Stenografiskt protokoll från plenum den 23 april 2001 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 23 april 2001 kl. 13.00.

TALMANNEN: 

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Dennis Jansson, ltl Christer Jansson, ltl Svensson och ltl Salmén).

26 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Christer Jansson på grund av utskottsmöte i Bryssel och ltl Svensson på grund av Nordiska rådets seminarium samt för tiden 23.4-25.4 ltl Salmén på grund av privata angelägenheter. Beviljat.

 

 

Meddelande

Meddelas att landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Jörgen Strands enkla fråga nr 11/2000-2001 och enkla fråga nr 12/2000-2001 kommer att avges vid plenum onsdagen den 25 april.

Antecknas.

 

Meddelas ytterligare att i 48 § 3 mom. avsedd frågestund kommer att hållas vid plenum fredagen den 4 maj 2001. Frågor till frågestunden skall inlämnas till lagtingets kansli senast måndagen den 30 april vid tjänstetidens utgång.

Antecknas.

 

 

Antecknas från tilläggslista till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Vtm Bert Häggbloms m.fl. finansmotion om att anslaget under moment 46.05.54 Landskapsunderstöd för medborgarinstitutets anskaffningskostnader i första tilläggsbudgeten för år 2001 utgår (FM nr 30/2000-2001).

 

Vtm Bert Häggbloms m.fl. finansmotion om ändring av motiveringen till moment 45.70.74 Byggnadsinvesteringar i första tilläggsbudgeten för år 2001 (FM nr 31/2000-2001).

 

De två motionerna upptas till behandling i samband med ärende nr 3 på dagens föredragningslista.

Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Stora utskottets betänkande nr 1/2000-2001 angående landskapslag om ändring av 9 § landskapslagen om studiestöd. (FR nr 17/1999-2000).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 25.4. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 9/2000-2001 om godkännande av avtalet om genomförande av bestämmelser i Förenta Nationernas havsrättskonvention. (RP nr 5/2000-2001).

 

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 25.4. Godkänt.

 

 

 

Föredras för remiss ärende nr 3:

 

Landskapsstyrelsens framställning med förslag till första tilläggsbudget för år 2001. (FR nr 11/2000-2001).

 

Talmannen föreslår att ärendet remitteras till finansutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman! 

Förslaget till första tilläggsbudget för år 2001 innehåller några substantiella förslag, till stor när det gäller antalet moment, och det är en fråga om tekniska justeringar när det gäller anslagens karaktär. I den allmänna motiveringen hänvisas till en konjunkturenkät som har gjorts av ÅSUB och den kan sammanfattas ungefär så här: att tillväxten på Åland också fortsättningsvis är hög. Det rör sig om tre-fyra procent och det har varit en ganska jämn tillväxt, vilket betyder att vår samhällsekonomi genererar ett produktionsvärde som gör det möjligt för oss att bibehålla välståndet. Samtidigt finns det indikationer här som man behöver diskutera; det gäller utvecklingen av den offentliga sektorn, som man konstaterade att visserligen är ett bidrag till tillväxten, men samtidigt måste vi se på balansen mellan den offentliga sektorns olika nivåer: landskapsnivå, kommunnivå och privat fördelning av de medel som finns att tillgå.

 

När det gäller landskapet finns det anledning för den här landskapsstyrelsen att se över den offentliga sektorn i allmänhet.

 

När det gäller kommunerna finns det också en utvärderingsprocess där en del anser att kommunerna själva genom egna beslut har bidragit till en expansion och också i många kommuner ett underskott; å andra sidan finns det de som hävdar, och jag tror själv att det ligger mycket i det, att den lagstiftning som har gjorts här i landskapet har möjliggjort för medborgarna att ställa större krav. Vi har alltså medvetet satsat på en kvalitetshöjning när det gäller den kommunala servicen, men samtidigt finns det anledning att se över effektiviteten, landskapsandelsystemet och det finns också i reformprocessen förslag på kommande när det gäller samfundsskatt, kapitalskatt och landskapsandelar.

 

När det gäller näringslivet är vi alla medvetna om att vi behöver få en breddning. Det är många av de tunga sektorerna som de senaste åren har haft en utveckling som kan ge anledning till bekymmer. Vi har jordbruket som en sektor som har genomgått en mycket stark omvälvningsfas och där vi har varit tvungna att anpassa oss till EU-systemet. Här vill jag påpeka att det gäller också för oss att utnyttja de möjligheter som EU ger att hjälpa jordbruket och regionerna att klara omställningsprocessen. Sjöfarten förutspås i enkäten minska i betydelse, men den är ändå av så stor betydelse att det är en avgörande näringsgren för Åland. Vi har dels konkurrensen från olika register. Vi har konkurrensen från Estland, där man har beställt ett nytt fartyg och har option på flera . Det betyder att vår rederinäring också måste ta strategiska beslut och framför allt måste det Finlands regering ta beslut om att möjliggöra konkurrens på samma villkor som det svenska systemet kommer att medföra. Där arbetar landskapsstyrelsen intensivt på att informera och på olika sätt förmå regeringen att göra det som vi från vår sida kanske anser att är helt nödvändigt men som inte alla ansvariga politiker på rikssidan ser som den riktiga lösningen. Det är klart att frångången skatt i storleksordningen 400 miljoner, eller i alla fall flera hundra miljoner, inte är något lätt beslut att ta, särskilt inte för en finansminister.

 

I allmänna motiveringen nämns också s.k. infrastrukturella investeringar. Detta begrepp har sin egen historia; det fanns i budgeten 1998. Det har preciserats i finansutskottets betänkanden och jag tror att det är välmotiverat att tala om ”så kallade” infrastrukturella investeringar därför att det inte är entydigt vad det handlar om. Det som vi markerar här är att den typen av investeringar, som då skall ske med betydande belopp från landskapsbudgeten, skall uppfylla kriteriet på samhällsekonomisk lönsamhet. Vi har för avsikt i landskapsstyrelsen att gå igenom de kriterier som hittills har diskuterats och precisera kriterierna för stöd och också komma fram med prioriteringar när det gäller de olika projekten som har diskuterats allmänt. Det är inte så många projekt som direkt formellt hanteras av landskapsstyrelsen, men kk-huset är ett av de större projekten här som är aktuella.

 

När det gäller i övrigt de förslag som finns här skall jag i första hand ta upp tre. Jag har dessvärre inte haft möjlighet att ta del av de två finansmotionerna, men jag förstod att de gäller stödet till medborgarinstitutets verksamhet och byggnadsinvesteringar.

 

För det första är travbanan ett projekt som behandlades i samband med ordinarie budget och då fick ett rätt så positivt mottagande. Det har funnits planeringsmedel, eller kanske det hette projektmedel och ärendet har då gått vidare i förvaltningen och man har kommit fram till ett förslag på en satsning där landskapet skulle gå in och bygga anläggningen, som totalt skulle röra sig om 10 miljoner mark. Motiveringen till detta är att det är av betydelse för besöksnäringen, det kan förlänga vår- och höstsäsongen, det har betydelse för lantbrukets möjlighet att hålla betesdjur som håller landskapet öppet och det är också av betydelse för produktionen som komplement till den konventionella odlingen, bl.a. det att hästar kräver hög kvalitet på foder och liknande. Det finns också möjlighet att utveckla höstaveln som sådan, träningsmöjligheterna för trav och liknande på Åland; både häståknings- och travsidan kan utvecklas. Landskapsstyrelsen har föreslagit att satsningen skulle göras och vi har för avsikt att före investeringen verkställs teckna ett avtal med hästavelsföreningen, som skulle handha driften av detta.

 

Herr talman!

Sidmässigt och momentmässigt går jag lite bakifrån och framåt. På sidorna 22 och 23 finns ett moment för aktieteckning i bolag. Det avser Ålands Industrihus där vi i det här skedet vill påskynda utvecklingen av IT-verksamheten. Här kallar vi det hela för en IT-by, och det begreppet är inte heller särskilt precist, liksom ”infrastrukturella investeringar”. Man kunde naturligtvis kalla det en s.k. IT-by, men tanken bakom konceptet med Klinten är att det skall finnas en verksamhet där man samlar olika slag: utbildning, företagande och andra teknikområden; teknologicentrum och läroverket. finns i närheten. Grundkonceptet här är att man försöker samla de verksamheterna så att de kan stimulera varandra. Markområdet skulle alltså utgöra en förutsättning för att gå vidare. I massmedia – i alla fall för min del – har det talats om en IT-by också på Möckelö, Jomala, men i det här skedet har vi inte haft möjlighet att ta ställning till vad det konceptet skulle innebära och hur det skall utformas. Vi har ändå i motiveringarna sagt att tillägget även möjliggör aktieteckningar i bolag som främjar företagsutvecklingen på andra områden, och andra områden kan bli aktuella på olika sätt framöver. Det är fråga om en öppenhet från lagtingets sida om man accepterar tilläggsbudgetförslaget.

 

Herr talman!

För det tredje gäller det bostäder på sidan 13. Det är en uppföljning i enlighet med lagtingets tidigare beslut om att försöka främja bostadsproduktionen. Det som här har diskuterats är låneformerna och vi har i landskapsstyrelsen tillsatt en intern, informell arbetsgrupp som skall se på frågan om enhetslån. Det finns olika typer av enhetslån. De enhetslånen kan vara ett alternativ till räntestödslån. Det kan också finnas alternativa sätt att budgetera enhetslånebeloppet, t.ex. genom en bostadslånefond, som vi avser att återkomma till.

 

När det gäller det som en av finansmotionerna tydligen handlar om, medborgarinstitutets möjlighet att anskaffa datorer, ser vi det som en viktig regional satsning: skall man beteckna Åland som ett IT-samhälle skall man också möjliggöra för alla att utbilda sig och ta del av den grundkunskap som behövs och där medborgarinstitutet kan göra en verkningsfull insats.

Herr talman!

Om jag har uppfattat det rätt gäller den andra motionen, nr 31, byggnadsinvesteringar i Ålands hälso- och sjukvård och det är kanske lämpligt att motionärerna presenterar sina motioner innan jag för min del säger någonting mer om dem.

 

Denna tilläggsbudget är den första; vi planerar i landskapsstyrelsen en tilläggsbudget i september i vilken vi skall försöka ta ett helhetsgrepp på de större investeringar som är aktuella och komma med förslag till kriterier.

 

Ltl Strand:

Herr talman! 

Den första tilläggsbudgeten för år 2001 är en blandning från den gamla och den nya landskapsstyrelsen. Budgeten innehåller inte så stora ändringar i politiken, undantaget några punkter som jag kommer att återkomma till senare i mitt anförande.

 

Herr talman!

I allmänna motiveringen säger man: ”Den tidigare kraftigt negativa synen på utvecklingen inom sjöfarten har som en följd av de politiska beslut som fattats och som ytterligare förväntas fattas vänts till en något mer optimistisk syn.” Samtidigt säger man att ”många betydelsefulla frågor i anslutning till sjöfarten, såsom införande av tonnagebeskattningen och nettolönesystemet i Sverige och Finland ännu inte avgjorts”. Det här ger ”landskapsstyrelsen anledning att fortsätta arbetet med att försöka påverka så att besluten bidrar till möjligast positiva utveckling för Åland”. Det här är ord som säkert många här i salen kan hålla med om.

 

Vad jag dock undrar, herr talman, är vad nya landskapsstyrelsen gör konkret. Vilka argument för man fram? Har man någon ny strategi eller är strategin att Finland skall lösa sjöfartsfrågorna åt oss? Det får inte bara vara så att landskapsstyrelsen plikttroget flyger till Helsingfors för att lyssna på hur läget är. I det läge som nu uppstått, när Sverige troligen går in för nettolönesystem, är antagligen den enda åtminstone kortsiktiga lösningen att Finland följer efter. Det skulle då vara viktigt att vi från åländskt håll visar enighet över både partigränser samt från lagting, landskapsstyrelse och riksdagsman. Att bevara sjöfarten på Åland är antagligen en ödesfråga för Ålands framtida välfärd. Vi har då enligt mitt sätt att se det, herr talman, inte råd med olika personliga populistiska utspel. Viktigast av allt skulle nog ändå vara att få riksdagsmannen att i Helsingfors agera enligt samma tankegångar som landskapsstyrelsen har.

 

Herr talman!

När det gäller förändringar i politiken, som jag tidigare har varit inne på, tänker jag främst på textdelen under moment 43.25 Främjande av bostadsproduktion. Där flaggar nya landskapsstyrelsen för att det kan bli aktuellt att ta i bruk nya typer av direkta lån. Man berättar inte hur upplägget skulle vara, men det kan förhoppningsvis finansministern närmare redogöra för. Då menar jag lite mer än de runda ord som han just pratade.

 

Viktigt här är, herr talman, att vi inte med skattemedel börjar konkurrera med privata banker. Inte heller förstår vi varför man inte fullföljer överflyttningen av Ålands Teknologicentrum till näringsavdelningen. Enligt vårt sätt att se kunde Ålands Teknologicentrum bli en spjutspets för småindustrin. Här kommer dock vår lagtingsledamot Roger Jansson att senare redogöra för vår syn i denna fråga.

 

Det finns även saker som gör oss glada i Frisinnad Samverkan. Jag tänker då på satsningarna i Ålands Industrihus för att komma igång med anläggandet av den s.k. IT-byn i någon form. Vi blir glada därför att vi lyckats övertyga liberalerna, men främst förre oppositionsledaren, nuvarande finansministern Olof Erland om möjligheterna i detta projekt. Här har vi fått landskapsstyrelseleda-moten Olof Erland att svänga totalt! Det skulle ta för lång för mig här att redogöra för allt negativt som Erland sagt om detta projekt, så jag konstaterar bara att den frisinnade linjen i denna fråga har fått finansministern på klokare tankegångar, vilket bådar gott inför framtida projekt.

 

Herr talman!

När det gäller placeringen av en IT-by har det förekommit lite motsägelsefulla uppgifter. I media har det framförts att nu sätter man ner foten vid Klinten. I tilläggsbudgeten finns det en skrivning som man kan tolka på olika sätt. Skrivningen lyder: ”Det föreslagna tillägget ger även möjlighet till aktieteckning i bolag som främjar företagsutveckling på andra områden.”  Jag undrar vad som menas med ”andra områden”? ”Företagsutveckling på andra områden” är det en IT-by på annat område eller är det en annan bransch som menas? Det här kan säkert vår nya näringsminister redogöra för. Enligt min åsikt bör man inte kategoriskt låsa fast sig vid Klinten-alternativet, även om där kan bildas en bra enhet tillsammans med de olika skolorna och de redan befintliga företagen. Vi frisinnade anser även att en IT-by kan utvecklas i Jomala. Om dessa projekt blir den framgång som vi tror kan dessa två enheter i framtiden bilda en bra enighet. Så nära ligger faktiskt områdena. I Jomala på Möckelö finns ett område färdigt planerat för denna typ av verksamhet. Ett förverkligande där kan ske mycket snabbt.

 

Herr talman!

Utbyggnaden av travbanan skall ge två effekter. Dels hoppas man på att hästantalet på Åland skall stiga, dels att antalet utifrån kommande besökare till travbanan skall förlänga turistsäsongen. Det ökade hästantalet skall verka gynnsamt för bevarandet av det öppna landskapet med hjälp av betande hästar. Jordbrukarna skall förhoppningsvis få avsättning för foder samt fungera som leverantörer av godställningsplatser.. ?

 

Grundförutsättningarna för en bra verksamhet vid travbanan är att man kan få till så höga prispengar som möjligt att göra det attraktivt att komma till Åland och tävla. Om jag har förstått saken rätt kommer förutsättningarna för högre prispengar att skapas genom att ATG-spel införs på Åland. En viss del av omsättningen från det spelet tillfaller Ålands hästavelsförening och därmed skapas förutsättningarna för dessa prispengar. Här borde dock landskapsstyrelsen se till att hästavelsföreningen har någon form av minimigaranti på intäkterna innan vi satsar 10 miljoner av våra skattepengar. Det är viktigt ifall inte spelet på ATG utvecklas såsom man hoppas. Likaså bör landskapsstyrelsen få en driftsgaranti av liknande art som man har från Allhallbolaget.

 

När det gäller byggnaden för en veterinärklinik anser vi att den kan hyras ut på kommersiella villkor och användas som djurklinik året runt.

 

Rätt skött, herr talman, är det vår övertygelse att travbaneprojektet kan bli en framgång. Jag noterar dock här att landskapsstyrelsen i tilläggsbudgeten aviserar att principerna för de s.k.  infrastrukturella investeringarna skall komma i höst, men här har vi redan ett projekt som man kan tolka som infrastrukturellt. Vi tog ett lagtingsbeslut i samband med budgeten att landskapsstyrelsen skall återkomma med principer om de infrastrukturella satsningarna. Nu visar det sig, på mycket kort tid, andra gången,  så nonchalerar finansministern lagtingets beslut totalt och kommer med en satsning på travbana, vilken jag personligen inte har något emot, men man borde respektera lagtinget bättre än så.

 

Herr talman!

Det är ytterligare två saker som jag kommer att beröra i mitt inlägg. Jag börjar med inrättandet av IT-utbildningen inom ramen för Medis verksamhet i Godby. Här måste jag fråga mig om det är samhällsekonomiskt riktigt att hyra upp nya lokaler, köpa in dyr utrustning i stället för att samordna denna verksamhet med Godby högstadieskola. Jag rekommenderar här finansutskottet att höra någon från förbundsstyrelsen för Norra Ålands högstadiedistrikt. Man skall också komma ihåg att drar man denna verksamhet specifikt för norra Åland måste man vara beredd att satsa skattepengar på liknande verksamheter på södra, västra Åland samt i skärgården.

 

Till sist, herr talman, när jag är inne på utbildning noterar jag att man inte har elever till vuxenutbildningen i storhushåll i sjömansskolan. Detta får mig ofrånkomligen att tänka på att en översyn av befintliga utbildningar borde göras omedelbart, dock senast i budget år 2002. Vi måste kritiskt se över vilka utbildningar som det inte finns behov av i dag, likaså bör vi se över om vi kan rationalisera och slå ihop olika skolor. Enligt de obekräftade uppgifter som jag har var det t.ex. endast en elev som hade naturbruksskolan som första alternativ vid senaste intagning. Då kanske man måste fundera över att modernisera lantbruksutbildningen eller att Landsbygdscentret i större utsträckning än i dag kan utvecklas till ett kurscenter. Kanske även hemslöjdskolan och husmodersskolan kunde slås ihop med den skolan.

 

Även om detta, herr talman, var lite utanför tilläggsbudgeten hoppas jag, som sagt, att landskapsstyrelsen kan se över dessa frågor.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman! 

Jag tackar för anförandet. Jag har förbisett att man enligt reglerna får hålla anförande och inte replik enbart.

 

Herr talman!

Frisinnad Samverkans gruppordförande ltl Strand hade flera konstruktiva kommentarer och frågor och jag skall försöka besvara dem till den del jag uppfattade dem. När det först gäller sjöfarten är det naturligtvis så att vi är mycket medvetna om att vi på alla sätt skall göra vad vi kan. Av den senaste tidens rent formella uppvaktningar kan jag nämna att tidigare landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson uppvaktade kommunikationsminister Heinonen. Lantrådet var för några veckor och träffade finansminister Niinistö. Lantrådet och jag själv träffade förra veckan statsminister Lipponen. Senaste lördag var det flera politiska representanter från Åland som hade möjlighet att diskutera med presidenten. Utöver detta försiggår naturligtvis kontakter på många olika informella plan, och det känner säkert Frisinnad Samverkan till som regeringsparti att det finns kontakter med arbetsmarknadsorganisationerna, med tjänstemän och politiker i Sverige osv. Om jag tar det ur mitt perspektiv, är min roll att försöka att bilda mig en uppfattning om hela frågans vidd och att vi samlat i landskapsstyrelsen för fram åsikten om hur mycket det här betyder för just det åländska samhället. Vår strategi är att vi skall på Åland ha samma villkor som våra konkurrenter, och då har vi våra konkurrenter som är inflaggade i Sverige: en del av Silja Lines fartyg, men vi har också konkurrens från Estland, där vi måste på olika sätt försöka parera den skillnad, som oberoende av om vi får ett nettolönesystem finns. Har finansutskottet möjlighet att ytterligare komma med goda råd är vi tacksamma för det.

 

Den andra frågan gällde bostadsfinansieringen och där är det knappast möjligt, vad jag i dag kan se, att vi före ordinarie budget skulle kunna komma med ett nytt system. Det är möjligt att vi bör lagstifta om det blir en bostadslånefond. Vi skall då finna ett lämpligt system där det gäller att kombinera räntor och amorteringar på ett sådant sätt att vi får en stabilitet i finansieringen, också en överblickbarhet som man kanske inte har lika bra med räntestödslån och hur då landskapsstyrelsen skall administrera detta, men kanske också andra fonder som är aktuella, pensionsfonden, och som kan bli aktuella.

 

För det tredje, herr talman, nämnde ltl Strand att man borde utveckla Ålands teknologicentrum till en institution som skulle vara en spjutspets i utvecklingen, och den ambitionen fanns en gång i tiden när jag själv var med och drog igång projektet. Nu är teknologifrågorna inte så lätta för Åland därför att vi skall hänga med i det som händer utanför Åland där man har stora resurser, högskolor och universitet. Här tror jag att vi inte kan göra revolution på kort sikt men vi kan göra stora reformer på lång sikt. Jag tror att man kan se exempel på högskolor och universitet som trots små resurser har byggt upp en ganska stark kompetens; Gotlands högskola är ett sådant exempel. Man samarbetar där med de verkligt högklassiga institutionerna inom universitet och teknologiska högskolor. Ålands Teknologicentrum kan alltså spela en viktig roll.

 

Också när det gäller den fjärde punkten, som gällde IT-byar, har ltl Strand i sitt grävande i stenografiska protokoll tydligen hittat att jag skulle vara negativ till IT-byar. Det är möjligt att jag kan ha varit negativ till ett koncept för IT-byar, som bygger på att man skall bygga subventionerade kontorslokaler, att det i alla fall skulle vara huvudkonceptet. Det är naturligtvis möjligt att jag där är lite för strikt och negativ, men när det gäller Klinten-projektet tror jag att det finns en idé där som  hänger ihop med att man samlar olika typer av aktiviteter av vilka vi redan har en del. Det finns ett stort framstående IT-företag där. Det finns i närheten utbildningsenheter som är viktiga för utvecklingen och genom markköpet kan vi också föra in sakerna på diskussion om nya skolstrukturer som har föreslagits i utredningen av Mattsson&Mattsson. Det är ännu på idéstadiet, men när det gäller IT-utbildningen, multimediautbildningen och annat inom de verksamhetsgrenar vi har i dag så finns det möjlighet att koppla ihop detta till ett bra koncept för en IT-by. Hur det än har varit historiskt sett med mina åsikter är de i dag desamma som för övrigt i landskapsstyrelsen, och det är trevligt om också Frisinnad Samverkan ansluter sig till det, dvs. vi tar nu ett steg för att möjliggöra utveckling rent konkret. Det handlar alltså om att vi för en diskussion om olika idéer och koncept, men i något skede måste det föras fram på det sättet att det blir en konkret handling och det har nu lagtinget nu möjlighet att stöda genom aktiekapitalet. Vi får alltså igång en process och det är inte helt klart var den slutar. Det är i alla fall en utvecklingsprocess som vi kommer att återkomma till i lagtinget på många olika sätt, men nu bör den komma igång.

 

Herr talman!

