Enda behandling

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

Tack, talman! Bästa lagting och åhörare. Detta är för varje politiker som tror på marknadsekonomi och varsam hantering av skattemedel ett uppseendeväckande ärende och det är det säkert för alla andra också.

I föreliggande förslag till ändring av budgeten föreslås ett anslag för att finansiera ett vårdinformationssystem (VIS) till Ålands hälso- och sjukvård, jämte en fullmakt för de kostnader som årligen följer för drift och underhåll.

Ett nytt vårdinformationssystem till ÅHS har varit ett tidskrävande projekt, resan startade formellt för drygt 10 år sedan. Notera gärna den tidslinje som finns med i utskottsbetänkandet.

ÅHS personal har lagt ned ett enormt arbete och det är hiskeliga summor som plöjts ned på köpta tjänster kring juridik och upphandling. Förarbetet är grundligt och inget hastverk, dokumentationen omfattande där utskottet tagit del av drygt 60 olika dokument kopplade till processen. Under de 10 år som förflutit sedan VIS-resan startade har den digitala utvecklingen rusat och när våra grannländer och regioner tagit måttliga kliv i sin digitaliseringsresa har vi, jag säger vi och inte ÅHS, stannat kvar på perrongen och förberett oss på den största offentliga upphandlingen vi någonsin gjort.

På 10 år har flera landskapsregeringar och lagting passerat revy. Det är därför jag i detta anförande då och då kommer säga vi och inte ÅHS. Detta har varit en gemensam resa. Jag säger det igen, redan 2013 identifierades ett stort behov av ett modernt vårdinformationssystem, det är detta 10-milakliv vi nu ska ta och tyvärr ligger det ingen inbesparing i att skuffa fram IT-investeringar framåt i tiden, vilket vi är varse om inom flera andra områden. Utvecklingen är så snabb att när det sedan är dags att förverkliga krävs så mycket mer för att komma ikapp och till detta ska läggas all ny lagstiftning som anpassas efter och tar moderna IT-system för givet. Åland borde med sin litenhet ha som målbild att vara i täten när det kommer till digitalisering av offentliga sektor. Att vi har ett IT-kluster som håller världsklass och en offentlig sektor som fortfarande är på papper/penna nivå inom flera områden förefaller märkligt. Detta behöver vi ändra på. För att använda lite idrottstermer har vi befunnit oss på ett långt träningsläger för att bli bättre på digitalisering. Vi har testat formen med jämna mellanrum i form av bl.a. ett lönesystem vid landskapsregeringen, ett studiestödssystem och visst är vi fortfarande chockade av hur kostnaderna för Ålarm rusade. Man kan väl lugnt påstå att det finns utrymme till förbättringar och att vår träning på att upphandla IT borde börja ge resultat snart. Det är en klen tröst och borde inte vara en ursäkt att många har problem med IT-upphandlingar. Kritik kan framläggas på olika sätt och kritik kan också tas emot på olika sätt. Det viktiga är att vi lär av våra misstag. Vi har inte råd att gå bort oss gång efter gång. Förr pratades om att man skulle spara pengar genom att digitalisera, för Ålands del är det snart behov av att först spara pengar för att ha råd att digitalisera.

Talman! Utskottet har varit mycket noggrann med att vi inte ska agera domstol eller hänga någon på torget. Vi har på relativt kort tid skapat oss en bild av ett mycket komplext ärende. Den kritik vi framför passar bättre under benämningen feedback. En feedback som förhoppningsvis tas emot konstruktivt och som leder till att när VIS 2.0 ska upphandlas om 10 år har en rakare resa eller för all del, när landskapet ska digitalisera nästa gång.

Det som ofta hamnar i skymundan när processer nagelfars är de positiva sidorna av en investering. Vad kommer ett nytt vårdinformationssystem att betyda? Vi går från dåtid till nutid. Det blir en tryggare, säkrare och enklare vardag och ger en vardag för ålänningen som är standard i övriga Norden. Det är till och med så att hänger Åland inte med i den digitala utvecklingen blir vi ett IT U-land vilket givetvis påverkar vår attraktionskraft att dels arbeta inom ÅHS, men även attraktionskraften att bo och flytta till Åland. Utskottet inser att ÅHS behov att ett modernt vårdinformationssystem är akut och en förutsättning för både effektivering och utveckling. Ett nytt system kan handlägga högkostnadsskydd, fakturering och statistik med en helt annan rationalitet samt även effektivera och modernisera utbildning av personal, läkemedelsordinationer samt vidareremittering av patienter. Ett nytt system tillgängliggör och integrerar även Kanta, THL, Receptcentralen och FPA med ÅHS på ett nödvändigt sätt. Säkerhetsaspekten kring patientinformationen behöver dessutom säkras på ett bättre sätt än idag. Erfarenheter från riket visar att dataläckage kan medföra stora skadeståndsanspråk.

Talman! Jag vill nu konkretisera en del av det utskottet berört under sin behandling och som lagts i vågskålen när ett beslut tagits. Resiliensmedlen om 4,6 miljoner euro kom 2021 in i processen från sidan och det måste väl i ärlighetens namn erkännas att dessa har tillfört ett stressmoment i det hela. Om vi nu säger nej till att gå vidare är dessa 4,6 miljoner borta. Går vi vidare är dessa fortfarande inte garanterade då det krävs en implementering av vårdinformationssystemet under andra halvåret 2025. Möjligtvis, och det arbetar landskapsregeringen med, finns möjlighet till förlängning av deadlinen.

En annan faktor kring resiliensmedlen är kommunernas och de privata aktörernas medverkan. Det förutsätts att 80 procent av de kommunala organisationerna och de privata aktörerna ska ha tagit systemet i bruk för att målet ska anses vara uppnått. Vi har under hörandena fått veta att möjligheten att systemet är implementerat i tid är större än att det inte är det, men det finns ingen garanti. Om landskapsregeringen lyckas med att få till stånd en deadlineförskjutning ökar denna möjlighet och ger samtidigt mer tid för att konkretisera upplägget för kommunerna. Utskottet uppmanar landskapsregeringen att tillsammans med ÅDA och ÅHS säkerställa att villkoren för att erhålla resiliensmedel uppfylls.

Det har sagts att ett avbrytande nu tar processen till ruta ett. Det stämmer inte alls. Hela den stabila plattform som byggts upp under 10 år finns kvar, men givetvis krävs ett rejält omtag där ingen exakt kan säga hur länge en ny process tar, men all tid som åläggs ny upphandling är bort från vardagens utveckling, drift och kvalitetsarbete vid ÅHS. Den ska inte behöva ta 10 år i anspråk, men knappast heller bara två år sett till att domstolsbesök är mer vardag än undantag i dylika upphandlingar.

Under den tid en eventuell ny upphandling genomförs behöver nuvarande IT-system vid ÅHS uppgraderas och göras mottaglig för ny lagstiftning. Vi vet att dagens drift kostar 400 000 euro per år, men att mer omfattande förändringar och uppdateringar kommer behövas för att hålla näsan ovanför vattenytan. Vi måste ha med oss att dagens system är väldigt långt från det system som idag anses vara gängse ur ett rationellt, kvalitativt och säkerhetsmässigt perspektiv. Att börja om innebär sålunda nya kostnader för att upprätthålla dagens drift. Med tanke på att det var år 2020 som kvalificeringsupphandlingen startade är det högst troligt att prisbilden förändrats i en riktning som pekar uppåt. Världsläge har medfört att även IT-industrins tjänster har fördyrats. VIS system tenderar dessutom att bli mera komplexa och bättre hela tiden, priset sjunker inte med tiden eller p.g.a. utvecklingen. Vi behöver ha ålänningarnas bästa i fokus när det gäller ekonomin, men även när det handlar om säkerhet och trygghet.

Att titta i backspegeln är enkelt, att diagnosticera det som har gått fel är kanske inte så trevligt, men behöver göras. För att hitta rätt diagnos för denna febrige VIS-upphandling behöver vi se på symtomen.

Symtom ett är bristen på godkända företag som gick vidare till dialogfasen. Av sju intresserade företag gick ett vidare. Huvudsyftet med en upphandlingsform som innehåller konkurrenspräglad dialog, är att skapa en konkurrens där den part som erbjuder den bästa lösningen sett till pris och innehåll vinner. Det är inte juridiskt fel att gå vidare med endast en intressent, men det är affärsmässigt väldigt tveksamt. Att väga det juridiska mot det affärsmässiga är elementärt. Här är utskottet mycket tveksamma till att man valde gå vidare och varför kraven sattes på ett sätt som diskvalificerade bolag p.g.a. tekniska fel som enkelt kunde ha rättas till om det funnits möjlighet att inkomma med kompletteringar. Men denna möjlighet fanns inte. Den som läser marknadsdomstolens beslut gällande det besvär ett av de diskvalificerade bolagen inkom med, kan konstatera att det inte var det tekniska felet som var orsaken till uteslutning, det var bristen på möjligheten att komplettera. Återigen, ÅHS har inte agerat olagligt, däremot har den affärsmässiga viktningen brustit. Om denna process någon gång under tidslinjen borde ha avbrutits var det där och då. Det är även här de hypotetiska frågeställningarna infinner sig. Skulle ett avbrytande rendera i ett bättre anbud? Självklart är sannolikheten stor att ju fler anbudsgivare, desto större är möjligheterna att få ett perfekt konkurrens- och marknadsanpassat pris. Kan någon säga det till 100 %? Nej. Men där och då var möjligheterna att avbryta och starta upp en ny upphandling självklar. Att sedan jämföra olika regioners system med Ålands unika och specifika krav är också svårt, speciellt när ÅHS utgår från en väldigt lågt utvecklad IT-plattform.

Det har sagts att denna budgetbehandling har skapat ett tydligt ljus över något som pågått i över 10 år. För många ramlar detta VIS-projekt bokstavligen i famnen. Jag tror att de allra flesta, även de som har suttit i lagtinget längre tid än november 2023, är konfunderade över den vändning som processen tagit, inte minst kostnadsmässigt. Här finns fog till förbättrad kommunikation. Det är symtom 2.

Självklart är det svårt att exakt beräkna kostnaderna innan ett indikativt anbud inlämnats. Det kan bli, som det blev denna gång, en stor överraskning. Våra resurser är begränsade, vårt parlament litet och därför behöver vi alltid se till 1 + 1 blir 3, vilket det blir om samarbetet över gränserna fungerar bra.

Det har sagts att en professionalisering av ÅHS styrelse skulle försämra dialogen mellan verksamhet och politik. Sett till att samtliga partier har haft en plats i ÅHS styrelse har detta inte gett en tillräckligt god kommunikation eller transparens. Det har under upphandlingsprocessen funnits ett stort behov av köpta juridiska och upphandlingstekniska tjänster från ÅHS sida. Utskottet ser behovet av att landskapets resurser nyttjas på ett optimalt sätt och att den spetskompetens som idag finns inom landskapsregeringen tas tillvara. Samverkan mellan ÅHS som myndighet och landskapsregeringen när det gäller optimering av upphandlingsresurser behöver stärkas strukturellt. Utskottet betonar vikten av en effektiv och tydlig ägarstyrning och en engagerad styrelse för ÅHS. Utskottet ser positivt på möjligheterna med en professionalisering av styrelsearbetet. En styrelse som är mer kompetensbaserad kommer ha en förmåga och kapacitet att hantera styrelsearbetets alla utmaningar och framförallt ÅHS alla utmaningar, då skulle nog också ett ärende som detta landa mjukare när det når lagtinget.

En annan springande punkt för lagtinget har varit kostnadseffektiveringen, det är symtom 3. Den saknas och borde på ett mer systematiskt sätt varit en komponent i den målbild som arbetades fram. Utskottet konstaterar att de kostnadsökningar som präglat processen skapar större krav på inbesparingar hos ÅHS för att hantera såväl investeringen som implementeringen av VIS-systemet. En digitaliseringsresa behöver innehålla bättre och mer tydliga kostnadseffektiveringar, vilket borde ha präglat hela upphandlingsprocessen och sålunda även gett en förbättrad driftsekonomi för framtiden. I ljuset av det effektiviseringskrav som landskapsregeringen ålägger ÅHS om 700 000 euro per år är det synnerligen viktigt att strukturera arbetet kring det kommande vårdinformationssystemet på ett sätt som dämpar och minskar kostnaderna. En sådan omfattande IT-investering måste gå hand i hand med rena inbesparingsposter. Nu är detta inte något som har glömts bort längs vägen, utan detta har varit ett aktivt val. Det förvånar, speciellt sett till att ÅHS verksamhet står för ca en fjärdedel av landskapsregeringens budget, och ett konsekvent arbete med att kostnadseffektivera verksamheten bör råda.

VIS-systemet i sig kommer de facto öka på antalet årsverken vid ÅHS, inte minska. Jag antar att det nya VIS, trots att detta inte varit en del av projekteringen, kommer att vara ett nyttigt verktyg i att hitta kostnadsminskande åtgärder och som säkrar upp att framtida budgetmedel kommer kunna prioriteras för renodlad vård i stället för administration.

Talman! Utskottet har erfarit att en dylik upphandling är en omfattande process för en organisation av ÅHS storlek. Under processens gång har ÅHS i grunden tvingats till att kartlägga sina egna processer över hur man arbetar idag och fundera på hur man ska arbeta i framtiden. Likaså har man insett att organisationens sätt att arbeta ställvis behöver anpassas till det tilltänkta nya vårdinformationssystemet i stället för tvärtom.

Utskottet bedömer att ÅHS som organisation genomfört en värdefull intern organisationsprocess som på sikt kommer att gynna verksamheten. Jag vill förtydliga att denna organisationsprocess som nämns i betänkandet berör vårdinformationssystemet. Någon annan organisatorisk bedömning gällande ÅHS har utskottet inte gjort.

ÅHS har under åren 2018- 2024 beviljats investeringsanslag uppgående till 5,8 miljoner euro. I detta budgetförslag föreslås ytterligare 3,6 miljoner euro för att därigenom uppnå det totala beloppet om 9,4 miljoner euro. Som finansiering budgeteras 1,3 miljoner euro till tidigare beviljade resiliensmedel om 3,3 miljoner euro, vilket gör att denna del av finansieringen uppnår maximala 4,6 miljoner euro. Därtill budgeteras ett normalt kostnadsanslag om 4,8 miljoner euro som i sin tur tas från den reservation av PAF-medel som finns i balansräkningen, vilket gör att den budgettekniska kostnadsbelastningen i årets budget blir noll. I nämnda PAF-reservation fanns det 83 miljoner euro den 31.12.2023, varav 30 miljoner är öronmärkta för den tredje sektorn.

Låt oss inte glömma bort det kommande finanspolitiska ramverket. Om några veckor ska vi för första gången finna varandra politiskt och lägga ett kostnadstak och ett överskottsmål eller kanske ett underskottsmål enligt det nya finanspolitiska ramverket. Redan nu behöver samtliga beslut beaktas som på något sätt skapar kostnader för framtiden. Lagstiftningen om det finanspolitiska ramverket trädde i kraft den 1 januari 2024. Ökade kostnader ska finansieras genom minskade kostnader på ett annat område eller ökade intäkter. I ändringsbudgeten föreslås att framtida avskrivningskostnader finansieras genom upplösande av PAF-reservering vilket inte följer regelverket för det finanspolitiska ramverket. Ramverket kommer dock i praktiken att tillämpas fullt ut från och med år 2025. För år 2024 finns varken kostnadstak, budgeteringsmarginal eller överskottsmål. Utskottet uppmanar landskapsregeringen att under året inkomma med förslag till hur den del av PAF-reserveringen 53 miljoner, som inte genom separata beslut reserverats för den tredje sektorn, kan hanteras utan att som i detta budgetförslag användas till finansiering av kostnader. PAF-reserveringen är en del av landskapets likviditet. Finansiering av kostnader genom att upplösa reserveringen blir endast en bokföringstransaktion som dock påverkar likviditeten negativt.

I budgeten framgår inte exakt storleken på den fullmakt som äskas. Utgående från texten kan det härledas att landskapsregeringen begär en fullmakt om 2,8 miljoner euro till vilken ska läggas en redan tidigare beviljad fullmakt om 1 miljon euro, alltså totalt 3,8 miljoner euro. Utskottet föreslår därför att fullmakten preciseras till 3,8 miljoner euro för årliga kostnader under avtalsperioden om 10 år. I beloppet ingår licens-, drift, underhålls-, egna personal- och övriga systemkostnader. Därtill bör avskrivningarnas belopp beaktas även om dessa av rent bokföringstekniska skäl inte kommer att synas i ÅHS bokslut på grund av användning av PAF-reservationen. Avskrivningarnas storlek är beroende av om resiliensmedlen kan användas eller inte. Om resiliensmedlen kan användas blir avskrivningen 0,48 miljoner euro, annars blir de 0,94 miljoner euro. Sedvanliga indexregleringar som följer av avtalet får tillämpas vid användande av fullmakten, fullmaktens belopp indexjusteras således. Tidigare givna fullmakter för samma ändamål upphör att gälla i och med att denna fullmakt utfärdas.

Utskottet stöder landskapsregeringens bestående effektiviseringskrav på ÅHS om 700 000 euro per år för åren 2026-2029. Det motsvarar den tänkta driftsökning av VIS-systemet om 280 000 euro exkl. avskrivningar, som uppstått sedan senaste fullmakten.

Talman! En helhetsbedömning av risker och möjligheter gör att utskottet förordar att de äskade medlen beviljas. För en majoritet av utskottet överväger fördelarna med att gå vidare mer än att dra i nödbromsen. Men de skarpa synpunkter som utskottet kommer med behöver beaktas och leva vidare i kommande process och nya offentliga upphandlingar. Det blir många hypotetiska frågeställningar som inte går att besvara till 100 % av någon.

För att även avslutningsvis nyttja en idrottsterm så blev detta ett stolpe in beslut. Ett avbrytande kommer att skapa behov av reinvesteringar i ett gammalt system, säkerhetsproblem, en stampa på stället situation som är omöjlig att kostnadsberäkna och en osäkerhet om att dagens marknadspris ligger på en lägre nivå. Gör om och gör rätt borde vara det enda förnuftiga, men gör om, gör rätt och dyrare är heller inget bra alternativ. Låt oss slippa dylika beslut i framtiden. Nu har vi tränat tillräckligt på att upphandla offentlig IT

Talman! Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet:
- att lagtinget antar landskapsregeringens förslag till första ändring av budgeten för år 2024,
- att lagtinget beviljar en fullmakt för den årliga kostnaden för driften av systemet om 3,8 miljoner euro plus avskrivningar under 10-årsperioden vilka uppgår till 0,48 miljoner euro om resiliensmedlen kan användas eller annars 0,94 miljoner euro per år, det vill säga totalt maximalt 4,8 miljoner euro, samt
- att lagtinget beslutar att den första ändringen av budgeten för år 2024 ska tillämpas omedelbart i den lydelse det har i lagtingets beslut.

Jag vill i vanlig ordning tacka samtliga av lagtingets partier och ledamöter för ett stort engagemang, värdefulla bedömningar, flexibilitet och hängivenhet för Ålands bästa. Tack givetvis även till utskottets sekreterare!

Jag vill även anföra en rättelse. Under rubriken Kostnader, i fjärde stycket hänvisas till en tabell, denna tabell togs vid sista handpåläggningen i utskottet bort, men hänvisningen blev kvar. Sålunda ska meningen strykas som lyder ”Dessa kostnader försvinner när det nya systemet tas i bruk och är således inte beaktade i tabellen ovan.”

Jag vill även önska att vi får en respektfull och givande debatt, respekt mot ÅHS personal och alla oss här i salen. Tack, talman!

Talman! Tack utskottsordförande Holmberg. Jag ska ta en metafor. Någon blir uppringd och säger: "Det här är Kalle Gustafson från Nordea. Det har skett ett intrång i ditt bankkonto. Nu är det otroligt bråttom att du genast åtgärdar det här. Ge ut dina koder så ska vi hjälpa dig" Och därefter är kontot tomt.

Talar vi om höga belopp, då måste man bereda det noggrant. Man måste ha tid på sig. Det har vi inte haft. Det är ingen panik. Bilden av den fundamentala katastrofen som drabbar Åland, ÅHS och skattebetalarna, den hävdar jag att är osann. Jag kommer att återkomma till beskrivningen av vår verklighet i min nästa replik.

Tack, talman! Tack ledamot Lindén. Jag uppfattade ingen egentlig frågeställning, vilket man inte behöver ha i en replik. Jag försökte förklara hur majoriteten i utskottet har resonerat. Vi har väl sett att detta är en process som har pågått i drygt tio års tid. Vi har identifierat några konkreta saker där vi har upplevt att det gått fel. Det största problemet kanske var att man borde gå vidare med en anbudsgivare.

Sedan finns det också riskfaktorer med att avbryta, de försökte jag också redogöra för. En sammanfattning av det gjorde att utskottet ändå uppfattar att det minst dåliga är att gå vidare. Det finns osäkerhetsfaktorer också att gå vidare, men det är det säkraste alternativet vi har framför oss idag. Vi har försökt se på våra närregioner. Vi har till och med haft hörande med en närregion. Vi har också konstaterat (… taltiden slut).

Fram till den 29 februari 2024 har jag arbetat på ÅHS. Jag har arbetat där i över 30 år, sedan ÅHS startade. Jag var med när man införde Abilita. Beskrivningen av ÅHS som ett U-land, vi är digitalt efterblivna och katastrofen hotar, den är djupt osann. Jag har jobbat i Stockholm, jag har jobbat på många ställen och jag kan säga att ingenstans där jag har jobbat har det fungerat så väl som på ÅHS. Närheten till kolleger och konsultation är helt extraordinär. Jag vågar nästan påstå att envar av er som åtnjutit ÅHS förnämliga sjukvård vet att vi har otroligt bra sjukvård. Det är ingen katastrof, men vi är alla eniga om att vi måste ha ett nytt system så småningom inom några år och gör vi det snabbt (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag fortsätter där tiden tog slut i min första replik.

Vi har kunnat konstatera i utskottet att det är väldigt svårt att jämföra regioner med Åland och olika system med de krav och behov som vi har. Jag använde ordet IT U-land när det gällde ÅHS. Det har också tydligt framkommit under processen att ÅHS utgår från en väldigt låg digitaliseringsmognad, vilket också sätter sina avtryck när man ska upphandla ett supermodernt system. Vi kritiserar inte ÅHS, speciellt inte när det gäller vården, som ledamot Mogens Lindén förde fram. Men vi vet också att det finns andra inom ÅHS än ledamot Mogens Lindén som för fram att det är ett system som kommer att underlätta, förbättra och höja kvalitén i vardagen för ÅHS personal men även speciellt för ålänningarna i stort.

Tack, talman! Utskottets ordförande inledde med att säga att det är ett uppseendeväckande ärende för alla som tror på marknadsekonomin. Jag hör ju till dem som har suttit i den här salen i fyra år och lyssnat på ledamot Holmberg när han har pratat sig varm för just marknadsekonomi och konkurrensutsättning i stort sett oavsett vilka ärenden vi har behandlat. Det är ju liksom i ledamotens DNA. Han har marknadsfört sig som den som tänker på de här sakerna. Realist som jag är så insåg jag ju tidigt vilka som skulle få makten. Jag hade ganska stora förhoppningar inför Holmbergs inträdande i maktens korridorer. Men hur kommer det sig att han nu har gett upp den här marknadsekonomin som han så länge har vurmat för?

Tack, talman! Tack ledamot Egeland. Som jag inledde mitt anförande med så nämnde jag marknadsekonomi och varsam hantering av skattemedel. Jag tycker att de alltid går hand i hand. Det här är inget lätt ärende.

Vi kan konstatera att på uppsidan av att gå vidare med detta finns den stora risk att det måste plöjas ned en hel del skattemedel i nuvarande system för att hålla näsan ovanför vattenytan för att klara av den lagstiftning som kommer och för att hantera den säkerhetssituation som är bräcklig i dag. Det finns en gräns där man måste konstatera att det behöver till nya saker för att ålänningen i stort ska vara på samma nivå som övriga Norden. Vi har en attraktionskraft som den som uppskattar marknadsekonomi värnar om. Den attraktionskraften går nu ut på att vi ska vara lite bättre på allting här på Åland för då är chansen ganska stor att ännu fler vill komma och bo och arbeta på Åland.

Jag har svårt att se att man faktiskt kommer att få en bättre chans att stå upp för marknadsekonomin och konkurrensutsättande än just det här. Nu har man ju i ett trollslag höjt driftkostnaderna enormt mycket. Och detta på grund av att man inte törs ta risken att gå vidare och konkurrensutsätta det här för att någon har sagt att det här är farligt att gå vidare med. Jag är inte riktigt med hur utskottets ordförande resonerar.

Tack, talman! Där och då när man stod kvar med en anbudsgivare så skulle man avbrutit. Då var det läge att avbryta. Idag, tre år senare, är det inte samma läge att avbryta. Då blir det hypotetiska resonemang, lite det som ledamoten Egeland förde fram. Blir det billigare, blir det större konkurrens och behöver vi inte lägga något mera skattemedel på dagens system som vi har? Vi ska ju också veta att anbudet som finns, de här siffrorna som vi nu bollar med, de känner ju alla konkurrenter till. Jag tror inte det finns någon konkurrent, som är intresserad av att komma med i en ny upphandling till ÅHS för vårdinformationssystemet, som kommer att lägga sig avsevärt under dagens pris. Så mycket marknadsekonomer finns det nog i varenda bolag att man vet var det här golvet ligger nu, bara det i sig säger sig självt att det blir nog problematiskt att få detta billigare i en ny upphandling.

Talman! Tack för en väldigt fyllig redogörelse från finans- och näringsutskottet. Vi har en samsyn i salen att vi behöver ett nytt vårdinformationssystem.

Jag skulle gärna vilja veta, eftersom jag själv inte haft möjlighet att delta i utskottet, har ni tagit del av och diskuterat landskapsrevisorns rapport? Den är visserligen väldigt hemlig fortsättningsvis, men presenterades i media redan för några veckor sedan. Jag undrar om ni har resonerat vidare kring den? Jag undrar också om ni har vågat er på en uppskattning på hur lång tid det kunde ta om den här processen ska avbrytas om man börjar om på nytt? Det var mina två första frågor.

Tack, talman! Tack ledamot Thörnroos. Alla i utskottet har tagit del av revisionsrapporten, men vi har inte beaktat den i betänkandet på något sätt, för vi tycker att den tiden kommer när den blir offentlig. Den kommer väl att komma här under våren i samband med när övrig revisionsberättelse kommer. Men den pekar tydligt i en riktning, precis som utskottet tar fasta på och som vi på andra sätt har kunnat ta fasta på, till exempel kring kommunikation och styrning. Men vi har inte beaktat den i betänkandet, nej.

Sen när det gäller hur lång tid en ny upphandling skulle ta så har vi fått höra allt från 2 till 6 år. Som jag nämnde i anförandet så är det väl mera regel än undantag idag att varje upphandling hamnar minst en gång i domstol. Det tar sin tid, men 2 till 6 år.

Talman! Nog är det väl ändå anmärkningsvärt att det finns en rapport från en myndighet, i det här fallet landskapsrevisorn, som ordförande nu sade att pekar i en viss riktning, men man har ändå valt att inte beakta den. Nog är det väl någonting som är fel i vårt grundsystem här om vi har fakta som vi kan använda oss av, men man har inte beaktat det? Det är väldigt konstig. Nu tror jag nog att vi har snäva in oss på något sätt som är helt nytt för det här parlamentet.

Jag har en följdfråga. Hur bedömer att minst 80 % av de kommunala organisationerna samt privata vårdföretag kommer att ansluta sig till det här systemet inom det fjärde kvartalet 2025? Har ni resonerat kring den frågan?

Tack, talman! Först tillbaka i revisionsrapporten. Jag håller med ledamoten Thörnroos på det sättet att det blir en lite märklig tågordning på allting, det är vi alla överens om och speciellt i utskottet. Men inte skulle det väl vara rimligt att vi i ett betänkande ändå reflekterade kring en hemligstämplad revisionsrapport. Det skulle te sig mycket märkligt, men det är synd att vi inte kan göra det, det håller jag med om. Det är synd att vi inte kan beakta revisionsrapporten, men den tiden kommer också.

När det gäller det kommunala fältet så ser vi att det finns ett arbete att göra. Det finns ett arbete att göra för landskapsregeringen, det finns ett arbete att göra för ÅDA och för kommunerna själva. Vi har fått veta att för de minsta kommunerna så kommer det inte att vara en lönsam affär att gå med. Där är det papper och penna som gäller om man tittar strikt ekonomiskt.

Det känns också, efter höranden, som att ett beslut här idag eller när det blir kommer också att påskynda processen (… taltiden slut).

Talman! Tack för en bra redogörelse av ärendet, utskottsordförande Holmberg.

Det är en sak jag saknar dock, medborgarnas och brukarnas perspektiv. Vi vet alla att vi har många äldre som bor hemma ute i kommunerna. Målet är att man ska kunna åldras, bo hemma och klara sig själv så länge som möjligt. Som äldre person som bor hemma så kan du ha upp till sju olika instanser som tar hand om dig på ett eller annat sätt; KST, hemsjukvården; ÅHS, rehab avdelningen och så vidare. När ingen av de här kommunicerar med varandra så är det en jättesvår sits för till exempel närståendevårdare och andra som ska vara spindeln i nätet. Jag hoppas att man ska kunna bredda debatten och berätta om vilka fördelarna är, att du faktiskt kan få tillgång till allting. Alla vet när sjukhustider är bokade, alla kan systematisera och fixa ihop allting så att det blir lättare för dem som bor hemma också.

Tack, talman! Tack ledamot Eckerman. Precis så är det. Vi för ett kort resonemang i betänkandet och jag lyfte det också här i anförandet. Det blir alltid så att när man nagelfar processer så de goda sidorna lämnar man bort.

Vår attraktionskraft, vi pratar ofta om att vi ska öka attraktionskraften. Detta system är en attraktionskraftshöjande sak för hela Åland. Man borde fråga alla dem som flyttar från en storstad i Norden till Åland. Vad tycker ni om vår service och våra digitala tjänster? Jag tror att man upplever att man går bakåt många gånger. Det är stor skillnad på att bo i Finland och att bo på Åland till exempel när det gäller digitala tjänster, hur de är utformade och på vilken nivå de ligger. Här har vi ett stort arbete att göra och det här är ett stort steg i rätt riktning.

Det var bra att ledamot Holmberg lyfte attraktionskraften. Jag har en väninna i Sverige som hänger med lite i vår debatt. Hon kan samma dag logga in i sitt system och få recept förnyade utan att ens behöva gå någonstans och hon förstår inte hur vi har det här.

Alla sjukjournaler och rapporter skickas fortfarande hem via posten om man har begärt det. Vi vet alla att posten kanske inte alltid hamnar dit den ska. Vem är det som bär ansvar om någon granne råkar öppna någons journaler? Det finns så mycket olika problem med att vi fortfarande är ett papperssamhälle om man själv inte har tillgång till sin egen vårdjournal om man vill titta i den. Jag ser det på det här sättet. Jag är också här för att representera de svaga i samhället som kanske drabbas av att vi inte har det här systemet.

Tack, talman! Som den marknadsekonom jag är, och som jag fick benämningen här av en kollega att jag är och det håller jag med om att jag är, så tycker jag att man borde sätta ett pris på allting. Allting har ett pris. Vår attraktionskraft har en plus sida. Vad innebär de kommande 4 till 6 åren, om vi inte upphandlar detta system idag? Vad innebär det att vi står kvar som ett IT U-land inom många av de här vardagliga tjänsterna som folk som flyttar hit tar för givet? Vad innebär det för vår attraktionskraft? Vad innebär det att vi blir bättre på att locka människor till Åland? Det finns också en prislapp på det som är viktig. Åland borde vara Nordens mest framgångsrika område med offentliga digitaliserade tjänster. Det borde vara en klar och tydlig målsättning som vi borde uppnå i närtid egentligen. Det skulle generera pengar, inflyttning och skapa ett lägre skattetryck för ålänningarna och mycket bättre valuta för de pengar vi lägger ut idag.

Herr talman! Då landskapsregeringen presenterade ändringsbudgeten så torde det ha stått klart för alla vilken vånda landskapsregeringen har haft med den här frågan. Det är ett stort och viktigt och i ekonomiska termer väldigt stort ärende. Utskottsordförande ger uttryck för samma vånda här.

Då ändringsbudgeten presenterades så kom det ett önskemål om utskottet gärna kunde fördjupa sig ordentligt i den här frågan och det har utskottet sannerligen gjort. Jag brukar normalt inte tacka politiker för att man utför sitt arbete, men trots det så förtjänar utskottet, inte bara utskottsordförande utan utskottets alla medlemmar, erkänsla för det synnerligen gedigna arbete som man har gjort under en pressad tidsram i den fråga. Jag vill uttrycka den erkänslan.

Tack, talman! Jag hoppas att alla i utskottet tar till sig av finansministerns ord. Jag måste också säga att vi på ganska kort tid har lyckats hitta en stämning som överbryggar majoritet och opposition på ett praktiskt och framåtsyftande sätt. Så det bådar gott.

Tack, talman! Vi har många olika fina organisationer i självstyrelsesystemet. Vi har en bra organisation som år efter år har levererat. Grunden byggdes av en duktig VD. Dit jag vill komma är att i organisationen än idag tror jag man talar om någonting som kallas Porkotestet. Det vill säga skulle man göra så här med sina egna pengar, skulle man göra så här ifall det gjorde ont i den egna plånboken? Den frågan undrar jag om utskottet har ställt till sig själv? Den frågan undrar jag om alla här i lagtinget har ställt till sig själva? Är det så här man hanterar detta, är det så här man gör när man köper någonting till sig själv?

Tack, talman! Tack vicetalman Måtar. Absolut har vi gjort det. Absolut har vi resonerat kring de sakerna, både formellt och informellt, speciellt informellt. Jag brukar personligen alltid också resonera så. Det spelar ingen roll om det är 10 euro eller 10 miljoner. Det är samma resonemang.

Det som jag försökte få fram i mitt anförande här var att idag är det inte lika självklart att avbryta som det borde ha varit att avbryta för tre år sedan. Det har runnit vatten under bron, systemet har blivit dyrare och konkurrenterna vet vad vi är ute efter prismässigt. Vi måste uppdatera ett gammalt system under tiden som vi upphandlar ett nytt. Vi blir av med 4,6 miljoner resilienspengar. Det finns avigsidor med att avbryta. Men jag håller fullständigt med vicetalman Måtar, fullständigt! Det resonemang som vicetalman Måtar förde är självklart och det borde vara det för alla 30 här i salen inklusive landskapsregeringen.

När det gäller att nu vet konkurrenter pris och sådana saker, det stämmer överhuvudtaget inte. Det resonemanget håller överhuvudtaget inte. Att hela världen snart vet att vi är totalt kostnadsokänsliga och totalt försumliga med våra egna pengar så det kommer att locka. Skulle vi göra en ny upphandling här så skulle det bli kö, för de vet att det här gänget har pengar och det här gänget är inte särskilt känsliga. Många kommer att bjuda för de ser att här finns ett överpris som man kan lite justera på. Vi kommer att få se lägre bud än det som vi har nu. Det är så fel det här, att nöja sig med det som en säger. Jag kan inte förstå hur man ens överväger den här saken.

