Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av minister Fredrik Karlström. Ordet ges först till lagtingsledamoten Simon Påvals.

Tack, herr talman! Godmorgon. Vårt strömmingsbestånd har sedan flera år tagit stor skada av storskaligt industriellt trålfiske. Trots att problemets orsak har varit tydlig, kom EU-kommissionen i förra veckan med ett drastiskt förslag som innebär att allt riktat fiske på strömming och lax ska förbjudas i centrala Östersjön och Bottniska viken, inklusive det hållbara småskaliga yrkesfisket som redan är under svår press.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Hur och när avser landskapsregeringen inleda arbetet med att motarbeta ett totalförbud mot allt riktat yrkesfiske på strömming och lax i Ålands hav för att rädda vårt småskaliga kustfiske?

Tack, talman! Landskapsregeringen arbetar brett för att främja det småskaliga kustfisket på Åland och har så gjort under många år. Dels med insatser för att stöda näringen och dels med insatser för en hållbar förvaltning av de fiskbestånd som näringen nyttjar.

Jag tänkte ta tillfället i akt och berätta om några av de konkreta exempel vi stöder näringen på, innan jag går in på kommissionens drastiska förslag om minskade kvoter och total förbud:

Den viktigaste finansiella stödet till näringen sker inom ramen för EU:s fondprogram för fiskerinäringen, det handlar om:
-investeringsstöd (t ex för egen förädling)
-men det viktigaste stödet är toleransstöd för säl, som är ett schablonmässigt stöd för att möjliggöra ett fortsatt småskaligt kustfiske trots de problem som sälen förorsakar näringen.
-vi har även vissa möjligheter till stöd för byte av motorer och säkerhetsutrustning

Landskapsregeringen utför även olika typer av beståndsförvaltande och fiskevårdande insatser: som exempel:
- provfisken för bedömning av fiskbeståndens status och som underlag för förvaltningsåtgärder, t.ex. fredningen av gös i juni.
- finansiella stöd för restaurering av lek- och uppväxtområden.
- och inte att glömma allt som görs i Ålands fiskevårdscentrums utplanteringsverksamhet och centrets arbete för att främja fiskbeståndens naturliga förökning, så som identifiering och kartering av lekområden och vandringsleder för fisk, samt rådgivning för bevarande och restaurering av viktiga områden.

För att undersöka orsakerna till den dåliga statusen för strömmingen i Östersjön har landskapsregeringen inlett ett samarbete, för ett ca ett halvt år sen, med Naturresursinstitutet i Finland (LUKE) inom ett forskningsprojekt för att undersöka orsakerna till strömmingens viktminskning och de minskade fångsterna av strömming.

De preliminära resultaten från prover insamlade från trålfartygen tyder på att strömmingen i bl.a. Bottenhavet lidit brist på föda till följd av minskade förekomster av pungräka, som är en viktig föda för strömmingen. Under hösten 2022 och vintern 2023 har man dock konstaterat en märkbar förbättring i strömmingens konditionsfaktor. Inom ramen för projektet har landskapets fiskeribyrå återupptagit provfisken efter strömming på nordvästra Åland under vår och försommar i år. Resultaten av dessa provfisken, åren 2022 och 2023, tyder på att situationen för strömmingen här på Åland är bättre än längs den svenska kusten.

Nu till kommissionens förslag till förordning om fiskemöjligheterna i Östersjön. Landskapsregeringen gav sitt utlåtande till jord- och skogsbruks ministeriet på det förslaget i onsdags. Där kan man uttryckligen, svart på vitt, läsa hur vi försvarar det yrkesmässiga strömmingsfisket, möjligheter till ett fortsatt laxfiske inkl. fritidsfiske efter lax och landskapsregeringen lyfte även upp behovet av möjligheter till ett småskaligt fiske av torsk, med mindre båtar och andra redskap än trål.

Vi arbetar tätt ihop med Finland i dessa viktig frågor och vi delar samma slutsats. Det gör att Ålands och Finlands röst blir starkare i EU när vi driver samma linje.

Nästa vecka fortsätter förhandlingarna tillsammans med våra svenska kollegor. Som ledamot Påvals vet är fiskeripolitiken, gällande de kvoterade arterna, EU:s exklusiva behörighet. Kommissionen lägger ett förslag utefter Havsforskningsrådets vetenskapliga råd men landskapsregeringen konstaterade i skrivningen också så har den här gången kommissionens förslag avvikit radikalt ifrån de rekommendationer ICES föreslagit. Slutligen så är det ministerrådet som tar besluten i frågan. Det sker 22-23 oktober.

Men jag kan försäkra ledamoten att arbetet med att ta tillvara våra yrkes- och fritidsfiskares intressen pågår kontinuerligt och att fiskeribyråns tjänstemän är aktiva, kunniga, engagerade och gör ett väldigt gediget jobb. Tack!

Tack, herr talman! Tack minister Karlström för det svaret.

