Lagtingsarbetet

NORDEN, EU OCH ÖSTERSJÖREGIONEN 

Åland i Nordiska rådet   

Åland är medlem i Nordiska rådet sedan 1970. Lagtinget utser inom sig två av rådets sammanlagt 87 medlemmar. De åländska ledamöterna bildar tillsammans med landskapsregeringens representanter i rådet en åländsk lagstadgad delegation.

Landskapsregeringen deltar även i Nordiska ministerrådets arbete.

När Åland blev medlem av Nordiska rådet sammanföll rådets behörighet till stor del med landskapets behörighet. Det nordiska samarbetets verksamhetsområde har med åren utvidgats och omfattar nu t.ex. säkerhetspolitik och samarbete i förhållande till Nordens närområden. Rådet har på så sätt kommit att bli något av en utrikespolitisk plattform för Åland.

Här kan du läsa mer om Ålands delegation i Nordiska rådet
 

Åland och EU                      

INNEHÅLL:

Åland och internationella avtal
Ålandsprotokollet
Ålands inflytande i EU
Två folkomröstningar
EU-samarbete
Lagtingets hantering av EU-ärenden


ÅLAND OCH INTERNATIONELLA AVTAL
Utrikespolitiken hör till Finlands behörighet, och Åland har därför inte möjlighet att t.ex. ingå internationella avtal.

Detta innebär dock inte att Åland helt saknar inflytande i internationella frågor. I de fall ett internationellt avtal som Finland ingår innehåller en bestämmelse som står i strid med självstyrelselagen, eller om avtalet innehåller en bestämmelse i en fråga som faller inom landskapets behörighetsområde, krävs nämligen lagtingets bifall för att bestämmelsen skall bli gällande på Åland.

I praktiken går det till så att Finlands president begär lagtingets bifall till internationella avtal. Varje år överlämnas ett tiotal sådana framställningar till lagtinget och avtalen innehåller ofta okontroversiella saker som t.ex. regler för undvikande av dubbelbeskattning eller överenskommelser om social trygghet. I sådana fall ges lagtingets bifall mer eller mindre rutinmässigt.

Ibland är lagtingets "vetorätt" gentemot internationella avtal dock av större betydelse, och som exempel kan nämnas Finlands anslutning till EU vilket krävde bifall från lagtinget.

ÅLANDSPROTOKOLLET
När Finland förberedde sin ansökan om medlemskap i EU framfördes önskemål från åländsk sida. Landskapet ville ha vissa undantag som skulle säkra både den framtida utvecklingen av Ålands självstyrelse och den åländska ekonomins förutsättningar för fortsatt utveckling.

Förhandlingarna mellan Finland och Europeiska unionen resulterade i ett anslutningsfördrag där Åland i stort sett fick gehör för sina önskemål. Till anslutningsfördraget fogades nämligen ett särskilt protokoll, det s.k. Ålandsprotokollet.

Eftersom protokollet hör till Finlands anslutningsfördrag utgör det en del av EU:s primärrätt. Det innebär att bestämmelserna i protokollet inte kan ändras genom beslut av EU:s institutioner, utan alla EU:s medlemsstater måste medverka vid en ändring. Ålandsprotokollet har med andra ord en mycket stark formell ställning inom EU-rätten.

Protokollet har följande innehåll:
- Undantag för hembygdsrättskrav
Reglerna om krav på hembygdsrätt för jordförvärv, etableringsrätt och rätt att tillhandahålla tjänster på Åland kan fortsättningsvis tillämpas.
- Skatteundantag
Åland skall betraktas som ett s.k. tredje territorium som står utanför tillämpningen av EU:s harmoniseringsdirektiv gällande all indirekt beskattning. Åland är alltså med i tullunionen men står utanför skatteunionen. Undantaget möjliggör s.k. tax-free försäljning mellan Sverige och Åland även efter det att den i övrigt försvunnit inom EU. Vidare möjliggörs tax-free försäljning mellan Åland och riket. Syftet med skatteundantaget är uttryckligen att den åländska ekonomin också i framtiden skall vara funktionsduglig.

Protokollet och andra dokument från anslutningen till EU hittar du här.

Texter i anslutning till Lissabonfördraget

ÅLANDS INFLYTANDE I EU
Ålands deltagande i det nationella beslutsfattandet i EU-ärenden är åtminstone i teorin väl tillgodosett. Regler som ger landskapsregeringen rätt till information om EU-ärenden har införts i självstyrelselagen, och landskapsregeringen har rätt att delta när EU-ärenden som berör Åland bereds vid statsrådet. Landskapsregeringen har också rätt att formulera Finlands ställningstagande vid tillämpningen av EG:s gemensamma politik på Åland till den del ärendet faller inom landskapets behörighet.

