifter!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Om jag inte missminner mig står det också i skrivningen från landskapsstyrelsen att avgifterna skall ses över under året. Jag kan inte stå här och säga att det är si eller så, men det förslag jag har sett gör att man kan ha fyra miljoner i intäkt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Strand hänvisar både när det gäller avgifterna på skärgårdsfärjorna och musikteatern Katrina till finansieringslånet. Också i remissen tog man upp finansieringslånen och att vi har så dålig ekonomi. Det här är främst en teknikalitet. Så här har man balanserat budgeten  också tidigare och vi har under beredningen kunnat konstatera att lånet knappast kommer att realiseras. I och med den tilläggsbudget, som vi nu har fått till finansutskottet, kan redan halva finanseringslånet strykas. Det argumentet är alltså inte riktigt hållbart. När det gäller definitionen av infrastrukturella satsningar tog vi faktiskt redan i fjolårets betänkande in det i motiveringarna. Vi ansåg att man bör se över definitionen. Där skrev vi ”Infrastruktur är den vedertagna definitionen av ett system av anläggningar som utgör grund för försörjningen och förutsättningen för att produktionen skall fungera, bl.a. vägar, flygplatser, hamnar….”  Därför borde man nu komma vidare i diskussionen kring definitionen. Där skulle jag snarare vilja tala om projekt med samhällsekonomisk effekt. Det är också vad man har gjort när det gäller travbanan; travbanan har inte alls förts in i diskussionen under infrastrukturella satsningar, utan den har seglat förbi alla diskussionerna och hamnat under näringsavdelningen, som en post under turismens utvecklande.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Jag nämnde i mitt anförande, och jag hoppas att vtm Eriksson hörde det, att vi har ingen dålig ekonomi i dag. Vi kan finansiera det med sparslantar, men långsiktigt kan vi inte hålla på och ha ett underskott i budgeten; då blir vi tvungna att låna. Vad gör vi den dagen när sparslantarna är slut? Om liberal politik går ut på att ha ett budgetunderskott på mellan 50 och 100 miljoner årligen, så kommer våra sparslantar att vara slut om tre-fyra år. Skall vi fortsätta att låna pengar till driften eller skall vi redan i dag försöka mota Olle i grind?

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag hävdar, att vi inte har ett budgetunderskott, men jag håller samtidigt med ltl Strand om att landskapsstyrelsen bör ha en stram hållning när man gör upp budgeten, så där är jag enig.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

Det är förvånande att finansutskottets ordförande påstår att vi inte har ett budgetunderskott. Läs innantill i budgeten!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Eftersom jag är den enda representanten för Mariehamnsliberalerna antar jag att ltl Strand vänder sig till mig här. Jag kan bara konstatera, som ltl Strand vet, att det är vi som längst och ivrigast har drivit på frågan om ett badhus i Mariehamn och det fortsätter vi med från Mariehamnsliberalerna, och jag själv också. Då det gäller placeringen är det klart att det för oss är så att en placering i Mariehamn har väldigt hög prioritet, dels för att vi är i verkligt akut behov av en ny simhall och dels för att det med tanke på driften nog torde vara den bästa placeringen i landskapet av en så här stor anläggning som vi har tänkt. Men om det finns möjlighet och medel för det är det klart att visst är det väldigt bra med en anläggning också i Godby. Jag kan förstå att det är någonting som skulle vara väldigt positivt för norra Åland. Kan man skilja på projekten så att de får olika inriktning är det fullt möjligt att man kan förverkliga båda. Det som jag tycker att är viktigt här är att projekt på olika håll i landskapet behandlas på samma sätt och har samma möjligheter till stöd och bidrag.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Ltl Wickström-Johansson säger att liberalerna har drivit på. Vad är resultatet? Ni har hållit på i 10-15 år nu med att obstruera, först Idrottsgården, röstade omkull den och sedan har ni jobbat med utredningar. Med det får inte våra barn bada. FS hade i Mariehamn ett klart förslag som kastades omkull i den här salen t.o.m. Jag var och lyssnade på debatten. Man sade 1997, att i höst är vi igång med ett badhus, men man utreder och utreder i sann liberal anda!

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Herr talman!

Jag tycker inte att placeringen vid Idrottsgården alls har med debatten här i lagtinget att göra, så det tänker jag inte ens kommentera. Vad gäller problemen att just nu i Mariehamn hitta en placering kan jag förstå om man har andra medel för hur man har demokrati i Jomala, men i Mariehamn försöker vi se till att mariehamnarna blir nöjda och det är det vi håller på med nu att hitta en placering där alla mariehamnare tycker att det är ganska bra.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Jag vet att ni gjorde en undersökning bland mariehamnarna och de ville ha den vid Nabben, men det föll inte heller liberalerna på läppen.

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Karlström:

Herr talman och bästa lagtingsledamöter!

Jag tänkte använda det korta formuläret, så att vi inte tar så jättemycket tid av den här debatten. Det är några saker som jag skulle vilja säga om finansutskottets betänkande. Det första är om radion. Finansutskottet tog fasta på landskapsrevisorernas utlåtande om vad radion kostar per timme jämfört med vissa andra stationer. Jag tycker inte att man kan jämföra. Man kan inte ta in det och det är egentligen ganska oväsentligt. Vi vet att för fem år sedan sände man ungefär 4 timmar per dag; sedan har man utökat med vissa musiktimmar på morgonen, vissa musiktimmar på kvällen, man har utökat med lite repriser och man har utökat vissa av de s.k. kvalitetsprogrammen. Det är klart att sänder man mera timmar per dag blir kostnaden lägre per timme, men det är, som sagt, oväsentligt, för det handlar om kvalitet och inte om kvantitet. Detta är en debatt som kommer att tas om några veckor i samband med det mediapolitiska programmet och som vi får återkomma till då, men jag vill bara poängtera, att man inte riktigt kan jämföra kostnaden per timme. Skulle man nämligen slänga på en CD-växlare med klassisk musik, som egentligen inte innebär upphovsrättskostnader, blir det väldigt billigt att sända dygnet runt – bara som en liten logisk grej.

 

Den andra frågan handlar om Katrina, där jag tycker att det är direkt fel att de åländska skattebetalarna skall subventionera stockholmarnas kulturutbud – som det egentligen blir fråga om. Jag var själv i Stockholm förra torsdagen på teater och betalde ganska dyra pengar för att se en teater som har varit slutsåld i ett år och den är slutsåld ett halvår framöver, och väldigt mycket folk kom från hela Sverige för att se på den. Det är det vi måste satsa på. Vi måste ha någonting stort och bra här på Åland som folk kommer hit för att se på, man bor på hotell, man gör alla andra saker som det innebär, men man skall inte ta en teater och spela den någon annanstans för att folk skall få se den där. Det är klart att det kan vara snällt gjort och det är rysligt bra gjort och vi är väldigt goda ålänningar som ställer upp och gör det, men jag tycker inte att det är riktigt det som man skall satsa på. Därför kommer jag att lämna ett ändringsförslag under momentet 46.13.54 Understöd för musikteatern i finansutskottets betänkande, att textstycket stryks och att motionen avslås.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

När det gäller musikteatern Katrina har vi från utskottets sida sett det värdefullt att satsningen skulle fortleva på ett eller annat sätt, att det inte bara skulle självdö. Man hade planer på att man skulle spela Katrina i Österbotten och de planerna har mer eller mindre skrinlagts i och med det här. Däremot tycker vi att Katrina med stor fördel skulle kunna spelas i anslutning till Ålandsdagarna i Stockholm och orsaken till det är att man också där skulle kunna marknadsföra Åland. Jag tycker inte att man enbart bör spela Katrina i Stockholm utan jag tycker väl att man också kan ha några uppsättningar här på Åland, om man väl gör det i år, att det behöver inte vara enbart i Stockholm. Vi borde alltså ha en musikuppsättning dit människor skulle vallfärda för att komma och lyssna och njuta.

 

Ltl Karlström, replik:

Herr talman!

Där tycker vi lite olika. Jag tycker, som sagt, att vi skall köra den bort från Åland och spela för folk där. Då kanske nästa alternativ är att vi kör den till Broadway och så lägger vi upp den på Broadway och så säger vi att det är rysligt bra för då kanske amerikanarna kommer till Åland också! Vi borde kanske satsa på en stor teater, kanske Katrina eller någonting annat, för det finns uppsättningar som säkert kan gå hur bra som helst och bära sig själva och så skulle man satsa på marknadsföringen och säga att det här har vi på Åland, kom hit och titta på vår underbara teater.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!  Skall jag då tolka det så att ltl Karlström och de obundna faktiskt är inne för att man skulle satsa på Katrina och spela den här på Åland, förutsatt att vi då enbart spelar den på Åland? Det kan också vara ett alternativ om vi sedan får människor från Stockholmsområdet att vallfärda hit och titta och lyssna. Det är väl ändå så att Stockholmsregionen är ett väldigt stort upptagningsområde för Åland som turistort. Det är många från den regionen som reser hit som turister och därför är det området intressant ur vår synvinkel.

 

Ltl Karlström, replik:

Herr talman!

Nej, jag tycker inte att vi skall sätta upp Katrina en gång till på Åland. Den har haft sin tid. Det har satsats 4-5 miljoner på den. Däremot säger jag inte att det är fel att satsa på någonting nu som kanske skulle kunna bli ännu större i framtiden och som kanske kan vara för utsålda hus två år framöver, men det är någonting som man få fundera på. Men i finansutskottets betänkande vill man till Stockholm och det sätter mitt förslag nej till och jag stöder att man följer landskapsstyrelsens förslag till budget. Sedan är jag alltid villig att diskutera framöver vad man skulle kunna hitta på, för jag tror att man måste göra stora saker framöver för att få folk att komma hit; folk kommer inte hit bara för vår vackra natur i framtiden utan de kommer att komma hit för att de vill uppleva någonting, se någonting och göra någonting.

 

Ltl Holmberg, replik:

Herr talman!

Jag tror att ltl Karlström har läst dåligt på det som står i finansutskottets betänkande under 46.13.54, där vi avslutar med: ”Med hänvisning till utskottets motiveringar föreslås att motionen förkastas.” Man kunde få det intrycket att vi i finansutskottet skulle vara inne för att bevilja medel för uppförande av Katrina i Stockholm, men så är icke tänkt.

 

Ltl Karlström, replik:

Herr talman!  I så fall har ltl Holmberg och jag samma uppfattning. Skillnaden är väl att i mitt förslag säger man det ganska konkret, man är inte först ganska luddig och sedan gör man det, utan det är rakt på sak och då vet man vad det är som gäller!

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Först en kommentar till Katrina. Jag tror att man måste tänka på vilka särskilda förhållanden som gäller på Åland när det är fråga om så här stora projekt i ett område som inte har en professionell yrkeskår. Man bygger upp ett koncept, man bygger upp en kompetens, man tar fram ett anpassat material som har historiska rötter och anknytning till Åland. Jag tror att den viktiga utgångspunkten i det sammanhanget är att ta tillvara den kompetensen. Jag tror inte vi kommer till det läget att vi får ett kulturhus där vi sätter upp stora musikaler som växlar från säsong till säsong och kan locka en stor publik. Naturligtvis, finns det sådana koncept, så kan det vara intressant att diskutera, men det kräver stora resurser och det är också av den orsaken vi har motionerat om satsningar på Katrina och Linden i samma motion. Det kanske låter lite konstigt, men det är just det att det finns en kompetens och det finns en kulturtradition som man där borde ta tillvara. Hur man sedan gör det och med vilka finansieringsmedel det görs kan man också diskutera. Jag har inte fått stöd för den motionen på det sättet i finansutskottets betänkande, men i reservationen finns en formulering som tyder på att man vill öppna för också Katrina i framtiden.

 

Herr talman!

Jag skall ta upp ett antal frågor mer eller mindre med hänvisning till de olika sidorna. På sidan 4 skriver utskottet: ”Utvecklingen bör styras från en tätposition i stället för att som nu bedrivas i grannländernas bakvatten.” Då avser man alltså sjöfartspolitiken. Det här låter väldigt bra och lite offensivt från finansutskottets sida, men jag tror att situationen är komplicerad för ett land som Finland därför att man i grunden inte ville ge sig in på skattekonkurrens. Det ville inte Sverige heller göra, det ville inte en hel del andra länder, medan däremot Danmark, Tyskland och Holland utnyttjar möjligheterna därför att sjöfarten har en helt annan relativ betydelse, kopplad till transportnäringen, spedition, varv osv. Där är det så att Finland hamnar, visserligen i bakvatten, men det är också så att man är tvungen att anpassa sig till de omgivande regionernas sjöfartspolitik och därför är det en naturnödvändighet för Finland att följa Sverige med nettolönesystemet. Det som däremot är alldeles utmärkt är när finansutskottet konstaterar, liksom i tidigare betänkanden, att det här för Ålands del skulle innebära betydande behörighetsöverföringar och lagstiftningsåtgärder. samtidigt som de ekonomiska konsekvenserna inte är utredda, dvs. det som lagtinget sade för ett par år sedan gäller fortfarande. Landskapsstyrelsen har också insett det; man har inte kommit med ett enda förslag till behörighetsöverföring. Det finns faktiskt möjligheter att budgetera nettolönesystem när det gäller kommunalskatten. Man kan alltså via budgeten ta och kompensera rederierna för kommunalskatten, om man vill, men jag är inte säker på att ett sådant förslag skulle få någon som helst respons här i lagtinget. Sjöfartspolitiken är inte våra  händer, och det kan man kanske beklaga; skulle det vara skulle det vara mycket, mycket svåra beslut när det gäller både lagstiftning och ekonomi. Det rör sig alltså om subventioner på flera hundratusen mark eller frångången skatt, om vi skulle ha egen beskattning.

 

När det gäller skärgårdstrafiken finns det inte så mycket att säga för mig utan det mesta är sagt. Jag tycker att man skulle ha en princip för avgiftssystemet, om man skall ha avgifter. När det gjordes en utredning för snart tio år sedan var det fråga om att man skulle styra passagerarströmmarna tidsmässigt. Det var också fråga om att det behövdes finansiering på alla tänkbara sätt i en lågkonjunktur. Då var det motiverat. I dag tycker jag inte att det här med att styra passagerarströmmarna skulle ha någon betydelse, utan det har framkommit här på olika sätt att det kommer så mycket folk och reser till skärgårdskommunerna, men det är precis det som är avsikten, att man vill ha dit folk i besöksnäringen. Jag hoppas fortfarande att alla de konstruktiva politiker som finns här i lagtinget som har ett regionalt intresse och månar om näringslivet och besöksnäringen skulle kunna hitta en formel för en kläm som vi kunde omfatta. Nu är det alltså låsta positioner mellan avgiftsfritt och att behålla nuvarande system. Jag tror inte att det ens för centergruppen, innerst inne, om man känner efter och tittar på sina program om att hela Åland skall leva och att vi skall ha en rättvis regionalpolitik, känns riktigt bra att gå in för systemet med bibehållna avgifter på det sätt som vi har i dag.

 

Herr talman!

Jag skall gå över till en fråga som inte har berörts särskilt mycket här och det är frågan om Ålands Radio och TV. Det är ingenting i budgeten som direkt kommer att kullkasta de riktlinjer som hittills har gällt, men jag tror att det är dags för oss att diskutera detta på allvar. Jag kommer inte att stöda ltl Ulf Anderssons motion, men jag måste faktiskt säga att jag ser en poäng i den motionen och den poängen har jag uppfattat som så – man får korrigera mig om det inte stämmer – att public service-företag skall ägna sig åt public service-kärnverksamheten. Det är det viktiga. Förstår jag ltl Andersson rätt, så har han räknat ut att Ålands Radio och TV har tagit ett helhetsansvar för en hel kanal, en hel programtablå och i det ingår kostnader som inte är direkt public service. Jag tycker att resonemanget är riktigt, men man kan alltså inte dra ner på en radiobudget utan att se det hela i sin helhet. Jag tycker att det är tre punkter som är viktiga.

