Stenografiskt protokoll från plenum den 4 mars 2002 kl. 1300.

Ljudinspelningen saknas.

PLENUM den 4 mars 2002 kl. 1300.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl Wiklöf).

29 lagtingsledamöter närvarande.

 Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Wiklöf på grund av privata angelägenheter. Beviljas.

 

Herr landshövdingen:

Fru talman!

Jag ber att till lagtinget få överlämna republikens presidents framställning om godkännande dels av den Europeiska sociala stadgan, dels av Europaavtalet med Ungern, dels Europaavtalet med Tjeckien, dels Europaavtalet med Slovakien, dels Euorpaavtalet med Rumäninen, dels Europaavtalet med Polen och dels Europaavtalet med Bulgarien samt dels avtalet mom handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Sydafrika, å andra sidan.

 

TALMANNEN: Herr landshövdingen! Lagtinget kommer att i vederbörlig ordning behandla republikens presidents framställning.

 

Meddelande

Meddelas att den allmänna motionstiden, som inleds i och med att vårsessionen vidtar, utlöper tisdagen den 14 mars 2002 kl. 12.00. Antecknas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Finansutskottets betänkande nr 2/2001-2002 angående bildande av ett bolag för att förvalta av landskapet ägda fastigheter. (HM nr 18/1999-2000).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 11.3. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 2:

 

Finansutskottets betänkande nr 3/2001-2002 angående stöd för utbyggnaden av bredbandsnät i Mariehamn. (HM nr 34/1999-2000).

 

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 11.3. Godkänt.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 3:

 

Finansutskottets betänkande nr 4/2001-2002 angående försäljning av landskapets område på Svinö till Mariehamns stad. (HM nr 36/1999-2000).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till måndagen den 11.3. Godkänt.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 4:

 

Kulturutskottets betänkande nr 1/2001-2002 angående etermediepolitiskt program för landskapet Åland. (M nr 2/2000-2001).

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Kulturutskottets betänkande nr 1/2001-2002 angående etermediepolitiskt program för landskapet Åland. (M nr 2/2000-2001).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Strand:

Fru talman!

Kulturutskottet har behandlat det etermediepolitiska programmet för landskapet Åland vilket överlämnades till lagtinget i form av ett meddelande. Programmet behandlar flera olika områden.  Begreppen public-service, finansieringsprinciper, digital digitala tv-sändningar, programrättsområden och mycket annat som utskottet har kommit i kontakt med under behandlingen av ärendet. Det har inte varit helt lätt att sätta sig in i allt. Speciellt gäller det de olika tekniska lösningar som vi här fått presenterade.

 

Förrän jag går vidare så vill jag först passa på att tacka utskottet för ett konstruktivt framåtsträvande arbete med detta ärende. Trots många olika åsikter under arbetets gång så har vi fått ihop ett enigt betänkande, vill jag ha sagt.

 

Fru talman!

Även om utskottet föreslår att landskapsstyrelsen skall komma tillbaka med ett nytt meddelande under år 2002 så bör man inte på något sätt se det som en bakläxa. Utan det har i utskottsbehandlingen framkommit en del oklarheter som vi anser att landskapsstyrelsen bör reda ut. Det har också debatten under senaste tiden visat.

 

Utskottet har konstaterat att definitionen av begreppet public service varierar i olika länder. Trots att definitionen varierar så finns det i Norden grundläggande likheter som redaktionell självständighet, stödet för demokratiska värden, rikstäckande sändningar, främjande av den nationella kulturen och de nationella språken samt erbjudandet av ett brett programutbud.

 

Utskottet konstaterar vidare att Ålands radio och TV har ett public service uppdrag och skall därför slå vakt om yttrande- och åsiktsfriheten samt garantera den redaktionella friheten.

 

I syfte att stärka principerna om public-service samt möjliggöra avtal om public-service uppdrag med andra bolag än Ålands radio och TV föreslår utskottet att landskapsstyrelsen överväger, märk väl, överväger möjligheten att definiera principerna om public service i lag.

 

Fru talman!

När det gäller programutbudet anser utskottet att det i stort set överensstämmer med de antagna målsättningarna i 1995 års program. Vidare har konstaterats att det är främst är barn och utbildningsprogram som inte har förverkligats. I utskottsbehandlingen har även framkommit att det handlat om brist på resurser för att kunna förverkliga denna typ av program.

 

Beträffande TV-sändningar så anser utskottet att den verksamheten tillsvidare skall skjutas på framtiden då produktionen är dyr. Om TV-produktionen så småningom inleds så föreslår utskottet att andra program  än nyheter prioriteras, t.ex kunde olika veckomagasin med aktuella samhällsfrågor vara ett alternativ.  

 

En majoritet i lagtinget antog i samband med budgeten för år 2002 en stor förhöjning av TV-avgiften. Syftet var att i större utsträckning finansiera programverksamheten med licensmedel. Här kan sägas att utskottet ifrågasätter om benämningen TV-avgift är lämplig. Den frågan kom också upp här i debatten tidigare och landskapsstyrelsen bör titta över den. Kan man få 10 000 hushåll istället för dagens 8000 att betala licens så ökarintäktssidan med 2 miljoner; tillsammans med den miljon som licensförhöjningen ger skulle det totalt göra 3 miljoner. Det här kanske kunde räcka till barn- och utbildningsprogram.  Är det så att man lyckas fullt ut med det här tycker jag att man seriöst borde se om man kan gå tillbaka till en lägre licens.

 

Landskapsstyrelsen säger i sitt meddelande att man skall utreda finansieringen av Ålands radio och TV. Ett alternativ sägs vara en fond. I debatten i samband med remissen efterfrågades hur en sådan kunde fungera. Var det på avkastningen från kapital som man skulle finansiera verksamheten? Det skulle ha krävt en enorm kapitalinsats, men det var inte tanken, utan man skulle ha den finska modellen att årligen överföra budgetmedel till en radio- och TV-fond. Det skulle alltså finansiera public service-verksamheten.

 

Utskottet anser för övrigt att programverksamheten till huvuddelen skall finansieras med licensmedel, märk väl, till huvuddelen; det finns möjligheter till annan finasiering också.

 

Fru talman!

På Åland har vi idag en för Norden ovanlig situation då Ålands radio- och TV äger distributionsanläggningen.  I utskottet anser vi att en uppdelning av programproduktionen och distributionen vore det bästa. I Norden och Europa är infrastrukturen vanligtvis samhällsägd genom en oberoende instans som inte själv bedriver radio- och TV-verksamhet. Ett av syftena med uppdelningen är att alla aktörer skall ha tillgång till distributionsanläggningarna på lika villkor. Då skulle även Ålands radio och tv i huvudsak kunna jobba med licensfinansierad programverksamhet. Om programproduktionen och distributionen skiljs åt så bör det göras på ett kostnadseffektivt sätt.  Här finns olika lösningar. En uppdelning skulle innebära att distributionsbolaget kan göra upp avtal även med kommersiella TV-kanaler utan att det berör Ålands radio och TV, som har ett oberoende public-service uppdrag.

 

Till sist till de oklarheter, som främst fick utskottet att begära ett nytt meddelande. I landskapsstyrelsens meddelande finns olika förslag till utredningar. Dessa kan säkert bli intressanta men utskottet konstaterar att det behövs tydligare och klarare mål för etermedieutvecklingen på Åland. Beslut bör fattas om vilket TV-utbud - det har varit aktuellt i debatten sedan vi tog meddelandet - som Ålands radio- och TV skall erbjuda de åländska konsumenterna i samband med övergången till digitala TV-sändningar samt vilka strategiska beslut som fodras för att säkerställa tittarna detta utbud. Under behandlingen har framkommit att det finns flera vägar att gå när det gäller digitala sändningar. Ingen har dock klart kunna säga vad som är bäst och vad som gäller för Ålands radio- och TV. Jag vet att man har haft en principdiskussion på sista tiden, men det här bör landskapsstyrelsen reda ut och komma tillbaka till lagtinget med klara och raka besked.

 

Det råder även oklarheter om den etermediepolitiska strategin för att trygga utbudet av svenska TV-program. Landskapsstyrelsen bör klargöra om nuvarande villkor för att ta emot TV-program är tillfredsställande eller om det finns anledning att sträva till att bli ett eget programrättsområde.  Dagens situation bygger på en överenskommelse från sextiotalet. Frågan är om det här är en långsiktig lösning. Jag har förstått att man nu har hittat någon form av lösning, men det kan landskapsstyrelsen i så fall redogöra för. Lagstiftningsmässigt är Åland ett eget radio- och TV-land, medan man hör till Finland när det gäller programrättsområde.

 

Slutligen så är det viktigt att bestämma om det är landskapsstyrelsen eller Ålands Radio och TV som bär ansvaret för genomförandet av strategierna.

 

 

 

Ltl Svensson:

Fru talman!

Kulturutskottet kunde, som utskottsordföranden visade, enigt omfatta principerna i landskapsstyrelsens etermediepolitiska program men menar att det behövs en uppföljare rätt snart beträffande strategier för den tekniska utvecklingen.

 

I utskottet var vi också eniga om att läget inom det tekniska området var oklart. Hur den digitala tekniken ska utnyttjas finns det varierande signaler om. Desto viktigare är det att analysera situationen.

 

Kulturutskottet bedömde liksom landskapsstyrelsen att det i den rådande situationen inte är lämpligt att satsa på utveckling av åländsk public service-TV. Det kostar för mycket. På Färöarna, med en dubbelt större befolkning än Åland, betalar den som vill ta emot både egen radio och TV årligen drygt 335 euro, eller över 2 000 mk i vår tidigare valuta, i licensavgifter. Ändå krävs det reklam, intäkter från spel och tillskott från den offentliga kassan för att få det att gå ihop. Dessutom hjälper nordiska TV-bolag till med gratis dokumentärprogram. Och Färöarnas TV kämpar hårt med ekonomiska problem för att komma upp till den kvalitet på programmen som tittarna kräver.

 

Fru talman,

Det viktiga nu är att säkra tillgången på Åland av public service-TV och public service-radio  på svenska från Sverige och Finland.

 

Det är ett centralt budskap i betänkandet att Ålands radio måste få möjlighet att utveckla sitt programutbud i radion.  Detta ställer krav på bättre ekonomi och bättre teknik. Det finns en opinion som tycker att radioutbudet kunde vara mer modernt, vad man nu menar med det.

 

Vid Rundradion i Helsingfors anser utvecklingsavdelningen att public service-radion definitivt har en framtid. Men den är hela tiden tvungen att anpassa sig till den rådande verkligheten. Får utvecklingen fortsätta obehindrat blir kommersiell radio dominerande, spår man vid Rundradion i Helsingfors.

 

Fru talman,

Sveriges Radio inledde digitalsändningar 1995, men slutdatum för de analoga FM-sändarna i radio finns inte.

 

En parlamentarisk utredning av framtiden för digital sändningsteknik för radio förväntas avge betänkandet till årsskiftet. Kommersiell radio släpps in i utvecklingsarbetet tidigast 2003.

 

Digital Audio Broadcasting, DAB, är den europeiska standarden för digitalradio sedan 1994. DAB ger plats åt flera kanaler i samma frekvensutrymme. Med DAB kan man också att starta tillfälliga kanaler, på Åland för till exempel lagtingsdebatter och speciella evenemang. Tekniken ger radion samma ljudkvalitet som en cd, även i bilen, och tilläggstjänster som text, bild och grafik, hävdas det. Speciella DAB-mottagare krävs. Vid Sveriges Radio tror man att det tar 10-15 år innan landets  alla radioapparater bytts ut mot DAB-mottagare. I dag kostar den billigaste DAB-mottagaren 2 000 kr — på tok för dyrt. 75 kr anses vara ett lämpligt pris. Men inget händer tydligen på den fronten innan tillverkarna fått klara signaler om framtiden.

