Stenografiskt protokoll från plenum den 27 september 2000 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 27 september 2000 kl. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Wickström-Johansson, som infann sig efter uppropet).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 

Föredras för bordläggning från tilläggslista ärende nr 1:

 

Stora utskottes betänkande nr 2/1999-2000 om ny arbetsmarknadslagstiftning. (FR nr 5/1999-2000).

 

Talmannen föreslår att ärendet bordläggs till lagtingets nästa plenum. Godkänt.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 1:

 

Lagutskottets betänkande nr 11/1999-2000 om godkännande av Europarådets konvention om utlänningars delaktighet i samhällslivet på lokal nivå och med förslag till lag om ikraftträdande av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen. (RP nr 6/1999-2000).

 

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentframställningen ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Lagförslaget förelägges för lagtingets bifall.

 

Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

 

Lagutskottets betänkande nr 12/1999-2000 om ikraftträdande av ändringar i bilaga IV till konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö. (RP nr 7/1999-2000).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till den i presidentframställningen ingående förordningen eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Förordningen förelägges för lagtingets bifall.

 

Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till förordningens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 13/1999-2000 om godkännande av avtalet med Ryssland för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och protokollet om ändring av avtalet. (RP nr 8/1999-2000).

 

Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentframställningen ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion

 

Lagförslaget förelägges för lagtingets bifall.

 

Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

 

Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

 

Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling efter bordläggning ärende nr 4:

 

Landskapsstyrelsens vid lagtingsåret 1999-2000 enligt 32 § lagtingsordningen avgivna redogörelse för tiden 1.11.1998-31.10.1999 jämte självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 2/1999-2000.

 

Ärendet bordlades den 18.9.2000. Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Det har varit en del diskussion om huruvida frågan om självständighet hör till detta ärende, som har sin grund i landskapsstyrelsens redogörelse till självstyrelsepolitiska nämnden och det betänkande som nämnden har gjort över denna redogörelse. Det hör till sakens natur och det är också grundat i lagstiftningen att självstyrelsepolitiska nämnden kan ta upp frågor som rör Ålands konstitution i allmänhet på basen av en berättelse som landskapsstyrelsen gör och också se på saken framåt i tiden. Jag tycker att det är ganska klart att frågan om självständighet för Åland innebär att man går in på Ålands status och självstyrelsens fortsatta utveckling. Den här saken har diskuterats också mot bakgrund av den bok som har kommit ut tidigare. Jag tog senast upp vissa ”fenomen” i boken som betyder att man kan se ett drag av politiska linjer som bygger på att man skiljer på befolkningsgrupper. Jag skall inte beröra det desto mer den här gången. Det är en debatt som redan har förts och den kommer att fortsätta.

 

Jag tänkte ta upp frågeställningen om självständighet: Är det någonting som står på den politiska agendan? Man kan säga att det gör det formellt inte egentligen i lagtinget,  det finns inget sådant förslag, det finns ingen partigrupp som har fört fram sådana tankar hur man skulle gå till väga. Däremot är det självklart att Ålands status och statstillhörighet, självständighet, självstyrelse, tillhör den allmänna politiska agendan därför att det diskuteras man och man emellan. Det är någonting som vi i liberalerna diskuterar, det är någonting landskapsstyrelsen t.ex. bedömde i samband med den senaste revisionen. Vi gjorde då studiebesök till San Marino, Kanalöarna, Skottland och liknande. Jag skulle säga att en slutsats den gången, i början på åttiotalet, var att alla dessa områden, mikrostater och alla andra, har olika historia, de har valt olika väg och det är väldigt svårt att gå tillbaka i utvecklingen och välja en ny väg s.a.s. Skall man bryta upp med självstyrelsen för Åland är det alltså en lång och svår process.  Den politiska processen kan vi alltså utgå från att är lång och svår oberoende hur opinionsbildningen ser ut. Däremot måste man ställa frågan: Vad handlar självständighet om? Vilka grupper är det som för den här diskussionen? Finns det någon grupp på Åland som särskilt driver den här frågan? Man kan väl se att det är ett antal olika personer på Åland och utanför Åland. Det finns alltså länkar till både Florida och Åbo. Av någon anledning har de intresserat sig för den här frågan. Men man kan inte spåra utvecklingen till något särskilt problem, att någon grupp skulle ha varit missnöjd med sin position eller att det skulle vara för dyrt att bo på Åland eller att trafiken inte fungerar eller någonting sådant.

 

Man kan alltså diskutera för- och nackdelar med självständighet och självstyrelse utifrån olika kriterier. De kriterier som jag tycker att är viktiga i detta sammanhang är för det första språket, för det andra välfärden och ekonomin och det är inflytandet överhuvudtaget på Åland och internationellt.

 

Om vi tar språket först har Åland, såvitt jag vet, en unik självstyrelse på det sättet att vi har garantier som är internationellt förankrade för språket. Vi kan alltså utgå från självstyrelselagen och konstatera att Åland är enspråkigt svenskt. Vi kan konstatera att ämbetsspråket är svenska. Det gäller också på motsvarande sätt för kyrkan t.ex. och det gäller också språket i skrifter  och handlingar mellan riket och Åland. Det som är lite märkligt i det här sammanhanget är att man från dem som är aktiva i rörelsen för självständighet har haft som motiv att om Åland blir självständigt kan vi bestämma själva över språket. Det tror jag är en missuppfattning som det är viktigt att landskapsstyrelsen informerar om och att alla blir medvetna om att så enkelt är det inte. En självständig stat bygger inte på det som man skulle kunna tro: att man bestämmer själv, utan det är egentligen tvärtom, en självständig stat bygger på vissa kriterier som man måste uppfylla och som erkänns av de andra staterna i statssamfundet internationellt, dvs. en stat som utropar sig själv som stat har egentligen ingen betydelse, utan det är erkännandet som har betydelse. När det gäller erkännandet har det ett samband med olika internationella konventioner: Europarådet, Unesco osv. Det har ett samband med folkrätten i allmänhet och det här skulle betyda att Åland som självständig stat skulle behöva ansluta sig till dessa konventioner. Det betyder att språkskyddet är en sak som skulle bli problematisk därför att vi kan inte då säga att vi är en minoritet inom Finland eller någonting annat utan vi är en stat som måste ta hand om våra minoriteter. Jag tror att på den här punkten är självstyrelsen ett mycket starkt konstitutionellt system som inte skulle finnas kvar om vi skulle bli självständiga.

 

Jag kan hänvisa till det förslag till tillägg till nämndens synpunkter som har delats ut på bordet i salen. Jag kommer att föreslå detta som ett tillägg till synpunkterna i nämndens betänkande under detaljbehandlingen. Det har varit en viss, som jag har kunnat notera, t.o.m. intensiv diskussion om det här skall uttryckas som så att det är nämndens synpunkter eller om det är lagtingets synpunkter. Jg har förstått saken så att när man gör ett tillägg till ett utskottsbetänkande eller nämndbetänkande går det i nämndens namn, formellt sett. Det betyder att lagtinget omfattar självstyrelsepolitiska nämndens motiveringar, om det sedan är ordinarie eller tillägg eller med andra ändringar. Skulle det visa sig så att man skall byta ut nämndens synpunkter mot lagtingets är det inget större tekniskt problem. Men det överlåter jag åt presidiet/talmannen och sekreteraren att bedöma. Jag har i alla fall kunnat konstatera att så här har man gjort i allmänhet, även om det kan synas något ologiskt.

 

Herr talman!

En annan punkt är det politiska inflytandet. Skulle vi på något sätt kunna stärka vårt politiska inflytande om vi skulle vara självständiga? Där tror jag att frågan är svår, men naturligtvis också hypotetisk, som allt detta är. Vi skulle kunna få en roll i Nordiska rådet, vi skulle kunna få en roll i alla internationella organisationer, också en roll som medlemsstat i den Europeiska unionen, där vi hade säte och stämma. Det här är naturligtvis beroende på vad vi skulle kunna prestera, vad vi skulle kunna ha för argument, vad vi skulle kunna ha för resurser för att påverka det hela. Det är den formella delen. I praktiken går det till så, t.ex. i FN:s arbete, att de nordiska länderna, för att överhuvudtaget få tyngd bakom sina argument, måste samordna sina positioner. Det gäller också världshandelns organisationer WTO, OECD, osv. Jag tror att det skulle naturligtvis vara en utmaning för Åland, men om vi då betänker att vi i dag har problem att klara av våra EU-ärenden, där vi alltså har en formell position via statsrådet till ministerrådet, om vi tänker på de problemen, så skulle det vara svårt. Om man dessutom tänker att processen med självständighet skulle ta väldigt långt tid, så undrar jag om det ändå inte är så att också på den här punkten ger självstyrelsen oss möjligheter att ha en position i vissa internationella sammanhang, där vi alltså kan få våra intressen tillgodosedda. Har man ett handlingsutrymme måste man också ha resurser att utnyttja detta handlingsutrymme. Där har vi också t.ex. frågan om egen beskattning på lång sikt. Har man egen beskattning måste vi ha en ekonomisk bas där vi tar skatten från någon, företag eller inkomsttagare. Har vi inte den ekonomiska basen har vi heller ingen nytta av ett handlingsutrymme som teoretiskt är hur stort som helst; i en stat som inte har en ekonomisk bas blir befolkningen fattig.

 

Herr talman!

Det gör att jag kommer över till den kanske viktigaste punkten: ekonomin. Då är det naturligtvis så att vi liksom många andra vill att ekonomin skall vara helt klart utredd före man gör någonting åt nuvarande system. Vi vet alla att klumpsumman egentligen var en ganska efterlängtad sak. Under åren 1971-1991 som detta arbete pågick var ”det fria ekonomiska systemet”, som man då kallade det den absolut viktigaste reformen och då skulle lagtinget kunna använda pengarna precis som man ville. Och den friheten har vi i dag, vi har möjlighet att göra överföringar till kommunerna, till företagen i viss mån inom EU:s restriktioner, till konsumenterna osv. Man kan väl säga att i och med att vi har pengar har vi också friheten att använda dem. Nu kan man säga att det har inte gjorts i tillräcklig utsträckning. Vi har alltså inte haft en makroekonomisk politik som har varit en tydlig samhällspolitik och där ser vi i dag att kommunernas ekonomi kommer upp som ett problem, där vi måste ta ett samhällsekonomiskt perspektiv.

 

Med egen beskattning och självständighet kan man spekulera om vad som händer med näringslivet och resursbasen. Jag tror att det är en ganska intressant iakttagelse när man ser på Färöarna och andra mikrostater, att det ofta är kopplat till att det finns en given, naturlig resursbas; på Färöarna olja, på andra ställen är det mineraler, på södra halvklotet är det egentligen samma naturresurs som vi har, nämligen naturen. Den stora skillnaden är att på södra halvklotet har man ett annan klimat året runt; man har alltså inte det problem som vi har: de sex gyllene veckorna eller ”golden weeks”, som det heter på åländska numera, där man har en intensiv turism och sedan är det lågsäsongsturism. Vi har naturresurserna, vi har fisket, vi har jordbruk, men i den konkurrens vi har inom Europa i dag är det alltså ingen stabil resursbas på sikt. Då måste vi förlita oss på ålänningarnas uppfinningsförmåga, entreprenörskap osv. Där har vi traditionellt visat oss duktiga. Lite polemiskt får vi säga i detta sammanhang att trots självstyrelsen har ekonomin gått bra, företag har gått bra och vi har en ekonomisk trygghet.

 

Vad som händer med Åland med en framtida eventuellt självständig ekonomi och övrigt är naturligtvis spekulationer, men det vi kan säga i dag är, på ett ungefär, vad  är den direkta skillnaden mellan ett självstyrelsesystem och ett självständigt system. Då kan man alltså räkna, ungefär, har jag kommit fram till ett belopp runt 200 miljoner mark. Vi har t.ex. 40 miljoner mark i EU-avgifter. Betalar vi inte dem utan står utanför EU får vi inte heller del av EU:s strukturfonder och förlorar ännu mer. Tar vi tullen är den beräknad till 11 miljoner. Sjöbevakning, gränsbevakning, 28 miljoner och där blir det ytterligare miljoner om man skulle stå utanför Schengenavtalet, där måste vi igen förhandla osv. Sedan har vi systemkostnader för hela beskattningen. Vi har patentväsenden, högskolorna. I dag studerar alltså över 1.000 ålänningar i riket och i Sverige, i princip avgiftsfritt. På Färöarna räknar man med att diplomatin – där man väljer ut de diplomatiska representationerna – skulle kosta 32 miljoner danska kronor. Deltagandet i internationella organisationer skulle kosta ungefär 30 miljoner danska kronor. Där har man också varit selektiv; ungefär 62 miljoner danska kronor, 50 miljoner mark.

 

200 miljoner mark är pengar som vi i dag har i budgeten, t.o.m. likvida medel, men vi har samtidigt ett pensionsåtagande på 2 miljarder, där det fattas en hel del, så man kan säga att om man tror att näringslivet i framtiden skulle blomstra skulle det behöva blomstra ganska mycket jämfört med dagens situation. Vi skulle alltså behöva importera arbetskraft – då kan man ju tänka sig var vi skall få den ifrån och spänningarna i samhället som det kan bli med stora omställningar. Vi skulle alltså säkerligen klara oss, men på vilket sätt? Den beräkning som man gör här, direkta kostnader för självständighet, 200 miljoner, är 20.000 mark per hushåll på Åland. Då kan man alltså fråga: Vem är villig att ta den kostnaden för en osäker framtid och vem vinner egentligen på självständighet?

 

Självständigheten som jag ser det i det här perspektivet är en teoretisk konstruktion och vi har också fått en skriftlig bekräftelse på att debatten är akademisk. Jag skall inte gå in på den här boken, som innehåller sina poänger – den innehåller värdefull information om samhällssystem överhuvudtaget i kapitel 6 – men den innehåller en detaljerad genomgång av vårt valsystem, alltså vår representativa demokrati och om man skulle fördela rösträtten på flera kandidater, om man skulle räkna jämförelsetal på ett annat sätt – det är ganska många sidor i boken som handlar om det – den handlar om den kommunala självstyrelsen och det är intressanta frågor, men de har egentligen ingenting att göra med frågan om självständighet, de har egentligen heller ingenting att göra med självstyrelsens utveckling därför att det är ytterst få här som ifrågasätter valsystemet. Om Åland har problem beror det inte på att vi har kommunal självstyrelse av ett visst slag eller att vi har ett valsystem. Däremot finns det i perspektivet av hela den här diskussionen anledning att påpeka viktiga frågor för självstyrelsens utveckling och de finns i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande; det har att göra med Ålands position i EU, det har att göra med revisionen av självstyrelselagen, sjöfartspolitiken, skattegränsen, samfundsbeskattningen, utbildningsfrågor osv. Risken med att man sätter frågor på agendan som egentligen är onödiga därför att de inte är aktuella och de är inte heller lösningar på ett problem – självständighet – och om man ägnar energi åt denna fråga, antingen för eller emot, är att då blir alla de viktiga självstyrelsepolitiska frågorna eftersatta och ytterligare den s.k. 2004-problematiken där de ekonomiska problemen i kommunerna, i sjöfarten, i näringslivet, i beskattningsfrågorna överhuvudtaget, går åt samma håll, dvs. det blir problem framöver. I det perspektivet tycker jag att det borde vara viktigt för lagtinget och särskilt för majoritetspartierna, som har tagit ansvaret, att se till att man har en klar entydig linje.

 

Vi vet att det finns krafter här som verkar för en annan lösning än självstyrelseutvecklingen, och det tror jag inte är så särskilt bra. Det är inte vår sak att klara ut problemen inom majoritetsblocket, utan det är vår sak att i lagtinget tala för att det är viktigt att vi har en gemensam linje, åtminstone när det gäller språkpolitiken, som är en av självstyrelsens grundvalar och därför har vi tyckt att det är lämpligt att markera det här i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Det är med visst intresse man ser ltl Erland ivra för självständighetsdebatten. Man kanske kan kalla honm för ”självständighetsdebattsivrare”, för att tillämpa ett annat populärt uttryck i dag. Jag är lika övertygad som ltl Erland om att med liberal finanspolitik skulle självständighet vara ganska farligt för Åland. Vi skall väl hoppas att vi slipper uppleva en sådan dag!

 

Herr talman!

Jag skulle bara vilja påpeka att jag tycker att det är något olämpligt att föra en debatt om självständighet eller icke, eftersom frågan inte har förts fram på bordet officiellt i salen, så med hänvisning till lagtingsordningen tycker jag att debatten skall hålla sig till sak och till självstyrelsepolitiska nämndens betänkande.