Den femte punkten var trav. Jag skall först kommentera när det gäller att vi här skulle på något sätt gå emot lagtinget. Det är klart att lagtinget är den instans som bestämmer vad landskapsstyrelsen skall göra. Vi sitter på lagtingets förtroende och vi skall naturligtvis lyssna väldigt noggrant och försöka analysera vad som sägs i den mån det skulle råka sig att det inte alltid är så alldeles klart. Det kan också hända. Men när man går tillbaka till diskussionen om travbanan var det kanske en del som i samband med ordinarie budget undrade om detta är ett infrastrukturellt projekt som skall gå före andra projekt. Lagtingets bedömning blev att det här är någonting som är viktigt. Det hänger ihop med lantbrukets och regionernas utveckling. Det hänger ihop med besöksnäringen och på det sättet måste man tolka lagtingets signaler som så att om man under den här perioden kommer fram till att detta är värt att genomföra kan man ta upp det i tilläggsbudget, och det har vi då gjort. Om detta sedan skall kallas ett infrastrukturellt projekt eller inte, är kanske inte så viktigt i detta skede, utan det viktiga för oss är att vi återkommer till alla de projekt som inte nu är beslutade, att vi där har kriterier och prioriteringsordning. Men det här projektet har planerats på det sättet att det finns anledning att ta beslut och få det att gå vidare nu - nu är alltså en lämplig tidpunkt.

 

När det gäller ltl Strands förslag om att man skulle ha en minimigaranti för intäkterna tycker jag att det är lämpligt att finansutskottet skulle ta fasta på det och kanske skriva en mening om det. Vi har i budgeten motiverat det på det sättet att före investeringen startar gör vi ett avtal med hästavelsföreningen och då kan detta ingå som en del i det, om lagtinget så önskar. Jag vill naturligtvis hävda att lagtinget har möjlighet att påverka tilläggsbudgeten med skrivningar och olika förslag.

 

Herr talman!

För det sjunde var det fråga om medborgarinstitutets anhållan om att få medel för inköp av datorer på norra Åland. Det är helt riktigt som ltl Strand säger här att om man gör den här satsningen skall man också gå vidare och se till att alla regioner på Åland får samma möjligheter. Man kan kanske inte ha datorer i varje by, men det finns redan i skärgården t.ex. där man har ett samlingsställe som ligger utanför skolverksamheten. Det är klart att det kan vara möjligt att kombinera det med skolor, men jag tror att det ändå är fråga om så små investeringar att jag tycker att man skall ta fasta på medborgarinstitutets kunskap och organisationsförmåga när det gäller just den här typen av kurser och att ge dem möjlighet att sprida IT-kunskapen på hela Åland. Det är ganska besvärligt, har jag själv erfarenhet av, när man bor på landet och för att komma till kurserna kan det gå långt över en timme i extra körtid, när man först skall hem från jobbet, sedan tillbaka och sådana saker.

 

Finansutskottet har väl anledning att se på den här frågan, men jag tycker ändå att för oss i landskapsstyrelsen var detta en viktig markering och vi har också för avsikt att gå vidare i ordinarie budget och se till att hela Åland på grundläggande nivå kan vara delaktiga i IT-samhället. Kurserna är populära och det finns, som sagt, ett behov.

 

Herr talman!

När det gäller den sista punkten om sjömansskolan har FS säkert insikter i skolproblem och skol-struktur eftersom man har innehaft ministerposten, men det som händer till den delen, såvitt jag vet, är skolutredningen av Mattsson&Mattsson där man ser på skolbyggnader och möjligheten att samordna och komma med nya koncept. Det som ltl Strand påpekade om sjömansskolan skall vi notera och se om det finns någonting särskilt i just den verksamheten som den som är ansvarig för utbildningsfrågorna i landskapsstyrelsen bör göra. Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson sitter här, så jag tror att vi tackar för synpunkterna och skall se om det finns någonting som kan göras.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Jag tänker inte här ta en diskussion om vem som har följt vem, men jag bara konstaterade att landskapsstyrelseledamoten Erland har tagit åt sig av vår IT-by-politik, om man får kalla det så. Samhällsfinansieringen kallade man socialism och kommunism och allt möjligt tidigare, men det är historia, som sagt. Vi är glada för att du har tagit åt dig.

 

När det gäller IT-satsningen i Godby tycker vi att det är samhällsekonomiskt dåligt när man har utrustningen och utrymmen i skolan att satsa ännu mera pengar på att hyra upp -  jag har förstått att avtalen redan är gjorda – fastigheter och sätta flera hundratusen på mera datorer som inte skolan får tillgång till utan det borde kombineras med skolan, oberoende om det är i Godby, Mariehamn eller i skärgården. Jag vet också att styrelsen för Norra Ålands högstadiedistrikt har sagt ja till detta, så varför inte då hitta ett samarbete med skolan och samtidigt spara lite pengar.

 

När det gäller utredningen av Mattsson&Mattsson – jag har inte läst den – förstod jag att den handlade om byggnader, men vi pratar om innehållet i skolorna och det är det som vi borde se över.

 

TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Boman:

Herr talman!

Föreliggande tilläggsbudget  är den första den nya landskapsstyrelsen  presenterar och även den första för den nya finansansvarige. Tilläggsbudgeten bör vara ett instrument man skall taga till när det dykt upp nya utgifter och inkomster som man anser det angeläget att behandla omedelbart eller så snabbt som möjligt.

 

När det gäller denna tilläggsbudget får man dock en känsla av att vissa försöker infria vallöften, vallöften som inte gick att genomföra i den tidigare landskapsstyrelsesammansättningen. Det är skrämmande när man använder samhällets pengar för att köpa röster och goodwill åt det egna partiet.

Jag anser också att detta är en socialiseringsbudget.

 

Jag vill börja min granskning med  46.09.05  Nordiskt kulturarbete där anslaget avser nytt golv och målningsarbeten i Nordens instituts lokal. Eftersom det i ordinarie budgeten under detta moment ingår 135.000 mk i hyreskostnader utgår jag ifrån att lokalen är hyrd och då inställer sig automatiskt frågan: skall verkligen hyresgästen bekosta nytt golv   och målning för 60.000 mk ????  Enligt min rättsuppfattning så brukar nog hyresvärden stå får grundreparationer, och dit hör onekligen byte av golv.  Jag ber att finansutskottet granskar hur det kan gå till på detta sätt. För övrigt är jag tveksam till att skattebetalarna skall vara med och betala 430.000 mk mark per år för den något tveksamma verksamhet som Nordens institut bedriver på Åland.

 

Sedan kommer jag till Lantmannaskolan och moment  46.44.75 renovering av fastighet ett moment som har utgått enligt ordinarie budgeten för detta år. Enligt texten i tilläggsbudgeten vill man ha 370.000 mark till och framför att då blir totalkostnaden för projektet 1.020.000 mark. Men eftersom man i budgeten för år 2000 beviljade  650.000 mk  + i tilläggsbudget 400.000 mark torde summan för denna renovering enligt mitt sätt att räkna bli  1.420.000 mark vilket innebär  400.000 mark mer än vad som anges i tilläggsbudgeten. Ännu ett försök att föra lagtinget bakom ljuset!  Eftersom det rör sig om totalt 170 kvadratmeter så torde renoveringskostnaden stiga till höga 8.350 mk per  kvadratmeter .  Att det behövs mera kontorsutrymmen på lantmannaskolan är alldeles klart. Vartefter jordbrukarna minskar i antal så ökar antalet konsulenter ,ladugårdsavbytare, lärare och allt vad de nu har för titlar där ute på lantmannaskolan. Vi borde nu ta tillfället i akt och även sända dit de som sysslar med jordbruksfrågor i detta hus så behöver vi i alla fall inte bygga ut det här huset.

 

Under moment 46.60.20 som gäller Museibyrån och verksamhetens utgifter vill man ha 250.000 mark till för att genomföra en fasadputsning på Tosarby stenhus.  Eftersom det redan ingår 120.000 mk i årets budget för detta stenhus så blir totalsumman 370.000  vilket är alldeles för mycket. Stora summor har redan tidigare planlöst kastats ut på detta hus.

 

När det gäller moment 47.03.85  Produktutvecklingslån vill jag ha en närmare redogörelse av den näringsansvarige vart de tidigare beviljade två miljonerna tagit vägen samt vilken mottagare  de nu äskade två miljonerna har. Vi handskas med skattebetalarnas pengar och då måste det finnas maximal öppenhet i sådana här ärenden. Som sagt, svar önskas!

 

47.03.88. gäller aktieteckning i bolag där man utöver de redan beviljade 4 miljonerna vill ha 2 miljoner till.  Anslaget avser förverkligande av en så kallad IT-by på Klinten och pengarna skall i första hand gå till Ålandsbanken för att inköpa gamla Klintens trä . Köpesumma enligt begäran 6 miljoner mark.  För övrigt samma fastighet som Mariehamns stad var intresserad av som tomt för tekniska verken. Då var priset betydligt lägre. Det här är en synnerlig orättvis investering. Nu skall man med samhällsmedel finansiera byggande av kontorslokaler åt företag, vars enda IT-kontakt kan vara att de innehar en datamaskin. Trafikansvarige Runar Karlsson försvarade satsningen med att det skall bli ett kunskapscentrum - då uppenbarligen för någon slags människor som  innehar mer kunskaper än andra.

 

Jag tror nog att det på Alandia bolagen, Ömsen, Vikinglinjen och på våra banker och andra liknande företag finns minst lika mycket både kunskap och datorer samlade som i de kommande skattebetalarfinansierade kunskapsbyarna.

 

I rättvisans namn borde vi i fortsättningen bygga subventionerade lokaler  också åt dessa företag.  Jag har alltid ansett att alla företag bör behandlas likvärdigt.  Det mest rättvisa är förstås att stoppa alla bidrag av den här typen. Men jag har förstått att ledamoten Runar Karlsson blev så himla glad när han fick bli ordförande i Ålands Industrihus, så nu går han med på allt! Också streetrace, men det hör inte hit.

Och så det värsta till sist! Landskapsstyrelsen har för avsikt att satsa 10 miljoner mark på en travbana i Jomala, en satsning som är rena rama socialiseringen. Sådana här satsningar skall skötas av berörda organisationer, i detta fall av Ålands Hästavelsförening. Nu skall man först köpa travbanan av  Ålands Hästavelsförening för 1 miljon mark och sedan rusta upp den för  9 miljoner för att sedan ge den tillbaks igen till hästavelsförening. En obegriplig rockad!!

 

Jag har ingenting emot att Ålands Hästavelsförening bygger ut sin bana i Jomala. Jag anser också att de skall få normala bidrag för detta, men att så fullständigt stå för alla kostnader som nu landskapsstyrelsen avser att göra är rena rama slöseriet med pengar och det uppmuntrar dessutom övriga ideella föreningar till att göra likadant. Så landskapsstyrelsen kommer i och med detta beslut ta död på det ideella arbete som många föreningar sysslar med, för vilka föreningsmedlemmar skulle gratis deltaga i olika talkoarbeten den egna föreningen till fromma då landskapsstyrelsen betalar alla kostnader åt andra föreningar. Ett synnerligen dumt beslut.

 

Herr talman! Jag föreslår att anslaget om 5,3 miljoner utgår.                                      

 

Ja, herr talman, detta förslag till första tilläggsbudget var en bedrövlig läsning och jag är allvarligt oroad för vår  framtida ekonomi.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

I sitt anförande nämnde ltl Boman Nordens institut. Han uttryckte sig ungefär så här, att han tyckte att det var fel satsade pengar för denna ”något tveksamma verksamhet”. Jag tycker att det är igen ett sätt att misstänkliggöra och nedvärdera kulturarbetet, som vi ofta har hört från vissa ledamöter om t.ex. museibyråns verksamhet. Jag tycker att om ltl Boman har kritik mot verksamheten skulle han öppet formulera den. Jag tror att det är bra om utskottet tittar efter vad Nordens institut har dragit in för pengar till Åland, för det är ganska mycket pengar jämfört med t.ex. hästavelsföreningen, som tydligen skall socialiseras flera gånger om för att det skall bli någonting. Jag tycker att det finns orsak för finansutskottet att titta på detta. Det finns faktiskt flera föreningar som trots att de får bidrag inte ligger samhället till last utan drar in mycket mera pengar än vad man får i stöd från landskapet och kanske kommunen. Jag tror att Nordens institut tål en granskning här. Jag kan hålla med om att det är fel att landskapet finansierar renoveringen. Detta är inget hus med någon ”dålig” hyra, det vet jag från förut. Men det har också blivit ett sätt för landskapsstyrelsen att stötta privata företag och aktiebolag, och inte är det sunt, så nog skulle det vara bra med regler här också. Normalt betalar man hyra som inkluderar reparationsarbetena, men när landskapet hyr skall man både renovera och betala kolossalt höga hyror!

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Min grundfråga gällde naturligtvis 60.000 marken för att bygga nytt golv åt en lokal som vi skall hyra. Jag tillstår nog gärna, ltl Sundback, att jag är lite tveksam till den verksamhet som Nordens institut bedriver på Åland. Jag har inte ”funnit” den!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Det finns ett uttryck: ”Den som söker han finner”! Jag tror att det är mera på sökstadiet som ltl Boman borde koncentrera sig när det gäller Nordens institut - och kanske finansutskottet kan hjälpa honom lite på vägen här!

 

TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

 

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman! 

Ltl Boman sade att budgeten är en bedrövlig läsning och han är orolig för ekonomin. (Från salen, ltl Wiklöf: det är vi också) Det kan väl vara motiverat att oroa sig för ekonomin; det tror jag faktiskt att hela lagtinget och landskapsstyrelsen bör göra, trots att vi i och för sig har en god tilldelning, men det gäller de kostnadsstrukturer som vi har byggt upp. När det gäller Nordens institut och för övrigt mycket av det som ltl Boman sade så bygger det på initiativ som har tagits i olika sammanhang. Nordens institut var ett mycket intensivt arbete för att få den verksamheten hit till Åland som en del av möjligheten att samarbeta nordiskt, så det är väldigt svårt, för mig i alla fall, att säga att det är enbart en belastning och en kostnad. Nordens institut ger också möjligheter och har dragit hit folk inom kulturverksamhet och man har ordnat olika aktiviteter, så säkert är det flera näringslivsföreträdare som tycker att det här är en del i vårt arbete att göra Åland känt och därmed få folk som besöker oss.

 

När det gäller huruvida travbanan är en fråga om socialism är det i alla fall knappast fråga om att hela samhället skall socialiseras. Men det är så att vi måste överväga för varje projekt där landskapet har medel att gå in och där det är fråga om en samhällsekonomisk lönsamhet, om vi inte har anledning och motiv för att bygga upp en ekonomi som också i framtiden skall göra att vi har råd med välfärden. Det här projektet har bedömts som så att det är viktigt för besöksnäringen. Det är viktigt regionalpolitiskt, det är viktigt för lantbruket och det är också viktigt för många människor som bedriver den här verksamheten med hästhoppning, trav, hästuppfödning osv. som har det som en hobby. Det är knappast så att landskapsstyrelsen bygger travbanan på det sättet att det inte kommer att behövas föreningsverksamhet, talkoarbeten och liknande. Hur projektet slutligen skall utformas är en fråga om ett avtal mellan landskapsstyrelsen och hästavelsföreningen. Finansutskottet har också här anledning att gå igenom och se vad som bör vara i villkoren enligt lagtinget. Men alla de verksamheter som ltl Boman nu kritiserar är tidigare förankrade i lagtinget, så inte har landskapsstyrelsen på något sätt gått emot någon majoritet i lagtinget eller någon opinion som skulle ge anledning att ifrågasätta hela tilläggsbudgeten. Det är klart att finns det argument är det här de skall komma fram, om man är emot någonting.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Det är klart att det finns skrivningar i budgeten om travbanan, men om man tänker efter huru ekonomierna ser ut i vår omvärld och landskapet köper anläggningen, det är första skedet, då borde man väl överväga: skall man inte bjuda ut den offentligen förrän man börjar planera hur man skall investera i den och sedan är sista steget att man kanske har hittat en driftsansvarig, men det är väl redan underförstått att det är hästavelsföreningen som skall driva anläggningen. Men det finns överhuvudtaget inte ett uns av marknadsekonomi i det här projektet utan samhället skall stå för kostnaderna och t.o.m. betala pengar så att föreningen tydligen skall få en miljon! Sedan skall de sköta driften utan att ha några kapitalkostnader! Så går det väl inte så bra, så får de komma och anhålla om pengar och så ger vi det med motivet att det är så bra för besöksnäringen! Så uppfattar jag att upplägget är och det känns igen, men på något vis får men känsla av att inte är marknadskrafterna och musklerna spända till det yttersta i det här projektet.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Ltl Sundback säger att i det här projektet finns det ingenting av marknadsekonomi. Jag förmodar att tanken är att det är fråga om socialism, men om man ser på ett sådant här projekt från lite olika perspektiv så kan man försöka se: på vilket sätt verkar en sådan här investering i samhället som har koppling till marknadsekonomin? Jo, man har marknadsekonomisk spelverksamhet, man har hästavel som lever på marknadens villkor, man har transport och resor som lever i marknadskonkurrens, man har hotell och restauranger som också lever på en marknad i konkurrens, man har detaljhandeln för olika saker, hästupprustning, och vad vet jag, som också lever i marknadskonkurrens. Det är så i samhällsekonomin att det finns inte bara två alternativ, antingen socialism eller renodlad marknadsekonomi, utan all fungerande marknadsekonomi bygger på att samhället kommer in och stöder vissa verksamheter, sätter upp regelverk och försöker styra utvecklingen så att det finns en ekonomisk grund för välfärdssamhället. Det här är ett litet exempel på hur man kan resonera; med den här satsningen hjälper man upp delvis den regionala balansen, man möjliggör ett öppet landskap, som i sin tur gynnar turismen och den bedömningen vi skall göra är: är det här en fördel för det åländska samhället? Är det samhällsekonomiskt viktigt och lönsamt? Och den bedömningen har landskapsstyrelsen gjort.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Jag förstår att landskapsstyrelsen har gjort den bedömningen och jag är också övertygad om att anläggningen måste fungera i marknadsekonomiskt sammanhang. Det är privata företag som sköter transporterna till Åland, det är privata människor som skall spela där osv. osv., men när det gäller samhällets pengar har det sagts här i åratal att det skall konkurrensutsättas. Vi skall sträva till privatisering och jag tycker att det är bara socialdemokraterna snart som ställer de kraven på budgeten. Här är det faktiskt så att vi skall betala en miljon till en förening och så skall vi rusta upp hela anläggningen åt dem och så skall de driva den i framtiden. Då kräver jag att alla föreningar som på något sätt kan motivera att det de sysslar med och stöder besöksnäringen skall ha samma villkor. Det kan inte gälla bara för hästavelsföreningen och några idrottsorganisationer, utan det skall vara lika för kulturföreningarna!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Av den verksamhet som landskapsstyrelsen stöder finns det många olika exempel på stöd. Det här är ett exempel där lagtinget i samband med ordinarie budget bedömde att det här är värt att satsa på på grund av regionalpolitiska skäl. Det gäller alltså besöksnäringen och det gäller också de enskilda människorna som håller på med den här verksamheten. Inte är det så att landskapsstyrelsen går in och finansierar hästarna för dem som bedriver detta, utrustningen eller vagnarna osv. (Ltl Sundback: det skulle inte förvåna)  Det skulle inte förvåna, men jag kan i alla fall garantera, att det är inte vår avsikt att göra på det sättet, utan när landskapsstyrelsen lägger fram sitt förslag beskriver vi vad förslaget avser. Om sedan ltl Sundback vill tolka in allehanda privatekonomiska marknadsekonomiska och socialistiska avsikter i det hela kan jag försäkra att avsikten är så enkel att det här är någonting som vi tror att kan gynna det åländska samhället.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Först vill jag uttrycka att jag är något förvånad över varför vicelantrådet fick ge replik i form av anförande till mitt anförande. TALMANNEN:   Talmannen kan i stöd av 33 § AO medge landskapsstyrelseledamot att besvara frågor som är ställda av föregående talare.

Ltl Boman: I form av anförande? TALMANNEN:   I form av anförande!

Ltl Boman: När vicelantrådet talade om Nordens institut talade han om det som jag var tveksam till, men han nämnde ingenting om golvet. Är det en ny policy hos landskapsstyrelsen att man skall bekosta golv åt alla hyresvärdar här i Mariehamn, där vi har väldigt många lokaler upphyrda?

 

När det gäller detta med socialisering är det två moment där jag anser att är fråga om socialisering. Det ena är IT-byn, där jag anser att man inte skall gå in med samhällspengar. Här skall man med samhällsmedel subventionera åt en grupp företagare, som man inte kan urskilja: vem är IT-företagare och vem är kontorsföretag? Det här går aldrig att klara ut, så det är en socialisering. Jag anser naturligtvis att travbanan är det mest flagranta exemplet eftersom den kommer att till 100 procent att ägas av samhället. Jag undrar om vicelantrådet vet: Är det här enda travbanan nu i Norden som är helägd av samhället eller är det en kutym i det nordiska samhället att travbanorna ägs av staten i det här fallet?

 

TALMANNEN:   Replikskiftena är avslutad.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman! 

Mycket i den här landskapsstyrelsens första tilläggsbudget har vi från Frisinnad Samverkan varit inblandade i, så mycket är känt och acceptabelt och jag hänvisar till den delen till vår gruppordförandes anförande. Såsom han aviserade har jag synpunkter på en sak som jag inte förstår i tilläggsbudgetförslaget. Jag skulle gärna se att jag kunde få lite förklaringar av de två närvarande ansvariga ledamöterna.

 

Före det skall jag kort säga om travbanan att den har vi från Frisinnad Samverkan också varit med om i en längre tids förberedelsearbete och det föreliggande förslaget är i huvudsak känt för oss. Det är rimligt att man inte kan bygga på ofri mark utan om man skall bygga en travbana, vilket naturligtvis är en politisk fråga, bör man naturligtvis bygga den på egen mark för att ha ett ägandeförhållande framöver som är klart och tydligt. Sedan är en annan fråga: vad är rimligt att betala för den mark som man avser att bygga på. Det är alltså två frågor som bägge är politiska och ekonomiska och man kan säkert ha olika synpunkter på dem. Men skall man en gång bygga bör man naturligtvis äga marken. I den nya landskapsstyrelsen har stallbyggnaden och veterinärkliniken tillkommit och det är en mycket stor investering som rimligen skall vara självbärande. De som använder stallarna skall betala hyror; de som använder veterinärkliniken skall betala hyra. Det är alldeles klart en marknadsekonomisk satsning. Min uppmaning är därför till finansutskottet att man noga utreder det som tidigare har diskuterats i den andra landskapsstyrelsen, att innan man för ärendet till lagtinget måste man noga kunna redogöra för lagtingets finansutskott om avtalet som skall ingås med hästavelsföreningen så att man får de ekonomiska transaktionerna framöver och det ekonomiska risktagandet väldigt tydliggjort. Landskapsstyrelsen har en skrivning på sidan 25, som jag väl känner igen: ”I avtalet är avsikten att beakta – i det avtals som alltså bör presenteras för finansutskottet - att framtida intäkter av verksamheten kan generera ett överskott som bör beaktas vid dimensioneringen av de hyresintäkter landskapet erhåller.” Till skillnad från Allhallen i Eckerö skall det här resultera i hyresinkomster, har det varit meningen, åtminstone tidigare. Det blir sedan beroende på ATG-kalkylen, som också landskapsstyrelsen skulle presentera för finansutskottet. Jag hoppas att finansutskottet noga sedan, när ärendet kommer tillbaka hit på vårt bord, kan redogöra för hur ekonomin kommer att te sig i projektet, både när det gäller landskapets inkomster framöver av satsningarna och när det gäller hästavelsföreningens ekonomi i sammanhanget och när det gäller ATG-kalkylen, spelkalkylen, som inte är alldeles enkel.

 

Herr talman!