 

Fru talman,

Tittarna kan i princip få digital-TV via marknätet, kabel eller satellit. I alla tre fall krävs en mottagningsbox som kopplas till den gamla TV-apparaten.

 

Hittills har några få europeiska länder angett slutdatum för analoga sändningar. Finland ligger i täten med beslutet att stänga det analoga TV-nätet 2006.

 

Sveriges digital-TV-kommitté anser att det analoga marknätet kan stängas 2007. Teknikbyte betecknas som oundvikligt och sägs innebära fördelar för både konsumenter och företag. Samma utrymme som i dag krävs för en kanal räcker med den digitala tekniken till 6 kanaler, har man uppgett.

 

Det finns plats för fler kanaler och tittarna ska då kunna välja mellan flera olika alternativ. På sikt kan tittaren göra sin egen programtablå, betala räkningar, skicka e-post, handla och svara på annonser via fjärrkontroll.

 

Kommittén föreslår att nordiska public service-kanaler — utanför TV-avgiften — ska vara kostnadsfria. Det här möjliggör uppenbarligen att Åland får samma tillgång till Sveriges public service-TV på Åland som i dag, på basen av samma avtal som gäller nu. Tillsvidare är den storslagna satsningen på marksänd digital-TV i Sverige är ett dyrt kommersiellt fiasko. Kritiker ser ännu ingen vändpunkt för detta.

 

Sveriges digital-TV kallas redan tekniskt föråldrad. Finlands markbundna digital-TV sägs vara av en långsiktigt bättre sort. Därför satsar Sony på att göra en digital-TV-apparat anpassad efter det finländska systemet, med inbyggd box.

 

Från april ska reklam släppas in i själva programmen i TV4, som finns med i det planerade  public service-knippet. Dagens regler tillåter bara reklam mellan programmen. Eftergiften till TV4 innebär preliminärt att tillåta reklam var fyrtiofemte minut i filmer och i underhållningen var tjugonde minut. Kritiker anser att detta omöjliggör konstnärlig uppbyggnad av underhållningsprogram.

 

Fru talman,

Public service och dess förhållande till reklam kanske luckras upp på grund av de stora kostnaderna för dels teknikväxling och dels det ökade programutbud som ny teknik medger.

 

Beslut som rör reklam i public service-systemen måste övervägas mycket noga, så att inte den integritet som finns i detta utbud i dag försvagas. Det kräver framtidsinriktad utveckling av redaktionernas programarbete.

 

Public service är, som kulturutskottet konstaterar, ett ganska luddigt begrepp. Låt mig som avslutning bidra med några nyligen uttalade definitioner:

 

Det handlar om att tycka om och respektera människor. Alla människor, oavsett ålder, kön, utbildning, ursprung eller intressen.

 

Public service är en idé som ligger till grund för det samlade utbudet. Tillgänglighet, alla ska kunna lyssna. Integritet, inte beroende av kommersiella och politiska intressen. Trovärdighet och mångfald.

 

Public service är en funktion, inte en institution — ett pedagogiskt och demokratiskt verktyg för publiken att få fakta, förståelse och insikt. Public service ska vara en gemensam erfarenhetsyta för hela folket.

 

Kanske är uppgiften ändå inte konstigare än att någon måste vara vuxen och ta ansvar i en värld där alltmer kretsar kring snabba vinster och det mest avundsvärda är att vara 20 år och någonting.

 

Bredd och nåbarhet är grunden. Uppgifterna är att informera, underhålla och — ja faktiskt — också att undervisa. Public service ska stå som garant för den journalistiskt kritiska debatten i samhället.

 

Ltl Sundback:

Fru talman!  

När den förra landskapsstyrelsen avgick rådde en ganska stor oenighet om public service i relation till Åland radio- och TV:s verksamhet. Det mesta ifrågasattes då, både programverksamhetens finansiering, produktionens effektivitet osv. Det var företrädesvis ganska unga människor som kritiserade Ålands radio- och TV. Det har givit mig anledning att tro att det beror på att det är en generation som har vuxit upp med ett dubbelt utbud i etermedia, dvs. inte bara public service radio- och TV, som de flesta av oss som sitter här har fostrats med genom vår barndom när det inte fanns så många kanaler och program att välja på. Då var allt faktiskt i stora drag samhällsägda produktionsbolag, medan på åttiotalet och framför allt på nittiotalet har det funnits ett stort dubbelt utbud också av program som produceras av internationella kommersiella bolag. Jag tror att det är så i dag att många medborgare inte är helt medvetna om när de tittar på program som produceras av kommersiella bolag och när de tittar på public service-bolag, eftersom man via kabelnäten och delvis via parabol ser både och. Detta gör att det är ganska komplicerat att diskutera de här frågorna.

 

Mina kolleger från kulturutskottet har redan hållit förtjänstfulla inlägg om olika aspekter på mediefrågan. Jag tänker för min del koncentrera mig på public service-begreppet. Sedan vill jag ta upp några synpunkter på övergången till digitala TV-sändningar och till sist någonting om Ålands radios programverksamhet.

 

Kulturutskottet har nu nått enighet om det som också landskapsstyrelsen anser, dvs. att Ålands Radio och TV har ett public service-uppdrag. Då är frågan: Var är detta magiska ord public service? Det svenska uttrycket ”en radio och TV i allmänhetens tjänst” har inte ännu slagit igenom utan vi fortsätter att använda public service. Ltl Hasse Svensson var inne på några rätt så intressanta definitioner, men det vanliga är ändå att man brukar försöka förstå begreppet utgående från den utveckling som har skett, och då betonar man det som sades här av utskottets ordförande, nämligen att programmen som produceras skall geografiskt spridas rättvist inom det område där man verkar. Det skall vara fråga om redaktionellt oberoende, dvs. journalisterna arbetar utgående från journalistiska principer, inte från något partis intresse eller något företags intresse. Det skall också vara ett mångsidigt programutbud. Det skall vara allt från nyheter till underhållning, utbildning, sport, debattprogram osv. Programmen skall ha en hög kvalitet. Med det avses att man skall ha professionella journalister och andra professionella som producerar programmen i så hög grad som möjligt. Men normalt är att public service-bolagen också har ett minoritetsansvar, dvs. att producera program på andra än det nationella språket och för grupper som hör till olika minoriteter samt att verksamheten skall finansieras med avgifter. Detta just för att garantera ett så stort oberoende som möjligt av ägarna, som i det här fallet är politiska instanser eller staten eller landskapsstyrelsen eller lagtinget, hur man nu vill uppfatta att ägarna skall definieras.

 

Radions och tevens guldålder som public service-bolag har gjort att den kommersiella och internationella utvecklingen ganska kraftigt också har påverkat nuvarande situation för de statliga bolagen.

 

Om vi översätter det här till åländska förhållanden betyder det att Ålands Radio och TV skall sända ett stort programutbud över hela Åland med hög kvalitet. Vi har inte egna TV-sändningar inom ramen för vårt public service-bolag utan vi förmedlar program. Det är de program som sänds över Smedsböle som är s.a.s. de public service-program som också Ålands Radio och TV sänder. Vi har för närvarande tre frekvenser och kvaliteten är inte särskilt bra. Under årens lopp har det kommit fram en hel del kabelbolag som sänder betydligt mer program än det som sänds över Smedsböle. Det är faktiskt så att det är bara en minoritet runt 30-40 procent som ser på Smedsbölesändningarna.

 

Landskapsstyrelsen och kulturutskottet anser då att vi i framtiden skall garantera TV-sändningar på svenska via Smedsböle. Då är det så att den digitala tekniken gör att vi mot dagens tre kanaler kommer att kunna se mellan 12-15 program på dessa tre frekvenser. Då är frågan vilka program vi skall välja. Jag tycker för min del att det är ganska enkelt, om man ser på just public service-uppdraget, att vi skall sända Sveriges TV1 och Sveriges TV2 samt Sveriges TV4. Från öst har den finlandssvenska TV:n nu en egen kanal, en ”digiteve”, som det heter på finlandssvenska och den tycks faktiskt redan ha haft en viss framgång. Det är ett intressant minoritetsexperiment, eftersom man länge i Svenskfinland har diskuterat om de finlandssvenska sändningarna skulle gå i de allmänna nationella kanalerna eller om man skulle ha en separat kanal. Man sade länge som så att det var viktigt att finlandssvenskarna syntes i de allmänna kanalerna för att inte bli som någon slags sekteristisk del av befolkningen. Men nu verkar man mogen för en helt svensk kanal och jag tror att den kommer att bli rätt så framgångsrik, för det finns ett gediget programarbete bakom den. Det är också skäligt att sända de finskspråkiga kanalerna Finlands TV 1 och 2. Men sedan finns det då sex kanaler till. Det finns vissa teknikbegränsningar som har med kostnaderna att göra, hur fritt man kan välja, men det är alltså vår sak att ta ställning till det ytterst här i lagtinget: hur mycket pengar och personal vill vi satsa? Det kommer att vara åtminstone tekniskt möjligt att bredda grundutbudet av svenska och också andra TV-kanaler över Smedsböle i det grundutbud som Ålands Radio och TV skall bjuda alla på Åland för samma licenspenning.

 

När det sedan gäller radions program är det så i dag att vi via Ålands radio kan höra fyra rikssvenska program, två finlandssvenska program och ett finskspråkigt Radio Suomi. Då är det så att om Åland också skall leva upp till sitt minoritetsansvar måste vi ta ställning till det som kallas Radio Suomi. Vi har hört en representant för de finskspråkiga på Åland som säger att Radio Suomi är den enda finskspråkiga kanal som man kan höra på Åland fullt ut och att det för många är en viktig källa till information och en möjlighet att lyssna på sitt modersmål. Det är faktiskt så att de finsktalande på Åland också har möjlighet att lyssna på de finskspråkiga programmen i Sveriges P2, så de finsktalande på Åland lyssnar på program österifrån och västerifrån, men egentligen är public service-uppdraget att producera finskspråkiga program också. Den frågan har väl aldrig någon ens vågat ställa här: skall det ges finskspråkiga program om Åland till finsktalande som bor på Åland? Det är egentligen uppdraget. Det är väl en kompromiss att åtminstone göra finskspråkiga program tillgängliga också för dem som bor på Åland. Utskottet har inte haft några större invändningar mot det utbud i radio som finns i dag.

 

Det som är viktigt nu när det gäller TV-frågan är att debatten vidgas och att ålänningarna får information och fakta, för det behövs ganska mycket information för att man skall kunna ta ställning i den här programfrågan. Jag tycker själv att här har Ålands radio en uppgift att ge mera information om vad det egentligen gäller. Det är viktigt att framhålla att det är just det grundutbud som skall ges via Smedsböle som vi skall ta ställning till och inte det som sänds i kabel eller som man tar in via parabol.