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Ltl Lindqvist kallar mig självständighetsdebattsivrare. Jag deltar gärna i debatter, också om självständighet eftersom det är en aktuell fråga, men jag noterar att ltl Lindqvist gör anspråk på att vara tredje vicetalman och tala om vad vi skall föra för debatt, en sådan post har vi faktiskt inte - än så länge. Jag skall i alla fall ta upp tråden när det gäller liberal finanspolitik därför att det kommer att visa sig att vi behöver föra en sådan finanspolitik. Under åren 1995-2000 ökade likviditeten markant i landskapskassan och kommunerna hade problem med sina investeringar. Det här betyder att vi har talat för en viss finanspolitik som növändigtvis kommer att tvingas fram, om inte i budgeten för 2001 som kommer nu, så är det inom perioden fram till 2004. För övrigt tycker jag att finanspolitiken inte hör till detta ärende, men om ltl Fredrik Lindqvist tycks sätta agendan för oss måste jag också få göra en replik tillbaka på det!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag vill behålla min rätt att framhäva vad som står i lagtingsordningen. Jag tycker att det är bra att ltl Erland deltar i debatten, även i den här frågan som har blivit aktualiserad ganska nyligen, men det skulle vara på sin plats att debatten förs i forum utanför denna sal, i tidningarna eller i andra sammanhang. Jag tycker inte att den hör riktigt hemma i detta forum ännu. Vad gäller finanspolitiken får jag be om ursäkt för att jag använde fem sekunder till att nämna det, men det kanske var lite värre att ltl Erland stod här 20 minuter och talade om självständighet fastän det inte alls hör till ärendet i fråga!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det vore väldigt olyckligt om man inte skulle tillåta en debatt om självstyrelsen i samband med självstyrelsepolitiska nämndens betänkande och säga att den debatten hör inte till det folkvalda parlamentet, alltså lagtinget. Jag tror att kanske ltl Lindqvist inte har tänkt igenom det här. Lagtingsordningen är inte sådan att man skall begränsa debatten och säga att den inte skall föras här utan i tidningarna, utan lagtingsordningen är till för att man faktiskt skall kunna väcka väsentliga problem. Och jag anser att det är väsentligt att diskutera självständighet, inte för att jag tror att det finns en stor opinion för det, men därför att frågan har väckts, den diskuteras i tidningarna, så jag tycker att vi i lagtinget från liberalernas sida har ett stort ansvar att försvara självstyrelsen, som är ett system som har fungerat i närmare 80 år och som ger oss stora möjligheter; de vill vi kunna fortsätta att utnyttja. Jag tycker alltså att hänvisningen till lagtingsordningen säger precis det, att här skall vi kunna debattera, diskutera och pröva om det finns anledning att ändra Ålands konstitution – en absolut viktig och avgörande fråga.

 

Ltl G-M Lindholm, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är intressant att vi i lagtinget diskuterar frågan om självständighet, men den kanske skulle kunna beredas på ett annat sätt och komma som ett ärende. Men eftersom diskussionen ändå tillåts tycker jag att det är en intressant aspekt som ltl Erland tar upp angående språkskyddet. Man pratar om att Åland och Ålands svenska språk skulle vara hotat om man skulle gå in för självständighet. Jag skulle gärna vilja höra lite mera i den frågan. Åland kommer i så fall att vara en liten stat och att en sådan mikrostat skulle kunna ha sådana skyldigheter gentemot andra minoriteter kan jag inte tänka mig. Sedan är det en annan sak att man bestämmer då själv vart man vänder sig, vart man vill att strukturen skall gå och hur den skall se ut. Ltl Erland talade om vart liberalerna i så fall vill vända sig, eftersom man tror att det skall bli mer finskspråkigt på ett självständigt Åland.

 

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag förstod inte det sista ”vart liberalerna skulle vända sig”. Det är ju så att t.ex. Sverige har sex erkända minoriteter och det innebär förpliktelser. Det är inte så att liberalerna vänder sig hit och dit, utan i en sådan situation där Åland skulle vara en egen stat har vi samma förpliktelser som andra stater. Island har 250.000 invånare. Sverige har 8 miljoner, Finland har 4 miljoner osv., alla har samma relativa skyldighet och det är klart att om vi blir en stat kan vi på samma sätt som andra få våra minoriteter när det finns en internationell opinion som kräver att skall man vara med i det och det sammanhanget måste man också uppfylla skyldigheterna. Det skulle vara en underbar lösning, det skulle vara ett paradis om Åland skulle klara sig fritt: vi har kvar alla förmåner och får ytterligare förmåner och att vi kan ta över beskattningen och har klumpsumman kvar! Det skulle vara en enkel värld.  Men nu måste vi göra ett övervägande. Självständighet kan ge vissa politiska möjligheter i internationella sammanhang. Vi kan vara med i FN, WTO och  ha åsikter om världshandeln, men det som är det absolut avgörande för oss som politiker i lagtinget är: vilket ansvar tar vi för den åländska befolkningens ekonomi, språkskydd och sociala trygghet. Det är för oss liberaler det absolut viktigaste. Vi kan spekulera själva,  på börsen, i internationella kontakter och vad som helst, men det är vårt ansvar för väljarna, för folket, som är det viktigaste. Där måste vi alltså se på språkskyddet om det är en viktig sak för oss att kunna ha det kvar eller om vi skall öppna det för förhandlingar och erkänna olika minoritetsgrupper på Åland. Det är inte vi som bestämmer minoritetsgrupperna osv., utan det bestäms av näringslivet, efterfrågan på arbetskraft osv. TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Lindholm, replik:

Herr talman!

Tack för en utförlig presentation. Men det beror på vilka konventioner Åland som en ny mikrostat ingår. Det är fråga om vilka man går in för att delta i, också vad gäller språkskydd och minoriteter.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag återkommer till det att rent teoretiskt kan man tänka sig Åland som en avskärmad del: vi är inte med i Schengenavtalet, vi är inte med i Unesco:s språkkonvention, mänskliga rättigheter osv., vi kan välja själva vad vi är med i. Men det finns inget exempel på en modern stat som skulle dra sig undan dessa konventioner, som i grunden bygger på att varje individ har sin rätt; man kan alltså inte behandla individer hur som helst i någon stat utan att det internationella samfundet reagerar. Det betyder att om vi vänder på det och säger att vårt ekonomiska beroende av omvärlden är särskilt stort därför att vi är små, då måste vi också särskilt vinnlägga oss om att vi uppfyller alla krav på mänskliga rättigheter, individuella rättigheter osv., för alla och det betyder också att vi redan i dag kan se att självstyrelsen som ett system för Åland bygger på att vi har ett ömsesidigt förtroende med omgivningen i de flesta fall och att vi har en position i det internationella samfundet, men det blir ännu mycket mera s.a.s. öppet och riskabelt om vi skall lämna det vi har byggt upp och börja på nytt samt dessutom tro att vi kan lämna bort vissa konventioner som inte passar en majoritet på Åland.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Jag tyckte det var ett intressant som vi fick höra här om kostnader för en ny status för Åland och det är givet att ltl Erland inte kunde ta med alla tänkbara kostnader. Men jag kontaktades av en ålänning som bad mig komma ihåg i den här diskussionen, att man skall inte glömma de årliga utgifterna för underhåll av farleder, fyrar, sjömärken, prickar och allting sådant. Den här personen sade att det är mycket större summor än vad de flesta har en aning om!

 

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Både lantrådet Roger Nordlund och vicelantrådet Olof Salmén befinner sig i dag i Helsingfors. De är faktiskt i Helsingfors i dag för att diskutera självstyrelseutveckling i Palmgren-gruppen där man just nu diskuterar en förändring av lagstiftningskontrollen och om EU:s eventuella sanktioner eller straff skall drabba Åland eller Finland. Jag vill ändå påminna lagtinget om att landskapsstyrelsen i sitt handlingsprogram är ganska tydliga när det gäller att man vill utveckla självstyrelsen och ingenting annat. Man ger också exempel på många delar där man skall utveckla självstyrelsen. Om självstyrelsepolitiska nämnden betänkande kan diskuteras i lagtinget, huruvida vi skall ha självständighet eller ha självstyrelse, är helt upp till lagtinget; det har jag inte som landskapsstyrelseledamot någon åsikt om.

 

Det som hör till självstyrelsepolitiska nämnden är utbildningsfrågorna, som är mera mitt område och nog så viktiga när det gäller att bevara språket. Det som är mest intressant för oss där är hur vi skall få våra examina internationellt giltiga så att våra ungdomar skall ha fullständig garanti för att de kan gå vidare ut i världen i olika utbildningar med en godkänd examen. Det arbetar vi på här.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

När det gäller examensgiltighet kan vi ta som ett exempel att vi har faktiskt reella möjligheter att påverka den frågan i nordiska sammanhang. Vi har en nordisk examensgiltighet som sedan i praktiken försvåras av detta med olika benämningar och sådant. Det håller landskapsstyrelsen på och jobbar med. En annan sak som jag kom att tänka på är det som kan bli ett problem, nämligen betygsvärderingen. Det finns alltså möjlighet att ta upp bilaterala förhandlingar med Sverige men kanske också i ett nordiskt sammanhang; vi som representerar Åland där väntar på rätta tillfället att göra det. Jag ser det som en djup orättvisa att man nästan inte har några möjligheter att komma in på svenska utbildningar om man räknar våra betyg.

 

Jag vill bara säga att när det gäller var självständighetsdebatten skall föras borde alla ha en liberal inställning till en debatt om väsentliga saker, var de än förs.  En sak som jag vill motivera klämmen med är att självständighetsargumenten bygger på det att vi skulle kunna skydda språket på ett bättre sätt, att vi bestämmer själva om vi blir självständiga. Det är en så grov missuppfattning och en så grov okunskap om vårt självstyrelsesystem att landskapsstyrelsen har anledning att gå ut med allmän information.

 

Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

Herr talman!

Den fråga som ltl Erland berörde är att vi skall få en tillräckligt jämförande betygsvärdering och det är en mycket viktig fråga som nu diskuteras och förhandlas med högskoleverket i Sverige. Det är en nog så viktig del liksom allt det övriga som landskapsstyrelsen dagligen arbetar med. Det är många stora sjöfartsfrågor vi har att ta hand om nu. Det handlar om hur man skall kunna få hand om samfundsbeskattningen, som vi alla är ense om. Jag tycker att allt vad landskapsstyrelsen gör är att utveckla självstyrelsen. Det borde inte finnas någon tvekan om att man i dag inte gör något annat än utvecklar självstyrelsen och inte diskuterar självständighet, eftersom vi följer vår handlingsprogram som är gällande för tillfället.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Christer Jansson:

Herr talman!

Den här debatten skall gälla våra konstitutionella rättigheter är det meningen. Man  kan alltså ta upp t.ex. frågan hur det kan komma sig att Åland på den Europakarta, som Europeiska kommissionens generaldirektorat X gett ut och som finns tillgänglig bl.a. i vårt tidningsrum, givits beteckningen Ahvenanmaan lääni - Ålands län. När man ser på kartan kan man konstatera att bl.a. Finland och Sverige är indelade i olika län. Man får alltså veta att Åland heter Ahvenanmaan lääni – Ålands län med residensstad Maarianhamina – Mariehamn. Det framgår alltså inte av kartan att Åland skulle vara ett autonomt område. I stället ges man intrycket att Åland bara är ett tvåspråkigt län i Finland – uppenbarligen med finska som första språk. I förklaringarna som hör till kartan får man t.o.m. veta att det i Finland och Sverige inte finns några autonoma områden. I fråga om många andra unionsländer anges helt korrekt att där finns självstyrande områden i de flesta stater som ingår i unionen, som många här säkert känner till.

 

Herr talman!

Man frågar sig då vilket underlag kommissionen haft när man gjort upp kartan, dvs. varifrån man får sina uppgifter? Hur kan man ha kommit fram till att Åland bara är ett vanligt län i Finland? I förlängningen frågar man sig – och nu ser jag att landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson lystrar lite, den enda från landskapsstyrelsen  -  att vad har då landskapsstyrelsen gjort för att sådana här fadäser skall kunna undvikas. Har man t.ex. givit sin tjänsteman i Bryssel lämpliga direktiv hur man skall informera beträffande Åland eller brister det möjligen på den punkten?

 

Således, herr talman, här tycker jag vi en typisk fråga som rör våra rättigheter och där landskapsstyrelsen på något sätt borde agera, åtminstone reagera, om man nu inte redan har gjort det.

 

En annan aspekt på frågan om våra rättigheter kom jag i kontakt med häromdagen då jag besökte posten. Där delade man ut postorderkataloger gratis. Alla kataloger var på finska. Man kanske frågar sig varför det inte tillhandahålls några svenska kataloger nu när vi är med i EU och handeln över gränserna skall vara fri, är det meningen. Det finns flera svar på den frågan, men ett av svaren är i alla fall att de nationella myndigheterna har använt skatteundantaget till att skapa vissa konkurrensdelar för företag i Finland genom att ge ut s.k. skattegränsnummer, som underlättar importen till Åland eftersom det inte behöver vara någon tullklarering osv. Dessa nummer ges alltså endast till företag i Finland trots att det faktiskt inte finns något hinder, det finns inget förbudför att ge skattegränsnummer också till företag i andra EU-länder. Ltl Olof Erland var inne på beskattningsrätten tidigare. Är det så att vi skulle ha beskattningsrätten skulle vi ha möjlighet att undanröja denna orättvisa.

 

En tredje fråga, herr talman, som jag tycker hör till våra konstitutionella rättigheter stötte jag på häromdagen när jag besökte konkurrensverkets hemsida på Internet. Jag kunde konstatera att konkurrensverket presenterar sig självt och sina tjänster på finska och engelska. Däremot är svenska inget språk som man anser sig behöva använda i sammanhanget. Eftersom konkurrensfrågor hör till rikets behörighet  enligt självstyrelselagen och konkurrensverket därför, som vi har noterat under senare tid, har vissa uppgifter även i fråga om Åland, så är väl också det här en fråga som vi bör reagera på. Det står i grundlagen att det är finska och svenska som är de nationella myndigheternas språk; inte finska och engelska. Men det är väl kanske så, herr talman, att konkurrensverket tycker sig ha en egen grundlag, vad vet jag!

 

I själva verket, herr talman, är exemplen på den här typen av förfaranden otaliga. Landskapsstyrelsen skulle förmodligen behöva en heltidsanställd person för att ha en chans att hinna ta itu med alla överträdelser av språklagstiftningen och grundlagen, som det faktiskt är fråga om. Låt mig bara som ytterligare exempel ur mina egna erfarenheter nämna att skattestyrelsen inte besvarar brev som skrivits på svenska och att JK inte tycker det gör något om centrala myndigheter i riket i direkt strid med självstyrelselagen använder finska språket i sin korrespondens med statliga myndigheter på Åland.

 

Jag vill komma in lite på den frågeställning som ltl Olof Erland tog upp. Jag hör till dem som också anser att självständighetsfrågan inte är så hemskt aktuell just i samband med självstyrelsepolitiska nämndens betänkande, men onekligen är det naturligtvis en fråga som rör vår konstitution, så det får man väl hålla med om. Jag har noterat att vissa ledamötere här förra gången – och nu var även ltl Olof Erland inne på det också – har diskuterat professorerna Anckars och Bartmans rapport beträffande förutsättningarna för åländsk självständighet. Jag förstod då att det var vissa kritiska kommentarer till rapporten, trots att den inte var offentlig. Nu har den blivit offentlig och jag  var själv med på tillfället när den presenterades  och jag har läst den och jag tycker, måste jag säga, att den är både saklig och intresseväckande. I mitt tycke ger den en ny dimension åt vad man kanske skulle kunna kalla det åländska nationsbygget och jag tycker att den skulle kunna utgöra en bra referens i den debatt som ständigt pågår och som gäller om självstyrelsen faktiskt är ett tillräckligt medel för att behålla Åland som ett svenskt område i det alltmer finska Finland eller om det är så att man måste söka alternativa lösningar, om det är så att ålänningarna skall kunna överleva som en nationell etnisk svensk grupp.

 

En litet lustig åsikt har jag noterat i debatten, en fråga som ltl Olof Erland också var inne på, att språkskyddet som vi har i praktiken inte är särskilt starkt och att det skulle bli ännu sämre om Åland skulle vara självständigt. Jag måste säga att det är ett ganska osannolikt scenario, men var och en må väl bli salig på sin tro.  När det gälller de internationella konventionerna, som ltl Olof Erland var inne på, så är det så att de gäller redan här; inte finns det något undantag för Ålands del. Finland har anslutit sig till dem och de tillämpas här. Den som är av mest intresse är naturligtvis Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna, som vi har godkänt här i lagtinget och som har konsekvenser också för dem på Åland som inte har svenska som modersmål. Jag måste säga att för min personliga del är jag inte rädd för att konventionerna skulle innebära något problem om Åland vore självständigt, för jag tycker att även om Åland vore ett självständigt land skulle säkert en mycket stor del av befolkningen anse att vi bör uppfylla det som konventionen ålägger oss, nämligen att se till vi ordnar tolkningshjälp vid domstolarna när någon som inte förstår svenska, oavsett om vederbörande talar finska, slovakiska, swaihili eller vad det kan vara. Jag tror att det är mycket få ålänningar som verkligen skulle vilja förmena de människor som inte behärskar svenska den rätten. Det är nämligen så, herr talman, att det är just sådana frågeställningar som konventionerna handlar om; de handlar inte om att i grunden försöka ändra de språkliga förhållanden i de stater som är anslutna till dem, det skall vi ha i minnet.