Så till huvudfrågan för min del och det gäller skrivningen om Ålands teknologicentrum, där man i tilläggsbudgetförslaget hänvisar till budgetförslaget för år 2001 och så skriver landskapsstyrelsen: ”Med beaktande av detta (att kopplingen näringsliv-utbildning har intensifierats i anledning i EU-målprogrammen) och ’av praktiska skäl’ föreslås ingen överflyttning av Ålands teknologicentrum till näringsavdelningen i detta skede. En eventuell överflyttning övervägs som ett led i budgetprocessen för år 2002.”  Lagtinget beslöt – i december - för sin del att ”under året kommer Ålands teknologicentrum att överföras från utbildnings- och kulturavdelningen till näringsavdelningen. Samarbetet mellan avdelningen vad gäller kopplingen näringsliv-utbildning intensifieras”.  Kort och koncist! Bakgrunden till det här lagtingsbeslutet var att teknologicentrum från början när det startades för över tio år sedan skulle vara ett stöd för småindustrialiseringen i landskapet. Efter det har en ny småindustrialisering kommit in som vi lite slarvigt kallar IT-utveckling. Tanken bakom lagtingets beslut på landskapsstyrelsens förslag i ordinarie budget i december var att dra fullt ut av det som ursprungligen var avsikten med Ålands teknologicentrum och att Ålands teknologicentrum skulle fungera som ett nätverk för företagsutvecklingen, alltså också ett externt nätverk, att man skulle använda mycket av den kunskap som finns utanför Åland, men också en kontakt till utbildning och forskning utanför Åland och att det var viktigt att man fick en nytändning på den här verksamheten som har legat under utbildnings- och kulturavdelningen väldigt länge och lite gått i stå. Det här upplever jag nu lite som återställare av den nya landskapsstyrelsen – man har alltså inte brytt sig om att motivera varför man vill att lagtinget ändrar sitt beslut från december. Det är inte så hemskt länge sedan lagtinget fattade det beslutet, så jag hoppas att finansutskottet noga redogör varför man hade en uppfattning i december och varför man nu eventuellt skulle vara beredd att byta fot i lagtinget.

 

Jag kan tänka mig att nuvarande utbildningsminister, Gun Carlson, som inte har varit riktigt intresserad av den här överflyttningen så där med hull och hår, kanske i alla fall har varit starkare i landskapsstyrelsen än vad den nya näringsministern är och därmed har näringslivets intressen fått vika för några andra intressen, som vi inte riktigt vet vad är, men det kanske lantrådet kan redogöra för eftersom de bägge ansvariga ministrarna gick ut just när jag kom upp.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!  I början av inlägget talade ltl Roger Jansson om travbanan och han tyckte att man inte kan bygga på ”ofri mark” utan man måste bygga på egen mark, och det är säkert så man måste göra. Men ltl Roger Jansson motiverade inte varför landskapet skall bygga åt en privat förening. Jag tycker mig ha hört ledamoten Jansson någon gång prata om både konkurrensutsättning och privatisering, men nu tycks det vara helt bortblåst! Jag skulle nu vilja veta vilka av de borgerliga partierna som faktiskt står för marknadsekonomi och konkurrensutsättning och privatisering! Det här är långt, långt ifrån det. Det är samhället som skall ta över och bygga anläggningen och det skall överhuvudtaget inte vara någon konkurrensutsättning! Jag tycker att ni skall gå ut och berätta det för väljarna, att i stället för att satsa pengarna på skola, omsorg och vård, så sätter ni dem på en travbana som några i hästavelsföreningen skall få ta hand om!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman! 

Eftersom frågan ställdes till alla borgerliga partier och jag inte är så säker på att det finns så många flera än vårt parti – men jag hoppas det – vill jag ändå framhålla att det alldeles uppenbart är åtskilligt som samhället skall ha hand om och ansvara för i vårt samhälle. Det har de borgerliga partierna och vårt borgerliga Åland genom årtionden värnat om. Ltl Sundback nämnde själv de väsentligaste sektorerna därvidlag: vård och omsorg samt utbildning. Det finns också en del annat, eftersom det inte sköts annars, som det är väsentligt för samhället att man får en utveckling av, men det finns alltså inte tillräckligt marknadsekonomiskt underlag för att någon enskild skulle ta ansvaret för det, förening, företag eller enskilda personer. Allhallen och kongresshuset – kk-huset -är sådana satsningar, om vi räknar med att det andra k:et står för kulturen, som samhället normalt har ansvaret för. Då måste man från samhällets sida överväga: skall man ha marknadsekonomin att fungera alldeles perfekt måste marknadsekonomins aktörer, företagen, som sedan står för huvuddelen av lönesättningen i samhället, få en del satsningar genomförda för att kunna fungera på det sättet maximalt. Gör ingen annan det skall skattebetalarna överväga. Man kan inte kalla det socialism, utan det måste man kalla åtgärder från det gemensammas sida för att få marknadsekonomin att fungera på bästa möjliga sätt. Jag kan tänka mig att satsningen på trav, rätt skött, när det gäller både hästarna och besöksnäringen, kan bli en lyckosam satsning, som vår gruppordförande var inne på.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Det är möjligt att det kan bli en bra satsning. Samtidigt säger ltl Roger Jansson att vid de tillfälllen när det marknadsekonomiska underlaget inte räcker till skall samhället gripa in! Jag förstår alltså att på något plan har man gjort bedömningen att det här kommer inte att bli någon särskild framgångsrik affär och därför måste samhället redan nu gripa in. Jag har inga underlag för att göra en bedömning, men någonting ekonomiskt positivt måste det väl ligga i projektet om man skall satsa på hästar, och det tror jag faktiskt, men varför har inte hästavelsföreningen som alla andra som söker pengar för olika typer av fritids- och idrottsanläggningar samma villkor som alla andra, dvs. 25 procent i bidrag och 25 procent i eget kapital och resten i lån. Varför skall vi socialisera det helt ut? – eller som min före detta, för länge sedan avlidne partikamrat Sundlöf sade, att det är den borgerliga socialismen som är Ålands självstyrelsepolitiska linje. Och det fortgår! Primärnäringarna är socialiserade. Travbanorna är socialiserade. Snart är sjöfarten socialiserad. Och dessa borgerliga partier tror på egen beskattning! Jag får säga som ltl Danne Sundman: ”Gud välsigne Ålands folk”!

 

TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman! 

Debatten tenderar att bli lite av begreppspolitik: finns det inte något annat att säga kan man uttala socialist, borgerlig socialist eller marknadsekonomi! Vad som sedan menas med det begriper inte jag, men det må vara så. Här handlar det om att använda samhällets medel på ett sådant sätt att samhället kan utvecklas, att vi genererar arbetstillfällen, att besöksnäringen kan få en utjämnad säsong, att vi har råd att hålla välfärden.

 

När det gäller de konkreta sakerna som nämndes av landskapsstyrelseledamoten Roger Jansson skulle jag kanske förklara lite om Ålands teknologicentrum. Det är fullt möjligt, eller det var kanske också det som lagtinget tänkte sig, att man under perioden skulle föra över teknologicentret till näringsavdelningen. Gör man detta budgetmässigt blir det bara ett moment som man plus på och ett annat som man sätter minus på – det händer egentligen ingenting. Det var väl det som gjorde att vi ”av praktiska skäl” avser att budgetera på det sättet att detta kommer i ordinarie budget. Det var också ett annat skäl; eftersom lagtinget har sagt det här skall ske är det naturligtvis utgångspunkten, men precis som ltl Roger Jansson sade handlar det om att utnyttja institutionen Ålands teknologicentrum för att bygga upp nätverk, förbättra de externa kontakterna, gynna småindustrin osv. I landskapsstyrelseombildningsprocessen kommer vi in som ett nytt parti och vill gärna bereda den här frågan, inför ordinarie budget torde det bli. Skall teknologicentret få en nytändning, som flera här vill, är det viktigt att man gör strategin inför ordinarie budget. Det finns ingenting som hindrar att man med ett mycket enkelt grepp för över detta till näringsavdelningen genom att sätta upp ett budgetmoment, men i och med det händer ingenting särskilt. Det är min förklaring till detta.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!  

Jag tackar för svaret, men jag tackar inte för att det var tillfredsställande och uttömmande, eftersom jag egentligen inte fick något annat svar på min fråga än att liberalerna som nytt parti i landskapsstyrelsen ville gå in och titta på frågan förrän man får den beredd, trots att lagtinget har fattat beslut, där liberalerna har varit med, där de t.o.m. har haft ordförandeposten i finansutskottet, som har föreslagit att lagtinget skall fatta detta beslut. Vad jag vet var hela frågan beredd, när liberalerna kom in i landskapsstyrelsen, åtminstone på näringsavdelningen, men i gott samarbete med utbildningsavdelningen så att detta kunde ske från 1.7 år 2000. De budgetmässiga förutsättningarna fanns redan, så det var bara fråga om en teknikalitet att göra överföringen, precis som vicelantrådet konstaterade. Det är alltså en politisk förändring man nu har gjort i och med skrivningen, där man är lite otydlig och hänvisar till någonting som man inte redogör för. Jag förutsätter fortfarande att finansutskottet ordentligt kan redogöra för lagtinget varför vi skall ändra uppfattning i den här frågan. Jag efterlyser fortfarande synpunkter från de ansvariga ledamöterna i landskapsstyrelsen varför man gör på det här sättet.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman! 

Det har säkert funnits någon tanke bakom överflyttningen av institutionen från utbildningsavdelningen till näringsavdelningen. Det är säkert såsom ltl Roger Jansson säger att ärendet var berett, men det här är inte en politisk kursändring på annat sätt än att när man ändå gör förändringen, som i budgetsammanhang är rent teknisk, så finns det anledning att se över hela strategin inom näringspolitiken, där ÅTC ingår som en komponent, t.ex. i IT-byn. Om man först ändrar i budgeten och gör detta arbete inför ordinarie budget är det en möjlighet. Nu var det inget svårt beslut att konstatera att det ser lite konstigt ut när man har en stor minuspost på ett konto och en stor pluspost på ett annat konto, så jag tycker för min del att det var en lämplig och praktisk sak att bereda denna fråga ytterligare inför ordinarie budget, som är vår första gemensamma politiska ordinarie budget.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman! 

Jag konstaterar då att beslutet är helt och hållet politiskt, eftersom tekniskt var det klart berett i samband med ordinarie budget; på de bägge avdelningarna var det genomgånget och detaljerna skulle finslipas fram till den datum när det skulle genomföras. Tekniskt kan det endast vara en förändrad inställning på det sättet att man inte har satt sig in i beredningen av tekniken. Och det kan jag förstå, men säg det då i så fall därför att nu ter sig nog förändringen vara politisk, någon form av fördröjning eller eventuell återställare av någonting som man har ångrat när det gäller de egna besluten inom ramen för lagtingsarbetet.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Detta verkar för mig lite som en strid om påvens skägg. Det är mycket möjligt att jag inte har begripit  - jag har begripit det i alla fall på det sättet att jag tycker att det är ett välmotiverat beslut, så jag kan inte se att det på något sätt skulle ha negativa praktiska konsekvenser. Vill finansutskottet ta upp det och göra den tekniska ombudgeteringen är det mycket enkelt, men för min del tycker jag att det är ett ärende som lämpligen behandlas i samband med ordinarie budget där man mera försöker inför lagtinget presentera en sammanhållen strategi för näringspolitiken, utbildningspolitiken och IT-politiken samt allt som har kopplingar till teknologicentret.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Det är inte första gången som begreppet socialisering används här i lagtinget och någon gång har jag t.o.m. försökt säga åtminstone vad jag tycker att det innehåller, men det är kanske dags att finansutskottet reder ut det här. Det finns olika former av socialisering, men det vanligaste som man ändå tänker på är att samhället går in och övertar ägandet. Det kan gälla mark, aktier eller andra värdepapper och sådant. Det är det som är föreslaget med travbanan, så nog ligger det väl rätt nära det som är den vanligaste uppfattningen av socialisering. Om det dessutom görs för att man redan nu tror att det inte alls kommer att ekonomiskt vara något bärkraftigt ser jag det varken ur samhällsekonomisk synvinkel eller ur marknadsekonomisk synvinkel som någon särskilt klok investering utan då tycker jag att man skall ge ansvaret åt dem som har initiativet, dvs. hästavelsföreningen. Låt då dessa privata människor få ett rimligt samhällsstöd som andra föreningar och kommuner kan få för att driva anläggningen. Men som man gör nu, att först köper man det – 1 miljon skall det kosta –så skall samhället rusta upp alltihopa och så skall man ge över det som något slags present åt hästavelsföreningen, som eventuellt lyckas driva det! Är det faktiskt så här som skattemedlen skall användas? Jag tycker att det minsta är att samhället borde kräva att travbanan ingår som en del i hela köpet. Att två gånger betala verkar lite väl frikostigt!

 

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman! 

Jag tror att det finns väldigt många missförstånd kring den arma travbanan och jag tror att det beror på att ärendet är dåligt berett. Den första fråga jag vill ställa är när det sägs att en miljon mark skall gå till inlösen och med det låter man förstå, av den uppställning som finns, att landskapet skulle köpa travbanan. Jag har inte varit med och berett ärendet, men vad jag har förstått är att landskapet för en miljon mark av Mariehamns stad och av en närliggande granne skulle köpa den tilläggsmark som behövs för att de facto bygga ut och förstora travbanan. Det är alltså värre än vad ltl Sundback sade!  Jag vet inte om jag missförstår det, med den information jag har eller om landskapsstyrelsen nu en gång för alla kan reda ut, vad anslaget de facto avser. Det tror jag skulle vara väldigt nyttigt.

 

För det andra vill jag säga att jag i grunden inte har någonting emot att travbanan byggs ut och moderniseras. Jag tror att den satsningen på många sätt kan vara bra. Och såsom jordbruket har det och kommer att få det är jag ganska övertygad om att det behövs nya nischer, om man skall överleva inom jordbrukssektorn på landsbygden.

 

Det som däremot är otroligt förvånande är att man gång på gång på gång kommer med nya projekt av s.k. infrastrukturell art utan att man på något sätt har fastslaget det regelverk som man ämnar följa när det gäller finansieringen av sådana här projekt. Jag tycker det är tragedi. Det är inte utan att jag känner att man kommer att försöka klara ut det mesta utanför stadsgränsen, för när man så småningom kommer till något projekt inom staden kommer nog regelverken att finnas på plats! Så känns det faktiskt mer och mer. Vi har golfbanan i Grelsby som jag tycker är en bra investering. Hur skall den finansieras? Ja, nog blir det väl 100 procent samhällspengar! Vi har ett idrottscentrum i Godby som man nyligen har uppvaktat om, vilket också är legitimt och bra. Säkert finns det många saker som är bra där. Hur skall det finansieras? Vi har en liten satsning i Mariehamns stad. Hur skall den finansieras? Det är obegripligt! Vad har landskapsstyrelsen för regelverk? Ingenting, utan man kör lite ad hoc, som det kommer och så prövar man och tycker att det här blir väl nog bra det!

 

Jag måste säga att som arrangör av tillställningar är det inte utan att man känner en viss avundsjuka, faktiskt! Jag såg till min stora glädje att hästavelsföreningen kommer att få läktarsektioner byggda för 1,3 miljoner, när andra arrangörer i vårt samhälle skall betala så mycket för läktarhyra att alla biljettpengar i vissa fall går dit och mera till. Det är orimliga regler vi har! Någon gång måste det börja eftersträvas någon slags rättvis och just behandling av alla i denna bransch. Jag tror att travbanan kan stärka de områden som man nämner i budgeten och det fina vore om totatlisatorspelet visavi ATG och PAF:s engagemang här kunde resultera i att vi fick inkomster i stället för bara utgifter. Jag kan inte siffrorna exakt, men jag var med i 12 år i PAF och under den tiden betalades det ut betydande summor för travsporten varje år. Jag tror att man nu kanske ligger i 400.000 marks klassen per år. Det vore finurligt om det kunde bytas så att PAF i stället för utgifter fick inkomster och t.o.m. att totalsiatorspelet och dess kringeffekter kunde ge hästavelsföreningen sådana intäkter att man klarar sig på egna ben, vilket jag i grunden tror att inte är omöjligt, om detta får en bra start och ett fint upplägg. Jag är alltså inte emot synsättet på nödvändigheten av att travbanan moderniseras och förbättras, men jag blir oändligt bitter när det aldrig kan sättas några regelverk för hur vi skall behandla olika projekt av s.k. infrastrukturell art. Jag tycker uppriktigt sagt att det är dåligt. Så svårt kan det inte heller vara för sittande landskapsstyrelse, eftersom besluten om sådana regelverk togs vid senaste budgetbehandling, att man skulle ha kunnat få det, trots den turbulens som finns. Jag tycker att har man inte den saken grundlagd är det jättesvårt att hålla på och diskutera olika saker. Då har också arrangörer, både privata, kommuner och andra möjligheter att veta vilka spelregler som existerar, vad har vi rätt att kalkylera med när vi gör våra planer. Mycket sådant här har avgörande betydelse om man skall få  någonting till stånd. Det är jag verkligen gramse på. Men jag säger det att jag hoppas jag har fel. Jag har en känsla som gror i mig att det här också är någonting av politik för att man skall försöka hinna med vissa saker innan regelverket slås fast, medan andra nog kommer att underkastas regelverkets alla punkter. Det rättvisekravet ställer vi från Ålands socialdemokrater och vi tycker det är rimligt. För övrigt önskar jag hästsporten lycka till!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman! 

Anläggningen har betydelse för primärnäringarna, för hästuppfödning, för fodertillverkning och för det öppna landskapet samt för besöksnäringen, för besöksnäringen också på det sättet att det utsträcker säsongen. Avsikten är, som här har sagts, att landskapet skall äga anläggningstillgångarna som hör till tävlingsverksamheten. I dag kan sägas att den s.k. totohallen redan ägs av landskapet. Anläggningarna skall sedan hyras ut och det är också meningen att det skall bli hyresintäkter för landskapet. När det gäller markägoförhållandet är det, som har sagts här, dels hästavelsföreningen som äger mark och dels diskuterar man inlösen av mark från staden och en privat ägare. Avsikten är att det skall bli ett vettigt avtal mellan landskapsstyrelsen och hästavelsföreningen. Hur avtalet exakt i detalj skall se ut finns inte närmare redogjort för, men till det får vi återkomma. Avsikten är alltså att det här skall generera en vinst.

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman! 

Vad beträffar regler som Wiklöf efterlyser är jag den första att understöda det, hela vårt parti, vågar jag säga. Regler är någonting som jag har efterlyst under hela min tid i lagtinget, men jag har inte lyckats, speciellt har jag inte lyckats få något från centerhåll.  Jag ser två orsaker till det: då kan man inte driva sin bypolitik och egna intressen för enskilda ledamöter. Jag håller helt med ltl Wiklöf: vi efterlyser regler och jag hoppas de kommer snarast.

 

Ltl Holmberg, replik:

Fru talman!

Det gläder mig att en från det parti som mest har ifrågasatt travbanans utbyggnad, ltl Wiklöf, lyfter fram det viktigaste utav allt i satsningen, nämligen underlaget till PAF. Här kan nämnas att spelverksamheten kommer att starta den 31 maj och där får man den första fingervisningen vad intäkterna kan bli för verksamheten. Som jag ser det, och säkert många med mig, är det här fråga om att lyfta travet inom de åländska gränserna samt att stärka den framtida besöksnäringen och få ett aktivt spelande som skall stärka hästavelsföreningen men också ge intäkter för PAF:s fortsatta utdelning för allmännyttiga ändamål.

 

Vicelantrådet Erland:

Fru talman!

Ltl Wiklöf är bitter och grämer sig åt att det inte finns regler, och jag förstår honom. Jag kan inte precis samma attityd, men jag känner ett ansvar för att vi skall följa upp det beslut som vi själva var med om i lagtinget i samband med finansutskottets betänkande om budgeten för år 2001, där det bl.a. var en kläm från vtm Bert Häggblom om utformning av regler som gäller särskilt projekt i Mariehamn och Finström.

 

Under årens lopp har den här frågan diskuterats; i budgeten för år 1969 fanns det skrivningar om storprojekten, de kallades då infrastrukturella investeringar. Det fanns också en differentiering av regionala investeringar där man kunde få en viss procent, sedan var det regionala effekter och sedan var det ytterligare utvecklingseffekter som man kunde få stöd för. Sedan återkom finansutskottet i samband med budgetbehandlingen efter valet 1999, där man skrev ungefär på det här sättet: De projekt som har betydande samhällsekonomiska spridningseffekter, som dels gäller näringslivet i allmänhet men också regionalt och särskilt var det också projekt som har betydelse för turismens säsongförlängning. Det är alltså de anvisningar som lagtinget har gett till landskapsstyrelsen. Nu i samband med årets budgetbehandling kom det ytterligare  önskemål om att landskapsstyrelsen skall utforma reglerna, och det skall landskapsstyrelsen naturligtvis göra. För min del kan jag bara säga att den processen pågår, den hinner knappast bli slutförd före den 4 maj, men däremot bör vi kunna ha – som jag nämnde tidigare i mitt anförande – både kriterier och prioriteringar i samband med budgeten i september. Om det i någon mån kan trösta ltl  Wiklöfs grämelse och bitterhet vet jag inte, men så här är situationen i dag.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! 

Vicelantrådet Erland tycker att jag är bitter och grämer mig, och det är jag faktiskt. Det är helt riktigt. Jag tycker att det är bittert att man inte har regler när man kör fram det ena storprojektet efter det andra. Vad som är infrastrukturella satsningar har vi varit ganska allmänt överens om i den här salen. Erland nämnde själv alla kriterier för det. Men nu diskuterar vi finansieringen. Dit är det ganska lång väg ännu, trots att jag ledamoten Erland ger löften här. Vi får ingenting förrän i höst, det är helt uppenbart. Men jag grämer mig ännu mera över att det är fel i budgetförslaget, i framställningen. Det som står här är inte sant! Det oroar mig ännu mer, men det berör förmodligen inte finansministern!  Under specificeringarna står det: ”Inlösen av nuvarande bana: 1 miljon.” Jag betraktar det som en lapsus och ett fel. Det är tilläggsmark som man skall köpa för pengarna! Det sade åtminstone näringsministern och det ger också min information vid handen. Men om man vidhåller detta kommer man säkert inte överens, för jag har förstått att inte tänker hästavelsföreningen sälja någon travbana!  Hästavelsföreningen vill att ni skall finansiera tillläggsmark för att kunna vidga travbanorna.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman! 

Det var inte jag som tyckte att ltl Wiklöf var bitter och att han grämer sig, utan det sade han själv (Ltl Wiklöf: ja) och jag kan bara beklaga att det är på det här sättet. Det är så att någon måste utforma reglerna utifrån lagtingets beslut. Det är den processen som vi är inne. Om det är någon lapsus och någon felaktighet när det gäller travbanan är det självklart att det skall rättas till. Jag kan inte här på stående fot förstå riktigt vad ltl Wiklöf säger, men jag hoppas att finansutskottet reder ut det här. Det är klart att om man löser in någonting för en miljon mark måste det ha ett värde. Jag vill bara hänvisa till att i budgetförslaget står det att investeringen skall genomföras när man har ett avtal och då går man naturligtvis igenom i detalj vad det handlar om. Alla felaktigheter som påtalas skall tas emot och rättas till.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Fru talman! 

Jag tycker att finansministern bör veta vad som står i budgeten och vad som avses. Det är väl ändå inte för mycket begärt!

 

Jag tycker definitivt att man skall diskutera förverkligandet av dessa projekt när kriterierna ligger för hur pengar skall fördelas till dem. Det är spelreglerna som vi efterlyser. Jag har ingenting emot att projektet kommer hit, men innan någonting av det börjar förverkligas borde man veta vilka kriterierna är för tilldelning av infrastrukturella penningmedel från landskapets kassa. Det är väl ändå rimligt och att vi inte fortsätter på det sättet att det ena projektet efter det andra förverkligas utan att reglerna är klara. Då blir det som jag misstänkte att det återstår väl något enstaka sedan när regelverket kommer och där skall det säkert oundvikligen appliceras.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman! 

