För kännedom
Utdrag ur protokollet
1 Godkännande av avtalet med Anguilla om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 17/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 10/2009-2010)
2 Godkännande av avtalet med Cooköarna om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 18/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 11/2009-2010)
3 Godkännande av avtalet med Samoa om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 19/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 12/2009-2010)
4 Godkännande av avtalet med Turks- och Caicosöarna om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 20/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 13/2009-2010)
5 Godkännande av avtalet med San Marino om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 21/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 14/2009-2010)
Lagutskottets betänkande (LU 22/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 15/2009-2010)
Näringsutskottets betänkande (NU 3/2009-2010)
Landskapsregeringens framställning (FR 13/2009-2010)
Landskapsregeringens framställning (FR 14/2009-2010)
9 Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2010 och verksamhet år 2009
Landskapsregeringens meddelande (M 1/2009-2010)
10 Talmannens representationsersättning
Talmanskonferensens framställning (TMK 3/2009-2010)
11 Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2009
Finansutskottets redogörelse (FUR 1/2009-2010)
Lagutskottets betänkande (LU 16/2009-2010)
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 18/2007-2008)
Kulturutskottets betänkande (KU 1/2009-2010)
Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2007-2008)
Kulturutskottets betänkande (KU 2/2009-2010)
Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 24/2008-2009)
15 Obligatorisk entreprenörskaps- och säljutbildning i gymnasieskolorna
Kulturutskottets betänkande (KU 3/2009-2010)
Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 49/2008-2009)
16 Temporär ändring av Ålands lagtings beslut om arvode för lagtingsledamot
Talmanskonferensens framställning (TMK 6/2009-2010)
17 Ändring av landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet
Talmanskonferensens framställning (TMK 7/2009-2010)
Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 7/2009-2010)
19 Ändring av landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet
Vicetalman Gun-Mari Lindholms m.fl. lagmotion (LM 1/2009-2010)
Lagtingsledamoten Barbro Sundbacks lagmotion (LM 2/2009-2010)
Plenum börjar
Närvaroregistrering. 27 ledamöter närvarande.
Om ledighet från dagens plenum anhåller talman Roger Nordlund på grund av deltagande i statsministerbesök samt lagtingsledamoten Jan Salmén på grund av deltagande i Svenska Finlands folktings styrelsemöte. Beviljas.
Bordläggning
1 Godkännande av avtalet med Anguilla om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 17/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 10/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 15 mars. Godkänt.
Bordläggning
2 Godkännande av avtalet med Cooköarna om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 18/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 11/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 15 mars. Godkänt.
Bordläggning
3 Godkännande av avtalet med Samoa om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 19/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 12/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 15 mars. Godkänt.
Bordläggning
4 Godkännande av avtalet med Turks- och Caicosöarna om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 20/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 13/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 15 mars. Godkänt.
Bordläggning
5 Godkännande av avtalet med San Marino om upplysningar i fråga om skatteärenden
Lagutskottets betänkande (LU 21/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 14/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 15 mars. Godkänt.
Bordläggning
6 Godkännande av avtalet med Indien för att undvika dubbelbeskattning och förhindra kringgående av skatt
Lagutskottets betänkande (LU 22/2009-2010)
Republikens presidents framställning (RP 15/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum den 15 mars. Godkänt.
Bordläggning
7 Skattesatsen för samfund
Näringsutskottets betänkande (NU 3/2009-2010)
Landskapsregeringens framställning (FR 13/2009-2010)
Talmanskonferensen föreslår att ärendet bordläggs till plenum 17 mars. Godkänt.
Remiss efter bordläggning
8 Ny foderlagstiftning
Landskapsregeringens framställning (FR 14/2009-2010)
Ärendet bordlades den 3 mars 2010 då beslut fattades om remiss till näringsutskottet.
Diskussion.
Minister Jan-Erik Mattsson
Herr talman! Foderlagen som var upp till remiss fick diskussionsinriktning på GMO. Då vill jag först lyfta syftet med denna lag. Syftet med denna lag är att säkerställa kvaliteten, säkerheten och spårbarhet hos foder, samt sakkunnig information om foder för att trygga djurhälsan och kvaliteten på animaliska livsmedel. Syftet med denna lag är att förhindra att man på något vis skulle hamna i den bedrövliga situation som inträffade när galna-kosjukan spreds i Europa, att våra djur får är sjukdom som kan spridas till människan.
EU har tagit 20 stycken olika beslut i form av direktiv och förordningar, som syftar till att säkerställa säkerheten på foder som används för livsmedelsframställning för att eliminera risken att människan ska drabbas av sådana sjukdomar.
Det här är väldigt bra att man har höga tankar om livsmedelssäkerhet och risken för att människan ska drabbas av obehagliga sjukdomar.
När det gäller vår möjlighet att styra vad dessa direktiv och förordningar innehåller så kan vi inte införa ytterligare begränsningar i de produkter som direktiven de facto tillåter, d.v.s. ämnen som har en genmodifierad bakgrund. Varje foder som saluförs och används inom EU och har godkänts av EU måste noggrant vara beskrivet till vilken del det innehåller en GMO-produkt.
Därmed kom frågan om hur GMO övervakas. I paragraf 11 i den finska foderlagen står det just om detta. Det är en informationsparagraf om hur det går till och där står också att gentekniknämnden är behörig myndighet. Frågan är om det också är vår myndighet? Detta har utretts via ett utlåtande från justitieministeriets att det som är vår lagstiftningsbehörighet gäller odling av GMO-produkter. Vi har lagstiftningsbehörighet, däremot har vi inte lagstiftningsbehörighet över de ämnen som finns i de produkter som EU godkänner, alltså foder. Därmed tar gentekniknämnden det övergripande ansvaret till den del det behövs.
Sedan tycker jag att man blandade till kortleken ordentligt genom att blanda in huruvida Åland skulle vara en GMO-fri zon. Min politiska målsättning och ambition är att Åland skall vara en GMO-fri zon. Med nuvarande EU- lagstiftning får man inte införa förbud mot GMO- odling.
Det finns ett initiativ ifrån den nya kommissionären och ifrån Holland som säger att man inom varje land skulle få besluta om man ville vara GMO-fri eller ville ha GMO-fria zoner. Men med nuvarande bestämmelser så är inte detta möjligt. Om initiativet träder ikraft så skulle det gälla GMO-odling, men inte gälla för foder som innehåller GMO-produkter.
Att avstå ifrån att använda GMO-produkter kan göras på frivillig basis, t.ex. om ett stort handelsbolag säger att de inte längre saluför produkter som innehåller GMO, så är det fullt möjligt. Det är upp till var och en. Lika möjligt som jag, som privatperson, inte vill köpa en produkt som innehåller en GMO-substans. Men att införa ett generellt förbud, som är mera långtgående än de direktiv som handlar om GMO, i den foderlag vi har just nu som dock handlar om foder till djur och inte till människor, är inte möjligt.
Vår ambition att göra Åland GMO-fritt, vi ska vara medvetna om vad vi ska vara försiktiga med. När foderlagen antogs fanns det en gröda inom EU som var godkänd att odlas, det var majs för foderframställning. Med vetskap om den långa växtperiod som den majs som är registrerad, det är en Monsanto produkt. Jag kan inte exakt säga vad den har förmåner mon nummer. Den har inte odlingsegenskaper som passar för de åländska klimatförhållandena. Den torde inte bli intressant att odla på Åland, men man vet ju aldrig.
Sedan den här lagen lades på bordet har man också godkänt att odla en potatissort. Den torde ha samma egenskaper, den skulle behöva ha ett bättre klimat än vad vi har, men det vet vi ingenting om ännu.
Potatisen, som är godkänd, utgör inte bas vare sig för foder eller för människoföda. Potatisen utgör bas för att framställa lim till pappersindustrin.
Sedan till de möjligheter vi har när vi inte kan införa ett förbud. Den dagen det går att införa ett förbud är det staten Finland som kan införa det, inte den åländska landskapsregeringen. Nuvarande statsminister har lovat mig att han ska hjälpa Åland att bli en GMO-fri zon när vi så har möjlighet. Men för att försäkra oss om att det inte ska börjas med GMO-odling här så finns det olika metoder. Det är de säkerhetsavstånd som man kan införa i en samexistenslag som vi har börjat bereda inom landskapsregeringen.
Rikets samexistenslag känner till två grödor som man tar hänsyn till. Den ena grödan är majs, som faktiskt också innehåller pollineringsmöjligheter, den blommar. Man har inom EU tänkt att man skulle upprätta säkerhetszoner, 25-600 meter. I Finland har man tänkt sig betydligt kortare avstånd. Man har lite längre avstånd, där tycker man att det ska vara lite mera, när det gäller konventionell odling i förhållande till ekologisk odling roll. Det som den finska lagen om GMO inte alls tar upp är behovet av att skydda bisamhällena. Men det finns länder inom EU som har tagit in bestämmelser i samexistenslagen för att skydda bisamhällena. Då har man tänkt tillämpa ett avstånd på hela fem kilometer. Man får en cirkel som är tio kilometer i diameter. Skulle man på Åland använda de längsta avstånden, som finns godkända i EU med olika motiveringar, så tror jag att Åland skulle vara så gott som GMO-fritt, d.v.s. 600 meter ifrån en annan odling när det gäller majs och potatis. När det gäller bina skulle man införa ett avstånd på 5 000 meter. Med tanke på att vi har så väldigt mycket äppelodlare och därmed tillhörande biodling så är detta någonting som ligger i mitt tankesätt att skydda Åland från detta.
Vi måste ha en samexistenslag. I annat fall kan man starta GMO-odling utan att vi har möjlighet att påverka det.
Jag anser att den foderlagen vi har förelagt fyller de kriterier på säkerhet på foder för att förhindra sjukdomar som sprids från djur till människa. Det handlar inte bara om galna-kosjukan, det finns också sjukdomar ifrån fjäderfän och det finns ifrån fisk, där vi också använder mycket foder som framställts. Den foderlagen uppfyller det kriteriet. Följande kriterier att uppfylla är att göra Åland till en i GMO-fri zon när det gäller odling av de produkter som kan ingå i foder eller möjligen i lim.
När det gäller den s.k.stärkelsepotatisen, för att framställa lim, så har vi ett särskilt problem också att lyfta. Det är ju knappast möjligt att vi får en stärkelsefabrik på Åland dit våra potatisar skall köras. Potatisen kommer att transporteras ganska långt, vilket betyder, som alla vet, att en tappad GMO producerad potatis på vägen någonstans kommer att kunna sprida GMO-potatisar på ett helt annat sätt än vad vind, väder, bin och insekter kan göra. Det är också en fråga som är väl värd att beakta. Tack, herr talman.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, herr talman! Först vill jag tacka minister Jan-Erik Mattsson för beskrivningen av vilka ambitioner regeringen har när det gäller samexistenslagen. Vi hoppas från socialdemokratisk sida att man snabbare upp processen och kommer hit så snart som möjligt. Vi stöder, naturligtvis, det mest radikala förslag man kan tänka sig; att Åland faktiskt blir GMO-fritt vad gäller odlingarna.
Men sedan, herr talman, tycker jag att det är lite oklart vad regeringen menar med sina budgetskrivningar i det här avseendet? Man talar om att Åland ska vara ett GMO-fritt område. Det betyder väl nog inte bara odling, utan det är ett vidare begrepp. Jag uppfattar att frågan verkar komma som en överraskning i relation till den här lagen. Nu hänvisas det mycket till Vanhanen, men han har ju stort sjå med vilken mjölk han ska dricka. Han hinner knappast tänka på det här.
Minister Jan-Erik Mattsson, replik
Tack, herr talman! Beskrivningen om ett GMO-fritt område, i det begreppet att också alla produkter som saluförs måste vara GMO-fria, det tankarna kanske vi inte hade. Det var nog kanske främst ltl Carina Aaltonen som diskuterade det i debatten tidigare just när det gäller odling. Det är odlingen av GMO-grödor som är ett hot mot konventionell odling som är störst på Åland, men framförallt mot den ekologiska odlingen, som alla tycker att är en positiv utveckling och som ska ske på odlarnas villkor. Frivilligheten man har som odlare att odla och ha den verksamhet man vill. Jag tycker att det är synnerligen viktigt att iaktta försiktighet. Om vi inte iakttar den försiktighet som krävs vid GMO kan vi riskera ekologisk odling och även konventionell odling till den delen.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Barbro Sundback, replik
Till det sista finns det ingen oenighet om här i lagtinget, vad jag förstår. Alla är överens om att det bästa för Åland är att vi har GMO-fri odling. Den viktiga aspekten i det här sammanhanget är om man kunde vidga det här begreppet. Om det innehåller risker att odla GMO-grödor så är det nära till hands att riskerna med GMO-produkter överhuvudtaget inte är bra och säkra för människorna. Som jag uppfattar det så behövs det nog en vidare diskussion om det här för att verkligen säkerställa också konsumenterna i det här avseendet. Framförallt skulle det vara en stor brandfråga för Åland att vara ekologiskt och GMO-fritt.
Minister Jan-Erik Mattsson, replik
Ja, det är säkert en brand att vara en GMO-fri zon, så som vi känner det. I Nordiska ministerrådet, på Island för snart ett år sedan, framförde jag den åländska regeringens synpunkt att vi ville vara en GMO-fri zon. Med tanke på vårt odlingsklimat blev jag något förvånad över att just Island var det land i Norden som är mest för GMO. De tyckte att vi var lite konstiga som inte insåg det, så tyckte även den danska jordbruksministern. Det finns flera skolor i det här.
