Åland och EU


Åland och internationella avtal

Utrikespolitiken hör till Finlands behörighet och Åland har därför inte möjlighet att t.ex. ingå internationella avtal.

Detta innebär dock inte att Åland helt saknar inflytande i internationella frågor. I de fall ett internationellt avtal som Finland ingår innehåller en bestämmelse som står i strid med självstyrelselagen, eller om avtalet innehåller en bestämmelse i en fråga som faller inom landskapets behörighetsområde, krävs nämligen lagtingets bifall för att bestämmelsen skall bli gällande på Åland.

I praktiken går det till så att Finlands president begär lagtingets bifall till internationella avtal. Varje år överlämnas ett tiotal sådana framställningar till lagtinget och avtalen innehåller ofta okontroversiella saker som t.ex. regler för undvikande av dubbelbeskattning eller överenskommelser om social trygghet. I sådana fall ges lagtingets bifall mer eller mindre rutinmässigt.

Ibland är lagtingets "vetorätt" gentemot internationella avtal dock av större betydelse, och som exempel kan nämnas Finlands anslutning till EU vilket krävde bifall från lagtinget.
 

Ålandsprotokollet

När Finland förberedde sin ansökan om medlemskap i EU framfördes önskemål från åländsk sida. Landskapet ville ha vissa undantag som skulle säkra både den framtida utvecklingen av Ålands självstyrelse och den åländska ekonomins förutsättningar för fortsatt utveckling.

Förhandlingarna mellan Finland och Europeiska unionen resulterade i ett anslutningsfördrag där Åland i stort sett fick gehör för sina önskemål. Till anslutningsfördraget fogades nämligen ett särskilt protokoll, det s.k. Ålandsprotokollet.

Eftersom protokollet hör till Finlands anslutningsfördrag utgör det en del av EU:s primärrätt. Det innebär att bestämmelserna i protokollet inte kan ändras genom beslut av EU:s institutioner, utan alla EU:s medlemsstater måste medverka vid en ändring. Ålandsprotokollet har med andra ord en mycket stark formell ställning inom EU-rätten.

Protokollet har följande innehåll:

Undantag för hembygdsrättskrav
Reglerna om krav på hembygdsrätt för jordförvärv, etableringsrätt och rätt att tillhandahålla tjänster på Åland kan fortsättningsvis tillämpas.

Skatteundantag
Åland ska betraktas som ett s.k. tredje territorium som står utanför tillämpningen av EU:s harmoniseringsdirektiv gällande all indirekt beskattning. Åland är alltså med i tullunionen men står utanför skatteunionen. Undantaget möjliggör s.k. tax-free försäljning mellan Sverige och Åland även efter det att den i övrigt försvunnit inom EU. Vidare möjliggörs tax-free försäljning mellan Åland och riket. Syftet med skatteundantaget är uttryckligen att den åländska ekonomin också i framtiden ska vara funktionsduglig.

Protokollet och andra dokument från anslutningen till EU.

Texter i anslutning till Lissabonfördraget (länk)

Ålands inflytande i EU

Ålands deltagande i det nationella beslutsfattandet i EU-ärenden är åtminstone i teorin väl tillgodosett. Regler som ger landskapsregeringen rätt till information om EU-ärenden har införts i självstyrelselagen, och landskapsregeringen har rätt att delta när EU-ärenden som berör Åland bereds vid statsrådet. Landskapsregeringen har också rätt att formulera Finlands ställningstagande vid tillämpningen av EG:s gemensamma politik på Åland till den del ärendet faller inom landskapets behörighet.

För att landskapet ska ha möjlighet att delta i riksdagens behandling av integrationsärenden har Ålands riksdagsledamot alltid rätt att närvara vid stora utskottets sammanträden. Slutligen har landskapsregeringen beretts möjlighet att utse en representant till EU:s regionkommitté samt att ha en egen specialrådgivare vid Finlands ständiga representation i Bryssel.

Bestämmelserna om Ålands deltagande i beredningsprocessen har dessvärre i praktiken visat sig vara svåra att tillämpa, eftersom beredningsprocessen till övervägande del sker på finska. Diskussioner förs därför kontinuerligt mellan landskapets och rikets företrädare om möjligheterna till ett förbättrat inflytande också i praktiken.

Ingen plats i Europaparlamentet
Genom anslutningen till EU har Ålands lagting, på samma sätt som Finlands riksdag, avstått från en del av sin lagstiftningsmakt. Enligt åländsk mening borde lagtinget liksom riksdagen ha kompenserats för sitt förlorade inflytande genom representation i Europaparlamentet. Åland har dock inte hittills medgetts representation i Europarlamentet.

