Stenografiskt protokoll från plenum den 21 november 2006 kl. 0930.

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 21 november 2006 kl. 9.30.  

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Barbro Sundback och ltl Jan-Erik Mattsson).

28 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller talman Barbro Sundback på grund av förhandlingar med riksdagens utrikesutskott. Beviljas.

 

 

Föredras för remiss, fortsatt behandling ärende nr 1:

 

Landskapsregeringens förslag till budget för 2007. (FR 3/2006-2007 jämte FM 1-71/2006-2007).

 

Talmannen påminner om att diskussionen i detta ärende gäller budgetförslagets allmänna riktlinjer och övergripande frågor. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Torbjörn Eliasson:

Fru talman!

Bästa lagtingsledamöter och lyssnare;

Politik är idéer och visioner om hur samhället ska styras. Politik handlar om att förnya och förbättra. Just nu ritar vi färdplanen för nästa år! Hur påverkar politiken vardagen för ålänningarna? Vad innebär våra beslut för familjen vid köksbordet? Det ska remissdebatten ge svar på!

 

Mitt anförande handlar i huvudsak om kommunstrukturen och närdemokratin – frågor som i allra högsta grad berör dig och mig, oss alla tillsammans.

 

Men innan jag går in på det vill jag säga några ord om det som har sagts om den offentliga expansionen; man vill göra gällande att den är okontrollerad. Om vi drar oss till minnes år 2003 när det här lagtinget började, så satte den första regeringen redan upp en målsättning att man med alla medel skall försöka stoppa den offentliga expansionen. Vi har ingen arbetslöshet, vi har ont om arbetskraft och det är viktigt att man får arbetskraft in i näringslivet i stället för att låta den offentliga sektorn expandera alltför mycket. Bara för att sätta sakerna på plats vill jag konstatera att om vi tittar på antalet anställda i den offentliga sektorn och jämför vad som har hänt under de senaste åren så kan jag säga att år 1996 fanns det 1.555 personer inom den offentliga sektorn anställda här på Åland. Fram till år 2003 hade det här vuxit till 1.797 och det är alltså plus 242 personer, och det var en enorm expansion, det är inget tutal om det. Men från 2003 och fram till i år har vi faktiskt kunnat hejda expansionen, det är ett klart trendbrott; i dagens läge finns det i budgeten 1.800, så vi skall alltså jämföra med 1.797 personer år 2003. Det är bara plus tre, så man kan säga att så här långt har vi lyckats med att hejda expansionen och det i kombination med att näringslivet växer kommer att göra att förhållandet mellan näringsliv och offentlig sektor sakta men säkert skall få ett bättre utseende.

 

Varför har vi det bra på Åland? Förklaringen är människorna, det åländska folket, de som är födda och uppvuxna här och de som funnit våra öar förträffliga att flytta till. Vi har en gemensam nämnare som i kombination med företagsamhet och vilja att klara sig själv utgör grunden till vårt välstånd!

 

Politiken har också stor betydelse för hur ett samhälle förkovras. Centern arbetar alltid för stark utveckling av hela Åland. För oss känns det rätt att bygga samhället nerifrån och upp med utgångspunkt från människorna! Därför känns det också nu faktiskt riktigt bra och trevligt att vi efter 30 år av sådan politik firar vårt 30-års jubileum nu på lördag på Hammarbo.

 

En stark självstyrelse är det bästa för Åland. Vi i Centern är glada för att Åland i kampen om sjöfartsstödet, inflytandet i EU och PAF:s existensrätt på Internet uppvisar en enig politisk front mot riket. Det har redan gett resultat. Jag tror att vi kan nå betydligt längre om vi kan samla oss runt de stora frågorna också i det fortsatta utvecklingsarbetet.

Fru talman!

I år har oppositionen skrivit 72 finansmotioner. Eftersom taltiden är kort, kommenterar jag enbart en av dem – nämligen självständighetspartiet Ålands Framtid:s enda finansmotion med förslag till ändringar och tillägg i budgetens allmänna motiveringar.

 

De ägnar stort utrymme åt konstitutionella frågor, det ekonomiska systemet, EU med mera. Motionen innehåller även förslag till sådant som redan är på gång. Men det är tunt med idéer som verkligen betyder något för människorna i vardagen.

 

För oss i Centern har en lösning av kommunernas ekonomiska problem högsta prioritet. Därför hoppade jag till när jag läste Ålands Framtid:s formuleringar under rubriken ”Landskapet och kommunerna”. Kommunstrukturen beskrivs så här, på fem rader:

 

Landskapsregeringen avser inte enbart utreda frågan om en framtida kommunstruktur, utan kommer under år 2007 att på basen av utförda utredningar fatta beslut om vilken omfattning en framtida kommunstruktur skall ha för att erhålla största möjliga effektivitet och kostnadsmedvetenhet, samtidigt som nivån på den samhällsservice medborgarna har rätt att kräva fastslås”..

 

Jag fastnar speciellt på sista radens text: ”samtidigt som nivån på den samhällsservice medborgarna har rätt att kräva fastslås”!

 

Vad ger det för signaler ut i bygderna? Hur tänker folk när de får höra det här? Menar Ålands Framtid verkligen att det ska fattas beslut över deras huvuden? Ska Storebror till och med bestämma vad de har rätt att kräva? Det ligger nära till hands att medborgarna upplever sig som en belastning för beslutsfattarna.

 

Inte med ett enda ord beskriver Ålands Framtid hur de åländska kommunerna ska kunna överleva. Har den krassa verkligheten för majoriteten ålänningar så liten betydelse att partiet bara nöjer sig med att beställa utredningar i stället för att formulera mål och visioner för den kommunala demokratins överlevnad och utveckling?

 

I belysning av partiordförande och lagtingsledamot Anders Erikssons debattinlägg i Tidningen Åland nyligen är det nog många som undrar. ”Oärlighet präglar kommundebatten”, löd rubriken över ledamot Erikssons insändare, och han skrev, jag citerar: ”Debatten är direkt oärlig eftersom ingen berättar något om själva effekterna av en kommunreform”. Citat slut.

 

En god regel är att tänka sig för innan man beskyller folk för oärlighet. Partier och enskilda personer som deltog i den debatten skrev säkert av övertygelse. De som talar för sammanslagningar anser helt enkelt att vi måste göra som man gjort i Sverige och i Finland, slå ihop Ålands kommuner – från 16 till fem, tre eller kanske rentav till bara en. Att debattörerna inte i detalj kan förklara konsekvenserna är förståeligt, men inte oärligt.

 

Beträffande Ålands Framtid är det uppenbart att de har svårt att bestämma sig innan de vet åt vilket håll vinden tänker börja blåsa. Och kullerbyttan i motionen blir nog inte så lätt att förklara i någon kommun. Medborgarna kommer nog att kräva sin rätt!

 

Fru talman!

I Centern sticker vi inte under stol med att pengarna till kommunerna var en tuff nöt att knäcka i årets budget. Som det framgått av debatten har ju inte Centern, FS och s en samsyn i kommunfrågan. Det är bara att konstatera att vi inte fått igenom alla våra krav, liksom regeringskollegorna inte fått igenom alla sina krav i beredningen. Det går inte att undvika konstruktiva kompromisser i ett fungerande regeringssamarbete.

 

Lika klar är Centern i kommunreformsfrågan. Vår slogan ”Hela Åland skall leva” kommer från hjärtat och är djupt förankrad i de åländska rötterna. Vi är öppna för förutsättningslösa diskussioner men hävdar bestämt att alla ålänningar skall ha samma rätt till inflytande och grundläggande service oberoende av om de bor i skärgården, på landet eller i Mariehamn.

 

Vi tror inte på tvångssammanslagningar. Det finns inte så mycket pengar att hämta om servicen skall vara kvar också i glesbygd och i skärgård. Vår vision är att den kommunala demokratin och småskaligheten skall kunna bestå och förstärkas på Åland. Framför allt genom ett reformerat landskapsandelssystem (som under alla villkor måste ske under 07!), men också genom överförande av ansvaret för missbrukarvården och ett innovativt samarbete mellan befintliga kommuner, kan vi behålla närdemokratin och ytterligare utveckla denna form av självstyrelse. Centern vill inte gå i samma fälla som man gjort på andra håll. Vi hävdar dessutom att eventuella förändringar av kommunindelningen aldrig får göras över huvudet på människorna. Initiativet måste i så fall komma från de kommuner som berörs.

 

Strukturförändringar har nämligen alltid ett huvudsyfte – att effektivisera, kapa kostnader och öka vinsten. Det är ibland enda utvägen inom näringslivet när man är utsatt för internationell konkurrens. Alla vet vi vad strukturrationaliseringar leder till, när ett större företag köper ett mindre eller när flere företag fusioneras så minskas personalen och mindre effektiva produktionsenheter läggs förr eller senare ned. Inom företagsvärlden är det som sagt ibland nödvändigt och accepterat, men tillämpar vi den metoden rakt av på kommunerna så kommer många människor och familjer att drabbas hårt på sikt. Landskapet har ett annat ansvar än aktieägare i storföretag!

 

Det är inte bara människor på landet och i skärgården som är rädda för en stor kommunreform. Jag har också stött på Mariehamnare som ger uttryck för samma oro, speciellt de som har sina rötter i någon annan kommun på Åland. Inte vill de att butiken, skolan och kommunalgården ska läggas ner i födelsekommunen. Inte vill de att släkt och vänner skall tvingas flytta för att få en fullgod närservice.

 

Till slut, fru talman!

En snabb omfördelning av befolkningen från landsbygd till städer pågår i hela världen. Det innebär en omfattande omställning för de flesta länder och ger långtgående effekter på bland annat ekonomi, kultur, social välfärd, politik och inte minst på miljön.

Åland är unikt på många sätt – inte minst vad gäller småskalighet och närdemokrati. Centern gör allt för att undvika att Åland följer denna negativa urbaniseringstrend. Vi tycker inte att det är bra om befolkningen för att få fullgod service tvingas lämna landsbygden öde och tom.

 

Lyckligtvis är det här inte en fråga som ställer staden mot övriga kommuner, men den kommer av allt att döma att bli partiskiljande!

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Ltl Torbjörn Eliasson säger att nu har man lyckats hejda expansionen av den offentliga sektorn. De siffror han anger så anger inte på något sätt den offentliga sektorn på Åland. Det är siffrorna för de landskapsanställda. Han glömmer kommunerna, han glömmer kommunalförbunden, men också organisationerna, otroligt många organisationer finansieras med samhällsmedel eller PAF-medel, inom idrottsektorn, kultur, näringslivsrådgivning osv. osv. Allt det här är bra, men skall man ange någon slags mått på att det har varit ett trendbrott så bör man se till helheten. När det gäller kommunstrukturerna har vi varit överens i talmanskonferensen om – jag har själv inte stött det – att prata om saker och ting under respektive område, så jag återkommer under kansliavdelningen.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är korrekt att det även gäller kommunerna, men nu talar jag om de siffror som vi härifrån direkt kan påverka i vår budget och där är faktiskt detta förhållande. Jag tycker att den målsättning som ställdes år 2003 har vi åtminstone till en rätt stor del lyckats få igenom. När det gäller kommunerna och kommunstrukturen får jag väl säga på det sättet då, ltl Anders Eriksson, att jag ser fram emot den diskussionen som kommer lite senare här om kommunstrukturen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Bara ett kort tillrättaläggande. Det är de facto så, ltl Torbjörn Eliasson, att vi kan påverka den totala expansionen av den offentliga sektorn. Vi har alla anslag i denna gröna bok ut till kommunerna, ut till organisationerna osv. När det gäller kommunstrukturen var meningen med årets budgetdebatt att vi skulle ta det områdesvis, att man inte skulle prata så mycket om varandra. Jag ber alltså att få återkomma, men jag vill påminna om att Ålands Framtid var igen det första parti som tog i den här frågan för vi motionerade redan 2004 att man borde utreda effekterna av en kommunstruktur. Men vi har en regering som inte riktigt vill ta i den här frågan och ltl Torbjörn Eliasson har själv svarat vad det beror på!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Ltl Anders Eriksson försöker komma ifrån det jag egentligen sade. Det gällde egentligen det ni har skrivit i er finansmotion och där jag framför allt fäster mig vid att ni säger att samtidigt som nivån på den samhällsservice medborgarna har rätt att kräva fastslås, alltså där man uttryckligen säger att det är i princip vi här – jag kallar detta för storebrorskomplexet – som skall bestämma vilken rätt medborgarna har att kräva. Det tycker jag är att börja från fel ända. Och som jag sade försöker vi i centern bygga precis den andra vägen, dvs. vi börjar vid människorna och frågar vad de har för behov och krav och så försöker vi ändra reglerna efter det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

I motsats till andra år har regeringspartierna varit väldigt flitiga i budgetdiskussionen. Vi kan säga att av dem som nu är uppställda på talarlistan är en tredjedel från oppositionspartierna och två tredjedelar från regeringspartierna. Men det är bra att få veta var de olika partierna står i vissa frågor, speciellt de frågor som man inte har fått stöd för i regeringssamarbetet och de frågor som har uteblivit i budgeten. Jag kunde tolka ltl Torbjörn Eliasson som så att han stöder den finansmotion som vi har från Obunden Samling om socialvård, nr 30, där man skulle föra specialomsorgen till landskapet. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tror att det spelar nog ingen roll vad vi i regeringspartierna gör om vi pratar lite mera eller om vi pratar lite mindre, om vi deltar lite mer eller lite mindre, så kommer vi att få kritik för det. Antingen är vi med för lite eller för mycket! Vi har gjort den bedömningen att vi skall vara med och berätta om vår politik och att vi skall få en levande debatt här. Vi ser gärna att oppositionen aktiverar sig och deltar ännu mer, så att debatten verkligen kan visa Ålands folk vad alla står för och vilken politik vi kommer att driva nästa år.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Nej, jag tycker att det är bra att alla deltar i debatten och för fram sin politik, den politik man alltså inte har fått fram i regeringssamarbetet. Det är säkert väldigt intressant för Ålands folk, men speciellt för oss i oppositionen. Vi ser också att det finns ett otroligt stöd för många av de motioner som vi har skrivit, framför allt som jag såg när det gällde anförandet från ltl Torbjörn Eliasson om missbrukarvården, att föra den under landskapsregeringens budgetmoment. Det tycker jag att skulle vara bra och jag förstod det så att det fanns ett stöd för det, och stöd hoppas jag också att man ger sedan när det kommer till konkreta förslag. Det är ändå den konkreta politiken som sist och slutligen har någon betydelse, inte olika bankettal som man ofta är väldigt flitig att hålla.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är trevligt att ltl Gun-Mari Lindholm visar att hon tycker att vi är på rätt spår. Man skulle ju vara oärlig om man skulle säga att alla motioner som oppositionen skriver är dåliga, tvärtom finns det i motionerna många goda tankar och många goda idéer. Men det skall sedan fungera ihop med ekonomin och det finns en grundbudget, så därför tycker jag att det finns mycket i motionerna som säkert någon gång kan bli aktuellt. Det är också så att mycket av det som tas upp i motionerna har diskuterats många gånger tidigare och egentligen av alla partier. Inte är det bara nya innovationer som kommer i dem. Det gäller att få det inpassat i rätt tid och när budgeten det tillåter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag måste säga att jag var lite ouppmärksam. Jag skulle vilja ha ett förtydligande av ltl Torbjörn Eliasson när det gäller den offentliga expansionen i fråga om landskapets anställda som gick från 1.155 till 1.797. Jag uppfattar att i de siffrorna döljer sig övertagande av Ålands vårdförbund och Ålands folkhälsoförbund när man bildade ÅHS. Därför var det en så enorm expansion. När det gäller en kommunreform skulle jag vilja säga att inte skiljer sig socialdemokraternas ställningstagande i den frågan så särskilt mycket från centern. Vi säger inte att det skall vara 16 kommuner, men vi vill s.a.s. ha en ordentlig utredning så att man kan ta ställning till hur det skall vara och vi vill fortsättningsvis att de kommunala uppgifterna sköts av kommunerna. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tror säkert att ltl Anne-Helena Sjöblom har rätt, och det nämnde inte jag. Men oberoende jämför man de här siffrorna i den offentliga debatten och jag ville bara försöka sätta sakerna på sin plats, att vi pratar om rätt. Det viktiga är trots allt att vi har kunnat bryta expansionen här. Men ltl Anne-Helena Sjöblom har säkert rätt i det hon säger. När det gäller vår syn på kommunstrukturerna är det glädjande att höra att det inte skiljer sig så mycket i centerns och socialdemokraternas syn.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Som ltl Torbjörn Eliasson sade i sitt anförande finns det enskilda individer som tycker annorlunda. Varken socialdemokraterna eller den socialdemokratiska lagtingsgruppen har tagit ställning i frågan. Vi vill först ha mera fakta och faktaunderlag samt ekonomiska analyser. Vi är helt för att servicen skall finnas nära människorna och framför allt måste man fråga ålänningarna hur de vill ha det. Vi kan inte ta ställning före det. Vi är inte beredda att föra över kommunala uppgifter i dag till landskapet för det är ett steg närmare en större kommunreform som betyder sammanslagningar, för vi vill att de uppgifterna som i dag sköts av kommunerna i fortsättningen också skall skötas av kommunerna.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag tvivlar inte för en sekund, ltl Anne-Helena Sjöblom, att socialdemokraterna vill att servicen skall bli sämre någonstans på Åland. Det jag pratar om är vad som kommer att hända om man gör en stor förändring av kommunstrukturen. Där kan vi ha olika åsikter och jag jämför lite med vad som hände inom företagsvärlden där man av nödvändighet måste göra sådana här saker. Det visar sig att gör man en stor strukturrationalisering så kommer det som ett brev på posten att man småningom börjar dra in sådant som kostar pengar från de små ställena och i stället gör det i centralorten i det här fallet. Jag tror att på sikt kommer servicen att bli sämre i randkommuner och i skärgården om man gör en sådan här reform.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det var som vanligt ett mycket intressant anförande från ltl Torbjörn Eliasson. Det är så att kommunfrågan är en fråga som säkert kommer att vara aktuell väldigt länge i den politiska debatten och som också delar åsikterna mellan de olika partierna. Det som jag ändå kan konstatera är att landskapsregeringen tillsammans har hittat skrivningar där man vill ta fram just det som ltl Torbjörn Eliasson också efterlyser: mera underlag för att komma vidare i debatten, vilket också vi tycker att är viktigt. Det som jag ändå skulle vilja lyfta fram och gärna få en liten utveckling av ltl Torbjörn Eliasson är när han pratar om att ett utvecklat samarbete kan vara ett alternativ till större förändringar av strukturerna. Det skulle vara intressant om ltl Torbjörn Eliasson kunde utveckla det i belysningen av det att nuvarande samarbete ofta har varit besvärliga och svåra att få till stånd.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Tack för de orden, vtm Johan Ehn! Vi har faktiskt inom centern en specialgrupp som har suttit och fördjupat sig väldigt mycket i frågorna om en kommunreform, hur det är i dag och tittat på vad man kan göra för att utan kommunsammanslagningar ändå få strukturen att fungera. Där finns det många förslag. Jag kan inte gå in på dem alla. Ltl Ragnar Erlandsson har stått i spetsen för det här och han kan säkert utveckla det ännu mera; man kan samarbeta på många nya sätt, exempelvis kan placeringskommunen överta driften, sälja tjänster, det kan vara bolagsförvaltning, det kan vara fastighetsbolag, det kan vara inköp, det kan finnas många möjligheter att effektivisera.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag håller med om att alla de här sakerna måste man titta vidare på också. Jag har inte heller fullständigt gett upp tanken på att samarbete är en modell, men däremot har vi nog sett från Frisinnad Samverkans sida att enheterna som sådana i dag för tjänsteproduktionen är för små och vi tror att man genom att förutsättningslöst se på frågorna också kan hitta modellerna. Från vår sida har vi också sett att det nästan är oundvikligt att göra någonting åt själva kommunstrukturen. Men det viktiga är att få fram faktaunderlaget så att vi kan föra diskussionen vidare. Jag kommer också i ett senare anförande att försöka utveckla lite av de tankar vi har haft så att vi kan föra diskussionen vidare också här i salen.

 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är alldeles rätt att det fordras mera undersökningar. Jag vill ytterligare en gång poängtera att jag nämnde både Frisinnad Samverkan och socialdemokraterna, våra regeringskolleger, men ingen får missförstå mig att jag tror att er avsikt är att försöka försämra servicen. Däremot kan vi ha olika uppfattningar om vad som kommer att hända ifall man gör en kommunreform. Där får vi väl bryta våra åsikter mot varandra och med hjälp av oppositionen får vi se vad vi kommer fram till, men jag vill att Ålands folk skall veta var centern står i dag, och det är nog mycket svårt att rubba på våra principer där, vi kommer att kämpa för kommunerna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Det var en diskussion här igår om kopian eller originalet och vi har varit oroade för utvecklingen inom centern att man har lämnat landsbygden och skärgården och blivit mer stadsorienterad och också vänsterinriktad samt i värsta en kombination av dem båda! Det är bra att centern åter har tagit ställning för kommunerna, för det småskaliga och perifera samhället. Stadsorienteringen är ohållbar, Mariehamn är tvärtom ett skräckexempel som har den överlägset dyraste driften per capita, fast man borde vara billigast och man har en stor skuldsättning och relativt sett högt skatteöre osv. Jag tror att Obunden Samling och centern här, om detta är centerns åsikt, har en ganska stor samsyn och vi får återkomma till det senare i debatten, men det skulle vara intressant att höra av ltl Torbjörn Eliasson vad han anser om vårt initiativ att man skulle göra en landskapsomfattande folkomröstning om just kommunstrukturen i samband med valet nästa år.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman! När det gäller kopior och original kan jag säga att jag i mitt tidigare arbete har arbetat väldigt mycket med kopior och original! Normalt brukar faktiskt originalet vara bättre än kopian. I den här frågan tycker jag att man kan jämföra kopior och original, så det är trevligt att få det stödet, ltl Danne Sundman! Beträffande folkomröstning är vår grundprincip i centern att en folkomröstning kan man aldrig säga att man inte skall göra; det är klart att man skall kunna ta reda på vad folket tycker och det är de som sist och slutligen skall bestämma hur vi skall göra. Men skall man göra en folkomröstning är det otroligt viktigt att man har förutsättningarna klara för hur den skall gå till och att det finns alternativ som går att svara på och som sedan går att statistiskt bearabeta så att man utgående från svaret kan föra en vettig politik.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Vår tanke med en folkomröstning är dels att man före folkomröstningen skulle sätta fokus på de här frågorna och informera folk om de olika alternativen som, precis som ltl Torbjörn Eliasson säger, skulle vara tydliga och tolkningsbara. Det vi oroar oss för är att enskilda kommuner har folkomröstningar och man kanske frågar olika saker och det är svårt att tolka det och folk blir bara förvirrade av frågeställningarna. I stället föreslår vi att ÅSUB skulle anlitas för att utforma frågeställningarna. Man kanske kunde titta på en sådan modell som man hade om kärnkraften i Sverige, att det finns ett antal olika scenarion som kanske partierna sedan ställer sig bakom. Jag hoppas på en fortsatt positiv diskussion om det initiativet. Jag tror att det här är en sådan fråga där vi bör tillfråga befolkningen i samband med en folkomröstning.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är naturligtvis otroligt viktigt att man har klara frågor och att man har en informativ diskussion om alternativen innan man gör den slutliga folkomröstningen. Vi som sitter här och diskuterar budgeten i dag och skall fatta beslut kan det många gånger vara svårt att ta ställning därför att vi kanske inte känner till riktigt vad de olika alternativen leder till, så därför är det extra noga i en folkomröstning att informationen kommer i god tid och är mycket informativ. Jag vill bara säga att jag tycker att i en sådan här fråga är det naturligtvis kommunerna som skall bestämma angående folkomröstningen. Finns det från kommunernas sida – där har vi den kommunala självstyrelsen – ett behov och en vilja så är skall vi diskutera det och, som sagt, en folkomröstning kan man egentligen aldrig säga nej till bara den görs korrekt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren:

Fru talman!

Jag tänkte helt och hållet byta spår och uppehålla mig vid en specifik del i den allmänna motiveringen, nämligen främjande av jämställdheten. Trots att vi som bor i Norden bor på ett av de mest jämställda platserna på jorden finns det åtskilligt att göra inom området. Angelägna områden är lika lön för likvärdigt arbete samt våld mot kvinnor. Jämställdhet är ett kunskapsområde. När det gäller våld mot kvinnor har vi gjort en hel del här på Åland med jämställdhetsinspektör Vivan Nikula i spetsen inom Operation Kvinnofrid.

 

Ett område som det inte hänt så särdeles mycket på är likalön för likvärdigt arbete, vare sig på Åland eller i Norden. Ett viktigt instrument i sammanhanget är jämställdhetsplaner. Redan i mars 2005 skrev liberalerna en motion som påpekade att man borde gå vidare med jämställdhetsarbetet i förvaltningen och utarbeta och integrera jämställdhetsplaner. Landskapsregeringen är landskapets största arbetsgivare inom offentlig sektor, vilken till stora delar är kvinnodominerad. Nu finns det inskrivet i budgeten, vilket är mycket bra. Att sammanställa jämställdhetsplaner är ett omfattande arbete som börjar med en inventering och kartläggning av t.ex. tjänstledighet, föräldraledighet, alterneringsledighet, utbildningsnivå, fortbildning, förmåner och lönesättning osv. En jämställdhetsplan är ett av de absolut viktigaste instrumenten på arbetsplatsen när det gäller att främja jämställdheten.

 

Landskapsregeringen men också underställda institutioner, t.ex. ÅHS, PAF och Posten, bör föregå med gott exempel när det gäller jämställdhetsarbetet.

 

Liberalerna har påpekat att landskapets goda ekonomi bör användas till att balansera upp samhällsekonomin, motverka orättvisor och till att ta itu med nuvarande och kommande stora samhällsproblem. En stor obalans i samhället  och på arbetsmarknaden är att kvinnors och mäns arbete värderas olika.

 

Fru talman!

En undersökning bland unga, som sajten Lunarstorm har gjort, visar att tjejer förväntar sig lägre lön än killar. Både tjejer och killar tror att man får fördelar i arbetslivet om man är man. Det är dock fler tjejer än killar som tror det. Tjejerna tror också att det är lättare att bli rik genom att gifta sig med en välbärgad person än genom eget arbete. I attitydundersökningen som Lunarstorm står bakom har ungefär 12.000 unga människor i Sverige och i Norden svarat: deprimerande!

 

Det finns fortfarande påtagliga löneskillnader mellan kvinnor och män i Norden. I genomsnitt har kvinnor 83 procent av männens löner vid heltidsarbete. Skillnaden har varit ganska stabil i många år och tenderar att öka snarare än att minska. Även efter att man har tagit hänsyn till bl.a. skillnader i ålder, utbildning, sektor och yrke mellan kvinnor och män återstår en oförklarad löneskillnad på ca 8 procent. Det verkar som om det är ren och skär könsdiskriminering. Men vanligtvis har kvinnor och män olika arbeten och eftersom den nordiska arbetsmarknaden är extremt könsuppdelad, nära 90 procent av arbetskraften finns i yrken som domineras av ettdera könet. Det leder till att många yrken har blivit könsmärkta, omedvetna värderingar gör att kvinnodominerade arbeten ofta har lägre status och betalas sämre än mansdominerade arbeten. När andelen kvinnor ökar i ett yrke riskerar löneutvecklingen att bromsas.

 

Låt mig ta ett alldeles dagsfärskt exempel. I dagens Nya Åland kan vi läsa om ”lönekarusell i höst för höga tjänstemän inom ÅHS”. Det har uppstått en lönespiral inom ÅHS. Förvaltningschefen, chefsläkaren, vårdchefen och ekonomichefen har fått en rejäl löneförhöjning. Jag antar att det här är ett beslut som man har tagit inom ÅHS:s styrelse efter moget övervägande.

 

Men samtidigt, fru talman, pågår en parallellprocess. För ungefär ett år sedan ställde jag en enkel fråga om övertidsersättning för vårdpersonal inom ÅHS. Tar man extra arbetspass på andra avdelningar än sin hemavdelning har man inte fått betalt för övertid utan man har fått betalt timme för timme. Ett exempel är under den väl genomförda massvaccineringen när ålänningarna fick vaccination mot TBE. Då behövdes det många hälsovårdare och sjukskötare för att det överhuvudtaget skulle löpa; man måste jobba mer övertid under en kort period. Men det var uppenbarligen så att det fanns sköterskor som var stationerade på andra avdelningar än inom primärvården som arbetade extra och som inte fick övertid.

 

Jag fick svar på min enkla fråga från finansansvariga Wiklöf att landskapsregeringen försökte vara konstruktiv och lösa frågan. Jag kan berätta för lagtinget, att vi har inte kommit ett enda tum närmare en lösning. Ärendet ligger nu hos arbetsdomstolen.

 

Fru talman!

En säker vänstersväng? – jag tror inte det! Det skall löna sig att arbeta, jo, säkert men bara för vissa!

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Det är ett väldigt viktigt ämne som ltl Katrin Sjögren lyfter. Mäns våld mot kvinnor och jämställdhetsplanen samt likalönproblematiken är viktiga delar av jämställdhetsarbetet. Jag kommer att återkomma i mitt anförande mera till likalönproblematiken, men jag skulle bara vilja bygga på lite det som ltl Katrin Sjögren redan har sagt. Bl.a. när hon lyfter statistiken och att det sannolikt finns en 20-procentig, nästan cementerad, känns det som, löneskillnad mellan mäns och kvinnors arbete skall vi också komma ihåg att statistiken bygger på lön för lika arbete. Vi har ytterligare en lång väg att gå innan vi har statistiken för att se hur det ser ut när det gäller lön för likvärdigt arbete.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman! Igår pratades det mycket om självstyrelsen här i salen och att det uttrycktes att den stampar på stället, och det kan man säga också om den här frågan. Jag tycker att det är en viktig fråga och jag tycker att det är bra att ltl Katrin Sjögren tar upp den i remissdebatten. När man diskuterar om kvinnor och män som värderas olika har jag för min del börjat säga att det är så att kvinnor är felavlönade. Man måste säga vad det handlar om och man måste ifrågasätta varför en intjänad kvinnoeuro bara är värd 80 cent! Slogan om likalön för likvärdigt arbete och likalön för lika arbete har inte gått hem sedan sextiotalet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Jag håller med om att det är en viktig fråga och jag skulle vilja hävda att det också är en gammal fråga. Landskapsregeringen har nu tagit vissa mått och steg vad gäller jämställdheten och, tycker jag, haft en ganska hög profil vad gäller den frågan. Vi ser problematiken precis lika tydligt som ltl Katrin Sjögren gör. Men vad föreslår ltl Katrin Sjögren för lösningar för att komma tillrätta med det här?

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag rekommenderar ledamoten Camilla Gunell att läsa liberalernas finansmotion nr 4, där vi har sagt att finns det ett överskott i landskapets budget borde man gå in och göra sådana här vissa saker, som att utarbeta ett system för att komma tillrätta med att vi skulle få en rättvis lönesättning när det gäller kvinnor och män. Vi föreslår helt enkelt att landskapet skall avsätta pengar under en längre tid för att kunna styra utvecklingen. Det hjälper inte med att bara tillsätta en massa grupper och kommittéer utan det är pengar som måste till och kanske också att föra diskussionen med att skall vi komma till korta med problemet så handlar det också om att vissa grupper får stå tillbaka, t.ex. mansdominerade områden. 

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Det låter väldigt enkelt. Nog har vi också kunnat räkna ut att så här kunde ett scenario se ut. Men det är inte så himla enkelt ändå i och med att det här grundar sig på fackliga förhandlingar och det är inte alldeles enkelt att komma fram i den här frågan. Det är väldigt få mansbranscher som känner en sådan solidaritet med kvinnor att de fryser sina löner under perioder för att låta kvinnor få avancera i löneutvecklingen.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag och liberalerna är fullständigt medvetna om att det här är ingen enkel uppgift. Vi föreslår att en kommitté med ett tydligt politiskt mandat tillsätts som årligen avsätter budgetmedel som öronmärks för lönereglering för landskapets anställda.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är en intressant fråga som ltl Katrin Sjögren lyfte fram. I min familj är den inte så angelägen för jag har faktiskt en fru som har nästan dubbelt högre lön än vad jag har. Jag tycker ändå det är intressant att man diskuterar frågan. Vi har en lösning som ltl Katrin Sjögren föreslår i sin motion, men jag tror ändå att man måste gå djupare med det här - jag vet att vi är överens i den här frågan – och det är föräldrarna som måste påverka barnens attityd i det här sammanhanget. Det måste man börja väldigt tidigt med. Liberalerna har i finansmotion nr 70 tagit upp frågan om familjeutbildning, föräldrautbildning, och jag tror att det är en fråga som behöver lyftas fram, att redan barnmorskan börjar diskutera med föräldrarna att det här är en fråga som man skall vara medveten om att man behandlar pojkar och flickor likadant under hela uppväxten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Som många har sagt tidigare är detta en viktig sak. Ltl Katrin Sjögren var inne på frågan om chefsläkarlönen. En av orsakerna till varför jag inte gick emot det var just för att det äntligen var en kvinna som kom på en topplats inom ÅHS och har rätt till likalön som man har på andra ställen med liknande arbetsuppgifter. Det är en ganska viktig sak att man också börjar följa med där.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag vill varmt understöda det som ltl Katrin Sjögren sade om jämställdhet och framför allt om kvinnovåldet. Det är enormt viktigt att vi fortsätter att arbeta på det och att vi förhoppningsvis kan nå en lösning i den frågan, det är väl svårt, men vi får aldrig sluta kämpa för det.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Jag kan bara konstatera att det finns en bred enighet om de här frågorna i salen, så vi får hoppas att vi kommer till skott med realpolitik på jämställdhetsområdet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Ltl Katrin Sjögrens anförande var mycket intressant och jag tycker att mest intressant var resonemanget om undersökningen på Lunarstorm, för det är ju där ungdomarna får sina idéer och grundar sina attityder, så det är mycket intressant och på samma gång lite skrämmande när man ser hur nätet påverkar ungdomarna. Annars tycker jag nog att landskapsregeringen hanterar jämställdhetsfrågorna så gott man kan. Man skriver i budgeten att man skall trycka på ungdomsverksamhet och man talar om likalönskommissionen, så det pågår ett arbete. Jag vet samtidigt hur jobbigt det är, jag har själv en gång haft jämställdhetsansvaret och då vill jag gärna komma till det att det var faktiskt under min tid som vi skapade projektet Operation Kvinnofrid, det infördes också i Sverige och i EU. Jag känner stolthet över att det var jag som skrev under papperet!

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Det skall ltl Gun Carlson vara väldigt stolt över. Det har betytt mycket för landskapet Åland. När det kommer till jämställdhetsarbete så är vi fullständigt medvetna om att det inte är någon enkel sak, men när det handlar om likalön för likvärdigt arbete handlar det om pengar, det handlar om fackföreningarnas inställning, men det handlar också om politikernas inställning.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman! Jo, jag tror att vi är helt eniga. Det jag ytterligare ville säga är att jag tycker också att jämställdhetsdelegationen i dag mera skulle kunna ta i de här frågorna än man har gjort. Det efterlystes att man skulle skapa en delegation eller råd, jag kommer inte ihåg hur det sades, men jag tycker vi har redan jämställdhetsdelegationen och man kanske borde titta på deras uppgifter ännu mera om de kan utveckla olika frågor.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman! Samtidigt kan vi inte bortse från det ansvar som lagtinget har och framför allt majoriteten och landskapsregeringen som sitter på stålarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Karlström:

Fru talman!

Den här nya budgetdebattmodellen som vi har infört trodde jag att skulle förlänga debatten lite, och det verkar nog som att jag har lite rätt i det, men det har jag inte något problem med, för jag tycker att vi lagtingsledamöter har bra betalt för att stå här. Jag skall dock försöka hålla mig till spelreglerna och hålla detta första anförande på 7 minuter.