Tack, talman! Där håller jag verkligen inte alls med vicetalman Måtar överhuvudtaget. Det måste ju också finnas en konsekvensbedömning från vicetalman Måtars sida när det gäller vad vi behöver göra under den tid vi upphandlar. Inte kan vicetalman Måtar säga att det här gör vi på två år. Det kan ta sex år. Vicetalman vet själv att det hamnar alltid i Marknadsdomstolen. Inte kan vicetalman Måtar säga hur mycket vi måste lägga ner på dagens system för att upprätthålla det. 4,6 miljoner euro är tydligen inte så mycket för vicetalman Måtar, för de är borta om vi inte går vidare nu. De är totalt borta om vi inte går vidare nu och det är också pengar.

Den samlade bedömningen av minst onda ting så är det bästa att gå vidare nu. Det var där och då som man borde ha avbrutit. Jag tror också att den nya styrelsen, som är semi-professionaliserad har det bra mycket mera förspänt, både kompetensmässigt och erfarenhetsmässigt, att ta det här vidare nu.

Tack, talman! Jag vill också tacka utskottsordförande Holmberg för ett väl utfört arbete och för en bra diskussion i utskottet. Den goda diskussionen vi har haft - jag har deltagit som ersättare där - syns också i detta betänkande. Den stora delen av det här betänkandet säger ju egentligen att det här är någonting som vi inte ska göra. Argument på argument med fokus på den här konkurrenspräglade dialogen som uteslöt sex aktörer direkt och lämnade en kvar, så på punkt efter punkt efter punkt resonerar utskottet i texten att vi borde säga nej. Sen är det en mening på slutet där utskottet ändå säger: Trots alla dessa argument så väljer vi att säga ja. Nog är det ju märkligt, utskottsordförande.

Tack, talman! Tack ledamot Röblom. Jag räknade upp några saker. Jag räknade också upp några saker här i replikskiften vad som behöver komma till om vi avbryter nu. Vi behöver uppdatera dagens mycket gamla system rejält. Vi blir av med 4,6 miljoner resiliensmedel. Vi hamnar i en situation där vi ska lägga tid och kraft på ny upphandling istället för på att förbättra vardagen här och nu. Det var några exempel som gör det motiverande att gå vidare ändå.

Vi är tydliga för vi vill aldrig se ett sådant här ärende landa i lagtinget igen. Vi är tydliga på flera punkter. Vi ska gå vidare med det här projektet. Men de punkter som vi lyfter upp får aldrig hända på det här sättet igen och där är utskottet väldigt, väldigt tydligt. Skulle vi veta var vi landar om vi upphandlar på nytt, exakt hur lång tid det tar och vad prislappen är, då skulle det vara ett enkelt beslut att avbryta. Vi vet ju inte det. Det är hypotetiskt.

Tack, talman! Jag tycker att det blir så geggigt på något vis. Om vi ska följa det vi vet så borde det ske en ny upphandling.

I slutet av den här processen har det blivit alla de här okända faktorerna. Det låter som att precis just nu, om vi inte säger ja till det här, så kommer det att ske en massa kritiska läckage och ÅHS kommer att rasa ihop. På den sista sträckan har det blivit en ångest kring det här. Det är djupt otillfredsställande att man ska fatta beslut med sådana argument. Det här kyliga huvudet som vi ändå ska försöka ha, när vi tittar på materialet, lyssnar på hörandet och ska göra en bedömning, det hettas upp.

Tack, talman! Visst hade vi kunnat använda ett par veckor till för den här behandlingen. Men jag tror ändå, till syvende och sist, att vi hade stått inför beslutet om ett ja eller nej. Nu blev det stolpe in.

Det är inget lätt beslut. Men vi måste också konstatera några saker som vi vet. Vi blir av med 4,6 miljoner om vi inte går vidare. 4,6 miljoner är mycket vattenrening, ledamot Röblom. Det är mycket, mycket, mycket i landskapets budget.

Vi ska lära oss av de saker som har gått fel. Där har vi varit tydliga och ledamot Röblom har hjälpt till där på ett väldigt, väldigt professionellt och bra sätt i utskottet. Vi ska lära oss av det här. Detta får aldrig ske igen på det här sättet och det hoppas jag att det inte gör. Något annat kan inte utskottet göra. Vi kan konstatera att det är inget lätt ärende, men vi går vidare och det tycker majoriteten i utskottet.

Avigsidan att inte gå vidare är också stora och ganska tydliga faktiskt.

Talman! Jag vill tacka för ett till stora delar bra anförande.

Jag noterar egentligen bara en sak i resonemanget som kanske kändes lite teoretiskt. Det var det skarpa motsatsförhållandet mellan å ena sidan juridiska och affärsmässiga risker. Jag vill tillföra nyans där. Det finns ju krasst sagt en enda orsak till varför du bryr dig om juridiken i upphandlingar. Det är ju för att du vill minimera de affärsmässiga riskerna. Du vill skapa en så affärsmässigt fördelaktig upphandlingssituation som möjligt. Eller hur?

Tack, talman! Tack ledamot Valve. Det är väl det som är det viktiga, att kunna avväga den juridiska bedömningen mellan det affärsmässiga. Nu prioriterade man det juridiska. ÅHS har inte begått något fel, absolut inte. Men fullbordat faktum visade att man stod med en anbudsgivare. Det i sig borde ha fått alarmklockor att ringa. Det här blev inte bra, nu stannar vi. Vi börjar om, tar ett nytt omtag och konstaterar vad som gick fel.

Att stå kvar med en anbudsgivare i en konkurrenspräglad dialog i en upphandling, det är inget bra scenario. Det borgar inte för ett bra slutresultat. Nu har det runnit mycket vatten under bron. Det har gått tre år. Ålands lagting är i ett läge där vi kan konstatera att det finns de som tycker att vi ska avbryta, och det finns de som tycker att vi ska gå vidare. Jag tillhör dem, med många frågetecken ändå, som tycker att vi ska gå vidare för det blir så mycket (… taltiden slut).

Jag konstaterar att på den punkten så kanske vi inte är överens. De affärsmässiga och juridiska utmaningarna hänger oundvikligen ihop och det kommer att bli ännu mer uppenbart ju längre framåt i tiden vi kommer, vågar jag påstå.

Sedan är det väldigt viktigt för allmänheten att känna till att det företag som kvalade in hade ett tydligt incentiv, nämligen att få in en fot på den finländska marknaden. En av de många utmaningarna som verksamheten har mött har varit att bedöma styrkan i detta incentiv. Hur hårt kan man spela det kortet? Det kommer jag att återkomma till i ett senare anförande.

Tack, talman! Jag vill ändå inte släppa betydelsen av den affärsmässiga bedömningen. Vissa av företagen blev diskvalificerade och det var tekniska orsaker bakom som inte hade någonting med själva substansen i anbudet att göra. ÅHS valde att det inte fanns möjlighet att besvära sig. Det känns väldigt märkligt och det är en av de punkter, kanske den viktigaste ändå, som man måste ta med sig ur den här processen.

Tack, talman! Utskottsordförande var inne på att det kommer att bli lättare nu när man utesluter oppositionen eftersom man nu har en semiprofessionell styrelse. Eller hur ska man tolka det som utskottsordförande förde fram? Menar ledamoten att informationen till lagtinget kommer att gå smidigare än när det finns fysiska personer från alla politiska partier som sitter i salen idag? Jag förstår inte riktigt resonemanget för hur informationsflödet skulle gå enklare genom att utesluta oppositionen.

Tack, talman! Tack ledamot Holmberg-Jansson. Det var jättebra att ledamoten tog fram det här, för det här var symtom två som identifierades.

Vi har haft en ÅHS-styrelse som har varit parlamentarisk. Alla partier har varit delaktiga. Vi kan konstatera att det har inte underlättat kommunikationen i lagtinget. Jag tror att jag talar för nästan alla här i salen idag att det här ramlade i famnen på lagtinget. Det har varit väldigt bristande kommunikation. Jag talar för delar av landskapsregeringen och speciellt också för många av de tjänstemän som jobbar inom förvaltningen med dylika saker.

Att gå till en mer professionaliserad styrelse med hot om att det skulle minska kommunikationen eller försämra kommunikationen, det tror jag inte på. Jag tror att det kommer att bli bättre. Jag tror också att man kommer att se att den behöver bli bättre. För vi måste få ett plus ett att bli tre. De små resurser som vår självstyrelse har måste bli tre. Vi måste samverka över gränserna. Det får inte vara revirpinkande, det måste vara öppna dörrar (… taltiden slut).

Talman! Det ska bli intressant att se om experterna kommer att förankra med oss lagtingsledamöter på ett bättre sätt så det inte faller i famnen på oss. För alla partier var närvarande när man understödde förslaget om att styrgruppen skulle gå vidare med inriktningsbeslutet. Det fanns revisorer, ingenjörer, projektledare, statsvetare och personer med fil kand. i folkhälsokunskap bland dem som satt i styrelsen.

Ända sedan 2021 när det togs eller 2022 när upphandlingen fortsatte så borde alla partier ha haft vetskap om att det pågår en upphandling kring vårdinformationssystem på ÅHS. Det har också dessutom funnits med i budgetar från dess, väldigt tydliga skrivningar. Jag håller inte riktigt med utskottsordförande att det här kommer att göra att det blir så mycket enklare, för det är svårt att få fram kommunikation. Det är absolut tydligt med tanke på hur mycket detta ändå har kommunicerats och man har valt att inte lyssna, tror jag.

Tack, talman! Men, ledamot Holmberg-Jansson, om det här är resultatet av en parlamentarisk ÅHS-styrelse så då vet jag inte, då måste i princip varje nytt sätt att jobba i ÅHS-styrelse göra det bättre, för det här är nog ett uruselt betyg på hur ett styrelsearbete ska fungera. Det måste bli bättre.

Vi får väl se om ett antal år när vi kan utvärdera den nyss tillsatta ÅHS-styrelsen om kommunikationen, transparensen och delaktigheten i besluten har förbättras. Jag vill tro det. Det är ingen kritik mot någon enskild som har suttit i den gamla styrelsen, absolut inte. Det är mera strukturen på hur man arbetar.

Tack, talman! Jag vill ta tillfället i akt att tacka utskottsordförande Holmberg och hela utskottet för sin hängivenhet och gedigna arbete. Jag tycker att det står klart att även utskottet har vandrat på precis samma stig som landskapsregeringen och har kommit till samma resultat.

Samtidigt är det glädjande att vi faktiskt är i ett ögonblick där vi också kan bryta mönstret med att förskjuta, riva upp och fördyra.

Tack, talman! Tack minister Zekaj. Minister Zekaj, alla som berörs av landskapets verksamhet, oberoende om det är på ministernivå, på tjänstemannanivå eller på myndighetsnivå, så är det viktigt att man tar del av de betänkanden som alla våra utskott i lagtinget producerar. Det finns alltid mycket klokskap i dem. Är det någon som läser våra betänkanden överhuvudtaget? Det har varit en av mina frustrationer som lagtingspolitiker. Det är nog viktigt, speciellt med tanke på de problem vi har haft och har så är det viktigt att man tar fasta på den feedback vi kommer med.

Tack, talman! Jag är helt medveten om det som ledamot Holmberg påpekade. Det är otroligt viktigt och jag tar till mig det och det tror jag att mina kolleger också gör.

Vi måste också vara medvetna om att perfektion är en illusion och jag tror att vi lär oss hela tiden. Det har nu också kommit fram, tycker jag, i ett betänkande att vi får inte göra missar som kan komma att kosta landskapet.

Tack, herr talman! Det här är den första budgeten där utskottsordförande Holmberg stöder regeringens förslag om att öka våra utgifter med över 4 miljoner euro. Precis som tidigare har sagts här så går det ju helt och hållet stick i stäv med hur ledamoten tidigare har agerat. Frågan är hur man ska tänka i framtiden när ledamoten uttrycker sig.

Men hur som helst, det här med att vi inte kan göra om det, alltså vi har haft öppet hörande med en aktör från Österbotten som säger att de gjorde om det och det blev bra. De gjorde om det, de hade konkurrens och det gick bra att göra om det. Vi har konkreta exempel på att man kan göra det här och ändå så står man här och säger att det finns stora risker med det. Men om man resonerar på det viset så borde man aldrig någonsin ens ha börjat upphandla det här, för det kanske inte är någon som bjuder. Det kommer att komma aktörer som bjuder. Det här argumentet har jag hört så många gånger under i min tid i landskapsregeringen på andra områden och det håller inte.

Tack, talman! Tack ledamot Wikström. Jag håller delvis med ledamoten, det gör jag ganska ofta faktiskt när det gäller ekonomin.

Men det finns ett par komponenter i det här, jag har nämnt dem flera gånger. 4,6 miljoner resiliensmedel e försvinner, de är inte säkrade ändå även fast vi går vidare, men de är bra mycket mer säkrade om vi går vidare. Sedan är det vår IT-mognad, det blir problematiskt när vi ska jämföra oss med Österbotten eller andra regioner. Vi ligger på en U-lands nivå när det gäller IT-digitalisering i alla fall inom ÅHS, vilket utskottet har fått erfara. De kliv vi tar är bra mycket större än vad Österbotten tog när de implementerade sitt system. Det är ju också en aspekt som man inte kan glömma. Sen blir det hypotetiskt. Visst, jag är säker på att vi får fler som bjuder, men jag tror att det finns marknadsekonomer i alla de bolag som är intresserade. Vem skulle lägga sig under dagens nivå? Det vore ju rent dumt och korkat till och med att göra det. Vi kan utgå från att vi ligger där vi ligger (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Till skillnad från utskottsordförande Holmberg så är jag inte övertygad om att det här är det lägsta priset. Precis som en tidigare ledamot var inne på så tror jag däremot att man säger att här har vi en region som är villig att betala väldigt väl för det här. Vi har en aktör som lämnat bud. Det säger sig självt att det kommer inte att bli det mest optimala budet. Man behöver inte kunna någonting om vårdinformationssystem för att förstå det. De här resonemangen håller inte ihop.

Konsekvenserna har vi knappt alls pratat om här i dag. ÅHS ska ju spara ordentligt, extremt mycket ska man spara på ÅHS. Ledamoten sade att det ska bli tryggare. Det kommer inte att bli tryggare när ÅHS tvingas spara 700 000 per år i en tid med kraftig inflation. Det kommer att bli tvärtom. Jag har sagt det förut och säger det igen, det här är en väg mot totalt total röra och kaos inom ÅHS.

Tack, talman! Vi är kritiska i vårt betänkande när vi konstaterar att kostnadseffektiviteten inte har funnits med under processens gång. Den måste finnas med.

När man upphandlar ett system för i runda slängar 50 miljoner så måste man ju på givet sätt också ta fasta på var man kan rationalisera på ett sätt så att det blir mindre administration och mindre administrativa kostnader. Det har man chansen att göra ännu, även fast man inte hade med det från början.

Återigen, att jämföra äpplen och päron går inte. Det finns kunniga personer som har tittat på detta och jämfört system med system. Vi är unika på Åland. Vi har egen lagstiftning på många områden. Vi har en låg IT-mognad plus att vi har en självstyrelse som måste beaktas och det ska vara enspråkigt svenskt. (… taltiden slut).

Herr talman! Idag ska lagtinget ta ett av de största ekonomiska besluten i åländsk historia.

Min vana trogen vill jag inleda med ett tack till finans- och näringsutskottet, det har gjort ett digert jobb i denna budgethandling och jag har till stor del upplevt en samsyn, och även en respekt för min reservation.

Sedan åter ett citat, denna gång från Jeff Bezos som eminent sammanfattar min tanke med reservationen. "Jag vet att om jag misslyckas kommer jag inte att ångra det, men jag vet att om jag inte försöker så kommer jag definitivt att ångra det". Med de bevingade orden ska jag förklara varför jag anser att lagtinget skall dra i handbromsen.

Utskottets betänkande som blev offentligt i torsdags innehåller en rad kritiska punkter kring hela VIS-upphandlingsprocessen. Att man i ett tidigt stadiet uteslöt alla aktörer utom en från den konkurrenspräglade dialogen är för mig ett stort frågetecken. Bedömningen var korrekt rent juridiskt, men den var inte nödvändig och den var absolut inte affärsmässig. Man kunde, inom lagens ramar, ha tillåtit kompletteringar eller ha valt att avbryta för att korrigera ska-kraven. Vi har hört att det inte fanns intresse för Åland, det finner jag som ett mycket märkligt påstående. Ett företags syfte är att generera pengar och att lämna in handlingar tyder i allra högsta grad på ett intresse. Inget företag lägger ner tiden som krävs för att visa att man är ointresserad, redan det sunda förnuftet torde avslöja denna detalj.

För att bedöma huruvida ett pris är korrekt och det bästa möjliga krävs konkurrens. I detta är vi nog alla eniga, innerst inne. När det är dags att köpa ny bil är jag övertygad om att de flesta av oss ser oss omkring efter alternativ. När vi sen frågar om pris, förkastar vi då lättvindigt priset från bilhandlaren som glömde att lämna med en broschyr eller låter vi honom komplettera? Det må tyckas förenklat - men detta steg är missen som gjordes i resan som skett vilken är orsaken till att vi idag håller denna debatt idag.

ÅHS har i det stora gjort ett utmärkt jobb med upphandlingen, men man gjorde ett fatalt misstag då man inledde en konkurrenspräglad dialog som inte innebar någon form av konkurrens. Det som skulle vara en konkurrenspräglad dialog blev bara en dialog.

I det offentliga behöver vi i alla lägen vara ansvarsfulla med hur vi spenderar pengar. Vi skall minnas att det inte är politikernas pengar vi spenderar – det är alla ålänningars gemensamma kassa vi hanterar. Det är ett sunt tankesätt att fundera om man skulle spendera sina egna pengar på liknande premisser. Jag är övertygad om att de allra flesta inte skulle göra det i detta fall.
Det är för min egen del helt klart att vi behöver ett modernt vårdinformationssystem. Likaså är det en självklarhet att systemet ska fungera på svenska. Men lika självklart är det att en upphandling och förberedelserna inför densamma måste ske på ett affärsmässigt sätt. I utskottets betänkande konstaterar man samma sak, för mig blir det motsägelsefullt att i nästa mening förorda pengarna. Det är också förvånande att vi har samma information och jag gör bedömningen att vi måste backa bandet.

Landskapet Åland har en kassa som har sinat under många år, och nu står vi inför något som är ännu värre än hybridfärjan. Detta är det största projektet i åländsk historia. Regeringspartierna vill att vi utan att verifiera prislappen rusar vidare i jakten på resiliensmedel. Att man dessutom beaktar enskilda individers arbetsinsatser är inte att se som ansvarsfullt, vi har trots allt ansvar inför 30 000 ålänningar - inte bara de individer som har jobbat med detta projekt.

Ytterligare en dimension i detta är socialvårdsdelen – detta borde ha inkluderats på ett annat vis för att få en helhetsbild. I princip saknar vi information om prislappen. Lika är det med kostnaderna för kommunerna och de kommunala instanserna, de är mycket ovissa och bygger på uppskattningar. Vi har redan sett en uppskattning som har fyrdubblats från det att den gjordes och det kommer att påverka även fortsättningen. Till resiliensmedlen har kopplats ett krav på att minst 80 % av de kommunala instanserna och de privata aktörer som visat intresse hoppar på tåget inom 1,5 år. Vi lever med en överhängande risk att riskera dessa medel oavsett om vi rusar vidare.

När det gäller prislappen som helhet har man sagt att det är osäkert om vi kan komma billigare undan. Man är dessutom osäker på om anbud inkommer överhuvudtaget. Jag skulle för egen del bli mycket förvånad om den aktör som nu har lämnat ett anbud skulle meddela att man inte längre är intresserad. Man har lagt ner ett mycket arbete på ett sådant här anbud och man har lagt ner mycket arbete på det.

Vi har som tidigare nämnt haft andra intresserade aktörer, en av dessa har nyligen synts i insändarspalterna vilket tyder på att de med intresse följer vad som sker på Åland, av en eller annan anledning. Men högst troligen av flera anledningar. De aktörer som har visat intresse lär ju föga troligt lämna ett högre anbud om vi ratar denna prislapp och gör en ny upphandling.

Med detta anförande vill jag be lagtinget att anamma principen: Gör om - gör rätt! Lägg all politiskt prestige åt sidan! Det är än mer hedervärt att erkänna att processen behöver göras om med ansvar för den åländska ekonomin och respekt för ålänningarnas pengar.

Jag avser att föra min reservation till omröstning. Jag hoppas på ett stort understöd då jag vet att min ståndpunkt delas av flera ledamöter även utanför det egna partiet.

Jag avslutar med ännu ett citat, denna gång från Margaret Thatcher. "Problemet med socialism är att du så småningom får slut på andras pengar". Tack, talman!

Tack, talman! När jag läser ledamoten Kanborgs reservation så kan jag konstatera några olika punkter. Den första är att man i reservationen säger att ett nytt system behövs i ÅHS. Den andra punkten är, gör en ny upphandling. Förmodligen anser man en ny upphandling ska leda till ett lägre pris. Men om det blir ett högre pris, vad ska vi då göra, enligt de obundna?

Tack, talman! Jag bedömer det som mycket, mycket otroligt att det skulle komma ett högre anbud när vi ratar den här prislappen, som jag sade i mitt anförande. Företag är ute efter att tjäna pengar. Ratar vi en prislapp är det föga troligt att övriga aktörer skulle lämna ett högre anbud.

Talman! Tidigare här i debatten tyckte jag att det var lite andra tongångar från de obundna. Det fanns så många som skulle lämna anbud för att vi har för mycket pengar på Åland.

Men trots det så var det en sak till som jag reagerade på i ledamoten Kanborgs anförande. Det var den här jämförelsen med att man inte heller går till en bilbutik och ratar själva bilköpet om det fattas ett papper. Jag tror att det där är en väldigt farlig förenkling av hela EU:s upphandlingsförfarande. Det är otroligt strikt hur en EU-upphandling går till. Man kan inte jämföra det med att som privatperson, företag eller andra begära en offert från en bilhandel och sedan ta ställning till om man ska köpa den bilen eller inte. Jag vill varna för det.

Tack, talman! Precis som jag sade i mitt anförande så är det en förenkling, men den är fortsatt relevant.

Det fanns en möjlighet att låta de här aktörerna komma in med en komplettering och det är detta som gick fel i processen. Man valde helt solitt att gå vidare med en aktör och således uteblev hela konkurrensen. Där kommer jämförelsen in. Det fanns en juridisk bedömning som man gjorde, den var helt korrekt, men den var definitivt inte affärsmässig. Vi måste alltid beakta det affärsmässiga när vi hanterar offentliga medel. Som jag nämnde, det här är inte våra pengar som vi hanterar. Det här är hela Ålands pengar. Det är 30 000 ålänningar som ska vara med och betala den här notan och då måste vi ta ansvar för vad vi håller på med.

Talman! Beslut om att gå vidare med enbart en fattades år 2021 med Obunden Samling representerad i ÅHS-styrelse och med Obunden Samling representerad i landskapsregeringen. Att nu tre år senare komma och säga att det var fel, är inte det lite väl magstarkt? All kudos och all heder åt Moderat Samling som håller linjen oavsett om man är med i majoriteten eller i oppositionen.

Tack, talman! Det är kanske lite märkligt att minister Zetterman intar den här ställningen. Vi kan trots allt läsa att hela utskottet är eniga i den här bedömningen. Det här var inte klokt. Där sitter även Liberalerna med. Och Liberalerna har också varit med i precis hela den här processen, precis som vi alla partier som är här.

Talman! Liberalerna har haft en representant i ÅHS-styrelsen, mycket riktigt. Men det var inte Liberalerna som satt med i förra regeringen. Det var inte Liberalerna som var med och drev på att det här skulle in under resiliens pengasystemet. Det var förra landskapsregeringen. Jag uppfattar, precis så som utskottet, att man borde ha tillförsäkrat sig en större konkurrens. Men den frågan var aktuell 2021. Efter det har många, många arbetstimmar och stora pengar rullat ut.

Att hålla på med detta sågande i politiken, det är så förödande för Åland. Vi behöver utveckling, inte stagnation.

Tack, talman! Jag instämmer med minister Zetterman. Vi behöver utveckling. Jag har också betonat att vi behöver ett modernt vårdinformationssystem. Det är viktigt. Vi behöver komma framåt. Vi behöver uppfylla alla krav som ställs på oss och vi kan inte alltid råda över de krav som ställs på oss. Däremot så har man gjort ett snedsteg och vi måste våga erkänna att det här har gått snett vare sig man har suttit med eller inte suttit med. Det är hedervärt att kunna konstatera att nu måste vi göra om, vi måste göra rätt och vi måste ta ansvar.

Talman! Jag skulle vilja påstå att den som hävdar tesen; "gör om, gör rätt" har ett ansvar. Det är tvådelat. Ansvaret handlar dels om att tydligt peka på vad som ska göras rätt och det bör också gå att övertyga om att upphandlingen blir ekonomiskt mera fördelaktig av att den görs om.

I övrigt så vill jag faktiskt tacka för ett gott arbete och samarbete i utskottet. Jag har sett många reservationer från Obunden Samling under många år. Vissa har varit lite som julgranar, nedtyngd av antivaxxare, vindkraft och könsdysfori. Denna reservation är ett under av saklighet, även om jag inte håller med i sak. Som reservanten kommer att notera så landar jag delvis en annan slutsats. Men reservationen är uppfriskande och bra till den delen att den håller sig till sak.

Jag kan bara i mångt och mycket konstatera att ledamoten Valve och jag ofta är rörande överens. Jag upplever också att vi har haft ett väldigt konstruktivt arbete i hela utskottet.

Det har inte spelat någon roll om det har varit en socialdemokrat, en moderat, en liberal, en obunden eller Hållbart Initiativ som har suttit med på sidan och yttrat sig, alla har visat en respekt inom utskottet. Det uppskattar jag väldigt stort.

Till det senare kan jag instämma. Undertecknad blev positivt överraskad av utskottsarbetet. Det här rör egentligen samtliga närvarande i utskottet. Sen ligger det i sakens natur att vi i dagens debatt av olika skäl har lite övertoner, hyperboler och förhoppningsvis inte så mycket desinformation. Plenardebatten är ett annat forum än utskottsarbetet. Så är det bara. Men jag vill till den delen sälla mig till dem som har gett tummen upp för utskottsarbetet. Det har varit gediget. Det har varit bra stämning. Rätt frågor har getts mycket tid. Så ska vi jobba.

Tack, talman! Vi kan konstatera att utskottet åtminstone denna period har fått en riktigt bra start även i frågor där vi inte är överens.

Tack ledamot Kanborg. Du satt i finans- och näringsutskottet. Jag har frågat flera gånger vilka dessa ska-krav var. Dem har jag inte fått redovisade och de finns återfinns inte i finans- och näringsutskottet utlåtande.

Sedan vill jag också ha klargjort, vem har skött den här VIS-processen? Jag har fått uppgifter att det egentligen inte är ÅHS-styrelse och inte ledningsgruppen, utan det är en så kallad VIS-kommitté. Det är ju ytterst angeläget att få detta redovisat. Vem sitter i denna VIS-kommitté, vilken kompetens och vilket mandat har VIS-kommittén? Kan ledamot Kanborg svara på de här frågorna, ska-kraven och VIS-kommitténs roll i det hela?

Tack, talman! Vi ska minnas att utskottet hanterar en hel del information som inte är offentlig vilket gör att den här debatten blir lite komplicerad. Vi har också varit väldigt tydliga i utskottet, trots att vi inte har varit helt överens och därav min ambition, att den här processen ska inte bygga på någon form av häxjakt överhuvudtaget. Jag tänker inte nämna enskilda personers namn i talarstolen.

Jag är inte intresserad av namn utan av kompetens och funktion. Det är ju ett dilemma för oss i salen, som inte sitter i finans- och näringsutskottet, att det finns en hel del information som ni har haft tillgång till men inte vi som ska ta ställning till denna största upphandling i det offentliga Ålands historia. Det blir problematiskt för mig. Jag känner att jag måste ha mera information och det har jag inte i dagsläget, så det känns väldigt problematiskt. Men naturligtvis ska vi inte hänga ut namngivna personer, utan vi ska titta vilka funktioner och vilken kompetens som har handlagt hela denna komplexa fråga som finans- och näringsutskottet uppenbarligen anser att inte skötts optimalt.

Tack, talman! I det här forumet ska vi ta ställning till en budget. Det rinner ner till siffror, hur tråkigt det än må vara. Utskottet har gått in på detaljer kring hur hela den här processen har skötts. Det är däremot inte en lagtingspolitikers uppgift att ta ställning till enskilda personers kompetens. Jag har inte heller den kompetensen som krävs. Jag kan inte sjukvård, jag kan inte datateknik. Jag kan inte ta ställning till dessa enskilda personers kompetens. Det utgår jag från att den som har rekryterat dem redan har gjort. Jag har fullt förtroende för att man har rekryterat de personer som man tror att är absolut lämpligast för uppgiften.

Talman! År 2017 borde det ha varit när styrelsen fattade beslut om att påbörja VIS-projektet. Då diskuterades att man ville ha ett VIS för hela Åland. Man såg all den här problematiken, som bland annat ledamot Eckerman var inne på. Man behöver ha ett system så att äldreomsorgen och socialvården ska kunna titta se på varandras journaler. Det blev då så att ÅHS och ÅDA var olika parter. ÅDA var från kommunerna och ÅHS blev för ÅHS men även för att privata skulle kunna komma med. Det här arbetet var obundna med på. Hela den här processen har man ändå varit medveten om. Det som ledamoten sade att man nu bara har en aktör och att man har sett i insändare att de är kritiska (… taltiden slut).

Tack, talman! Precis som jag betonade i mitt anförande så sade jag att man gjorde ett snedsteg när man delade den här upphandlingen. Man borde ha gjort den med samsyn. Jag vet att ledamoten Holmberg-Jansson och jag är helt överens om att det finns ett behov av det här systemet. Vi ligger kraftigt efter i vår digitalisering och vi har nuvarande och kommande lagstiftningar som påverkar. Vi ifrågasätter fortfarande det steget som man gjorde när man uteslöt sex aktörer ur den här processen och på så vis inte fick en jämförande prisbild. Det är omöjligt att säga om den här prisbilden är korrekt när det inte finns någon form av konkurrens. Konkurrens är alltid sunt. Som sagt, när vi förvaltar ålänningarnas pengar så måste vi fundera på om prislappen är rätt i alla lägen.

Talman! Då kan man fundera, varför valde man inte att komplettera? Varför valde man att inte gå vidare? Var det för att man helt enkelt inte var intresserad? Det kändes lite för jobbigt med alla dessa specialkrav som krävs för Åland. Man får komplettera när man har skrivit på fel språk. När man lämnar in på finska eller på engelska så har man fått komplettera till svenska. Det här har Marknadsdomstolens beslut bekräftat. Om man inte har lämnat in vissa saker i sitt anbud så kan man inte bara komplettera det, det har också Marknadsdomstolens beslut bekräftat.

Och igen, det är klart att Tieto klagar för att de inte har fått lämna in. De vill inte in Cambio på den finska marknaden. De som har skrivit insändare i tidningen, de vill inte ta in Cambio på den finska marknaden.

Tack, talman! Jag påstår att ledamoten Holmberg-Jansson har fel. Man gjorde en juridisk korrekt bedömning och Marknadsdomstolen dömde utifrån den. Men juridiken tillåter att man öppnar upp för möjligheten att komplettera. Man kunde alltså ha gjort det och det var det snedsteget man gjorde när man inte tillät det.

Tack, herr talman! Det är ju så att en regering ärver allting från den gamla och när man kommer till det bordet så får man göra det bästa av situationen. Man kan konstatera att allt inte är perfekt.

Frågan som ändå kvarstår i det här rummet är de här strategiska besluten som fattades 2021 i januari då Obundna satt i regeringen. Man hade en representant i ÅHS-styrelse, Runar-Lisa Jansson. Har Kanborg frågat sin tidigare minister Wikström, varför har han inte drog i bromsen då, medan han hade makt och inflytande och inte nu börja dra upp det här som att det är någon annans fel?

Tack, talman! Som så ofta kan vi konstatera att minister Gunell tycker att det är roligare att skylla över hela skulden på Obunden Samling, det är inte första gången vi ser det här. Det är ganska häpnadsväckande.

Det här projektet påbörjades 2013. Det har alltså försiggått egentligen under flera regeringars tid. Sedan att det intensifierades 2021, det är helt korrekt i sak. Socialdemokraterna har också haft representation i den här styrelsen. Vi har alla varit involverade i det här.

Men för Obunden Samlings del så är vi faktiskt villiga att konstatera att det här har gått snett. Vi måste se oss i spegeln och konstatera och våga erkänna att det har gått snett. Vi måste nu ta nya grepp för att ta ansvar för den åländska ekonomin.

Nå, Kanborg svarade ju inte alls på min fråga. Han konstaterade bara att Obunden Samling och minister Wikström i den gamla regeringen inte förstod vad som pågick eller helt enkelt inte tog tag i situationen. Okej, då vet vi det.

Men heder till de partier som ändå var med vid detta tillfälle och som tar ansvar för det här - både Centern och Moderaterna - och för det vidare och för det i mål. Det jag ser att blir arvet efter sådana här händelser, det är liksom rättsprocesser, enormt penningslöseri, tidslöseri och motivation hos personal och andra som faller till botten. Du ska starta om på nytt med en enorm ansträngning. Vi har sett för mycket av sådant redan. Tack för det arvet Obunden Samling.

Tack, talman! Vi kan konstatera att minister Gunell fortsätter med sin retorik som vi så ofta har sett tidigare, men jag ids inte kommenterar den desto mer.

Det är så, ja, vi säger att vi gjorde inte kloka beslut. Precis därför säger vi att nu måste vi korrigera det här. Det påstår jag att är att ta ansvar. Att huvudlöst rusa fram, det påstår jag att inte är att ta ansvar. Jag säger inte nej till behovet av ett nytt vårdinformationssystem. Jag säger att vi behöver ett nytt vårdinformationssystem. Behovet är otvivelaktigt. Jag säger; gör om, gör rätt! Det är vårt ansvar mot ålänningarna.

Tack, talman! Ledamot Kanborg antydde i sitt anförande att det här kunde röra sig om en prestigefråga för den här regeringen. Jag vill påtala här att det är absolut inte någon prestigefråga för den här regeringen. Lättast hade helt uppriktigt varit att ducka helt och hållet.

Men jag undrar, ledamot Kanborg, lite gran det som mina kolleger har frågat. Borde inte det här projektet snarare vara en prestigefråga för Obunden Samling? Det är ju ni som har haft längst insyn och vi har ärvt det här.

Jag vill påminna minister Zekaj om att Obunden Samling satt i regeringen under perioden 2019 till 2023. Detta arbete inleddes redan 2013, alltså en god tid före Obunden Samling kom in i regeringsställning.

Tack, talman! Jag bara konstaterar att den här senaste upphandlingsprocessen har pågått här i några år. 2013 var ett annat skede och man kom fram då att man behövde genomföra en uppgradering.

Men jag vill återkomma till det här som ledamoten nämnde, att göra om och göra rätt. Jag konstaterar givetvis att vi ska göra rätt, men för att göra om så måste skälen vara klara och tydliga. Min bedömning är att vi kan inte starta om en ny fördyrande upphandlingsprocess av ren nyfikenhet. Var finns affärsmässigheten i att dra på oss nya fördyrande processer och högre risker?

