Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

Tack, herr talman! Befolkningen blir allt äldre. Totalt en fjärdedel av den åländska befolkningen är över 65 år, en ökning från år 2000 då 16 % av befolkningen var över 65 år gammal. På drygt 20 år har utvecklingen gått relativt snabbt. 10 % fler av befolkningen är 65 år eller äldre. Det är ojämnt fördelat på Åland, i Mariehamn är ungefär en fjärdedel 65 år eller äldre, på landsbygden en femtedel och en tredjedel i skärgården.

Åland mår i stort sätt bra då vi ur ett internationellt perspektiv lever vi mycket länge. Vi ligger faktiskt trea i hela Europa när det gäller livslängd med endast Madrid och Navarra i Spanien som har längre medellivslängd än vad vi har här på Åland. Det är ett mått på hur väl vår hälsa överlag är beskaffad och något vi ska vara stolta över. Med det sagt medför den förändrade demografin ett behov av förändring kring hur äldrevården organiseras på Åland.

Vi behöver organisera den tyngre äldrevården på Åland under en huvudman för att mängden geriatriska sjukdomar ökar i takt med att vi blir allt äldre. Det tydligaste exemplet är olika typer av demenssjukdomar som är så vanliga att var och en av oss har erfarenheter av en anhörig som drabbats. Det är med andra ord tal om en folksjukdom som med rätta ofta kallas för “de anhörigas sjukdom” då den drabbar anhöriga på ett omfattande vis där de sätter sitt eget liv åt sidan för att vårda den som insjuknat i en demenssjukdom. Den som har varit med om den här processen kan konstatera och intyga att det ofta kan vara svårt att se skillnad på när symtomen uppkommer. Det är mycket plågsamt för den som drabbats och också för de anhöriga.

Det ska nämnas att all demens inte är till följd av ålder och även yngre människor kan drabbas. De är idag hänvisade till KST och hamnar mellan stolarna när man pratar om demenssjukdomar vilket är allt annat än optimalt. I tillägg till det jag pratar om nu är närståendevården också viktig men inte i fokus här.

Äldrevården är idag helt och hållet kommunernas ansvar och de gör sitt bästa för att hantera det ökade behovet av vård som vår demografi orsakar. Vi har nyligen hört besked om att Jomala planerar att bygga ut sina vårdplatser och Mariehamn är inne på samma spår. Det är bra och en nödvändig utveckling för samhället, men i takt med att behovet av boendeplatser på effektiverade serviceboenden ökar så ökar även behovet av institutionsvård.

När nu Åland befinner sig i en typ av brytningsskeende där vi behöver både fler institutionsvårdsplatser och ESB platser men där avgörande beslut ännu inte har fattats som låser fast kommunerna vid vårdinstanser har vi möjligheten att skapa en bättre helhet om vi agerar.

En förutsättning för att agera är att rätt organisationsform är på plats och således handlar denna motion även om en slags kommunreform. Låt kommunerna fokusera på ESB-platser och låt landskapet, via ÅHS ta över ansvaret för institutionsvården. Det här är ett exempel hur Obunden Samling anser att samhället ska utvecklas ett steg i taget.

Kombinera övertagandet av institutionsvården med att uppdra Fastighetsverket att planera för ett vårdboende på landsbygden som samtidigt kan agera som hela Ålands kompetenscentrum för demenssjukdomar. Det finns plats på landsbygden i en god och lugn miljö för ett demenscentrum eller vad man nu väljer att kalla det. Samtidigt utlokaliserar vi arbetsplatser från tätorten till den åländska landsbygden och motverkar urbaniseringstrenden så att hela Åland kan leva.

Ett boende som är specialiserad på geriatriska sjukdomar ökar även attraktionskraften för vårdyrket då människor får arbeta med specialiserade uppgifter och ges möjligheter att utvecklas inom sitt yrke. Uppdra Fastighetsverket att planera en lämplig byggnad i en lugn omgivning så att vi är på banan med boendeplatser när de nödvändiga lagstiftningsåtgärderna är slutförda. Dessutom är det så att det kommer att leda till ett annat perspektiv för vi vet att byggsektorn på Åland befinner sig i ett sådant läge att de gärna skulle se nya projekt, så varför inte sätta igång ett sådant projekt.

Vi är troligtvis alla eniga om problembilden och det behövs inte ytterligare diskussionsklubbar för att komma fram till lösningen. Det är dags att sluta utreda och börja agera. Det här behöver landskapet fokusera på under de kommande åren gällande äldrevård och gällande den kommunala utvecklingen på Åland anser Obunden Samling.

I diskussioner med ledamöter och genom att ha följt tidigare debatter vet jag att det finns ett relativt brett stöd för en åtgärd som liknar den här. Jag hoppas att vi kan komma vidare med motionen eller något som liknar motionen så länge som vi går åt det här hållet.

Talman! Tack för ett bra initiativ från Obunden Samling. Mina tankar går tillbaka till 1970-talet, det var då vi bildade Gullåsen med fyra långvårdsavdelningar som sedan avvecklades och kommunerna skulle ta över vården.

Det kan finnas en klokskap i att samordna institutionsvården därför att det i dagsläget finns vissa komplikationer och vissa problem gällande vem som ska stå för vilka kostnader var. Jag är beredd att inledningsvis stödja detta initiativ. Däremot ska jag uppmana till en viss försiktighet att blanda ihop när det gäller institutionsvård, man talar om det i ett samlat grepp men institutionsvård för de äldre och institutionsvård för en klient med svår demens är inte samma sak.

Tack, herr talman! I vissa fall kan man konstatera att man har varit klok ganska länge här på Åland och sen kommer det till baksvingen och pendeln svänger fram och tillbaka. Jag håller med det som ledamoten säger att man ska inte blanda ihop alla begreppet i ett, men det är något som är lite utanför ramen av den här motionen. Motionens huvudsyftet ligger på att få institutionsvård för äldre. ÅHS har redan idag en viss typ av institutionsvård via avdelningsvården och specialistvården.

Talman! Orsaken till att jag lyfte upp demensvården är att det i ingressen står att det också behövs ett samlat kompetenscentrum för demensvården, det tror jag också är klokt. Det har man försökt arbeta med, tidigare minister Holmberg-Jansson drev frågan ganska hårt för att få processen i gång. Ett institutionsboende på den åländska landsbygden, varför inte Jomala, skulle vara ett alldeles utmärkt förslag.

Tack, talman! Det är förvisso ett stort och viktigt område och svårt för många av våra kommuner att orka med åtagandet eftersom i små kommuner kanske det rör sig om väldigt få personer. Att kunna upprätthålla kompetensen där kan vara utmanande.