 

Den första punkten är finansieringen, där jag tycker att de diskussioner som vi har haft i liberalerna och som också har förts in i förvaltningsrådet om att man skall skilja på program och distribution är ett första givet steg. Distributionen kan man alltså finansiera via skattemedel och med någon princip se till att man garanterar public service, alarmradio och sådana saker, medan programfinansieringen är av ett annat slag. I massmedia har förvaltningsrådets ordförande Fredrik Karlström fört fram att man skulle skattefinansiera programverksamheten därför att utvecklingen är sådan att detta med licenser är problematiskt. Hans förslag har avfärdats på många olika sätt. Jag tycker att det är värt att ta upp det till den delen att licenssystemet kommer att spela ut sin roll ganska snart. Så långt har han rätt. Däremot tror jag att han har missat den grundläggande principen att det viktigaste i finansieringen är att göra public service-verksamheten oberoende av politiskt inflytande så långt det är möjligt, i alla fall formellt sett. Då är det inte möjligt att budgetera varje år och justera den summan enligt tillgängliga medel eller någonting sådant, utan jag anser att man borde bilda en fond som de närmaste åren kan fortsätta att ta emot licensmedel, men den fonden skall alltså vara oberoende av det politiska inflytandet på det sättet att man fastställer en nivå för public service-verksamhet, hur många timmar om dagen man kan producera just kärnverksamheten, fyra timmar, fem timmar, vad vi anser att vi skall ha råd med. Det här skulle garanteras på det sättet att fonden sköts med en princip att man anpassar det till lönekostnader som är det huvudsakliga eller på annat sätt reglerar det här med en procentsats som justeras. Det viktiga är här att lagtinget fattar inte beslut på annat sätt än att man ger ett grundkapital och ser till att den här fonden har vissa medel som sedan kan investeras på olika sätt. Den investeringen måste vara med betryggande säkerhet så att man får en avkastning. Det kan vara med säkra statspapper eller möjligen också fastigheter som man själv använder eller som förvaltningen använder eller någonting sådant. Men det är teknikaliteter som inte är omöjliga att lösa om man kommer överens om en grundprincip. Licensmedlen tas bort av den enkla anledningen att det dröjer inte många år förrän televisionsapparat, såsom objekt för att ha avgifter, kommer att vara mer eller mindre ointressant. Man kommer att se TV på sin dator, man kommer att ha TV-möjligheter i sin telefon, man kommer att ha radiomöjligheter i alla möjliga varianter och de olika audiovisuella medlen kopplas ihop med textmedel och med datornät osv. Det här är alltså någonting som gör att licensbegreppet är otidsenligt. Då kommer man till att man inte kan bygga upp avgifterna till någon speciell apparat. De flesta kommer antagligen att ha en PC eller åtmintone en telefon och huruvida TV-apparaterna kommer att finnas kvar så länge kan vara svårt att säga.

 

Om vi kommer över till den svåra frågan hur vi skall definiera public service inväntar vi nu ett meddelande från landskapsstyrelsen. Här tycker jag också, om jag kan inläsa någonting i ltl Anderssons motion efter att ha diskuterat med honom, att det måste ha en åländsk profil, åländsk public service, för annan public service måste vi få från annat håll. Då har vi grunden i självstyrelsen: svenska språket, kulturen, lokala sedvänjor, därifrån utgår definitionen. Men däremot inte som i det förra massmediapolitiska programmet att man skall förverkliga självstyrelsepolitiken via radion. Det hoppas jag att vi har diskuterat nog.

 

Organisationen tycker jag att skulle vara en liten redaktion som sköter public service-ansvaret och som kan sälja sina produkter, också till textmedia, tidningar och andra, medan däremot ledningen skulle ha som uppgift att köpa in program för att fylla ut en tablå, köpa in TV-program osv. Man skulle ha public service-delen för sig och det andra för sig och det kan man alltså köpa upp i konkurrens. Jag kanske skall säga att det här är mina privata åsikter därför att jag förde en gång fram i tiden att man borde kombinera Ålands Radio och Radio 93 och det var inte populärt inom partiet då! Nu är frågan för sent väckt, som det heter; tanken var den att man har lättare underhållning som kan vara mer eller mindre billig, men man har en kärna av public service som kommer att bli dyr därför att man kräver kvalitet.

 

Nog om detta. Det här leder inte till något förslag, men jag hoppas att det skall leda till en debatt som borde ha som underlag ett meddelande från landskapsstyrelsen, men det får vi väl se.

 

Herr talman!

Jag går vidare till finansutskottets betänkande. Det gällde sidan 8 om räntestöd och enhetslån. Där tycker jag att finansutskottet har tagit fasta på en viktig sak. Det är helt enkelt så att räntestöd borde vi avskaffa en gång för alla. Det är dyrt, det är olämpligt och det är principiellt förkastligt. Vi har en marknad för vanliga krediter med banker och så har vi egna pengar som skall komma till användning och ge avkastning. Har man långsiktiga åtaganden, som i bostadspolitiken, skall man inte binda upp sig i förvaltningen för höga räntestöd i framtiden. Man skall inte binda upp sig i förvaltningen överhuvudtaget utan man skall förvalta sina medel på ett effektivt sätt.

 

Herr talman!

När det gäller de infrastrukturella satsningarna förde vi en diskussion 1998 i samband med den budgeten om vad infrastrukturella satsningar är. Infrastruktur är enligt vedertagna begrepp den typ av verksamhet som enskilda näringsidkare inte själva kan stå för utan man måste ha andra konstellationer: elektricitet, järnväg, vägar, kommunikationer, det är alltså de klassiska infrastrukturella områdena. Men när det gäller Åland har vi turismen som en speciell näring och då finns det områden där turistföretagarna själva inte kan gå in och göra satsningarna. Det är alltså mer eller mindre otänkbart att turistföretagen på Åland skulle gå in i ett gemensamt kk-hus eller att de skulle satsa på en allhall eller att de skulle satsa på ett badhus eller en simhall, inte ens en uppvärmd idrottsplan är en näringspolitisk satsning, utan det är av allmänt intresse för att gynna turistnäringen som man gör det här. Man kunde t.o.m., för att anknyta till en aktuell debatt, säga att skärgården är en region, ett bosättningsområde, men det utgör också en infrastruktur på det sättet att det lockar folk i besöksnäringen hit och det ger möjlighet till näringsverksamhet. På det sättet är alla dessa satsningar - simhall, badhus, Linden, Katrina, uppvärmd idrottsplan - infrastrukturella satsningar. I stället för att diskutera om man gillar eller ogillar ett projekt eller man är ovillig eller villig mot den och den regionen borde man diskutera om ett projekt har samhällsekonomiska verkningar så att det är värt fört samhället att gå in och stöda. Det har ett badhus och det har en simhall och i och med det är det inte fråga om procentsatser, utan: hur finansierar man det, hur organiserar man det och sedan utgår man från att det skall ha positiva samhällsekonomiska effekter. För min del tycker jag att alla dessa lågsäsongprojekt med betydande samhällsekonomiska verkningar är värda att satsa på.

 

Herr talman!

Till sist skall jag gå till sidan 1 och de viktiga satsningarna. Jag tycker att det finns en tendens i budgetarbetet att den ordinarie budgeten är en tjock lunta, där det är svårt att se skogen bland träden. När det gäller finansutskottets betänkande har flera av medlemmarna konstaterat att man har kunnat gå på djupet i vissa frågor, och det tycker jag att man har gjort på ett förtjänstfullt sätt. Man har alltså påpekat att det behövs mera utredningar och det behövs mera strikta riktlinjer för landskapsstyrelsen. Det som man kan läsa fram här är att man måste gå mera på djupet när det gäller den offentliga sektorns roll, när det gäller den offentliga sektorns organisation, när det gäller den offentliga sektorns storlek och när det gäller den offentliga sektorns fördelning mellan de olika nivåerna: Vad skall finnas på landskapsnivå och vad skall finnas på kommunal nivå och vad skall vara privat? Det som man måste göra, som är ofrånkomligt om man ser på ser på tendenserna i budgeten, där sedan jag tog tjänstledigt på näringsavdelningen 1991 antalet tjänstemän i förvaltningen har ökat från 140 till 240. Jag är ganska säker på att det inte behövdes 100 extra personer för att ersätta mig där utan det har tillkommit av andra skäl. Det är någonting som man måste se över. I liberalerna har vi som utgångspunkt att den offentliga sektorn inte skall bantas som ett självändamål - det är ingen doktrin -  utan den offentliga sektorn gör mycket nytta. Men när har vi har haft finansiellt utrymme har det också blivit så att de här sektorerna har svällt på ett sätt som inte är, som man i riket en gång, sade att det är inte fråga om behärskad strukturomvandling utan det är otyglad strukturomvandling. Man måste alltså se på ÅHS-verksamheten som helhet, den behöver utvärderas efter vi gick in för systemet. Jag tror inte att man skall ändra systemen utan man måste se på hela ÅHS-verksamheten och utbildningsverksamheten och förvaltningen utifrån den principen att den frontpersonal s.a.s. som finns, de som ger servicen till de enskilda människorna, lärarna, sjukvårdspersonalen, tjänstemännen i förvaltningen, det är inte de som behöver minska, utan det är det administrativa systemet som finns bakom.

 

Jag vill också uttrycka min stora tillfredsställelse med att en ny fördelningsnyckeln förhoppningsvis kommer till lagtinget första mars, som det är sagt  här i betänkandet och att lagtinget då verkligen har tagit ett mycket viktigt beslut. För några år sedan var det bråttom med fördelningsnyckeln; sedan hamnade den i någon byrålåda och nu har lagtinget visat att nu finns det en vilja att göra någonting åt det här.

 

Herr talman!  Jag nämnde ÅHS, utbildningen och förvaltningen. En särskild instans som man bör titta på är Ålands turistförbund. Jag var med en gång i tiden 1998 när den gamla turistföreningen var nedkörd; då måste man göra någonting radikalt och turistförbundet var den lösning som man kom fram till. Grundtankegångarna då var att man skulle ha 50 procent finansiering av näringslivet/50 procent av landskapet och det skulle gälla marknadsföring, men framför allt stöd till de mindre turistföretagarna. Nu har verksamheten expanderat och det är dags att återigen gå till grunden med turistföreningen, finansieringen, organisationen, kopplingen till landskapsstyrelsen och skillnaden i rollerna mellan de stora företagen, som är verkligt stora och de små företagen, som oftast är verkligt små; de passar alltså inte in i den ram som vi har i dag. Jag hoppas att den utreding som är på gång skall resultera i konkreta förslag till lagtinget, som också upptar de turistpolitiska riktlinjerna, för också där behöver vi se om vårt hus.

 

Ltl Harry Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Erland var inne på avgifterna i skärgårdstrafiken och påstod att de var tänkta som ett styrmedel för att det inte skulle komma så mycket folk till skärgården. Eftersom jag aktivt var med på den tiden också vet jag att det aldrig var tal om att avgifterna skulle vara ett styrmedel för att det inte skulle komma så mycket folk, men möjligen för att minska fordonsantalet på färjorna, för det var det som var problemet. Kom ihåg att det är inga avgifter på persontrafik! Han efterlyste också en formel, och vi skulle väl kunna enas om i dessa miljövänliga tider, att det skall inte vara fritt fram att åka gratis med bilen i skärgården. Det finns ställen i Norden där det är förbjudet att ta bilen med till holmarna, och det kommer folk ändå! Folk reser väldigt mycket på flyg runt världen utan att ha bilen med sig, gratis dessutom. Det bara går det också.

 

Ltl Erland var inne på den offentliga sektorn. Enligt de uppgifter som jag har fått, som är ganska intressanta och är från ÅSU, har landskapets tjänster i skärgården minskat liksom också statens, medan kommunernas har ökat. Under samma tid har totala antalet landskapsanställda ökat med 500, från 1.200 till 1.700. Där kan det vara rätt att vi får vår del av kakan också.

 

 

 

 

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Vill man att det inte skall vara fritt att köra bil får man väl införa avgifter när bilarna är igång, för det är då de avger miljöföroreningar. På färjorna är motorn avstängd, såvitt jag vet. Man kör inte ens på tomgång. Skulle det vara så kunde man förbjuda det!

 

När det gäller avgifterna på skärgårdsfärjorna gjordes det en utredning en gång i tiden som sade att det motiv som man kunde tänka sig för att ha avgifter är å ena sidan för att finansiera själva verksamheten och  å andra sidan för att styra trafiken. I finansutskottets betänkande skrev man att det är risk för att det blir för mycket resande, men för näringsverksamheten inom besöksnäringen är avsikten att man skall få del av turismens intäkter också i de regionerna.

 

Ltl Harry Eriksson, replik:

Herr talman!

Visst! Men jag har aldrig sett en bil som har betalat. Jag har sysslat med campingverksamhet i över tio år, men aldrig har en bil betalat några pengar. Noteras kan att när man satte in en extra färja på södra linjen ökade biltrafiken med 16 procent på södra linjen, men persontrafiken minskade med 1 procent. Ingalunda betalade de bilarna för sig heller när de kom iland! Det kan alltså inte vara lönsamt. Jo, motorn är avstängd när man åker på färjan, men det går en annan motor som är minst 2000 hk och på däck kan det stå ett fordon som har beställt en tur – det är inte miljövänligt!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Vi får säkert vänta på att en bil skall betala sin avgift, men det är inte heller så att bilarna kör sjävla utan det är alltid fråga om personer som använder dem som bagage och som transportmedel och det är därför det är så viktigt för turismen att det finns möjlighet att ta sig ut till de här regionerna på det sätt som turister ofta gör, dvs. man kommer en familj i en bil.

 

Ltl Karlström, replik:

Herr talman!

Jag ville bara säga att diskussionen om radion, radions framtid och public service skall bli intressant att föra om några veckor när det mediapolitiska programmet kommer på bordet. Jag tror att det kan bli en ganska konstruktiv debatt också, man kan få ganska mycket idéer och funderingar samt komma fram till mycket, när jag hörde ltl Erland prata om det. Det var egentligen bara det jag tänkte säga, att jag inte tänker gå in i debatten om mitt förslag om finansiering djupare än det här, för nu handlar det om budgeten för 2001. För 2001 har förvaltningsrådet sagt att nu behöver vi så här mycket pengar och då har vi ändå försökt kompromissa så mycket som möjligt och det är nog inte så mycket att säga om det det här året, utan alla var eniga om att vi skall ha en långsiktig lösning och jag tror att den långsiktiga lösningen kan börja efter att det mediapolitiska programmet fastslås och att man hittar en lösning som passar Åland och Ålands radio. Det är faktiskt så att public service på Åland är annorlunda än public service i Sverige och i Finland.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det är alltid trevligt att höra att saker och ting är på gång. Det mediapolitiska programmet utlovades i våras och det skulle lämpligen ha behandlats i samband med budgeten, där man tar riktiga långsiktiga beslut. Men vi har lärt oss att tålamod skall man ha både när det gäller skattegränser, meddelanden och annat! Någon gång kanske det kommer någonting hit också!

 

TALMANNEN: Replikskiften är avslutade.

 

 

Ltl Ulf Andersson:

Herr talman!

På tal om radio och TV har jag i en finansmotion föreslagit att de åländska skattebetalarnas bidrag till den åländska radion skall sänkas med 2 miljoner mark. Detta skulle innebära att radion för verksamheten nästa år skulle disponera 8.415.000 mark i licenspengar och dessutom 1.697.000 mark i direkta bidrag från skattebetalarna. Radions förvaltningsråd och landskapsstyrelsen vill dessutom ha 2 miljoner till av skattebetalarna, men detta försöker jag avstyra genom min motion.

 

Finansutskottet har förkastat min motion, men jag godkänner inte motiveringarna till förkastandet. När staten handhade radioverksamheten för landskapets räkning fram till år 1995 kostade radion ca 7 miljoner mark per år. Nu föreslås för år 2000 i åländsk regi 14 miljoner mark - dubbelt upp! – för att täcka kostnaderna. Finansutskottet säger bl.a. att kostnaderna för den åländska radion är lägre än kostnaderna för radion på Färöarna. Men då glömmer finansutskottet att färingarna, i motsats till oss, inte har tillgång till sex radiokanaler på färiska, men vi har tillgång till sex svenska kanaler, fyra från Sverige och två från Finland.