Tack, talman! Jag delar inte minister Zekajs uppfattning om att en ny upphandling per automatik skulle leda till högre risker. Det är inte affärsmässigt att genomföra en upphandling och framförallt inte i den form som det har gjorts, en konkurrenspräglad dialog. Konkurrensen uteblir fullkomligt när man enbart hanterar en part. Det tror jag också att minister Zekaj är helt överens med mig om. Där har vi alltså ingen möjlighet att verifiera om den här prislappen är korrekt. Jag skulle bli mer förvånad om vi gör en ny upphandling och anbuden som kommer in är väsentligt högre. Vi markerar ju trots allt att prislappen är för hög, om vi går in för att säga "nej, vi beviljar inte dessa medel, vi måste börja om med upphandlingen." ÅHS har lagt en jättegod grund. Man har lagt ner ett digert arbete och vi har ett jättebra material och det gör att detta tar inte så länge som man (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack för reservationstexten. Den var väldigt klar och tydlig.

Jag vill återkoppla till landskapsrevisorns rapport. Tittar man på vår public service kanal den 27 mars så står det: "Hemligstämplad rapport kritiserar VIS-projektet på flera punkter". Sen är man också ganska detaljerad vad den här kritiken baserar sig på. Min fråga riktar sig till arbetet internt i finans- och näringsutskottet. Fördes det i finans- och näringsutskottet ett resonemang huruvida man kunde få den här rapporten offentliggjord tidigare, så att man skulle kunna använda den information som där finns också i beslutet?

Tack, talman! Vad gäller den hemligstämplade revisionsrapporten så på ett ganska tidigt stadium när den kom, så kontaktade jag utskottssekreteraren och frågade; är det möjligt att jag delar den här med min egen lagtingsgrupp? Det här fortsatte, ordförande Holmberg var också involverad och det är grunden till att den här skickades ut till samtliga lagtingsledamöter. Vi måste fortfarande respektera att den är hemligstämplad och oavsett om den har läckt till media eller inte så ska vi inte diskutera innehållet i den. Jag hade förstås önskat att den hade blivit offentliggjord i sin helhet, för det hade underlättat den här processen på alla plan.

Talman! Jag förtydligar min fråga lite. Riktade ni då, från utskottets sida, en fråga antingen till talmannen eller till talmanskonferensen om det fanns möjlighet att ge offentlighet till rapporten tidigare än vad som hade aviserats? Det som jag undrar över.

Jag förstår precis det här. Jag vet exakt hur det har gått till, men det är det som är pudelns kärna. Försökte man aktivt få bort hemligstämpeln på den i ett litet tidigare skede?

Talman! Det blir ett väldigt kort svar på den frågan. Jag känner inte till att utskottet i sin helhet skulle ha arbetat för ett offentliggörande av rapporten.

Tack, herr talman! Ärade lagting och åhörare. Åland ska vara attraktivt, säkert och modernt, så är det inte till alla delar idag.
Gällande digitaliseringen ligger vi åratal efter, ibland decennier efter. Vi är alla överens om att nuvarande journalsystem som finns på ÅHS dömdes ut för över 10 år sedan och att Åland behöver ett VIS-system.

Åtskilliga timmars behandling i finans- och näringsutskottet har lett till det betänkande som vi idag diskuterar. Det är ett av de svårare besluten som ska fattas i denna sal.

Det är symptomatiskt för det offentliga Åland, tyvärr, att det ofta går så lång tid från att ett problem konstateras tills dess att man sedan behöver fatta ett beslut som sedan ska beslutas om i brådskande ordning. Det är synd och det händer lite titt som tätt vad gäller speciellt upphandlingar. Vi har inte heller ett bra trackrecord av upphandling vad gäller IT-system.

Utskottsprocessen har varit intensiv och grundlig. Den utmynnade slutligen i ett kritiskt men i slutändan positivt betänkande.
I likhet med utskottsbetänkandet ser vi från Centern ett antal svagheter i ändringsbudgeten eller närmare vad den grundar sig på. Ändå landar vi i att stöda det betänkande som utskottet lagt fram.

Tar vi svagheterna först så beskrivs dessa förtjänstfullt i betänkandet. Avsaknaden av konkurrens där man tonade ner affärsmässigheten och det var bara en aktör som klarade kvalificeringsprocessen. Detta ställer sig utskottet frågande till.

De energieffektiviseringar som ett nytt system rimligen bör innebära, där saknas ett grundarbete. Samma sak runt resiliensmedlen, hur kan man säkra dem? Hur har diskussionen med den kommunala sektorn löpt? Vad finns det för frågetecken där? Utskottet saknar information om detta.

Jag kan inte låta bli att nämna finansieringen av denna ändringsbudget. Det är bra att man sätter inbesparingskrav på ÅHS, rimligtvis borde ett modernt IT-system leda till lägre kostnader på ett antal områden. Så ska det vara med all digitalisering, all modernisering, det måste vara ett krav och det är också ett krav här. Hur man uppfyller inbesparingskraven är inte beskrivet, det får man återkomma till. Jag har tyvärr upplevt ett antal inbesparingskrav som kört i diket. Jag sätter här mitt hopp till det finanspolitiska ramverket. Det var bryggan till mitt favoritområde, det finanspolitiska ramverket.

Det finanspolitiska ramverket trädde i kraft 1.1.2024. Tillkommande kostnader ska inte öka budgetunderskottet. Tillkommande kostnader inom ett område ska finansieras genom minskade kostnader på ett annat område eller ökade intäkter. Naturligtvis är jag medveten om att det under 2024 inte finns varken kostnadstak, budgeteringsmarginal eller överskottsmål. Upplösning av PAF reservering kan jag inte se som en finansiering som följer det finanspolitiska ramverket. Enligt min mening tar man i denna första ändringsbudget ett rejält avsteg från ramverket. Det oroar mig lite. Jag kommer att vara ytterst frågande om jag ser något liknande igen i framtiden.

Per 31.12.2023 uppgår PAF reserveringen till 83 miljoner, av dessa pengar är 30 miljoner öronmärkta enligt skilda beslut för den tredje sektorn. Då kvarstår drygt 50 miljoner. Pengar som kommit in under årens lopp som samlats som en reservering blir en typ av skuld i bokslutet. Ursäkta att det blir lite bokföringstekniskt, men bokföring är grunden till allt.

Pengarna finns på landskapets vanliga bankkonton och ingår i landskapets likviditet. Tekniken när man upplöser en reservering är förenklat att man minskar en skuld i balansräkningen och skapar en form av intäkt i resultaträkningen. Det kan bli någon typ av fiktiv transaktion.

Nåväl, dessa 50 miljoner i PAF reserveringen behöver hanteras. Nu går jag lite in i framtiden för det är en så pass viktig fråga. Personligen tycker jag reserveringen om möjligt kan upplösas i bokslutet för 2024 och visas som en extraordinär intäkt. Pengarna stör väldigt mycket och man borde få dem bortstädade inför att ramverket går in i skapt läge. Jag hoppas att jag får tillfälle att diskutera detta med finansministern för att se om vi hittar någon lösning.

Men hur kommer det sig då att Centern är beredda att godkänna ändringsbudget? Trots de brister som jag just nämnde så ser vi en stor risk med att inleda en ny upphandling. Vi vet inte hur stort intresset är hos aktörerna, kommer det noll eller flera anbud? Jag tror att det finns ett intresse, men notera "tror". Vi vet inte heller hur lång tid den här processen kan ta. Det kan vara mellan 2 och 6 år, som nämndes tidigare. Den borde inte ta alltför lång tid, men det är osäkert. Vad slutar prislappen på? Blir det billigare eller dyrare? Vi har ingen aning.

Det skapas en möjlighet genom den här ändringsbudgeten att rädda resiliensmedel. De är inte helt lätta att få, det är en utmaning tidsmässigt. Kommunerna ska vara med etc. Men möjligheten finns till 4,6 miljoner och det är värt att ta med oss.

För Centern är språkfrågan viktig. Det är en av grundstenarna i självstyrelsen, så där kan vi inte ge avkall. Trots de brister som vi ser här och trots de brister som utskottet har lyft upp så väljer vi att säga ja till denna ändringsbudget. I slutändan handlar det om den vanliga människan. Det handlar om Kalle och Frida, de ska få den bästa vård som finns. Det får de idag och det betvivlar jag inte alls. Men allt som händer runt omkring när Kalle och Frida får vård, att de uppgifter som sätts in i systemet finns tillgängliga i andra system, att de kommer vidare till Kanta och allt vad de heter. Kalle och Frida ska inte behöva vara oroliga för att de här uppgifterna läcker ut till ett system som är osäkert. Vi vet att dagens system idag dömdes ut för över tio år sedan. Vi vet inte riktigt hur länge det här systemet kommer att vara i kraft. Kommer det att uppdateras? Hur är det med säkerhet etcetera? Det här är viktiga frågor som vi behöver ta med oss. Det här har varit en huvudvärk både för utskottet och för Centern, det säger jag ärligt. Men sammantaget så ser vi att det är den här vägen som vi måste gå. Tack!

Tack ledamot Höglund och tidigare finansminister. Hur ställer sig ledamot Höglund till resonemanget som ledamot Måtar framförde? Genom att ge klartecken åt ett anbud som eventuellt kan vara väldigt, väldigt högt i förhållande till konkurrenter så blir det ju svårt i framtiden för då vet man ju att på Åland finns det pengar. Det finns ju en stor risk i det här.

Jag tänker också på besparingar. Jag vill bara illustrera. Jag räknade lite snabbt ut att ungefär 55 % av ÅHS budget är personalkostnader. Säg att vi för varje onödig miljon - om vi får använda uttrycket onödig - så innebär det att om vi väljer sjukskötare så då får vi sparka 19 av de 350 sjukskötare som finns, eller 10 läkare av de 80 som finns inom ÅHS. Det här får konsekvenser omedelbart, och då säger man jo det sparar pengar (… taltiden slut).

Här har ÅHS ett stort arbete att göra. Ingen av oss vill ju att det ska sparkas 19 sjuksköterskor. Det finns inte på kartan. Nog innebär ju det här att man digitaliserar och att man gör saker effektivare. Var inbesparingen sist och slutligen hamnar kan jag inte säga, det måste ÅHS svara på. Men att det skulle drabba vården finns inte på kartan. Tanken är alltid med en digitalisering att man i administrativa rutiner etcetera hittar inbesparingar där. Men det är en utmaning för ÅHS att spara de här pengarna, absolut.

Det är ett typiskt politiskt resonemang om man tror att digitaliseringen ska spara stora pengar. Som den person i den här salen som har mest erfarenhet hur det på golvet så tror jag att det här inte stämmer.

Att vi har god bemanning, att vi kan ge patienterna erforderlig vård, det kan bli tuffa sparbeting som påverkar vården och att det ska gå obemärkt förbi det negerar också HSD i pressen. HSD säger följande, gör man en ny upphandling inom ett år, då kan det arbete som har gjorts i VIS-projektet till största grad utnyttjas. Väntar man 3 till 5 år, då går det förlorat. Dessutom om man gör en ny upphandling snabbt, refererande till där man har gjort det, så kan man ha ett annat system eller ha det aktuella systemet i bruk inom ett år ungefär.

Tack, herr talman! Jag lyssnar förstås på ledamot Lindén som har en fantastisk stor sakkunskap här.

Det är klart att från ÅHS sida så bör man titta över sina rutiner. Med hjälp av digitaliseringen måste hitta inbesparingar som inte påverkar patienter och den personal som har att göra med patienterna. Det där är ett jättearbete som man måste göra.

Talman! Ledamoten Höglund har helt rätt i att de här stora digitala kliven, som vi nu tvingas ta för ÅHS och vi kommer att behöva ta ett motsvarande för landskapsregeringen gällande ärendehanteringssystem inom kort, de är inte bra. Det är mycket bättre och det är faktiskt inte dyrare utan snarare billigare att uppgradera system till samtiden kontinuerligt. Det är betydligt mycket enklare än att göra på det här sättet. Systemen utvecklas hela tiden och vi ligger ju liksom kvar i en betydligt äldre struktur och logik. Visst, man kan ställa förhoppningen till att låta bli att digitalisera och att man kan göra vissa hopp. Estland brukar ofta ses som en modell där man tog ett jättestort kliv och fick ihop en hög effektivitet. Men det innebär nog också omfattande risker. Min bedömning är att det är inom vissa segment som man kan göra hoppen. I övrigt så innebär det bara kostnader att vänta så här länge.

Tack, herr talman! Tack minister Zetterman. Eftersom vi ligger så otroligt mycket efter på vissa områden så blir de här hoppen väldigt stora, väldigt dramatiska och väldigt dyra. Vi har ju under årens lopp inte jobbat optimalt här och därför hamnar vi i den här situationen som vi har hamnat i nu.

Talman! Hur man sedan använder och implementerar de här systemen är avgörande vilka kostnadseffekter det de facto får. Den informationen som jag fått om det arbete som har genomförts vid ÅHS, alltså att man har börjat förbereda implementeringen och därmed har hanterat stora omfattande risker med införande av ett nytt system, så har jag uppfattat som väldigt seriöst och gott. Man har tagit lärdom av andras misstag och gjort en omvärldsanalys.

Jag läste här i början av april en insändare av bland annat en läkare och en socialarbetare som pekade på Sitras stora utredning. Väl genomförd digitalisering, nyttjande av hälsodata, nyttjande av data inom vården kan spara enorma summor pengar, vilket var beskrivet där. Men vi vet till exempel att man beräknar att bara AI kan spara 140 miljarder kronor i den svenska statsapparaturen.

Tack, herr talman! Tack till minister Zetterman. Jag hade en chef en gång i världen som sade ungefär så här, "planering är halva arbete". Jag tror mycket på det. ÅHS har gjort ett gediget arbete, ett förarbete. Vi vet också att vissa saker skulle vi ha velat se annorlunda. Men om man nu under ett antal år har jobbat med planering så blir det ju smidigare och snabbare att införa detta. Ju snabbare detta är på plats desto snabbare kan vi spara pengar.

Tack, herr talman! Jag har stor respekt för ledamoten Höglunds förmågor. Under sin tid som finansminister så tror jag faktiskt att det aldrig skulle ha presenteras ett sådant här budgetförslag som hanterar våra medel budgettekniskt på det här viset. Vad som händer, när man försöker förklara, det är att resultatet inte blir påverkat på samma sätt som om man hade använt pengarna, om jag förstår det rätt. När man kommer till bokslutsdiskussionen så är det viktigt att man har med sig hur man hanterar de här frågorna här och nu.

Jag undrar lite hur man har resonerat? Oavsett vad man tycker om VIS-systemet så är de budgettekniska frågorna väldigt viktiga, för de bidrar till transparens i vår offentliga ekonomi. När man hanterar pengarna på det här viset så blir det svårt att lita på siffrorna. Hur ska man kunna lita på bokslutet? Ska vi ha små paragraferna som berättar exakt vad vi har gjort här idag? Är det så det är tänkt?

Tack, herr talman! Tack till ledamot Wikström. Det är sådana här frågor som jag gillar. Tack för inledningen förresten på repliken.

Jag har ju här i mitt anförande varit kritisk till den här delen, finansieringen. Jag sade också att dyker det upp något liknande igen så kommer jag att ha svårt att omfatta det. Det är därför jag förde fram förslag att man i kommande bokslut helt enkelt borde få bort den här reserveringen, så att den är borta och att vi inte behöver ha den. Den stökar till siffrorna, absolut. Kommande avskrivningar finansierar man i förväg, det är inte transparent och det är inte riktigt bra tycker jag. Bort med reserveringen så att vi får städat bord, det behövs om inte annat så inför det finanspolitiska ramverket.

Det här är smuts i min mening. Det här är smuts som gör det icke transparent när vi pratar budgetteknik.

Ledamoten var inne på inbesparingar, att detta skulle effektivisera. Utskottet har ju sett de protokoll som är hemliga fortfarande och de visar ju tydligt på att man räknar inte ens med att de här pengarna ska sparas. De pengar som investeras, det är bara en bråkdel som man räknar att ska sparas. Det här är jättestora kostnadsökningar alla kategorier. Jag tror till exempel, i motsats till vad som har framförts här, att det är administrativa kostnader så det är inte på kartan. Den här uppskattningen om att det skulle vara 19 sjukskötare, men det är ju betydligt större kostnader än så. Jag skulle säga att vi pratar om 60 till 80 sjukskötare om vi pratar om sådana löner.

Jag tror också att hälsocentralen i Godby är i fara om vi går vidare med det här.

Nej, det är den inte. Det kommer jag att kämpa emot på alla sätt jag kan i så fall.

Det står det här i budgetförslaget om en bestående inbesparing på 700 000 under en fyraårsperiod som blir 2,8 miljoner. Det är ju det som vi måste jobba efter. Det är klart att när man gör en investering med de kostnader som det medför så kommer det att vara en högre prislapp. Det noterade vi ju redan för några år sedan i en budget. Det här kommer att kräva mer pengar.

Talman! Tack ledamot Höglund. Jag har egentligen en fråga och ett lite lurigt påstående och ledamoten brukar ju gilla att svara på kluriga frågor.

Det finns ganska mycket offentliga uppgifter och det finns mycket offentliga prisuppgifter. Vissa är kanske mer realistiska och vissa är kanske lite mer mera dragna ur någon hatt någonstans. Hur är tidigare ministerns bedömning om vi fortsätter med en ny upphandling? Är risken stor att vi kommer att få lägre bud när man faktiskt vet vad Åland kan vara villig att betala? Det var bara en liten retorisk fråga som jag hade.

Tack, herr talman! Tack ledamot Eckerman för en fråga som inte går att svara på. Jag kommer inte att stå här och tro, det funkar inte. Det är ett antal frågeställningar här. Kommer det noll anbud? Kommer det fler anbud och var kommer de att ställa sig? Det vi vet att i de siffrorna som står här i materialet så är det inte bara anbudet från en leverantör utan det är ÅHS egna kostnader också där. Det är ju en sammelsurium av olika ingredienser som tillsammans bildar en summa. Så nej, jag vill inte gissa.

Det är lite svårt att få replik här, för det är mycket trafik framför mig just nu.

Det var en sak jag tänkte på med tanke på det som ledamoten sade om säkerheten. När man i dag vill ha ut sina journaler, för att se sin sjukdomshistoria eller kanske bara uppdatera sig om sina saker, så får man det hemskickat på posten i ett kuvert. Det betyder alltså att någon person har suttit och tittat igenom alla journaler, kopierat upp dem antagligen eller skrivit ut dem, hanterat dem på ett sätt och sedan skickat dem på posten. Jag tycker inte att det här är värdigt Åland, jag tycker inte att det är värdigt ålänningarna. Vi är så himla bakåt i tiden mot alla andra ställen. Jag tycker att det är detta som är kärnfrågan. Ålänningarna kan ju inte vara på 1800-talet när resten av världen är på 2024.

Det finns en anledning till att posten inte delar ut post varje dag mera. Det är för att antalet brev har minskat. Ska du ha ett skattekort idag så får du det med hjälp av bankkoder och det upplevs som säkert. Det finns massor med exempel på brev som skickas ut. De kanske ska undertecknas och postas tillbaka. Det är klart att det finns en osäkerhet med det. Grannen kanske kan öppna fel postlåda etcetera. Det här är ju ett gammalmodigt system som vi vet att håller på att försvinna mer och mer. Det kommer att försvinna mer och mer också inom vården och det säkra systemet här. Det gäller inte bara säkerhet utan det gäller också snabbheten. Det vanliga är att nå det via säkra system med hjälp av sina bankkoder.

Talman, lagting, åhörare! Det har knappast undgått någon var Obunden Samling står i den här frågan, och det borde heller inte förvåna någon. Hör man till de politiker som tror på marknadsekonomi så måste det väl till extremt starka fakta som talar för den här typen av lösning för att man ens ska överväga det, och så är det dessvärre inte i det här fallet. Fakta är kul, vi gillar fakta.

Faktum är i det här fallet, att den konkurrensutsatta dialogen förvandlades till enbart en dialog i det ögonblick då man bestämde att enbart gå vidare med en aktör. Det är det största problemet här, även om det inte är det enda.

Om någon får för sig att låta bygga sig ett hus så kontaktar man en byggfirma. Har man lite svårt att sätta ord på exakt vad det är för krav man har på huset så får man kanske i första hand kontakta en arkitekt, som hjälper till att konstruera huset efter de krav man har.

I det här fallet ville man inte anlita en arkitekt, utan man utsåg istället en familjemedlem som fick konstruera huset. Det krånglade eftersom det var ett ganska svår konstruerat hus, så man lät en annan familjemedlem ta över, det krånglade igen och sedan ytterligare en familjemedlem och sen en annan. Men att hyra in en arkitekt kom aldrig på fråga!

Slutligen så hade man i alla fall kommit så långt att man kunde begära in offerter av olika byggnadsfirmor, och så skedde också. Då man ännu inte hade lyckats komma fram till exakt vilket hus man vill ha, så bestämde man sig för att gå in för en konkurrensutsatt dialog där man diskuterade fram med entreprenören om vad det egentligen är man vill ha. Några olika byggfirmor anmälde intresse om att bygga huset, men av olika skäl hoppade en efter en av, de uppfyllde inte kraven man har ställt eller så skickade de inte in papper i tid, vilket inte är helt ovanligt.

Vad är rimligt att man gör då? Ska man sätta sig ned med den enda byggfirman som kan tänka sig att bygga huset enligt de krav man har, och gå igenom alla små speciallösningar som man vill ha i sitt hus, med en byggare som vet att han inte är konkurrensutsatt? Eller borde man försöka se vad anledningen är att det bara blev en byggare kvar?

Ja, är man extremt rik så kan man kosta på sig att köra på med den enda byggaren. Han vet att han kan ta oerhört bra betalt och han kommer garanterat att göra det också, men det är ju bara att köra på, pengar är ju ingen trång sektor.

Men, om man nu inte är extremt rik, utan kanske till och med ska bygga det här huset för någon annans pengar, då finns det bara ett rimligt sätt att gå vidare på. Du måste ta reda på vad det är bland dina krav som gör att du står här med en enda byggare kvar. Den byggaren har dessutom berättat att detta hus kommer att bli mångdubbelt dyrare än vad det var tänkt från början. Uppvärmningskostnaden kommer dessutom att bli tusen procent dyrare än vad den är i det huset ni bor i idag. Väldigt få människor skulle gå vidare med enbart den byggaren.

Vi är inte extremt rika. Detta är ålänningarnas pengar som de har arbetat ihop och som de förväntar sig att få vård, skola och omsorg för. Utskottets ordförande sade i en intervju att det här vårdinformationssystemet kommer att leda till en bättre vardag för de flesta ålänningar, fast jag är tveksam. Jag tror att man överskattar nog gemene mans längtan efter ett nytt vårdinformationssystem. Jag har hört ålänningarna vädja om mycket som skulle kunna göra deras vardag lite bättre, men faktiskt aldrig ett vårdinformationssystem.

Jag ska vara snäll mot utskottets ordförande här, jag vet att han inte har haft det lätt och att det här redan gör ont i honom.
Men utläggningarna om att man måste minska kostnaderna inom offentlig sektor, som vi har fått lyssna på under fyra år, ekar ganska tomt just idag. Vi ska förvisso spara inom vården, men det blir ju nu för att finansiera driften av ett datasystem och då blir det ändå bara en delfinansiering.

Nästa sak som jag tänker ta upp är resilienspengarna som är anledningen till att det blev så otroligt bråttom helt plötsligt. De är, som jag tidigare har nämnt, lånade pengar. EU:s medlemsstater har gemensamt lånat ihop till en pott som efter covidcirkusen skulle få fart på ekonomin igen. Att låna pengar gemensamt, för att sedan lägga i en pott som medlemsländerna sedan kan få ansöka om villkorade pengar ur, är så urbota dumt att klockorna nästan stannar. Och även i detta fall har ett stödsystem, som så många andra gånger, förstört marknadens naturliga funktioner för att ge kunden en bra vara till ett bra pris. Metoden ger ett incitament bland medlemsstater att slösa med lånade pengar. Och om man inte söker så får man enbart den tveksamma förmånen att vara med och betala av lånet. Således är även vi inom Obunden Samling av den åsikten att man ska försöka få del av dessa medel.

Dock är det så att det är dessa medel som nu ligger till grund för den stress man har med projektet, det är också dessa medel som är anledningen till att vi inte kräver en återremiss av ärendet. Vi vet nämligen att om vi skulle ha gjort det så hade vi med största sannolikhet inte fått fram ett annat beslut, men vi hade nästan garanterat fått skulden för att detta tagit för lång tid och att man nu missade dessa medel. De rösterna höjdes redan då vi bordlade ärendet, trots att utskottet kunde börja arbeta redan då. Vi sinkade det inte överhuvudtaget. Nu tror vi förvisso att man kommer att missa dessa stålar ändå, men vi kan inte lastas för det. Det är oerhört olyckligt att man ska tvingas hasta fram så här stora politiska beslut utan att kunna använda sig av de politiska verktyg som man i normala fall har att tillgå.

Detta ärende präglas till mycket stor del av denna stress, vilket om inte annat syns på de många ändringar som skett med utskottets betänkande. Det har till och med ändrats efter att det har klubbats. Så sent som idag fick vi från talarstolen höra om ändringar.

Betänkandet är bra, det talar för ett förkastande när jag läser det, men slutsatsen är ju tyvärr fel.

På tal om kostnader så är prisuppgifterna som man har fått inte heller slutgiltiga. Vi vet inte hur mycket de kan tänkas öka när vi går vidare med detta. Kostnaden är endast en i mängden av detaljer som vi saknar fakta att tillgå. Det är faktiskt så illa att ingen här i salen vet exakt vad vi kommer att få, när det kommer att vara färdigt eller vad det kommer att kosta. Vi vet heller inte om vi kommer att få det i tid för att få resiliensmedel.

Hur kommer det sig då att så många ändå har valt att gå den här vägen? När man inte vet själv så måste man lyssna på andra, jobbigt, men det är så det är. I det här fallet så handlar det om ett par, eller möjligen en handfull, personer som har lyckats lobba in den här lösningen. Man borde rimligen från utskottets samt regeringens sida känna ett visst obehag över att klubba den största upphandlingen i offentliga Ålands historia baserat på hörsägen från ett litet fåtal personer. Personer som dessutom är inblandade i upphandlingen i mycket stor utsträckning.

Under onsdagens plenum så talades det en hel del om lögner eller desinformation som det heter på nyspråk. Det är svårt att värja sig för sådant och faktiskt veta idag vad som är sanning och vad som är lögn. Man tenderar i sitt sökande efter sanningen att hitta sådant som styrker den egna övertygelsen. Hur vet ni att det som ni har fått höra är sant? Hur vet ni att det inte målas upp en värre bild av dagens situation än den som egentligen råder?

När man hör utskottets ordförande berätta att en anledning till att man godkänner detta är att vissa nyckelpersoner har lagt ned mycket arbete på detta och att man oroar sig vad som händer med dem om vi inte godkänner, då blir man faktiskt riktigt orolig över hur man resonerar. Visst, mjuka värden i dess ädlaste form och en varm omtanke om dessa nyckelpersoner, men till en kostnad av många miljoner av ålänningarnas pengar och det är pengar som ska sparas in på vården bland annat.

När man ställs inför en sådan situation som denna då tvingas man inse sina egna tillkortakommanden i form av kunskapsluckor inom ett område eller ärende och då krävs det mer än enbart förmågan att lyssna på andra, även om den så klart är viktig. Det krävs en stabil övertygelse om hur man ska agera i olika situationer, en övertygelse som man har fått genom erfarenhet, förberedelser och tankeverksamhet. Ja, en ideologi helt enkelt.

Vi inom Obunden Samling tror på marknadsekonomi. För att frångå den principen kräver vi synnerligen starka bevis för att den inte är tillämplig i det aktuella fallet. Det finns sådana fall men detta, mina vänner, är inte ett av dem. Vi har nämligen inte fakta, vi har enbart hörsägen.

Jag vill också passa på att bemöta det som framfördes av Camilla Gunell och minister Zetterman. När man bestämde sig för att gå vidare med en aktör så satt Obunden Samling i regeringen. Obunden Samling hade ju också en representant i styrelsen. Det stämmer absolut. Men styrelsen fick ju aldrig vara med och fatta det här beslutet, så den informationen är ju tämligen ointressant. Regeringen var ju heller inte med och fattade det beslutet, åtminstone fick vår minister aldrig vara med och fatta beslut om att gå vidare med aktör. Så jag vet inte riktigt på vilket sätt vi skulle kunna lastas för det här faktiskt? Tack, talman!

Talman! Jag ska inte lägga mig så mycket i debatten så här, men jag känner att jag behöver komma med en markering. Det har varit en mycket stor och viktig debatt i media och på sociala medier. Men det har också förekommit osakligheter och grova övertramp mot tjänstemän och det gör mig mycket beklämd. Det är en sak som definitivt inte höjer vår attraktionskraft. Jag vet att unga ålänningar verkligen funderar om de vill flytta hem igen. Jag vill uppmana vi politiker och oss alla till besinning och att ta ansvar i debatten. Det finns människor bakom spetsiga formuleringar och hårda rubriker, ledamot Egeland.

Tack, talman! Jag har inte nämnt några personer vid namn. Jag har, precis som utskottets ordförande gjorde i radiointervjun, nämnt nyckelpersoner. Jag tycker inte att det finns något konstigt med att jag nämner att det finns nyckelpersoner som har haft stort inflytande på beslutsfattandet. Jag förstår inte hur vi ska kunna ha en saklig debatt om man inte får framföra det.

Talman! Jag tror att ledamot Egeland vet precis vad jag pratar om. Läs inledningen på anförandet en gång till! Det här är klassisk retorik igen. Läs anförandet en gång till och ta ansvar i debatten!

Talman! Ja, nu var det väl passligt att talmannen bytte, för jag anser att talmannen borde ha reagerat på inledningen på ledamot Stellan Egelands anförande. För det är under vår värdighet i lagtinget.

Tack, talman! Jag står här och läser inledningen i mitt anförande. Jag vet inte riktigt, det vore kanske på sin plats om ledamot Holmberg-Jansson berättade vad det var som var under all kritik.

Tack, herr talman! Som vanligt så bygger obundna sin retorik på att avsäga sig allt ansvar. Man låtsas att man har suttit på sidan under alla dessa år som åskådare. Man pratar om att man ska ta ansvar för ekonomin. Man pratar om att man står för marknadsekonomi. Sedan passar man samtidigt på att kasta lite tjänstemän under bussen och ifrågasätta expertisen som finns i huset.

Nog visste vi att regeringen Thörnroos i sin sammansättning med de obundna var dysfunktionell på många sätt, men det finns väl någon sorts gräns kanske för hur dysfunktionell den kan vara och hur otroligt lite ansvar man dels som regeringspart och även som styrelseledamot tar för att faktiskt tillgodose sig information. I november 2020 var det upphandlingsannons, i maj 2021 tog man kvalificeringsbeslut och ärendet var i Marknadsdomstolen i augusti 2021 och hela den processen skedde under den regeringen. Nu står man här och låtsas som att det här aldrig hänt, som att man har suttit på sidan.

Tack, talman! Vi från Obunden Samling har absolut inget problem med att ta ansvar. Vi tar ansvar för de ärenden som vi har ett ansvar i. Jag har väl aldrig förnekat att vi har känt till att det har gått till Marknadsdomstolen, det känner vi mycket väl till. Jag bara sade att styrelsen har inte fattat beslutet att man ska gå vidare med en aktör. Och det stämmer ju, det har man inte. Regeringen har inte heller gjort det.

Tack, herr talman! Nej, men som styrelseledamot i en styrelse har man ansvar för att kunna tillgodose sig den information som behövs om man vet att en sådan process pågår. Som regeringsparti har man absolut ett ansvar i en sådan process som det har varit, att se till att de här frågorna tas på bordet i ett tidigare skede än januari 2024 när den här regeringen under lantrådet Sjögren får ett indikativt anbud och får det här i famnen. Det finns ett ord för det här. Det är en typ av macka som är väldigt smaklös. Jag tänker inte säga det i den här salen. Men att stå här och låtsas som att man har tagit ansvar när man haft alla möjligheter under tidigare mandatperioder som regeringspart att ta in de här sakerna, lyfta detta på bordet och det har man inte gjort det. Det tycker jag att är magstarkt.

Tack, talman! Ledamot Påvals sade här att som styrelseledamot har man ett ansvar att ta reda på vad som sker. Det stämmer säkert. Det betyder alltså att då har alla andra styrelseledamöter tagit reda på att man från ledningsgruppen har tänkt gå vidare med enbart en aktör och godkänt det. Så jag förmodar då att alla andra partier har godkänt det. Eller nej, inte? Det är alltså alla styrelseledamöter, jag vet inte riktigt vart ledamot Påvals vill komma med det här?

Tack, talman! Jag är också beklämd över antydande som lästes upp här under ledamot Egelands anförande. Det är inte det som förväntas i en sådan här församling.

Jag vill övergå och säga att det lättaste vi kan göra är att säga nej, skjuta upp och vänta på bättre tider. Men är det verkligen ansvarsfull politik, ledamot Egeland? Är Obunden Samling också redo att ta på sig mer ansvar än att skjuta upp och fördyra?

Marknaden brukar inte fungera som så att den fördyrar sig själv, utan marknaden brukar fungera som så att om du konkurrensutsätter saker så kommer du fram till ett lägre pris. Ingen har facit idag om vi kommer att få ett lägre pris i den här situationen. Men det finns heller ingen anledning att tro att det blir bättre av att vi inte konkurrensutsätter det.

Vidare så förstår jag inte riktigt den här kritiken, vad som var så hemskt med att nämna att det är några få nyckelpersoner som har legat bakom den information som har legat som bas för beslutet. Det är väl ingen hemlighet. Jag förmodar att alla vet väl om det. Jag har inte namngivet någon, vilket man inte får göra. Jag förstår faktiskt inte varför man drar så stora växlar på detta.

Jag tänker inte spinna vidare på vad och hur. Jag tror, likt lantrådet, att ledamot Egeland är precis medveten vad som åsyftades.

Jag konstaterar också att digitalisering inte är ett val 2024. En säker och effektiv datahantering är givetvis en viktig del av vården. Då undrar jag, vill inte Obunden Samling nyttja alla de här möjligheterna som digitaliseringen medför? Hur länge ska Obunden Samling försvara stillaståendet? Sista frågan, är det verkligen ekonomiskt hälsosamt att försvara ett stillastående?

Tack, talman! Jag försvarar inte ett stillastående. Jag har inte krävt eller ens förespråkat ett stillastående. Det som jag har sagt är att det är ingen ko på isen, det brinner inte. Vi vill gå vidare och vi vill ha ett nytt informationssystem, men vi vill ha det konkurrensutsatt. Det är det som vi har sagt.

Tack ledamot Egeland. Jag har egentligen inte en fråga utan mer en reflektion. Det är kring det här med digitaliseringens välsignelser. Vi vet alla hur svårt det är att få en tid till sin banktjänsteman, till sitt försäkringsbolag och till skattebyrån. Allt är numera digitaliserat. Du ska logga in här och där. I sjukvården handlar allting om det mänskliga mötet. Visst, för mig är ett VIS-system kort och gott ett arbetsredskap. Det beskrivs som någon form av fantastisk väg till inbesparingar och förbättrad vård. Jag vågar påstå att i de länder i södra Europa där man har pappersjournaler och man träffar sin husläkare samma dag eller nästa så är man lika nöjd som om man skulle ha datorer. Ofta är det i praktiken så att man tittar mer på skärmen och scrollar där än man tittar på patienten.

