Lagtingets uppgifter


Att stifta lagar

Till lagtingets viktigaste uppgifter hör att stifta landskapslagar.

Vad kan lagtinget stifta lagar om?

Genom självstyrelselagen har lagstiftningsmakten förts över från Finlands riksdag till lagtinget på bl.a. följande områden:

  • utbildning, kultur och fornminnen
  • hälso- och sjukvård
  • sociala frågor
  • näringslivets främjande
  • miljövård
  • kommunerna
  • polisen
  • posten
  • radio och TV
  • trafiken inom Åland

På de här områdena kan man säga att Åland i det närmaste fungerar som en självständig stat, med egen lagstiftning och egen förvaltningsapparat.

Under ett ärendes gång kan du läsa mer om hur lagstiftningen går till och om behörighetskontrollen av landskapslagarna.

Lagstiftningsområden som hör till Finlands riksdag

På de områden där lagtinget inte kan stifta lagar gäller de lagar som antas av Finlands riksdag på samma sätt på Åland som i landet i övrigt.

Exempel på sådana områden är:

  • utrikesförvaltningen
  • större delen av civil- och straffrätten
  • domstolarna
  • tull- och myntväsendet
  • statsbeskattningen

För att ålänningarnas intressen ska kunna tillvaratas också på de här områdena har Åland en representant i Finlands riksdag. Ålands riksdagsledamot väljs på samma sätt som övriga riksdagsledamöter i Finland. Riksdagsledamoten representerar inte självstyrelsen utan den åländska befolkningen.

Att anta budgeten för Åland

Lagtingets andra huvuduppgift vid sidan av lagstiftningen är att besluta om landskapsbudgeten.

Senast den 1 november ska landskapsregeringen lämna ett förslag till nästa års budget till lagtinget som först för en lång diskussion om förslaget innan det lämnas till finans- och näringsutskottet för beredning. Utskottet lämnar sedan ett betänkande till lagtinget som vanligtvis klubbar budgeten veckan före jul.

Inkomsterna i budgeten

Egna inkomster

Inkomsterna i Ålands budget utgörs till drygt 20 procent av inkomster från egen verksamhet inom olika områden. Viktiga verksamheter som genererar intäkter är bl.a. organisationer som PAF och Posten. Till inkomster räknas också patientavgifter inom ÅHS, och avgifter för t.ex. resor med skärgårdsfärjorna, tv-innehav, besiktningar vid motorfordonsbyrån samt museibyråns intäkter. Övriga inkomster är överföring från pensionsfonden för täckande av del av pensionsutgifterna samt EU-stöd.

Återbetalning från staten

Den största delen av inkomsterna, drygt 70 procent, utgörs av medel som överförs från staten till Åland. Dessa överföringar består av olika delar. Viktigast för den löpande grundfinansieringen är det årliga avräkningsbeloppet och den årliga skatteavräkningen.

Avräkningsbeloppet motsvarar en procentandel, den så kallade avräkningsgrunden, av vissa inkomster i statsbokslutet, den så kallad avräkningsbasen. Beloppet justeras dessutom utgående från hur Ålands andel av Finlands totala befolkning förändras. Avräkningsgrunden är enligt senaste beslut om ändring av självstyrelselagen 0,47 procent men kan numera med lagtingets samtycke ändras av riksdagen på ett enklare sätt än tidigare.

Skatteavräkningen utgörs av vissa statliga skatteinkomster som betalats från Åland. De skatteinkomster som ingår i skatteavräkningen är främst statlig förvärvs- och kapitalinkomstskatt samt samfundsskatt. Dessa skatteslag betalas tillbaka till Åland till samma belopp som de har betalats in från Åland och ingår därför inte i den avräkningsbas som ligger till grund för avräkningsbeloppet. Om summan av samfunds- och kapitalinkomstskatter som skall betalas tillbaka till Åland blir mycket låg jämfört med vad den skulle ha blivit ifall dessa skatteslag istället hade ingått i avräkningsbasen finns en mekanism som dämpar de negativa ekonomiska konsekvenserna för Åland.

Utgifterna

På förslag av landskapsregeringen beslutar lagtinget från år till år hur utgifterna i budgeten ska fördelas. Till de större utgiftsområdena hör social- och hälsovården samt utbildningen och trafiken.

Här hittar du Ålands budget för innevarande år.

Att tillsätta lantrådet och godkänna regeringsprogrammet

Regeringsbildningen

Regeringsförhandlingar

Genast efter lagtingsvalet, ibland redan på valnatten, börjar lagtingsgrupperna förhandla om bildande av en landskapsregering. Det finns inte några formaliserade regler för under vems ledning förhandlingarna ska föras men i praktiken förs förhandlingarna i första hand under ledning av det vinnande partiet i valet. Med det vinnande partiet avses i regel det största partiet. Råder det oklarhet om vilket parti som är störst tillmäts antalet röster och antalet ökade mandat betydelse.