 

Men, herr talman, jag skall inte ytterligare kritisera finansutskottet. Jag vet att utskottet har haft ett hårt arbete under en kort tidsrymd med budgeten och att det då är enklast för finansutskottet att förkasta finansmotionerna. Av utskottets skrivning kan man dock utläsa att utskottet inte ställer sig direkt avvisande till motionen, men att problematiken med radions höga kostnader bör lösas i ett annat sammanhang. Nog om detta.

 

Herr talman!

Landskapets ekonomiska läge är ansträngt. Inte ens sjukvården erhåller de medel sjukvårdens ledning anser sig behöva. Skärgårdsbefolkningen kan inte använda sina landsvägar, färjorna, utan att betala landsvägsavgifter. Jag anser att sjukvård och skärgårdsbornas rätt bör gå före åländsk inbilskhet och självhävdelse vad gäller kostnaderna för den kulturella särarten via radion. Frans G Bengtsson sade en gång i ett berömt citat:  ”Mänsklighetens dumhet har inte blivit större under tidens lopp, men dess möjligheter att ge uttryck åt sin dumhet har blivit större.” För att travestera Frans G. Bengtsson kan man säga att den åländska dumheten inte har blivit större sedan radion blev landskapsägd 1995, men ålänningarnas möjligheter att ge uttryck åt sin dumhet har blivit betydligt större.

 

Herr talman!

Åtminstone en klar markering bör nu göras till radioledningen att det får vara nog.

 

Under detaljbehandlingen kommer jag därför att föreslå att lagtinget omfattar min finansmotion, dock så ändrat att anslaget sänks med 1 miljon mark i stället för med 2 miljoner mark, dvs. att anslaget sänks från 12.112.000  till 11.112.000 mark. Jag hoppas att finansutskottets ledamöter och lagtinget kan godta motionen i och med den gjorda sänkningen.

 

Jag märkte också här på ltl Erlands inlägg att man har i grunden en positiv syn hos liberalerna till att konstruktivt lösa problemet i fråga.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

När vi i finansutskottet har behandlat motionen har vi förstås, som vi alltid gör när vi behandlar motioner, tagit den väldigt seriös och försökt sätta oss in i problematiken. För övrigt är det väl så att samma utskott tidigare har diskuterat radiofrågan, bl.a. i samband med revisorernas berättelse, som vi också hänvisar till i motiveringen. Vi har fått uppgifter om att konsekvensen av den föreslagna nedskärningen med 2 miljoner under radio- och TV-verksamhet skulle leda till minskad sändningstid med ungefär 4 timmar per dag. Man skall alltså vara medveten om att det är det vägvalet man gör i så fall, om man väljer att göra nedskärningar. Jämförelsen med färingarna gjordes i samband med landskapsrevisorernas rapport och den är nog adekvat på det sättet att det är de faktiska kostnaderna när det gäller att producera radiotid här på Åland, på Gotland och på Färöarna. Ett viktigt påpekande som finansutskottet gör är att Ålands radio och TV får självständiga, långsiktiga verksamhetsförutsättningar. Det togs upp lite i replikskiftet mellan ltl Erland och ltl Karlström, och det är viktigt att återkomma till den frågan i samband med det mediapolitiska programmet och föra vidare diskussioner. Det är inte lyckat att vi varje år i lagtinget skall stå här och diskutera den oberoende radions finansiering, utan det borde vara helt klart och helt oberoende av lagtingets budgetsättande från år till år.

 

Ltl Sarin Grufberg:

Herr talman! 

Jag tänker gå in på två motioner som jag har en annan åsikt om jämfört med majoriteten i finansutskottet. Den första gäller skrivningen i budgeten i den allmänna motiveringen, dvs. i landskapsstyrelsens förslag. I den allmänna motiveringen under ”Utvecklingen av självstyrelsen” sades: ”Landskapsstyrelsen avser att i den efterföljande diskussionen – med riket – framhålla betydelsen av att behörigheten gällande inte enbart samfundsskatten utan även övriga direkta skatter överförs till landskapet.” Det här ansåg jag och liberalerna var att gå lite väl hastigt in för att s.a.s. ta över de direkta skatterna utan att ha en närmare utredning om det och utan att ge någon form av beslutsunderlag för att in en sådan här skrivning i budgeten. Man kan konstatera att ett övertagande av de direkta skatterna skulle få väldiga konsekvenser för Åland på många sätt och säkerligen inte bara positiva, utan det här är någonting som i så fall måste analyseras mycket, mycket ordentligt. Därför föreslog jag att skrivningen i budgeten skulle utgå. Ordföranden i finansutskottet har föreslagit att motionen skulle antas, men majoriteten ansåg någonting annat.

 

Jag kommer i detaljbehandlingen att föreslå att motionen antas, dock med den ändringen att jag föreslår en skrivning som jag har delat ut av följande lydelse: ”Utskottet anser att landskapsstyrelsen i diskussionen med riksmyndigheterna bör framhålla betydelsen av att landskapet får en större kontroll över samfundsskatten. Utskottet anser att landskapsstyrelsen även i övrigt bör utreda det finansiella systemet.” Observera att jämfört med mitt skrivningsförslag har orden ”den efterföljande” tagits bort.

 

Jag anser således att man inte helt oförblommerat bör gå in för att anta en skrivning där det framgår att man helt skall gå in för de direkta skatterna, men dock att man kan utreda det hela.

 

Den andra motionen gäller infrastrukturella satsningar och ltl Strands m.fl:s motion som även jag har antecknat om ett badhus i Mariehamn. Jag har tidigare varit med om att aktivt arbeta för ett badhus i Mariehamn. Ett badhus i Mariehamn skulle väl fylla kriterierna även om de inte är fastställda direkt, men det som man kan ena sig om vad gäller infrastrukturella satsningar är att en infrastrukturell satsning skulle betjäna hela Ålands besöksnäring och vara en säsongförlängare; de kriterierna skulle åtminstone ett badhus i Mariehamn uppfylla. Jag understöder det. Dock har inte den här motionen heller gått igenom i utskottet och det finns en reservation från finansutskottets ordförande och jag kommer i detaljbehandlingen att föreslå att man går in för att under momentet  Infrastrukturella satsningar i budgeten skulle också de reserverade medlen tas i anspråk för ett badhus i Mariehamn.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Jag visste väl det att jag kunde lita på ltl Sarin Grufberg när det gäller badhuset i Mariehamn! Vad jag dock hoppas på är att hon inte är med och ställer till det så att förutsättningar inte finns för ett badhus i Mariehamn, vilket jag anser att inte finns om vi går in för att bygga ett i Godby.

 

Ltl Sarin Grufberg, replik:

Herr talman! 

En simhall i Godby behöver inte störa en infrastrukturell satsning i form av ett badhus som länge har planerats i Mariehamn. Det kan mycket väl vara möjligt att ha dessa två anläggningar, som inte riktar sig till samma publik och inte heller skall vara identiska. En simhall i Godby skulle betjäna den befolkning som finns i närheten och inte vara den stora anläggning som skulle betjäna besöksnäringen.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Jag håller med ltl Sarin Grufberg att det skulle vara ypperligt med en simhall i Godby för lokalbefolkningen. Det är fritt fram för Finströms kommun att bygga den. Däremot tycker jag inte att landskapet skall finansiera den tilll 100 procent. Där tror jag ocskå att ltl Sarin Grufberg är överens. Eventuellt 25 procent, om simhallen kan uppfylla någon form av kriterier för infrastrukturell satsning.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Herr talman!

Finansutskottets betänkande över budgetförslaget för 2001 följer den traditionsenliga linjen att motionerna inte godkänns hur behjärtansvärda de än må vara. Det här tror jag att jag har sagt varje år! Ändå har finansutskottet i år fått in positiva skrivningar och  motiveringar till förkastandet i betänkandet så att hoppet finns i framtiden. Mycket är s.a.s. på gång.

 

Finansutskottets betänkande förutsätter även otaliga utredningar och utvärderingar, som ltl Sune Eriksson redan nämnde och en del av dem är också på gång, så att det finns hopp om att budgeten också i framtiden kommer att få fram många goda saker, fastän motionerna inte blev godkända den här gången.

 

Herr talman!

Finansutskottet inbegärde social- och miljöutskottets utlåtande om socialvårdsplanen för åren 2001-2005 samt den till budgeten bifogade preliminära planen för hälso- och sjukvården för för år 2001. Vi ansåg dock i social- och miljöutskottet att den minimala tiden som fanns till förfogande inte skulle ha räckt för en detaljerad genomgång av de planerna. Som framgår av bilagan till framställningen var vi eniga i utskottet om att det finns stort behov av en utvärdering av ÅHS-organisationen och hela den verksamheten. Det är också viktigt att den psykiatriplan som nu finns i ÅHS-styrelsen – kanske den redan är antagen – debatteras i samband med ÅHS-planen. Psykiatrin är en stor och viktig del av specialsjukvården och det är viktigt att den blir involverad direkt i planen, så det var också en av orsakerna till att vi inte desto närmare gick in på planen. Även finansutskottet har tagit fasta på att social- och miljöutskottet begär en utvärdering och att landskapsstyrelsen i form av ett meddelande kommer till lagtinget och gör det möjligt för lagtinget att debattera ÅHS-verksamheten. Det bästa vore att den grupp som arbetar med att revidera ÅHS-reglementet skulle vänta på utredningen och anpassa förslaget enligt de problemställningar som framkommer av den. Då skulle man slippa dubbelt arbete. Det måste till nytänkande t.ex. i beslutshierarkin för att ÅHS skall bli en modern och välfungerande arbetsplats som kan garantera oss en fullgod sjukvård och förhindra att en massa onödig energi går till spillo i interna stridigheter och lösning av vissa problem.

 

Herr talman!

Vi liberaler anser att både hälso- och sjukvårdsplanen samt den sociala planen är så stora och viktiga områden, inte minst kostnadsmässigt, att de borde debatteras skilt från budgeten. Med det nuvarande systemet råder det tidsbrist för att kunna bekanta sig med planen. Och eftersom vi får planen tillsammans med budgeten är det alldeles för sent att påverka den. Därför anser vi att en årlig debatt t.ex. på våren vore bättre. Då skulle den politiska viljan över verksamheterna inom ÅHS komma fram; landskapsstyrelsen skulle ha lättare att besluta över ramen för budgeten och det skulle vara lättare för tjänstemännen att göra upp budgeten utan risk för att lagtinget eller landskapsstyrelsen skär i den. En debatt om hälso- och sjukvården kan gå mycket längre än bara de exakta budgetäskandena. Ett stort problem är bristen på personal, inte bara läkare utan också på övriga kategorier personal. Punktinsatserna vid akuta situationer löser sällan problemen på längre sikt. En debatt kunde belysa politikernas vilja att försöka förbättra personalpolitiken i stort, inte bara lönepolitiken. En debatt kunde sträcka sig till att beröra utbildningsmöjligheter på Åland inom de områden som har eller kommer att ha problem med personal, såsom det t.ex. i dag är med vårdpersonalen. Vilka kategorier vårdpersonal skall vi utbilda här hemma för att fylla de kommande behoven? Således finns det behov av återkommande hälso- och sjukvårdsdebatt, inte minst för att visa tjänstemännen vilken riktning vi vill ha inom planeringen av sjukvården. Sannolikt behövs det ny lagstiftning för en sådan nyordning, men även den delen av problematiken kan tas upp i det meddelande lagtinget väntar från landskapsstyrelsen om ÅHS.

 

Liberalernas motion om en ökning av ÅHS-budgeten med 3 miljoner mark fick inget stöd i utskottet. Ändå kommer medlen säkert att behövas, inte minst när man hör de oroande rapporterna om stor läkarbrist och övrig personalbrist. Som jag redan sade är akuta brandkårsutryckningar sällan någon lösning på problemen på längre sikt och nödlösningar är alltid dyra. Utskottets resonemang om att budget och plan måste anpassas är helt korrekt, men om en verksamhet redan i budgeteringsskedet att ramen inte kommer att hålla är det mera rakryggat att budgetera över än att kallt räkna med tilläggsbudget, som sällan kan nekas. De budgeter vi behandlar och godkänner måste vara realistiska. Utskottsordföranden Viveka Eriksson har reserverat sig mot beslutet i finansutskottet att inte godkänna motionen. I detaljbehandlingen kommer jag således att föreslå att finansmotion nr 23 godkänns och att moment 45.70.20 Ålands hälso- och sjukvård Verksamhetens utgifter ökas med 3 miljoner mark för att kunna uppnå de av ÅHS-styrelsen framlagda målen för verksamheten.

 

Min andra motion om anskaffande av en bentäthetsmätare till ÅHS fick inte den heller understöd i utskottet. Den positiva skrivningen att involvera bentäthetsmätning ihop med den planerade kvinnomottagningen är i och för sig bra, men en mera neutral placering skulle vara att föredra så att även de män som behöver diagnostiseras inte skulle känna sig besvärade att besöka mottagningen. Men idén är väckt och vi kommer att följa upp ärendet på den praktiska nivån. Jag kommer inte att ta upp denna motion till omröstning.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman! Jag vill börja med att instämma i en hel del av det som ltl Eklöw talade om. Läkarbristen på Åland är ett problem som håller på att bli synnerligen akut och där måste vi vidta nödvändiga gemensamma åtgärder för att behålla och locka läkare till Åland. Jag skulle också vilja stöda det som jag uppfattade att ltl Eklöw efterlyste, nämligen flera allmänpolitiska debatter. Som det är nu är det enbart budgetdebatterna där man har tillfälle att diskutera mera fritt kring olika frågor, så jag understöder varmt att lagtinget skulle försöka gå in för att hålla flera allmänpolitiska debatter i fortsättningen.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Tack ltl Lindqvist att du tycker som vi liberaler i fråga om debatterna! Vi har många år efterlyst speciellt en hälso- och sjukvårdsdebatt. Vi märkte speciellt nu vilken kort tid det finns för att behandla planen om hälso- och sjukvården i samban med budgeten. Vi efterlyser alltså en återkommande debatt på våren som sedan kan utgöra grund för det fortsatta budgetarbetet. I den debatten kan många riktlinjer komma fram. Det behöver inte bli så att politikerna blandar sig för mycket i hur ÅHS:s verksamhet skall ordnas, men jag tror ändå att det finns behov för oss att få uttala oss. När det gäller läkar- och den övriga vårdpersonalbristen måste man ta den mycket på allvar för att undvika ”brandkårsutryckningar”.

 

Ltl Wickström-Johansson:

Herr talman!

Jag står som första undertecknare på en finansmotion. Den ena rör en projektanställd miljöpedagog till dagis och skolor och den andra inrättande av en tjänst som barnombudsman. Finansutskottet har förkastat båda motionerna men ändå behandlat frågorna positivt. Vad gäller miljöpedagogen pekar utskottet på en lösning där Agenda 21-kontoret får tilläggsresurser för att göra arbetet och det här kan vara en tänkbar modell, men det kräver absolut tilläggsresurser. I dag finns det inga möjligheter att kontoret skulle kunna sköta den här frågan också. Jag tycker att detta är en viktig fråga och jag hoppas att landskapsstyrelsen tar fasta på utskottets skrivning och diskuterar frågan om tilläggsresurser med Ålands kommunförbund så att verksamheten kan komma igång nästa år.

 

Den andra motionen rör en barnombudsman. Utskottet är positivt, men pekar på att den nödvändiga lagstiftningen saknas. Min motion gick ut på landskapsstyrelsen skulle ha tid under våren att utarbeta lagstiftning så att tjänsten skulle kunna tillsättas fr.o.m. 1 juli. Jag är medveten om att det är en snäv tidtabell och jag kan förena mig med vtm Erikssons reservation. Jag kommer i morgon att föreslå den skrivning som finns i reservationen, dvs. att landskapsstyrelsen förelägger under budgetåret lagtinget ett förslag om en barnombudsman, varefter verksamheten inleds på Åland. Huvudsaken för mig är att verksamheten verkligen kommer igång. Jag tycker att det skulle vara viktigt att vi får en långsiktig permanent lösning för barnombudsmannen, som verkligen behövs i dag. Alla omkringliggande regioner har barnombudsmän utom Finland och Åland och jag tycker att våra barn skulle vara värda en sådan här intressebevakare.

 

Jag hoppas att lagtinget kan gå in för att godkänna förslaget och ge landskapsstyrelsen i uppdrag att utarbeta den lagstiftning som behövs så att tjänsten kan tillsättas, förhoppningsvis åtminstone under slutet av nästa år.