 

Det som förvånar mig mycket i årets budget är att landskapsregeringens inte lyckats med att överföra pengar till utjämningsfonden. Det åländska samhället snurrar på för fullt, egentligen mer än för fullt, arbetslösheten är väldigt låg och som det står i budgeten så har det visat sig att det senaste året att den ytterligare sjunkit, nästan alla har full sysselsättning, företagen går bra, människor konsumerar mycket, folk bygger hus som om lågkonjunkturen i början av

90-talet aldrig existerat och att allt verkar bra.

 

Problemet uppstår när man läser landskapsregeringen budget för 2007 där framkommer det svart på vitt att regeringen inte klarar av att hålla konsumtionsutgifterna i schack, vad beror det på? Ett svar kan vara att landskapsregeringen består av tre partier som egentligen står ganska långt ifrån varandra och så råkar valet 2007 vara på ankommande. Eftersom landskapsregeringen då består av ett parti till vänster ett till höger och ett som hoppar däremellan, så resonerar landskapsregeringen

troligtvis så att nu gäller det att inte få någon väljargrupp emot sig så vi tar det säkra före det osäkra och ger lite mer till alla! Är det en ansvarfylld förd politik? Jag tycker inte det.

 

Hur länge kommer den här högkonjunkturen att stå sig och hur länge är skattegottgörelsen så här stor som i år? Kommer PAF:s framgångsexpansion aldrig att avta?  Tyvärr måste jag vara lite pessimistisk här, även om jag inte är lagd åt det pessimistiska hållet. Men det är nu vi borde spara i

ladorna för sämre tider, nu när allting är på topp, men vad gör landskapsregeringen ? Jo, man

konsumerar mer än vad tyglarna håller och spenderar mer än vad det åländska samhället klarar av att producera. Som vi hört under den här debatten är är Ålands BNP mindre än budgetökningen, alltså då konsumerar man mer än vad det finns täckning på kontot. Skulle en privatperson eller företag göra likadant skulle det leda till en katastrof.

 

Ett av de största problemen de senaste åren är att landskapsregeringen och kommunerna uppbackade av landskapsregeringen stått för nästan allt byggande på Åland vilket lett till att byggpriserna trissats upp så att företag inte haft råd att expandera. Även ledamot Grönlund tog upp det bekymret igår. Problemet som uppstår när samhället bygger så pass mycket som det gjort de

senaste åren är att tillväxten blir konstgjord, politiska beslut kan aldrig driva utvecklingen och tillväxten, det kan enbart göras av privata företag och av ålänningarna själva.

 

Landskapsregeringen skall jobba med att ge förutsättningarna för näringslivet och inte agera

näringsliv, så kontentan blir när landskapsregeringen bygger såsom man gjort de senaste

åren och som man gör nu, att det åländska näringslivet inte har råd att utvecklas som de önskar. Sålunda motarbetar politikernas satsningar Ålands tillväxt. Jag har ända sedan jag kommit in i Lagtinget för tre år sedan förespråkat att landskapsregeringen skall planera sitt byggande till tider när konjunkturen är mindre överhettad. Tyvärr så har jag inte fått gehör för mina åsikter utan landskapsregeringen planerar vidare med ännu mer byggnadsprojekt. Jag vet att de

flesta i partierna som stöder landskapsregeringen håller med om mitt resonemang, men ord

och handling stämmer inte överens, inte ens i den här budgeten.

 

Som exempel kan nämnas att man de kommande åren vill man satsa på lösdriftsstall, museimagasin, golfbana, kk-hus och mycket annat. Det sunda hade varit de senaste åren att landskapet varit sparsamma med alla simhallar, IT-byar, dansskolor osv. Man borde ha väntat med de

byggena tills byggkonjunkturen blivit lite svalare och givit möjligheten att bygga till de privata företag och entreprenörer som skulle vilja expandera, som nu inte har haft råd.

 

Förra året ansåg jag i budgetdebatten att landskapets ekonomi borde vara i balans utan att medräkna PAF-pengarna och flitpengen, dessa två moment är helt beroende av tillfälligheter och konjunkturen. Tar vi bort de två momenten visar budgeten ett stort underskott, alltså de pengar vi får från Finland i klumpsumman räcker inte till driften av vårt landskap. Då är det något som är fel, antingen får vi för lite pengar ifrån Finland eller så lever vi över våra tillgångar.

 

Tanken är väl att klumpsumman skall täcka de i självstyrelselagen överförda behörighetsområdena som Finland inte har med att göra på Åland, idag är det inte så, Åland kostar betydligt mycket mer än vad vi får av Finland idag. Skall vi bara acceptera det eller försöka göra någonting åt det?

 

De partier som sitter i landskapsregeringen borde skämmas över att man inte håller sig inom

klumpsumman, de pengar som ålänningarna och paffen lyckas förtjäna borde inte landskapsregeringen få spendera. PAF:s överskott borde läggas i utjämningsfonden och

skattegottgörelsen borde tillbaka till de ålänningarna som betalt den, så att de själva fick bestämma vad de önskar göra för sina egna pengar. Räcker inte pengarna till för landskapsregeringen så finns det enligt mitt sätt och se bara två saker att göra i dagens system, det ena är att man borde vända sig

till Finlands regering och begära mera pengar alternativt minska på utgifterna. Vad jag dock förespråkar är att ta över beskattningen helt.

 

Jag anser systemet med klumpsumma är ett osäkert, ofördelaktigt och hämmande system både för Finland och för Åland. För om vi är ärliga så skulle faktiskt ålänningarna kunna sätta sig ner och inte arbeta alls och fortsättningsvis få ca 180milj euro från Finland. Jag är övertygad om att

ålänningen är en slitsam, företagsam och hårt arbetande människa som vill göra rätt för sig, jobba och skapa en bättre framtid för sig själv och sin familj. Om det är så, att ålänningen är arbetsam, vilket jag tror är inte jag rädd för att överta beskattningen från Finland. Ökat ansvar tror jag leder

till ökat ansvarstagandet också. Politikerna börja se på hur man genererar inkomster istället till landskapet istället för att bara fördela utgifter.

 

A och O är ett välfungerande företagsklimat. Ett gott företagsklimat i allmänhet och ett mycket gott små- och nyföretagarklimat i synnerhet är nödvändigt för att vi fortsättningsvis skall ha verksamhetsförutsättningar här på Åland. Alla företag som blivit stora har alla en gång varit små och de flesta har blivit det utan politikers inblandning. Utan ett växande näringsliv med företag som vågar nyanställa, expandera och investera stannar inte bara tillväxten upp, den minskar, vilket i sig i dagens globaliserade värld betyder att man står inte stilla, man backar. Men med rätta politiker vid rodret som vet hur en marknadsekonomi fungerar och som vet hur svårt det är att tjäna pengar

tror jag tar ett större ansvar för våra gemensamma resurser. Tänk på det i valet 2007 bästa åhörare!

 

Villkoren för företagen måste vara minst lika goda på Åland som i andra länder. Så är det tyvärr inte idag, och vi kan tydligt se vilka effekter detta fått. Exempelvis så är fraktkostnaderna för våra bolag betydligt högre än  kringliggande regioner, miljökonsekvens utredningarna svårare, vi har

politiker som tar beslut som missgynnar vissa lokala branscher .

 

Åländska företag måste ges samma möjligheter som deras konkurrenter, görs

inte det går snart våra företag i konkurs eller flyttar härifrån.

 

Givetvis är ett avgörande problem idag att vi inte har behörighet i de frågor som verkligen har någon betydelse, vi brukar säga att vi saknar verktygen, brukar jag säga i varje budgetdebatt,  bla de arbetsmarknadslagar som gäller i Finland gäller även här fastän näringslivet skiljer sig helt. I Finland finns den stora metall och skogsindustrin, de stora teknikföretagen och här på Åland består den största delen av näringslivet av små och riktigt små företag. Skulle vi ha skattebehörigheten kunde vi exempelvis ge nystartade företag befrielse på att betala vinstskatt de första fem verksamhetsåren så att deras eventuella vinster skulle kunna investeras i bolaget för fortsatt

tillväxt.

 

Välstånd skapas inte genom politiska ingrepp utan genom att människor har möjlighet att bygga upp företag, ackumulera kapital, investera och arbeta. Sålunda bör politikerns roll vara att undanröja hinder och skapa goda grundförutsättningar. Politikerna bör arbeta på att överta de behörigheter som skulle kunna gynna det åländska näringslivet. Det som är bra för företagen blir också på sikt bra för Åland.

 

Företagande handlar om att ta risker. För att en företagare ska våga ta den risk det innebär att starta ett företag, och kanske lämna en trygg anställning bakom sig, måste också företagaren tillförsäkras en rimlig avkastning om risktagandet blir framgångsrikt. Om vi ska klara framtidens utmaningar måste det helt enkelt löna sig bättre att våga ta risker det måste löna sig att arbeta.

 

Landskapsregeringen pratar ofta om att man vill se fler företag och stödja nyföretagare,

återigen är det vackra ord men i handlingen gör man inte mycket åt dem. Landskapets egen verksamhet kunde i ökad utsträckning konkurrensutsättas. Detta är viktigt dels för att tillse att landskapets invånares skattepengar används ansvarsfullt, dels för att skapa goda villkor för

företag och sålunda på sikt nya entreprenörer, jag har några motioner på exempel på vad som skulle kunna privatiseras som jag kommer återkomma till i mitt nästa anförande.

 

Till sist vill jag sluta mitt allmänna anförande med att ge landskapsregeringen  beröm – man kan inte bara ge kritik – och då handlar det om det allmänna skatteavdraget, det är precis så landskapsregeringen skall agera för att sporra företagare och ålänningar att arbeta hårdare och öka

tillväxten. Det avdraget kommer att innebära att 3,5miljoner euro återförs till skattebetalarna så att de själva kan bestämma vad de gör med sina pengar.

användas till.

 

Det beslutet ensamt kommer generera fler arbetsplatser och ökad företagsamhet och dessutom kommer det innebära en ökad valfrihet för ålänningarna. När politiker får mer pengar resulterar det i att individens möjlighet att välja vad den personen vill göra för sina pengar minskar, tvärtom om personen själv får behålla mera av sina pengar. En sak jag skulle vilja poängtera gällande skattedebatten är att det allmänna skatteavdraget är ett avdrag som de facto är ett första steg att göra Åland till ett skattepolitiskt intressant område. Vi borde marknadsföra detta utanför Åland; med detta avdrag torde Åland ha Finlands lägsta kommunalskatt, det är något väldigt positivt. Tack landskapsregeringen för det! Jag återkommer om mina motioner i mina följande anföranden.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Som finansminister Wiklöf tidigare har redogjort för har regeringen också samma ambition, nämligen att spara i ladorna för sämre tider, och det har vi gjort. Den här regeringen har sammantaget fört över flera miljoner till utjämningsfonden än vad som har gjorts på många, många år. Ltl Fredrik Karlström påstår att vi borde klara oss på klumpsumman, men ltl Fredrik Karlström säga när Åland någonsin har klarat sig enbart på klumpsumman!

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Den här regeringen har överfört pengar till utjämningsfond men inte i den här budgeten. Tidigare har man gjort det. Det är klart att bara för att man inte har klarat sig på klumpsumman sedan klumpsummans tillkomst berättigar det kanske inte till att man fortsätter på samma vis år efter år. Då skall man väl göra någonting åt det. Tyvärr har Obunden Samling inte varit med så många år av de åren som klumpsumman har existerat, men hoppas vi får chansen efter valet 2007, så skall vi visa på annat!

 

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Fru talman!

Med risk att jag inte känner till teknikaliteter vad gäller budgetering är det väl så att det är i tilläggsbudgeter som man har gjort överföringarna, inte i den ordinarie budgeten. Eftersom det nu i budgeten finns ett överskott på 20 miljoner, så förväntar vi väl oss att man ytterligare kan föra det överskottet till utjämningsfonden lite längre fram. Jag skulle vilja säga någonting om den konjunkturpolitik som ltl Fredrik Karlström talar om. Det är väldigt lätt att tala om den, och det har vi gjort många, många gånger i landskapsregeringen, men det är en helt annan sak att få det att fungera i praktiken. Som marknaden ser ut nu borde det betyda att vi inte borde bygga någonting eftersom det är en väldig överhettning, men där är många angelägna projekt: skolor, sjukhus andra satsningar, och dem har lagtinget fattat beslut om.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Återigen, tittar man tillbaka de senaste fem åren så vem är det som har byggt här i landskapet? Inte är det privata som har gjort det utan det är samhället som har byggt, alltifrån IT-byar, till skolor, till sjukhus, till mycket sådant som kanske inte heller är i första hand prioriterat. Nu visar det sig att den här landskapsregeringen har satsat på lösdriftsstall, museimagasin. Frågan är om det verkligen är saker som måste göras just nu när konjunkturen är som absolut mest överhettad. Kk-huset är en annan fråga som jag har poängterat många gånger som kanske, om det är så att majoriteten vill ha det, skulle kunna vänta tills konjunkturen har gått ner lite. Det handlar bara om att prioritera och våga stå för de politiska prioriteringarna man vill ta. Men landskapsregeringen har valt de senaste åren att bygga allt man vill förverkligat och så har man gjort det själv. Sålunda finns det inga utrymmen för privata att bygga ut sina företag.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Jag håller med ltl Fredrik Karlström i mångt och mycket om att landskapsregeringen skall ge förutsättningar för näringslivets utveckling osv., man skall försöka få det konkurrensneutralt och allt det här tycker jag är viktigt, likaså skattebehörighetens betydelse i de här frågorna. Samtidigt säger dock ltl Fredrik Karlström att landskapsregeringens agerande genom sitt offentliga byggande hindrar näringsverksamhetens utveckling. Det upprepas lite nu och då nästan som ett mantra, men då måste jag fråga: Vilken del av näringslivet är det då som missgynnas? Vi har i alla fall byggföretagen som har gott om arbete, det är en del av näringslivet. Vi har transportbolaget som gynnas också. Vi har olika byggvaruhus som gynnas, alltså delar av näringslivet gynnas trots allt av det här, så jag frågar vilken del som inte gynnas?

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Helt självklart gynnas byggföretagarna, byggmaterialförsäljarna och transportbolagen av att landskapet bygger hus. Vore det lösningen på alla problem så borde landskapsregeringen bygga ännu mera! Vilka förtag jag menar att hindras av utvecklingen är de företag som skulle vilja expandera sin verksamhet, kanske bygga egna lokaler i stället för att hyra, kanske utöka sin verksamhet, jag har faktiskt flera exempel som jag kan nämna. Jag vill inte nämna dem vid namn nu men ltl Gun Carlson och jag kan ta det efter debatten. Det är de företagarna som just nu inte har råd att expandera och för att byggkostnaderna är för höga. Man fortsätter, kanske låter bli att anställa några nya människor, kanske låter bli att bygga ut sin verkstad, för att det inte finns ekonomiskt sundhet i att bygga ut sin verkstadslokal eller sin affärslokal just nu därför att byggkostnaderna är horribelt dyra. Det har aldrig varit värre! Det beror på att landskapsregeringen bygger så mycket som de gör.

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är just de här sakerna som ofta upprepas, men ändå glömmer man när man börjar syna näringslivets planer på privatbyggande - det har diskuterats att man kunde konkurrensutsätta vissa saker – så visar det sig att det privata näringslivets krav på avkastning ändå är så pass mycket större  så det gör också att det är ointressant för det privata näringslivet att bygga. Visst är det så att vi har höga byggkostnader just nu, det försöker jag inte undanhålla debatten på något vis, det är sant, men nog finns det också andra aspekter på de här frågorna.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att ltl Gun Carlson förstod vad jag sade och ville lyssna på vad jag menade. Det är de företag som har en verksamhet på Åland som vill nyanställa, som vill bygga ut och expandera, som vill bygga ut sin verksamhet och de har naturligtvis inte råd att göra det därför att byggkostnaderna är för höga. Det ltl Gun Carlson tog upp är påståendet att det inte finns privata som vill bygga kk-hus och det finns inga privata som vill bygga golfbanor. Nej, undra på det eftersom landskapsregeringen gör det till 100 procent! Men det resulterar i att de små företagarna som kan växa och bli stora inte har råd att expandera just nu, de måste vänta tills byggkostnaderna går ner. Det resulterar i att man väntar med att anställa nya människor, man väntar med att köpa nya maskiner till sina verkstäder, för man har ingenstans att sätta dem, alternativet är att betala hyror till någon annan, man har kanske en plan att man skall bygga ut sin verksamhet, växa och bli större, men det har man inte råd att göra. Det är det jag menar med att landskapsregeringens politik hämmar den utveckling som företagen kunde ha.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

När det gäller entreprenörskap, företagsamhet och allt sådant har ltl Fredrik Karlström och jag en samsyn i många frågor. Det är roligt att se att vi fick mera beröm i år faktiskt än vad vi fick ifjol när ltl Fredrik Karlström stod i talarstolen! Jag undrar när det gäller PAF, där ltl Fredrik Karlström hade en idé om att de pengarna skall fonderas, de borde inte få delas ut som man gör nu till ideella organisationer, välgörande ändamål osv. Hur skall man göra med PAF-pengarna? Och om man fonderar dem måste man ändå göra någonting med dem och vad skall hända med dem?

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Mitt inlägg gick ut på att landskapsregeringens politik borde rymmas innanför klumpsumman. Det naturliga vore då att skattegottgörelsen borde gå tillbaka till den vanliga ålänningen och PAF-pengen skulle man kunna försöka spara för eventuellt sämre tider. Givetvis skall man, om man anser att det är viktigt, gynna de lokala kulturella organisationerna och det skall rymmas inom budgeten. Naturligtvis kanske det inte gör det på samma sätt som i dag och då får man prioritera någonting annat, kanske vissa områden av landskapsregeringen kan prioriteras ner lite, som exempelvis museibyrån framom privata organisationer som vill gynna kulturmässigt. Jag ville få in en ny synvinkel på det, att man inte behöver bränna upp alla pengar som vi gör i dag. De facto är 50 miljoner euro flitpengen och PAF-pengarna; sålunda går budgeten egentligen back.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Det är så att oberoende av om man fonderar pengarna eller använder dem så måste man i varje fall använda dem på något sätt. Ltl Fredrik Karlström sade någonting om att företagen lika bra kunde sitta med armarna i kors eftersom vi har det system vi har med klumpsumma och flitpeng, men det ligger väl inte för ett företag att sitta med armarna i kors! För dem är det väldigt viktigt att skapa vinst och sedan beskattas den, så jag tror att företagen ser nog till att de gör sitt bästa, även fastän vi har det här systemet. De försöker maximera vinsten och expandera så gott det bara går.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Fru talman!

Det är självklart att det är så med en företagare. Jag menar med påstående att även om vi allihopa på Åland skulle välja att sätta oss ner och inte göra någonting så fick vi vår klumpsumma från Finland ändå att fördela här i lagtinget. Den skatt som företagarna betalar är inte en så stor del jämfört med klumpsumman vi får och sålunda anser jag att det systemet egentligen är föråldrat och ganska osunt. Jag tror på ålänningen, han är arbetsam och vill skapa en bättre framtid för sig själv och sin familj, och tror vi det tror vi också att han genererar skatteintäkter så att vi skulle klara av att driva samhället som det passar oss bäst. Jag tror att vi är bättre lämpade att veta hur vi ålänningar vill ha det än Finlands regering.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Landskapsregeringens målsättning är att det konstitutionella fördraget skall kunna godkännas på Åland. En förutsättning är att tillfredsställande resultat nås i fråga om Ålands inflytande i EU. Upprepade ärenden där Åland hotas bötfällas och där Åland dessutom inte haft möjlighet att försvara sig har bidragit till en negativ debatt mot EU på Åland. Landskapsregeringen har på olika sätt gjort insatser för att informera om Ålands situation i EU både på riks- men också på Europanivå.

 

Senaste vecka hade de lagstiftande regionerna i Europa sitt årliga möte. Inför Margot Wallströms kabinett beskrev jag vår situation och vilka prioriteringar vi tvingas göra. Jag kunde berätta att en stor del av vår tid åtgår till att formulera argument och kämpa för att undvika böter med anledning av kommissionens anmälningar och att endast en liten del av våra resurser kan läggas på att på ett tidigt stadium påverka den lagstiftning som är under beredning - ett arbete som självklart vore mer intressant och framförallt mer konstruktivt.    Jag undrade om det var så här det var meningen att EU-politiken skulle bedrivas och om situationen inte vore  annorlunda om kommissionen istället för att peta i detaljer skulle ägna sig åt viktiga stora frågor som verkligen gav ett mervärde genom att skötas av flera länder tillsammans och som hör till den övergripande målsättningen med EU. 

 

Åland och EU är en fråga som gemene man på Åland idag är medveten om och intresserad av.  Oppositionen använder situationen tacksamt för att lasta regeringen. Att frågan och problemen tydligt lyfts av regeringen för att medborgarna skall ha en klar bild av situationen har vad jag erfarit från flera håll vänts till att regeringen är orsak till att inflytande saknas och att EU detaljreglerar och begränsar ålänningarnas möjligheter i att fortsätta med sina traditioner. Det är väl magstarkt. Att EU detaljreglerar är inget som Åland ensamt är frustrerad över.  Den åländska  bristen på inflytande i EU har under denna regering synliggjorts och prioriterats på ett aktivare sätt en någon tidigare regering tidigare gjort.

 

När det gäller det konstitutionella fördraget är det ingen idag som vet hur framtiden kommer att se ut eller vad som blir nästa steg. Blir det en total omförhandling av fördraget eller strävar man till en förenkling där endast de för kommissionen mest nödvändiga frågorna regleras. 

 

 Jag har fått informationen att en grupp centrala politiker från kommissionen och några av dem som deltog i konventsarbetet vid framtagande av förslaget till konstitution helt informellt och träffas  diskuterar hur fortsättningen skall se ut efter tiden för reflektion.  Gruppen, som  bl.a Margot Wallström och Dunuta Hubner ingår i, har träffats en gång och kommer att träffas igen inom ett par veckor.

 

Fru talman! Lite övergripande om energipolitiken.

Arbetet mot att minska Ålands användning av fossila bränslen fortsätter. Målsättningen är att utveckla näringslivet och minska miljöbelastningen. I ivern att utveckla alternativa energiformer får vi inte glömma bort att satsa på energibesparande åtgärder.  Tillsammans med de andra  öarna inom B7 samarbetet avser Åland att revidera sin energiplan från 2001. Målsättningen är ökad energiväxling och energieffektivering.

 

Det finns en möjlighet att öka användningen av lokala resurser i energiproduktionen. 

 

Avfallsförbränning bör utredas nya effektiva förbränningstekniker kan visa lönsamhet även i mindre anläggningar, har det visat sig, trots krav på ökad rening. Ökad användning av  biobränsle från jord- och skogsbruket eftersträvas och förväntas öka sysselsättningen. Tillvaratagande av idag outnyttjade resurser i form av spillmaterial i våra skogar borde omvandlas till energi. Ett stort antal projekt är på gång. Bland annat tillverkning av växtolja från jordbruket, ett försök med biogas produktion hos ÅCA där vasslan skall istället för att forslas bort omvandlas till energi och som lett entusiasmen vidare till att utreda möjligheterna att använda biogas på gårdsnivå. Möjligheten att tillverka etanol ur bla avfallsprodukter är intressant liksom olika energieffektiveringsprojekt. Landskapsregeringen tror även på ökad användning av bio- och solenergi i hushållen. Åland har faktiskt bland de flesta soltimmarna i Norden.

 

 

En insats som verkligen skulle inverka på landskapets användning av fossila bränslen är om skärgårdstrafiken kunde konverteras till att drivas med förnyelsebar energi.  Våra färjor förbränner ca 7500 kubikmeter brännolja per år, vilket utgör hälften av vad hela vår bilpark konsumerar. Vad jag förstår skulle detta kräva varken stora ombyggander eller ha andra konsekvenser än att utsläppen istället för olja skulle dofta nybakt bröd.

 

Diskussionen om Ålands behov av ökad reservkraft och en eventuell framtida elkabel till Finland diskuteras. Utvecklingen och behovet av förstärkt reserv har gått snabbare enligt Kraftnät Ålands utredningar än vad man tidigare kalkylerat. Redan vid genomförandet av Sverigekabeln fanns i strategin ytterligare två steg. Det andra är redan taget dvs utbyggnad av egen reservkraft i Ringsböle och som ett nästa steg skulle en kabel till Finland ingå. Satsningen  på en elkabel till Finland kräver stora pengar som bedöms kunna stödas av extra anslag från riket. Landskapsregeringen kommer i samband med arbetet med energiplanen att bedöma hur stort reservkraftbehovet är på Åland och vilka insatser som behövs för att trygga en framtida utbyggnad av vindkraften på Åland.

 

Fru talman! Jag vill ytterligare uppehålla mig vid löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

De oförklarliga löneskillnaderna mellan kvinnor och män känner inga nationella gränser och har en mycket lång historia. Problemet med att skillnaden mellan kvinnors och mäns lön är m.a.o. ett problem som varken på Åland eller i Norden fått någon lösning. Under året har diskussioner förts med arbetsmarknadsparterna för att höra deras syn på problematiken eftersom de är viktiga aktörer i arbetet i för jämställda löner och i arbetet mot lönediskriminering.

 

Som politiker har vi ansvar att skapa förutsättningar.

 

Som en första konkret handling föreslår landskapsregeringen att ÅSUB får i uppdrag att utföra en utredning där man på ett mer djupgående sätt analyserar och statistiskt belyser olikheter i lönesättningen mellan kvinnor och män på den åländska arbetsmarknaden. Utgående från utredningens slutsatser kommer uppdraget för en likalönskommission att formuleras. Kommissionen skall arbeta målmedvetet och långsiktigt med ett tydligt formulerat mandat. Man måste i detta sammanhang komma ihåg att det inte bara är lönebildning som påverkar löneskillnaderna utan vi har också strukturella hinder som arbetsdelning (mest kvinnor arbetar deltid), fördelning av betalt och obetalt arbete, anställningsform och anställningstid mm Kommissionen bör arbeta utgående från att åstadkomma förändring gällande den strukturella diskriminering som idag pågår, dvs de strukturer i samhället som gör att män oftare automatiskt gynnas och kvinnor oftare missgynnas. Man måste alltså ta ett helhetsgrepp i frågan om åtgärder inom de områden som påverkar kvinnors och mäns ekonomiska ställning. Man måste också ha klart för sig att den officiella lönestatistiken visar löneskillnader mellan kvinnor och män vid lika arbeten. Statistiken kan inte användas för att jämföra lönesättning vid likvärdiga arbeten som jämställdhetslagen föreskriver. Här har vi en stor utmaning och ett ogjort uppdrag. För att kunna jämföra likvärdiga arbeten krävs också både diskussioner kring hur arbete idag värderas, dvs. att kvinnodominerade yrken värderas lägre och följaktligen också ger lägre betalt än mansdominerade yrken med jämförbara kvalifikationskrav - och ett långsiktigt målmedvetet arbete för attitydförändringar. Jag kommer att återkomma mera till jämställdhetsproblematiken i samband med att kansliavdelningen tas upp.

 

Till sist fru talman!

Landskapsregeringen kommer under slutet av år 2006 utvärdera samtliga internationella samarbeten där Åland ingår. Landskapsregeringen har valt att prioritera de samarbeten som bedrivs i Östersjöområdet samt samarbeten som ökar landskapets möjligheter att påverka inom EU. I rambudgeten för 2005-2007 beslöt lagtinget att Åland skall lämna B7(Östersjö ö) samarbetet.  Åland stod inför uppgiften att axla ordförandeskapet 2006 varför vi i år hittills varit aktiv inom nätverket. I vår ordförandeskapsprogram har vi fört in att ö-samarbetet skall utvärderas och en strategi formuleras under året. Den årliga slutkonferensen hålls idag och i morgon här i Mariehamn.

 

Under mitt år som president för B7 har jag kunnat konstatera att B7 är känd inom relativt vida kretsar och att möjligheterna att nå fram med sitt budskap och att få dörrar att öppnas underlättas av att man kan tala i ett namn där flera länder (Sverige, Estland, Danmark, Tyskland och Finland) står bakom. Åland har definitivt nytta av att ingå i nätverket men för att kunna få ut mesta möjliga krävs engagemang och målmedvetet arbete i enlighet med en utarbetad strategi. Åland har betonat att B7 borde ägna sig åt lobbyarbete och under året har vi haft de marina och maritima strategierna som test för att se om det går att nå fram med sina ståndpunkter. Som ni säkert redan läst i lokal media har de åländska positionerna godkänts som ALDE-gruppens ändringsförslag i Europaparlamentet. Fortsätter B7 arbetet som det gjort i år är i varje fall mitt förslag att vi fortsättningsvis skall ingå i nätverket.

 

Med anledning av den pågående konferensen, fru talman, där viktiga Östersjöfrågor debatteras och Åland så småningom skall överlämna ordförandeklubban till Bornholm ber jag lagtinget och talmanstrion att överväga möjligheten att kansliavdelningen skulle behandlas sist så att jag skulle ha möjlighet att ta del av ledamöternas inlägg och också bemöta dem.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tycker att det är bra att EU-minister Lundberg tar upp EU-frågorna. Det är svårt att veta var man skall placera in dem, de går in över alla områden egentligen. Vi från Ålands Framtids sida har försökt studera andra autonomier. Vi tar del av alla information som finns och alltmer pekar på att Åland är fel positionerat i sin anslutning till EU, om vi jämför med andra mikrostater, autonomier osv. Jag undrar hur ser EU-minister Lundberg på det förslag som vi har lagt i vår enda motion när det gäller en framtida anslutning till EU?

 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Regeringens och min inställning är att vi skall fortsätta vår delaktighet inom EU men kämpa för att nå till en förändring så att vi kan få inflytande i EU därför att just nu råder en sådan situation där vi har ett innanförskap när det gäller skyldigheter, men vi upplever ett utanförskap när det gäller inflytande.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag noterar att ministern kanske inte har hunnit ta del av våra förslag. Om vi svänger på det sista som sades och tittar på andra autonomier så har de ett utanförskap, men de har förhandlat sig in på områden som är viktiga för dem, bl.a. marknadstillträde och detta gör att de står utanför den gemensamma lagstiftningen. Drar vi filmen tillbaka skulle vi inte ha haft den typen av problem med sjöfågeljakt, med snus osv., om vi hade haft den typen av anslutning. Vi säger också i vårt förslag, när regeringen framhåller att man med allt våld skall försöka implementera så mycket som möjligt av EU-lagstiftningen, att man måste börja ha ett mera sydeuropeiskt arbetssätt, dvs. att man ifrågasätter: skall vi verkligen implementera allt, vad finns det för möjligheter att komma runt det här? Man måste också ha möjligheter att göra den typen av konsekvensanalys.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag menade inte att vi är utanför EU utan att vi upplever ett utanförskap i och med att vi inte har möjlighet till inflytande. Jag har visst läst Ålands Framtids motion, men jag skulle vilja klargöra att det är en stor skillnad med att gå inifrån ut än att från första början ha förhandlat sig till någonting där man aldrig har varit inne. Man får mycket sämre fördelar om man försöker gå ut ur en union som vill ha allting samlat. När det t.ex. gäller vårfågeljakten tycker jag att ltl Anders Eriksson skall ta på sig ett stort ansvar för EU-medlemskapet. Som landskapsstyrelseledamot då skulle man ha haft mycket större möjligheter att se till att man hade jobbat för ett undantag för vårfågeljakten, vilket inte gjordes under ledamoten Anders Erikssons tid i landskapsregeringen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Åland framstår inte som ett föregångsområde på det miljötekniska området. Det kan man inte med bästa vilja säga, förutom i utbyggnaden av vindkraftverk, där det finns ett stort engagemang. Frågan om att skärgårdsfärjorna eventuellt skulle gå över från fossila bränslen till andra energiformer för att driva dem har finansutskottet behandlat och säkert skrivit om i sina betänkanden också så att landskapsregeringen kunde med fördel ha läst de betänkandena och tagit del av det resonemanget samt kommit med konkreta förslag i stället för att lyfta upp frågeställningen på nytt. När vi ändå är inne på frågan om energier skulle jag vilja få en redogörelse av minister Lundberg om de möten som ni hade en representant för svenska regeringen, Mona Sahlin, hur har detta arbete framskridit? Kan vi förvänta oss lägre energipriser?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

När det gäller frågan om förändrad fordonsbränsle på färjorna så visst har jag sett att den frågan har lyfts i finansutskottet, men jag upplever att tiden är väldigt mogen för det nu, att det finns stora möjligheter och att det också finns ett stort behov inom jordbruket att få ny avsättning för sina produkter. Jag tror att läget är ett helt annat än vad det var förut. När det gäller elöverföringsavgifterna kommer jag den 4 januari att träffa nya energiministern Maud Olofsson för att informera henne om Ålands situation. Den 12 eller 14 december kommer jag att träffa utredaren Sten Kjellman som jobbar med elöverföringsavgifterna. Utredningsuppdraget är formulerat, Åland har godkänt det, men för säkerhets skull vill jag se till att de verkligen har den viktiga Ålandskunskap som behövs i detta ärende.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Det sista uppfattar jag ändå som att vi inte står speciellt mycket närmare en sänkning av elpriserna än förut. Vad gäller biobränslen och energiformer i stället för fossila bränslen måste vi nu komma till handling. Det sade ledamoten Britt Lundberg själv. Tiden är mogen nu, men för många andra har den varit mogen redan tidigare så vi borde på något vis komma ifrån stadiet av diskussion till konkret behandling och konkret verklighet och omvandling till andra former. Jag tror, som sades här, att för vår jordbrukarkår skulle det vara synnerligen viktigt att kunna få avsättning för sina produkter i bränsleform i stället för ren råvara för mat och skogsbruksprodukter. Men det finns också andra områden. Jag återkommer till det. Jag tror inte vi kommer att kunna ersätta fossila bränslen med bara en annan energiform.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag tycker att jag gav ett stort antal exempel, även om jag inte gick in på så mycket detaljer, eftersom det inte är detaljbehandling i det här läget ännu, på alternativa energiformer som behövs och att det är många fler långsiktigt som vi också utreder. När det gäller elöverföringsavgifterna sade ltl Mats Perämaa att det är inga omedelbara sänkningar av elavgifterna som kan väntas. När det gäller elöverföringsavgifterna och det handlar om en förhandling så man två parter; då kan inte en bestämma att så här skall det vara för någon måste stå för kostnaderna och det måste man förhandla sig fram till, och det är det jag gör!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Jag skulle vilja ge mitt stöd till ledamoten Britt Lundberg beträffande energi- och elförbrukningen på Åland. Skall vi dämpa klimatförändringarna måste vi förändra vårt beteende och vår konsumtion. Vi kan inte förlita oss bara på teknikutveckling, utan det handlar mycket om konsumtionsmönster. Det florerar ett rykte att skulle vi i hela Europa stänga av alla standby-knappar, datorer, TV-apparater, mikrovågsugnar, skulle vi kunna stänga av flera kärnkraftverk. Ett initiativ från Sundsliberalerna är att Åland skulle gå i bräschen för ett europeiskt stäng-av-knappen-dygn och så skulle vi se vad det får för effekter på elförbrukningen i Europa. Jag tror att det är precis på det här sättet man måste arbeta med miljöfrågor. Det är ett upplysningsarbete och folk vill se konkreta resultat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag tackar för stödet! Det är alltid trevligt att få vänliga ord från oppositionen. när det gäller att stänga av standby-knappen vill jag gärna stödja Sundsliberalerna därför att det är, precis som jag sade i mitt anförande, väldigt viktigt också att komma ihåg att det är energisparandet som kanske är det allra effektivaste sist och slutligen. Vi har för ett antal år sedan utbildat ett antal personer som jag inte hittar titeln på nu men som skulle ha som uppgift att fara in i hemmen och hjälpa till med att se hur man skulle kunna ändra i sitt hem och också kanske spara energi på ett enkelt sätt. Dessa ”certifikatörer” borde vi egentligen aktivera på nytt och få ut i hemmen, för det här tror jag att skulle vara väldigt, väldigt viktigt och vi som konsumenter skulle också vinna mycket på det.

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Herr talman!

Då kanske vi kan räkna med att landskapsregeringsledamoten Lundberg för Sundsliberalernas initiativ vidare på europeisk nivå!

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Hittar jag ett forum för det lovar jag att göra det!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henry Lindström:

Herr talman!