Till den här lagframställningen, som nu handlar om foder och innehåller GMO-produkter, så kan vi inte avvika från de direktiv och förordningar som finns, i varje fall inte i nuläget.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Carina Aaltonen
Herr talman! Minister Mattsson inledde sitt anförande med att säga att vi inte kan vara en GMO-fri zon på Åland. Vi får visst vara en GMO-fri zon. Det finns ju över 3 000 GMO-fria zoner i Europa. Om vi tar potatisen Amflora som exempel, som godkändes förra veckan, så finns det faktiskt flera regeringar i Europa, både i Grekland, Österrike, Luxemburg, Italien, Ungern och i Frankrike som officiellt tillkännagett att de inte tänker tillåta att potatisen odlas. Det handlar om vilja, minister Mattsson, Jag tycker inte att det här duger. Jag blir väldigt bedrövad när jag hör minister Mattssons anförande om att vi inte har någon valfrihet i frågan om foder. Jag anser att ministern inte heller har förståelse för mina argument när han säger att den nya foderlagstiftningen inte hotar ett GMO-fritt Åland och att vi inte alls kan påverka det här. Jag är av en helt annan avsikt. Jag menar att även mjölk-, köttproduktion, fiskodling och äggproduktion alla är viktiga delar av Ålands primärnäringar och ingår i kedjan som ska behålla Åland GMO-fritt. Det handlar inte bara om odling av grödor. Det handlar i lika höga grad om djurfoder som används i primärnäringarna. Om det endast skulle handla om grödor så skulle väl landskapsregeringen, i budgeten för 2010 på sidan 188, skrivit att målet är att Åland ska vara ett GMO-odlingsfritt område. Nu står det svart på vitt, mycket förtjänstfullt och förpliktigande att landskapsregeringens mål är att Åland ska vara ett GMO-fritt område. Hur kan man anse att den här lagstiftningen om foder inte hotar ett GMO-fritt Åland? Det har jag svårt att förstå.
Jag tänkte ta en liten tillbakablick. Sedan 2003 finns den skärpta EU-lagstiftningen om GMO-livsmedel och GMO-foder. Den kom till efter många års kamp mellan de länder i Europa som är positiva till GMO och de länder som är negativa till GMO. Det här ledde till att det under många år, mellan åren 1998 och 2004, inte godkändes några som helst GMO-produkter. Men nu är det fritt fram igen. Den senaste var den här genmodifierade potatisen, Amflora.
Den här lagstiftningen reglerar dels den bedömning av hälso- och miljörisker som sker innan godkännande och dels hur GMO-produkter ska märkas vid försäljning. Alla GMO- grödor och GMO- produkter som ska säljas som livsmedel eller användas som foder inom EU måste vara godkända oavsett om de odlats här eller någon annanstans. Märkningskraven har skärpts men det gäller inte produkter från djur som är uppfödda på GMO-foder.
Jag tänkte ta fiskodlingen som exempel. I den globala fiskodlingen använder man allt mer soja som foder. Soja kan innehålla GMO. Vi har sett dokumentärer på TV hur fiskodlingsindustrin växer enormt internationellt sätt. Samtidigt blir tillgången på fiskmjöl, som länge har varit det huvudsakliga fodret, allt svårare att få tag i eftersom de stora oceanerna fiskas ut. Precis som i djuruppfödning på land så är det sojan som är lösningen. Sojamjöl ger fisken protein och sojaoljan ger energi. Man blandar alltså ut fiskmjölet med soja. Problemet är att majoriteten av världens sojaproduktion är inte bara livsfarlig för bönderna i Argentina, produktionen är ofta till stora delar genmodifierad. Sojan används i huvudsak som foder till djuruppfödning och också till fiskodling i större utsträckning än tidigare. Vi vet att det är pressade priser på odlad fisk på världsmarknaden. Man måste jaga alla kostnader och en del av det är naturligtvis att använda sig av billigare foder. Enligt mina uppgifter är det GMO-fria fiskfodret dyrare än det foder som innehåller GMO-soja.
I Norge höll man länge ställningarna och valde att inte mata fiskarna med GMO-foder. Jag vet inte hur det är på Åland. Kanske har fiskodlarföreningen och fiskodlarna någon policy att inte använda sig av GMO-foder, jag vet inte. Jag har prövat att få kontakt med fiskodlarföreningen men jag lyckades inte få någon kontakt idag i alla fall. Men det kanske näringsministern eller utskottet kan redogöra för.
Om det är GMO-fritt foder som används in de åländska fiskodlingarna så tycker jag att man borde kommunicera ut det till konsumenterna. Sådan fisk är åtminstone jag beredd att betala mer för. För det handlar sist och slutligen om pengar, både när vi väljer och när vi väljer bort. Det är ekonomin som styr en stor del av livsmedelsproduktionen idag. Kvalitet, djurhälsa, omtanke om miljön både här hemma och i andra delar av världen är av underordnad betydelse. Industri och GMO-lobbyisterna har kapital och starka nätverk och så länge som inte konsumenterna vet, inte har kunskap om det och handlar billigt istället för att välja de livsmedel som är producerade på ett ansvarsfullt, etiskt och miljömässigt sätt, så kan industrin fortsätta att pressa fram produkter som skadar vårt ekosystem. När vi får en sådan här lagstiftning som denna foderlag då har vi politiker ett enormt ansvar. Vi måste säkerställa att inte lagstiftning innehåller kryphål och luckor som gör, att vi t.ex. genom att bara godkänna den nya blankettlagen om foder, att vi inte i.o.m detta också ger grönt ljus för statsrådet i Finland att i en förordning besluta om vilka genetiskt modifierade livsmedel och foder som ska tillåtas på Åland. Att säga att vi sitter i famnen på Finland duger inte och att vi måste göra som EU säger håller inte heller. Pröva det då i EG-domstolen! Jag och socialdemokraterna kräver att paragraf 11 i bilagan till den nya foderlagen inte ska tillämpas.
Vi har egen behörighet på det här området. Jag litar inte ett dugg på jordbruksminister Sirkka-Liisa Anttila i den finska regeringen i den här frågan. Den stora frågan är väl nu om jag kan lita på minister Jan-Erik Mattsson i den åländska regeringen?
Socialdemokraterna vill ha ett genomgripande och säkert jordbruk på Åland. Vi vill ha ett ekologiskt och GMO-fritt Åland. Vi menar att ett GMO-fritt Åland även omfattar det foder som går till djuren inom den åländska primärproduktionen. Tack, herr talman.
Minister Jan-Erik Mattsson, replik
Tack, herr talman! Ja, det går att utvidga den här diskussionen hur mycket som helst om man drar det på det här viset. Men det intressanta tycker jag nog i den här frågan är huruvida vi ska ha en diskussion i lagtinget om vi ska ta beslut som går i strid mot EU-direktiv? Vi har åtminstone ett beslut, som lagtinget i skyndsam ordning, måste anta, en ny tobakslag för att inte hamna på böter angående tobaksdirektivet. När det gäller fågeldirektivet försöker vi nu komma till mötes med bevis för att jakten skall kunna ske enligt direktiv. Men, med det resonemang som ltl Aaltonen för, skulle vi nog bara stå upp och säga; nej, vi gör nog som Grekland, vi bestämmer själva! Ålands lagting och Ålands landskapsregering har inte haft den kutymen här att vi stiger upp och säger; nej, vi finner oss inte i att EU kommer med ett direktiv. Jag tycker att det är en intressant aspekt av det hela.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Carina Aaltonen, replik
Herr talman! Jag tycker faktiskt att vi ska säga; nej, vi ska göra som i Grekland, Österrike, Schweiz, Frankrike och många andra länder som sätter matsäkerheten över allt annat. Vi har en egen lagstiftning, vi har lagstiftningsbehörighet på det här området. Vad händer om vi plockar bort paragraf 11, som handlar om genetiskt modifierat foder där det står att närmare bestämmelser ska utformas av förordning av statsrådet? Vad händer? Vad är det som är så farligt? Vad är minister Mattsson rädd för att ska hända om vi säger nej?
Minister Jan-Erik Mattsson, replik
Herr talman! Personligen är jag inte rädd för särskilt mycket. Det som lagtinget och regeringar i övrigt har varit rädda för är ju att få EU-böter och hamna i EU-domstolen. I EU-domstolen är det inte ens säkert att vi får föra vår egen talan. Det är väl en ganska intressant fråga då hur vi skulle försvara oss. Jag hoppas ju verkligen att vi ska få försvara oss. Men i den här frågan skulle antagligen Finland och Åland ha helt olika uppfattningar om vi gick in på ltl Aaltonen här och strider. Dessutom har vi inte grund i ett direktiv som har direkt effekt.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Jag tycker att det är synd att minister Mattsson, som inte är rädd för någonting, är så feg i den här frågan och låter Finland bestämma över vår matsäkerhet och vilka foder vi ska mata djuren på Åland med.
Jag hoppas verkligen att näringsutskottet gör en egen bedömning på det här och väljer att lämna bort paragraf 11 i foderlagen om genetiskt modifierat foder och så ser vi vad som händer. Det kan väl inte vara så farligt ändå att vi måste vara rädda?
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Gun Carlson, replik
Herr talman! Det är säkert bra om näringsutskottet, dit ltl Aaltonen också hör, tittar på de här frågorna. Jag har framför mig ett papper som jag tror att kan vara bra att komma ihåg. Det hör ihop med paragrafer 11. Om jag läser paragraf 11 handlar det om gentekniken och deras befogenheter. Ålands delegation beslöt 1996, när de gav ett utlåtande över en landskapslag; ”att gentekniken utgör ett rättsområde som med tillämpning i 27 § 42 punkten i självstyrelselagen är att hänföra till rikets behörighet." Då är det inte så lätt att plocka bort den paragrafen, tror jag.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Tyvärr sitter jag inte i näringsutskottet. Jag skulle gärna ha velat göra det i den här frågan.
Det har också kommit brev från jordbruksministeriet som säger att vi har behörighet i den här frågan. De har tydligen ändrat sig där.
Ltl Gun Carlson, replik
Herr talman! Det här utlåtande är från 6.3.2009 från justitieministeriet. Man hänvisar till den landskapslag som jag själv, när jag var social- och miljöminister, lade om genteknik och man beslöt att det är rikets behörighet. Högsta Domstolen har därför i sitt utlåtande 21.3.1996 kommit till samma slutsats, trots att gentekniken i viss mån berör områden som är landskapets behörighet.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Ja, det här är inte genteknik. Det här är ju livsmedel och foder. Enligt jordbruksverket ska det vara möjligt att vi har egen lagstiftning på det här området. Jag tycker att detta är en fråga som näringsutskottet verkligen måste fördjupa sig i och sedan efter behandling redogöra för.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Minister Jan-Erik Mattsson
Tack, herr talman! Så som man har lämnat foderlagen, det är regeringens inställning till hur man behandlar direktiv och förordningar som EU lämnar till oss. Nu är frågan upp till näringsutskottet och lagtinget att besluta om hur det ska ske. Jag ser med spänning fram emot ett betänkande ifrån näringsutskottet huruvida man ämnar komma med ett förslag som skulle strida mot ett EU-direktiv eller en EU-förordning. Sedan ska vi också veta att om lagtinget i så fall godkänner och sätter in en förbudsklausul i betänkandet, som strider mot ett EU-direktiv, så hur kommer det beslutandeorgan som godkänner våra lagar, presidenten i sista hand att göra? Det skulle vara intressant att veta om vårt parlament har den styrkan att republikens president Tarja Halonen skulle godkänna ett avsteg ifrån ett EU-direktiv.
Ltl Barbro Sundback
Talman! Till det sista, för att vi ska kunna pröva det som minister vill här, hur presidenten och övriga kontrollmyndigheter skulle reagera så måste näringsutskottet ändra på framställningen. Om framställningen går in sig här, som en direkt kopia av rikslagstiftningen, så får vi det inte prövat som ministern här efterlyser. Jag ser det som en direkt beställning ifrån nämnden att man testar det här. Genom att man på något sätt torpederar elfte paragrafen så att det i praktiken blir omöjligt att använda genmanipulerat foder på Åland.
Det som ministern inte riktigt har klargjort är varför Åland skulle vara så betjänt av att statsrådet ska utfärda förordningar för det åländska lantbruket? Det är lite olikt centern som annars brukar vara väldigt måna om att vi ska ha både ansvaret och beslutande makten i våra egna händer i så hög grad som möjligt och alldeles särskilt vad gäller primärnäringarna. Är det här också någon sorts slaviskt underkastelse från regeringens- och minister Mattsson sida? Eller finns det någon saklig grund för det? Eller är det så att vi själva kan utfärda förordningar i det här avseendet? Jag tycker att vi har rätt till lite mera utvecklade diskussioner runt det här, än att bara ministern stiger upp och hotar med att det strider mot lag osv. Man kan säkert ifrågasätta varenda en paragraf här på olika grunder.
Här skulle man önska att näringsutskottet visade självstyrelseklon lite mera än vad regeringen gör. Det handlar om två saker här. Hur mycket makt möjliggör självstyrelsen? Det andra är det politiska innehållet. Vill vi, också på den här punkten, försöka motverka att genetiskt modifierade produkter kommer in till Åland? Då måste man göra någonting annat än det som regeringen föreslår.
Vi tre socialdemokrater är beredda att hålla den åländska fanan högt i den här frågan. Det är faktiskt av stor betydelse för ålänningarna och inte bara en symbolfråga.
Minister Jan-Erik Mattsson, replik
Tack, herr talman! Det som gentekniknämnden övervakar är inte åländsk behörighet i sak, att kunna konstatera att en GMO-del av ett foder utgör någonting som är farligt för människan. Men okej, en egen gentekniknämnd ställer ganska höga krav på kunnande. Jag tror inte vi har särskilt många här på Åland som klarar av är att sitta i den nämnden. Det torde väl bli en köptjänst som kostar en hel del, men den är kopplad till vår behörighet.