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman!

Jag vill börja med att tacka finansutskottet för att motionen beaktats och det är min motion där jag anser att stödet för investeringar i miljövänliga uppvärmningssystem bör likställas. Som det har varit tidigare har investering i fjärrvärme givit ett högre stöd än investering i värmepump och eftersom det enligt min uppfattning borde vara tvärtom borde man åtminstone sträva till att likställa dem. Det föreslår alltså utskottet och det är jag mycket glad för.

 

Mindre glad är jag över att utskottet har valt att förkasta motionen om att genomföra vindparken i Lumparland, Krogstad. Men jag hoppas att vi kan samla oss och anta nya målsättningar för vindkraftens utbyggnad och komma vidare med de alternativa energikällorna småningom.

 

Herr talman!

Några ord om narkotikan. Jag hade en motion för ett år sedan om att det behövdes mera pengar i landskapsbudgeten för narkotikaarbetet och det finns det också i nu föreliggande budgetförslag. Det är jag mycket glad över. Pengarna finns och nu återstår bara att finna de konstruktiva och effektiva åtgärderna mot narkotikan. Där gäller det att vi tillsammans kämpar vidare för att finna olika lösningar och att vi framför allt är lyhörda. Jag vill återigen betona vikten av detta med tillgängligheten. Det är så att tillgängligheten är a och o. Finns narkotika på en tillställning där det vistas tonåringar finns risken att tonåringar prövar på och använder narkotika; finns inte narkotikan där på festen är det ingen risk att någon använder, därför är tillgängligheten a och o. Våra gränser måste bevakas. Vi har hamnar, vi har flygplats och vi har ca 30-40 anlöp till Åland varje dag om man räknar med skärgårdstrafiken. Att föra in narkotika till Åland i dag är mycket enkelt. Det här tycker jag att vi måste göra någonting åt. Bevakningen av hamnarna står utanför vår behörighet och där har jag krävt att landskapsstyrelsen inleder förhandlingar med tullstyrelsen om att här måste ske en bättring.

 

I övrigt, fru talman, ber jag att få tacka finansutskottet för ett bra arbete; under kort tid med ett omfattande budgetförslag och ett omfattande antal motioner har man ändå i tid lyckats prestera ett betänkande som i det stora hela är bra för Ålands folk.

 

Ltl Englund:

Fru talman!

Jag tyckte att ltl Sune Eriksson tidigare under debatten hade en mycket bra syn på hur man bör diskutera de infrastrukturella satsningarna liksom ltl Sarin Grufbergs åsikt om att man också kan stöda både stad och landsbygd visavi sådana här intentioner. Det är mycket bra och den åsikten har också jag som representerar skärgården.

 

Vad gäller de s.k. infrastrukturella investeringarna är det mycket märkligt att utskottets majoritet, ja rentav uppseendeväckande, att man är så försiktig eller rentav håller tillbaka satsningar där man har instrumenten för att kunna göra någonting. T.ex. norra Ålands kommuner har i många år diskuterat olika alternativ för att få igång en satsning i Godby, i det här fallet en simhall. Nu har t.ex. Finströms kommun redan budgeterat 50.000 mark i aktiebolag och även tidigare lämnat in ansökningar till landskapsstyrelsen om sådana här satsningar under min tid i landskapsstyrelsen. Men då var man lite missnöjd med det svar man fick; man tyckte att man fick för lite medel tilldelat jämfört med vad allhallen fick i Eckerö. Det här är någonting som har framkommit tidigare, så lagtinget bör ta fasta på det här och vi bör visa vår vilja till att  sådana här satsningar kan komma igång. Det här är någonting som är positivt för hela norra Åland, för bygden, för turismen, vi har golfbanor kring området som också kan ha nytta av det här samt stugägare i stora delar av Finström och t.ex. de övriga delarna av norra Åland. Jag tycker att man verkligen borde ta sig en extra funderare på detta. Under mina 22 år i kommunalpolitiken på norra Åland har man fört dessa diskussioner. Det är märkligt om vi här och nu skall gå emot de intentioner som har kommit upp på landsbygden; när vi kan jämföra oss med t.ex. Eckerö, som fick en satsning, borde vi inte vara emot detta heller. Likaså borde man också kunna diskutera den satsning som är i Mariehamn med uppvärmda idrottsplaner. Vi vet att vi har ett center här med ishallen och övriga anläggningar som drar till sig folk till hela Åland och vi kan ha nytta av det. Samma sak är det också om man skulle kunna bygga en uppvärmd idrottsplan för fotboll, även gräsbelagd. Då skulle man ha fått en verklig satsning till hela Åland. Vi vet att ishallen byggdes förmånligt och jag vet att den gör mycket stor nytta. IFK-Mariehamn har kämpat för den och också många åländska föräldrar ställer upp inom IFK-Mariehamn och försöker hjälpa till i dag att även dra hit turister.

 

Jag kommer att stöda den reservation som vtm Viveka Eriksson har inlämnat till finansutskottets betänkande vad gäller skärgårdstrafiken och även de infrastrukturella satsningarna samt säkert det övriga som ingår, som har framkommit tidigare vad gäller knarket och även barnombudsmannen, som kan behöva få en aning stöd i det här sammanhanget och man bör ytterligare titta på de frågorna.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Infrastrukturella satsningar kom till en gång i tiden när det var lågkonjunktur och turismen sviktade. Man gjorde en undersökning: vad kan vi göra för landskapet Åland och för besöksnäringen? Man kom fram till att det är specifikt två satsningar som kan höja turismen. Det ena var allhallen i Eckerö – den är förverkligad – det andra var kk-huset. De två satsningarna skulle ha en infrastrukturell betalning. Det ställer vi upp på även i dag. Sedan har golfbanan i Finström tillkommit, så norra Åland får ju sin hundraprocentigt finansierade anläggning. Men efter det borde inte hundraprocentsfinansieringar förekomma mera. Däremot ett litet stöd, om kommunala satsningar har infrastrukturell betydelse.

 

Ltl Englund, replik:

Fru talman!

Det är säkert i stora drag som ltl Strand säger att så här har man diskuterat. Det är klart att man ser i praktiken ofta hur det fungerar med sådana här satsningar i dag också, hur stor procent av andelen som i dag är på Åland verksamma klubbar som använder dem. Då kan man också ställa frågeställningarna på sin spets. Jag är också medveten om att man inte behöver en hundraprocentsfinansiering, utan man kanske kan nöja sig med lite mindre. Det tycker jag också var uppenbart när man har refererat i tidningen om sådana som har sysslat med det här, att man kanske kan nöja sig med en aning mindre tilldelning.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman! Kanske ltl Englund och jag hittar varandra på 50 procents nivån. Det verkar som om vi närmar oss i alla fall. När Mariehamn har gjort sina satsningar har man gjort det med 25 procents traditionellt stöd. Jag tänker på Baltichallen och  Ishallen. Och man har gjort det för att förstärka Mariehamn som turistort. Man har inte begärt att landskapet skulle betala hundra procent. Det verkar så att bara för att man kommer överens om två projekt under lågkonjunkturer skall allt betalas via landskapsbudgeten!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag måste säga några ord om de infrastrukturella satsningarna. Jag och den frisinnade gruppen är för ett badhus för hela Åland, men inte på hela Åland. Det får alltså räcka med ett. Tar vi Eckeröhallen som ett exempel är den inte någon special hall för eckeröborna utan det är en hall för ålänningarna och för hela Åland (Från salen: ltl K-G Eriksson: för turisterna) Jo, i första hand för turisterna, så mycket som möjligt för turisterna. Men den blev placerad i Eckerö. Enligt vår uppfattning är det inte en infrastrukturell satsning för eckeröborna utan det var en helåländsk satsning, precis som kk-huset kommer att bli, var det nu blir sedan, om det nu blir…  Men skall vi bygga 16 kommunala simhallar med hundraprocentigt stöd blir det att kosta 160 miljoner! Var skall vi ta dem ifrån? Det är 20 datortomografer. Det är mycket pengar. Som min kollega Strand säger kan vi tänka oss att stöda den tidigare lagda nivån på 25 procent, precis som vilken kommunal satsning som helst. Men man kan inte både äta kakan och ha den kvar. En ansvarsfull och vettig politik är väl nog att välja i det här fallet: var skall vi ha det hundraprocentigt finansierade badhuset? Vi kan inte bygga två stycken och framför allt inte 16 stycken, för om Finström får en simhall finansierad till 100 procent, vad säger då att inte Sottunga skall få det!

 

Ltl Englund, replik:

Fru talman!

Om ltl Lindqvist skulle ha hört på tidigare, så skulle han veta att jag också nämnde att ltl Sarin Grufberg hade en mycket bra åsikt i den här frågan, dvs. att man kan stöda både stad och landsbygd. Badhus och simhall kompletterar varandra. Man behöver inte ta till en simhall som är så ofantligt stor, man kanske kan nöja sig med också en lite mindre anläggning. Man skall väl inte bygga ett badhus på hela Åland, som ltl Lindqvist sade, utan det borde också vara en anläggning som placeras i Mariehamn, som vi alla skulle ha nytta av. Jag stöder att man bygger ett badhus i Mariehamn.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag tvekar inte en sekund på att man inte kan bygga både badhus och simhallar i varje kommun på Åland, men jag ifrågasätter hur vi skall finansiera dem. Om en skall ha rätt till en hundraprocentig finansiering, har väl de övriga 15 kommunerna rätt till samma finansiering och det blir mycket pengar och var skall vi ta dem från! Det är bara det jag frågar.

 

Ltl Englund, replik:

Fru talman!

Jag har inte sagt att man skall bygga en simhall i alla kommuner. Det här var på norra Åland. Det var fem kommuner som jag talade för i detta sammanhang.

 

Vtm Häggblom:

Fru talman!

Jag tänkte bara kort hålla mig till de infrastrukturella investeringarna och jag håller inte med finansutskottets betänkande till den delen utan jag kommer att avisera en ändring av följande lydelse: ”Landskapsstyrelsen bör under året framlägga för lagtinget investeringsgrunder för när medel för infrastrukturella satsningar kan beviljas för satsningar som stärker turistnäringen. Landskapsstyrelsen bör särskilt beakta de planer på badanläggning i  Mariehamn och simhall i Finström som för närvarande är aktuella.” Jag tror att det här skulle vara viktigt med tanke på den vildvuxna flora av inlägg som har varit i den här debatten som visar att det bör finnas klara regler. När man inte längre godkänner de beslut som fattas i lagtinget och landskapsstyrelsen till den här delen bör det finnas fastslagna ramar som lagtinget fastställer efter det att landskapsstyrelsen har fört dem till lagtinget. Då tror jag också vi har möjligheter att få de anläggningar som har diskuterats här. Jag tror inte att det är någon fara att vi får simanläggningar i alla kommuner, som ltl Lindqvist sade. Jag tror att det visar på att man inte tror att lagtingsledamöterna har det omdöme som jag ändå tror att finns här i parlamentet.

 

Jag tror att det är bra för turistnäringen att vi kommer bort från den taxfree-kasse, som Åland har levat på i många år. Det är ingenting vi kan satsa på i fortsättningen. Därför måste vi nu bygga upp anläggningar som stärker turistnäringen för framtiden; annars kommer vi inte att ha den färjtrafik vi har till och från Åland i dag. Detta kommer i slutändan att drabba andra delar av vår befolkning och där blir också skärgården lidande, som vi i dag med landskapsmedel betalar trafiken för. De medel kommer vi i så fall att bli tvungna att betala för att komma till och från Åland. Det betyder att trafiken inom landskapet blir lidande.

 

Jag tror alltså att lagtingsledamöterna borde uppehålla sig vid hur framtidsvisionerna ser ut, vad skall vi ålänningar jobba med, vad skall vi leva av i framtiden? En stor näring är turistnäringen och där bör vi nog satsa; samtidigt som den gynnar vår egen befolkning gynnar den också turistnäringen.

 

Beträffande bad- och simanläggningar – man får kalla dem vad man vill – tror jag att Bornholm är ett bra exempel. Man behöver inte ha simanläggningarna öppna året runt, utan man har dem öppna under den intensiva perioden som också gör att de blir billigare i drift. De kallaste månaderna kan man ha dem stängda. Det är någonting som man bör titta på och därför hoppas att lagtinget skulle kunna enas om skrivningen – det kommer att finnas olika skrivningar – men att vi kommer framåt i dessa frågor och inte att det inte blir någonting, som vi också har hört att har förekommit i vissa kommuner och i Mariehamns stad – man har inte kommit till beslut.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Bara till det sista. Jag tycker inte att det känns särskilt rättvist att vtm Häggblom, på det sätt som nu skedde, chikanerar dem som har arbetat för en badhusanläggning i Mariehamn. Det har gjorts ett mycket stort och seriöst arbete och det är mycket nära ett avgörande. Till skillnad mot mycket annat som sker i vårt samhälle är det utomordentligt genomarbetat, väl genomtänkt och kommer därför naturligtvis den dag det förverkligas att också ge de utredda effekter det är avsett att göra, för den här staden, för det åländska samhället och, som det sades, för turistnäringen. För den skull har jag ingenting emot om några kommuner önskar bygga ett badhus. Det står dem fritt.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Till ltl Wiklöf vill jag säga, att jag vill inte chikanera någon. Jag sade detta på grund av den tidigare debatten här i dag, som ltl Wiklöf kanske inte hörde. Jag tror tvärtom att det är bra om vi kan enas om de infrastrukturella satsningarna, vilka bidrag och stöd man kan få till den delen genom att vi har det klarlagt, också när man planerar det, så att det inte faller på de grunderna att man planerar i onödan. Det kostar en hel del att planera dessa anläggningar, vilket också Mariehamns stad har erfarit.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman!

Är nu avsikten den att ett badhus i Mariehamn erhåller 100 procent landskapsfinansiering, en simhall i Godby erhåller 100 procent landskapsfinansiering, en uppvärmd fotbollsplan i Mariehamn, en av flera, såvitt jag förstår, erhåller 100 procent landskapsfinansiering? Vill vännen Häggblom klargöra detta riktigt entydigt att så är fallet. Jag känner på mig att man kanske skulle behöva finansministerns utfästelse också i detta avseende, helst skriftligt, om man skall kunna lita på det. Är detta avsikten? Jag tycker att det känns som ett ganska stort äpple att tugga, men nog är jag beredd att hugga in på det. Är det avsikten?

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Jag skulle kunna ge ltl Wiklöf skriftligt på att det är i alla fall min avsikt att satsa på lågsäsongsnäringar, som har stora spridningseffekter, som gynnar besöksnäringen och där vi vet att det finns medel att använda, 80 miljoner i en utjämningsfond, 10 miljoner redan budgeterat och 23 miljoner i en tilläggsbudget här i år. Utgångspunkten måste vara att använda pengarna till nyttiga ändamål. Det kan ha en viss betydelse i vissa projekt. Det var trögt i portgången för allhallen av olika skäl och då blev finansieringen förmånlig för att stimulera till projekt. När det gäller begreppet infrastruktur verkar det som om det skulle användas här i debatten för att man skall definiera bort projekt.

 

Jag erinrar att jag i samband med en tidigare debatt konstaterade att Frisinnad Samverkan har frigjort sig från sin plats i centerburen. Nu är man tillbaka igen och det enda jag har hört från Frisinnad Samverkans talesman här i dag är motiv för att man skall kunna vara emot allehanda projekt. Man är emot jordbruket, man är emot fiskodlingen, man är emot infrastrukturella satsningar eller man är emot att satsningar inte skall få definieras som infrastrukturella för att de är i fel region eller det är fel parti som för fram dem osv. Det är lite återgång till förra periodens FS-politik igen när det gnölas och gnälls över det mesta. Men det är som sagt fritt fram att tala emot vad man vill också här i lagtinget.

 

Jag skall i alla fall tala för de motioner som vi vill förverkliga därför att det skulle gynna samhället och det skulle vara bra för Åland. Jag aviserar här att jag i detaljbehandlingen kommer att föreslå att man skulle godkänna formuleringen i reservationen i finansutskottets betänkande: ”Förutsatt att driften garanteras används under momentet reserverade medel till en satsning på uppvärmda idrottsplaner.” Då finns det möjlighet för landskapsstyrelsen att välja var och i vilken ordning man skall stöda de projekten.