Jag är lite tveksam, kanske är just det som ledamoten Thörnroos också var inne på, sammanblandningen av demensvård och institutionsvård och att man ska bygga det på landsbygden. Vi vet att institutionsvård blir mer och mer vårdkrävande och tungarbetad och kanske den del av vården som faktiskt behöver vara så nära kopplad till ÅHS som möjligt därför att det är klienter som väldigt ofta blir patienter.

Kan ledamoten redogöra för hur man ser på skillnaden mellan demensvården och institutionsvård och om man menar samma sak.

Det är ju inte samma sak, många som är dementa bor hemma fortfarande och många bor också på ESB-boenden. Demens är en sjukdom som är progressiv och institutionsvården är den absolut tyngsta vården, den som huvudfokus.
Men sen är det svårt att dra isär begreppen helt och hållet. För många av de som har absolut högst vårdtyngd är människor som har någon form av demenssjukdom. Lindrar man det ena så påverkar det andra.

Sedan är inte institutionsvården heller begränsad till äldrevården utan den infinner sig inom övriga delar av det sociala som idag finns inom KST. Men fokus här ligger på äldrevård och demens speciellt. Jag tror att man kan ha en kombination av de här och ändå nå framgång med det. Om man utreder det här kommer man säkert fram till en lösning som tillvaratar Ålands intressen på bästa sätt.

Jag kan hålla med. Min fråga är att vill man bygga ett institutionsboende som är gemensamt för Åland på landsbygden. Just den vårdformen kanske mest är förtjänt av att vara i närheten eller kopplad till ÅHS så mycket som möjligt med tanke på transporter och behov av specialistvård osv.

Att bygga ett gemensamt demenscenter för Åland har ju varit på tapeten i många olika sammanhang, nu senast med Mariehamn och Jomala. Det är två olika behov som vi pratar om. Sen undrar jag också hur man tänker sig strukturen, att slå samman kommunala verksamheter har visat sig svårt. Tänker man sig att det ska vara under ÅHS eller i ett kommunalförbund eller med vilken organisationsform skulle det ske?

Tack, herr talman! Avstånden är inte så jättelångt. Åker man 10 minuter ut från Mariehamn och bort från vårt centralsjukhus så är det inte jättelång väg. Men man kommer en bra bit ut på landsbygden så man kan bra ha ett instituationsboende på landsbygden utan problem.

När det gäller organisationsformer så pratar vi inte här om ett kommunalförbund utan vi pratar om att landskapet övertar behörigheten för den typen av institutionsvård som vi nu diskuterar. Exakt hur det ska se ut lagtekniskt behöver man utreda, vilket också motionen säger. Det handlar om ett övertagande av behörighetsområdet. Att kommunerna fokuserar på den lättare vården och landskapet via ÅHS fokuserar på den tyngre vården. Det är essensen i motionen.

Talman! Vi är ense om den här problematiken, säger ledamot Wikström jag kan hålla med. En annan problematik som vi också säkert är ense om att det är redan i dag svårt att få tag på personal och ännu svårare att få tag på behörig personal.

Hur ser ledamot Wikström att man löser det problemet med att vi har alltför många obehöriga som idag jobbar i vården och alltför många avdelningar som redan idag är underbemannade? Hur ser ledamot Wikström och Obunden samling att man löser det här snabbast och effektivast?

Tack, herr talman! Det finns inte ett svar på den frågan. Att specialisera verksamheterna som motionen föreslår att landskapet fokuserar på en del och kommunerna fokuserar på en annan del är en bra bit på vägen. Om man fokuserar på de institutionsboenden som finns idag till ett, det kanske måste vara flera, men en huvudsaklig ort för det underlättar organisationsproblematiken och gör det mer attraktivt att arbeta där. Man har ett yrke som man kan utveckla sig i och specialisera sig inom. Det tror jag en del av lösningen, men inte hela lösningen.

Vi har alltså ändå en stor problematik som är olöst. Vi får hjälpas åt och hitta på lösningar där.

Redan idag är det fullt möjligt för kommunerna att samordna sin äldreomsorg, institutionsvård eller demensvård eller vad de vill men det här har inte hänt. Ett sådant initiativ om övertagandet borde egentligen komma från kommunerna och från kommunalt håll men så har icke skett. Har ledamot Wikström någon fundering och tankar kring den frågan?

Tack, herr talman! Ett initiativ kan väckas på det här viset också. Vi alla här i salen har kontakt med kommunala organisationer och politiker som sitter i kommunerna. För mitt eget och mitt partis vidkommande finns det i alla fall ett stöd för den här typen av lösning ute i kommunerna. På det viset ser jag inte som motsatsförhållandet att det är Obunen samling via lagtinget som för fram och att det inte kommer som ett samlat grepp från kommunerna. I kommunerna är många partiaktiva också. Jag är själv med i kommunalpolitiken, jag ser inte att det skulle vara ett problem utan det är en del av systemet.

Tack, herr talman! Hållbart Initiativ stöder andemeningen i det här förslaget. Finns ingen anledning som vi ser det, att alla ska slita med de här utmaningarna på varsitt håll runt om på Åland utan att vi ska samlas och använda resurserna smart. Det som redan nämndes här med kompetensförsörjning osv. så finns det utmaningar som vi ska ta ett samlat grepp kring. Sen finns det förstås också saker som behöver tittas närmare på det som redan nämndes här med under vilket tak och hur det ska se ut. Men andemeningen stöder vi.

Tack, herr talman! Det var roligt att höra det understödet. På Åland pratar vi ofta om små kommuner och stora kommuner men alla kommuner på Åland är egentligen små. Även Mariehamn är en liten kommun i de här sammanhangen och när vi pratar om den här vårdintensiteten som institutionsvård kräver. Det finns bara fördelar med att vi gör det här tillsammans på Åland. Det är nästa steg som vi ser i den kommunala utvecklingen på Åland.

Tack, talman! Från Hållbart Initiativ har vi också den linjen att när det gäller utvecklingen inom olika områden där vi inser att nu är vi i ett läge där till och med Åland som helhet är litet så måste vi samla våra resurser och vår kraft och satsa kraften på på rätt sätt,inte fastna i gamla strukturer eller gamla sätt att göra det. Jag skulle gärna se att landskapsregeringen svarar på det här initiativet på något sätt och hur man tänker sig kring.

Jag håller med. Det är faktiskt så att finans- och näringsutskottet skrev redan 2021 "att det finns behov av en gemensam tanke för hur den framtida äldreomsorgen på Åland ska se ut. Oron för att kommunerna inte längre kommer att mäkta med sitt uppdrag och inte förmår att erbjuda kvalitativ vård och omsorg är utbredd".
Det verkar finnas en sympati för de här typerna. Jag hoppas att landskapsregeringen kan sätta igång med det här.