 

Sedan några kommentarer om Ålands radios programverksamhet. Det är många som anser att radion har för mycket programtid och att det gör det svårt för att fylla tiden med kvalitetsprogram. Till det tycker jag att man helt allmänt kan säga att så här är nog fallet nästan för alla etermedia i dag. Det finns så mycket teknik som man kan använda för att distribuera program, men det som kostar är personal och upphovsrätter. Här är vi på Åland lika illa ute som många andra. Om man är villig att satsa mycket pengar kan man naturligtvis också höja kvaliteten i utbudet. Sedan kan man alltid diskutera kvaliteten. Men om man jämför med det som sades i det första mediapolitiska programmet från 1996 saknas det program som man då redan ansåg att skulle sändas i Ålands radio. Det är framför allt, som också utskottets ordförande var inne på, ett återkommande samhällsprogram som skulle innehålla, debatt och kritiska analyser av samhällsutvecklingen. Det saknas också, vilket stör mig, uppläsningsprogram av litteratur av åländska författare. Radions uppgift var en gång i tiden att lansera ett sorts riksspråk. Viktigt har just varit detta med uppläsningar. Det är ett fantastiskt sätt för litteraturen att via radion komma in i folks vardagsrum, men det har vi ännu inte. Vi har inte heller tillräckligt med barnprogram, ungdomsprogram och vi har inte tillräckligt med utbildningsprogram. Om programmen skall kunna skapas inom ramen för Radio Åland måste det mera pengar till, för programtid finns det. När Radio Åland blev åländskt var sändningstiden 4 timmar och i dag är den 16 timmar. Antalet redaktörer har inte ökat i samma antal som antalet sändningstimmar. Man kan också titta på sändningstiden. En nyligen gjord utredning visar att efter klockan sju är det nästan ingen som lyssnar på Ålands radio; däremot är lyssnarsiffrorna höga rent generellt, men särskilt under nyhetssändningarna och jag tror faktiskt också att siffrorna är rätt goda när det gäller sändningarna från lagtinget. Det visar på att ålänningarna är intresserade av samhällsfrågor och debatt. Därför är radion en viktig del av den demokratiska samhällsutvecklingen på Åland. När man diskuterar medier i allmänhet har jag framfört den tanken att Radio Åland borde sända mycket mera på helgerna av det skälet att då utkommer inte några tidningar och då har de flesta betydligt mera tid att lyssna på radion. Det är också allmänt känt att medierevolutionen där marknaden och speciellt stora internationella bolag dominerar inte ger ett större utbud av program utan tvärtom det ökar likriktningen i programutbudet, och medborgarna i lokalsamhället är alltid intresserade av lokala nyheter. Det är det som ligger nära till, det är det som man förstår och det är också det som känns mest relevant mot bakgrund av de stora internationella bolagens programpolitik.

 

Till sist, fru talman, har jag den synpunkten att det skulle vara värdefullt om det fanns en särskild redaktion i skärgården. Detta har inte bara att göra med antalet program som sänds från skärgården eller från fasta Åland eller från staden, utan det har också att göra med vikten av att vi utlokaliserar tjänster och verksamheter från centrum. Jag tror för min del att det skulle vara av stor vikt både för radion och för skärgården.

 

Som en sammanfattning, som jag kommer att presentera åtminstone för styrelsen i mitt parti om vår syn på den framtida programpolitiken, tycker jag att det är fråga om tre viktiga mål. Det ena är att vi nu slår fast public service-uppdraget och att vi inte igen s.a.s. börjar från början, utan att vi kan gå vidare härifrån. Det har trots allt visat sig att public service har en styrka som står sig på grund av att medborgarna upplever dessa media som tillförlitliga. Det måste vi slå vakt om. Sedan kan det finnas kommersiella bolag som håller på med sin underhållningsindustri, men vårt uppdrag är att slå vakt om public service-uppdraget. Det andra är att vi skall trygga de åländska tittarnas rätt till public service-TV på svenska också när digitaliseringen är genomförd. Det tredje är att vi skall försöka utveckla Ålands radios programverksamhet så att den ytterligare stärker, som det sägs någonstans, samhörigheten och den åländska identiteten.

 

Ltl Sundman:

Fru talman!

Jag vill börja med att säga att jag är både missnöjd och nöjd med utskottets arbete. Nöjd är jag med den delen där man avslutar och säger att man i princip återremitterar en del av meddelandet för att landskapsstyrelsen skall komma tillbaka med ett meddelande med ett innehåll som kan läggas till grund för en plan för utveckling av radio- och TV-verksamheten på Åland på medellång sikt. Jag är också nöjd med vissa saker i betänkandet. Jag tycker att utskottet verkligen har satt sig in i frågorna.

 

Jag är lite missnöjd när det gäller mina ”käpphästar”. Det ena är licensfrågan. Jag har ett antal gånger påtalat orimligheter med att ta ut en avgift som man kallar för TV-avgift och som man måste betala om man har TV-mottagare men sedan använder man pengarna till radioproduktion till absolut största delen. Jag har pratat för en annan typ av system, en avgift för alla hushåll eller en typ av skatt eller att man tar det här från skattekakan. Det finns vissa funderingar i betänkandet och i landskapsstyrelsens meddelande att man skall titta på den frågan, så jag hoppas att man löser frågan, men jag hade hoppats att den skulle ha varit löst i meddelandet.

 

Den andra käpphästen är Radio Suomi, den finskspråkiga kanal som Ålands Radio och TV sänder ut till ålänningarna, där jag har sagt att Radio Suomi mycket väl kan sändas ut, men den borde i första hand ge plats för den andra åländska kanalen Radio Väst eller de andra åländska kanalerna. Vi bör inte uppta fulleffektsfrekvenser med helt finskspråkig kanal; därvidlag tycker jag att utskottet kanske har lämnat frågan därhän, man har inte utrett det till botten huruvida man kunde använda Ålands radio som nödsändningskanal i stället, vilket måste var tekniskt möjligt. Vi flyger till månen, så vi måste kunna ändra frekvensen på det här också. Det hade jag hoppats att utskottet skulle ha tagit tag i.

 

Det finns också några andra saker som jag föreslog i den tidigare debatten att man kunde titta på: vad det skulle kosta för Ålands radio att sända på två frekvenser för att få en frekvens för de unga och en frekvens för de äldre. Vi har gett Ålands Radio och TV ett omöjligt uppdrag i dag att sända en radio som passar alla åldrar. De säger själva att detta är omöjligt. Det skulle inte behöva bli så mycket dyrare utan kunde kanske göras innanför ramarna, om man inte krånglar till det, vilket man tyvärr ofta vill göra.

 

Fru talman!

Jag skall uppehålla mig lite vid TV-frågan, frågan om digitalmarksänd TV. Jag vill börja med att kasta in brandfackla och ställa frågan: Skall vi överhuvudtaget satsa på marksänd digital-TV? Det finns i dag fyra sätt att distribuera TV-signal till de åländska hushållen. Det är främst via satellit, att vi har en parabol, där vi tar emot TV-kanalerna. Det är via marksändningar, som vi diskuterar. Det är via kabelnät. Det är via bredband, ADSL, via fiberoptik och telefonkabelpar. Det speciella med Åland är att 70 procent av hushållen är anslutna till ett kabelnät; 70 procent har alltså redan en bärare. Detta är en hög siffra jämfört med Finland och Sverige, där jag inte känner till siffran, men den torde ligga kring 10-15 procent. Eftersom 70 procent är anslutna återstår 30 och av dessa 30 kanske en viss del är ointresserade av TV och en del har egen parabol och tar ner de här kanalerna redan. Då är frågan för hur många procent av Ålands hushåll vi bygger marksänd TV för många miljoner. Det är kanske inte alls till någon nytta – det blir en gigantisk flopp som det har blivit i Sverige. Det är nämligen så att kabelnäten är inte beroende av marksänd TV. De kan ta ner TV-signalen från satelliter eller de kan ta TV-signaler via fiberoptik direkt från Sverige eller internt på Åland, de behöver inte marksänd TV. Om man diskuterar ”must carry”, dvs. att man tvingar kabelbolagen att återutsända marksänd digital-TV, så kunde man också ha en must carry för kabelbolagen men säga bara vilka kanaler, inte ange distributionssättet.

 

En ytterligar möjlighet, som snart täcker hela Åland, är just att sända ut via fiberoptik och sedan sista biten med telefon, någonting som så gott som alla hushåll har i dag. Det är en teknik som är på kommande, den kanske inte i dag är exakt lika bra som digital-TV, men det utvecklas som sagt hela tiden och i takt med att kapaciteten ökar för hur mycket man kan tvinga genom en telefonkabel så kan man också se på TV genom telefonkabel.  Jag har själv sett en långfilm och det var en alldeles utmärkt kvalitet på den filmen, både ljudmässigt och bildmässigt.

 

Jag skulle alltså vilja påstå att den lämpligaste ersättaren av dessa fyra för marksänd digital-TV är parabol. Nästan alla de kanaler som vi pratar om finns i dag i luften via satellit. Det finns framför allt etablerad teknik som används och säljs både i Finland och Sverige. Problemet med Åland är att vi blir i kläm i programrättsområdena. Hos det ena finns i dag två alternativ om du vill ha digital-TV. Hos det ena får man fullt ut det som man får i Sverige; hos det andra hamnar man lite i kläm eftersom man får delvis det svenska men inte fullt ut, man får alltså inte Sveriges TV 1, TV 2, TV 4 och TV 5, men det här är bara en fråga om rättigheter, det är bara en fråga om vad du har för kort i din mottagare som kodar av sändningen. Ponera då att landskapsstyrelsen och Ålands Radio och TV skulle hjälpa till att förhandla om det här, så skulle ålänningarna kunna ha en parabol och ta ner alla de kanaler som man vill sända ut via marksänd digital-TV. Egentligen är det inte svårare att ställa in en parabol än att ställa in en antenn, så det är samma utrustning. Du måste ha en s.k. digitalbox i båda fallen. Det tycker jag att man måste utreda. Man kan inte bara se till en bärare utan vi i Ålands lagting måste se till alla möjligheter. Jag håller alltså inte med ltl Sundback om att vi bara skall se till Ålands Radio och TV och vad man kallar Smedsbölesändaren utan vi msåte ta hänsyn till andra distributionssätt eftersom vi kanske gör bort oss annars, det blir inte använt.

 

När det sedan gäller vilka kanaler man skall sända ut finns som jag sade så gott som alla kanaler i etern via parabol, åtminstone de kanaler som hittills är kända och jag tror att utvecklingen går dithän att man också börjar sända marksända kanalerna via parabol för att alla skall ha tillgång till dem, t.ex. SVT:s samtliga kanaler finns i dag via satellit, också SVT Extra, som det har varit tal om. Diskuterar man det marksända utbudet som planeras finner jag det mycket märkligt att man på något vis skulle prioritera finskspråkiga kanaler framom svenskspråkiga framom svenskspråkiga. Det är så i dag att i det marksända nätet i Sverige har man, förutom SVT:s kanaler, TV 4, TV 5 och sedan har man engelska kanaler, typ Discovery med svensk text, alltså svenskspråkiga kanaler. Nog måste det aboslut vara så att vi först skall ha ett sådant brett utbud av svenskspråkiga kanaler innan vi börjar ge bort eterutrymme åt finskspråkiga kanaler. FST:s kanal är en svenskspråkig kanal, skall vi hoppas, så den kanske borde vara med, men att prioritera bort en svenskspråkig kanal och ta in Finlands TV 1 och TV 2 är för mig främmande. Det är också främmande för mig att prata om ansvar för en finsk minoritet på Åland; i så fall har vi nått mycket längre i autonomibygget än vad jag vet om! Den dagen vi är självständiga kanske vi får något slags minoritetsansvar. Men än så länge är det en finskspråkig majoritet som vår självstyrelse är till för att skydda oss från – minoritetsskydd.

 

Avslutningsvis vill jag påpeka att när vi diskuterar etermedieutbudet måste vi också ta hänsyn till de kommersiella kanalerna. Det är så att de svenska kanalerna TV 3, TV 4, TV 5 plus dessa med svensk text blir allt viktigare för tittarna på Åland också. Dessa tillsammans är populärare än Sveriges Televisions kanaler i dag, de är populärare än public service och man får inte lämna dem därhän i den offentliga debatten. Fastän det handlar om kommersiella bolag som avtalar saker med varandra bör vi i Ålands lagting förbereda att det här är möjligt, t.ex. att Åland borde bli ett eget programområde. Det är kanske så att vi borde bli det för att möjliggöra att vi kan se de kommersiella kanalerna. Om TV 3, TV 4, TV 5 försvinner, när vi får digital-TV – TV 5 har redan försvunnit – så är det mycket olyckligt för det är viktiga kanaler. Man kan inte bara krampaktigt hålla kvar vid public service.