Inget projekt förverkligas och finansieras utan lagtingets beslut. Det är det som det är fråga om. När det gäller kommande projekt som lagtinget skall få ta ställning till kommer landskapsstyrelsen att utforma kriterier och föreslå finansieringsalternativ enligt dem. Det som nu föreslås här är någonting som lagtinget diskuterade i samband med ordinarie budgeten.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Vicelantrådet hänvisade till den kläm som jag föreslog vid antagandet av ordinarie budgeten. Uppenbarligen har han totalt missförstått den och inte rekvirerat lagtingets beslut, vilket visar att man inte har respekt för lagtingets beslut. Det står faktiskt i de budgetdirektiv som landskapsstyrelsen fastställde att man skall se till att man också får finansutskottets betänkande och lagtingets beslut. I lagtingets beslut ingår följande text i motiveringen: ”Landskapsstyrelsen bör under året framlägga för lagtinget investeringsgrunder för när medel för infrastrukturella satsningar kan beviljas för satsningar som stärker turistnäringen. Landskapsstyrelsen bör särskilt beakta  de planer på badanläggning i Mariehamn och simhall i Finström, som för närvarande är aktuella.” Det var lagtingets beslut. Det som vicelantrådet här hänvisar till att det skulle bara beröra badanläggningar är helt fel. Det visar på en total respektlöshet som vicelantrådet under många år har sagt att landskapsstyrelsen inte har beaktat, men till den delen har nog vicelantrådet under de veckor han har varit vicelantråd rekord i att inte respektera lagtinget. Det här uttryckligen ett bevis på att landskapsstyrelsen inte har beaktat det. I tilläggsbudgeten här skulle det väl ha hört till god ton att i samband med att man tog travbanan, om man anser att det stärker turistnäringen, man också haft dessa kriterier klara; annars har man inte följt lagtingets beslut.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman! 

Jag är något konfunderad över att jag under ett par veckors tid har rekord i att inte följa lagtingets intentioner och beslut. Det är nog en sak som tål att diskuteras, om det var meningen som en anklagelse. I lagtingets beslut ingår en budget, finansutskottets betänkande och ett särskilt beslut i samband med lagtingsbehandlingen. I dessa dokument gäller det för landskapsstyrelsen att utläsa: finns det en positiv inställning till ett projekt, så finns det också möjlighet att förverkliga det. Landskapsstyrelsen har inte byggt en travbana, om det är vtm Häggblom har fått för sig, utan vi har i en budget skrivit om ett förslag att bygga en travbana. Det är en väsentlig skillnad. Det får lagtinget ta ställning till. Anser vtm Häggblom att det här går emot uppmaningen att man under året bör utforma kriterier för infrastrukturella investeringar, särskilt i Godby och Mariehamn, som jag också tror att jag sade, så är det fritt fram att tycka det, men då skall man verkligen vrida på orden och vända på det hela! Jag kan väl be som en vanlig landskapsstyrelseledamot här, när det gäller de här rekorden under två veckors tid att gå emot lagtinget, vtm Häggblom att räkna upp, säg tio exempel, så är jag nöjd!

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman!

Jag tackar för det erkännande som vicelantrådet gjorde att han respekterade lagtingets beslut som han har gjort och som han refererade felaktigt till för en stund sedan i sitt huvudanförande och som jag begärde replik på. Det bevisar att han inte hade kännedom om lagtingets beslut. Till övriga delar beträffande rekordet så kommer det nog att komma upp här i lagtinget tillräckligt många frågor och frågeställningar till det, som man nog kommer att förstå att man inte har respekterat lagtinget i den egenskap som lagstiftare, också när det gäller grundrättigheter för självstyrelsen som tidigare har hänskjutits till organ i lagtinget.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman! 

För min del behandlar jag första tilläggsbudgeten för år 2001. Det är lite ologiskt att påstå att jag inte känner till lagtingets beslut om utredningar om kriterier när jag nämner det. Om det är möjligen var oklart uttryckt eller t.o.m. kanske någon felaktighet i det hela, så det kan jag ta på mig, men jag noterar med tillfredsställelse att vtm Häggblom, som för några minuter sedan att jag har rekord i att gå emot lagtinget nu har tagit det tillbaka och säger att jag följer lagtinget eftersom jag har noterat att den kläm, som nämndes, finns och skall följas naturligtvis!

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag skall börja med att kommentera tilläggsbudgeten med att uppehålla mig lite kring moment 43.25 Främjande av bostadsproduktion. Det har varit aktuellt här tidigare med anledning av en motion och nu är det med i tilläggsbudgeten en skrivning om att man skall utreda de olika finansieringsformerna och eventuellt ändra på dem samt komma med nya former av lån.

 

Om jag s.a.s. börjar från tomt bord kan jag börja med att konstatera att det är en närmast grundlagsenlig rätt att ha en bostad. Samhället går in på olika sätt och bedriver en politik som gör att alla får en bostad. Det är dels fråga om en fördelningspolitik, en bostadsfinansiseringspolitik, dels är det fråga om framtagande av tomter på kommunal nivå, byggande av hyresbostäder i viss utsträckning, men framför allt framtagande av lagar och regelverk för finansiering av bostäder.

 

Hur skall man då bygga upp finansieringen? Ledstjärnan för den nuvarande bostadsfinansierings-politiken, som utformades av den förra landskapsstyrelsekoalitionen genom två perioder, är bl.a. att stöda att alla typer av boende, inte bara hyresbostäder utan också ägarbostäder och man skall stöda alla typer av sociala klasser, både de som har låginkomster och de som har högre inkomster, kanske inte dem med allra högst inkomst, men det skall vara en klar fördelningspolitik. Det skall också vara en regionalpolitisk ingrediens. Det skall vara lättare att uppmuntras till att flytta ut på landsbygden och skärgården, där det kanske annars är svårare förhållanden. Framför allt skall landskapet och landskapsstyrelsen inte vara en aktör på finansmarknaden utan bankerna skall vara banker och landskapsstyrelsen skall sköta sin fördelningspolitik utan att konkurrera med bankerna.

 

Om jag går vidare skall det inte bara vara en övergripande rätt till bostad, har den förra koalitionen ansett, utan man skall i första hand ha möjlighet att äga sin bostad, man skall inte behöva vara miljonär för att ha råd med det utan även unga barnfamiljer skall ha råd och folk med lägre inkomst skall ha råd att äga sin bostad. Därav det räntestödsystem som finns i dag. Ser man på det räntestödsystemet har det många fördelar framom enhetslån. Jag vill här ge min syn och att man beaktar den i utredningarna kring bostadsfinansieringen. Det är de facto ett starkare inslag av fördelningspolitik för dem med lägst inkomst i räntestödsystemet. Det är en subvention om hela 17 mark kvadratmeter per månad enligt ett räkneexempel för ett stort hyresbostadsprojekt. En så stor subvention blir det inte med ett enhetslånesystem. Då måste man starkt frångå den principen som landskapsstyrelsen har antagit att låna ut pengar till 80 procent av Finlands Banks grundränta och att ytterligare sänka räntan är inte försvarbart. Man borde egentligen ha grundräntan som referens, men man har varit väldigt tillmötesgående s.a.s. Det är också väldigt förmånligt för stora aktörer, som t.ex. Marstad, som har några projekt på gång och har byggt tidigare. Det blir lägre hyra med räntestöd  än med enhetslån hur man än räknar, med de ränteprinciper som vi har i dag. Framför allt vill jag säga att det systemet rättvist. Det subventionerar inte bara hyresbostäder eller bara ägarbostäder utan det subventionerar ungefär lika stor del för alla typer boende, för alla typer av folk. Den enda bostadsform man kan ifrågasätta är bostadsrättsbostäder där man kan kringgå inkomstbeprövningen för räntestöd. Man bör fundera på om det skall vara tillåtet. Det har tidigare diskuterats i lagtinget och bör klargöras. Tyvärr hann jag inte göra det förrän jag fick lämna min post.

 

Jag hoppas att finansutskottet hör bostadslåneinspektören i denna fråga så att lagtinget kan få korrekta uppgifter och att den nuvarande modellen med bostadsfinansiering fortsätter eftersom den har byggts upp, är i full drift och alla system har inarbetats och att man inte går på de felaktiga uppgifter som har cirkulerat i massmedia, bl.a. från visst håll i Mariehamns stad, utan att man konsulterar sakkunskap.

 

Man skall komma ihåg varför den nuvarande bostadsbyggnadsboomen tog fart. Det är synnerligen relevant och det var när den nya bostadsproduktionslagstiftningen kom till, de nya finansieringsformerna i kombination med ny hyreslagstiftning. Det var då privata företagare ansåg det vettigt att bygga bostäder; därför byggs det i dag så mycket att vi snart inte har någon bostasdbrist alls utan den är helt ur världen. Det är väldigt viktigt att komma ihåg varför man började bygga.

 

Fru talman!

Bläddrar jag vidare i tilläggsbudgeten har jag några kommentarer kring några enskilda moment. Först kring 45.52.88 Anskaffning av områden för naturskyddsändamål. Detta har vi obundna ifrågasatt tidigare. Det har gjorts sådana här investeringar på det aktuella området även under vår regeringstid, men man ifrågasätta om det inte var sista gången förra gången, åtminstone fick jag den uppfattningen. Spelar det egentligen någon roll rent övergripande vem som äger när det är ett Natura 2000-område redan?  Det är, som redan har sagts här, närmast ett förargelseväckande beteende att trissa upp priset för enskilda områden i skärgården. Men, som sagt, vi obundna återkommer i denna fråga.

 

Under moment 45.70.74 Byggnadsinvesteringar ändrar man motiveringen så att ÅHS skall kunna köpa läkarbostäder. Det här är minst sagt socialisering. Jag skulle säga att det är snällt att kalla det socialisering. Det påminner om ett samhällssystem som sedan länge har avskaffats i vår närhet. Varför skall ÅHS äga bostäder? Det är väl en sak att man ordnar bostäder och förmedlar, men man skall inte äga bostäder? Det är samma sak med engagemanget i Ålands bostadsrättsförening. Man bör snabbt ge sig ur det och i stället teckna hyresavtal med aktörer på bostadsmarknaden. Inte skall samhället äga bostäder åt sina anställda! Skall vi inte då också äga bostäder för landskapsstyrelsens ledande tjänstemän? De har samma rättigheter! Varför skall en viss grupp vara så här omhuldad? Det förstår jag inte. Bostäder är en utmärkt form som privata företag kan både bygga och äga. Man kan teckna långsiktiga samarbetsavtal i stället.  Jag understöder inte detta.

 

När det gäller moment 46.05.54 om Medis satsning i Godby på undervisningsutrymmen och utrustning i IT, som har diskuterats här tidigare, vill jag först säga att jag är absolut positiv till den verksamheten. Som jag har sagt i tidigare debatter är det väldigt viktigt att få en bred kunskap ut i samhället om IT, särskilt för de grupper i befolkningen som inte har den i lika stor utsträckning och Medis är en utmärkt kanal att göra detta. Felet här är att man gör en helt ny satsning; man hyr upp ett helt nytt utrymme, man köper ny utrustning, drar nya kablar osv. fastän det redan finns på plats. Det finns redan i Godby högstadie en sådan här utrustning som kunde användas men som nu står oanvänd 18 timmar i dygnet. Det ser jag inte som klokt och därför har vi obundna lämnat in en finansmotion i detta ärende och vi återkommer senare till saken.

 

Fru talman!

Jag är positivt inställd till det moment som har fått lite kritik här tidigare, nämligen moment 47.03.88 Aktieteckning i bolag och den s.k. IT-byn. Det är väldigt viktigt att den satsningen kommer igång; den har gått in i ett par återvändsgränder under behandlingen i den förra landskapsstyrelsen. Därför är det nu viktigt att satsningen kommer igång för det är en viktig satsning främst för sådana företag, där man kan säga att hjärnorna är maskinerna, kompetensintensiva företag. Hur man sedan definierar det och vilka företag som slipper dit är väldigt viktigt att landskapsstyrelsen funderar noggrant på. Det skall inte bli, som det sades här, subventionerade kontorsutrymmen utan det skall vara klara villkor att företag som får komma skall vara företag som producerar med hjärnor, som kompetensintensiva företag. Detta bör man se till. Man bör också se till att man uppnår ”korspollineringseffekten”. Som äppelodlare vet jag hur viktigt det är att när kompetensen eller pollineringen blåser så skall trädena stå rätt, och företagen skall stå rätt i IT-byn. Då bör man aktivt styra där. Det är helt rätt tänkt  med Klinten-området med tanke på det ”flaggskepp” av IT-företag som finns där i dag, som kan utgöra en bra grund för utvecklingen samt närheten till tekniska läroverket osv.  Landskapsstyrelsen skall alltså ha en eloge för att den driver hårt på de frågorna.

 

Under 47.07.43 Stöd för Ålandsbutiken i Stockholm måste jag i likhet med ltl Boman när det gällde Nordens institut ifrågasätta varför man gör grundliga ombyggnader och investeringar i ett hyrt utrymme. Man måste gå in för en sådan princip att man diskuterar med hyresvärden, hyresvärden gör investeringar, man betalar kanske en högre hyra om det är motiverat eller så ingår det redan i den hyra man betalar. Troligtvis är det så hög hyra här att det verkligen ingår. Det är inte klokt att göra en massa investeringar i hyrda utrymmen, för då måste man vara där så pass länge att det säkert är avskrivet och det är inte alls så säkert, särskilt i det här fallet. Man bör alltså fundera i finansutskottet och också i landskapsstyrelsen vilka principer man har för dylika investeringar. Lös utrustning är sedan en annan sak, datorer, skyltar och möbler.

 

47.07.75 Ombyggnad av travbanan har diskuterats ganska livligt här. Jag förvånar mig också över investeringen till travbanan. Har detta överhuvudtaget att göra i en tilläggsbudget? Jag tycker att det är så pass stort att det borde ha varit i ordinarie budget. Det finns vissa skrivningar som kanske rättfärdigar det, men jag ställer mig den frågan och också samma sak som tidigare ledamöter här har ställt frågan: Borde inte principerna för infrastrukturella satsningar ha kommit samtidigt eller före? Det blir lite krystat att komma med satsning på satsning och skjuta principerna framför sig eftersom lagtinget klart har sagt att de skall komma. Sedan till själva sakfrågan. Man kan fråga sig: Gäller samma förutsättningar nu för andra ideella föreningar? Jag tar ett exempel, en förening som jag känner till, Ålands motorklubb, vill landskapsstyrelsen vara så vänlig nu då och köpa t.ex. den anläggning som Ålands motorklubb har ute i Lemland, cartingbana, rallycrossbana och så vänligen bygga en litet större bana för 10 miljoner och vänligen ge tillbaka den till motorklubben? Gärna för mig!  Som motorintresserad är jag väldigt tacksam och jag hoppas att man kan komma till samma villkor där, för det är en typ av sport som har lika många bieffekter som hästavel, vad gäller hästsport och motorsport är det samma sak. Jag ser fram emot att landskapsstyrelsen kommer med det förslaget, så skall jag understöda det å det varmaste.

 

Man måste också ifrågasätta om det är klokt att på det här sättet mer eller mindre ta livet av ideella krafter genom att, som har sagts här, socialisera en sådan här sak. Jag blev lite konfunderad när ltl Wiklöf sade att det är fel att man köper in banan. Tydligen är det fel då! Jag brukar lita på lagtingets handlingar som kommer på bordet, men om det är så att det som står i tilläggsbudgeten är rätt är det väldigt underligt att man först köper anläggningen för en miljon, rustar på den och ger den tillbaka. Borde inte hästavelsföreningen vara så vänliga och ge den gratis eller bara en mark när man är så givmild från landskapsstyrelsen och betalar så mycket. Tydligen är det fel och det är alltså fråga om tilläggsmark och då faller mitt resonemang. Om man analyser det politiska är det uppenbart politisk kohandel när den är som sämst eller om vi skall kalla det ”hästhandel”! Det här är en ingrediens delvis i det nya regeringsbildandet, säkert ett sätt att blidka vissa centerkretsar, som kanske inte har varit så positiva.

 

Avslutningsvis vill jag säga att jag stöder projektet – hör och häpna! Jag tycker att det är en bra satsning, men jag stöder däremot inte sättet på vilket det görs och de olika omständigheterna kring det. Men vi skall satsa på hästsporten och dess kringeffekter. Jag är övertygad om att förr eller senare kan t.o.m. en så här investering betala sig.  Men det måste bli lite bättre ordning och reda på hur man lägger fram investeringarna, av rättviseskäl och av de skäl som jag räknat upp. Lite allmänt vill jag säga i samband med tilläggsbudgeten att rent ideologiskt sker det verkligen en kantring vänsterut, även om det kan vara lite oklart var utgångspunkten var, men åt vänster bär det i alla fall och man känner i durken hur självstyrelseskutan kränger. Man har pratat om socialisering osv. Det finns många exempel: travbanan, ÅHS-bostäderna, bostadsfinansieringen osv. Det är i största allmänhet fråga om en socialisering och fastän inte socialdemokraterna är med i regeringen verkar det som om det skulle ha varit med i beredningen av budgeten!

 

Jag tycker också att det är saker som saknas i tilläggsbudgeten, men det får man inte kommentera i debatten, så det är kanske tur för landskapsstyrelsen.

 

Till sist vill jag komma med en stilla undran när den sparsamma finansministern skall träda fram, den här som marknadsförde i massmedia i och med regeringsbildandet att det skulle bli en stram finanspolitik, det skulle bli sparsamt, det skulle prioriteras osv. I den här tilläggsbudgeten har han ännu inte framträtt. Avslutningsvis skulle jag vilja citera Finlands statsminister Lipponen, om det är tillåtet i detta forum, som sade om sin finansminister Niinistö, att det viktigaste med en finansminister är att han kan säga nej när det behövs! Den förra finansministern kunde säga nej – den nuvarande har lite svårt med det!

 

Vtm Häggblom:

Fru talman! 

I tilläggsbudgeten har inlämnats två finansmotioner och före jag börjar vill jag säga att vicelantrådet, dåvarande lagtingsledamoten Olof Erland, sade om årsbudgeten, att man vet inte  överhuvudtaget vart den är på väg och vart man styr den. Jag vet inom om vicelantrådet på något vis kan visa på att han skulle ha styrt upp den med den här tilläggsbudgeten eller någonting. Han förklarade inte i sitt anförande på vilket sätt han skulle ändra det som han var så kritisk till när den ordinarie budgeten lades.

 

Beträffande tilläggsbudgeten finns det redan ganska mycket att säga om den. Det som man reagerar på är inom ÅHS, att man nu tänker börja köpa in tre bostadslägenheter inom befintlig budgetram samtidigt som patienter ligger i städskrubbar, i duschrum och korridorier. Det är ovärdigt att komma med ett sådant förslag. Jag anser att år 2001 skall vi ha en sådan sjukvård i landskapet Åland att vi som patienter skall ha möjlighet att ha tillgång till ett rum när vi hamnar på Ålands centralsjukhus. Det man gör här är att man hela tiden ser till den hierarkiska ordningen, att det är läkarna som skall ha det bästa. Den debatt som har förts nu i pressen om ÅHS är inte heller värdig och inget sker från landskapsstyrelsen, när man ställer krav från ledartrojkan inom sjukhusets ledning och det är det som kommer till uttryck i tilläggsbudgeten som är här. Man bryr sig inte alls om patienterna, de skall ligga i städskrubbar och i korridorer. Jag tycker att det är dags för Ålands landskapsstyrelse att visa att det finns större kurage i vårt samhälle än så. Här sitter vicelantrådet och skrattar åt det jag nu säger och lantrådet likaså. Det är den regering vi har år 2001 i Ålands lagting.

 

Fru talman!

Jag anser att det är allvarligare än så. Jag anser att alla skall ha rätt att vårdas och ha sitt människovärde i det åländska samhället. Därför hoppas jag att finansutskottet ser till att den här skrivningen kommer bort. Jag hoppas inte att vi har ett sådant finansutskottet i Ålands lagting som anser att det är viktigare att läkarna skall köpa sig dyra hus än att patienterna i det åländska samhället skall ha tillgång till ett eget rum. Jag hoppas att finansutskottet funderar skarpt på det här. Jag anser inte att medlen inom Ålands hälso- och sjukvård skall användas till att köpa in fastigheter. Det finns ingen orsak till det. Om man från politiskt håll anser att man skall köpa in bostäder, så har landskapet en pensionsfond med flera hundra miljoner mark som gör det möjligt att köpa in fastigheter och hyra ut. Det är den som i så fall skall användas, precis som det står i den lagstiftningen. Man har inte utnyttjat det instrumentet, men det är så det skall göras. De pengar som Ålands lagting sätter till Ålands hälso- och sjukvård skall i första hand gå till patienterna. Det är patienternas bästa som är det primära, och här tror jag att man är på väg att missa något fatalt. Om man visar och styr upp den här skutan, så tror jag inte att vi har en politisk styrning i vårt samhälle utan då är det andra som styr Ålands hälso- och sjukvård och det skriver åtminstone inte jag under. Det kan jag garantera att det står inte heller den åländska allmänheten bakom. Som patient skall du ha rätt till ordentliga utrymmen.

 

Den andra motionen gäller en viktig sak inom skolväsendet, där alla inom tjänstemannasektorn vill ha sina egna utrymmen, alla vill ha lås om sig. Vad man glömmer bort är att man bör öppna skolorna, ha det samarbete som alltid har funnits tidigare. Här anser jag att man skall stryka det anslag för medborgarinstitutet, som gäller dataanskaffningar på 203.000 mark i enlighet med finansmotion nr 30. I Godby högstadieskola finns anläggningarna redan; förbundsstyrelsen har tagit ett positivt beslut och är villiga att upplåta dessa till medborgarinstitutet. De är också finansierade med skattepengar. Då är det onödigt att ha dem på olika utrymmen och hyra upp och där det kostar dubbelt upp för samhället, kanske mera. Skolorna bör vara öppna för alla och envar och användas fullt ut, helst 24 timmar i dygnet och inte att anläggningarna används fem-sex timmar; dels skall man också se till att man har toppmoderna anläggningar hela tiden än att splittra upp sig på olika funktioner. Det är säkert ett intresse från envar att ha sitt eget, men jag tror att det är samhällsekonomiskt försvarbart, åtminstone anser jag som politiker inte det, dels som landskapspolitiker och dels som kommunpolitiker. Jag anser inte att det finns något försvar för dylikt.

 

Därför hoppas jag att finansutskottet tittar på detta och jag föreslår att momentet utgår eller har en sådan skrivning att man får komma på nytt om man inte når syftemålet. Syftemålet i sig är bra, dvs. att få utbildning inom IT-sektorn, det är inte det jag går emot, utan tillvägagångssättet.

 

Fru talman!

I övrigt har jag reagerat på, vilket jag inte hade möjlighet att göra i den förra tilläggsbudgeten, att man köper in naturskyddsområden i Kökar kommun för ett kvadratmeterpris om 5 mark. Det är inte ett marknadspris i Kökar kommun. Till den delen skall finansutskottet ta del av de utredningar som lantmäteristyrelsen kontinuerligt uppdaterar beträffande försäljningar i vårt åländska samhälle. Där ser man priset på dylika områden och det är inte det priset som nu framgår av budgetframställningen. Det finns ingen skärgårdsbo som i dag kan gå till en bank och få lån, garantier och fem mark per kvadratmeter för sina skärgårdsområden. Däremot går landskapsstyrelsen nu för andra gången in för att föreslå detta för lagtinget och jag anser att detta är fel – man betalar s.a.s. mer än vad man skall göra för områden. Dels framgår också av framställningen att det är ett Natura 2000-område och enligt det regelverket kan man inte ändra användningsändamålen, så då kan man ställa frågan: Finns det anledning att med skattepengar hela tiden köpa dylika områden, när de ändå inte förändras i sig? Jag anser att det i så fall inte är fråga om annat än en förmögenhetsöverföring från samhället till enskilda. Det är någonting som finansutskottet bör fundera på, också landskapsstyrelsen i fortsättningen. Uppenbarligen har området ännu inte köpts och då är frågan om inte landskapsstyrelsen bör göra det i samband med en ordinarie budget. Man har möjlighet att i dag skriva förköpsavtal som gäller upp till fem år och tycker jag inte att man skall köpa alla områden under ett år. Detta år är det fråga om miljonbelopp. År 2000 köpte man för totalt 200.000 mark. Någon långsiktighet i penningmedelsanvändningen bör man också ha till denna del. Områdena försvinner inte som sådana, de finns nog kvar och risken för  att någon annan skulle köpa dem är nog obefintlig. Man skall inte köpa in allt under ett år utan i så fall göra en långsiktig planering hur man vill köpa det. Områdena som sådana kan inte vara nya för landskapsstyrelsen, att landskapsstyrelsen inte skulle veta vad det handlar om.