Talman! Idag har vi en åtgärdsmotion på bordet som i grunden vill väl, det finns saker som är svårtolkade vad motionsskrivarna menar. Vi kan inledningsvis läsa att institutionsvården på Åland ligger idag under kommunernas ansvar och det är korrekt. Men att kommunerna sedan får ordna platser som de själva anser bäst blir lite konstigt då det är reglerat i lag hur en institutionsplats ska vara. Enligt de medicinska kriterierna för långvarig institutionsvård för äldre så finns det strikta regler för vem som ska få institutionsvård och vad som ska ingå i det samma. Men det är också helt riktigt att det inte är en valmöjlighet att erbjuda den vårdformen utan ett krav på att man ska erbjuda den till sina kommuninvånare, men jag tror att det är nog motionsskrivarna medvetna om.

Vi blir äldre och äldre och det är inte ett okänt faktum utan något vi sett under en lång tid att kommer att hända och nu är vi där. Tyvärr har kommunerna inte riktigt tagit de rapporter som presenterats i över 15 år på tillräckligt stort allvar. Nu står vi inför det faktum att de saknas platser för de äldre att bo och vårdas på. Det är inte unikt för Mariehamn utan det är även verkligheten för flera av våra små kommuner på Åland idag.

Motionsställarna fokuserar främst på personer med demens och på den riktigt svårt demenssjuka som behöver institutionsvård. De är lyckligtvis rätt få som behöver det då de flesta klarar av att vårdas på ett ESB om personalen har rätt utbildning och tillräckligt med händer och hjälpverktyg. Vi har gått från att vårda på den tyngsta nivån till den nästa tyngsta alltmer och mer så jag ser inte att behovet av institutionsplatser ökar i samma grad som ESB platserna som motionställarna säger. Behovet av ESB platser är mycket större.

Att ha en bred utbildning kring geriatrik för de som jobbar inom äldreomsorgen gör att våra äldre får en bättre vård, så enkelt är det och de behöver absolut få möjligheten till att få mer kunskap om att vårda personer med demens. Flera initiativ och utbildningar har genomförts och det är bra att detta är en av de åtgärder som vi kan läsa från åtgärdsprogrammet för landskapsregeringens äldrepolitik som klubbades i februari. Det vore trevligt om vi kunde få ha en debatt kring detta här i salen.

Kommunerna behöver också se till att kommunerna erbjuder alla steg i vårdkedjan för att vi ska klara av utmaningarna framöver. Då pratar jag om allt från bra stöd för närståendevårdarna, dagverksamhet, sysselsättningskoordinatorer, omsorgsassistenter, avlastningsplatser och korttidsboenden, seniorboenden och ESB. Allt detta ska kicka in först före institutionsboende blir ett alternativ. Institutionsboende är dock inte bara en plats för personer med demens utan där andra multisjuka personer vårdas och bor.

Så även jag undrar har motionsställarna enbart tänkt att vi ska föra över institutionsvården bara för de personer som har en svår demenssjukdom, eller har man tänkt sig att hela gruppen som är i behov av institutionsplatser ska föras över till landskapet. Vem har ni tänkt att ska handha det i landskapet? Jag gissar att ni tänkt att det ska föras över på ÅHS men det är inte helt tydligt i motionen.

En grupp som vi ser att glöms bort är de personer som hör till gruppen inom den psykogeriatriska vården. De är en mycket svår hanterbar grupp som behöver mycket resurser och de är fel att denna grupp ska bo på ett boende utan den expertis som krävs av de som vårdar dem. Det är en grupp som vi från Moderat samling också ser med fördel kunde flyttas över till ett gemensamt boende men detta boende måste man komma överens om var det ska vara om det är inom ÅHS eller KST. Personerna bör dock flyttas från de olika boenden de i dag bor på och placeras på ett gemensamt där man kan ha rätt resurser för dem.

Motionsställarna vill att man ska låta Fastighetsverket bygga ett institutionsboende på landet för personer med demens där man också vill att det ska införas ett kompetenscentrum kring demens och att samla kunskap det är bra. Men borde man då bara ha det kring de personer som är i det sista stadiet av sin demenssjukdom. Vi vet genom att se på statistik att en person som bor på ett institutionsboende idag normalt bara bor där i 3-4 månader då de är i livets slutskede de flyttar dit. Vore det inte smartare att göra det mer öppet för alla vårdnivåer.
De som bor på ESB-boenen är ändå lite piggare och kanske ännu mera kan njuta av omgivningen där de bor.

Tack, herr talman! Den här motionen är ju inte ett färdigt lagstiftningsförslag där alla detaljer finns utmejslade. Men som jag också sade i mitt anförande, jag har tänkt att ÅHS ska vara huvudman för den här organisationen. Vi menar nog institutionsvården, för det blandas ihop lite med demensvården här i texten, men också den delen är väldigt viktig. Varför kan man inte ha de här parallellt med varandra och i närhet till varandra? Det är nog såsom jag har tänkt, att de ska vara i närhet till varandra, inte det ena eller det andra.

Talman! Jag gissade nästan det, men det blev lite otydligt när man läste motionen. Det finns nog ingen vinst i att bara plocka ut de som har en demenssjukdom och flytta över just den vården. För det finns många andra som vårdas på institutionsplatser som också är väldigt multisjuka. Jag lyfte upp bland annat personer med psykogeriatrisk sjukdom som vi också ser att finns på ESB-boendena idag, de är svåra att vårda och där behövs det verklig expertis.

Vi vet om att institutionsplatser också är en bristvara idag, inte bara ESB-platser. Om det finns platser på ESB som idag upptas av människor som kanske egentligen borde vara på en tyngre vårdtyngd, så då frigörs det platser för kommunerna där de idag har institutionsvårdplatser. Då slipper man bygga ett nytt ESB-boende kanske eller institutionsvårdsboende. Vi menar att det här är nu ett brytningsskede. Börjar kommunerna bygga sina boenden nu, så då bygger man fast det gamla sättet att tänka där alla kommuner hanterar de här frågorna separat. Därför är det ganska viktigt att vi agerar nu om vi vill ha en förändring.

Talman! Jag tror dock att även om vi plockar ut institutionsvården så kommer kommunerna ändock att behöva bygga flera ESB-boenden i kommunerna. Vi har en väldigt hög puckel framför oss att försöka hantera. Jag tror att vi alla är överens om att äldreomsorgen ska finnas där människorna finns och att de mest resurstunga i äldreomsorgen behöver centraliseras.