 

Det är absolut av största vikt när landskapsstyrelsen kommer med sitt nya meddelande att man tar hänsyn till andra mediebärare, inte bara den ena, utan också de andra tre andra, så jag ser fram emot det nya meddelandet.

 

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman!

Det är intressant att någon har en annan åsikt, för då blir det debatt. Jag skall börja där ltl Sundman slutade. Han tycker att vi här i lagtinget måste ha ansvar för de kommersiella bolagen. Jag har hört ett nytt uttryck om ”den självgenererande socialismen” här på Åland, som har lanserats av en av centerns ideologer. Det låter igen som en självgenererande socialism. De kommersiella bolagen fungerar på marknadens villkor och det skall de göra. Det är ett förhållande mellan producenterna och konsumenterna som tar in detta via sina särskilda kabelbolag eller paraboler. Men vi här i lagtinget har som jag ser det enbart ansvar för public service-sändningarna. Det är det som hela det etermediapolitiska programmet slår fast. Då kan vi inte ena minuten stå och prata om att vi måste ta hand om Radio Väst och andra kommersiella bolag. Vi måste se vad vår uppgift är i det här sammanhanget; vi kan inte vara alla till lags i den här frågan. Det är ganska tydligt var gränserna går. Sedan har ingen valt bort något TV-program utan det är faktiskt så att vi kommer att få välja mellan 12-15 kanaler i stället för tre i dag som över Smedsböle. Ingen har valt bort någonting utan frågan är var vi skall välja.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

När jag sade att vi också skall ta ansvar för de kommersiella kanalerna säger ltl Sundback att de verkar på marknadens villkor. Vem fastställer marknadens villkor? Det är Åland lagting genom lagstiftning, så visst har vi en roll på marknaden också. Jag menar inte att vi skall ta hand om bolagen så att vi skall socialisera dem och köpa in dem i offentlig ägo utan vi skall bereda möjligheter för bolagen att verka på Åland, bereda möjlighet för att sända ut svensk TV på Åland. Det är det det handlar om. Som det är i dag är vi programrättsligt en del av Finland och det finns ingen möjlighet att dela ut oss ur det, om man inte förhandlar om att Åland skall höra till Sveriges programrättsområde i det här fallet. Det har vi politiker ansvar för. Hur sedan de kommersiella aktörerna kommer överens har inte vi med att göra, men vi skapar marknadens villkor.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Nej, ltl Sundman, på det där sättet skapar vi inte marknadens villkor utan de internationella bolagen verkar redan här på Åland. De har s.a.s. etablerat sitt förhållande till sina kunder och vad jag förstår är det många som nyttjar dem. Så är det alltså med den saken. Det andra är detta att vi skall höra till Sveriges programrättsområde. Man kan uttrycka det på många sätt och vis, men det försiggår hela tiden kontakter mellan de bolag sm de facto sysslar med att producera och sända ut svenska program. De förhandlingarna går tillbaka till ett avtal som finns om att ålänningarna skall få ta emot svenska public service-sändningar. Det är naturligtvis de bolag som producerar public service-program som Ålands radio, landskapsstyrelse och lagting kan ha avtal med. Inte kan vi börja med några andra bolag i USA eller var det är de har sin upprinnelse. Det är det som är vårt uppdrag och det är där som gränserna för vårt ansvar går.

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Det felaktiga i dag är att om du tar ett av de privata kommersiella abonnemangen för digital-TV via satellit och tar emot dem med parabol, så måste du ta emot finska kanaler i stället för de svenska. Hur man löser detta, om Åland blir ett eget programrättsområde eller om de kommersiella aktörerna förhandlar med varandra, borde landskapsstyrelsen hur som helst vara behjäpligt med att lösa detta för Ålands folk, att du kan ta båda dessa abonnemang med svenska kanaler. Jag nämnde problem hos det ena, men vi inte heller hur länge vi får ha det andra. Det är lite på lösa boliner med alltihopa. En vacker dag står vi helt utan svensk digital-TV. Därför vill jag att man tar tag i det och skapar en möjlighet för aktörerna att verka här. Vad folk sedan väljer, vad det kostar osv. har vi inte med att göra, men vi måste få tillgång till detta på Åland.

 

Ltl Svensson, replik:

Fru talman!

Också jag tycker att ltl Sundman blandade ihop  någonting när han sade att landskapet har ett ansvar för de kommersiella kanalerna som skickas ut, företrädesvis via satellit. Jag håller inte med om det. Vi har fullt upp med det ansvar som finns inom public service-området, vad jag kan förstå. Uppenbarligen menar ltl Sundman att det finns pengar att hämta för ytterligare kommersiell TV! Jag kan inte tolka det på något annat sätt. Det är så redan nu att den som vill kan ta emot ett stort antal kommersiella kanaler. Problemet är snarare att det är nästan omöjligt att få tag i andra grannländers public service-kanaler, Danmark, Norge, Island osv., men de kommersiella går nog att få tag i och de satsar på att skaffa sig olika typer av möjligheter att erbjuda billiga program. Det är nämligen ofta billigare att göra kommersiella kanalers totalutbud än public service, så jag tycker att ltl Sundman var ute och cyklade lite här!

 

Ltl Sundman, replik:

Fru talman!

Man kan undra vem som är ute och cyklar. Personligen föredrar jag motorcyklar, skämt åsido. Jag upprepar: vi har ansvar för att skapa möjligheter så att ålänningarna skall kunna nyttja kommersiell digital-TV. Vi har ingenting att göra med själva kommersialismen, men vi fastställer marknadens villkor och är det så att ålänningarna är hänvisade till finskspråkiga kanaler i stället för svenskspråkiga står det fel till. Det finns en förkämpe i dessa frågor, Anton Kalmer, som tog saken i egna händer. Är det någon som måste göra det igen eller kan vi politiker lösa det här – annars är jag beredd att bli den nya Anton Kalmer, men jag tycker att landskapsstyrelsen kunde hjälpa till med det här.

 

Ltl Roger Jansson:

Fru talman!

Det är ett intressant betänkande som har kommit från utskottet i den här frågan. Man måste uppleva det så att det är en kompromiss eftersom det har varit enigt. Från vår sida har vi också förstått att man har varit tvungen att kompromissa en del i alla fall och det gör att det också kan bli lite urvattnat också på samma gång. Då vill jag nämna att jag för min del hade förhoppningen i tiderna när vi startade diskussionen om att skapa ett mediepolitiskt program att det skulle vara ett mediepolitiskt program: vilken typ av media, vilka kanaler, vilka former, i vilken volym och i vilken kvalitet klarar en grupp på 26.000 människor att förse sitt folk med information från samhällets olika områden? Rätt snabbt under arbetets gång blev jobbet begränsat till att bara gälla Radio Åland, den åländska socialiserade radion. Det verkar som om radion skulle vara ett outtömligt ämne, som alltså är 20 procent av det åländska medieutbudet när man ser till produktionskraften, antalet journalister, medan den övriga 80 procenten inte är intressant i ett mediepolitiskt perspektiv på samma sätt. Det lever sitt eget liv. Det är kommersiellt. Men det som är socialiserat är av intresse och det skall vi då ägna så här väldigt mycket tid åt. Nu har diskussionen här på slutet kommit in på framtidsfrågorna om återutsändning av TV.

 

Nåväl, det blev på det här sättet, att det blev ett etermediepolitiskt program begränsat till den samhällsskötta delen av etermedia. Det är naturligtvis en väldig begränsning och det är synd att det blev på det sättet. Det var egentligen därför jag begärde ordet; jag har suttit och lyssnat på den här diskussionen och på tidigare diskussioner och slås av en sak, nämligen det engelskspråkiga begreppet ”public service”, av det faktum att vi här uppe i Norden i det ganska kraftigt socialiserade nordiska tänkandet, även på borgerliga Åland, binder oss fortsatt i den mycket moderna industrin till det som har gällt på femtio- och sextiotalet samt sjuttiotalet, att neutral medial information kan ges bara av ett visst system och av sådana som jobbar i ett visst system. Diskussionen till den del jag har tagit del av den nere på kontinenten innehåller helt andra ingredienser. Där för man inte alls diskussionen från den här utgångspunkten när det gäller att ge medborgarna en så god massmedial information och täckning som möjligt. Där har det inte så stor betydelse vem som äger organen förutom Italien förstås, där Berlusconi är högaktuell, men där är det en sådan väldig koncentration igen, medan det i övriga kontinentala länder är på ett annat sätt. Vi hörde här i debatten hos oss när det gäller 20 procenten av det åländska medieutbudet att vi måste slå fast public service-funktionen hos landskapet snart därför att det är den enda som kan ge en neutral information styrd av politiker i förvaltningsrådet och dessutom sitter det i styrelsen en del politiker och dessutom är en del av journalisterna säkert ganska politiskt intresserade också. I Sveriges television, den nya geografin där, anger i dag att det mest uppskattade och sedda nyhetsprogrammet ges i den kommersiella kanalen TV 4. På Åland är det mest neutralt uppfattade mediala informationsbruset från kommersiella kanaler, de bägge tidningarna. Några tycker att den ena är mera neutral och andra tycker att den andra är mera neutral, men bägge är kommersiella. Folk i allmänhet tycker inte alls att de är sämre när det gäller neutraliteten än den landskapsägda radion. Men ändå suggererar vi varandra här till att vi måste fastställa att det enda som är neutralt är det som vi har styrning över via budgeten och via våra platser i förvaltningsrådet. Jag tror inte det jag!

 

Summa summarum, fru talman, av den här diskussionen jag för här är en fråga till medlemmarna i utskottet varför man inte har visat intresse att bredda diskussionen som man för och varför det har blivit en självklarhet att den åländska radion skulle vara det enda goda medlet när det gäller att ha en bredd och en neutralitet. Slutsatsen måste alltså bli att borde man eftersöka ett ännu större samarbete inom de åländska massmediala produktionsapparaterna för att ha ett långsiktigt hållbart resultat, där vi också kunde ha lokal-TV, inte enligt den färiska modellen, där man har byggt upp en enorm apparat som man inte har råd att betala för och som alla säger ”hua, hua, si på hur det är på Färöarna, där går det inte”! Nej, självklart går det inte när man bygger upp en sådan bastard.  Risken är att när det gäller åländska radion, som betalas med licensmedel och delvis skattemedel, är  vi på väg åt samma håll, om vi inte tillräckligt tidigt agerar och reagerar. På det sättet ville jag lite diskutera frågan om public service.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Jag vet inte om jag fullt ut förstod det sista förslaget att de olika medierna på Åland skulle samarbeta: tidningar och Ålands radio, förstod jag att avsågs? Det är verkligen upp-och-nervända världen när högerpartiet går så långt i sin socialiseringsiver! Den tanken har inte överhuvudtaget slagit mig. Jag förstår inte vad det skulle vara för fördel med det. Det är väl bra att det också inom det här området finns en viss konkurrens.

 

Ltl Roger Jansson uttalade sig med stor sakkunskap om läget i de kontinentala länderna, som han sade och att där inte förekommer någon diskussion om public service. Jag blev väldigt intresserad av det påståendet. Mitt intryck är inte riktigt detsamma, men vi kanske kan få ett förtydligande här av ltl Jansson hur det är i Storbritannien, Tyskland och Holland t.ex. med den här frågan.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag ville att man gärna skulle kunna diskutera ikring den totala förmågan hos 26.000 människor att producera medieinformation och titta framåt huruvida vi kommer att klara det med den struktur vi har i dag i medieproduktionen och se i den helheten var den landskapsägda radion kommer in. Kan vi fortsätta att tänka som vi har gjort hittills att vi skall ha mera hela tiden av allt? Jag tror inte det. Jag tror att resurserna kommer att bli mer och mer begränsade och att man måste se hur man kan rationalisera och jag undrade om det var någon annan som tänkte i de banorna och ville föra en diskussion.