Val av lantråd

I samband med öppnandet av det nya lagtinget väljs en ny talman. Talmannen har till uppgift att föreslå vem som ska utses till lantråd. För att kunna lägga ett förslag som har förutsättningar att vinna tillräckligt understöd måste talmannen först sondera med lagtingsgrupperna men denna sondering sker informellt.

Talmannen meddelar sedan inför lagtinget vem som är lantrådskandidat varefter lagtinget väljer lantråd. Blir kandidaten inte vald föreslår talmannen en ny kandidat och lyckas inte heller denna bli vald förrättas öppet val i lagtinget. Om förslaget har fått mer än hälften av de avgivna rösterna väljs den som talmannen föreslagit till lantråd. Det är alltså möjligt att bilda en minoritetsregering.

Ministrarna utses

När lagtinget valt lantråd ska hen meddela talmannen vilka som föreslås bli ministrar i den nya regeringen. Talmannen utnämner därefter ministrarna och den nya landskapsregeringen kan avge sin försäkran och tillträda varmed den gamla landskapsregeringen avgår.

Den nya landskapsregeringen utarbetar genast sitt program som överlämnas till lagtinget i form av ett meddelande. Meddelandet debatteras i lagtinget och därefter fattas beslut om godkännande av regeringens program. Vid denna omröstning krävs mer än hälften av de avgivna rösterna för godkännande. I annat fall måste åtgärder inledas för att påbörja processen med att bilda landskapsregering på nytt.

Byte av ministrar

Om landskapsregeringen sammansättning senare ändras på ett betydande sätt ska samma förfarande iakttas som vid bildandet av en ny landskapsregering. Lantrådet kan dock byta ut en minister utan lagtingets aktiva medverkan. Möjligheten att rikta misstroende mot lantrådet finns dock alltid även i en sådan situation. Byts fler än en minister ut ska ett meddelande ges till lagtinget på motsvarande sätt som då en ny landskapsregering tillsätts varefter det hålls en omröstning om meddelandet om ministerbytena.

Att övervaka landskapsregeringen

För att lagtinget ska ha möjlighet att utöva kontroll över den landskapsregering som verkar på basen av dess förtroende finns ett antal politiska kontrollinstrument. I regel är det oppositionen som använder sig av lagtingets kontrollinstrument.

Misstroendeyrkande

Misstroendeyrkande är det allvarligaste kontrollinstrumentet som lagtinget har till sitt förfogande.

Lagtingets misstroende kan enbart riktas mot lantrådet som hela tiden måste se till att det i lagtinget finns ett tillräckligt förtroende för hela landskapsregeringen. Beslutar lagtinget om misstroende faller hela landskapsregeringen och en ny tillsätts. Om lagtinget genom absolut majoritet (minst 16 röster) förklarat att landskapsregeringen eller någon av dess ledamöter saknar lagtingets förtroende ska ny landskapsregering tillsättas.

Spörsmål

Ett spörsmål riktat till landskapsregeringen kan ställas skriftligen av minst fem lagtingsledamöter tillsammans. Inom tio dagar efter att ett spörsmål föredragits till kännedom i lagtinget ska landskapsregeringen antingen avge skriftligt svar eller meddela att svar inte lämnas. När svaret eller meddelandet avgivits blir det debatt i lagtinget som därefter kan besluta om en s.k. hemställan till lagtinget i ärendet.

Skriftlig fråga

Varje lagtingsledamot har rätt att ställa en kortfattad skriftlig fråga riktad till landskapsregeringen. Lantrådet eller en minister i landskapsregeringen ska inom tio dagar avge ett kort skriftligt eller muntligt svar. Frågeställaren får därefter hålla högst två korta anföranden som ansluter sig till svaret varefter den som avgivit svaret har rätt att yttra sig. Om landskapsregeringen meddelat att den inte ämnar svara är ingen diskussion tillåten.

Frågestund

Talmanskonferensen kan besluta att det i lagtinget ordnas en frågestund där en eller flera speciellt angivna frågor behandlas. Vid frågestunden håller först lantrådet eller en minister ett anförande varefter diskussionen i lagtinget är fri. Lagtinget fattar inte beslut i ett sådant ärende som behandlas vid en frågestund. Bestämmelser om frågestunder finns i arbetsordningen och i  talmanskonferensens anvisningar för frågestund.

Berättelser

Landskapsregeringen ska årligen avge en årsredovisning som innefattar ett bokslut och en verksamhetsberättelse. Dessutom avger Landskapsrevisionen årligen en berättelse med resultaten från effektivitetsrevisionen till lagtinget. Landskapsrevisionen kan även lämna granskningsrapporter som avser effektivitetsrevision under finansåret till lagtinget.