Talman! Ska vi ha en likvärdig äldreomsorg för alla på Åland? Ja, Obunden Samling kommer med ett intressant initiativ i form av en motion här. Den känns ju lite bekant på något vis, kanske är det därför som jag tycker att den är bra.

Men låt oss backa bandet lite. Historien känner ni alla; genom åren har olika uppgifter en efter en lyfts bort från kommunernas ansvar och uppgifter som de inte ansetts klara av. Är det nu dags för äldreomsorgen? Vad ska då kommunerna ha för ansvar och krav på sig i framtiden?

När KST bildades, alltså kommunernas socialtjänst, så var det av samma orsaker. Syftet med den samordningen och själva bildandet av KST var att vi skulle få en organisation som på ett bättre sätt kan ge en likvärdig service, och för en effektiv användning av resurserna, men även för att få en samlad kompetens samt ge en möjlighet till ökad specialisering inom personalen. De motiveringar som användes när KST bildades tycker jag att vi även kan applicera på äldreomsorgen nu. Men då, när KST bildades, ansåg man att äldreomsorgen skulle lämnas utanför och personligen förstod jag inte varför, men har nu förstått att detta skulle vara i nästa steg.

Nuvarande struktur på äldreomsorgen skapar ju en ojämn tillgång på vård och omsorg, det kan vi säkert konstatera och vara överens om. Individen är inte i centrum, utan kommun- och förvaltningsgränserna.

Finans- och näringsutskottets var tydliga i sitt betänkande för något år sedan, angående äldreomsorgen. ”Inom äldreomsorgen finns växande utmaningar och det finns skäl att i god tid överväga hur Åland ska undvika en situation där kommunernas förmåga att möta behoven inte räcker till" och vidare "När landskapet ålägger kommunerna ett ansvar som de egentligen är för små för behöver landskapet ta ett aktivt ansvar för att hitta lösningar på den problematik som uppstår”.

Men det finns även skrivningar om akuta behov för demensvården.I presentationen av det betänkandet så pratade finans- och näringsutskottets dåvarande ordförande Jörgen Pettersson om utmaningen med service som sköts av 16 kommuner och att vi närmar oss en verklighet där kommunerna snart inte har realistiska förutsättningar att fullgöra sina skyldigheter.

Talman! Jag brukar säga att det blir dyrt att arbeta i stuprör. För vi behöver fungerande vård och servicekedjor där individen är i centrum, inte kommun- eller organisationsgränser.

Ett av de mest akuta behoven är angående institutionsvården eftersom det är beroende på vilken kommun du bor i -om du har tillgång till institutionsvård eller inte.

Liberalerna vill också se på vårdnivåer och om det skulle behövas någon slags "utslussningsavdelning” eller bäddavdelning på ÅHS för klinikfärdiga patienter som inte kan tas omhand av kommunerna. Samtidigt behöver onödiga förflyttningar minimeras.

Alla vårdkedjor borde fungera smidigt och resurser kunde nyttjas bättre men det är svårt med olika huvudmän. Ökad samverkan och mera samarbete är alltid bra men ack så svårt. Sjuka äldre behöver ofta vård och hjälp från olika aktörer, insatserna behöver samordnas och någon behöver ta på sig helhetsansvaret så att vård på rätt vårdnivå kan uppnås.

Jag tänker även lyfta att vi även behöver uppdaterade kvalitetsrekommendationer för äldreomsorgen och demensriktlinjer.

Skrivningar om demenscenter och demenskoordinator fanns i regeringsprogrammet för regeringen Thörnroos. Men är tyvärr inte förverkligat. Åland behöver knappast 17 demenscenter, det kanske räcker med ett.

Jag har sagt det förut och jag säger det ingen; det ska inte spela någon roll i vilken kommun man bor när man är gammal och sjuk och behöver vård. Men tyvärr är det ett faktum. Det är bra med ett stort fokus på demensvården, eller bristen på platser inom demensvården, men vi måste även komma ihåg att vi även har äldre personer med andra funktionsnedsättningar eller andra diagnoser, som kan ha ett lika stort eller till och med större behov av anpassade boendeplatser.

För att uppnå en god vård och omsorg som utgår från de äldres behov måste landskapsregeringen fundera på hur arbetet mellan hälso- och sjukvård och kommunernas sociala tjänster framdeles skall organiseras. Vi behöver fortsätta jobba strategiskt med förebyggande insatser, men även satsa på hemrehabilitering, så att äldre personer både kan och vill bo hemma längre. Och det här arbetet behöver göras tillsammans med klienter och anhöriga.

Men talman, till sist vill jag passa på att lyfta behovet av utbildningsplatser och vidareutbildningar. Kanske ÅHS kunde hjälpa till att utbilda närvårdare med hjälp av läroavtal? Det finns också stort behov av utbildning inom demensområdet. Men det finns inga hinder idag för samordning och samarbeten mellan kommunerna, men ändå är det svårt.

Slutligen tycker jag att det här är ett bra initiativ, även om det känns lite ovant att vara obunden för en stund. Jag hoppas utskottet kan titta på motionen. Här finns en ledartröja som någon, kanske landskapsregeringen, behöver ta på sig och ett ansvar som behöver tas. Tack, talman!

Talman! Jag vill inledningsvis tacka ledamoten för anförandet. Jag kan i princip stöda nästan allt som sades där.

Ledamoten lyfte i sitt anförande att det hade funnits ett resonemang huruvida äldrevården också skulle införas under KST, kommunalförbundet Kommunernas socialtjänst. Jag är personligen glad att så inte skedde. Jag tror inte längre på kollektivt ansvar. Det slutar med att ingen har ansvar. Det kollektiva ansvaret i kommunalförbund gör ju också att den som nyttjar inte har mera att säga till. Ditt inflytande på stämman och i styrelsen är ju helt beroende av hur många invånare du har i kommunen och jag tror inte på ett sådant beslutsfattande.

Tack, talman! Tack ledamot Thörnroos för stödet. Jag håller med om att allas ansvar ofta blir ingens ansvar. Men inte tycker jag ändå att ÅHS är ingens ansvar, utan där är vi ju alla liksom aktiva och med och vill verka för att alla ålänningar och besökare får en god vård.

Jag var inte med när KST bildades, jag var inte politiker då. Jag har ju förstått att det här med kommunalförbund är lite tungrott om man säger så. Jag förstår tveksamheterna men ser ändå behovet av en samordning.

