stenografiskt protokoll från plenum den 24 januari 2002 kl. 1300.

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 24 januari 2002 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Andersson, ltl Wickström-Johansson, vtm Häggblom och ltl G-M Lindholm).

26 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet för tiden 24-25.1 anhåller vtm Häggblom på grund av tjänsteåliggande: Ålands tingsrätt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 5/2001-2002 angående utredning  om mobbning och utbrändhet inom arbetslivet. (HM nr 16/1999-2000).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 6.3. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 6/2001-2002 angående rätten till ekonomiska ersättningar för personer med celiaki. (HM nr 9/2000-2001).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 11.3. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 3:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 7/2001-2002 angående flyttning av den huvudsakliga verksamheten vid Grelsby sjukhus till centralsjukhusets närhet. (HM nr 35/1999-2000).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 11.3. Godkänt.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 2/2001-2002 angående Nicefördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem. (RP nr 11/2000-2001 och M nr 3/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget, sådant bifallet godkändes vid ärendets andra behandling, eller vägra att ge ett sådant bifall. Diskussion.

 

Ltl Sjöstrand:

Fru talman!

Jag tänker inte närmare gå in på lagutskottets betänkande utan vill bara avisera att vi kommer att lägga ett klämförslag som lyder: ”att lagtinget förutsätter att regeringen tillser att landskapet Ålands befolkning i Europaparlamentet skall företrädas av en på Åland vald parlamentsledamot och att Ålands lagting och Ålands landskapsstyrelse ges rätt till inflytande i den regeringskonferens som skall sammankallas år 2004 och det konvent som bereder konferensen.”

 

Detta är ingen kritik mot utskottet utan också i Amsterdamfördraget har det tillfogats en kläm. Texten framgår egentligen redan i utskottets betänkande, men bara för att få lite tyngd bakom det har vi lagt det som en kläm.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Som vi har aviserat tidigare i debatten och som har framkommit i massmedia tänkte vi obundna föreslå en liknande kläm,  men eftersom denna kläm nu är föreslagen är vi beredda att stöda den. Den är också lite bredare än den kläm som jag tänkte föreslå, som bara handlade om parlamentsplatsen, så jag tycker att den är bra. Jag vill tacka lagtinget för vad jag har förstått kan vi enas kring klämmen och jag vill också tacka för den konstruktivitet som lagtinget har visat i den här frågan så att vi kan ge råg i ryggen åt landskapsstyrelsen i arbetet med klämmen.

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Från Frisinnad Samverkans är vi också beredda att stöda klämmen. Vi vill understöda den höga målsättning som man med detta visar vad gäller inflytande på regeringskonferensen.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Jag vill diskutera klämmen utgående från mitt medlemskap både i självstyrelsepolitiska nämnden och lagutskottet där vi har haft ärendet till behandling och där ingen ledamot från något parti har föreslagit den här typen av klämmar, vilket borde ha gjorts, om man hade haft en rimlig partibehandling i de andra grupperna av detta ärende. Som redan gruppordförande Strand sade tycker vi att klämmen är okej.

 

Men för min egen del vill jag säga, utgående från den behandling som har varit att det finns naturligtvis delar som man kan ställa sig frågande till i formuleringarna. Däremot är budskapet helt okej. Det är så att lagtinget vänder sig i den här klämmen direkt till Finlands regering, vilket är en genväg som vi inte brukar ta utan vi brukar gå via landskapsstyrelsen. Men för min del tycker jag nog att det är bra att man förutsätter att det ansvariga organet i landet, det som vi har haft behörighetsläckaget till, tilltalas direkt av lagtinget i klämmen. Den blir måhända starkare när landskapsstyrelsen skall använda sig av den, för det är ju landskapsstyrelsen som skall förhandla med regeringen och inte lagtinget.

 

Det andra är sedan att både självstyrelsepolitiska nämnden och lagutskottet har en ganska lång lista i sina betänkanden på sådant som självstyrelsen måste bevaka i förhållande till unionspolitiken. Den uppmärksamme läsaren finner att det är ganska många punkter, sju-åtta punkter, där landskapsstyrelsen får i uppdrag att bevaka Ålands intressen, och det är välmotiverat i dessa betänkanden. I det klämförslag som Ålandstidningens ledarskribent aviserade och som de obundna sedan gick ut och sade att man skulle lägga tog man bara ett av de förslagen, och det var inte bra, därför att det betyder att man på något sätt nedvärderade de sex-sju andra förslag som vi har enats om i självstyrelsepolitiskt om i de här organen och därmed försvagade man dem. Den här klämmen är alltså bra på det sättet att den innehåller dels parlamentsledamotskravet, som är självklart ur finsk konstitutions synpunkt, dels innehåller den resonemanget om vad som skall åstadkommas fram till nästa regeringskonferens via konventet som skall tillsättas. Då är det klart att det är lite häftigt när det i klämmen står att ”lagtinget kräver inflytande i regeringskonferensen”. Rimligen gör vi väl inte riktigt det, men man kan väl acceptera den här typen av lite flytande formuleringar ibland. Som självstyrelsepolitiska nämnden nogsamt har skrivit och lagutskottet understött vill vi ha en formell funktion i samband med konventet som bereder regeringskonferensen när det gäller konstitutionella regioner och därmed också självstyrelsens ställning i sammanhanget. Vi får väl förstå det på det sättet att det är via konventet man vill ha det inflytande som våra egna organ, självstyrelsepolitiska nämnden och lagutskottet, skriver om till den regeringskonferens, som sedermera kommer.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag vill påpeka att vi från obundnas sida aviserade klämmen innan det stod i några tidningar; vi har inte läst den i tidningen. Man kan förstås diskutera formuleringarna i klämmen, men jag håller med ltl Roger Jansson att det är budskapet som är det viktiga.

 

Ltl Perämaa:

Fru talman!

Som ledamot i lagutskottet vill jag säga några ord om lagutskottets behandling av detta ärende. Lagutskottets betänkande är och förblir ett starkt och tydligt dokument. Det arbete som självstyrelsepolitiska nämnden och lagutskottet har gjort för att ta fram detta dokument har jag uppfattat som både engagerat och insiktsfullt. Men eftersom jag och flera andra ledamöter redan har beskrivit innehållet i lagutskottets betänkande i tidigare behandling här från talarstolen, så kommer jag inte att desto närmare gå in på detaljer i betänkandet i detta anförande.

 

Jag anser ändå att betänkandet innehåller alla de viktigaste signaler och alla de rättmätiga krav som självstyrelsen ställer på samarbetspartnern Finland då Ålands framtid gentemot EU skall utfästas. Det oaktat är det inte fel att ytterligare förstärka betänkandet genom en kläm, ifall lagtinget så anser.

 

Jag kan förstå att det finns en risk att den person som läser lagtingets beslut i detta ärende kanske gör, som någon kanske gör när man läser en deckare, att man tittar efter på sista sidan för att få veta vem som är mördaren. Det finns en risk att någon kanske är mest intresserad av själva beslutet ifall lagtinget har godkänt Nicefördraget eller inte. Intresset för betänkandet kan vara mindre. Därför anser jag att en sammanfattning i form av en kraftfull kläm är helt på sin plats.

