Stenografiskt protokoll från plenum den 29 november 1999 kl 13.00

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM DEN 29 NOVEMBER 1999 KL. 13.00.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: vtm Erlandsson).

29 lagtingsledamöter närvarande.

Om befrielse från lagtingsarbetet för tiden 29.11 anhåller vtm Erlandsson på grund av deltagande i i Östersjökonferensens uppföljning. Beviljas.

 

 

Föredrages för remiss efer bordläggning ärende nr 1:

 

Landskapsstyrelsens framställning om ny  arbetsmarknadspolitisk lagstiftning.  (FR nr 5/1999-2000).

 

Beslut om remiss till näringsutskottet har redan fattats den 22.11. Diskussion.

 

Ltl Sarin-Grufberg:

Herr talman!

Det är angeläget med en reform och modernisering samt harmonisering av lagstiftningen kring arbetsmarknadspolitiken. Det är också bra att man slår ihop myndigheter och gör en myndighet av sex olika myndigheter plus tre möjliga kommissioner.

 

Jag går direkt på vissa av frågetecknen i förslaget, och dessa bör enligt mig penetreras noggrannare i utskottet.

 

Det föreslås att en ledningsgrupp skall biträda när det gäller den nya arbetsmarknadsbyrån. Ledningsgruppen skall biträda landskapsstyrelsen. Den är överställd den nya chefen för myndigheten samtidigt som den har benämningen ledningsgrupp. Ledningsgruppen har också vissa beslutsbefogenhe­ter, den kan bl.a. anställa viss personal, den skall vara ett ledningsinstrument och också ta fram budgetförslag. Enligt den föreskrivna modellen synes ledningsgruppens roll vara mer av en styrelseroll.  Funktionen och benämningen borde penetreras ytterligare.

 

När det gäller begreppet “nedsatt arbetsförmåga” framgår det att avsikten är att i landskapsförordning beskriva och definiera detta lite närmare, men om det är så att man politiskt avser att vidga begreppet jämfört med dagens borde det vara en skrivning antingen i förslaget i en närmare motivering eller annars en annan definition i lag.

 

När det gäller ordningsreglerna borde inte det primära vara att avstänga en person från byrån, utan det primära borde fortfarande vara att se till att personerna har rätt till arbete; om man är ordningsstörande finns reguljära metoder att ta till när det gäller just störningen. Vad jag har förstått är det inte heller ett särdeles akut problem utan det har hänt någon gång.  Formuleringen i 22 § Ordningsregler borde enligt mig ses över.

 

När det gäller rätt till stöd står det att endast i landskapet bosatt person har rätt till stöd. “Bosatt” borde definieras närmare så att det inte råder tveksamheter om det.

 

När det gäller förslaget att arbetskraftskommissionen skulle avskaffas kan man konstatera att det är viss rikslagstiftning som man hanterar. I riket har man kommissionen kvar och för att det skall råda kongruens borde också en kommission när det gäller de som är anslutna till kassan vara aktuell. Man borde således överväga om man inte skulle behålla kommissionen.

 

Lagförslaget borde enligt min mening vara lite mer offensivt vad gäller individuella program och åtgärder för olika typer av långtidsarbetslösa. Det borde tydliggöras att det finns aktiviteter som kunde vara mera påtagliga än bara förmedling.

 

Landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det var en sak i de kommentarer som ltl Sarin-Grufberg hade som jag lite fäste mig vid, nämligen hennes kommentar runt 22 § om ordningsregler. Ledamoten Sarin-Grufberg sade att det primära borde inte vara att avstänga en person från byrån. Jag presenterade det primära, vad som var målsättningen med framställningen; det primära är definitivt inte att utestänga folk från byrån. Men som sades redan  i debatten förra gången ärendet var uppe är detta en fråga som man mycket väl kan överväga i utskottet och jag hoppas då att man också hör personalen från förmedlingens sida och hör deras synpunkt på det. Men jag vill än en gång säga att det primära med framställningen är inte att utestänga folk från arbetsmarknaden, utan helt tvärtom!