Talman! Jag ser också behovet av en samordning, men en samordning med en huvudman. Det är ju den möjligheten som finns om landskapet åtar sig ansvaret, i likhet som man har med Ålands hälso- och sjukvård. ÅHS hade ju tidigare också tre olika huvudmän som sedan sammanfördes till en. Jag säger inte att den processen var lätt eller enkel. Men med facit i hand i dag så var det klokt att göra.

Jag tror också att man behöver komma ihåg att en människa kan vara frisk den ena dagen, behöva service följande dag och vara svårt sjuk nästa dag. Det gäller ju att få vårdkedjan, informationen och kommunikationen att fungera mellan alla olika enheter och att alltid komma ihåg att det är människan som vi ska respektera i första hand, inte systemen.

Talman! Jag kan ju tycka att det är bra att vi har klubbat ett nytt vårdinformationssystem som möjliggör den här samordningen mellan olika vårdaktörer och vårdkedjor.

Jag håller med om det är lättare med en huvudman. Vi i utskottet ska titta på den här motionen närmare och vi får se vad vi kommer fram till.

Talman! Tack till ledamoten. Både ledamoten och jag satt med i gruppen som tog fram det äldrepolitiska programmet där vi hade som headline: "En översyn av befintliga vård- och servicekedjor, organisationsmodeller och organisationstillhörighet är prioriterat framförallt beträffande institutionsvården." Det var en av de saker som vi hade som headline för det kommande arbetet med åtgärdsprogrammet. Men hur jag än försöker läsa åtgärdsprogrammet - jag kanske läser fel - så hittar inte jag några sådana initiativ i åtgärdsprogrammet kring landskapsregeringens äldrepolitik. Kanske ledamoten vet mera? Är det något som man har släppt helt? För jag tycker att vi hade det som en av våra högsta prioriteringar, när man jobbar med åtgärdsprogram (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack för den påminnelsen ledamot Holmberg-Jansson. Om det är någon ledamot här som inte har läst det äldrepolitiska programmet och det medföljande åtgärdsprogrammet så är det en bra tid att göra det nu. Det är riktigt viktigt att vi alla vet vad som behövs, vad som saknas och hur vi ska arbeta. Men just i den specifika frågan så minns jag inte riktigt. Det är ju förstås landskapsregeringens åtgärdsprogram, det är ju inte kommunernas. Kanske det är där som det riktas lite olika eftersom landskapsregeringen har sitt åtgärdsprogram och kommunerna borde ha ett motsvarande.

Talman! Så kan det säkert vara. Men en av de diskussioner som i alla fall fördes då i gruppen var att man skulle titta på lagstiftning och kommunandelar. Och hela paketet var ju en stor del av det arbetet. Det är inte bara att säga att nu sätter vi över institutionsvården på ÅHS. Det kräver ganska mycket innan man kan göra det.

Men innan mitt replikskifte är slut vill säga att just när det gäller bäddavdelning för klinikfärdiga patienter så tror jag att det kanske är någonting som man behöver titta på inom ÅHS. Men även att landskapsregeringen skulle titta på de här kriterierna för när man blir klinikfärdig, för idag så ställer dessa till väldigt mycket problem för kommunerna och här kanske landskapsregeringen skulle kunna komma emot.

Talman! Ledamot Holmberg-Jansson lyfte en riktigt viktig och kanske ännu större fråga än just den här institutionsvården och demensvården, just landskapsandelarna och hur de ska pareras och anpassas till det. Är det så att landskapet tar över det kommunala ansvaret så är det klart att det blir en stor ekonomisk påverkan på landskapsandelarna. Det där är nog ett mastodont arbete också att titta på, men det behövs.

Tack, talman! Det här är en väldigt intressant diskussion eftersom den utgår från ett av alla definierat behov av förändring. Men ju mera vi pratar om det desto krångligare blir det som vanligt.

Jag är glad att ledamoten Söderlund lyfte det här med gränsdragningsproblematiken. Det är ju alltid det som har drabbat oss i alla reformer som vi har genomfört. Om man tittar på kommunernas socialtjänst så kämpar man där med gränsdragningsproblematik gentemot landskapet, ÅHS och 16 kommuner och också mot andra aktörer.

Det finns ju ingen enkel väg framåt utom den där kommunen, som idag har det juridiska ansvaret för äldreomsorgen, är tillräckligt stark för att hantera frågan. Efter den här utdragna VIS-debatten så vågar man ju inte ens andas om kommunreformen. Men det finns ju en sådan lösning också.

Talman! Jag håller med om att det finns också en sådan lösning på ett problem som precis alla är ense om att detta är ett problem och det bör man göra någonting åt. Det här är liksom inte rätt och riktigt. Men sedan vad, så finns det olika åsikter om.

Vi tog den här socialvårdslagen och äldrelagen för många år sedan och det finns ju en bestämmelse om samverkansavtal. Jag har förstått att de tar mycket tid, energi, det tar resurser och man får liksom inte till dem ordentligt. Det finns gränsdragningsproblem mellan alla aktörer, ÅHS, KST, kommunerna och kommunalförbund så att det här blir tungrott, mer tungrott än vad vi trodde.

Tack, talman! Problemen med samverkansavtal är ju också att de handlar ju inte, vilket man ska önska i första hand om hur man samverkar, utan de handlar om vem som betalar för olika delar av människors vård och omsorg. Man sätter otroligt mycket tid på att diskutera betalningsströmmarna som kommer ur samma börs, våra pengar.

När vi nu jobbar vidare med den här viktiga frågan så tycker jag det måste vara en utgångspunkt att vi ska inte skapa ett system som sätter ytterligare krav på byråkrati och administration utan ett som förenklar.

Talman! Precis, de här samverkansavtalet blev inte riktigt som vi trodde. Jag ser att minister Zekaj är här i salen och han är säkert också helt medveten om det. Jag tvivlar inte på att han inte vet att det där tar mycket tid och resurser. Det behöver sättas tid på att det får någon slags lösning.

Tack för stödet. Man måste på något sätt att komma överens om detaljerna. Vi från Obunden Samling är pragmatiska och vi kan säkert hitta en väg framåt så länge vi når ett mål som är önskvärt för Åland.

De här diskussionerna om kriterier kommer ju alltid att finnas, oavsett hur vi gör. Vilken organisation som ska betala kommer det alltid att vara diskussioner om. Idag är det diskussioner mellan KST och kommuner, mellan ÅHS och kommunerna och fram och tillbaka. Gränsdragningsproblematiken i det här fallet, om landskapet skulle överta institutionsvården, skulle handla om institutionsvård och ESB. Men det skulle fortfarande behöva klargöras på något sätt. Jag vet inte riktigt hur man ska göra det, men det är väl något man får arbeta vidare med.