Tack, talman! Tack för det, ledamoten Lindén. Nu talar jag inte för Obunden Samling, utan nu talar jag för mig själv. Jag är inte heller speciellt road av digitalisering. Jag gillar möten mellan personer. Jag tycker inte att det är roligt att ringa till banken och prata med en dator. Jag skulle mycket hellre prata med en människa. Och detsamma gäller ju naturligtvis om jag träffar en läkare.

Lindén har en väldigt stor erfarenhet inom området, jag tänker på de här läkarna som man går till i de länder där man fortfarande använder pappersjournaler. Tror ledamoten att det här är betydligt farligare för patientsäkerheten än om man hade haft ett flott datasystem?

Det tror jag inte. Sekretess är otroligt viktigt, som också ledamot Eckerman lyfte fram här. Jag tror inte att det är en avgörande fråga och därför är patientsekretessen närmast helig. Det finns en massa mystikfiktioner som är väldigt, väldigt fjärran från verksamheten på golvet som jag har en väldigt gedigen erfarenhet av. Ni behöver inte tro det, men så är det faktiskt.

Tack, talman! Tack ledamot Egeland. Jag håller helt med ledamoten i princip det mesta som ledamoten sade och det lyfte vi också fram i utskottets betänkande, all din kritik, så håller jag med om. Ser ledamoten några nackdelar med att avbryta och gå vidare med en ny upphandling? Vilka är dessa i så fall?

Tack, talman! Jag måste svara så att den frågan är ju svår att besvara med exakthet. Men om man tror på marknadsekonomi så vill man ju naturligtvis ha ärendet konkurrensutsatt.

En nackdel är ju naturligtvis resiliensmedlen. Som jag sade i mitt anförande så är ju det här ytterligare ett exempel på hur stödsystem går in och förstör för en fungerande marknadsekonomi. Det ger ett incitament att söka de här medlen annars får man bara vara med och betala, men man får inte äta av kakan. Ja absolut, visst finns det ju nackdelar och det har vi också övervägt inom Obunden Samling.

Tack, talman! Det är glädjande och uppfriskande att ledamoten Egeland ändå svävar lite på svaret när ledamoten ska svara på frågan om det finns nackdelar med att avbryta. Visst, resiliensmedlen på 4,6 miljoner är pengar.

Marknadsekonomi för mig är mycket bredare än hur jag tror att ledamot Egeland ser på det. Vi märker att dessa system som ni har hållit på att upphandla, det gör alla andra också. Utvecklingen går snabbt framåt. Det händer mycket på tre år. Det har hänt jättemycket utvecklingsmässigt inom den här branschen på tre år sedan ÅHS konstaterade att man står kvar med en anbudsgivare. Att avbryta nu betyder inte att man står på samma ställe som 2021.

Kan ledamot Egeland garantera att de anbud som kommer in eller ett anbud som kommer in nästa gång är billigare än det som vi har framför oss idag att ta ställning till? Kan vi garantera att ÅHS personal inte behöver lägga mer tid på (… taltiden slut).

Tack, talman! Självklart kan inte jag garantera att vi kommer att få ett bättre pris om vi avbryter det här och gör en ny upphandling, precis på samma sätt som ledamot Holmberg inte kan garantera att det här var den bästa affären vi gjorde, att det här var den bästa lösningen. Ingen kan ju garantera det och det tror jag att jag har varit hyfsat tydlig med också. Det som ledamoten nämnde här och som är intressant är att det har hänt jättemycket på tre år. Ja, det har hänt jättemycket på tre år. Det kanske är ett skäl till att man faktiskt borde avbryta det här och gå vidare. Det har hänt jättemycket. Det kanske går att få ett system mycket billigare i dag än när man inledde.

Talman! Jag vill ge ledamoten rätt till den delen att det är väl knappast någon enda ålänning som säger köp ett nytt vårdinformationssystem, eller hur? Men däremot är det väldigt många ålänningar som säger ge mig uppkopplingar till Kanta. Ge mig möjlighet på e-recept från Åland. Se till att inte obehörig personal kan titta i min journal. Det finns en efterfrågan på en modern infrastruktur också på Åland. Den är stor. Det finns många, många, särskilt sjuksköterskor på ÅHS, som längtar efter att det här systemet kommer på plats.

Jag tycker inte riktigt att ledamoten Egeland förhåller sig till den värld vi befinner oss i, som inte är svart eller vit och där folk pratar om vårdinformation eller inte, utan de pratar om vilken service och vilken välfärd vi producerar.

Tack, talman! Det jag sade var ett citat från utskottets ordförande. Han sade att väldigt många ålänningar kommer att få en bättre vardag. Det står jag fast vid, jag är fortfarande övertygad om att det är nog inte så väldigt många ålänningar som kommer att få en bättre vardag. Men vi har fortfarande sagt att det är inte det att vi inte tror att man behöver ett nytt vårdinformationssystem. Det tror vi att man behöver.

Talman! Jag menar just det, ålänningarna får en bättre vardag. Utskottsordförande har fullkomligt rätt.

Retoriken kring obundnas marknadsekonomi är nog haltande. Det används alltid när det passar för Obunden Samling. Det handlar om fria möjligheter att idka affärer medan man själv är ett parti som utanför lagens ramar vill förbjuda stora näringsverksamheter på Åland, utan att det finns lagar som förhindrar det. I vissa sektorer vill man förbjuda och förhindra det fria näringslivet och i andra fall så går det alldeles utmärkt att sjunga marknadsekonomins lov.

Tack, herr talman! Från min sida är jag fundersam kring den här bristande konkurrensen. Men bortsett från det så vill jag också vända mig lite mot den bild som Egeland målade upp här. Nog måste vi få ett vårdinformationssystem. Jag tror också att det förbättrar ålänningarnas vardag. Jag vill bara klargöra och jag hoppas på ett klargörande också från Egeland, även fast det kom lite i tidigare replikerar. Nog ser väl också Egeland en stor nytta i att ha ett modernt vårdinformationssystem?

Ja.

Bra så.

Min andra fråga där jag gärna skulle vilja höra ledamotens resonemang ytterligare idéer gäller resiliensmedlen. Det som har framkommit och som har varit till diskussion handlar om 4 miljoner men man är inte säker på att vi kommer att få dessa pengar eftersom kriterierna inte kommer att vara uppfyllda. Hur säker eller osäker är ledamoten Egeland och de obundna på att vi kommer att klara av kriterierna för att få dessa resiliensmedel?

Tack, talman! Jag känner mig ganska osäker. Vi har nog fört den dialogen i vår lagtingsgrupp och vi känner oss ganska osäkra. Att implementera ett sådant här system tar ju väldigt lång tid och vi har svårt att se att man faktiskt skulle hinna för att få dessa resiliensmedel. Vi har ingen lust att obstruera för att dra ut längre på tiden och öka risken att vi blir av med medlen om vi säger så. Vi får verkligen hoppas att vi får ta del av dem, för vi får ju onekligen vara med och betala dem.

Herr talman! Obunden Samling pratade för marknadsekonomi och kräver det. Det är i och för sig sympatiskt.

Jag tycker att vi ska bringa klarhet i en sak. Ledamot Egeland sade här att trots medverkan i landskapsregeringen under förra mandatperioden, trots en ledamot i ÅHS-styrelsen och ledamoten själv i den obundna lagtingsgruppen så visste Obunden Samling ingenting om att ÅHS-styrelse och landskapsregeringen då lämnade marknadsekonomin i det projekt som beskrivs av Obunden Samling som det största i Ålands historia. Ni visste alltså inte på något plan om någonting i den här frågan. Vad säger det om er då om ni inte såg till att ni hade information?

Tack, talman! Jag kan svara för mig själv. Nej, jag hade ingen aning vad det säger om mig. Det får minister Perämaa avgöra själv.

Kopplingen till resilienspengarna, kopplingen till projektet beskrevs här av ledamot Egeland som så urbota dumt att klockorna stannar. Det var så som jag uppfattade det. Möjligen fel då.

Men i varje fall, till delen så måste ni väl ändå ha haft information om att den här kopplingen fanns där, eftersom det drevs igenom av landskapsregeringen med er medverkan där. Jag hoppas att det finns någon bra förklaring på det. Det var ändå inte så att ni inte visste någonting om det här. Det som vi lever i nu och de konsekvenser vi får ta gällande resilienspengarna, tidspressen med det, så är ju ett resultat av den koppling som gjordes då.

Tack, talman! Där har minister Perämaa helt rätt. Jag kritiserade inte kopplingen. Det jag kritiserade är en EU-fråga. Det är absolut ingen kritik till nuvarande regering eller den tidigare regeringen. Jag kritiserade systemet med resiliensmedlen, det blir ett omvänt incitament och det blir ett incitament för att slösa. Jag tycker att det är helt rätt att man går in för att söka dessa medel. Jag tycker också att det är bra att man försöker få dem och jag hoppas verkligen att man hinner få dem den här gången. Vi har hela tiden känt till att man vill använda resiliensmedlen till det här och även till Sunnanvind har man använt resiliensmedel, så där råder det inget tvivel.

Ledamot Egeland sade att ingen vet vad det här systemet kommer att kosta i slutändan och där sätter ledamoten verkligen huvudet på spiken. Jag håller fullständigt med. För det är ingen som vet exakt vad det här systemet kommer att kosta de kommande tio åren.

Nu har vi dock ett konkret anbud på bordet och det gör att vi har en ganska kvalificerad gissning om kostnaden för det här alternativet att införa den här versionen av VIS. Men problemet är att ingen vet ju heller vad alternativet kostar. Att avbryta upphandlingen, starta upp och slutföra ny upphandling och implementera ett annat system är också en kostnad som är mycket svår att bedöma idag. Under denna period ska vi också drifta dubbla system och vi kommer helt säkert att tappa resiliensmedlen. Därför undrar jag, hur resonerar ledamot Egeland när man ganska självsäkert hävdar att det blir billigare att avbryta upphandlingen?

Tack, talman! Jag har inte självsäkert hävdat att det blir billigare att avbryta upphandlingen. Ingenstans i mitt anförande står det att det blir billigare att avbryta upphandlingen. Vad jag däremot sade var att vi förespråkar marknadsekonomi och vi skulle vilja avbryta upphandlingen för att få det konkurrensutsatt. Precis som jag svarade ledamot Holmberg så kan jag inte ge några furstliga garantier om att det kommer att bli billigare. Jag sade också i anförandet att vi har ingen fakta och vi inkluderar även mig. Jag har inte heller fakta. Jag kan inte säga det. Jag kan bara säga vad jag tror, jag tror på marknadsekonomin och därför tror jag att man skulle konkurrensutsätta det en gång till. Det kommer aldrig att visa sig om jag har fel. Vi kommer aldrig få reda på det. Tur för mig!

Det är just det här som är problemet, att vi inte vet. Vi kan hålla på att hypotisera jättelänge om olika fördelar och nackdelar om det här. Problemet är att vi behöver komma till ett beslut. Jag tror också väldigt mycket på marknadsekonomi och jag tror väldigt mycket på att avtal ska hållas. När vi redan har börjat en process så behöver vi ändå slutföra den på något sätt.

Mycket som man pratar om att ha borde ändrats så borde ha gjorts för tre år sedan. Det har diskuterats här tidigare, så jag tänker inte gå in på det. Men jag tror att det är viktigt att vi också uppfattas som en bra och pålitlig avtalspart som man kan göra affärer med, för det är grunden i en marknadsekonomi.

Tack, talman! Ledamot Egeland förde ett resonemang kring att utskottets förslag är dyrt. Utskottets förslag är ju meningen, om allt går väl, att vi ska få någonting konkret för pengarna. Obunden Samling har vid tidigare många olika tillfällen sagt att det klassiska skadeståndet från elhybridfärjan på nästan 14 miljoner var billigt. Jag blir inte riktigt klok på hur man räknar. Kanske ledamoten lite kan belysa det?

Det är uppfriskande att få prata lite skärgårdstrafiken igen, det var ju alldeles för länge sedan. Vi borde prata mer skärgårdstrafiken här i salen faktiskt, till och med när vi pratar VIS-system.

Jag vet inte riktigt om jag kan se kopplingen här. Nej, jag tycker inte att vi fick någonting för pengarna när vi när vi drog på oss ett skadestånd. Det vi däremot gjorde var att vi bytte en väldigt stor utgift mot en mindre. Så skulle jag säga kring den frågan, med en förhoppning om att vi pratar om VIS-systemet framöver.

Det kan hända att jag inte infriar de förväntningarna.

Plus och minus är väsentligt när man räknar. Jag undrar om det möjligen kan vara så att ledamot Egeland har svängt på batteriet i sin miniräknare? Om det är ett plus där det ska vara minus för då kan man få lite konstiga resultat.

Tack, talman! Jag ska faktiskt hålla mig ganska kort. För mycket har ju redan sagts i den här frågan, både i de två tidigare debatterna och i alla diskussioner som vi har haft däremellan.

Den socialdemokratiska gruppen stöder finans- och näringsutskottets förslag att godkänna den här tilläggsbudgeten. Det gör vi efter att ha varit delaktiga i en ganska lång process av överväganden, kunskapsinhämtning och kritisk granskning inte bara här i lagtinget utan också i regeringsmajoriteten och under de år som har föregått den slutliga upphandlingen.

Som utskottets betänkande visar så har det varit många frågor. Jag vill tacka mina kolleger i utskottet för ett väldigt grundligt arbete som vi har gjort i ett stigande crescendo av påståenden, granskningar och påhopp från alla olika håll som jag faktiskt aldrig har varit med om tidigare. Och då har jag ändå varit med. Det är bra med kritik. Det är bra med diskussion, men det krävs också lite lugn, lite saklighet, lite eftertanke och respekt för de strukturer som vi jobbar efter och de personer som jobbar för oss i olika instanser.

Utskottet har i stormens öga varit en oas där vi på guldvåg har vägt all den kunskap som vi har fått till oss i ämnet, både de kritiska synpunkterna och de som har kommit från en enig ledningsgrupp inom ÅHS. Det är en enig styrelse inom ÅHS och en enig landskapsregering som har behandlat den här frågan och alla som har varit med i processen har vittnat om att det här var inte lätt. På alla olika nivåer har man sagt att det här var svåra avväganden som man behövde fundera på och som, om man får använda ett sådant ord, också de snålaste av snåla i regeringsmajoriteten har haft jobbigt med. Man har ändå kommit till samma slutsats.

Vi har i utskottet kommit till olika slutsatser. Eftersom det kom en reservation och en kommande omröstning så är det ju uppenbart så, att av det här materialet som vi har fått till oss och de diskussionerna, att vi har dragit olika slutsatser. Jag vill ändå påpeka att det är fyra partier, Liberalerna, Centern, Socialdemokraterna och Moderaterna, som står bakom att vi går vidare med upphandlingen. Det är ingen smal majoritet.

Det var på inga vis en självklarhet att vi skulle komma fram till det här resultatet, och det i sig är väldigt ovanligt. Att landskapsregeringen kommer med en framställning som sedan diskuteras och att man på allvar överväger om vi ska vi gå vidare med detta, det är ytterst ovanligt. Det kanske också visar på svårighetsgraden i den här frågan.

Kanske kunde man, om man vill, tillmäta det att vi trots denna transparenta och öppna kritik som finns i betänkandet landar i den här slutsatsen och kanske ha respekt för att vi har alla gjort jobbet. Vi har granskat det här ärendet uppifrån och ner och kommit till denna slutsats. Ingen har rusat, ingen har hafsat och ingen har tyckt att det här har varit enkelt. Vi hade ju några frågor att ta ställning till och svara på. Behövs ett nytt informationssystem? Kan vi göra bedömningen att den upphandling som har gjorts kommer till ett resultat som ger oss ett fungerande system. Är priset rimligt i jämförelse med andra jämförbara upphandlingar? Svaret, som bland annat finns i de dryga 60 bilagorna av underlagsmaterial som vi har fått till oss, är ja.

Om man ställer andra frågor, är det här perfekt? Har allt gått utan problem? Borde man någonstans på vägen har gjort andra vägval? Då är svaret nej. Perfekt finns inte.

Vi ska nu besvara frågan. Litar vi på, trots bristerna på den bedömning som har gjorts av sjukhusets ledning, av styrelse och av regering på basen av de höranden som vi har haft, att vi på ett mindre riskfritt sätt kan gå vidare än att avbryta upphandlingen?

Den här tilläggsbudgeten handlar inte om någon person. Den handlar istället om en bedömning av det bolag som har deltagit i upphandlingsprocessen. Det privata bolaget har inte gjort annat än anmält sitt intresse att delta i upphandlingsprocessen. Det bolaget har under flera år jobbat med att få fram ett underlag för oss att ta ställning till, med ska-krav som var väldigt högt ställda, kanske till och med för högt ställda och uppfyllde dem. Idag, om man börjar om, kan det möjligen eller kanske inte finnas andra alternativ, det vet vi inte. Vi kan inte veta det.

När man försöker stillsamt överväga vad det egentligen handlar om, så är det ju att för stora pengar köpa ett datasystem för den åländska vården. Vad det handlar om är, ska vi bevilja pengar för att gå vidare? Eller ska vi, som vi så ofta gör på Åland, stanna upp och backa när vi är nästan framme vid målet? När vi är så här nära, ska vi stanna upp och säga nej, vi gör om det?

Vi socialdemokrater gick med i den här regeringsbasen uttryckligen med målet att överbrygga klyftorna mellan mandatperioderna, att få en större långsiktighet i vårt arbete, att undvika tidigare misstag där avbrutna upphandlingar har lett till att man efter år av kostsamt arbete står kvar med ingenting och potentiella rättsprocesser. Vi vill gå vidare. Att gå vidare är det minst dåliga och det minst riskfyllda. Den som påstår att det här är någonting som man kan vara tvärsäker på, den talar inte sanning. Det finns ingen absolut sanning eller absolut säkerhet. Det är en riskavvägning som vi har gjort. Tack, talman!

Tack, talman! Tack ledamot Fellman. Jag var på Park på lunch och så såg jag att där satt åtta pensionerade hälsovårdare. Jag gick och frågade: Upplever ni att digitaliseringen har gjort att ni träffar mer patienter? Nej, tvärtom. Vi sitter allt mera och matar in statistik.

Det här är nog den stora upplevelsen. Ju längre avståndet är från de som fattar beslut och dem ute i verksamheten, desto mera kan besluten att bli tokiga. Jag kan säga att tidigare hade vi fem personer i ÅHS ledning, nu är de åtta. Av dessa åtta är det en person som en dag i veckan har patientmottagning. De övriga träffar aldrig patienter.

Tack, talman! Det är min fasta övertygelse att vi måste digitalisera vår hälso- och sjukvård för att det finns så stora brister och luckor idag och för att resten av världen gör samma resa. Det är omöjligt för oss att stanna kvar på den nivå som är idag. Jag kan inte se att det är rimligt att vi i Ålands lagting ska fatta våra beslut på basen av anekdoter, insändare eller uppgifter i media. Det som vi har att ta ställning till är det som vi får fram i den arbetsprocess som vi har och det jobbet tycker jag att utskottet nu har gjort.

Det finns en sång där en rad är: "Från mörkret stiga vi mot ljuset, vi stiger in i den ljuva digitala framtid." Man bygger ofta upp en bild som kanske inte är riktigt väl förankrad. Det finns också ett inslag av att man skrämmer, att det kommer att gå åt skogen och vi är ett efterblivet stackars ÅHS.

Min erfarenhet är tvärtom, som jag tidigare har sagt. Det är fantastiskt, om jag har en kirurgisk patient så lyfter jag på luren och talar med kirurgen. Har jag en gynekologisk patient lyfter jag på luren. Det finns möjlighet att förbättra den här bilden.

"Från mörkret stiger vi mot ljuset" den bilden ska vi nog ha en viss nykter skepsis emot.

Jag har försökt att i den här debatten att avhålla mig från att vara spydig eller elak eller komma med svepande påståenden. Inget av det som ledamoten Lindén nu förde fram har jag någonsin sagt. Jag tycker att det är klädsamt om man i sina beskrivningar och i sin argumentation håller sig till det som de facto den man debatterar med har framfört. Att jag skulle ha sagt någon enda gång att den åländska sjukvården är usel och dålig eller att de som vårdar inte ska träffa patienter, det är ju inte sant.

Tack, herr talman! Det är intressant, det håller fullständigt med om. Men det kommer förmodligen att bli sant. Det som vi inte diskuterar här idag, det är ju konsekvenserna av de här enorma utgiftsökningarna som kommer av det här förslaget. De ökar budgetbelastningen med över 4 miljoner euro. Det kommer att drabba patienterna och det är Socialdemokraterna med på. Man är med på att demontera den åländska sjukvården. Om vi ska prata faktiska ordalag så är det detta som kommer hända. Är det någonting som man är helt okej med? Tror ledamoten själv på att vi kommer att effektivisera bort de här 4 miljonerna, att det bara är administrativa avgifter? Eller tror ledamoten, liksom jag, att det här är besparingar som man kommer att göra på personal, på sjuksköterskor och genom att höja avgifter som gör att de allra svagaste i vårt samhälle kommer att drabbas allra hårdast?

I det kommande arbetet inom ÅHS och inom landskapsregeringen så kommer vi att stå inför många tunga inbesparingar, absolut.

Frågan är igen, jag backar tillbaka till ursprungsfrågan som jag beskrev. Behöver vi ett nytt vårdinformationssystem? Det har till och med Obunden Samling varit överens om att vi absolut behöver. Kostnaden för det vårdinformationssystemet kommer att vara högt därför att vi är digitalt på en nivå som är mycket lägre än den borde vara vid det här tillfället. Och även om vi gör en ny upphandling så kommer det inte att bli billigt. Obunden Samling hävdar att det blir billigare. Det vet vi inte. Vi har gjort en annan bedömning. Vi bedömer att den förlorade arbetstiden, kostnaderna för en ny upphandling och osäkerheten på om man får rätt resultat betyder att det riskerar att bli sämre och ännu större behov av inbesparingar.

Tack, herr talman! Den ursprungliga kostnadsuppskattningen var runt 1 miljon euro. Det stora som man försöker påskina - inte från ledamoten själv men som har hörts tidigare i debatten här - är att Obunden Samling har känt till det här och fram och tillbaka. Jo, vi kände till att det skulle bli 1 miljon euro dyrare per år, för det var det som man uppskattade det till. Nu är det 4 miljoner, det är en fyrdubbling av kostnaderna. Det är väldigt många sjuksköterskelöner som man får för det och det är pengar som ska tas från den åländska befolkningen på ett eller annat sätt. Regeringen har gått in nu för att det här ska tas av vården, 3 miljoner euro. Det kommer att kännas.

Den relevanta frågan här är: Vad tror Obunden Samling att kostnaden för ett vårdinformationssystem blir, som vi behöver? Tror man att det blir så billigt som den ursprungliga felaktiga kostnadsuppskattning var? När prislappen sedan i en ny upphandling skulle komma och den skulle landa ungefär på samma nivå eller högre, menar Obunden Samling då att man ska låta bli? Ska man, såsom ledamoten Lindén antydde, stanna kvar på den nivån som vi är idag? Är det vägen framåt om kostnaderna för att utveckla och digitalisera vården på Åland uteblir?

Talman! Moderata lagtingsgruppen samlades igår för att diskutera hur vi ska ställa oss till landskapsregeringens förslag om att ge fullmakt till upphandling av nytt vårdinformationssystem och finans- och näringsutskottets betänkande om det. Vi har funderat mycket på detta.

Vi har förstås också utforskat alternativet att rösta "nej", men landat i att detta skulle innebära en kapital- och tidsförlust som inte går att försvara. 4,2 miljoner har sedan 2013 använts för att förbereda upphandlingen. Dessa kan inte användas "rakt av" i en ny upphandling, då måste ca 1,5, miljoner skjutas till inför den nya upphandlingen. Utöver detta tappar vi givetvis EU-resiliensmedlen på 4,6 miljoner och Åland skulle då ge sig in i en ny upphandling med betydligt "sämre kort" på handen i termer av förlorat anseende. I ett NEJ-scenario är dessutom risken uppenbar att upphandlingen renderar noll intressenter och om vi skulle få intressenter så måste vi igen kyligt räkna med motsvarande konkurrenssituation ca 1,5-2 års förlorad tid i marknadsdomstol med allt vad det innebär resursmässigt.

Att säga "ja" innebär att en 10 års digitaliseringsresa startar för ÅHS, efter vilket det kan vara aktuellt att göra en ny upphandling eller förlänga det befintliga kontraktet. Det man bör vara medveten om - och vara mycket ödmjuk inför - det är, talman, att ÅHS-personalen kommer att ha en viss omställningsprocess, vilket också andra sjukvårdsdistrikt, välfärdsområden och landsting har haft i samma läge. Det är bra att påminna sig om att det är nu som arbetet börjar för ÅHS’ 1 000 anställda och dem som ska verkställa övergången till en ny digital miljö.

I debatten har det förekommit en del yviga påståenden såsom att vi talar om driftskostnader på 90-100 miljoner. De verkliga driftskostnaderna framgår i finans- och näringsutskottets betänkande, på 10 år x 4,8 miljoner = 48 miljoner. På debattsidorna har publicerats reklamtexter från aktörer som är intresserade av att "sälja in" sina tjänster och framställa motparten i en mindre fördelaktig dager.

Det har också påståtts att den aktör som blev kvar tappade alla incentiv när det bara blev en aktör kvar. Verkligheten är att åtminstone en aktör har haft ett tydligt incentiv, nämligen att få in en fot på finländska marknaden, en annan aktör försöker få bort foten. En fråga som länge har varit föremål för diskussion är hur pass starkt incentivet att "få in foten" var och är. Min högst personliga analys är att det incentivet otvivelaktigt finns men att det inte är så starkt för att övertrumfa intresset att verkställa vissa andra aktuella, större upphandlingar i vår omgivning. Det, talman, betyder på ren svenska att vi just nu har en intressent och ett "tidsfönster" för förnyelse av den åländska sjukvårdens IT-system som inte kommer igen på många år.

Så sammanfattningsvis väger argumenten för ett ”ja” tyngre, om vi väger in samtliga nu överblickbara för- och nackdelar för Åland med att inleda denna digitaliseringsresa.

I samband med behandlingen av denna budget så vill vi moderater uttrycka vår oro över det sätt på vilket Åland verkar styras just nu. Vi är lite bekymrade över att det finns sådana i regeringsblocket som kontaktar konkurrenter under en pågående upphandlingsprocess. Den kritik som förekommit i massmedia om att detta skulle vara olagligt missar sitt mål. Det är inte det som det handlar om. Snarare är det så att det är ett onormalt beteende. Det är riskfyllt med tanke på upphandlingsprocessen och regeringsblockets integritet. När du befinner dig mitt inne i en mångmiljonupphandling då är det viktigt, talman, att undvika konstruerandet av besvär och ifrågasättanden om att allt har gått rätt till. Vi hoppas att regeringen inte bagatelliserar detta. Vi vill understryka en gång till att det finns betydande risker med sådant beteende - oavsett vem som utför det.

Talman! Framtidens ÅHS-styrelsearbete nämns också i betänkandet. Majoritetspartierna och landskapsregeringen har ett stort ansvar när det gäller nyvalet av ÅHS-styrelse. Regeringen har valt att avveckla det parlamentariska styret av ÅHS. Vi tycker det är sorgligt att man har plockat bort all opposition ur styrelsen. Detta har vi protesterat emot, oppositionen har gemensamt gjort det på en presskonferens. Vi tror att en stark, klok och parlamentariskt mogen regering, som är trygg i sig själv, inte betraktar oppositionen som ett hot som måste plockas bort, utan istället förmår att ta tillvara den erfarenhet, kompetens och engagemang för vården som finns också i oppositionen. Dessutom har kontinuitet ett egenvärde, oavsett vilka partier eller experter som sitter i ÅHS-styrelsen. Vi kan lätt invaggas i tron att det idag bara är ett enda stort beslut vi har, sen är det klart. Det är inte så, talman. Den nya ÅHS-styrelsen har många viktiga upphandlingsbeslut framför sig. Den dagen som VIS 2.0 ska upphandlas - möjligen om 10 år eller senare - då har kontinuitet inte bara ett värde, den är hårdvaluta! Jag hoppas att den polletten ramlar in någon gång under mandatperioden.

Utskottet förordar en effektiv och tydlig ägarstyrning och en engagerad styrelse för ÅHS. Här måste sägas att ett bra sätt för att nå denna ambition, en effektiv och tydlig ägarstyrning, det är att landskapsregeringen berättar vad man vill. De två föregående landskapsregeringarna antog s.k. regleringsbrev med uppdrag till den nya styrelsen, som i några meningar berättade vad landskapsregeringens förväntan är att styrelsen ska göra under mandatperioden. Detta är standardförfarande bland svenska myndigheter, titta till exempel på svenska regeringens regleringsbrev till arbetsmarknadsmyndigheten. Regeringen har ju nu - rent faktiskt - exklusiv makt och ansvar för ÅHS, inklusive verkställande av de upphandlingar som kommer under mandatperioden. Då är det nog principiellt klokt att fundera på vad ni vill och också meddela det till ÅHS-styrelse.

Sammanfattningsvis. Finans- och näringsutskottet har i sitt arbete haft god tillgång till information, också icke-offentlig sådan. Den moderata uppfattningen är att finans- och näringsutskottet i stora drag gör en korrekt sammanställning av för- och nackdelarna, även om det finns meningar där svängarna tas ut lite. Dessa har delvis korrigerats i utskottsordförandes presentation. Tack för det och tack för ordet!

Talman! Tack ledamot Valve. Vi har hört det här i olika tappningar "vi har inget val". Jo, vi har ett val!

Sen får jag höra till min förvåning av ledamot Valve att jag inte är normal och uppvisar ett onormalt beteende. Det där tar jag med en nypa salt. Det är i alla fall min plikt att ta reda på så mycket som möjligt.

Jag vill citera en ledande tjänsteman, man får inte ange namn, gällande ny upphandling. "Väntar vi 3 till 5 år till nästa upphandling måste allt ska göras om. Gör man en ny upphandling inom ett år går det att använda materialet ganska rakt av."

Sedan hotar processer i Marknadsdomstolen. Det har inte skett t.ex. i Österbotten. Det är ett ständigt (… taltiden slut).

Givetvis har vi ett val. Jag redogjorde för de två val som vårt parlamentet har i detta nu.

Sedan skulle det aldrig falla mig in att kritisera någon ledamots person. Det som jag kritiserade är ett beteende som har beskrivits i massmedia. Vi moderater betraktar det som riskfyllt. Om man överför det till vilken annan upphandling som helst som landskapsregeringen har gjort så är det nog en ganska främmande företeelse.

Jag har upprepade gånger sagt att jag har ingen som helst preferens för ett eller annat vårdinformationssystem. Men jag vill veta vad prisnivån är och göra jämförelser och den möjligheten har inte erbjudits. Jag beskrivs idka ett riskfyllt beteende som då är också är onormalt.

Jag kan också berätta, jag ska inte gå in på det här, att jag har igår utsattes för synnerligen allvarliga hotelser som jag eventuellt kommer att återkomma till. Det är otroligt olustigt.

Vad jag gör är utifrån min långa erfarenhet. Jag försöker att inte verka mot ett eller annat företag, ett eller annat vårdinformationssystem. Jag vill ha det bästa möjliga och någon annan bevekelsegrund har jag inte. Det var mycket skönt att höra den här upphandlingsexperten (… taltiden slut).

Talman! Det ligger i sakens natur att jag inte kan ta ställning till anonyma tjänstemäns utlåtande som ledamoten Lindén rabblade upp.

Vi har ett utlåtande från finans- och näringsutskottet som beskriver prisnivån. Ledamoten Mogens Lindén har haft tillträde till det öppna hörandet där prisnivån har presenterats och också jämförts med ett annat område.

Tack, talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till ledamoten Valve, eller egentligen så skulle jag vilja rikta den till den tidigare ordföranden i ÅHS styrelse. Då man valde väg, det vill säga när man valde att gå vidare med bara en anbudsgivare i hela den här processen, då har vi hört påståenden i dag om att den dåvarande styrelsen inte skulle ha fått information om det här. Man har liksom varit passiv och inte vetat varken det ena eller det andra. Jag undrar om ledamot Valve kunde bringa klarhet i det som tidigare ÅHS styrelseordförande? Anser du att styrelsen hade vetskap om vad det vägskäl man tog?

För det första så har jag ingen sådan roll idag, som jag sade i mitt anförande. Jag här som gruppordförande för en Moderat Samling. Men styrelsen informerades ett flertal gånger om VIS upphandlingen. Jag har ett PDF-dokument framför mig med en lista över alla datum då styrelsen fick information om VIS upphandlingen och särskilt i samband med Marknadsdomstolens behandling och i detta skede som ledamot Listherby beskrev. Information har funnits. Jag tror att det är bortom allt tvivel att styrelsen har haft information och det kommer att bli ännu tydligare ju mer tiden går att styrelsen har varit informerad.

Tack, talman! Tack ledamot Valve! Jag tänker att vi kanske kan förstå att man i det här läget som parti, när man har haft en ledamot i ÅHS-styrelse, inte kan ställa sig passiv och mena att man inte besitter någon typ av ansvar för de vägval man har gjort under den här processens gång.

Självklart inte. ÅHS-styrelse har av tradition varit parlamentariskt tillsatt. En av idéerna med det är att vi delar på ansvaret. Det finns kontinuitet, det finns insikt och det finns förståelse också utanför regeringsblocket. Det är mycket viktigt. Det här har landskapsregeringen avskaffat. Ni kommer att ångra det, jag är ganska övertygad om det. Men ni måste upptäcka det själva vad det betyder att ha ett monopol på styret av ÅHS.

Talman! Till skillnad från ledamot i Valve så tycker jag att det är bra att man har breddat kompetensbasen i ÅHS-styrelse och tar in mer ekonomiskt kunnande, upphandling, juridik och så vidare. Därmed inte sagt att man inte kunde ha låtit en av platserna i styrelsen gå till oppositionen. Det kan jag också mycket väl tänka mig.

Min fråga. Moderat Samling och speciellt ni ledamot Valve har ju varit dels ansvarig minister för ÅHS under fyra år och också styrelseordförande under fyra år. Med den erfarenhet och kunskap som ni har, vågar ni prognostisera hur en inbesparing på 700 000 euro per år kan påverka vården och vårdarbetet?

Tack ledamoten Thörnroos för mycket bra frågor. Jag ska försöka besvara dem båda inom dessa två repliker.

För det första så är ÅHS-styrelse politiskt tillsatt, oberoende vem man sätter dit. Sätter du dit sju experter så har de fortfarande rösträtt. De har rösträtt i politiskt komplexa frågor om en infertilitetsbehandling som omfattar värderingar och linjeval som gärna får hänga ihop med landskapsregeringens politik. Så det blir lite speciellt, det är det korta svaret. Jag ska leverera ett längre svar vid ett annat tillfälle.

Att prognostisera hur man kan klara av sparbeting, det är en väldigt intressant fråga, för vi känner inte till landskapsregeringens ramar för ÅHS i detta nu, de avses presenteras om några veckor. Det beror i korthet på hur man sätter dessa ramar.