 

Ltl Sarin-Grufberg, replik:

Herr talman! I så fall borde paragrafen omformuleras, för den kan ge en annan infallsvinkel.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det var trevligt att ltl Sarin-Grufberg hade synpunkter på lagstiftningen. Jag är lite förvånad över att det är så få som deltar i debatten. Det är en mycket viktig lagstiftning och man skulle ha väntat sig större intresse för den här i kammaren.  En sak som slog mig när ltl Sarin-Grufberg talade här om 4 §, dvs. rätten till arbetslöshetsersättning enligt denna lag tillkommer den person som är bosatt i landskapet. Då slog det mig i vilken grad lagstiftningen överensstämmer med den inre marknadens regler om fri rörlighet för arbetskraften. Jag tror att man säkert kan tolka detta på lite olika sätt. Det skulle i alla fall vara intresssant att veta om man i landskapsstyrelsen har funderat över det och vad uttrycket “i landskapet bosatt” de facto i juridiska termer innebär. Det borde väl vara så att lagstiftningen inte begränsar övriga EU-medborgares rätt till arbetslöshetsersättning.

 

TALMANNEN: Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredrages för remiss ärende nr 2:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående ändring av näringsstödslagen. (FR nr 6/1999-2000).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Godkänt. Diskussion.

 

 

 

Landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson:

Herr talman!

Det här är kanske inte den största näringspolitiska linjedragningen som landskapsstyrelsen har gjort. Det är mera en anpassning till EU-lagstiftningen. Därför finns det också en ganska omfattande redogörelse över EU-regelverket när det gäller regionalt och statligt stöd, när det gäller de s.k. SME-stöden och när det gäller de minimisstöden.  Det finns trots allt två praktiska konsekvenser, två större saker här som jag lite vill peka på. Det är så att genom framställningen anpassas lagen till de nya stödnivåer som kommissionen har beslutat om för åländska investeringsstöd och vidare föreslås också att begränsningarna vilka branscher som kan erhålla näringsstöd anpassas till gällande EU-regler.

 

Om vi tittar på 2 §, Begränsningar av branscher som kan erhålla näringsstöd, framgår det klart och tydligt att transportsektorn, fiskerinäringen, byggnadsrörelse och jordbruksprodukter inte kan erhålla stöd på basen av den här lagstiftningen. När det gäller byggnadsrörelse har inte den näringen tidigare  varit stödberättigad och vi föreslår inte heller nu att den skall bli det; fiskerinäringen och jordbruksnä­ringen har sina egna notifierade stödprogram och därför är de undantagna här. När det däremot gäller transportsektorn vill jag säga att detta skall inte sammanblandas med transportstöd eller någonting sådant, utan här är det fråga om direkta investeringsstöd, och investeringsstöd har inte getts tidigare till transportsektorn, trots att det inte uttryckligen har varit förbjudet i lag. Det är anpassning till praxis, kan man säga.

 

Formuleringen “För detaljhandel kan stöd beviljas endast för projekt inom turismen eller företag som verkar inom ett specialområde” är också exakt samma formulering som har varit tidigare.

 

När det gäller stödnivåerna vill jag peka på att i skärgårds- och landsbygdskommunerna kan små- och medelstora företag  beviljas investeringsstöd för högst 23 procent när lagstiftningen träder i kraft och för övriga företag högst 13 procent. För investeringar som görs i Mariehamn kan småföretag beviljas investeringsstöd för högst 15 procent samt medelstora företag för högst 7,5 procent. Det sistnämnda är ingenting som vi kommer att ha problem med därför att det är helt i enlighet med praxis. Däremot har det varit så att ute i skärgården har vi kunnat bevilja upp till 37 procent tidigare och det blir nu max 23 procent, så rörelseutrymmet minskar men de praktiska konsekvenserna blir inte så speciellt stora eftrersom vi har legat på 25 procent som en maximinivå.

 

Avslutningsvis kan man om paragrafen säga att trots det jag sade i remissdebatten om stöd, bidrag och stödnivåer är det ändå alltid bra om vi kan ha ett rörelseutrymme visavi EU-kommissionen, och detta  rörelseutrymme blir nu begränsat, men vi kommer inte längre. Landskapsstyrelsen har efter ganska långa förhandlingar kommit fram till att det är den här nivån som kommer att gälla framöver.

 

Ltl Erland:

Herr talman!

Det är riktigt att detta knappast kan ses som någon större linjedragning i näringspolitiken, men det är ändå viktigt att beröra dessa frågor därför att hela paketet ingår i ett större sammanhang som handlar om näringspolitikens begränsningar i förhållande till EU. Jag har sedan också några detaljsynpunkter inför utskottsbehandlingen.