Det är precis som ledamot Wikström sade att gränsdragningsproblematiken flyttar sen då om man inte tänker sig att hela äldreomsorgen flyttar. Men det blir säkert ny gränsdragningsproblematik där också i så fall. Det är en viktig fråga och svår fråga. Men jag hoppas att den kan lösas.

Precis som ledamoten sade så är det här ett arbete som tar flera år. Man behöver sätta igång med det för att komma vidare och komma på startsträckan och då tror jag att det är viktigt att man har en målbild, att det här tänker vi försöka uppnå. Vad finns det för problem på vägen? Man kan i ett ganska tidigt säga att det här har vi tänkt göra. Hur vi kommer dit blir nästa fråga, istället för att diskutera, ska vi ta den lösningen eller den lösningen eller den lösningen? Då kommer man ingenstans. Jag upplever att där har vi varit ganska länge, i alla fall så länge som jag varit involverad i politiken, vilket i och för sig bara är fyra-fem år. Men ändå, det är tillräckligt länge.

Tack, talman! Jag håller med. Vi behöver komma framåt i den här frågan. Sen hur, de har vi då olika åsikter om. Jag tror att jag och Liberalerna är redo att kompromissa bara frågan får en lösning.

Tack, talman! Jag är intresserad av ledamotens tankar specifikt om institutionsplatserna. Ledamot Holmberg-Jansson berörde redan det här med bäddplatser. Ser man till Finland så frångår man ju institutionsvården som vårdform och går in för bäddplatser eller bäddavdelningar istället. Jag skulle vara intresserad av ditt resonemang kring en sådan lösning. Tror du att det kan vara en väg att gå? Nu står ÅHS inför en stor omstrukturering och ombyggnationer osv. och allt detta sitter ju ihop lite med vilka inriktningsbeslut man fattar.

Talman! Det var en riktigt bra fråga. Jag brukar alltid säga att den som inte är sjuk och inte behöver vara på ett sjukhus ska inte vara på ett sjukhus. Det blir man nästan sjuk av.

Absolut, vi behöver titta på hur andra länder har strukturerat sin vård. Jag tror att vi behöver flera vårdnivåer. Bäddavdelningar eller utslussningsavdelningar, det är lite "same same" och en och samma avdelning eller enhet kan säkert vara både och. När man behöver sjukvård men inte specialsjukvård så då behöver det finnas en mittemellan vårdnivå.

Tack, talman! Tack ledamot Söderlund för ett bra anförande som jag håller med om i stora drag.

Ledamot nämnde behovet av en utskrivningsenhet eller avdelning på ÅHS. Det tycker jag att är intressant. Just att vi börjar föra den diskussionen behövs med tanke på de planer och diskussioner som finns kring ÅHS och sjukhusets renoveringar, ombyggnationer, tillbyggnader och så vidare. Det här är ju en input som man behöver veta. Man behöver göra någon sort linjedragning på vad som ska finnas inom den här planeringen framöver, så att vi får med alla delar. Jag vill understryka att Fastighetsverket har hand om hand om byggnaderna medan ÅHS har hand om innehållet, det vill säga vården. Det är viktigt att vi får med vården.

Talman! Det är viktigt att man tar med sig vilka avdelningar och vilken vård vi ska ha i planeringen av nya ÅHS lokaler som vi hoppas att inte tar så jätte länge innan de är på plats. För som det är nu så de här straffavgifterna för klinikfärdiga patienter, det blir ju att flytta runt pengar i offentlig sektor. Det är bra att man har lite piska på sig att ordna boende. Men ja, det nyttjar ju kanske inte syftet riktigt.

Tack, talman! Jag håller helt med ledamot Söderlund på den punkten också. För övrigt tycker att den här motionen är intressant, det har flera sagt här.

Jag vill också understryka Fastighetsverkets roll som nämns här. Fastighetsverket har som sagt hand om byggnaderna och det görs ju på uppdrag av hyresgästen, innehållet i Fastigheterna. Den här tanken är intressant. Gör man det här ute i kommunerna, som har nämnts här, så är det 16 kommuner och olika lösningar, medan man kan centralisera mycket genom att utnyttja Fastighetsverket framöver som en resurs för hela Åland. Jag tycker att det här är en mycket intressant tanke.

Hörde jag faktiskt ordet centralisering? Men jag håller med ledamot Mansén att planering är A och O. Det ger en bättre vård och en effektivare vård. Så det måste vi sätta mycket fokus på ganska snart, hoppas jag.

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Det här är en åtgärdsmotion från Obunden Samling där vi helt enkelt säger att institutionsvården ska gå över till ÅHS. Det är en ganska liten sak. Om man jämför det här med KST-reformen så är det här är en frisk västanfläkt. Det är ju ingenting. Vi överför någonting som vi redan hanterar idag till en organisation som redan finns. Den första ÅHS-lagen kom 1993 och den andra kom 2012.

Om vi nu ska tala mera konkret om hur det här ska gå till, så till den delen lagtinget är inblandat så stiftar vi lagar, vi ser till att det kommer pengar och att det anslås budget. Den som undrar kring begreppen och definitionerna så kan bekanta sig lite med en lag som jag undrar om flera av oss nog har glömt att vi godkände. Den 1 januari 2021 trädde äldrelagen i kraft. I den lagen går man in på problematiken kring hur kommunerna och ÅHS gemensamt ska fungera. Primärt har båda dessa organisationer en skyldighet att försöka få äldre att kunna bo hemma. Det är liksom det som alla vill.

Men sedan talar man om den långvariga institutionsvården och hur beslutsfattandet ska gå till när någon ska bli föremål för långvarig institutionsvård. Det är institutionsvården som vi talar om i den här åtgärdsmotionen. I praktiken äger den här typen av vård idag rum på två ställen på Åland; på Trobergshemmet och på Oasen. Det är det som vi avser och det är det som ska flyttas. Demensvården är t.ex. en typ av vård som, beroende förstås på hur långt demensen har framskridet, ingår i den här institutionsvården, det är klart. Men det finns också mycket annat.

Det som vi egentligen bara behöver fundera på lagstiftningsmässigt är att definiera om begreppet eller ändra landskapslagen om hälso- och sjukvård som reglerar ÅHS-verksamhet. Det är det vi ska göra. Sedan är det en befintlig organisation, ÅHS, som ska ta över det här och ska sköta det. Det är vettigare just i det här fallet att en befintlig fungerande organisation med lämpliga resurser tar hand om ett problem som vi ser att blir större och större i takt med att vi får en åldrande befolkning. Det är en helt rimlig sak.