 

Om jag sedan ytterligare får säga några ord om de infrastrukturella satsningarna är det så att i samband med kk-huset och i samband med allhallen gjordes en rad utredningar om spridningseffekterna. Begreppet infrastrukturella satsningar infördes i budgeten 1998, om jag inte missminner mig, och det fanns också en debatt där som preciserade vad det handlar om. Infrastrukturella satsningar är just sådana som har betydelse för näringslivet i allmänhet och i det här fallet gäller det mycket besöksnäringen. Det är ingalunda så att allhallen var tänkt enbart för besöksnäringen utan besöksnäringen fyller ofta upp hallarna under fredag, lördag, söndag och lokala föreningar får tillfälle att utnyttja dem under resten av tiden. Konceptet för simhallen i Godby är väldigt mycket inriktad på tävlingssimning och den skulle vara anpassad för TV-utsändningar, som blir mer och mer populära och det finns alltså ett behov av den typen av anläggningar. Det är självklart att den tiden när den inte används för tävlingar och idrottslag för träning har lokalbefolkningen en viktig roll och det är också en viktig förmån för lokalbefolkningen. När vi såg på det här konceptet för simhallen var hela Åland ett täckningsområde; likaväl som mariehamnare förväntas åka till hallen i Eckerö för att träna kan alltså eckeröbor åka till Godby osv.

Kriteriet ”betydande spridningseffekter” är alltså helt klart.

 

När det gäller badhuset i Mariehamn tycker jag att det är en satsning som passar in i den struktur som finns i Mariehamn. Det finns alltså kapacitet när det gäller restauranger, butiker, hotell osv., men det behövs aktiviteter som kompletterar de aktiviteter som finns. Fördelen med sim- och badanläggningar är att de också kan vara öppna under lågsäsongen. Sedan är det en viktig sak som många kanske inte har tänkt på, att om det är en regnig dålig sommar finns det ett stort behov hos barnfamiljer speciellt att kunna komma till en simanläggning, en inomhusanläggning.

 

Herr talman!

Tongångarna här bekymrar mig faktiskt av två olika skäl. Det ena är att det finns ingen riktig kraft när det gäller näringspolitiska satsningar utan det finns mera motkrafter. Jag tycker att det inte skall behöva vara så att oppositionen och ett fåtal till skall stå för den offensiva aktiviteten när det gäller näringspolitiken. Sedan finns det också motkrafter när det gäller regionalpolitiken och där har jag en känsla av att vi har sett en ny trend här i lagtinget när man enbart drar hemåt. Det har alltid varit så att när det gäller vägarna i byn och sådant har man dragit hemåt och förväntas göra det ännu. Jag tror att när det gäller näringspolitiken och regionalpolitiken måste vi se till helheten, och det tycker jag att vi liberaler gör, vi vill alltså se på det som är nödvändigt nu under några år framöver. När vi har möjlighet att satsa skall vi göra det; när det blir kärvare för turistnäringen på grund av taxfree-fördelen faller bort behöver vi ha mål som lockar till kommunikationer och trafik. Vi måste ha ett sådant utbud på hela Åland, att t.ex. Ålandsfärjan finner det värt att gå i stort sett hela säsongen och likaså Eckerölinjen. Där har vi tre-fyra viktiga alternativ: simhall i Godby, badhus i Mariehamn, uppvärmd idrottsplan, satsning på Katrina, satsning på Linden och liknande. Det är inte fråga om annat än att det i förslagen sägs att man skall utreda dem så långt att det är klart att sätta igång när det finns möjlighet. Alla satsningarna förutsätter att driften skall vara avklarad. Om inte lagtinget ger en klar signal att här kan man gå vidare med någorlunda positiva finansieringsvillkor, försenar man allt, då har man satt in broms i näringspolitiken, då har man visat ovilja i regionalpolitiken – och det kan väl ändå inte vara majoritetspartiernas mening att det skall vara på det sättet.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Det skulle vara fint om ltl Erland kan precisera sig att jag skulle vara emot jordbruk. Jag har sagt att förutsättningarna för småskaligt jordbruk i skärgården är dåliga. Det står jag för. Däremot  är jag för rationella jordbruk, inriktade på specialodling och förädling. Jag vill också, vilket jag även har visat i finansutskottet, satsa på infrastrukturella satsningar, dock inte med 100 procent. Jag är beredd, om det inte enbart har med turism att göra, typ fotbollsplanen.  Jag sade tidigare att jag är beredd, oberoende var det ligger, om det är Finström, Sottunga, Vårdö, Mariehamn, om det har en infrastrukturell poäng,  kan jag vara med och ge ett 25 procentigt stöd. Att vi däremot skall finansiera 100 procent på alla ställen tror jag är ohållbart i längden. Det har vi inte ekonomiska resurser till. Vi kanske har det just nu, men det kan inte bli en trend.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Naturligtvis är det intressant att veta vad ltl Jörgen Strand som person tycker, men det är ändå fråga om vilken politik man skall föra. Skall man föra den politiken att man inte skall ge 100 procent, skall man föra den politiken att man inte tror på jordbruket i skärgården, skall man föra den politiken att man inte tycker att det och det projektet är värt att satsa på?  I liberalerna har vi fört fram under det finansiella läge vi har i dag, vad som kommer att hända med besöksnäringen och det stora behovet av att fylla ut lågsäsongen med aktiviteter. När vi har det, så har vi ett tillfälle, vi har ju världens chans att använda våra pengar på ett mera räntabelt sätt än att de ligger och ger låg ränta. Vi har alltså möjlighet att samtidigt som vi gör en näringspolitisk betydelsefull satsning också göra en regionalpolitisk fördelning som är rättvis. Jag tycker att argumenten är så negativa. Man vrider och vänder på alla möjliga definitioner, det skall absolut inte vara hundra procent, det skall absolut inte få kallas för infrastrukturell investering osv. Men okej, är det så att landskapsstyrelse-majoriteten har en offensiv näringspolitik, en rättvis regionalpolitik i bakfickan, så borde väl den komma fram i budgeteringen. Att opponera mot oppositionen kan väl ändå inte vara den roll som Frisinnad Samverkan skall ha här i lagtinget!

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Ltl Erland säger att Frisinnad Samverkan ”vrider och vänder”. Jag tror att får Ålands befolkning bedöma vem som vrider och vänder borde ltl Erland ligga bra till! Vår politik är att vi oberoende om det gäller skärgården, infrastrukturella satsningar, Mariehamn, så vill vi ha mesta möjliga effekt av de  pengar vi satsar. Vi vill inte som liberalerna kasta lite hit, kasta lite dit och så ser vi vad man kan få ut av det. Vi vill ha mesta möjliga effekt av pengarna.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om det finns någon motsvarande spegel när det gäller ljud, men jag skulle vilja upprepa ungefär vad ltl Strand sade: ”kasta lite hit, kasta lite dit”. Titta på  näringsavdelningens budgetmoment! Man vill ha effekt av pengarna i Frisinnad Samverkan. Ligger det 500 miljoner och skvalpar med låg ränta, så ger de inte så mycket effekt. När det gäller att vrida och vända är det alldeles riktigt. Jag hoppas att Ålands befolkning inser att det försöker jag göra: vrida och vända på alla tänkbara möjligheter att skapa ett näringsliv som ger en bättre säsongfördelning för besöksnäringen att skapa ett näringsliv som är regionalt rättvist, att skapa ett näringsliv som gör att vi kan möta en kommande nedgång. Det är just därför vi har alternativ, och det är inte några små summor som vi kastar hit och dit, utan vi vill koncentrera satsningar på ett kk-hus i Mariehamn, en simhall i Godby, en uppvärmd idrottsplan i Mariehamn och sedan ta ställning till andra goda förslag som kommer. Vi har nämnt Katrina, Linden och annat. Men om man möter den här reaktionen att nu skall ett parti ge sig den på att här skall det inte bli någonting, här skall vi hitta definitionen som säger att här skall det inte finnas stöd och här skall det dras ner på allting, så blir det inte någonting överhuvudtaget. Vem skall ta ansvar för en sådan politik? – inte liberalerna i lagtinget i alla fall.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Skulle det vara så att alla vore för allt skulle vi få våldsamma budgetunderskott i landskapsbudgeten. Tänk om vi alla 30 här skulle vara i opposition, då skulle Åland gå back en miljard åtminstone!

 

Herr talman!

Att FS är fyra i detta parlament för att vi alltid har förespråkat en balans i ekonomin och att liberalerna har blivit nio stycken genom att i nio år enbart ha varit för och aldrig mot är sannerligen inte så konstigt. Nej, herr talman, vi inom FS-gruppen, vi skäms inte ett dugg för att vi försöker föra en ansvarsfull ekonomisk politik, även i högkonjunktur, speciellt inte nu när vi märker att det börjar gå utför. Om det är så att liberalerna spricker i badhusfrågan får det ha vilket pris som helst. Skall vi då bygga två badhus eller kanske tre t.o.m. för att det skall vara lugnt också i oppositionen? Fattar lagtinget ett beslut om en dyr simanläggning i Finström, så kommer jag att respektera det beslutet, men jag är rädd för att mariehamnarna och de löften som den liberala gruppen har givit i Mariehamn kommer att resultera i negativa reaktioner. Men det är inte vårt problem, utan det är liberalernas.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag håller med ltl Lindqvist att det inte är bra om alla är för allt, men jag tycker att det är bra om någon är för någonting. Jag tycker inte att det är så särskilt bra att Frisinnad Samverkan är emot det mesta, för det bromsar upp allting. Om alla 30 skulle vara i opposition kanske det skulle vara bättre än i dag därför att nu är vi i opposition mot landskapsstyrelsen och Frisinnad Samverkan är som vanligt i opposition mot oss och man försöker hela tiden spela ut liberalerna på det sättet att vi skall också gå in för det här att antingen är man för Mariehamn eller så är man för landsbygden. Vi kan se att det finns möjlighet att regionerna på landet och i skärgården samt i Mariehamn kompletterar varandra. Landsbygden är ofta för mariehamnarna ett fritidsområde. Mariehamn är för de flesta på Åland är servicecentrum, kulturcentrum och annat. För oss är det alltså ingen motsättning och vi spelar inte heller politiskt med att vi skall gynna oss själva genom att sätta en annan grupp i konflikt med en annan. När det gäller simhallen i Godby finns det sedan länge utredningar om att det är ett koncept som skulle passa Åland och det finns alltså utrymme för att satsa på besöksnäringen till den delen, också när det gäller TV-utsändningar. Sedan finns det andra behov i Mariehamn. Det viktiga för oss i vårt näringspolitiska tänkande är att de anläggningar som finns t.ex. i Godby stöttar varandra och har man flera  t.ex. simmöjligheter som är lite olika så är det av intresse för de flesta. Det kommer fortfarande att finnas sådana som vill fara till Fyrisbadet någon gång, och vad det kan finnas i Sverige, för att kombinera det med att handla och få lite andra upplevelser. Jag tycker fortfarande att i varje replik, i varje anförande, bekräftar Frisinnad Samverkan sin negativa inställning till försök att utveckla det åländska samhället och puffa på lite i näringspolitiken, försöka jämna ut säsongsskillnaderna. Jag sade för en månad sedan att jag välkomnar att Frisinnad Samverkan frigör sig och blir ett självständigt parti, men inte på det sättet att man självständigt skall kritisera allt konstruktivt som förs fram här i lagtinget. Det leder ingen vart.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det är en stor skillnad på vad landskapsstyrelsepartierna har för ansvar och vad oppositionspartierna har för ansvar. Vi har ett ansvar att lägga ett budgetförslag som balanserar och sedan kan man helt klart från oppositionens sida komma med förslag utöver det, utan att ens ha förslag om finansiering annat än genom upplåning. Jag vill återigen belysa att inom Frisinnad Samverkan är vi också för simhallen i Godby, men vi är också för en rättvis fördelning av landskapsstöden, samma fördelning som gäller på Föglö, som gäller på Vårdö skall också gälla i Finström. Inte kan vi ge något extra till en viss kommun. Jag är övertygad om det, herr talman, till hela Ålands stora besvikelse i så fall, att bygger man ett badhus, simhall, eller vad man kallar det för, 100 procent finansierat i Godby minskar vi ytterligare förutsättningarna för att få igång ett bygge av ett badhus i Mariehamn, och jag kan inte annat än beklaga. Liberalerna som är det största partiet har ett jättestort ansvar. Vi i FS är fyra stycken, vi gör vad vi kan för att rädda det helåländska badhusprojektet. Det är inte vi som har ansvaret om det inte kommer att förverkligas till följd av att man bygger en simhall i Godby.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Ltl Lindqvist får välja vem som skall ha ansvaret! Om det är någonting som går på tok skall vi ha ansvaret och FS har inget ansvar. Men det är bara så att vi för fram förslag, vi för fram förslag om att en simhall med inriktning på tävlingar och TV-utsändningar i Godby är försvarligt på grund av betydelsen för besöksnäringen och samma sak med ett badhus med äventyrsinriktning och annat i Mariehamn.  När det gäller ansvaret för budgeten har ltl Lindqvist och FS här en motion på 14,9 miljoner, helt ofinansierat, alla våra motioner, om badhus, om idrottsplan, om simhall i Godby ryms in under momentet där vi sätter i dem. Dessutom har vi påpekat det oansvariga i att ta över LFA-stödet som kostar oss 10,5 miljoner. När det gäller ansvaret är vi beredda att när som helst gå in och ta ett ansvar för en balanserad budget, för en rättvis regionalpolitik och för en aktiv, offensiv näringspolitik. Men så länge den här majoriteten sitter måste vi ställa dem till svars. FS har väl också en roll att spela där, även om det är mera aktivitet här i lagtinget genom att opponera på oss än vad det är i landskapsstyrelseställningen. Men, som sagt, största budgetunderskottet har ltl Lindqvist själv presterat här genom att föreslå 14,9 miljoner.  Har han gått??

(Från salen: han har gått för länge sedan!)

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Herr talman!

Jag hade tänkt tala om infrastrukturella satsningar, men jag konstaterar att alla argument är nog framförda vid det här laget! Jag anser att en simhall i Godby har ett lika stort värde som en allhall, en travbana eller ett tekniskt allaktivtetscentrum och borde då behandlas enligt samma principer som de projekten. Allhallen är redan klar, men när det gäller travbana och tekniskt allaktivitetscentrum har man, om man tolkar landskapets budget rätt, för avsikt att finansiera dem till 100 procent. En simhall i Godby bör därför, med samma motiv, finansieras till 100 procent. Jag kommer under detaljbehandlingen att föreslå att det tillägg till motiveringen som finns upptaget i min reservation under moment 44.10.74 antas.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Som sagt är det mesta sagt, men det skulle vara intressant om finansutskottets ordförande redogör var i budgeten det står att det skall vara en hundraprocentig satsning på travbanan, var i budgeten står det att det skall vara en hundraprocentig satsning på tekniskt allaktivitetscenter. Jag känner att vtm Eriksson bara framhäver det här för att legalisera liberalernas bypolitik i Finström.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Menar ltl Strand att inte avsikten är att finansiera travbanan till 100 procent? När man läser motiveringarna tolkar man det nog så. Vi har hela tiden efterlyst en viljeyttring från landskapsstyrelsens sida att ta in också de projekt som finns upptagna under min reservation: en simhall i Godby, en uppvärmd idrottsplan och ett badhus i Mariehamn samt att man tar in dem på samma sätt som man tar in ett allaktivitetscentrum och en travbana. Man är inte ens intresserad av det från majoritetens sida, åtminstone inte från FS:s sida.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Vad jag vet skall travbanan och ett tekniskt allaktivitetscenter utredas. Det är det som det finns pengar till i budgeten, ingenting annat.

 

Ltl Sjöstrand:

Herr talman!