Talman! Jag kanske möjligen handskas något ovarsamt med siffrorna nu, men mig veterligen har det varit sparbeting på ÅHS så länge som jag har suttit i den här salen. De senaste åren så har driftsutgifterna ökat med ungefär 16 miljoner. Det är inte bara på grund av inflation och prishöjningar utan stora delar har också gått direkt in i fastighetsverkets ficka. Men det oaktat, med den inflation och prisökningar som vi har, bedömer ledamoten att det ens är rimligt att försöka spara 700 000 per år utan att vården försämras ytterligare?

Också det är en mycket bra fråga. Att spara fyra gånger 700 000 på fyra år i framtiden, det är klart att det är möjligt, men det kommer inte att gå lätt. Det förutsätter att landskapsregeringen, inte ÅHS-styrelse, fattar flera beslut som handlar om nivån för välfärden, kanske korta ner den allmänna tandvården, justera högkostnadsskyddet eller lägga ner vissa verksamheter och helt säkert ändra ÅHS-lagen. Det är klart att det är möjligt, men det finns en del smärtsamma politiska avväganden som behöver göras innan det kan verkställas.

Sen den här brasklappen som jag redan nämnde, det beror ju på hur landskapsregeringen sätter ramen för ÅHS. Landskapsregeringen kan sätta ramen här eller här och det får konsekvenser för hur realistiskt detta sparbeting är.

Ledamoten talade om kostnader, totalkostnader, vad det här bli att kosta och vilka uppgifter man ska använda. Brukligt inom landskapet är att man också anger optionsåren när man anger en upphandlings totala kostnader. Nu ser jag att utskottet har gjort på ett annat sätt och det finns ju skäl för det också. Efter tio år ska man ju omförhandla det här och då kan det ju bli mycket dyrare än de här kostnaderna som vi pratar om här. Det har vi sett med Färöarna, det var ju det som gjorde att Färöarna och det här aktuella företaget inte kom överens med varandra för man kom inte överens om kostnadsökningen. Den situationen kommer vi också att hamna inför om tio år. Det var ena punkten.

Den andra punkten, när man pratar om kostnader så är det väldigt problematiskt att prata om totalkostnader, på det viset som ledamoten gör, utan att nämna index. För index har en väldigt stor betydelse för totalkostnaden i så här långa upphandlingar. Förtjänstfullt har utskottet skrivit om indexets påverkan och att det dyker upp där.

Talman! Gällande det förstnämnda så rådde det väldigt bred samstämmighet i utskottet kring att det som vi nu talar om är den här tioårsperioden och optionerna är möjliga utvecklingsscenarion. Men det är tio år som vi har att ta ställning till här i det här huset.

Nu tappade jag tråden. Vad var det andra ledamoten sade? Det här replikformatet är inte riktigt anpassat till verkligheten.

Tack, herr talman! Jag kan säga att jag befinner mig själv i den situationen lite nu och då.

Jag kan fortsätta. Vi lämnar kostnaderna och pratar istället om ansvarsfrågan som nu har dykt upp som att det är något som alla skulle ha känt till. Det stämmer att så klart kände också Obunden Samling till att vi hade upphandlat ett VIS-system och att det skulle kosta 1 miljon euro i år var den informationen vi hade fram tills nu i januari. Det är det som är den springande punkten.

Man utesluter alla andra aktörer utom en, det stämmer och det är någonting som man har gjort. Under den tiden så var ju ledamoten själv ordförande inom ÅHS. Vi har haft regelbundna avstämningar i landskapet. Men jag kommer inte ihåg att vi skulle ha haft en sådan här principiell diskussion om de här frågorna. Det är väldigt intressant. Det finns inte heller något styrelsebeslut på det här. Jag vill bara betona det.

Talman! Nu hittade jag tråden. En väldigt viktig poäng i allt detta är att detta är det nya normala. Det här är inte den sista upphandlingen som ÅHS kommer att göra. Det kommer en om tio år, tror jag. Det kommer garanterat före det. Det är mycket viktigt att vi fortsätter att bygga upp upphandlingskompetensen. Det kan inte betonas tillräckligt mycket.

Tack, talman! Tack ledamot Valve. Jag tycker att anförandet var bra till flera stora delar. Man kan ju konstatera att när vi ska sitta här och fatta ett beslut så är det väldigt många eldar som brinner runt omkring oss på olika sätt och som vi måste försöka hantera eller släcka. Dels är det en stor del personliga intriger som pågår på olika sätt och sedan finns det en konkurrenssituation på marknaden som innehåller olika företag. Sen finns det utomstående information och personer som har minst insyn i det här och som är tvärsäkra på att de har väldigt rätt. Sen finns det en väldigt låg respekt mot processerna och olika tjänstemän. Men sist och slutligen är ju det här en budget vi ska diskutera. Vi ska anta en budget eller inte anta en budget. Jag ville bara säga det.

Jag ler igenkännande. Den offentliga debatten har präglats av att de som kan något får inte säga något, och de som inte kan något säger allt mellan himmel och jord. Det är väldigt svårt för mig att kommentera landskapsregeringens revisionsrapport till exempel Jag är lagtingsledamot. En av de sakerna som jag håller högt är att lagtingsledamöter ska respektera lagar och beslut som är fattade med stöd av lagar. Jag måste väga in det i mitt agerande. Jag ser fram emot, uppriktigt sagt, den dagen när allting är offentligt och man får prata fritt. Frihet är det bästa ting.

Ja, jag håller helt med. Det finns också motsvarande andra situationer ute i samhället när tjänstemän och vårdare m.fl. arbetar under sekretess och ed och blir anklagade för alla möjliga olika saker som de aldrig har möjlighet att bemöta. Jag tycker att det här är det absolut jobbigaste med den här frågan. Som ersättare i finans- och näringsutskottet sitter man på en massa information som man inte får dela med sig av. Man får inte prata. Ledamoten Valve vet precis hur det är. Jag tycker att det här är beklämmande. Jag hoppas att det här lagtinget, förutom allt det jag räknade upp, tänker på att det är en budget vi pratar om. Vi pratar inte om personer, inte företag, inte vendettor, inte opposition och inte om en majoritet, utan det är en budget för hela Ålands vårdinformationssystem.

Tack, talman! Ledamot Valve håller ett balanserat anförande som han så ofta gör. Han nämnde i sitt anförande att en aktör har intresse av att slå sig in på finsk marknad och att en annan aktör har agerat för att förhindra dessa att slå sig in på finsk marknad. Tror faktiskt ledamot Valve att det intresset falnar från bägge dessa parter bara för att vi aviserar att prislappen är för hög? Man har ju trots allt lagt in väldigt mycket jobb och väldigt mycket pengar i att lämna ett anbud från den aktör som var med i slutrakan i den konkurrenspräglade dialogen. Tror faktiskt ledamoten Valve att de övriga sex aktörerna är helt ointresserade av en affär som rör sig om mångmiljonbelopp?

Det var två riktigt bra frågor igen. Det är hög kvalitet på frågorna här idag.

Svaret på den första frågan blir spekulativ. Idag är det tydligt för undertecknad hur marknaden ser ut och vilka drivkrafter aktörerna har. Det kan vara helt annorlunda om några år när till exempel kontraktet löper ut och det blir dags att ta ställning till option och att upphandla. Den första måste jag passa på. Det blir spekulativt.

Svaret på den andra frågan sammanhänger givetvis med ska-kraven, vilka också har diskuterats. Ska-kraven var satta så att vissa företag antingen inte hade möjlighet eller intresse att uppfylla dem. Det blir en fråga för någon annan än mig att besvara.

Tack, talman! Vidare vill jag framföra ett litet påstående. Jag påstår att varje ledamot av detta parlament, oavsett om man tillhör opposition eller regering, har ett ansvar att granska regeringen och dess förehavanden. Hur detta görs kan förstås diskuteras, den debatten ska vi inte föra just nu. Men jag undrar i grund och botten, anser ledamot Valve att det är fel att en ledamot av regeringsblocket agerar när han tycker att regeringen gör någonting som går emot vad han tror att är det rätta och riktiga?

Jag vill återigen betona att på den punkten talar jag om beteendet, jag talar inte om personen. Jag pratar om att det finns väldigt många strävsamma, skötsamma människor som arbetar stenhårt för att minimera riskerna och skapa en affärsmässig så fördelaktig situation som möjligt för Åland.

Sen ser jag att det finns människor som förefaller maximera riskerna och det är ett bekymmer. Det är något som jag hoppas att landskapsregeringen inte tar lättvindigt på, för det är en väldigt stor fråga om detta fortgår.

Tack, talman! Ledamot Valve, tidigare styrelseordförande och minister, står klädsamt rakryggat upp för upphandlingsprocessen. Det är stiligt, rent ut sagt, det ska ni göra.

Trots synpunkter om den nya styrelsen om oppositionens medverkan så vill jag ändå rikta en fråga till tidigare ordförande Valve. Har ledamoten några tips, råd eller synpunkter på hur den nya styrelsen borde tänka kring processen och förankringen framledes, med tanke på att det kanske inte riktigt har gått som på Strömsö så här långt?

En till bra fråga. Min färdkost till den nya styrelsen är väl två saker.

Tänk på kunskapsöverföringen när styrelsen av en eller annan orsak byts, om det är i samband med nästa val eller av någon annan orsak! Det var den ena saken. Personligen har jag försökt att sätta en stor heder i att göra övergången till den nya styrelsen så smidig som möjligt. Jag hoppas att det har märkts att det har varit väldigt viktigt för mig att det inte ska störa landskapsregeringens arbete.

Det andra är en punkt som också bekräftades på det seminarium om hybridhot som vi hade för några dagar sedan och där betonades vikten av integrerade processer och förankring. Det är viktigt att landskapsregeringen tar sig tiden att ge överläggningar när t.ex. ÅHS-styrelse knackar på och har en viktig fråga och vill prata om den. Det är också en hälsning till framtiden.

Tack, talman! Tack för de insikterna. Ledamot Valve betonade att styrelsen har varit informerad och det är en springande punkt för mig att få höra. Jag vill också påpeka styrelsens ansvar i den här frågan. Mycket av debatten i salen har ju tyvärr ibland kretsat kring tjänstemännens handhavande, att göra och icke göra. Sådana synpunkter tycker jag att vi ska lämna ifrån oss och låta bli. Det är ju så att styrelsen har ett ansvar i den här frågan och den tidigare styrelsen tog sitt ansvar enligt Valve. Nu har vi en ny styrelse som jag har stora förhoppningar om. Jag sitter själv med som viceordförande och jag upplever att dialogen är mycket god. Jag tror att en semiprofessionell styrelse i dagsläget är rätt väg att gå.

För undertecknad har det varit en hederssak att hålla styrelsen informerad om denna upphandling. Om man vill ändra på styrelsens roll i upphandlingar, då förutsätter det en ändring av ÅHS-reglemente där det väldigt tydligt står vad styrelsen har för beslutsmandat i upphandlingar och vad ledningsgruppen har för mandat i upphandlingar.

Herr talman! Först och främst vill jag tydliggöra utom allt tvivel att Hållbart Initiativ inser behovet av ett nytt vårdinformationssystem, av de skäl som redan står klar för alla; ett system för enkel fakturering, statistik, utbildning, läkemedelsordinationer, vidare remittering och allt detta under hög säkerhet för patienters journaler och för patienterna. Det är ett system som ska integrera med Kanta, THL, Receptcentralen och FPA. Det behövs.

Jag vill också inleda med att berömma det arbete som ÅHS har gjort som en del inför ett nytt vårdinformationssystem. Man har kartlagt egna processer och hur man arbetar idag och funderat på hur man ska arbeta i framtiden. Där håller jag helt med i utskottets bedömning att ÅHS organisation har genomfört en värdefull intern organisationsprocess som på sikt kommer att gynna verksamheten. Tack till alla engagerade åhssare!

Talman! Vi har i utskottet fört goda diskussioner, goda och ärliga faktatörstande informationssökande diskussioner och ganska långt var vi samstämmiga till stora delar. Jag har deltagit som ersättare, nota bene, jag är inte ledamot men har ändå deltagit under hela processens gång. Jag vill rikta ett speciellt tack till ordförande John Holmberg som har lett den här inte alltför enkla behandlingen på ett bra sätt.

Problemet som Hållbart Initiativ ser är att utskottets synpunkter inte hänger tillräckligt tydligt ihop med utskottets slutliga slutsats. Utskottet ifrågasätter den kvalificeringsprocess som medförde att ett enda bolag godkändes och därmed inleddes dialogen. Det är ju den springande gåsen i det här. Hur ska vi här i huset och ålänningarna som följer debatten veta att vi nu får det bästa systemet till det rimligaste priset? Det är svårt att komma runt den frågan.

Utskottet skriver "att gå in i en konkurrenspräglad dialog med bara en part är affärsmässigt tveksamt." Man får uppfattningen att någonstans i kravställningen eller i kvalificeringen så har det helt enkelt funnits en ångest. Utskottet konstaterar juridiskt att det här är inga problem, men affärsmässigt kan det ifrågasättas.

Utskottet konstaterar vidare att framtida avskrivningskostnader finansieras genom upplösande av PAF reservering, vilket inte följer regelverket för det finanspolitiska ramverket. Utskottet är också inne på att de slutliga kostnaderna för kommunerna och kommunalförbundet tillsvidare är okända. Vi vet inte slutnotan.

Hållbart Initiativ konstaterar att det är högst osäkert om kriterierna kommer att uppfyllas gällande EU:s resiliensmedel. Resiliensmedlen kräver att 80 % av de kommunala aktörerna är med på tåget och där råder det ju en del frågeställningar när det gäller kommunernas del i detta.

Sammanfattningsvis är detta på många sätt ett väldigt bra betänkande. Man för ett långt resonemang om varför utskottet egentligen borde säga nej till den här fullmakten och så var det långt in på småtimmarna på sluttampen. Men efter det så skedde på ett par dagar en förändring som resulterade i att majoriteten i utskottet kom fram till slutsatsen: "Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att en helhetsbedömning av risker och möjligheter gör att utskottet förordar att de äskade medlen beviljas"

Talman! Det är som att vi, trots alla de betänkligheterna som utskottet listar, ska pressas till ett beslut på grund av säkerhetsbrist i nuvarande system som nu är väldigt skriande om man förstår budskapet. Det finns en rädsla för att inga aktörer kommer att vara intresserade av en ny upphandling på grund av att Åland ligger efter och att vi alltid drar i nödbromsen i sista stund när saker ska utvecklas. Vi pressas av att det är bråttom, talman. Det är då det blir geggigt, det blir geggigt och när det blir geggigt så ska man försöka förhålla sig till fakta, vilket utskottet har gjort som sagt i stora delar av betänkandet. Man skriver varför det behöver göras en ny upphandling, men så har majoriteten landat i bedömningen att det inte ska göras.

Om regeringspartierna känner till något som oppositionen inte känner till för att kunna göra den här bedömningen så borde det ha diskuterats i utskottet. Nu finns det som sagt en diskrepans mellan utskottets diskussioner och majoritetens slutsats, men det har inte funnits tid till att dela den bedömning som har legat till grund för majoritetens beslut. Tack, talman!

Tack, talman! Ledamoten var inne på resiliensmedlen, att det kopplades ihop med det och problematiken med det. Ledamoten satt i landskapsregeringen när de här diskussionerna fördes. Vi såg väldigt mycket möjligheter med att få pengar ifrån resiliensmedlen. Vi är väl direkt ansvariga, både ledamoten och jag tillsammans med andra ledamöter här i salen, att det blev 80 %.

Vi har också fått information om att styrgruppen för kommunerna är helt enig om att det finns ett intresse. På det öppna hörandet fick vi höra att kommunerna är intresserade av att komma med. Man kan ju inte säga en sak först och en annan sak sen. Jag vet inte hur ledamoten vill svara på den saken.

Tack, talman! Jag har ställt mig frågan faktiskt. Det klart att jag vill att det kommer resiliensmedel till Åland. Klart att jag vill att vi ska ha 4,6 miljoner från EU för vårt VIS-system.

Men just den här skrivningen om att 80 % av de kommunala aktörerna ska vara med på tåget, det verkar ingen veta var den kom ifrån. Jag har inget minne heller av varför eller hur den skrivningen kom med. I efterhand så tycker jag att det är ganska synd att den är där. När det gäller sådana här saker så ska man försöka hålla så stor frihet som möjligt i hur man implementerar sen det man så att säga får pengar för.

Talman! Där tror jag vi ser olika på saken. Jag ser verkligen vinsten med att det finns ett åländskt VIS, att det finns ett system för hela Åland. Det var det som var tanken, när man gick in i det här 2013-2017, att vi skulle ha ett system på hela Åland. Man ser så mycket vinster med det och sätt att spara pengar, resurser och att få kortare beslutstider, allt. Det finns så mycket fördelar.

När det gäller var summan landar så om inte jag är helt felinformerad så har väl Cambio lämnat bud nu i går när det gäller kommunernas anslutning till VIS och också optionen för socialvården, som är någonting helt nytt. Det fanns inte med i huvudupphandlingen från början att det skulle vara någon option för socialvården. Det finns ett jättebra system i Cambio som handlar om socialvården och man kanske kan frångå Abilita.

Talman! Jag håller helt med om visionen, eller det är målet och verkligheten. Det måste bli så att Åland har ett system som också berör kommunernas äldreomsorg och den sociala sidan. Den strävan skriver jag helt under på.

Men det man kan ställa sig lite frågande till är ju varför man ska skriva in det som ett kriterium för att erhålla EU-medel? Det måste ju finnas en politisk kraft här för att genomföra det ändå, även om det inte är skrivet i kriterierna att det är externa pengar.

Talman! Jag vill minnas att Hållbart Initiativ var mycket pådrivande när det gällde resiliensmedlen, att de skulle nyttjas och att man var väldigt nöjd över den fördelning av projekt som man fick in i resiliensmedlen. Tittar man på tidsaspekten kan man konstatera att VIS-projektet redan låg i Marknadsdomstolen. Jag vill minnas att vi som då satt i opposition var mycket kritiska till hela hanteringen för att den gick så väldigt fort. Ledamoten själv sade att man ska inte fatta beslut fort. Om det var något som fattades fort så var det besluten om resiliensmedlen. Det här är alltså en kedja av beslut där vi nu har kommit fram till en slutsats som innebär omfattande risker och därtill kostnader för att i det här skedet backa tillbaka. Ledamoten Röblom har i högsta grad aktiv varit under den här processen som minister för resiliensmedlen och som minister när man gick in för ett anbud (… taltiden slut).

Tack, talman! Ja, jag var högst aktiv när det gällde att se till att resiliensmedlen skulle komma till Åland och i utsållningen av vilka projekt som skulle ingå i det paketet.

Det jag sade nyss var att jag kommer inte ihåg nu på stående fot hur vi resonerade kring de här 80 procenten. Att pengarna skulle till Åland ångrar jag inte alls. Varför ska man inte försöka med det?

Talman! Det jag menade var att ledamoten Röblom var minister när man beslöt om resiliensmedlen och till vilka projekt de skulle styras. Man valde aktivt att styra dem till ett upphandlingsprojekt, trots de risker det innebär att styra det just till själva upphandlingen.

Ledamoten var också minister under tiden när man beslutade att bara ha en enda leverantör. Det finns med i media om man letar tillbaka på artiklarna och så blev det.

Jag menar att vi står i ett dagsläge här idag. Framför oss står en tidigare utvecklingsminister som var väldigt nöjd över att få föra FUI-medel till högskolan som ville ha resiliensmedel och som ville ha forskning och utveckling med digitalisering. Vart har den politiken tagit vägen?

Tack, talman! Jag förstår ministerns fråga. Det är delar i det här som är obekvämt tycker jag. Vi i lagtinget ska inte behöva ställa frågor om hur upphandlingar går till, om det har funnits tillräcklig konkurrens, om kraven har varit för hårt ställda och kvalificeringen har gått rätt till och så vidare. En av de första grejer som jag tycker att minister Zetterman ska jobba med i fortsättningen är att stärka landskapsregeringens och underlydande myndigheters beredskap i upphandlingar. Det blir väldigt bökigt och det blir väldigt operativt. Att utskottet på kort tid ska sätta sig in i alla detaljer om upphandling, digitalisering och sådant är bökigt. Det är det läge som vi har varit i.

Tack, herr talman! Det är ju precis som ledamoten sade, utskottet har gjort ett gediget arbete och gått igenom olika delar. Jag är personligen bara ersättare i utskottet, men jag försökt närvara i den mån som jag har haft tid när det inte har funnits andra uppdrag. Och det stämmer, man har gått igenom det här och hela betänkandet går egentligen ut på ett avslag. Men sedan är slutklämmen ändå någonting annorlunda.

När jag har funderat på det här och lyssnat på resonemangen som handlar om resiliensmedel som vi ändå kanske inte får, så är det svårt att dra slutsatsen att det här handlar om någonting annat än politik. Det här är politik. Vad är grunden till det här? Det är en jättebra fråga som ledamoten ställde. Vad är grunden till det här? Vi hör egentligen bara argumentation kring hur mycket fel det är med den här upphandlingen och en argumentation som går ut på att avslå det här. Det är nog verkligen svårt att komma bort ifrån att det här är politik och att man har bestämt sig. Ett annat agerande försätter ju regeringen i fara.

Tack, talman! Jag försökte beskriva att vi förde goda, snabba och intensiva diskussioner i utskottet. Vi hamnade ganska fort i någorlunda samma bild av verkligheten. Sedan på kort tid på sluttampen så drogs säcken ihop på ett annat sätt än vad resonemangen som hade förts i utskottet indikerade. Det är det som jag menar med geggigheten i det här. Det är ett arbete där man systematiskt ställer frågor och får svar och sedan på sluttampen så hamnar man i en slutsats som man sedan motiverar just generellt med att vi ska inte trampa på nödbromsen hela tiden och det finns säkerhetshot. Då undrar jag, varför kom inte detta fram tydligare i utskottsbehandlingen?

Det är väldigt märkvärdigt. Det var den första reaktionen jag själv fick när jag läste betänkandet. Hur blev det så här egentligen? Varför har vi inte ledamöter som står här och försvarar förträffligheten i det här och fokuserar på det? Utskottsordförande fokuserade väldigt mycket på just kritiken mot det här och argumenterade för ett avslag. Jag har nog mer eller mindre landat i att om detta skulle falla så är detta ett förslag som kommer från regeringen som lagtinget i så fall skulle fälla. Jag tror att det skulle bli problem på politiska nivåer om man skulle gå vidare med det här. Någon annan slutsats hittar inte jag.

Tack, talman! Jag hade tänkt mig ett resonemang och ett ord som har nämnts i den politiska prestigen, men jag ser inte ens att det skulle finnas någon politisk prestige i det här på det viset. Jag vet inte riktigt. Det är majoriteten som får svara på varför det blev som det blev.

Tack, talman! Tack ledamot Röblom. Jag håller med återigen att det finns mycket klokskap i ledamot Röbloms tankegångar kring detta. Jag tror att det är farligt om vi förenklar diskussionen för mycket. Ibland kan det vara bra att man sover en eller två nätter, kanske till och med tre på vissa saker. Det här är ändå den största upphandlingen som Åland har gått in i. I början av behandlingen så ledde allting till att detta skulle brytas. Absolut. Jag håller med om att det blev en tvärvändning.

Man måste också beakta konsekvenser. Vi har resiliensmedlen som jag håller med om att aldrig borde ha varit med i det här projektet. Vi har också det faktum att en ny upphandling kan ta två år, den kan ta fyra år eller fem-sex år och den ska garanterat in i Marknadsdomstolen och svänga åtminstone en gång. Vi måste uppdatera dagens system rätt mycket för att upprätthålla dagens säkerhet, men också morgondagens säkerhet och de krav som ställs via kommande lagstiftning. Upphandlingsprocessen (… taltiden slut).

Talman! Jag tycker att det är goda argument som Holmberg förde fram på det sättet. Men argumenten är ju ändå på sitt sätt diffusa därför att det bygger på saker som vi ju inte kan veta. Det som vi inte kan veta, då borde vi väl ha fortsatt att tröska några varv till i utskottet och tagit reda på mer fakta.

När det gäller resiliensmedlen så där bedömer jag nog att enligt vi har hört i utskottet så är det ganska osannolikt att vi får dem, så varför ska vi känna oss stressade av det?

Tack, talman! Det pågår ett arbete från landskapsregeringens sida att förlänga deadlinen för resiliensmedlen. Lyckas man med det så är utsikterna ganska goda att det ska lyckas att få hem och garantera dessa 4,6 miljoner.

Jag ville avsluta förra replikskiftet med att går ÅHS in i en upphandling så måste vi också beakta att det krävs ett arbete. Ett stort och viktigt arbete är gjort som vi kan dra nytta av, men det är en process som kommer att kosta tid från många personer och det blir bort från det vardagliga. Någonstans måste vi också acceptera att får vi igång ett nytt system så är det också i reda pengar värt mycket. Tid är pengar.

Men jag kan förstå att det kan upplevas från ledamot Röbloms sida som en märklig vändning. Jag tror att alla mina majoritetskumpaner vidhåller alla de skrivningar vi har, för de är viktiga och de står vi för. Men det finns också konsekvenser och myntets baksida med att avbryta.

Tack, herr talman! Det är djupt otillfredsställande, när vi ska fatta ett sådant här stort beslut, att argumenten som förs att vi ska göra det till delar lösa boliner är just sådant att vi vet inte vad som händer om vi gör på ett annat sätt. Plötsligt så är det jättebråttom med de här uppdateringarna för det kommer nya regler från EU. Det finns andra sammanhang där man har hört lite motsvarande varför det är så bråttom. Det är symtom som kommer igen i sådana här diskussioner och vi måste komma bort från det.

Tack, talman! Jag vill främst tacka kollegan Röblom för ett väldigt väl formulerat och innehållsrikt anförande. Ledamot Röblom och jag har suttit på samma utskottsmöten, samma hörande och fått samma information som resten av utskottet. Vi delar ju också åsikten att man har skrivit ett betänkande som i sin helhet i princip bygger på att detta bör förkastas och göras om. Jag delar helt ledamot Röbloms förvåning över att man tvärvände och kom till en annan slutsats. Det är väldigt märkligt. Jag ville bara uttrycka mitt stöd.

Tack, talman! Ledamot Kanborg, vi delar uppfattning där. Jag vill ändå passa på att haka på Det som Kanborg uttryckte tidigare idag. Vi har ett väldigt aktivt och välfungerande finans- och näringsutskott. Det har varit spännande att jobba.

Tack, talman! Tack ledamot Röblom. Jag har ju en viss förkärlek för att filosofera. Jag tycker mig ha märkt att i den här diskussionen så egentligen sedan den startade så var fallet och positionerna ganska klara. Det har varit en omsorgsfull process enligt gängse rutiner, men utfallet förvånar mig inte. I alla fall i mitt parti så uppfattar jag att man ganska tidigt i förloppet hade en bestämd uppfattning och det tror jag möjligen att gäller överlag. Många uttrycker nog att det hela är obekvämt. De flesta säger återigen att vi har inget val, vi måste gå vidare på detta spår.

Vi har ett val. Vi kan göra en ny upphandling. Jag återkommer i nästa replik till vilka riskerna kan vara.

Tack, talman! Jag kan säga ärligt att jag hade inte en förutbestämd åsikt när jag gick in i det här arbetet. Jag försökte verkligen ta vara på möjligheten att sitta som ersättare i finans- och näringsutskottet och verkligen fördjupa och skapa mig en uppfattning. Därför valde jag att hålla anförandet på det sätt som jag gjorde. Jag beskrev hur processen har varit, hur skrivningarna i betänkandet ser ut och vad jag bedömer som en märklig slutsats. Jag tror att det uppskattas av folk att man oftare kan gå in i sådana processer med just öppna ögon och öppenhet för olika synpunkter, att det inte är bestämt på förhand.

Tack ledamot Röblom. Du har en betydligt längre erfarenhet än jag och det kan hända att argumentationen i plenum kan påverka utfallet.

Jag tänkte tala lite kort om de här riskerna. Någon sade att vi kommer kanske inte att få någon som söker. Beaktar vi beloppen så talar vi om den största upphandlingen någonsin och jag tror att detta är obefogad skrämsel. Sen vilka det är kan vi inte veta. Det enda sättet att veta är en ny upphandling.

Resiliensmedlen är ett problem. Sedan utmålas också eviga processer i Marknadsdomstolen. Som vi vet och hörde från Österbotten så blev det ingen process i Marknadsdomstolen och mig veterligen har det heller inte varit processer i Egentliga Finland. Det är så mycket hotbilder och skrämsel som jag tycker att har varit väldigt olyckligt.

Tack, talman! Det där är också en av frågorna som jag har begrundat. Vi vet nu att det finns ganska specifika krav och behov för Åland med svenska språket och med olika lagstiftningar och sådant. Men att det inte skulle finnas aktörer som skulle vara intresserade av att komma och göra ett jobb där det ligger 50 miljoner euro i potten, då undrar jag lite hur man riktigt tänker att företagen tänker.

Talman! Jag tänker inleda mitt anförande med att kommentera lite det som har sagts här i salen tidigare.

Det första som jag vill dela med mig av är ett uttryck som används i sjukvården, speciellt av sjuksköterskor. Man säger så här: "Medicinen är inte given före den är tagen." Det betyder att det hjälper inte alltid att sätta in ett medicinglas på ett bord och så tror man att patienten tar medicinen.

Det är lite samma sak med informationen inom ÅHS. När dåvarande ÅHS ordförande Wille Valve anser att han är välinformerad så finns det andra styrelseledamöter som tycker att de inte är det. Med det försöker jag säga - det är ingen kritik mot någon - att även fast man själv tycker att man har gett informationen vidare så är det inte säkert att alla har uppfattat det. Medicinen är inte given förrän den är tagen. Samma är det med kommunikation.

VIS-projektet tog den förra landskapsregeringen, då jag var lantråd, beslut om. Det var ett bra beslut. Den information som vi hade vid den tidpunkten bedömer jag som lyckosam. Det som däremot har varit lite mindre lyckosamt är att återkopplingen under resans gång egentligen uteblev.

Att det var svårt att klara fatalietiderna, arbetet var kanske mera omfattande än vad vi först hade tänkt, man kanske inte hade tillgång till den expertis man hade behövt, man väntade på köptjänster och annat, skulle den då sittande landskapsregeringen ha fått den informationen så skulle vi nog ha omprövat det. Vi hade då försökt fundera, hur kan vi då använda resiliensmedlen istället? Kan vi sätta dem på någonting annat, kan vi öka på någonstans? Men den informationen kom aldrig till den landskapsregering som jag ledde och därmed så levde åtminstone jag i tron att projektet rullade på.

Det finns två saker som jag känner att vi är helt eniga om här i salen. Det första är att det finns behov av ett nytt system. Jag har själv, under den tid som mitt dåvarande parti Centern var i opposition, jobbat extra både i Skellefteå och i Göteborg. Jag kan säga att Skellefteå låg före den digitala utvecklingen om jag jämför med ÅHS, medan Göteborg till den del där jag arbetade låg ohjälpligt långt efter. Vi är inte på vågens framkant, men vi är inte längst bak heller.

Vi är också överens om att det här är den största investeringen genom tiderna.

Positionerna här i salen är låsta, men som kollegan, tidigare vicelantrådet, Harry Jansson brukar säga; man måste också tänka på historiebeskrivningen. Därför vill jag ge några argument varför jag inte kommer att stöda det här projektet om det blir omröstning i salen.

Det första som gör mig lite oroad är landskapsregeringens eget budgetförslag. "Landskapsregeringen ser det som nödvändigt att avlämna ett separat förslag till ändring av budgeten för vårdinformationssystemet på grund av tidsbrist och ekonomiska orsaker." Det är den största investeringen genom tiderna, det står inte men så är det. Tidsbristen lyfter landskapsregeringen själva upp som ett tungt vägande argument till varför man måste komma med en budget ganska snabbt.

Utskottet i sin tur har gjort ett gediget arbete, som jag har förstått. Som många andra har sagt före mig så är det här betänkandet alldeles speciellt. Jag har aldrig sett något liknande och jag kom in i lagtinget 2003. Man för en argumentation på x antal sidor och sedan kommer man till ett beslut som är helt tvärtemot.

Det som jag har funderat lite kring är de slutliga kostnaderna för kommunen och kommunalförbundet. Man skriver här att de kostnaderna är okända. Det är säkert sant. Vem kommer att stå för de kostnaderna eftersom de inte täcks fullt ut? Är det kommunerna själva som ska stå för dem?

Sen undrar jag också, eftersom jag själv inte har kunnat ta del av processen, vi har ett ganska stort antal enskilda yrkesutövare inom hälso- och sjukvården på Åland, måste de också ingå i det här systemet? Räknas de in i dessa 80 procent? Vad är incitamentet och moroten för att få de privata större vårdföretagen med i det här systemet? Det har jag faktiskt funderat lite kring.

Det som jag också tycker att är intressant eller som jag helt enkelt inte riktigt förstår för jag förstår inte logiken i det, jag citerar ur utskottets eget betänkande: "Utskottet uppmanar landskapsregeringen att tillsammans med ÅDA och ÅHS säkerställa att villkoren för att erhålla resiliensmedel uppfylls." Är det alltså ÅDA och Ålands hälso- och sjukvård som ska säkerställa att villkoren för att erhålla resiliensmedel uppfylls? Ska ÅDA och ÅHS ska gå till de privata företagen och säga att ni måste vara med i det här? Eller ska man gå till kommunerna som har ett kommunalt självbestämmande och säga att ni måste vara med i det här? Jag frågar, för det är en väldigt intressant skrivning faktiskt som vi har här.

Men sist och slutligen så är det här teknik, pengar och det är delvis politiskt tjafs. Men det viktiga är vården.

Är det okej om jag fortsätter eller stör jag? Jag kan fortsätta. Tack!

Det som är det viktiga, det är vården och att vården fungerar för ålänningarna. Går du ut och frågar hundra ålänningar vad man sist vill spara på så tror jag faktiskt att man kommer att säga vården, åtminstone känner jag spontant det. Jag kan till och med tänka mig att åka gamla färjor. Jag kan tänka mig både det ena och det andra. Men när jag är sjuk vill jag få tag i en läkare som har tid, vilja och möjlighet att ta hand om mig. Jag tror nog att det är något som de allra flesta ålänningar vill.

Jag kommer, som sagt, inte att stöda det här projektet. Jag tror nämligen inte att vi har alla beståndsdelar eller att vi har all information för att vi ska kunna bygga en stabil grund som sedan ska hålla kanske till och med 18-20 år innan vi har ett nytt system på plats. Tack!

Talman! Jag börjar bli ganska luttrad vid det här laget, men måste medge att jag hajade till i början av ledamoten Thörnroos anförande när ledamoten påstod att hon som lantrådet inte hade haft information. Nog är det ju ett anmärkningsvärt påstående med tanke på att det i lantrådet Thörnroos sista budget stod under investeringskostnaderna klart och tydligt i brandskrift." För upphandling av kostnader för förberedelse för driftsättning kalkyleras ytterligare 1 miljon euro. Kalkylen är beroende av många osäkerhetsfaktorer och kan preciseras först då den tilltänkta leverantören givit sitt slutgiltiga anbud." Detta var regeringen Thörnroos sista budskap till allmänheten. Jag finner anförandet ytterst anmärkningsvärt till den delen.