Det som är intressant, tycker jag, är huruvida socialdemokraterna har tänkt på om det finns GMO-produkter i den mat vi direkt konsumerar och äter? Det har man glömt bort. Nu har man varit inne på foder som djuren äter. Det ska bli intressant att få ta del av näringsutskottets betänkande när det kommer och ändringsförslag till detta som antagligen socialdemokraterna kommer att föra fram för att få det ändrat till att vi ska strid mot ett EU direktiv, som sedan presidenten ska godkänna.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag tycker nog nu att ministern börjar låta både gnällig och tråkig. För det första konstaterar han att ålänningarna är så dumma så att vi inte kan ha någon nämnd som motsvarar de nämnder som man har på andra ställen. Jag vet inte hur han drar sina slutsatser men vi har åtminstone en som är väldigt kapabel. Jag kan nog också få fram flera personer, om det behövs.
Det andra är att nu ska vi börja prata om något annat, om genmanipulerade produkter som man säljer i butikerna. Men nu handlar faktiskt det här ärendet om foderlagstiftningen. Om ministern skulle ha något mera häftigt att komma med, än bara detta hur intressanta det ska bli om man avviker från hans förslag, så är det inte nödvändigt med flera repliker.
Minister Jan-Erik Mattsson, replik
Tack, herr talman! Till den delen gör jag väl ltl Barbro Sundback då besviken, att jag inte är häftig eller så. Jag tycker nog att det blir en rätt häftig grej när Ålands lagting kommer med en lag till Finlands president där man bryter mot ett direktiv. Det torde vara första gången, om någonsin, som det ens har varit i närheten. Vi har stiftat lagar som senare har visat sig brutit mot direktiv. Då har vi i skyndsam ordning stiftat en ny lag som inte gör det. Men den här gången blir det nog verkligen spännande, det vill jag säga, när ltl Barbro Sundback träffar sin partikollega, Tarja Halonen och ska försöka övertala henne att godkänna nämnda lag.
Ltl Barbro Sundback, replik
Jag tror att det skulle vara bra om ministern skulle sätta sig in i hur lagstiftningskontrollen egentligen går till vad gäller EU-direktiv. Om han tror att det är någon kompis till presidenten som stegar in i palatset och säger att så här vill vi ha det, så tyder det nog faktiskt på en stor naivitet i de här frågorna.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Jörgen Strand, replik
Herr talman! Ltl Sundback tog upp om vi själva kan besluta när det gäller förordningen. För oss, som har läst lagen, det när det gäller tillämpningen av blankettlagstiftningen så finns det ett undantag, paragraf 12, som säger att Åland själv kan utfärda sina egna förordningar på basen av den här lagstiftningen. Så det är fullt möjligt.
Sedan är det en annan fråga, om avvikelsen, som vi skulle ta mot Finland, eventuellt strider mot EG-direktivet? Läser man vad det står om EG-direktivet när det gäller GMO så är det inte helt klart. Det får väl utskottet utreda. Enligt lagframställningen som ligger på vårt bord har vi möjlighet att ha fulltextförordningar som är anpassade till åländska förhållanden.
Ltl Barbro Sundback, replik
Det känns tryggt att veta att ltl Strand är medlem av näringsutskottet. Den här insikten tyder på att det finns medlemmar i utskottet som har läst sin läxa och kan. Det står ju faktiskt så i paragraf 12.
Den senare frågan är naturligtvis knepig och det bör man diskutera. Inte har jag något svar på den frågan. Det hoppas jag att utskottet ska kunna sluta sig till efter en ingående analys, inte den här politiken som ministern har att vi måste underkasta oss allting, utan man måste verkligen kämpa emot här och visa klorna.
Ltl Jörgen Strand, replik
Herr talman! Jag tror att utskottet kommer att sätta sig in i om vi kan ha avvikande i förhållande till EU-direktivet. Sedan finns det en annan fråga som man också måste titta på. Det är Ålands konkurrenskraft och handelsförbindelser och bedöma om det är klokt att ha avvikelser om det är möjligt. Vi får fördjupa oss i frågan.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Anders Englund
Herr talman! Näringsutskottets behandling har ganska mycket nämnts och man frågar efter det. Det är intressant. Vi i näringsutskottet ska verkligen sätta oss in den här lagstiftningen med nöje.
Den här debatten har utvidgats ganska mycket ifrån socialdemokraternas sida från första början fast man ville återta en del av det här i det sista anförandet och också klandra näringsministern för att han har varit inne och diskuterat det som man började med. Det här är ju en foderlagstiftning. Det är inte frågan om odling av genmanipulerade växter. Det är foder, som vi diskuterar nu. Vi tål det här tydligen ganska bra, genmanipulerat som har nämnts här. Det finns i våra butiker och på våra färjor. Kött som fått foder från genmanipulerade växter, det är jag helt övertygad om.
Det är en konkurrensfråga, som ltl Strand nämnde. Förbjuder man genmanipulerad odling helt och hållet, det är inte tillåtet idag här på Åland, det är bara på försöksområden som man kanske går vidare i Finland och Sverige.
Från lantbrukets sida, ÅPF, hade tidigare en diskussion om de här frågorna. Vi är trots allt eniga om att vi inte ville ha in genmanipulerade odlade växter på Åland. Det är helt klart, det tror jag att vi kan vara överens om. Men, vi vet inte trots allt om hur framtiden ser ut. Den dagen det kommer en potatissort som inte behöver bekämpas mot bladmögel eller någonting och om man får använda det på alla andra odlingsställen i världen, kanske där vi har våra stora internationella koncerner som också äger en del av industrin här, så då kommer man säkert att få ta ställning till sådana här saker. Men tillsvidare vill inte åländska lantbruket ha genmanipulerade odlingar på Åland.
Vi vet att det händer mycket runt om oss som inte syns. Medan vår produktion av kött många gånger har klara problem med att konkurrera globalt på marknaden, så växer produktionen ute i världen. Köttproduktionen har ökat med 38 procent det senaste året. Mjölken med 15 procent och äggen har ökat med hela 44 procent. I en stor del av den här produktionen används också genmanipulerat foder. Det här är beklagligt, tycker jag. Vi är lite inmålade i ett hörn.
Skall vi förbjuda, när det finns i butikerna och på våra färjor troligen? Är det någon som kan säga med säkerhet att man har kontrollerat att det inte finns när mycket av köttet kommer från Sydamerika där man odlar soja och majs. Där är det stora bekymret.
En forskningskoordinator i Helsingfors för inte så länge sedan, från det stora företaget Alltech som blandar in tillsats medel i foder, skickar tyvärr 33 procent av de råvarorna som kommer från Sydamerika tillbaka eftersom man inte klarar företagets strikta kontroller. Vanligen innehåller de här diskvalificerade råvarorna för stora mängder dioxiner, PCB eller tungmetaller och också GMO-foder. 85 procent av alla underkända råvaror som man importerar till EU kommer utifrån EU:s yttre gräns. Man vad som händer med råvarorna, efter att man har skickat tillbaka dem, är en intressant fråga. Det är kanske mindre nogräknade som tar vara på och råvarorna så att de ändå hamnar i produktion.
På det här mötet visade man också en statistik över de senaste foderskandalerna i världen. Det gemensamma med alla var att smittokällan, som har drabbat fodret, kom från kontaminerade komponenter utifrån.
Det här är en väldigt intressant fråga. Det är någonting som vi ingående kommer att diskutera i näringsutskottet. Jag vill inte ta ställning för vår del ännu. Vi tar till oss det som lagtinget har diskuterat i den här frågan.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Ltl Englund säger att vi människor tål GMO är ett bra. Men hur kan han veta det? GMO har ju inte funnits så väldigt länge. Åtminstone känner jag till ett fall där en forskare i England fick sparken när han kunde visa att möss som åt GMO-potatis blev är väldigt sjuka. Det här är resultat som man inte ville få fram från GMO-industrins sida. Det känns lite grann som ltl Englund bara rycker på axlarna och säger; ja, men vi kan inte göra någonting åt det för GMO finns överallt. Är det verkligen så att det åländska jordbruket ska acceptera det här?
Ltl Anders Englund, replik
Jag tror att ltl Aaltonen förstod lite fel. Det var mer en påminnelse till konsumenterna att man ofta handlar det som är billigt. Ofta är det mycket billigare det som har producerats med GMO-foder. Det är kanske dyrare att odla, man får mindre skörd, man måste jobba mera i länder där man producerar. Slutprodukten, kött i många fall, har man kunnat föda upp till en billigare kostnad. Vi handlar många gånger med ögonen. Vi tycks hittills ha klarat av det. Det finns forskningsresultat som går i båda riktningarna. Men jag är inte kapabel själv och jag tror inte att ltl Aaltonen heller är kapabel att kunna avgöra idag vad som är riktigt och rätt.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Vi delar uppfattning ltl Englund och jag. Jag hade gärna sett ett brandtal av producentförbundets ordförande om hur det åländska jordbruket skulle ha kunnat profilera sig i framtiden med kvalitet och GMO-fria produkter både när det gäller fisk som har odlats och när det gäller andra grödor. Att vi tar ansvar för miljön både här hemma och i andra delar av världen. Och att också de åländska jordbrukarna kan ta ut ett bättre pris där vi kan sälja de åländska produkterna till högre pris tack vare att vi kan garantera att vi har den här märkningen, att produkterna är ekologiska, GMO-fria och att produkterna har bra smak naturligtvis.
Ltl Anders Englund, replik
Ja, ltl Aaltonen, det köper jag. Vi är säkert beredda ifrån de åländska lantbrukarna att ställa upp och leverera varor till handel och färjenäringen om man plockar bort sådant som man inte till hundra procent är säker på att innehåller GMO-foder. Säkert kan vi få ut ett bättre pris då. Är kunden sedan beredd att betala för det här? Är företagen beredda att använda produkterna? Det är intressant.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Ltl Anders Englund tog upp många skandaler när det gäller exempel på skadliga typer av ämnen i olika produkter och han påpekade att de ofta kommer utifrån, från sådana platser där man inte har någon kontroll över hur respektive ämne produceras och vad det har får för effekter. Om man menar med konkurrens att det också ska få vara möjligt att använda här för att det fördyrar våra produkter om vi inte odlar dem med de här förmånliga stödmedlen så kan man, precis som man gjorde här, svänga på det. Konkurrens ligger i det som vi alla vill ha; närproducerade produkter. Men produkterna kan ju inte vara närproducerade och t.ex. vara fulla av GMO utan det är det motsatta, att produkterna är säkra, åländska och helst ekologiska. Det är ju det som är konkurrenskraften, som jag ser det.
Ltl Anders Englund, replik
Tyvärr har det visat sig det senaste året, om vi tittar bakåt, att det har varit svårt att få ut merpriset. Det är ju det som är frågan. Får man ut ett högre pris, som gör att man klarar av de höga kostnaderna som ställs på det åländska lantbruket jämfört med våra närliggande regioner, så är det helt okej. Men man måste få ut merpriset. Det är det som är det svåra, tror jag, också för ltl Sundback att kunna säga; gör så här, det här får ni betalt och ni får kostnaderna täckta.
Ltl Barbro Sundback, replik
Det här är samma gamla vanliga fråga. Är konsumenterna beredda att betala för dyrare närproducerade och ekologiska produkter? Alla är inte det, alla har inte ens råd med detta. Men tillräckligt många kan betala.
Om man följer med utvecklingen i Sverige, i Stockholm och överallt så är det den typen av livsmedel som kontinuerligt ökar sin försäljning. Men på Åland tycks bidragssystemet fortfarande vara så förmånligt för konventionellt jordbruket att det antagligen är enklare och mindre arbete att producera på det sättet. Då kan jag förstå dilemmat. Så länge man får sina produkter att gå åt och bidragen kommer in så är detta det effektivaste sättet att odla. Men frågan är om det är hållbart och långsiktigt?
Ltl Anders Englund, replik
Jag måste säga till det sista här att man förundrar sig lite över vad socialdemokraterna nu har för politiker som inte egentligen verkar ha en aning hur det åländska lantbruket långsiktigt ska klara konkurrensen utifrån. Man är beredd att belasta och belasta och belasta, utan att man har en chans att kunna ta ut merpriset som de kostnaderna medför. Man påför regler som många gånger är mycket strängare här än vad man har på andra ställen. Tyvärr är detta verkligheten.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Anders Eriksson
Herr talman! Jag tror att jag mötte sittande talman första gången i en politisk debatt för ganska exakt 23 år sedan. Då uttryckte han sig så att jag inte riktigt förstod. Då sade han; politik är de omöjligas konst. Det visar lite den här debatten också. Politik är de omöjligas konst. Det blir en tävling om vem som är mest självstyrelseprogressiva. Vi får höra att centern underkastar sig det som kommer ifrån Helsingfors, medan socialdemokraterna säger att vi måste stå på som oss. Det är bra det, det borde vi ju göra i alla sammanhang.
Framställningen, som vi pratar om, är faktiskt en ny foderlagstiftning. Jag tyckte att ansvarige ministern gav ett initierat och bra anförande. Syftet med detta är ju livsmedelssäkerhet. Det är någonting som är det mest prioriterade inom EU-politiken, just efter galna-kosjukan och allt som har hänt.
Det finns en sak som jag var lite tveksam till i näringsministerns anförande och det kom ltl Strand in på. Vi har möjlighet att utfärda förordningen givetvis på ett sådant sätt att det uppfyller de EU-direktiv som gäller. Det var egentligen det som var huvudorsaken till att jag begärde ordet. Men när jag t en gång har kommit hit upp kan jag väl säga ett par år om GMO.