Båda berättelserna behandlas i utskott som kan komma med synpunkter eller föreslå att det ska riktas en uppmaning till landskapsregeringen om att vidta åtgärder.

Att godkänna internationella avtal

Utrikespolitiken hör till rikets behörighet och Åland har därför inte möjlighet att ingå några internationella avtal.

Det här innebär dock inte att Åland är helt utan inflytande i internationella frågor. Om ett internationellt avtal som Finland ingår innehåller en bestämmelse som står i strid med självstyrelselagen eller om avtalet innehåller en bestämmelse i en fråga som faller inom lagtingets behörighetsområde, krävs nämligen lagtingets bifall för att bestämmelsen ska bli gällande på Åland.

I praktiken går det till så att Finlands president begär lagtingets bifall till internationella avtal. Varje år överlämnas ett tjugotal sådana framställningar till lagtinget och avtalen innehåller ofta okontroversiella saker som exempelvis regler för undvikande av dubbelbeskattning eller överenskommelser om social trygghet. I sådana fall ges lagtingets bifall mer eller mindre rutinmässigt.

Ibland är lagtingets "vetorätt" gentemot internationella avtal dock av större betydelse. Som exempel kan nämnas Finlands anslutning till EU vilket krävde bifall från lagtinget vilket i praktiken innebar att lagtinget kunde välja om Åland skulle följa Finland in i EU eller inte.

Att delta i internationellt samarbete

Nordiska rådet

Åland är medlem i Nordiska rådet sedan 1970 och lagtinget utser två av rådets sammanlagt 87 medlemmar. Bara den som är lagtingsledamot kan bli vald till medlem i Nordiska rådet. De åländska ledamöterna bildar tillsammans med landskapsregeringens representanter i rådet en åländsk lagstadgad delegation.

Landskapsregeringen deltar även i Nordiska ministerrådets arbete.

När Åland blev medlem av Nordiska rådet sammanföll rådets behörighet till stor del med lagtingets behörighet. Det nordiska samarbetets verksamhetsområde har med åren utvidgats och omfattar nu t.ex. säkerhetspolitik och samarbete i förhållande till Nordens närområden. Rådet har på så sätt kommit att bli något av en utrikespolitisk plattform för Åland.

Ålands delegation i Nordiska rådet.

BSPC - den parlamentariska Östersjökonferensen

BSPC grundades 1991 som ett forum där de olika parlamenten från Östersjöregionen möts i en dialog om aktuella politiska frågor som berör regionen. Lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd utser lagtingets delegation till BSPC samt delegationens ordförande som även representerar lagtinget i den permanenta kommittén.

BSPC består av parlamentariker från 11 nationella parlament, 11 regionala parlament och 5 parlamentariska organisationer från Östersjöregionen. BSPC är ett forum där både EU-länder och länder som står utanför unionen kan komma samman för att delta i den politiska dialogen om frågor som intresserar regionen. Dessutom bidrar konferensen till ett ökat informationsutbyte och nätverksbyggande mellan parlamentariker från samtliga Östersjöländer. Konferensen arrangeras en gång per år.

Den parlamentariska Östersjökonferensens fasta politiska organ är den permanenta kommittén, vars uppgift är att besluta om olika strategiska frågor som berör organisationens målsättningar, prioriteringar, arbetssätt samt administration. Åland har en medlem i den permanenta kommittén. Det är den permanenta kommittén som tillsammans med värdlandet planerar och organiserar den årliga konferensen. Kommittén samlas minst fyra gånger per år och varje parlament representeras av en medlem.

Förutom den permanenta kommittén består organisationen av sekretariatet, en eller flera arbetsgrupper samt ett antal observatörer och rapportörer som fokuserar på olika dagsaktuella frågor.

BSPCs webbplats.

Lagtinget och EU

CALRE (Conference of European Regional Legislative Assemblies) – talmansmöte för de lagstiftande regionerna i EU

CALRE är konferensen för talmännen i de 72 regionala lagstiftande parlamenten inom EU. Medlemmarna representerar regioner i Tyskland, Belgien, Österrike, Spanien, Italien, de portugisiska regionerna Azorerna och Madeira samt Åland i Finland. Regionerna har många liknande problem och har därför gemensamma intressen i EU. Åland representeras i CALRE av talmannen.

CALRE har en årlig plenarsession, då bl.a. gemensamma ståndpunkter i aktuella frågor sammanfattas i en deklaration som antas av plenarmötet. Arbetsgrupper med olika teman tillsätts samtidigt och bland talmännen utses en ordförande för respektive arbetsgrupp. Arbetet följs upp under året av CALRE:s permanenta kommitté som sammanträder 3-4 gånger under året och där Ålands lagting alltid är representerat. Varje arbetsgrupp utformar en rapport med förslag till åtgärder som presenteras vid plenarsessionen.

Mer information om CALRE.

Motsvarande samarbete mellan de lagstiftande regionerna kallas RegLeg.