Jag kommer att beröra vissa delar i allmänna motiveringen i förslaget till budget för 2007. Konjunkturläget är i allmänhet gott. Vi har en hög sysselsättning. En nackdel av det som får återverkningar för en del av företagandet är att den extremt höga sysselsättningen är kostnadsdrivande. När det gäller fraktsjöfarten är den framgångsrik och passagerarsjöfarten har fortfarande, som vi alla känner till, en del utmaningar som återstår.

 

Även i ÅSUB:s utredningar visar det sig att de landbaserade företagen går bra och att man har goda framtidsutsikter. Ett stort osäkerhetsmoment gäller för primärnäringar, där det hela tiden sker förändringar som gör att det är osäkert att göra investeringar och man har blivit väldigt beroende av de stödformer som har ersatt priserna utgående från EU:s jordbrukspolitik. Vi har en nettoinflyttning till Åland och det viktiga att komma ihåg när det gäller den biten är att det är centralkommunerna som har en så pass stor inflyttning att det till vissa delar orsakar en överhettning när det gäller att tillgodose servicen, medan randkommunerna och skärgården står för de stora utmaningarna eftersom det där är till stora delar en bortflyttning och det påverkar också den service som man kan erbjuda.

 

Kommunstrukturen har berörts av flera talare och jag vill ändå understryka att vi i centern tror på kommunerna och den närservice som är en följd av att vi har många kommuner. Vi tror på ett beslutsfattande som finns nära kommuninvånarna. Kommunerna är i allmänhet effektiva i sin verksamhet, i synnerhet på landsbygden och i skärgården.

 

I fråga om näringspolitiken, främst primärnäringarna står vi inför en ny programperiod inom EU. Vi har en programperiod som börjar 2007 och löper fram till 2013. Där tycker jag att landskapsregeringen har tagit ett bra grepp om den biten så att man har resurser att kunna vara med och förverkliga de program som behövs och som inte bara påverkar primärnäringarna utan både landsbygden och skärgården i sin helhet. Jag kommer att återkomma i följande anförande till näringspolitiken.

 

Miljöpolitiken skall vara ansvarsfull med tanke på Östersjön och i synnerhet med tanke på våra närvatten, bl.a. de inre vikarna. Vi får inte ställa så höga krav att vi stryper möjligheterna för våra företagare, dvs. id inarbetande av EU-lagstiftningen i vår egen för vi inte ställa strängare bestämmelser än vad EU-lagstiftningen kräver; gör vi det innebär det att vi skjuter högre kostnader på våra företagare. Det är samtidigt viktigt att vi uppmuntrar till nytt företagande och företagande med mindre miljöpåverkan. Det är också viktigt att de tillstånd som krävs för vissa verksamheter ges på så lång tid att företagarna vågar investera.

 

Jag ser också fram emot den utredning av ett Naturum som landskapsregeringen aviserar på sidan 16 i de allmänna motiveringarna till budgeten för 2007.

 

Jag kan inte låta bli att komma till naturbruksskolan i och med ltl Ronald Boman i ganska tuffa ordalag nedvärderade naturbruksskolan och dess verksamhet. Utbildningen är en oerhört viktig sak och det gäller alla branscher. Vi har ett stort samband mellan primärnäringarna och livsmedelsindustrin. Utan primärnäringar har vi heller ingen livsmedelsindustri och av den industri vi har på Åland är över hälften livsmedelsindustri. Primärnäringarna och livsmedelsindustrin skapar arbete och det är mellan 12 och 15 procent som är sysselsatta i och med dessa näringar och de kringeffekter det skapar. Det är viktigt att komma ihåg. Vi får också ett öppet landskap och en levande landsbygd och skärgård.

 

När det gäller elevunderlag tycker jag att det också var en väldigt snäv bild som ltl Ronald Boman gav genom de siffror han nämnde. Vi har i dag 32 stycken elever som går på de tre årskullarna plus att vi har nio stycken på en 40 veckors ridsportkurs. Totalt har vi i skolan 41 stycken. Det var faktiskt fler än de fyra stycken som gick ut årskurs tre ifjol och visserligen var det bara fyra som till våren hade tagit ut sin examen, men åtminstone tre stycken till har under sommaren blivit färdiga. Man kan måla upp väldigt tuffa hotbilder om man tar bara vissa delar av statistiken.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag tänkte bara kort ställa en liten fråga till ltl Henry Lindström. Ltl Henry Lindström pratar som vanligt varmt för primärnäringarna och det är förståeligt. Ledamoten torde vara tjänstledig verksamhetsledare för producentförbundet. Då vill jag bara ställa frågan: Vilken bedömning gör ni om miljöhandlingsprogrammet – ett miljöhandlingsprogram som ltl Lindström har stött - kontra möjligheterna att förverkliga och driva primärnäringar?

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Herr talman!

När miljöhandlingsprogrammet debatterades berörde jag den aspekten. Det har beaktats i det förslag till miljöstödsprogram som nu håller på att utarbetas. Det har varit ut på remiss till olika instanser och de remissvaren håller nu på och behandlas. Jag tror inte att det kommer att påverka jordbruket så väldigt mycket. Den stora påverkan gäller fiskodlingen och i debatten tidigare var jag inne på att vi måste hitta ersättande näringar för skärgården om man går så hårt åt fiskodlingen som har nämnts i miljöhandlingsprogrammet.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Då kan vi förvänta oss att ltl Henry Lindström ger förslag på ersättande näringar för skärgården under debatten.

 

Ltl Henry Lindström, replik:

Herr talman!

Det är nog ett så stort område att vi säkert alla behöver hjälpas åt att med ljus och lykta leta efter olika näringar och det som nämndes kring energiframställan är en viktig bit, men där skall vi också komma ihåg att det är inte bara teknik och sådant som behövs utan det krävs också att vi får ner de skatter som mycket belastar bioenerginäringarna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Veronica Thörnroos:

Herr talman!

Jag skall ägna några minuter åt ett filosofiskt resonemang och jag tror att jag kan konstatera att vi här på Åland lever i de bästa av alla världar. Jag tror inte att någon annanstans i världen har man det så bra som vi har det. Ibland är det svårt att känna tacksamhet för det. Jag läste en ledare i morse i en av våra lokala tidningar som sade att man uppskattar inte hälsa förrän man blir sjuk, man tar liksom allting för givet. Och det gör vi också här.

 

Jag tycker att vi också under den här debatten skall försöka känna glädje, inte bara över det som står i föreliggande budgetförslag utan även över hur pass bra vi har det här på Åland.

 

Tittar man på budgetens allmänna motivering och tittar på landskapets ekonomi kan vi konstatera att den är god. Man kan också omedelbart konstatera att kommunernas ekonomi är i ett betydligt sämre läge. Och då måste man fråga: Varför är det så? Är det bara landskapsregeringen, ledd av Åländska Center sedan många år tillbaka, som har försökt köra kommunerna i sank? Jag tror att frågan är betydligt mera komplex än så, men avsikten från vår sida är i alla fall att göra vad vi kan för att stärka kommunernas ekonomi.

 

Jag tror inte att organisatoriska förändringar är svaret på kommunernas ekonomi utan snarare alla de pålagor som under årens lopp har lassats över på kommunerna. Det finns en intressant skrivning i den allmänna delen som rör Gullåsen där landskapsregeringen skriver att en sänkning av avgiften från 169 euro ner till 142 euro leder till en stärkning av den kommunala ekonomin. Det är väl visserligen sant, men eftersom jag själv bor i en liten kommun är den delen som kommer oss till godo väldigt marginell. Jag är inte riktigt säker på siffrorna, men jag skulle gissa att ungefär 80 procent av beläggningen vid Gullåsen härrör sig från Mariehamns stad. Indirekt kan man alltså säga att det är Mariehamns stad som är den största vinnaren. Jag säger inte att det är fel, men jag tycker att man skall vara ärlig och tydlig med de förändringar som man gör.

 

Det är en väldigt liten sak men som är oerhört sympatisk och det är när landskapsregeringen vill utreda huruvida det är möjligt att ge ett särskilt stöd till pensionärer som uppbär endast folkpension. Om jag är rätt informerad är det ungefär 350 stycken på Åland som ”bara” har folkpension och utan att veta men genom att gissa skulle jag tro att flertalet av dem är kvinnor som har valt att utföra sin livsgärning i hemmet utan att tänka på kommande pensionspremier osv.

 

Avslutningsvis skulle jag vill säga att jag har suttit med i den kommitté som har tittat på sjöfartsutbildningens framtid. Som sjöfartsutbildningen ser ut i dag är den väldigt spretig, åtminstone uppfattas bilden så utåt. Högskolans främsta resurser har satts på att profilera sig som högskola och inte som en sjöfartshögskola. Det förekommer en intern konkurrens mellan enheterna som är fullständigt oacceptabel. Därför är det bra att landskapsregeringen med sin skrivning i budgeten avser att gå vidare med det förslag som arbetsgruppen har lagt för att ta ett strukturerat grepp om hela verksamheten.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Ltl Veronica Thörnroos tar upp kommunernas ekonomiska problem och konstaterar att det inte beror på den kommunala organisationen. Jag vill klargöra från socialdemokraternas håll att i diskussionen som rör kommunreformen har vi klart och tydligt sagt att vi vill höra, vi vill fråga medborgarna i kommunerna vad de själva vill och hur de vill se på sin framtid innan man går vidare med kommunreformen.

 

Herr talman!

En kommentar också när det gäller Gullåsens beläggning. Ltl Veronica Thörnroos anför att ungefär 80 procent skulle vara mariehamnare där. Den siffran är nog felaktig. Det är nog närmare 60 procent som är den rätta.

 

 

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag ber om ursäkt, men jag sade också i mitt anförande att jag inte var säker på siffersatsen. Det oaktat är det en rejäl sänkning som mariehamnarna får på grund av den landskapsandelsreform som är planerad. När det gäller kommunreformen återkommer vi till den från centerns sida, men vi är också beredda att stöda en folkomröstning. Före man har en folkomröstning är det rimligt att man vet vad man skall ta ställning till. Då först blir det ett verktyg som är värt att användas i en så här viktig process.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman! När det gäller den procentuella andelen motsvarar det i snitt åtminstone den procentuella andelen boende i Mariehamn, så det är korrekt i så fall.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!  Det betyder alltså att 60 procent av ålänningarna är bosatta i Mariehamn. Det betyder att Mariehamns befolkning i stora drag uppgår till 15.000- den siffran köper jag inte riktigt!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson:

Herr talman!

I gårdagens debatt sade liberalerna att Åland är ett blomstrande samhälle. Socialdemokraterna karaktäriserade Åland som ett välfärdssamhälle, de obundna spädde på med att konstatera att ålänningarna lever i den bästa av världar! Allt detta, vill jag tillägga, har Åländsk Center varit med om att skapa under de senaste 30 åren av oavbrutet regeringssamarbete.

 

Då centern firar 30-års jubileum inkommande lördag med mottagning och höststämma på Hammarbo kan jag konstatera att den gröna tråden i centerns politik har varit självstyrelsens utveckling, svenska språkets ställning, full sysselsättning, decentralisering och fullvärdig service inom vård, skola och omsorg, dvs. hela Åland skall leva.

 

Den nybildade rörelsen Åländsk Center fick fart på den trögstartade självstyrelselagsrevisionen för 30 år sedan. Centern förespråkade ett övertagande av beskattningen. På grund av åländsk oenighet stannad den ekonomiska självstyrelseutvecklingen vid dagens klumpsummesystem, som bekant infördes den 1.1.1993 i samband med ikraftträdandet av den nuvarande självstyrelselagen. Det tidigare systemet benämndes ”avräkningssystemet” och gick ut på att Ålandsdelegationen gjorde en detaljgranskning av landskapets utgifter och jämförde dem med motsvarande utgifter för samma ändamål i riket. Saknades jämförbara kostnader på rikssidan ställdes utgiften utom kolumn, som det hette och fick bekostas av landskapets enskilda medel, vid den tiden inkomster från landskapets jordegendomar och de anspråkslösa PAF-medlen.

 

Nu får vi fritt disponera klumpsumman utanför förödmjukande efterhandskontroll. Den nya självstyrelselagen från 1993 var alltså ett stort steg framåt.

 

Nu säger alla otåliga att självstyrelseutvecklingen har stagnerat; det är delvis sant. Medlemskapet i EU har fråntagit medlemsländerna ett stort handlingsutrymme och det har också drabbat det självstyrda Åland. Den tidigare mångomtalade självstyrelseviljan har glädjande nog förstärkts i de flesta läger, vill jag påstå. Diskussionen om beskattningsövertagandet har helt andra tongångar än för 30 år sedan. Åland driver i praktiken en aktiv utrikespolitik, olika utredningar har förstärkt bilden, nu senast den s.k. Roslin-utredningen. PAF-konflikten kommer att stärka Ålands självstyrelse, åtminstone -viljan. Ålands lagtings lagstiftningsrätt förstärktes genom Finlands grundlag och genom den ändring av självstyrelselagen som nyligen trädde i kraft.

Dagens lagting står betydligt starkare i dag än tidigare. En orsak kan vara att alla frågor nuförtiden debatteras öppet utan att tillgripa självstyrelsepolitisk ordliturgi, där man alltid skulle prisa de goda och förtroendeingivande relationerna mellan landskapets och rikets företrädare. Om det förr fanns orsak till kritik låg felet alltid hos landskapets representanter. Liknande ordval fanns också i umgänget mellan Finland och Sovjetunionen.

 

Herr talman!

Över till dagens kommunaldebatt. Vad skall vi spara på i en kommunsammanslagning om vi inte skall dra in på servicen, alltså något daghem eller någon skola i skärgården eller i periferin? Den allmänna förvaltningen kostade 2005 7,8 procent i kommunerna, fördelat så att utbildnings- och kulturförvaltningen kostade 0,45 procent, socialförvaltningen 1,8 procent och centralförvaltningen 5,6 procent. Här finns inte mycket att hämta i en tilltagande byråkrati efter sammanslagningen. Ser man till verksamhetskostnaderna per person ligger Mariehamn klart högst med en kostnad om 5.404 euro per person medan Lemland ligger lägst med 3.358 euro. Till de fyra mest kostnadseffektiva kommunerna hör Lemland, Saltvik, Hammarland och Finström, tätt följd av Jomala på 3.548 euro.

 

Kritikerna till dagens kommunstrukturer säger att landskapet pytsar ut alltför mycket bidrag till kommunerna. Vid en sammanslagning är tydligen avsikten att dela ut mindre andel landskapsmedel. Vilken kommun skall då gå emellan? Är det Mariehamn som skall bli kostnadseffektivt så att man kan dela med sig till landsbygden och skärgården? Det tror nog ingen på!

 

Centern slår vakt om den service som kommunerna står för i glesbygderna, såsom skolor, daghem, omsorgshem, butiker och post. Denna service hålls igång genom kommunernas försorg med hjälp av ett kostnadsutjämnande landskapsandelssystem; i det systemet får Mariehamn den minsta landskapsandelen per person. Staden erhåller ett dolt landskapsunderstöd som placeringskommun för de flesta av landskapets institutioner och inrättningar. Här kan bara nämnas Ålands hälso- och sjukvård, gymnasialstadieskolorna och Självstyrelsgården med sammanlagt närmare 2.000 arbetsplatser. Dessa fördelar kommer inte de små perifera kommunerna tillgodo. En noggrannare jämförelse ger vid handen att Mariehamn rentav erhåller det största direkta och indirekta landskapsstödet av alla kommuner på Åland.

 

Som redan framgått för centern en öppen och saklig diskussion om nuvarande kommunala problem. Centern redovisar en lång lista över alternativa samarbetsformer för att garantera nuvarande service också i glesbygden. Förslag i debatten om ensidiga kommunsammanslagningar ger inte mera resurser för dagens behov – eller är avsikten att Mariehamns stad och landskapet skall överföra sina ekonomiska resurser till glesbygdens utveckling?

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman!

Ltl Ragnar Erlandsson upphöjer den självstyrelseutveckling som har varit de senaste åren, men om man är riktigt ärlig, så de senaste tio åren har det väl inte hänt så mycket. Den kanske största förändringen som har skett är att man kallar landskapsstyrelsen landskapsregering, men annars har man givit bort bl.a. ordet ”förklaring” i självstyrelselagen som i slutändan betyder att det är Finlands riksdag som har sista tolkningsföreträdet, och det gav man bort för att man skulle få så enormt stora förändringar i de kommande diskussionerna, men blev det riktigt så?

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Herr talman!

Jag konstaterade också i mitt anförande att i och med medlemskapet i EU har självstyrelsen och nationernas betydelse minskat. Så är det i varje integration, i varje samarbete minskar de enskildas deltagande i betydelse. För självstyrelsens del har det varit särskilt märkbart, precis som ledamoten Britt Lundberg också konstaterade, att vi har inte inflytandefrågorna ordnade – därmed också svaret på ltl Fredrik Karlströms fråga.

 

Ltl Fredrik Karlström, replik:

Herr talman! När det var omröstning om EU-medlemskapet ville majoriteten av de åländska politikerna tillhöra EU, så det får majoriteten ta på sig. Obunden Samling var det parti som inte ansåg att man skulle ansluta sig till den organisationen. När det gällde ordet ”förklaring” i självstyrelselagen fick vi däremot stora förhoppningar från centerns ledning bl.a. att bara man skulle godkänna borttagandet av det ordet i självstyrelselagen så skulle så många dörrar öppnas och så mycket skulle utvecklas, men vad har hänt under åren sedan den förklaringen togs bort? Ingenting!

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Herr talman!

Det är så att självstyrelseutvecklingen är en lång process och det är ofta i samband med konflikter som självstyrelsen kan utvecklas. Det låter inkonsekvent men så är det. Därför konstaterade jag att PAF-konflikten är en sådan konflikt som på sikt innebär ökad behörighet och också större utvecklingsmöjligheter för landskapet. När det gäller ordet ”förklaring” har vi inte ännu kommit till den punkten där vi har prövat huruvida uttrycket skulle ha varit kvar eller inte i självstyrelselagen. Den stunden kanske vi står inför – vad vet jag!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag omfattar resonemanget om kostnadsbilden för olika kommuner här på Åland som ltl Ragnar Erlandsson för. Liberalerna och centern tycks ha mycket samma synpunkter i dessa frågor. Frågan man ställer sig efter ltl Ragnar Erlandssons resonemang är: Kommer invånarna i Mariehamn att acceptera eventuella skattehöjningar i samband med en sammanslagning med någon annan kommun för att invånarna i t.ex. Lemland skall kunna få service till samma belopp som man får nu i Mariehamn? Kommer invånarna i Mariehamn att acceptera att man ute på Sottunga t.ex. – om de två kommunerna skulle slås ihop – får ett badhus där, med de kostnader det medför? Rättvist vore, om man tillhör samma kommun, att man har möjlighet på samma sätt till samma service.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Herr talman!

Den frågan borde man givetvis ställa till mariehamnarna. Jag vill erinra om frågan om medborgarinstitutets verksamhet, där får man kanske ett svar på frågan hur mycket man är villig att satsa utöver Mariehamn, i en fråga som är av stor och vital betydelse för medborgarna. Jag vill inte vara någon spåherre, men jag kan nog förmoda att mariehamnarna säger nej till överföring av medel från staden ut till skärgården.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Det är alltid med intresse som man tar del av den politiska erfarenhet som ltl Ragnar Erlandsson besitter. När han i diskussionen om kommunreformen tar upp den frågan. Vi har från socialdemokraternas sida i den här diskussionen utgått just från skrivningen i landskapsregeringens budget: ”Landskapsregeringen kommer därför att ta ställning till hur en kommunreform och andra strukturella förändringar kunde säkerställa basservicen för medborgarna på Åland.” Det ligger till grund för vår diskussion. Jag kan skönja i ltl Ragnar Erlandssons diskussion att det finns en risk att det blir resonerande mellan Mariehamn å ena sidan och övriga Åland å andra sidan, och det har aldrig varit socialdemokraternas avsikt. TALMANNEN: Tiden är ute!

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Herr talman!

I socialdemokraternas politik ligger ju en stor portion lojalitet också med de svagare. I staden har socialdemokraterna ett rätt stort inflytande, så jag förutsätter att staden och socialdemokraterna ställer upp i en kommunsammanslagning och bidrar ekonomiska resurser till de svagare kommunerna – annars kan man inte klara upp kommunernas problem.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

I diskussionen om kommunreformen har inte socialdemokraterna tagit någon ställning. Vi vill först höra vad medborgarna vill, hur vill de ha det i framtiden. Det är det viktigaste när det gäller den här frågan. Vi har som sagt inte tagit ställning till någon eventuell kommunsammanslagning.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Herr talman!

Medborgarinflytandet är ju tryggat i lagen om kommunindelning. Råder det oenighet mellan kommunerna skall alltid medborgarna få ett inflytande i form av omröstning, och den kan man ordna på olika sätt, men som det har framhållits här många gånger så bör medborgarna erbjudas olika alternativ som är klart underbyggda och förklarade innan man tar ställning. Men att först gå ut och kräva folkomröstning och sedan börjar man tänka efter vad man har gjort, så det har i många politiska sammanhang varit förödande – att bestämma först och sedan tänker man efter senare!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Englund:

Herr talman!

Det är den allmänna debatten och de allmänna motiveringarna som vi skall diskutera så jag har personligen inte tänkt gå in på så mycket detaljer utan jag kommer att återkomma till dem under de olika momenten och avdelningarna.

 

Jag kan konstatera att före mig höll ltl Ragnar Erlandsson ett mycket bra tal, speciellt om kommunerna. Det är någonting som jag understöder till fullo.

 

Jag tycker i stort att landskapsregeringen har mycket bra skrivningar och tankar om det man för fram i budgetens allmänna motiveringar. Kanske det trots allt saknas en del visioner och även konkreta linjer i en del fall.

 

Vi vet också här mycket riktigt, som landskapsregeringen skriver, att landskapet har begränsade påverkningsmöjligheter direkt på EU-nivå och det är bra att landskapsregeringen fortsättningsvis med hög prioritet arbetar för att erhålla en åländsk plats i Europaparlamentet. Den här frågan vet vi också att är anhängiggjord i Finlands riksdag. Vi har EU:s konstitutionella fördrag; Frankrikes nej till det nya konstitutionella fördraget spred en anda av förvirring runt om i Europa. Tre dagar senare vet vi även att Nederländerna sade nej. De holländska väljarna var mest oroade över att Nederländerna, som betraktades som ett ”stort land” i det gamla EU-15, förlorade suveränitet i ett större EU och att den holländska identiteten är i fara. Det här är också någonting som jag är bekymrad över för vårt landskap, vår region Åland.

 

Vi vet att inom landskapet har det förekommit olika arbetsgrupper med målsättningen att gynna den åländska samhällsutvecklingen och näringsutvecklingen. Det är mycket bra att man arbetar med de här frågorna. Sedan kan man förstås fråga sig om alla dessa frågor finns i tillräckligt hög grad konkret i de olika budgetmomenten. Vi har också nyligen kunnat ta del av Bertil Roslins bok, där han konstaterar att Åland har ett bra läge nära stora kultur- och tillväxtcentra. Det här är någonting som vi borde utnyttja. Det här är någonting som vi kanske också borde konkretisera i vår budgetbehandling och ta vara på de möjligheter vi har att stöda och driva våra företag i den riktningen. Vi har en otroligt bra trafik i dag till landskapet, båtförbindelser till tre huvudstäder. Vi har flygförbindelser, vi har trafiken genom skärgården och den biten vill jag att man ytterligare borde satsa på. Här har vi en turistpotential som går att öka oerhört egentligen från den finska sidan. Vi har en halvtimme till Brändö, vi har kanske kunnat korta av färjpassen vidare i Kumlinge och så har vi en timmes körning till. Det här kan bli en riktig turistled om vi tar vara på möjligheterna genom landskapet. Det är samma väg som postrotevägen gick en gång i tiden.

 

Vi har också en mycket allmän flexibilitet i vårt beslutsfattande här på Åland. Det är någonting som vi också behöver utnyttja och ta vara på i våra tankar här.

 

Man borde slippa att fara till Helsingfors och förklara vad vi borde få tillstånd att göra här hemma, som lantrådet uttryckte sig här i sitt inledningsanförande. Det är något som jag understöder. De borde i stället komma hit och fråga: vad är det vi kan göra för att det skall gå så bra som möjligt t.ex. just i sjöfartsfrågorna, i jordbruksfrågor och sådana saker som vi har nytta av i vårt åländska samhälle. Det här är inte bara en dialog mellan Helsingfors och Åland, den här dialogen har Helsingfors till Bryssel. Vi har samma sak. Det här är alltså tudelat på många plan.

 

Jag vill till slut ta upp lite om kommunerna, strukturreformen som det så ofta talas om på det kommunala planet. Det här är någonting som nästan alltid gynnar städer, stora tillväxtcentra, men det missgynnar glesbygden. En centralisering betyder nästan alltid att den enskilde människan kommer i kläm och ekonomiskt tror jag inte heller att den har så stora effekter som många låter påskina. Som jag sade är jag speciellt oroad för den kommunala sektorn. Det är inte bra att vi inte har kommit till skott med landskapsandelssystemet. Jag vill säga redan i det här skedet, att jag hoppas finansutskottet tar detta på verkligt allvar och sätter sig in i den här biten. Vi kan redan i detta nu, med den här budgetbehandlingen, ta upp och göra förändringar i landskapsandelssystemet. Jag tror, efter att jag har hört många från de olika partierna redan, att det kan finnas en majoritet för det tankesättet. Det här hoppas jag att finansutskottet verkligen sätter sig ner och funderar på.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det som ltl Anders Englund sade om Roslin-utredningen var mycket positivt och fräscht. Jag tycker att man mycket har använt Roslin-utredningen till att peka på att det är så dåligt för Åland. Jag har också läst Roslin-utredningen på det sättet att Åland står sig väldigt bra jämfört med andra autonomier just för att vi har vår ekonomiska förutsättning att bygga vårt samhälle, så jag har sett just de positiva drag som ltl Anders Englund lyfter fram och det välkomnar jag väldigt mycket. Jag vill också påpeka att ltl Anders Englund, jag och liberalerna har ofta samsyn när det gäller den kommunala ekonomin och liberalerna har återigen pekat på detta med landskapsandelarna samt kapitalskatten. Jag hoppas också att man i finansutskottet skall ta detta väldigt allvarlig och försöka hitta en lösning redan 2007, man kan inte vänta längre.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Det var mycket att intressant att höra av vtm Viveka Eriksson att vi har en samsyn i dessa frågor. Jag tror det var 6 punkter som Roslin påpekade om landskapet Åland och det var en slutsummering i positiv anda i boken. Det här är någonting som vi måste ta i beaktande, likaså den kommunala biten som vi skall göra under det här året och det är det här finansutskottet som skall se till att man kommer med förslag på den biten, så tar vi det här i lagtinget, så är det fixat!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Jag får säga detsamma, att det var ett bra anförande och det var många intressanta synpunkter. Vad gäller den kommunala finansiella situationen hade vi tänkt återkomma till den frågan i samband med att vi behandlade finanspolitiken. Vi är också ute efter att prestigelöst hitta en gemensam lösning där vi kan stötta upp kommunerna på ett mera varaktigt sätt och vi är öppna för alla tänkbara förslag. Ser vi att vi hittar en gemensam linje i den här frågan som kan bära genom finansutskottet och genom lagtinget kommer vi att delta med intresse i en sådan diskussion.

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Jag kan konstatera att efter en sådan här debatt om den kommunala reformen och kommunernas problem tycks vi mer och mer komma till en samsyn i lagtinget bland många partier och det är jag glad för, ltl Mats Perämaa.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Ltl Anders Englund tog upp många viktiga frågor som jag kan hålla med om, men när det gäller landskapsandelssystemet håller jag också med att det måste hända någonting nu och man måste få klarhet i frågan så att kommunerna får en framtidstro. Jag håller också med om att på andra ställen där det har skett kommunsammanslagningar – vi har inte från socialdemokraterna pratat om sammanslagningar, det är andra som har satt det i socialdemokraternas mun – har det tagits fram ekonomiska och hållbara konsekvensanalyser och det måste också göras här för att man skall veta hur man skall gå vidare. Jag är övertygad om att finansutskottet som helhet kommer att ta tag i landskapsandelsreformen så att vi kan få en lösning under innevarande mandatperiod. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Anders Englund, replik:

Herr talman!

Jag vill tacka ltl Anne-Helena Sjöblom för det svaret och håller med om att man bör sätta sig ner och fundera just på landskapsandelssystemet så att man kommer till rätta med de här frågorna med kommunerna. Det är jag tacksam för.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

(Kl. 11.52). Lagtinget tar nu en paus för lunch och återupptar plenum kl. 12.45.

 

 

                                            --------------------------------------

 

 

(Kl. 12.45). Plenum fortsätter.

 

Vtm Viveka Eriksson:

Talman!

I oppositionen och åtminstone i liberalerna följer vi diskussionen som förs mellan majoritetspartierna. Jag kan konstatera att landskapsregeringspartierna inte är eniga, egentligen i flera frågor, men alldeles särskilt när det gäller den kommunala utvecklingen och den kommunala strukturen.

 

Vi har konstaterat att socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan har ett som vi, kallar det, linjalperspektiv på den kommunala strukturella utvecklingen, alltså ett ovanifrånperspektiv. Man skulle också kunna säga att det är ett Afrika-perspektiv eller ett kolonialperspektiv, för om ni tänker på hur Afrikas karta ser ut så har man efter första världskriget delat in Afrika mellan de europeiska länderna och då blev det emellanåt gränser som var precis raka därför att man satte linjalen på kartan och så drog man upp och dela in områdena sinsemellan. Det är ett perspektiv som inte liberalerna förespråkar. Att sätta linjalen på den åländska kartan och dra ut var gränserna skall gå är ingen bra lösning.

 

Centern, däremot, verkar förespråka mera status quo, alltså att man skall hålla fast vid nuvarande situation. Där tycker jag ändå att jag kan skönja vissa uppluckringar i debatten, men åtminstone tidigare har man gått ut och sagt att alla 16 kommuner skall finnas kvar.

 

Det är, som sagt, intressant att följa debatten men ändå mer oroande därför att för medborgarna, för ålänningarna, är det nog väldigt viktigt att denna väldigt avgörande framtidsfråga får sin lösning, att man tar ett handfast grepp om den. I budgeten kan vi utläsa att man tänker ytterligare fundera under året, inte har man några konkreta förslag. Och det kan man ju förstå eftersom landskapsregeringspartierna inte har en enighet i frågan.

 

Vi har också noterat av den allmänna debatten att åsikter alltmer positioneras kring det som liberalerna faktiskt för snart två år sedan gick ut och sade – då antog vi vårt kommunalpolitiska program – att när man tittar på de här frågorna bör man ha ett medborgarperspektiv, man måste alltså utgå från vad de enskilda människorna har för behov av samhällsservice. Det är alltså servicen som är utgångspunkten och det är där man börjar. Man funderar på: vem är bra på att ge service, ger vi servicen på rätt nivå? Därefter kan man eventuellt gå in för att ändra på strukturerna, men utgångspunkten är innehållet, det som människorna har att förvänta sig av samhällsservicen.

 

Liberalerna ställer sig också frågan vem som gör vad bäst och mest kostnadseffektivt. Vi har resonerat som så att en del saker är kommunerna absolut experter och bäst på att sköta. All service som är och skall och bör vara nära människorna, nära människors service som vi kallar det, där vi speciellt har lyft grundskolan, dagvården för barn, äldreomsorgen, det är service som man organiserar i kommunerna och som man har byggt upp en bra kompetens kring. Men vi har också lyft upp frågan att det finns kommunal service i dag som vi har sagt att är mera smala områden, alltså där de mindre kommunerna inte naturligt kan bygga upp en egen kompetens och har vissa problem att organisera verksamheten. Alla kommuner skall alltså sköta alla dessa smala sociala områden, typ missbrukarvård, specialomsorg, handikappservice, barnskydd m.m. Om kommunerna skall sköta detta borde det också skötas hemma, men utvecklingen går mot att man alltmer ändå måste söka ett samarbete för att kunna upprätthålla dels kompetensen, för det här är mycket specialkompetens och skall alla kommuner upprätthålla den specialkompetensen? Det är också ganska kostnadstungt för kommunerna att klara och sköta det här.

 

Vi har också talat om gränsöverskridande verksamhet, sådant som man har gemensamt, som t.ex. frågan om soporna som vi har lyft fram många gånger också här i lagtinget, att vi tycker att det är en sådan fråga som borde få en mer helåländsk lösning där inte varje kommun skall sitta och tackla de här frågorna.

 

Om jag rent konkret skulle säga vilka frågor liberalerna har tagit fasta på när det handlar just om att man borde se över och möjligen tänka sig en annan behörighet, alltså att någon annan har ansvaret för området eller att man skulle ha en annan organisation, så är det avfallshanteringen, som i dag sköts av några kommuner som har bildat Mise. Vi har Problemavfall, två organisationer ger upphov till en trasslig situation, lagtinget har redan sagt i flera omgångar att får man inte ordning på det här så borde landskapet vara huvudman. Det är liberalernas vision. Landskapet är huvudman för verksamheten, men verksamheten skall sedan skötas av ett landskapet underställt bolag, typ Mise och Problemavfall när man slår ihop dem. Då behöver inte alla 16 kommuner blanda sig i. Vi har i samband med denna budgetbehandling lagt två finansmotioner, en om Medis. Där tycker vi också att landskapet kan ha behörigheten, vara huvudman, men eftersom man inom Mariehamns stad har byggt upp en bra kompetens så kan man tänka sig en organisationsmodell där landskapet köper verksamheten av Medis från Mariehamns stad. Här är också ett problem med Medis att enskilda medborgare i de olika kommunerna får olika service och det är inte bra. Läromedelscentralen är också en verksamhet där vi tycker att landskapet kunde vara huvudman. I dag betalar kommunerna en del av det och landskapet en del.

 

Obunden Samling har lagt en motion om att vissa smala sociala områden skulle överföras till landskapets behörighet. Det är också liberalernas åsikt att man borde bilda någon form av ett ÅSOF (Ålands social- och omsorgsförbund). Redan på nittiotalet motionerade vi, med mig som första undertecknare, om att landskapet borde utreda möjligheten att sätta ihop alla de här smala områdena under ett förbund, under en huvudman. Det gjordes en utredning därför att lagtinget godkände motionen. Då har vi funderat på att ÅSOF kunde, såsom ÅHS, bildas som ett landskapsägt bolag och så kunde man föra vissa smala sociala områden under den verksamheten, typ specialomsorgen, handikappservice och annat.

 

Liberalerna kan i alla fall konstatera – jag hade så mycket jag ville säga men ett 7 minuters anförande är alldeles för kort – att svaret på de här väldigt svåra frågorna, det är inte linjalen på kartan, det är inte status quo, utan någonting måste göras för att långsiktigt trygga att det finns en likvärdig kvalitativ service för människorna.

 

Vårt förslag är för det första alltså genomgång av service: vad som är nära, vad som är viktigt att kommunerna sköter och vad är kommunerna bra på, vem som sköter bäst. Man måste gå igenom detta och se var behörigheten skall ligga. Där behövs också så småningom lagstiftning.

 

För det andra måste man se på den kommunala ekonomin. Man måste via lagstiftning se till att åtminstone skatterna som är genererade i kommunerna faller tillbaka till kommunerna.

 

För det tredje måste man se över landskapsandelssystemet så att det ändras, att man också inrättar morötter, så att de kommuner som väljer att själva gå samman faktiskt får en uppmuntran att slå sig samman eller att söka ett tätare samarbete. I vår modell tror vi också att någon kommun kanske sist och slutligen väljer ett samgående, men det är inte någonting som skall komma uppifrån, utan det skall komma från kommunerna själva, från kommunmedborgarna.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Vtm Viveka Eriksson talar om kommunerna och om socialdemokraternas ovanifrånperspektiv. Jag vill då citera det som jag sade i mitt första anförande: ”En del av våra kommuner får det allt svårare att upprätthålla den lagstadgade verksamheten som skola, vård och omsorg. Det är då motiverat, som påtalas i budgetförslaget, att landskapsregeringen skulle ta ställning till hur en kommunreform och andra strukturella förändringar som kan säkerställa basservicen för medborgarna på Åland, men att det är viktigt i sammanhanget att höra vad kommunmedlemmarna vill. Innan reformen genomförs skall kommunmedlemmarna ha möjlighet att ta ställning t.ex. i folkomröstning…” Utgående från det har vi från socialdemokratiskt håll börjat efterhöra: vad vill kommunmedlemmarna? Vi vill se det här från ett medborgarperspektiv: hur vill de enskilda medborgarna att de enskilda kommunerna skall utvecklas?