Verksamhetsförutsättningarna för våra kustfiskare på Åland har ju varit dåliga ganska länge. Det är inte något nytt kan man säga. Orsaken tidigare har bevisats vara det hårda trycket av säl och skarv. Och olika stödsystem och olika insatser i landskapet som har funnits tidigare finns inte längre, exempelvis transportstöd och diverse sådant som man inte längre erbjuder.

Orsaken till att säl och skarv har gjort sitt intrång i innervikar så menar många att är en konsekvens av det stora industriella trålfisket. Det har gjort att bestånden har minskat i ytterhavet.

Orsaken till att man från EU-kommissionens sida har föreslagit ett totalstopp är ju för att man har fått uppgifter om att bestånden är nära kollaps i Bottenhavet och Ålands hav.

Det är ju känt att vi har bättre bestånd här i de åländska vattnen. Men det säger ju inte någonting om helheten. Jag skulle säga att vi behöver se till att vi fångar problemet innan det kommer till oss.

På den svenska ostkusten har man haft grymma bekymmer sista åren med just bestånden. Man märker att kustfiskarna får ingenting i näten längre. Oskars surströmmingsfabrik lade ner på grund av bristande råvara.

Lukeprojektet, det är jättebra att vi inleder de här projekten över regeringsgränserna och även att Sverige involveras så att vi har ett nära samarbete med Sverige i den här frågan, eller som vi åtminstone kommer att inleda.

Det som jag funderar över är det här Lukeprojektet. Jag har förstått att hypotesen har varit näringsbristen, att det är detta som har varit problemet och själva ingången i projektet. Hur har man kommit fram till det? Och varför har inte just den här storskaliga trålningen i Bottenhavet ändå varit med som en grundhypotes i det här projektet? Det är ju ändå det som åtminstone på svenskt håll har visat sig vara det största bekymret. Det är också det som EU nu betecknar som det största bekymret, just därför att beståndet av strömming håller på att kollapsa.

Den andra frågan som jag har är kring provfisket. Är det ett av många kreativa sätt som landskapsregering kan ta till för att på ett eller annat sätt rädda våra yrkesfiskares verksamhetsförutsättningar i framtiden? Eller vad har man annars ifall totalstoppet på riktat fiske på strömming och lax faktiskt igenom? Vilken är plan B för yrkesfiskarna? Det är ganska många kustfiskare som undrar över den saken just nu. De vill veta, är det överhuvudtaget värt att satsa till nästa år?

Talman! Fiske är en bransch som har varit hårt utsatt under många år och många decennier. Vi vet ju att det är en bransch, yrkesfiske, som tyvärr inte har växt så stort på Åland de senaste åren.

Jag nämnde en del av de insatser som landskapsregeringen gör via fiskerifondsprogrammet och de stödmöjligheter vi har. Jag nämnde toleransstöd för säl som kanske är det viktigaste grundstödet från landskapet.

När det sedan kommer till de övriga frågorna som ställdes i det andra anförandet här, så gällande hur man bedriver undersökningen med Luke så är det en forskningsinstitution som bedriver sin verksamhet utifrån vad forskarna anser att man ska göra.

Vi konstaterar ju att strömmingen på Åland mår bättre än på ostkusten på svenska sidan. Men här är det ju finska Naturresursinstitutet som gör sina undersökningar tillsammans med Åland och på den finska stammen. Jag kan inte gå in på om man borde ta den politiska åsikten att det är strömmingstrålarna som är det stora hotet, om forskningsinstitutet väljer att utreda saken ur ett annat perspektiv. Det är mer än en ståndpunkt som jag vet att svenska yrkesfiskare hävdar.

Vi kan ju också konstatera att i Havsforskningsrådets råd så är strömmingskvoten minskad, men den är dock inte totalt förbjuden. Det finns fortfarande en ganska stor gaffel för rådet att ta ett beslut kring när kommissionen valde att gå på en hårdare och mer restriktiv linje än vad forskningsrådet rekommenderade, vilket jag kan tycka att är ganska anmärkningsvärt det också. Det är väl ändå forskning som vi ska basera besluten på.

Sen till den andra tilläggsfrågan om vad vi mera kan göra och om yrkesfiskare ska fortsätta satsa på sitt i sitt värv de kommande åren. Det är en väldigt svår fråga. Ytterst är det ju yrkesfiskarna själva som måste besluta om det. Det är klart att om förutsättningarna drastiskt dras undan, som kommissionens förslag nu ligger, så anser jag också att det behöver finnas kompensationsåtgärder från kommissionen till de yrkesfiskare som berörs. Tyvärr så finns det inget sådant inslag i kommissionens förslag.

Men jag vill också säga att det här är ett väldigt drastiskt förslag som kommissionen tog. Man spände bågen väldigt högt. Jag tror att man gjorde det för att få en diskussion med fiskeriministrarna i EU. Beslutet som de facto kommer i slutet av oktober kanske lägger sig på en lite lägre nivå än man annars hade gjort om (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Kommissionens beslut är ju ändå en tydlig signal att man är orolig från EU:s håll över strömmingsbeståndet och det delar man med dem som bedriver kustfiske runt om i Östersjön, speciellt här i våra vatten.