 

När det gäller näringspolitiken behandlar detta det som kallas statsstöd. Många har den uppfattningen att det är förbjudet att ge statsstöd, dvs. att landskapet skulle stöda vissa näringar och att man skulle vara begränsad till de bestämmelser som EU sätter. Man kan t.ex. transportsektorn, där det finns olika typer av stöd i speciella regioner, för speciella ändamål. Utgångspunkten där är att det är inte förbjudet att bevilja stöd till näringar, men stöden måste vara begränsade på det sättet att de inte går emot unionens intressen och det betyder i förlängningen att det är en rörlig marknad osv. Det får inte heller snedvrida konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna. Ser man t.ex. transportstödet ur detta perspektiv skulle man kunna säga att  förhållandena på Åland är sådana att om man ger ett s.k. kostnadsutjämningsstöd som liberalerna har föreslagit påverkar det inte handeln på ett negativt sätt gentemot övriga EU. Däremot utjämnar man våra konkurrensförhållanden så att vi kan konkurrera på lika villkor. Och för att kunna åstadkomma ett sådant stöd krävs det mycket argumentering gentemot  EU, och det håller man på med i många länder; man försöker hitta motiveringarna för att kunna ha den här typen av stöd.

 

Ett annat exempel gäller det s.k. captivestödet, där man har ett avdrag i kommunalbeskattningen och där det finns en argumentering mellan landskapsstyrelsen och EU-kommissionen om huruvida detta är ett specifikt stöd till en viss näring, till ett visst företag eller ett generellt stöd och liknande. Där finns  det också rättsfall som man kunde underbygga argumenteringen för att man får göra vissa saker, om de inte snedvrider konkurrensen, går emot unionens intressen.

 

Herr talman!

Lagförslaget handlar inte om det, men lagförslaget är en anpassning av de gränser som kommissionen har satt när det gäller regionalt stöd och vissa stöd av mindre betydelse, enligt de s.k. de minimis-reglerna. Jag tror inte att näringsutskottet, som skall behandla lagförslaget, behöver lägga ner alltför mycket tid på den allmänna näringspolitiken, utan det kommer säkert upp i andra sammanhang, men när det gäller den här lagen är det några saker som jag tänkte påpeka som har lite att göra med terminologin. Det finns ju i EU-sammanhang en hel rad av olika stöd: stöd till miljöskydd, undsättnings- och omstruktureringsstöd, stöd till forskning och utveckling osv. Här i lagförslaget talar man om startstöd till småföretag, utvecklingsstöd och investeringsstöd, men sedan är det en något märklig systematik i lagförslaget.  I 1 § talas det om startstöd till småföretag; det återkommer sedan i rubriken till kap. 3: Startstöd till småföretag. Går vi till 8 § står det där: “kan beviljas startstöd, nedan  småföretagsstöd”. Då frågar man sig: varför inte använda det begrepp som egentligen finns i lagen, dvs. småföretagsstöd i stället för att ha dubbla begrepp här.  Det skulle i så fall betyda att det som det handlar om i detta sammanhang är investeringsstöd, småföretagsstöd och utvecklingsstöd. Om inte landskapsstyrelsen hä rkan svara på det, tycker jag att utskottet skall titta på den saken.

 

I allmänna motiveringen står det: “ärenden som gäller näringsstöd behandlas i en av landskapsstyrelsen tillsatt näringsstödskommission”. Jag undrar om det inte är fråga mera om beredningsarbeten än behandlingsarbete!

 

Sist och slutligen, herr talman, den sista paragrafen om straff ber jag att utskottet särskilt skall titta på; det gäller hela paragrafen och dess roll i straffrätten, i systemet, men också lite av formuleringarna. Det står att “den som med avsikt vägrar att till landskapsstyrelsen lämna uppgifter som begärs...” Jag frågar mig: Kan man vägra utan att ha avsikten att vägra? Vägrar man, så vägrar man och då har man väl den avsikten! Däremot kanske man lämnar felaktiga uppgifter, att man med avsikt gör det - det skulle vara mera relevant. Samtidigt undrar jag om detta att lämna uppgifter som begärts inte är ett alltför stort spelutrymme för landskapsstyrelsen, därför att det är ändå fråga om de uppgifter som man är skyldig att lämna i enlighet med denna lag. Det kan inte vara vilka uppgifter som helst.

 

Med dessa synpunkter ber jag att utskottet tittar nämare på den i för övrigt, som jag ser det, tämligen rutinartade lagstiftningen att anpassa näringsstödslagen till EU-bestämmelserna.

 

Ltl Sundback:

Herr talman!