Två folkomröstningar

Inför anslutningen till EU deltog ålänningarna i två folkomröstningar.

Den första folkomröstningen i oktober 1994 var gemensam för hela Finland och frågan gällde hela landets eventuella medlemskap i EU. I den folkomröstningen röstade 51,9 procent för medlemskap och 48,1 procent mot medlemskap. Noteras kan att det fanns en majoritet för medlemskapet endast i två av de 16 kommunerna, varav en var Mariehamns stad. Den här omröstningen torde bäst visa ålänningarnas inställning till EU.

Den andra folkomröstningen hölls i november samma år, efter att det stod klart att både Finland och Sverige skulle gå med i EU. Frågan gällde nu om också Åland skulle anslutas till unionen på de villkor som stadgas i Ålandsprotokollet. I den här omröstningen röstade 73,6 procent för en anslutning, varefter lagtinget med rösterna 26-4 beslöt att Åland skulle följa Finland in i den europeiska unionen.

Texter om Lissabonfördraget

Eftersom Lissabonfördraget inte upphävde grundfördragen blev Finlands anslutningsfördrag samt dess protokoll nr 2 om Åland oförändrat i kraft vid fördragets ikraftträdande.

Även hänvisningen till Åland kvarstår i primärrätten genom artikel 355 p.4 i den konsoliderade versionen av fördraget om EU:s funktionssätt:

Artikel 355
Utöver bestämmelserna i artikel 52 i fördraget om Europeiska
unionen angående fördragens territoriella tillämpningsområde
ska följande bestämmelser tillämpas:

4. Bestämmelserna i fördragen ska omfatta Åland i enlighet
med bestämmelserna i protokoll nr 2 i akten om villkoren
för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket
Sveriges anslutning.

Hela artikeltexten kan läsas på Sveriges regerings webbplats.

Det konstitutionella fördraget

Det konstitutionella fördraget är också av intresse även om det aldrig förverkligades. Fördraget skulle nämligen ha medfört att de gamla anslutningsfördragen hade upphävts och att de protokoll som hör till flera anslutningsfördrag skulle sammanslås till ett gemensamt protokoll (konsolidering). Därmed skulle Ålandsprotokollets ingress ha avskaffats men samtidigt hade det till det konstitutionella fördragets protokoll fogats en ny artikel som hänvisade till en av medlemsstaterna gemensam förklaring om att de åländska undantagen har sin grund i Ålands särställning enligt folkrätten.

Texterna i fördraget, protokollet och förklaringen framgår nedan.

I det skede då man ännu trodde att det konstitutionella fördraget skulle förverkligas ansåg lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd i sitt betänkande nr 4/2003-2004 följande : "Den nya artikeln kompletteras således med en förklaring som innehåller en direkt hänvisning till Ålands ställning enligt internationell rätt. Dessutom finns det i det nya protokollets preambel en hänvisning till att protokollet inte avser att förändra rättsläget beträffande de frågor som regleras i protokollet. Enligt nämndens mening utgör detta sammantaget en god ersättning för det nuvarande protokollets preambel."

Oberoende av att fördraget aldrig trädde i kraft (eftersom alla medlemsstater inte ratificerade fördraget) är förklaringen ett faktum och den utgör ett relativt färskt erkännande från samtliga medlemsstater av Ålands särskilda ställning enligt internationell rätt. Den fyller därför enligt min mening sin plats i dokumentsamlingen.

Konstitutionella fördraget
I konstitutionens del IV fanns allmänna bestämmelser och slutbestämmelser. Artikel IV-440.5 hade följande lydelse:
Detta fördrag skall tillämpas på Åland med de undantag som ursprungligen fanns i det fördrag som avses i artikel IV-437.2 d i konstitutionen och som återges i protokollet om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige.

Protokollet
Medlemsländernas anslutningsakter hade gjorts om och återfanns i form av protokoll som skulle fogas till regeringskonferensens slutakt. I protokollet där anslutningsakten för Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige ingår återfinns undantagen för Åland i samma ordalydelse som de har i Ålandsprotokollet (artikel 56-59, under avdelning V, avsnitt 5).

Artikel 56 (f.d. Artikel 1 i Protokoll Nr 2 AA 1994)

Bestämmelserna i konstitutionen skall inte hindra att de bestämmelser om Åland tillämpas som är i kraft den 1 januari 1994 och som gäller
a) inskränkningar, på icke-diskriminerande grund, i rätten för fysiska personer som inte har hembygdsrätt på Åland samt för juridiska personer att förvärva och inneha fast egendom på Åland utan tillstånd av Ålands behöriga myndigheter,
b) inskränkningar, på icke-diskriminerande grund, i etableringsrätten och i rätten att tillhandahålla tjänster för fysiska personer som inte har hembygdsrätt på Åland eller för juridiska personer utan tillstånd av de behöriga myndigheterna på Åland.