 

När det gäller situationen på kontinenten sade jag att det som jag känner till och det som jag har satt mig in i var att public service hade minskat sin andel i den totala produktionen av nyheter, aktualitetsprogram och dylikt. Jag har s.a.s. sett en del av den diskussion som förs nere på kontinenten och det har slagit mig att det finns en sådan här skillnad mellan nordiskt synsätt när det gäller public service och den kontinentala modellen, för att inte tala om hur det är på en annan kontinent längre västerut i Amerika. Det finns en skillnad i synsätt mellan det nordiska sättet att se på public service och det europeiska och amerikanska.

 

Ltl Sundback, replik:

Fru talman! 

Det finns säkert skillnader, men inom Europeiska unionen har man faktiskt tagit ställning i den här frågan också. Det är så att hela public service-tänkandet är en europeisk uppfinning. BBC är regalskeppet i det här avseendet. Och även om det har kommit ett utbud av kommersiella producenter och intressenter av olika slag är man nog allmänt överens om att public service är en av grundpelarna i det demokratiska europeiska systemet och det är därför som man är så upprörd över Berlusconis Italien där han lägger rabarber också på de nationella kanalerna. Det är det som är det politiska bakslaget där, åtminstone enligt de flesta.

 

När det gäller den totala förmågan hos 26.000 människor att utveckla medierna ser jag inte några omedelbara förändringar; de förändringar vi står inför är mera av teknisk och ekonomisk natur och naturligtvis sätter pengarna en viss gräns, men i det här skedet är det viktigt att vi har en så öppen och vid debatt som möjligt eftersom någon måste ta ställning till vad vi skall sända när de analoga programmen släcks.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Jag reagerade på samma sak som ltl Sundback, att på kontinenten för man en ganska intensiv debatt om just public service som en reaktion till händelsejournalistiken som CNN har och som breder ut sig från de kommersiella kanalerna. Det är en gammal brittisk tradition, kan man säga, som också har omfattats av de nordiska länderna. Det viktiga att komma ihåg när det gäller media på Åland är att det finns ett frapperande stort utbud av media och också ett stort intresse. Jag tror att de flesta bland allmänheten intresserar sig för Radio Ålands innehåll och hur radion skall utvecklas; det är alltså en genuint åländsk mediekanal. Det som också förvånade mig lite var att ltl Roger Jansson använde begreppet neutralitet. För mig är det lite främmande inom journalistiken; en journalist behöver inte vara neutral om han är yrkeskunnig. Man brukar tala om sanningsenlighet. Det man rapporterar skall stämma. Objektivitet: att man belyser alla sidor och allsidighet att man är mångsidig. Det som gäller för public service utöver det är att man också skall kunna ha smala program som vänder sig till specialintressen och där finns det mycket att diskutera när det gäller Radio Åland: hur mycket händelsejournalistik skall det vara? Man sänder nu t.ex. från lagtinget och man kan säga att kanske det inte händer så mycket här, möjligen ger det en bakgrund till politiken. Det som är problem där är att det som händer, det händer i utskotten och där finns inte radion med. Men det neutralitetsbegrepp som jag hörde någon radioföreträdare säga är att om båda sidor är lika missnöjda är det neutralt och då har man inte preciserat sig särskilt väl.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Fru talman!

Jag kan hålla med om att uttrycket neutralt när det gäller massmediala frågor borde på ett sätt vara bannlyst, men det var det som användes av tidigare talare här tidigare i debatten och därför använde också jag det eftersom man inte har kommit med ett mera neutralt ord över det man avser, att man inte skall vara påverkad av andra beslutsfattare till någon del när man producerar program och särskilt nyhetsprogram. Jag antar att det är det man menar med detta uttryck, som inte var mitt men som jag lånade i diskussionen.

 

När det sedan gäller hur mycket som skall vara kommersiellt och hur utvecklingen är i Storbritannien och hur den är på kontinenten är det naturligtvis en intressant fråga som är någorlunda dåligt utredd. Säg att vi skattebetalare här på Åland och vi konsumenter använder ungefär 60-70 miljoner av våra pengar inklusive företagens pengar till att producera lokalt massmedia, så är det ungefär 20 procent som vi använder till radioverksamheten, där det är både produktion och utsändning. Jag har förstått att i public servicens moderland Storbritannien har under nittiotalet och i början på tjugohundratalet andelen gått ner mycket väsentligt. Det var den diskussionen jag hänvisade till, och i andra västerländer i Europa har den gått ner ännu mera. Det är bara i de gamla totalitära staterna som den är fortsatt hög, men även i vissa av dem har det skett en revolutionär förändring kan man säga. Då ville jag s.a.s. hänföra den åländska diskussionen till den diskussionen som pågår runtom i Europa vad gäller den trenden, om vi också kunde föra en sådana diskussion här. - Men det verkar att inte vara alldeles enkelt.

 

Vicelantrådet Erland, replik:

Fru talman!

Begreppet neutralitet har jag också uppfattat som så att det blir meningsfullt om man hänför det till det som står i betänkandet, att det är oberoende av vinstintressen, alltså icke-kommersiellt. Det som är problematiken som vi har diskuterat i olika sammanhang är hur man skall göra finansieringen förutsägbar och oberoende, men såsom jag har uppfattat debatten tidigare och här också är det så att det är få som har ifrågasatt volymen på den radioverksamhet vi har, alltså att man under dagstid och kvällstid har någorlunda fullständiga programtablåer. Det kostar oss ungefär 2 miljoner euro, licenspengar och annat. Det som kanske är en framtidsfråga är hur nya medier kommer att påverka hur man skall kunna producera program som har ett större värde än enbart dagsjournalistik, hur man skall kunna beställa fram radio- och TV-program som passar ens egna tider och sådana saker. Där kanske vi får diskutera hur mycket dyrare det kommer att bli om vi har en public service-radio och TV som skall ge den här delen. Man skall inte heller glömma att våra lokaltidningar också ger en public service, de innerhåller sådant som är av värde, så det är alltså inte fråga om antingen public service eller kommersiella produkter utan det är både och. Det som är den stora debatten på kontinenten är just de stora globala medieföretagen som kan styra nyheter som de vill.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sundback:  

Fru talman!

Jag tycker ändå att det är trevligt om det kommer igång en debatt här. Jag är förvånad över den slöhet som lagtingsledamöterna visar i den här frågan. Det är knappast någon från majoritetsblocket som har någon åsikt i en sådan här viktig fråga. Men kanske om vi ännu väntar lite att det finns flera som tar mod till sig och går upp och säger sin åsikt.

 

Jag tycker att ltl Sundmans anförande gav mig anledning att ytterligare kommentera. Jag måste säga att jag har svårt att följa hans tankegångar, antagligen för att han utgår mera från tekniken än från själva den ansvarsfördelning som finns inom detta område. Han hade något slags utläggning om att Åland skulle höra till det svenska programrättsområdet eller att vi skulle möjligen utgöra ett eget område. Den här åsikten har ventilerats i utskottet. Det är en fråga som vi hoppas att landskapsstyrelsen närmare skall utreda. Vid första anblick förefaller det dock vara en ganska så orealistisk tanke att Åland skulle vara ett eget programrättsområde. Det skulle praktiskt betyda att Åland skall förhandla med alla som har upphovsrättsliga anspråk på att få sända program och också tvingas att betala dem. Det betyder att det skulle bli en kolossal apparat och det skulle inte bara vara fråga om att förhandla med förståelsefulla medmänniskor i Sverige utan det skulle nog vara fråga om betydligt tuffare affärsmässiga principer. Åtminstone i det här skedet tycker jag att det är mera ett teoretiskt alternativ än verkligen fråga om en praktisk möjlighet att lösa Ålands möjligheter att se digitala TV-program i framtiden.

 

Ltl Sundman talade också om att han inte tycker att man skall välja bort svenska TV-kanaler, inte heller de kommersiella och välja finska före de rikssvenska programmen. Men som jag sade har ingen egentligen valt bort någonting ännu utan diskussionen gäller vilka program vi skall välja, vilka 12-15 program som vi skall se lite längre in på tjugohundratalet. Den lilla debatt som har varit, som jag hoppades att skulle fortsätta här i lagtinget, har ändå givit mig den informationen att det finns många ålänningar faktiskt, inte bara en liten finskspråkig grupp, som vill se TV 1 och TV 2 från Finland. En av de grupper som är mycket stor är tydligen de som tittar på sport och de vill se Finlands TV 1 och TV 2. Det är naturligtvis så att det kan inte vara den enda grunden varför man skulle tala för TV 1 och TV 2 från Finland, men det är en grupp och sedan finns det naturligtvis många andra. Men det är inte så enkelt i dag att säga att alla som pratar svenska vill bara se på svenska program, alla som talar finska och har finska som första språk skall se på finska program, utan det är just det som är ett av nyckelelementen i public service, att det skall vara ett tillräckligt stort utbud, att mångfalden skall vara så stor att alla kan välja det som de önskar se och höra.

 

Jag vet också sedan länge att ltl Sundman inte vill höra talas om att de finskspråkiga på Åland skulle ha några rättigheter och att i de situationer där man aktualiserar de finsktalandes eventuella rättigheter till språklig service är det blankt omöjligt, för då plötsligt blir ålänningarna en svag minoritet – när man själv har möjlighet att besluta om att ge denna service är det rent lagligt och juridiskt samt politiskt helt uteslutet. Jag kan respektera ett sådant ställningstagande; det hör till, som jag tycker, en fundamentalistisk inställning att de finsktalande på Åland skall assimileras, de skall inte ha några språkliga rättigheter och de skall s.a.s. enbart få sin språkliga och kulturella stimulans på privat väg, där har samhället ingen skyldighet. Jag har en något annorlunda syn på den saken. Jag tror att utgångspunkten kunde vara den som man har i det enspråkiga konungariket Sverige, där svenskan är det nationella språket, såsom det är på Åland och att vi inom ramen för den behörighet vi har naturligtvis kan besluta om språkliga rättigheter, inte bara för finsktalande utan också för andra. Det har förekommit på Åland att man har erbjudit t.ex. hemspråksundervisning på persiska under åtminstone en viss tid.

 

Jag tror alltså att när det gäller finskspråkiga TV-sändningar och Radio Suomi kan vi utan risk för att självstyrelsen vittrar sönder inifrån, försvagas eller hotas på något sätt fortsätta att sända Radio Suomi och åtminstone och i det skede vi är nu är det min uppfattning att finska TV 1 och TV 2 skulle ingå i det framtida paketet med digitala TV-sändningar över Smedsböle. Det skulle innebära åtminstone en kvalitetsförbättring jämfört med nuvarande situation där man sänder analogt finska TV 1 och TV 2 i samma kanal. Där skulle man utöka valfriheten.

 

Det var intressant att ltl Roger Jansson tog upp situationen på kontinenten. Vi som har suttit i utskottet har både hört massor med folk, men vi har också fått en hel del material och ”Public service i Norden II” innehåller en ganska god och aktuell redogörelse också över läget inom Europeiska unionen. Det finns intressanta resonemang här, men i det stora hela kan vi ändå säga att public service är väldigt stark i Europa. Det attackeras naturligtvis av kommersiella intressenter som tycker att t.ex. licenserna är ett statsstöd eller egentligen en skatt som bärs upp av bolagen och att detta strider mot EU:s konkurrensregler. Det är en intressant fråga. Men i grunden är public service-funktionen inte ifrågasatt utan den slår man mycket starkt vakt om för att den är ändå en så viktig garant för att medborgarna skall få en mångfaldig syn på samhällsdebatten. Det är allmänt känt att den europeiska debatten, inte bara när det gäller radio, utan också när det gäller tidningar, tidskrifter osv., är mycket, mycket mera mångfasetterad än någon annanstans. Där har public service en viktig roll, och har haft det, och även om de kommersiella bolagens utveckling har varit kolossalt snabb och de är också väldigt duktiga på att s.a.s. locka till sig särskilt unga tittare och lyssnare så står sig public service i konkurrensen. Det är mera fråga om hur man skall kunna finansiera verksamheten, hur man i utbudet skall kunna hålla upp den tekniska nivån med de kommersiella osv. Det är alltså fråga om konkurrenssituationen, hur man i ett marknadsekonomiskt samhälle skall kunna försvara public service-radions och TV:s ställning; annars tror jag att det finns stor konsensus om att det är viktigt att vi har kvar just den här formen av radio och TV-produktion.