 

Beträffande naturbruksskolan är det också en fara som finansutskottet bör titta på där. Man bygger upp en våning och skriver att man måste ha ett sprinklersystem i hela skolan. Personligen tvivlar jag på att detta kan stämma överens med det regelverk som finns. Brandskyddsmyndigheterna ställer högre krav, men de har det inte belägg för i praktiken, man måste inte göra det, om det inte har ställts krav vid byggnadslovet att det måste vara ett sprinklersystem. Men det innebär enorma summor om vi står inför samma sak i andra skolor i landskapet. Sådana här summor behöver alltså inte finnas, eftersom det uppenbarligen inte är fråga om något elevinternat utan en helt vanlig byggnad. Det här är alltså någonting som landskapsstyrelsen får tillbaka som en bumerang i fortsättningen när man säger att det skall finnas sprinklersystem i alla skolor, vilket blir fråga om mångmiljonbelopp. Det finns ingen anledning att bygga mera än regelverket kräver. Det finns alltid önskemål från många att det skall vara både det ena och det andra, men det förbättrar varken undervisningen eller något annat och våra byggnader är också försäkrade fullt ut med det system vi hittills har tillämpat i landskapet.

 

Travbanan har diskuterats ganska mycket redan. Jag är glad för att vicelantrådet rättade sig beträffande den kläm som lagtinget antog på mitt förslag i ordinarie budgeten och kan förstå att den bearbetades mera innan förslaget gjordes. Här i förslaget saknar jag ett färdigt avtal hur det är. Det är fel av landskapsstyrelsen att till lagtinget lämna förslag, där man inte har klart och, som man säger, att finansutskottet bör titta på det här med avtal, vilka kriterier som skall gälla. Något sådant är inte ett finansutskotts uppgift. Det är ett verkställande organ som skall ha klart för sig vad vill vi. Det här vill vi anta eller förkasta. Det är det vi i lagtinget skall ta ställning till. Det skall finnas ett förslag och inte nu att finansutskottet skall sätta sig ner och börja grunna på hur det skall vara, hur travbanan skall skötas osv. Sådant skall ni i landskapsstyrelsen ha klart för er när ni kommer till lagtinget. Därför är frågan om inte detta kommit i en viss brådska till lagtinget. Det är kanske det som lantrådet menar att liberaler och center har tävlat om samme röstetal och det har kanske märkts i budgetsammanhang. Det här är en typisk sådan fråga, eftersom man tycker att finansutskottet skall komma med det slutgiltiga förslaget.

 

Travbanan är i och för sig okej, men hur man skall finansiera den är också en fråga. Det kom upp från ltl Holmberg att det är så bra för PAF. Jag tror aldrig att penningautomatföreningen kommer att förtjäna in de här pengarna på det ATG-system som finns, för där får man en så liten del. Det intressanta är travbanans status i förhållande till travbanor i Sverige och hur man kan komma in där. Nu påstår experter att vi är flera år försenade redan, så det kan inte bli den bana som det borde ha varit i prioritering och kunna komma in i Sverige. Det kanske finansutskottet bör titta på. Tyvärr kan man säga att travbanan är lite sent väckt. Det är bra när den kommer, men det hade varit ännu bättre om den kommit för några år sedan och legat på ett helt annat plan. Finansutskottet har lite att fundera på, men frågan är om inte dessa stora satsningar bör tas i en ordinarie budget; så brått kan det inte vara nu eftersom man inte har avtalen klara från landskapsstyrelsens sida.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Jag vill ge några kommenterar och förtydliganden när det gäller de moment som berör min avdelning, utbildnings- och kulturavdelningen. För det första när det gäller medborgarinstitutets anskaffningskostnader vill jag säga att jag har i princip ställt samma frågor till medborgarinstitutet som man har gjort här i dag och som också finansmotionen ställer, dvs. varför kan man inte samarbeta med Godby högstadieskola osv. Då, i höstas, fick jag svar att det var inte möjligt, det var så upptaget, man kunde inte frigöra någon del av utrymmena dagtid. Men är det så att det finns några nya beslut från förbundsstyrelsen i norra högstadiedistriktet hoppas jag att man får det utrett i finansutskottet. Det svar jag har fått är alltså att man inte kan frigöra utrymmena på dagtid. Det här handlar om kursverksamhet på dagtid; enligt medborgarinstitutet är målgruppen jordbrukare, småbrukare och kvinnor. Jag måste säga att jag tycker att det är synnerligen samhällsekonomiskt försvarbart att satsa på vuxenstuderande i den här frågan. Småbrukare, jordbrukare, småföretagare och kvinnor löper annars risken att förbli okunniga när det gäller IT-verksamheten. De blir efter och de kanske bildar en liten andra klass samhällsmedborgare om de inte får IT-färdigheterna. Jag sade nej i höstas därför att jag tyckte att man skulle utreda möjligheterna, men nu har jag fått sådana besked från medborgarinstitutet att jag tyckte att det var värt att föreslå det i tilläggsbudgeten.

 

Den andra är NIPÅ, Nordens institut på Åland, som föreslås få 60.000 mark för sina verksamheter och man har ifrågasatt varför man inte hyr upp det fullständigt.  Lokalen upphyrdes i befintligt skick, men man fick tillåtelse att göra de ombyggnader man kunde och behövde göra. När man började flytta in visade det sig att det fanns en vägg man kunde flytta för att uppnå ett tillräckligt stort biblioteksutrymme och i och med att man flyttade väggen och en disk kom det naturligtvis fram ett skadat golv. Av dessa 60.000 går ungefär 20.000 mark till omläggning av datorkablar, som anses viktigt och där expertis har bedömt det.

 

När det gäller naturbruksskolans renovering är det så att ifjol i budgeten fanns ett renoveringsanslag uppe i tilläggsbudget. Det var för den gamla skolbyggnaden för den tredje våningen som man ville bygga upp till kanslier. I stället föreslogs de pengarna i den tilläggsbudgeten till renovering av fukt- och mögelskador i den nya skolbyggnaden; finansutskottet satte in ett nytt anslag i den tilläggsbudgeten för den tredje våningens renovering. När man skulle gå åstad och renovera denna tredje våning visade det sig att byggnads- och brandskyddsmyndigheterna krävde att sprinklersystem skall inrättas i den tredje våningen i den gamla skolbyggnaden. Om de är befogade eller inte kan man diskutera, men så är läget. Dessutom är en del av dessa 370.000 till dränering av hela gamla skolbyggnaden som aldrig någonsin har varit dränerad, men det har heller aldrig varit mögel- och fuktskador i det huset, så man får hoppas att en dränering där fyller sin uppgift.

 

Det har ställts frågor om sjömansskolan och påståtts att där är bara en vuxenelev. Jag får erkänna, att det är ingenting som jag känner till, men jag skall ta reda på det.

 

Det har också ställts frågor om renoveringen av stenhuset i Tosarby där vi begär 250.000 mark. Ifjol hade vi en anbudsomgång och fick anbud på de budgeterade medel som fanns då. När fasadrenoveraren kom för att börja visade det sig att de hade missbedömt det hela och de tog tillbaka sitt anbud och startade aldrig renoveringen. Nu har vi haft en ny omgång och nu kostar det alltså mera. Det här är ett av våra gamla sjuttonhundratalshus, ett unikt hus, och jag tycker att när det gäller sådana här hus som vi egentligen inte använder men ändå vill bevara måste vi se till att vi har bra tak och vi måste ha bra fasader på våra hus. Vi kan inte ha dem se hur anskrämliga ut som helst. Därför behövs de här pengarna.

 

Vtm Häggblom, replik:

Fru talman! 

Beträffande dataanskaffningarna för medborgarinstitutet finns det inte till den delen någonting från Ålands högstadiedistrikt som inte skulle säga att man kan samarbeta till den här delen, så det förvånar mig om man i så fall har fått felaktiga uppgifter. Jag tror att det säkert är möjligt med en samordning och det är också viktigt för drift och underhåll samt att man har kompetensen samlad när det är fråga om toppmoderna dataanläggningar till förmån för den kundgrupp som ministern nämnde, liksom för eleverna. Det visar att man har ett öppet skolsamhälle, vilket vi bör eftersträva.

 

Beträffande naturbruksskolan framkom precis det jag förmodade, dvs. att det var brandskyddsmyndigheterna som hade ställt kravet, men det gäller inte såvida det inte är ett krav i byggnadslovshandlingarna på ett sprinklersystem. Det tror jag ingen enligt dagens lagstiftning skulle ha gjort från byggnadsmyndighetens sida. Det är som sagt ofta ett önskemål från brandskyddsmyndigheterna, men då skall också landskapsstyrelsen ta konsekvenserna vad det innebär i praktiken. Det här är sådant som många enskilda människor många gånger får erfara: det är felaktigheter beträffande bristande kompetens från brandskyddsmyndigheterna, vilket landskapsstyrelsen som tillsynsmyndighet bör titta på.

 

 

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

När det gäller medborgarinstitutet är ingen gladare än jag om man kan samordna skolorna. Vi har satsat pengar på Mattsson&Mattsson-utredningen just för att utreda hur pass mycket vi kan nyttja våra skolor på det bästa och mest ekonomiska sättet, samordningseffekter osv. Som jag säger, så har jag fått fel uppgifter är det att beklaga, men jag hoppas att finansutskottet kan kolla upp detta.

 

När det gäller naturbruksskolans tredje våning i det gamla trähuset måste tredjevåningarna enligt brandbestämmelserna ha sprinklersystem. Det är vad som gäller i dag. Jag tror att man har gjort en rätt tolkning.

 

Ltl Boman, replik:

Fru talman! 

Jag skulle begära en förklaring av landskapsstyrelseledamoten Carlson. I tilläggsbudgetens text står det att krävs ett sprinklersystem i hela huset. Landskapsstyrelseledamoten Carlson talade om endast tredje våningen. Vilket är det rätta?

 

Om det nu inte blir utbildning i IT på dagtid i Godby, så inte tror jag att det blir några andraklassmedborgare i alla fall. Nog tror jag att vi kan räkna dem som fullgoda medborgare i alla fall!

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Det är tredje våningen som skall renoveras och enligt uppgift tredje våningen som skall utrustas med ett sprinklersystem.

 

Ltl Sundback:

Fru talman! 

Anslaget för inköp av fastigheten vid Sanatorievägen 2 innefattar tre bostadslägenheter. Det sägs inte på vilket sätt de skall användas, men troligen är det fråga om läkarbostäder. Det är alltså tjänstemän som skall bo här. Den nya landskapsstyrelsen har givit ett handlingsprogram och det står i och för sig ingenting om att vi här i lagtinget skall gå in för att utöka antalet bostäder för landskapets anställda. Jag tycker att det skulle vara viktigt att finansutskottet och lagtinget tar ställning till hur vi skall förhålla oss till detta. Vi hörde ltl Danne Sundman tala om sin syn på bostadspolitiken, nämligen att alla skulle helst äga sin bostad och man skulle skapa sådana bostadssystem så inte bara de som har dålig ekonomi skall stödjas utan också de rika skall stödas i sitt boende! Det är alltså ganska oklart vad det är för sorts bostadspolitik som gäller just nu. Jag hoppas att den senaste varianten, där man också skall stödja de rika, skulle tonas ner mera till förmån för de som faktiskt har stora bostadsproblem. Det lär åtminstone i staden fortfarande finnas en kö på 300 personer.  Siffran är inte helt tillförlitlig eftersom vi inte har någon myndighet som riktigt håller reda på det där mera, utan det har verkligen blivit någonting som marknaden skall ta hand om i första skedet. Det är på något vis ett stor förändring som har skett i politiken de senaste åren, dvs. att samhället skall gå in och satsa på sådant som t.ex. IT-företagens anläggningar och travbanor, medan det är viktigt att marknaden sköter bostäder! Jag måste säga att jag tycker att det är en ganska inhuman politik att det skulle vara så fel att satsa ordentligt på bostäder så att åtminstone de som inte har pengar att skaffa sig en bostad på marknaden skulle få ett tryggt boende. Här finns det nog en stor ideologisk fråga att diskutera. Vi har sedan gammalt ett sådant uttryck att en trygg bostad är en social rättighet och inte en ekonomisk vara. Jag kommer faktiskt ihåg att nuvarande finansministern någon gång har uttryckt sig också på det sättet. Det är nog ganska länge sedan, så jag vet inte om det fortfarande är hans uppfattning, men jag hoppas naturligtvis det. Det är bristen på framför allt hyresbostäder och någorlunda billiga bostäder som är det här samhällets största sociala problem just nu. Det är faktiskt inte travbanan och hästarna som är den stora frågan!

 

Det är en annan problematik med ÅHS-bostaden som lagtinget noga måste fundera på, nämligen att läkarna, speciellt de som kanske köps in för dyra pengar över helgerna, de får bostad för kanske några dagar, tillfälliga naturligtvis, medan den ordinarie personalen, speciellt kvinnor som jobbar inom vården, har dåliga löner, dåliga arbetsvillkor, de får inte bostad av ÅHS, utan de skall verkligen köpa sin bostad själva. Jag undrar om det här riktigt är den personalpolitik som ÅHS skall bedriva, dvs. att alla förmåner skall riktas till en grupp inom organisationen, och till just den som har de största inkomsterna.

 

Det börjar gå alltmera troll i travbaneärendet och det är kanske så att just nu finns det ingen som klart kan ange vad som gäller och att det blir finansutskottet som får reda ut detta. Men det står under de 10 miljoner, som projektet kommer att kosta och det skall finansieras i den här budgeten och sedan i 2002: ”Inlösen av nuvarande bana 1 miljon mark.” Då trodde jag i min enfald att det betydde det område som hästavelsföreningen äger i dag och där det finns bl.a. en travbana. Men nu har det sagts att det inte egentligen gäller det, utan att det gäller inlösen av mark på sidan om den nuvarande travbanan. Sedan har jag hört en tredje variant! (Från salen, ltl Wiklöf: det gäller både och!) Just det!   - den teaterviskningen var inte särskilt diskret! – att det skulle gälla både och! Det är nuvarande bana och så är det dessutom tilläggsmark. Nog är det väl på sin plats att landskapsstyrelsen försöker klargöra vad som gäller. Det kan väl inte heller formellt vara korrekt att ta upp inlösen av mark i ett annat anslag. Regelverket är nog sådant att köp av mark som landskapsstyrelsen gör skall vara under en särskild rubrik och ett särskilt ärende och inte ingå i alla möjliga ”Islandshästoval” – vad nu det är för någonting, men jag antar att det är någon slags festival för Islandshästar och flyttning av elledningar osv.!  Det här är skilda saker. Att köpa mark har åtminstone tidigare ansetts som väldigt stora politiska principiella beslut, att både köpa och sälja för samhället och därför skall de frågorna avgöras separat. Här finns också en principiell fråga inbakad i anslaget. Men oberoende hur det nu riktigt är med detta är det fråga om en kolossal subvention och ett bidrag! Man kan säga att det här är 100 procent i bidrag och jag drar mig till minnes en historia som jag hörde om en viss skärgårdskommun, att ”dom inga kunna bigga daghem, för dom fick bara 90 procent i bidrag”! Men här är det tydligen dags att börja dela ut 100 procentiga bidrag! Är det faktiskt landskapsstyrelsens mening att det skall vara på det viset? I så fall vill jag annonsera att den verksamhet som jag är engagerad i, nämligen Emmaus-verksamheten, där har staden varit med och stött verksamheten genom att köpa en fastighet och den verksamhet som vi bedriver är inte till någon last för samhället, tvärtom. Jag tar det här exemplet för att visa på hur tokigt jag tycker att det är tillställt: kanske det skulle vara lämpligt att vi kommer in med en ansökan att landskapsstyrelsen inlöser fastigheten som staden äger i dag och att vi sedan får överta den och driva verksamheten i vår egen regi i ÅCA-huset! Det skulle för oss naturligtvis vara det allra bästa!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! 

Ltl Sundback kommenterade i sitt anförande med anförande om bostadspolitik och säger att jag förespråkar en politik där man satsar på de rika. Så är det inte, utan snarare tvärtom sade jag att det är ett starkt inslag av fördelningspolitik i den bostadspolitik som jag förespråkar. Tvärtom motsatte jag mig att man genom bostadsrättsbostäder kan kringgå inkomstbeprövningen som finns i de räntestödsregler vi har i dag. Det är en ganska tight gräns för vad man får förtjäna, om inkomsten kommer upp lite, för att komma i åtnjutande av räntestöd. Det är också en stegvis nedtrappning av fördelningspolitiken. Ltl Sundback säger vidare att man skall satsa ordentligt på bostadspolitik  och det har den förra landskapsstyrelsen verkligen gjort hittills; den koalitionen har genom två perioder satsat på att förnya regelverk och fått igång en bostadsbyggnation som vi ser i dag. Om man far runt och tittar lite är bostadsbristen snart ett minne blott.

 

Sedan kritiserar ltl Sundback satsningen på IT-företag och där har jag sagt att jag stöder landskapsstyrelsens strävan att etablera en IT-by. Jag skulle inte säga att detta är någonting nytt. Det är sedvanlig näringspolitik i modern tappning. Inte är det egentligen någon skillnad på ett företag om man tillverkar platsslangar med maskiner eller om man tillverkar mjukvarusystem med hjärnor som maskiner. Jag understöder absolut den näringspolitiken och man skall som sagt inte fastna i gamla fållor utan kunna utveckla sig. Nu är det nya tider och det finns nya typer av företag som behöver komma i åtnjutande av samma stöd som den övriga industrin.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Jag har väldigt svårt att se den fördelningspolitiska effekten till förmån för de svagare grupperna i vårt samhälle när jag lyssnar till ltl Danne Sundman! IT-företagen sägs vara de mest framgångsrika; dem skall man stödja. Den bostadspolitik som fördes under Danne Sundmans tid ledde till kolossalt höga hyror. Däremot fick bankerna ett ganska så stort stöd via landskapets räntestödssystem. Vi har fortfarande en orimligt stor bostadskö för dem som inte har något annat alternativ än att bo på hyra. Jag tycker att allt tyder på att den fördelningspolitik som ltl Sundman gör sig till tolk för faktiskt har medfört att de som redan har det rätt väl beställt har fått sina beskärda del av skattemedlen, medan de som verkligen är i behov har blivit utan!

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman! 

Ltl Sundback säger att hyrorna har höjts under min tid som bostadsminister. Det är helt fel. Det som däremot har höjts drastiskt är byggnadskostnaderna och där har den förra landskapsstyrelsen funderat på en politik som bromsar utvecklingen. Subventionen från samhällets sida när det gäller bostadsfinansiering har däremot ökat och är större i dag än när de tidigare projekten byggdes som folk bor i i dag. Vad gäller hyresnivån skall man inte blanda ihop den med kostnaden för boendet utan hyresnivån är de facto 8 mark lägre på Åland än i Finland som helhet. Det kan också vara en orsak, som jag har beskrivit tidigare, till att det inte har byggts bostäder. Man måste landa någonstans där alla är nöjda. Det är inte bra heller som det är i dag när byggnadskostnaderna är så höga att det blir väldigt dyrt att hyra, men trots det är subventionen 17 mark per kvadratmeter från samhällets sida och det är som sagt mera än med det förra systemet. Det är viktigt att hålla detta isär. Ålänningarna har däremot valt att medvetet bosätta sig lyxigare, bor större och bor i egnahemsvillor i större utsträckning. Därför är boendekostnaderna högre på Åland än jämfört med Finland och t.o.m. Sverige.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Det är alldeles klart att bostadskostnaden återspeglas i hyran. Ju dyrare man måste bygga på grund av bristande konkurrens och små enheter desto högre blir hyran. Det är inte något konstigt i det. Det som har varit dåligt med den borgerliga bostadspolitiken är att man alltid har hamnat fel i konjunkturen. Man har byggt när det har varit dyrt och efterfrågan har varit stor i stället för att hålla en jämn bostadsproduktion som vi alltid har förespråkat, där man särskilt riktar sig till dem som behöver bo på hyra och de som har särskilda behov. De övriga stöden är inget problem. Där är vi säkert överens. Den politik som fördes under Sundmans tid ledde inte till något annat resultat än det samma gamla problemet med underskott på hyresbostäder och billiga bostäder samt bostäder för dem som kräver speciallösningar. Det problemet är fortfarande olöst.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman! 

När det gäller travbanan och frågeställningarna kring den hänvisar jag återigen till ett avtal som skall uppgöras. Utgångspunkten, det som har skissats som underlag till budgeten, är, som jag tidigare sade, att anläggningstillgångarna skulle ägas av landskapsstyrelsen, medan marken skulle ägas av föreningen. Landskapsstyrelsen skulle inlösa banan och det har upptagits en miljon mark för inlösen av nuvarande bana. Enligt uppgift har banan värderats till ca 1,6 miljoner. Denna miljon skulle användas för att föreningen skulle lösa in ytterligare mark. Så har det alltså skissats.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!  

Jag är lite förvånad över att man skall bygga på andras mark! Jag ser inte något vett i det! Är det tillräcklig säkerhet för skattebetalarna det! Jag tar avstånd från det förslaget. Jag vet själv att den mark som skall inlösas av staden inte kostar många tusenlappar. Det verkar vara en dålig affär för samhället, åtminstone till den delen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

Fru talman! 

Vi måste naturligtvis titta på avtalet och få en absolut uppgörelse här och givetivs också se på vilka garantier som kan ges.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Fru talman!

Om jag återgår till bostadsproblemet är det så att landskapsstyrelsen är minst lika bekymrad över bostadssituationen på Åland som ltl Sundback är. Det är ett stort behov av lägenheter på Åland och kostnadsläget är högt. Landskapet går med nuvarande räntestödssystem in och stöder och det systemet har visat sig ge alltför höga hyror, fastän landskapet går in ganska kraftigt. Marstad måste ta ut 50-70 mark per kvadratmeter och månad för att få det att gå runt. Det är ett faktum och just därför har landskapsstyrelsen sagt i tilläggsbudgeten att vi skall titta över finansieringsformen och se om vi hittar andra möjligheter att finansiera för att få en lägre hyresnivå på Åland. Vi ser helst att den privata sektorn bygger och hyr ut, men vi vet att det finns ingen lönsamhet där, så därför måste samhället gå in och hitta en finansieringsform så att Mariehamns stad och landsorts- och skärgårdskommunerna kan bygga.

 

Ltl Strand:

Fru talman! 

Jag hade inte tänkt beröra principerna om infrastrukturella satsningarna desto mera i dag eftersom jag har en enkel fråga som berör dem och som kommer upp på onsdag. Men jag kom på att nu har ni verkligen chans att fram till onsdag fundera på hur ni verkligen vill ha det och så berättar ni på onsdag exakt hur det kommer att vara. Jag tror personligen inte att finansministern kommer att klara av det, och gör han det så kommer jag att gratulera. Jag kommer att vara mycket imponerad. Jag vet att ända sedan budgetomröstningen 1999 har jag själv försökt få centern med på noterna och det har varit helt omöjligt, undantaget Runar Karlsson, som i samband med budgetbehandlingen faktiskt skrev ett förslag som jag tyckte att var mycket bra, men den egna gruppen sade nej till det.