Artikel 57 (f.d. Artikel 2 i Protokoll Nr 2 AA 1994)

1. Ålands territorium - som skall anses vara ett tredje land enligt artikel 3.1 tredje strecksatsen i rådets direktiv 77/388/EEG och ett sådant nationellt område som inte omfattas av de direktiv om punktskatteharmonisering som avses i artikel 2 i rådets direktiv 92/12/EEG - skall inte omfattas av unionsrätten när det gäller harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatt, punktskatt och annan indirekt skatt.
Denna punkt skall inte gälla de bestämmelser om skatt på kapital som finns i rådets direktiv 69/335/EEG.

2. Undantaget i punkt 1 syftar till att bevara en livskraftig åländsk ekonomi och skall inte återverka negativt på unionsintressena eller unionens gemensamma politik. Om kommissionen skulle finna att det inte är motiverat att behålla de bestämmelser som finns i punkt 1, särskilt med tanke på sund konkurrens och egna intäkter, skall kommissionen förelägga rådet ändamålsenliga förslag och rådet skall anta de akter som är nödvändiga i enlighet med tillämpliga bestämmelser i konstitutionen.

Artikel 58 (f.d. Artikel 3 i Protokoll Nr 2 AA 1994)
Finland skall se till att alla fysiska och juridiska personer i medlemsstaterna likabehandlas på Åland.

Artikel 59
Bestämmelserna i detta avsnitt skall tillämpas mot bakgrund av förklaringen om Åland där ordalydelsen i ingressen till protokoll nr 2 om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning återges utan att dess rättsverkan ändras.

Förklaringen
Preambeln i Ålandsprotokollet hade omformats till en förklaring som fogades till regeringskonferensens slutakt:
Konferensen erkänner att den ordning som gäller för Åland enligt artikel IV-440.5 i konstitutionen har upprättats med tanke på öarnas särskilda ställning enligt internationell rätt.
Konferensen betonar därför att särskilda bestämmelser har införts i avdelning V avsnitt 5 i protokollet om anslutningsfördragen och anslutningsakterna för i Konungariket Danmark, Irland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien och Republiken Portugal samt Republiken Österrike, Republiken Finland och Konungariket Sverige.

Tolkningen av ålandsprotokollets preambel

Frånlandskapets sida har det länge framhållits att Ålandsprotokollets ingress (preambel) innebär en hänvisning inte bara till självstyrelsen utan också till Ålands status som demilitariserat och neutraliserat område och att protokollet därmed utgör en bekräftelse av statusen från de övriga medlemsstaternas sida. Riksdagens utrikesutskott har i sitt betänkande (UtUB 4/2003 rd)överstatsrådets redogörelse till riksdagen (SRR 2/2003) över konventetsresultat och förberedelserna inför regeringskonferensen bekräftat denna tolkning genom att framhålla följande:
"Utrikesutskottet konstaterar med hänvisning till erhållen utredning att det i detta sammanhang ska säkerställas att Åland får bibehålla sin folkrättsliga specialstatus, som också ingår i Ålandsprotokollet, särskilt när det gäller Ålands demilitariserade och neutraliserade status."

COREPER-uttalandet

Finlands EU-ambassadör Jan Store vid ett möte i COREPER II den 27 november 2009 fick en text antecknad till protokollet enligt vilken

Ålands demilitariserade och neutraliserade status etablerades genom 1921 års konvention,
Ålandsprotokollets inledning hänvisar till den speciella status som Åland har enligt folkrätten
Lissabonfördraget ändrar vissa bestämmelser rörande den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken

Ambassadör Jan Store i Coreper II 27.11.2009:

The demilitarised and neutralised status of the Åland islands was established by the Convention on the non-fortification and neutralisation of the Åland islands signed on 20 October 1921.
The preamble of the protocol on the Åland Islands, attached to the accession agreement of Finland, refers to the special status that the Åland islands enjoy under international law.
The Lisbon treaty amends certain provisions regarding the common security and defense policy.
The entry into force of the Lisbon Treaty will not affect the applicability of the Convention on the non-fortification and neutralisation of the Åland Islands. Also the protocol on the Åland Island will remain in force.
The Parliament of Åland has approved the entry into force of the national act implementing the Lisbon Treaty in the Province of Åland to the extent that the Treaty falls under the competence of the province.