För att landskapet ska ha möjlighet att delta i riksdagens behandling av integrationsärenden har Ålands riksdagsledamot alltid rätt att närvara vid stora utskottets sammanträden. Slutligen har landskapsregeringen beretts möjlighet att utse en representant till EU:s regionkommitté samt att ha en egen specialrådgivare vid Finlands ständiga representation i Bryssel.

Bestämmelserna om Ålands deltagande i beredningsprocessen har dessvärre i praktiken visat sig vara svåra att tillämpa, eftersom beredningsprocessen till övervägande del sker på finska. Diskussioner förs därför kontinuerligt mellan landskapets och rikets företrädare om möjligheterna till ett förbättrat inflytande också i praktiken. 

Ingen plats i Europaparlamentet
Genom anslutningen till EU har Ålands lagting, på samma sätt som Finlands riksdag, avstått från en del av sin lagstiftningsmakt. Enligt åländsk mening borde lagtinget liksom riksdagen ha kompenserats för sitt förlorade inflytande genom representation i Europaparlamentet. Åland har dock inte hittills medgetts representation i Europarlamentet.

TVÅ FOLKOMRÖSTNINGAR
Inför anslutningen till EU deltog ålänningarna i två folkomröstningar. 

Den första folkomröstningen i oktober 1994 var gemensam för hela Finland, och frågan gällde hela landets eventuella medlemskap i EU. I den folkomröstningen röstade 51,9 procent för medlemskap och 48,1 procent mot medlemskap. Noteras kan att det fanns en majoritet för medlemskapet endast i två av de 16 kommunerna, varav en var Mariehamns stad. Den här omröstningen torde bäst visa ålänningarnas inställning till EU.

Den andra folkomröstningen hölls i november samma år, efter att det stod klart att både Finland och Sverige skulle gå med i EU. Frågan gällde nu om också Åland skulle anslutas till unionen på de villkor som stadgas i Ålandsprotokollet. I den här omröstningen röstade 73,6 procent för en anslutning, varefter lagtinget med rösterna 26-4 beslöt att Åland skulle följa Finland in i den europeiska unionen.

EU-SAMARBETE

CALRE - Samarbete med andra europeiska lagstiftande regioner.
I EU finns 75 regioner med lagstiftningsrätt. Regionerna har många liknande problem och har därför gemensamma intressen i EU.

De lagstiftande regionernas talmän samarbetar i en organisation kallad CALRE. CALRE ordnar årligen ett möte för samtliga lagstiftande regioners talmän, och däremellan sammanträder ”Standing Committee” eller den styrande kommittén där Ålands lagting alltid är representerat.

Motsvarande samarbete mellan de lagstiftande regionernas kallas RegLeg.

LAGTINGETS HANTERING AV EU-ÄRENDEN

Här kan du läsa mera om hur lagtinget hanterar EU-ärenden

 

BSPC - den parlamentariska Östersjökonferensen

BSPC grundades 1991 som ett forum där de olika parlamenten från Östersjöregionen möts i en dialog om aktuella politiska frågor som berör regionen.


BSPC består av parlamentariker från 11 nationella parlament, 11 regionala parlament och 5 parlamentariska organisationer från Östersjöregionen. BSCP är ett forum där både EU-medlemmar och länder som står utanför unionen kan komma samman för att delta i den politiska dialogen om frågor som intresserar regionen. Dessutom bidrar konferensen till ett ökat informationsutbyte och nätverksbyggande mellan parlamentariker från samtliga Östersjöländer. Konferensen arrangeras en gång per år.

Den parlamentariska Östersjökonferensens fasta politiska organ är den permanenta kommittén, vars uppgift är att besluta om olika strategiska frågor som berör organisationens målsättningar, prioriteringar, arbetssätt samt administration. Det är den permanenta kommittén som tillsammans med värdlandet planerar och organiserar den årliga konferensen. Kommittén samlas minst fyra gånger per år och varje parlament representeras av en medlem. Den permanenta kommittén samarbetar med Östersjöstaternas råd (CBSS), regeringarnas organ för samarbetet mellan Östersjöländerna, och har även kontakter med andra relevanta organisationer som är verksamma i regionen.


Förutom den permanenta kommittén består organisationen av sekretariatet, en eller flera arbetsgrupper samt ett antal observatörer och rapportörer som fokuserar på olika dagsaktuella frågor.

Här finns det mer information om BSPC