Diskussionerna har berört det mesta. Jag skall inte gå in så mycket på de infrastrukturella satsningarna. Det är i alla fall någonting som vi helt saknar i skärgården. Jag har inte sett en infrastrukturell satsning på många, många år som gäller skärgården och behovet av infrastrukturella satsningar är också stort där. Det är kanske inte landskapsstyrelsens eller lagtingets fel. Det är kanske är engagemanget från skärgården det hänger på. En viktig del för skärgården är också de s.k. besöknäringarna. Möjligheterna för besöksnäringen är ju skärgårdstrafiken och en infrastrukturell satsning skulle då vara att lyfta bort avgifterna i skärgårdstrafiken, en liten, liten summa som skulle gynna hela skärgården. Där finns det ingen vilja från Ålands lagting, vad jag har förstått. Det har funnits, men den verkar vara på upphällningen. Jag har inlämnat en finansmotion att anslaget under moment 38.20.20 skulle minskas med 3 miljoner till 1 miljon mark. Finansutskottet har behandlat motionen och förkastat den på grund av det behöver bäras upp avgifter för att klara bokningssystem och dylikt. I ett tidigare finansutskottsbetänkande stod att man var rädd för den ökade trafiken till och från skärgården, att man måste ha avgifterna kvar. Jag har faktiskt inte fått någon klarhet ännu i vad finansutskottet vill annat än att förkasta motionen.

 

Avgifter på skärgårdstrafiken har varit som en inkomstkälla ena dagen, den andra dagen ett annat. Jag vet inte hur man skall försöka slingra sig från lagtinget för att hålla avgifterna kvar. Det finns i alla fall från skärgårdshåll en enorm enighet: samtliga skärgårdskommuner vill ha bort taxa 1 i skärgårdstrafiken. Det är samstämmigt från alla kommunala organ. Men att lagtinget skulle lyssna på ett sådant förslag eller landskapsstyrelsen – nej! Man går sin egen väg, man kommer med nya förslag till höjda avgifter ena dagen och den andra dagen till differentierade avgifter, men jag kan inte utläsa en klar linje.

 

Lagtinget godkände i höstas en kläm, där landskapsstyrelsen uppmanas att efter en utredning avskaffa avgifterna i skärgårdstrafiken, som stöddes av liberalerna med nio mandat, socialdemokraterna med tre mandat. En del, centern med nio mandat, gav två röster, dvs. de skärgårdsrepresentanter som sitter med från centern. Ytterligare stöddes den av framstegspartiet med ett mandat. Då var det så pass lika i lagtinget att talmannens röst avgjorde. Då satt liberalerna på talmansposten. Den möjligheten städade majoritetsblocket bort väldigt snabbt och bytte ut talman. Någon splittring skall det inte vara i majoriteten, man skall inte ha någon möjlighet att komma med något annat förslag.

 

Jag är orolig, herr talman, för under hösten har det förekommit en del diskussioner, bl.a. om skärgårdstrafiken, om hur dyra vi skärgårdsbor är, vilka parasiter vi är, vilka bidragstagare vi, vilka dåliga skattebetalare vi är. Det finns i all oändlighet en massa negativa uttalanden om skärgården som jag är den första att beklaga. Från landskapsstyrelsehåll framhåller man i sina skrivningar en positiv utveckling, man vill öka inflyttandet både till Åland och skärgården. I kommunerna och ute i skärgården gör man ju vad man kan för det. Avgifterna på 3 miljoner som man har fått in de senaste åren  tror jag inte sist och slutligen har så väldigt stor betydelse, om man skall vara riktigt ärlig. Från början räknade man med 5 miljoner i inkomst. Man fick 2-2,5miljoner. Efter det har det legat runt 3 miljoner, som innebär både inkomster från kioskrörelsen, dvs. kioskhyror, genomfartstrafik och den interna trafiken. Lyfter man bort de avgifter som betalas kanske det rör sig om 1 miljon kvar för genomfartstrafiken. Det betyder att man är tillbaka på ruta noll, där vi stod före förslaget om 4 miljoner kom och där man har tryckt in en miljon i luft i budgeten, som nu finansutskottet har backat på. Vi går tillbaka till 3 miljoner och vi står igen på ruta noll!

 

Jag kommer att ta upp finansmotionen till omröstning. Det skall bli intressant att se hur partierna står, står de kvar vid klämmen som godkändes i höstas eller har också delar av de backat i skärgårdstrafiken. Landskapsstyrelsens svar om avgifterna efterlyser jag fortfarande: vad tänker man göra med dessa 3 miljoner? Hur tänker man få upp dem? Tänker man behålla avgifterna under nästa år? Tänker man minska dem i turlistan?  Jag skulle vara mycket, mycket intresserad och det är många med mig som vill veta det. Turlistorna är väl snart tryckta att det borde börja komma något svar från landskapsstyrelsen.

 

Jag skall inte orda mera i detta sammanhang utan vi får i morgon se vad omröstningen ger vid handen.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det är ganska intressant när ltl Sjöstrand säger att samtliga skärgårdskommuner vill ha slopade avgifter. Då skall också lagtinget slopa dem. Jag är övertygad om att de tio faståländska kommunerna och säkert också de övriga sex kommunerna i skärgården skulle vilja slopa bilskatten, slopa höga bränslekostnader, slopa mycket annat som kostar pengar i dag. Om de säger att vi slopar avgifterna, skall vi svara, att jo, vi slopar dem! Då har vi snart inga intäkter kvar. Jag kan inte hålla med ltl Sjöstrand att man skall göra som en viss del av Ålands kommuner som säger att nu vill vi ha det så här. Så kan man inte föra politik.

 

Herr talman!

Bibehållna avgifter tillsvidare är en rättvisefråga. Därför lyfter jag på hatten för socialdemokraterna i finansutskottet som också har insett att vi måste behandla alla ålänningar lika. Det kostar att köra på landsvägar. Det kan också kosta en liten mark att åka på färjorna. Det handlar om en rättvis fördelning av resurserna över hela Åland, för alla ålänningar. Jag är jätteglad att vi är inne på samma linje: likabehandling av hela Åland, för alla ålänningar.

 

Det är smått lustigt av en ledamot i det liberala partiet när man i vissa frågor inte ens från liberalerna respekterar ett enhälligt beslut i ett fullmäktige i en helt annan fråga. Här lyfter man fram ett beslut som togs 15-15. Det fanns ingen majoritet för att lyfta bort avgifter. Det är en teknisk fråga som nu äntligen är ordnad.

 

Herr talman!

Jag vill återigen säga, att man kan inte lyfta bort avgifter som en viss del av Ålands folk inte önskar att man lyfter bort. Vi måste ha en rättvis fördelning av resurserna över hela Åland.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Jag tror att ltl Lindqvist har räknat på kulram här. Om man tar 15 kulor och 15 kulor så blir det 30 kulor. I Ålands lagting har vi något som heter lag och ordning, hoppas jag, och det finns ganska grundliga regler hur det fungerar. Om en omröstning slutar 15-15 avgör talmannens röst. Jag kanske har varit oförsiktig med sanningen för det lär ha blivit 14-15, för en skärgårdsrepresentant var borta den dagen. Hade han varit kvar är jag nästan säker på att det hade varit 15-15 i alla fall.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag får väl säga som en liberal ledamot från  detta lagting sade, men dock i ett annat forum, att vi ville diskutera vidare i den här saken.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman! 

Jag måste protestera mot ltl Sjöstrands påstående att vi har uttryckt bara negativa saker om skärgårdsborna. Jag tror att han behöver gå till det stenografiska protokollet och titta om han kan hitta en enda negativ sak som jag har uttryckt om skärgårdsborna. Mig veterligen brukar jag uttrycka mig i positiva ordalag om skärgården och jag heller inte hört någon av mina partikolleger uttrycka sig negativt om skärgården. Ltl Sjöstrand drar alla över en kam, men det undanber jag mig. Ltl Sjöstrand kom med ett annat fel i sitt anförande, dvs. att skärgården enhälligt, varenda en, skulle ha svarat ja. Det är fel. Det finns ett protokoll där vi har läst att det finns avvikande åsikter. Utöver det har jag personligen fått ta del av flera åsikter som säger precis exakt samma ord som ltl Sjöstrand säger, att egentligen är avgifterna ingenting att bry sig om! Det tycker jag att var ett bra uttalande av ltl Sjöstrand, för det är helt i överensstämmelse med de signaler jag har fått. Ltl Sjöstrand säger också att han vill ha kvar skrivningen från beslutet i lagtinget i september. Avser han med det att Kökar och Brändö skall betala till fastalandet medan övriga inte skall betala till Åland? Det var nämligen så det beslutet blev!

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Jag har aldrig sagt att jag skulle vilja ha kvar beslutet från september. Jag sade att lagtingets vilja då var att landskapsstyrelsen skulle utreda, och det har de egentligen aldrig gjort. Jag har inte påstått att ltl J-E Mattsson har uttalat bara negativa saker. Positiva saker i skärgården är t.ex. att stöda de önskemål som kommer från skärgårdshåll. Visst finns det ett protokoll om skärgårdskommunernas gemensamma vilja. Jag kan läsa upp det, om ltl Mattsson vill höra det.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman! 

Det är märkligt vilket kort minne ltl Sjöstrand har. Han stod nyss i talarstolen och drog alla i majoriteten över samma kam. Han sade att samtliga har uttalat sig negativt om skärgården, allihop! Vidare sade han att man kan utläsa enhälligheten från skärgården i ett protokoll. Jag har ett sådant protokoll framför mig här från ett sammanträde som skärgårdskommunerna har haft och det står klart och tydligt att ltl Göran Stenroos från Sottunga framförde en annan åsikt. Om ltl Sjöstrand har flera protokoll, vilket jag vet att det finns från kommunstyrelser och andra olika sammankomster, där man kanske har varit eniga, är detta fullt möjligt och inte  opponerar jag mig mot det, men det ltl Sjöstrand sade från talarstolen var att ”samtliga skärgårdsbor, varenda en, har samma åsikt. ”Det finns en enhällig åsikt”, sade han från talarstolen.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Jag sade att det finns ett enhälligt beslut från samtliga skärgårdskommuner. Den åsikten pratar jag för och den vill jag framföra i lagtinget. Där har man helt klart sagt att man vill ha bort färjavgifterna enligt taxa 1. Att samtliga medlemmar i lagtinget har uttalat sig negativt, har jag inte sagt, och det kan jag inte ha sagt, för alla medlemmar har inte varit upp och uttalat sig! Men att det har framförts negativa om skärgården i Ålands lagting under hösten kan väl knappast ltl Jan-Erik Mattsson förneka!

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Harry Eriksson, replik:

Herr talman! 

Inte för att jag vill förlänga debatten, men inte behöver ltl Sjöstrand vara orolig för besöksnäringen om det kostar 40 mark för en personbil att åka ut till Kökar. Jag är övertygad om att den som far till Kökar inte far ut för att se på andra bilar, att det är viktigt att de kommer ut och fyller upp vägarna. Nej, nog är det någonting annat som man far ut till skärgården för att se – hellre mindre antal bilar!  Att intäkterna skulle vara bara en miljon förstår jag inte hur stämmer, för på norra linjen har ltl Sjöstrand påstått att 60 procent är genomfartsåkare, som fuskar sig igenom och det blir ungefär 30.000 fordon och med den lägsta taxan som finns för fordon, 200 mark, blir bara det 6 miljoner! Om det skulle vara sant och om man effektiverar biljettförsäljningen. Det finns tydligen mycket pengar att ta in, om det skulle vara så!

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Man skall väl inte uppmana till en effektiverad biljettförsäljning när man vill lyfta bort avgifterna! Däremot vill jag att man skall effektivera kontrollen av genomfartstrafiken, vilket i och för sig är ganska svårt. Ju flera färjor desto svårare blir det. Att inte avgifterna skulle bestämma resandet till och från skärgården är väl en sanning med modifikation. Vi är väl lite bekväma av oss var och en att t.ex. resa med en familj utan bil och vi reser absolut inte till skärgården. Det tror jag inte är något argument. Det har också att göra med andra sociala kontakter; folk besöker släktingar och vänner, så det har med hela systemet att göra. Skärgården borde vara berättigad till de pengar som ingår i klumpsumman för skärgårdstrafiken. Vi vet alla att ”den här dyra, dyra skärgårdstrafiken”, som alla ropar om, den får vi betalt för genom vårt klumpsummesystem. Förut fanns det inte avgifter, men så fort vi fick ett eget budgeteringssystem, jo, då började man sätta avgifter på skärgårdstrafiken och då vill man ta in avgifter från skärgården. Nu är det en förgången tid. Nu har vi en halv miljard som ligger och den enda som är nöjd med de pengarna är inflationen – den rapar och mår bra och pengarna ligger och möglar!

 

Ltl Harry Eriksson, replik:

Herr talman!  Jag har sagt det förut, att den som avstår från en resa till skärgården för att det kostar 40 mark enkel väg, den behöver inte komma ut, för den släpper inte från sig några pengar heller. Vad gäller det som man egentligen snyftar över – de sociala kontakterna – som ofta far ut, så köper de ett årskort och ju mer de reser desto mera tjänar de för det blir billigare per gång, så det kanske uppmuntrar att åka lite oftare när man väl har köpt ett årskort. Om man är så säker på att man i skärgården är mot avgifterna, så gör en ny enkät. Det kostar ingenting, bara en låda ombord på varje färja, där var och en resenär får skriva en lapp. Förra gången det gjordes var det de facto 70 procent av resenärerna som var för avgifter. Det är just de som använder färjorna som bör höras, om man vill bry sig om vad folk tycker.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!  Sedan 1992 har jag pratat om hur den enkäten gick till! Det var precis samma sak som med landskapsstyrelsens undersökning nu om avgifterna. Man far ut till skärgården och säger att betalar ni inte nu så lägger vi upp färjorna. Så lurade man skärgårdsborna att gå med på det och sedan lade man upp färjorna i alla fall. Det är en skärgårdspolitik!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det har antytts här att det skulle ha fällts olämpliga omdömen om skärgårdsborna. Jag vill för vårt partis räkning säga att vi hela tiden har uppfattat skärgårdsborna som våra jämlika och vi eftersträvar, även om vi är skilda regioner och har olika förutsättningar,  att kunna betrakta oss som en samarbetande helhet. Det tror vi är det viktiga om vi skall klara oss på många sätt, utåt och även här inomskärs, som man brukar säga.

 

Till vännen Sjöstrand vill jag erinra om en liten sak när han appellerade till omröstningen visavi avgiftsfriheten från i höstas. Den motion som nu ligger är dessvärre icke identisk med den omröstningsproposition som låg till grund för socialdemokraternas ställningstagande. Vi är för avgiftsfrihet inom de åländska gränserna på våra landsvägsfärjor. Vi är för att det skall finnas avgifter i den genomgående trafiken från ändhamn till ändhamn. Vi är också dessvärre av jämlikhetsskäl för att skärgårdsborna icke skall behandlas specifikt annorlunda än mariehamnare och övriga som bor och verkar på Åland när man reser utomlands. Det måste finnas någon liten prissättning också visavi den aspekten; annars behandlar vi inte våra medborgare jämlikt. Vi har sagt att landsvägsfärjorna är våra förlängda landsvägar strikt sakligt, men när vi går över regiongränserna mot republiken är vi på ”utlandsresa” och då är det lite annat.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman! 