 

Mot den bakgrunden känns det närmast osakligt, herr talman, att utmåla konventionerna som ett mot Åland om Åland skulle bli en självständig stat. Då tror jag i så fall  att de ekonomiska faktorerna har större betydelse. När jag hörde ltl Svenssons replik om farlederna vill jag säga att det är faktiskt så att farledskostnaderna är ingenting som staten bjuder, utan man tar mycket betalt av de rederier som trafikerar farlederna, fyr- och båkavgifter. Om jag inte minns alldeles fel tror jag att det går i stort sett jämnt upp, inte tror jag att det är någon förlust för staten. Rederierna får betala mycket för den service staten håller med farlederna; t.o.m. att jag misstänker att de betalar mera än vad de kostar – det brukar man höra rederierna säga ibland, men det kan ju hända att de också överdriver debatten. Det är inte bara här som överdrifter förekommer, tyvärr, herr talman!

 

En liten detalj till som ltl Olof Erland var inne på när det gäller kyrkans ställning. Nu är det så att kyrkan är tvåspråkig. Kyrkan är inte enspråkigt svensk ens på Åland utan den är tvåspråkig.

 

När det gäller förslaget till tillägg som ltl Olof Erland har lagt fram är det klart att i förstone tycker man att det är sympatiskt att det skall ses till s.a.s. att man informerar riksmyndigheterna om det ena med det andra, men samtidigt, som vtm Erlandsson påpekade för mig innan jag gick upp i talarstolen, så är frågan, om man antar klämmen rakt upp och ner, om det inte visar en viss flathet: Skall landskapsstyrelsen, frågar man sig, behöva informera riksmyndigheterna om innehållet i de lagar som rikets myndigheter själva har stiftat? Det tycker jag ändå är lite bakvänt, när jag funderar närmare på det. Man tycker att de skulle känna själva till sina lagar – och gör de inte det, så är väl frågan den som man i nästa omgång måste ställa sig: Vad är språkskyddet riktigt värt som man säger att är så fint nu när vi är en del av Finland, vad är det värt om man inte själv – statens  myndigheter alltså – bryr sig om språkskyddet? Blir det bättre om landskapsstyrelsen påpekar det? Jag tvivlar starkt på det. Möjligen blir det bättre om landskapsstyrelsen verkligen statuerar exempel och begär att de rättsliga myndigheterna inskrider i de här frågorna. Men det har jag själv gjort, herr talman, en gång; jag har vänt mig till JK när det gjordes fel, två gånger i rad hos samma statliga myndigheter, och han konstaterade att det var ett misstag bägge gånger, därför gjorde han ingenting. Tydligen får man som statlig myndighet när det gäller att strunta i svenska språket göra ganska många misstag utan att det händer någonting – kanske hur många misstag som helst.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag tycker att diskussionen om kartan ryms mycket väl inom lagtingsordningen och självstyrelsepolitiska nämndens betänkande. Den diskussionen behöver inte hänvisas till tidningarna. Men jag undrar om inte man i det här fallet, som i många andra praktiska fall skulle agera i den position man själv befinner sig i. Det är klart att myndigheterna skall göra vad de kan, men ltl Christer Jansson är t.ex. medlem i regionkommittén, han borde så här lite informellt åtminstone dela ut information om Ålands status, benämning och andra saker.

 

När det gäller diskussionen om boken som jag tog upp två sidor från senaste gång var det en bok som var offentliggjord och den fanns tillgänglig lite här och där; den offentliggjordes samma dag klockan tio. Jag hade fyra timmar på mig att läsa lite i den; jag kom ungefär fyra kapitel.

 

Jag noterar att ltl Christer Jansson som jurist fixerar sig vid själva lagen när det gäller språkskyddet och   tycker att självstyrelsen inte har så starkt språkskydd. Jag håller inte med där. Det är klart att om man i motiveringen säger att man skall intensifiera påverkan av riksmyndigheterna är detta inom lagens ramar; man måste alltså göra mer än att hänvisa till lagen, om man skall utföra politiskt arbete. Det är en sådan position vi har och särskilt landskapsstyrelsen.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

När det gäller regionkommittén är det faktiskt så att regionkommitten har gjort upp en redogörelse som går att få av vem som helst för hur decentraliseringen i de olika unionsländerna är  organiserad. Där finns det en, låt vara knapphändig, men mycket bra och helt korrekt beskrivning beträffande Ålands ställning, och den har jag kanske på sätt och vis också medverkat till att har blivit rättvisande – det vågar jag inte säkert säga, men det är troligen så.  När det gäller unionen är det en stor apparat. Inte har regionkommittén direkt att göra med kommissionen på det sättet att säga vad kommissionen skall göra – och det kanske inte sades heller – men har ett generaldirektorat tagit fel, gjort ett misstag, är det naturligtvis så att det bästa är att vända sig direkt till det direktoratet och påpeka det som är fel. Då kan man eventuellt få rättelse i det. Jag föreställer mig att det här är en sådan sak som landskapsstyrelsen sannolikt skulle kunna göra, som är den myndighet som representerar Åland, att på ett ganska enkelt sätt ta kontakt och kanske få en rättelse på den här punkten till nästa upplaga.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Det är klart att det är uppenbart fel att en sådan här karta kommer i omlopp med missvisande benämningar och information. Det finns många sätt att påverka. Det finns formella regler att gå till direktoratet via landskapsstyrelsen, men sitter man i regionkommittén kan man naturligtvis också agera på olika sätt som politiskt vald.  Det finns en möjlighet faktiskt att vända sig direkt till EU:s ombudsman Jacob Söderman och säga att här har en kommissionsdirektorat förfarit fel och då är det hans sak att se till att rätta det. Ombudsmannen i EU skall se till att institutionerna gör korrekta beslut och kommer med korrekt information, så det är ett tips till landskapsstyrelsen att skriva direkt till ombudsmannen!

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Jag skall inte förlänga debatten i onödan, men ltl Erland har naturligtvis rätt i det att man kan vända sig till ombudsmannen. Men det är ändå ett litet omständligt förfarande. Det bästa är väl att vända sig direkt såsom varande den lokala myndighet, vars existens förtigs i den här kartan, till det regionaldirektorat som berörs och informera om de riktiga förhållandena.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det var intressant att höra ltl Jansson. Själva resonerandet här att det finns utgifter med att underhålla farleder, fyrar, sjömärken, prickar och allting sådant tror jag att alla är medvetna om och de flesta är också medvetna att om Åland skulle vara en självständig stat skulle det vara den stat som har mest med underhåll i förhållande till sin storlek eller invånarantal i hela världen. I varje fall antagligen större än i förhållande till det egna behovet av export och import, alltså transporter. Det är klart att det är lätt att säga att inkomstena blir säkert lika stora som utgifterna. Det är lite samma sak med språkskyddet. När det kommer upp kan man också säga, att det håller nog inte egentligen i praktiken, det är nog inte mycket värt osv., om man vill ha en annan ordning. Men det är klart att språkskyddet fungerar om vi beaktar det och använder det. Jag tycker för övrigt att det var ett ganska bra förslag att någon inom vårt system skulle ha på sin nacke att följa med dessa frågor och bevaka dem samt se till att språkskyddet fungerar, om det inte kan ske inom ramen för den förvaltning vi redan har.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Problemet när det gäller språkskyddet, som jag försökte beskriva det, ligger kanske däri att de myndigheter som har att bevaka det regelsystem som gäller språkskyddet,  inte är intresserade av uppgiften. Så ser jag det, och då blir det tyvärr på det här viset. Under de många år som jag har sysslat med den här frågan har jag kommit till den slutsatsen. Då är frågan den, som vi måste ställa oss, när vi inte har någon egen rättsapparat, den står finska staten för: Är finska statens rättsapparat inte intresserad av att skydda våra rättigheter, då har vi inga rättigheter. Så enkelt är det!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman! Självstyrelsesystemet bygger på att det skall finnas någon form av samarbete och samverkan mellan landskapet och staten. Om våra myndigheter kan peka på de här problemen klart och distinkt och tydligt och på ett sakligt sätt är det klart att riksmyndigheterna har väldigt svårt att komma ifrån att göra någonting åt saken. Men så länge vi bara går och grumsar på hemmaplan blir det tydligen ingen ändring!

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Som jag sade talar jag av egen erfarenhet. Jag har inte bara gått och ”grumsat” på hemmaplan, som ltl Svensson uttrycker det, utan jag har försökt konkret undersöka vad systemet är värt helt enkelt och jag har konstaterat att det kan ifrågasättas om det är så mycket värt. Dessutom är det också så, har vi konstaterat på senare tid, att skall landskapsstyrelsen informera om vårt språkskydd så förefaller det som om det skulle vara minst lika angeläget att informera vissa av landskapsstyrelsens egna underlydande myndigheter vilka regler som gäller. Det har visat sig att det brister ganska mycket där också.

TALMANNEN:  Replikskiftet är avslutat.

Vtm Ragnar Erlandsson:

Herr talman!

Vi är alla överens om att språkskyddet inte fungerar i praktiken, men vi är alla också eniga om att åtgärder borde vidtas så att språkskyddet får en starkare ställning i vårt samhälle och i det ämbetsspråk och i de skrivelser som förekommer. Så långt är allt gott och väl. När det sedan gäller att diskutera vem som bär ansvaret för att språkskyddet fungerar är det givetvis så att självstyrelselagen stadgar om Ålands enspråkighet, och självstyrelselagen är antagen av såväl Ålands lagting som riksdagen i Helsingfors. Det vilar inte enbart på landskapsstyrelsen att ansvara och informera om språkskyddet. Det är lika stort ansvar också på riksmyndigheterna att språkskyddet fungerar. Tidigare gick alltid statsministern ut med en information och ett brev till samtliga ämbetsverk och ministerier där han påminde om att självstyrelselagen skall följas, skriftväxlingsspråket mellan landskapet och riket är svenska osv. Det här var ett mycket starkt papper också för Ålands del att visa upp i kontakterna med riksmyndigheterna.

 

Nu är jag lite orolig för om vi antar tillägget till nämdens synpunkter att vi överför ett alltför stort ansvar på landskapsstyrelsen när det gäller att informera. Vi borde säga rent ut som det är att det är riksmyndigheterna som brister också i sitt sätt att iaktta rikets lagar, alltså självstyrelselagen. Om vi antar skrivelsen, kan man lätt få den uppfattningen att har inte landskapsstyrelsen påmint och informerat riksmyndigheterna så har man ingen större skyldighet på rikshåll att iaktta det åländska språkskyddet, för landskapsstyrelsen har inte informerat oss om att så skall ske. Det är en helt orimlig tolkning av självstyrelselagen.

 

Därför tycker jag att innan vi antar ett sådant här tillägg borde vi ha en sådan skrivning att det klart kommer fram att det är såväl landskapsstyrelsens som riksmyndigheternas skyldighet att följa gällande språkskydd. Jag tror att det skulle vara det lyckligaste här om vi kunde återremittera ärendet och baka in en skrivning i självstyrelsepolitiska nämndens betänkande i detta avseende.

 

Det finns också en annan anledning att självstyrelsepolitiska nämnden borde sammanträda och diskutera utgående från den debatt vi har fört här. Också självständighetsdebatten kunde på något sätt kommenteras och diskuteras i självstyrelsepolitiska nämnden. Jag tror att det skulle vara en styrka för lagtinget att ha ett dokument från nämndens sida också som avspark för en diskussion och inte bara professorernas utredning.

 

Om det finns intresse är åtminstone jag villig att medverka till en återremiss till självstyrelsepolitiska nämnden och att ta en diskussion där och så får ärendet komma tillbaka, berett på vederbörligt sätt.

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

Jag vill bara påpeka att det som står här är för det första vad lagen säger och att landskapsstyrelsen kontinuerligt informerar riksmyndigheterna samt att det är viktigt att landskapsstyrelsen ”intensifierar ansträngningarna att påverka …”.  Om vicetalman Erlandsson vill direkt utpeka myndigheterna i riket som dem som är skyldiga kan man formulera om det. Jag har tidigare varit emot att man skulle behandla den här boken i självstyrelsepolitiska nämnden, men jag kan avisera nu att jag kommer att stöda vtm Erlandsson. Vi skall göra en mycket grundlig analys av boken – det

är nog behövligt. Från liberalernas sida står vi alltså bakom förslaget till yttrande, men vill man ta flera turer i den här frågan, så kan vi vara öppna för att diskutera.

 

Vtm Bert Häggblom:

Herr talman!

Debatten i frågan om självstyrelsepolitiska nämndens betänkande har utvidgats enormt – och vem har den utvidgats av? Jo, av en medlem i självstyrelsepolitiska nämnden. Eftersom det också har kommit ändringsförslag vill jag här, herr talman, understöda vtm Ragnar Erlandssons förslag om återremiss. Eftersom det är talmannen som de facto är ordförande i självstyrelsepolitiska nämnden och han inte kan uttala sig i de här frågorna, så är det också riktad kritik mot talmannen då det inte varit olika åsikter i nämnden och ingen reservation när man kommer med ett ändringsförslag från en medlem i självstyrelsepolitiska nämnden. Jag kan inte uppfatta det på annat sätt – tillika kommer man från samma parti. Uppenbarligen har inte medlemmen Olof Erland fått fram sina synpunkter i självstyrelsepolitiska nämnden och då är det korrekt att det kommer tillbaka så att det blir behandlat och att alla blir behandlade lika, för uppenbarligen har det skett någon felbehandling här och det skall inte talmannen kritiseras för eftersom han inte kan uttala sig här i plenum. Då tror jag också att de frågor som ltl Erland har tagit upp kan behandlas på ett sakligt sätt. Om man vill recensera böcker i självstyrelsepolitiska nämnden måste vi väl ta ett beslut om det då! Jag anser att det går utanför det vi skall uttala oss om i självstyrelsepolitiska nämnden; eftersom vi har ett stort bibliotek blir det en hel del jobb i så fall och det tror jag att vi skall undvika.

 

Herr talman!

Jag tycker vi skall återgå till ordningen. De uttalanden som har gjorts har gått långt utanför de gränser som jag tycker att man borde tillåta i en sådan här debatt. Därför är det bäst att ärendet återremitteras så att självstyrelsepolitiska nämnden får göra ett nytt betänkande.

 

Herr talman!

Ändringsförslaget anser jag inte att är korrekt. Det kan inte ens tas upp till omröstning, för där pådyvlar ändringsförslagsställaren att nämnden skulle säga något visst. Går lagtinget in för att besluta något så är det lagtinget som gör det. Lagtinget kan inte fatta ett beslut att ltl Christer Jansson eller ltl Olof Erland  uttalar sig si eller så. Därför har jag alltid blivit upplyst tidigare om att kommer man med ändringsförslag är det lagtingets beslut som gäller och det är väl underligt om den praxisen nu skulle ha ändrat!

 

Ltl Erland, replik:

Herr talman!

När det gäller uttalandet om att recensera boken  var jag emot vtm Erlandssons förslag förra veckan om att man skulle göra ett betänkande på den, men jag kommer att böja mig för det förslaget med stor glädje.

 

När det gäller självstyrelsepolitiska nämnden och det tillägg som jag har fört fram här bygger det på att det har kommit fram nya saker i debatten. Boken blev offentliggjord klockan tio förra måndagen och det är en väsentlig sak för oss liberaler att faktiskt visa på att kunskapen om språkskyddet på olika håll är ganska dålig. Vill man skärpa uttalandet och hitta exempel på riksmyndigheterna och man tror att det hjälper i frågan, så inte skall vi motsätta oss en återremiss. När det gäller formuleringen har jag sett på praxis och konsulterat lagtingssekreteraren, men är det det som är knäckfrågan här så visst kan vi ändra på formen, om innehållet kan omfattas!

 

TALMANNEN: Talmannen har uppfattat att det finns ett förslag om återremiss till självstyrelsepolitiska nämnden av betänkandet, ett förslag som också är understött. Under diskussionen har alltså vtm Erlandsson, understödd av vtm Häggblom, föreslagit att lagtinget enligt 53 § 2 mom. LO inhämtar nytt betänkande av självstyrelsepolitiska nämnden. Den sakliga behandlingen avbryts därför för fattande av beslut om vtm Erlandssons förslag. Önskar någon yttra sig om förslaget?

 

Ltl Wiklöf: Herr talman! För att inga tvivelsmål skall uppstå vill också jag för den socialdemokratiska gruppen deklarera att vi mycket varmt stöder återremissen så att vi blir i tillfälle att ta ett verkligt krafttag i ärendet.

 

Ltl Lindqvist: Herr talman! Inom Frisinnad Samverkan är vi helt inne på samma linje och tycker att en återremiss är ett mycket bra förslag. När självstyrelsepolitiska nämnden har diskuterat frågan om självständighet tycker åtminstone jag att det är mera legitimt att föra den debatten här i salen.