Det är ingen stor kommunreformen det här. Det är ingen stor reform. Det är en ganska liten åtgärd som är helt rimlig med tanke på de behov som vi ser att finns idag och de behov som är på kommande. Tack, talman!

Talman! Tittar man på statistiken för år 2023 så fanns det 89 patienter inskrivna i institutionsvård. Det är nog en siffra som man får förhålla sig till.

Om man tänker lite extra fritt, kunde man tänka sig till exempel ett landskapet helt enkelt skulle köpa fastigheten Oasen för att därigenom få den här processen igång lite snabbare? Ska man börja bygga nya fastigheter och planera så tar det ju väldigt lång tid. Om vill möjliggöra det här så borde man kanske försöka fundera på om landskapet helt enkelt kunde köpa fastigheterna.

Tack, talman! Lagtingsledamot Thörnroos har en helt rimlig tanke om de olika praktiska åtgärder som behövs. Om vi nu börjar med att säga att ÅHS ska ta det här ansvaret från ett givet datum ganska snart, och att man till exempel väljer att koncentrera det till Oasen, så är det ju inte alls någon orimlig tanke. Så är det.

Talman! Ledamot Måtar förtydligade de här begreppen i sitt anförande och det är bra. Jag tror att vi har dryga 50 institutionsplatser på Åland nu, fördelat på Oasen och Trobergshemmet, precis som ledamot Måtar sade.

Men min uppfattning är i alla fall att vi har demensvård på flera ställen än så. Hammarland byggde nyligen en avdelning, jag tror Saltvik ha har två och det finns säkert på andra ställen också ESB-platser som är anpassade för demensvård.

I regeringsprogrammet Thörnroos står också om demenscenter och demenskoordinator. Men det gick inte igenom då, men nu är Obundna redo.

Tack, talman! Ja, ledamot Söderlund, Obunden Samling ställer sig också positiva till tanken på ett demenscenter. Det demenscentret kan jag inte se på annat sätt än att det måste vara en del av den här institutionsvården som vi talar om nu, dvs. ÅHS ansvar. Vi arbetar för det. Vi håller just nu på - ja, jag ska inte gå händelserna i förväg - men både Söderlund och jag deltog ju nyligen i en informationsträff där vi faktiskt var några få politiker som lyssnade på den informationen. Jag fann det väldigt intressant hur man kan lägga upp demensvården på ett lite mera nytänkande sätt och på ett sätt som jag tror att vi bra skulle kunna genomföra på Åland bara det finns en vilja.

Tack, talman! Jag håller med ledamot Måtar, det var en intressant föreläsning som vi deltog i och det väcktes mycket nya tankar.

Men jag kan inte låta bli att lite att tänka på att vi verkar vara väldigt eniga här att vården av våra äldre inte blir bra om vi sköter dem i de här olika stuprören och kommunerna har inte kompetens och resurser och så vidare. Men jag tänker, hur kan vi låta kommunerna sköta om våra barn? Det är ju snart bara dagvård och grundskola som är kvar i kommunerna. Vad ska kommunerna i framtiden ha för uppgifter? När slutar en kommun att vara en kommun?

Tack, talman! Det där är en mycket större fråga. Nog finns det ju massor med saker som kommunerna har kvar. Allt ESB-boende är kvar i kommunerna, dagvården är kvar i kommunerna och skolorna är kvar i kommunerna osv. Det finns ju massor med saker.

Personligen ser jag den här centraliseringsivern som råder generellt. Här har vi nu vissa saker. Ett avgränsat område som vi ska lyfta över till en befintlig organisation som funkar. Vi uppfinner inte en ny organisation utan vi lyfter det till en befintlig.

Det finns ett talesätt: "En klok människa kan aldrig sätta på dig rocken lika bra som du själv kan sätta på dig rocken fastän du inte är lika klok. Vi måste komma ihåg att så är det. Ju närmare vi är människor med våra organisationer, desto bättre blir det. Vi har lyckats hålla kostnadseffektivitet på det här sättet på Åland.

Tack, herr talman! Lagting, åhörare, den här åtgärdsmotionen är intressant. Det är någonting som har diskuterats i olika forum från och till. Hur kan man samordna och göra saker billigare och kanske bättre?

Det som motionen tar upp är bland annat att attraktionskraften för vårdpersonal, miljön för de boende och nyttan av att göra det här tillsammans. Det är ju allt bra. Sen måste vi skilja på institutionsvård, demensvård och ESB-boende. Det är inte samma sak, det vet vi.

Från Centerns sida värdesätter vi förstås de äldre som har byggt upp vårt samhälle. Det är oerhört viktigt att ESB-boenden finns kvar här i hemtrakterna med tanke på familj och bekanta etcetera. Men den här frågan handlar inte om det utan om institution och demens.

Ett antal frågeställningar vill jag ta upp, de är delvis sagda redan men i så fall upprepar jag. Det här är en kommunal fråga och kommunerna behöver höras. Deras åsikter behöver beaktas förstås. Vi får inte köra över kommunerna, det här ska göras i samförstånd. Vi vet också att ett antal kommuner har byggt upp demensvård i sina egna kommuner, Saltvik till exempel. Hur ser
de på det här och vad händer då med lokaler etcetera? Det här är en fråga som kommer att växa eftersom det finns ett antal frågeställningar att ta reda på.

Finansieringsmodellen, om det här byter huvudman från den kommunala sektorn till landskapet, hur påverkas landskapsandelssystemet? Är det landskapsandelssystemet som ska påverkas? Det här är ju inte omöjliga frågor, men de behöver utredas.

Sen finns det en risk att verksamheter i landskapets regi tenderar att bli dyrare. Det måste man också titta på. Hur får man stordriftsfördelar här? Hur kan det offentliga Åland totalt sett spara pengar? Om man bygger nytt då blir det hyreskostnader etcetera, man måste se på personalfrågor och så vidare. Problemet idag ute i kommunerna är att man ibland har en överkapacitet vad gäller platser lokalt, men man har problem med att få tag på bemanning.

Sedan framförallt organisationsformen, om landskapet övertar institutionsvården, med eller utan demens, ska då denna verksamhet placeras under ÅHS? Det är väl det naturliga. Vi känner idag till de problem som finns när klienter lite slussas mellan sjukhus och äldreboenden och institutionsvård. Detta får man säkert bättre ordning på om det är en huvudman. Men denna gränsdragningsproblematik måste man utreda också. Det finns ett antal frågor här som man behöver utreda noggrant innan man går vidare. Det är väl det som motionen handlar om förstås, att väcka något som man ska jobba vidare med. Tack mina vänner!