Jag tackar socialdemokraterna för det och hoppas verkligen att vi kan förenas om stöd till min motion, som egentligen inte säger någonting om hur landskapsstyrelsen tänker sköta trafiken, utan det är bara fråga om att ta bort avgifterna. Jag hoppas att ltl Wiklöf sade fel, att när skärgårdsborna far utrikes är det inte till fastlandet. Vi har förstås gått över skattegränsen, som inte är någon direkt höjdare för skärgården vad gäller att få nytta av skatteundantaget utan snarare utgör ett hinder. Jag tycker inte att man skall belägga den med en avgift ytterligare för att belasta t.ex. brändöborna, det tror jag inte att de skulle vara så väldigt förtjusta i.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag vet inte om jag var otydlig, men jag  sade inom citationstecken. Med det menade jag att jag är fullt medveten om att landskapet Åland tillhör republiken Finland. Ännu har icke något landsbyte företagits. Jag tror ändå att ltl Sjöstrand förstår vad jag menar. Det är en viss distinktion och en liten skillnad i det som nu föreligger jämfört med det som låg till grund när vi i höstas voterade.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Jag noterade när ltl Sjöstrand började sitt anförande att han påstod att det inte skulle göras några infrastrukturella satsningar i skärgården och jag måste säga att jag tycker att det är ganska orättvist att säga på det viset därför att under de ganska många år som jag har varit med i lagtinget och i landskapsstyrelsen tycker jag att vi har gjort en hel del satsningar, särskilt när det är fråga om vägar, broar, bankar och färjor. Vi fick ganska så nyligen under förra perioden en ny fin färja till skärgården. Dessutom finns det planer på att ytterligare förbättra. Vi överväger för närvarande t.ex. en fast vägförbindelse till Föglö. Den kostar säkert dryga 100 miljoner, antagligen mycket mera, innan den är klar. Där uppfattar jag att vi från fastålänningarnas sida verkligen vill i de här frågorna ställa upp för skärgårdsborna och hjälpa dem i den belägenhet de har, dvs. den negativa sak som följer av att man är lite isolerad ibland när man bor ute på en holme. Faktum är att mitt intryck är nog i dag att de flesta skärgårdsbor är ganska så nöjda med den situation som är, den service som man har fått och som vi alla har hjälpts åt att bekosta för skärgårdsborna. Jag måste säga att många gånger får jag nästan känslan av att den enda skärgårdsbo som är missnöjd med situationen i dag är ltl Sjöstrand, märkligt nog! Jag har aldrig hört någon annan skärgårdsbo säga någonting negativt om det vi erbjuder i dag från landskapsstyrelsens sida. Tvärtom, många har sagt till mig att de tycker att det är ganska bra ordnat. Mot den bakgrunden har också jag känslan av att det kanske inte finns så hemskt stora behov att ta bort färjavgifterna, som man kämpar så hårt för för närvarande från liberalt håll. Jag måste i stället säga det, som jag har sagt några gånger tidigare, att liberalerna i det här avseendet driver en klart miljöfientlig politik när man vill subventionera biltrafiken ut till skärgården, för det är precis det det är fråga om! Som jag uppfattar situationen i dag börjar man bli ganska ensamma i lagtinget om den synen och det tycker jag är glädjande, det måste jag faktiskt säga.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman! 

Jag förstår att skärgårdsborna är den stora miljöboven i det här fallet därför att de är tvungna att ha bil när de skall till Mariehamn för att hinna mellan färjturerna. Att man har dragit en skattegräns runt hela Åland för bibehållen trafik med färjor är väl ingen miljöbelastning för hela Åland, utan det bästa vore att man skulle ha någon ekstock som man rodde eller segla över med till Grisslehamn. I det fallet tror jag inte att skärgården är någon större miljöbov. Att man sedan bygger ut vägar och broar och färjor tycker jag är ganska intressant. Jag tyckte att det kom något förslag om att landskapsstyrelsen borde utreda vad som är infrastrukturell satsning egentligen. Är det en infrastrukturell satsning när man rätar ut Hammarlandsvägen? Är det Eckerö som ligger i fatet? Först en allhall och sedan rätar man ut vägen dit också? Är det en infrastrukturell satsning som höjer besöksnäringen? Är det så mycket besökare att man inte ryms på vägen längre eller är det fråga om en förbättring? När man byter ut en gammal färja i skärgården är det inte fråga om en infrastrukturell satsning utan man förbättrar vägen. Att jag skulle vara den enda missnöjda! – ja, det enda jag går efter är protokollet från skärgårdskommunerna, där jag är en förlängd arm. De skickar brev till landskapsstyrelsen och tydligen får de inget svar, för det händer ingenting. Men att jag som skärgårdsbo inte skulle dra fram deras önskemål i lagtinget skulle väl vara dåligt.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Det är på det viset att skärgårdsborna när redan reser gratis det gäller trafiken inom Åland. I det avseendet vill jag säga att jag stöder ltl Wiklöf i det hand sade tidigare att nog är det rimligt att man t.ex. när man åker från Brändö till Åbo betalar någonting för överfarten. När ltl Sjöstrand tar upp att det har skickats skrivelser, kan jag säga att det har skickats en skrivelse från Brändö kommun till landskapsstyrelsen där man protesterar mot att det skulle tas upp någon avgift eller att den eventuellt skulle höjas, att det var så viktigt att man kommer till Åbo och handlar, vad jag kan förstå.  Jag måste säga att det känns inte riktigt tillfredsställande heller att man inom kommunalförvaltningen, åtminstone i Brändö, har en sådan här åsikt; när vi samtidigt vet att vi med ganska stora medel ändå stöder skärgårdsbutikerna och är villiga att stöda ännu mera skulle det naturligtvis kännas bra om också brändöborna skulle vilja handla i de affärerna och inte så hemskt gärna i stället vilja fara bort från kommunen till Åbosidan och handla.

 

Herr talman!

Det är kanske ett litet sidospår, men det var ltl Sjöstrand som kom in på det. När det gäller vem som är miljöbov tycker jag inte att skärgårdsborna är det. Däremot är det utan vidare så att liberalerna i lagtinget för mig mer och mer kommer att framstå som miljöbovar om de verkligen vill hålla fast vid synen att man nödvändigtvis skall tvinga ut turisternas bilar i skärgården. Jag tycker att man tvärtom på det sätt som nu är fallet i viss mån försöker avråda från det genom att ha i alla fall en icke så hög avgift men en avgift som kanske i vissa fall får många att fundera på att är det bättre att vi åker kollektivt eller tar cykeln eller något sådant än att vi tar bilen med oss. Någon annan verkan har inte avgiften, för den är inte oöverkomlig.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman! 

Ltl Jansson är orolig för att brändöborna har så dålig ledning att man stöder ett sådant här förslag som kan ge möjlighet att folk skall fara till Åbo och handla. Nu vet inte jag vad som vore bäst: att flytta Finland längre österut eller att flytta Brändö längre västerut för att få närmare till Mariehamn! Normalt om en människa behöver handla någonting far han till den närmaste butiken där det finns någonting och utbudet är säkert stort i Brändö andelshandel, men det är nog faktiskt så att man behöver ha annat än vad Holmbergs kan tillhandahålla där! Då ligger Åbo närmast, på grund av lång restid. All service, både läkare, tandläkare, sjukhus, allt finns i Mariehamn. Man borde lokalisera ut det till Brändö, så slipper brändöborna åka så mycket! Då för man en bra regionalpolitik och mindre avgaser också!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Att hantera information är en ganska svår sak och det tycker jag att skärgårdstrafiken och den debatt som vi har kring den är ett ganska gott exempel på. Mycket av den debatt som vi har haft här i dag och också tidigare dagar emanerar egentligen från den skrivelse eller det papper som kom ut till skärgården där det förespeglades att det skulle bli någon form av förändringar i avgiftssystemet och höjningar, någonting som den politiska landskapsstyrelsen överhuvudtaget inte kände till och åtminstone inte jag för min del, det kan jag garantera. Detta startade en brand i skärgården som jag kan ha förståelse för att det faktiskt gjorde med det som förespeglades i det papperet, men några sådana tankar har inte förekommit från landskapsstyrelsens sida, det vill jag försäkra för det första. För det andra har höjningen av inkomstanslaget från 3 tre till 4 miljoner uppfattats som ett tecken på att landskapsstyrelsen skulle ha haft för avsikt att höja avgifterna i skärgårdstrafiken, vilket också är en helt felaktig uppfattning. Några sådana diskussioner har överhuvudtaget inte förekommit i landskapsstyrelsens plenirum utan tvärtom diskuterar vi det motsatta i dag. Höjningen från 3 till 4 miljoner härrör från det faktum att vi har sagt att vi måste på allvar ta i den s.k. smitartrafiken. Vi har haft ett avgiftssystem och har ett avgiftssystem som inte fullt ut följs utan det finns mångahanda sätt att komma kring det. Det är inte acceptabelt utan det skall vara lika för alla människor. Därav kom höjningen från 3 till 4 miljoner. När det gäller nivån på de avgifter som nu diskuteras för det kommande året har vi inte slagit fast det eftersom vi vill avvakta lagtingets beslut i morgon, men jag tycker att det kan vara bra att ni känner till de diskussioner som vi för i landskapsstyrelsen kring frågan.

 

När det gäller skärgårdsbefolkningen har vi hundramarkskortet. Vi har uppfattat att det finns en relativt bred acceptans för att skärgårdsbefolkningen betalar hundramarken och sedan reser man på den. Vi diskuterade att det skall fortgå som i dag för skärgårdsbefolkningen. Sedan har det funnits ett åttahundramarkskort för andra, mariehamnare som jag eller andra som åker ut till skärgården, det har vi diskuterat att det kan vi sänka från 800 till 500 mark. Den viktiga saken när det gäller nyttotrafiken är om den kan vara helt gratis under de kommande åren för att det inte skall vara något hinder eller någon kostnad för skärgårdsbefolkningen om man vill beställa en elektriker från Kalmers eller vad det vara månde. Vi diskuterade också att på lågt belagda turer skall det kunna ges rabatt för alla som vill åka ut till skärgården.

 

Detta är den politiska verkligheten i dag kring landskapsstyrelsens bord och vi har haft en bred enighet kring dessa åtgärdsförslag, som ytterligare säkert kommer att finslipas efter lagtingets beslut.

 

Som ni hör, bästa lagtingsledamöter, finns det inga tankar på några förhöjningar av skärgårdsavgifterna, utan tvärtom försöker vi ta ner dem till en så acceptabel nivå som möjligt. Detta gör vi utgående från många orsaker. Bl.a. en orsak är att jag tycker själv, och jag tror att hela landskapsstyrelsen skulle uppskatta det, att vi borde få en så bred uppslutning som möjligt kring den här politiken. Jag upplever själv diskussionen som lite märklig, om jag jämför med tidigare år, för tidigare har det oftast handlat om vilka satsningar vi skall göra i skärgården, vilka linjer som skall byggas ut och vilka färjor som skall byggas samt vilka hamnar osv. Men den debatten har på något sätt kommit i skymundan på grund av problematiken kring skärgårdsavgifterna det senaste året. Jag tror att det inte är bra utan jag tycker att vi i stället borde hitta någon sorts nivå, ett system, som har en bred acceptans och som har någon sorts bärighet att man skulle slippa ifrån  den här diskussionen år efter år och i stället kunde fokusera diskussionen på de offensiva investeringar som behövs i skärgården och framför allt i skärgårdstrafiken. För landskapsstyrelsens del vill jag säga att vi fortsätter att aktivt arbeta för att förbättra turlistorna. Det kommer att bli förbättringar redan  inkommande år. Vi arbetar vidare på det som har sagts här om Föglötrafiken, färja och eventuella förkortningar av färjpasset och även andra investeringar i skärgården. Det är vår målsättning att fortsätta att föra en aktiv skärgårdspolitik, och där är skärgårdstrafiken en av de absoluta grundbultarna.

 

För min del vill jag säga att jag uppskattar det arbete man har gjort i finansutskottet, att man försöker hitta ett förslag som kan samla en bred enighet och för min del är jag också beredd att acceptera förslaget att man går tillbaka till 3 miljoners förslaget, om man på det sättet kan samla en så bred uppslutning som möjligt här i lagtinget. Jag tror att det skulle vara bra både för lagtingets och även för landskapsstyrelsens fortsatta arbete.

 

 

 

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Jag vill bara säga, när lantrådet talar om att den nya diskussionen som har kommit på tapeten har fokuserats väldigt mycket på avgifterna, att jag tror att det har sitt ursprung i att vi hade ett val förra året där bl.a. vi som parti gick ut med ett vallöfte om att jobba för att avgifterna skulle avskaffas. Det var faktiskt också andra partier som gav det vallöftet. Det är helt enkelt det vallöftet vi nu försöker uppfylla. Orsaken till att det vallöftet gavs var just det att finns och det fanns en stor irritation hos skärgårdsborna på grund av avgifterna. Det är helt enkelt vallöftena som vi kämpar för att leva upp till.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

När det gäller påståendet att det inte skulle finnas något förslag från landskapsstyrelsen vill jag säga att det har jag sett, bl.a. förslaget från Ålandstrafiken, där man ville höja årskorten till 1000 mark. Jag har sett väldigt många förslag. Det är kanske bara diskussionsunderlag. Men när man kommer ut till skärgården märker man att det har skapat en oro i skärgården för vad man tänker göra. Att landskapsstyrelsen kommer med ett förslag om att höja inkomsterna från skärgårdstrafiken med 1 miljon utan att klart tala om annat än att man skall försöka höja ”smitningsinkomsterna” skapar en osäkerhet. Inte är vi i någon direkt katastrofsituation i skärgården; vi mår bra och vi lever på att åka gratis på skärgårdsfärjorna, så det går ingen större nöd på oss. De flesta tycker att vi blir tjocka och feta på det, men det funkar inte riktigt så i trafiken. Att det skulle bara röra sig om 15 liter bensin, som någon sade här, är också barnsligt att tro; inte är det det vi pratar om, utan det är systemet att skärgården som region påförs avgifter på skärgårdsfärjorna. Att man är tvungen att ha bilen med sig bara för att komma vidare är egentligen problemet. Jag skulle gärna ta cykeln och cykla in till stan, men jag har varken tid eller råd med som skärgårdsbo, utan det är den tiden som går åt och den vill man minimera så mycket som möjligt. Jag vill inte sitta i Långnäs och vänta på buss och jag kan inte sitta i Mariehamn och jag kan inte hämta en pryl, så jag är beroende av min bil.

 

Lantrådet:

Herr talman!

Jag respekterar det som ltl Sjöstrand säger, att han är beroende av bilen. Vi är alla ålänningar mer eller mindre lite förälskade i bilen och vi har också praktiskt behov av det eftersom landskapet har en sådan geografi och också skärgården. Därför har vi också hundramarkskortet för skärgårdsbefolkningen. Jag har ändå uppfattat att det finns en viss acceptans för det kortet i hela skärgården, så det handlar inte om att avgiftsbelägga skärgårdsbefolkningen med några mer avgifter utan det handlar om att avgiftsbelägga Roger Nordlund, om jag vill fara till skärgården eller någon annan fastålänning eller turist. Vi har sagt att de avgifterna skall inte höjas utan i mån av möjlighet skall vi försöka sänka dem så att de blir så acceptabla som möjligt.

 

Som jag sade i mitt anförande, herr talman, beklagar jag och vi får också ta på oss det ansvaret inom landskapsstyrelsen för den lilla brist på information, men kanske det har kommit ut för mycket felaktig information om vad som diskuteras i landskapsstyrelsen kring färjavgifterna. Det var därför

jag ville att lagtinget och hoppeligen även Ålands befolkning skall höra det s.a.s. från hästens egen mun när jag som lantråd går upp i talarstolen och säger att det är så här vi diskuterar i landskapsstyrelsen och allt annat ni hör är egentligen desinformation eller information som inte stämmer. Det är rimligen runt landskapsstyrelsens plenibord som de här besluten kommer att tas.

 

Ltl Sjöblom:

Herr talman!

Jag skall förlänga debatten någon minut till! Jag vill som de övriga ledamöterna i finansutskottet tacka ordföranden och de andra ledamöterna för ett konstruktivt arbete under ett mycket pressat arbetsschema. Det är svårt att hinna fördjupa sig desto mera i budgeten under den här mycket korta tiden. I det fallet skulle jag föreslå att själva budgetdebatten till ett annat år skulle se lite annorlunda ut. Då får man också som utskottsledamot lite höra av ansvariga i landskapsstyrelsen om de olika avdelningarna. Jag skulle föreslå att lantrådet skulle börja med att presentera budgeten i stort och att finansministern skulle ta sifferstaterna samt att var och en av de ansvariga ministrarna efterhand skulle presentera sin del av budgeten. Under en sådan presentation skulle det inte behöva vara debatt utan alla i lagtinget skulle få en ordentlig presentation av hela budgeten. Det skulle säkert underlätta för många.