Allt som man inte kan så mycket om så är det väldigt enkelt att ha klara åsikter om vad som är rätt eller fel. Jag har själv, utgående ifrån mitt förstånd, försökt skaffa mig en så god uppfattning som möjligt om GMO. Jag ställer helt och hållet upp på det som har sagts i de här politiska sammanhangen och det som har sagts ifrån producentförbundet att Åland bör försöka sträva till att vara en GMO-fri zon.
Men samtidigt har jag noterat att om det inte skulle ha funnits växtförädling så har det visat sig att hälften av den befolkningen världen har idag skulle man inte kunna föda. Växtförädling har varit nyckeln till att samhället ser ut som det ser ut. Däremot har det hänt att man ibland i den industrin, som i många andra, har hamnat snett. Det är absolut så. Min skeptiska inställning till GMO kvarstår. Jag vill inte hamna i någon debatt om att jag är en GMO-förespråkare. Men man måste ha klart för sig vad som är de underliggande syftena med detta. Det handlar om att producera livsmedel för en allt mer växande befolkning.
Till sist hoppas jag att man i näringsutskottet kan titta riktigt noga på det här. Jag är lite skeptisk till det, som näringsministern sade, när det gäller vår behörighet. Min uppfattning är nog att det här är vår behörighet och att vi inte ska ha Finlands statsminister att ordna det här. Är vi politiskt eniga om att vi ska vara en GMO-fri zon så är det vi själva som bestämmer det. Det är bara min uppfattning, jag säger inte att det är på rätt sättet. Jag hoppas att näringsutskottet kan titta på det. För det har ju ändå varit en liten knäckfråga i den här debatten.
Ltl Olof Erland
Fru talman! Den här debatten handlar om många saker. Ärendet är foderlagstiftning och livsmedelssäkerhet. Vi kommer också in på annat. Jag ska nämna några saker som har att göra med tidigare behandling av den här typen av ärenden. Men först vill jag säga, när det gäller den här diskussionen rent allmänt och i förhållandet till jordbruket, att det här är frågan om ett dilemma. Alla människor på jorden lever av bl.a. av mat, om man får uttrycka det så enkelt. Det betyder att allt det som man gör för att försörja sig är beroende av priserna på mat och kvaliteten. Genmanipulation betyder att man kan förbättra för enskilda människor. Många hävdar det, det finns säkert många bevis på det även om råttorna England mådde dåligt, enligt den här forskaren. Det finns i vår handel någonting som är etablerat och många kanske inte ens tänker på det i sina dagliga uppköp. Jag och många andra är naturligtvis fundersamma på det här med tanke på erfarenhet av hormoslyr, neurosedyn och alla möjligt vad olika medel heter som sätter sina spår på genuppsättningen i människan. Det är någonting som vi ska vara försiktiga med. Överhuvudtaget tror jag att tron på vetenskapen är en fråga som svänger i samhället. Säger en forskare på Åland någonting så då bugar och bockar man och man delar t.o.m. ut pengar utan att egentligen ta reda på vad det handlar om och man ställer inga krav. Övertron på det rationella och vetenskapliga är någonting som man ska väga in i det här. Därför förstår jag naturligtvis också, delvis åtminstone, den socialdemokratiska debatten att man ville ha det fritt från den typen av produkter som kan vara farliga och som kan medföra risker. Det är en naturlig reaktion. Samtidigt är det här stora ekonomiska värden för jordbruket. Jag har faktiskt svårt att få det att gå ihop. För det första ställer man höga krav på reglerna i jordbruket, vad och hur man ska producera. Man ska göra det, men man måste göra det med eftertanke. För det andra säger man att man ska sänka stödet. Vad betyder det? Inte har vi råd att producera. Vi har råd att kanske producera en gång för skördemarknaden, men sedan är det slut. Det blir för dyrt. Konsumenterna köper billigare produkter och blundar kanske lite för GMO-etiketten. Det är en stor risk. Då har vi en näring som ändå har burit upp det åländska samhället mer eller mindre av och till, men är viktig.
Jag tycker att näringsutskottet har en uppgift här att reda ut begreppen och se att det här inte är någon enkel sak. Det är, tvärtom, en komplicerad sak.
När det gäller själva EU-direktivet och behörigheten med genteknik så har jag faktiskt varit involverat i båda de frågorna.
När vi tog snusdirektivet kan man jämföra med vad vi gjorde då. Famnade vi äventyret och satte oss upp mot Helsingfors? Nej, det tror jag. Jag betraktar mig inte som någon äventyrare. Det som man kunde göra, när det gällde snusdirektivet, det var att konstatera var behörigheten fanns när det gällde riket och när där det gällde Åland i förhållande till snusdirektivet. Ja, vi hade behörighet att lagstifta. Det är inte som i den här lagen att det är rikets behörighet enligt 12 § och sedan har Åland behörighet att göra förordning inom sitt område. Det är inte någon parallell. Det som gjordes i praktiken med snusförbudet var en kalkylerade risk. Snuset är en produkt som är av vikt för Åland. Vi i utskottet och sekretariatet dammsög hela Europa på modeller för att argumentera för snuset. Argumentationen kom till lagtinget, där fick vi majoritet för utskottets förslag att tillåta snusförsäljning. Försäljningen pågick närmare tio år. Idag pågår den mera i det tysta genom en överenskommelse mellan tullen och rederierna om försäljning på svenskt vatten. Det var en jättestor fråga här i lagtinget för några år sedan men den har sitt ursprung i äventyret 1995-1996. Det äventyret var nog planerat både när det gäller mål, rutt, packning och vägkost, GMO-fri vägkost. Så det är inte jämförbart med att direkt säga att nu tar vi en chans, nu vill vi ha äventyr, vi bryter det här direktivet.
Det är bra om näringsutskottet reder ut den här frågan när det gäller foderlagen och livsmedelsäkerhet.
Sedan en intressant sak som ltl Gun Carlson nämnde här; Högsta domstolens bedömning att gentekniken hörde till rikets behörighet därför att tyngdpunkten låg där. Det var en bedömning. Vi gjorde också en ganska stor affär i social- och miljöutskottet av den frågan. Vi hörde en av de främsta experterna på etiska frågor när det gäller genteknik, Barbro Westerholm från Sverige. Vi tyckte att vi i utskottet hade gjort ett väldigt bra jobb och blev besvikna när vi inte fick använda behörigheten. Här skulle jag sätta en liten bock i kanten. Området har utvecklats, det gäller väldigt mycket livsmedel, därmed jordbruk och därmed frågor som vi borde kunna kontrollera. Det bör kunna bli en ny diskussion, om man så vill, att behörigheten åtminstone till vissa delar kunde tas tillbaka från 1996 eller senare utslag av Högsta domstolen.
Frågan när det gäller foderlagen tycker jag för min del är ganska klar när det gäller behörighetsfördelningen. När det gäller GMO-problematiken i allmänhet och vetenskapens möjligheter att ge vägledning så där tycker jag att det finns många frågetecken. Det är en svår fråga för utskottet att veta var man ska dra gränser. Det kan bli ett två-tre års projekt om man inte håller sig till sak.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Ltl Olof Erland nämnde här lagstiftningen från 1996 när Åland försökte förbjuda GMO-utsäde och fälldes då av Högsta domstolen. Då jämförde man GMO med gift och konstaterade att gifter inte tillhörde Ålands behörighet utan det var rikets behörighet. Men vi har egen lagstiftningsbehörighet när det gäller utsäde och vi har det när det gäller foder. Jag tror faktiskt att man skulle göra en helt annan bedömning idag. Att man varken kallar foder eller utsäde för gift.
Jag anser att det var lite vårdslöst av ltl Erland att säga att konsumenterna bara köper de billigaste produkterna. Det finns en växande markand idag som verkligen väljer att köpa både lokalt och ekologiskt.
Ltl Olof Erland, replik
Fru talman! Vårdslöst, jag sa att jag inte var någon äventyrare. Jag är inte heller så vårdslös. Jag konstaterade att det finns en sådan tendens när det gäller livsmedel. Är det dyrare så köper man mindre. Det sägs t.o.m. i ekonomisk teori att det är lag att efterfrågan minskar med prishöjningen. Det är det som det handlar om. Om vi medvetet eller av ren äventyrslusta sätter högre pris, genom svårare regler på vårt jordbruk samtidigt som vi sänker jordbruksstödet i förhållandet till omgivande regioner, så blir vårt närproducerade livsmedel dyrt och det nästan närproducerade livsmedlet i Roslagen blir så pass billigt att det blir intressant. Jag tycker det är ganska klar logik för min del i alla fall.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Med de rapporter som duggar tätt över hur det står till med produktionen av t.ex. brasilianskt kött så tycker jag nog att det är mer äventyrligt att handla billigare produkter som man inte vet var de kommer ifrån och vad de innehåller. Konsumenterna måste bli mer medvetna om vad maten innehåller. Det är klart att det är dyrare att hålla djur som får tillräckligt med utrymme att röra sig, får bra mat och som inte behöver lida. Vi kan inte heller då räkna med att det ska vara extra pris i butikerna på det köttet. Vi måste börja tänka om, tänka annorlunda och betala för det som vi äter.
Ltl Olof Erland, replik
Ja, det låter alltid bra när en socialdemokrat säger att vi måste tänka om. Det är självklart att när det gäller livsmedel så ska det finnas regleringar som säger att man inte får använda vissa medel. Nu diskuterar vi hur långt man ska gå i regleringen av GMO och andra grödor. Hur ska man gå in i foder för att inte förstöra den marknad som vi har, den produktion vi har, den företagsamhet vi har och den förädling vi har? Det är väl ingen här i lagtinget som medvetet säger att vi ska ha det billigaste möjligaste och sedan får det innehålla vilket xx som möjligt. Det är inte så det ska vara. Det ska vara regleringar som gör att livsmedlet är säkert. Det är ju det som det handlar om. Foderlagen är ju en livsmedelsäkerhetslag. Det är ju det man ska bedöma och göra avvägningar på. Inte kan vi medvetet gå in för att strypa vårt lantbruk.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Det var bra det här sista som ltl Olof Erland sade. Det är ju det vi har diskuterat hela tiden. Det skulle vara intressant att veta vad ltl Olof Erland tycker? Är det säkert med den här parargrafen om GMO? Det är ju det som vi vill veta, inte beskriva vad det egentligen är han diskuterar. Svara gärna på den frågan!
Det var vårdslöst också i ett annat avseende. Ltl Olof Erland säger att socialdemokraterna vill sänka jordbruksstödet och att det kan man inte göra för då stiger också priserna.
Åtminstone enligt minister Mattson, som jag har frågat, så har han konstaterat att jordbruksstöden inte påverkar priserna särskilt mycket. De är av en annan karaktär, typ av utkomststöd, miljöstöd och investeringsstöd. Den där teorin omfattar vi inte.
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Olof Erland, replik
Som vanligt ställer ltl Sundback frågor till mig som knappast rör ämnet. Jag kan naturligtvis svara vad jag tycker i den och den frågan. Men varför ska jag göra det? Jag är här för att diskutera ett ärende, där det finns ett underlag och en debatt som någorlunda håller sig till ärendet. Det tänker jag fortsätta med.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tycker då ltl Olof Erland att vi ska ta den här risken med foder som innehåller GMO? Att det ska finnas sådant foder på Åland och att det ska användas av åländska uppfödare? Det är ju det som frågan handlar om. Jag tror säkert att väljarna vill ha ett klart besked av både ltl Olof Erland och liberalerna, inte bara process utan lite mera svar.
Ltl Olof Erland, replik
Jag är säker på att det är många väljare som inte vill ha ett klart besked som är ja eller nej utan hellre ser en argumentation och inser att det är ett dilemma mellan pris, kvalitet och regelverk samt kunskap och fakta om vad detta innebär. Av den anledning har åländska politiker varit så otroligt smarta att de har inrättat ett sakkunnigutskott som ska höra sakkunniga och göra en bedömning osv. Inte finns det någon anledning för mig att på förhand föregå det hela och säga att jag tycker si och så oberoende av vad man kommer fram till. Det är ungefär som socialdemokraterna, efter en enkät, skulle införa 5,76 kommuner på Åland. Det var ett tydligt och klart svar med två decimaler men omöjligt i praktiken.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Camilla Gunell
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag tycker att det är otroligt hedersamt av ltl Carina Aaltonen att lyfta upp den här frågan. Hela debatten idag har varit bra, tycker jag. Debatten behövs nu och den behövs framöver. Utan ltl Aaltonens engagemang i den här frågan så tror jag faktiskt att foderlagen skulle ha passerat tyst och stilla genom lagtinget och ingen skulle ha reagerat särskilt mycket. Nu har vi en livfull debatt om frågan och nu kommer vi att hålla ögonen på hur det här utvecklas framöver.
Regeringen har skrivit i budgeten och som lagtinget har godkänt för 2010 att Åland ska vara ett GMO-fritt område. Det är nog dags att regeringen definierar vad man menar med det. Vi kan konstatera att vi har haft olika agenda i det här arbetet. Socialdemokraterna har haft en betydligt högre ambitionsnivå än vad man har haft på regeringshåll.
En argumentation om att vi måste acceptera mer och mer användning av växtodlingsmetoder som innefattar ett experimenterande med naturen, såsom GMO är, och även ett utnyttjat användande av gifter och pesticider med motiveringen att vi ska se till att jordens befolkning får tillräckligt med mat. På något sätt vill jag vända mig emot den tanken. Jag tycker det är obehagligt att kunna verifiera och argumentera för den här typen lite tvivelaktiga metoder för att förse jordens befolkning med mat.