 

TALMANNEN: Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för fortsatt behandling röstar ja och den som röstar för vtm Erlandssons förslag om återremiss röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej. Jag ber nej-rösterna resa sig. Majoritet för nej.

 

Lagtinget har belustat att inhämta nytt betänkande i ärendet av självstyrelsepolitiska nämnden. Ärendets behandling avbryts i avvaktan på det nya betänkandet. Innan så sker har ltl Erland, landskapsstyrelseledamoten Carlson och ltl Lindqvist begärt ordet och har möjlighet att yttra sig. Ltl Erland: avstår. Landskapsstyrelseledamoten Carlson: avstår. Ltl Lindqvist: avstår.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Finansutskottets betänkande nr 8/1999-2000 angående förslag till andra tilläggsbudget för år 2000. (FR nr 18/1999-2000).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Viveka Eriksson:

Herr talman!

Finansutskottet har behandlat landskapsstyrelsens framställning om förslag till andra tilläggsbudget för år 2000. Vi föreslår att lagtinget antar tilläggsbudgeten med det tillägget att vi i en kläm föreslår att man bemyndigar Posten att uppta lån för uppförande av en postterminal. Jag skall under avsnittet Posten komma in på hur vi har resonerat i det sammanhanget.

 

När det gäller momentet 33.25.83 Främjande av bostadsproduktion har vi försökt granska det lite mera ingående i utskottet. Jag kan först säga att jag tycker att det är en ganska dålig motivering i framställningen. Den säger väldigt lite vad momentet egentligen innehåller. Vi har försökt beskriva lite i vårt betänkande – jag kan inte säga att vi har varit tillräckligt tydliga vi heller, för det är ganska svårt att beskriva detta – och jag skall försöka redogöra för vad som ligger till grund för inkomsterna som det handlar om i detta fall. Det är fråga 2.035.000 mark i inkomster för främjande av bostadsproduktion. Bakgrunden till detta var att lagtinget antog en lag där man får befrielse från anmälnings- och överlåtelserestriktioner för hyresfastigheter. Framställningen kom till lagtinget under lagtingsåret 1997-98 och antogs 1998 av lagtinget. Det var ett större paket av bostadsproduktionslagstiftningar och det här var en mindre lag som ingick i paketet. Lagen säger att man kan betala tillbaka lån, ett lån som man har tagit 27 år tillbaka i tiden, enligt den lag som gällde från 1968. Det var under fem år som man kunde lösa in lånet. Lånet innebar vissa restriktioner för den som hade fått det därför att det var ett billigt lån från landskapsstyrelsen. De konsekvenser som lagen innebar var att man inte fritt kunde höja hyrorna och man kunde inte fritt överlåta aktier i bostadsfastigheterna. Man kunde inte heller själv bestämma över vad fastigheten användes till. Det var alltså det som utgjorde vissa restriktioner för fastighetsägaren. Detta ligger till grund för att vi nu har att ta ställning till budgetmomentet, där landskapet har fått inkomster på grund av att fem fastighetsbolag har utnyttjat den möjlighet som följde med lagändringen. Utskottet har inte gjort någon värdering av på vilket sätt detta skulle påverka enskilda hyrestagare. Såsom framkom i remissen kan detta betyda att människor kommer i kläm som hyresgäster. Orsaken till att vi inte har tagit någon direkt politisk värdering är att vi såg att det är en uppföljning av lagstiftning som lagtinget har antagit. Personligen tycker jag att det ändå finns skäl för landskapsstyrelsen att följa upp detta och ser vad som händer, vilka konsekvenser som kan uppstå för människor som blir berörda av lagstiftningen. Jag kan också konstatera att när lagpaketet antogs i lagtinget fanns det inte riktig enighet i lagtinget, utan det fanns många olika synpunkter på vilka konsekvenser det kunde få.

 

När det gäller momentet Posten är det två olika delar. För det första har vi i utskottet diskuterat Postens långsiktiga affärsverksamhet. Jag kan hänvisa till den ordinarie budgetbehandlingen i lagtinget där finansutskottet hade synpunkter. Vi noterade problemet som fanns, att det var lite kortsiktigt att man varje år skall hålla på och förhandla om vilken utdelning som skall falla ut från Posten till landskapet, att man alltid i de lägena skall förhandla; vi tyckte att det borde finnas en mer långsiktighet. Vi påpekade också i betänkandet att det kan äventyra Postens likviditet med tanke på det förestående postterminalbygget. Nu föreslår landskapsstyrelsen att Posten dels skulle låna 20 miljoner från landskapet och dels inte behöva betala in de enligt den ordinarie budgeten föreslagna 10 miljonerna, som man allltså skulle betala ut av sin vinst. När det gäller långsiktiga principer för Posten har vi noterat att det är på gång, man för diskussioner mellan Posten och finansavdelningen om principerna och från utskottets sida stöder vi att man skulle komma till en långsiktighet.

 

När det gäller posttterminalbygget har vi stött förslaget att man inte skulle behöva betala in 10 miljoner av avkastningen. Däremot tycker vi att lagtinget borde ge Posten fullmakt att välja var man vill låna de resterande 20 miljonerna. Det finns upptaget i budgeten 20 miljoner som landskapet avser att låna ut till Posten. Det tycker vi skall finnas som ett alternativ, men Posten skall också kunna gå ut på den fria kapitalmarknaden och ha möjlighet att låna upp 20 miljoner om man kan uppnå bättre villkor där. Därför föreslår vi i en kläm att lagtinget skulle ge en fullmakt till Posten.

 

Herr talman!

När det gäller näringslivets främjande  har diskussionen om ersättande av kreditförlust som väcktes i lagtinget förts vidare i utskottet och vi har försökt gå in i ärendet och fått fram uppgifter på företaget Royal Food, som har satts i konkurs och där landskapet har en hel del åtaganden. Man kan konstatera att landskapet har gått in med garantier, man har givit olika bidrag, lån och räntestödslån. Ser man på vad landskapets åtagande i bolaget är har man från början av nittiotalet fram till 1997 gått in med garantier i storleksordningen 7,4 miljoner. När det gäller investeringsbidrag ligger de strax under 2 miljoner: 1,8 miljoner. Man har också tre stycken räntestödslån och ett produktutvecklingslån på 160.000 mark samt två andra mindre bidrag som är marknadsutveckling och nyteknologi på 170.000 mark. När bolaget expanderade i början på nittiotalet gick landskapet in; när det sedan 1997-98 visade sig inte gå så bra för företaget gjorde man en rekonstruktion där landskapet gick in och efterskänkte och gjorde om garantier, efterskänkte en del, vissa garantier utföll och en del av garantierna omgjordes till kapitallån. När nu företaget sattes i konkurs kan man konstatera att de åtaganden som landskapet hade kvar var garantier för 3,1 miljoner. Sedan har man kvar ett kapitallån om 4 miljoner och produktutvecklingslånet. Det här är de siffror som vi har fått ta del av i finansutskottet.

 

Man kan förstås ha synpunkter på företaget, om rekonstruktionen var rätt, om man hade rätt inriktning osv. Vi har kunnat konstatera att det gjordes den bedömningen att det var en stor arbetsgivare med många anställda och man använde sig av åländska råvaror. Det fanns en massa pengar och man såg vad landskapet hade som garantier: man hade en hel del att försöka rädda.

 

Herr talman!

När det gäller trafikavdelningens område har vi konstaterat att trafikavdelningen som både privata personer i dag och samhället överhuvudtaget också drabbas av de höjda oljepriserna på världsmarknaden. Detta har lett till att man måste höja skärgårdstrafikens anslag med 4 miljoner. Det är väldigt svårt i budgeteringsskedet att förutspå hur priserna kommer att slå, om man har treårsavtal med leverantörer och har priset knutet till världsmarknadspriset, så det är inte så mycket att göra åt.

Slutligen, herr talman, har vi i utskottet utrett detta med dykdalb. Vi hade en diskussion först om uttalet av dykdalb. Vi konstaterade att på åländska borde det heta dyk-dalb, men vi fick information om att ordet kommer från Hertigen av Alba, som var en spansk fältherre på 1500-talet och hette Dykdalb – det var han som uppfann anordningen, som enligt Norstedts uppslagsverk är en grov pelare bestående av flera i sjöbottnen nedslagna sammanfogade pålar. När färjorna lägger till vid färjfästen är det en säkerhetsgrej som behövs speciellt i dåligt väder. Dykdalberna finns på några ställen och är speciellt viktiga vid några färjfästen på Åland, bl.a. i Jurmo. Det var en diskussion i samband med remissen om att man borde se över trafiken till Jurmo och vi fick också informationer om att det finns en arbetsgrupp som håller på att titta på hur man skulle förbättra den trafiken.

 

Men, som sagt, finansutskottet föreslår att lagtinget antar tilläggsbudgeten med tillägget i klämmen om att Posten skulle få fullmakt att lyfta lån.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Under remissdebatten om tilläggsbudgeten efterlyste jag i klara ordalag vad Royal Food-affären kostat skattebetalarna totalt. Jag anser att det är finansutskottets plikt att svara på sådana frågor. I stället kommer finansutskottet nu skriftligen med ett försvarstal om varför det gick som det gick, och det var inte det jag efterlyste! Däremot har nu ordföranden i finansutskottet Viveka Eriksson framfört vissa siffror och det vill jag ha lite mer konkretiserat. Bl.a. vore det speciellt intressant att få reda på exakt vad den roger-janssonska hemliga brandkårsutryckningen 1997-98 kostade skattebetalarna. Var det banken som var den stora vinnaren eller vem var det? Som bekant hade ledamoten Jansson stor förståelse för näringslivets bidragsäskande, vilket vi märkte senast igårkväll! Jag ställer frågan: Vad är totalkostnaden för detta misslyckande? Jag hann inte skriva ner siffrorna och vissa av dem var lite flummiga.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Det är en konkurs som inte är klar, så man kan inte säga vad de totala siffrorna är ännu. Det återstår fortsättningsvis kapitallån som inte är reglerade. I detta sammanhang handlar det om vilka garantier som landskapet har haft och det är regleringen av de sista garantierna, som var 3,1 miljoner. Det är alltså svår att säga exakt vad slutnotan blir innan konkursen är helt färdig. Vill jag inte riktigt hålla med ltl Boman om att jag kommer med försvarstal. Jag sade att å ena sidan kan man se det på ett sätt och å andra sidan på ett annat sätt. Siffrorna har vi tagit fram och redogjort för, vilket efterlystes i remissen.

 

Ltl Boman, replik:

Herr talman!

Jag anser att det skriftliga betänkandet med rubriken ”Näringslivets främjande” är ett försvarstal. Om jag förstår ltl Viveka Eriksson rätt, är det endast 3,1 miljoner som är oklart - mycket pengar för oss vanliga löntagare – men vad är den andra summan? Vad vet vi redan att är klart? Hur många tiotals miljoner är det? Det var det som jag frågade också under remissdebatten, så det har funnits en viss tid för finansutskottet att reda ut det.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Om man ser vilka pengar som landskapet har satt in bolaget är det dels garantier, dels olika bidrag. Garantierna är 7,4 miljoner, bidragen är 1,8 miljoner. Det är ett produktutvecklingslån på 215.000, ett marknadsproduktuvecklingslån på 47.000 mark. Det är alltså de siffrorna vi har fått. Sedan har man omvandlat garantierna till kapitallån, vilka ännu inte är reglerade  och det som faller ut nu är garantin på 3,1 miljoner.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker att vi fick en ganska bra redogörelse för Royal Foods verksamhet. Men med tanke på det jag fick höra nu tycker jag att det är anledning för landskapsstyrelsen att i fortsättningen när man skall rekonstruera företag att man ser sig om efter vilka experter man anlitar för att genomföra en rekonstruktion. Den här var tvivelaktig eftersom bolaget gick i konkurs och den följaktligen inte lyckades. Därför tycker jag att man bör se sig om i framtiden vem man anlitar som konsult i sådana sammanhang.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

I remissdebatten tog jag upp frågeställningarna kring friköpen och de därefter företagna hyressättningarna i de friköpta fastigheter som har varit föremål för behandling. Vi ser nu att det överslag som finansutskottet redogör för här är 181 lägenheter, och det är ganska mycket, 7 procent. Faktum är att om man driver en politik i ett visst skede som går ut på att nu skall vi från samhällets sida försöka medverka till att få upp hyreslägenhetsbeståndet i vårt samhälle kan det vara ett alldeles utmärkt syfte som på den här grunden, genom den lagstiftning och de möjligheter vi nu har skapat, några år senare slås i spillror. Det är nämligen inte säkert att när man gör dessa friköp gör man det för att bibehålla hyreslägenheterna, utan i många fall är det därför att det kanske finns ett tryck på att sälja aktielägenheter, man konverterar bostäderna till aktielägenheter, bjuder ut dem på den fria marknaden och samhället har genom lågräntelån varit med och subventionerat den här hanteringen som vi nu med öppna ögon ser. Det är inte skattepengar som skall till sådant utan här skall det i så fall vara hårdvaluta.

 

Jag kan förstå att utskottet inte har hunnit titta på hur alla hyressättningar och allt sådant har skett i fastigheterna, men jag skulle verkligen vilja att landskapsstyrelsen när man kommer med förslaget till ordinarie budgeten skulle kunna redogöra lite för vart det gick, hur det gick med lägenheterna, hur många som blev kvar som hyreslägenheter, vart prisnivån hamnade, hur många som konverterades till aktielägenheter och vad de betingade för pris. Det skulle vara viktigt för dem som styr och ställer att få ett grepp om vad det är som sker på vår marknad, även om allting mer eller mindre är fritt, vilket betyder, som jag tidigare har sagt, att väldigt många familjer kommer i kläm och får svårt. Förra gången vi diskuterade detta relaterade jag till en familj som på ett halvår måste flytta tre gånger. Det är ganska tufft, särskilt när det handlar om barnfamiljer. Jag skulle vilja veta om effekten av lagstiftningen, hur blev det och ite av de sociala betingelserna: vart hamnade vi? Var det bara så bra som man från regeringens sida trodde när man skulle skapa det här? Det skulle byggas så mycket bostäder och det skulle bli så jättebra. Jag tror inte det utan jag tror att det tvärtom svider väldigt mycket och effekterna blir någonting helt annat än vad man i vissa fall faktiskt hade önskat. Till ordnarie budgeten: försök ge en liten exposé över detta! Jag tror att det skulle vara värdefullt. Jag tror att det är nyttigt för landskapsstyrelsen själv att försöka sätta sig in i det här lite mer detaljerat.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!  Jag tycker att det var ett bra förslag av ltl Wiklöf. Överhuvudtaget kan man fråga sig om landskapsstyrelsen har någon sammanhängande bostadspolitik. Det kanske skulle vara skäl att komma med ett meddelande om det. Vi vet att i dag saknas det åtminstone 150 studiebostäder i staden. Vilka effekter har olika åtgärder på prissituationer, brister och sådant? Det skulle vara bra med en bostadspolitik.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Jag vill ta upp några saker som jag tog upp i remissen. Det första gäller Posten och att man bemyndigar Posten att uppta annat lån tycker jag principiellt är den riktiga vägen, men jag hoppas att landskapsstyrelsen i fortsättningen går in på att klargöra gränsen mellen Posten och landskapsstyrelsen så att man kanske får Posten till ett renodlat affärsverk som är på något sätt definierat. För Posten förmodar jag att detta inte spelar någon roll, men för landskapet är det frågan: skall man använda likvida medel för att gå ut på marknaden och sedan ha sin egen räntesättning.

 

När det gäller bostäder vill jag påminna om den debatt som var här i lagtinget när vi hade frågan om hyreslagstiftningen och bostadsproduktionslagstiftningen. Då var det så att det fanns en oenighet som delvis gick tvärs över blocken. När det gällde bostadsproduktion har jag för mig att vår kläm fick stöd av Frisinnad Samverkan, när det gällde hyreslagstiftningen fick vår kläm stöd av socialdemokraterna, vilket då bevisar att liberalerna är ett genuint mittenparti som försöker ta det bästa från alla sidor! Det gick inte den gången, men jag vill påminna om det, som var mycket viktigt, att Frisinnad Samverkans representanter, som inte längre är med oss här i lagtinget längre men i alla fall som parti, lovade att landskapsstyrelsen kommer att se över lagstiftningen. Det är nämligen så att för att undvika problemen med hyressättningen när marknaden blir fri kan man gå å ena sidan lagstiftningsvägen – det ville vi – och å andra sidan kan man tillse att landskapsstyrelsen har en förhandlingsposition där man försöker jämka hyrestagarnas intresse med bostadsproduktionsproducenternas intresse därför att det är fråga om långsiktiga investeringar, men det är också fråga om en politik där man har ett socialt boende, dvs. behovet skall avgöra hur man sätter hyrorna och hur man försöker stöda bostadsproduktionen. Den här balansen skulle landskapsstyrelsen antingen lagstifta om eller se till att det finns ett förhandlingssystem. Där tror jag faktiskt att det inte hänt så mycket. Därför skulle jag faktiskt vilja ge Frisinnad Samverkan ett särskilt ansvar att tillse att frågan kommer upp i samband med ordinarie budget, för dessa två miljoner mark som kommer upp på det här sättet är en indikator på att vi har ett system som inte fungerar. När man då får pengar inom bostadsproduktionssystemet på det här sättet borde dessa pengar anvisas till andra projekt i systemet, och i dag har vi ett behov av bostäder över hela Åland, också regionalt, och för att de mindre kommunerna skulle kunna bygga kan man använda den här typen av pengar för bolagsbildning gemensamt med landskapet och kommunerna eller på något annat sätt. Det finns alltså många olika sätt att göra det här. Men bostadspolitikens ramar måste presenteras för lagtinget när den ordinarie budgeten kommer. Jag vädjar, som sagt, till Frisinnad Samverkan, som då påtog sig ett ansvar för båda parter s.a.s. i det här systemet att se till att detta kommer upp i ordinarie budget; annars blir det bakläxa från talarstolen åtminstone!