 

Det är precis som lantrådet redogjorde när landskapsstyrelsen bildades, att man köper röster! Jag blir mer och mer övertygad om det. Genom att inte ta principer kan man stöda enskilda centermedlemmars egna projekt och det är det som jag har gått ut och berättat här på sistone. Efter diskussionen i dag är jag ännu mer övertygad om det. Men det roliga är att liberalerna som pratade för principerna nu håller på och går i samma fålla, åtminstone finansministern/vicelantrådet; han är också  nöjd med det här därför att han har sina egna projekt som han driver. Jag skrev en debattartikel i dag, så alla kan läsa den och den kommer ikväll också.

 

Jag är nu lite besviken därför att i samband med budgeten kände jag åtminstone ett stöd från Mariehamnsliberalerna och nu verkar det precis som om det bara är ”familjen” som bestämmer. Det skulle vara intressant att höra också vad ni har för åsikter, ni sitter tysta här.

 

 

Vicelantrådet Erland:

Herr talman! 

Nu på onsdag kommer jag att besvara ltl Strands fråga. Däremot kommer inte, vad jag vet, landskapsstyrelsen att före onsdag ta ett beslut på de principer som skall tillämpas i fortsättningen när det gäller olika större investeringar i samhället. Personligen har jag varit med och i tiden talat för ett kultur- och kongresshus, stött ett badhus i staden osv. Några egna projekt har jag faktiskt inte för närvarande; även om jag har varit i kontakt med teknologicentrum om lite uppfinningar och sådant så driver jag dem inte från den här platsen i alla fall.

 

Detta med röstköp är väl lite genant för ltl Strand att avslöja sitt tänkesätt på det sättet. När det gäller de projekt som vi i landskapsstyrelsen stöder är det naturligtvis så att de skall gås igenom när det gäller de olika effekterna på samhällsekonomin och sedan för man fram dem i lagtinget som förslag. Det finns alltså en utveckling av vissa riktlinjer från lagtinget från 1998 och framåt när det gäller detta med lågsäsong därför att då kan man utnyttja den befintliga kapacitet som finns inom hotell- och restaurangnäring, butiker osv. Sedan gäller det de regionala effekterna. Det är alltid fråga om projektets koncept, hur lägger man upp projektet? Det gäller för travbanan, det gäller för IT-byn, det gäller för kk-hus och det gäller för allhallar. Det är en diskussion som förs slutligen i lagtinget: vad skall gälla, vad är principerna? Jag förstår alltså inte resonemanget om att köpa röster. Vill man satsa på ett projekt är det för att det har bra effekter på samhället och att det gynnar medborgarna. Det är klart att bygger Mariehamn ett kk-hus, så visst kommer jag personligen säkert att besöka det, men det kan väl ändå inte kallas ett eget projekt av den anledningen. Det är de samhällsekonomiska effekterna som är viktiga.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

När det gäller att köpa röster citerade jag bara lantrådet. Det var han som sade att centern och liberalerna har haft en tävlan där, så det får lantrådet stå för. Däremot har ledamoten Erland som oppositionspolitiker stött precis allting. Det finns ingenting som inte ledamoten Erland har sagt nej till. Det är nu när du kan verkställa som finansminister som vi får se vad du går för! Det skulle därför vara intressant att få principerna redan på onsdag. Du skall ha heder av om du får fram principerna till onsdagen. Men som oppositionspolitiker stödde du allt – då fanns det inga linjer i någonting!

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Det var någon som tidigare citerade att finansministern skall säga nej, och jag säger nej till att presentera principer på onsdag därför att det kräver lite tankemöda och diskussion. Även om det skulle vara en ”heder” tycker jag att vi skall ta oss tid och tänka igenom principerna. Under årens lopp finns det projekt som jag och liberalerna har stött och som vi inte har stött. Det har också varit omröstningar här i lagtinget och i den här landskapsstyrelsen ser vi framåt nu: vad är det för projekt som vi kan hitta på och utforma som är bra? På det sättet är det kanske en liten tävlan mellan oss alla, att vi vill göra saker som är bra. Då hoppas vi att det kan diskuteras fram.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Som oppositionspolitiker hade ltl Erland lösningar på allt. I dag har han inte lösningar på någonting. I dag måste han fundera! Ja, han kanske måste utreda! Det brukar vara det som är den liberala linjen.

 

 

 

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Till den delen skiljer vi oss åt väldigt mycket därför att om jag hade lösningar på allt som oppositionspolitiker har ltl Strand inga lösningar alls att presentera, utan det är bara frågor och tidtabeller! Jag återupprepar igen, att på onsdag kommer jag inte att svara på landskapsstyrelsens principer för större investeringar. Det skall vi diskutera och det tar sin tid. Däremot kommer jag att svara på ltl Strands fråga naturligtvis.

 

TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman! 

Jag skall inte förlänga diskussionen så mycket till, men det är som finansansvarige Erland säger att när man har funderat på allt för man ärendet till lagtinget för avgörande. Jag tillhör dem som tror att det ligger infrastrukturella både skäl och en karaktär i detta projekt som nog har sin delvisa riktighet åtminstone. Men det är bara det att jag tycker att det projektet, likaväl som andra projekt, skall underkastas precis samma rättvisa skärseld och prövas utifrån de principer som så småningom  läggs fast. Då får vi en korrekt och rättvis behandling, där inget projekt favoriseras framom något annat, utan alla underkastas lika behandling. Det är till det som jag och socialdemokraterna vill sträva och jag hoppas verkligen att utskottet, när man nu går igenom de här sakerna, faktiskt tittar på om inte det är det enda rätta i stället för att forcera fram ett projekt som nu ligger i budgeten, och tas det är saken klar, då kör man det, men det har inte behövt underkastas samma kontroll som det får göra i paritet med många andra. Jag tycker att alla de s.k. infrastrukturella projekten skall underkastas samma behandling och inga undantag för någon. Då blir det rim och reson på det här och jag hoppas verkligen att utskottet tar sig tid och verkligen fördjupar sig i rättvisekraven.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Herr talman! 

Den fråga som ltl Wiklöf ställer kan naturligtvis ställas och finansutskottet har anledning att syna alla projekt som nämns i debatten och på egna initiativ gå igenom dem. Men i det här fallet är de så att lagtinget har behandlat projektet som sådant i samband med ordinarie budget. Där var det inte några sådana resonemang som ltl Wiklöf här för fram.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman! 

Nu råkar inte jag ha alla handlingar från lagtingets tidigare behandling av detta ärende, men har det inte varit ganska så allmänt hållna skrivningar? Det som finns i budgeten är tämligen allmänt hållet. Nu kommer jag inte ihåg i detalj vad finansutskottet skrev, om det också var ekonomiskt förpliktande i varje detalj, men det kan jag inte tro och att det skulle vara så påpinat från lagtingets sida att inte det här projektet skulle kunna underkastas samma process gentemot de stödformer som man skall ge i fortsättningen för infrastrukturella projekt, det kan inte jag förstå. Det är brådskan som gör att jag tror att man har en särskild anledning och orsak att bli misstänksam, att nu skall det här igenom och sedan så småningom, och helst när det finns bara ett projekt kvar, då tar vi reglerna!

 

Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg:

Herr talman!

Ltl Boman ställde vissa frågor om anslaget under produktutvecklingslån och jag skulle försöka svara på de frågorna, dvs. vilka som ansökte och vad det närmare gällde. Anslaget 47.03.85 är alltså produktutvecklingslån och syftet med de lånen är att stödja företagens forsknings- och produktutvecklingsverksamhet som skall leda till nya konkurrenskraftiga produkter och tjänster. Produktutvecklingen är en stödform som har prioriterats högt av landskapsstyrelsen. Anslaget har varit och är 2 miljoner mark, men det har förelegat en ansökan om lån inom telekom-branschen på 1,6 miljoner mark, vilket också har beviljats. Det är Ålands Mobiltelefon och enligt uppgift det gäller 3G-mobilnätet. Sedan ligger det en ansökan från Nova Casing, ett företag inom platsindustribranschen och detta anges också i tilläggsbudgeten. Närmare uppgift om exakt vad och hur har jag inte, utan det är en pågående ansökan och alla handlingar är inte öppna i det ärendet. För att anslaget även skall räcka till annat och räcka för ett eventuellt beslut i det senast nämnda produktutvecklingsärendet äskas 2 miljoner till. Även nya ansökningar förväntas komma in under året. Givetvis kan de handlingar som är öppna i ärendet också lämnas in till finansutskottet.

 

Ltl Boman:

Herr talman!

Jag tycker att det skulle vara lämpligt att sätta ut firmanamnet i fortsättningen, så behöver vi inte fråga om sådana här saker. Det är helt offentliga saker vem som har blivit beviljad pengarna. Mitt tips är alltså: sätt namnen med i fortsättningen!

 

Ltl Sjöblom:

Herr talman!

Det har framkommit ganska mycket åsikter under den drygt tre timmar långa debatten och det finns en hel del för finansutskottet att fundera på kring tilläggsbudgeten. Men det finns en sak som jag tittade på i tilläggsbudgeten och som jag skulle vilja ge som vägkost till landskapsstyrelsen, speciellt inför den ordinarie budgeten. Anslagen finns i dag med också i euro. Samma princip används som i mark i penni som vi har i dag, där man höjer och sänker till närmaste hundratal. Principen i euro är densamma. Jag har då roat mig med att titta lite på detta och jag vill minnas att det var 26 poster på utgiftssidan, varav 11 poster innehöll en sänkning till närmaste hundratalet euro medan 15 innehöll höjningar i euro. Höjningarna var alltså flera, men de var också större än vad sänkningarna var. Använder man detta system med jämna hundratal i samband med den ordinarie budgeten är jag ganska oroad för att det blir en ganska stor inflation i landskapets budget inför år 2002. Man kanske t.o.m. nu inför valutabytet behöver tänka på att avrunda till närmaste tiotal.

 

Vtm Häggblom:

Herr talman! 

Jag blev lite konfunderad när det gäller renoveringen av naturbruksskolans fastighet. Det finns ett förslag på 370.000 mark för ett sprinklersystem, medan det inte finns något i ordinarie budget och man i motiveringen säger att projektet beräknas totalt till 1.020.000 mark. Där behövs ett klarläggande från landskapsstyrelsen var de andra pengarna är eller om man bara är i planeringsstadiet. Frågan är om inte detta borde vänta tills hela projektet är klart. Om det skall vara ett sprinklersystem i hela huset och inte bara i tredje våningen, är frågan om det är ekonomiskt försvarbart att renovera tredje våningen, att man inte i stället bygger nytt på sidan om för att få det mera handikappvänligt och för att också uppfylla dagens kriterier på offentliga byggnader. Jag motser ett svar till den delen.

 

Beträffande travbanan är jag lite orolig på grund av diskussionen som har varit som visar att landskapsstyrelsen nu säger att man skall bygga på någonting man inte kommer att äga. Det oroar mig. Det är något nytt som man för in. Det som ministern sade kan inte stämma. Eftersom varken vicelantrådet eller näringsministern är närvarande föreslår jag bordläggning av ärendet till plenum på onsdag.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill bara kort säga att när det gäller naturbruksskolans renoveringskostnader för tredje våningen ingick de i tilläggsbudgeten för år 2000. Därför syns det inte här. De pengarna finns alltså där, men jag kommer inte exakt ihåg summan.

 

Ltl Danne Sundman:

Herr talman!

Jag ber att få understöda vtm Häggbloms förslag om bordläggning och bordläggningstid. Under den tiden rekommenderar jag bostadsministern Runar Karlsson att ta kontakt med tjänstemännen på bostadsenheten och gå igenom detta med skillnaden på räntestöd kontra enhetslån så att vi inte får höra en gång till att hyran blir hög tack vare räntestödssystemet. Det är nämligen 2 mark högre med enhetslån, enligt dagens förutsättningar. Jag vill alltså vidhålla det jag sade i mitt anförande att räntestöd innebär en större subvention, innebär lägre hyror. Det som är dyrt är byggnadskostnaderna och de har inte att göra med bostadsfinansieringen utan det har att göra med andra saker. Minister Karlsson är inte här just nu, men jag hoppas att han ändå tar detta till sig.

 

TALMANNEN:   Under diskussionen har vtm Häggblom föreslagit att ärendet bordläggs till plenum den 25.4. Ärendet kommer därför att bordläggas. Vill någon uttala sig om bordläggningstiden?

 

Vtm Viveka Eriksson: Herr talman! Jag föreslår bordläggning till lagtingets nästa plenum.

 

TALMANNEN:   Vill någon ytterligare uttala sig om bordläggningstiden?

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!

Gamla 78-varvare börjar spelas upp men baklänges! Makt är inte alltid rätt. Det finns inget hinder för budgetens behandling att bordlägga den till onsdag. Vad jag vet är lagtingets nästa plenum föreslaget till onsdagen, så jag skulle be vtm Viveka Eriksson att redogöra för när nästa plenum skall vara och om behandlingen i utskottet skulle försvåras – man har ju redan startat behandlingen.

 

TALMANNEN:   Vill någon ytterligare uttala sig om bordläggningstiden?

 

Vtm Viveka Eriksson: Herr talman! Jag tar tillbaka mitt förslag om bordläggning till nästa plenum, förutsatt att finansutskottets arbete inte på något sätt påverkas av den förlängda bordläggningen.

 

TALMANNEN:   Ärendet bordläggs i enlighet med vtm Häggbloms förslag till plenum den 25.4, som är lagtingets nästa plenum.

 

På talarlistan finns antecknade ltl Strand, som avstår och vtm Viveka Eriksson, som också avstår.

 

Ärendet bordläggs till lagtingets nästa plenum den 25.4.

 

Talmannen föreslår en avvikelse från föredragningslistan så att ärende nr 7  nu föredras före ärende nr 4.

 

Föredras ärende nr 7:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Roger Janssons enkla fråga om landskapsstyrelsens lagberedningsprogram. (EF nr 10/2000-2001).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!  

Lagtingets utskott och ledamöter har ett rimligt behov av tidsplanering. Antalet ärenden i lagtinget är litet och minskar nu efter att landskapsstyrelsen återtagit det enda större lagstiftningspaketet som legat för behandling i lagtinget, alltså plan och bygglag för landskapet Åland. Uttalat behov av förnyad lagstiftning finns förutom därom avseende arbetsmarknadslag, lantbrukslag, näringsstödslag, personregisterlag, offentlighetslag, jordförvärvslag, registerlag, finansförvaltningslag, lag om offentlig upphandling, arkivlag, lag som sjösäkerhetscentrum, renhållningslag, båttrafiklag m.fl.

 

Hänvisande till det ovanstående får jag vördsamt med stöd av 48 § 2 mom. LO till landskapsstyrelsen ställa följande: Hur ser  landskapsstyrelsens lagberedningsprogram ut inkluderande ungefärlig tidtabell för åtminstone år 2001?

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Herr talman!

Ltl Roger Jansson vill i sin enkla fråga ha svar på två saker: dels hur landskapsstyrelsens lagberedningsprogram ser ut och därutöver redogörelse över en ungefärlig tidtabell för de lagstiftnings-framställningar som landskapsstyrelsen har för avsikt att överlämna till lagtinget under åtminstone år 2001. Den här frågan ställer ltl Roger Jansson tolv dagar efter det att den nya landskapsstyrelsen har påbörjat sitt arbete, vilket i ett tidsperspektiv är lite anmärkningsvärt!

 

Det kanske skulle vara skäl att göra en historisk tillbakablick på hur lagberedningen och de program som har legat till grund för den politiskt har skötts hittills. Redan år 1983 infördes i lagen om lagberedningen en bestämmelse om att landskapsstyrelsen till dåvarande landstinget skulle överlämna ett lagberedningsprogram omfattande tolv månader i form av ett meddelande vid vårsessionens början den 1 mars. Meddelandet skulle tjäna som underlag för en allmänpolitisk debatt. Den allmänpolitiska debatten skulle flyttas från budgetdebatten, som då skulle bli enbart en debatt om budgeten och den skulle hållas i anslutning till lagberedningsprogrammet. Den här ordningen fungerade inte bra – egentligen rätt dåligt – så år 1988 upphävdes den lagbestämmelsen. Sedan dess har det inte funnits något egentligt lagberedningsprogram utan olika sammanställningar av nödvändiga lagstiftningsåtgärder med en viss prioritering i angelägenhetsordning.

 

Så var alltså situationen då den här landskapsstyrelsen den 29 mars startade sitt arbete och mot bakgrund av att det gått knappt två veckor därefter ställa en enkel fråga om program och tidtabell för lagberedning förefaller närmast som överdrivet nitisk oppositionspolitik.

 

Bästa lagtingsledamot Roger Jansson! Det finns inget egentligt lagberedningsprogram utan situationen är densamma som den har varit under en lång följd av år, alltså vissa sammanställningar och vissa prioriteringar. Men det här kommer den här landskapsstyrelsen att ändra på. Landskapsstyrelsen har sedan några dagar tillbaka startat en inventering av nödvändiga lagstiftningsåtgärder inom landskapsförvaltningen. Då denna är klar kommer landskapsstyrelsen att tillsammans med lagberedning, avdelningar och byråer göra en bedömning av angelägenhetsgraden av olika lagstiftningsarbeten och försöka ordna dem i en prioritetsordning. Faktorer som kommer att inverka på hur en prioritetsordning kan genomföras tidsmässigt hänger bl.a. samman med behovet av utfärdande av förordningar, ändring av blankettlagstiftning till följd av ändringar i rikslagstiftningen, där våra regler inte längre gäller samt behovet att anpassa lagstiftningen till EU-normer.

 

Den nuvarande landskapsstyrelsens lagberedningsprogram kommer alltså att se ut såsom jag har skissat den. Mot bakgrund av vad jag har sagt är det ytterst vanskligt att ange någon egentlig tidtabell för när olika lagframställningar kan lämnas till lagtinget, men jag vill i det här sammanhanget nämna några större och viktiga lagstiftningsåtgärder som landskapsstyrelsen kommer att arbeta med för att föra dem till lagtinget under innevarande år. Jag räknar upp några här. Det är arbetsmarknadslagstiftningen, lagstiftning om samfundsskatten, byggnads- och planelagstiftningen, barnomsorgslagstiftning, lagstiftning om klienters rättigheter, översyn av lagstiftningen om hela systemet med landskapsandelar till kommunerna samt personregisterlagstiftningen. Listan är inte speciellt lång, men vi vet att några lagstiftningsärenden redan är på gång och som kommer att komma till lagtinget under detta år.

 

Jag hoppas att ltl Roger Jansson kunde vara någorlunda nöjd med svaret, eftersom det nu är ungefär samma system som det har varit under många år men vi arbetar på att förbättra lagberedningssystemet.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!  

Jag är lite ställd eftersom den enkla fråga jag ställde faktiskt är en enkel fråga som bara behöver få enkla svar och att man skall använda det till att kritisera mig och att jag driver en felaktig oppositionspolitik begriper jag inte överhuvudtaget! Det är 25 dagar sedan den här landskapsstyrelsen tillträdde, snart en månad. Det är ingen kort tid för att göra upp en plan för vad man tänker lagstifta om och när man tänker göra det. Det är tvärtom en ganska lång tid eftersom lagtinget nu går hem omedvetet om vad man skall göra framöver under resten av året, annat än att vi får en ordinarie budget i början av november. Visst är det värdefullt om landskapsstyrelsen kunde vara lite mera hövlig när man svarar och inte börja kritisera frågeställaren. Det är inte det som vi har enkelfrågeinstrumentet till. Tidigare har det funnits, åtminstone under fem och ett halvt år, ett lagberedningsprogramarbete inom landskapsstyrelsen, som jag själv har varit med och arbetat fram och arbetat enligt. Under det sista ett och ett halvt året har det gått lite långsamt, men det finns i alla fall och jag vet att landskapsstyrelsen har ett underlagsmaterial. Jag som nybliven lagtingsman eller återbliven lagtingsman – kanske snart överbliven – måste också få ställa frågan: Hur är det med programmet? Hur ser det ut för mig som lagtingsman, för oss 30 stycken här i lagtinget? Vi vet att det finns ett sådant underlagsmaterial och att det skulle vara någon nyhet att den nya landskapsstyrelsen börjar jobba med ett sådant är knappast sant. Under min tid som lantråd lämnade jag in för varje session som lagtinget satt till lagtingets sekreterare en förteckning över de lagframställningar som vi räknade med att kunna leverera till lagtinget, och det hade varit bra om det hade fortsatt även under den förra landskapsstyrelsen och särskilt under den här landskapsstyrelsen så att man i lagtinget vet vad det är för program som gäller.

 

Min andra fråga blir alltså: Hur skall lagtinget under resten av året kunna planera sitt arbete, utskottens arbete, om vi inte får besked från landskapsstyrelsen vilka lagframställningar som kommer när? Det var bra många som saknades i den förteckning som landskapsstyrelseledamoten Eriksson gav och det var några som kom till utöver dem som finns i min förteckning. Jag tycker att det skall föras en seriös dialog mellan lagtinget och landskapsstyrelsen om dessa viktiga frågor. Det är dessutom inte så hemskt många lagar mera som levereras till lagtinget eftersom det är så mycket förordningar man har att jobba med, inte så mycket EU-anpassningar mera.

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Herr talman!   

Frågeställaren ltl Roger Jansson säger att jag har anklagat honom för felaktig oppositionspolitik. Jag tycker inte det, utan jag ville bara påvisa den korta tid som har funnits sedan den här landskapsstyrelsen tillträdde. Vi har jobbat med att gå igenom olika avdelningar för att bilda oss en uppfattning om vad det är för ärenden som är på gång och i det arbetet har det också kommit fram vissa önskemål om lagstiftning. Det dokument som ltl Roger Jansson som lantråd tog fram har jag tillgång till, men det är inte relevant i detta sammanhang eftersom man tydligen har frångått det och gjort ett delvis annat system på senare tider, och det är kanske det systemet som den här landskapsstyrelsen kommer att vidareutveckla. Det är inte alls länge sedan jag själv satt i opposition och då efterlyste jag samma sak som ltl Roger Jansson nu efterlyser, så det är kanske betalt för gammal ost! Men jag lovar att vi skall göra allt vi kan för att tillfredsställa lagtinget och lagtingets intentioner att arbeta rationellt. Ser man på dagens lista här i plenum med 11 ärenden råder det ingen brist just nu på arbete i lagtinget. Om den lista som jag nämnde var kort var det kanske mera fråga om mina prioriteringar av den lagstiftning som är nödvändig, men det finns utan vidare flera; vi har lantbrukslagen, lag om sjösäkerhetscentrum, yrkeshögskolelagen, polislagen, körkortslagen, lagen om offentliga nöjestillställningar, lag om jordförvärv, veterinärvårdslag, näringsstödslagstiftning, offentlig upphandling osv. Det finns nog rätt många, men vi kommer naturligtvis att försöka prioritera för det är inte möjligt att pressa fram lagstiftning utan det måste få ta sin lilla tid att jobba med det. Som jag sade tidigare kommer det alltid ärenden emellan som förrycker tidtabellen.

 

Ltl Roger Jansson:

Herr talman!  