Industrialiseringen av jordbruket kan vi idag konstatera att inte är en hållbar utveckling för jordklotet. Vi måste tänka på något annat sätt. Det finns en motrörelse, mot den här fortsatta industrialiseringen av jordbruket och storskaligheten, där man använder alla tänkbara metoder för att få ut det maximala. Den typen av motrörelse, som handlar mera om växelbruk och småskalighet, borde ju passa det åländska samhället mycket bättre. Industrialiseringen passar inte för den åländska småskaligheten, tycker jag.
Det är ju precis det som vi vill med livsmedelsäkerhet, att vi som konsumenter ska kunna lita på de åländska producenterna. Vi ska kunna lita på dem som producerar både växter, kött och även inom fiskodlingen att åländska fiskodlingsprodukter inte innehåller GMO och att de inte heller får foder som innehåller GMO. Vid sidan av den här diskussionen om inte näringsutskottet tar tag i det, så tycker jag att det vore väldigt intressant att som konsument veta om det åländska köttet innehåller GMO? Har kossor och får ätit foder som innehåller GMO? Likaså om jag köper fisk från en åländsk fiskodling, är det också sådana fiskar som har ätit GMO-foder? Jag skulle vilja ha svar på den frågan. Det skulle vara väldigt intressant. Vi vill kunna lita på att alla de som är åländska producenter jobbar med schyssta metoder och att vi kan lita på att produkterna är rena och fria från både gifter och GMO.
Vi vet att det omkring i världen finns ett enormt matfusk. Det är skrämmande både för oss själva, vår egen hälsa men framförallt för barnen som äter i stort sett samma som vi.
Det här är någonting som vi måste diskutera betydligt mera. Även om EU godkänner saker och ting så behöver det inte betyda att det är bra.
Socialdemokraterna har nu en hemställningsmotion där vi föreslagit att vi borde tillsätta en parlamentarisk kommitté som ska jobba med de kommande LBU-programmen, vad de ska innefatta och hur de ska se ut. Där tycker jag att den här typen av frågor också behöver diskuteras. Vi behöver nya visioner för det åländska jordbruket. Vi behöver hållbar utveckling. Det är ju det som regeringen gång på gång lyfter upp som sitt huvudnummer. Men när det kommer till realiteterna så blir man nog lite oklar över vad det här betyder överhuvudtaget och finns det alls någon verklig ambition att skapa en långsiktig hållbar utveckling?
Vi har också alla omfattat ”den gröna ön i det blå havet”. Vad är detta i praktiken? Kanske det är dags att också sätta en handling efter de här vackra orden. Annars blir det bara vackra ord. Tack, fru talman.
Ltl Jörgen Strand, replik
Fru talman! Visionen om att ha så giftfritt och GMO-fritt som möjligt tror jag att alla här i lagtinget kan omfatta. Men man kan inte blunda för realiteterna att det också är en marknads- och prisfråga. Om produkterna får en kostnad som är 40-50 procent högre så kommer inte de här familjerna, som Camilla Gunell säger att hon värnar om, att ha råd med den här maten. Då måste man kanske köpa något annat och kanske åka till Sverige, vilket många gör redan idag. Jag tycker att man inte kan vara så religiöst fundamentalistisk i den här frågan. Man måste se helheten. Hållbar utveckling handlar inte bara om gifterna och GMO, det handlar om socialt och ekonomisk hållbarhet också. Speciellt för familjerna som Gunell nu vill lägga en stor börda på när det gäller matpriserna. Jag tror att utvecklingen kommer att gå åt det här hållet. Men vi måste hänga med på den internationella marknaden.
Ltl Camilla Gunell, replik
Det är svårt att överhuvudtaget tala om jordbruket som en normalt fungerande marknad. Det är den ju inte. Det vet både ltl Strand och jag. Jordbrukssektorn handlar om något annat. Kanske mer om politik, åtminstone lika mycket om politik som det handlar om marknadskrafter. Det är ju där vi behöver hitta lösningarna och det är där vi kan ha egna visioner för det åländska jordbruket, vår egen konkurrenskraft och utveckling. Vi hävdar ju att det är det rena närproducerade och kvalitet som ska vara Ålands konkurrenskraft. Sedan behöver vi söka marknader för vi hävdar att marknaderna finns.
Ltl Jörgen Strand, replik
Fru talman! Vi får väl titta på det i näringsutskottet. De facto lyder alla som är med i EU under samma regelverk och stödsystem och det är marknaden som sätter priset. Det är konsumenten som sätter priset. Jag tycker att vi ska gå in för den här riktningen och jobba för det också på det internationella planet. Avviker vi alltför mycket så kommer barnfamiljerna med låga inkomster få en oerhörd börda när det gäller att få sin mat på bordet. Det går lite stick i stäv med det som ltl Gunell och socialdemokraterna brukar prata för. Att man ska värna om dem som kanske inte har det så gott ställt här i samhället. Men nu vill man ge en jättetung ekonomisk börda för barnfamiljerna.
Ltl Camilla Gunell, replik
Tvärtom, ltl Strand. Jag tycker det viktigaste vore att alla i vårt samhälle kunde äta ren, giftfri, GMO-fri mat, helst också ekologisk. Därför har vi föreslagit gång på gång att våra kök i skolor och våra offentliga inrättningar ska servera så mycket det går av den här varan så att så många som möjligt får äta det. Naturligtvis, det är ett problem. Maten får ju inte bli en klassfråga. Att vissa har råd att köpa kvalitet och alla andra ska leva på genmanipulerade produkter. Ingen forskning idag kan säga att genmanipulerade produkter är livsmedelssäkra.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Eriksson, replik
Fru talman! Nu har hela den socialdemokratiska lagtingsgruppen debatterat den nya foderlagstiftningen väldigt intensivt och med lite religiösa förtecken. Ltl Camilla Gunell sade att hon vänder sig emot att man pratar om att förse jordens befolkning med mat. Det nämndes inte några namn, men jag uppfattade det som det var riktat mot mig. Hon pratade om pesticider och miljögifter. Det jag sade i mitt anförande var att utan växtförädling, d.v.s. att man försöker förbättra sorternas egenskaper genom uppodling genom förädling, så har det visat sig att hälften av den befolkning jorden har idag inte skulle kunna födas. Det tycker jag är ganska allvarligt. Det är också lite märkligt att man vänder sig emot det.
Ltl Gunell säger att vi behöver nya visioner för det åländska lantbruket. Vilka visioner har socialdemokraterna presenterat? Jag själv bl.a. var den första som sade att vi ska utarbeta en affärsplan, en gång för alla, för att se om det går att ha hela det åländska lantbruket ekologiskt. Fungerar det praktiskt och ekonomiskt?
Talmannen
Tiden är ute!
Ltl Camilla Gunell, replik
Jag tror jag var den första, eller åtminstone någon från vår grupp, som sade att vi absolut stöder en affärsplan för ekologiskt jordbruk. Det är en bra idé. Vi måste ta ner det på en praktisk nivå. Man måste i praktiken kunna se att det här är ett reellt alternativ. Det ska löna sig att jobba med ekologiska produkter. Det är ett bra förslag. Jag hoppas fortfarande att regeringen ska ta det på allvar och sätta igång den processen.
Det som är växtförädling, framtagande av nya produkter som är resistenta för odlingen omkring i världen, visst har det burit med sig bra saker. Men det är den andan som vi också kan sätta in och argumentera att GMO är bra, för då kan vi försörja hela världens befolkning genom GMO. Det vänder jag mig emot. Vi måste hitta andra metoder som är hållbara som inte manipulerar med genuppsättning där vi inte vet vart det egentligen bär.
Ltl Anders Eriksson, replik
Får man saker och ting från den religiösa nivån till den praktiska nivån då börjar man helt plötsligt få någonting att hända. Jag hör till dem som är tveksamma till om det skulle vara möjligt att driva hela det åländska lantbruket ekologiskt. Men jag är så pass framtidsorienterad och nyfiken att jag skulle vilja veta om det är möjligt. Är det ekonomiskt möjligt och praktiskt möjligt? Visar det sig att så är fallet så är jag den första som kommer att gå i bräschen för det. Oavsett vad man har för förutfattade meningar så kan man utreda saker och ting.
Jag tycker också att det blev lite mer sakligt intryck när ltl Gunell sade att växtförädlingen har burit med sig bra saker. Självklart har den ju gjort det, annars har inte jorden sett ut som den ser ut idag. Som jag sade i mitt anförande; ibland har det gått snett, som det gör i alla utvecklingsprocesser. Det gäller också att fokusera på det som är positivt.
Ltl Camilla Gunell, replik
Ja, vi får jobba vidare med de här frågorna. Jag hoppas att den parlamentariska kommittén kan tillsättas. Det kanske behövs, som ltl Eriksson kallade religiöst, lite kraft i den här debatten och lite vilja. Annars blir det så här himmelens visionslöst som det låter från vissa håll.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack fru talman! Det är bra att det finns vilja och kraft i debatten. Men bästa ltl Camilla Gunell, jag tycker inte att ert resonemang riktigt hänger ihop. Visionerna delar vi ju alla här. Minister Mattsson började sitt anförande med att säga att vi strävar efter att få Åland GMO-fritt. Där står vi på samma punkt. Frågan är sedan vad man kan göra och hur man kan göra det. Vi måste komma ihåg att allt som produceras handlar sist och slutligen om ekonomi, tyvärr är det på det sättet. Det måste gå att få ekonomi i det. Här handlar det om marknadsfrågor, prissättning och vi måste se till att det åländska jordbruket, som producerar väldigt god mat, fortsättningsvis kan vara konkurrenskraftigt.
Ltl Camilla Gunell, replik
En av orsakerna till att jag gick upp här var framförallt att jag upplever att vi menar olika saker. Vi har från vårt håll sagt att vi tycker att det är mycket viktigt att Åland som helhet blir GMO-fritt. Då måste vi definiera det tydligare. Jag uppfattade det som att minister Mattsson och regeringen menar GMO-odlingsfritt d.v.s. att vi inte ska ha GMO-manipulerade frön och utsäde. Medan vi från socialdemokraternas sida menar att GMO-fritt Åland betyder också att vi ska ha GMO-fria foder. Det är där vi ligger nu och det är kopplingen till det ärendet som vi diskuterar.
Ltl Torbjörn Eliasson, replik
Tack fru talman! Det här har vi ju diskuterat nu flera timmar. Det är jättebra. Näringsutskottet får titta på det, så får vi se vad de kommer med.
Jag vill ta upp att socialdemokraterna säger alltid att det åländska jordbruket får för mycket pengar. Vi vet att det åländska jordbruket producerar en förhållandevis god föda och bra mat. Vi vet att ekologisk odling också har förutsättningar att öka, vilket vi också hoppas på. Jag förstår inte hur det går ihop när man försöker strypa möjligheterna för jordbruket på Åland att klara sig i konkurrensen, samtidigt som man ställer väldigt höga krav på dem. Det går inte ihop, tyvärr.
Ltl Camilla Gunell, replik
Jag tror att ltl Eliasson har missförstått något radikalt där. Vi har aldrig försökt strypa förutsättningarna för det åländska jordbruket. Vi har ju, för den här perioden, 60 miljoner bara i stöd inom LBU-programmet. Det finns ju pengar för bidragen. Det vi har hävdat, under den senaste tiden, är att det är oskäligt att höja bidragen i en tid när alla andra ska dra ner och spara. Där har vi gått ut och sagt att vi tycker att det är fel prioritering. Vi ska ju ge sådana bidrag som bidrar till att jordbruket fortsätter att utvecklas i en hållbar utveckling och som framförallt tar hänsyn till miljön och till människors hälsa. Där kommer GMO-frågan in.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Minister Jan-Erik Mattsson
Fru talman! Som jag sade i mitt första anförande idag så tyckte jag att debatten har lett iväg ut på ett sidospår. Man blandade in både odling och det ena och det andra. Det är väl bra. Vi har ju haft en intressant debatt med olika vinklar i. Det mest intressanta tycker jag nog är att testa en lag där vi bryter mot ett EU-direktiv, faktiskt. Det kommer att höra till det här lagtingets klo, under den här fyra års perioden.
Jag begärde ordet för en sak som ltl Carina Aaltonen var inne på i sin argumentation här. Det som Ålands delegationen i sitt utlåtande från 8.2.1996 över en landskapslag har slagit fast; ”att gentekniken utgör ett rättsområde som med tillämpning av 27 § 4 p. i självstyrelselagen är att hänföra till rikets behörighet.” En paragraf och en punkt som inte har förändrats.
Högsta domstolen har därefter gett ett utlåtande och kommit fram till samma slutsats. Trots att gentekniken i viss mån berör områden som hör till landskapets behörighet så ansåg man att lagen, vid det tillfället, hörde till rikets behörighet. Det här ifrågasattes av ltl Aaltonen att det inte gäller längre. Jag tror att det skulle vara bra att få någon form av förklaring. I annat fall är det nog skäl att lagutskottet tar sig en titt på detta. Kan man i Ålands lagting utgå ifrån att Högsta domstolen i ett utlåtande har sagt en sak och att grunden för det utlåtande, som inte är förändrad i självstyrelselagen, att man ifrån Högsta domstolen sedan skulle komma till en annan bedömning idag. Det sade Aaltonen ordagrant. Jag tror att det finns skäl att kontrollera det här. I annat fall börjar vi nog behandla Högsta domstolens utslag lite lättvindigt, tycker jag.