 

Ltl Sjöblom:

Herr talman!

Jag begärde egentligen ordet därför att jag ville replikera på ltl Lasse Wiklöfs anförande, som jag helt håller med om. Detta är en ganska stor och komplex fråga. Finansutskottet konstaterar att lagen har varit i kraft ungefär ett år och effekterna av lagen vet man egentligen inte så mycket om ännu. Det vi vet är att de friköpta bostäderna finns inom Mariehamn, så det är Mariehamns hyresbostadsbestånd som har friköpt 7-8 procent, drygt 9.000 kvadratmeter bostadsyta. Lagen är femårig, men den är också väldigt starkt villkorad och det är inte bara fråga om förmåner för de fastighetsägare som har friköpt sig utan det kanske kommer på sikt att finnas problem för fastighetsägarna som har friköpt sig och kanske haft en dröm om att sälja ut hyresbostäderna till aktielägenheter. I landskapslag nr 42 om befrielse från användning- och överlåtelserestriktionerna för hyresfastigheter står det uttryckligen i 4 §: ”Under 20 år från det att fastigheten befriats från användnings- och överlåtelsebegränsningarna beviljar landskapsstyrelsen inte nya hyresbostadslån eller räntestöd till fastigheten, inte heller ägarbostadslån eller räntestöd för köp av aktielägenhet i fastigheten.” Köper man då en aktielägenhet som privatperson i ett frifinansierat bolag har man alltså möjligheter att söka både ägarbostadslån och räntestöd från landskapet men inte på 20 år i de nu aktuella bostäderna.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna i dess helhet, därefter föreläggs inkomsterna, sedan föreläggs betänkandets två klämmar. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs utgifterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar för godkännande. Utgifterna jämte detaljmotiveringar godkända. Föreläggs inkomsterna i deras helhet jämte detaljmotiveringar för godkännande. Inkomsterna jämte detaljmotiveringar godkända. Föreläggs betänkandets första kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets andra kläm. Godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Talmannen föreslår med hänvisning till 74 § AO att ärendena nr 6 och nr 7 på föredragningslistan behandlas i ett sammanhang och att gemensam diskussion om dem tillåts. Kan förfaringssättet godkännas. Godkänt.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 6:

 

Berättelse avgiven av Ålands delegation i Nordiska rådet för tiden 28.2.1998-9.2.1999 jämte Finlands delegations i Nordiska rådet berättelse för år 1998.

 

Ärende nr 7:

 

Berättelse avgiven av Ålands delegation i Nordiska rådet för tiden 10.2.1999-8.3.2000.

 

Enligt 6 § landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet skall Ålands delegation i Nordiska rådet årligen uppgöra och till lagtinget överlämna en berättelse över de för Åland väsentliga frågorna i Nordiska rådet. Enligt den lydelse bestämmelsen hade före den 1 september 2000 skulle berättelsen dessutom åtföljas av Finlands delegations motsvarande berättelse.

 

Först tillåts diskussion och därefter antecknar sig lagtinget berättelserna till kännedom. Diskussion.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Man kan fråga sig varför de här två berättelserna behandlas i ett sammanhang, den ena berör åren 1998-99 och den andra 1999-2000. Det har att göra med en ordning som tidigare var sådan att finska delegationens berättelse skulle behandlas samtidigt, dvs. Finland och Åland var mera integrerade i det här avseendet på den tiden. Nu kan den åländska berättelsen behandlas för sig och den är också heltäckande. Berättelserna är inte på något sätt lika politiska som självstyrelsepolitiska nämndens redogörelse eller någonting sådant, utan det är helt enkelt en någorlunda fullständig dokumentation över vad som har gjorts i Nordiska rådet på ministerrådssidan, dvs. landskapsstyrelsen, och på rådssidan, dvs. de två representanter med suppleanter som finns utsedda av lagtinget.

 

Jag kan bara nämna det som upplysning att det försiggår en livlig diskussion igenom att omorganisera Nordiska rådet och det är alltså en evighetsfråga som jag inte här skall gå in på. Om man däremot ser på de praktiska resultat som Åland kan uppnå här är det det att vi är med i ministerrådssamarbetet och på den parlamentariska sidan är vi med för att ge Åland en plattform i externpolitiken och få Åland erkänt från de andra ländernas sida. Det har en politisk betydelse. Det som vi har gjort konkret är att vi har kommit med förslag om filmgranskning som skulle kunna underlätta för Åland att få filmer med svensk text. Vi har ett förslag nu, som sannolikt kommer att gå igenom, om idrottsutbyte med Östersjöländerna, där åländska idrottsföreningar kommer att få större möjligheter. Vi har också nu en arbetsgrupp på gång om regionalpolitiken där jag hoppas att man skall kunna få möjligheter att ändra på EU:s strukturfondssystem genom att alla nordiska länder enigt skulle gå in för att det inte är bidrag och projekt som behövs i glesbygden utan bättre verksamhetsförutsättningar. Konkret för Åland skulle det innebära att man kan ge stöd för att få billigare transporter till t.ex. skärgården för byggnadsmaterial och liknande. Det är fråga om att vända hela den Europeiska unionen egentligen, men så dramatiskt kanske man inte skall se det utan strukturfonderna har spelat ut sin roll, anser många, och vi har från Ålands sida möjlighet här att vara med och försöka få ett s.k. kostnadsutjämningsstöd som gör att vi inte skall behöva riskera att skärgården och glesbygden avfolkas, utan, tvärtom, det skall finnas möjligheter till både storstäder, småstäder och glesbygd.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Lagtinget antecknar sig båda berättelser till kännedom. Ärendenas enda behandling är avslutad. Ärendena är slutbehandlade.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 8:

 

Finansutskottets betänkande nr 5/1999-2000 om kostnadsbefrielse inom färj- och busstrafiken samt slopandet av biljettavgifterna på fordon på landskapets färjor. (HM nr 11 och 29/1999-2000).

 

Ärendet bordlades den 18.9.2000. Diskussion.

 

Ltl Viveka Eriksson:

Herr talman!  

Ärendet diskuterades  ganska ingående senast, men jag vill ändå ta tillfället i akt och ge vår syn på avgiftspolitiken på skärgårdsfärjorna. Vi vill se detta i ett större sammanhang och det handlar alltså inte om plus och minus i budgeten, utan det handlar om synen på regionalpolitik: vi vill  se en levande landsbygd, vi vill se en levande skärgård. Som jag redan förra gången noterade, så när man läser landskapsstyrelsens handlingsprogram, när man läser budgeten, borde det från majoritetens sida också finnas en vilja till att gå detta till mötes därför att där pratar man också om regionalpolitik och att man skall se till att skärgården hålls levande. Man talar om att utvecklingen i skärgården kommer att stå i fokus under året. Man pratar också om att det är viktigt att alla olika åtgärder koordineras när man skall se till den regionala utvecklingen. Från näringsavdelningens sida för man en regionalpolitik, man lägger in många miljoner i utvecklingssyfte i skärgården medan man sedan  på trafikavdelningen bygger upp barriärer – som vi ser avgifterna. Ser man på näringslivet har man en sämre konkurrenssituation i skärgården än vad man har i andra regioner på Åland, speciellt med tanke på turismen; att leva och bo i skärgården är också mycket dyrare därför att den som behöver service ut till skärgården får alltid betala extra, dels på grund av resekostnader, lång tid på färjan, men också detta att man har lagt på en avgift på den som far ut i skärgården för att serva, t.ex. en elektriker.

 

Senast i debatten förde jag också fram att man borde lyssna på skärgårdsborna i den här frågan, och skärgårdsborna har haft gemensamma möten i flera år där man har påtalat att avgifterna på skärgårdsfärjorna har en negativ effekt för skärgården som helhet. Vi har efterlyst en samhällsekonomisk analys, men vi är ganska övertygade om att de konsekvenser som man så här kan påvisa räcker för oss för att ta bort avgifterna.

 

Förra gången delade jag ut ett klämförslag som jag nu vill ta tillbaka och i stället ligger det på lagtingsledamöternas bord en ny kläm med ordalydelsen ”att lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen att på basen av en utredning avskaffa biljettavgifterna enligt taxa 1, förutom för trafiken mellan Brändö och Osnäs samt Kökar och Galtby i landskapets skärgårdstrafik.” Orsaken till ändringen är att vi ju ser färjtrafiken som det förlängda vägnätet och i diskussionen senast kom det fram synpunkter på att det åländska vägnätet slutar i Brändö respektive Kökar. Från liberalernas sida skulle vi gärna ha sett att resa ändhamn-ändhamn skulle undantas därför att de som bor i Kökar och  Brändö har mycket utbyte med riket och använder alltså den rutten för sin näringsverksamhet och sina andra kontakter. Därför tycker jag  att det är viktigt när man tar itu med utredningen som skall föregå avskaffandet av avgifterna att man ser över att skärgårdsborna på något sätt har en billigare avgift, att det på något sätt i alla fall är differentierat, men som en kompromiss har vi alltså lagt fram denna kläm i stället, där vägnätet slutar i Brändö respektive Kökar.

 

Jag kommer alltså i detaljbehandlingen att föreslå denna kläm.

 

Ltl Wiklöf:

Herr talman!

Det är en stor märkesdag för skärgården speciellt och för Åland egentligen som helhet också. I dag börjar alltså nedräkningen för den så förhatliga prisbild som har varit till förfång och som jag själv är en av upphovsmännen till för skärgårdsbor och andra som har frekventerat skärgården både i service och andra sammanhang. Jag tycker att det är roligt att känna att den lilla motion som jag skrev i ett i och för sig gott syfte har kunnat få en så här fantastisk epilog.

 

Jag stöder alltså ltl Viveka Erikssons klämförslag till hundra procent. Det är en utomordentligt fin skrivning och den skall tolkas – det är det som är viktigt – att utredningsarbetet nu denna gång inte alls är någon chimär som skall förta effekten av det slutliga, utan målsättningen är att nu har arbetet börjat på att avskaffa avgifterna i färjtrafiken inom landskapet Åland. Jag tycker att det är jätteskojigt.

 

Som jag själv  har sagt tidigare och eftersom jag har varit med och formulerat utkastet till det som blev tarifferna för skärgårdstrafiken vill jag säga att åtminstone för sossarnas del var det nödvändigt vid den tidpunkt när avgifterna infördes att alla skulle vara delaktiga i och få känna av att vi måste hjälpas åt för att klara av ekonomin i vårt samhälle. Men det var ingenting som var beständigt; får man ekonomin på bättre fötter, så skall man inte behöva in absurdum driva en sådan linje, som också, som vi vet, har ganska mycket adminstration som är besvärlig.

 

Jag tycker att det är jätteroligt att vi har kommit så här långt och samtidigt som människor på fasta Åland som ofta besöker skärgården och anhöriga på det här sättet får lättnader i sitt resande är det naturligtvis den totala lösningen för skärgårdsborna som helhet men också i servicearbetet och inte minst turistiskt, för nog vi vet att det finns en liten spärr om man via Mariehamn eller Eckerö kommer till Åland och sedan skall ytterligare ut och betala, så inte underlättar det. Jag tycker att det är riktigt att man hellre går in för att klara infrastrukturen, våra landsvägar, kostnadsmässigt fritt än att vi igen med våra olika lösningar på finansieringsmodeller  skall gå in från landskapets sida och stötta en massa företag i skärgården t.ex. genom aktieköp. Det är mycket, mycket sämre väg. Att just skapa infrastrukturen och få den så kostnadsfördelaktig som möjligt tror jag är absolut det riktiga. Det här skulle också kunna innebära att detta som har varit så förgiftat i många sammanhang, också förgiftat atmosfären här i lagtinget, skulle kanske underlätta att vi äntligen kommer därhän att vi kan börja samarbete lite lättare igen, för det här har faktiskt varit ett gift. Jag är inte säker på att alla som alltid har pläderat för det här har trott att det har varit det enda rätta, men vi har haft mycket olika åsikter.  Som sagt, en märkesdag i den åländska sjävlstyrelsens historia – snart är frågan löst.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Jag vill bara konstatera att det finns inga avgifter i dag vad gäller persontrafiken. Men det här förslaget innebär att man skulle subventionera för turisterna att de tar med sina bilar ut till skärgården. Då frågar man sig hur socialdemokraterna kan försvara en sådan politik. Om jag inte minns fel körde man ganska starkt i valet för ett år sedan på den linjen att vi skulle vara aktsamma om Östersjön (Från salen, ltl Wiklöf: riktigt!) och då undrar jag om det faktiskt rimmar med den politik som socialdemokraterna sade sig vilja föra med att man nu underlättar för biltrafik i skärgården! Jag tycker att det är tvärtom, att avgaserna från bilarna kommer att spridas ännu lättare naturligtvis. Jag förstår inte ltl Wiklöf! Visst är det en märkesdag, det håller jag med om, men det är en märkesdag i det avseendet att det visar hur bankrutt socialdemokraternas politik i själva verket är när det gäller miljöfrågor!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Inte är det någon fara om vi är bankrutt – Jansson har ju resurser i sitt parti, så det här ordnar sig! Sanningen är den att vi arbetar, likaväl som många andra här, för att vi skulle få en kostnadsfri busstrafik. Och får vi kollektivtrafiken på den nivå som vi önskar, så tror jag definitivt att vi kan dra ner på bilismen – och det vill vi faktiskt göra. Under den tid bilarna står på färjorna sprids inga avgaser. Jag har alltid konstaterat att fartygen ändå relativt sätt i relation till transporterna på land sparar miljön i väldigt stor utsträckning därför att det är så stora bulkmängder man den vägen kan ta med sig. Jag vill ändå säga att det gläder mig att ltl Christer Jansson inte kan tala för hela centern. Det finns människor som vi har diskuterat de här frågorna med som har en betydligt sundare syn på skärgårdens framtid.

 

Ltl Christer Jansson, replik:

Herr talman!

Jag kanske inte hänger med riktigt i ltl Wiklöfs logik. Jag själv har svårt att se hur det skulle underlätta stödet för kollektivtrafiken om man gör det lättare att föra ut privatbilarna i skärgården. Det kan väl inte vara befrämjande för kollektivtrafiken, snarare tvärtom, enligt den logik jag har vant mig vid att tillämpa i alla fall!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Ja, jag kan inte hjälpa dig längre nu! Du får vända dig någon annanstans! Men vi har linjen utstakad och vi kör den. Det är klart att man kan säga, att den dag, herr talman, som vi avfolkar skärgården och tar bort all bilism och allting, så kommer det att vara ett riktigt reservat där inga föroreningar kommer ut. Men jag tror inte att vi vill ha det riktigt så. Vi vill ha en levande skärgård och tyvärr är det nog så att all vår livsföring medför en viss risk för miljö. Men det gäller för oss alla att vi skall minimera den i görligaste mån. Jag tror ändå att mycket av skärgårdens överlevnad sammahänger med att man kan ha olika näringar, inte bara jordbruk utan att man också lyckas i sitt turistande, om det skall gå bra för skärgården. Det är som sagt bättre att man inte går in och köper aktier i skärgårdsbolag, för landskapsägande i bolag har inte visat sig lyckosamt. Då är det bättre att vi genom att hålla en förmånlig struktur på kommunikationerna i stället klarar ut detta. Jag tror att vi är på god väg att lösa problemet, som jag sade en gång för alla och skärgården har orsak att börja nynna på jublet!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Boman:

Herr talman!

Denna märkesdag vill vi inom Framstegsgruppen stöda det utdelade förslaget om avgiftsbefrielse på landskapsfärjorna. Vi på fasta Åland reser i dag ut i världen, åtminstone till  Sverige så gott som gratis, varför skall då skärgårdsborna betala för sina fordon när de vill komma till Mariehamn och handla. (Från salen: ge bidrag!) Har skattebetalarna i Mariehamn råd att ge allmosor åt vårt största rederi har nog landskapet råd att ge avgiftsbefrielse på våra skärgårdsfärjor. Förslaget har vårt fulla stöd.