Tack, herr talman! Ledamoten lyfte upp kommunerna och det är förstås viktigt att kommunerna är med på tåget. Ledamoten själv har ju kontakt med sina gräsrötter och kan säkert efterhöra hur fältet ser ut i just de ytorna. De ytor som jag har erfarit och haft kontakt med så har intygat att detta är någonting som de gärna ser att landskapet gör. Men förstås behöver det ske med formell kontakt också, om det här är någonting som landskapsregeringen vill göra.

Det här är ju trots allt en motion och det låter nu som att det finns ganska stort stöd för den här typen av åtgärd. Förhoppningsvis kan vi komma till det skedet också att kommunerna inom en framtid kan ta ställning till någon form av förslag.

Tack, herr talman! Tack för repliken. Jag håller med om att kommunerna kommer inte att motarbeta det här, tvärtom. Det är också de signaler jag fått. Men det måste ju göras formellt förstås, då behöver frågan i något skede riktas och i samband med det bör det finnas en plan också över finansieringen och hur den kommer att se ut framöver.

Tack, herr talman! Självfallet kommer ju landskapsandelarna att påverkas om man går vidare med ett förslag som liknar det här.

Jag tänker också betona en fråga som jag har fått när jag har diskuterat det här med kommunala företrädare. Hur blir det med våra platser som vi säljer fram och tillbaka på boendena? Då pratar jag förstås om ESB-platser. Jag tror inte att de kommer att påverkas nämnvärt. Den försäljningen av platser fram och tillbaka som man håller på med på Åland idag, då det finns ett överutbud inom vissa kommuner och ett underutbud i andra kommuner, så kommer troligtvis att fortsätta även med en sådan reform. För precis som ledamoten Holmberg-Jansson var inne på så kommer det att finnas ett behov av ESB-platser, även om man gör det här. Och även om man ersätter nuvarande institutionsplatser och gör om dem till ESB-platser så kommer behovet att växa så mycket. Vi måste helt enkelt rusta oss för framtiden.

Tack, herr talman! Så är det. Vad gäller Oasen så säljs det och köps platser idag och ibland hyr man ut när man äger flera platser än vad man har behov av just då. Det här tror jag inte att är helt lätt alla gånger. Det är kanske inte helt lätt att veta om man ska hyra ut en extra plats som man inte har behov av. Ska man hyra ut den för två månader, för ett år, för två år eller ska man sälja? Detta är också frågeställningar som kommunen hamnar att ibland gissa helt enkelt. Man kanske till och med i det här paketet kan få bukt med det, som jag tror att är ett litet problem idag.

Talman! Ledamoten var inne på att vissa kommuner har byggt upp sin egen demensvård. Saltvik hade ju förut institutionsplatser som de nu har omvandlat till ESB-platser. De har säkerligen kvar personer som jobbar där som har extra kunskap kring demens och det finns ingenting som hindrar att man har ett effektiviserat serviceboende med inriktning mot demens. Det vet jag att man också har gjort i Hammarland, man planerar i Sund men det oaktat institutionsplatser finns fortfarande bara på Oasen och i Mariehamn på Trobergshemmet.

Ja, det är helt sant. Där beundrar jag Saltvik för de har läst av läget och anpassat sin verksamhet på ett föredömligt sätt. De var också väldigt tidiga med hemservice och att bygga ut den. Det är helt klart att det kommer att finnas kompetenser ute i olika kommuner som kommer att behövas oavsett typ, om det är ESB, institution eller demens. Detta tror jag att kommunerna kommer att lösa perfekt.

Talman! När vi gjorde olika utredningar under de senaste fyra åren så hörde vi med kommunerna, ÅHS och KST och alla är ju inne för att det behöver göras någonting när det gäller institutionsvården på Åland. Sedan är ju frågan hur man gör det och just den här analysen som behöver göras över hur man ska gå till väga helt enkelt. Vem ska vara huvudman? Är det ÅHS? Hur gör man med kommunandelarna? Det är inte alldeles enkelt, men det arbetet måste göras.

Ja, jag håller helt med ledamot Holmberg-Jansson. Eftersom detta är något som har diskuterats från och till i olika forum så är det bra att den här motionen kommer nu. Det kanske får den här frågan att ta lite extra fart. Det är bra.

Talman! Jag anar ett litet stöd också från Centern och ledamot Höglund för den här centraliseringstanken.

Demensvården får ett stort fokus här idag. Det är jättebra och det behövs. Men det finns andra klientgrupper som också har jättestora vårdbehov som vi även måste tillgodose.

Det är mycket begrepp som bollas här. Vad är vad? Vad är ESB, vad är institution och vem vårdas var? Jag tänker till exempel på palliativa patienter och klienter. De har också ett stort vårdbehov som blir lite olika tillgodosett i kommunerna idag. Jag tänker också på de psykogeriatriska klienterna som det har varit lite skriverier i tidningarna om. Allt fokus ska inte läggas på personer med demenssjukdomar, fast det är viktigt det också.

Det är bara att erkänna att ledamot Söderlund har betydligt mer kunskap i detta ämne än vad jag har. Jag lyssnar och jag säger inte emot, förutom den del då som handlar om centralisering, för där är ju egentligen institutionsvården redan centraliserad till två ställen på Åland. Sen behöver vi titta på demensvården och det är den som kan bli centraliserad eventuellt. Men då måste vi veta plus och minus först, höra med kommunerna och titta på ekonomin etc.

Talman! Då går vi över till ett område som Höglund behärskar mycket bättre. Han nämnde finansieringen som då behöver ses över. Landskapsandelarna behöver följa klientgruppen var man sedan placerar dem.

Jag håller helt med om att vi måste ta hand om våra äldre på allra, allra bästa sätt. Det här är ju också den dyraste vården för kommunerna och som de också får landskapsandelar för. Flyttas vården till en annan organisation så måste ju landskapsandelarna följa och det blir kanske inte så mycket kvar för kommunerna som ju också har skatteinstrumentet som det också pratas mycket om.

Jag tror att det här blev en av de klurigare frågorna, finansieringen och landskapsandelssystemet. Vi kommer alla ihåg när KST infördes. Det var mycket diskussioner om hur finansieringen skulle se ut. Man fastade sen för en modell som är hälften skattekraft och hälften klienter. Vissa tycker att det blev bra, vissa tycker att det blev lysande och vissa tycker att den modellen blev väldigt dålig. Man måste se här hur man får en rättvisa i förändringen av landskapsandelssystemet och hur man bygger upp den här förändringen som behöver göras. Jag tror att alla inte kommer att bli nöjda där. Men man måste ju komma till att de flesta i alla fall kan leva med det.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet
omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.