 

Jag aviserar därför att jag kommer att stöda ltl Sjöstrands klämförslag.

 

Ltl J-E Mattsson:

Fru talman!

Det är alltid glädjande när lagtinget kan samlas om ett gemensamt uttalande och denna gång i form av en kläm. Så gjordes också i samband med Amsterdamfördraget, så jag vill från centerns sida framföra understöd för den av ltl Leo Sjöstrand anförda klämmen.

 

Ltl Sundback:

Fru talman! 

Det råder en rörande enighet om klämmen. Men alla ni som tycker att ni gör en stor insats för självstyrelsen, så vill ni vara så vänliga och förklara vem klämmen är riktad till. Är det presidenten som skall läsa här: jaha, nu måste vi nog ordna så att det blir inflytande för landskapsstyrelsen och lagtinget! Är det statsministern som skall läsa den? Är det lantrådet? Vem är det som har det politiska ansvaret för att klämmen förverkligas. Det har ingen sagt. Den är bra skriven. Det är jättefina ambitioner. Vi är alla överens om det  - och det är någon annan som skall se till att vi får parlamentsplats, att vi får inflytande i regeringskonferensen och att vi får inflytande i konventet som bereder konferensen. Men vem är det som skall göra jobbet? Till vem riktar sig klämmen?

 

Enligt Amsterdamfördraget skulle det också bli förändring. Där gick majoriteten också in för att komma med en kraftfull kläm. En kläm blir inte kraftfull bara för att man säger att den är kraftfull; om den inte har någon mottagare försvinner den ut i etern eller någon annanstans. Den har ingen mottagare. Lagtinget har bara möjlighet att antingen bifalla eller förkasta fördraget. Sedan kan vi ge landskapsstyrelsen i uppdrag att göra allt möjligt om vi vill.

Men om de som tycker att det här är så bra inte kan klarlägga vem som har det politiska ansvaret för att klämmen förverkligas, så är det här bara låtsaspolitik. Det leder ingen vart. Det ledde inte någon vart heller i samband med Amsterdamfördraget. Jag tror att svårigheten är den att de borgerliga partierna inte kan förverkliga detta på normalt parlamentariskt sätt och då vill man politiskt utåt visa hur ambitiös man är genom att göra en sådan här kläm. Men den har ingen som helst betydelse, bara kanske för hemmapubliken som är intresserad av vilken retorik som förs i lagtinget.

 

”Lagtinget förutsätter att regeringen”, alltså Finlands regering! Inte kan vi initiera några sådana förslag till regeringen här i lagtinget via fördraget. Det är bara låtsasskrivningar.

 

Ltl Roger Jansson var inne på att Ålands lagting och landskapsstyrelse ”ges rätt”. Vem är det som skall ge den rätten? Är det presidenten? Är det regeringen? Är det Finlands riksdag? Vem är det som skall uppfylla klämförslagen? – Tystnaden lägrar sig i salen.

 

Det är som sagt helt oklart. Det är precis som sagan om Kejsarens nya kläder. Det finns ingen. Lagtinget kan inte, som vi ser det, överhuvudtaget formellt ta ett sådant här beslut. Men eftersom vi har landshövdingen här skulle det vara intressant att höra om han har någon synpunkt på klämmens formella riktighet eller dess eventuellt övriga effekter. Det var någon som sade att det skulle ge råg i ryggen åt landskapsstyrelsen t.ex. i fråga om parlamentsplatsen. Sedan 1994 har alla möjliga lagting varit eniga om den frågan. Något mera råg i ryggen kan man väl inte få! Problemet är att det tycks ha inträtt närmast stelkramp i fråga om detta, eftersom det ju inte händer någonting. Inte är det någon landskapsstyrelse som har gjort några som helst framsteg i den här frågan ännu. Och vi vill veta: vad tänker majoriteten göra för att få till stånd det här eller tror någon faktiskt att klämmen skall lösa problemet. I så fall hoppas jag att den stiger upp och berättar hur klämmen skall bidra till ett förverkligande av det som vi ända sedan 1994 har upprepat gång på gång. När det sedan gäller frågan om hur landskapsstyrelsen och lagtinget skall ges rätt och inflytande i regeringskonferensen, så är det fantastiskt om det är så enkelt att man skriver en kläm som inte har någon formell status och så är det fixat!

 

Ja, den förra klämmen till Amsterdamfördraget stödde vi inte på formella grunder; inte trodde vi heller att den skulle ge något resultat, och inte har den gjort det heller.

 

Jag tycker att majoriteten hycklar; det är politiskt hyckleri. Man kan inte förespegla väljarna att det här löser de frågor som man har tagit upp i klämmen. Därför kommer åtminstone inte jag att rösta för det. Man skall kunna stå för det man har sagt. Man skall kunna visa på att man inte bara lovar och pratar utan att man också kan förverkliga det man lovar; annars är det inte politiskt trovärdigt.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag förstod att den mördande kritiken kanske främst var riktad mot regeringspartierna och de som har lagt klämmen, men eftersom det också drabbar oss som, trots en viss kritik mot klämmens innehåll, ändå har understött den måste jag ändå få kommentera detta med låtsaspolitik osv. Det är klart att vi här i lagtinget har att godkänna eller förkasta fördraget, det är fullständigt klart i enlighet med presidentens brev, och det gör vi. Vi föreslår ett godkännande. Men vi kan sedan komma med hur många klämmar som helst om önskemål till landskapsstyrelsen eller till andra parter, som vi har någon slags orsak att ha önskemål gentemot i samband med godkännande av detta Nicefördrag och då uppfattar jag klämmen som en förstärkt viljeyttring i de punkter som lagutskottet och självstyrelsepolitiska nämnden har angivit som önskemål. De finns i betänkandet och det är sju till tiotal punkter och det kunde alltså bli sju till tio klämmar då också, men här har man samlat det någorlunda i ett förslag och tar fram två väsentliga saker.