 

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Ltl Sundback säger, att vi inte har valt bort någonting. Det har vi inte gjort här i lagtinget, men om man tittar på förvaltningsrådets beslut, där man hade ett förslag från styrelsen att välja både finskspråkiga och svenskspråkiga digital-TV-sändningar, valde förvaltningsrådet bort de finskspråkiga sändningarna och hänvisade till budgetdebatten, så nog var det ett väldigt klart ställningstagande från förvaltningsrådet mot de finskspråkiga sändningarna, en sak som vi har diskuterat med ltl Sundback också i pressen. För en vanlig ledamot här i lagtinget tycker jag att det är väldigt svårt att ta ställning till de tekniska sakerna. De som har suttit i kulturutskottet har fått lite bättre insikt och säkert kan man ha en privat kunskap och skaffa sig mera kunskap;  jag måste säga att jag är helt okunnig på detta område, men jag litar på den operativa verksamheten. Om styrelsen kommer med ett förslag tycker jag att vi närmast har att ta ställning till det principiella och då anser jag att förvaltningsrådet gjorde det när det valde bort de finskspråkiga sändningarna och helt koncentrerade sig på de svenskspråkiga.

 

När det gäller att man skulle ha gått in för både svenskspråkiga och finskspråkiga sändningar förstod jag att det var både ekonomiskt och tekniskt försvarbart, så jag förstår inte riktigt varför man gick in på en annan linje.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!  

Jag hade inte riktigt förväntat mig att vi skall repetera den debatt, som ltl Eklöw och jag har fört i ett annat forum, utan jag trodde att vi skulle kunna gå vidare. Ännu en gång då: vi valde inte bort de finska programmen, utan den delen av ärendet är bordlagd till i maj.  (Från salen, ltl Eklöw: ingenting är bordlagt) Den är bordlagd, som jag uppfattar det och så kommer jag att agera. Jag har inte justerat protokollet. Det är i alla fall då frågan kommer upp på nytt och jag tycker att det är viktigt att diskutera fram till det, så jag förstår att ltl Raija-Liisa Eklöw vill se fem finskspråkiga program. Det är det som det andra beslutet innebär. Det är tre delar i det här beslutet. Det gäller tre frekvenser med minst fyra kanaler i varje. Det är just den frågan som borde diskuteras mera offentligt. Det är inte något tekniskt svårt. I stället för tre program skall vi välja 12-15. Det är det frågan gäller vad vi skall sända över Smedsböle i framtiden i grundutbudet, men vi kan inte ta alla kanaler på en gång utan man föreslog två knippen, dvs. fyra plus fem: fyra svenska och fem finska. I det finska ingick FST-programmen. Till den delen har inget beslut fattats, utan det är bara de svenska som det är beslut om i förvaltningsrådet.

 

Ltl Eklöw, replik:

Herr talman!

Vi lär väl inte komma till något resultat om vad som är bordlagt eller inte. Jag har sett protokollet och där står det ingenting om bordläggning. Om vi får finskspråkiga kanaler till ett bra pris till Åland, så varför då inte välja dem;  om det är tekniskt möjligt och inte sätter de svenskspråkiga kanalerna åt sidan tycker jag att om vi säger att public service-verksamheten har ett minoritetsansvar kan vi bra bjuda på detta åt de finskspråkiga. Det är inte bara för ltl Eklöw, utan det finns många andra på Åland som har finska som modersmål, det finns turistföretagare som vill ha sändningarna för sina kunder och det finns många som vill se idrott, som ltl Sundback sade. Vi har faktiskt råd att bjuda på det.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!  

Jag tycker inte som ltl Raija-Liisa Eklöw i den här frågan, att vi skall ta FST plus fyra finska program. Jag tror inte att majoriteten av ålänningarna vill ha det så. Men om liberalerna är överens, så kommer den frågan upp igen i maj och då är det fullt möjligt att fortsättningsvis driva den linjen i förvaltningsrådet och i alla andra instanser. Men jag tror för min del att det skall begränsas till den finlandssvenska digitalkanalen och sedan finska ettan och tvåan; däremot inte det finska TV 24 och TV-Teema på finska.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Ltl Sundback säger att jag utgår från tekniken. Det gör jag inte utan jag utgår från verkligheten att mer än 70 procent av de åländska hushållen är anslutna till kabelnät och sålunda redan har en bärare för TV. Av den återstående 30 procenten är det kanske inte så många som är intresserade och de som är intresserade kanske har egen parabol och tar kanaler via satellit. Dessutom finns det ett annat sätt att via bredband se på TV. Därför kastade jag in en brandfackla att man kanske inte skall satsa på marksänd digital-TV överhuvudtaget. Detta innebär i sin tur att det kommer nya problem för att folk skall kunna se på digital-TV via satellit.  När det gäller eget programrättsområde eller ej är det viktigaste att vi får hållbara lösningar för tillgång till svensk digital-TV via satellit på Åland. Om det sedan skall ske på det ena eller andra sättet överlåter jag till landskapsstyrelsen att reda ut.

 

När det gäller ett eventuellt programutbud via marksänd digital-TV handlar det inte om att välja bort finska kanaler utan det handlar om att prioritera svenskt så att vi får ett intressant utbud att samtliga svenska kanaler finns i det utbudet, som är väldigt litet eftersom det är trångt i etern. Som ltl Sundback sade har vi bara ett visst antal platser och dessa bör vi i första hand fylla med svenska kanaler.

 

När det gäller Radio Suomi är det samma sak där, att inte har jag pratat om att välja bort den, men man kan inte prioritera den framom en åländsk kanal, för där är det samma sak att det inte finns analoga fulleffektsradiofrekvenser utan man är hänvisad till ett fåtal och då prioriterar vi en helt finskspråkig kanal framom en åländsk musikkanal dessutom, så man borde tänka om där och kanske ha Radio Suomi kvar och byta frekvens mellan Radio Väst och Radio Suomi. Jag anser att vi har det ansvaret att bereda rum i etern även för kommersiella kanaler.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

I den sista frågan om musikkanalens plats i etern skulle situationen vara en annan om vi hade ett separat distributionsbolag som skötte Smedsböle. Men nu kan vi inte säga att Åland Radio och TV, som ockå inkluderar Smedsbölesändaren och är ett public service-bolag som skall vara oberoende av kommersiella intressen, samtidigt skall sända via sitt nät ett konkurrerande företags sändningar. Det är varken huvud eller fötter på den politiken. Det är inte eftersträvansvärt att ha det på det viset; antingen måste man göra så att man litar på marknaden där operatörerna finns och så separerar man public service-verksamheten till Ålands Radio och TV. Ett tredje alternativ är att man separerar Smedsböle från Radio Åland och på den kan man eventuellt tillåta sig att sända också kommersiella radiokanaler, att det är ett separat bolag. Men under nuvarande förhållanden ser jag inte att det är möjligt. Lite klarare gränsdragningar måste nog ltl Sundman ha om han skall ha framgång med sin politik.

 

Jag håller helt med om att det gäller inte att välja bort finskspråkiga kanaler utan det är fråga om att prioritera svenskspråkiga när det gäller de framtida digitala TV-sändningarna, och det är den process som nu försiggår i förvaltningsrådet och därför har vi inte tagit ställning till hela buketten av program utan bara dem som vi säkert vet att ålänningarna vill se: de svenska public service-kanalerna plus TV 24 och SVT Extra.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Det är kanske ett teoretiskt resonemang att t.ex. ÅTT-koncernen skulle kunna utöva utpressning på Ålands Radio och TV om man hade ett affärsmässigt förhållande, om Ålands Radio och TV sände ut Radio Väst över Smedsböle. Men det kan hända att det är en black om foten för public service. Jag håller med ltl Sundback och också med kulturutskottet som i sitt betänkande påpekar att man borde överväga att skilja åt distribution och produktion. Det tycker jag att landskapsstyrelsen skall ta till sig. Om beslutet blir som det är föreslaget bringas betänkandet till landskapsstyrelsens kännedom och då får man ta ställning till detta. Det är viktigt att göra det för att möjliggöra ”min politik”, som ltl Sundback pratade om. Jag är också för en avgränsning.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!

Det sista om att något privat företag inom mediebranschen skulle använda sig av Ålands Radios och TV:s skattefinansierade investeringar är att jämföra lite med det som vi har diskuterat om t.ex. läkare som har sina mottagningar inom Ålands centralsjukhus, där privata intressenter delvis s.a.s. nyttjar samhällsresurser i egen vinnings intresse. Men i det fall att man gör sändarnätet till ett separat bolag finns det en större frihet för det bolaget att sälja utrymme i etern, så det är som sagt en framkomlig väg, för jag vet att de finns de som vill lyssna också på den här musikkanalen och som i dag inte har möjlighet till det på grund av den bristande sändningsvidden.

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Sundman:

Herr talman!

Ltl Sundback efterlyste mera bränsle till debatten och nu kommer jag med ytterligare en brandfackla, så håll i er ni som sitter här i salen! Jag vill påstå att public service på sätt och vis är socialismens och moralismens kamp att krampaktigt behålla makten över opinionsbildningen. – Nu torde debatten ta fart igen! Jag vill också påstå att public service faller på sin egen struktur eftersom den skall vara politiskt obunden men samtidigt är ett socialistiskt påfund och uppbyggd socialistiskt eftersom den är i samhällets regi. Jag hårdrar begreppen lite och generaliserar, men så kunde man säga. Man kunde också säga som så att public service baseras på uppfattningen att folk inte själva i tillräcklig utsträckning kritiskt kan granska den information man erhåller utan det här måste samhället först göra och sedan mata ut den åt folket. Det är alltså någon sorts balanserad information som kommer. Jag anser att public service på sikt är ett begrepp på utgående. Det är ganska långt utgått redan i dag, men vi håller fast vid det i Europa, här i Norden och också på Åland, ingen vågar ifrågasätta dess grunder. Jag vill säga att den generation som växer upp i dag lär sig att kritiskt granska och ifrågasätta. Förr var det så att man fick inte ifrågasätta; vad äldre människor sade, så var det!  I dag kan en ungdom som är i tonåren komma och säga åt vem som helst att nej, så där är det inte, jag har tagit reda på att det är så här i stället. Särskilt Internet tvingar en att utveckla en sådan förmåga, för det finns hur mycket information som helst på Internet och där måste man veta: vem är upphovsmannen till informationen. Man måste på sätt och vis ha en referensuppfattning som man väger mot den information man får på Internet. Den förmågan utvecklar den kommande generationen mera än de generationer som hittills har varit och detta har att göra med att samhället blir mer öppet.

 

En annan sak som jag tror att ändrar är att i stället för att man skall matas med information söker man information. Förr var det så att du fick en viss information av läraren, du fick en viss information via media och så var det bra med det! Men den generation som växer upp nu söker den information man är intresserad av. Detta gör också att man utvecklar en förmåga att vara intresserad av tillräckligt mycket, men här väljer man själv.