 

Landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson:

Herr talman!

Många vackra ord har sagts här om skärgårdstrafiken och avgifterna i dag, och det är väl bra i och för sig, men jag vill också säga några ord. Jag har den senaste tiden diskuterat och varit i kontakt med skärgården; diskussionerna har främst gällt om avgifterna skall vara kvar eller tas bort. Det finns faktiskt nog olika åsikter i skärgården om de skall vara kvar eller tas bort, men förmodligen är de flesta skärgårdsbor för att avgifterna skall avlyftas. Det hör ju till människans natur att vi inte skall ha några avgifter alls. Så fungerar människan.

 

Men framför allt, herr talman, säger skärgårdsborna att det allra viktigaste är att trafiken förändras, utvecklas och förbättras. Därför kommer landskapsstyrelsen att arbeta för att den interna trafiken utvecklas och utökas samt att även den externa trafiken förbättras. Det är det allra viktigaste i detta sammanhang.

 

Därför, herr talman, är det allra viktigaste att vi sätter alla krafter på att förbättra skärgårdstrafiken och tillsammans med detta även ser över avgiftssystemet, ett avgiftssystem som är rättvist för alla.

Enligt ltl Viveka Erikssons senaste klämförslag skall landskapsstyrelsen utreda avskaffande av avgifterna enligt taxa 1, dvs. avgifterna inom landskapets gränser.

 

Därför, herr talman, har jag en önskan att detta ärende bordläggs till budgetbehandlingen för att vi där skall kunna visa att vi är för att förbättra skärgårdstrafiken och att vi är för en gynnsam avgiftspolitik. Man kan då undra varför ärendet skall bordläggas i stället för att vi skall anta motionen. Det är för att landskapsstyrelsen fritt skall kunna diskutera med skärgårdskommunerna om avgiftens utformning. I och med motionen och klämförslaget är vi bundna till vissa saker.

 

Herr talman!  Jag vill återkomma till förslaget om stöd till stadstrafiken i budgeten för år 2001. I detta skede kan jag säga att landskapsstyrelsen bereder ärendet i positiv anda så att Mariehamns busstrafik kan jämställas med övriga kommuners busstrafik.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman! 

När det gäller påståendet om olika åsikter i skärgården är det säkert så att man kan också hitta dem som tycker att det är okej med avgifter, men när man tar del av alla skärgårdskommuners samlade åsikt, som de för fram från sina möten – där möts alla förtroendevalda och tjänstemän som är satta att förvalta skärgårdskommunerna – har de enhetlig linje och den linjen är att skärgårdsfärjornas avgifter skall tas bort. Jag tycker att det som landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson säger är bra, att man skall fortsätta att utveckla trafiken och klämmen kommer inte på något sätt att hindra de utvecklingsplanerna, utan snarare kommer den att ge en skjuts till landskapsstyrelsen att faktiskt se till att avgifterna tas bort.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Jag tyckte att det var bra som trafikministern sade att man är villig att också kunna visa det här genom budgeten, men jag tycker inte att klämförslaget hindrar det. Jag har i snart tio år propagerat för  – alltsedan avgifterna infördes – att avgifterna skall lyftas bort. Jag tycker att landskapsstyrelsen har haft tid på sig sedan 1993 att ta bort avgifterna och jag tycker nu att det här ligger på lagtingets avgörande. Jag kommer alltså att föreslå fortsatt behandling av ärendet i dag.

 

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag har tidigare i olika sammanhang uttalat sympatikänslor för landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson och jag märker att vi kommer allt närmare varandra i det politiska arbetet. Jag tycker det känns också som att vi är på väg att tillsammans skapa resultat, och det är roligt. Det som landskapsstyrelseledamoten Karlsson säger om att man nu också bereder förutsättningarna för finansieringen av busstrafiken i Mariehamn tycker jag låter jätteroligt. I och för sig är det en fullständigt naturlig sak, men med tanke på hur komplicerat och svårt det har varit under åren att involvera Mariehamns stad också i det här tänkandet tycker jag att det känns jätteroligt.

 

För övrigt tror jag att lagtinget i samarbete med trafikavdelningen och ledamoten Runar Karlsson kommer att ha jättestora förutsättningar att hitta just de konstruktiva lösningarna som verkligen blir lösningen för skärgårdens framtid. Jag tror faktiskt att vi tillsammans kommer att hitta vägar. Jag misstror inte landskapsstyrelseledamoten Karlsson ett dugg när det gäller hans ambition här, även om han nu säger att han arbetar med skärgårdsbor och man diskuterar avgifter kontra icke-avgifter och allt möjligt sådant. Jag är fullständigt övertygad om att så begåvad är ledamoten Karlsson att han kommer att lyssna på majoriteten här i lagtinget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Holmberg:

Herr talman!

I egenskap av ledamot i finansutskottet där jag stödde majoritetens förslag anser jag att vi inom finansutskottet har fått riktlinjer för hur man skall kunna hantera avgiftssystemen för skärgårdstrafiken. Vi hörde också landskapsstyrelseledamoten Runar Karlsson redogöra för att ärendet har hög prioritet i landskapsstyrelsen inför budgetförslaget för 2001.

 

Eftersom det ena klämförslaget efter det andra framläggs vad beträffar finansutskottets betänkande nr 5 slopande av biljettavgifterna i den frigående färjtrafiken föreslår jag att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 6 november.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Som jag sade tidigare kommer jag att föreslå fortsatt behandling av ärendet. Det skall bli mycket intressant att se var majoriteten står i det här ärendet.

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman, bästa kolleger!

Det var bra att ltl Sjöstrand sade det han just sade, för då framgår det tydligt att det inte handlar om skärgårdens förutsättningar utan det handlar om att syna kort.

 

Bidragspopulism vill jag kalla mycket av det som har sagts här tidigare i debatten. Jag måste säga att jag tycker att det är tur att radions sändningar har upphört för dagen så att 20.000 fastålänningar slipper höra det som sades här i början av debatten. Det var roligt att tala om skärgårdens födelsedag, men ingen nämnde om vem som skall betala. Det är återigen en märklig finanspolitik från liberalerna, där man skall fira födelsedag i skärgården, men man säger ingenting om hur det skall finansieras. Återigen kan man säga att det är en finanspolitik med återkommande underskott, som visserligen skulle vara ganska farligt för ett självständigt Åland.

 

Herr talman!

Rättviseaspekten i den här frågan är någonting som jag efterlyser och har efterlyst många gånger förut. Hur skall då fastålänningarna kompenseras? Samtidigt som bensinpriset stiger skall vi här i dag ta ett beslut om att plocka bort avgifterna om 100 mark per år för fritt åkande med personbil på landskapets skärgårdsfärjor. Det är precis som ltl Christer Jansson sade, att vi har aldrig haft någon personavgift. Vi har alltså i dag ca 77 miljoner mark i subventioner till skärgårdstrafiken. Vi har inga subventioner alls till fastålänningarnas trafik, om man räknar bort väginvesteringar, men de är mycket mindre änr 77 miljoner per år. Nu föreslås det då att subventionerna skall öka till 80 miljoner mark, finansierat av samtliga skattebetalare på Åland, men hur skall då dessa 20.000 fast-ålänningar kompenseras? Det finns inget förslag om det, om man skall ge någon form av högt bränsleprissubvention eller någonting liknande.

 

Herr talman!

Det här kallar jag för bidragspopulism på hög nivå och precis som ltl Christer Jansson nämnde ser jag det, ifall klämförslaget skulle godkännas av lagtinget i dag, som ytterligare ett slag mot vår åländska miljö. Skall vi s.a.s. göra Åland ännu billigare för våra turister genom att plocka bort avgiften för turisterna att åka till skärgården. Jag är övertygad om att det finns ingen turist som i dag tycker att det är dyrt att betala 20 mark eller 30  kronor att åka ut till Föglö. Jag tror att Föglö är mycket mer värt än så. Jag har själv hört av många turister att Föglö är en underbar skärgårdskommun och jag har aldrig hört någon som har sagt att det är dyrt med 30 kronor att åka dit, men tydligen är det dyrt med 100  mark per år för att åka på båtarna.

 

Herr talman!

Jag ber att få understöda ltl Holmbergs förslag om bordläggning till 6 november. Precis som ltl Wiklöf tycker jag att det skulle vara av stor vikt att skapa ett bättre klimat i diskussionerna, men att i dag stå här och tala om bidragspopulism och drämma iväg ett förslag med taxa 1, som alla 30 av oss härinne vet vad egentligen innebär, är det inte då bättre att vi bordlägger ärendet så att vi  hinner diskutera och hitta på gemensamma lösningar, för jag vet att vi alla är överens om att taxorna inte är bra i dag. I den tidigare debatten var vi överens om att husvagnar och husvagnsekipage har för höga avgifter, så taxorna är inte bra, det tror jag vi är ganska överens om. Är det inte då bättre att vi tillsammans diskuterar taxorna och kommer fram till ett nytt, bra förslag i samband med budgetbehandlingen som kan anses rättvist för hela Åland. Vi behöver inte sänka priserna för turismen, men det finns skäl att titta över taxorna, och det tror jag som sagt att vi är överens om. Jag håller med ltl Wiklöf att det skulle vara mycket önskvärt om vi kunde uppnå samförstånd i denna fråga, men jag är lika övertygad om att samförstånd uppnår vi inte utan tvärtom får vi bara mycket tråkiga situationer  om vi drämmer iväg ett klämförslag här i dag som inte alls är förenligt med gällande system.

 

Ledande nationalekonomer brukar ibland ha en finanspolitik där man bromsar i högkonjunktur och gasar i lågkonjunktur. Man brukar eftersträva en konstruktiv, jämn, ärlig och framför allt en rättvis finanspolitik som håller undan svängningarna. Att man införde taxorna i bistra tider ger inte enligt min uppfattning skäl att plocka bort dem i vad man i dag upplever som goda tider.

 

Herr talman!

Jag hoppas att vi kan enas i samförstånd och tillsammans utarbeta ett nytt taxeförslag som gynnar skärgården och arbetsklimatet i detta lagting.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Ltl Lindqvist pratar om finanspolitik. Jag anser inte att det är en övergripande finanspolitik att först satsa en massa pengar på att hålla skärgården levande, vilket man gör via budgeten i regionalpolitiska syften och i nästa stund ta tillbaka det man har satsat genom att bygga upp en mur och försvåra för näringsliv och för att hålla skärgården levande. Ltl Lindqvist pratar om populism. Att våga ta ansvar för en liten svag grupp är inte populistisk; däremot är det populism att hänvisa till 20.000 andra ålänningar som skulle ha anledning att vara missnöjda. Ltl Lindqvist vet inte vad taxa 1 är; den som har följt med debatten torde ha hört att taxa 1 handlar om avgifterna inom landskapet. Undantaget är från ändhamn till ändhamn. I klämmen har vi dessutom undantagit rutten mellan Brändö och Osnäs samt Kökar och Galtby. Ltl Lindqvist säger att ingen turist kan påstå att avgifterna är för dyra. Samtidigt tar han själv upp exemplet med husvagnen som betalar  i det nya taxeförslaget som har cirkulerat 210 mark ena vägen, alltså 420 mark. Dessutom skall den husvagnsägaren betala 65 mark för övernattning. Jag tror att den turisten funderar ett par gånger innan han eller hon åker ut till skärgården.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag kan erkänna att jag formulerade mig lite tokigt vad gäller turisterna. Jag syftade på personbilstaxan 20 mark eller 30 kronor. Jag vidhåller det jag har sagt förut vad gäller husvagnarna. Det drabbar turistföretagarna på ett sådant sätt att taxan skrämmer bort den här formen av turism, men jag menade att jag inte kan tänka mig att turisterna ens har besvärat sig över är personbilsavgiften på 20 mark.

 

Herr talman!

Jag vill lyfta fram rättviseaspekten, rättssäkerheten, att det alltid lätt att stå och tala för en mindre grupp, om man skall dela upp fastålänningar och skärgårdsbor – det tycker jag inte är relevant – men det jag vill lyfta fram är att när man subventioner någonting med skattemedel, då kan det väl inte vara populism att försöka påminna om rättviseaspekten. Enligt min uppfattning är det inte rättvist att fastålänningarna skall vara med och ytterligare subventionera trafiken, som jag redan i dag anser att inte är för kostsam, alltså ett årskort på 100 mark. Det handlar om rättvisa och det förvånar mig att vissa bidragsfientliga ledamöter i normala fall i det här fallet har gjort en stark  kovändning!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Diskussionen svallar väldigt våldsamt, måste jag säga, och jag lägger märke till att ltl Lindqvist inte bara är mån om att begränsa vad lagtinget kan diskutera utan nu vill han också begränsa våra möjligheter att ta ställning till ett förslag som föreligger. Jag tycker att det finns alla skäl att ta ställning till den här frågan, eftersom målet också för Fredrik Lindqvist är att landskapsstyrelsen skall komma med någonting i den här frågan.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

I vanlig ordning finns det inte så mycket att säga, men man måste få dementera lögner i alla fall! Det är en klar lögn att jag skulle ha försökt begränsa debatten här i salen.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det var inte så länge sedan, utan det var vid samma plenum där ltl Lindqvist menade att vi inte borde få diskutera vissa saker i anslutning till självstyrelsepolitiska nämndens yttrande som jag avsåg.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman! Då kan man fråga sig vad det ärendet har med det här ärendet att göra!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag vill tacka ltl Lindqvist för hans visade förståelse i det här svåra, komplicerade och länge omdebatterade ärendet. Han är så hygglig själv, även om han förhåller sig lite skeptisk till frågorna, att påpeka t.ex. husvagnsturismen som ett ganska stort problem och jag tror att det är en ganska stor irritationskälla. Vi jobbar och anstränger oss på många sätt för att hålla skärgården vid liv, men då kanske vi ändå är ute och spärrar den på den mest elementära, nämligen med våra infrastruktur, som vi skall kostnadsbelägga. Jag blir ändå lite misstänksam när det finns goda vänner som jag uppskattar mycket på annat sätt som appellerar så starkt till miljöfrågan, för den bygger nämligen på det resonemanget att man hittills har lyckats stoppa trafiken att komma ut och nu är man rädd för att den skall komma – och jag vill att den skall dit, så miljövänlig jag är! Jag tror nämligen att en ökad frekvens i skärgårdsbesökandet är ett plus för alla som bor därute, inte minst för de små butikerna, som vi nu igen håller på på andra sätt att försöka försörja och hålla vid liv. Jag tror att det är jätteviktigt. Nu kommer det här ärendet att beredas – det blir en utredning, och i den utredningen vågar jag påstå att den normala majoriteten här i lagtinget har långt större inflytande än minoriteten i beredningsskedet, men sedan när vi kommer till beslut vet vi alla fulla fall att det gäller att hitta varandra, för den här gången tror jag utgången är klar.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Holmberg, understödd av ltl Lindqvist, föreslagit att ärendet skall bordläggas till lagtingets plenum den 6.11. Ärendet har tidigare varit bordlagt. Enligt 55 § LO kan ärendet bordläggas ytterligare en gång, om lagtinget så beslutar. Önskar någon yttra sig med anledning av bordläggningsförslaget eller –tiden?

 

Ltl Sjöstrand: Herr talman! Jag föreslår fortsatt behandling av ärendet.

 

TALMANNEN: Finansutskottets betänkande ligger till grund för behandlingen. Omröstning kommer att verkställas om bordläggningsförslaget. Den som röstar för fortsatt behandling röstar ja och den som röstar för ltl Holmbergs bordläggningsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

 

Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

 

Behandlingen av ärendet fortsätter.

 

Ltl Anders Englund:

Herr talman!

Det har sagts och diskuterats ganska mycket i det här ärendet redan, både i dag och tidigare när det var uppe för remiss, men jag tänkte ändå nämna ytterligare lite. För att forma vår framtid och skapa ett samhälle som kännetecknas av en varaktig hållbar utveckling krävs en helhetssyn på det här problemet också.

 

Effektiva båttransporter är av grundläggande betydelse för skärgårdens välfärd och den fortsatta samhällsutvecklingen, precis som vägarna och vägtrafiken är för övriga delar av landskapet och som trafiken med båt och flyg till och från landskapet är för oss alla här på Åland. För att leva upp till de krav som många gånger gemensamt uttryckts och formulerats från lagtinget och landskapsstyrelsen krävs att man noga bör lyssna till den region och dess åsikter där de komma ifrån.

 

Det här kan man också säga att är generellt en näringspolitisk fråga – den berör många områden. Sedan avgifterna infördes 1993 har de medfört ett ökat behov av vissa näringspolitiska insatser. Det är viktigt att vi kan trygga småskaligheten. Det är en förutsättning för att skärgården skall må bra. Turismen i skärgården är som turismen generellt: den behöver ortsbefolkningen och en levande aktiv bygd för att maximera upplevelserna och attraktionskraften; en ortsbefolkning som skall förutsättas vårda skärgårdens miljö måste kanske också få någonting i gengäld. Man kan nog ställa sig frågan varför man från visst håll vill bromsa utvecklingen i skärgården – med ena handen ger man och med den andra tar man tillbaka.