Sedan till GMO-debatten och huruvida vi menade i budgeten att det var ett GMO-odlingsfritt område eller fullständigt GMO-fritt. För min del har jag sagt ett flertal gånger att jag vill att Åland ska vara GMO-odlingsfritt område. Det är just det som jag menade. Det är det som samexistenslagen handlar om, som är aktuellt just nu, både här och i riket. Till den del det behandlar GMO-delar i foder så är det den lag vi har debatterat idag.
När det gäller GMO-produkter i livsmedel, som vi redan köper och äter, så har jag inte hört någon särskild debatt om det. Jag tycker den debatten är lika relevant att föra här idag om man också för debatten om odling, som inte är aktuell idag. Nog får man väl fundera över det.
I budgetbehandlingen förde ingen frågan om huruvida det var ett totalt GMO-förbud som skulle gälla för Åland, som enligt socialdemokraternas bedömning också har gällt livsmedel. För det måste väl gälla allt som innehåller GMO i så fall? Eller blev det så nu helt plötsligt att det gäller foder till djur? Jag tycker nog att det skulle vara viktigt att vi, som sista länk i kedjan på livsmedelsanvändningen, också skulle ha GMO-förbud.
Sedan skulle jag vilja höra i denna sena timme av behandlingen varför man inte har framfört någon som helst åsikt om användning av medicinfoder? Eller har man glömt bort att läsa det? Var det så intressant när man såg att det stod GMO i en paragraf eller i ett stycke att man fastnade där?
Användningen av medicinfoder är helt vanligt förekommande dagligen i olika former, både i nötdjursproduktion, i fiskproduktion och i bland hönsproduktion. Man använder, precis som vi människor, medicin för att bekämpa sjukdomar. Men det har ingen sagt någonting om. Det var väl ointressant, det hette ju inte GMO med stora bokstäver. Det är lika allvarligt för människan om ett djur har fått ett medicinfoder och den slaktas före tiden för användningen har gått tillräckligt länge.
Det finns nog flera saker som man kan diskutera här om man vill fördjupa sig. Men jag tycker att tyngdpunkten är, och för mig förblir, det som lagen inleds med; att vi skall uppnå högsta möjliga livsmedelssäkerhet för människor. Tack, fru talman.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Minister Mattsson ironiserar och säger att socialdemokraterna borde ha krävt att hela Åland skulle ha varit totalt GMO-fritt, alla produkter i livsmedelshandeln borde vi i så fall förbjuda. Men där kan man som konsument idag välja, för produkterna är ju redan märkta. EU-direktiven ser ju till att de har ett märke. Däremot märks det på inte djuren, äggen eller köttet om de har fått GMO-foder eller om fisken har fått GMO-foder i sitt foder. Jag tycker att det är en viss skillnad. Vi måste göra allt som står i vår makt för att inte tillåta GMO-foder inom den åländska primärproduktionen. Likaväl som vi ska förbjuda grödor och utsäde som innehåller GMO. Jag tycker att det var lite fult gjort av minister Mattsson.
Minister Jan-Erik Mattsson, replik
Det må vara fult det som jag säger. Jag måste väl ändå få uttrycka mig på mitt sätt, såväl som ltl Aaltonen får uttrycka sig på sitt sätt. Vi måste ju kunna argumentera i olika frågor för var och ens åsikt. Om man kopplar GMO-skrivningen i budgeten till att gälla även GMO-foder som inte ens var påtänkt vid det tillfället och inte diskuterat överhuvudtaget, så varför inte också lyfta frågan om GMO-livsmedel, om den är så viktig. Jag tycker att det är en ganska relevant fråga.
Sedan när det gäller medicinfoder så fick jag fortfarande inte någon som helst respons. Är det fullständigt ointressant för socialdemokraterna att sätta sig in i medicinfoderhanteringen och det krav på säkerhet som vi har på detta område också? Den här lagen säkerställer de facto att vi kan spåra det foder som djuruppfödarna använder och huruvida det innehåller GMO-substanser som är farliga för människan eller inte. Så långt har vi kommit med detta.
Ltl Carina Aaltonen, replik
I den lagstiftning som minister Mattsson lägger fram vill jag få ett förtydligande. Samma fråga som ltl Jörgen Strand tog upp tidigare, paragraf 12 i landskapsförordningen där det står; ”landskapsregeringen kan besluta att författningar som utfärdas med stöd av foderlagen ska tillämpas på Åland oförändrade eller med de ändringar som landskapsregeringen föreskriver." Det betyder väl att minister Mattsson kan lägga fram en förordning som förbjuder GMO-foder på Åland?
Minister Jan-Erik Mattsson, replik
Fru talman! Vi kan producera en förordning, men knappast en förordning, utifrån den lagframställning vi har, som skulle förbjuda GMO-foder. Då är vi tillbaka på ruta ett, där vi ska bryta mot ett direktiv. Det här var ingenting som jag pratade om i mitt senaste anförande. Ltl Aaltonen tog sig friheten att utvidga debatten i en replik.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Jag tycker att minister Mattsson har en väldigt odemokratisk debatteknik. När han blir trängd för att han inte kan förklara vad han menade med budgetens skrivning om GMO-fritt område så kräver han av socialdemokraterna svar på frågor om medicinfoder och övriga produkter i butikerna som är GMO-producerade eller innehåller sådana ämnen. Han kritiserade ltl Aaltonen för att ta sig friheter. Det börjar låta som hot, sådant sätt att prata som kvinnomisshandlare faktiskt sysslar med. Jag tycker att det får bli ett slut på det här. Vi har diskuterat den här lagen och den paragraf som rör foder och GMO och ingenting annat. Det är faktiskt ministern som har gjort att diskussionen har gått hit och dit.
Minister Jan-Erik Mattsson, replik
Tala om hotfulla utfall, fru talman. När jag förklarade vad jag avsåg med det som står i budgeten, att det var ett GMO-odlingsfritt Åland så sade jag ingenting annat än det. Att förklara vad min uppfattning är om vad som står i budgeten kan väl ändå inte vara ett hot? Att börja kalla mig för kvinnomisshandlare utifrån detta, jag tror nog att debattekniken, med de härskartekniker som vissa i lagtinget använder sig av, är betydligt svårare än det som jag sade om det som står i budgeten om GMO-odling.
Ltl Barbro Sundback, replik
Minister Mattsson har gång på gång krävt att socialdemokraterna ska diskutera på hans villkor. Vi ska ta upp frågan om medicinfoder. Han ifrågasätter varför vi inte har gjort det. Han avkräver oss svar på vad vi tycker om det. Han kritiserar oss för det ena och det andra och säger på vilka villkor vi ska diskutera. Det är verkligen att sätta förutsättningarna för vad som ska debatteras. Det finns likheter med hur vissa grupper av män talar till kvinnor.
Minister Jan-Erik Mattsson, replik
I den här debatten kan vi konstatera att argumentationen i olika ärenden har varit vid. Från att behandla en kommande hemställningsmotion från socialdemokraterna, som handlar om utveckling av ett kommande LBU-program, till att handla om framställning av foder och sedan debatteknik. Den här debatten har varit vid och vidsynt kanske. Jag betackar mig för att jag ska ha samma rätt att fråga vad partier tycker i olika frågor som jag har åsikter om likaväl som andra partimedlemmar frågar mig varför jag tycker och tänker på ett visst sätt.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat. Talmannen uppmärksammar verkligen lagtingsledamöterna att följa lagtingsordningen vad beträffar retoriken. Jag uppmärksammar och vädjar till att man inte använder missklädsamma eller nedvärderande epitet om varandra.
Minister Katrin Sjögren
Fru talman! Bästa lagting, jag delar uppfattningen om att debatten har varit mycket intressant till de delarna den har varit saklig.
Vi är många som tycker att matproduktionen är galen för att inte säga till vissa delar sjuk. Den styrs av multinationella bolag som utför rovdrift på människor, djur och natur. Man blir lite missnöjd när det kommer reporter slag i slag som visar hur galen den globala matproduktionen är.
Det finns två riktningar inom matkonsumtionen, skulle jag vilja påstå. Den ena inriktningen är mot billigt, storpack och man struntar i ursprung och andra frågor. Den andra inriktningen är mot närproducerat och ekologiskt. Det är en gren som växer. Men tyvärr är det ett faktum att det redan finns en viss klasskillnad när det gäller vilka grupper i samhället som har möjlighet att välja mat av högre kvalitet.
Jag hör också till dem som tror på att den åländska nischen för jordbruket inte är bulk, det är inte billigt storpack utan det ska vara närproducerat, GMO-fritt och gärna, gärna ekologiskt. Det har jag också sagt i många sammanhang.
När det gäller foderlagstiftningen så har jag den uppfattningen, som näringsministern har anfört och som förvaltningen har bedömt, att det inte är åländsk behörighet. Nu framkommer det väldigt starkt härifrån salen, från lagtingsledamöter, att det är åländsk behörighet och att ett förbud skulle kunna vara möjligt. Jag ser också gärna att näringsutskottet granskar den här frågan. Skulle ett förbund vara möjligt? Vad skulle det innebära?
Miljöbyrån och undertecknad brukar följa med lagstiftningen som kommer ifrån näringsavdelningen. Det var inte en slump att miljöfrågorna tidigare låg på näringsavdelningen. Vi tog en lagstiftning om växtskyddsmedel, som jag uppfattade som en stor seger för den åländska miljön, men som man inte uppmärksammade så mycket. Det har under åratal frågats efter statistik på hur mycket växtskyddsmedel vi använder på Åland. Man har hela tiden sagt att det inte är vår behörighet och att det inte är möjligt att ta fram statistikuppgifterna. Men vi klargjorde att enligt statistiklagen kan vi ta fram de här uppgifterna på Åland också. Det kommer att göras nu när man gör halvtidsutvärderingen av det åländska jordbruket och landsbygdsutvecklingsprogrammet. Det ser jag som ett litet viktigt steg framåt.
När det gäller skrivningarna i årets budget så har jag, likt näringsministern, uppfattat det som att Åland skulle bli GMO-odlingsfritt. Det är två vitt skilda saker. Man kan diskutera att när det gäller GMO i foder och i matprodukter känns det nästan som om det tåget har gått. Så diskuterar också EU. För första gången på tolv år tillåter EU genmodifierade matgrödor, den nya potatissorten. I samma andetag tillåter man tre genmodifierade majsprodukter från Monsanto, men man godkänner inte att det odlas inom EU-området.
Jag vill också ge flankstöd till näringsminister Jan-Erik Mattsson. Han har hela tiden pratat om att Åland ska bli GMO-odlingsfritt. Han har hela tiden haft försiktighetsprincipen. Det här är en fråga som har varit ganska svår, när man ska klargöra var behörigheten ligger. Jordbruksbyrån har arbetat med frågan och sammanställt ett faktaunderlag som kommer att ligga till grund för en samexistenslagstiftning. Vi fick också indikationer från jordbruksbyrån och tjänstemännen att det eventuellt är ett nytt direktiv på gång inom det här året som tillåter att man förbjuder GMO-odling på nationell nivå. Det jobbas också inom EU i den här frågan.
När det gäller en samexistenslag så ser landskapsregeringen den som viktig av flera olika orsaker. Dels, som näringsministern också sade, p.g.a. vår äppelodling och biodling, men också det faktum att det åländska jordbruket producerar väldigt, väldigt mycket livsmedel. Det är kärnan och basen i vårt jordbruk.
Jag ser också fram emot näringsutskottets betänkande. Jag har höga förväntningar på att näringsutskottet klargör den här frågan. Jag skulle slutligen också önska, liksom tidigare talare, att producentförbundet skulle hålla fanan högt och prata för ett närproducerat GMO-fritt och gärna också ekologiskt Åland, tack.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Herr talman! Jag undrar om minister Sjögren kan utveckla varför man i budgeten skriver att Åland ska vara ett GMO-fritt område? I den här debatten som hölls, bl.a. i fjol, tog åtminstone jag upp flera gånger att det fanns en viss skillnad mellan GMO-fritt område och GMO-odlingsfritt område. Dessa skillnader har också debatterats i media. Det är ju lite tråkigt om man i budgetskrivningarna säger att Åland ska vara ett GMO-fritt område och så menar man någonting annat. Vad händer med djuren som äter GMO-foder? Hur mycket kommer ut genom gödsel? Hur mycket kommer ut i kretsloppet? Vad får det för konsekvenser i miljön? Vi har i alla fall alltid menat att det ska vara GMO-fritt och det ska också gälla djurfoder.
Minister Katrin Sjögren, replik
Som jag uppfattar det så finns det i dagsläget både människoföda och djurföda som innehåller GMO-produkter. Jag behärskar inte den lagstiftningen om att det faktiskt skulle vara möjligt att också på Åland förbjuda produkter som innehåller GMO. Då kommer vi in på konkurrenslagstiftningen. Det finns frukostflingor och godis som kommer ifrån USA. Jag kan inte svara på om det skulle vara realistiskt att förbjuda också produkter som människor äter.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Jag tror att vi har sagt det tidigare här i debatten idag att de produkter som finns i affärerna är ju märkta. Man måste märka de produkterna. Men till exempel fiskar som odlas och växer upp på GMO-soja får ju inte någon märkning. Där har EU gjort ett undantag. Därför skulle det vara väldigt viktigt att i all primärproduktion, där man ger djurfoder, att man inte tillåter foder som innehåller GMO.
Valio har sagt att man inte tar emot mjölk som kommer ifrån kossor som har fått GMO-foder, för det går så lätt ut i kretsloppet och i mjölken.
Där tycker jag att landskapsregeringen borde ta fram principer.