 

Jag vill alltså påstå att i ett fritt och demokratiskt samhälle måste folk själva kunna avgöra vad saker och ting betyder och vad det har för effekt. Man måste lära sig att göra egna val, ta beslut och ta ställning till saker och ting. Här kan man dra hur många paralleller som helst, t.ex. till drogproblematiken. Det enda sättet att motverka sådant är att folk lär sig att ta egna beslut. Därför är det fel att hålla fast vid public service; då ger man inte folk ett val, utan man uppfostrar dem att samhället gör valet åt dig, som i så många andra fall där vi har väldigt samhällsstyrt i stället för att individen skall få göra egna val. Jag ser den här debatten som lite föråldrad redan, både när det gäller public service-begreppet och också när det gäller de tekniska begreppen, men jag förväntar mig inte att alla skall vara insatta i det tekniskt; som en ledamot sade här är det väldigt svåra saker och det håller jag med om. Jag har själv kämpat mycket för att få ordentlig TV-signal i mitt hus i Lemland, som är från 1880, men TV-signalen skall vara från 2002.

 

Ltl Svensson:

Fru talman!

Ltl Sundback var tidigare lite uppbragt över att det inte skulle bli någon diskussion och detta då om ett välbalanserat, vill jag påstå, och ganska fullödigt betänkande som kulturutskottet kom fram till enstämmigt. Min uppfattning är att det kommer fram så pass mycket udda och bisarra inslag i den här debatten, så jag undrar om det egentligen är någon debatt! Jag skall ta några korta exempel bara. Här säger t.ex. ltl Roger Jansson att BBC:s public service går ner så förskräckligt procentuellt jämfört med kommersiella TV-kanaler i Storbritannien. Det är alldeles klart att om BBC får ökad konkurrens kan man tänka sig att den relativt sett går ner, men absolut har jag inte sett några siffror som visar att BBC:s centrala utbud skulle ha gått ner utan det är snarare tvärtom.

 

Sedan skall man komma ihåg, när det gäller ltl Sundmans uttalande att kabel-TV kan sända ett så stort utbud, bl.a. public service-kanaler, att det beror på att landskapet har ett avtal som gör att man formellt slavsänder det till Smedsböle, så det finns inga problem med upphovsrätten fast man sänder det via kabel-TV, möjligen lite lättsinnigt.

 

I varje fall är det en poäng att public service står sig väldigt bra i de flesta länder. Precis som ltl Sundback var inne på finns det material om detta; trots att det finns ett ökande antal våldsamt publikfriande kanaler vill folk ha någonting att hålla sig till och folk kan nog skilja på ren underhållning och ren marknadsföring  respektive sakliga nyheter. Det är ett känt faktum att kommersiell TV har inte råd att lägga ner pengar på seriös nyhetsverksamhet och på seriösa dokumentärprogram. Det är helt enkelt för dyrt. Det beror på att annonsörerna inte vill ligga emot sådana program. Vi kommer aldrig att få garanterat högklassig kommersiell TV. Däremot förekommer det att man ibland satsar på seriösa och vettiga dokumentärserier och sådant, men för det mesta får man klart för sig att de stora annonsörerna inte vill ligga på och då blir det sämre intäkter per timme, det skall man komma ihåg.

 

När det gäller radioprogram, och kanske i framtiden någon gång också TV-produktion, skall man också komma ihåg att public service är särskilt viktigt här på Åland. Det finns egentligen inga alternativ. Vi är en så liten folkgrupp, så det kommer aldrig att bli så att någon kvalitetsmedveten kommersiell kanal försöker starta här för att serva 26.000 ålänningar, utan det vi kommer att få är det billigaste tänkbara kommersiella på något sätt. Det är inte det vi skall lita på. Vi måste hålla reda på sådana här saker för att inte debatten skall bli så bisarr som den blir här. När t.ex. ltl Danne Sundman säger att vi måste stötta de populära kanalerna är han inne på något slags resonemang om att om folk nu har lätt att slå på populära program för att de slölyssnar medan de jobbar eller så, så skall de programmen kanske vara viktigare än sådana som folk tar till sig på ett annat sätt, nämligen seriösa program av olika slag. För man det resonemanget har vi snart urholkat möjligheterna att få fram sådana program som jag antar att även ledamoten Sundman vill höra någon gång ibland, nämligen kvalitetsprogram av dokumentär natur.

 

Jag tycker alltså att det är väldigt kortsynt att göra sig till talesman för kommersiella medier just på Åland. Det är så kortsynt att jag tycker att muren står ungefär framför ögonbrynen!

 

Man skall också komma ihåg att när ltl Sundman dödförklarar hela public service-begreppet tror jag inte att han har en enda referens till det. Han bara tror, och det visar att han har inga kunskaper i kommunikationsfilosofi överhuvudtaget. Han tror att det är något nytt att ungdomar kommer och säger att vi har andra åsikter än vuxna och sådana saker. Det har inte med det här alls att göra. Vi skall komma ihåg att det har funnits en kritisk och öppen samhällsdebatt i Europa ända sedan 1700-talet. Det kan hända att den kvalitetsmässigt har gått i vågor, men i princip bygger hela vårt moderna samhälle på denna kritiska debatt.

 

Jag tycker, herr talman, att den debatt vi kan ha om TV:n, radion och public service här på Åland har vi nästan haft. Vi får väl hoppas att det finns anledning att återkomma ganska snart när landskapsstyrelsen har tittat närmare på det här och kommer med ett nytt program.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Ltl Svensson inledde med att säga att debatten hade tillförts ”udda och bisarra” element som han ville kommentera och så inledde han med att kommentera det jag hade sagt om utvecklingen i Storbritannien, att eftersom inte BBC i absoluta tal hade gått ner i sin volym var det ingen vits att jag uttryckte den statistik som jag hade sett att proportionellt var BBC:s andel i det publika medieutbudet i Storbritannien mindre än vad det har varit tidigare. Jag vet inte vad det var för udda och bisarrt i det påståendet. Jag vill först säga att jag är en förespråkare för fortsatt public service inom ramen för Ålands radio, men vad jag ville diskutera är den volym som vi kan ha på det, vad vi tror om fem och tio år att vi kan ha på den. Är det absolut dagens volym eller kan vi diskutera att det kanske kan vara någonting annat och kan det vara något samarbete med andra medier? Hur kan då ltl Svensson förklara att Sveriges TV 4 är så bra och uppfattas så neutralt i sin nyhetsrapportering som det görs, en kommersiell kanal? Hur kan ltl Svensson förklara att Sveriges TV, SVT, har tagit in en betydande del sponsorering i sin intäktsbild i resultaträkningen, som vi ser i åtskilliga sändningar, åtminstone på sportsidan, men även på kultursidan? Hur kan ltl Svensson förklara att åtminstone han och jag tycker att Nya Åland är ett bra och neutralt medium när det gäller nyhetsrapportering, som är helt kommersiellt? Det kan också gälla tidningen Åland, men låt mig ta exemplet Nya Åland. Nog har vi väl möjlighet att på lilla Åland upprätthålla s.a.s. olika ägare i de mediebolag som finns.

TALMANNEN: Tiden är ute!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det bisarra, men inte alls det mest bisarra som har förekommit i debatten, var väl när ltl Roger Jansson försökte förminska BBC:s public service genom statistik som kan användas på olika sätt. När det gäller TV 4 har TV 4 ett avtal om att leverera public service, inte minst på nyhetssidan, med Sveriges TV och det är det som är basen. Den sponsring som förekommer, främst i sportsammanhang, men också i andra sammanhang i Sveriges TV, tog jag upp i mitt inledande anförande och sade att det finns attacker på det här. Sedan säger ltl Jansson att tidningen Nya Åland är helt kommersiell. Det är inte riktigt därför att Nya Åland, liksom andra tidningar i nordiska massmedier, marknadsför sig och säljer en produkt som åtminstone försöker och utger sig för att vara fria från kommersiella hänsyn, så det är att jämföra med public service-begreppet i TV t.ex. Att försöka bunta ihop tidningarna till kommersiella organ är alltså inte i det här sammanhanget riktigt, även om de inte får stöd från det åländska samhället.

 

Ltl Roger Jansson, replik:

Herr talman!

Nu blev det naturligtvis väldigt svårt att föra den här diskussionen när ltl Svensson säger att de tidningar vi har inte är kommersiella, att de följer allmänt fastslagna journalistiska regler när det gäller rapportering. Men åtminstone när jag har läst tidningen Ålands resultat- och balansräkning och Nya Ålands resultat- och balansräkning så ser jag att de är det som man i bolagsjuridiken kallar kommersiella. Sedan har Nya Ålands verksamhet ett statsstöd på ungefär 200.000 mark per år, men det gör det inte till icke-kommersiellt. Att den typen av tidningsbolag skulle kunna jämföras med SVT var nog en alldeles ny syn på bolagsjuridik och kommersialism kontra samhällsägande. Men kanske ltl Svensson vill utveckla de tankarna lite. Jag upplever att på Åland har vi ett public service-bolag inom mediebranschen och det är vår radio.

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det är inte så väldigt enkelt att diskutera med någon som ”upplever” saker och ting. Jag förklarade vad som är skillnaden mellan tidningarna och kommersiella TV, men jag skall försöka förtydliga ytterligare. Det finns t.ex. veckotidningar som inte har i sin bolagsordning eller i sin förklaring över det redaktionella sådant som de går ut med till läsarna för att få prenumeranter, som då är oerhört kommersiella, de visar olika kommersiella produkter i färgreportage osv., de talar om vem som har sponsrat det och det och det. Det gör inte vanlig dagspress i Norden överhuvudtaget; sändningarna har visserligen en intäktskälla som är en annonsavdelning som tar in pengar men som skiljer sig radikalt från det som skall vara public service-informationen i tidningen. Jag tycker att det är oerhört märkligt att Frisinnad Samverkans ordförande inte har klart för sig att dagspressen är public service och arbetar på de grundvalarna. När han säger så, så blir nästan allt han säger fel i det här sammanhanget.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Först en teknisk detalj. Kabelnäten – till vilka 70 procent av ålänningarna är anslutna – behöver inte Smedsböle, man behöver bara rättigheterna att sända ut. Signalen får man redan i dag till stor del från parabol eller från radiolänk. Ltl Svensson säger att man inte får garanterat högklassig kommersiell TV. Då vill jag bara ge TV 4 som ett bra exempel som enlig mig är högklassig, har debattprogram och faktaprogram som folk är intresserade av och som annonsörerna också är intresserade av. Det finns olika kundgrupper.

 

Ltl Svensson säger att public service är viktigt, för det finns inget alternativ. Då skall man komma ihåg att radions styrka är att vara ett ganska ytligt och snabbt medium. Dessutom är det ganska svårtillgängligt, för man måste vara en viss tid på en viss plats bredvid en radio för att kunna ta del av den. Det här blir bättre när man publicerar radion på Internet. Jag skulle säga att visst har vi ett alternativ på Åland och det är tidningarna. Tidningarna är ett bra alternativ, speciellt när vi har vi tidningar på Åland som ofta har olika vinklingar på saker och ting och där kan man själv avgöra vad som är det rätta.

 

Jag vill till ltl Svensson säga att jag vill att folket själva skall kunna avgöra vilka program folket väljer. Vi skall inte styra folks medievanor härifrån. Och när ltl Svensson säger att inte jag har någon referens, så visst har jag referenser. Jag har intresserat mig för det här och läst på mycket. Lagtingsdebatten är ingen doktorsavhandling där man måste ange referens för varje påstående, utan jag har en åsikt och den står jag för. Sedan kommer jag förstås inte ifrån att jag är bara 28 år och det begränsar förstås kraftigt min referensram!

 

Ltl Svensson, replik:

Herr talman!

Det att man är 28 år behöver inte begränsa någons referensram. De som har satt sig in i olika saker har nog referensramar så att det räcker både till stora avhandlingar och allt möjligt, så ltl Sundmans inställning förstod jag inte riktigt.