 

Beträffande kritiken, som jag också anförde mot mottagaren är det lite ovanligt att man vänder sig till en riksmyndighet, men det är huvudsakligen frågor av riksbehörighet, på det här sättet och skriver en kläm direkt till Finlands regering, som klart och tydligt är mottagare – det står faktiskt i klämmen - i stället för att gå via landskapsstyrelsen, vilket är det normala, vår verkställande makt skall ju göra detta.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Klämmen är alltså en förstärkt viljeyttring. Det räcker alltså inte med att lagtinget lämnar ett enigt betänkande utan det skall komma i en kläm. Men som jag förstår det är det inte enbart fråga om det utan att någon annan skall handla, skall göra någonting konkret, så att vi får parlamentsplatsen, så att vi får inflytande över regeringskonferensen och att vi också får inflytande i konventet. Det är väl det som är tanken, att det skall hända någonting, inte bara det att nu ser Ålands folk att lagtinget har tagit ett eget betänkande och en kraftfullt kläm!  Men då är min fråga – och jag kan inte vända mig till någon annan än till landshövdingen – kommer regeringen att läsa detta? Vem är det som skall läsa det? Vem är det vi skall avkräva ansvar för i den här frågan? I så här viktiga angelägenheter kan man inte bara slänga ut en kläm och hoppas att någon tar emot den i regeringen. Och i fråga om konventet, vem är det som skall ta emot det? Är det också regeringen eller är det presidenten eller är det ledamot Kimmo Kiljunen eller Teija Tiilikainen? Vem är det? Nog måste lagtinget ha lite klarare målinriktning på sina beslut än att det bara låter fint och att man får det att passa ihop. Det är ju så det här är skrivet. Om allt det här skulle förverkligas skulle det vara fantastiskt, och man tror väl ändå att det skall förverkligas, eller hur?

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Repliken var dock riktad till mig, trots att ltl Sundback huvudsakligen förde diskussionen med landshövdingen och lantrådet, men de kommer säkert upp här och redogör sina synpunkter. Återigen, eftersom vi från Frisinnad Samverkan har att redogöra för vår synpunkt i sammanhanget är det så att lagtinget nu vänder sig till den som makten har, regeringen, men vi kan inte från lagtingets sida avkräva regeringen några resultat, utan det kan vi bara avkräva från landskapsstyrelsen, att landskapsstyrelsen tillser att detta blir förverkligat. Landskapsstyrelsen skall naturligtvis då ha hjälp av regeringen och göra det genom regeringen som makten har. Men det är vi som ställer landskapsstyrelsen till svars för eventuellt uteblivna resultat i förhållande till regeringen. Därför tycker jag att klämmen är bra ur parlamentets synpunkt, att vi faktiskt avkräver landskapsstyrelsen ett ordentligt engagemang, arbete och resultat i den här frågan.

 

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Min tidigare replik riktade sig till lagtingets majoritet som vill omfatta detta. Min fråga är fortfarande: Vem är det ni riktar er till? Jag tror att de som tror på klämmen inte har detta klart för sig och man tror också att det är formellt möjligt. Jag är inte så säker på det. Därför tycker jag att det är bra att landshövdingen är här i dag. Nu säger ltl Roger Jansson, och jag håller med honom, att inte kan man avkräva något löften eller ansvar från regeringens sida, utan från landskapsstyrelsen, men den riktar sig inte till landskapsstyrelsen utan till regeringen i Helsingfors, åtminstone vad gäller parlamentsplatsen. I övrigt är det oklart. Jag är t.o.m. tveksam till om det är formellt korrekt att göra så här. Det är klart att lagtinget kan som det högsta beslutande organet också ta beslut som är formellt inkorrekta, men det brukar inte leda till någonting och det är problemet rent formellt och också substantiellt med klämmen.

 

 

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman! 

Ltl Sundback är ganska klarsynt och har rätt i det att egentligen är kejsaren naken, för klämmen som anslöts till Amsterdamfördraget har inte förverkligats. Vi har fortfarande inte fått en parlamentsplats, så man måste ge ltl Sundback rätt i att lagtinget inte borde ha godkänt fördraget med hänvisning till att vi inte har fått våra politiska önskemål uppfyllda och våra absoluta rättigheter vi har rent konstitutionellt; när vi har lämnat ifrån oss lagstiftningsbehörighet till EU bör vi få kompensation i form av inflytande, som det sägs i klämmen. Visst är det så att vi borde ha förkastat fördraget. Såvitt jag har förstått har man inte varit beredd på det från majoritetens sida utan man hänvisar till den nya vänliga stilen att man inte kan stöta sig, det finns inga alternativ som heter nej. För mig har tröskeln varit väldigt, väldigt hög att stiga över och godkänna ändringen. Nästa gång är den oöverstiglig – dörren är stängd, för vi kan inte vänta hur länge som helst på att det öppet blödande såret gång på gång plåstras om men inte i grunden läks. Det är en allvarlig sak, den absolut allvarligaste är just parlamentsplatsen.

 

Jag tycker att det är bra att man i klämmen har önskemål om inflytande i regeringskonferensen 2004 och i konventet. En kläm är juridiskt till intet förpliktande, men politiskt väger det väldigt tungt om ett nästan enigt Ålands lagting tar en kläm. Vi sitter här som representanter för Ålands folk och nu har Ålands folks representanter sagt det här politiskt, så det är en väldigt tung yttring.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Jag tycker att det är rätt av ltl Sundman att resonera som han gör, att om man politiskt ställde sig bakom en kraftfull kläm när det gällde Amsterdamfördraget och förutsatte att Åland skulle få en plats i Europaparlamentet, och så har inte skett, då borde de som omfattade den kraftfulla klämmen antingen tolka det som så att regeringen struntar i Ålands lagting eller att det här var fel väg, vi måste göra någonting annat om vi skall få någonting till stånd. Då säger ltl Danne Sundman att den majoriteten borde nu ha visat musklerna och sagt nej till fördraget och krävt att vi får en plats i Europaparlamentet. Det är det som är politik. Att sitta här med jämna mellanrum och skriva ihop orealistiska klämmar som inte har någon adressat är låtsaspolitik.

 

Herr landshövdingen:

Ärade fru talman!

Eftersom jag har fått en direkt frågeställning i det här ärendet skulle jag vilja svara som så, att i bakgrunden har vi republikens presidents framställning som är överlämnad till lagtinget av mig och i den här typen av ärenden har jag som vana att efteråt översända till presidenten en skriftlig dokumentation och analys över hur ärendet har behandlats i lagtinget. Oberoende om här blir en kläm eller inte, så kommer jag att efteråt försöka redovisa dels lagtingets beslut men också hur debatten har gått och hur man har resonerat i lagtinget. Det försöker jag analysera så komprimerat som möjligt.

 

Om man skulle anta en kläm där man – i enlighet med den föreliggande – uppställer förväntningar på regeringen, så skulle jag också tillskriva regeringen och informera den om klämmen och hur den är formulerad. Hur sedan presidenten och regeringen eventuellt i sin tur arbetar vidare utgående från den informationen kan jag inte ta ställning till, men om man från självstyreslen i det avseendet önskar att jag skall bistå så gör jag det förstås.

 

Ltl Wickström-Johansson:

Fru talman!

Jag skulle vilja som lagutskottets ordförande, som då har lett beredningen av lagtingets ställningstagande till Nicefördraget kommentera lite. Jag vill börja med att konstatera att som grund för behandlingen har vi betänkandet från lagutskottet som innehåller eniga ställningstaganden från dels lagutskottet och dels från självstyrelsepolitiska nämnden. Det betyder att de har en väldigt bred förankring i lagtinget och att alla partier är företrädda i beredningen. Jag kan konstatera att tanken på en kläm inte har väckts under behandlingen av ärendet i utskottet. Jag vill också påpeka att vi skall vara på det klara med att lagtinget inte kan villkora ett bifall till ett fördrag, dvs. vi kan inte säga ja bara vi får igenom det här. Det tycker jag skall vara klart. En kläm kan endast vara ett uttryck för vår vilja och vår åsikt och jag vill säga att jag tycker att den viljan och åsikten kommer mycket tydligt fram i lagutskottets betänkande med självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande bifogat.