Talman! Jag förstår faktiskt inte riktigt till vilken del jag har varit otydlig. När det gäller VIS-projektet så sade jag att om man inom det projektet uppfattade att man hade ont om tid så hade man kunnat återkomma till landskapsregeringen och säga det, att vi kommer inte inom dessa fatalietider att hinna med detta arbete. Men självklart är det ju så att eftersom landskapsregeringen inte fick den informationen så gick vi naturligtvis vidare med det. Däremot hade vi ju vid den tidpunkten ingen vetskap om det som den nu sittande landskapsregering fick i januari eller februari att kostnaderna skulle bli tre eller fyra gånger högre än vad man inledningsvis hade kalkylerat med. Då måste man ju revidera sig och fundera hur vi tar det vidare.

Vad gäller fråga nummer två, hur landskapsregeringen och ÅHS-styrelse hanterar fatalietider, så det har jag ingen insyn i överhuvudtaget. Jag sitter inte i landskapsregeringen, jag sitter inte i ÅHS-styrelse, så den frågan måste andra besvara.

Talman! Med fatalietid avsåg jag främst den tid och de indikationer som kom först inom vilken tidsrymd som resiliensmedlen måste användas. Det har ju senare blivit en förlängning där. Men det var det jag menade, att om man prognostiserade i ett ganska tidigt skede att man får svårt att hinna med den här upphandlingen så hade man kunnat återkomma till landskapsregeringen och då hade vi haft en möjlighet att tänka om och kanske tänka nytt.

Tack, talman! Tack ledamot Thörnroos. Det var några saker som jag reagerade på. Den första saken är det som ledamoten inledde med. Ledamot Thörnroos har varit Ålands lantråd och har då också haft huvudansvaret för en av de underliggande myndigheterna, ÅHS. Har det faktiskt varit en så bristande kommunikation mellan den största underliggande myndigheten, med en budgetomslutning om drygt 100 miljoner per år, så att inte lantrådet har vetat vad som har försiggått? Det är anmärkningsvärt och grovt. Det visar väl att utskottets behandling och också nuvarande landskapsregerings behandling att det finns fog för förändring och det är väl det som är på gång. Men det är väldigt anmärkningsvärt.

Det andra är resiliensmedlen. Jag tycker fortfarande att det är olyckligt att de kom in i ett projekt som VIS och skapade skarpa deadlines. Men där finns det väl också ett eget ansvar från förra lantrådet Veronica Thörnroos. Nu frågade förra lantrådet oss (… taltiden slut).

Talman! Jag börjar med det enkla, om denna 80 procent. Jag kan inte erinra mig var den kommer ifrån i ärlighetens namn. Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess. Men om utskottet har fördjupat sig i det här så kanske man också har tittat på den delen. Jag har inte varit delaktig i den processen. Nej, som lantråd har du definitivt inte detaljkunskap om de olika politikområden. Det är ansvarig minister som i första hand stämmer av gentemot avdelningar och underlydande myndigheter och sedan återrapportera i samband med överläggningar.

Tack, talman! Jag tycker inte att det här hänger ihop, ledamot Thörnroos. Lantrådet Thörnroos hade en fast hand kring upphandlingen av elhybridfärjan och efterdyningarna av den. Det här VIS-systemet är Åland största offentlig upphandling och nu står förra lantrådet och pekar finger på många här i salen. Det håller inte.

När det gäller 80 % så har utskottet försökt bringa lite klarhet. Den bild som vi har fått är att 80 % bygger på de aktörer som fanns med i förstudien. Vad vi har förstått så är det två privata aktörer som finns med och tänkt att kunna vara med i dessa 80 %. Sedan om KST ska räknas på ett sätt och om Mariehamn, Jomala och andra lite större kommuner ska räknas på ett annat sätt och jämföras med Sottunga, det vet vi inte. Det borde man ju rimlighetens namn kunnat ha svar på när man inledde den här processen efter pandemin.

Talman! Det är mycket möjligt att de svaren finns. Men, som sagt, det har gått några år sedan dess och jag har inte den dokumentationen kvar. Men det är säkert möjligt, tjänstemännen finns ju kvar till stor del i alla fall och man kan efterhöra vad de säger.

Min intention med det här med detta anförande var faktiskt ärligt och det är det inte alla gånger, det ska jag tillstå. Jag lägger in ganska mycket politik emellanåt, men den här gången försökte jag verkligen att inte peka finger åt någon. Men tydligen så har någon tagit åt sig ändå och det tycker jag att är lite synd. Men jag kan säga att hade jag varit lantråd idag så hade den här frågan aldrig kommit, för då hade jag sett till att den här hade varit avbruten redan.

På ledamoten kan man verkligen lita. Ledamoten är med och initierar och startar projekt som kostar miljoner - kortrutten - för att sedan, när det väl innebär verkstad, dra tillbaka och säga nej. Det har vi sett tidigare hur det har gått. Nu står vi inför ett nytt beslut igen där ledamoten säger nej. Det trots att ledamoten varit lantråd under de senaste fyra åren och varit ytterst involverad i bland annat resiliensmedlen.

Talman! Jag försöker på intet vis undandra mig ansvaret varken som lantråd eller som medlem i lagtinget. Informationen som har kommit nu, att prissumman är fyra gånger högre än vad den var inledningsvis och de diskussioner och argument som har förts fram i utskottets betänkande, så tycker jag att man måste vara så rakryggad och ärlig så att man vågar fundera. Tror jag fortsättningsvis att det här är det allra bästa att göra? Skulle jag tro det så skulle jag stöda det, men jag gör inte det.

Talman! Ledamoten, som då var lantråd, frågade här i salen vad som ingår i dessa 80 %. Ledamoten var ytterst involverad i att det här skulle kopplas till resiliensmedlen. Min känsla här är att man vill helt ta händerna ifrån detta, att det är någon annans problem och att det är någon annans ansvar. Dessutom har styrelsen i ÅHS bestått av två centerpartister. Moderaterna har bara haft en, visserligen ordförande, men ni har haft vice ordförandeposten. Informationen har varit tydlig till styrelsen. Dessutom har de ledamöter som har varit där varit väldigt aktiva i styrelsen. Jag tycker att det är konstigt att man ifrån ledamotens sida nu säger att man inte har fått tillräckligt med information.

Talman! Jag tycker nog att det borde vara känt i den här salen att jag inte undandrar mig ansvar, utan att jag står med rak rygg även när det blåser. Det som jag hänvisade till nu var faktiskt ett inlägg på public service sidan, en intervju som hade gjorts med samtliga styrelseledamöter. En vice ordförande konstaterade i det här fallet att hon hade inte känt sig aktiv i den här processen och det fanns ordförande och två andra som tyckte att de var väl informerade om det. Med det försöker jag säga att man uppfattar saker och ting lite olika. Som sagt, att undandra sig ansvar har jag aldrig gjort och kommer inte att göra det i fortsättningen heller. Men jag förbehåller mig rätten att tänka om och tänka nytt när jag får mera information.

Ledamoten talade om mediciner och inom sjukvårdssammanhang, även om jag inte är någon expert, så brukar man ju prata om att medicinen och botemedlet inte ska vara allvarligare än själva sjukdomen. I det här fallet så måste man väl ändå säga att det är lite åt det hållet som det lutar. Det här systemet med nuvarande upphandling blir så dyrt så att de nedskärningar i ÅHS som kommer att drabba hela Åland är faktiskt allvarligare än att vi skulle göra det som vi faktiskt kan göra, dvs. göra om och göra rätt. Så resonerar jag och det är det som allting går ut på här.

När man pratar om resiliensmedel så är det ju förstås betydelsefulla pengar. Men helheten om man tittar på hur mycket pengar det här omfattar med optionsår totalt, så blir det en väldigt liten summa i jämförelse. Om man försöker återspegla att det handlar om resiliensmedel, att vi sitter fast och att vi måste göra det här så är det absolut inte så. Jag håller med om vad ledamoten sade.

Talman! Många gånger har vi hört ledamoten Thörnroos prata just om Skellefteå och hur långt man har kommit där och behovet av att digitalisera och effektivera, i synnerhet för patienternas skull.

Vi vet också att ledamoten var tidigare lantråd och var med och satt in de här medlen i resiliens, vilket är just precis det beslutet som har skapat den här brådskan. Utan det beslutet, som regeringen Thörnroos fattade om att föra in det här projektet som en del av resiliensmedlen, så skulle vi i dag inte inneha den här brådskan. Man kan inte göra annat än undra, vad hände längs vägen?

Talman! Det är samma frågeställning som jag har. Vad har hänt längs vägen? Varför har man inte informerat landskapsregeringen om att det är svårigheter att klara av det inom den tid som systemet ska vara operativt och "up and running"? Det var ju inte den informationen vi fick när vi gick in i det här. Är det så att man under resans gång märker att det här går inte, då hade vi ju naturligtvis fått revidera oss, men den informationen kom ju aldrig.

Talman! Min uppfattning om ledamoten Thörnroos är att hon har varit med om många upphandlingar och vet om riskerna. Om man ser till tidslinjen i utskottets beskrivning av händelseförloppet så ser låg ärendet i Marknadsdomstolen redan när beslutet om att föra in VIS-projektet som resiliensprojekt förelåg. Man vet att nya domstolsprocesser kan komma i princip när som helst under en upphandlingstid. Nog är det magstarkt att stå här i dag och vara kritisk till att det nu är det bråttom. Det var en hög risk att sätta in just det här projektet och att det skulle ha varit färdigt och implementerat. Tänk andra vägen, om man hade satt in själva upphandlingsprocessen, den delen bara, som resilienspengar, då hade man kunnat få resiliensmedel för det här projektet men utan att vara knuten till tidtabellen. Det var ett beslut som regeringen Thörnroos fattade och därför har vi idag bråttom. Och nu står samma ledamot som tidigare var lantråd och kritiserar (… taltiden slut).

Visst är det så att politik är de omöjligas konst, det har vi nyss fått höra här.

Vad jag försöker säga är att vid den tidpunkten när dåvarande den landskapsregeringen fattade beslut om att försöka nyttja resiliensmedel så var det ju ingenting som man politiskt satt och funderade ihop. Det fanns naturligtvis stöd hos de sakkunniga som också bedömde att det var möjligt. Det här är ju några år sedan nu. Är det så att man under resans gång kom underfund med att man inte skulle hinna så hade det väl varit ganska naturligt att man hade tagit kontakt med landskapsregeringen och sagt att vi har svårigheter att hinna inom den här tiden. Då hade vi ju naturligtvis omprövat beslutet. Det har ju varit en dialog, men mig veterligen har ingen tagit den kontakten. Det är det som jag försöker säga. Att det nu då är jättebråttom, nog känns ju det lite konstigt att nu ska det då skyllas på den förra landskapsregeringen.

Tack, herr talman! Man önskar, när man diskuterar ett ärende som har pågått i många år och när man har lantråd och förra ministrar i stolen, att vissa frågetecken kunde rätas ut. Men jag tycker att de blir skrivna med tjockare och tjockare penna allt eftersom tiden går och speciellt efter ledamoten Thörnroos anförande.

Vi har fått se tidslinjen. I augusti 2021 var ärendet i Marknadsdomstolen, år 2022 fortsatte upphandlingen och i maj 2023 togs ett kvalificeringsbeslut. Alla dessa saker skedde ändå under lantrådet Thörnroos. Nu ställer sig den nuvarande ledamoten frågan vad som har hänt under tiden. Jag håller helt med om att det är en väldigt grå tid här emellan som uppenbarligen har uppstått. Var är ändå ansvaret hos förra landskapsregeringen i det här ärendet?

Talman! Jag tror att det är två saker som har försvårat den här processen när det gäller just VIS-projektet och att vi är här idag nu. Det ena är kommunikationen mellan ÅHS och landskapsregeringen. Jag säger inte på vilken nivå, om det är på tjänstemannanivå eller på politisk nivå. Men uppenbarligen finns det någonting där. Jag kan inte erinra mig om att vi uppfattade att det här var ett problem. Jag kan inte det, jag har verkligen försökt. Jag kan bra ta ansvaret för det, jag har tagit ansvar för mycket annat också som jag inte har gjort, så det kan jag göra och det har inte med det att göra. Men den här tidspressen som har blivit förstår jag inte, att man inte liksom har kunnat kommunicera lite tidigare. Det är väl det första jag tänker på.

För det första så ska vi komma ihåg att vi pratar om den största upphandlingen i Ålands historia. Skulle det ändå inte finnas ett intresse från landskapsregeringen att följa upp den kontinuerligt? Man skulle nästan borde ha veckovisa möten för att veta var vi ligger i processen.

Det finns en tid här emellan, ända till januari 2024, när nuvarande landskapsregering får det här indikativa anbudet i famnen och någon typ av panik uppstår. Alltså, det är en tidslinje som inte stämmer. Man skulle önska att representanter från regeringen Thörnroos kunde bringa klarhet i detta. Nu har Moderaterna stått upp för det här och tycker att vi behöver dra det här iland. Det är hedersamt på sitt sätt.

Ledamoten pratade om att man har stöd från sakkunniga och det har även regeringen Sjögren, stöd från sakkunniga. Det är det som också majoriteten har byggt sin argumentation på för att vi ska fortsätta med det här arbetet. Det är detta som man har byggt det på. Det är inget lätt ärende för någon. Jag tycker att det är märkligt att man nu ska sparka omkull någonting som man själv har startat igång.

Talman! Jag tror att det kan vara klokt att erinra sig om att när dåvarande landskapsregering, under min ledning, tog det här beslutet så talade vi inte alls om Ålands största investering genom tiderna. Den här prishöjningen som har kommit nu, om den är tre gånger ursprungspriset eller fyra, den blev ju nu sittande landskapsregering varse om här i början på året. När den här processen inleddes, med de siffror vi hade då, så uppfattades det som en hygglig basis som man kunde ta vidare, såsom jag förstod det i alla fall. Det är den information jag har helt enkelt. Jag är den första att beklaga att vi inte har kommit längre med det här, för vi behöver ett nytt vårdinformationssystem.

Men jag kan inte heller stå här och säga att jag stöder den här fortsatta processen eftersom jag inte finner stöd för argumentationen i utskottets betänkande.

Tack, talman! Ledamot Thörnroos lyfter någonting väldigt viktigt för viktigt i sitt anförande och det är informationen till ÅHS styrelse. Vi har ju även via media och samtal förstått att alla styrelseledamöter inte har känt sig tillräckligt informerade.

Vidare så berättade tidigare lantrådet ganska tydligt om vad man hade för information när man tog beslutet kring resiliensmedlen och att hon hade gjort en annan bedömning baserat på den information man har idag. Till skillnad från vad andra ledamöter har sagt så tycker jag det är hedrande av ledamot Thörnroos att framföra den här informationen. Jag tycker verkligen det. Hatten av för det!

Min fråga är egentligen, har ledamoten, baserat på sin yrkesbakgrund, någon uppfattning om hur sparkraven kommer att slå mot ÅHS patientverksamhet?

Talman! Tack för det stödet. Nej, det bekymrar mig faktiskt, att spara 700 000 i vården, det är väldigt många pengar. Vi vet ju också att en stor del av ÅHS utgifter är personalkostnader helt enkelt. Men att stänga ner en rådgivningen eller minska på telefonrådgivning eller något sådant är sist och slutligen marginella summor. 700 000 per år, jag tror inte att det blir helt lätt och det kommer att märkas. Jag tycker att det är jättetråkigt, för så dåligt ställt är det fortsättningsvis inte med Ålands ekonomi. Vi har rätt och vi har råd med en god sjukvård.

Tack, talman! Jag anser personligen att landskapets huvudområden är vård, skola och omsorg. Det är grunden för vårt välfärdssamhälle som vi har på våra öar.

Håller ledamoten med mig att det finns andra saker som man kunde prioritera när man gör besparingar? Då tänker jag kanske på utredningar kring obetalt hemarbete istället för att sätta stora delar av inbesparingarna på sjukvården och riskera den goda vård som personalen vid ÅHS erbjuder.

Jag stöder resonemanget att vård och omsorg är väldigt viktiga komponenter.

Det ska också bli intressant att se, nu när landskapsregeringen kommer med sitt nya finanspolitiska ramverk, hur man har valt att prioritera inom de här olika politikområden. Kanske det blir lite mindre asfalt några år framåt på vägarna eller någonting annat som har varit väldigt dyrt och kostsamt med tanke på hur oljepriset har varit. Men den diskussionen får vi ta när landskapsregeringen presenterar sin plan för de kommande åren.

Tack, talman! I mitt anförande före påsk talade jag om att lagtinget behöver bereda sig på att ta det minst dåliga beslutet. Efter vår behandling i finans- och näringsutskottet är det en av få saker jag fortfarande är säker på – nämligen att det inte är ett enkelt beslut. Det finns starka motiveringar för att bevilja medel och det finns välmotiverade grunder att fälla den här ändringsbudgeten. Vi inom Liberalerna har efter noggrant övervägande, landat i en samlad bedömning att vi ska acceptera den här ändringsbudgeten.

Finans- och näringsutskottet har arbetat hårt med frågan. Jag vill passa på att tacka mina kolleger för bra arbete och bra diskussioner. Utskottet har erhållit ett omfattande material där man på ett transparent sätt har visat oss hur upphandlingen har gått till och vilket arbete man har lagt ner de senaste tre åren.

Vi är alla eniga om att ÅHS har gjort ett gediget arbete med grunden för vårdinformationssystemet. Man har kartlagt processer, man har kravspecificerat systemet och man har planerat hur detta ska implementeras i ÅHS verksamhet. Vad jag kan bedöma, har man en mycket god grund för implementeringen av VIS.

Därför är det så frustrerande vi har frågetecken med upphandlingen. Man inledde processen med en s.k. konkurrenspräglad dialog, vilket är naturligt när man behöver skanna av marknaden och specificera kraven för ett så här stort system. Det är en ganska normal process. Problemen uppstår när man har förbisett affärsmässigheten i upphandlingen.

Det som verkligen stör mig och många andra i den här processen är att man uteslöt sex av sju anbud inför dialogen. Konsekvensen blev att man återstod med ett enda bolag att föra dialog med. Alla förstår att det inte är en konkurrenspräglad dialog. Detta är som att ta ett lån och gå till en enda bank. Inte nog med det, det är som att gå till en enda bank och fråga om lån, samtidigt som man också berättar åt banken att man inte tänker fråga någon konkurrent. Hur ska man bedöma nivån och kvaliteten på ett sådant erbjudande? Svaret är förstås att det är näst intill omöjligt. Med flera anbudsgivare i dialogen kan man bättre bedöma villkor och kostnader och jämföra mot de andra aktörerna. Med en enda aktör saknar vi nu en välgrundad uppfattning om huruvida dialogen producerade ett konkurrenskraftigt anbud. Beslutet om att endast ta med ett bolag i dialogen blir inte annat en allvarlig missbedömning som är mycket svår att reparera i efterhand.

Rent juridiskt har ÅHS skött sig korrekt. Man har ställt höga krav och diskvalificerat de aktörer som inte uppfyllde dem från början. Frågan om möjligheter till kompletteringar av aktörerna är svårdiskuterad eftersom flera delar av materialet är sekretessbelagt under pågående upphandling. För min del är det dock tydligt att det fanns möjligheter att bredda dialogen till flera aktörer, men man valde ändå att fortsätta upphandlingen med en aktör, vilket jag vill understryka att var juridiskt korrekt. Men det var inte affärsmässigt och jag har personligen väldigt svårt att komma över det. Detta talar för att vi kunde börja om upphandlingen.

Talman! Trots den här allvarliga bristen finns det faktorer som talar för att vi ska fortsätta den befintliga processen. Ett beslut om att förkasta ändringsbudgeten behöver inte ge ett bättre anbud i slutändan. Det finns konsekvenser att gör på det sättet.

En sak är säker, börjar vi om upphandlingen kommer vi att tappa resilienspengarna. Visst finns det en del villkor som ska uppfyllas för resiliensfonden, men om vi börjar om upphandlingen kommer landskapet helt säkert att gå miste om 4,6 M€. Det här är en viktig sak att överväga i det här beslutet.

Det centrala är dock prisnivån på anbudet. Det är omöjligt att säga vad eventuella nya anbud kommer in på för nivå. Det har redan gått tre år sedan förra rundan och mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Nu har vi dessutom kommunicerat en prisnivå som landskapsregeringen uppenbarligen kan acceptera. I det ljuset är det inte osannolikt att potentiella anbudsgivare nu börjar sina beräkningar i nivå med den här ändringsbudgeten. Ingen kan veta säkert, men det finns faktorer som talar för att en ny anbudsrunda kan ge liknande eller högre anbudsnivåer än vad vi nu diskuterar.

När man har försökt jämföra med andra liknande vårdinformationssystem verkar kostnaderna vara ungefär i nivå med dem. Här i salen har det nämnts att Österbottens välfärdsområde har ett system med en driftskostnad om 1,5 M€ euro per år, vilket låter billigare än det anbud vi har fått. Med den informationen förstår jag att det finns en tveksam till det bud som vi har fått. Upphandlingen för Österbottens välfärdsområde har publicerats offentligt och utskottet har erfarit att deras årliga driftskostnad är uppskattad till nästan 9 M€! Alltså nästan sex gånger dyrare än vad som uppgavs i den här salen. Även om det är svårt att direkt jämföra systemen och kravspecifikationen, är det tydligt att uppgifterna om Österbotten billiga system var rejält missvisande.

En annan sak som talar emot att börja om är att ÅHS befintliga system går på övertid. Om det ska användas många år till så behöver det uppdateras. Det kommer nya generella krav om hur data ska hanteras, vilket i synnerhet påverkar hanteringen av hälsodata. En uppdatering av nuvarande system riskerar att bli ganska kostsamt eftersom ÅHS är enda användaren av nuvarande system. Exakt hur mycket detta kunde kosta har utskottet tyvärr inte haft tid att utreda, men det är självklart att detta innebär extrakostnader som över flera år kan räknas i miljoner.

Vi har också hört från ledande tjänstemän och experter på sina områden som rekommenderar att vi ska gå vidare med upphandlingen.

Talman! Vilket är då det minst dåliga alternativet? Ärligt talat finns det olika motiveringar som talar för båda. Liberalerna har gjort en samlad bedömning och landat i att vi behöver gå vidare och godkänna budgeten.

Att rösta ner ändringsbudgeten kan låta klokt i dagens mediastorm, men då tappar vi 4,6 M€ och vi lämnar ÅHS i en tillvaro som saknar det digitala stöd som resten av Norden redan har och som många ålänningar tror att vi redan har. Sannolikt skapar vi dessutom en osäkerhet inom ÅHS gällande deras framtida utveckling. Jag vill understryka att det är långt ifrån säkert att det blir en inbesparing genom att säga nej i det här skedet.

Jag kommer från en värld där affärsmässigheten är prioritet nummer ett, två och tre. I den världen skulle man aldrig acceptera en konkurrenspräglad dialog med endast ett deltagande bolag. Problemet är att detta borde ha åtgärdats för tre år sedan, det är något helt annat att tre år senare börja gå tillbaka och ändra om någonting.

Liberalerna stöder den här ändringsbudgeten, trots att vi är några som har oerhört svårt att komma över att man åsidosatte affärsmässigheten i processen. Det finns regelverk och principer för hur man ska göra de här affärerna. Det måste bli ett slut på upphandlingar som lämnar en dålig eftersmak. Där måste vi inom det offentliga Åland skärpa oss. Vi politiker som är involverade i styrelser, utskott och sammanhang har ett ansvar att se till att det sköts. Vi behöver redan på nästa möte ta vårt ansvar och det gäller alla politiska partier. Tack!

Tack, herr talman! En vän till mig brukar säga att när en människa säger att jag är absolut säker på att det här kommer att inträffa i framtiden, det är verkligen då som man ska dra till sig öronen. Då ska man fundera, är detta verkligen sant? Att någon är så bombsäker på någonting, men ingen kan vara så säker helt enkelt. Ledamoten stod här och sade, jag är bombsäker, om vi bryter det här och gör om det här, ja då försvinner resiliensmedlen. Vad har han för belägg för det? Jag har själv deltagit i finans- och näringsutskottets behandling av det här och jag har också suttit med i landskapsregeringen och vet ungefär hur dessa resiliensmedlen hanteras. Man begära uppskov. Bollen ligger nu hos Finland. Vad har ledamoten för belägg för att stå här och säga att han är helt säker på att det blir så här? Jag hoppas att det är kraftiga belägg, med tanke på hur kraftigt han uttryckte sig.

Tack, herr talman! Det var just det som jag sade. Hur kan ledamoten vara så säker på att vi tappar resiliensmedlen? Men ledamoten undvek att svara på frågan och fortsatte med annat. Men hur som helst, det är väl bara att gå tillbaka och titta på det här anförandet sedan så ser man bilden.

Österbottens system, när man jämför och ser hur mycket det kostade, så när vi hade den här presentationen så den som presenterade det var väldigt tydlig med att vi kan inte göra de här direkta översättningarna, bland annat för att Österbottens befolkning har 180 000 människor, medan vi har dryga 30 000 människor. En stor del av kostnaden för deras system är baserad på per capita, för det är så som de här bolagen tar betalt. Jag tycker att ledamoten gör sitt absolut bästa i sitt anförande för att förvilla debatten.

Tack ledamot Wikström. Då får jag nog skicka tillbaka den passningen om att förvilla. Att man skulle ta betalt per capita, det är nog för mig främmande. Det har jag inte hört under någon del av den här utskottsbehandlingen och det har jag inte heller stött på i något av de över 60 dokumenten som vi har haft.

Däremot så är det ju självklart så att när man ska utveckla de här systemen så finns det en viss grundkostnad för att göra det och då är det tyvärr åt andra hållet istället. Det spelar inte så stor roll om man gör det för få personer eller för många personer. Det finns en viss grundkostnad i det här som bara blir en kostnad och det är där som vi landar.

Dessa jämförelser som har gjorts, så det går inte att jämföra rätt av. Vi har specifika krav här på Åland som vi är stenhårda med och de har andra krav där uppe som de behöver ha tillgodosedda och därför går det inte att göra jämförelsen. Men hur som helst, det har gjorts en otrolig jämförelse om att det skulle blir så jättebilligt och det var det jag ville föra fram att det inte blir, kanske.

Tack, talman! Jag har fått höra att anledningen till stressen är resilienspengarna, vilket är helt korrekt. Det är också förra regeringens fel eftersom de valde att försöka få resilienspengar för det här. Det är också förra regeringens fel, har vi fått höra, att man gick vidare med en aktör trots att regeringen inte var delaktig i det beslutet. Man har också fått höra att det är förra regeringens tillsatta styrelse som borde ha förmedlat det här och de var inte heller delaktiga i beslutet. Vi har aldrig påstått att de inte kände till det, men vi har påstått att de inte var delaktiga i beslutet, vilket stämmer.

Jag funderar, hur länge ska ni fortsätta att skylla på den förra regeringen? Kommer det fortsätta under fyra år eller tänker ni byta fot någon gång och äga frågorna själva?

Det var mycket om förra regeringen här. Allt som uppfattas som att vi skyller på förra regeringen så tror jag inte att ska tas med på den listan. Men det är självklart att det finns någonting som har ärvts till den här regeringen. Tittar vi på styrelsen förra gången, så vi hade ju också representanter där, så inte säger vi heller att vi inte har något ansvar i det.

Däremot så har det förts fram att man inte visste någonting, att man inte kunde göra något och att man inte hade fått information om det. Detta har förts fram här i dag, jag omfattar den kritiken och den informationen borde rimligtvis ha kommit fram, för alla hade representation i styrelsen och då borde man ha fått den informationen.

När ska vi sluta? Ja, alltså när vi börjar föra fram egna saker och de debatteras här, då kommer vi förstås att göra det. Jag tänker mig att snart kommer någon form av budget som ska diskuteras och då kommer vi inte att skylla (… taltiden slut).

Tack, talman! Ledamot Ekström och jag är rörande överens om att grundarbetet som ÅHS har gjort i den här processen har lett till framgång. Vi har varit överens om det hela vägen fram. Det har lett både till en väldigt stor kunskap och till effektiviseringar inom verksamheten.

Men jag tycker att det är lite underligt när ledamot Ekström i sitt anförande till stor del berättade varför man inte borde bevilja dessa medel. Det som jag reagerade på var att ledamoten sade att det finns faktorer som tyder på att vi får lika eller högre anbud. Det var en nyhet för mig och jag har inte fått den här informationen tidigare. Är det så att regeringspartierna sitter på information som man inte har delgett oppositionen? Kan ledamoten redogöra för den här informationen så att vi också får ta del av det här?

När det gäller vad som händer om man avbryter upphandlingen och ska begära in nya anbud så finns det ju ingen människa som kan säga var den processen kommer att landa. Det enda vi vet är att det kommer att bli konsekvenser. Det som riskerar att ske är att konsekvensen kan bli att vi får anbud på samma nivå eller högre. Det har resonerats och diskuterats om att nu har man ju sett en ändringsbudget, man har sett en summa där och det är väl osannolikt att man skulle avvika väsentligt från den summan om man nu inte ändrar kraven väsentligt, att man ska ha mycket mindre system eller någonting sådant. Så det är väl en rimlig slutsats. Annars är det ju, som sagt, ingen som kan säga någonting om var de här eventuella anbuden skulle ligga om vi skulle välja att avbryta upphandlingen.

Tack, talman! Jag anser att det vore väldigt osannolikt att man skulle inkomma med högre anbud än en budget som lagtinget då skulle avslå. Då kan man ju ärligen inte förvänta sig att landskapet skulle anta en budget till en högre summa. Men vi tänker tydligen lite olika och det får man ha respekt för.

Vi har information om att en medlem från regeringspartierna har sagt att han innerst inne skulle vilja säga nej. Vilken känsla har ledamot Ekström innerst inne? Står han säker på sin grund i sin övertygelse att beviljande av den här budgeten är det bästa beslutet med hänsyn till ålänningarnas och Ålands ekonomis bästa?

En mycket bra fråga, jag tackar för den. Det är en fråga som vi förstås de senaste veckorna har jobbat väldigt mycket med. Man har läst väldigt mycket om hur det ska vara. Som jag sade i det här anförandet så finns det goda argument för båda utfall och det är en väldigt svår process att veta hur man ska göra. Men eftersom jag har sovit nu några nätter på det här och också funderat över vad konsekvenserna blir om vi skulle avbryta det här, för det var någonting som vi i utskottet tyvärr inte hann begrunda oss jättemycket i, så ser jag väl nog att det väger över för att vi borde fullfölja det här. Men är det rätt beslut? Det har jag väldigt svårt att svära på, det kan det vara men det vet vi om tio år.

Talman! Affärsmässigheten var ledamoten inne på. Man kan konstatera, precis som ledamoten själv sade, att det inte har funnits någon affärsmässighet överhuvudtaget. Ni sade också att om detta hade hänt på en bank, att man hade gått in till banken för att man vill låna pengar och samtidigt hade man sagt att man inte kommer att fråga någon annan bank om ett låneerbjudande, så ska man underförstått förstå att då kommer man att bli ganska duktigt lurad. Är det så man ska uppfatta det?

Ja, man kan åtminstone inte vara säker på att man inte blir det. Det var ungefär det jag ville säga med det. Man kan ju ha tur och det kanske också är en väldigt pålitlig bank som ger ett ärligt anbud direkt. Nu var det inte banksektorn som jag ville peka ut. Men i alla större frågor så vill man ha flera aktörer med. Det är liksom så naturligt så att man tar det för givet helt enkelt, och gör man inte det så förstår vi alla att det är svårt att bedöma kvaliteten och nivån på det budet som man har fått.

Tack, talman! Jag kan ju fortsätta på den här anekdoten eller tanken. När det gäller huruvida man har fått ett alltför dyrt lån på halsen så är det en otroligt enkel sak att kontrollera upp i efterhand. Medan det vi nu håller på med kommer att vara jättesvårt i efterhand att kontrollera. Då kan man fundera, i det här fallet har man möjlighet att ta överdrivet mycket betalt eftersom man vet att här sitter den här kunden som inte har en aning om vad någonting kostar. Kan man tänka sig att det till och med blir värre än i bankvärlden, som ju är en statligt övervakad verksamhet som kräver tillstånd?

Det är en fråga som är egentligen helt omöjlig att svara på. Det är självklart så att när man ska ge sig in på en sådan här upphandling och man inte egentligen riktigt vet hur marknaden ser ut så är det självklart att det är en förutsättning att man pratar med flera aktörer. Det är väldigt självklart. Annars så har man svårt att bedöma det här.

Man kan också säga att får man inte det så behöver det åtgärdas ganska omgående. Det blir inte heller speciellt affärsmässigt att diskutera i tre år och sen plötsligt börja begära att göra om processen. Många har gått vidare och man är inte säker på att de som var med i diskussionen från början är kvar, så att säga och det är mycket som händer. Så jag tycker att det är också en aspekt av det här, tidsaspekten och man måste ta den i beaktande i det här fallet också. Självklart håller jag med om att det borde ha varit fler aktörer med från början. Det är tydligt.

Talman! Tidigare i veckan så var jag på Färöarna på Nordiska rådets session och diskuterade lite grann vårdinformationssystem och upphandlingar. De lyfte inte speciellt mycket på ögonbryn när jag sade att det har varit problem och stora diskussioner kring att det blir så dyrt och att det har legat i Marknadsdomstolen. Men så är det ju, det får man bara räkna med, sades det där, och att detta är någonting som pågår överallt i Sverige, i Norge och i Danmark. Det är så här. För det handlar om så mycket pengar så att alla vill bevaka sina intressen. Jag gissar att ni också haft de diskussionerna i utskottet.

Ja, alltså det är klart att utskottet har erfarit att det inte är ovanligt att sådana här processer hamnar i Marknadsdomstolen och att man tar tillfället i akt att överklaga. Man vill ju förstås hävda sin rätt, det är så mycket pengar så att det nästan ska man göra ur ett affärsmässigt perspektiv. Till den delen så har det absolut varit de diskussionerna, att det kan vara på det sättet.

Talman! När vi lyssnar in diskussionerna här så tycker jag att ledamoten ändå försöker få en balans i det här.

Man kan inte bara begära en offert om det handlar om offentlig upphandling, utan det finns ju väldigt strikta regler och regelverk över hur en offentlig upphandling går till. Den här upphandlingen har provats i Marknadsdomstolen och man har konstaterat att det har inte begåtts några fel.

Sedan kan jag hålla med om att det är klart att det hade varit underbart om vi hade haft flera olika företag när ÅHS valde KPG. Man visste inte vad som fanns på marknaden, man visste sina behov, men man behövde liksom omvandla det till krav och det gjorde man ju under hela den här processen. Så man har ju verkligen försökt. KPG är konkurrens präglad dialog.

Jag vill till viss del bara korrigera lite. När det gäller den här processen i Marknadsdomstolen så var det inte en prövning av hela upphandlingen utan det var en prövning av ett bolags möjligheter att kunna komplettera i efterhand. Det var ju det som också ÅHS fick rätt i, de fick inte komplettera för att de uppfyllde inte kraven från början. Det var egentligen det som har prövats. Marknadsdomstolen har ju inte tittat generellt på upphandlingen och gått igenom den som sådan. Men det här var ju det enda som fördes dit av de här avslagen som kom.

Men i övrigt så håller jag med om att det finns en god grund här. Man har jobbat väldigt hårt inom organisationen med det här och planerat det här projektet väldigt bra. Så det arbetet känner jag mig väldigt trygg i faktiskt.