Det skulle ha varit intressant att veta om landskapsstyrelsen räknar med att lagstiftningen överhuvudta­get kommer att ha någon näringspolitisk betydelse och i så fall vilken. Det är så att det man talar om här, dvs. små- och medelstora företag, är små och medelstora i en helt annan skala än den vi känner från Åland. Ett litet företag är ett företag som har mindre än 50 anställda och ett medelstort företag är ett som har mindre än 250, men mera än 50. Man undrar alltså på vilket sätt näringsstödslagen skall tillämpas på Åland. Här finns alla skärgårdskommuner uppräknade och deras stödnivåer, men kommer lagstiftningen överhuvudtaget att kunna tillämpas och vad skulle det i så fall vara för situationer som den blev aktuell i? Om det inte är så, skulle det vara väsentligt att landskapsstyrelsen förklarade hur man skall ha en effektiv näringsstödslag som ger åtminstone motsvarande förmåner till de enmansföre­tag och familjeföretag, som vi ändå har i stor utsträckning på Åland och särskilt i skärgården. På något vis verkar det vara mera liturgi än verklig näringspolitik, och man säger säkert att det beror på EU, datan eller någon annan högre makt, men jag tycker att det inte är tillräckligt, utan man borde komplettera resonemanget.

 

Det finns en annan närmast liturgisk upprepning. Det sägs att förslaget inte har några miljö- eller jämställdhetsmässiga konsekvenser. På något vis börjar det kännas väldigt meningslöst att vi har denna upprepning i nästan varje lagstiftning numera. Tanken var inte att det skulle bli en tom bokstav i våra  lagar utan att man faktiskt skulle ha någon form av mainstreaming när det gäller lagförslagen. Ser man teoretiskt på detta borde just en sådan här lagstiftning ha miljö- och jämställdhetskonsekvenser. Om den skulle stiumulera till ett ökat företagande måste det på något vis påverka miljön: ökade transporter, ökad exploatering av naturresurserna, mera byggnation osv. Här kan man tydligen inte ens på det teoretiska  planet komma fram till att det möjligen skulle ha några miljökonsekvenseer. Här önskar jag verkligen att lagtinget uppdrar åt landskapsstyrelsen att börja granska sina lagförslag ur miljösynvinkel, för om det är någonting som påverkar miljön måste det vara just näringsstöden. Därför borde de vara kopplade till miljöfaktorer och hur man alltså skall uppnå det som kallas hållbar utveckling. Det andra är frågan om jämställdhetsmässiga konsekvenser. Nu är det så att nästan all ekonomisk lagstiftning inom EU har som ett av förutsättningarna att förbättra kvinnornas lika ställning på arbetsmarknaden och inom företagandet. Åland är väl ändå inte så översållat av kvinnliga företagare! Den här lagstiftningen borde också sträva till att vi skulle få flera kvinnliga företagare.

 

Jag håller alltså inte med om påståendet - antagligen är det inte heller analyserat i landskapsstyrelsen - och jag menar att det är felaktigt. Om den här lagstiftningen har några effekter, så är det just miljö-effekter och jämställdhetsmässiga konsekvenser. Om den inte ökar kvinnornas deltagande i företagandet, så bevarar den ojämställdheten i samhället - och det är också konsekvens.

 

Landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson, replik:

Herr talman! Jag tror att ledamoten kanske förväntar sig mera av framställningen än vad den innehåller. De facto är det så att detta är en anpassning av befintlig lagstiftning. Man anpassar de stödnivåer vi har inom näringspolitiken till de nivåer som EU-kommissionen godkänner. När det gäller frågan om det överhuvudtaget kommer att ha någon näringspolitisk betydelse, kan jag säga att självklart kommer det att ha det och det kommer att ha en ännu större regionalpolitisk betydelse. Frågan var också: Hur skall lagen tillälmpas?  Jag kanske inte är rätt person att säga hur den kommande landskapsstyrelsen skall tillämpa detta, men jag utgår från att man kommer att tillämpa det ungefär på samma sätt som vi har gjort hittills, när det gäller att stimulera investeringar, när det gäller att stimulera till utveckling och ny-företagande inom näringslivet.

 

När det gäller definitionen på sidan 7 som ltl Sundback hänvisade till är det märk väl en definition av max-nivåer, hur stor omsättning man får ha i ett företag, hur många anställda man får ha i ett företag för att få stödnivåer till en viss procent. Det betyder inte att de företag som är mindre än 250 anställda inte får något stöd, utan tvärtom.