 

Vi uppmanar mycket tydligt landskapsstyrelsen att agera kraftfullt i enlighet med lagtingets önskan. Jag tycker att vi har genomgående starka skrivningar som kan ge landskapsstyrelsen tillräcklig vägkost i frågan. Personligen måste jag säga att jag har lite svårt att se vad vi uppnår med klämmen. Jag ser inte riktigt att den skulle leda någonstans. Jag tycker att arbetet med att uppnå målsättningarna som mycket viktigt och som jag uppfattar att vi i lagtinget har en mycket samstämmig åsikt om skall utföras på annat sätt för att leda till resultat, bl.a. det viktiga inflytandet inför regeringskonferensen 2004 och parlamentsplatsen. Formuleringsmässigt lämnar klämmen också en del att önska. Jag förstår vad det är man vill med klämmen, man vill på något vis förstärka vårt betänkande och lagtingets beslut, så det är väl en god tanke, men om vi godkänner den tycker jag vi ändå skall vara så ärliga att vi konstaterar att klämmen inte leder någonstans för Ålands folk. Det tycker jag att vi skall ha klart för oss. Det är ett uttryck för vår ståndpunkt här i lagtinget, men klämmen hjälper inte alls arbetet med att få igenom våra målsättningar.

 

Men vill lagtinget ta en kläm med stor majoritet får jag väl ha förståelse för det, men efter att ha lett detta arbete i flera månader måste jag personligen säga att jag tycker att klämmen är lite onödig.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag har mycket stor respekt för min ordförande i lagutskottet och jag delar alltså hennes resonemang om att det här finns tydligt sagt i vårt betänkande och i självstyrelsepolitiska nämndens utlåtande, som jag tidigare sade, men jag ser den tanken, som jag också lite förstod att utskottsordföranden är beredd att acceptera,  att det skall ses som en politisk förstärkning av de huvudpunkter som vi har tagit upp. För den läsare som inte är så väldigt observant och läser igenom alla våra dokument eller inte läser igenom det, så finns det i alla fall en sammanfattning som anger vad lagtinget verkligen lägger särskild vikt vid: parlamentsplatsen och alla de punkter som vi har tagit upp att bör lösas för Ålands del under konventsarbetet och inför nästa regeringskonferens. Med alla brister som finns i klämmen är det ändå en politisk markering av just det som utskottet och självstyrelsepolitiska nämnden med så starka skrivningar, starkare än någonsin, vill jag säga, till många delar i lagtinget tidigare har antecknat i sina betänkanden.

 

Ltl Wickström-Johansson, replik:

Fru talman!

Jag vill kort kommentera bara att min åsikt är att den här klämmen leder ingen vart, men vi kan väl säga att den skadar knappast någon heller, så är det det här man vill göra så okej!

 

Herr lantrådet:

Fru talman!

Både självstyrelsepolitiska nämnden, lagutskottet och sedermera lagtinget har gjort ett föredömligt arbete när det gäller behandlingen av Nicefördraget och också framtidsdebatten. De dokument som lagtinget och lagtingets olika organ har producerat ger oss i landskapsstyrelsen ett stort stöd i vårt vidare arbete med EU-politiken och i vårt arbete att förbättra våra möjligheter till inflytande både i beredningsprocessen och i beslutsprocesserna inom EU.

 

Jag har noterat med stor glädje att man har kunnat ha så stor enighet kring de här frågeställningarna i lagtingsbehandlingen därför att enigheten ger också en styrka till den landskapsstyrelse som sitter, vilken landskapsstyrelse det än vara må, att vi kan visa från åländsk sida att här finns det en bred opinion och en bred totalpolitisk vilja kring dessa frågeställningar.

 

Som tidigare talare har understrukit tycker jag också att det huvudsakliga budskapet finns i de två betänkanden som behandlingen har lett fram till och det är där som vi har vår vägledning och vår vägkost i våra fortsatta diskussioner med regeringen i dessa viktiga frågor.

 

Ltl Sundback har här lite problematiserat, och det är klart att man skall kunna problematisera och analysera, och säkerligen finns det tekniska och formella förbättringar som kunde ha gjorts om klämmen skulle ha bearbetats i ett tidigare skede under utskottsbehandlingen, men jag uppfattar ändå att det är ett väldigt tydligt politiskt budskap, framför allt till oss i landskapsstyrelsen. När det gäller vem som har ansvar för att försöka förverkliga det här känner jag naturligtvis som lantråd att det är vi i landskapsstyrelsen som har det huvudsakliga ansvaret att föra lagtingets vilja vidare i de olika instanser och organ där vi diskuterar dessa frågeställningar. På det sättet tycker jag att ansvarsfrågan är relativt tydlig för min del och jag känner det som min plikt att försöka i mån av kraft och möjlighet att f örverkliga det som lagtinget har kommit fram till i betänkandet. Jag tror att ltl Sundback brukar säga att ”politik är att vilja” och det här är nu en väldigt klar viljeyttring som lagtinget ytterligare vill förstärka. Jag säger det ärligt från den här talarstolen att det skulle kännas bra om man från lagtinget kunde vara eniga, om speciellt socialdemokraterna kunde tänka sig att vara med och stöda det här. Vi skall sedan göra vårt bästa för att förverkliga det.

 

Ltl Boman:

Fru talman!

Jag ber först att få tacka landshövdingen för hans klarläggande synpunkter i detta ärende och utgående från det förstår åtminstone jag det p å det sättet att han kommer att bringa denna kläm till både presidentens och till regeringens kännedom. Jag vill alltså i motsats till ltl Wickström-Johansson säga att visst kan klämmen leda till resultat!

 

Som representant för Ålands framstegsgrupp ber jag också att få understöda det av ltl Leo Sjöstrand framlagda klämförslaget.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Lagutskottets ordförande ltl Wickström-Johansson var verkligen tydlig i sin argumentation och klargjorde för sin del att klämmen inte har någon större betydelse, men att den heller inte försvagar. Politikens möjligheter och trovärdigheten skadas om man håller på och tar en massa klämmar. Vi måste komma ihåg att det har gått tio år och vi har under denna period hela tiden ansett att vi måste få en parlamentsplats, men ingenting har hänt. Vi har varit helt eniga och nu kommer ytterligare en förstärkt viljeyttring i hopp om det då skall lösa sig. Vi har varit med via självstyrelsepolitiska nämnden och bidragit till ett enigt betänkande. Nu kommer en kläm på bordet och vi skall klubba den, men vi har inte varit med och diskuterat klämmen. Det är inte demokratiskt enligt vår mening. För det första tycker jag att det är konstigt att liberalerna går emot sin egen ordförande i lagutskottet och för det andra att de lägger fram en kläm som alla förutsätts anta utan att få vara med och formulera den, så ju mer man funderar desto mer hoprafsat är det för att få det ”starka slut” på föreställningen av Nicefördraget, som inte annars intresserar så mycket.