Talman! Det står inom all rimligt tvivel att vi behandlar ett mycket svårt ärende. Vi kan också konstatera att det finns åsikter och direkta spekulationer som inte kommer att få svar oberoende vilken väg vi skulle gå. Det har varit en mycket och viktig debatt i media och på sociala medier. Jag vill understryka att det har också förekommit direkta osakligheter och grova övertramp mot tjänstemän. Det gör mig mycket beklämd och det är en sak som definitivt inte höjer vår attraktionskraft och jag vet att unga ålänningar i diasporan verkligen funderar om man vill flytta hem. Jag vill uppmana oss politiker, oss alla, till besinning och ta ansvar i debatten. Det finns människor bakom spetsiga formuleringar och hårda rubriker.

Talman! Som många andra har jag försökt väga för och emot och försökt sammanfatta ärendet med de fakta jag fått från olika aktörer och i olika sammanhang. Varken Liberalerna eller Socialdemokrater har varit med i landskapsregeringen förra perioden där frågan varit upp för flera överläggningar. Det är precis som minister Gunell sade, vi har i slutskedet ärvt frågan utan att ha varit med när de avgörande besluten tagits kring upphandling och resiliensmedel. Resiliensmedlen var aldrig upp för diskussion i lagtinget, det är värt att påminna om det också.

Det var uppenbarligen så att man gjorde stora missbedömningar när man begärde de ursprungliga fullmakterna på kostnaderna. Det är väl också en av kärnpunkterna. Man gjorde missbedömningar kring kostnaderna. Skulle inte kostnaderna ha rusat så skulle vi inte ha den här diskussionen och mer eller mindre experter kring olika system, diskussionen om hedgefonder och implementering med mera. De initiala kostnaderna var felbedömda.

Upphandlingen. Det är ofrånkomligen så att initialt gjordes felbedömningar som resulterade i att det endast fanns en anbudsgivare. Det har penetrerats omfattande och flera gånger här i salen. Det finns en samstämmighet från landskapsförvaltningen, andra myndigheter och finans- och näringsutskottet kring det. Samtidigt ger en omvärldsanalys vid handen hur svårt, dyrt och komplicerat det är att upphandla vårdinformationssystem.

Det här är egentligen en fråga för Nordiska rådet, för det nordiska samarbetet. Digitala system, digitalisering är den nya infrastrukturen. Här står de olika länderna, vare sig vi pratar om Sverige, Finland, Färöarna eller Åland, sig slätt mot IT-jättarna. Det behövs politisk samling. Vi behöver veta vad vi gör, hur vi upphandlar och hur systemen ska se ut. Här tycker jag att Åland ska ta ett initiativ på nordisk nivå.

Jag delar också den tidigare uppfattning som den obundna gruppen har kommit med kring implementering. Nu har vi upphandling, men implementering en blir också en mycket komplicerad och svår sak och det behöver vi vara medvetna om som politiker. En implementering skulle också ha blivit komplicerad och svår oberoende av vilket vårdinformationssystem vi skulle ha haft.

Kostnaden. Är den orimlig? ÅDA har gjort en bedömning att det är den inte och det har även tagits informella kontakter från svenska sidan som gör samma bedömning. Det är tyvärr inte orimliga kostnader med tanke på det digitala kliv vi ska ta. Bedömningarna ger vid handen att möjligtvis kunde man ha fått ned en del av implementeringskostnaderna. Vårt system idag är kraftig föråldrat och motsvarar på inget sätt en modern hälso- och sjukvård. Det är endast Åland som använder systemet för specialsjukvård. På rikssidan tog man ett digitalt språng runt 2007-2008, vilket vi fick höra under det öppna hörandet. Det gjorde inte Åland och därför har vi också en stor kostnad.

Det systemet vi har idag och den patientinformation som finns i det måste migreras manuellt till det nya systemet. Man måste knacka in informationen för hand, så långt efter är vi. Det fördyrar så klart också. Alla gränssnitt måste vara på svenska, vi har egen lagstiftning och egna system. Det blir en riskanalys som ger vid handen att det kan bli något billigare men också dyrare samt att vi kan riskera att inte få anbud alls vid en ny upphandling. Vad gör vi då? Vem är villig att ta det politiska ansvaret? Vi vet inte, vi kan spekulera och vi kan tro åt det ena hållet eller åt det andra hållet. Men vad gör vi om vi inte får fler anbud? Det är en viktig del i min riskkalkylering.

Ska vi bryta? De analyser som gjorts inom förvaltningen, men också av andra externa myndigheter, konstaterar tydligt att upphandlingen gick på vils, men de anser också och rekommenderar att inte avbryta.

En ny upphandling tar enligt uppgift som absolut bäst två år, men sannolikt runt fem år. Det finns fortfarande en möjlighet att erhålla resiliensmedlen. Och med en försenad upphandling så blir de flesta utvecklingsprojekt inom ÅHS kraftigt skjutna på framtiden.

Dessutom är det gamla systemet inte säkerhetsklassat. Det finns risk för läckage. Det är en mycket svår del att ta politiskt ansvar över när man känner till det. Vi riskerar att patientuppgifter kan läcka. Vem ska ta det politiska ansvaret? Det blir landskapsregeringen. Skulle det hända, om vi skjuter allt på framtiden, så är jag helt övertygad om att den politiska landskapsregeringen får gå hem med omedelbar verkan.

Nyttan. Det är så klart stor och stor administrativ nytta, det har också flera påpekat här, fakturering, statistik, högkostnadsskydd med mera. Men också direkt vårdnytta med utbildning av ny personal, läkemedelsordinationer på inneliggande patienter, vidare remittering, tillgång till THL, Kanta och också, det som finns i regeringsprogrammet, en åländsk strategi för e-hälsa som en del av framtiden.

Det är ju inte så heller att vi pratar om att spara och effektivisera personal. Om man ser sanningen i vitögat när det gäller vård och omsorg så är det snarare på den sidan att vi inte har folk mera. Det är också en del i hela digitaliseringsbiten. Det pratar man om i hela Norden. Det pratar man om i Europa. Det pratar man också om inom WHO. Vi måste digitalisera vården. Det betyder inte att man ska frångå den mänskliga kontakten och kontakt med läkare och vårdpersonal.

Ett nytt vårdinformationssystem är en reell möjlighet till både effektivering och utveckling. Det var mässa i helgen och det var några politiska partier som var på plats. Det var vårdpersonal sköterskor som sade; "vi vill ha det här nya systemet, vi behöver det."

När man tar emot en mamma på BB till exempel så måste man skriva in samma uppgifter på fem ställen. Exakt samma uppgifter på fem ställen.

Det framförs någon form av skräckpropaganda att nu ska 15, 60, 80 sjuksköterskor avskedas. Det är ju inte rimligt att säga sådant i den här salen. Det är klart att vi inte ska avskeda 15, 60, 80 sjuksköterskor. Men vi behöver effektivera vården också. Är det ingen här i salen som tror här på att man kan effektivera vården och göra den bättre? Det tror jag. Jag är gammal sjuksköterska. Min andra kollega, en gammal sjuksköterska och barnmorska, sade att om man pratar om 700 000 euro så innebär det kraftiga inbesparingar 50, 60 upp till 80 sjuksköterskor. Men vad innebär 4,6 miljoner? Hur många sjuksköterskor är det?

Det framförs också att VIS anskaffas på bekostnad av vården. Det tycker jag heller inte är ett sant argument. Ett vårdinformationssystem är en viktig del av framtidens vård. Tack!

Tack för ordet. Jag tänkte inte öppna munnen i det här ärendet, för jag tror inte att denna debatt som vi för denna dag - eventuellt på måndag om jag ser på talarlistan - kommer att föra det här så mycket framåt. Jag beklagar förstås att det är enbart de som satt med i finans- och näringsutskottets möten som har tillräcklig kännedom om det här. De har också tillgång till sådant som inte kan nå offentligheten.

Jag reagerade lite att lantrådet sade att resilienspengarna inte skulle ha varit via lagtinget. Jag vill påminna lantrådet om att det var ett meddelande till lagtinget 2021, jag kommer väl ihåg det. Sedan har det kommunicerats i tilläggsbudget nr 3/2021 då kommunicerades det mera precist hur pengarna skulle användas. Sedan i samband med budgetarna varje år har samma pengar budgeterats om för att komma ut i verksamheten.

Talman! Det är helt sant. Vi vet alla om de här resilienspengarna, men faktum var att tidigare landskapsregering bestämde sig hur man skulle ansöka om resilienspengarna några dagar före jul. Man fattade beslutet utan att det först var via lagtinget. Jag vet det mycket väl och kommer ihåg det mycket väl eftersom Liberalerna i efterhand inlämnade synpunkter till landskapsregeringen kring resilienspengarna. Man fattade beslut före det var till lagtinget, men sen har ju alla varit medvetna om resilienspengarna.

Det stämmer att brådskan att kommunicera det här mot Helsingfors och finansminister gjorde att landskapsregeringen måste snabbt komma ut på banan. Men i det skedet talade man om 12,4 miljoner som Åland skulle få, vi vet att det bantades ner till ungefär 10,4 några månader senare. Det som vi hade med preliminärt på bordet var ju ett tiotal olika områden som man tittade på. Så det var ju en process som utmynnade i de här tre slutliga områdena.

Vad gäller den här frågan i stort så tycker jag att såväl utskottsordförande John Holmberg i radiointervjun uttryckte den ambivalens som präglar de flesta av oss och också det anförande vi hörde idag av ledamoten i utskottet, Anders Ekström. Det är en otrolig ambivalens. Jag har aldrig tidigare upplevt en fråga där man faktiskt inte vet vart och i vilken riktning vi ska gå. Jag beklagar att den tidspress som fått styra det här gör att vi inte riktigt har klart för oss vad vi kommer att besluta.

Talman! Jag hoppas också att min ambivalens framgick. Men jag försökte också redogöra för varför jag tycker att vi behöver gå vidare, alltså den informationen som jag har. Jag tänker inte heller på det viset kritisera den förra landskapsregeringen, för så är det. Ibland blir det väldigt, väldigt bråttom och det beror inte på en själv utan man måste anpassa sig efter realiteter.

Landskapsregeringen gjorde ett bra val i sina resilienspengar. Ett annat stort val var den havsbaserade vindkraften. Jag tänker inte kritisera det för jag är väl medveten om att ibland blir det bråttom och då ser det ut som det gör.

Tack, herr talman! Det är bra att lantrådet försvarar VIS-projektet och fokuserar på att försvara varför vi ska göra det här. Ett sådant anförande är det första i sitt slag här idag som fokuserar enbart på de bitarna. Det är tacknämligt.

Lite svårt är det att faktiskt köpa det här. Man säger att man har haft hemliga kontakter till våra närregioner som säger att det här är billigt, trots att vi i utskottet vet att det här är väldigt svårt att bedöma. Det blir inte särskilt trovärdigt när man säger på det viset.

Hur som helst, de här pengarna som man ska spara är 3 miljoner euro. ÅHS har själva har gjort en bedömning på hur mycket man kan spara på det här och det är tyvärr är hemligstämplat nu, så vi kan inte diskutera det. Säkerligen vet lantrådet mycket väl om hur mycket pengar som ÅHS beräknas kunna spara på det här projektet och det är inte 3 miljoner euro.

Jag tycker att ledamot Wikström ska sluta lägga ord i munnen på med debattanterna. Sluta med det! Det är genuint osympatiskt. Jag har redogjort för varför jag har hamnat i den slutsatsen att vi behöver gå vidare, ingenting annat. Jag har inte försvarat, jag har inte förklarat. Jag har redogjort för mina slutsatser. Jag tycker att tonen till största delen har varit respektfull. Men jag har det yttersta ansvaret, om det är så att det gamla systemet börja läcka. Det är mitt yttersta ansvar. Patientsäkerheten är en väldigt viktig och central del för mig.

Herr talman! Visst är det så att de frågorna är viktiga, men ekonomin är också viktig. 3 miljoner euro är 3 miljoner euro som ÅHS på något sätt ska hitta pengar till. Vi har inte fått ett enda besked var de ska komma ifrån. Det är helt obegripligt att förstå att det ska gå att spara dessa pengar utan att säga upp personal. De här uppskattningarna om sjuksköterskor och hur många, det är baserat på att en sjuksköterska kostar 50 000 euro i året, sedan kan man räkna ut det här. Var ska de här pengarna annars tas ifrån? Man ska genomföra det största projektet i Ålands historia som vi pratar om och ÅHS ska finansiera alltihopa. Var ska det tas ifrån? Vi har knappt diskuterat detta här idag, men det är mycket betydelsefullt. Det enda som man hör är att det här ska sparas på administrativa kostnader. Det finns ingen som tror på det.

Talman! När det gäller ÅHS och det finanspolitiska ramverket så lär vi får diskutera det väldigt ingående och nogsamt. Jag tror och jag hoppas att vi ska kunna diskutera de grova penseldragen inom ÅHS och vården. Det är min stora ambition.

Jag har också jobbat på golvet. Jag tror absolut att det går att göra saker på ÅHS på ett helt annat sätt idag än vad man gör idag, det är jag helt övertygad om.

Talman! Lantrådet Sjögren, om vi leker med hypotesen att göra en ny upphandling. Det är ju så att Österbottens välfärdsområde, Satakunta, välfärdsområde och Egentliga Finlands välfärdsområde, de har inte gjort upphandlingen själva utan de har använt ett företag som heter 2M-IT. Jag har fått uppgifter att upphandlingarna tog 6 till 9 månader, vilket för övrigt den från Österbotten är bekräftad i det öppna hörandet.

Beskrivningen att det skulle ta en väldigt, väldigt lång tid och beskrivningen att man alltid hamnar i Marknadsdomstolen är kanske inte riktigt sann. 2M-IT kan man ju inte riktigt lita på, det är ju också ett företag med egna bevekelsegrunder. Men den här otroligt nattsvarta bilden om en ny upphandling är möjlig, den tycker jag nog att man kan lite ifrågasätta.

Talman! Jag tyckte överhuvudtaget inte alls att det var någon nattsvart bild över hur upphandlingstiden eventuellt kunde se ut. Jag måste ju förlita mig på vad Ålands välfärdsområde säger. De bedömningar man gör är att en ny upphandling tar två till fem-sex år. Det måste jag lita på. Det säger man på Ålands välfärdsområde.

Åland är kanske inte ett välfärdsområde. Enligt IT-direktör i Österbotten och i Egentliga Finland så orsaken till att man har anlitat det här företaget är att en sådan här upphandling är så otroligt komplex. Det kan gå väldigt lätt fel. Det här företaget är specialiserat på det. Så de valde att inte göra upphandlingen själva.

Det har tagit så väldigt lång tid på Åland. Nu är jag inte insatt i tidigare upphandlingar, men i debatten på sociala medier anges ju ett antal upphandlingar som slutade illa. Det vågar jag inte uttala mig om.

Men återigen, detta att vi har inget val, vi måste göra det och alla inser att resilienspengarna kanske inte funkar, men jag tycker i alla fall att man borde undersöka möjligheterna (… taltiden slut).

Talman! Absolut, vi har ju ett val. Jag försökte redogöra för varför jag väljer att vi ska gå vidare eller varför jag tror att det är bäst. Alla de här frågeställningarna och spekulationerna som finns så får vi aldrig svar på.

Jag satt Ålands välfärdsområde inom citationstecken. Det är ju på det viset att inte har ju ÅHS heller varit ensamma i den här upphandlingen. Det framkom ju också att man har anlitat juridisk expertis för ganska rundliga summor. Så inte har ÅHS varit ensamma och upphandlat sitt system. Det jag däremot ser nu är att man borde ju ha tagit hjälp av finansavdelningen och upphandlingsenheten på landskapsförvaltningen. Men ingalunda har ÅHS gjort det helt själv, utan man har ju anlitat stor juridisk kompetens.

Tack, talman! Det stämmer att det var väldigt bråttom med den här processen kring resiliensmedlen. Jag gick lite tillbaka och tittade i dokumentationen här. Det var ju faktiskt på det viset att det var ingen som tog kontakt med oss utan det var en slump att landskapsregeringen fick reda på att det här fanns och skickade ett brev till statsrådet som kunde bekräfta att det hade skett ett misstag och att vi hade rätt till dessa pengar, i det fallet var det då 12,6 miljoner.

Det är helt sant som lantrådet sade. Ett meddelande lämnades till lagtinget den 14 september. Fatalietiden var den 15 januari när det skulle vara inskickat eftersom EU krävde att det var en nations gemensamma som skulle gå in. Det är nog helt rätt och riktigt att Liberalerna som oppositionsparti gav sina kommentarer i ett något senare skede, men att det nog ändå var förankrat här. När jag tittade igenom talmanuset från den tiden så fanns det nog ett stöd både från liberalt håll och också från Socialdemokraterna.

Talman! Det fanns det säkert, men jag tycker ju att det är lite märkligt, eftersom vi har pratat om de här resilienspengarna i upprepande budgetdiskussioner, att man inte har kommit längre med kommunerna. Det är ju det som blir en sådan här brådska nu då. Vi ska göra vad vi kan för att komma vidare. Jag uppfattar också de signaler som jag har fått - jag har inte pratat med kommunrepresentanter själv - att man är på spår nu och ser att det finns en lösning. Dessutom har finansministern också tagit ett ansvar och har en dialog med finansministeriet.

Talman! Man bevekelsegrund, till skillnad från lantrådets, är att jag tror inte att vi kommer att komma åt de här resiliensmedlen helt enkelt. Jag tror inte att vi har hunnit så långt i processen så att vi har möjlighet att ta resiliensmedlen till vara. Det kan vi bara beklaga allihop. Min bevekelsegrund, till skillnad från lantrådets, är att jag tror att den här processen behöver göras om. Men jag håller med om att det här är inget lätt beslut. Jag vet att finans- och näringsutskottet arbetar väldigt intensivt med det och jag kan bara beklaga att jag själv inte har haft möjlighet att vara del i utskottets arbete.

Talman! Men jo, man kan tro där också. Min uppfattning är den att vi måste försöka. Vi måste försöka få de där resilienspengarna ändå. Det är 4,6 miljoner. Det är väldigt mycket pengar. Så jag tycker absolut, och det är hela landskapsregeringen inne och majoritet också, att vi måste försöka få på de där medlen. Som sagt var, det finns en ljusning kring det också, eller det verkar lite ljusare. Vi ska göra ett ärligt och uppriktigt försök.

Talman! Tack lantrådet för att ni lyfte upp patientsäkerhetsperspektivet. Vi har en revision från 2013 som redan dömer ut systemet. Vi har haft intrång i det. Vi kan inte leva på det sättet nu.

Vi har dessutom den här EU-förordningen som, enligt information ifrån Bryssel, kommer att antas precis när som helst. När den antas så har vi tolv månader på oss att implementera den på Åland och vi behöver all lagstiftning på plats. Men vi måste också ha ett system som klarar av det som den här EU-förordningen kräver av Åland. Det finns verkligen många saker som talar för att vi kan inte sitta och vänta.

Talman! Det är min uppfattning också, analysen kring upphandlingen och kring att vi ska bryta kostnader.

Men en alldeles väsentlig sak gäller patientsäkerheten och informationen. Det finns väl knappt någon information för en enskild människa som ska hållas konfidentiellt om vad man har för kontakter med vården. Det är liksom kärnan i det, och det fördyrar också systemen. Det måste vara en otrolig IT-säkerhet också i hela systemet.

Talman! När vi kommer in på kommunerna och att det har tagit så länge att få med dem på tåget, så är jag den första att hålla med om det. Vi har från den tidigare landskapsregeringen försökt skjuta till medel. Man anställde projektledare som nu tillsammans med ÅDA:s relativt nya VD har gjort ett fantastiskt jobb och fått kommunerna med på det här tåget nu. Jag tror att det är helt möjligt att detta fortfarande går att få i hamn. Det var trögt i början att få kommunerna att förstå vad de hade för nytta. Den nya ledningen på ÅDA har verkligen, tillsammans med projektanställd personal, fått kommunerna att förstå hur viktigt det är att de är med i det här systemet. Det är klart att det är lättare att få kommunerna med på tåget om man betalar för dem och att de slipper betala själv. Det kanske är en liten kostnad att betala, den licensen, för att kunna få 4,8 miljoner.

Talman! Nej, det skulle vara ett enormt steg framåt också att få alla de här systemen ihop. Om man tar det ur ett individperspektiv så måste man förhålla sig till ÅHS, man kanske måste förhålla sig till kommunen och till KST. Det är också en del av myntet, hur ineffektivt det är och hur man kan få felbehandlingar och fel ordinationer och det är en mycket viktig sak. Jag tycker att det var ett bra exempel - ledamoten mera kunskap än vad jag har - att det är många som jobbar på det här nu, som ser nyttan av att få fungerande system och att ta digitala språng framåt. All erkänsla till ÅDA som gör ett arbete som inte alltid syns.

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Det är sjukvården vi rör oss inom och det blir lite roligare att lyssna på det hela också ifall man lite på något vis försöker ta bort allvaret här. Vi kan ju konstatera att operationen var lyckad, men patienten dog. Det är ju det som har hänt här.

En formellt korrekt upphandling har genomförts, men affärsmässigheten uteblev, vilket också till exempel ledamoten Ekström konstaterade här tidigare och många före mig, i princip de flesta.

Man kunde ju lika gärna låtit bli upphandlingen helt och hållet. Det hade ju varit det absolut bästa i detta fall. Man hade kunna gå direkt till en aktör, då hade vi sluppit alla de så kallade nedlagda bortkastade pengarna. Jag är inte helt säker på om det finns ett exakt svenskt uttryck, men på engelska talar man om sunk cost, alltså en kostnad som är så att säga gone, gjord. Det finns också hypoteser om sunk costs. Det här begreppet när man har lagt ner väldigt mycket pengar - detta gäller både i vanliga livet, i affärslivet och hela tiden - då är man obenägen att ändra sig fastän man ser att den inslagna vägen inte kommer att medföra det som man hade hoppats att de nedlagda kostnaderna skulle ha skapat. Det är den så kallade sunk cost hypotesen. Det här är varken proffsigt eller affärsmässigt gjort.

En annan sak, om man använder olika ordlekar och uttryck här, en gång är ingen gång men två gånger är en vana. Det här är andra gången vi ser de här organisationerna göra upphandlingar som lämnar övrigt att önska. Vi hade LPA upphandlingen. Så sent som 2024 kunde vi läsa hur revisionen kritiserade att ÅHS måste hålla koll på de tillfälligt anställdas timmar för hand, alltså med papper och penna eller något liknande system och i varje fall inte med hjälp av det datasystem man påstod sig ha upphandlat redan 2016, men som man än idag inte har.

Det här med upphandlingar och den här organisationen så spåren förskräcker. Det har talats om att vi får inte kritisera tjänstemännen eller att vi får inte göra det ena eller det andra. Det är nu så att man måste kunna kalla saker vid deras rätta ting, man måste kunna konstatera när någonting har gått fel och det har vi gjort många här i dag. Inte minst ger jag en eloge till ledamoten Mogens Lindén som har gjort ett bra arbete och som har fått helt missriktad och direkt felaktig kritik för det.

Vi som lagtingsledamöter, oavsett om vi ingår i en regeringskoalition som vi stöder mer eller mindre eller om vi ingår i oppositionen, så har rätt att precis som vilken medborgare som helst börja söka information och sedan också dela med oss av den informationen som är fullt offentlig. Detta kallas politiskt arbete. Det ska inte begränsas av att man ingår i någon form av regeringssamarbete eller liknande eller att man sitter i ett parlament. Det är sin sak om tjänstemän eller regeringsledamöter, som har någonting på allvar med det här ärendet att göra, börjar blanda sig i upphandlingen på ett sätt som förändrar förutsättningarna. Det är en helt annan situation som ledamoten Mogens Lindén aldrig har befunnit sig i. Det ska vi komma ihåg.

Vi ska inte bli rädda. Jag också mycket skeptisk över den här så kallade hemligstämplingen av rapporten av landskapsrevisionen. Det är mycket riktigt, som lagtingsledamot Thörnroos konstaterade, att rapporten har ju varit i tidningen. Så hur hemlig är den då? Det är magstarkt att man sen ska stå och ha munkavle för olika hemligstämplingar som i praktiken inte har fungerat. Att på något vis få munkavle och inte kunna säga precis allt med hänvisning till sådant, det är ju fullständigt felaktigt.

När det gäller resiliensmedlen så tror vi att det ännu finns tid. Mycket pekar på att tiden att göra en ny upphandling och den informationen som vår egen upphandlande organisation har givit så är fullständigt felaktig.

Med de orden så kommer jag också snabbt in på Marknadsdomstolens process som inleddes i maj 2021 och avslutades i maj 2022. Det tog ett år. Att på något vis säga att det ska vara någon form av standardförfarande att vi kommer upp i flera år för att genomföra en sådan här upphandling, det motsägs ju fullständigt av de verkliga förhållandena, som inte är särskilt svåra att kontrollera och som t.ex. Mogens Lindén har kontrollerat. Vi har också direkt fått höra det med egna öron i samband med det öppnat hörandet.

Olika skrämseltaktik, sunk cost hypotesen och det falska påståendet att nu är det kört, nu kommer vi inte vidare och nu har vi gått för långt, det är helt felaktigt.

Vi måste hitta någon form av principer som vi lever enligt. En princip är att när det handlar om väldigt mycket pengar så måste vi enligt lagen upphandla. Varför måste vi det enligt lagen? Det är ju inte bara för att lagen säger så, det är också för att det ligger i vårt intresse. Det gäller affärsmässigheten och konkurrensutsättningen och misslyckas vi med detta så måste vi avbryta upphandlingen.

Sedan har det kastats mycket skräp fram och tillbaka och i princip lät det ett tag här som om Obunden Samling ensam hade styrt den förra regeringen. Det vi ska komma ihåg är att den här upphandlingen uppskattades från början till 22 miljoner euro. Den siffran har man ju knappast bara tagit ur rockärmen och hittat på, utan det har gjorts någon form av marknadsundersökning. Den situationen förändrades inte när man uteslöt det sista bolaget, som för övrigt är - och det återkommer jag till - ett bolag med 24 000 anställda med huvudkontor i Esbo, ett finskt bolag. När man uteslöt dem så kunde man ännu inte säga att 22 miljoner inte skulle hålla och inte heller när Marknadsdomstolen ett år senare var klara visste man det. Man kunde antagligen nog ha börjat fiska fram den informationen, det talar mycket för det. Man visste att nu har vi hamnat i en situation där vi bara har en kvar. Kommer det här att påverka priset? De flesta som har varit med i en affärsförhandling inser, oj nu sitter vi lite jobbigt till här för vi har bara en som bjuder. Då kunde man ha börjat fundera på om vi ska avbryta det här eller så hör vi var budet kommer att hamna.

Men det här beskedet har för mig oförklarliga omständigheter. Jag har inte fått någon form av klarhet. Varför tog det ända från maj 2022 till januari 2024 att få det här beskedet att det kommer att bli jättemycket dyrare? Det går från 22 miljoner och beroende på vilken tidsperiod vi använder så blir det väl till 45 eller 80 miljoner beroende på hur vi nu räknar det här och hur vi nuvärdes beräknar de här tio eller kanske i värsta fall 18 år långa kostnaderna. Det är helt för mig en gåta och innesluten i ett frågetecken eller vad man säger. Varför tog det från maj 2022 till januari 2024 att få det här klart för sig? Det var ju då som det gick upp för alla vad otroligt dåligt att man inte förstod redan i maj 2021 när man tänkte utesluta den sista eller annars i maj 2022 när Marknadsdomstolen sade att det var okej att utesluta, att man inte redan då insåg att det här kommer inte att gå bra.

Nu är vi där vi är. Jag tänker inte gå in och säga att det är någon styrelse hit eller någon enskild styrelseledamot som har haft en jätte inverkan på det här eller ett enskilt parti. Jag kan väl konstatera att den som pekar finger så det vanliga är ofta att det pekar tre tillbaka minst.

När man sitter i regeringen med andra som helt uppenbart har varit med och fattat de här besluten så borde man ju fundera på att kanske väga sina ord lite mera på guldvåg. Jag tänker närmast på att någon minister här har uttalat sig oförsiktigt, i min värld i varje fall.

En annan sak. När man läser finansutskottets betänkande så får jag samma känsla som när man någon gång har gjort det misstaget att när det kommer en dom från hovrätten så börjar man läsa den från slutet för man vill veta hur det gick. Det är tre i hovrätten och så läser man den avvikande meningen som säger att man har vunnit. Sedan visar det sig att man har förlorat för det var två andra som tyckte annorlunda. Det är lite samma känsla som man fick när man läste finansutskottets betänkande. När man läser argumenten och resonemangen så borde det ju sluta med att vi inte kommer att godta den här ändringsbudgeten. Men som någon annan här tidigare har sagt, men kanske inte med samma ord, så godkänner man ju nu trots att man egentligen säger att man inte vill godkänna det. Det är besvärligt.

Många säger att nog är det ju märkligt att vi kan flyga till månen, men vi kan inte fixa en upphandling. Men då ska vi komma ihåg att det är inte samma människor som gör det. De är olika. Tack för det, talman!

Tack, talman! Tack ledamot Måtar! Den framgångsrika juristen Robin Sharma lär ha sagt att förändring är svår i början, rörig i mitten och vacker i slutet. Jag skulle nog säga att vi befinner oss någonstans just nu mellan den svåra starten och den röriga mitten. Men givetvis, det vackra slutet är det som vi strävar efter. Min fråga blir då: Ska vi stanna av all utveckling och igen förskjuta den här svåra starten till en ny regering i slutet på 2027? Det här blir den faktiska konsekvensen eller högst sannolika konsekvensen med en ny upphandlingsprocess. Ska vi acceptera att fastna i en konstant svår start och aldrig avsluta?

Minister Zekaj, jag säger nog rakt ut att vi ska avbryta det här. Det ska göras en ny upphandling. Det kommer att gå helt bra, det har gjorts på andra ställen och nu bör vi göra det här. Vi ska enligt lag upphandla. Syftet med den lagen är att det ska bli en verklig konkurrensutsättning. När vi har misslyckats med det så har vi misslyckats med upphandlingen och då måste vi göra om den. Det är väldigt enkelt.

Tack, talman! Jag skulle vilja säga några ord om upphandlingen som vi är inne i och vad VIS innebär. Det är ju inte bara en teknisk uppgradering. Det är också ett stort digitalt kliv som har nämnts här idag, men också en transformation av hur vi levererar vård, hur vi hanterar patientinformation och hur vi möjliggör en mer sammanhängande och effektiv vårdprocess. Då undrar jag ledamot Måtar, vad vill Obunden Samling egentligen med digitaliseringen på Åland annat än att starta om? Hur många omstarter har vi råd med?

Vi har ju startat på väldigt få områden, så jag vet inte hur många omstarter vi har råd med. Det har jag ingen uppfattning om.

Jag kan bara konstatera, med hänvisning till citatet som ni minister Zekaj angav, att det är lite samma som med hästar. De är farliga fram och bak och de är obekväma på mitten, men ändå rider vi. Jag tror att vi kommer att få det här att funka så att säga. Det är inte det som det handlar om. Nu handlar det om att vi ska göra en upphandling. En så här stor offentlig institution som är den största upphandlingen någonsin i vår historia, så vi ska göra upphandlingen så att det blir konkurrensutsättning, annars om det inte har skett så har det gått fel till. Då gör vi om det.

Talman! Tack vicetalman Måtar för anförandet. Jag har ju förstås en något avvikande åsikt på många punkter, men det som fick mig att ta replik handlar om två oväntade punkter där jag instämmer i Måtars anförande.

Det förstnämnda är informationsflödet. Givetvis är det viktigt att det är starkt och också därför är det olyckligt att oppositionen är utesluten från ÅHS-styrelse. Det gemensamma deltagandet och ansvarstagandet för vården kan inte kompenseras med ett deskriptivt ÅHS-meddelande som kommer hit till lagtinget där vi sen pratar om vad ÅHS gör och så fortsätter ÅHS att göra det man gör. Hur resonerar ledamoten Måtar om den viktiga förankringen?

Tack, talman! Ja, ledamot Valve, där har vi nog samma uppfattning, nog hade det varit klokt att ha flera med i ÅHS. Sen måste jag väl ärligt talat säga att dessa argument "ni har ju haft en ledamot i styrelsen, ni har ju det och ni har ju det" men de flesta som vet hur saker och ting sist och slutligen går till så är det ibland tillfälligheter som gör att saker och ting går rätt eller fel. Men om vi nu ändå har någon form av rutiner som gör att alla har möjlighet att vara med och alla har möjlighet att få information så då går det ju i allmänhet bättre.

Det sistnämnda är det lätt att instämma i.

Den andra punkten där jag instämmer i så stör det också mig att landskapsrevisionens rapport är icke offentlig. Då jag fick innehållet meddelat så var via e-post med förvaltningschefen som avsändare, med diverse hänvisningar till olika paragrafer om i vilken utsträckning informationen får användas. Det stör mig, men för mig är respekten för lag också en fråga om respekt för ämbetet. Hur ska vi kunna förutsätta att befolkningen följer våra lagar om vi inte själva gör det?

Tack, talman! Ja, vi har samma åsikter, ledamot Valve, om hemlig stämplingen. Det är klart att är det en giltig hemlig stämpling, ett giltigt sekretessbeslut så ska det följas tills något annat beslut har fattats. Frågan är bara vem som egentligen äger ärendet och vem som kan fatta beslut om sekretess? Behandlingen i ett utskott är i allmänhet sekretessbelagt till stora delar. Frågan är bara vad man kan göra för undantag när det är väldigt relevant information som man också tycker kanske att allmänheten bör känna till och som inte särskilt mycket skadar den här processen?

Jag tackar för det stödet. Ledamot Måtar uttryckte att jag inte har agerat oegentligt, det känns väldigt bra. Det fick jag för övrigt veta av upphandlingsexperten i dagens Ålandstidning att det var helt inom ramen för vad man får göra.

Återigen använder jag det filosofiska sättet. När jag tittar på de alla experter som fanns i finans- och näringsutskottet - jag var ju inte med där - så som läkare om man är på en kongress och diskuterar psykofarmaka så då ser jag om det finns det någon som är inblandad i läkemedelsindustrin. Har man varit involverad i något speciellt?

Jag vill inte misstänkliggöra någon av dem. Men låt oss leka med tanken att upphandlingen inte har skötts riktigt optimalt. När det blir ett politiskt beslut, då drar alla dessa experter som har varit med en suck av lättnad för då är Svarte Petter hos politikerna.

Tack, talman! Ja, ledamot Lindén, att leka med tanken att upphandlingen inte har skötts optimalt, det känns ju inte som någon större fantasi, det känns ju snarare som en dokumentärfilm. Alltså, det är ju helt uppenbart att den har inte skötts optimalt. Det är väl en sak här som alla borde kunna enas om, på samma sätt som att vissa saker faktiskt är på det här sättet, att här står jag i den här talarstolen. Det är på riktigt. Vi ser att den här upphandlingen har inte skötts optimalt. Hela idén med en upphandling är att konkurrensutsätta och det har vi misslyckats med.