 

 

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

För det första är liberalernas linje medborgarperspektivet: kommunerna och kommunmedborgarna skall ha sin röst hörd när man går vidare. Ingen kan komma uppifrån och styra i de här frågorna. För det andra tycker jag att det är en märklig väg som socialdemokraterna går när man har sagt, som jag har läst i alla fall i pressen, att man vill ha tre eller fem kommuner, man har alltså sagt att man vill ha kommunsammanslagningar. Det är den socialdemokratiska linjen. Då blir det konstigt att sedan komma med en folkomröstning. För det tredje, om man ordnar en folkomröstning, vilket jag inte alls är främmande för att vi skall göra så småningom, jag har t.o.m. funderat att i Finström och Geta skulle vi kunna ha en därför att där har vi tagit fram mera underlag, måste det finnas väldigt väl underbyggt material som man presenterar för medborgarna.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Diskussionen om hur många kommuner osv. kan man föra hur länge som helst, men det som vi har gjort i samband med vår enkät är att vi har fått svar från olika medborgare, förslag till eventuellt hur många kommuner man skall ha på Åland i fortsättningen, men vi har inte tagit ställning till det utan vi har frågat en finströmare, en mariehamnare osv., vad de tycker och då har de givit det svaret, men det innebär inte att vi har tagit ställning för hur många kommuner vi skall ha eller överhuvudtaget till kommunsammanslagningar utan det är, som jag har sagt hela tiden, att vi efterhör först vad vill medborgarna? Sedan tar vi ställning.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag tycker att socialdemokraterna har ställt en omöjlig fråga – att gå ut på stan och fråga människor vill du ha en, två, tre eller 16 kommuner? Liberalerna skulle inte kunna svara på den frågan därför att utgångspunkten måste vara en helt annan, utgångspunkten måste ändå vara det kommunerna gör och om kommunerna är bra på att göra det, hur man skall göra det på ett annat sätt i stället. Själva utgångspunkten att börja uppifrån och säga hur många kommuner vi skall ha vi tycker jag är fel. Det måste börja från verksamheten och vad man har rätt att förvänta sig som medborgare i samhällsservice.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Vtm Viveka Eriksson pratar om att socialdemokraterna har ett linjalperspektiv och att man delar upp kommuner med linjaler. Det tror jag nog aldrig någon har försökt göra, men liberalernas stora uppdrag just nu är att försöka koncentrera sig mer på socialdemokraternas politik så att man kanske glömmer bort sin egen! Det jag funderar på är om den enskildes samhällsservice. Vtm Viveka Eriksson pratar om de smala sakerna som missbrukarvård, specialomsorg, barnskydd, handikappservice. Jag tycker att det är var och en kommuninvånares rättighe; att plocka bort det från kommunen och sätta in det under landskapet gör att om man pratar om närdemokrati måste ju den försvinna där! Till på köpet måste det försvåra socialarbetarens arbete oerhört när man plockar bort missbrukarvård och barnskydd – vad blir det då kvar för socialarbetaren när man ser på hela familjen! TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

För det första för fram liberalerna sin vision hur vi vill se på det. Linjalperspektiv tillämpar jag både på socialdemokraterna och Frisinnad Samverkan. Närdemokrati pratar ltl Göte Winé om alldeles särskilt när det gäller de smala områdena. Men hur är det då med närdemokratin när det gäller specialomsorgen? Finns det ingen demokrati i hur man arrangerar specialomsorgen i landskapet? Varför skulle demokratin försvinna för att landskapet är huvudman eller för att man har olika organisationsmodeller där man samverkar? Tanken i detta är att man verkligen skall trygga servicen för enskilda medborgare och att den också skall bli neutral så att inte varje medborgare inte hängs ut som en kostnad, vilket riskeras med nuvarande system i små kommuners ansträngda budgetar.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Herr talman!

Jag har aldrig pratat om att specialomsorgen inte just nu är en närdemokrati, men det jag funderade var med missbrukarvården och om vi stannar kvar i samma resonemang som specialomsorgen är just nu med missbrukarvården, då kommer fortfarande kostnaderna att ligga på kommunerna och då kommer det att bli ett bekymmer där genom att det tas bort från kommunen, och kommunen har inte samma sätt att hjälpa och socialarbetaren tappar konceptet över det. Angående detta med kommunreform vill vi socialdemokrater först höra medborgarna och sedan ta beslutet. Där är vi eniga med liberalerna att alla ålänningar har rätt till samma service. Det är det vi måste ta i första hand och jag sade att vi var eniga här, så därför är det jätteviktigt att vi tillsammans börjar se: vad kan vi göra för ålänningarna för att trygga deras välfärd.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag noterar att sossarna vill veta hur många kommuner människorna vill ha, men liberalerna vill gå vidare för att trygga den sociala och den samhällsservice som kommunerna i dag ger därför att med nuvarande system finns det problem på sikt. Kommunerna har alltså problem med att klara alla ansvarsområden som man har i dag. Nå, varför inte då ge kommunerna möjligheten att sköta de nära människornas service, det som man i dag är bra på att organisera? Skola, barnomsorg och äldreomsorg. Ger man kommunerna utrymme att arrangera och ordna det, så kommer man att klara det bra. Samtidigt samlar man all kompetens när det gäller de smala områdena inom ett gemensamt förbund. Där kommer det att finnas socialarbetare och andra experter som behärskar det här området.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Vtm Viveka Eriksson tar upp det här med status quo och linjalperspektiv och att det finns olika synsätt på det. Socialdemokraterna har gjort en ovetenskaplig förfrågan hos medborgare om olika alternativ och där medborgarna själva har fått säga hur man vill ha det. Det visade sig att 75 procent ville ha en förändring och 25 procent ville ha det som i dag. Det är intressant att veta. Det här betyder inte att socialdemokraterna är för någon kommunsammanslagning och i vissa delar skiljer sig de här bitarna mellan liberalerna och socialdemokraterna när det gäller de kommunala uppgifterna, där vi vill att kommunerna skall sköta så många uppgifter som möjligt.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna tror också att när det gäller servicestrukturen i landskapet måste vi göra vissa förändringar, men vi tycker att socialdemokraternas fråga är ganska omöjligt ställd när man går ut och frågar hur många kommuner vi skall ha. Jag har mött folk som ställdes inför den här frågan, när ni hade er pejling, som har sagt: men det här kan inte jag svara på! Inte handlar det om hur många kommuner det finns på Åland utan det handlar om hur jag fortsättningsvis får en tryggad barnomsorg, hur jag kan vara säker på att personer med utvecklingsstörning fortsättningsvis har en bra specialomsorg, hur jag kan vara säker på att avfallshanteringen i landskapet sköts på bästa, effektivaste och mest miljövänliga sätt.

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Det är möjligt att man kan ha uppfattningen att frågan är omöjligt ställd, men man har också haft den fulla möjligheten att ge ett eget svar, och sådana har också kommit. När det gäller de kommunala bitarna och de smala områden som man vill att landskapet skall ta över är det som jag ser det ett första steg till en kommunsammanslagning i framtiden. Jag vill åtminstone så långt som möjligt inte ha en sådan sammanslagning och jag är rädd för att de starka regionerna på Åland blir starkare av det och de svagare svaga.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalernas modell handlar inte om kommunsammanslagning utan den handlar om att ordna servicen så att man skall undvika att slå ihop kommunerna. Vi tror nämligen fortsättningsvis på kommunerna som förvaltningsenheter, av en massa olika orsaker, men bl.a. för att de är experter på grundservicen som ges i kommunerna: skola, barnomsorg, äldreomsorg som mycket bra exempel. Vi vill alltså ha kvar kommunerna och vi vill se till att kommunerna skall ha utrymme att sköta den verksamheten. Det är ett skäl, det andra är kvaliteten och därför tycker vi att man kan lyfta viss verksamhet och sköta det mer gemensamt och centralt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Vtm Viveka Eriksson sade att liberalerna under debattens gång har suttit och lyssnat på hur regeringspartierna diskuterar kommunstrukturfrågan. Jag kan konstatera att det är intressant att liberalerna också kommer in nu och börjar berätta vad ni tycker. Oberoende vilka initiativ man har tagit förr i tiden är det så att vi måste leva i nuet och alla har haft olika förslag genom årens lopp. Under den här remissdebatten tycker jag i varje fall att vi kan säga att vi i centern har dragit igång debatten på allvar och det är intressant att alla ansluter sig. Vi har varit väldigt tydliga var vi står och vi är naturligtvis glada om liberalerna också bekräftar många av våra visioner och idéer.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman! Jag vet inte hur många gånger liberalerna har fört fram de här frågorna i olika debatter. Vi har haft hemställningsmotioner i lagtinget, vi har fört in finansmotioner, obundna har finansmotioner, jag skulle säga att alla partier har engagerat sig mycket i den här frågan. Jag tror att alla hade mer eller mindre någonting om det i sina gruppanföranden. Det blir lite överdrivet när ltl Torbjörn Eliasson stiger upp och säger att centern på något sätt skulle driva debatten. Det stämmer inte! Vi är alla engagerade i de här frågorna.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!  Jag måste väl få tycka att jag tycker att vi har varit tydligast hittills! När det gäller påståendet att centern har status quo-idéer vet jag inte var vtm Viveka Eriksson har fått det ifrån. Jo, såtillvida att vi vill inte att det skall göras några tvångskommunsammanslagningar, men däremot vill vi tänka nytt och fritt när det gäller kommunernas utveckling. Jag tycker alltså att det är fel att säga att det är status quo. Vi vill att man skall tänka till och utveckla kommunerna så att de kan leda vidare. Där kommer nytänkandet in och det är fel att kalla det för status quo.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag tog det från den allmänna massmediadebatten där det har kommit fram att centern vill bevara 16 kommuner medan de andra regeringspartierna vill ha sammanslagningar. Jag vill också understryka att jag har uppfattat från centerns sida, i den här debatten och också annars, att liberalerna och centern har mycket gemensamma synsätt när det gäller kommunerna och kommunernas framtid. Det gäller inte minst i fråga om kommunernas ekonomi och landskapsandelarna. Det intressanta –  det har jag inte fått klart så här långt i debatten – är hur centern ställer sig till olika överföringar av behörighet och hur man ser på att kommunerna faktiskt sedan på lång sikt skall klara alla åtaganden som man har i dag. Tror man faktiskt att det skall räcka med landskapsandelar för att göra det, vill jag säga att det tror inte liberalerna på, vi tror att man måste göra andra saker också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

”Hela Åland skall leva” har varit centerns inställning hela tiden i kanske 30 år, men den har varit väldigt tydlig under de senaste tio åren åtminstone. Det är trevligt att vi här har fått en samsyn, men jag tycker att det är lite sent för liberalerna att vakna i den här frågan och göra den tydlig och skriva in den i ett program, men det är okej att vi har en samsyn här. Jag tycker att det också skall synas i realpolitiken. Då gäller det nog inte bara att säga att man tycker att servicen skall vara som den är. Liberalerna har varit med om att stänga två skolor under de senaste två åren och där tycker jag att liberalerna behöver förklara sig, för det är lite samma inställning som man kan förmoda att finns också i det stora sammanhanget, att det är lite svårt att se verkligheten men man känner vinden dra åt det här hållet. Av vilken orsak stödde man inte att behålla skolorna i Emkarby och Enklinge?

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag förstår inte vad ltl Jan-Erik Mattsson pratar om. Jag pratar om framåtsyftande kommunalstruktur. Vi har antagit ett program 19.5.2005. Jag har inte sett att centern har fört fram något annat än att man skall ha 16 kommuner kvar. Jag vet inte vad ltl Jan-Erik Mattsson är ute efter!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag efterlyser en framåtsyftande realpolitik. Det är helt okej om man har ändrat sig, men den realpolitik som har varit är att liberalerna har varit med och stängt två skolor – och man kan fråga sig om man tänker fortsätta med det. Man säger en sak och gör en annan, det är lite så som jag funderar.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalernas realpolitik är att vi återigen i år för fram två stycken finansmotioner som har som mål att trygga ekonomin i de åländska kommunerna. Vi hoppas innerligt att centern också i finansutskottet skall bistå och att man där skall hitta någon sorts gemensam kompromisslinje. Såsom utvecklingen är i dag kan det inte fortsätta. Under 2007 måste det hända någonting med landskapsandelarna och kapitalskatten borde återföras till kommunerna. Det är liberal realpolitik.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Jag upplever att vtm Viveka Eriksson skapar en större motsättning mellan liberalernas syn på den här frågan och det som landskapsregeringen för fram. Om vtm Viveka Eriksson tittar på det reformarbete som vi har satt igång med ÅSUB-undersökning och förstudier så har det precis de utgångspunkter som vtm Viveka Eriksson lyfte fram, nämligen att servicen skall vara tillgänglig. Vi behöver ökad kompetens, det skall vara en stark lokal demokrati osv. Utgångspunkterna för diskussionen är precis desamma för landskapsregeringen.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Det stämmer. Jag blev mycket förtjust när landskapsregeringens rapport från ÅSUB kom. Jag är också mycket nöjd med Robert Lindfors utredning. Båda utredningar går nämligen helt i linje med det som liberalerna sade för två år sedan. Vi tycker att det är bra utgångspunkter som landskapsregeringen har. Det vi dock efterlyser och saknar är att ta tag i sakerna; nu har man utredningarna – vad vill man göra, vad tänker man göra? Konkreta åtgärder finns inte i budgeten, men utgångspunkterna är helt okej.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell, replik:

Herr talman!

Ja, nu finns utredningarna och nu måste vi gå vidare tillsammans, men det är som vtm Viveka Eriksson en stor och viktig fråga och man skall väl inte rycka och knycka för snabbt i det innan vi har allt klarlagt. Det är det som vi fortfarande jobbar med. Här säger vi att det är viktigt att processen om kommunerna och landskapsandelssystemet förs samman för de hänger väldigt tätt ihop. Det här är varken linjaler eller någon annan översittarpolitik som vtm Viveka Eriksson för fram, utan så här går demokratiskt arbete till: först utreder man fakta och sedan tar man ställning.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

I lagtinget förväntar vi oss alltid att landskapsregeringen skall presentera visioner, något framåtsyftande: vad är det man tänker göra. Har man utrett borde man också ha någon slags idéer om hur man skall gå vidare från utredningarna och det saknas. Jag konstaterade i mitt anförande att jag förstår varför det saknas, just för att det är en så djup oenighet mellan de olika landskapsregeringspartierna om hur man skall gå vidare, så det finns en alldeles klar förklaring.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Vtm Viveka Eriksson nämnde ordet kostnadseffektivitet och jag skulle vilja veta vad vtm Viveka Eriksson menar med kommunal kostnadseffektivitet när det gäller våra välfärdstjänster som kommunerna producerar. Det är nämligen så att välfärdsorganisationer och –tjänster är väldigt slimmade i dag. Låt mig ta ett exempel. I äldreomsorgen tenderar det till att man inte har tid att sätta sig ner och prata med de patienter som har behov av det i dag på grund av att organisationerna är så slimmade. Det är alltså kostnadseffektivt, men ur en annan aspekt vill jag inte ha en sådan utveckling. Hur ser vtm Viveka Eriksson på problemet med kostnadseffektivitet?

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Jag och liberalerna värnar väldigt mycket om grundvälfärden, vård, skola och omsorg, som vi brukar räkna upp som ledord, men välfärden är väldigt viktig. När jag pratade om kostnadseffektivitet utgår jag från vårt program där vi säger att det finns ett medborgarperspektiv på samhällsservicen och att människorna ute i samhället förväntar sig för det första att samhällsservicen håller hög kvalitet och för det andra att den är kostnadseffektiv. Att vi skall göra det på bästa möjliga sätt är vad människorna förväntar sig av oss. Jag är inte alldeles säker på att man gör jättestora inbesparingar genom att slå ihop enheter, men däremot tror jag att man kan vinna hemskt mycket i kvalitet genom att sätta ihop de smala områdena. Nu sitter varje liten kommun och kämpar både kvalitetsmässigt och kostnadsmässigt med att klara de små områdena.

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Vi politiker tenderar att föra in marknadsekonomiska lösningar i välfärdsproduktionstjänsterna och det är ett risktagande med en sådan diskussion. Jag menar att det finns andra aspekter än att bara slimmade ekonomiskt effektiva organisationer. Man måste titta på andra saker, mänskliga aspekter också. När det gäller kommunreformen är jag öppen för den; jag har inte tagit ställning till den. Jag tycker att det är bra att vi tar debatten om våra kommuner. Jag sitter själv med i en kommun och jag vet att det är svårt i vår kommun med välfärdstjänsterna; vi har inte så mycket handlingsutrymme. Jag välkomnar debatten, men jag har personligen inte fattat något beslut om kommunerna.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Ltl Lagerberg och jag är väldigt eniga om att den mänskliga aspekten i vård och omsorg är mycket viktig. Liberalerna har därför ett medborgarperspektiv också då vi närmar oss frågan om den kommunala strukturen. Vi har kunnat konstatera via massmedia att socialdemokraterna har fattat något beslut om att man skall ha kommunsammanslagningar. Och det måste vi ändå tro på för inte har man heller gått ut och dementerat att man inte förespråkar det. Därav har jag dragit slutsatsen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag ser att det finns en samsyn mellan liberaler och center och det gäller främst begreppet som vtm Viveka Eriksson förde fram om likvärdig kvalitativ service för kommuninvånarna, det som vi kallar för tryggad närservice. Vi har också en samsyn när det gäller individperspektivet, att servicen bör utgå från individen. Vi är helt ense om att i många fall är kommunerna bra serviceproducenter. När det gäller spetskompetensen som alltmera efterfrågas från kommunalt håll inser vi också problematiken, visst, det är sant, däremot är vi i dagsläget inte riktigt ense om att man skall göra det till en större enhet. I dagsläget tror vi snarare på köptjänster av spetskompetens.

 

Vtm Viveka Eriksson, replik:

Talman!

Liberalerna är inte på något sätt fast i hur organisationsmodellen i sista änden blir. Vi inser att vi måste granska och utreda det väldigt ingående. T.ex. finns det en sådan aspekt att om landskapet tar över en del av verksamheten så kommer behovet att se över kontrollverksamheten. Det är en sådan sak som man måste fundera på: hur organiserar men en modell där landskapet är verkställande myndighet det eftersom också landskapet är övervakande myndighet. Där har vi också en modell för hur vi tror att man skulle kunna lösa det. För att komma vidare måste det föras dialoger mellan partierna för att man skall hitta en gemensam linje vad man finner som bästa organisationsmodell. Vi har t.ex. föreslagit att i en del fall kan en kommun ta på sig att ha ansvar och sedan får man sälja tjänster. Det är en modell.

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Viktigt att komma ihåg när man resonerar kring kommunstrukturen är att vad är en kommun? Vem är en kommun? Det är invånarna som är själva kommunen. Det är det allra viktigaste och det får vi inte glömma bort. Det känns bra. Jag tycker att liberalerna presenterar en väldigt konstruktiv politik, även om jag inte omfattar den till alla delar.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

 

Ltl Åke Mattsson:

Herr talman!

Jag kommer att hålla mig till en liten text i allmänna motiveringen men med ett mycket stort innehåll, nämligen miljöpolitiken. Jag har en finansmotion om en miljödelegation, det är fråga om en hållbar miljö för Åland. Vi kan konstatera att landskapsregeringen tänker tillsätta en ny

ny hälso- och miljöskyddsmyndighet under det kommande året. Den nya myndigheten kommer att omfatta miljöbyråns miljöinspektion, alkoholinspektionen, veterinärvården, laboratorieverksamheten, miljöprövningsnämnden samt hälsoinspektionen vid ÅHS. Personalen inom de olika verksamheterna kommer att slås ihop.

 

Räcker det här? Nej, inte för miljön i alla fall.  Med tanke på hur spretig och oenig  debatten var då miljöhandlingsprogrammet diskuterades här i lagtinget då ett hållbart näringsliv stod i direkt konflikt med en hållbar miljö och alltså bromsade vad jag vill kalla för en hållbar framtid. Det riktades också kritik mot social- och miljöutskottet att miljöhandlingsprogrammet tog för lång tid att behandla och att betänkandet inte gav de tydliga svar man hade förväntat sig. Jag tror att vi alla sosm var med i social- och miljöutskottet kan konstatera, att  det finns inte förutsättningar att ett utskott kan ta sig den tid som fordras för att klargöra alla de frågor som finns i den här typen av program.

 

Den här frågan är mycket stor och det är uppenbart  det behövs ett forum eller kanske två där frågorna om hållbar utveckling kan analyseras, värderas och diskuteras.

 

Vi ser när det gäller miljökravet här på Åland har vi ett krav på att vi skall ha

 

  • Ett rikt växt- och djur liv med begränsad klimatpåverkan
  • Frisk luft Skyddat ozonskikt
  • Rena hav, sjöar och vattendrag
  • Ett rikt odlingslandskap ingen övergödning och giftfri miljö
  • Grundvatten av god kvalitet
  • Bara naturlig försurning
  • God bebyggd miljö med stor tillgänglighet
  • En Levande skärgård

 

  • Hav i balans samt
  • Återupprättade våtmarker och välmående skogar
  • Fungerande sophantering
  • livskvalitet 

 

  • Vårt miljöarbete skall vara ett föredöme.

 

Men det här ställs också mot att alla här vill ha ha egen bil, villa sommarstuga, fritidsbåt och det hör till att man skall åka till Södern minst en gång i året, man skall ha lite kapital på banken, man vill ha god köpkraft att konsumera, arbetstillfällen, full sysselsättning, god samhällsservice, god hälsa och sjukvård. Vi vill ha  låga skatter, vi vill ha frihet och rättvisa, god tillväxt, och det är en förutsättning för att det här skall lyckas samt ett säkert tryggt liv, bra sjukvård, ett

hållbart pensionssystem, billig energianvändning i boendet, billiga  persontransporter och vi vill också kunna transportera oss från dörr till dörr. Vi är väldigt obenägna att åka kollektivt. Billiga livsmedel hör också till vår konsumtion.

Hela vår konsumtion vill vi att skall ha en låg totalkostnad.

 

Går detta att kombinera? Går det att få ihop det? Ja, det är nog väldigt svårt om vi inte sätter oss ner i lugn och ro och diskuterar det. Jag tror att en lösning på våra problem är att man just gör det här tillsammans. Skall vi lyckas i framtiden kan vi inte bara köra på det ena eller det andra; för att ha en hållbar utveckling krävs det som när man ror i en båt att man skall ro med båda åror, man skall satsa på näringslivet fullt ut, men man kan inte bara satsa på det utan man måste också satsa på miljön. Och det omvända: satsar vi inte på miljön så kommer vi också så småningom att tappa kursen och ro  runt, runt bara. Men det räcker kanske inte bara med att man kan ro rakt, man måste ha en kurs också. Vart är man på väg och vart vill vi rikta vår framtid? Där kommer också miljön och näringen in i allra högsta grad. Det behövs ett forum där de här frågorna diskuteras, där man försöker komma fram till: Vad är en hållbar utveckling för Åland. Det är just nu mycket information som man hör hela tiden när det gäller miljön. Det är olika former av miljöförstöringar som man ideligen diskuterar kring.  Det är växthuseffekter, det är en försurning, det är gifter i miljön, Östersjön håller på att slamma igen. Det dyker upp olika, ibland katastrofala hot som man kanske inte kan ta på allvar alla gånger, men vad är allvar och vad är relevant och vad kan vi göra på bästa möjliga sätt här på Åland?  

 

Där kommer en miljödelegation in och där man kan diskutera: var skall vi satsa krafterna. Delegationen kan jobba med sådant som miljöstödsprogrammet, relevant information från det här bruset som finns med information och använda miljöstöden på rätt sätt. Man kan titta på frågan om enskilda avlopp: hur skall man stöda enskilda avlopp på bästa sätt så att hela Åland skall leva? Då kanske man behöver stöda dem som skall bo lite avlägset också så att de inte skall ta hela sina kostnader för avloppet. Alternativ energikällor: vad är det som funkar bäst där? Man kan förutse implementering av EU-direktiv osv. Den här frågan är alltså stor. Ett forum eller kanske två där frågorna om hållbar utveckling analyseras anser jag att man behöver försöka få fram här på Åland. Det kan som sagt vara en politisk arena och det kan vara en arena med bara tjänstemän eller en kombination av dem båda – det är svårt att säga – jag tror att den måste finna sin form vartefter man bygger upp den.

 

Med anledning av det här har jag lämnat in finansmotion nr 67/2006-2007 och föreslår att i andra stycket i allmänna motiveringen under rubriken Social- och miljöpolitik, underrubriken Miljöpolitik införs följande mening: ”Landskapsregeringen kommer under året att överväga möjligheten att tillsätta en miljödelegation.”

 

Ltl Veronica Thörnroos, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra att ltl Åke Mattsson lyfter upp också miljöfrågor inom ramen för den allmänna debatten. Jag skulle vilja ha ett förtydligande när det gäller miljödelegationen. Är det här nu ytterligare en påbyggnad av byråkratin inom förvaltningen. Är det här ett rådgivande organ, är det här ett beslutandeorgan? Finns det några vidare tankar? Idén som sådan är tilltalande, men den verkar något onödigt lös i strukturen för tillfället.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är jag medveten om. Vi har diskuterat det här en hel del och jag är fullt medveten om att motionen lämnas så här pass löst. Jag tror att det här kan de som jobbar med frågorna få sätta sig in i i lugn och ro och fundera vilket som är det lämpliga. Det finns flera olika sätt att gå vidare på det här. Jag trodde att det från början skulle vara en miljödelegation, men de som jobbar med de här frågorna anser att det behöver kanske vara två olika områden: ett som är lite mera beslutande och rådgivande. Det viktiga är att sakkunniga från många olika områden får sätta sig ner och diskutera det här, så i första hand ett rådgivande organ ja, det skall inte behöva vara beslutande.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

Ltl Brage Eklund:

Herr talman!

Det har varit en lång debatt och det är en ny debatteknik så alla har kanske inte blivit insatta i hur den fungerar, men jag skall försöka att så mycket som möjligt hålla mig till den allmänna delen. Budgeten i sig är volymmässigt den största som vi någon gång har presterat och som vi har hört är det en höjning på 50 miljoner inom några år som den har stigit. Jag tycker att rent allmänt borde man från landskapsregeringen ha kunnat fonderat 10 miljoner, vilket vi skriver också i vår enskilda motion. Säkert säger någon nu, men peka på var vi skall pruta. Jag sade i replik redan, att det är omöjligt med det underlag man har att på så kort tid pruta 10 miljoner när man inte har insyn i verksamheten. Rent allmänt kan man säga att kostnadsutvecklingen inte får stiga på det här viset. Det är omöjligt, vi kan inte fortsätta. Någon gång skall vi bromsa och då är det någon eller några personer som kommer att bli drabbade och då har vi problemet ändå framför oss som vi håller på och går in i nu. Detta om budgeten.

 

Det språkpolitiska programmet har varit upp till diskussion tidigare jag efterlyser igen att det borde läggas fram under hösten. Jag förstår inte idén med att tillsätta en språkpolitisk kommitté som jobbar fram ett program och sedan blir den hängande någonstans och ingenting händer. Det tycker jag inte är rättvist mot dem som har suttit och jobbat med programmet att det inte blir framlagt för lagtinget som ett meddelande. Det har lovats att det skulle komma under hösten och jag hoppas att tidsschemat kan hållas; annars kan man börja ifrågasätta om det är någon vits att man tillsätter kommittéer som jobbar och sedan skall det skrivas om eller vad det är som döljs bakom det här att man inte kommer till skott, det vet jag inte.

 

Debatt har det också varit om den kommunala ekonomin och kommunernas förhållande till landskapet. Det är ett stort problem. Alla vet att landskapet har en god ekonomi och vi hörde finansminister Wiklöf säga att landskapet inte har några skulder och det blomstrar. Vi vet också att kommunerna har det allt kärvare och kärvare. Ltl Torbjörn Eliasson gick i sitt anförande i morse till angrepp mot Ålands Framtid och det kapitel i finansmotionen som står om kommunerna och han var mycket orolig över skrivningen och vad vi vill göra. Jag kan inte se något annat i skrivningen än att vi vill påskynda händelseförloppet, att någonting börjar hända med kommunreformen, utredningar hur vi skall ha det och sedan måste man fatta ett beslut utifrån det. Vi har inte sagt någonting om att vi vill slopa 16 kommuner, vi har inte sagt att det skall vara en eller vilken typ av uppdelning av kommuner det skall vara, men vi måste komma till skott. Vi kan inte år ut och år in, som det nu har varit, skjuta på landskapsandelsreformen och kommunerna blöder. Det är precis det som det handlar om. Som ltl Jan-Erik Mattsson sade igår skall man få en smörgås som plåster på såren, så att man inte precis hungrar ihjäl! Så här kan det inte fortsätta. Man måste hitta en form mellan kommunerna och landskapet och få den att fungera. Det här har vi påpekat tidigare; vi har i olika motioner – jag kan läsa upp dem eftersom ltl Torbjörn Eliasson sade att det var centern som har drivit frågorna framåt och att det är centern som har tagit tag i det här. Det stämmer inte alls! Från det att Ålands Framtid kom hit har vi försökt upplysa om att det skall göras utredningar. Vi hade en hemställningsmotion 2004. I klämmen står det ”att lagtinget hos landskapsstyrelsen hemställer om en utredning över konsekvenserna av en kommunsammanslagning”. Vi hade ett stöd för ett pilotprojekt när Geta och Finström anhöll om medel för att eventuellt sammangå. Det stöddes inte av landskapsregeringen. Vi hade en finansmotion om landskapet och kommunerna: i allmänna motiveringen införs följande skrivning: ”Landskapsregeringen förelägger under år 2005 lagtinget förslag till strategi om hur landskapet kan bidra till stärkt kommunalt samarbete och en kommunreform.” Så har vi ytterligare en motion. Vi har också påpekat högkostnadsskyddet inom specialomsorgen. Att sedan påstå att det är bara centern som har gjort någonting för kommunerna är helt fel! Vi behöver bara gå tillbaka och titta i motionsfloran, så ser man att det finns underlag för annat. Ltl Torbjörn Eliasson läste upp sista meningen i vår finansmotion två gånger för att riktigt förstå den – och ändå förstå han den inte! I stället för att anklaga varandra, så försök samarbeta för att någon ställen. Centern har suttit på möjligheterna att göra någonting för kommunerna under alla år de har suttit i landskapsregeringen och så anklagar de oss andra för att vi inte gör någonting i oppositionen, det är ju ni som sitter på möjligheterna, så ids nu inte komma och anklaga oss som är i opposition utan försök verkställa någonting!

 

Till sist skulle jag vilja säga när det gäller den kommunala delen att finansutskottet tittar på vissa delar när det gäller kostnadssidan, nämligen landskapsandelssystemet, kostnadsutvecklingen i kommunerna, delvis anpassad till nya förutsättningar. Att intäkter från kapitalskatten skall tillgodogöras kommunerna har liberalerna tagit upp i motionerna; i sådant fall där det har genererats skall det återbetalas. Regelverket för utdelning av samfundsskatten måste stå på lite stabilare grunder. Det skall inte påverkas av interna företagsbeslut om bolagsbildningar och skiftande av bolagsbildningar, det är det som är problematiken.

 

Jag tycker att finansutskottet skall ta till sig alla påpekanden om kommunernas bekymmer och verkligen titta och komma till en lösning och inte återigen tröska det i långbänk och inte komma någonstans. Det är inte bra i relationerna mellan kommuner och landskapsregering när det blir på det här viset att man skall i princip springa och tigga. Ltl Jan-Erik Mattsson sade ”svälta räven” och jag understöder honom i det, för man får den uppfattningen i dag att det är lite svälta räven att man pressar fram till reformer eller sammanslagningar.

 

När det gäller miljöpolitik och energipolitik har vi tre möjligheter på Åland och det är att utnyttja sol, vind och skog. Där tycker jag att man måste fatta en klar linje om att det är det vi skall satsa på, om vi skall minska vårt beroende av import och fossila bränslen. Här har landskapsregeringen mycket förtjänstfullt tagit ett beslut att man skall notifiera ett stöd till energivirke, men jag är inte nöjd med det utan jag tycker att man kunde ha satt en summa in i budgeten och är det så att det inte skulle ha blivit notifierat så hade den förstås inte förbrukats. Då hade man påskyndat händelseprocessen och kommit snabbare till ett beslut.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Till den kommunala delen vill jag replikera ltl Brage Eklund och jag tackar för det stöd han framför till det som jag själv har anfört tidigare. Jag hoppas att vi kan få någon form av resultat i den samsyn vi har i den här frågan. Jag blir lite fundersam bara. Det är så att ltl Brage Eklund inte tar ställning till det här med kommunerna på samma sätt som centern gör. Jag hoppas att grundideologin sitter kvar i ltl Brage Eklund när reaktionen från honom i början av nittiotalet kom väldigt starkt med ett förslag om att en del av Eckerö skola skulle flytta till Hammarland. Jag tycker att det skulle vara bra om man kunde få en klar linje från Ålands Framtid hur man egentligen vill ha det med kommunerna. Har det ändrat från början av nittiotalet för ltl Brage Eklund eller är det fortfarande på samma sätt?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Nej, ltl Jan-Erik Mattsson, jag har inte ändrat ståndpunkt i den frågan utan jag har den åsikten personligen att vi skall försöka bevara 16 kommuner om det finns reella möjligheter, men man skall inte vara främmande för att ändra sig om det är så att en reform visar på att det kan finnas några kommuner som är villiga att gå ihop och tjänar på det. Då måste man vara öppen också för den diskussionen, man kan inte låsa sig och sist och slutligen är det medborgarna i kommunen som skall bestämma.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

Det är precis på samma sätt med centern, men vår målsättning är att bibehålla och man kan inte jobba på två spår samtidigt, men det är självklart att kommer två kommuner överens om att man vill gå samman och bli en kommun, så är det inget hinder för min del. Men målsättningen att driva den ekonomiska styrningen från landskapets sida är för mig och centern att vi skall göra det på ett sådant sätt att alla 16 kommuner har möjlighet att överleva framdeles. Det har, som jag sade igår, en stor betydelse för den åländska välfärden att vi har det på det viset.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag tror inte att alls att ltl Jan-Erik Mattsson behöver vara bekymrad att jag inte har samma målsättning, men ändå måste man vara öppen för att göra utredningar och ta fram faktaunderlag till allting. Det är sist och slutligen det som skall ligga till grund för utvecklingen i framtiden.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Bästa ltl Brage Eklund! Jag förstår inte varför du blir så upphetsad och påstår att jag går till angrepp när jag helt sakligt har läst er motion och kommenterar en mening i den och frågar vad ni menar med den! Ni vill att landskapsregeringen skall fatta beslut om vad medborgarna har rätt att kräva i de här frågorna och den meningen ifrågasatte jag och ville att ni skulle utveckla resonemanget. Jag tror inte att medborgarna är beredda att köpa en mening att vi här i borgen skall bestämma vad de skall tänka och tycka. Det var min point här. Ni begär utredningar osv. Men ni vet inte riktigt var ni står och det är vi också intresserade av.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag försökte förklara för ltl Torbjörn Eliasson att via de motioner och det som vi har påpekat tidigare borde det redan ha framkommit att vi vill ha fakta på bordet och hoppas att man jobbar fram ett underlag för hur man kan bevara åländska kommuner. I dag har vi ingenting! Det här kunde man ha drivit från centerhåll. Ltl Torbjörn Eliasson säger att jag blev upphetsad, men det är klart att man blir lite frustrerad. Ltl Torbjörn Eliasson hade en anklagande ton när han framförde att Ålands Framtid inte tar ställning och att vi vill fatta beslut över medborgarnas huvuden. Inte handlar det om något sådant! De skall i demokratisk ordning höras, men för den skull måste landskapsregeringen någon gång vara beredd att fatta ett beslut hur det skall vara.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Herr talman!