 

Lantrådet talade om att det är så bra och det ger honom och landskapsstyrelsen en sådan styrka, men är det på basen av klämmen man får denna styrka eller på basen av betänkandet? Inte är det väl någonting i klämmen som är så avgörande för att landskapsstyrelsen nu skall ta itu med dessa frågor? Jag ser inte den otroligt stora betydelse som denna kläm skulle ha utan tvärtom tycker jag att den skapar oenighet och försvagar lagutskottets betänkande, för man måste anse att det inte är tillräckligt med det som självstyrelsepolitiska nämnden och ett enigt lagutskott har sagt, utan det måste ytterligare några skrivningar till! Lantrådet sade att politik är att vilja, och visst är det det! Om man inte har stark vilja finns ingen riktning i politiken, men det finns ett annat uttryck: ”att vilja men inte kunna” och då hjälper det inte hur många förstärkta viljeyttringar man har, om man inte vet hur man skall göra för att nå det mål man vill nå, och det känner jag att är fallet allt starkare i Europapolitikfrågorna – man vill, men man vet inte hur man skall göra. Att vi sitter här i lagtinget och tar klämmar gör att kanske någon här i salen känner sig bättre till mods, men vi har inte kommit en millimeter närmare en parlamentsplats.

 

Vicelantrådet:

Fru talman!

Det var så att 1994 i samband med anslutningen enligt Maastrichtavtalet fanns det klämmar med i lagtingets betänkande och då var det faktiskt en ingående diskussion om det här faktiskt skulle vara ett instrument som hade något värde, som skulle ha någon direkt effekt. Det är klart att det kan man sätta ett frågetecken för, men det bedömdes i alla fall som att det var en viktig markring. Som någon sade här, är det kanske så att om man har ett utskottsbetänkande är det inte alla som noterar de motiveringar som finns och att man då på något sätt sammanfattar de viktiga punkterna. Både i självstyrelsepolitiska nämndens yttrande och i lagutskottets betänkande är det klart utsagt att parlamentsplatsen är viktig. Samma sak var det 1998 i samband med Amsterdamfördraget; då var det också  klämmar som tog upp just den här saken. Då var det dessutom ett brev till presidenten undertecknat av partierna som sedan fördes fram av lagtingets presidium; där stod det i en punkt att man hänvisade till parlamentsplatsen och att Amsterdamfördraget avsåg att garantera en tillräcklig representation för medlemsstaterna. Det nämndes också i en artikel att det var representation för olika folkgrupper. Det finns alltså en formulering som på något sätt ger en antydan om vad som skulle kunna tänkas vara motiverat i Finlands fall att ge en plats till Åland. I det här fallet är det också  en fråga om vem som är aktör. Knappast kommer en kommission, ett råd eller någon annan instans i EU att driva den här frågan, så det måste alltså vara Finlands regering och det kan göras på tre olika sätt. För det första att man gör Åland till en egen valkrets, f ör det andra att man på politisk väg kommer överens med partierna om att lämna en plats till  Åland och för det tredje att driva den här frågan i EU. Oberoende av kläm eller inte i det här fallet, har också Finlands regering tidigare haft en avsikt att försöka arbeta för en parlamentsplats för Åland. När Finland och Åland anslöt sig till EU 1995 stiftade man en lag i Finland om att man skulle ha en tillfällig representation i parlamentet av riksdagsledamöter, riksdagen utsåg 16 ledamöter och i den propositionens motiveringar stod det att regeringen verkar för att Finland skulle få ytterligare en plats, alltså 17 platser, varav den sjuttonde skulle vikas för Åland. Från åländsk sida har vi argumenterat för att om Finland har en plats, så bör den gå till rikets parlaments representation, har man två platser borde den andra gå till Åland. Det är alltså en principiellt viktig sak därför att om man definierar demokrati som möjligheterna att utkräva ansvar, dvs. de ledamöter man väljer skall kunna ställas till svars, precis som här i lagtinget, man ställer alltså landskapsstyrelsen till svars, så har Åland inte den möjligheten i det europeiska parlamentariska systemet. Vi kan alltså inte ställa någon till svars. Visserligen kan man säga att Astrid Thors representerar också Åland, men det är bara i mera personlig mening och med hänsyn till att vi också naturligtvis röstar här i det finska parlamentsvalet. Men Ålands status och Ålands ställning gör att för att vi skall ha demokrati i ett europeiskt perspektiv måste vi ha en parlamentsplats; så länge vi inte har det har vi alltså inte en demokrati som andra områden har. Därför är denna fråga viktig.

 

Sedan kan man fråga sig om det räcker med motiveringar eller om det  är en fördel med kläm. Den argumentation som ltl Barbro Sundback för här är att klämmen är onödig därför att den inte leder till resultat, men då tycker jag man skall ställa sig frågan: Är det sämre med en kläm eller är det bättre? Ser man det i ett historiskt perspektiv hade vi 1994 kläm av det här slaget, vi har haft det 1998, varför skulle vi lämna bort det år 2002? Vi har resonerat i gruppen, andra grupper har resonerat om det här och jag tycker också som lantrådet att det vore en fördel om man står bakom klämförslaget för det arbete som vi skall bedriva. Det är faktiskt en ganska viktig markering inför konventet och inför regeringskonferensen 2004, för det är sannolikt den sista chansen vi har att använda våra legitima argument, dvs. utkräva demokratiskt ansvar, ta hänsyn till Ålands internationella status enligt folkrätten och delta i EU-arbetet, precis som alla andra medborgare. Det är dessa argument som skall pr övas i det här beslutet. Det finns ingen större dramatik i det utan det är fråga om: vad ger en större politisk tyngd för lagtinget och därmed större politisk tyngd för landskapsstyrelsen med detta som grund.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Vicelantrådet Olof Erland tog själv upp den centrala frågan: Ä r det sämre eller bättre med klämmen? Vi har också diskuterat i vår grupp och vi har kommit fram till att det nog eventuellt ändå är sämre. Som här nämndes fanns det klämmar i samband med Maastrichtfördraget och i Amsterdamfördraget. Jag är inte så påläst som vicelantrådet Olof Erland, men han kan ju redovisa för det politiska resultatet av de klämmarna! Jag tror inte att det är någonting som har haft nå gon avgörande betydelse för Ålands självstyrelse, men jag kan ha fel, så jag vill gärna, om vicelantrådet känner till det här, att han redogör för vilka klämmar som har lett till något politisk resultat. Det är ändå så med politik att om man går ut och lovar och beslutar inför väljarna hur saker och ting skall ordnas, om man lovar om och om igen, men det sker ingenting, då skadas tilltron till politiken och till demokratin. Jag tycker också att klämmen har skadat åtminstone enigheten här i parlamentet eftersom vi var med i behandlingen via självstyrelsepolitiska nämnden och var beredda att godta lagutskottets betänkande, sedan får vi den här produkten, producerad på någons partikansli framför näsan och skall vi gå med på det! Det är för enkla politiska poäng i en så stor och viktig fråga som den här.