Minister Katrin Sjögren, replik
Vi får väl hoppas att ÅCA gör samma sak då. Det är ju också lättare om det blir ett tryck från näringslivet och andra producenter, om man kan förbättra hela livsmedelsproduktionen.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack, herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till miljöministern som berör begreppet hållbar utveckling. Om det nu går så illa att GMO-foder blir tillåtet på Åland och via djuren kommer det GMO-produkter ut i kretsloppet. Är det då en hållbar utveckling av jordbruket, enligt ministern? Nu pratar jag inte om andras definitioner eller vad de tycker på andra ställen. Vad tycker minister Sjögren?
Minister Katrin Sjögren, replik
Minister Sjögren tycker, när det gäller GMO-produkter överlag, så ska man ha en av grundprinciperna när det gäller miljö- och naturvården. Man ska ha försiktighetsprincipen.
Ltl Barbro Sundback, replik
Det tycker jag också. Vi har diskuterat just att försiktighetsprincipen måste väl, i det här fallet, innebära att man avstår ifrån att använda GMO-foder åtminstone så länge som det inte finns långsiktiga studier som visar effekterna av användandet av det här fodret. På det viset tycker jag att ministern är inkonsekvent. Hon förespråkar tydligen, eller åtminstone accepterar, GMO-foder. Men och andra sidan tycker hon att man ska använda försiktighetsprincipen.
Minister Katrin Sjögren, replik
Har det inte hela tiden varit frågan om vår behörighet och vad vi kan besluta om? Det är en sak som jag har sagt och varit väldigt tydlig med. Eftersom det finns divergerande uppfattningar från landskapsförvaltningen, från landskapsregeringen och här i salen, då är det näringsutskottets uppgift att, en gång för alla, klargöra det här. Är det möjligt med ett förbud? Och vad innebär ett förbjud, i så fall?
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Anders Englund
Herr talman! Den här diskussionen tenderar att bli ganska lång här i lagtinget. Det är kanske inte alla som deltar i den heller. Diskussion är väldigt intressant och betydelsefull för det åländska samhället och särskilt för lantbrukarkåren och livsmedelsindustrin.
Det har nämnts flera gånger här, ltl Aaltonen ville ha svar på vad lantbrukarna tycker. Vi kan ifrån ÅPF säga att vi vill diskutera vägen till ett hållbart samhälle t.ex. alla de förnyelsebara energikällor från jorden och skogen liksom hur våra resurser i de här gröna näringarna ska användas. Det kanske är det som det mycket handlar om. Men det gäller den här lönsamheten, det måste man alltid påpeka.
Vi vet att i flera delar av världen så pågår just den här diskussionen som vi också för här i salen. Det diskuteras i många parlament om vi följer med massmedia och tittar på TV.
I Storbritannien har man också tagit fram en nationell livsmedelsstrategi, med tydliga mål. Konsumenterna uppmanas att ta reda på mer om var och hur maten produceras, precis det som vi diskuterar. Och att det kan produceras på ett hållbart sätt och man ger en klar linje på vad marknaden frågar efter. Det är ju mycket viktigt. Med stöd av de här diskussionerna vill den brittiska regeringen öka den inhemska produktionen av maten och energin. En sådan här livsmedelsstrategi diskuterar men också i Finland.
Jag kan nappa på att det är bra att vi också här på Åland skulle behöva diskutera en livsmedelsstrategi för landskapet Åland. Vi vet att vi har många livsmedelsföretag som sysselsätter många personer, säkert 1 400-1 500 personer. Lägger vi till alla transporter och alla andra näringar så är vi uppe i många flera personer. Många av de här företagen exporterar det mesta av livsmedlet. Det betyder inte att vi kan sälja all livsmedel, som vi producerar här, på hemmaplan. Till år 2050 så behöver matproduktionen i världen öka med 70 procent. Det är ju bra om vi även på Åland kan hjälpa till med det, att världen inte behöver svälta. Vi kan exportera så att vi inte behöver importera från Kina, Argentina eller andra länder. Det är det som är lite problematiskt när man följer med den här debatten. Att vi skapar ett hårdare regelverk här på Åland. Det har visat sig, särskilt med socialdemokraternas inlägg här, att man visar större sympati för arbetstagarna i Argentina och Kina än vad man värnar om arbetstagare på hemmaplan som är sysselsatta inom livsmedelsindustrin. För det är ju till Argentina och Kina som produktionen flyttar, tyvärr. Vi importerar livsmedel därifrån.
Också när man diskuterar GMO så vet vi att den har haft den lägsta tillväxten sedan den kommersiella odlingen av genmodifierade grödor började. Tillväxten i världen har inte varit så stor de senaste åren. 1996 började man officiellt att odla GMO-grödorna. Idag är det 25 länder som bedriver genmodifierad odling. Det är ett land som har tillkommit år 2009, det är Costa Rica. Det är ett land i Europa som har försvunnit från marknaden, det är Tyskland. Där drog man bort det här. Den arealen minskade i Europa, trots att EU har bestämt att man inte nationellt ska kunna göra det här. Man måste omfatta det här. Ändå har Tyskland gått ur det här, tillsvidare. Mycket riktigt, som någon tidigare talare påpekade här, så diskuteras faktiskt detta att man nationellt mera ska få bestämma över det här. Det är inte bara Tyskland utan det är många andra länder som är mycket tveksamma till det här. Det är kanske främst i Spanien och mera i de sydeuropeiska länderna som man odlar det här. Odlingen nationellt och i Europa har minskat, det har säkert sina förklaringar också. Det kan också bero på den ekonomiska krisen, kanske efterfrågan inte har varit lika stor som man har tänkt. Det kan vara vissa avskräckande exempel på samexistensreglerna, de är ganska stränga. Man kan ha olika förordningar för det, om vi talar nu om förordningar. Där har vi bra möjligheter att bestämma just om avstånden i meter. Det måste vi ju erkänna att vi nog behöver vara väldigt hårda i vårt småskaliga landskap här. Det kan nog sprida sig ganska fort. Vi har inte stora fält som i Australien, USA och Argentina. Vi har andra förhållanden här. Men vi vet, trots allt, att det totalt odlas genmodifierade grödor på 134 miljoner hektar i världen, år 2009. 14 miljoner lantbrukare använder genmodifierade produkter. Men 13 miljoner av dem är små lantbrukare i utvecklingsländer. De flesta kanske är bomullsodlare. De stora arealerna utav den odlingen finns i USA med 64 miljoner, följt av Brasilien med 21,4 miljoner och Argentina med 21,3 miljoner. Det är från de länderna som vi kanske främst importerar. När vi talar om bomull så inte vet vi vad vi har i tröjan som vi går här och bär på? Det kanske också många bör tänka på. Vi kanske köper dagligen produkter åt våra barn. Det kanske finns GMO i de kläderna.
Ett land som faktiskt värnar om sin livsmedelsproduktion och odling är Frankrike. Här har man också tagit upp råvarupriserna till diskussion. Det här var en problematik som togs upp i ett TV-program. Det var i februari ett väldigt intressant tv-program som heter ”Landet Brunsås” där man tog upp det här. Budskapet var att om man vill tjäna pengar på mat så ska man inte producera maten, utan man ska sälja den. Här kommer markanden igen. Hur har vi det ställt här på Åland? Nu exporterar vi bort mycket härifrån. Lönsamheten måste finnas. Vi importerar mycket hit till Åland. Många tycker att det är dyrt, som någon tidigare sade här i talarstolen. Vi far till Sverige och handlar. Det har också kanske berott, den senaste tiden, en del på kronkursen.
Det är en intressant debatt det här. Jag måste säga att jag känner mig väldigt laddad inför den här diskussionen och den behandling som vi kommer att ha i näringsutskottet. Vi kan ge en eloge till socialdemokraterna för att man har lyckats skapa debatt om det här. För det här gäller inte bara jordbruket, det gäller handel, det gäller klädföretag och det gäller alla i samhället när vi diskuterar GMO. Detta tar vi med oss till näringsutskottet, tack.
Ltl Barbro Sundback, replik
Tack ltl Englund för ett bra och engagerat inlägg. Det känns riktigt skojigt efter den här långa debatten att vi blir mottagna med respekt och t.o.m. glädje från utskottsordförandes sida. Det var många punkter i anförande som är värda någon slags uppföljning. Jag vill bara säga en sak; socialdemokraterna har inte för avsikt att stöda någon jordbruksgrupp mer än någon annan, vare sig på Åland, i västvärlden eller i biståndsländerna. Det är inte så att man fritt kan importera varor från de utvecklingsländer som lider svårt av svält och har outvecklat jordbruk. Den industrialiserade världen håller verkligen tillbaka med tullar och andra bestämmelser. Det är nog en annan problematik än det som vi nu diskuterar, även om det säkert finns samband.
Ltl Anders Englund, replik
Det finns säkert många teorier och tekniska och praktiska bedömningar om hur tullproblematiken fungerar. Vi vet att vi har frihandelsavtal som luckras upp hela tiden, det ska bli billigare och livsmedlet ska transporteras världen runt. Sedan har Europa också sina avtal, speciellt med gamla kolonier som egentligen också kan sälja fritt till Europa, när de länderna har blivit antagna i Europeiska Unionen. Så är det t.ex. när det gäller sockret.
Ltl Barbro Sundback, replik
Just detta med sockerbetor är ett bra exempel där man tog bort kvoter. Man betalade t.o.m. inom EU stöd för att sälja socker till u-länderna. Det är ju en helt annan problematik, än den som vi nu har diskuterat. Jag är glad att vi kommer in igen på rätt spår.
Ltl Anders Englund, replik
Jag kan bara säga att om sockerbetsodlingen försvinner från Finland och Norden, så hur bra kontroll har vi över var den odlas när den sedan importeras?
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Tack herr talman! LRF-pampen i Sverige slog näven i bordet förra veckan och krävde att Sveriges bönder bara skulle köpa in certifierad soja. Det skulle inte bara vara bönderna utan även handeln, mejerierna, kött- och charkföretagen som skulle vara med och betala de extrakostnaderna.
Jag tycker att det här anförandet som ÅPF-ledaren höll här känns som ett starkt stöd, inte bara för ett GMO-odlingsfritt Åland utan också för ett GMO-fritt Åland. Nu gäller det bara att genomföra det och se till att vi sedan marknadsför Åland och våra att åländska jordbruksprodukter i vår omvärld. Då kommer vi också att se en livskraftig framtid för det åländska jordbruket och livsmedelsindustrin.
Ltl Anders Englund, replik
Tack herr talman! Man har diskuterat dessa saker mycket i Sverige. Vad jag erfar och känner till så tror jag att man i Finland inte heller importera något. Där har man varit ännu mer striktare än vad man är i Sverige med GMO-foder. Jag vågar inte gå i god på att det inte finns, det kanske kan finnas, men så långt det bara är möjligt så tror jag att lantbrukarna använder de GMO-fria fodren. Vi har ganska nära, i Åbo regionen, foder som importeras till Åland. I det fodret blandas oljeväxter, ärter och annat.
Ltl Carina Aaltonen, replik
Det stämmer nog inte alls. Vi har faktisk ganska stor användning av GMO-foder i Finland, speciellt i svinproduktionen men också lite till höns. Vi kan nog räkna med, när vi äter korv och skinka, att djuren är uppfödda på GMO-foder. Jag tycker nog att det finns all anledning för det åländska slakteriet, vårt åländska mejeri och för vårt livsmedelskluster att se till att vi kan bevisa att de åländska jordbruksprodukterna och livsmedlen verkligen inte innehåller GMO. Det tror jag att är framtiden.
Ltl Anders Englund, replik
Jag tror att det är de flestas åsikter att man vill ha det så i dagsläget. Men problematiken är att det förekommer säkert produkter i handeln som innehåller vissa tillsatser. Produkterna är kanske inte märkta alla gånger. Hur är det, får det vara 0,000 i produkterna? Var går gränsen? Det kan också vara att man får använda tillsatser fast det inte framgår i innehållsförteckningen. Så är det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Vtm Gunnar Jansson, replik
Tack talman! Vi diskuterar foderlagstiftning men kommer naturligtvis också in på frågan om odling, de aktiviteterna hör nära ihop.
Vi känner till att den europeiska kommissionen har ett nederländskt initiativ; "enligt vilket medlemsstaterna i EU själva skall kunna besluta om en genetiskt modifierad sort, som godkänns inom EU, ska godkännas för odling på medlemsstaternas område." Jag citerade här direkt ur handlingarna.
Jag tyckte mig höra i morse, under de förhållanden som gäller på morgnarna, att kommissionen igår skulle ha bifallit detta initiativ, nämligen att kompetens på det här området återförs till medlemsländerna. Men jag kan inte gå i godo för det. Jag är inte riktigt säker på den här saken. Men jag ber naturligtvis näringsutskottet, i förbindelse med denna foderlagstiftning, att titta på det. Naturligtvis vore det ju mycket elegant om utskottets ordförande direkt kunde, här och nu, säga vad kommissionen sade igår. Det här är min uppgift från i morse, vittnar om tempot i EU, vill jag bara säga.
Ltl Anders Englund, replik
Nej, vtm Gunnar Jansson, det kan jag inte svara på idag. Men jag vet och känner till att man ifrån jordbrukskretsar har tryckt på i Bryssel. Man vill att de enskilda länderna ska få bestämma om detta. Det vet jag. Det här har drivets av många länder, inte bara Tyskland utan även Österrike och många andra länder.
Jag tror att detta är en sak som vi också kommer att få ta del av i utskottet så det var bra att frågan blev bordlagd så att vi har någon dag tillgodo.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.
Remiss efter bordläggning
9 Europeiska unionen och Åland - prioriteringar år 2010 och verksamhet år 2009
Landskapsregeringens meddelande (M 1/2009-2010)
Ärendet bordlades den 3 mars 2010 då beslut fattades om remiss till självstyrelsepolitiska nämnden.