I de tal som tidigare har varit här har det framkommit klara synpunkter från många håll, särskilt från ltl Viveka Eriksson, ltl Lasse Wiklöf och ltl Ronald Boman, som har varit beredda att stöda en svagare region. Jag tycker att det är strongt gjort av ltl Wiklöf, som tidigare var med och införde avgifterna, att nu vara villig att ta bort dem när vi har kommit så här långt fram i tiden.  Det gläder mig också som skärgårdsbo, som deltagit i kommunalpolitiken i skärgården i 22 år, att man kan försöka komma med lite nya infallsvinklar från lagtinget också i dessa frågor samt att de partier som inte har någon ledamot från skärgården ändå ställer upp och stöder denna fråga.

 

I vissa frågor tror jag att det är bra att majoriteten i lagtinget lite kommer att flyta. Detta kan också vara en sak som jag tycker att vi skall avgöra före talmansvalet är avgjort den 1 november. Därför kommer jag att föreslå att det under detaljbehandlingen görs en öppen omröstning i frågan. Då får vi se till pappers vem som stöder dessa frågor och det verifieras för framtiden, precis som ltl Wiklöf var inne på.

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag tänker inte kommentera detta desto mera. Om majoriteten här i salen har en mer socialistisk syn på detta ärende är det helt tillåtet. Jag skulle bara vilja säga att till skillnad från ltl Englund ser jag mig som lagtingsman ha ansvar för hela Åland och inte bara för min hemkommun. Jag har inte en enda väljare i skärgården och skulle man resonera på det sättet då skulle jag motionera om att vi skulle dra in alltihop! Nu anser jag mig skyldig att värna om hela Åland och därför är mitt resonemang aningen annorlunda – och aningen ärligare.

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

Herr talman!

Det kanske inte är så mycket att  säga om åsikterna som ltl Lindqvist hade, men jag kan väl meddela att för skärgårdsborna så är skärgårdstrafiken säkert lika nödvändig som mjölken var för ltl Lindqvist när han var mindre!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Jag anser att det sista ltl Englund sade var mycket, mycket lågt och jag hoppas att han får en tillsägelse.

 

Ltl Pehrsson:

Herr talman!

Det tycks bli en lång debatt om detta ärende. Det har bl.a. framkommit här i debatten att många har försökt misstänkliggöra majoritetspartierna när det gäller deras vilja att understöda och arbeta för skärgårdstrafiken. Jag tror att alla om de vill vara ärliga måste hålla med om att det som har gjorts från majoritetsblocket när det gäller skärgårdstrafiken är inte så lite. Vi kan konstatera att varje år kostar driften ca 80 miljoner. Det är 40.000 mark per person i skärgården. Jag tycker inte att man då kan kritisera eller misstänkliggöra  eller på något sätt tro att landskapsstyrelsen skulle vilja göra någonting som drabbar skärgården negativt.

 

Jag tycker också att klämmens utformning är lite anmärkningsvärd. För det första har vi konstaterat att man i sista minuten kom med ett ändringsförslag där man undantog ändhamnarna, alltså trafiken från Brändö till Osnäs och från Kökar till Galtby, från avgifterna. De skärgårdsbor som åker dit får i alla fall betala den biten och det har de sluppit göra nu. På det sättet kostnaden som man slipper kanske inte blir så stor ändå som man tror genom slopandet av hundramarkskortet.

 

Klämmen är också märklig på så sätt att man säger att man på basen av en utredning skall avskaffa biljettavgifterna. Varför skall man då ha en utredning, undrar jag. Man säger redan nu att meningen är att man skall avskaffa. Är det inte att slösa med resurser att säga att man skall utreda det? Det är ju ett beställningsverk som redan på förhand är sagd hur utformningen skall bli.

 

Därför kan jag inte riktigt förstå att inte ens våra egna ledamöter i majoritetsgruppen kan stöda en bordläggning som handlar om ett par månader och till budgetbehandlingen. Landskapsstyrelsen och majoritetsblocket har gjort stora satsningar i skärgården när det gäller trafiken. Man har från landskapsstyrelsens sida presenterat planer på kortruttsystem, man har presenterat planer på eventuellt bortbyggnad av färjavsnitt till Föglö osv. Man jobbar mycket för skärgården och man lägger ner stora summor för skärgårdsborna och det är ingen som tycker att det är fel i det eftersom vi faktiskt vill att skärgården skall vara bebodd. Men detta att man inte skall våga lita på att landskapsstyrelsen ändå skall kunna göra utredningen och komma åter i budgetdebatten med ärendet, där det egentligen hör hemma, förvånar mig. Vi har många gånger dragit upp ärenden där man säger att det här hör hemma i budgeten. Nu vill man forcera ärendet och egentligen ta ett budget beslut mitt i sessionen, som jag tycker att rent formellt verkar helt fel. Det är bara att beklaga att man inte har det förtroendet för landskapsstyrelsen, som ändå har visat en verklig generositet och vilja att göra sitt bästa för skärgården. Jag hade hoppats att vi skulle ha kunnat i samförstånd vänta till budgeten när det gäller frågan om slopande av avgiften.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag har en liten åsikt om det uttalande som ltl Pehrsson höll. Hon får det att låta ungefär som om landskapsstyrelsen skulle ha betalat någonting, landskapsstyrelsen har betalat, landskapsstyrelsen har satsat, vi i majoriteten har satsat på skärgården! Det är väl i alla fall vår gemensamma kassa, som ltl Lindqvist brukar tala om: skattebetalarnas pengar som har gått dit. I den finansieringen har vi väl alla deltagit.

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag beklagar om det förstods på det sättet att vi i majoriteten eller centerväljare osv. ensamma har betalat detta. Så är det naturligtvis inte. Jag tycker att alla borde inse att majoriteten, landskapsstyrelsen och även kanske många andra har stått bakom en del av landskapsstyrelsens arbete, men man borde inse att det finns en vilja hos majoritetsblocket och hos landskapsstyrelsen att göra det bästa för skärgården och att man inte på det sättet skulle behöva forcera med ett budgetbeslut mitt i sessionen.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag förmodar att det som ltl Pehrsson talar om är att det är lagtingets beslut i alla fall som ligger bakom den trafik som vi i dag har och den finansiering som vi i dag har. Jag missförstod inte det som sades. Jag hörde vad ltl Pehrsson sade: vem som har gjort det, vi har och landskapsstyrelsen har. Hon kanske menade något annat, men det var det hon sade!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Jag tycker i alla fall att man försöker föra fram det här ärendet som att majoriteten är ovillig att göra någonting överhuvudtaget för skärgården. Det är det som jag försöker säga. Jag tycker att vi har visat under många år som samma partier har suttit i majoritet att det har gjorts mycket för skärgården. Man har satsat mycket pengar och man har planer på att satsa ännu mera. Därför tycker jag att detta är ett misstroende mot landskapsstyrelsen att inte ens kunna vänta två månader med att utredningen görs utan klämmens godkännande.

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Det handlar inte om att majoriteten är ovillig. Det handlar om att vi vill! Vi vill att avgifterna skall avskaffas och detta är en uppföljning av en motion som är lagd och behandlad i vanlig ordning där lagtinget har att ta ställning till den kläm som har kommit upp i anslutning till motionen. Från liberalernas sida är det så att vi vill och det är inte så att vi håller på och pekar ut majoriteten som speciellt ovilliga. Vi vill!

 

Ltl Pehrsson, replik:

Herr talman!

Det talades om populism tidigare och jag undrar vem det då är som är populistisk om man inte kan vänta tills ärendet behandlas på rent formell väg såsom budgetärenden brukar behandlas. Vem har sagt att inte vi vill! Inte tror jag att det är bara liberalerna och de som har ställt sig bakom klämförslaget som vill att skärgårdstrafiken skall vara smidig och bra samt att kostnaderna inte skall vara orimligt höga jämförbart med vad övriga har. Jag tror att vi hade kommit till ett lika bra resultat om vi hade låtit ärendet gå fram till budgetbehandlingen. Såsom klämmen är utformad strider den emot allt förnuft.

 

Ltl Viveka Eriksson, replik:

Herr talman!

Om det är så att majoriteten är villig att stöda klämmen, så är man välkommen!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl J-E Mattsson:

Herr talman!

Efter snart 6 timmars debatt i denna fråga ser jag mig föranledd att säga några ord. Det har i dag myntats uttryck som är ganska märkliga: en märkesdag för skärgården i dag! Jag undrar om ltl Wiklöf ansåg det vara var en märkesdag för skärgården när han satt i landskapsstyrelsen som finansminister 1993 och införde avgifterna!  (Från salen ltl Wiklöf: Det var en sorgens dag!) Jag skall utveckla detta till också be honom och alla andra som var närvarande samt alla skärgårdsbor att komma ihåg ändamålet med avgiften. Det var inte enbart för att landskapsstyrelsen skulle tjäna pengar. Det var för att styra trafikflödet till skärgården så att man i princip kunde garantera skärgårdsborna att komma till och från skärgården. Nu håller man verkligen på och ser till, i och med att man inte samtidigt föreslår att man skall ta bort eller införa ett prioriterat bokningssystem, att den som kommer först i kön, t.ex. till Föglö eller Kökar – herr Sjöstrand kommer att få sluta lagtingsarbetet betydligt tidigare om han skall hem samma dag, för kön till Kökar kommer att vara lång eftersom det inte kostar någonting att ta bilen dit. Det blir en intressant fråga när skärgårdsborna sig detta till livs, att man inte ens kommer hem längre. Nästa fråga är väl då en motion om att bygga en skärgårdsfärja till till Kökar för vi klarar inte trafikbehovet. Då kommer vi ytterligare in på miljöaspekten. Är det den trafikvolym vi skall ha i skärgården eller är kollektivtrafik? Kanske vi skulle bygga passagerarbåtar i stället och köra ut folk med! De kan ju gå gratis, det är väl inget problem. Det fanns en passagerarbåt som gick från Mariehamn till Kökar en gång i tiden, men det var inget bra alternativ, det tog för länge.

 

När det gäller behandlingen att man genom en hemställningsmotion i den femte budgeten, som undertecknad har varit med om att antaga i lagtinget, för skärgårdstrafiken där den konkret, konsekvent varje år har vuxit med x antal procent, inte en enda gång har kommit med förslag från nuvarande opposition, dåvarande opposition, att slopa avgifterna på skärgårdsfärjorna. Ändamålet? Var vänliga och ge mig ändamålet med denna motion annat än splittring!  Man har mycket medvetet förstorat upp ett problem som inte finns. Det ändamål man säger att vi har ett plus-minus-spel med avgiften, det har vi fått till oss i finansutskottet. Det är helt bortglömt i den här debatten. I motionsställningen finns också slopande av avgifter på busstrafiken på hela Åland. Det har sagts här att Ålands befolkning består av 25.000 människor, varav drygt 20.000 finns på fasta Åland. Har vi glömt bort dem fullständigt i klämmarna? Det skulle vara bra att åka gratis buss till Finström. Jag skulle inte ha någonting emot det. Men det utskottet kom fram till var att det var väldigt, väldigt svårt att slopa avgiften på bussarna på Åland i kollektivtrafiken därför att hälften av bussbolagens inkomster kommer från beställningstrafik som icke-ålänningar har.

 

Det är märkligt när det gäller långsiktig planering i lagtinget. Nu är detta en saliggörande märkesdag för vissa politiker i det här lagtinget. Med den långsiktighet som man skapar genom att ha varit tysta i en fråga i fem år skall man framdeles ha en revolution – eller evolution kanske – i skärgården!

 

Det som i samband med ordinarie budget alltid kommer upp är att det finns en trafikplan som sträcker sig åtminstone tre och ibland fem år i framtiden; det är någonting som man kallar långsiktighet och den står jag bakom att vi borde ha i planeringen för skärgårdstrafiken och för mycket annat av det vi planerar för Ålands framtid. Om skärgårdens framtid skall vara upphängd som märkesdagar för enstaka populistiska hemställningsmotioner, så är det mycket märkligt att det här lagtinget skall ha någon som helst trovärdighet i framtiden. När man i samband med alla budgetar kommer med ett antal finansmotioner har dessa i regel alltid bestått i att plussa på budgeten med x antal miljoner. Jag har aldrig sett någon som har motiverat sina plus med var man skulle ta pengarna från om man måste banta någon annan sektor, utan det har varit självklart, självskrivet att det finns pengar. Det är bara att plussa på! Den här frågan handlar däremot inte om pengar. Det är ingen som har sagt att vi kommer att spara pengar. Det är ingen som har sagt att vi kommer att förlora pengar. Men det är heller ingen som har sagt att skärgårdstrafiken blir bättre och det är ingen som har sagt att skärgårdstrafiken blir sämre. Vad är då ändamålet? Är det någon som kan svara på det?

 

När ordinarie budget så småningom kommer upp för debatt i den här salen och det kommer att skrivas finansmotioner igen på x antal miljoner, så skulle jag verkligen hoppas att man motiverar tilläggen med att ”jag tar de här pengarna från det och det, jag minskar” - eller varsågoda och gör en skuggbudget, det gör man i andra, riktiga parlament.

 

Ltl Sjöstrand, replik:

Herr talman!

Jag är glad över att ltl J-E Mattsson är orolig för hur jag skall komma hem till Kökar. Det är omtänksamt. Men att det skulle bero på om det finns avgifter på färjorna eller inte har jag väldigt svårt att förstå! I så fall borde man väl ha auktion då i hamnen och den som betalar mest får följa med! Det har alltid fungerat så att man bokar plats på färjorna och får man plats så åker man med; annars får man inte åka med. Så har det alltid fungerat.

 

Att vi sedan via en finansmotion har försökt få bort avgifterna verkar inte ltl J-E Mattsson veta om. Vi försökte bl.a. lyfta bort dem ur budgeten ett år. Att vi lämnar finansmotioner i anslutning till budgeten är vårt sätt att vara med och kunna påverka budgeten. När ltl J-E Mattsson drev igenom  Allhallen i Eckerö, skulle ltl J-E Mattsson då ha motiverat vilka andra pengar han tog bort i stället, skulle det vara ungefär jämförbart, men så fungerar det inte i verkligheten.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman! 

När det gäller avgifternas avskaffande sade jag inte att det skulle vara fråga om pengar. Jag sade att man har glömt bort ändamålet man hade med att införa avgifterna, och det är det ingen som vill diskutera i dag. Ingen vill diskutera ändamålet varför det finns avgifter.

 

När det gäller tillägg till budgeten vill jag verkligen säga att finansmotioner skall finansieras, och det har man heller aldrig besvärat sig med att göra. Man har inte finansierat några tilläggsmotioner. Däremot kan jag säga att ltl Sjöstrand hade ingenting emot finansmomentet som betalade kostnaderna för byggandet av Allhallen i Eckerö. Det ltl Sjöstrand däremot hade väldigt mycket emot  som en annan randkommun på andra sidan Åland så var placeringen av den. Jag vill påminna ltl Sjöstrand, att de två färjor som i dag trafikerar på linjen Galtby – Långnäs via Kökar kostar var för sig mera än Allhallen i Eckerö. Dessutom i drift betydligt många flera miljoner per år.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Ltl J-E Mattsson talar här om trovärdigheten i lagtinget. Jag anser inte att någon här har sämre trovärdighet än ltl Jan-Erik Mattsson i det här lagtinget.

 

Han blandade ihop avgifter och bokning; ingen människa har talat om att bokningssystemet skall tas bort. När det gäller uttalandet att den som kommer först i kön vid t.ex. Föglöfärjan skall få vara först så kan jag upplysa ltl J-E Mattsson om att det får de göra i dag också. Det är inget nytt – det är bättre om han far ut i skärgården och tittar hur det går till egentligen!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag har den senaste sommaren varit ett antal gånger ut i skärgåden och betalat avgift för mina resor. Jag har t.o.m. rest igenom skärgården med ett fordon som inte tog så mycket utrymme att jag störde och inskränkte den bildäckskapacitet som fanns på södra linjen, så de som behövde åka där av nöden hade gott om rum. Ändå finner jag det märkligt att ltl Sune Mattsson inte kommer ihåg att ändamålet med att införa avgifter var att säkerställa skärgårdsbefolkningens behov av transporter.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag kommer mycket väl ihåg det, men jag har också hört t.ex. den dåvarande finansministern Wiklöf tala om varför man gjorde det. Det var inte enbart för det. Man hade inte kapacitet. Kapaciteten har också ökat sedan man införde avgifterna på färjorna. Det är större färjor, de har större kapacitet. För övrigt har det till Föglöfärjan aldrig varit någon bokning.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Men ändamålsenligheten att införa avgifter på Föglölinjen torde ha funnits även vid det tillfället. Det kan jag inte uttala mig om, men kanske ltl Wiklöf senare i sin replik kan redogöra för det eller annars får han göra det vid annat tillfälle. Men ändamålet fanns tydligen, ”incitamentet”, som ltl Wiklöf brukar använda sig, fanns även för Föglölinjen på den tiden. Samtidigt vill jag uppmärksamgöra på att senaste sommar utökades dessutom tonnaget på Föglölinjen för att säkerställa skärgårdsbornas behov av trafik.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Tiderna kommer att förändras också framdeles. Behoven kommer att öka. Trafiken kommer att vidgas. Nya båtar kommer att tillverkas. Och det kommer inte att se ut som det gör i dag om 20 år. Det gjorde det inte för 20 år sedan heller!  Utvecklingen skall vi inte vara emot, vi skall bejaka en viss utveckling. Det är det första.