 

När det gäller det sista uttalandet är det klart att alla näringsverksamhet har miljömässiga och jämställdhetsmässiga konsekvenser, men det som var lagtingets beställning när landskapsstyrelsen skulle föra in den här typen av jämförelser var att man skulle jämföra mellan den nuvarande situationen  och den kommande situationen när den nya lagstiftningen träder i kraft. Som jag sade, är det en kontinuitet av det som man har hållit på med tidigare och ingenting nytt; därför blir påverkan varken mindre eller mera än vad den var tidigare. Jag tror alltså att ltl Sundback läser in lite mera än vad som finns i framställningen!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det liturgiska inslaget blir starkare när jag hör landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson! Det måste väl vara så att lagstiftningen skall bidra till förbättringar, inte till att eventuellt med hänvisning till tidigare lag bibehålla samma nivå, om man i fråga om jämställdheten tycker att det råder en uppenbar ojämställdhet inom t.ex. näringslivet; annars får vi väl vara nöjda med all lagstiftning som permanentar  nuvarande situation - den har inga jämställdhetskonsekvenser och är därmed tydligen bra enligt landskapsstyrelsen. Det borde tvärtom stå i alla lagförslag att det här ökar jämställdheten och garanterar

en hållbar utveckling. Jag delar inte den åsikten att det här är några teoretiska resonemang, utan för att det verkligen skall ha någon mening måste det förankas i verkligheten. Om det är att läsa ut mer av lagen, så ja! Jag tycker inte att vi skall lagstifta bara för lagstiftandets egen skull, utan jag hoppas faktiskt att det skall leda till konkreta reformer av vårt samhälle.

 

Landskapsstyrelseledamoten Anders Eriksson, replik:

Herr talman!

Det sistnämnda är vi helt överens om. Jag tycker inte heller att man skall lagstifta bara för lagstiftandets skull.  Som jag sade inledningsvis i min korta presentation av detta ärende: detta är ingen näringspoli­tisk linjedragning. Det har inte varit någon genomgripande revidering av hela näringsstödslagen, utan det är helt enkelt en, förenklat, teknisk anpassning av stödnivåerna till EU-nivå. Är det så att man vill slå fast en ny näringspolitik, att man vill ha en totalrevidering av den, tänker inte jag en minut i tolv i  mitt ämbete drar igång det, utan det är någonting som den kommande landskapsstyrelsen helt säkert kommer att göra - en landskapsstyrelse som jag kommer att ha stort förtroende för.

 

Ltl Svensson: Herr talman!  Jag ber att få instämma i ltl Sundbacks påpekanden om miljö- och jämställdhetsaspekter på näringslagstiftningen.

 

TALMANNEN: Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredrages för första behandling ärende nr 3:

 

Lagutskottets betänkande nr 1/1999-2000 om godkännande av vissa bestämmelser i avtalet med Rumänien för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst. (RP nr 1/1999-2000).

 

Först tillåtes allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. LO förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Om sådant förslag inte väcks eller inte vinner understöd av tillräckligt många ledamöter förklaras första behandlingen avslutad utan att annat beslut fattas. Vinner förslaget tillräckligt stöd remitteras ärendet till stora utskottet.

 

Diskussion. Ingen diskussion.  Väckes förslag om remiss till stora utskottet? Förslag om remiss till stora utskottet väcks inte. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Föredrages för första behandling ärende nr 4:

 

Lagutskottets betänkande nr 2/1999-2000 om godkännande av vissa bestämmelser i avtalet med Slovakien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt beträffande skatter på inkomst. (RP nr 2/1999-2000).

 

Först tillåtes allmän diskussion; efter avslutad diskussion kan enligt 54 § 2 mom. LO förslag väckas om att ärendet skall remitteras till stora utskottet. Om sådant förslag inte väcks eller inte vinner understöd av tillräckligt många ledamöter förklaras första behandlingen avslutad utan att annat beslut fattas. Vinner förslaget tillräckligt stöd remitteras ärendet till stora utskottet.

Diskussion. Ingen diskussion.  Väckes förslag om remiss till stora utskottet? Förslag om remiss till stora utskottet väcks inte. Ärendets första behandling är avslutad.

 

 

Antecknas från tilläggslista till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Av lantrådskandidaten Roger Nordlund överlämnat i 64a § 4 mom. lagtingsordningen avsett förslag till landskapsstyrelse jämte handlingsprogram.

 

Ärendet kommer att tas upp vid lagtingets plenum onsdagen den 1.12.  Talmannen kan dessutom informera att talmanskonferensen förslår att den diskussion som följer av lantrådetskandidatens förslag skall hållas vid plenum torsdagen den 2.12 kl. 9.30.

 

Lagtinges nästa plenum är onsdagen den 1.12. kl. 13.00. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl. 13.44).

 

 

Originalfil