 

Vicelantrådet, replik:

Herr talman!

De beslut som lagtinget har tagit i de olika anslutningsfördragen har haft betydelse, inte direkt på det sättet att vi har fått en parlamentsplats - det är väl uppenbart för alla - men det har påverkat attityderna; i juni 1998 sade statsminister Paavo Lipponen i en frågestund, när den här hållningen från lagtinget hade kommit fram, att man måste titta över saken. Samtidigt har presidenten, med det brev som man uppvaktade med som grund, uttalat sig på det sättet att det kanske ändå inte är omöjligt. Det allra väsentligaste är att när Åland har lyckats få igenom ändringar i självstyrelselagen om rådsprocessen och liknande, när man har fått en plats i regionkommittén, så har det varit just på grund av att lagtinget har haft en ganska skarp inställning i dessa frågor, dvs. att det ena har kompenserat det andra. På samma sätt tycker jag att vi måste resonera framöver att vi har en regeringskonferens, har vi legitima krav skall vi visa dem tydligt, och det har självstyrelsepolitiska nämnden och lagutskottet gjort, nu gör vi det igen i samma form som vi har gjort tidigare, så kan inte se annat än att det är en fördel. Det var också ett mycket intressant seminarium i Helsingfors i mars år 2000 där regeringsrådet Niilo Jääskinen tog upp förhandlingssituationen, hur Finland hade oroat sig för lagtingets roll i Amsterdamfördraget därför att man såg att man kunde rättmätigt utkräva, som han sade, betydande koncessioner, dvs. eftergifter.

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

I allt väsentligt har den här problematiken som vi nu diskuterar visavi klämmen analyserats utförligt, entydigt och, vill jag betona, i fullständig enighet i självstyrelsepolitiska nämnden och i lagutskottet. Vad har lagtinget därmed uppnått? Jo, en optimal till hundraprocent varande enighet. Det är en enorm styrka det! Och vad riskerar man nu? Jo, nu riskerar man att ställa till det! Det är verkligheten. En hundraprocentig enighet riskerar att förbytas i en oenighet. Här säger man från flera i auditoriet att det är särskilt klämmarna man läser, och av resultatet av den här klämmen är man kommer att kunna utläsa: lagtinget var inte enigt! Och är det så att ni tillmäter socialdemokraterna någon betydelse och deras viljeyttring i processen gentemot riket, president, regering och riksdag, så skulle det vara klokt att inte fullfölja den här formuleringen i varje fall. Lantrådet vädjade till socialdemokraterna. Jag vädjar till lantrådets begåvning, intellekt och förnuft, att ta itu med vännerna i majoritetsblocket och få dem att tänka om innan vi efter att ha uppnått enighet kan dokumentera offentligt lagtinget var inte enigt! Nej, så dum får ingen vara!

 

TALMANNEN: Begärs ordet?

 

Herr lantrådet:

Fru talman!

Det skulle kanske vara bra om ltl Wiklöf lite tydligare skulle säga vad det är som borde ändras i klämmen för att det skulle kunna accepteras också fr ån socialdemokraternas sida. Jag tycker inte att det bör finnas prestige från någonderas sida här, för jag har sagt det tidigare att det är betänkandena som är de viktiga i det här sammanhanget, klämmarna kan eventuellt förstärka den här processen, så jag tror att det skulle vara klokt om man skulle försöka prata en g ång till. Jag håller faktiskt med ltl Wiklöf att det skulle vara synd om finalen i Nice-debatten skulle visa att vi måste ha en omröstning om en kläm där det finns eventuellt bara nyansskillnader. Då tror jag inte att vi har gjort det bästa möjliga för Ålands folk. Men det är upp till lagtingsgrupperna och lagtingsgruppernas ledare att ta ställning till det.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

Det är som sagt ett dilemma om inte lagtinget kan nå enighet i detta ärende. Men såsom det är nu tillställt har vi svårt att gå med på klämförslaget och om inte majoriteten visar några tecken till att vilja förhandla får vi väl lov att föreslå förkastande i detaljbehandlingen.

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Jag har noterat här att det är inte bara en kläm från liberalerna utan det finns också aviserat ett annat klämförslag från Obunden Samling. Kommer denna enighet att uppnås i alla fall? Detta är intressant. Backar vi tillbaka till ursprungsbetänkandet och tar bort klämmen, blir det antagligen inte enigt i alla fall.

 

TALMANNEN: Begärs ordet?

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Jag har i dag i en debattartikel inför Ålands folk uttryckt glädje över den enighet vi har skapat i Ålands uppfattning om EU-medlemskapet i samband med behandlingen av Nicefördraget och vi är otroligt nära en sådan enighet. Då tror jag inte att behandlingsordningen av ärendena i lagtinget skall få förhindra oss från att göra allt vad vi kan för att uppnå enighet just nu och därför tycker jag att  talmannen allvarligt borde överväga att vi ajournerar diskussionen på ett sådant sätt att partierna hinner tala sig samman om klämmens utformning. Jag förstår att om man har klämmen lite annorlunda utformad så kan vi uppnå en total enighet ikring den och det vore verkligen värdefullt. Vi skall naturligtvis inte övervärdera oenigheten kring en kläm, utan det viktiga är att vi är, vilket  vi visar oss vara i diskussionerna, eniga om huvudklämmen att godkänna Nicefördraget med det betänkande som finns i bakgrunden och det utlåtande från självstyrelsepolitiska nämnden som finns. Det är vi eniga om och det är egentligen sedan bara den lilla delen klämmen, onödig eller nödig, den är inte så där hemskt nödig nej, men dock mera bra. Kunde alltså talmannen hitta en modell för att uppnå en enighet kring formuleringen i klämmen så vore det värdefullt för Ålands lagting och den framtida utrikespolitiken.

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Jag tror inte att det behövs ytterligare betänketid för lagtingsgrupperna eftersom klämmen kom till vår kännedom igår med en begäran om vi kunde ta den i stället för min kläm. De andra partierna har också fått kännedom om den och hunnit fundera sedan igår. Som en liten parentes kan man säga att om inte denna kläm skulle ha kommit så skulle min kläm ha kommit, så det skulle ändå inte ha blivit någon enighet, men jag skulle säga att en förkrossande majoritet är för en kläm. Nog kan vi rösta om den i dag, om vi måste rösta. Jag ser förstås gärna att vi blir eniga.

 

Ltl Sjöstrand:

Fru talman!