Den stora skillnaden är att vi i centern tycker att beslutet skall fattas på rätt nivå. Det är inte vi här som skall bestämma vad kommuninvånarna och kommunerna tycker. Det är de själva som skall göra det i kommunreformfrågan. Vi har klart och tydligt visat var vi står. Vi tycker att det närdemokratiska systemet som vi har vill vi göra allt för att bibehålla, förnya och förbättra på ett innovativt sätt. Men vi har inte av de här raderna kunnat utläsa ett enda ord om var ni står annat än att ni begär utredningar och andra skall komma med lösningarna.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det börjar bli rundgång i maskineriet. Jag upprepade tidigare vad vi har gjort och försökt ta fram faktamaterial för att vi skall kunna ta ställning till en kommande kommunstruktur. Alla här i salen vill ha en kommunstruktur, om det är möjligt, med 16 kommuner. Jag skriver under det, det är inte fråga om det. Men när det gäller landskapsandelsreformen var centern tveksam att fatta beslut om den innan man visste vilken kommunstruktur det skulle bli. Så stod det i tidningen Åland.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Ltl Brage Eklund nämner i sitt inledningsanförande om att han han önskar att spara 10 miljoner ytterligare i den budget som vi har att ta ställning till här i lagtinget. Han vet inte hur han skall spara däremot, den frågan kan han inte svara på. Däremot vet han att man kan spara 10 miljoner till, och det låter lite konstigt i mina öron. Landskapsregeringen har de facto sparat i ladorna ungefär 12,5 miljoner euro till en fond. När det gäller Ålands Framtids redogörelse för andra ekonomiska frågor och hur ett ekonomiskt självständigt Åland skulle klara sig kan man inte heller presentera något svar på den frågan, och den frågeställningen har ni haft en längre tid på er att sätta er in i. Det är lite oroväckande att ni inte kan svara på så här ansvarsfulla frågor som ekonomiska inbesparingar och vad de skall ske någonstans.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag tror att igår när ltl Anders Eriksson var uppe i talarstolen så redogjorde han och förklarade att det skall komma en vitbok från Ålands Framtid. Den har blivit en aning fördröjd, men vi kommer att prestera en vitbok angående de ekonomiska möjligheterna för ett självständigt Åland. När det gäller frågan om att man borde ha kunnat fondera 10 miljoner till i en sådan budget som man har presterat i dag, så sade jag också att det är omöjligt att i detalj gå in – då hade vi fått skriva 100 finansmotioner, och den tiden hade vi inte – och egentligen borde det vara så att landskapsregeringen skulle få budgetförslaget tillbaka och prestera en ny med 10 miljoner fonderat. Men det kan man inte heller begära.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman! Det finns en gammal sanning att spara när man har och spara när man inte har – det blir bara spara det! Jag undrade varifrån Ålands Framtid vill ta dessa 10 miljoner. Är det från de ungdomsarbetslösa eller de som har psykisk sjukdom eller varifrån vill ni ta pengarna?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!  Eftersom jag redan har sagt, att vi inte tänker prestera någon detaljbudget – då skulle vi ha gjort det i motionsväg – kan jag inte gå i svaromål. Inte tror jag att det är fråga om de delar som ltl Henrik Lagerberg räknar upp.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

När det gäller landskapet och kommunerna och de skrivningar som Ålands Framtid har lämnat in förstår jag inte motsättningen. I skrivningen som Ålands Framtid har lämnat i sin allmänna motivering står det att man under 2007 på basen av utförda utredningar bör fatta beslut om vilken omfattning en framtida kommunstruktur skall ha för att erhålla största möjliga effektivitet och kostnadsmedvetenhet. Läser man i budgeten på sidan 12, nästsista stycket, står det i stort sett samma sak: ”Landskapsregeringen kommer därför att ta ställning till hur en kommunreform och andra strukturella förändringar kunde säkerställa basservicen för medborgarna på Åland.” Det här är det viktigaste: hur kan vi säkerställa detta utgående från medborgarnas behov? Jag tycker att Ålands Framtid och ltl Brage Eklund slår in öppna dörrar – vi pratar om samma sak.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det kanske inte är så stora nyanser. Jag tycker ändå att vi försöker säga att man inte får förhala kommunreformen utan man måste fatta ett beslut någon gång. Processen med förhållandet mellan landskapet och kommunerna har skjutits på alldeles för länge redan, så nu måste man komma till förslag och resultat.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Herr talman!

Det intressant är att ltl Brage Eklund och Ålands Framtid föreslår att detta skall man göra under 2007, och i budgeten föreslår landskapsregeringen under 2007. Vad är motsägelsen?

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Med facit i hand och så länge som vi har varit lovade ändringar i landskapsandelssystemet tycker jag att man borde förstärka skrivningen.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Ltl Brage Eklund och centern, och jag tror också landskapsregeringen, har långt samma åsikt när det gäller att vi skall föra en ansvarsfull ekonomisk politik. Vi anklagas nu av ltl Brage Eklund, också från annat håll i oppositionen, för att budgeten inte skulle vara ekonomiskt ansvarsfull, och ltl Brage Eklund säger att man skall överföra 10 miljoner till utjämningsfonden. Ett överförande till utjämningsfonden är bara en teknik sak. Det handlar om att skall man överföra 10 miljoner till borde man ta bort 10 miljoner från något annat område, på konsumtionsutgifter, alltså lönekostnader eller ta bort någon investering. Jag och säkert hela landskapsregeringen är intresserad av att veta att på vilket område tycker ltl Brage Eklund  och Ålands Framtid att man skall göra inbesparingarna? Vi har försökt i vår budgetbehandling att vara så ansvarsfulla  som vi kan vara och se: var kan vi spara och var kan vi skjuta fram samt var bör vi göra investeringar detta år för att vi skall kunna få det åländska samhället att utvecklas på ett positivt sätt och fortsätta att ha en god tillväxt i ekonomin. I dessa sammanhang måste man alltid göra avvägningar.

Man kunde kanske ha gjort någon ytterligare inbesparingar genom att minska på investeringarna, men det skulle i och för sig bara ha inneburit att vi hade skjutit fram problemen framför oss. Och vår bedömning i landskapsregeringen är, som jag tror att ltl Brage Eklund, att trots att vi tar en hel del investeringar i det här budgetförslaget så har vi ändå väldigt stora investeringar framför oss också, så kommande lagting och landskapsregeringar har ganska stora investeringsfrågor att diskutera och fatta beslut om. Och det skall vi i och för sig vara glada för därför att Åland är ett samhälle som växer och utvecklas och då krävs det också att det görs investeringar och satsningar på utveckling. Det skulle vara värre om det skulle ha stannat upp och ingenting skulle hända. Då skulle vi ha en mycket allvarlig situationen, men jag tycker att vi har försökt lägga ett så välavvägt budgetförslag som möjligt, men vi är naturligtvis lyhörda för olika förslag till inbesparingar och jag tror att framför allt finansutskottet borde man då informera om att var är det man skall skära ner och vilka områden är det som i skall drabbas i sådana fall. Vi har ett gemensamt intresse att vi skall föra en så ekonomiskt klok politik som möjligt och också sparsam, för sparsamhet är en dygd också i de här sammanhangen.

 

Herr talman!

Ltl Brage Eklund efterfrågade, och flera andra har också gjort det, det språkpolitiska programmet. Jag har faktiskt full förståelse för att man gör det från lagtingets sida eftersom det har dragit ut på tiden med att komma till lagtinget med ett meddelande. Situationen som den är nu är att direkt när remissdebatten är avslutad är jag beredd att ha en diskussion tillsammans med självstyrelsepolitiska nämnden utgående från det material som vi har och därefter överlämna ett meddelande till lagtinget. Min bedömning är att vi på det sättet ”portionerar ut” de olika debattfrågorna på ett lämpligt sätt i lagtinget i och med att perioden som vi nu är inne i är väldigt mycket fokuserad kring budgeten och ekonomin och när den här remissdebatten är avslutad kan vi ta tag i nästa fråga, och för mig passar det bra att nästa fråga blir den språkpolitiska frågan.

 

Ltl Brage Eklund kan vara övertygad om att trots att det inte har kommit något meddelande hit så är det så att språkfrågorna hela tiden är aktuella i landskapsregeringen därför att det är landskapsregeringens ansvar att se till att bevara Åland enspråkigt svenskt. För ungefär en månad sedan var justitieombudsmannen på besök till Åland och jag hade tillsammans med Lindeman förmånen att träffa henne och hennes tjänstemän. Det som vi huvudsakligen egentligen pratade om var faktiskt språkproblemen i praktiken som finns inom vårdsektorn. Diskussionen och de upplevelser som hon för övrigt hade under sin vistelse här på Åland ledde fram till att justitieombudsmannen nu också för sin del har begärt en utredning över de språkproblem som finns inom sjukvården. Det arbetet är också igångsatt inom landskapsförvaltningen och kommer ytterligare att bredda och fördjupa den språkpolitiska diskussionen som kommer att bli här i lagtinget så småningom.

 

Herr talman!

När det gäller kommunerna sade ltl Brage Eklund bl.a. att det som landskapsregeringen nu lägger fram är lite som att ”svälta räv”. Jag är den första att beklaga att vi inte har kunnat lägga fram ett nytt och reformerat landskapsandelssystem för det tror jag hela landskapsregeringen gärna skulle ha gjort. Men det utredningsarbete som har gjorts och pågår har visat att det är ganska komplicerat och det finns också olika synpunkter som måste beaktas före man kan lägga fram ett sådant här förslag som är väldigt komplext. För min del reagerade jag på uttrycket ”svälta räv” därför att om det finns någon fråga som jag och vi från centern har kämpat för i den här budgeten är det faktiskt att se till att det finns tillräckligt med pengar för kommunerna i budgetförslaget. Jag hoppas också att ltl Brage Eklund har noterat att det finns ganska ordentligt med pengar, så det är inte ”svälta räv”, utan det är nog för min del att se till att man överlever tills man kan komma in i ett nytt system som fungerar bra automatiskt av sig självt. Det var den viktigaste och högsta prioriteten vi fick från vår lagtingsgrupp i vårt arbete med budgetförslaget, och det tycker jag att vi har lyckats med.

 

Herr talman!

Det är väldigt viktigt att notera att vi lever i ett demokratiskt samhälle och där tycker jag att debatten visar på och kommer med all säkerhet att påverka de reformer som kommer att göras samt förändringar som uppstår på grund av landskapsandelssystemet. Jag tycker att debatten som har förts här visar att det finns de facto en klar majoritet här i lagtinget för att vi skall ha en positiv inställning till att försöka utveckla landskapsandelssystemet på ett sådant sätt att man kan ge god basservice runtom på hela Åland. Det stämmer bra med de skrivningar som landskapsregeringen har i sitt budgetförslag; på sidan 215, som ltl Brage Eklund säkert har noterat, skriver vi så här under rubriken Regional utveckling: ”Den regionalpolitiska målsättningen är att alla kommuner skall bevaras livskraftiga. Landskapsregeringen eftersträvar en fortsatt spridd bosättning i landskapet och en jämn befolkningsutveckling i alla regioner.” Det här är en tydlig målsättning och min målsättning är att vi under det kommande året också skall kunna verkställa den på bästa möjliga sätt.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Det är roligt att höra att det äntligen skall ske ett möte om det språkpolitiska programmet så att man kan lägga fram det som ett meddelande till lagtinget. Jag tycker att det har tagit onödigt lång tid för att komma till det beslutet. Om det sedan beror på några andra problem med att det fanns socialdemokratiska reservationer i programmet vet jag inte! I fråga om kommunerna har vi från Ålands Framtid hela tiden, ända sedan vi till lagtinget kom, framhävt problematiken och nödvändigheten av en landskapsandelsreform. Det är klart att man blir lite frustrerad när det aldrig händer någonting. Jag har Eckerö kommun som ett exempel som har problem i dag.

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag har full förståelse för att ltl Brage Eklund blir frustrerad. Det är vi många som är i det här sammanhanget. Man måste ändå vara så ärlig att konstatera att det åländska kommunsystemet är ganska komplicerat. Vi har väldigt små kommuner, vi har skärgårdskommuner, vi har större kommuner och skall man gå in och reformera systemet så att det blir rättvist och uthålligt krävs det en stor kunskap och ganska mycket bakgrundsarbete så att det blir så bra som möjligt samt säkert en del andra strukturella förändringar också för att det skall bli en helhetslösning som gör att vi kan vara nöjda med systemet. Jag är övertygad om att vi egentligen har samsyn i den här frågan, men det är ett stort arbete.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Till först skulle jag vilja säga att ordet ”svälta räv” inte var min uppfinning, utan det var din lagtingskollega centerns Jan-Erik Mattsson som gav mig det ordet. Kompensation enligt prövning finns som hjälpmedel för de kommuner som har lite problem, men som information sade också ltl Jan-Erik Mattsson igår att Eckerö har inte överhuvudtaget fått tillgodogöra sig någonting av det. Jag tror att ifjol diskuterade vi reglerna för prövningsformen. Finns det klara regelverk här eftersom det är bara vissa kommuner som alltid får stödet? Det är faktiskt så om du tar del av Eckerö kommuns budget i dag att det är ett stort problem, och det borde landskapsregeringen känna till vid det här laget, för så många uppvaktningar har de haft.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Landskapsregeringen känner relativt väl till de problem som Eckerö kommun har och också andra kommuner. Det är med dem som vi skall försöka komma tillrätta genom förändringar i landskapsandelssystemet. Men så länge vi inte har de förändringar på plats måste vi se till att vi har tillräckligt med pengar för finansieringsstöd enligt prövning. Den summan höjdes relativt mycket i 2006 års budget och det finansutskottet och lagtinget som gjorde det. Där finns det nu en pott som ännu skall fördelas ut under år 2006 och i budgetförslaget för 2007 finns det, som jag sade, ett relativt stort belopp för hela året och det nya för 2007 är att det också skall bli en fördelning i början av kalenderåret 2007 så att man på det sättet skall försöka underlätta bördorna för de kommuner som har det speciellt svårt .

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Lantrådet säger att det är en stram och ansvarsfull budget. Jag har nog en motsatt uppfattning, men vi ser säkert olika på det. När det gäller de förslag som Ålands Framtid har lagt har vi i år valt att peka på de övergripande linjedragningarna. Vi har föreslagit att man skulle fondera 10 miljoner och vi har också föreslagit en nollbudget, dvs. skillnaden mellan fjolårets budget och det här förslaget är 13 miljoner och det skulle då gå in i överskottet för nästa år.  Man kan kanske tycka att det är att göra det enkelt för sig, men jag tycker att det var en av de konstigaste budgeter jag någonsin har tagit del av. Det var svårt att hitta någonting som man riktigt kunde ta fasta på i och med att pengarna rann ut över alla moment. Som ett svar på lantrådets fråga: 5 procent rakt av hade uppfyllt det förslag vi lade. Jag återkommer till den andra delen i nästa replik.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Att ta 5 procent generellt tycker jag skulle vara att göra det litet väl enkelt för sig. Det skulle säkert drabba vissa verksamheter som kanske redan nu kämpar för att få det att överhuvudtaget gå att fungera. Därför tycker jag nog att man skall vara så ansvarsfull när man är politiker att man säger inom vilka områden och vilka verksamheter som man skall skära ner eller ta bort. Jag medger gärna, ltl Anders Eriksson och inför alla andra också, att det är svårt i den här landskapsregeringen, det har varit det i alla tidigare, att ta bort verksamheter; det är alltid lättare att bygga på nya verksamheter, oberoende av vilka partier som råkar sitta vid makten och ansvaret. Jag tycker att vi ändå har gjort det på ett ansvarsfullt sätt för att om ltl Anders Eriksson tittar på personalutvecklingsstaplarna, så under den här mandatperioden har jag för mig att vi inom centralförvaltningen och de verksamheter som hör hit har vi de facto minskat vår personal. De personalökningar – plus tre personer på hela mandatperioden – har tillkommit därför att vi har fortsatt att låta Ålands hälso- och sjukvård växa och försöker tillmötesgå de behov som finns inom vården. Skulle man inte ha dem skulle vi vara på ett klart minus, dvs. vi hade dragit ner personalutgifterna, konsumtionsutgifterna. Däremot finns det relativt mycket investeringar i budgeten. Vi har skärgårdsfärjan som vi har sagt tidigare och vi har kk-huset samt många investeringar på skolorna, och det är verksamheter som behövs i det åländska samhället. Vi behöver ha utbildningen, vi vill ha en bra och långsiktig skärgårdspolitik och vi vill se till att det finns möjligheter till en god vård. Därför har vi gjort prioriteringar och de måste vi stå upp för och försvara. Vi har gjort det här enhälligt i landskapsregeringen, så därför har jag blivit lite förvånad över en del uttalanden här i salen.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det andra jag tänkte säga är att det finns en viss uppgivenhet från vår sida också, det skall jag ärligt säga. Vi har arbetat oerhört under dessa tre år, vi har lagt detaljförslag, men alla detaljförslag som vi har lagt har hamnat i papperskorgen, så det finns säkert en viss uppgivenhet. När det gäller att ta rakt av så både lantrådet Roger Nordlund och jag satt i samma landskapsstyrelse 1992-93 och då var vi tvungna att göra det, för det fanns helt enkelt inte pengar; om inte jag missminner mig var det 10 procent som man fick ta då. Detta gjorde vi därför att vi var tvungna att göra det, men nu när vi skulle ha ett helt annat rörelseutrymme, när det finns möjligheter att få arbetsplatser inom det privata näringslivet, så gör vi ingenting. Tittar man konkret på den byggnation som budgeten innehåller, så inte behöver alla ventilationssystem t.ex. renoveras nästa år, nog kan man lite skjuta på frågorna också! På något sätt har alla fått allt det här året och det är jag är kritisk till. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

Jag kan försäkra ltl Anders Eriksson att alla har inte fått allt. Det finns många som har fått sina anslag strukna och rödpennan har varit framme. Diskuterar man som ltl Anders Eriksson att man kan lite skjuta fram, men så har man diskuterat tidigare år också och håller man på och diskuterar så att man skall lite skjuta fram och lite skjuta fram, så blir det en väldigt stor hög till slut. Därför har vi försökt ”beta av” så att vi skall ha utvecklingsutrymme och möjligheter för de kommande investeringarna, för vi har stora investeringar framför oss, speciellt inom vårdsektorn. Där tror jag att det finns ett gemensamt intresse från hela lagtinget och den åländska befolkningen att vi skall klara den sektorn så bra som möjligt. Det har prioritet nummer ett inom alla partier, har jag förstått.

 

Herr talman!

När det gäller jämförelsen med budgeten 1993-94, när ltl Anders Eriksson och jag var med, så skillnaden mot då och nu är ganska stor. Då fanns det om jag uttrycker det lite förenklat ”ganska mycket luft” i olika budgetanslag och det var lättare att ta bort det på den tiden därför att det var lite för uppförstorade budgetanslag. Den situationen har vi inte i dag i samma utsträckning och därför tycker jag att det är ansvarsfullare att ha en sparsam linje och att man ger de signalerna till landskapsregeringen och till finansutskottet, men det skulle vara ännu bättre om man också skulle peka på att de här verksamheterna och de här anslagen skall man ta ner. Då skulle det vara trovärdigare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Centern brukar vilja ta åt sig äran av det som är bra i samhället, efter 30-årigt styre, det har man poängterat flera gånger här. Nu borde man ta åt sig den tvivelaktiga äran av att kommunernas situation är den som den är. Det blir ett av lantrådets stora misslyckanden under den här mandatperioden om inte de ekonomiska transfereringarna till kommunerna kan lösas. Vi hade samma diskussion här för ett år sedan med landskapsandelsreformen. Nu har vi inte kommit, som jag ser det, egentligen alls närmare ett slutresultat. Komplierat  är det. Vad kan få oss att tro att vi skulle kunna åstadkomma en heltäckande reform under de månader som är kvar för de facto borde lagtinget få behandla en landskapsandelsreform under vårsessionen i mars för att den skall hinna bli klar under mandatperioden?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Herr talman!

När det gäller att ta åt sig äran är vi alla ungefär lika goda kålsupare att vi försöker väl framstå i så god dager som möjligt inför den åländska befolkningen! På ltl Mats Perämaas fråga: Vad är det som gör att man kan tro att det skall hända någonting under det här året? Det som har skett under år 2006 och sker just nu är de utredningar som Ålands statistik- och utredningsbyrå har gjort under ledning av Katarina Fellman. Det är ett bra underlag som vi har och dessutom har Robert Lindfors gjort ett arbete när det gäller landskapsandelarna, en förstudie och där väntar vi på slutresultatet. När det paketet finns är det dags att ta de politiska besluten i vilken riktning och till vilka delar som skall förändras. Det är mitt svar på ltl Mats Perämaas fråga: Vad är det som gör att vi skall tro att någonting skall hända?

 

Jag vill understryka en sak till, herr talman, som jag tror att är väldigt viktig och det är debatten här i lagtinget kring kommunerna så att landskapsregeringen får klara signaler om var majoriteten ligger i den här frågan hos Ålands lagting och därmed också hos Ålands befolkning.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Herr talman!

Våra signaler från liberalerna har varit väldigt tydliga hela tiden och jag uppfattar att signalerna hela tiden har varit väldigt tydliga från de flesta partier, för eller emot, det är väl kanske centern som sent omsider har kommit till klara ställningstaganden i den här frågan. Men det är i varje fall bra det ändå att vi nu ser hur styrkeförhållandena är. Hur ser lantrådet på det som har först fram av centergruppen att man ändå i finansutskottet nu redan i denna budgetbehandling borde komma till något mera hållbara lösningar för transfereringar till kommunen än instrumentet stöd enligt prövning, som rent budgettekniskt är ett ytterst dåligt instrument för kommunerna.

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag tycker ändå det var lite väl att ta i, ltl Mats Perämaa, när ni säger att ”centern sent omsider”. Jag tror ändå att centern har haft en väldigt klar linje när det gäller kommunerna genom alla år. Och om det är något parti som har försökt göra det så bra som möjligt, tillsammans med andra, det skall jag gärna medge samt att liberalerna och centern i den här debatten har haft en ganska stor samsyn när det gäller kommunalpolitiken, och det skall man naturligtvis ta vara på och försöka göra det bästa möjliga för kommuninvånarna och möjligheterna till närservice. På ltl Mats Perämaas fråga om hur jag ser på finansutskottets möjligheter så tror jag att det är bra om den här debatten på något sätt också avspeglar sig i finansutskottets betänkande så att vi får en klar signal till landskapsregeringen hur en majoritet i lagtinget ser på vilka åtgärder som behöver vidtas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Debatten om budgetens allmänna motivering har nu pågått i snart två dagar, så jag känner att det mesta egentligen är sagt, men jag skall ändå försöka ta några områden som man inte direkt har pratat om.

 

Det står förtjänstfullt i allmänna motiveringen om barnomsorgslagstiftningen. Det är någonting som kommunerna har väntat på ganska länge. Det fanns en majoritet för framställningen i lagtinget och också i utskottet, men den togs tillbaka. Det betyder att i dag har vi ingen lagstiftning som reglerar avgifterna för dagvård. Det står i budgeten: ”Eftersom detta kan medföra sänkta inkomster för kommunerna är avsikten att kompensera kommunerna för inkomstbortfallet.” Det är ganska bra och vi har påpekat att det är viktigt att det kompenseras i den mån inkomster fallit på grund av att man inte kunnat fördela kostnaderna på ett sådant sätt att man fått den täckning man har haft tidigare. Kanske man också vill ha högre täckning, men det är en annan sak. Det här är alltså en positiv grej, men däremot hoppas jag verkligen att vi innan året är slut skulle ha en relevant lagstiftning som kunde godkännas här i lagtinget. Nu är det ganska illa att vi är utan.

 

När det gäller ÅHS står det bl.a.: ”ÅHS har ansvaret för vård, att vården håller rimliga krav på kvalitet och språklig service.” Det är viktigt. Kvaliteten tror jag är bra, men när det däremot gäller språklig service finns det inga rimliga krav på språklig service, utan kravet på språklig service är att det skall finnas service på svenska. Det förekommer fortfarande, fast vi har pratat om det i åtminstone sju år, att det kommer handlingar på finska. Just det ärende som ltl Anders Eriksson tog upp häromdagen som en enkel fråga om utbildning i Sverige att man kräver för legitimation i Finland, på Åland också, en längre utbildning kan hindra läkare att komma hit, men ännu värre är det om de har varit här ett tag och de ser att det är svårt att klara sig på enbart svenska. Det är en sak som jag tycker att hälsovårdsansvariga Harriet Lindeman skall se till att verkligen börjar fungera nu, att man inte bara säger att det har varit ett problem länge – har det varit problem i över tio år är det dags att lösa dem. Man kan inte bara slå sig för bröstet och säga att vi har vetat om det, men det är svårt att komma åt dem. Jag undrar om landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman hörde vad jag pratar om – hoppas det.

 

När landskapets ekonomi nu sägs vara så god anser jag – och jag har en finansmotion också – att de personer som är anställda inom ÅHS och som jobbar där skall avlönas av sjukhuset, och då gäller det även cancersjukskötaren. I dag avlönas cancersjukskötaren med medel från Ålands Cancerfond. Jag tycker att Ålands Cancerfond kan i sin verksamhet stöda kommunerna med de pengar de skulle få över, eftersom lagtinget och landskapsregeringen ofta tyckt att man inte kan stöda de cancersjuka ute i kommunerna för det finns andra sjukdomar. Jag kommer närmare in på den här frågan när jag så småningom presenterar min finansmotion. I varje fall tycker jag att det är en självklarhet. Tiden då man genom allmosor och fonder betalar de sjuka borde för länge sedan ha varit över, men tydligen har man glömt bort det, så därför tar jag upp det.

 

När det gäller vattenvården skriver landskapsregeringen att det skall införas vattenskyddsplaner osv. Våtmarkerna har varit med förut. Landskapsregeringsledamoten Runar Karlsson, som nog är trafikansvarig, lovade att det skulle bli våtmarker på landskapets marker inom detta år. En fråga jag nu ställer är hur många har man anlagt på landskapets marker? Jag tror att det är tomma ord och stora löften men någonting av det har det inte blivit ännu, så jag hoppas att man verkligen tar in det nu fast det inte står direkt våtmarker i allmänna motiveringen, alltså att man anlägger våtmarker och man jobbar på det.

 

Skrivningen om vattenskyddsplaner och omtänksamhet om de små insjöarna tycker jag är bra. Sätt igång dem, det behövs! Vi har sett skräckexempel på hur det kan vara i dem, både de som är vattentäkter och även sådana som inte är vattentäkter.

 

När det gäller Vargsundsådran är jag väldigt tacksam att det har blivit en sluss. Det är en miljöförbättrande åtgärd. Den reglerar vattnet på ett helt annat sätt. Den skall tillåta fiskvandring, det är en kungsådra som har varit förstörd i många år, så där tycker jag att landskapsregeringen har gjort bra. Däremot står det i tillståndet från miljöprövningsnämnden att vägtrumman skall åtgärdas; nu är det nästan inte möjligt att åka igenom på grund av att den har rostat och det har uppstått stora järnflagor som står rätt ut där. Jag föreslår i en finansmotion att man byter ut den mot en ändamålsenlig. Jag har pratat med dem som jobbar på vägavdelningen och de säger att det är egentligen meningen, man vet om att den är dålig, botten är slutrostad, så det är någonting som ändå borde göras. När vi nu har fått en så fin sluss vore det väl idé att man också kunde åka igenom ådran.

 

Det står också om avfallshanteringen. Man funderar på att utreda förbränning osv. Det tycker jag är väldigt bra, det har jag länge pratat om. Att man inser att det finns nya metoder för förbränning är viktigt, utvecklingen går framåt. Man kan inte ha det som i dag att det inte är någon utveckling på det, man ger pengar till Mise, de klarar dåligt av att handha uppgiften, man jobbar inte för att nå rationella lösningar på transport osv., man kör det med lastbil till Sverige för dyra kostnader. Landskapet skall med sina pengar och för det landskapet ger bidrag se till att man utvecklar hanteringen av avfall genom en mera rationell transport, ett billigare sätt eller framför allt, om man lyckas med det, förbränna det på hemmaplan, ta energin ur avfallet, minska transporterna och den miljöbelastning som det innebär. Det är en vettig lösning som också nämns i allmänna motiveringen. Jag hoppas verkligen att man gör någonting. Om det bara skrivs i allmänna motiveringen och man ingenting gör av det blir det tomma ord, floskler, som inte leder någonstans. Iscensätter man däremot det ma har tänkt kommer man att komma långt.

 

Biodiesel och energi för att driva fordon har nämnts. Biodiesel kommer absolut att framställas på Åland den dagen det blir ekonomiskt förmånligt. När oljepriset är så högt eller oljan är så efterfrågad att man får bara det kommer det att göras, men det är svårt att konkurrera med ett drivmedel som är billigare och i det här fallet är oljan billigare. Det är svårt att framställa biodiesel någonstans i Norden till ett pris som är konkurrenskraftigt med oljan. Då luktar det kokta munkar i trafiken och runt färjorna, men så långt har vi inte kommit i dag ännu, det är mera på försöksstadiet.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det var många frågor som togs upp som jag kanske kan återkomma till under de olika sakfrågorna. När det gäller t.ex. cancersjuksköterskan är det en fråga om budget, vad man prioriterar i den och naturligtvis är det så att ÅHS har varit glad så länge cancerföreningen har skött om frågan. Det är samma sak för många av föreningarna fast man inte direkt jobbar på samma sätt som cancersjuksköterskan; vi har reumaföreningen som har en sjuksköterska anställd för rådgivning osv. demensföreningen m.fl. Det är alltså en fråga om prioritering. Jag tror att det är viktigt att cancerföreningen tar en diskussion med ÅHS inför nästa budgetberedning om hur man använder ÅHS:s resurser i förhållande till cancerföreningens resurser.

 

 

 

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag anser igen att ÅHS skall ta en diskussion med cancerföreningen om man inte bör ha dem inom sin avlöning, precis som man avlönar den diabetessköterska och alla andra specialsköterskor i princip inom ÅHS som jobbar där. Cancersjuksköterskan på ÅHS gör i dag en hel del arbete som för övrigt hör till ÅHS. Man kan inte den här gången komma undan med att säga att det finns så många andra sjukdomar som inte får detta. Den här gången tror jag inte att det lyckas, det blir i alla fall inte så bra.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

För mig är det ingen skillnad vem som tar initiativet, men vi kan väl säga så här att cancerföreningen och ÅHS bör ta en diskussion om frågan för att få den löst på lång sikt, särskilt om cancerföreningen har den åsikten att nu vill man inte längre göra på det är sättet utan gör bedömningen att det är ÅHS som skall ta ansvaret. Det är oerhört viktigt att det finns en cancersjuksköterska. Vi vet att den onkologiska enheten har utvecklats mycket och förstärkts på olika sätt och nu är cancerskötaren en del av detta team och det är viktigt att det fungerar.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Som jag sade kommer jag att presentera min motion där det framgår att jag tycker att finansutskottet och lagtinget skall ta ställning till om cancersjukskötaren skall avlönas av ÅHS eller av cancerfonden. Jag hoppas verkligen att ansvarige ledamoten Lindeman går i spetsen och säger att det är självklart att vi bör avlöna cancersjukskötaren, och vi behöver avliva myten att det skall gå med andra medel än samhällsmedel.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Minister Lindeman tog upp frågan om den nya tjänsten som ltl Sune Mattsson föreslår så jag skall inte upprepa det, men det är intressant att notera att oppositionen inte är riktigt eniga om att det här är en så fruktansvärt expansiv budget och det finns all anledning att minska ner på den utan man kommer också med förslag om nya tjänster i budgeten.

 

Det jag skulle vilja reda ut med ltl Sune Mattsson gäller sopförbränningsanläggningen och dess vara eller icke vara på Åland. Ltl Sune Mattsson och hans vänner brukar benämna de här små vindmöllorna för groteska ingrepp i miljön. Då skulle jag vilja fråga ltl Sune Mattsson: Var tänker han placera en sopförbränningsanläggning?

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tänkte inte föreslår var den skulle placeras utan jag sade att man skulle utreda möjligheten att göra det. Man skall naturligtvis göra det i samstämmighet med den region den skall vara och med de medborgare som skall ha nytta av den. Jag är mycket glad över att ltl Fredrik Lindqvist kom in i salen tills jag skulle hålla mitt anförande!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

Jag hör själv till den gruppen människor som det alltid har funnits för många av. Vi var för många i folkskolan, vi var för många i gymnasiet,  under studietiden när vi sökte till olika studieplatser var vi för många och ibland har vi varit för många i yrkeslivet;  arbetslösheten har drabbat några av de s.k. stora årskullarna, efterkrigsbarnen, som vi också har kallats. Vi är för många!

 

Och inte blir det bättre att dagligen få höra att vi är en hot för framtiden när vi går i pension, vi blir också äldre. Men verkligheten är sådan. Antalet äldre kommer att öka och bristen på arbetskraft kommer att vara stor i framtiden. Hur stor den kommer att vara råder det olika uppfattningar om därför att pensionssystemen och möjligheterna till att sprida avgångarna är rätt så stora. Man kan tänka sig att det kommer att variera mellan 10 och 15 år. Vi blir alltså äldre och vi är en stor grupp. Vem skall ta hand om oss och vem skall jobba ihop skattemedel för att trygga vårt framtida välbefinnande?

 

Fru talman!

Pensionärsboomen är inte bara en fråga om fonderade pensionspengar utan även allmänt samhällets beredskap att ordna livet för den grupp människor som under en lång tid byggt upp samhället vi lever i. Det finns många pensionärer på Åland som inte alls behöver vara oroliga för sin framtida ekonomi,  och det är vi glada för, men vi får inte ändå blunda för verkligheten att det finns pensionärer som lever under svåra ekonomiska förhållanden.

 

Och eftersom åldersstrukturen ser ut som den gör, nämligen att det är kvinnor som lever längre och ofta ensamma i livets sista år är detta även en jämlikhets- och jämställdhetsfråga. Kvinnor som ofta varit hemma med sina barn och inte kunnat bygga upp stora pensionsförmåner för sig,  kvinnor som jobbat  i vård och omsorgsyrken med låga löner finns i denna grupp. Pensionen kommer inte att räcka till för den enskilda och samhället kanske inte har pengar till pensioner.

 

Eftersom sjukkostnaderna tenderar att stiga i takt med åldern blir det betungande om man har en låg pension. Dagliga levnadskostnader är också höga i landskapet. Rättvisa avgiftssystem är viktiga för låginkomsttagare i allmänhet men skärskilt viktiga för många  pensionärer. Jag vill här hänvisa till diskussionen vi har haft om ÅHS:s avgifter där vi anser att lågkostnadstaket inte bara skall vara bundet till ålder utan även till storleken på pensionen och övriga inkomster.

 

För att underlätta för personer på väg in i pensionsåldern har liberalerna lämnat in en finansmotion av följande lydelse. Vi vill att man i allmänna motiveringen under rubriken Socialpolitik stryker den sista meningen i tredje stycket och att det införs ett nytt fjärde stycke lydande: ”Landskapsregeringen inför under året ett Ålandstillägg för folkpensionärer och andra pensionärer som lever under knappa ekonomiska omständigheter. Landskapsregeringen avsätter fr.o.m.år 2007 och framåt en särskild pensionärsfond som skall finnas som buffert för framtida behov.”