 

Det har varit mycket diskussion om de infrastrukturella satsningarna och finansutskottets majoritets beslut. Jag måste säga att jag har nog alltid uppfattat att de infrastrukturella satsningarna först och främst skall gynna besöksnäringen och i andra lokalbefolkningen. När det gäller de båda motionerna om en uppvärm fotbollsplan i Mariehamn och ett badhus ser jag åtminstone det på det sättet att om landskapsstyrelsen bygger ett hus är landskapsstyrelsen ägare till huset, oberoende av om ett bolag driver det. För min del måste jag säga, att jag är inte i egenskap av mariehamnare så säker på att landskapet skall bygga ett badhus som först och främst skall vara en turistsatsning, eftersom mariehamnarna själva håller på och diskuterar en byggnad av ett badhus som skall gynna både lokalbefolkningen och turistnäringen. Detsamma gäller den uppvärmda fotbollsplanen, att i Mariehamns budget för inkommande år skall en uppvärmd fotbollsplan projekteras och möjligen förverkligas under år 2002 och då ställer jag mig mycket frågande till varför landskapsstyrelsen skall komma in och bygga den planen! Är det så att man i Mariehamn kommer fram till att fotbollsplan och badhus är någonting som skall vara en infrastrukturell satsning, när placeringar osv. är klara, och man då kommer till landskapsstyrelsen och anhåller om att det skall vara en infrastrukturell satsning, så inte tänker jag gå emot det i lagtinget, men jag kan inte som kommuninvånare i Mariehamn tänka att vi skall ha två parallella hus och fotbollsplaner. Jag utgår från att kommunen först måste planera hur de skall ha det. Är det så att ett badhus i Mariehamn är en infrastrukturell satsning som landskapsstyrelsen skulle betala till hundra procent antar jag att mariehamnarna måste bygga ytterligare ett badhus för dem som bor och lever i Mariehamn!

 

När det gäller skärgården måste jag faktiskt säga att man blir lite uppgiven när man hör ltl Sjöstrand säga att det är så mycket negativt i lagtinget om skärgården. Jag upplever att skärgårdsborna är väldigt stolta över att vara skärgårdsbor. Det kan slängas ut lite det ena och det andra, men inte har jag upplevt att det är så där väldigt speciellt, att de kostar mycket eller någonting, utan det är en regionalpolitik som lagting och landskapsstyrelse har gått in för under en lång tid, dvs. att alla ålänningar på hela Åland skall ha möjlighet att leva, verka och bo där de så önskar. Sedan är förutsättningarna lite olika. Man gör olika val i livet.

 

Ytterligare vill jag säga till klämmen som det röstades om i höstas, att till den delen har jag inte ändrat principen, att om, och det tror jag bestämt att också finns nerskrivet i det stenografiska protokollet, skärgårdstrafiken skall vara avgiftsfri skall det gälla inom landskapet Åland och inte mellan Åva och Osnäs och Kökar – Galtby. När budgeten kom från landskapsstyrelsen var det inte fråga om ”om” avgifterna skulle avlyftas utan de fanns kvar. Med utgångspunkt från det har jag försökt diskutera mig fram i finansutskottet till någonting som jag kan acceptera och som väldigt många skärgårdsbor som har kontaktat mig också kan göra. Man ville hellre hålla kvar det man har än att få någonting som man inte vet vad är.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sundman, replik:

Herr talman!

När det gäller lagtingets arbetsprocedur, som ltl Sjöblom var inne på, är det lagtingets egen sak att besluta om den och landskapsstyrelsen skall inte desto mer lägga sig i s.a.s. Men jag vill kommentera ltl Sjöbloms inlägg med att jag gjorde samma reflektion under budgetdebatten. Det här var min första budgetdebatt på det viset att jag stod som förslagsställare. Det skulle kanske ha varit redigare om landskapsstyrelsen i tur och ordning hade fått presentera sina avdelningar, så om lagtinget kommer fram till att det här är en procedur som kunde tas är nog åtminstone jag positiv från landskapsstyrelsens sida.

 

Jag tycker att det är mycket bra att ltl Sjöblom har insett att lagtinget inte är någon kommunal stämma utan här förs det landskapspolitik och det försöker vi också göra i landskapsstyrelsen; kommunalpolitiken skall föras ute i kommunerna. Mycket bra!

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

Tack landskapsstyrelseledamoten Sundman för de värmande orden, som min partikollega brukar säga! Jag vet att det är lagtinget självt som besluter om sin egen arbetsordning  s.a.s. Men jag ville ta upp frågan här i lagtinget därför att den vänder sig till lagtinget och där kan man få acceptans eller icke för det. Jag hoppas att det finns en acceptans för en någorlunda ny arbetsordning när det gäller budgetdebatten och att lagtinget kan ge detta uppdrag till landskapsstyrelsen inför nästa budget.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Ltl Sjöblom undrade över satsningarna som kallas infrastrukturella och vilka en del skulle vara i Mariehamn. Hon menade, om jag förstod henne rätt, att det var Mariehamns egen sak och det tycker jag att det skall vara. Det är bara det att det vi föreslår är att lagtinget med landskapsmedel möjliggör satsningarna. I liberalerna har vi också tänkt att möjliggöra en satsning på kultur- och kongresshus. I tiden har man möjliggjort Arkipelagbygget t.ex. Jag förmodar att konsekvensen är att också det skall säljas ut. Det vore kanske inte så dumt. Men det finns absolut inget tvång för socialdemokraterna i Mariehamn att undvika att söka medel från landskapsstyrelsen.

 

När det gäller linjerna Åva – Osnäs och Kökar – Galtby var det så att lagtinget tog ett beslut där det fanns en viljeyttring, medan landskapsstyrelsen med, jag vill säga, manipulationer ordnade så att fyra miljoner skulle läggas på just de här linjerna. Det var en orimlig sak för både skärgårdsbor och andra, så jag tycker att socialdemokraternas vilja då att få ett rimligt avgiftssystem borde också finnas kvar i den här behandlingen. Inte behöver man lägga sig platt för att landskapsstyrelsen inte tyckte om lagtingets beslut.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman!

När det gäller satsningarna i Mariehamn på badhus och fotbollsplan som nu är på planeringsstadiet är jag ganska övertygad om att den dagen när de är färdigplanerade går Mariehamns stad till landskapsstyrelsen med en anhållan huruvida det skall vara en infrastrukturell satsning eller om det skall vara någon annan idrottsanläggning. Inte har socialdemokraterna ändrat linje i fråga om skärgårdstrafiken, men som jag ser det är det bara en teknisk fråga och det kommer inte att leda till någonting därför att man vet att omröstningarna i lagtinget slutar 15-15 och ibland är det en majoritet och ibland är det en annan majoritet. Det kommer definitivt inte skärgårdsborna tillgodo av att vi står här timme ut och timme in år efter år och pratar om huruvida avgifterna skall vara kvar eller inte. Då är det lika bra att börja från noll och kanske ta upp frågan en annan period. Som jag ser det är det kört den här perioden.

(Från salen: landskapsstyrelseledamoten Karlsson: just det!)

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Som lagtingsledamot och medel av liberala gruppen på nio mandat är ingenting kört innan rösterna har fallit. Vi försöker alltså argumentera för dels att det här har varit fråga om vallöften, dels att det fanns en viljeyttring i en tidigare omröstning där t.o.m. lantrådet sade, att inte skall besluten ändras på någon röst hit och dit, så då skall man väl hålla sig kvar vid det. Jag tror att det är viktigt att man för debatten och försöker lyssna på argument. Att också i det fallet ge upp så här snabbt tycker jag inte rimmar med demokrati och parlamentarism.

 

När det gäller den uppvärmda idrottsplanen är det så att det förslag vi har möjliggör för Mariehamn att anhålla och att gå vidare med sin planering. Om man förutsätter att man ordnar driften och ordnar en massa annat, så finns den här möjligheten. Det är alltså en viljeinriktning som säger att här finns det möjlighet att ta näringspolitiska initiativ; det är en stimulans som vi kan göra här i lagtinget, dvs. det finns redan reserverade medel som kan användas och här finns det anvisningar på olika typer av projekt som har stora spridningseffekter och är till nytta för lågsäsongturismen, där finns det möjligheter. Inte skall väl socialdemokraterna bli lika oppositionella här i lagtinget som Frisinnad Samverkan. Se möjligheterna och agera  utifrån det!

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman! 

Det är så att ltl Erland och jag inte har riktigt samma syn på dessa satsningar. Det är inte fråga om att jag inte skulle se möjligheter, men som jag sade ser jag inte några möjligheter under den här perioden, med det här lagtinget, att komma vidare när det gäller avgifter på skärgårdsfärjorna. Det är mycket möjligt att ltl Olof Erland har en annan syn på den saken, men jag har min syn.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman! 

Ltl Sjöblom kom in på ytterligare en aspekt när det gäller infrastrukturella satsningar som jag de facto hade missat i mitt anförande, nämligen vem är det som blir ägare till en hundraprocentig infrastrukturell satsning. Jag vet i dag att allhallen i Eckerö ägs av landskapet Åland. Jag tror att det är väsentligt att den aspekten tas med i de diskussioner som skall föras framdeles när man skall säga vad som är infrastrukturella satsningar. Är man i staden beredd att ge bort ägandet av sitt badhus, ge bort ägandet av sina idrottsplaner till landskapet, måste det bli en fråga där även staden skall ha sitt ord med i laget. Eftersom man hittills har utgått från att det är stadens badhus, det är stadens idrottsplaner, så tror jag inte att man vill att landskapet äger dem till 100 procent.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman! 

Det är just det jag är oroad för: att mariehamnarna inte vill att landskapet skall äga anläggningarna i staden. Är det så att mariehamnarna genom beslut i fullmäktige vill att det skall vara så accepterar jag det, men innan den frågan är klarlagd är jag inte beredd att ta upp pengar för Mariehamns stad och infrastrukturella satsningar eftersom vi inte vet vad mariehamnarna vill i det här skedet. Hittills har de ägt sina anläggningar.

 

Ltl Harry Eriksson, replik:

Herr talman! 

Det är nästan hisnande ibland att höra alla självutnämnda skärgårdsexperter! Jag trodde faktiskt att det förslag som röstades igenom med minsta möjliga majoritet på hösten var ett olycksfall i arbetet. Om det skulle ha blivit verklighet med avgifter endast österut, så skulle det ha varit det värsta slaget mot besöksnäringen som man säger sig värna om som vi kan hitta på. Jag vet att det är många som tycker att även brändöborna skall vända sig västerut, handla och vara trogna Mariehamn och fasta Åland. Men tänk själva vad ni gör så fort det finns en ledig dag så  ”kvistar” man över med subventionerade färjor till Sverige och handlar! Vi har 90 procent av våra besökare österifrån och detta kostnadsförslag skulle ha drabbat endast dem. Det går dåligt förut, men det skulle ha varit slut sedan!

 

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman! 

Jag har aldrig utnämnt mig till någon skärgårdsexpert. Jag är ålänning, precis som skärgårdsborna och mariehamnarna. Någonting annat är inte jag. Om det är så att ltl Harry Eriksson menar att avgifterna österut skulle ha höjts från nuvarande nivå är det en annan sak, men jag har aldrig i det sammanhanget pratat om höjning av avgifterna. Det kommer turister till skärgården österifrån i dag med de priser som finns, så vart skulle de ta vägen om de avgifterna skulle vara kvar! Det förstår jag inte.  Alla ålänningar reser, det är inte bara skärgårdsbor, men alla ålänningar som lämnar Åland betalar någonting när de lämnar Åland. Det finns ingen som reser avgiftsfritt.

 

Ltl Harry Eriksson, replik:

Herr talman! 

Jag anser att det skulle vara en stor diskriminering om det skulle ha kostat vid Skiftet och inte över Delet om man skall ut till skärgården. Det bästa vore att det skulle kosta överallt; när man skall ha en bil med sig skulle det kosta och därmed jämnt! Ett fordon går inte gratis någonstans.

 

Ltl Sjöblom, replik:

Herr talman! 

Om det kan vara till någon glädje för ltl Harry Eriksson kan jag säga att jag kommer att stöda finansutskottets förslag.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Jag skall lämna skärgårdstrafiken därhän just nu. Vi återkommer väl till den så småningom igen. Detta med infrastrukturella stöd är speciellt intressant. Det är så, om vi ser lite i historisk tid, att infrastrukturellt stöd är egentligen ingenting som har landskapsstyrelsens intresse när det gäller Mariehamns stad, med undantag för kk-huset. Vi byggde en innebandyhall i Mariehamn för 10-11 miljoner mark. Vi fick den klassiska finansieringen: 25 procent PAF-bidrag och 50 procent lånefinansiering. Vi anhöll, eftersom vi ansåg, att är det någonting som hade infrastrukturell karaktär så var det väl denna anläggning med kanske 500 grupper per år utifrån. Nej, sade landskapsstyrelsen, det hade den inte. Jag vill se den motsvarande anläggning som fyller kriterierna och skall ha nästintill hundraprocentig finansiering när man så negligerar  det som är uppenbart infrastrukturellt. Någon rättvisa måste det vara och jag säger det med särskild adress till fyra ministrar i landskapsstyrelsen, med hemort och säte i Mariehamns stad. Det är förundransvärt. Då kommer jag att fortsätta på samma väg. Då tar vi subventioneringen av busstrafiken. Nästintill 4 miljoner i året pumpar vi ut för att främja busstrafiken i glesbygd och skärgård. Och det är bra! Men Mariehamns stad?  Nej! Det är noll igen, trots att utskottet år efter år efter år har sagt att vi skall vara jämställda också i den här bygden.

 

Någon gång, herr talman, skulle det kännas skönt att få höra glesbygdens och skärgårdens sympatiyttring också i en sådan fråga. Man förväntar sig alltid det omvända, men det kan hända att det också tar törn om man inte börjar förstå även tätortens problem någon gång. Det är det jag tror att är nyttigt med vad jag kallade för helhetstänkandet tidigare: att se lite till alla parter, så tror jag att det kan gå ganska så mycket bättre. Jag tycker att det här är jätteviktigt. De spelregler som finns för närvarande är 25 procents finansiering när man bygger kommunalt, 50 procents lånefinansiering från PAF och i allra bästa tänkbara fall, om kriterierna för infrastrukturella satsningar kan läggas på bordet, kan man få ytterligare någon skärv. Den hittills i modern tid uppförda mest uttalade infrastrukturella satsningen fick noll och jag vågar påståendet, värderade ledamöter, den anläggningen kommer att besökas av lika mycket människor utifrån till Åland som Eckeröhallen. Så är det! Är det inte så att intresset någon gång borde vakna, också för problemställningarna i Mariehamns stad! Tack för ordet och god jul!

 

Ltl Erland:

Herr talman!

När det gäller julhälsningen ber jag att få säga ”ävenledes”! Jag tycker att det var en bra avslutning som ltl Wiklöf gjorde därför att han satte in detta med infrastrukturella satsningar i ett konkret sammanhang. När det gäller innebandyn vet vi alla att den har stora både turistiska och andra effekter när det gäller t.ex. ungdomarnas aktiviteter.  Det visar att det går aldrig att renodlat säga att det här är bara för turistnäringen, för alla turistföretagare tillhör befolkningen på Åland och på det sättet måste man se på helheten: vad är gynnsamt?

 

Jag ville bara till slut säga någonting när det gäller helhetsperspektivet, att ingen har nämnt här att skärgården på Åland blev utsatt för en konkurrensnackdel i och med att taxfree-linjerna begränsades till trafiken mellan riket, Åland och Sverige. Det gjorde att en del av trafikunderlaget drogs till de linjerna i stället för till skärgården. Det var en uppoffring som gjordes i ett helhetsperspektiv. Det var bra för Åland att vi fick taxfree-undantaget, men när det gäller skärgården har man andra möjligheter att stöda näringslivets utveckling. Jag kommer tillbaka till helhetsperspektivet att man måste se att regionerna hänger ihop och på det sättet tycker jag att de infrastrukturella satsningarna skall ses i positiv anda och inte på det sättet att nu får den si och nu får den så och det här är orättvist, utan det finns olika möjligheter i olika regioner.

 

När det gäller avgifterna i skärgårdstrafiken kanske det inte betyder så mycket i pengar, inte för någon enskild och kanske inte för landskapsbudgeten, men för liberalernas del är det ett vallöfte och det är en princip om att ha så låga extra kostnader som möjligt i glesbygden och i skärgården. Därför är det naturligt att ta bort avgifterna som inte netto ger någonting särskilt i budgeten.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendets behandling avbryts och detaljbehandlingen vidtar vid lagtingets nästa plenum.

 

Lagtingets nästa plenum hålls i morgon torsdag den 21.12 kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 18.26).

Originalfil