 

När det gäller ltl Sundmans påstående om Smedsböle så var det precis det jag sade, att kabelföretagen behöver inte ta programmen från Smedsböle, det är riktigt. Men om Smedsböle inte skulle finnas och Åland inte skulle ha avtal om sändning dit skulle det bli problem. Sedan säger ltl Sundman, och där tycker jag att jag får 100 procent rätt, att se nu på TV 4 så bra den är fast den är kommersiell! Då är det intressanta att TV 4 faktiskt har ett public service-avtal med Sveriges TV, så kanalen är inte hur kommersiell som helst utan har en viss förpliktelse att sända program som uppfyller i stort sett samma journalistiska principer som våra lokaltidningar skall följa, åtminstone säger de det själva. Jag vet inte vart ltl Sundman vill komma, men i varje fall är det så att han tycker om TV 4 och det kan ju bero på att han tycker om public service – och då kan det hända att hans referensram vidgas varefter!

 

TALMANNEN: Replikskiftena är avslutade.

 

Ltl Sundback:

Herr talman! 

Jag tycker faktiskt att diskussionen blir mer och mer spännande ju mer olika personer försöker ge sin synpunkt på public service-begreppet. Det har också flyttat sig till tidningarna, vilket gör det ännu mera mångfasetterat. Men jag vill gå tillbaka till det inlägg som ltl Sundman höll och han sade själv att det var att kasta mera bränsle på brasan och då brukar man försöka med socialism och att public service är ett uttryck för socialism. Det här lagtinget använder ofta begreppet socialism, ofta som något slags understatement eller ironiskt eller hur man nu vill se det, men vad man riktigt menar med det är oklart. På något vis ställs det i alla fall mot det privata och mot marknaden. Då är det absurt att ltl Sundman, som tycker att public service är ett sådant socialistiskt spöke med sitt fula tryne som kommer fram överallt, samtidigt vill att vi skall värna om de kommersiella kanalerna. Det är ju att ytterligare utveckla socialismen här i det åländska lagtinget! Om han hade någon logik bakom sitt tänkande, som åtminstone jag skulle kunna begripa, så är det att vi skall överhuvudtaget inte ha någon Ålands radio och TV i allmänhetens tjänst där ägarna är lagtinget och landskapsstyrelsen.  Så säger han inte utan han tycker i stället att vi skall slå vakt om de kommersiella kanalerna som ålänningarna vill titta på. Då måste vi upprätta avtal med producenterna och det blir upphovsrättskostnader och det blir kolossalt dyrt. Det är faktiskt så att i dag tas en stor del av signalerna ner olagligt och så distribueras de på Åland och bolagen tar sedan betalt. Vi betalar alltså inte alls allt som tas ner i dag, men med digitaliseringen kommer det där antagligen att skärpas, åtminstone är det troligt att det kan förändras. Men när det gäller public service-kanalerna är situationen något annorlunda och där har redan då Ålands Radio och TV ett avtal på gång med Sveriges television om ettan och tvåan samt de två andra kanalerna, som vi får på köpet eftersom vi tar ett sådant här knippe.

 

Ltl Sundman tycker att det är demokratiskt att alla får välja själva vad de tittar på och dagens unga tonåringar – även om han är 28 år är han ingen tonåring längre, utan han är någonstans däremellan vuxen och tonåring nu redan. Så säger han att de unga i dag, de kan ifrågasätta och de är kritiska och lite nog som om det skulle vara någonting som hans generation har hittat på. Men jag kan intyga att detta kritiska tänkande och ifrågasättande har funnits hos många generationer tidigare och det är kanske en orsak till att samhället trots allt har förändrats. Det är en bra och viktig egenskap både hos enskilda och i hela samhället. Men för att man skall kunna kritiskt granska och ifrågasätta måste man ha fakta, kunskap och information som är någorlunda oberoende producerad och det är det som public service lovar att producera. De kommersiella bolagen kan, om de vill göra det, men de behöver inte göra det, de kan samtidigt producera information, fakta och kunskaper som är köpta för att tjäna någon enskild person eller något ekonomiskt intresse. Det kommer alltid lite nu och då, vanligtvis från män på högerkanten, att vi måste införa avgifter i biblioteken, det får inte vara avgiftsfritt. Det är samma värdering, dvs. att alla är fria, all information är fri, det bara gäller att själv ta reda på vad som är sant och vad som är osant. Och visst är det nödvändigt, om man söka sanningen eller granska något kritiskt, att man har den inställningen. Men i dagens uppsjö av information och det flöde av fakta och missinformation som finns är det viktigt att det finns en professionell grupp som har till yrke att på något sätt sålla och presentera informationen så att den blir mest möjligt neutral, som här har sagts och sedan är det möjligt för medborgarna att i högre grad ta ställning till vad som är rätt och vad som är fel. Men att tro att en enskild medborgare i dag, genom att surfa på TV-kanalerna, skulle hitta sanningen, än på den ena kanalen och än på den andra, det tror jag är en illusion. Det är nästan på gränsen till naivt. Det är därför som jag tycker att det blev intressant när ltl Svensson sade, så tydligt och mycket bra, att också tidningen Nya Åland, om vi tar den, har ett public service-uppdrag. Det är inom varje tidning som uttryckligen är oberoende. Det finns också partianslutna tidningar, men de som säger sig vilja vara oberoende har en ständig spänning mellan dem som skall försöka få ekonomin att gå ihop och de journalister som skall svara för det redaktionella oberoendet. Dessa intressen sammanfaller inte alltid, tvärtom, t.o.m. tycker ägarna att redaktionen är för kritisk i vissa fall och skriver inte på ett sätt som sammanfaller med den bild ägarna vill ge av sig själva. Det förekommer rätt ofta – inte i Svenskfinland, där vill nog alla sitta, åtminstone herrar, och skrapa varandra på ryggen för att de skall komma åt kulturfondens miljoner – i Sverige avhopp från både TV, radio och tidningar och det är ett uttryck, åtminstone uppfattar jag det så, för den här konflikten som finns mellan ägarnas krav på avkastning och journalisternas inställning till sitt arbete att få verka som en självständig och kritisk journalist. Det här är en väldigt viktig sak just för att vi skall få information som är någorlunda oberoende och som vi kan lita på. Det kan man inte förvänta sig att de kommersiella kanalerna skall stå för, de kan göra det, det finns naturligtvis ingenting som hindrar det, men deras ägare har inte ålagt dem skyldigheten att på det viset driva verksamheten, utan det är i första hand det stora tittarunderlaget, de stora reklamintäkterna som driver de företagen, inte hänsyn eller omsorg om tittarna och väljarnas behov av neuatral kunskap och information. Det här är lika viktigt i ett litet som i ett stort samhälle. Det är bedrövligt hur man ser ändå att i de flesta mindre lokala samhällen så finns det bara en tidning och en radiokanal, som har något slags public service-uppdrag och sedan finns det en massa kommersiella och det är mera ett uttryck för vår tid än att det är till för att utveckla demokratin, åsikts- och yttrandefriheten i vårt samhälle. På den här punkten är Åland särskilt väl utvecklat. Det är säkert en av styrkorna i vårt samhälle att vi har så pass många medier som debatterar och diskuterar. Det är allt skäl för oss att se att situationen upprätthålls och att den utvecklas. Det är, tror jag, a och o för självstyrelsens demokratiska utveckling.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Jag kunde sammanfatta min replik som följer. Jag tror på ålänningarnas förmåga. När jag säger att public service är socialistiskt, så är det socialistiskt på det viset att samhället skall avgöra opinionsbildningen, vad folks skall få veta. I stället tycker jag att folk själva skall kunna avgöra det här och kritiskt granska information, vad information betyder, beroende på var den kommer ifrån, att man skall kunna ta egna beslut och kunna göra egna val. Det skall inte behövas någon professionell grupp som sållar. Journalisterna är också bara människor och sållar efter det, det har vi sett tydligt i tidningar, TV och radio. Det beror på vad journalisterna har för ideologi, hur den sållar fastän den skall vara professionell. Jag vill värna om de kommersiella kanalernas förutsättningar att verka på Åland. Jag vill inte äga eller ge bidrag, vilket för mig är socialism, utan jag vill bereda möjligheter att de kan verka på marknaden, som vi gör med alla andra företag som kan verka här eller inte verka här genom näringsrätten. Sedan handlar det inte om att vi skall ta på oss några upphovsrättskostnader utan kanalerna är finansierade med reklamintäkter och ålänningarna är konsumenter som vilka andra européer som helst och är också intressanta för kommersiell media. Sedan är det så att ålänningar och andra konsumenter vill ha ett brett TV-utbud med både nöje, fakta och debatt och sålunda förändras kommersiell TV hela tiden och blir till slut en ersättning för public service ganska långt. Det är ganska långt så i dag, om vi ser på TV 4, som är en blandning mellan public service och kommersiellt.

 

Ltl Sundback, replik:

Herr talman!  

Det är inte så att de kommersiella bolagen skulle avstå från sina upphovsrättsliga kostnader när deras digitala signaler tas ner över Åland. Det är det som är själva problematiken med kanalerna och deras utsändningar på Åland, vem än som tar ner dem. Det kommer inte att bli Ålands Radio och TV; eftersom det är ett public service-bolag skall det inte gynna vissa kommersiella intressen, som ju bolagen står för. Det är nog inte så enkelt som ltl Sundman tror. Jag kan inte hålla med om att samhället skall bestämma vad ålänningarna skall tycka. Det public service-uppdrag som Ålands Radio och TV har är att ge så många ålänningar som möjligt förutsättningar att säga sin åsikt. Det gör också de andra public service-medierna. Det ingår i deras uppdrag att speciellt ge röst åt de svaga grupperna som inte har organisationer eller institutioner bakom sig för att ta upp sina intresen. Det är ett väldigt viktigt uppdrag.

 

Jag är inte överraskad av ltl Sundmans åsikter egentligen, de är på något vis ganska kongeniala med hans övriga politiska ställningstaganden. Jag är bara glad att det inte är så många som har samma uppfattning som han här i lagtinget.

 

Ltl Sundman, replik:

Herr talman!

Det är trevligt att höra att man är unik! Det är så att alla föds som original och de flesta dör tyvärr som kopior, så jag försöker behålla det originella.

 

Det är så, som det är på annat håll, att till den del programmen i de kommersiella TV-kanalerna kostar på grund av upphovsrätt osv., skall givetvis ålänningen som tittar betala vad det kostar. Tar vi digital-TV-abonnemang kostar det en månadsavgift och sedan finns det också möjlighet att betala per titt, på engelska: ”pay per view”, du kan beställa hem en film, titta på den och betala vad det kostar, beroende på hur attraktiv filmen är kostar det mera kanske, likadant med sportevenemang, boxning, Formel 1 osv. Det finns alltså redan i dag, men den delen av marknaden kan tyvärr inte från det ena bolagets sida lagligt sändas på Åland, utan det måste till Anton Kalmer-teknik för att tillgodogöra sig den tekniken. Jag vill alltså att landskapsstyrelsen skall hjälpa till att göra detta lagligt. Det är ganska enkelt, fast man kan göra det svårt!

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets klämmar och därefter betänkandets motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Föreläggs betänkandets första kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets andra kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd.

 

Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2001-2002 angående hälsovårdarberedskapen i skärgården. (HM nr 12/1999-2000).

 

Ärendet avförs i dag och upptas till behandling vid plenum 11 mars 2002.

 

Antecknas till kännedom att till lagtinget överlämnats:

 

Landskapsstyrelsens framställning angående landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av 29 kap. strafflagen. (FR nr 14/2001-2002).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum onsdagen den 8 mars.

 

Lagtingets nästa plenum är onsdagen den 6 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat.  (Plenum avslutades kl. 15.28).

 

 

 

Originalfil