 

Med den här motionen vill vi ha en strängare skrivning än den som landskapsregeringen har därför att det står i budgeten att man ”avser” att ge extra ekonomiska understöd för pensionärer i landskapet. Vi önskar att denna skrivning skulle kunna komma till stånd redan inför nästa år.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det var vikiga frågor som ltl Raija-Liisa Eklöw tog upp och jag tycker inte att de stora barnkullarna födda efter kriget skall behöva känna att de är för många, att de lever för länge och att de är för många som går i pension, utan det här är ett jättestor grupp medborgare i Finland och på Åland som faktiskt har byggt upp det här samhället, varit jättekreativa och framför allt arbetsamma därför att man föddes under knappare förhållanden än vad det är i dag. Det finns ingen orsak att känna att man är för många utan man skall verkligen vara stolt. Det kommer antagligen att leda till vissa omstruktureringar så småningom om hur arbetet skall formas för att bli gjort.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag lider inte av att det heter att vi är för många, men det är kanske lite provokativt att säga så och föra fram saken på det sättet, men det är också ett sätt att verkligen föra fram ett kommande problem. Jag håller helt med ltl Anne-Helena Sjöblom om att just den här generationen har både arbetat och också strävat till att finna yrken, särskilt i Finland på femtio- och sextiotalet och jobba för sitt land, så dåligt samvete har man inte på det sättet. Men man är förstås rädd för hur framtiden kommer att se ut.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Jag kan förstå att det finns de som är rädda för framtiden därför att man inte vet hur den kommer att se ut. När det gäller pensionsfrågorna som ltl Raija-Liisa Eklöw tog upp, dvs. Ålandstillägget på pensionen, så är jag beredd att stöda sådana diskussioner, men det vi faktiskt inte vet är om det är en fattigdomsfälla och därför måste man utreda det mycket noggrant så att det inte blir så att om man t.ex. har bostadsstöd, rätt till utkomststöd när man är sjuk, de stöden försvinner på grund av att man lägger på ett Ålandstillägg. De sociala fattigdomsfällorna för de lägst avlönade är så komplicerade att jag vill ha det noga utrett.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det är viktigt att landskapet har en god framförhållning och det innebär att man i dag måste sätta igång att jobba med problematiken på alla nivåer. Liberalerna har alltid försvarat systemet med de olika sociala förmånerna att de kan ses som en helt, så att inte den ena tar ut den andra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa:

Fru talman!

Den globala uppvärmningen och de stora förändringarna i miljöerna som pågår på detta klot i vår värld är ett förvånansvärt lite diskuterat ämne här i salen. Det står någonting om det i allmänna motiveringen i budgetförslaget att man bör övergå till biobränslen i stället för fossila bränslen, och det är bra. Men hela hotbilden mot världssamfundet beskrivs inte på det sätt som jag tycker att det borde göras. Det här kommer att bli ett tyngdpunktsområde för alla världens invånare. Den globala klimatförändringen, nu när vi har stora befolkningscentra som i Kina och Indien som så småningom kommer att ställa samma krav på konsumtionsnivå som vi har, kommer att leda till snabba förändringar i energipolitiken och miljöpolitiken, globalt sett. Den här frågan kommer att diskuteras väldigt mycket och vi måste då ta tag i de frågorna för vår del också.

 

Det som diskuteras mycket i samband med detta just nu, åtminstone bland experter, är att kommer en normal marknadsekonomisk tillväxt att kunna lösa dessa problem. Man brukar alltid säga att tillväxt ger möjligheter att förändra verksamheter så att vi också kan lösa miljöproblemen. Jag vet inte har lösningen på det här och jag har inte sanningen heller, men många ifrågasätter om det kommer att gå så enkelt eller kanske vi måste ändra vårt beteende till att leva på det sättet att vi inte förbrukar och konsumerar de råvaror som finns på jorden. I varje fall är jag av den uppfattningen att vi måste göra vad vi kan, åtminstone det som är enkelt att göra, för att förändra vårt beteende. Då tycker jag att en så enkel sak som ltl Katrin Sjögren föreslog att man skall stänga av standby-knapparna på elektriska apparater är någonting som vi kunde göra på ett enkelt sätt. Det här förminskar energiförbrukningen samtidigt som det gynnar individen. Alla tänkbara sätt och möjligheter måste vi försöka lyfta upp för att det skall komma till i vanligt vardagsbruk.

 

Miljöteknik för övrigt är ett av mina personliga stora intresseområden. Jag har en motion som jag kommer att presentera mera i detalj i samband med social- och miljöavdelningens behandling här i lagtinget så jag tar inte upp det i detalj, men jag tror att mycket kan göras på det här området. Jag ser inga hinder till varför inte Åland kunde vara ett föregångsområde vad gäller miljöteknik. Vindkraften byggs ut och det är bra, men det finns så mycket, mycket mera man kan göra. Jag har en vision om att Åland kunde vara ett ställe som människor vallfärdar till för att studera och se på miljötekniska innovationer på många områden och jag hoppas att vi kunde komma till detta.

 

Jag har också en vision om att vi inom en ganska snar framtid kunde konsumera vår sista kilowattimme som är producerad av fossila bränslen. Den här aspekten tycker jag att man kunde väga in i diskussionen om en miljödelegation som ltl Åke Mattsson har väckt. Kanske vi kunde föra in det som en målsättning där att vi skall komma ifrån fossila bränslen inom en nära framtid. Vi har förutsättningar på vindområdet och vi har mycket goda förutsättningar på skogsproduktsområdet genom att omvandla det till biobränslen för användning till uppvärmning och i fordon.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman! Det är en mycket viktig fråga som ltl Mats Perämaa tar upp om energiförbrukningen. Oberoende av om man stänger av standby-knappen på teven eller sätter i energilampor så visar det sig att energiförbrukningen och elförbrukningen bara ökar så att vi kommer att ha brist på reservkraft på Åland redan från 2008. Det är kanske så att vi ännu mera borde titta på hur man skall spara energi och även vatten, speciellt varmvatten, eftersom det också går mycket energi till det. Vi kan kanske fortsätta diskussionen i finansutskottet, men jag tycker att det är en bra fråga som ltl Mats Perämaa tog upp.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman! Jag kan bara tack för stödet. Diskussionsämnet är synnerligen viktigt och det är precis på det här sättet att bara den enkla saken med att stänga av standby-knappen löser inga problem utan det måste flera åtgärder till, och åtgärderna måste genomföras ganska fort för att vi skall minska energiförbrukningen nu så att koldioxidutsläppen minskar fram till dess att vi har förändrat våra energisystem så att hela produktionen, konsumtionen är återvinningsbar. Men det här är en process som alla gemensamt måste delta i och inom bara något år kommer den att bli så väldigt aktualiserad att allting kommer att krets kring det här ämnet, före alla andra politikområden, vågar jag nästan säga.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det är så att varje sparad kilowattimme är sparad energi, men trots att vi sparar och sparar så ökar konsumtionen. Vi måste hitta på möjligheter att minska den totala energiförbrukningen på sikt.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Så är det säkert också och fram till att vi har nått till det kunde vi lämpligen i det här huset vara ett föredöme. Det finns inga hinder för att vi i det här huset kunde installera en så enkel sak som solpaneler så att lamporna som lyser upp debatten här i dag kunde produceras av solenergi t.ex.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Jag stöder också ltl Mats Perämaas intentioner. Jag tycker att det är trevligt att man tar upp en fråga som miljöteknik, och ingen skulle väl hellre än jag se om det kunde förverkligas också ute i skärgården för att få igång ny sysselsättning och företagsamhet. Det tycker jag skulle vara jättefint. Annars tycker jag att vi ändå är på väg åt rätt håll. Ser vi på fjärrvärmeutvecklingen bara i den här arma staden så har vi kommit fram till ungefär 65 procent som utnyttjar den i dag. Det är rätt mycket. Hela bioenergiprocessen tycker jag att är på väg åt rätt håll. Visserligen har det också satsats ganska mycket pengar för att få den att utvecklas. Men den går definitivt åt rätt håll. Vindenergin kommer så att vi kanske inom tio år har 50 procent av vår elkraftsproduktion via vindkraft, men då uppstår igen det andra problemet, det är inte bara reservkraften, utan likströmskabeln som vi diskuterar för 40 miljoner euro behövs också om vi skall klara av att få ut maximalt ur vindkraften. Det gäller att snabbt kunna konvertera riktningen på strömmarna här om det skall fungera. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Allt det där stämmer och resonemanget om att miljöteknik och själva framställningen av miljöteknik kan ha en väldig sysselsättningsfrämjande effekt också, det kan man inte förneka och det måste vi veta och komma ihåg. Det har gjorts en hel del här på Åland också. Det som nämndes om energiproduktion i Mariehamn är ett steg i rätt riktning, men det är ändå inte så innovativt att folk vandrar till Åland för att skåda de åtgärderna. Min vision var den att vi skulle ligga steget före alla andra så att vi skulle vara ett föredöme på det här området för vår omgivning.

 

Landskapsregeringsledamoten Lasse Wiklöf, replik:

Fru talman!

Nästa steg och det verkligt futuristiska, även om det naturligtvis krävs en del forskning och andra åtgärder kring det också, det är att i princip börja utvinna vätgas ur vattnet. När vi kör bilar på vätgas eller andra maskiner och vi får ut lite vattenånga, då har vi nått den grad av miljöpolitik och intentioner i miljöpolitiken som jag gärna skulle vilja se.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag kan nästan ana att finansansvarige har tittat på min finansmotion just på detta område!  (Från salen: nej) Jaså, inte det, våra finansmotioner intresserar inte finansansvarige! Jag har en motion just i den här riktningen och om vi kan komma till det är det mycket innovativt.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jag skall inte tala om ltl Mats Perämaas motion, men jag vill stöda alla tankegångarna. Det är så att just klimatförändringen och miljöförstöringen, som är vår tids absolut största hot, upplever man som en så stor fråga att vi kanske inte kan påverka den. Det är faktiskt på det sättet att vi är en del av samtliga individer här på klotet och vi måste också ta vårt ansvar. Det är bra att vi tar upp det här på agendan och gärna att vi kan göra Åland till en föregångare när det gäller miljöteknik och miljövänlig distribution och produktion av energi. Mycket bra!

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Jag bara tackar för de orden och ser fram emot en bred debatt framöver i Ålands lagting.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Jag delar ltl Mats Perämaas oro för den globala uppvärmningen som sker på vårt jordklot. Naturligtvis har jag som ålänning också ansvar för att våra isberg håller på att smälta i Sydpolen och Nordpolen. Men jag har ingen enkel lösning och precis som ltl Mats Perämaa säger finns det ingen enkel lösning på problematiken. Däremot ser jag ett pedagogiskt problem för den kommande världen, som Indien och Kina, att vi skall förneka dem att skaffa bilar, fritidsbåtar, mopeder, motorcyklar osv. som drivs på fossila bränslen för de har ju samma önskan som oss att få de här sakerna som gör livet lättare att leva. Här ser jag ett gigantiskt problem. Om de också börjar släppa ut koldioxid så kommer den globala världen att accelerera ytterligare.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Det är ett gigantiskt problem och deras krav på att få konsumera också energi och välfärdssaker är lika berättigade som våra krav naturligtvis. Därför är frågan om miljöteknik så synnerligen viktig för att om inte vi har en annan teknik som de kan förfoga över i den situationen som de skall konsumera på det sätt som ledamoten Lagerberg beskriver, så kommer förmodligen klimatet att rubbas på jordklotet så mycket att det kanske inte går att vända tillbaka på rätt mera.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Fru talman!

Därför stöder jag ltl Mats Perämaas tanke om att Åland kanske skulle kunna bli en föregångare på olika lösningar när det gäller energifrågan och som är bra för vårt jordklot.

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Roger Eriksson:

Fru talman!

Vi har nu diskuterat i ungefär en och en halv dag och kommit ganska långt i debatten om olika saker och det har t.o.m. börjat kännas att det blir en s.k. rundgång, att vi upprepar det vi tidigare sagt, men vi kan väl inte undvika det.

Jag skall försöka hålla mig till lite kortare kommentarer och delvis blir det upprepningar av det som har framkommit, men vissa saker bör kanske kommenteras. Jag kan börja med kommunreformen. Det har framkommit ganska klart och tydligt hur liberalerna ser på den här saken och jag har också själv tagit del av förstudien som utförs av Robert Lindfors, där det framkommer en hel del. Ett är i alla fall säkert att någonting bör göras och det kan inte fortsätta på det här sättet som det är just nu. Ett scenario som har framkommit är att om vi inte gör någonting så skulle Åland eventuella bara ha tillväxt på axeln Mariehamn-Godby med en avfolkning i resten av landskapet. Det är ett scenario som vi från liberalerna motsätter oss.

 

Om det i framtiden för med sig kommunsammanslagningar eller samarbete återstår att se. Men vi utgår alltid från medborgarperspektivet, samhällsservicen skall produceras så nära människorna som möjligt och ett initiativ till sammanslagning, samarbete, skall komma från invånarna själva och inte uppifrån. Landskapet kan eventuellt bidra med någon morot men inte med några käppar. En folkomröstning kan också bli aktuell i framtiden, men då bör det vara något konkret att ta ställning till, om det skall vara sammanslagning, samarbete, med vem och absolut konsekvenserna vad det innebär skall framgå.

 

Jag konstaterar i allmänna motiveringen att landskapsregeringen skriver att man utarbetar riktgivande normer för tillgänglighet och köbildning inom social- och hälsovård med vårdgarantin som en referens. Jag kan då framföra här att jag ställde tidigare i år under frågestunden en fråga om vårdgarantin och dess tillämpning eller icke-tillämpning på Åland och hur vi ser på saken. Då fick jag till svar att när vi köper tjänsterna härifrån har vi en form av gräddfil, att vi får vår service direkt, och det är bra. Men nu har uppenbarligen regeringen kommit till annan åsikt, man har tänkt om och det tycker jag är bra, speciellt blir detta mera aktuellt i framtiden om vi tänker på den kraftigt ökande andelen av äldre personer, dvs. den upp och nervända befolkningspyramiden, så den här frågan kommer troligtvis att aktualiseras ännu mera i framtiden.

 

En annan sak som man kan nämna i det här skedet är utjämningsfonden som har diskuterats, kanske inte i den här budgeten men generellt i alla fall. Det är bra också och jag förstår att man skall samla pengar i ladorna för dåliga år, och det har också framförts härifrån denna stol. En sådant tankesätt kan vi också omfatta. Det är bara det att skulle finnas en viss lagstiftning om fonden, hur den förvaltas och hur pengarna skall användas så att lagtingets insyn garanteras, så att det inte bara blir ett litet moment i budgeten som är vid sidan av lagtingets kontroll, utan det bör finnas en lagstiftning som reglerar detta klart och tydligt.

 

En annan sak som jag tycker att faktiskt är ganska bra är skrivningen att landskapet överväger att införa anpassade rutiner för tillståndsadministration inom hälso- och sjukvården. I dagsläget kan man säga att det råder nästan Vilda Västern, vem som helst kan erbjuda inom dessa områden utan krav på egentlig kompetens och utbildningar. En tillsyn anser jag att är absolut nödvändig så att det blir en kvalitetsgaranti för konsumenterna och så blir det också en information om vilka lagar och författningar som gäller. Det är lite så att det råder i vissa fall ganska stor okunskap om detta.

 

Avslutningsvis i detta förkortade anförande kan jag anföra att det står här att landskapsregeringen också överväger under Social- och hälsopolitik/Mål för 2007 att titta närmare på stöd åt vissa utsatta pensionärer. Jag kan i detta anförande avisera att jag har en finansmotion som jag presenterar längre fram som på ett konkret sätt skulle falla under denna rubrik.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm:

Talman!

Jag vill till allra först göra ett förtydligande vad gäller diskussionen som ltl Sune Mattsson anförde om sjukskötaren som är betald av cancerfonden, som han mycket riktigt sade. Men däremot när minister Lindeman replikerade talade hon om cancerföreningen. Det är alltså inte cancerföreningen som avlönar tjänstemannen utan det är cancerfonden. Cancerföreningen har däremot en verksamhetsledare som cancerföreningen också betalar för.

 

Det har varit intressant att ta del av nästan alla lagtingsledamöters hjärtefrågor, många har varit uppe och talat i den allmänna debatten. Det har varit väldigt intressant fastän det kanske inte var riktigt så här det var tänkt med det nya upplägget av debatten; man skulle kanske ha tänkt till lite mera så att man bara hade ett gruppanförande och nu har det blivit en väldigt lång debatt, men jag tycker som sagt att den har varit bra. Man får lite känslan av att regeringspartierna har kommit överens om att under den allmänna debatten kan vi anföra våra hjärtefrågor; sedan när vi kommer till de enskilda verksamhetsområden är det oppositionen som får ta sina motioner och dem stöder ni inte heller! Men jag hoppas att jag har fel att det som man har anfört i sina debattinlägg här också skall visa i realpolitiken att man menar någonting med det och att man vill ha resultat och att man också deltar i debatten när det gäller motionernas innehåll samt att man kan lägga ändringsförslag om det är så att det som anförs i motionen inte är helt och hållet det som man är ute efter; då kan vi ju ändra oss. Jag åtminstone har ingen prestige i det, utan är det så att vi kommer ett steg längre fram inom ett område så att den som faktiskt berörs av de olika frågorna får en förbättring, då  hjälps vi åt att göra det gemensamt, ingen prestige från min sida. Jag hoppas att man kommer med många nya kreativa ändringsförslag till de finansmotioner vi har och så hjälps vi åt att göra Åland som är bra t.o.m. ännu lite bättre!

 

Det som jag hade hoppats på i den här debatten var att vi skulle ha haft en diskussion om det som jag har anfört flera gånger tidigare när det har varit en allmänpolitisk debatt, nämligen vad är det människorna tycker att är viktigt? Vi vet att i valrörelsen går man ut och frågar folk: Vad är det som är viktigt för dig? Jo, det är sjukvård, det är miljö, det är droger, det är familjepolitik och med de glasögonen läser jag budgeten och då kommer jag fram till att det finns en stor skillnad i de insatser man gör mellan hårda och mjuka värden. På de verksamhetsområden som är väldigt människonära, egentligen allt inom socialpolitiken, men också inom miljöpolitiken, har man inte så väldigt stora ekonomiska insatser, men när det gäller lösdriftsladugård, museimagasin, kk-hus, rondeller, golfbanor satsas det väldigt mycket. Jag hade gärna velat höra prioriteringen varför man har valt att prioritera den sidan mera än den som jag vill kalla för mjuka värden. Vad har man gjort för långsiktiga analyser som har lett till att man har lagt tyngdpunkten på just den här sidan? Jag hade gärna velat se att man hade satsat på hemvårdsstöd – ja, men, det är en kommunal angelägenhet säger alla, jo, men pengarna kan man föra från landskapet – alternativt en barnomsorgspeng, man hade kunnat ha en diskussion eller en utredning åtminstone vad gäller barnbidragen, hur det skulle slå för familjerna. Pensionärerna nämner man, men man sätter inga pengar. Då är frågan: Menar man riktigt på allvar att man tänker göra någonting åt den saken? Nästan 500 pensionärer som lever på en summa under 500 euro per månad. Tänker man göra någonting åt det så där på riktigt alltså? Det tänker vi!

 

Däremot har man valt att slå in på en annan väg: man vill titta på det sociala skyddsnätet, bostadsbidrag och utkomststöd. Varför har man valt den vägen i stället för barnomsorgen? Jag skulle vilja veta varför den frisinnade Harriet Lindeman, som jag har upplevt att har värnat om just barnomsorgen och har haft många goda idéer om både privatiseringar och barnomsorgspeng, nu har lämnat de här frågorna? Jag tror att många skulle vilja vara hemma om den möjligheten gavs, att barnen och familjen tillsammans skulle få en mycket lugnare start om den här möjligheten gavs. Jag tänker inte replikera på allt det här som ni säger, att man tvingar hem kvinnorna till spisen igen, att det är förlegat, ni får komma med några nya repliker i så fall. Den diskussionen tycker jag inte hör hemma mera i vår värld. Det var kanske någon gång på sjuttiotalet.

 

När det gäller miljösidan – också en högt prioriterad fråga – talar man om administrativa insatser. Där skall man alltså ha en ny myndighet, samma myndighet skall vara både övervakande, tillsynsmyndighet och tillståndsgivande. För mig är det väldigt svårt att se att det här skall kunna gå ihop inom samma butik s.a.s., men det kanske vi får höra om längre fram.

 

En annan viktig sak som jag också hade hoppats på att man skulle få höra vilka prioriteringar man har gjort gäller barns och ungdomars psykosociala situation. Det har varit ett projekt inom landskapsregeringen ända från den här mandatperiodens början, kanske inte riktigt från det, men åtminstone från mitten av 2004. Hur har man lyckats med det och vad har man kvar på den banan?

Hur har man gjort de prioriteringarna när man inte har något mera att säga inom den rubriken? Det saknar jag också; jag saknar överlag just de familjepolitiska insatserna, som jag tror att skulle vara väldigt, väldigt viktiga för många ute i det åländska samhället.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det är nästan omöjligt att i replik försöka svara på alla de här frågorna, men det kommer ju upp på nytt senare under olika ämnesområden. Jag skall först och främst ta frågan om barnomsorgslagen och varför det står så här beror på att det är den del som vi måste komma till skott med, alltså avgiften. Jag skäms över att vi inte har den frågan ligger på bordet i dag, och det visar hur svårt det är när vi inte har kommit till skott s.a.s. ens inom det området. Jag skulle som ett gott råd till nästa landskapsregering vilja säga att jag tror att det är fjärde landskapsregeringsledamoten som har haft barnomsorgslagen på sig utan att komma till skott och det beror på att alla partier är väldigt tydliga i sin politik inom det området. Det hjälper inte att man skriver i ett regeringsprogram att man skall se på barnomsorgslagen utan man måste också skriva i ett program på vilket sätt man gör det om man skall komma vidare. Det är nämligen så väldigt olika åsikter i den frågan. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Det är här som jag tycker att vi är s.a.s. lite outbildade när det gäller det parlamentariska systemet. Jag tycker att är det så att man har en vision när man är minister så skulle man också kunna söka majoritet någon annanstans. Om det är någonting man tror på, om det är någonting som man vill ge ålänningarna, borde man också kunna utnyttja det. När det blir på det här sättet att många olika partier drar ideologiskt åt olika håll så blir det inga resultat, och det är inte bra för någon. Det blir inte ens en kompromiss. Och blir det det så blir det inte en handske utan det blir möjligtvis en halv tumme; då har det ingen betydelse för den som det berör.

 

Landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman, replik:

Fru talman!

Det är naturligtvis ett nytt sätt att se på parlamentarismen och någon sådan tradition finns åtminstone inte tillsvidare i det här parlamentet. Jag tror inte heller att det finns i andra parlamentariska system, utan det vanliga är att i den regering som bildas försöker man hitta samförstånd i olika frågor. Ju fler partier det finns med olika grundsyner desto svårare blir det naturligtvis. Jag måste säga för min egen del att det är få frågor som engagerar så mycket respektive partier som barnomsorgen och vad barnomsorgslagarna skal innehåll. Personligen ligger jag väldigt nära ltl Gun-Mari Lindholm i barnomsorgsfrågorna. Jag brukar säga själv att det är kanske för att jag börjar bli gammal, jag känner mig lite så när jag diskuterar de här frågorna. Men det har, som sagt, att göra med partiernas inställning men också, märker jag ganska tydligt, med åldern: var befinner man sig som kvinna, man i livscykeln när man har en syn på de här frågorna.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jag har full respekt för ltl Gun-Mari Lindholms intentioner. Det är bara det att hon har inte lyckats i den här regeringen att komma framåt, och det sörjer jag för jag tror att just de här frågorna skulle vara väldigt viktiga, mycket mer viktiga än golfbanor och kk-hus. Man må säga att det är kortsiktigt, men jag tror att det är väldigt långsiktigt att tänka så. Vi skall tänka på familjernas bästa, på barnens bästa. Sedan säger landskapsregeringsledamoten Harriet Lindeman att det här kanske är en fråga om att man har blivit äldre, men då kunde man åtminstone tänka på de fattiga pensionärerna, för det kommer liksom snart! Då kanske det hade legat närmare, så jag hoppas att vi skall få höra det under socialpolitikens område senare!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Ltl Gun-Mari Lindholm säger att hon var besviken över att inte de familjepolitiska frågorna har kommit upp och min uppfattning är att det är just ltl Gun-Mari Lindholm som brukar ta upp de här frågorna i remissdebatten och det är på det sättet intressant, särskilt de familjenära frågorna. Å ena sidan säger ltl Gun-Mari Lindholm att hon inte tänker replikera på vissa saker medan hon å andra sidan vill ha en diskussion! När det gällde kommentaren att landskapsregeringen har slagit sig in på det sociala skyddsnätet i fråga om bostadsstöd och utkomststöd är det så att många av dem som har de allra sämsta pensionerna, men jag återkommer i nästa replik!

 

 

 

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Vi kan bara konstatera, rätta mig om jag har fel, men som jag läser budgettexten har socialdemokraterna lyckats när det gäller skrivningarna angående utkomststöd och bostadsbidrag. Det har socialdemokraterna fört fram under många, många år och nu har man lyckats, medan vi kan se att den andra sidan om barnomsorgen, familjepolitiken, den som jag skulle vilja, har fått stå tillbaka och där undrar jag hur man från socialdemokraternas sida har gjort det här valet. På vilket sätt har man prioriterat? Vilka analyser har man som grund att man gjort en insats just på det område man nu har valt?

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Fru talman!

Det är möjligt att man kan se det så att socialdemokraterna har lyckats. Men i fråga om pensionärerna som har de lägsta pensionerna, som omnämns under kapitlet där bostadsstöd och utkomststöd också finns, så måste ltl Gun-Mari Lindholm ändå tänka på att många av dem lyfter både bostadsstöd och utkomststöd. Och det är inte alldeles lätt att höja vare sig bostadsstöd eller utkomststöd för pensionärer eller andra, eftersom det kan påverka inkomsten på ett sådant sätt att det ser egentligen ut som om man skulle fylla en skål med vatten och så vill man fylla den ännu mera men det rinner bara över. Det betyder inte att de här grupperna får det bättre och därför måste dessa frågor utredas väldigt noga.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Allting är inte lätt! Men har man en vision och en vilja så skall man jobba för den och det var precis som ltl Anne-Helena Sjöblom sade, att jag brukar föra in debatten på familjepolitikens område för att det ligger mig varmt om hjärtat. Men jag skulle hoppas att det skulle vara flera som engagerade sig i den här frågan, så kanske vi skulle nå någonstans. Jag tror nämligen att det här skulle vara viktigt för många barnfamiljer att få en lättnad. Det här kanske inte alla delar, men ni andra kan väl också vara fiffiga nog och komma med egna förslag, så skall vi göra någonting bättre i alla fall.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. Begärs ytterligare ordet under den inledande allmänna diskussionen? Diskussionen är till denna del avslutad.

 

 

Härefter upptas budgetförslaget avseende landskapsregeringen och kansliavdelningens förvaltningsområde. Begärs ordet?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:  

Fru talman!

Inför förra läsårets början fördes en livlig debatt över bristen på studentbostäder. Det är med glädje och viss stolthet jag kan konstatera att vi efter 2007 kommer att ha möjliggjort byggandet av 72 studentbostäder och kunna konstatera att behovet till största delen torde vara tillgodosett.

 

Anslaget för enhetslån för uppförande av hyresbostäder är lite lägre i år än i fjol - beloppet om 5 miljoner euro utgör ett normalår för bostadsbyggande. Intresset att bygga bostäder är stort - anslaget räcker inte till den efterfrågan som finns.

 

Fem miljoner föreslås också för räntestäd till egnahemshus och ägarbostäder i flerfamiljshus.   Vi har ökat anslaget för räntestöd med 140.000 e eftersom vi väntar att räntorna kommer att stiga.

Tillsynen på jämställdhetsområdet är inte organiserat på ett tillfredsställande sätt på Åland. Vi har ingen myndighet som följer upp att jämställdhetslagen följs. Under året skall nödvändiga lagändringar göras för att  få till stånd en oberoende jämofunktion. Eftersom kön är en övergripande "sortering" dvs. oberoende om det handlar om funktionshinder, etnisk härkomst, ålder etc. så handlar det ju alltid om kvinnor och män. Därför kan man säga att kön alltid är en övergripande diskrimineringsgrund och därför vore diskrimineringsombudsmannen den optimala lösningen för att utföra uppdraget.

 

Diskussioner har inletts med riket om att Åland skulle överta en del av jämställdhetsbehörigheten. Eftersom det ligger i allas intresse att jämställhetsarbetet utvecklas anser vi att Åland även borde sköta det praktiska arbetet med att främja jämställdheten inom den privata sektorn.

 

Problematiken med mäns våld mot kvinnor är fortsättningsvis högt prioriterad hos landskapsregeringen. Att som en av finansmotionerna föreslår utbilda trygghetshundar är säkert en välkommen idé som kanske borde jämföras med landskapets tankar om att ytterligare utvidga användningen av trygghetslarm i samma syfte.

 

Förslaget till ny plan- och bygglag är på remiss hos kommunerna och olika intresseorganisationer. Målsättningen är att lagen skall föras till lagtinget i december. Under 2007 kommer en hel del arbete och information krävas för att implementera den nya lagstiftningen. En stor förändring i det förslaget är att den svenska byggbestämmelsesamlingen skall bli gällande på Åland vilket skulle vara en viktig insats för det svenska språket inom byggsektorn. Lagförslaget tydliggör också ansvaret för byggprocessen och ställer högre krav på kvalitetsuppföljning vid husbyggnation.

 

Kommunernas framtid är kanske den hetaste politiska debattämnet. Alla är överens om att en utveckling av dagens system behövs. Landskapsregeringen har givit ÅSUB i uppdrag att göra en förstudie helt förutsättningslöst - utan att utgå från något speciellt antal kommuner eller förutbestämda samarbetsmodeller. Enda kriteriet var närheten till service. Kommunerna har nu lämnat sin syn på utredningen och besvarat ett antal frågor. Nästa steg för landskapsregeringen är  att formulera uppdraget för en mer omfattande utredning. När man fördjupar sig i problematiken finns inte längre några enkla lösningar.  Landskapsregeringens avsikt är att fördjupa debatten, tillföra kunskap och presentera olika konsekvenser för kommunerna.  Vi vet idag att endast 7% av kommunernas utgifter går till administrationen - det är socialvården och skolväsendet som är de stora utgiftsposterna. Missbrukarvården, specialomsorgen och äldreomsorgen verkar vara  stora problemområden  för kommunerna. Om framtida lösningar skall bygga på kommunsammanslagningar, andra större enheter, ytterligare överföringar av ansvarsområden till landskapet  eller utökat samarbete kommunerna emellan behöver belysas ytterligare. Landskapsregeringens målsättning är att servera fakta för kommunerna att använda som grund för sina framtida beslut.

 

Äntligen finns i budgeten ett delanslag för ombyggnad av Självstyrelsegården. Landskapsregeringen strävar till att erbjuda personalen ändamålsenliga och trivsamma arbetsutrymmen. En allmän uppsnyggning och renovering skall utföras som i första hand kommer att handla om förbättrad ventilation och ökad säkerhet men också en förbättrad entré, trivsammare café och matsal samt bättre utrymmen för fastighetsskötseln och Internet-personalen. För hela renoveringen kommer anslag även 2008 och 2009 att krävas. För ombyggnadsarbetet  i lagtinget kommer en planeringskommitté att tillsättas.

 

Förutom en god fysisk arbetsmiljö är det viktigt att lyfta fram den goda arbetslivskvalitén och en personalpolitik som kräver bl.a kompetensutveckling så att personalen kan följa med nya kommande krav samt ge möjligheter till utveckling. Ett fungerande ledarskap är a och o för en fungerande och välmående förvaltning. Vi fortsätter därför att satsa på ledarskapsutveckling för att nå en förbättrad effektivitet, trivsel och tydlighet både i förväntningar och förutsättningar och på så sätt skapa en stimulerande arbetsplats. Vi fortsätter att erbjuda företagshälsovård på hög nivå samt fortsätter att utveckla den interna informationen som en viktig del av en fungerande arbetsplatsdemokrati.  

 

I strävandena att modernisera förvaltningen ingår även att åstadkomma en särskild förvaltningslag. Målsättningen är att såväl för förvaltningen som för allmänheten förtydliga ärendehanteringen och vilka rättsliga regler som gäller. Förvaltningslagen kommer att möjliggöra att   tjänstemännen  får bättre förutsättningar att  utföra sitt arbete självständigt inom myndigheten.

 

Alarmcentralen är en liten arbetsplats som under året haft sex anställda och en tjänst vakant. Alarmcentralen fungerar tillfredsställande - mycket tackvare att personalen ställer upp för varandra och alarmmästaren i stor utsträckning fungerar som alarmoperatör. Under året som gått har jag fört ett flertal diskussioner med personalen och ledningen. Säkerheten kan äventyras eftersom systemet enligt min åsikt är för sårbar. Jag har framfört att jag kommer att föreslå att alarmcentralen skall genom ett samarbete med någon annan lämplig inrättning ombildas till en form av  nödcentral. Ett stort antal utredningar har gjorts under årens lopp och utgående från dem är mitt favoritalternativ ett samarbete med polisen. Men innan det kan slås fast behövs en utvärdering av vilka konsekvenser en flyttning från räddningsverkets lokaler har. Detta arbete pågår. I budgeten står att det är den här diskussionen som försenat utbyggnaden av polishuset - vilket kanske inte är hela sanningen. När det gäller polishuset väntar vi på resultat av förhandlingar med polishusets grannfastigheter.

 

Husmodersskolan förslås genom en ny princip att i första hand erbjudas till Saltviks kommun - vilket kritiseras i en av finansmotionerna som anser att fastigheten borde bjudas ut på den öppna marknaden. Husmodersskolan har två gånger varit utbjuden till försäljning på den öppna marknaden och senast ansåg lagtinget att prislappen var för låg särskilt efter att information framkom om att landskapet var skyldigt att återbetala moms  för en del   nyrenoverade  utrymmen.Momsskyldigheten föreligger inte längre. Vill finansutskottet och lagtinget sälja husmodersskolan på den öppna marknaden accepterar landskapsregeringen självklart detta.

 

Principen att kommunerna skall ges förtur för vissa fastigheter är tänkt vid fastigheter som husmodersskolan där det visat sig att kommunen kan ha intressen att använda fastigheten till ett samhällsnyttigt ändamål.

 

Landskapsregeringen föreslog i budgeten för 2006 att ett antal fastigheter skall avyttras. Flera av dessa är just nu aktuella för försäljning. Landskapet äger ett stort antal byggnader och det har visat sig att bristande resurser lett till att skötseln inte till alla delar är tillfredsställande. De byggnader som är rena bostadshus är till största delen redan upptagna i budgeten för försäljning. Kvar har vi några som tex har gemensam värmecentral med andra av landskapets byggnader eller som inte får någon naturlig tomt om den särskiljs från fastigheten.

 

Landskapsregeringen har utgående från den omfattande utredning som gjorts av landskapets fastigheter haft en ytterligare genomgång över byggnaderna inom de olika kategorierna och gjort en plan över vilka som direkt kan avyttras och vilken användning de övriga byggnaderna skall ha. Något som inte tidigare klargjorts är att de flesta av byggnaderna i landskapets ägo är museala byggnader som inte lämpar sig för boende eller som utgör en viktig del av en kulturhistorisk helhet.

 

Fastighetsförvaltningen utvecklas successivt inom förvaltningen. Vi har valt att genomföra förändringen stegvis främst genom att undvika behovet av att rekrytera tilläggspersonal.