Forskning som beställs är ju till viss del också en politisk beställning. Vi måste komma ihåg det, att man beställer forskning och det gäller ända upp till ICES-nivå. Det handlar ändå i slutändan till viss del om politisk vilja, vad det är man är ute efter och vad det är man vill forska om.

Vi ska också komma ihåg att fiskeripolitiken, utöver kvoterna, är högst nationell i slutändan. Det handlar om hur nationella regeringar tillsammans går in för en linje som man driver till högre ort också när det handlar om att kvoterna skulle sänkas till en miniminivå. Vad är det som säger då att det inte är just industriellt trålfiske som får all kvot och det är också slutet för vårt småskaliga kustfiske? Dessa konsekvenserna måste man ju ändå förbereda sig på. Vad kan då regeringarna göra tillsammans? Exempelvis trålstopp i vissa områden eller begränsningar av viss motorstyrka, det finns ju verktyg man kan ta till bara man kommer överens om sakerna.

Som sagt, kommissionens verktyg är ganska trubbigt. Med det här förslaget kastar man ju inte bara ut ungarna med badvattnet, man kastar ut katt, hund och föräldrar och alltihop. Det känns ju som att man i princip skriver under dödsdomen för det traditionella yrkesmässiga kustfisket som ju har funnits här uppe egentligen sedan människan har funnits här.

Det är ju en synnerligen allvarlig situation vi befinner oss i just nu. Jag tycker det är väldigt viktigt att man har plan B och plan C för hur man hanterar dessa saker. För det handlar om verksamhetsförutsättningar. Det handlar om att kunna förutse de kommande åren. Är det överhuvudtaget värt att investera på något sätt för kustfiskare idag på Åland? Och om det inte är det, då är det ju säkerligen en enormt social, ekonomisk och kulturell katastrof för hela Åland. Vi behöver se till att det finns förutsättningar och de förutsättningarna kanske inte alltid kan byggas politiskt, men man behöver åtminstone kunna gemensamt komma överens om vi ska ha kustfiske överhuvudtaget på Åland eller inte.

Om det nu är så att man inte kan fiska strömming en lax så kanske det behöver på något sätt finnas andra insatser så att man kan fiska andra arter och få upp dem på borden på ett annat sätt. Faktum är att vi äter för lite åländsk fisk på Åland just nu. Det finns för lite åländsk fisk på restauranger. Det säljs för lite åländsk fisk i butikerna och det behöver vi åtgärda som de sanna axganer vi ska bli.

Det kanske inte var någon fråga, talman, i det sista anförandet.

Men jag kan konstatera slutligen att vi från landskapsregeringens sida har under de senaste åren varit väldigt kritiska till de stora kasten i kvoterna. Det försvårar verksamhetsförutsättningar för yrkesfiskare att kunna planera för framtiden. Det är någonting som åter igen trycks på från landskapsregeringens sida, att det här sättet som kommissionen agerar inte är ansvarsfullt tycker vi. Man behöver se det mera ur ett helhetsperspektiv.

Vi från landskapsregeringen har förståelse förstås för att det finns ett behov av att reglera fiskeuttag i Östersjön för att kunna stabilisera bestånden. Men det här förslaget som kommissionen har lagt går ju långt utöver de vetenskapliga råden.

Jag kan tycka att det är förödande, för det får konsekvenser för Ålands yrkesfiskare. Det får konsekvenser för fiskerinäringen i sin helhet, för förädlingsindustrin och för framtidstron för att kunna bedriva ett fiske.

Men som sagt, det här var kommissionens förslag. Det är långt ifrån det beslut som kommer att tas, tror jag, i slutet av oktober. Så det gäller för oss att fortsätta jobba med Finland och se till att vi har en gemensam stark röst och för fram de åländska ståndpunkterna tillsammans med de finska, vilket vi är överens om. Det handlar om att fortsätta den dialog som förs nu nästa vecka med våra svenska kollegor. Vi får vi se till att beslutet som tas i slutet av oktober ser annorlunda ut än det som kommissionen nu har lagt.

Vad vi annars gör är att vi måste utgå ifrån att vi måste anpassa oss efter verkligheten förstås. Som tur är så har vi fortsättningsvis möjlighet att fiska de icke kvoterade arterna innanför fyra sjömil, det är ju ett sätt.

Som jag nämnde i mitt huvudanförande så är fiskeripolitiken EU:s exklusiva behörighet. Tar man drastiska beslut så är det också en tanke på kompensation som jag ser att måste in.

Men vi jobbar vidare med att se till att beslutet inte blir så drastiskt som kommissionen föreslår. Jag tror de facto att det inte kommer att bli det. Jag har varit med om dessa förhandlingar tidigare. Vi vet att i slutändan så finns det kanske ett sunt förnuft som tar vid och att beslutet blir någonting annat än det drastiska som står framför dörren just nu.

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.