 

Herr talman!

Är det nu så dramatiskt om det man i normalfallet kallar opposition under ett år råkar få igenom en hemställningskläm här i lagtinget. Det är det som ltl J-E Mattsson ondgör sig över. Hur mycket har inte vi lidit och gråtit i det tysta över alla  hemskheter som vi har tvingats svälja – jag bara säger det! Nej, ta nu för guds skull detta med ett leende och se det som ett tecken på att demokratin fungerar! Vi har inte så många sätt,  budgeterna gör landskapet, framställningarna gör landskapet; vi har några sätt att gå tillväga på och hemställningsmotioner är ett sätt. Här har nu koordinerats ett par hemställningsmotioner i finansutskottets betänkande och så lyckas vi här diskutera en kläm och kanske få en majoritet kring det. Och vad är det? Jo, det är en begäran hos landskapsstyrelsen om en utredning och detta är nu så fruktansvärt dramatiskt. Det är inte dramatiskt för fem öre! Det dramatiska är naturligtvis att den här gången kommer det här att vinna!

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

Jag håller med ltl Wiklöf om att förändringens vind alltid blåser, och det tror jag att ltl Wiklöf också har känt. Det är helt klart att det är remarkabelt att man får igenom en hemställningsmotion från oppositionen, jag håller med om det  och det är ingenting speciellt märkvärdigt med just den här, det håller jag med om också, men ändamålet med det som står i motionen har man fortfarande inte gett ett svar på. Ltl Wiklöf kan inte ge det, ltl Sune Mattsson kan inte ge det och ingen annan har gett det här heller.  (Från salen: vi vet det!) Men om socialdemokraterna och ltl Wiköf vet det, varför berättar ni det inte för oss andra som inte vet det hur viktigt det här är. Är det bara för att åstadkomma lite vinddrag här, få folk att le, som man säger – jag har hemskt lätt för att le och under den sista höstsessionen innan vi skall gå på höstledighet har vi väl aldrig lett så mycket som vi har gjort åt ltl Wiklöf!

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman! Jag tycker att ltl Mattsson skall fortsätta med det, för leende människor älskar jag! Jag tycker det är roligt. Vi hade en devis här en gång inom turistbranschen: ”Le en smula”, det är viktigt. Jag vill säga att ltl  Mattsson och alla andra i den här salen, både inom och utanför oppositionen, alla vet vad syftet är med detta och jag måste säga till ltl Mattsson som jag sade till ltl Christer Jansson, att jag kan inte hjälpa mer nu! Ni måste börja fundera på egen hand vad syftena kan vara! Grundläggande är att vi vill underlätta för skärgården.

 

Ltl J-E Mattsson, replik:

Herr talman!

För det första vill jag uppmärksamgöra ltl Wiklöf och övriga på att det finns två mattssöner i den här salen. Ltl Sune Mattsson brukar påminna om det annars, så jag måste göra det jag också! Om ändamålet är så uppenbart att det här skall göra skärgårdstrafiken bättre, men jag har väldigt svårt att i den här debatten efter 6 timmar få höra ett enda argument: vad är det som blir bättre? Det finns inte en skärgårdsbo som har framfört att avgiften i sig är en kostnad som man inte vill ha. Tvärtom har jag fått mig till livs att en liten avgift klarar vi nog av. Det är trafiken i sig vi vill ha, och den har de, den garanteras varje år.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Englund:

Herr talman!

Jag skall fatta mig ganska kort, för tiden har drivit iväg långt nu. Vad gäller skärgårdstrafiken tror jag nog att alla partier här i lagtinget har varit med och stött den mycket förtjänstfullt liksom utbyggnaden i skärgården. Det tror jag ingen mer eller mindre skall ta åt sig mera av. Jag tror att lagtinget har en god trovärdighet vad gäller skärgårdsfrågorna i det här sammanhanget. Jag kan bara dra mig till minnes lite hastigt här att när jag satt i landskapsstyrelsen under förra perioden tog det knappt ett år innan det kom ett spörsmål just från socialdemokraterna med Wiklöf som undertecknare varför vi inte fick igång nybygget som han var med och budgeterade pengar för. Nå, det måste vi också diskutera med de övriga partierna i lagtinget för att få det igenom så snabbt som möjligt för skärgårdsbornas bästa. Samma sak var det med Ejderns insättande på södra linjen. Där var det också stöd från de övriga partierna i lagtinget för att få in den i trafik och nu kanske det är det här ärendet som behöver tas i. Jag tycker alltså att lagtinget har en god trovärdighet i frågor som berör skärgårdsborna och skärgårdstrafikens utveckling.

 

Ltl Lindqvist:

Herr talman!

Först måste jag kommentera det som ltl Englund sade. Det är lovansvärt att man når vissa önskemål genom att söka nya majoriteter i lagtinget, men det vore tacksamt om man använde något annat medel än skärgårdsfärjor, så kanske det här spelet skulle bli lite billigare. Kanske miljön kunde vara nästa argument, så skulle det komma flera till fromma.

 

Herr talman!

Jag måste säga att jag tycker att det är mycket, mycket tråkigt att det är bitterhet och spel som skall få avgöra så här viktiga frågor. Jag beklagar att samförstånd inte verkar vara intressant  hos majoriteten i salen, som jag tidigare föreslog: att vi skulle diskutera oss samman i de här viktiga frågorna och komma med ett nytt förslag som är mera förankrat i samtliga grupper.

 

Jag tror inte att det är så enkelt som ltl Wiklöf säger att det bara skall utredas, utan det är nog så att landskapsstyrelsen har bara ett sätt att tolka klämförslag som föreligger, ett klämförslag som kostar de åländska skattebetalarna mycket pengar.

 

Det kan komma en dag, herr talman, när även liberalerna och socialdemokraterna skall sitta i landskapsstyrelsen. Jag antar att man inte har gett upp hoppet ännu. Tänker man då fortsätta att späda på budgeten på samma sätt? Tror man då att fastålänningarna, som också är med och betalar kommer att acceptera vad som helst? Nej, jag är inte så säker på det. Det kommer att komma sämre tider och det kommer att komma tider när även liberaler och socialdemokrater kommer att få vara med och föra en ansvarsfull finanspolitik, men det är klart sitter man i opposition behöver man inte ta ansvar.

 

Herr talman!

Som ltl Englund sade har samtliga partier varit med och stött skärgården i många avseenden. Det finns säkert ettusen exempel, men Doppingen nämndes. Jag har själv tidigare i debatten berättat om – jag vet inte hur många gånger jag åkt till Föglö i sommar – att jag två gånger åkt med Doppingen helt ensam. Så stort var behovet av den tilläggstrafiken!

 

Vi vet också, herr talman, att en färja av samma storlek, samma kapacitet som Viggen trafikerar i den åboländska skärgården till en kostnad av ungefär 3 miljoner mark. Viggen kostar de åländska skattebetalarna 10 miljoner mark. Då får man ändå höra här att vi inte stöder skärgården och skärgårdstrafiken!

 

Nej, herr talman, de 25.000 åländska skattebetalarna, både på land och i skärgården boende, för deras skull vore det önskvärt att vi skulle behandla den här frågan på ett demokratiskt sätt och ett sätt som gynnar, som jag tidigare sade, både skärgårdsborna, näringslivet i skärgården och också samarbetsklimatet i detta lagting. Men om det är konfrontation, bitterhet och rävspel som skall få avgöra så här viktiga frågor kan jag inte annat göra än att beklaga.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag tillhör dem som tycker att det är viktigt att man handskas med finanserna på ett ansvarsfullt sätt. Eftersom min gode vän Lindqvist inte har varit med så länge i lagtinget kan jag förstå att han inte har insikter i hur den tidigare budgeteringen har skötts. Men jag kan säga att jag blev beskylld för under mina år som finansansvarig att vara för hård och sparsam. Om vi jämför med den utdelningspolitik vi har haft under senare perioder,  var jag betydligt tuffare. Någon rädsla tror jag inte ltl Lindqvist behöver ha för någon uppenbar misshushållning. Sedan är det också en annan sak hur man fördelar ”kulorna”!

 

Ltl Lindqvist, replik:

Herr talman!

Om det var en ansvarsfull finanspolitik av dåvarande finansminister Wiklöf som är orsaken till att vi i dag har en god ekonomi på Åland, så ber jag att få lyfta på hatten för det! Det finns ändå inget skäl att i dag släppa den ansvarsfulla finanspolitiken då vi så småningom kan förvänta oss sämre tider, utan då tycker jag att vi fortsätter med den ansvarsfulla finanspolitik som ltl Wiklöf säger sig ha fört under sin tid som finansminister.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Det är inte rätt att ltl Fredrik Lindqvist skall ge mig all ära. Det fanns flera parter med i den landskapsstyrelsen och jag måste faktiskt säga att det var en jättegod samarbetsatmosfär. Det fungerade fint och vi var i allmänhet helt överens om hur vi skulle dra stroferna. Det är möjligt att också nuvarande landskapsstyrelse, med något annorlunda konstellation, skulle kunna hantera det här bättre.

                                                                                      

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Häggblom:

Herr talman!

Senast när ärendet bordlades bad jag talmannen om att någon skulle be om ursäkt för det sista uttalandet som gjordes beträffande omröstningarna. Till den delen har jag inte sett någon reaktion ännu.

 

Beträffande ärendet har det förts en intressant diskussion här. Enligt lagtingsordningen skall var och en rösta enligt sin övertygelse, och det hoppas jag att man också gör i det här ärendet. Men för mig som har hört debatten skulle det vara intressant att höra från tidigare finansministern om grunderna för införandet av avgiften. Varför gjorde man det? Var det för att säkerställa att skärgårdsborna skulle få ha sitt nuvarande bokningssystem? Om man tar bort avgifterna är det risk för att bokningssystemet enligt gällande rätt måste tas bort, får då måste alla behandlas lika. Då är jag likställd med en skärgårdsbo. Är det det man vill i skärgården, så är det väl okej då ! Men man måste veta konsekvenserna av det. Det är bra att man får en utredning så får man se vart den leder, men man måste också se konsekvenserna av den. Alla skall behandlas lika enligt grundlagen och från den här talarstolen brukar man också hänvisa till grundlagen, så den skall gälla lika för alla i så fall. Till den delen förvånar det mig att förra trafikministern Anders Englund, som hade ett mycket engagerat anförande, och det brukar Anders Englund ha, det är bra, inte kom med förslaget när han var trafikminister. Det skulle vara intressant att höra varför detta dyker upp nu och varför man inte har fört den här diskussionen tidigare och varför det kommer upp nu. Personligen tror jag inte att skärgården står och faller med trafikavgifter. Tvärtom har skärgårdsbor varit i kontakt med mig och sagt att skärgården har problem i dag, men glöm bort, det är inte trafiken, vi måste få verksamheter ut i skärgården så att vi kan vara här. Men intresset är inte alltför stor från politiskt håll och det är man borde sätta in stöten: vad kan vi göra från lagtingets sida. Vi har många olika stödformer. Skärgårdstrafiken kostar 80 miljoner i drift i dag. Lägg på en kapitalkostnad om 20 miljoner så är vi uppe i 100 miljoner för 2.500 människor. Det är som ltl A-M Pehrsson sade att det är 40.000 mark som ”subventioneras” från landskapet för varje skärgårdsbo. Det är en ansenlig summa. Den summa vi diskuterar här i dag är att andra än skärgårdsbor betalar avgifter till skärgården för att ta bilar med sig ut. I landskapspolitiken gjorde vi fel från början när vi tillät stora långtradare köra ut transporter till fiskodlingar ut i skärgården. Man har byggt överstora färjor i förhållande till Sverige. De besluten har man tagit. Har detta varit miljöpolitiskt riktigt? Jag tror att dessa avväganden inte har gjorts. Lägger man miljöpolitik i detta är det inte miljöpolitik att ta bort avgifter för utomstående. Trängseln på färjorna blir större. Men om en majoritet i lagtinget vill det, så kommer det att bli det och det är väl fritt det då, men man bör också se konsekvenserna av det: vill skärgårdsborna ha det här och vill också en majoritet i Ålands lagting göra det, så må det väl vara hänt.

 

Men jag skulle vilja veta bakgrunden till varför avgifterna infördes av tidigare trafikministern, nuvarande ltl Anders Englund och av tidigare finansministern, nuvarande ltl Wiklöf, för de kritiserar ju sig själva och jag tycker att det är bra att alla kan erkänna sina misstag, men vad är grunden för avgifternas införande?

 

Ltl Englund, replik:

Herr talman!

Jag var själv i lagtinget 1993 när det var diskussion om att införa avgifterna och jag var då emot dem, och det har jag alltid varit. Under min tid som trafikminister bedömde jag situationen så i lagtinget att det inte fanns möjligheter att föra fram ett borttagande av avgifterna. Nu sitter jag själv på en plats och kan påverka resultatet härifrån.

 

Ltl Wiklöf, replik:

Herr talman!

Jag tycker att det är bra att vi diskuterar dessa frågor och jag respekterar vtm Häggblom och alla hans frågeställningar. Jag vill bara säga, att det var inget misstag när vi införde avgifterna. Jag har inte kritiserat mitt eget misstag. Jag har sagt att det var oundvikligt att införa dem. Det måste göras. Det berodde i hög grad på att vi hade en svag ekonomi. Alla skulle dela på bördorna vid det här tillfället, vilket jag fortfarande tycker var helt rätt. Men jag tycker inte att det är någonting som behöver vara tidsbeständigt över evig tid när vi har klarat upp ekonomin och nu tycker jag att tiden är inne att vi tar bort dem. Nu hoppas jag att vi får en majoritet för en utredning om det. Och, som jag har sagt så många gånger förr, min tilltro till nuvarande trafikministern är god. Lycka till Karlsson!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets klämmar var för sig och däreftr betänkandets motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

 

Föreläggs första klämmen som gäller hemställningsmotion nr 11. Godkänd. Förelägges betänkandets andra kläm som gäller hemställningsmotion nr 29.

 

Ltl Viveka Eriksson­: Herr talman!   Jag föreslår att lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen att på basen av en utredning avskaffa biljettavgifterna enligt taxa 1, förutom för trafiken mellan Brändö och Osnäs samt Kökar och Galtby i landskapets skärgårdstrafik.

 

Ltl Englund: Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Viveka Erikssons klämförslag. Ytterligare vill jag föreslå att det hålls öppen omröstning.

 

Ltl Wiklöf:  Herr talman! Jag önskara inte bara på egna utan på hela socialdemokratiska gruppens vägnar få uttala mitt stöd för ltl Viveka Erikssons klämförslag. Samtidigt biträder jag förslag om öppen omröstning.

 

TALMANNEN: Under diskussionen har ltl Viveka Eriksson, understödd av ltl Englund och ltl Wiklöf föreslagit att lagtinget hemställer hos landskapsstyrelsen att på basen av en utredning avskaffa biljettavgifterna enligt taxa 1, förutom för trafiken mellan Brändö och Osnäs samt Kökar och Galtby i landskapets skärgårdstrafik.

 

Detta kallas ltl Viveka Erikssons ändringsförslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. Öppen omröstning har begärts och vunnit understöd och kommer därför att verkställas. Jag ber ltla Eklöw och Andersson att biträda vid rösträkningen. Den som röstar för utskottets förslag röstar ja och den som röstar för ltl Viveka Erikssons ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd. 

 

Upprop.

 

Talmannen: nej, Eklöw: nej, Viveka Eriksson: nej, Andersson: ja, Englund: nej, Dennis Jansson: ja, Lindqvist:ja, Sjöblom: nej, Sundback: nej, Wiklöf: nej, K-G Eriksson: ja, Strand: ja, P-E Eriksson: nej, vtm Erlandsson: ja, Holmberg: ja, Erland: nej, Sune Mattsson: nej, Sarin Grufberg: nej, Sjöstrand: nej, Svensson: nej, Wickström-Johansson: nej, Christer Jansson: ja, J-E Mattsson: ja, Lundberg: ja, Pehrsson: ja, vtm Häggblom: ja, Lindholm: ja, Karlström: ja, Harry Eriksson borta, Boman: nej.

 

Vid omröstningen har avgivits 15 nej-röster  och 14 ja-röster.

 

Lagtinget har antagit ltl Viveka Erikssons klämförslag.

 

Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

Lagtingets nästa plenum är i dag kl. 16.40. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 16.33).

Originalfil