 

Slutligen, herr talman, föreslås i en finansmotion att anslaget för byggandet av ett museimagasin skall strykas. Vi bygger museimagasinet för att kunna frigöra attraktiva affärslokaler i centrala Godby. Så snart vi kan flytta bort museiföremålen kommer således aktierna i museilokalerna i Godby Center att säljas. Vi har gått igenom vilka byggnader vi har i egen ägo och vi har även annonserat efter lokaler som kunde fungera som museimagasin. De alternativ som stått till buds skulle samtliga kräva stora tilläggsinvesteringar, varför bedömningen har blivit att en nybygge blir mer ändamålsenligt. Beslutet om att uppföra ett museimagasin togs redan i förra årets budget men för att förverkliga byggandet krävs anslag  även 2007

 

Fru talman. Det här är ett axplock ur de moment som finns under kansliavdelningens ansvarsområde men tiden medger inte att fler behandlas.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Ledamoten Britt Lundberg nämner AMA-byggnormerna som skall fastställas. En fråga som faller mig på läppen är: Hur kommer det sig att AMA-byggnormer följs i det offentliga byggandet redan nu när de inte är fastställda. I en konfliktsituation uppstår ytterligare en konflikt därför att då hänvisas det till att landskapet inte har fastställt AMA-byggnormerna. Jag förstår inte varför man har dragit ut så på tiden med att fastställa dem. När det gäller museimagasinet var jag en av dem som förespråkade ett privat byggande, och det gör jag fortfarande. Det hade man kunnat komma till om man hade velat upphandla en sådan grej och inte bygga i landskapets regi. Det här är ett typiskt exempel hur man slösar med allmänna medel.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

I den förra regeringen fattades ett beslut om att samtliga – jag är osäker på formuleringen – men de egna byggnader som landskapet uppför skall följa AMA-reglerna av den orsaken att man skall ha möjlighet att kunna bjuda ut framför allt byggena helt och hållet på svenska. Jag har under min regeringstid fattat beslut om att för alla som skall få finansiering från landskapet skall alla dokument som ligger till grund när bygget bjuds ut finnas på svenska, men där är inte AMA-reglerna bestämda. När det gäller övergång till de svenska byggbestämmelserna kommer det naturligt att finnas en grund från de svenska byggbestämmelserna till AMA, men AMA är inget myndighetskrav utan det är egentligen bara ett ”märke” på byggbestämmelser där privata sektorn formulerar reglerna. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Om vi har en offentlig byggnad, typ sjukhuset, så när konflikter uppstår hänvisas det till att normerna inte är fastställda i landskapsregeringen; då uppstår det en ny konflikt. Det är ett problem när man rekommenderas att följa en norm som inte är fastställd av landskapsregeringen och därför begriper jag inte varför man inte har gjort det redan.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Det där måste vara en grund från en tidigare landskapsregering som jag måste kolla upp i så fall att det inte är något problem med, för jag har inte uppfattat det som något bekymmer överhuvudtaget utan det viktiga har varit att man skall veta vad man bjuder på, så att vi skall slippa alla de många konflikter som har varit med missförstånd om vad som har ingått i entreprenaden eftersom man inte har kunnat läsa RT-korten som har varit som grund och som enbart har funnits på finska.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Att tvinga husmodersskolan på Saltviks kommun mot deras vilja är lite märkligt. Framför allt rent ideologiskt borde man inte förbehålla kommunen rätten att förvärva byggnaden utan den skall bjudas ut på den öppna marknaden. Jag tycker att det är förtjänstfullt av minister Lundberg att säga att det är fritt fram för lagtinget att ändra det. Det blir extra prekärt när en privat entreprenör i tidningen bönar och ber att snälla, låt oss köpa det, så vi får göra någonting bra av det. Låt oss ändra det då här i lagtinget och låt oss höra om ledamoten Britt Lundberg tycker lika?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Som ltl Danne Sundman säkert minns var det lagtinget som sade nej till försäljningen förra gången. Landskapsregeringen föreslog att det skulle säljas. Det var just angående tilläggsinformationen om återbetalningskravet på momsen och man tyckte att priset blev för lågt. Jag håller fast vid att tycker man att det är bättre att sälja den ytterligare en gång på den öppna marknaden så respekterar vi självklart det från landskapsregeringen. Vi har haft en diskussion med Saltviks kommun där kommunen har visat intresse, men kommunen har sagt att man vill ha den helt gratis, vilket vi förstås har svårt att göra utan några krav på vad fastigheten skall användas till – kanske Saltviks kommun i stället sedan kan sälja den. Det tror jag inte heller att man skulle tycka att är en bra användning av skattemedel.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Talman!

Lite omskrivning av historien. Det var så att det var en majoritet i lagtinget som sade nej till en försäljning. Den nya regeringen hade suttit bara några veckor så gick man ut hårt och klantade till det rejält när man missade detta med momsen på husmodersskolan, men vi ville inte att den privata entreprenören skulle bli lidande av det utan vi ville sälja. Och det vill vi n också och därför har motionerat om att principen skall tas bort och fastigheten bjudas ut igen. Sådana här fastigheter skall sättas i privata händer så att kapitalet får verka och komma till nytta.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Ingen vill hellre än jag att husmodersskolan skall få aktivitet och att det skall bli liv och rörelse där. Jag har absolut ingen prestige eller någonting annat i på vilket sätt den säljs. Det är helt upp till lagtinget att besluta om sina fastigheter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag kommer att hålla mig till frågan om alarmcentralen och utredningen om den. Jag har förstått att man har gått till botten och analyserat den biten ganska mycket. Men det finns en lika viktig sak i det här sammanhanget och det gäller polishuset. Jag anser att man kanske borde gå lika mycket till botten där och analysera om det verkligen är ändamålsenligt att bygga till det enligt nuvarande planer. Jag återkommer i mitt anförande till den frågan längre fram, men jag skulle redan nu vilja höra ledamoten Britt Lundbergs syn: Är det verkligen ändamålsenligt att bygga till Ålands polishus? Borde man inte vänta på att man får en ny polismästare, som har annonserats ut och att man eventuellt också hade en polisstyrelse?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Det är absolut den nya polismästaren som skall hålla i planerandet och byggandet av det nya polishuset och beroende på vad man kommer fram till i det nya rumsprogrammet och om det är möjligt att få ett acceptabelt polishus på den tomt man är nu och om det går att få loss grannfastigheterna, så har det hittills varit landskapsregeringens linje. Visar det sig omöjligt får man väl ompröva det, men det är i dagsläget utgångspunkten.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Herr talman!

Det var ett bra svar och det är roligt att höra att man inte är låst utan fortsättningsvis kan titta öppet på frågan. Då hoppas jag också att man tittar på posthuset som ett alternativ till polishus, vilket man från polisens sida tycker att skulle vara ett mycket ändamålsenligt förslag.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Vi får alltså återkomma till den här frågan, men vi utgår från att polishuset skall kunna byggas där det står i dag med tilläggsutrymmen på fastigheterna som finns invid. Men vi har det inte klart ännu, så därför kan vi inte gå ut med vare sig utfästelser eller någonting annat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag skulle gärna hur landskapsregeringen har tagit beslutet om alarmcentralen, bara som en förklaring eftersom det har tagits beslut i finansutskottet och som lagtinget senare omfattade, att alarmcentralen skulle kvarbli där den är och nu kommer man med en ändring av lagtingets beslut. Jag tycker att då är lagtinget besjälad av en förklaring. Ledamoten Britt Lundberg sade just att man alltid respekterar lagtingets beslut. Vi vill alltså höra en förklaring.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Bakgrunden är egentligen att jag inte vet själv hur processen gick till när man kom fram till sammanslagningen av alarmcentralen och polisen i den förra omgången. Men det jag har kommit underfund med som ansvarig snart två år för räddningsväsendet är att jag inte är trygg med det system vi har på alarmcentralen i dag. Och tiden har arbetat, i dag är inte personalen emot det; alarmmästaren säger också att han tror att vi måste komma till en annan lösning. Men för ett antal år sedan trodde man att nej, vi orkar hålla det kvar, och vi vill vara en egen enhet osv. Däremot finns det nya komponenter som har kommit in i utvecklingsarbetet som det kanske är för tidigt att komma in på just nu, men just det som en nödcentral betyder är det också att man då har dubbel bemanning och att man har samma uppgifter och man skall också kunna utföra andra uppgifter för att fylla upp arbetstiden. Jag tror att det här har varit den förlösande faktorn, att man inte skall vara två stycken som arbetar sida vid sida med olika löner med olika uppgifter, för det har väckt konflikter.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Herr talman!

Jag tackar för beskedet om att museilagret kan flyttas. Det kunde ha skett långt tidigare, men det kan man inte beskylla den driftiga minister Lundberg för. Men när jag nu har ordet vill jag påminna om att Grelsby kungsgårds administration kräver vissa resurser också för att hålla den byggnaden i acceptabelt skick så att den är en någorlunda prydnad för sin omgivning. Jag tänkte fråga om det finns några planer för Grelsby sjukhusfastigheterna? Jag tror att det är viktigt att man i god tid skulle börja fundera på vad de skall användas till efter det ÅHS har lämnat dem. Särskilt för kommunerna är det viktigt att veta det eftersom kommunerna skänkte dessa fastigheter till landskapet Åland i samband med ÅHS-reformen.

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Grelsby sjukhus har vi diskuterat i gruppen som har gått igenom alla fastigheter också vi har kommit fram till det att så fort det är definitivt klart att den psykiatriska sjukvården flyttas därifrån så skall det på ett väldigt tidigt skede bjudas ut så att entreprenörer skall ha god tid på sig, gärna år, att fundera på vad man skulle kunna göra för investeringar, vad de skulle vilja göra av det här, alltså att informera om att det här kommer att bli till salu, börja fundera nu vad ni skulle kunna använda det till och sedan kommer det förstås att bjudas ut i sedvanlig ordning. Men planen är att det skall bjudas ut för försäljning! När det gäller Grelsby kungsgård är vi medvetna om den; det är en av våra många vackra och viktiga byggnader. Vi kommer inte att sälja någon kungsgård mer under den här mandatperioden, men däremot måste vi hålla dem i skick så att de inte på något sätt förfaller.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Ledamoten Britt Lundberg pratar om jämställdhet, och det är en viktig fråga. Men när det gäller lagstiftningsöverföring vill jag skynda långsamt. Vi har lagstiftningsbehörighet när det gäller lagen om jämställdhet i den offentliga sektorn, men en åländsk studerande vid Helsingfors universitet har analyserat läget på Åland och det visar sig att det kommunala och landskapsregeringen är väldigt dåliga att efterleva lagstiftningen som finns på området. Lagen om jämställdhet innefattar t.ex. en jämställdhetsplan och vad jag känner till är det inte många som har upprättat en sådan plan som skall tillämpas på en arbetsgivare som har mer än 30 anställda. Här borde man nog skynda lite långsamt i varje fall.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag håller helt med om att arbetet med jämställdhetsplanen ligger efter på Åland. Man kan fråga sig på vilket annat område man kan välja om man följer lagen eller inte, för det står i lagen att man skall ha en jämställdhetsplan om man har mer än 30 anställda, så det är inget att få en ursäkt för. När det gäller att överta den privata sektorn är det egentligen inte ett övertagande vi diskuterar i första skedet därför att det kräver en självstyrelselagsändring, utan det vi diskuterar just nu är en överenskommelseförordning där vi skulle få ansvaret från Finland överfört för privata sektorn när det gäller praktiska frågor inom jämställdhetsområdet. Jag tror att vi alla gynnas och alla är intresserade av att även företagen på Åland skall kunna få hjälp och vägledning i jämställdhetsfrågor här på Åland så att vi inte behöver hänvisa dem till riket. Men då får vi också ersättning från riket för överföringen vilket kan leda till, om det behövs, att vi kan få mera resurser också till det.

 

Ltl Henrik Lagerberg, replik:

Herr talman!

Det är sant att inom den privata företagsverksamheten är det också lite dåligt beställt med just jämställdhetsplanerna. Vi vet det. Just nu är den som skall övervaka detta bl.a. jämställdhetsombudsmannen i riket, eftersom det är delad lagstiftningsbehörighet. Men här behövs det naturligtvis också till åtgärder. Jämställdhetslagen är lika tvingande på den privata arbetsmarknaden som i den offentliga sektorn, men båda sektorer verkar inte ta till sig lagens intention tillräckligt ännu. Här finns mycket att göra.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Det finns väldigt mycket att göra och vi tittar inte bakåt, utan vi tittar framåt och vi jobbar med stor frenesi och stor entusiasm för att öka jämställdheten på Åland. När det gäller jämställdhetsombudsmannafunktionen sade jag att målsättningen är att vi skall ha en sådan på Åland före året är slut. Vi har en brist när det gäller eftersynen av hur jämställdhetslagen följs. När det gäller det privata näringslivet har vi gjort ett första initiativ för att utveckla jämställdhetsarbetet på arbetsplatserna genom att inrätta Fanny-priset som en morot som kommer att utdelas första gången på självstyrelsens 85-års dag och ge inte mindre än 4.000 euro åt det företag som har gjort mycket för jämställdheten på sin arbetsplats, enligt juryn.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Herr talman!

Min fråga till ledamoten Britt Lundberg är den att EU tillåter inte subventioner i allmänhet och när det gäller bostadsbyggande så tillåter man subventioner enbart för socialt byggande. Hur kommer landskapsregeringen att säkerställa att enhetslånen följer dessa normer?

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag har följt upp i ganska många av EU:s länder hur bostadsfinansieringen görs, och den skiljer från land till land. Det finns ingen garanti att den här vägen är absolut den rätta för att det inte skall utgöra statligt stöd. Däremot söker vi efter att säkerställa att vi följer en sådan norm som de flesta har. Social Housing innebär bl.a. att man skall kunna välja t.e.x vilka hyresgäster som får tillgång till en bostad och liknande. Det är alltså ett arbete som pågår och som vi funderar på, men vi ser det inte som något direkt överhängande hot.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Herr talman!

Det var så att landskapsrevisorerna har också tittat på detta och var ytterst tveksamma till det. Jag hoppas att före man går in för följande anslag att man säkerställer den här frågan.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Vi har gjort en utredning inom landskapsregeringen för vad som gäller för statligt stöd och den säger inte att våra enhetslån inte skulle kunna godkännas av EU-kommissionen. Däremot följer vi med intresse andra länder; precis för tre dagar sedan fick jag Skottlands bostadsministers förslag till bostadsprogram och hans idé för hur man skulle kunna utveckla hyresbostäder som skulle vara någon sorts halvt ägande, som jag tycker är ett intressant alternativ. Det pågår en process hela tiden och ett utvecklingsarbete på den här fronten.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Jan-Erik Mattsson:

Herr talman!

Upprätthållande av bostadsproduktionen på Åland är absolut ett av de mest grundläggande målen för mig och för centern samt därmed också att vi upprätthåller de olika finansieringsformer vi har. Nu har vi sett och fått höra att summan för enhetslån det kommande året i budgeten har sänkts till 5 miljoner och att det är den normalnivå som vi skall befinna oss på, och det kanske kan vara så. Anledningen till att den har sänkts är att det råder en viss överhettning i byggbranschen, och det kan man väl också förstå och tycka att man behöver komma emot, men jag tycker att man borde bromsa på byggnationen någon annanstans därför att har vi inga bostäder att bo i får vi heller ingen utveckling för den övriga delen på Åland: industri och annat. Enhetslånen är en fråga som man kan ha olika åsikter om, men min åsikt är väldigt klar. Enhetslånen var den typ av finansiering som startade upp en ordentlig bostadsproduktion och därmed också en inflyttning och en ökning av Ålands befolkning. Bostäder är a och o för Åland.

 

I det arbetet som har gjorts i en arbetsgrupp i landskapsregeringen har vi diskuterat hur den framtida bostadsproduktionen skall ordnas och stödas. Där finns en ingrediens som jag vill lyfta fram här och nu som centern står för, nämligen att man även skall kunna ta över köp av äldre fastigheter med finansiering från det offentliga. I dag är detta omöjligt. Det betyder nämligen att farföräldrars och morföräldrars hus på landsbygden ofta blir outnyttjade i stället för att barn och barnbarn skulle kunna få ta över dem som sin första bostad och finansiera dem på samma sätt som nya hus.

 

Jag skall så flytta mig över till frågan om energiförsörjningen och då främst elenergin. Under det år som kommer borde landskapsregeringens roll som aktieägare i de energibolag vi har renodlas. Det skulle vara nödvändigt, för branschen som sådan är ett virrvarr av korsvist ägande och det är inte till medborgarnas största nytta. Jag kan nämna att t.ex. Ålands Elandelslag innehar en pott på 10,51 procent i Ålands Energi, i vars styrelse man inte ens får sitta. Vad finns det för anledning att en sådan ägarstruktur skall upprätthållas? Ålands landskapsregering är näststörsta ägare och det är också ifrågasatt av vilken orsak Ålands landskapsregering skall vara aktieägare i Ålands Energi.

 

Kraftnät Åland har en vital roll för hela samhället och där tycker jag att det är väldigt naturligt att samhället skall vara största ägare, så en rockad i de här frågorna vill jag ha stöd för.

 

När det gäller övrig energiförsörjning, främst värmeenergi, så är framtagande av biobränsle delvis en fråga för näringsavdelningen, men jag tycker också att den hör hemma under kansliavdelnigen  därför att på kansliavdelningen delar man ut de stöd som skall ges till anläggningar för biobränslen. Här måste vi också få samma typ av stöd och former som man har i omgivande regioner i Sverige och Finland. Förnyelsebar energi är rena bränslen som vi i princip har tillgång till hur mycket som helst. Det finns också en fråga nämnd om avfallsförbränning och den tycker jag att skulle behöva skyndas på, det har inte hänt någonting. Det finns en anhållan inne om att få utreda en modern avfallsförbränning här på Åland. Jag tycker att det faktiskt är snudd på katastrof att vi med bilar kör bort våra sopor till förbränning och skapar dålig miljö genom avgasutsläpp.

 

När det gäller utbyggnad av vindkraften har landskapsregeringen en klar och tydlig roll som innehavare av områden som är lämpliga för utbyggnad av vindkraft. Det här behöver man titta över och få en lösning på så att utbyggnaden kan ske när alla saker har kommit på plats. Men för att vindkraften skall kunna byggas ut och bli en så stor del av Ålands elproduktion som är möjligt så kräver det också en Finlandskabel, såsom jag ser det. Det skulle vara en aboslut fördel för då kan vi också producera bort en del av den vindenergi som kommer att ges under fina varma dagar när det blåser mycket.

 

När det gäller installation av värmepumpar och stöd för sådant skulle jag vilja införa en fundering kring att när man installerar en värmepump och får stöd för det skulle en sådan fastighet avkrävas att installera också en fast värmekälla, fast värmebränslekälla, typ en kakelugn, i stället för att värmepumpen har en elpatron som kopplas in när det blir extremt kallt. Denna elpatron ställer till mycket stora problem under de kallaste dagarna under vinterhalvåret och kostar väldigt mycket pengar för kraftbolagen.

 

Så till brandsäkerheten. Det finns en skrivning i budgeten om ett anslag på 70.000 euro under punkten 43.30.01. Där skulle jag ha velat ha ett förtydligande i finansutskottet, så jag ber finansutskottet om hjälp med att föra in ett förtydligande, att dessa pengar skulle kunna användas som bidrag till att förhöja brandsäkerheten i offentliga byggnader på Åland, typ ungdomslokaler och andra samlingslokaler. Jag läste i en tidning efter det att Skeppargården Pellas brann att brandchefen uttalade, att det är så att ingen fastighet med installerat brandalarmsystem hittills har brunnit ner, och det skulle också ha förhindrats på Skeppargården Pellas. Ett förslag skulle alltså vara att man under ett par år skulle intensifiera från landskapsregeringen genom att bevilja bidrag till alla de fastigheter som man kan räkna upp eller som innefattas av förklaringen om offentliga byggnader, alltså ungdomslokaler, kommunernas skolor och andra samlingslokaler, att de skulle få ett bidrag så att man skulle få igång installationen av brandalarmanläggningar. Om inte beloppet på 70.000 räcker att använda till det här så borde man i tilläggsbudget komma med ett anslag, så jag tycker att finansutskottet kunde höra brandchefen.

 

Jag skulle också vilja säga några ord om fastighetsinnehavet som landskapsregeringen har. Centerns uppfattning är att efter den genomgång man nu har gjort borde man kunna bestämma vilka fastigheter har man ett ändamål för och vad är det för ändamål man har? De fastigheter man inte finner ändamål för borde säljas rakt av.

 

Fick höra av kansliminister Lundberg att det finns museala fastigheter som inte går att använda. Då tänker jag på en som jag ser ibland när jag kör förbi och det är en liten gård i Jettböle som inte går att använda och det är för mig en gåta. Att man en gång i världen på 1700-talet bygger ett hus att bo i med ladugård och ladugårdsbacke, och i dag går den inte att bo i! Det är så, men det är för mig en gåta. Har man en gång byggt ett hus till bostad så skall det väl för alltid kunna vara bostad efter det, det är min uppfattning, annars borde man riva den om den inte går att använda.

 

Ltl Christian Beijar, replik:

Herr talman!

Jag vill bara från socialdemokraternas sida starkt stöda ltl Jan-Erik Mattssons tankar just kring de s.k. enhetslånen. Det är precis som han konstaterade att när de kom till kom bostadsproduktionen igång och produktion av bostäder är väldigt viktigt, dels har vi en väldigt stor brist på hyresbostäder, men också det som ltl Jan-Erik Mattsson framhöll, att det stöttar naturligtvis också upp näringslivets behov.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson sade många kloka ord om energin och försörjningen av energikällor. I stort sett kan jag hålla med honom om nästan allting.  Det jag undrar över är hur han ställer sig till energistödet. Det finns en skrivning att man skall notifiera, men hur ställer sig ltl Jan-Erik Mattsson till att man redan nu skall föra in ett anslag; ifall att det blir notifierat hade man vunnit lite tid? Jag vet centern har varit tveksamma och haft lite problem när de skulle ta ställning till hur det där skall bli. Jag håller också med honom om fastighetsanvändningen och i den frågan bör man någon gång komma till beslut. Det är bedrövligt när man far runt och tittar på fastigheter som landskapet har och som står och förfaller i dag.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller energistödet är jag naturligtvis en tillskyndare av det. Jag tog inte upp utan nämnde att det fanns en under annan avdelning, nämligen näringsavdelningen, som notifieringen ligger under. Jag har ingenting emot att man inför ett anslag för detta. Skall vi kunna tillgodose ett ökande, ett större behov av biobränsle för mera utbyggd biobränsleanvändning, så måste vi få igång ett fungerande system för att samla in det och utan stöd får vi inte in det. Det har visat sig i närliggande regioner. Det är exakt som ltl Brage Eklund säger.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Herr talman!

Jag tackar ltl Jan-Erik Mattsson för stödet och jag tog upp frågan under kansliavdelningen därför att ltl Jan-Erik Mattsson kom in på energifrågorna i samband med den avdelningen, men då vet jag att vi har stöd där.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Anne-Helena Sjöblom, replik:

Herr talman!

Ltl Jan-Erik Mattsson framförde att man skall avyttra fastigheter som man inte behöver och till den delen kan jag säga att socialdemokraterna kommer inte att sätta sig på bakhasorna när det gäller den saken. Jag tror att ltl Jan-Erik Mattsson och jag är ganska överens när det gäller att man måste komma till skott med frågorna och inte bara prata och utreda sakerna i åratal. Vill jag minnas att ltl Jan-Erik Mattsson också efterlyste ett stöd för att Kraftnät Åland fortsättningsvis till största delen skall vara samhällsägt, och till den delen kan jag säga att det anser socialdemokraterna också.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Herr talman!

Jag tror att vi alla är eniga om målsättningen att våra fastigheter skall användas, annars skall de avyttras. Det är sist och slutligen faktiskt inte så många som man får en känsla av när man säger att vi hur många hundratal som helst att sköta om osv. Det är sant att vi har så många, men om man tittar till antalet fastigheter är det inte så många därför att om vi t.ex. tittar på en kungsgård kan kungsgårdarna ha upp till tio byggnader på en och samma fastighet, så därför låter det som väldigt mycket mera än vad det egentligen är. Vi har en gemensam målsättning här, det är inga problem med det. När det gäller Jettböle har den en gång i historien lösts in av landskapet just därför att Jettbölehuset är byggt på en väldigt fornminnesrik åker och därför har man inte kunnat anse att man får röra markerna runtomkring. Den hyrs ut till sommarpersonal och när det inte kan göras mera kommer antagligen ödet att bli att den rivs.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Herr talman!

När det gäller kungsgårdarna har vi faktiskt två stycken som står helt oanvända. Ingen verksamhet går att ha i dem och då är frågan: Vad skall de användas till? Då borde man verkligen bestämma sig för att använda dem till någon eller avyttra dem. Det har pratats om ett landsbygdsmuseum på norra Åland – Geta kommun har varit aktiv – men jag får väl säga att för min del tycker jag att det skulle vara en mycket lämplig plats att placera ett landsbygdsmuseum på Haga kungsgård. Nu blir säkert några centerpartister i Geta ledsna på mig, men jag ser mera realistiskt på det viset att i stället för att bygg en helt ny byggnad skulle vi åtminstone få användning av en av landskapets byggnader. När det gäller Jettböle kan jag inte för min del se att gården är så värdefull att man inte skulle kunna gräva ett dike igenom den så att man får in vatten och avlopp i fastigheten så att den går att bebo för all framtid, såsom det var tänkt när man byggde den.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag börjar där ltl Jan-Erik Mattsson slutade. Det är inte gården som är det viktiga utan fornminnena och den bästa inbesparingen är att låta forminnena ligga i markern därför att lyfter man upp dem måste de förvaras och ha ytterligare lager och magasin att förvara dem i. När det gäller kungsgårdarna jobbar vi på att hitta bra användningsändamål för Kasteholholms kungsgård. För Haga kungsgård är hypotesen just nu att vi bjuder ut den för arrende med en tydlig formulering för vad man har för förväntningar när det gäller renovering. Grelsby kungsgård är lite beroende av hur det går med golfbanan.

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

När det gäller Jettböle vet jag att marken är full med fornlämningar, men det är ingenting som hindrar att man kan gräva ett smalt dike, det behöver vara 30 centimeter brett rakt upp till fastigheten för att få in vatten och avlopp och få ett hus som går att använda i stället för att veta att det är renoverat till en blivande ruin, som Kastelholms slott. När det gäller kungsgårdarnas användning så har Haga kungsgård en ladugård som faktiskt är arkitektritad, kanske den enda arkitektritade ladugården som finns på Åland och den har vi ingen användning för oavsett hur mycket vi arrenderar ut den. Det är där vi kunde placera ett museum. Kastelholms kungsgård iddes jag inte ens nämna för det är ett så ledsamt kapitel så det skulle man behöva gräva ner!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat. 

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw:

Fru talman!

För liberalernas del kan jag också fortsätta diskussionen om landskapets fastigheter och det arbete som har gjorts med att kartlägga dem samt intentionerna att, i den mån de inte behövs, göra sig av med dem.

En fråga som jag funderar på om husmodersskolan är att om man överelåter den till Saltviks kommun finns det då några bestämmelser som reglerar vad Saltviks kommun får göra med den. Jag menar inte bara husmodersskolan utan alla fastigheter som landskapet lämnar över. Man kan väl inte binda mottagaren med donationen att den måste förbli i kommunens ägo utan kommunen måste väl ha rätt att avyttra den i sin tur? Av ren okunskap frågar jag om det finns några regler för detta?

 

Jag skulle också vilja fråga om landskapsregeringsledamöterna vet hur det ligger till med Lumparlands lotsstuga? När jag tog upp det ärendet som en enkel fråga fick jag svaret att det var oklart om det hörde till landskapet eller till sjöfartsverket; båda trodde väl att den tillhörde den andra. Har man månne i dag fått mera klarhet i den frågan och i så fall hur har planerna att överlåta den till Lumparlands kommun avancerat?

 

Fru talman!

Under flera års tid har liberalerna motionerat om regelverk och bättre regelverk vad gäller att undvika fuktskador och andra s.k. sjuka-hus-problem som uppstår i offentliga byggnader. De enorma kostnader samhället har haft för att rätta till skadorna som uppstått i skolor, daghem, sjukhus osv har bekostats med skattemedel – och vad annars eftersom orsaken till skador oftast inte går att spåra och ingen kan anses ersättningsskyldig.

 

Men om en privatperson drabbas av att familjens bostad av någon anledning blir skadat kan följderna för den enskilda familjen bli katastrofala. Försäkringsbolagen ersätter inte allt, ibland ingenting. Detta kan ruinera en familj totalt både ekonomiskt, socialt men även hälsomässigt. Många gånger är det även fråga om trovärdighetsproblem -  man blir helt enkelt inte betrodd i sina problem.  Detta händer även på Åland.

 

Fast det inte är politiskt korrekt att föra in någonting från riket har jag ändå valt att skriva en motion som har sin grund i hur man i riket tar hand om de människor som utan egen skyllan har blivit i svåra ekonomiska trångmål på grund av sjuka-hus-problem. Tillsammans med Penningautomatföreningen har Andningsförbundet Heli och Asumisterveysliitto - förbundet för hälsosamt boende - startat en pilotprojekt för att hjälpa familjer som hamnat i svårigheter. Projektet kallas påpassligt mögelfällan. Även Statens bostadsfond deltar i projektet genom att ge ekonomiskt stöd till enskilda familjer enligt fastslagna principer.

 

I budgetförslaget  för landskapet Åland finns medel upptaget för understöd för bodstadsreparationer, summa 60.000 € . Under kapitelmotivering skrivs att medel kan användas för avlägsnande av hälsorisker i ägobostäder men inte klart sagt vilken sorts risker som avses. Är detta medel som kunde användas vid avlägsnandet av sjuka-hus-problematiken? Oberoende är den intagna summan för liten för att hjälpa till i verkligt svåra fall. Om vi på Åland vill gå in och hjälpa dessa oskyldiga människor som drabbats kunde landskapsregeringen undersöka vilka  möjligheter det finns för att starta en skadefond som kunde användas vid svårare fall. En dylik fond kunde ha modell av statens bostadsfond och ha regler för utbetalning av medel. Regelverk går säkert att finnas om bara viljan finns. Detta föreslår jag i liberalernas motion genom en skrivning i kapitelmotiveringen till moment 43.25.61 under rubriken Främjande av bostadsproduktion: ”Landskapsregeringen kommer under budgetåret att granska möjligheten att grunda en fond för att ekonomiskt underlätta för husägare som drabbats av sjuka-hus-problematiken.”

 

Men, fru talman, för att det inte i framtiden skulle behövas pengar till vare sig offentliga eller privata sjuka hus måste vi ta ett ordentligt grepp om byggandet och regelverk som styr detta. Vi har förstått att den nya plan- och bygglagen är på remiss till kommunerna. I den har vi nu alla möjligheter att bestämma regelverk som sätter stopp för byggandet som resulterar i sjuka hus. Det är ju inte enbart  fuktskador som är problemen utan även annan materialproblematik som uppstår när felaktiga ämnen möter varandra med giftiga och hälsofarliga emissioner som följd, problem som går att lösa om vi ställer stränga krav både i själva byggandet men även till materialval.  Det man sparar i byggnadsskedet kan många gånger komma tillbaka som dyra reparationer och sjukdomskostnader senare. Det är inte klokt sparande.

 

Jag hoppas att landskapsregeringen i den nya lagen för in bestämmelser som resulterar i att vi i landskapet får långlivade och hälso-och miljömässigt byggnader i motsats till det vi nu har med alarm var och varannan vecka om nya skadade hus. Här kan vi ligga på vågens framkant, som det brukar heta, både kvalitetsmässigt men även miljömässigt. Den debatten får vi ta senare när lagen kommer hit till lagtinget.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

För det första kan jag säga att Saltvik vill att husmodersskolan överlåts till dem utan några restriktioner överhuvudtaget och också utan att krav på ersättning. Hur det blir får framtiden utvisa. När det gäller Lumparlands lotsstuga är jag ledsen att jag inte kan ge något svar på frågan. Jag har åtminstone inte fått den frågan under min tid i regeringen, så jag måste få återkomma till den efter att ha kontrollerat upp den. När det gäller fuktskador i hus är det en mycket viktig fråga och precis som ltl Raija-Liisa Eklöw säger har vi tagit ett framtidsgrepp genom att försöka förebygga i det nya förslaget till plan- och bygglag. När det gäller frågan om att starta en mögelfond inom landskapet är den frågan redan aktiv inom förvaltningen, men vi har inte tagit ställning till den ännu.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Tack för svaret, ledamoten Britt Lundberg. Jag ställde frågan under en frågestund i våras då inte ledamoten Britt Lundberg var närvarande. Huset blir sämre och sämre. Det är bra om landskapsregeringen har funderat på saken och här har vi nu stöd i motionen och hoppas att också finansutskottet finner att det är en bra fråga.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg, replik:

Fru talman!

Jag lovar att återkomma när det gäller Lumparlands lotsstuga. Det var säkert så att den har kommit upp i en frågestund när jag inte har varit närvarande. När det gäller mögelfond är det viktigt att ni inte tar det som ett löfte att vi säger ja till en mögelfond, utan jag säger att frågan är aktiverad, men vi har inte tagit ställning till den ännu.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman! Jag förstår att ledamoten Britt Lundberg inte kan lova det, men jag hoppas på stöd från lagtinget för landskapsregeringens arbete med detta som kan vara nog så besvärligt och mångfasetterat för dem som drabbas.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Fredrik Lindqvist, replik:

Fru talman!

Jag tackar ltl Raija-Liisa Eklöw för ett mycket intressant och viktigt anförande. Vi är nog överens om detta med fukt- och mögelskadade hus. Det är ett växande problem och ett problem som inte bara drabbar kommuner och landskapet utan även privatpersoner såväl ekonomiskt, men kanske framför allt hälsomässigt. Jag tror också, i likhet med ltl Raija-Liisa Eklöw, att det är nog i plan- och bygglagen samt efterföljande förordningar som vi måste stoppa problemet. En fond är kanske bra, men det viktigaste vore nog, som ltl Raija-Liisa Eklöw var inne på, att en gång för alla komma till skott med att hindra att man bygger med felaktiga material, i felaktigt väder och framför allt att få bort de platta taken. Men tack för ett bra anförande!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman! Vi är helt överens här och det är fråga om ett långsiktigt arbete. Under tiden som arbetet pågår hamnar familjer hela tiden i trångmål, så någon sorts hjälp vore bra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Jag skulle gärna vilja ha ett litet förtydligande om det är möjligt av ltl Raija-Liisa Eklöw. Hur många familjer pratar vi, hur många hus pratar vi om på den privata sidan. Den offentliga har vi hört talas om, men hur många är det privat som de facto är i trångmål?

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Jag har inte några siffror. Jag vet bara att det i riket har funnits 300 privatfamiljer som har sökt hjälp inom projektet och om vi för in det hit är det säkert några. Jag känner själv till flera familjer som har råkat i stora svårigheter med sina hus, besvär som att man har sålt huset och så har man blivit tvungen att sälja det tillbaka, men hur många familjer det är fråga om vet jag inte och inte vet jag heller hur fonden skall se ut. Jag för fram det bara som en tanke. I riket är det inte heller så lätt att få pengar till detta, det är ingenting man delar ut till vänster och höger, utan det är svåra avgöranden och klara regler.

 

Ltl Peter Grönlund, replik:

Fru talman!

Då kanske det vore skäl att första ta reda på hur många som kommer att behöva en sådan här fond innan vi startar fonden.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Det har t.ex. finansutskottet möjligheter att utreda vid hörandet och jag tycker att bara vi kan hjälpa en eller två familjer från både social- och hälsomässig misär är det välsatsade landskapspengar. Jag tror att de kommer tillbaka genom mindre användning av sjukhus och sjukvårdstjänster samt mindre användande av arbetslöshetsersättningar osv. Det är just sådana här saker som man inte alltid kan räkna i pengar just nu och här utan vinsten kommer i framtiden om vi kan undvika det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Göte Winé:

Fru talman!

Det har varit en lång debatt, mycket om kommunreformens vara eller icke vara, hur vi skall ha det i framtiden, vad skall vi ha på Åland, hur skall det se ut. Jag kommer också att hålla mig kring det men ur ett annat perspektiv.

 

Fru talman!

Vi har en hög välfärd på Åland idag - för de flesta men inte riktigt för alla. Det skulle vara viktigt att vi får ett samhälle där alla mår bra och får vara friska. Utan utslagning där alla skall ha råd till omsorg och ett leva ett liv där man har en dräglig levnadsstandard. Vi har en bra barnomsorg, skola och äldreomsorg ute i kommunerna idag men hur länge?

Allt det här är något som kommunerna konkurrerar med varandra för att få en ökad inflyttning till och vad är det till vi konkurrerar om?  Jo, kommunerna vill gärna ha ett så lågt skatteöre som möjligt för att därigenom få inflyttning till kommunerna. Vem är det egentligen som vinner på den kommunala striden, om man säger så?  Är det kommunen? Nej, jag tror inte det. Jag har ett ganska färskt exempel från Geta, där man byggde en fin skola, men det var också det som sedan kanske knäckte dem. Invånarna? Jo, i dag de det jättebra. Vi har otroligt bra skolor och jättebra omsorg. Men hur länge kommer invånarna att vara den stora vinnaren? För det här skall betalas på ett sätt förr eller senare . Vi har inte trollminister Wiklöf hur länge som helst vid makten. Istället tror man att det här kan gagna invånarna i framtiden.