Klämförslaget lades förstås med tanke på att det skulle vara ett enigt lagting bakom och därför utdelades det till grupperna fö r diskussion, så man har alltså haft möjlighet att ta ställning till det. Under dagens diskussion om klämmens betydelse har man kommit fram till att den varken skadar eller gör nytta. När nu socialdemokraterna inte kan godta klämmen skulle det vara intressant att veta  om man kan godta en annan kläm, när man säger att klämmen inte har någon betydelse. Jag skulle vilja veta var socialdemokraterna står i det här fallet. Oberoende vad det står i klämmen, så har det ingen betydelse, om jag förstår socialdemokraternas resonemang rätt! Jag skulle alltså vilja ha ett klargörande från socialdemokraterna.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!

För att få tid att diskutera den saken behöver man nog mera  än en replik och jag tror att det inte går att diskutera heller här i lagtinget i plenum, utan då måste vi nog få den här frågan behandlad s.a.s. i lugn och ro. Men om man skall ha en kläm och den skall kunna omfattas,  åtminstone av oss, så vill vi vara med och formulera den, inte få den slängd i ansiktet, att godkänn den här! Det är förutsättning nummer ett. Sedan vill vi helst ha en kläm som är politiskt trovärdig, att man faktiskt kan förvänta sig att någonting sker. Jag har om och om försökt få majoriteten att förklara hur de tänker sig att klämmen skall förverkligas, men ingen har sagt någonting. Då först är det andra villkoret uppfyllt. Det skulle alltså vara utgångspunkterna för vår diskussion. Det allra enklaste är naturligtvis att alla lägger klämmarna åt sidan. Vi är ju överens om att bifalla fördraget i enlighet med lagutskottets betänkande.

 

TALMANNEN:  Jag föreslår att vi tar 10 minuters paus och så ber jag att gruppledarna samlas i talmanskonferensen. Vi återupptar plenum 14.35. (Kl. 14.15). 

 

(Kl. 14.37).

 

Diskussionen fortsätter. Begärs ordet?

 

Ltl Sjöstrand: Fru talman! Jag föreslår att ärendet bordläggs till plenum i morgon fredagen den 25 januari.

 

Ltl Strand: Fru talman!  Jag ber att få understöda förslaget.

 

Ltl J-E Mattsson:

Fru talman!

Efter ajourneringen vill jag framföra att i de överläggningar som skedde, där även socialdemokraterna visade vilja till kompromiss genom att omfatta att det tillkommer en kläm, vill jag understöda bordläggningen tills i morgon vid plenum kl. 9.30.

 

 

Ltl Wiklöf:

Fru talman!

För att det inte skall råda någon tvekan om vad socialdemokraterna tycker i detta ärende vill jag säga att de synpunkter vi har fört fram till förbättringar av denna kläm i och för sig är marginella men inte utan vikt och i stället för att lagtinget skulle rikta sig direkt till Finlands regering anser vi att vi skall rikta oss till Ålands landskapsstyrelse och med deras medverkan i samförstånd med Finlands regering åstadkomma det som eftersträvas i klämmen. Sakligt skall det kanske inte tyckas vara någon stor sak, men principiellt är det en jätteskillnad.

 

Ltl Boman:

Fru talman!

Jag tycker att bordläggningen drar ett löjets skimmer över Å lands lagting. Det är fem partier som i tur och ordning har stigit upp, godkänt klämmen och bara för att socialdemokraterna ansåg att klämmen inte hade något som helst värde och godkände alla formuleringar i den skall ärendet bordläggas och man skall komma med ett nytt klämförslag. Det godkänner inte jag! Jag kommer aldrig att låta socialdemokraterna diktera mitt handlande. 

 

Ltl Strand, replik:

Fru talman!

Tvärtemot ltl Boman tycker jag att det är en styrka när lagtinget kan lyssna på argument, ta till sig och försöka nå enighet.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Jag ville också poängtera att det är demokratins styrka, ltl Boman, när man tar till sig argument och inte utgår från hur många ledamöter som står bakom ett förslag. Det är bl.a. en princip som ltl Boman brukar hävda när det gäller hans egna åsikter och jag tycker att det är en viktig demokratisk princip att minoritetens rätt att påverka skall tryggas, men det kräver naturligtvis att argumentationen är god och övertygande.

 

Ltl Salmén:

Fru talman!

Jag tycker att det möte vi just hade med gruppledarna, där vi fö rsökte komma överens för att få en så bra kläm som möjligt tyder på att det finns samarbetsvilja inom både majoritet och opposition och är glad att resultatet har blivit det som ltl Sjöstrand föreslår, att det bordläggs tills i morgon och sedan kunde man väl ha kommentarer angående ltl Bomans uttalande, men jag avhåller mig från det.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Sjöstrand, understödd av ltl Strand, ltl Jan-Erik Mattsson m.fl. föreslagit att ärendet skall bordläggas till plenum den 25.1. Enligt 37 § AO kan ärendet bordläggas om lagtinget så beslutar. Önskar någon yttra sig med anledning av bordläggningsförslaget eller bordläggningstiden? Kan lagtinget omfatta bordläggningsförslaget? Ärendet bordläggs till plenum den 25.1.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 5:

 

Näringsutskottets betänkande nr 8/2001-2002 angående nya belopp i lagen om ersättning av skador, förorsakade av hjortdjur. (FR nr 4/2001-2002).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat. 

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 6:

 

Näringsutskottets betänkande nr 9/2001-2002 angående omvandling av belopp till euro i vissa lagar om garantier. (FR nr 7/2001-2002).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslagen sådana de godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslagen för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av landskapslagen om landskapsgarantier åt industrier för investeringar i vattenvård för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om landskapsgarantier för industrier och vissa andra näringsgrenar för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen angående landskapsgaranti för kulturella utställningar för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat. 

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 7:

 

Näringsutskottets betänkande nr 10/2001-2002 angående omvandling av markbelopp till euro i landskapslagen om fiske. (FR nr 8/2001-2002).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat. 

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 8:

 

Näringsutskottets betänkande nr 12/2001-2002 angående upphävande av landskapslagen om snabbare indrivning av vissa skogsförbättringslån. (FR nr 9/2001-2002).

 

I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkänts vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lag­förslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lag­tinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

 

Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda be­handling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen godkänd i enda behandling.

 

Ärendet är slutbehandlat. 

 

 

Föredras ärende nr 9:

 

Ltl Jörgen Strands förslag till hemställningskläm med anledning av landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Jörgen Strands m.fl. spörsmål angående skattegränsen. (S nr 3/2001-2002).

 

Ltl Strand, understödd av ltl Lindeman, har under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 23.1, föreslagit antagande av en hemställan av följande lydelse:

 

”För att inom år 2002 uppvisa resultat gällande betydande förenklingar i skattegränsproblematiken för exporten till övriga EU och för handeln mellan Åland och riket bör landskapsstyrelsen tillsammans med riket tillsätta en gemensam expertgrupp med representanter från det åländska näringslivet om en projektanställd skatteexpert för att utarbeta förslag till förenklingar i regelverk, praxis och lagstiftning.”

 

Detta kallas ltl Strands förslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att företas. 

 

Den som röstar för antagande av förslaget till hemställan röstar ja; den som röstar för förkastande av förslaget röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Ltl Strand: Fru talman! Jag föreslår öppen omröstning.