Vicetalman Måtar och jag är ju ense om att den här upphandlingen verkligen inte har skötts på ett bra sätt, det finns mycket att säga om den och den var inte speciellt affärsmässig. Hur ser vicetalman Måtar på det här med affärsmässigheten? Som jag uppfattar det så i näringslivet skulle man aldrig acceptera den här typen av situation. Om man skulle göra om, så då gör man det direkt. Man konstaterar det och så gör man det direkt. Jag har aldrig hört talas om en upphandling i näringslivet där man konstaterar att det är fel och så går man tillbaka och backar bandet tre år och liksom börjar om precis från början. Har man redan kommit i gång så kör man. Hur ser vicetalman Måtar på affärsmässigheten att börja om efter tre år?

Tack, talman! Ja, ledamot Ekström, jag var inne på att det är för mig en gåta varför man egentligen satt stilla i båten, antingen från det att marknadsdomstolens beslut kom i maj 2022 till januari 2024, eller om man ser det redan i maj 2021 när man i princip hade gjort sig av med all konkurrens. Varför började man inte då agera mera aktivt? Men av någon orsak så lyckades man få någon form av konkretisering av ett bud först i januari 2024. Det är en gåta, det är en igma, jag begriper det inte. Det indikerar att det har skötts på ett väldigt icke optimalt sätt.

Jo, för jag tänker vidare att där är vi helt ense om att det kunde absolut skötts bättre.

Men om man ser på konsekvensen av att börja om nu, så liksom sina partikollegor så är ju vicetalman Måtar väldigt övertygad om att det här kommer att bli bättre om vi nu börjar om. Jag har starka tvivel om att vi kommer att få ett bättre anbud. Men ingen vet, det är väldigt svåra saker att ha en åsikt om detta före man egentligen har gjort endera vägen. Hur kan man vara så säker på att det blir bättre, speciellt när vi tappar resiliensmedel som ändå ligger på 4,6 miljoner? Vi får lite dubbla kostnader med dubbla system som ska driftas lite längre för att utvecklas och allt det här. Ja, hur kan man vara så säker på att det blir bättre?

Tack, talman! För det första, det är bättre när man lyckas uppnå konkurrens, det är jag helt övertygad om.

Det andra är, på tal om dubbla system, att här förutspår jag och vi måste lite lägga det bakom örat och se om det blir rätt sen. Jag förutspår att den här leverantören kommer att bli tvungen att anlita en finsk underleverantör för att åstadkomma det som man lovade att skapa åt ÅHS. När man skapade de här systemen, och har noll erfarenhet av att göra det här i förhållande till de finska systemen, så kommer man att behöva en underentreprenör. Det är det som vi kommer att få se, någon finsk underentreprenör som bygger det här. Där har vi dubbla system och dubbla kostnader och därför så är det här budet så högt för att man vet att de inte har det här i deras egen organisation. Man behöver köpa in det här på något sätt. Däremot hade den konkurrenten som kämpat i Marknadsdomstolen allt det här färdigt.

Vicetalman Måtar nämnde ledamot Lindéns agerande under den här processen. Jag skulle vilja veta om vicetalman Måtar, som har suttit här Ålands lagting, varit med om att en lagtingsledamot agerat på ett liknande sätt? Min mejlkorg har ju pumpats med en massa information. Det har kommit viktig information, brådskande frågor och expertinformation etcetera. Jag har ju suttit bara i fem månader, men jag har aldrig upplevt liknande inom politiken. Det skulle vara roligt att höra hur Måtar ser på det, eftersom du tar det här i försvar.

Tack, talman! Jag har sett mycket genom åren. Man börjar snart bli en veteran här. Jag säger så här att varje gång jag ser engagemang så blir jag imponerad. Om jag går till en doktor som blir engagerad i mitt ärende, om jag går till en jurist eller om jag träffar en politiker så vem jag än träffar som är engagerad, som försöker och som jobbar och vill dela med sig av information så lyfter jag på hatten. Jag börjar inte stampa ner de svamparna som kommer upp ur jorden utan jag tar dem och jag är tacksam för dem. Om det är någonting jag tycker att är olämpligt så skulle jag aldrig göra "replay all" och säga att nu är du ute och cykla. Jag tar i så fall direkt kontakt med den personen och säger tänk på det här och så borde vi alla jobba. Vi borde inte vara så rädda att försöka engagera oss och vara engagerade.

Talman! Jag delar inte helt ditt resonemang. Jag tror inte att det är vanligt att ledamöter under en pågående upphandling kontaktar t.ex. en annan leverantör, Esko. Man bjuder in dem att komma hit och berätta om sin produkt under en pågående upphandling där vi liksom ska ta ställning till en EU-upphandling som har pågått i flera år. Jag tycker också att det är jättebra att det finns ett engagemang, men nog måste det finnas rim och reson i vårt åländska parlament och för vår självstyrelse hur vi ska hantera vissa frågor. Jag är förvånad över att vicetalman Måtar är av den åsikten att det är fritt fram att köra hur man vill.

Ledamot Holmberg tar stora ord i sin mun. Det är nämligen så att det som Holmberg nu uttryckte visar på att Holmberg inte har särskilt omfattande kunskap om den här upphandlingen eller om upphandlingar i allmänhet. Den upphandling som pågår just nu har endast en budgivare kvar. Det kan inte komma nya budgivare. Det är bara ett bolag kvar och det är bara en beställare. Om man sedan som politiker eller privatperson, ingen skillnad, pratar med folk utifrån och för fram att det ser ut som att vi håller på att köpa någonting som är otroligt mycket mer dyrt än vad man för samma nyttighet betalar på andra platser i vårt land. Det är absolut inget fel med det. Nej, det är det snarare önskvärt att flera skulle ha lite mod. Jag sticker inte under stol med det, Lindén har varit modig.

Talman! Ärade ledamöter. Jag tänkte när vi skulle diskutera det här, var är lojaliteten? Lojaliteten tycker jag inte att ska vara med partiet, utan lojaliteten ska förstås vara med sakfrågan. Min lojalitet är med sjukvården på Åland. Jag ser stora sparbeting som är kommande. När jag hör olika beskrivningar av vad som kommer att hända och framförallt hur läget ser ut så får man en katastrofbild.

Sedan är det väldigt lätt, ledamot Anders Holmberg, att gå in i mejlkorgen och titta på mottagna mejl till ledamöterna, jag tror att det är fem stycken som jag har skickat. Jag kan har fel, det kan vara sex eller fyra. Jag tycker att i viktiga frågor så är det viktigt att framföra fakta. Jag har inte inbjudit något företag utan jag har efterhört vad det finns.

Då kommer jag in på mitt egentliga ärende här. Jag vill att det här ärendet ska återremitteras till finans- och näringsutskottet av följande orsak. Vi har 21 välfärdsområden i Finland och sannolikt har de flesta av dem upphandlat vårdinformationssystem. Så fort en upphandling är slutförd är siffrorna tillgängliga. Det tog mig några dagar att ta reda på den information som jag inte tog ställning till, jag hade inte någon referens, utan jag ville delge alla ledamöter den information där jag överhuvudtaget inte någonsin har haft en preferens. Jag informerade vad som står till buds.

Jag tycker att man inför finans- och näringsutskottet borde ringa runt till dessa områden och efterhöra vad deras system har kostat. Då har vi någonting att jämföra med. I början av den här processen så hänvisade man till Färöarna. Det har varit lite debatt om vem som bröd vad. Sjukhusdirektören har både åt mig, och hans kollega åt Ålands Radio, bekräftat att de sades upp av Cambio för att man ville koncentrera sig på den svenska marknaden, vilket är helt legitimt. Men det är i alla fall någonting som man kanske bör beakta och det tycker jag inte heller är anmärkningsvärt.

När man gör en sådan här stor upphandling så måste man hitta mesta möjliga fakta. Det blev egentligen få kvar och den ena i föll Marknadsdomstolen på grund av petitesser enligt min mening. Jag har frågat efter de här ska-kraven, men jag har inte fått dem delgivna, ni i finans- och näringsutskottet kanske har fått dem. Man måste ju ställa sig frågan om man får få intressenter, vad beror det på? Borde man formulera sin kravspecifikation på ett lite annat annorlunda sätt?

Det finns ju väldigt många exempel på misslyckade upphandlingar. I Vasa var det en stor skandal, Aster skandalen, det var ett amerikanskt företag och det får man kanske inte säga. Det var 9-10 miljoner som gick förlorade för att man rusade in i en upphandling som inte funkade och som man sedermera har reviderat. Vi har ett annat system som finns i Nyland, Apotti. Men det riktigt värsta exemplet är Nya Karolinska sjukhuset där man har lyckats bygga den tredje eller näst dyraste byggnaden i världen genom ett speciellt koncept som heter offentlig-privat samverkan. Så vi måste alltid, när det är stora pengar, vara ytterst noga och kritisk.

I ÅHS historia som jag har inblick i så sjösattes med buller och bång någonting som hette balanserat styrkort. Ingen begrep något, konsulterna sprang ut och in, det var färgbroschyrer och all personal skulle gå på utbildningar. Ingen fattade någonting. Det höll på i tre, fyra eller fem år. Notan har vi aldrig sett. Men man hakade på, det lät så förfärligt fint. Därför när vi ska göra den största upphandlingen någonsin och vi hade rätt uppgifter, så bör vi ha reda på hur det ser ut med vårdinformationssystemen i de 21 välfärdsområdena.

Därmed är mitt förslag att det här måste finans- och näringsutskottet ta reda på så att vi kan delges den kunskapen inför detta jätte, jätte stora beslut. Tack!

Talman! Jag håller med ledamoten Lindén kring att man behöver föra fram den objektiva sanningen. Jag har noterat att ledamoten Lindén har varit en aktiv insändarskribent i ärendet. I en av de här insändarna har man framhållit att kostnaderna i Österbotten skulle ligga på 1,7 miljoner årligen tror jag att ledamoten gick ut med. Vi har här idag fått höra att efter offentliggörandet av Österbottens summor så handlar det egentligen om 8,8 miljoner. Den jämförelsen har ju de facto gjorts gentemot Österbottens upphandling.

Tack minister Zetterman. Jo, det fick vi svar av IT-direktören vad det innebar. Det var inte bara vårdinformationssystemet, det var hela deras IT-division. Det har jag också delgett er allihopa. Det är det som är det svåra i dessa jämförelser. Vad ingår? Är det licensavgiften? Är det personalkostnaderna? Jag blev också konsternerad när jag fick den här stora diskrepansen. Men jag tyckte att IT-direktör Haglund gav svar som i alla fall i hennes mening var en förklaring. Jag är inte specialist nog för att bedöma alla de här parametrarna, så det vågar jag inte säga. Men det finns många, många fler områden, det finns till exempel i Egentliga Finland, vilket jag också har delgett alla ledamöter. (… taltiden slut).

Talman! Det här budgetförslaget, som nu ligger på lagtingets bord, innehåller ju alltihop och det torde inte varit oklart för någon. Alltså jämförelsen med bara upphandlingen av själva systemet kontra den budget vi har på bordet är två olika saker, eftersom också driften ingår i densamma. Jag tycker att det är väldigt, väldigt viktigt att vara varsam med vilken fakta man för fram inför allmänheten, i synnerhet ifall man är, med rätta, en mycket väl respekterad läkare på Åland.

Tack minister Zetterman! Jo, jag håller helt med i dina reflektioner. Jag tror att man borde ha ett ganska standardiserat protokoll med olika kostnader. Vad är personalkostnader, hårdvara, underhåll och vad är uppdateringar? Har man ett sådant protokoll så ringer man runt och får det redovisat punktvis. De här totalbeloppen är nog svåra att jämföra, speciellt för en lekman som jag. Vad är kongruent? Där måste man ha en väldigt, väldigt enhetlig metod när man bedömer det. Det har nog varit väldigt mycket tyckande. Det har sagts upprepade gånger att det här aktuella budet, om det var 380 % högre än det ursprungliga, att det är i paritet med vad det kostar. Det är nog mer tyckande än baserat på gedigen fakta. Det är vad jag har fått reda på, men ni kanske har fått reda på något annat. (… taltiden slut).

Talman! Det var ett häftigt anförande av ledamoten Lindén som många gånger har hävdat i denna sal att han inte har några preferenser vad gäller leverantörer. Men jag har ett mejl i min mejlbox från ledamoten Lindén där han talar sig varm för systemet Esko. Ledamoten sade i sitt anförande att han inte har bjudit in någon, men i mejlet står: "VD Kaija-Liisa var mycket positiv över att komma till Åland för att presentera systemet. Finns i viss mån på svenska, men vid en översättning kommer man överens om kostnadsfördelning". Men jag har uppfattat att den här veckan är det Tietoevry som slår högre än Esko.

Men pudelns kärna, talman, är ju att vi är lagstiftare. Vi ska inte agera reklampelare för den ena eller den andra aktören eller ens jämföra aktörer. Vi har rollen som lagstiftare.

Ja, det som var intressant med Esko - nu nämner jag namnet, jag ber om ursäkt för det - så det är på det sättet speciellt att man inte behöver upphandla det, utan där går man in som delägare. Det tyckte jag att var en intressant information att ta ställning till helt enkelt. Man talar om det man och ser om det är något realistiskt.

Sedan kan jag i sanningens namn säga att jag har ytterligare lite undersökt Esko. Jag tror att språkaspekten kan vara knepig, det måste jag erkänna. Men jag har ingen preferens för något specifikt system.

Jag har inget emot Cambio eller Cosmic. Det är många som har jobbat med det. Men jag vill veta priset. Jag vill veta, är denna prisökning i paritet? Orsaken till att jag överhuvudtaget har engagerat mig beror på minister Perämaa som hade djupa veck i sin panna och såg väldigt olycklig ut (… taltiden slut).

Också kopplingen till minister Perämaa var intressant.

Jag konstaterar bara avslutningsvis att kanske ledamoten Lindén borde använda sitt goda läshuvud till att läsa lite mera Montesquieu.

Ja, jag föredrar Hippokrates.

Talman! Ledamoten sade att vi ska ringa runt till alla 25 välfärdsområden när det gäller upphandlingar. Ska vi göra det också när det gäller alla andra upphandlingar som vi gör? Vi gör ganska mycket upphandlingar på Åland. Eller ska man lita på att de som är intresserade lämnar anbud vid en anbudsrunda vid en upphandling om en speciell sak och att de på allvar lämnar in de dokument som ska-kraven kräver?

Tack för frågan, ledamot Holmberg-Jansson. Ja, är det den största upphandlingen i det offentliga Ålands historia så tycker jag nog att det relevant att kolla prisnivån och då ringer man inte till företagen. Jag understryker, man ringer inte till företag A, B, C och D som tillhandahåller vårdinformationssystem, utan man ringer till kollegerna som har upphandlat. Vad har ni för erfarenhet? Vilka priser var gällande? Då har vi någonting att utgå ifrån. Nu gissar vi bara. Nu har vi bara känslan att det här är nog inte så dyrt och det blir mycket dyrare om vi gör en ny upphandling. Men det är nog mera gissningar än fakta. Jag understryker återigen att det här är vårt kompetenta finansutskott. Det sitter många som jag har stor respekt för och som har den typen av kunskap. De har mycket större kunskaper än jag och de ska ta reda på det här. (… taltiden slut).

Tack, talman! Men varför ska vi stanna vid dessa 21 välfärdsområden? Borde vi titta på upphandlingar i Sverige också? Eller varför inte hela Norden? Är det verkligen så att Finland är bäst på det här? Jag tror inte det. Kanske de är bättre på det här i Norge eller i Danmark. Jag raljerar lite nu. Förlåt!

Men om vi ska jämföra andra stora upphandlingar som görs, så frågade jag lite grann här av före detta infrastrukturministern hur mycket vi köper asfalt för per år? Det är 2-3 miljoner per år och så har vi det då i tio år så är det 20-30 miljoner. Skärgårdstrafiken kostar 20 miljoner. Ska vi titta på vad skärgårdstrafiken kostar innan vi börjar upphandla färjor? Man kan inte jobba på det sättet att man ska titta på andra upphandlingar och vänta på att alla 21 områden kommer in med sina siffror. Man måste lita på att när man gör en upphandling så lämnar intressenter in. De som inte lämnar in, de är inte intresserade och har ingen lust att jobba (… taltiden slut).

Alla har talat om marknadsekonomi. Konkurrens är viktigt. Jag tycker att det är bra att vi har en gemensam multiplikationstabell, ett gemensamt alfabet. Egentligen, handen på hjärtat, så tycker jag att det skulle vara bra att vi skulle ha ett standardiserat journalsystem i hela Norden. Alla dessa olika företag som slåss och alla dessa misslyckade upphandlingar, det är inte lyckligt för sjukvården. Skola, vård och omsorg så tycker jag att i huvudsak ska skötas av den offentliga sektorn. De privata är ett komplement. Det är väldigt, väldigt olyckligt när det är en huggsexa och att vi inte har en enhetlighet för framtiden.

Jag ser ledamot Pettersson, inom sjöfarten har vi gemensamma standarder som är väldigt, väldigt rigorösa som jag som sjömansläkare har erfarit. Och så borde det vara också (… taltiden slut).

Talman! För att fortsätta lite på Holmbergs idrottsmetafor så anser jag inte att det här är stolpe in. Det här är ju självmål.

Jag tänker ta upp lite om bristen på konkurrens och var det kanske hade gjort nytta ifall vi hade tänkt lite annorlunda.

I betänkandet från finans- och näringsutskottet framgår det att upphandlingen av det nya vårdinformationssystemet i Ålands hälso- och sjukvård har varit en långdragen process, präglad av brist på konkurrens. Trots att sju företag initialt visade intresse kvalificerade sig endast ett företag för den fortsatta upphandlingen. Detta resulterade i en affärsmässigt tveksam situation där dialogen genomfördes med endast en intressent, vilket underminerar incitamentet och fördelarna med en konkurrenspräglad dialogform.

Konkurrens i offentliga upphandlingar är av avgörande betydelse för att främja en sund ekonomi och säkerställa hög kvalitet i de tjänster och produkter som köps in av offentliga organisationer. Genom att tillåta fler leverantörer att delta i upphandlingen skapas en miljö där företagen måste konkurrera om att erbjuda det bästa erbjudandet, vilket i sin tur leder till fler fördelar:

- Oftast lägre kostnader där konkurrens tvingar leverantör att hålla sina priser konkurrenskraftiga för att vinna kontrakt. Detta resulterar normalt i lägre kostnader för offentliga organisationer och skattebetalarna.

- Högre kvalitet. Genom att fler leverantörer tävlar om kontrakt ökar incitamentet för dem att erbjuda högre kvalitet på produkter eller tjänster. Leverantören kan vara tvungen att investera i innovation och förbättringar för att vinna affären.

- Innovation och utveckling. Konkurrens uppmanar till innovation och utveckling av nya teknologier, metoder eller produkter för att möta kundens behov mera effektivt. Detta kan leda till framsteg och förbättringar som gynnar både offentliga organisationer och medborgarna.

- Minskad monopolmakt. Genom att tillåta flera leverantörer att delta minskar risken för att en enda leverantör får monopolmakt och kan diktera villkoren för affärerna. Detta främjar en sund konkurrensmiljö och minskar risken för korruption eller maktmissbruk.

En konkurrens präglad upphandlingsprocess bidrar till ökad transparens och förtroende för offentliga institutioner. När medborgarna ser att upphandlingarna genomförs på ett öppet och rättvist sätt stärks deras förtroende för myndigheter och det offentliga systemet som helhet.

Sammanfattningsvis är konkurrens i offentliga upphandlingar en viktig mekanism för att främja ekonomisk effektivitet, kvalitet och innovation. Att säkerställa en sund konkurrensmiljö är avgörande för att maximera värdet av offentliga resurser och uppfylla behoven hos medborgare på bästa möjliga sätt.

Den omfattande kostnaden för upphandlingsförberedelserna och de ökade kostnader under processen skapar större krav på inbesparingar för att hantera investeringar och implementering av VIS-systemet.

Det noteras också av att finansieringen av framtida avskrivningskostnader genom upplösning av PAF-reserveringen inte riktigt följer regelverket för det finanspolitiska ramverket.

Trots dessa uppmaningar framhåller utskottet att ÅHS har genomfört en värdefull intern organisationsprocess som på sikt ska gynna verksamheten. Men det är förvånansvärt - trots kritiken och bristen på konkurrens och de ekonomiska utmaningarna - att utskottet rekommenderar ändå att de äskade medlen ska beviljas.

Min slutsats är att det här är ett väldigt bra betänkande, men med helt fel slutsats. Det som gör mig lite ledsen är att den som är i opposition vaktar den offentliga ekonomin likt ett aggressivt lejon och blev sedan i regeringsställning mera lik en mätt hemmakatt. Men jag har förhoppning att lejonet ska vakna till liv ännu. Tack!

Tack, herr talman! Det blir lite kortare anförande än vad jag hade tänkt, för det mesta har redan sagt i den här debatten idag.

Det som vi har pratat väldigt lite om är de budgettekniska frågorna som jag också lyfte i mitt inledande anförande inför den här budgetdebatten.

I remissdebatten kritiserade jag kraftigt användningen av PAF-medel på detta vis genom reserveringar och man nollar resultatpåverkan genom tricksen som man använder nu. Det blir helt enkelt så att bokslutet inte blir att se ut såsom det skulle ha sett ut om man hade använt medel direkt istället för från balansen. Det är ett problem och jag förstår nu att majoriteten vill att det ska vara på det här viset.

Men jag vill ändå uppmärksamma att det här sättet att hantera offentliga pengar gör att transparensen i budgeten och budgetarbetet blir lidande. Det är inte bra. Man ska kunna lita på ett bokslut när man läser det, att detta faktiskt är de utgifter som har skett och inte någonting annat.

Jag tycker inte att det är särskilt bra inledning på den här mandatperioden att med den här budgeten bete sig på det här viset. Det är inte heller bra när vi pratar om det finanspolitiska ramverket som ska reda upp den här problematiken. Det är det ena.

Den andra delen av budgettekniska utmaningar som den här budgeten brottas med är avskrivningar och hur man tänker hantera dem. Efter att ha suttit med i finans- och näringsutskottet så har jag på något sätt förstått att man har tänkt hantera avskrivningarna allt på en gång på något sätt via PAF-medlen från balansen. Det blir väldigt budgettekniskt här, men jag hoppas att man hänger med i det här resonemanget på något vis.

Avskrivningarna finns ju där för att vi ska få en faktisk årskostnad på vad investeringarna kostar. Ska vi använda samma resonemang på resten av våra investeringar i landskapet så kommer resultatet att bli väldigt mycket bättre utan att någonting faktiskt händer. Det ser ut som att någonting positivt händer med pengarna, men ingenting händer på riktigt. Jag hoppas att det här är första och sista gången som jag ser det här sättet att använda PAF-medel och framförallt kanske avskrivningar på. Det skadar förtroendet för finansministern när en sådan här budget presenteras, i alla fall för min egen del.

Jag tycker att det är en sak att diskutera, hur ska pengarna användas och är det bra det här VIS-projektet? Det är det som vi har diskuterat majoriteten av tiden här. Men det som jag pratar om är mer hur vi ska använda offentliga bokföringsprinciper när vi gör upp budget. Det är något som vi borde kunna vara eniga om hur vi gör, så att alla vet vad det är för något som vi hanterar när vi hanterar en budget. Att man blandar ihop korten på detta vis är väldigt olyckligt.

Jag understöder det som tidigare finansminister Höglund talade om tidigare här att man försöker reda upp reservationsanslagen i nästa bokslut. Jag har upplevt tidigare i debatten här i salen, inte så mycket den här mandatperioden men ofta förekommande under förra mandatperioden, att ledamöter i salen trodde att det fanns stora mängder pengar på kontot för att det står på pappret. Det är ju inte så och det behöver förtydligas. Vi måste kunna ha samma utgångspunkt när vi diskuterar budget. Vad ska använda pengarna till? Vi måste ha samma utgångspunkt i hur mycket pengar vi faktiskt har. För den ser väldigt uppblåst ut som det ser ut nu och den återspeglar inte verkligheten. Jag ska inte använda några större ord än det. Jag sade tidigare i början av den här debatten att jag tycker att det här är smuts. Det smutsar ner bokföringen och det skadar den som har ett öga för siffror.

Som tidigare har sagts så stöder Obunden Samling införskaffandet av ett VIS-system, men vi tycker helt enkelt att det här sättet som man agerar på nu gör att vi får ett för dyrt anbud som inte är tillräckligt konkurrensutsatt. Det är inte konkurrensutsatt alls, utan det är en aktör som har lämnat ett pris och vi har accepterat det. Jag ska inte gå närmare in på det, för det har sagts så många gånger här redan nu.

Det som vi inte heller har pratat om tillräckligt mycket och som jag tycker att är en svaghet i detta betänkande, det är varifrån de här pengarna ska tas. Man skriver i betänkandet ganska kortfattat att det här ska ÅHS spara in och så är det bra med det. Man har inte heller fått något ytterligare besked om var de här pengarna ska tas ifrån. Alla som sitter med här i lagtinget har fått ta del av klassificerade dokument för hur ÅHS har räknat. Alla som sitter här inne kan också konstatera att det är väldigt stor skillnad mellan de uppskattade besparingarna för VIS-systemet och de faktiska kostnaderna, vilket betyder att det blir en väldigt stor kostnad som ÅHS ska bära och på något sätt hantera.

Om man genomför stora kostnadsdrivande reformer, vilket det här måste anses vara, så är det viktigt att man har finansieringen klar. Det blir lite hipp som happ med den delen nu. Ja, jag ser inte alls fram emot de konsekvenser som kommer om man vidhåller den här linjen som man nu har gått in för.

Lite skämtsamt så tänkte jag så här att ja, okej men hur sparar man de här pengarna då? Man måste ju skära ner på personal för det är personalkostnaderna som är de stora kostnaderna. Vi har ju samtidigt en vårdbrist här i vårt landskap. Kanske man har resonerat som så att om man gör sig av med några vårdare så minskar vårdbristen för det finns flera vårdare tillgängliga som kan ta arbeten, men det är lite skämtsamt sagt. Jag förstår att man inte resonerar på det viset förstås.

Hur som helst så måste människor sluta jobba för att vi ska kunna genomföra de här besparingarna som syns här.

Vad är de andra alternativen? Det har inte presenterats ett enda trovärdigt alternativ för hur vi annars ska kunna spara de här pengarna, utan man hänvisar till administrativa kostnader. Ni alla har ju de här underlagen som säger vad ÅHS uppskattar besparingarna till. Skulle vi kunna ha de siffrorna bredvid oss här och diskutera dem i öppenhet så skulle det inte gå att påstå sådant. Men nu kan man göra det, för vi kan inte diskutera de uppgifterna för de är hemligstämplade på grund av upphandlingen. Det blev ett moment 22 här.

Med det sagt så har jag sagt vad jag ville säga om pengarna, PAF-medlen och nedskärningarna. Så jag slutar här. Tack!

Talman! Jag tänker bara klargöra saker som kanske blir lite svåra att förstå och som verkar lite svårt att ta till sig kanske.

Dessa PAF reserveringar är en inkomst i detta, det är ju en annan sak från kostnaderna. Avskrivningen blir ju en kostnad. En avskrivning innebär egentligen bara att man delar upp kostnaderna över ett antal år. För att göra det enkelt, säg att vi delar upp den på tio år, men det spelar ingen roll efter den här perioden om man tar kostnaden år 1 eller om man tar den uppdelat på 10 år. Efter 10 år är det precis samma kostnad som man har redovisat. Så sker även nu också. Nu tar man kostnaden år 1 men man täcker den med en intäkt som är den här PAF reserveringen. Intäktskostnaden, den kan vi diskutera och det är klart att det finns bryderier kring att använda den här typen och det lyfter vi också i den andra debatten. Men det spelar ingen roll för kostnaderna, de blir inte högre för att man skriver av dem.

Tack, herr talman! Jag håller med om det, kostnaderna blir inte högre. Jag har inte sett det förut i landskapets budget att man har hanterat det på det här viset och det är väl det som gör att jag är lite ovan men den här typen av sätt att hantera en budget. Men jag är nog införstådd med hur man har tänkt bokföringstekniskt att det här ska fungera. Jag tror att det upplevs förvillande för den som inte är van att läsa budget och också för den som är van att läsa budget. Jag hoppas att när vi kommer till bokslutsdiskussioner att man tar upp de här frågorna då och för ett resonemang kring dem i utskottet till exempel, så att vi i alla fall på det viset kan få någon slags transparens i hur det här blir. För annars är det här en ändringsbudget och i bokslutet behöver allting som har hänt under året redovisas. Men det kan vi säkert hitta en samsyn kring.

Talman! Jag vill prata om inbesparingar och datasystem. Ledamot Mogens Lindén skrev en insändare här den 1 april som hänvisade till en utredning av tankesmedjan Sitra. I den rapporten, som jag blev intresserad av efter insändarskribentens skrivning, så kan man konstatera att Finland skulle kunna spara 770 miljoner euro per år med effektiv datahantering. Det skulle kunna frigöra arbetsinsatsen av 5 000 sjuksköterskor 1 300 läkare i Finland. Det är inga små belopp vi pratar om. Jag tycker i det här perspektivet att man måste minnas att vård utanför Åland och kostnader för både hyrläkare och sjuksköterskor är en stor kostnad. Och även den potential med tidiga upptäckter som AI kan möjliggöra så sparar direkt på pengar, vilket vetenskapen visar och det är därför som EU går in för det här.

Tack, herr talman! Ja, så där kan man ju resonera om ganska mycket, att det här spara pengar på sikt och bara vi investerar i det här så blir kostnaderna lägre och si och så. Skulle man dra det här till sin spets så kunde jag prata om cykelvägar här. Jo, men det gör att folk rör sig mera, det gör att vi får bättre folkhälsa och det sparar på sjukvården. Men i slutändan så sitter vi där, vi har de här kostnaderna som kommer att börja rulla ut om ett par år, om jag förstår det rätt och då har också regeringen sagt att då ska det sparas 700 000 euro per år. De här inbesparingarna som ledamoten talade om, det är någon slags långsiktiga förhoppningar om att digitaliseringen sparar pengar. Det är inte konkret verklighet.

Det är intressant hur ledamot Wikström ställer sig över WHO:s forskarteam och ställer sig över hela EU:s forskarkår till den här delen och hur man ställer sig över forskningsinstitut som Sitra som visar på de här frågorna, hur man räddar liv, hur man förbättrar vård och hur man sparar pengar med hjälp av hälsodata. Hur man lyckas komma åt tidiga insatser, bättre upptäckt av cancer tidigt med hjälp av AI, så det är liksom nog ganska stort av ledamoten Wikström att ställa sig ovan om det.

Men det intressanta är att ledamoten alltid återkommer till det här. Man säger att man vill ha ett vårdinformationssystem, men det får absolut inte vara så här dyrt. Vad tror egentligen Obunden Samling att ett modernt vårdinformationssystem ska kosta i framtiden? Ingen kan med säkerhet säga att det blir billigare. Ingen kan med säkerhet säga att det blir dyrare. Men Obunden Samling verkar ju tro att det ska kunna bli miljoner billigare trots att vi har sett vad kostnaden är i vår omvärld.

Tack, herr talman! Jag påstår inte att jag ställer mig över någon överhuvudtaget. Jag resonerar på ungefär samma sätt. Visst förstår jag att digitalisering på sikt kan leda till bättre diagnoser och bättre hälsa och det är samma resonemang som med cykelvägarna. Det här resonemanget går igen och igen och igen. Oavsett vad vi diskuterar när det ska satsas pengar så får man alltid höra argumentet att det blir billigare på sikt, det blir billigare på sikt. Men det kostar ändå pengar här och nu. Vad får ett system kosta? Jag personligen är övertygad om att vi får det dyraste systemet vi kan få om vi har en aktör som vi köper det av. Är man ensam handlare i byn så då säljer man inte billiga produkter. Konkurrens leder till lägre priser. Det är det som Obunden Samling tror på och det är det som jag tror på. Trots att ingen här nu kan diskutera om det här är ett billigt biljettsystem eller dyrt system, så det enkla resonemanget att det inte har funnits konkurrens gör att vi har fått ett för dyrt system. Det är jag fullständigt övertygad om.

Tack, talman! Ledamöter. Jag föreslog tidigare en återremiss till finans- och näringsutskottet, därför att för mig är kunskapen om vad de här systemen kostar otillräckliga. Jag gissar att det kommer att bli nedröstat.

Jag föreslår också en bordläggning. Konkurrensombudsmannen framträdde i media och sade; ta reda på under helgen var prisnivåerna ligger. Det är inte att lägga sig i en upphandling, utan det är för att ha underlag för det här beslutet.

Sen finns det en faktor som jag inte tänker utveckla mera i detalj, men jag har blivit utsatt för oerhört allvarliga hot som är helt makalösa. Jag har meddelat landskapsregeringen det, alla ministrar vet om det, men jag har inte bestämt mig för om jag går ut offentligt med det. Vilka hot är det? Det må vara, men jag tror att alla ministrar kan hålla med om att det är ganska exceptionellt att sådana hot framförs. Vad det står för och om det är bara rena rykten och rent nonsens, det vet jag inte. Jag trodde aldrig att jag som demokratiskt vald ledamot skulle utsättas för detta. Vi lämnar den grejen.

Jag föreslår alltså först en återremiss för att få mera fakta, i enlighet med vad jag tidigare sade. Det andra som jag föreslår är en bordläggning till måndag den 15 april.

Talman! Rent formalia, om man återremitterar ett ärende så då kan man arbeta med ärendet, men om man bordlägger ett ärende så då ska det ligga vilandes. Man kan förstås tänka på saken men det finns ju ingen beredning som fortgår i samband med en bordläggning.

Tack Nordberg! Precis så är det. Det bästa skulle ju vara en återremiss så att man får en ytterligare beredning där det ingår ska-krav, hur man har gjort upphandlingen och prisbild enligt ett standardiserat protokoll. Då tar det ju lite längre tid. Men jag är realist, jag inser att det kommer att bli nedröstat. Då får en bordläggning och tiden få verka över helgen. Skulle det bli en återremiss då måste ju finans- och näringsutskottet träffas och så vidare. Jag föreslår först det ena och sen det andra.

Herr talman! Jag ber att få understöda ledamoten Mogens Lindén om återremiss. Tack!

Under diskussionen har lagtingsledamot Mogens Lindén, understödd av ledamoten Alfons Röblom, föreslagit att lagtinget i enlighet med arbetsordningens 48 § och 71 § ska begära ett nytt betänkande av finans- och näringsutskottet.

Ärendets behandling avbryts därför för att fatta beslut om en eventuell återremiss.

Lagtingsledamot Lindén, understödd av ledamoten Röblom, har föreslagit att ärendet ska återremitteras till finans- och näringsutskottet. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.

Omröstning kommer att verkställas.

Den som omfattar fortsatt behandling röstar ja; den som omfattar lagtingsledamot Mogens Lindéns förslag till återremiss röstar nej. Kan omröstningen propositionen godkännas? Godkänd.

Omröstning. Talmannen röstar ja. Omröstningen avslutas.

Omröstningen utföll 20 ja-röster, 7 nej-röster och 2 var frånvarande. Lagtinget har alltså beslutat om fortsatt behandling av betänkandet.

Begärde ordet ytterligare?

Talman! För att spara lite tid så säger jag att jag understöder förslaget om bordläggning till måndag.

Ärendet kommer att bordlägga eftersom lagtingsledamot Mogens Lindén, understödd av lagtingsledamot Veronica Thörnroos, har föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum den 15 april. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

Ärendet bordläggs till plenum den 15 april. Därmed är diskussionen avbruten och ärendet återupptas på måndag i form av omröstning.