Jag vägrar att acceptera tänkandet att det skulle vara några dolda, fula avsikter bakom enkla frågor här i lagtinget, åtminstone inte ställda av mig. Jag vill helt enkelt ha reda på det jag frågar om. Att det därmed skulle vara betalt för ”någon gammal ost” tycker jag är lite svagt att påstå! Jag ville bara veta när jag blev sittande här i lagtinget och i dess lagutskott i vilken takt och i vilken ordning vi skulle få arbete hit. Det var inte värre än så, landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson. Och om inte landskapsstyrelseledamoten Eriksson sedan tycker att han seriöst vill svara på det här så småningom, när landskapsstyrelsen har samlat sig till ett beslut om hur man prioriterar, är det upp till honom. Men han har lite missförstått det här med de tidigare dokumenten och därför måste jag få korrigera honom till den delen. Redan i fem och ett halvt år har det förekommit ett dokument där all lagstiftning finns som varje ledamot ansvarar för, för varje avdelning och som lagberedningen sedan skall försöka leverera tillsammans med övriga. När jag ansvarade för landskapsstyrelsen resulterade det i att det lämnades en särskild lista till landskapsstyrelsen på basen av den sammanställningen, på basen av det dokumentet, så det fanns alltså två dokument. Att man sedan har tagit bort det korta dokumentet under det senaste året, som lämnas till lagtinget, har inte jag ansvar för. Vi vet att det här med lagberedning är väldigt jobbigt att få att fungera väl i landskapsstyrelsen och jag tror att landskapsstyrelsen behöver allt stöd den kan få från lagtinget till den delen. Jag är själv fullt medveten om orsakerna till varför det är så besvärligt som det är. Det finns naturligtvis många orsaker till det. Jag är fullt medveten om ett antal av de orsakerna och för det behöver landskapsstyrelsen lagtingets stöd, tro mig! Det är ingen motsättning här i sammanhanget. Att vi skulle ha särskilt mycket arbete med lagstiftning på dagens lista eller på kommande listor stämmor inte, utan det är ett bekymmer att få fram den lagstiftning som behövs. Jag är själv ingen stor vän av mycket lagstiftning, men den nödvändiga måste vi naturligtvis ha och det är vårt gemensamma bekymmer inom självstyrelsen att få fram den. Det här är faktiskt ett gemensamt problem vi har att kämpa med. 

 

Landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson:

Herr talman!   

Givetvis räknar vi i landskapsstyrelsen med lagtingets stöd i dessa frågor. Det är en av de viktigare frågorna inom självstyrelseförvaltningen att vi har en adekvat, tillräcklig och klar lagstiftning. När vi kommer så långt kan vi naturligtvis överväga att på något sätt ge lagtinget ett underlag. Men, som jag sade, vi har inte hunnit med det tillsvidare och lagtinget kommer att ta paus efter ungefär två veckor, så när lagtinget nästa gång kommer tillbaka skall det förhoppningsvis finnas ett bättre svar på den här frågan än vad som har kunnat levereras i dag.

 

TALMANNEN:   Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

 

 

Föredras för första behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 8/2000-2001 angående ändring av 30 § landskapslagen om besiktning och registrering av fordon. (FR nr 7/2000-2001).

 

Ltl Wickström-Johansson:

Herr talman!  

Lagutskottet har behandlat denna framställning, som innehåller en ändring som vi i utskottet har påtalat behovet av i ett tidigare betänkande. Ändringen innebär att fordon vars registerskyltar omhändertagits av en myndighet skall avregistreras om inte skyltarna har hämtats ut inom sex månader.

Vi har i utskottet erfarit att dagens situation är lite problematisk i vissa fall, främst beroende på kommunikationssvårigheter mellan motorfordonsbyrån och länsskatteverket, vilket har inneburit att avgifter har återbetalats felaktigt. I praktiken rör det sig om kanske fyra-åtta fall per år där det finns problem i dag. Det är alltså ett förhållandevis litet problem som man åtgärdar med framställningen. Men vi konstaterade i utskottet att förslaget trots allt rättar till ett missförhållande, även om det är litet och att förslaget inte har några nackdelar eller andra konsekvenser som skulle vara dåliga för någon part, så utskottet står kvar vid den uppfattning som vi hade i vårt tidigare betänkande och förordar den föreslagna ändringen.

 

TALMANNEN:   Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 5:

 

Kulturutskottets betänkande nr 6/2000-2001 om en aktivitets- och servicecentral för kulturorganisationer. (HM nr 6/1999-2000).

 

Ärendet bordlades den 26.3 och den 18.4. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Svensson:

Herr talman!

Här i lagtinget diskuterar vi ibland, kanske alltför sällan, våra uppfattningar om kultur. När vi nu ska slutbehandla den liberala motionen om behovet av ett kulturaktivitetscentrum för föreningar och tillfälliga kulturgrupper vill jag ge lite bakgrund angående kulturbegreppet.

 

Herr talman,

Det har sagts att människan kompenserar sina biologiska brister genom att frambringa kultur. Därtill är hon nödd och tvungen. Det är bara som kulturvarelse människan förmår överleva i denna hårda värld. Kanske vi i dagens relativt skyddade och välbeställda samhälle har lätt att förbise att det är kultur som är grunden för också den åländska tillvaron idag. Det är inte bara konsumtion, förströelse och bekvämligheten som är grunden för vårt liv. Vi representerar i praktiken en rik kultur. Men också vår kultur måste utvecklas. Den ska möta många utmaningar av olika slag, som vår användning av nya friheter och bördor, ny teknik och ny ekonomi, integration och globalisering.

 

I själva verket tog det åländska samhället långa steg i sin utveckling under förra århundradet. På 1960-talet talades det om att Åland plötsligt gått från självhushållssamhället till ett servicesamhälle, att vi helt enkelt hoppade över den industrialisering som präglat större delen av västvärlden. Nå, den ansatsen till analys är knappast ostridig. Den behöver naturligtvis kompletteras. Men gör vi det? Analyseras det som händer i den politiska diskussionen? Många här i plenisalen minns en åländsk värld som inte längre existerar, då småbruk och fiske präglade livsstilen. Åland var ett förhållandevis gammalmodigt samhälle på 1950-talet. I dag är Åland förmodligen ett ganska modernt samhälle, åtminstone i vissa avseenden.

 

Ibland får jag för mig att en vanlig kultursyn i dag är att längta tillbaka till gångna tiders allmogeliv, som säkert hade viktiga värden, men som generationer av ålänningar ändå sökt sig bort ifrån, ingalunda enbart av ekonomiska skäl.

 

Den kulturella konstruktion, som ett samhälle faktiskt är, måste fortlöpande förnyas i kritisk dialog och i kulturell praktik. Sker inte detta kan den gemensamma sammanhållningen i samhället upplösas. Av vårt ”vi” kan uppstå ett utstötande ”vi och dom”. En sådan utveckling kan inledas var som helst, också på Åland. Och det finns i offentligheten vissa tecken på utstötning, det har vi väl alla noterat.

 

Herr talman! I dag talar vi om att Åland måste få en större befolkning för att kunna hänga med i den ekonomiska utvecklingen. Vi klagar över att våra begåvade ungdomar många gånger väljer bort möjligheterna att arbeta och leva i hembygden. För 100 år sedan fanns det en hel del beslutsfattare ute i socknarna som motarbetade utbildning, eftersom det ansåg att utbildning lockade bort de unga från slitet på gårdar och fiskarställen. Också i dag finns det beslutsfattare som betonar att vi ska undvika att inrätta sådana utbildningar som inte direkt främjar vårt existerande näringsliv i den rådande konjunkturen. Ändå är det uppenbart att om vi vill hänga med i den allmänna utvecklingen och bjuda storstäderna konkurrens om de nya generationerna så måste vi skapa förutsättningar för en stigande kunskapsnivå på flera områden.

 

Inom historiedebatten har sagts att kulturen nu börjat tävla med politik och ekonomi om förstarangen i den historiska utvecklingskedjan. Vi måste hålla oss med en kulturpolitik som visserligen ska skydda vad som brukar kallas kulturarv, men framför allt granska och analysera detta arv och skapa miljö för kulturell utveckling och därmed utvecklingen över huvud taget. Det är en stor uppgift i ett mycket litet samhälle. Den kräver samarbete också över gränser i de flesta fall.

 

Herr talman,

Kulturer uppkommer i möten mellan människor, men också i människors möte med naturens förutsättningar. Kulturen på Åland har vuxit fram i samspel och i konfrontation med andra kulturer. Den kan inte beskrivas som något genuint och ursprungligt som alltid funnits. All kulturer ingår i en process av förändring och omstöpning. Jag tycker det är en grundläggande syn på kultur. Antropologer, som forskar i människan som art, har sagt att kultur i grunden är ett sätt att ordna den förvirrande mångfald som det mänskliga medvetandet möter. Vi skapar kategorier, gör avgränsningar, upprättar skillnader mellan vad som är viktigt och vad som inte är viktigt, vad som är nyttigt och vad som är skadligt, vad som är tryggt och vad som är farligt. Plötsligt uppstår friheter som upplöser gamla gränser gamla kategorier. Gamla övertygelser väcker alltmer osäkerhet ju längre tiden går.

 

Det antropologiska kulturbegreppet är nog det vidaste av de många kulturbegrepp som florerar. Det avser allt från människors tankar och drömmar till miljö- och levnadsvillkor. Dit hör också socioekonomiska förhållanden och hur människor integrerar, alltså lever och fungerar tillsammans. Det antropologiska kulturbegreppet kan avse en hel främmande kultur och alla dess sedvänjor, och se varje form av mänskligt beteende som en specifik kulturyttring, till exempel företagskultur, jaktkultur och ölkultur.

 

Estetik är ju vetenskapen om det sköna. Det estetiska kulturbegreppet gäller konst i alla dess former och uttryck. Definitionen är värderande och har sina rötter i borgerlighet för 100 år sedan. Begreppet innebär att det skulle finnas en värdeskala som klargör vad som är konst och vad som inte är konst.

Populärkulturen, med underhållning av olika slag, har uteslutits från det estetiska fältet och stämplats som mindre värdefullt. Där är uppenbarligen en omprövning på gång. Debatten om kulturjournalistik har en tid handlat ganska mycket om populärkulturens hemvist. Flera stora tidningar har nu slagit ihop kultursidan och nöjesavdelningen.

 

Till sist i den här lilla utvikningen, herr talman, kan jag berätta att det nu är bevisat att kultur är hälsosam, inte minst så kallad finkultur är hälsosam. Att lyssna på musik kan sänka halten av stresshormoner i blodet. Diskussioner om konst kan sänka blodtrycket och sätta fart på tarmarna. De som ofta går på bio, konserter, museer och gallerier lever statistiskt längre än lågkonsumenter av kultur, åtminstone i Sverige, enligt utredningen ”Hälsa på lika villkor — nationella mål för folkhälsan”. Utredningen finns i bokform lagtingsbiblioteket.

 

Herr talman,

Kulturarbetet kan tillföra samhället kunskaper, erfarenheter, känslor, perspektiv, inspiration och annat. Konsten, i vid mening, är till nytta och glädje inte bara för dem som omedelbart konsumerar den. Genom sin påverkan på det andliga klimatet kan kulturarbetet ge samhället mer dynamik, mer kreativitet, mer kritiskt tänkande och mångfald.

 

Själv är jag övertygad om att goda förutsättningar för kontakter och praktiskt samarbete inom kulturarbetet på Åland och förhållandevis billig praktisk hjälp från självstyrelsens sida skulle betyda mycket för kulturutvecklingen på Åland, som vi har stort behov av för vårt samhälle.

 

Jag hoppas att landskapsstyrelsen låter sammankalla kulturorganisationerna för att diskutera möjligheterna till samordning för en aktivitets- och servicecentral för kulturföreningar och grupper. Nu har denna fråga diskuterats inom majoriteten och jag har haft kontakt med kulturminister Gun Carlson. Jag har förstått att intentionerna nu är att försöka arrangera en sådan här konferens med kulturorganisationer och grupper för att ta upp möjligheterna att skapa ett aktivitets- och servicecentrum för kulturarbetet. Därför lägger jag inte fram det aviserade klämförslaget.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Det stämmer att vi har diskuterat frågan och det är klart att vi ställer upp om kulturorganisationerna vill ha en diskussion. Det är alltså helt riktigt vad ltl Svensson säger.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Det var en intressant definition på kultur som ltl Svensson lanserade. Han sade ungefär att kulturen finns för att kompensera våra biologiska brister. Av det skulle man kunna sluta sig till att de som verkligen är storkonsumenter av kultur också bär på enormt stora biologiska brister, medan de som inte alls är intresserade av kultur skulle ha närmast noll brister! Sedan kom han till att det var väldigt bra för tarmarna att gå på bio eller någonting sådant, så jag börjar undra riktigt hur det står till med ltl Svenssons biologiska hälsa! Jag är faktiskt lite orolig om detta med kulturkonsumtion skall kunna ha så stor inverkan att det rättar till allting. Det kanske skulle vara dags för en årlig översyn av det fysiska tillståndet! Nej, strunt i det! Jag tar i alla fall avstånd från ltl Svenssons definition på kultur. Jag tycker inte att den är konstruktiv.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag gav en översikt av två stora och utarbetade definitioner på kultur. Den ena var den antropologiska som var inne just på det här området. När det gäller hälsan är det faktiskt fråga om en utredning som har gjorts för den socialdemokratiska regeringen i Sverige, som det är ytterligt nöjda med. Jag tycker att man skall vara glad för att det är hälsosamt med kultur. Det tycker jag inte är något problem och det finns ingenting där att ta avstånd från, tycker jag!

 

TALMANNEN:   Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs betänkandes kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.  Föreläggs betänkandes kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 6:

 

Kulturutskottets betänkande nr 7/2000-2001 om ekonomiskt stöd till de åländska församlingarna för att bevara kyrkorna och miljöerna runt dem. (HM nr 3/1999-2000).

 

Ärendet bordlades den 26.3, 4.4 och 18.4.2001. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Sundback:

Herr talman! 

Det har varit många turer i fråga om den här motionen. Enskilda ledamöter har ändrat uppfattning ganska mycket i den här frågan. Själv tycker jag fortfarande att motionens kläm är alldeles förträfflig och att den borde ha godkänts. Nu ville inte utskottets majoritet gå med på den, utan man skulle bara bringa motiveringarna till landskapsstyrelsens kännedom, så det var liksom ett halvt godkännande. Ltl Svensson stödde mig i utskottet och kände väl också ett visst ansvar för att frågan skulle drivas till ett lyckligt slut. På hans inrådan förde jag fram en ny kläm som i stort sett hade samma innehåll som motionen, så jag tyckte att det var väldigt bra och jag tyckte också att jag fick en del utfästelser om att det här kunde vara någonting som skulle gå igenom. Nu har det löftet nog torkat in som lasarettsfrukosten och i dag förstår jag att varken ltl Svensson eller någon annan i majoritetsblocket kommer att stödja klämmen, så jag känner mig lite snuvad på konfekten. Men det är inte första gången som vi känner att det kanske inte alltid är så hundraprocentigt att lita sig mot liberaler!  Men det kastet får jag stå och jag kommer därför inte, herr talman, att föra fram hemställningsklämmen för jag skulle uppfatta det som ett svek från liberalernas sida om jag inte fick det stödet, och det vill jag naturligtvis inte utsätta dem för!  Jag sparar alltså klämmen tills budgetbehandlingen, där principerna och styrmekanismerna för detta lär skall komma. Om det nu skulle råka sig så illa att de inte ens finns i budgeten, så har jag faktiskt klämmen färdig och kan lägga fram den i samband med finansutskottets betänkande.

 

Herr talman!

Jag tror att jag aviserade om klämmen, så jag föreslår alltså att den tas tillbaka.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det är en riktig beskrivning som ltl Sundback gav av att det fanns ett samförstånd mellan liberaler och socialdemokrater och jag hävdar att det fortfarande finns ett sådant samförstånd från vår sida. Vad det nu handlar om är att intentionerna i klämmen har jag fått utfästelser om att skall kunna genomföras även utan att vi formellt behandlar klämmen i lagtinget. Jag hoppas alltså att ltl Sundback och socialdemokraterna skall bli tillfreds med resultatet av arbetet.

 

 

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Det hoppas naturligtvis jag också. Jag hoppas också att ltl Hasse Svensson skall bli tillfreds med resultatet!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag bedömer det så att det finns en förutsättning för själarnas harmoni här!

 

TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson:

Herr talman!

Av olika skäl var det först i onsdags i lagtinget som jag insåg att kulturutskottets betänkande hade givit upphov till så här många bordläggningar och mycket diskussioner. När motionen kom på lagtingets bord uttalade jag stöd för den verklighetsbeskrivning som ltl Barbro Sundback gav. Jag höll alltså med om att hennes beskrivning av den ekonomiska situationen för de åländska församlingarna var helt riktig och jag uttryckte tillfredsställelse med att man också i lagtinget diskuterar kyrkofrågor eftersom jag anser att landskapsstyrelse och lagting skall ha ett politiskt samhällsansvar för helheten. För mig inbegriper det också kyrkan; jag tycker att kyrkan är en så viktig del i vårt åländska samhälle. Jag stödde dock inte motionens kläm; jag stöder däremot i dag kulturutskottets betänkande och anser att det inte är ekonomiskt stöd vi nu skall utarbeta och inte heller anställa någon kyrkoantikvarie så länge kyrkostyrelsen endast väljer att diskutera med museiverket. Jag håller också med utskottet om att enligt kyrkolagen är stödet till församlingarna kyrkostyrelsens ansvar. Kyrkolagen beaktar inte vår behörighet utan anser att museiverket i Helsingfors är den myndighet som skall handlägga åländska kyrkofrågor. Följaktligen vänder sig kyrkostyrelsen till museiverket för att erhålla utlåtanden om våra kyrkor. I den här frågan har vi ett stort intresse att få till stånd en ändring av kyrkolagen så att vår museibyrå bereds rätt att yttra sig om våra kyrkors renovering. Detta är en viktig självstyrelsepolitisk fråga. Landskapsstyrelsen kommer att inleda diskussioner och väcka initiativ i den här frågan för att få en ändring till stånd. Som jag redan sade i utskottet anser jag att de självstyrelsepolitiska aspekterna på kyrkolagens verkställighet på Åland är viktigare att lösa än att gå in med ekonomiskt stöd till kyrkostyrelsen, vilket skulle bli fallet om vi, helt eller delvis, tar över det ekonomiska ansvaret, enligt motionen från början.

 

Som jag sade i början av mitt anförande har jag läst lite i de stenografiska protokollen och med tillfredsställelse har jag noterat att nu är det sagt i lagtinget – jag citerar ltl Barbro Sundback – ”tills vi uppenbarligen får eget stift”! Detta med åländskt stift borde ålänningarna diskutera i sina församlingar. Jag vill stöda ltl Roger Janssons uttalande om att vi borde kunna diskutera de självstyrelsepolitiska aspekterna i förhållandet kyrka-stat och landskapsstyrelse också här i lagtinget i något annat sammanhållet sammanhang.

 

Med det regelverk som gäller i dag är det kyrkostyrelsen via centralfonden som skall trygga de små, fattiga församlingarnas möjligheter att långsiktigt garantera kyrkornas omistliga värden. I sanningens namn måste vi här ändå erkänna att våra kyrkor är relativt väl underhållna och bevarade, så att inte skall vi kritisera skötseln av våra kyrkor alltför mycket. Där har nog ändå kyrkostyrelsen gjort ett stort jobb.

 

Diskussionerna här har också berört museibyråns deltagande i vården av kyrkorna och kyrkomiljöerna. Jag vill kort säga några ord om museibyråns stödåtgärder i dag. Museibyrån ger utan kostnad rådgivning på plats vid kyrkorna. Man ger också utlåtanden. Det ger den s.k. informella kyrkogruppen, också här utan att ta någon avgift. Däremot tar museibyrån betalt för vårdplaner som man uppgör och det är vårdplaner som man görs i samband med kyrkostyrelsen. Vårdplanerna brukar kosta mellan 20.000 och 40.000 mark och det är ändå relativt väl satta avgifter, men ändå är de lite subventionerade. Det blir i alla fall billigare för församlingarna att anlita museibyrån än någon annan, så jag tycker att vi kan gott säga att museibyrån tar sitt åländska ansvar för kyrkorna på ett pragmatiskt sätt.

 

Jag såg också att man har berört natur- och miljöåtgärderna runt kyrkorna. Där vill jag bara säga att de åtgärderna ersätts precis enligt samma regelverk som alla andra miljö- och naturskyddsåtgärder får sina pengar.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Jag ger faktiskt upp när det gäller landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson i den här frågan! Jag har efterlyst principer för de stöd som redan ges över landskapets budget till de åländska församlingarna och möjligheterna att eventuellt utöka dem. Men landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, som också i vissa i utskottet, fortsätter att prata om kyrkostyrelsens ansvar, och det har jag överhuvudtaget inte ifrågasatt. Detta med ett eget stift var kanske meningen som ett skämt, men det är ju barnsligt! Åtminstone tror inte jag att landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson har något stöd för det, kanske hos ltl Roger Jansson!  - Men det blir två det, åtminstone i den här församlingen! Det som jag ser som det primära efter den diskussion som har varit och som klämmen kortfattat tog fasta på är om landskapsstyrelsen stöder verksamheter som landskapsstyrelsen anser att vi inte har behörighet för. Då borde det åtminstone finnas något slags principiella grunder för hur man fördelar pengar och övriga resurser. Det är normalt budgetansvar. Det måste också ligga i landskapsstyrelse-ledamoten Gun Carlsons intresse att få någonting sådant till stånd. De övriga frågorna kan vi säkert diskutera i det oändliga, men det är inte det primära syftet med motionen.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Jag vill säga att när det gäller de åtgärder som vi utför till kyrkorna utför vi precis samma åtgärder till alla andra hus och byggnader runt omkring i landskapet, dvs. museibyråns personal åker ut och ger utlåtanden. Vi tycker att det ingår i museibyråns uppgifter. Det spelar ingen roll om det är en kyrka eller post- och tullhuset eller ett gammalt sjuttonhundratals privathus eller vad det än handlar om. När det gäller att uppgöra vårdplaner, som faktiskt tar mycket resurser i anspråk, tar museibyrån betalt, precis som man gör av också andra som ber om hjälp, så det är ingen skillnad.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Om det är ingen skillnad, tycker jag att det skall stå i budgeten på vilka grunder man ger stöden. Det skall klargöras! Det är det väsentliga och hur avgifterna sätts på vårdplanerna. Vi saknar sådana styrmedel. Jag är dessutom ganska övertygad om att priset på vårdplaner är för högt för vissa församlingar och därför blir det inte några vårdplaner.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Museibyrån har regelverk för avgifter, men jag har det tyvärr inte med mig här, där man beräknar tidsåtgång och resursåtgång för åtgärder som man gör och som man avser att ta betalt för. I övrigt hanterar vi kyrkor och alla andra vackra gamla hus som skall bevaras på likartat sätt.

 

TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

 

 

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Jag måste säga att det är rakryggat av landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson att stå fast vid de åsikter som vi diskuterade i samband med utskottsbehandlingen. Det skall hon ha heder av. Däremot undrar jag, herr talman, vem ltl Svensson har fått utfästelsen av. Han sade just att detta skulle fixas i samband med budgeten. Jag vet inte vem ltl Svensson har pratat med. Det skulle vara intressant att höra!

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Eftersom det var replik på mitt anförande vill jag säga att eftersom vi nu lever i ny verklighet i lagtinget – vi har en ny majoritet – är det naturligt att nu diskuterar liberaler och center dessa frågor. Vi har inte diskuterat specifikt om budgeten, men vi har diskuterat om dessa frågor naturligtvis och försöker hitta en gemensam linje.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman! 

Det förstår jag också, men man kan inte både hålla fast vid kulturutskottets betänkande och säga att man håller med ltl Svensson!

 

TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet?

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Jag vet inte hur ltl Svensson känner sig, men jag har en obehaglig känsla av att det här med själarnas harmoni gick ganska snabbt över efter landskapsstyrelseledamoten Gun Carlsons inlägg! Om det är det som blir riktgivande för budgetbehandlingen känner jag mig än en gång besviken över de utfästelser som ltl Svensson kommer med nu och då om hur det skall ordna sig!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag tyckte att jag hörde ltl Sundback säga att här kommer ltl Svensson med utfästelser nu och då. Jag har inget minne av att ltl Sundback och jag har ett sådant intensivt förhållande, måste jag säga. Jag förstår inte heller ltl Strand när han säger att jag påstår att någonting skall skötas i samband med nästa budget. Det har jag inte sagt. Den här inexaktheten i diskussionen visar att den är lite på gungfly. Det som vi har diskuterat inom majoriteten är att innehållet i klämmen till det betänkande som nu är aktuellt skall uppfyllas även om man inte antar klämmen. Det är klart att när det sägs kan man börja ifrågasätta det och kanske driva med den saken, men det förbättrar ingenting i själva sakfrågan! Om oppositionen vill ha lekstuga på det här sättet, även i alla små detaljer, står det oppositionen fritt naturligtvis, men det förbättrar ingenting, vad jag kan förstå!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! 