 

Ltl Roger Jansson: Fru talman! Jag ber att få understöda förslaget om öppen omröstning. Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltl Eklöw och ltl Dennis Jansson biträda vid omröstningen. Omröstning verkställs efter upprop.

 

Talmannen: nej, Eklöw: nej, Perämaa: nej, Andersson borta, Englund: nej, Dennis Jansson: ja, Roger Jansson: ja, Sjöblom: ja, Sundback: ja, Wiklöf: ja, Lindeman: ja, Strand: ja, Per-Erik Eriksson: nej, Erlandsson: nej, Holmberg: nej, Sjölund: nej, Sune Mattsson: nej, Lisbeth Eriksson: nej, Sjöstrand: nej, Svensson: nej, Wickström-Johansson borta, vtm Christer Jansson: nej, Jan-Erik Mattsson: nej, Lundberg: nej, Pehrsson: nej, vtm Häggblom borta, Lindholm borta, Salmén: ja, Sundman: ja, Boman: nej.

 

Omröstningen har gett som resultat 9 ja-röster och 17 nej-röster. Lagtinget har beslutat förkasta förslaget till hemställan.

 

Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras ärende nr 10:

 

Landskapsstyrelsens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga om utsändning av TV-kanalen SVT Extra. (EF nr 6/2001-2002).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen ett kort svar på frågan.

 

Ltl Sundman:

Fru talman! Den 14 januari 2002 startade SVT en ny digital kanal - SVT Extra, det är en kanal i vilken tittarna har möjlighet att se evenemang eller program som av olika skäl inte kan sändas alls eller sändas i sin helhet i SVT1 eller SVT2, t.ex. extra sändningar från OS. Kanalen kan dock inte utsändas på Åland eftersom rättigheter för detta saknas.

 

Med hänvisning till det ovan anförda riktar jag med stöd av 48 § 2 mom. lagtingsordningen följande enkla fråga till vederbörande medlem av landskapsstyrelsen:

 

Vad avser landskapsstyrelsen göra för att den nya kanalen SVT Extra skall kunna utsändas på Åland?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Jag har det glädjande beskedet till ltl Sundman och andra att man så sent som i dag har fått grönt ljus från Sveriges TV att man kommer att sända till Åland också den här kanalen och att det ingår i det paket som kommer att finnas tillgängligt här på Åland. Det som avgör när också ålänningar kan ta del av den här kanalen är i vilken tidstakt som sändarna förverkligas på Åland och om det är så att vi tar upp pengar i nästa tilläggsbudget kan det finnas möjligheter att vi i mars 2003 också har möjlighet att se den här kanalen på Åland. Om det kommer pengar först ur ordinarie budget blir det oktober 2003. Så ser alltså tidsaspekten ut och jag antar, utan att för den skull kunna ge något löfte om det, att vi kommer att ta upp den här diskussionen i samband med nästa tilläggsbudget och att lagtinget då får ta ställning till i vilken takt vi skall förverkliga det här.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Jag ställde min fråga mot bakgrund av Mariehamns Centralantenn bolag och andra kabelbolag som ville utsända den här kanalen analogt innan den digitala TV-lösningen kommer. Det är de rättigheterna jag eftersträvar, att man skulle få utsända dem till egentligen 65 procent av Ålands hushåll som har någon form av kabelanslutning. Detta föregår debatten om det etermediapolitiska programmet, men jag anser att vad som behövs för att frågan långsiktigt skulle lösas är att Åland blir ett eget programrättsområde och att samtliga svenska TV-kanaler kunde få utsändas på Åland och att lösningar skall kunna granskas i ”dagsljus”. Som det är i dag är det lite överenskommelser hit och dit och vem vet hur länge det håller med de kanaler vi ser. Det är också så med andra digitala kanaler i dag att de som du tar ner via parabol, när du som ålänning hos den ena leverantören tecknar abonnemang på Åland, får du finska kanaler i stället för svenska och det här är mycket olyckligt och borde lösas så att man kan få ner samtliga svenska kanaler. Public service-kanalerna är sist och slutligen bara en liten del av det TV-utbud som ålänningarna ser på och det minskar successivt i och med att det kommer mer andra TV-kanaler. Ettan och tvåan har mindre och mindre betydelse men är dock väldigt viktiga.

 

Då är min fråga till landskapsstyrelsen: Avser man att förhandla så att MCA och andra kabelbolag kan få möjlighet att sända den här kanalen analogt så länge?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Landskapsstyrelsen har naturligtvis ett allmänt intresse av att det sänds TV och så många kanaler som möjligt. Vi har ett allmänt intresse att också hjälpa våra här verkande företag, men sist och slutligen är det ett kommersiellt avtal som måste ingås och jag kan bara uttala en positiv grundinställning. I det här fallet kan jag inte ge någon exakt och tydlig tidtabell från landskapsstyrelsens sida.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Det stämmer mycket riktigt som lantrådet säger att det är många kommersiella uppgörelser som måste göras för att garantera TV-kanalerna, men för att de uppgörelserna skall kunna göras måste Åland vara en part i diskussionen. Nu är det Finland och Sverige som är områdena men Åland borde bryta sig ut och kunna förhandla skilt.

 

Under min tid som ansvarig för dessa frågor i landskapsstyrelsen föreslog jag att man skulle tillsätta en expertpanel som skulle handha sådana här frågor, kunna komma med initiativ och stå för en sakkunskap. Det skulle vara representanter för kabelbolagen, MCA och övriga bolag från Ålands radio och TV, landskapsstyrelsen – landshövdingen har visat intresse för det här – och eventuella övriga aktörer. Det är nämligen så enligt min uppfattning att i takt med den tekniska utvecklingen håller det på att glida oss ur händerna med svensk television. Det är ett faktum att svensk television är en av de viktigaste kulturbärarna vi har på Åland för den svenska kulturen, som tidigare har diskuterats i lagtinget. Min fråga till landskapsstyrelsen blir då: När tänker man tillsätta den expertgrupp, som man var positiv till i de övriga landskapsstyrelsepartierna?

 

Lantrådet Roger Nordlund:

Fru talman!

Vi har inte tillsatt någon expertgrupp ännu, men vi har inlett diskussioner med experter inom detta område för att öka vår egen kunskap och för att kunna göra de analyser som behövs för att kunna fatta de rätta besluten i dessa ärenden. Det kommer lite på sidan om, men eftersom det etermediepolitiska programmet är bordlagt till mars har ltl Sundman, jag och även andra här i lagtinget möjlighet att vidareutveckla dessa tankar och det är ett stort och komplext område som vi är inne på. Tanken på att Åland skall bli ett eget programrättsområde finns det både för- och nackdelar med och jag tror att man skall analysera det innan man tar slutlig ställning i den frågan.

 

TALMANNEN:  Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

Lagtingets nästa plenum hålls i morgon den 25 januari kl. 9.30. Plenum är avslutat.

 

(Plenum avslutades kl. 15.01).

Originalfil