 

Att i dag prata om en kommunreform är lite av tabu för vissa. I stället väljer man att sätta in mera under landskapet. Och varför vill man inte ha kommunreform?  Jo, för att besluten kommer för långt ifrån den enskilde individen, man tar död på demokratin. Men samtidigt så pratar vissa partier att lägga viktiga saker från kommunerna till landskapet. Missbruksvården, handikappvården, ja det mesta som rör kommuninvånarna har föreslagits att skall sättas in under landskapet. Inte tror jag att kommunmedborgaren vill ha kvar kommunnamnet som ett tomt skal. Nej,  kommuninvånarna vill ha en kvalitativ barnomsorg, bra skola, bra äldreomsorg och ett rättsskydd. Hur skall vi komma dit ?

Tar man bort de här s.k. smala områden som vissa kallar missbrukarvård, specialomsorg,  handikappvård och barnskydd, som jag definitivt anser att det inte är smala områden, så är mycket av dessa områden den enskilde medborgarens kommunala rätt och de bör verkligen finnas i kommunala demokratin. Det skall man nu plocka ifrån kommunerna. Vissa säger, men, vi har inte spetskompetensen i kommunerna och därför så måste man göra. Det kan hända, men det är också en organisatorisk fråga.

 

Barnskyddet vill jag uppmärksamgöra på. Det är en så pass viktig sak att barnen blir rätt behandlade, men det kommer mera in under sociala sidan. Där har landskapet nu blivit lite av tillsyningsman och kontrollerar kommunerna, vilket jag tycker är bra.

 

Ja jag är helt övertygad att skall vi ute i kommunerna kunna fortsätta med att ha kvalité inom omsorgen så måste vi börja att se på en kommunreform. Samarbete mellan kommuner säger då vissa. Jag fick den stora äran att i Sunds kommun vara ordförande i en grupp som skulle utreda hur äldreomsorgen i Sund skulle utvecklas och vi skickade ut ett brev till de norråländska kommunerna om intresse för samarbete i framtiden. Det var inte så många som ville svara men en kommun svarade, att nog kan vi tänka oss att hitta på någonting; köpa vet vi inte för vi skall ju bygga eget, men sälja är vi gärna intresserade av om vi har plats! Det är inte riktigt ett samarbete som vi skall sträva efter.  En kommun med direkta förslag och idéer och det uppskattar jag.

 

Centerns gruppledare Gun Carlson säger att två fattiga kommuner inte blir en rik. Men slår man ihop två små kommuner så måste man ju få in fler skattebetalare och därmed få ökad skattekraft i kommunerna.  Den kommunen man förhoppningsvis slår ihop sig med har väl bara inte pensionärer.

Men kanske den stora vinsten inte behöver vara ekonomisk utan kvalitativ.

 

Vi behöver få levnadsstarka kommuner som kan ge mer än vad det görs idag. Idag har många av de små kommunerna råd endast med det lagstadgade.

 

Individen skall ha rätt till en god grundservice i sin kommun. Där ser jag god socialservice. Kan vi säga att det är rättvist mellan kommunerna idag för invånarna? Nej, det anser jag inte. De större kommunerna kan ge bättre grundservice åt sina kommuninvånare. Tänk om kommunerna skulle kunna bjuda lite extra åt sina kommuninvånare! Så är det inte idag, jo kanske i ett handfull kommuner, men varför skall man inte låta alla ålänningar få det där lite extra. Vi måste se på alla ålänningars behov.

 

Fru talman!

Jag kommer nu att gå in på det som man kan gynna invånarna med i en kommunreform.  Vi kan börja med det förebyggande så nu jobbar alla på lite med sitt. Om vi ser på norra Åland så har vissa kommuner två kvällar i veckan en ungdomsgård öppem för sina ungdomar, en annan kommun har två kvällar, en tredje har en kväll. Tänk om vi tillsammans kunde jobba för det där. Då kanske vi skulle få en lika bra ungdomsgårdsverksamhet som i Mariehamn, som jag är otroligt imponerad av. Vi har otroligt många ungdomar på norra Åland i dag som mår dåligt och det är för dem vi måste jobba.

 

Fru talman!

Avslutningsvis är det mycket diskussioner om hur mycket man skall göra nu inom det sociala för den enskildes kommuninvånares rättssäkerhet med en kommun som har en socialsekreterare, att man skall komma fram med färre socialenheter och större så att de kan jobba mera i team. Där tycker jag nu att Vårdö-Sund-Saltvik-samarbetet skall bli intressant att följa. Men fortsättningsvis så har vi våra egna budgeter och det är väl så att det är svårt för små kommuner att bjuda något extra åt sina kommuninvånare utan det är att följa det lagstadgade och försöka ha råd med det. Det blir inte det där lilla extra.

 

Men nu är det tyvärr så att vi inte kommer till en kommunreform på ett tag ännu och då måste man se över landskapsandelarna: vad kan man göra där? Uppmuntra med driften och se att de små kommunerna har råd med bra omsorg av barn och äldre.  För det finns kommuner som väljer att försöka satsa på att utveckla socialvården på Åland och inte som liberaler, centern och obundna som vill ta helheten från deras arbete. Med att ta bort det här försvårar man för kommunerna i stället för att förbättra.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Ltl Göte Winé talar om, vad jag förstår i alla fall den obundna motionen, där vi vill överföra olika verksamheter, bl.a. handikappservice, missbrukarvård, specialomsorg, att ligga under landskapets ekonomi. Jag förstår att ltl Göte Winé inte tycker att detta är en god idé utan verksamheterna borde fortsättningsvis vara ute i kommunerna. Han talar också om att vi har en finansansvarig nu som har ett trollspö och kan klara den här ekonomin ute i kommunerna. Jag ser inte att man gör det. Hur, ltl Göte Winé, skall kommunerna klara sin ansträngda ekonomi om vi fortsättningsvis skall ha spetskompetensen och vi skall också verksamheten under kommunens budget? Hur skall många av de åländska kommunerna klara det i dag?

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag anser att man börjar på fel väg när man flyttar handikappservice, missbrukarvård till landskapet. Flyttar vi t.ex. missbrukarvården från kommunen under den sociala enheten så blir det betydligt svårare för socialsekreteraren att kunna jobba med familjerna och se helheten. Det blir som att man sitter på en stol med fyra ben men så tar vi bort ena benet, det blir lite rackligt! Vi måste tänka på det kvalitativa. Hur vi skall klara det? Jag försökte förklara i mitt anförande; om jag inte var så tydlig är en annan sak, men vi måste få färre kommuner och därigenom bli starkare.

 

Ltl Gun-Mari Lindholm, replik:

Talman!

Jo, ltl Göte Winé talar om en kommunreform. Socialdemokraterna vill ha färre kommuner, men vad kommer man med för förslag! Jo, t.ex. att slå ihop ungdomsverksamheten – det har vi redan gjort i Lemland och Lumparland. Inte har vi ansett att det är någon större kommunreform utan det är ett samarbete. Säg som det är, att i den socialdemokratiska regeringen, som ltl Göte Winé stöder, där satsar man på musiemagasin för 1,5 miljoner, kk-hus för 15 miljoner, man satsar på golfbanor för 5 miljoner, i stället för att säkra kärnverksamheten för medmänniskorna i det åländska samhället.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Om ltl Gun-Mari Lindholm läser budgeten noggrant så ser hon att vi vill lyfta fram utkomststödet. Hur ser det ut? Förbättra för de svaga människorna. Vi vill se över bostadsstödet. Det är massor med nya saker vi vill förbättra. Vi vill att klyftan mellan de svaga och de starka i samhället skall minska. Vi har alltför många som mår dåligt och dem vill vi jobba för – det är ingen nyhet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Egentligen har vi halkat lite förbi kansliavdelningen! Som en kommentar till ltl Göte Winé när han säger att vi vill rycka bort verksamheter och ansvar från kommunerna vill jag säga att jag tror nog att ltl Göte Winé har missförstått oss där. Han räknar upp många olika förslag som olika partier har nämnt, och det är klart att det finns en hel palett av det och man måste titta på hur man skall få det att funka. Jag tvivlar inte på ltl Göte Winés intentioner att göra det bättre för kommunerna, men det känns i varje fall som om ltl Göte Winé lutar mot en kommunreform och det skulle vara intressant att veta hur den i så fall skall se ut samt vilket som är ltl Göte Winés recept.

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag tycker inte att jag kommit från ämnet för det finns under kansliavdelningen om kommunreformen. Jag försökte säga att man måste göra någonting för att få större enheter. Om det är en kommunreform måste man börja se på det och då får man det; annars måste vi börja titta på hur vi tillsammans skall få det. Om vi ser på det sociala, hur blir vi starka tillsammans och att det gynnar invånarna? Vi gynnar inte våra kommuninvånare med att börja flytta över saker till landskapet och ta bort det från det kommunala. Jag känner att medborgaren som bor i kommunen blir förloraren, och det vill inte jag vara med om.

 

 

 

Ltl Torbjörn Eliasson, replik:

Fru talman!

Jo, vi vill alla göra det bättre, men det skulle vara väldigt intressant att höra lite mera konkret hur ltl Göte Winé vill göra detta. Om det skall vara en kommunreform, hur? Lite mera konkret, så vi får lite mera kött på benen!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Bästa ltl Torbjörn Eliasson! Skulle jag ha ett konkret svar på det skulle jag gärna lägga fram det! Jag vill ta det ur flera aspekter. Som vi sade tidigare, håller vi på och tar reda på fakta. Vi har inte bestämt oss ännu. Jag har en åsikt, någon annan i partiet har en annan, men vi måste alla kunna ha våra åsikter och se fördelar och nackdelar. Jag har full förståelse för att centern vill ha servicen nära, men det är inte alltid fråga om den ekonomiska vinningen. Man går ut och säger att den ekonomiska vinningen är ingenting, men det är kvalitativt jag vill tänka, att vi inte sänker kvaliteten för våra invånare.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Ltl Göte Winé börjar sitt anförande med att tala om att kommunerna tävlar om invånarna genom att sänka skatterna. Jag brukar ta Lumparland som ett bra exempel. Vi har Ålands dyraste skatteöre, 18,5 procent, vi är långt borta från staden, vi har inte arbetsplatser att erbjuda; ändå har vi en mycket positiv befolkningskurva. Vi är en liten fungerande kommun och då kan jag inte förstå varför man just av strukturella orsaker skulle söndra den. När det gäller det sista som ltl Göte Winé sade att liberalerna vill ta av socialarbetare och föra till en enhet, så förstod jag inte riktigt vad han menade. Små kommuner måste kunna samarbeta i de för medborgarna viktiga frågorna. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Bästa ltl Raija-Liisa Eklöw! Vi sitter i nästan samma sits, tänkte jag säga! Jag sitter också i en kommun som har högsta skatteöret med en positiv inflyttningstrend och det går bra där just nu. Men hur länge klarar vi av det här? Det är det jag är lite inne på att hur länge är det man klarar av det som är just nu i de små kommunerna? Bästa ltl Raija-Liisa Eklöw! Vad jag menar med att ta bort ett ben från socialarbetarna är att man tar bort det från enheten, man tar bort det från kommunen och sätter in det på en annan. Jag kan också hänvisa till en annan sak, nämligen tystnadsplikten när man köper tjänster inom missbrukarvården av staden. Nu vill man göra klyftan ännu större. Det kommer att bli en miss. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Raija-Liisa Eklöw, replik:

Fru talman!

Hur kan vi klara av det i fortsättningen, frågar ltl Göte Winé. Jag anser att det är genom samarbete på de områden som det går med grannkommuner och i vissa fall med hela landskapet, genom ekonomiska besparingar men också genom att föra in mera kunskap på vissa problemområden. Då är det just fråga om barnskydd, missbrukarvård och de små kommunernas enskilda socialanställda har inte så lätt att ens handskas med det Det också från deras sida som problematiken har lyfts upp. De vill ha hjälp att diskutera med varandra om de här frågorna, så jag ser det inte som någon konflikt. Samarbete gör det billigare.

 

 

 

Ltl Göte Winé, replik:

Fru talman!

Jag hoppas att samarbete gör det billigare. Det är någonting jag själv strävar efter just nu med att jobba i min kommun genom att samarbete både med Saltvik och Vårdö för att hitta en bra social service för kommuninvånarna. Fortsättningsvis är det många andra saker inom äldreomsorgen som jag skulle vilja kunna erbjuda, men inom det sociala har vi barnskyddet och missbrukarvården. Inom äldreomsorgen där vi inte har något samarbete finns det massor med saker till jag skulle vilja erbjuda kommuninvånarna, men det finns inte pengar men med större kommuner. Man jämförde nyligen vad socialservicen kostade i vissa kommuner, men det som man inte pratade om var vad man får för pengarna. Se på Mariehamns stad i dag som pratar om hur dyrt det är. De har en otroligt bra äldreomsorg där de kan ge olika fördelar till pensionärerna, och det är viktigt att kunna göra.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Jag lovade i mitt anförande under den allmänna diskussionen att jag skulle återkomma till kommunerna och jag gör det under den rubrik som det också finns inskrivet om en utredning kring kommunreform på sidan 43 i budgeten. Diskussionen har hittills varit mycket spännande vad gäller kommunerna och jag tycker att det är bra att vi kan resonera rätt mycket kring kommunerna och dess framtid därför att vi är eniga om ganska mycket här. Vi är eniga om hur situationen ser ut i dag, vi är eniga om att vi vill göra någonting åt situationen, men däremot finns det lite olika medicin för hur kommer vidare vad gäller att faktiskt skapa en fortsatt god tjänsteproduktion, som det ju är fråga. Det är tjänsteproduktionen till medborgarna som kommunerna sysslar med i dagsläget. Det är egentligen ingenting annat, det får vi aldrig glömma.

 

Många har pratat för att ett utökat samarbete mellan kommunerna skulle vara lösningen. Det som jag har sett som det problematiska under den tid som jag har hållit på med politik är att vi är många som pratar om att samarbete är bra, det skall vi hålla på med och vi skall hitta nya samarbetsformer osv. Men problemet är att när vi kommer till det där läget att vi skall bilda någonting nytt eller att vi skall faktiskt slå oss samman så är det någon som säger, nja, jag vågar inte riktigt här nu, för det betyder ju att jag får lite mindre att säga till om och någon annan får kanske lite mera att säga till om och så måste jag vara med och betala lite mer eller någonting liknande. Det finns många exempel på det här som jag har varit med om. Vi har diskuterat att utveckla skolsamarbetet mellan Jomala och Mariehamn; det har gått väldigt trögt för oss. Vi har diskuterat ett utvecklat samarbete mellan brand- och räddningsväsendet på hela Åland; det går också väldigt trögt framåt därför att man är rädd för att tappa inflytande. Därför tror jag att man måste gå längre, man måste komma steget vidare och ärför har vi också sagt att för att komma vidare tror vi att man lyfta diskussionen kring en kommunreform. Att man sedan inte i dagsläget säger att det skall vara en, två, fem eller 23 kommuner är inte någonting som är intressant att diskutera i det här läget, utan nu måste vi, precis som landskapsregeringen säger och som jag upplever att alla här i salen också säger, ta fram ett grundmaterial. Utgående från grundmaterialet kommer vi sedan fram till en lösning. Däremot är det viktigt att vi från de olika partiernas sidor också beskriver de tankar och åsikter som vi har kring detta, det som vi redan nu i dagsläget ser.

 

Många har varit inne på att det som jag har uttryckt härifrån talarstolen är något slags ”ovanifrån perspektiv” och det pratas om ”linjalperspektiv”. Inte finns det någonting sådant här. Vi säger att vi tror att det här är den vägen man skall vandra, men vi är med på tåget och vill ta fram mera material och vi ser gärna att det här underställs en folkomröstning, mycket, mycket gärna. Det här är någonting som framför allt befolkningen kan säga hur de vill att skall se ut. Pratar man med folk i dag, åtminstone i de kretsar jag umgås – det är säkert någon som säger att, jo, men en stadsfrasse, han umgås väl bara med folk innanför stadsgränserna, men så är inte fallet – så de säger att vi måste göra någonting åt kommungränserna; däremot säger man inte, som jag var inne på tidigare, exakt på vilket sätt. Man ser alltså gränserna som administrativa problem som många gånger ställer till det.

 

Tittar vi då på vad landskapsregeringen har ställt upp för kriterier så tycker jag att man har prickat väldigt, väldigt rätt i den analys som nu skall göras. Man har ställt upp fem olika saker som man skall titta på. För det första säger man att servicen skall vara tillgänglig för alla. Det tror jag att vi alla är överens om. Med dagens system finns faran att servicen inte kommer att bli tillgänglig eftersom vi är överens om att den ekonomiska situationen är sådan att det blir tyngre och tyngre för kommunen att klara av den.

 

Det andra man pratar om är att man måste se till att trygga behovet av kompetens. Det stämmer också. Vad tittar vi då på? Ta t.ex. barnskyddsbiten, som vi har pratat om att man kanske skulle överföra till landskapet i stället, men det är ett typiskt område där det krävs en hel del kompetens och också många andra områden i kommunerna som kräver specialkompetenser eller åtminstone kräver en ganska djup kompetens inom ett visst område. Ofta leder det till att man inte från kommunernas sida kan erbjuda mer än en 50 procents tjänst eller en 70 procents tjänst och det leder till att det också kommer att bli svårt att upprätthålla en god kompetens på dessa områden, om man inte får till stånd någon slags förändring.

 

Effektivitet, framför allt ekonomisk effektivitet pratar man om. Det är helt tydligt att i dagsläget är vi inte hundraprocentigt effektiva i att producera tjänsterna; jag säger inte att man är slösaktig, notera det, jag säger inte att man är slösaktig, men däremot har man inte lyckats uppnå en effektivitet och det måste man också jobba vidare på. Vi tror att med något större enheter skulle man också kunna åstadkomma en större effektivitet. Men, återigen, det här behöver utredningarna visa; vi skall söka mera kunskap i de utredningar som nu har tagits fram och av den fortsatta diskussion som kommer.

 

Demokrati och delaktighet var jag inne på i en replikväxling med ltl Torbjörn Eliasson tidigare. Det är inte någon större demokrati och delaktighet om man sitter enbart och verkställer någonting som någon annan har bestämt att man skall verkställa och klubbar av och skjuter till pengar till lagstadgad verksamhet, utan då är man mer eller mindre en gummistämpel. Och det är det som är faran i dagsläget med att ekonomin ser ut som den gör.

 

Till sist tror jag också att en större överföring till landskapet vad gäller många kommunala frågor i dag leder till att vi kan få en ganska tokig rollfördelning. Det var någon som var inne på det här tidigare: om landskapet både skall producera tjänster och övervaka tjänsteproduktionen blir det problematiskt.

 

Jag skulle vilja säga så att när man lyssnar på liberalerna framför allt som säger att vi skall överföra mer och mer av tjänsteproduktion till landskapsregeringen att sköta. Ja, men, det betyder i så fall att man är för att på sikt faktiskt skapa en enda stor kommun, men man smyger lite sakta med det! Och det är det som kommer att bli resultatet: om vi sakta men säkert säger att det här vi inte råd med, det här har vi inte råd med, då är det ärligare att säga att på sikt ser man på de här områdena.  ?

 

Tiden börjar rinna mot sitt slut. Mera material fram och därefter går vi till folkomröstning så att folket får säga sitt!

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Först får jag säga att jag missade att utredningspunkten fanns under kansliavdelningen, annars skulle jag ha noterat något i mitt anförande, men jag kommer i samband med finansavdelningen att ta upp frågan om kommunerna. Jag tycker att vtm Johan Ehn är inne på just den fråga som vi har lyft här i diskussionen och det är intressant att diskutera och se var olika ståndpunkter finns. En specifik sak som vtm Johan Ehn nämnde var brand- och räddningsväsendet och samordningen där. Då kan jag säga att vi i Eckerö har haft ett samarbete med Norrtälje kommun;  Norrtälje kommun sammanslogs av åtta kommuner till en. Då slog man också samman alla små räddningsenheter som fanns ute i kommunerna till tre enheter som byter jour med varandra. Hallstavik, Åkersberg och Norrtälje och det blev inte bra – det tar 45 minuter att få en brandbil.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag tror att man skall skilja på äppel och päron också i diskussionen. Vad gäller brand- och räddningsväsendet är det på det sättet att strukturen ser helt annorlunda ut i Sverige. I Sverige jobbar man med helt andra former än vad vi har. I vårt är stommen det frivilliga brand- och räddningsväsendet, och det är någonting som vi skall bevara. Jag också har varit med om att jobba fram en brand- och räddningslag tillsammans med er andra här som faktiskt syftar till de bitarna. På ledningsnivån skulle det däremot finnas mycket att göra vad gäller samarbete. Vi är inte ute efter att gå in och göra några försämringar vad gäller den direkta servicen. Om ltl Jan-Erik Mattsson lyssnade noga på vad jag sade, så sade jag att är inte för att försämra servicen utan det är för att kunna upprätthålla servicen som jag vill föra den här diskussionen, och det uppfattar jag att vi alla här i salen också vill göra – bibehålla servicen.

 

Ltl Jan-Erik Mattsson, replik:

Fru talman!

Det är precis på det viset att vi alla vill behålla och förbättra servicen, men jag ville peka på att den intentionen hade man också när man sammanslog kommunerna i Norrtälje till en enda stor kommun och där diskuterar man i dag att man skulle vilja dela upp dem i tre kommuner i stället. Vtm Johan Ehn nämnde en sak i sitt anförande, att han fått erfara att felet var gränserna mellan kommunerna. Då tycker jag att han behöver exemplifiera: vad är felet att gränsen går någonstans. Man kan faktiskt samarbeta utan att flytta gränsen. Vi har goda fungerande samarbeten i dag på olika nivåer. Vad är det alltså för fel på gränserna?

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att jag sade att det var problem med gränserna utan administrationen kring gränserna. I och med att vi har gränser så skapar det ökad administration därför att man måste komma till olika typer av samarbeten som många gånger sedan inte blir av av olika  anledningar, men jag skall ta ett exempel. Vi tar barnomsorgen som ett exempel. Man bor i Eckerö, på östra sidan av Eckerö och så har man barn som skall föras till dagis; då måste man först åka in till centrala Eckerö för att lämna av sitt och sedan jobbar man kanske i Jomala och då skall man sedan ta sig tillbaka dit. Då vore det bättre att man någonstans på vägen kunde hitta möjligheten att lämna av barn till dagis. Det är det jag menar att man får mycket lättare administration om man skulle kunna sudda ut gränserna åtminstone delvis; jag säger inte att gränserna behöver bort helt och hållet, men de behöver minskas ner så att administrationen inte blir så stor. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn räknar upp de grundkriterier som har angetts av landskapsregeringen i förslaget till utredningsarbete. Ett kriterium är den fortsatta spridda servicen här i landskapet. Vtm Johan Ehn säger sig understöda tankesättet men avslöjar sig ändå lite längre fram i anförandet genom att säga att ändå något större enheter bör vi ha för att kunna producera en kostnadseffektiv verksamhet. Det här blir grundproblematiken: om man skall spara pengar, såsom jag har uppfattat det i resonemanget från vissa partier som är enbart stadsrelaterade, så finns det i bakgrunden att man skall ha större enheter och kanske att verksamheten skall vara något närmare tätorten, då kan man spara pengar. Men skall man bibehålla samhällsservicen som nu så kommer man inte att spara pengar på det; man kanske gör det med större enheter.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag tror att jag var inne på det i mitt huvudgruppanförande under den allmänna delen. En del av de inbesparingar som skulle göras skulle naturligtvis också göras på ledningsfunktionssidan utgående från att har man större kommunenheter totalt sett behöver man inte heller ha lika många ”huvuden” i ledningen, man minskar ner den biten. Jag vet att det är ungefär 10 procent av kostnaden som i dagsläget går dit, men det är i alla fall någonting. Inom de specialiserade områdena som vi har pratat om kan det också vara så att behovet inte finns för en hundraprocentig tjänst för någonting utan det kanske finns för 20 eller 30 procent på ett ställe och så fyller man på och då får man också till stånd det här genom att ha en och samma huvudman för den biten, och det är lättare att se till att servicen finns. Jag ser inte problematiken att man inte skulle kunna bibehålla servicen och ändå göra vissa inbesparingar.

 

Ltl Mats Perämaa, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn sade också att liberalerna vill överföra kommunala förvaltningsgrenar till landskapet för att den ena efter den andra blir för dyr, men det är inte det som är våra grundargument. Den som har lyssnat på det som vi har framfört vet att vissa förvaltningsgrenar är så små att den enskilda individen blir utpekad, kanske som ett eget budgetmoment i värsta fall. Det är mera rättssäkerhetsaspekten mot individen som ligger till grund för vårt tänkande, inte kostnadsbiten så poängterat. Vad gäller samarbete mellan kommunerna har jag ett större förtroende för samarbetsförmågan än vad vtm Johan Ehn har. Det är inte kommuner som samarbetar utan det är människor, och samma människor tror jag kommer att leva och bo kvar här på Åland även efter en reform.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det är bra om ltl Mats Perämaa har en bättre tro på samarbetsförmågan än vad jag har! Ingen skulle vara gladare än jag än om att det gick att samarbeta bättre, men under de snart 12 år som jag har hållit på med kommunalpolitik har jag upplevt att ibland känns det som att vi är på god väg att faktiskt skapa ytterligare samarbete, men det kommer nästan alltid ett bakslag som gör att man står och stampar på stället fortsättningsvis, och det bekymrar mig.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn redovisar många genomtänkta argument för en kommunreform och säger att man skall ta steget vidare mot en reform. Det känns nog som att åsikten är ganska bestämd. Han säger också att den ekonomiska situationen är sådan att man borde genomföra en reform, om jag hörde rätt. Då måste jag fråga: Varför har det blivit så att den ekonomiska situationen är sådan? Då är det så, som vi har diskuterat många gånger, att kostnadsutvecklingen när det gäller landskapsandelarna och skatteinkomsterna inte har gått hand i hand med utveckling av driftskostnaderna i kommunerna. Den här frågan kommer jag att fortsätta med i morgon under finansavdelningen, om vi kommer så långt i morgon!

 

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Min åsikt och Frisinnad Samverkans åsikt är inte definitiv; då skulle vi inte efterlysa mera underlag, då skulle vi dra rakt av och säga att det här är klart, nu går vi till beslut. Vi vill fortsätta diskussionen. Däremot pekar jag i mitt anförande på att det finns de här och de här dragen som tyder på att en kommunreform enligt vårt sätt att se det är den enda vägen att gå. Men utgående från det utredningsarbete som nu beskrivs i budgeten kommer vi naturligtvis att ta till oss av det också och sedan tillsammans med er övriga se vad slutresultatet blir. Det är så politik fungerar.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är så det fungerar! Nog vill jag ändå fortfarande säga att det känns lite så här som att vtm Johan Ehn är ganska bestämd i sin åsikt när han säger att man skall ta steget vidare mot en reform. På sidan 43 kan man läsa i budgeten och tolka den åsikten som ganska definitiv mot en kommunreform. Jag har inte heller sett den förut. Jag vill ännu säga att finansutskottet kommer att gräva ner sig ordentligt i det här när vi får debatten avslutad!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Debatten avslutas säkert, frågan är väl bara när! Jag upprepar, för att det skall bli klart, att det är ingen definitiv åsikt, åtminstone inte från min sida. Då skulle jag inte stå här och diskutera det på det här sättet som jag nu har gjort. Man får också konstatera det att om jag är definitiv så var ltl Gun Carlson minst lika definitiv i sin inställning att 16 kommuner är 16 kommuner! Men nu har vi den skrivning som vi har enats om i landskapsregeringen, åtminstone har jag levt i den tron. Vi skall titta vidare på den här frågan och efter det fatta vårt beslut, men jag anser att det som står i landskapsregeringens budget just nu är en bra skrivning och jag ville förtydliga var vi frisinnade står på en skala som vi nu får beskrivet för vart och ett av partierna.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn refererar till ett elvaårigt politikarbete. Jag har sysslat med kommunpolitiken i 35 år och har bara goda erfarenheter av samarbete. Men jag förstår att det klickar lite för Mariehamn eftersom man alla gånger inte vill samarbeta och då kan det inte heller bli bra. Det färskaste exemplet är när staden säger upp brandbefälsjouren som leder till att man får ett eget brandbefäl i Mariehamn och vi på landsbygden måste synbarligen anställa också ett eget och därmed fördyrar man kostnaden. Det är ett dåligt exempel på samarbete – eller ett exempel på inget samarbete alls.

När det gäller barnskyddet har vi nyligen fått en tjänsteinnehavare från Mariehamn som intygade på fullmäktigemötet i Finström hur hög kompetens det fanns inom socialpersonalen i Finström och Geta.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Med elva år menade jag inte att jag har hållit på länge utan det var ett sätt att beskriva den erfarenhet jag hade. Den är ringa i förhållande till den som ltl Ragnar Erlandsson har, och jag har stor respekt för de kunskaperna som har kommit med de åren. Jag är måhända också kanske lite otåligare. Jag tror att det kanske ligger i naturen att ju yngre man är desto otåligare och sedan börjar man lära sig att det ordnar sig nog sakta men säkert! Vad gäller samarbetet vill jag säga att det är nog inte bara ens fel när två träter – det kan man sedan läsa in vad man vill i. Naturligtvis skall jag tillsammans med mina kolleger i staden titta oss i spegeln när det gäller att utöva samarbete. Men jag vill återigen säga att det beror precis på vem man frågar, vem det är som inte vill ha samarbete! Frågar du många i Mariehamn tror jag att svaret blir, ja, men, det är de andra som inte vill ha samarbete och det är just det som är kärnan i det här att vi inte kommer framåt vad gäller samarbete.

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Vtm Johan Ehn har säkert rätt i sin analys. Jag är inte ute för att träta, det skulle man inte orka hålla  på med i 35 år! Jag tycker ändå att när man talar om behovet av större effektivitet så kan man titta på avfallshanteringen, där kommunerna skötte det ganska bra var för sig, men sedan när man slog ihop sig till ett samarbete som skulle ledas utgående från de erfarenheter man har i staden av avfallshanteringen blev det tvärstopp. Där skapade vi tyvärr ingen större effektivitet.

 

Jag vill fortsätta med barnskyddet. Jag skulle säga att nog har vi en god beredskap; trots det som skrivs i den här gröna boken så har vi minst lika god beredskap att sköta barnskyddet i landsbygden och skärgården. Vi kan samarbeta också mellan tjänsteinnehavarna där på bästa sätt, och det intygade vår nyanställda socialsekreterare att går utmärkt!

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det viktigaste är att vi får ett utökat samarbete, att vi får utökad möjlighet att gemensamt producera det som behövs för ålänningarna och jag tycker också att det som ltl Ragnar Erlandsson beskriver här visar på att det fortsättningsvis finns en spänning och någon slags klyfta mellan staden och landsbygden samt skärgården. Det är synd för där ställer jag upp den slogan som centern brukar hävda – hela Åland skall leva – och vi skall leva tillsammans dessutom, men det måste man göra genom att resonera tillsammans och inte helt och hållet avvisa de tankar som kan komma. Jag tror att en av de tänkbara möjligheterna för att lösa kommunernas problem är en kommunreform som leder till färre kommuner, men det kan också vara någonting annat, vi har olika utgångspunkter i det här arbetet, men vi skall komma ihåg att det har precis just startat.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

Ltl Mats Perämaa tog en del av repliken från mig när han berörde att en anledning till att liberalerna vill flytta över en del av kostnadsdrivande verksamheterna på landskapsnivå är att de pekar ut enkilda individer väldigt mycket. Det i sig är ett stort problem men sedan har det också att göra med kompetensen och kunskapen. I dagens läge kan socialsekreterarna inte de här frågorna alla gånger beroende på en väldigt komplex lagstiftning eller att man är i total avsaknad av lagstiftning. Då tycker jag att lagstiftningsmyndigheterna själva skulle få se hur det känns att försöka hantera de här frågorna för det är ett stort problem, EU och också att vi har egen lagstiftning på det här området gör det enormt byråkratiskt.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Det var precis den problematiken jag beskrev i mitt anförande och min lösning på det hela var att vi tror att man behöver slå samman till större enheter och min kritik mot liberalerna var då att man säger i princip samma sak, men man gör det s.a.s. bakvägen: man lyfter in det i landskapsregeringen och säger att, nej, nej, kommunerna får vara kvar. Men på sikt leder till att man urvattnar kommunernas verksamhetsområde på ett sådant sätt att de inte kan fortsätta att ha ett vettigt område att existera på. Då tycker jag att centerns linje är mera renhårig; där säger man att man skall hålla kvar det här ute i kommunerna på ett sätt och hålla själva produktionen kvar i kommunernas händer, men att man behöver en tilldelning av pengar. Det är dessa tre olika linjer som finns i den här frågan och det belyses väldigt bra i debatten här.

Ltl Åke Mattsson, replik:

Fru talman!

En viktig fråga att lyfta fram i det här sammanhanget är att liberalerna kommer aldrig att ta bort kommunerna från Åland, de kommer att vara kvar. Geta kommer alltid att finnas kvar. Det är fråga om vilken politik man kommer att driva, men kommunerna kommer att bli kvar. Man kommer kanske att ta bort en del av verksamheten därifrån. Det är vår politik och det här är någonting som vem som helst kan dra enkla slutsatser, att vartefter kommunerna inte har förutsättningar att klara av saker och ting så får landskapet ta över dem – och vad som blir kvar, så den dagen den sorgen men att man sakta går åt det hållet. Vi har närdemokrati, så även om man flyttar över beslutanderätten från Finström till Mariehamn tror jag inte att det är så stor skillnad. Man kan påverka väldigt mycket också på landskapsnivå, det behöver inte vara på kommunnivå direkt.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Ltl Åke Mattssons senaste inlägg gjorde att jag fick ännu mera belägg i min tankeverksamhet om att det som vi pratar om är i princip samma sak, men men gör det liksom andra vägar. Vi säger från första början att vi tror att enheterna är för små och man måste skapa större enheter. Vi säger heller inte att kommunnamnen skall försvinna utan de kommer säkert att leva kvar hela tiden, men det finns en samstämmighet mellan mig och ltl Åke Mattsson i den här frågan, det kan jag konstatera!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Katrin Sjögren, replik:

Fru talman!

Vtm Ehn har nog missförstått liberalerna. Det liberalerna talar om är den service som produceras ute i kommunerna, en människonära service som kommunerna är bäst på och som det finns ett starkt önskemål från kommuninvånarna om att produceras nära. Vi talar om barnomsorg, skola och äldreomsorg. Sedan har vi lyft den här frågan där det krävs spetskompetens och där vi har kommit till vägs ände, där det faktiskt är så i kommunerna att servicen blir ojämlik och då måste man fundera: vad skall man göra? Vi har fört ett resonemang att landskapet kan ta över missbrukarvård, specialomsorg, barnskydd och Medis. Vi är öppna för olika alternativ. För att vi skall ha fakta att ta ställning till i den här komplexa frågan är det landskapsregeringens ansvar att ta fram ett gediget faktaunderlag: blir det kommunsammanslagningar, blir det utökat samarbete? – det är inte färdigt ännu.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Vi är ense på den sista punkten: vi behöver ett gediget faktaunderlag. Vi är en god bit på vägen i det material som nu finns. Nu gäller det att börja gå vidare med det faktaunderlaget för att forma olika typer av modeller för hur man kan gå vidare och sedan ställa dem mot varandra. Det som jag reagerar på i ltl Katrin Sjögrens redogörelse för vad liberalerna vill är att nu är det just de här frågorna som är de besvärliga att klara, alltså de som kräver spetskompetens. Men det är också på det sättet att många av de andra frågorna, varefter utvecklingen går vidare, kanske också kommer att behöva spetskompetens. Jag tänker på skolan t.ex. Jag tänker på äldreomsorgen där jag vet att det här i den här salen har funnits diskussioner om att klarar verkligen kommunerna av att sköta äldreomsorgen på egen hand? Det har jag hört, t.o.m. från liberalt håll.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Debatten avbryts härmed och återupptas vid morgondagens plenum. Lagtingets nästa plenum är i morgon den 22 november kl.9.30.  Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.17.11).

 

 

 

 

 

 

 

 

Originalfil