Om det är lekstuga eller vad det är spelar ingen roll för mig bara det blir resultat av det som vi har diskuterat. Jag har uppfattat att vi har kommit överens och att ltl Svensson har samma uppfattning som jag i den här frågan. Däremot förefaller det inte som om landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson skulle ha rubbat en centimeter på sin ståndpunkt. Jag håller därför med ltl Strand, att det går inte att ha två uppfattningar i den här saken, som dessutom inte går ihop med varandra. Vi får väl vänta och se, men inte verkar det riktigt trovärdigt att klämmen skall lämna några vidare spår i budgetbehandlingen!

 

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

När det gäller att uppnå ett samförstånd och när det gäller att uppnå ett resultat som är en kompromiss som alla kan leva med och om det har sagts i debatten att det finns en stark vilja som skall genomföras, tycker jag att det inte finns någon anledning att ironisera över det eller att säga att ”så här är det inte egentligen”. Det återstår ju att se. Jag är övertygad om att landskapsstyrelsen kommer att producera det som var innehållet i den kläm som ltl Sundback lade fram tidigare, men som hon sedan inte framförde på basen av det, förstod jag, som jag sade att ”så här har vi resonerat”. Att man skall ha både och, att man dels skall ha ett samarbete och dels anställa tribunal på varje enskild fråga som om det skulle sitta folk inför rätta, ungefär, i lagtingets plenisal tycker jag inte är riktigt. Jag tycker att vi skall kunna resonera och ha olika åsikter och även sammandrabba, men jag tycker inte att man skall ha misstänksamheten som princip.

 

Ltl Strand, replik:

Herr talman!

När vi pratar om lekstuga kan man fråga sig om det inte är den nya landskapsstyrelsen som har lekstuga. Jag själv har stått bakom kulturutskottets betänkande, och det gör jag ännu. Jag förutsätter att landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson gör likadant. Det vittnade hon om här i talarstolen. Men det är ltl Svensson som är ute och vinglar duktigt, så man kan fråga sig om det inte är landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson som sitter i sandlådan!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

 

Föreläggs betänkandet kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 8 och nr 9:

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om rätten till busskort för studerande. (HM nr 7/2000-2001).

 

Ltl Barbro Sundbacks m.fl. hemställningsmotion om rabatt för skolelever och studerande på busslinjer. (HM nr 8/2000-2001).

 

Ärendena bordlades den 28.3. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Sundback:

Herr talman! 

Det är så att jag har det stora nöjet att med rätt så regelbundna intervaller träffa ungdomar och diskutera politik. I dessa diskussioner har det framkommit att möjligheterna att åka buss borde bli bättre på många olika sätt. Det jag här efterlyser är ett resultat av diskussionerna, nämligen att man skulle införa ett rabattsystem för ungdomar i åldern 13-25 år, har jag föreslagit, men det kan man säkert diskutera. Det här skulle förstås göra det ännu mer attraktivt för de ungdomar som nyttjar bussen att delta i olika aktiviteter, speciellt på sin fritid. Bussrabattbiljetter finns det utanför Åland på de flesta orter. Det är inte alls ovanligt, utan tvärtom, är det ovanligt att det inte finns, men här på Åland skall man betala fullt pris. I Mariehamn finns inte den här problematiken eftersom vi har avgiftsfri busstrafik och när den infördes lade man märke till att så väldigt mycket skolungdomar och unga började åka buss. Det här var kanske inte ur alla synvinklar helt positivt, för man tyckte kanske att de borde cykla, promenera och motionera mera, men dagens ungdomar är väl vana att få åka mycket bil och tar därför gärna också bussen om det är praktiskt. Detta har nog fortsatt. Det som har hänt är väl att ungdomarna efterlyser tätare turer. Det som skiljer ungdomar som bor  långt bortifrån Mariehamn är att det är mycket svårt att ordna kollektivtrafiken så att den tillgodoser deras behov.  Allra svårast är det förstås med ungdomar som bor ute i isolerade skärgårdskommuner. Där önskar man att busstrafiken skulle kombinera med färjorna. Själv har jag haft det problemet några gånger när jag har varit i skärgården och inte har bil, att jag ibland inte kan komma med buss från alla turer. Det är nog nästan en dödssynd skulle jag säga. Det utgår antagligen från ett tänkande att det är så få som nyttjar bussen, så därför har man inte råd med det, men för dem som måste anlita buss är det ett kolossalt problem. Även om det här är kostsamt och besvärligt borde det nog vara så att alla färjturer kombinerar med buss. Sedan finns det säkert önskemål om tätare trafik med bussen och att man kanske skulle ha någon beställningstrafik om det är för dyrt med riktiga bussar.

 

Den andra motionen som berör bussåkandet, busskort och studerande har att göra med den förordning som vi har om studiesociala förmåner. Jag tror att det här är någonting som lagstiftaren inte har tänkt på, utan man har haft utgångspunkten att de elever, som inte dagligdags pendlar mellan hemmet och studieorten utan för att kunna studera tvingas att bo i staden eller i någon landskommun, får ett bostadstillägg och att det är tillräckligt och de skall dessutom inte ha skolskjuts eller finansierade skolresor. Men det här slår snett. Det finns två fall som man måste tänka på. Det ena är att de skärgårdselever som det gäller inte alla har bostad i Mariehamn, utan som vi har hört här i dag är bostadsbristen stor i Mariehamn; man kan kanske komma över en bostad i Jomala eller Godby och då har man skolskjutsen och bussen som man måste åka. Det borde man beakta plus det att de skärgårdselever som åker hem på lov har kostnader för sina skolresor, som i och för sig sker på helgen, men det är motsvarande de resor som andra ungdomar gör dagligdags från Finström, Jomala, Geta eller varifrån det nu är till sin skola i Mariehamn. Man kan kanske tycka att det inte är så mycket pengar, men det blir ändå rätt så stora belopp, i all synnerhet som vi inte heller har rabattbiljetterna på bussen för studerande.

 

Jag tycker att ungdomarnas frågor är berättigade och att utskottet faktiskt tar dem på allvar. Eftersom vi subventionerar busstrafiken så kraftigt, speciellt på landsbygden – staden får inga subventioner, vilket också är fel – så borde en motprestation vara att man underlättar för studerande att åka buss. Jag tycker inte heller att det behöver gälla enbart åländska ungdomar, utan att det också skulle kunna gälla sådana som kommer hit som turister eller på besök.

 

Ltl Lisbeth Eriksson, replik:

Herr talman!  Det är förstås lovvärt att ltl Sundback tar ett initiativ om rabatt för studerande på busslinjer, men det här har vi redan diskuterat i Föglö kommun och i alla skärgårdskommuner, och jag vet inte hur många skrivelser och initiativ som redan har nått landskapsstyrelsen. Från Föglö har vi tillskrivet landskapsstyrelsen. Det är naturligtvis en budgetfråga.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman! Jag uppfattade närmast som ett stöd för motionen och att det är viktigt att frågan kommer upp här i lagtinget eftersom det tydligen inte, åtminstone inte tillsvidare, har varit så att landskapsstyrelsen har beaktat de skrivelser som har kommit från skärgården. Jag hoppas att detta skall gå vägen när det kommer tillbaka från utskottet.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson, replik:

Herr talman!

Landskapsstyrelsen håller på för fullt och jobbar på frågan om ungdomskvottaxor osv. Det finns också en skrivning i landskapsstyrelsens handlingsprogram om bättre kollektivtrafik, så allt är på gång. Sedan är det, som ltl Lisbeth Eriksson sade, sist och slutligen en budgetfråga.

 

Ltl A-H Sjöblom:

Herr talman!

Ungdomsparlamentet, som gick av stapeln den 2 mars, innehöll fyra motioner som tangerade just bussåkandet. Det förefaller att vara en viktig sak för våra ungdomar att kunna umgås på sin fritid med varandra över kommungränser och att det skall till någon form av rimliga priser. I dag uppfattas det både av ungdomar och föräldrar som något dyrt att åka buss. Samma sak framkom på framtidsdagen den 23 mars då Agenda 21 och Rädda barnen var involverade. Ungdomarna tycker faktiskt att det är en jätteviktig sak att de skall kunna få åka buss till rabatterade priser. Men det är bra att landskapsstyrelsen håller på och tittar på frågan, och det är, som sagt, en budgetfråga. Det är också bra att man faktiskt börjar engagera sig i hur ungdomarna vill ha sin fritid. Ungdomar vill precis som vuxna människor delta i kulturliv och umgås med varandra osv. Det här är säkert i paritet med skärgårdsfärjornas jultrafik. Förr satt människorna hemma på juldagen och det var nästan en dödssynd att gå bort, men i dag umgås man och träffas på juldagen. Det är lite så med ungdomarna också, att förr gick man i skola och sedan satt man hemma och pluggade, men i dag går man på kurser, idrottar och har andra aktiviteter, så till den delen hoppas jag att det här skall kunna finna en lösning. Jag hoppas faktiskt att inte ungdomarna nästa år när de kommer hit på framtidsdagen skall behöva ta upp det här igen. De har gjort det nu åtminstone två gånger. Jag hoppas att de skall slippa göra det en tredje gång.

 

TALMANNEN:   Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärende nr 8 och nr 9 remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 10:

 

Ltl Sune Erikssons m.fl. hemställningsmotion om lagstiftning om offentlig upphandling under EG:s tröskelvärden. (HM nr 14/2000-2001).

 

Ärendet bordlades den 28.3.2001. Diskussionen fortsätter.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Detta ärende fick i dag en speciell aktualitet i och med ltl Roger Janssons enkla fråga om lagstiftningsprogrammet. Det som man kan förvåna sig lite över är att bland de lagar som ltl Roger Jansson tyckte att man borde få landskapsstyrelsen att lagstifta om var just om offentlig upphandling. Jag måste säga att jag har tidigare upplevt att han har varit en av bromsarna verkligen i denna fråga. Men hoppets tid är tydligen inte förbi – alla kan ändra sig, över en natt går det för en del i vissa frågor! Det är bara att glädja sig över detta. Den här frågan är mycket viktig. Den har hållit på sedan 1993 och stötts och blötts här i lagtinget. Jag personligen har varit den som, tror jag, hela tiden har krävt att vi skulle få lagstiftning om offentlig upphandling också under EU:s tröskelvärden. Vi fick en lag 1994 och då var vi tvungna att ta den på grund av EU och det är många saker, gudskelov, som EU har tvingat oss att ta! Då gällde väldigt stora belopp, runt 30 miljoner för byggnads- och anläggningsarbeten samt runt en och en halv miljon för tjänster och varor. Sedan var det så att landskapets revisorer tog i frågan redan 1994 och ville, ganska bestämt, att landskapsstyrelsen skulle överväga kompletterande anvisningar om upphandlingens organisation och regler inom hela landskapsförvaltningen på lämpligt befunnet sätt, t.ex. i form av landskapsstyrelsebeslut eller genom förordning. Man försökte gå en lite mjukare väg och vädjade på det viset till landskapsstyrelsen. Men ingenting hände! Det framkom ganska många fall i debatten där de som hade givit anbud kände sig väldigt godtyckligt behandlade. Landskapsrevisorerna visade 1996 att landskapsstyrelsens upphandling inom förvaltningarna var väldigt illa skött. Tilläggsbudgeterna som vi får innehåller ständigt påspädningar på anslag, speciellt inom skolorna och ÅHS brukar det vara, men det var det inte den här gången. Men det visar sig att de regler och bestämmelser som landskapsstyrelsen har om att man skall upphandla inte följs särskilt noggrant och att de framför allt inte är så effektiva. Det här konstaterade landskapsrevisorerna på nytt 1996. De säger, att de ”finner det anmärkningsvärt att landskapsstyrelsen inte vidtagit tillräckliga och lämpliga åtgärder med anledning av påpekandena som gäller upphandlingen i 1994 års revisionsberättelse. Förfarandet vid upphandling av möbler och utrusning till det nya landsbygdscentret…”  Detta var en av de frågor som de granskade närmare, men de sade att det här i stort sett inte borde få fortgå.

 

Man hyste alltså en viss förhoppning att någonting skulle ske. Men den dåvarande landskapsstyrelsen var väldigt kallsinnig mot allt det här och ingenting skedde. År 1996 ställde Olof Erland tillsammans med flera liberaler ett spörsmål om vilka regler man följer vid offentlig upphandling och det gällde då ett speciellt fall som också valsade omkring i pressen. Men majoriteten röstade inte för att det behövde göras någonting, allt hade gått korrekt till och det fortsatte igen som tidigare - tills finansutskottet 1997 konstaterade att nu kan det här inte fortgå längre utan utskottet krävde helt enkelt lagstiftningsåtgärder. Det var alltså 1997. Man sade så här: ”Utskottet delar revisorernas uppfattning och önskar framhålla att utskottet nu gör bedömningen att lagstiftning på området är nödvändigt. Lagstiftningen bör omfatta såväl upphandling som utbjudande till försäljning eller motsvarande förfarande.” Då trodde förstås många av oss att nu skulle det bli fart på lagstiftningen.

 

I april 2000 hade jag nästan helt och hållet tappat tron så jag ställde en fråga när vi skulle få se lagstiftningen. Då var ltl Olof Salmén ansvarig för detta rättsområde och han sade ja, det skulle nog komma snart, senast hösten 2000!  Nu är vi inne i april 2001. Det har alltså gått ungefär sju år sedan den här frågan först diskuterades. Alla var inte inne på den här linjen 1994, men i dag torde väl så gott som alla vara det, eftersom liberalerna nu också har lämnat in en motion i samma ärende. Vad jag förstår är liberaler, FS och socialdemokrater -  och ltl Boman brukar kräva det här med tanke på det som han kallar svågerpolitik – så det är väl då om centern och de obundna skulle vara emot som det kan vara lite problematiskt. Jag var lite konfunderad när landskapsstyrelseledamoten Sune Eriksson redogjorde för vilka lagar som vi kan se fram emot att få behandla i höst för att där fanns inte lagen om offentlig handling. Det kanske kommer en precisering nu. Jag hörde noggrant på landskapsstyrelseledamoten Sune Erikssons redogörelse och han sade att man också skulle se över de blankettlagar vi har som behöver justeras. Jag tycker för min del att vi skulle vara effektiva i den här frågan. Om det är till någon glädje och nytta kan jag plocka fram min lagmotion och visa hur man skall lagstifta i detta ärende för att vi skall få motsvarande blankettbestämmelse som i riket. Jag tycker inte att det är något förödmjukande för självstyrelsen att vi tar en riksbestämmelse i detta avseende, för det är en mycket komplicerad lagstiftning och då har vi den fördelen, om vi tar samma bestämmelse att man har både rättspraxis och tillämpningsdirektiv samt rättsfall från rikets sida som kan användas när lagen skall tillämpas.  

 

För allas bästa hoppas jag att vi snart får en komplettering av den här lagen i form av en blankettlagsbestämmelse. Lagen är oerhört viktig för det åländska näringslivet och för skattebetalarna. Den skall trygga konkurrens och icke-diskriminering av företagarna plus att det har en viktig samhällsekonomisk betydelse. Det sätter press på förvaltningen att få fram riktiga anbud och inte sådana här halvt politiska affärer som vi ändå ser rätt ofta av här i lagtinget.

 

Ltl Boman:

Herr talman!

När detta ärende var till behandling senast framhöll jag att även det organ, typ Ålands turistförbund, som får större delen av sina intäkter i form av bidrag från landskapet bör omfattas av den nya lagen om offentlig upphandling. Jag nämnde som exempel upphandlingen av den s.k. Ålandsportalen. I ett senare skede har det framkommit att inte heller upphandlingen av den årliga turistbroschyren har varit konkurrensutsatt under de senaste åren. Det torde vara först i år som konkurrensutsatt upphandling utförs. I det här fallet rör det sig om årliga summor i 700.000 marks klassen och naturligtvis har anbudssumman gått ner med ca 100.000 mark detta år på grund av att det har blivit konkurrensutsatt. Man kan alltså med fog anta att turistförbundets styrelse förorsakat de åländska skattebetalarna stora onödiga kostnader på grund av sitt försumliga handlande. Det som bekymrar mest är det faktum att även i de tidigare styrelserna - de som inte har brytt sig om konkurrensutsättning – har det funnits tunga politiker som även nu sitter i lagtinget och man undrar vilka kriterier som har styrt deras handlande!

 

Senast nämnde jag inköp av en kaptialvara i 30.000 marks klassen där den ansvariga inköparen inte hade en aning om att varan hade inköpts. Sedermera har det konstaterats att varan, föremålet, finns i landskapets användning och ägo samt även vilken avdelning den torde höra till. Även denna gång är det en verkmästare på trafikavdelningen som åter överskridit sina befogenheter och handlat egenmäktigt. Denna person skall enligt reglementet inte handha dylika inköp. Dessutom har han inte heller konkurrensutsatt dessa egenmäktiga inköp.

 

Som framgår av det jag har sagt är lagstiftning nödvändigt för att få stopp på det jag anser vara missbruk av samhällsmedel.

 

Ltl Mats Perämaa:

Herr talman!

Jag stöder å det varmaste denna motion om behovet av lagstiftning för offentlig upphandling under EG:s tröskelvärden. Det här är självklara saker.  En lag som styr förvaltningens upphandling är ett verktyg som underlättar i förvaltningens eget arbete samt förstås gör det möjligt för eventuella entreprenörer och övriga tjänste- eller varuförsäljare att veta vad som gäller i samband med en upphandling.

 

Vad gäller förvaltningen själv måste det vara en närapå omöjlig situation att genomföra en upphandling då man inte har ett regelverk man kan följa. Upphandlingen görs för närvarande utifrån politiska bedömningar som en tjänsteman naturligtvis har svårt att tolka och analysera. I varje fall är det inte tjänstemannens uppgift att på basen av en politisk tolkning bereda och utföra en så viktig sak som en upphandling är.

 

Landskapsstyrelsen har ett dokument, ett s.k. principbeslut, som man stöder sin upphandling på. Detta dokument är just den politiska tolkningen jag har nämnt förut i detta anförande. Dokumentet har ingen som helst betydelse ur laglig synpunkt, eftersom den enda besvärsinstans vid ett eventuellt missnöje över landskapsstyrelsens beslut är just landskapsstyrelsen själv!

 

Jag sade det förut och jag säger det igen: upphandlingen har baserats på politiska tolkningar. Kan vi fortsättningsvis ha det på detta sätt? Nej, naturligtvis inte!

 

Vad gäller entreprenörer kan man säga följande. Konkurrensen hämmas av att företagen inte kan erbjuda sina tjänster eller varor på ett sådant sätt som är det normala, där alla behandlas på ett av lagen föreskrivet, korrekt sätt. Ett företag som bestämmer sig för att vara med och offerera vid en upphandling måste kunna vara säkert på att bli rättvist behandlat för att överhuvudtaget sätta ner tid på det arbete som en offert ändå medför. En lagstiftning gynnar konkurrensen, inte tvärtom.

 

Herr talman!

Jag hoppas att denna olägenhet kan korrigeras snarast möjligt.

 

 

 

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Jag delar ltl Perämaas uppfattningar i detta ärende och det som han säger om lagens betydelse för att alla skall behandlas rättvist är väldigt viktigt. Men det är också viktigt att den som inte tycker att den har blivit rättvist behandlad skall kunna besvära sig till en domstol och inte till landskapsstyrelsen, som här också nämndes. Det är igen fråga om rättssäkerheten i vårt system som jag tycker att har blivit allt sämre med åren, och det har delvis berott på ambitionen att man skall lagstifta själv i så hög grad och inte ta blankettlagstiftning. Jag har i princip ingenting emot att man lagstiftar själv, men när det resulterar i att man inte lagstiftar överhuvudtaget blir just t.ex. åländska företagare helt utan rättsskydd – och det kan inte ligga i demokratins intresse på Åland.

 

Vtm Häggblom:

Herr talman!

Ltl Sundback undrar hur obundna ställer sig till en lagstiftning på detta område. Till den delen tror jag inte att hon behöver vara orolig. Tvärtom understöder vi den varmt. Jag har tidigare i lagtinget efterlyst den lagstiftning som Sune Eriksson m.fl. liberaler motionerat om. Man får hoppas att den kommer så snart som möjligt. Det skulle vara intressant om trafikministern kunde förklara hur upphandlingen gick till när man upphandlade trafiken inom Kumlinge kommun, där man omintetgjorde andra entreprenörer än den som fick den första entreprenaden att också fortsätta, eftersom den var tillfällig och i andra skedet, när man skrev avtal, bjöd man överhuvudtaget inte ut trafiken. Det skulle vara roligt att höra: varför gick det till på det här viset? Följde man principdokumentet eller följde man det inte? Andra gången när trafikavdelningen gjorde en upphandling var om förledsskötseln. Varför fick inte den som gav billigaste anbudet entreprenaden? Är det inte det som är det intressanta ur samhällets synpunkt att den får det som har det är den billigaste och effektivaste anbudet. Vad hade man för bedömningskriterier att inte ta den som var billigast? Eftersom trafikministern är på plats och det handlar om upphandling tror jag att det är bra också för behandlingen i utskottet att man får reda på varför man har valt si och så. Eftersom skärgårdstrafiken har diskuterats så mycket i lagtinget bör man också kunna få veta vilka kriterier som gällde, varför man omöjliggjorde för andra än en enda entreprenörer att ge ett anbud.

 

TALMANNEN:  Talmannen påminner om motionens kläm och dess innehåll för den fortsatta debatten. Begärs ordet?

 

Vtm Häggblom:

Herr talman! 

Eftersom landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson är den enda av landskapsstyrelsen som inte har skrivit under motionen, och han har suttit med i landskapsstyrelsen, skulle det vara intressant för utskottsbehandlingen att få veta hur man har tillämpat principdokumentet.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till finansutskottet.

 

 

Föredras för remiss efter bordläggning ärende nr 11:

 

Ltl Lotta Wickström-Johanssons m.fl. hemställningsmotion om utarbetande av en klimatstrategi för Åland. (HM nr 13/2000-2001).

 

Ärendet bordlades den 4.4.2001. Diskussionen fortsätter.

 

Vtm Viveka Eriksson: Herr talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till nästa plenum den 25.4.

 

Ltl Sjölund: Herr talman! Jag ber att få understöda förslaget om bordläggning och bordläggningstiden.

 

TALMANNEN: Önskar någon ytterligare uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 25.4. 

 

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Ltl Jörgen Strands m.fl. spörsmål angående landskapsstyrelsens beslut om ett bidrag om 700.000 mark till kulturföreningen Katrina. (S nr 2/2000-2001).

 

Meddelande om när landskapsstyrelsens svar på spörsmålet avges eller om landskapsstyrelsen inte avser att besvara spörsmålet kommer att lämnas senare. Svaret skall dock avges inom tio dagar. Spörsmålet lämnades av talmannen till landskapsstyrelsen den 18 april.

 

Vtm Bert Häggbloms enkla fråga om förtydligande av landskapsstyrelsens jordförvärvsprinciper. (EF nr 13/2000-2001).

 

Talmannen konstaterar att vtm Bert Häggblom i en skrivelse denna dag återkallat sin enkla fråga. Ärendet avförs därför från föredragningslistan och behandlingen avbryts.

 

Ltl Danne Sundmans m.fl. lagmotion om ny plan- och bygglag för landskapet Åland. (LM nr 1/2000-2001).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum den 2 maj.

 

Lagtingets nästa plenum hålls inkommande onsdag den 25 april kl. 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 18.00).

Originalfil