Diskussion.
Ltl Olof Erland
Herr talman! Det här meddelandet har en intressant vinkling, tycker jag. Det kommer också lagom tidigt i förhållande till den process som finns i EU. Jag ska inte säga lagom, men tidigare än vad vi har varit vana vid.
Den intressanta vinklingen är att det är mindre av redogörelse för implementeringen av direktiv i förvaltningen än de frågor som man på landskapsregerings nivå prioriterar och bearbetar. Av den här början kan man dra vissa slutsatser, också i förhållande till den debatt som var senast. För min del, och som vi har diskuterat i liberalerna, så är det kanske dags att lämna frågan om ja eller nej åt sidan när det gäller vårt arbete med politikfrågor. Ur det perspektivet kan man säga att EU är lite speciellt därför att det är "ensaksfrågorsunion". Vill man påverka så ska man gå in i enskilda frågor, det må vara snus, säljakt eller annat. Det är alltså att sakfrågor, medan vi i lagtinget har haft ganska mycket känslor för vad vi själva tycker om EU och vad vi anser att opinionen tycker. EU är ju en koloss, EU är grymt och EU är möjligheternas union. Det må vara vad som helst men det är sakfrågorna som EU egentligen kan göra någonting åt.
Jag tänkte ta upp en fråga idag. Det gäller en fråga som är av ytterst stor vikt. Det gäller svaveldirektivet som beslöts om i IMO i oktober 2008. Det behandlar också kväve men det är svavel som har blivit märket för denna fråga. Vad är det för märkvärdigt med det? Det kan vara en lång historia men det kan också vara en kortare historia. Om vi tar ett exempel och säger att biltrafiken, fordonstrafiken, skärgårdstrafiken och allting på Åland skulle göras 40 procent dyrare när det gäller bränslekostnaderna. Vad skulle det få för effekter? Det skulle få enormt stora effekter när det gäller enskilda medborgares vardag. Det skulle få mycket stora regionala effekter. Vissa regioner på Åland skulle få svårt att fungera. Skärgårdstrafiken skulle behöva dras ner betydligt. Då skulle motargumentet vara, om man utgår ifrån IMO, att det här är för miljön och det är för att få ner svavelmängden i luften, att minska på försurningen och minska på partiklarna i vår miljö. Det är allt gott och väl. Samma sak när det gäller fartygstrafiken och IMO:s krav som är att man ska gå ner från 1,5 procent svavelhalt till 0,12015. Nu har de flesta åländska passagerarfartygen redan anpassat sig till lägre svavelhalter. Men om man ser på detta i stort så skulle en implementering av det här direktivet betyda 40 procents ökade kostnader. Problemet är att det slår väldigt hårt mot olika branscher och det slår hårt olika regioner. En av de stora förlorarna i det här är Finland, som har mycket av sin industriverksamhet i norr när det gäller pappers- och massaindustrin och en del gruvindustri. Man har räknat ut att kostnadshöjningen för det här skulle betyda ungefär 400 miljoner euro. I åländska termer skulle det betyda 2 miljoner euro, kanske det inte låter så farligt mycket. Vi har inte samma typ av transporter. Men för norra Finland betyder det mycket.
Samma sak gäller för Sverige, för norra Sverige betyder det mycket. Transporter är sådana att ju större fartyg desto billigare bunkerkostnader, desto mer bränsle drar det per ton. Hastigheten har också väldigt stor betydelse på bränsleförbrukningen. Egentligen styr hela det här mot vissa typer av fartyg och lägre hastigheter och därmed lägre kostnader.
När det gäller Åland så finns den intressanta omständigheten att vi har enormt omfattande passagerarfartygstrafik. Man har gjort beräkningar på vad det här skulle betyda i ökade kostnader. Om vi tar Viking Line, som är det största rederiet på den här rutten mellan Åbo och Stockholm, så är det 6 miljoner passagerare ungefär. Om man räknar kostnaderna per passagerare enligt konsekvensanalyser som har gjorts så är det 24 miljoner euro i extra kostnader, d.v.s. 10 procent av den normala klumpsumman eller 70-80 procent av vår budget, som skulle läggas på verksamheten för passagerarfartygen och därmed på vår upplevelseindustri, besöksnäring, våra transporter till och från Sverige och riket. Det är alltså betydande konsekvenser. Nu ska jag inte gå i godo för 24 miljoner, men det är den storleksordningen, om man översätter de beräkningar som har gjorts.
Det här visar på att det är ett dilemma när det gäller miljöfrågor. Vi hade en liknande diskussion när det gäller kraven på jordbruket, att det alltid är en koppling till kostnaderna. I det här fallet är det miljön som står mot sjötrafiken. Det intressanta är inte det att sjötrafiken kanske inte skulle klara av att anpassa sin verksamhet till de här kraven, det är det att det kostar mycket. Det krävs utveckling av ny teknik, det ger en snedvridning i förhållande till andra trafikslag, t.ex. skulle detta här innebära att motorfordonstrafiken för transporter mellan norra Finland och Sverige skulle öka enormt mycket. Vi skulle få långtradartrafik genom Sverige, som skulle ge ännu större negativa miljökonsekvenser.
Det här är någonting som vi verkligen har anledning att understöda när det gäller landskapsregeringens arbete att försöka påverka det här på många olika sätt. Det kan gälla teknikutveckling, nya bränslen t.ex. gas, det kan gälla fartygsutveckling när man beställer nya fartyg, som kanske är på gång nu, att man medverkar till att ta fram nya koncept. Det gäller också att se till att det finns en neutralitet i förhållande till olika transporter.
Nu har IMO sagt sitt, EU-kommissionen ska, efter en procedur med samråd, möten och konsekvensanalyser under våren, sommaren och hösten, bestämma det här. Då måste det vara största prioritering och fokus på den här frågan.
Om det här går till självstyrelsepolitiska nämnden så hoppas jag att man, särskilt i den här frågan, hör sakkunniga, begär utlåtanden och stöder landskapsregeringen i den här politiken att utöva inflytande. Det är alltså absolut inte på något sätt mot miljön utan det är konkurrensneutraliteten. Miljön, när det gäller svavel och kväve, måste förbättras på ett behärskat sätt på sikt genom teknikutveckling och olika regleringar och krav. Det får ju inte bli så att vi kan acceptera en försämring särskilt för norra Finland och Åland. Att vi blir den region i EU som skulle drabbas mest av det här. Området som man har räknat är Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen. På global nivå skulle man ha en annan tidtabell. Jag anser att man borde beakta särskilda lokala förhållanden och sätta tidtabellen därefter.
Som sagt, det är den ensaksfråga inom EU, ensaksfråga bland många andra frågor. Men när det gäller att påverka EU och använda det inflytande, som vi faktiskt har kämpat oss till och fått till stor del, så gäller det att sätta in ansträngningarna på de rätta frågorna, tack.
Ltl Camilla Gunell
Herr talman! I det här meddelandet framkommer att 2010 är ett särskilt temaår för bekämpning av fattigdom och social utestängning. Det nämns också kort i meddelandet. Det betyder att det här specialåret kommer att uppmärksammas i samtliga medlemsländer med en rad aktiviteter.
Både Finland och Sverige har nationella program som jag har tittat lite närmare på. Den naturliga frågan är; vad gör Åland? Kommer vi på Åland att följa rikets nationella program, har vi något eget eller kommer vi att låtsas som att året inte finns?
Temaåret är en uppföljning av Lissabonstrategin för tillväxt och konkurrenskraft där man åtar sig att på ett ”avgörande sätt utrota fattigdom”. Genom den internationella ekonomiska och finansiella krisen har dessa frågor fått särskild hög aktualitet. Krisen sätter sina spår vad gäller utveckling och tillväxt och de redan fattiga och utslagna får det ännu värre.
Genomförandet av de nationella programmen ska ske i nära samarbete med dem som berörs av fattigdom och utestängning, deras organisationer och andra aktörer inom civilsamhället och tredje sektorn. Målet med det här arbetet är att tillse att människor kan ta sig ur fattigdom. Det ska göras genom opinionsbildning, man ska framförallt medvetandegöra politiker om problemen, man ska mobilisera och ge stöd till frivilligorganisationer och särskilt fokus ska finnas på barnfattigdom. Även sociala innovationer, socialt entreprenörskap och sociala företag ska man jobba med särskilt.
Vi var många på Åland som blev chockerande av den utredning som ÅSUB gjorde 2007 som visade att 13 procent av den åländska befolkningen levde under den relativa fattigdomsgränsen. Det var den första utredning som tagits fram på Åland och en milstolpe vad gäller medvetenhet och att medvetengöra både oss politiker men även allmänheten om hur situationen är. Alla var eniga om att nu måste man göra vad man kan för att hjälpa dessa grupper och människor.
Tyvärr har mycket litet blivit gjort. Främst har fokus varit på pensionärer, sjukpensionärer och funktionshindrade. Även Rädda barnen har en egen rapport om barnsituationen i fattiga familjer.
Jag säger inte att landskapsregeringen inte har jobbat med problematiken. Man har gjort en hel del utredningar. En utredning kom 2008 om hur man kan förbättra situationen för ekonomiskt utsatta pensionärer. Nu får man höra att arbetet avbrutits i väntan på en lag om garantipension från riket.
Det finns också en tjock utredning om de funktionshindrades ekonomiska situation. Jag vet inte säkert men jag kan heller inte påminna mig om att det skett några större förbättringar där heller.
Jag hoppas verkligen att landskapsregeringen använder sig av EU:s temaår för att sätta fokus på de sociala frågorna här hemma. Det finns mycket att göra om vi ens ska leva upp till vår egen lagstiftning.
I den s.k. garantilagen, landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning, står det att landskapets invånare ska tillförsäkras minst samma förmåner som invånarna i landet i övrigt åtnjuter genom statens försorg. Första punkten gäller socialvård.
Jag tycker att temaåret skulle användas på Åland till att göra en jämförande inventering, kartläggning över hur det ser ut idag vad gäller sociala rättigheter mellan en person som bor i Åboland och en som bor på Åland.
Vi vet att nivåerna är lägre på Åland än vad det är på rikssidan när det gäller utkomststödet. Även pensionärer i dagsläget har en sämre utgångspunkt vad gäller bostadsbidrag. Vi vet också att bristen på allmän tandvård gör det extra svårt för de här grupperna.
Sedan kommer det dessutom andra saker, som vi får debattera i ett senare skede, som också ger försämringar för ålänningar i relation till motsvarande grupper i riket i barnomsorgslagen. Jag har idag fått lära mig att jordbrukare har sämre rättigheter vad gäller rätten till vikariehjälp vid vård av barn under tre år. I riket har man rätt till vikariehjälp, men inte på Åland.
Det finns säkert en hel del man borde titta på och jämföra för att se att vi verkligen lever upp till vår egen lagstiftning i fråga om socialvården.
Vi ska också minnas att vi har ett högt kostnadsläge på Åland, vilket gör ju att de grupper, som har det svårt, är mycket utsatta på Åland, kombinerat med den rådande lågkonjunkturen.
I ett jämförande perspektiv mellan norden och andra EU-länder kan man ändå konstatera att den nordiska modellen, med en välutbyggd generell välfärd, tenderar att ha en lägre andel ekonomisk utsatthet. Det beror på att vi har en välfungerande offentlig sektor, barnomsorg och många kvinnor som förvärvsarbetar, t.ex. kan man se att ensamförsörjare klarar sig bättre i Norden än i andra EU-länder.
Jag tror att den här frågan kräver en aktiv egen socialpolitik, men också en aktiv näringspolitik som ser till att skapa fler arbetstillfällen och att så få som möjligt hamnar i utanförskap. Särskilt bör man sätta fokus på att jobba med sysselsättning i bland grupper med svag ställning på arbetsmarknaden som ungdomar, äldre, utrikes födda och deltidsarbetande kvinnor. Särskilt i den här frågan är det skäl för regeringen att även omsätta sina höga jämställdhetspolitiska mål i konkret handling eftersom där det finns utsatta är kvinnor alltid i majoritet.
Eftersom EU lyfter upp frågan om sociala företag, social entreprenörskap och tredje sektorns arbete så borde detta också kunna vara ett tema inom näringsavdelningens arbete.
Jag hoppas att det här kan vara färdkost för regeringen. Jag hoppas också få lite svar på hur man aktiverar sig på Åland angående temat.
Det är föreslaget att meddelandet om EU:s prioriteringar som handlar om 2010 ännu ska utskottsbehandlas. Nu är vi redan i mars 2010. Om det finner stöd här i lagtinget så hoppas jag att vi kan konstatera att vi redan har hanterat många EU-frågor. Man skulle istället ge färdkost till regeringen som sedan verkställer och omsätter i aktiv handling det som står här. Istället för att vi ytterligare drar ut på tiden med en utskottsbehandling. Tack, herr talman.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! När det gäller socialpolitiken på Åland kan jag konstatera att det finns en hel del kvar att göra. Men jag kan också stå rakryggad inför lagtinget och konstatera att vi har gjort väldigt, väldigt mycket.
När det gäller temaåret 2010 bekämpning av fattigdom och social utslagning så har det varit en diskussion under hela 2009 på socialvårdsbyrån vad man ska göra och vad man har för resurser. Det finns budgetskrivningar som är precis riktade mot det här temaåret. Vi kommer, under året, att revidera utkomststödslagstiftningen, vi ska ta en lag om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyftet, vi har justerat ÅHS avgifterna för sjukpensionärerna och vi har beviljat flera ESF-projekt med just målsättningarna att förhindra utslagning. Jag kommer att ta upp exakt den här frågan i mitt anförande senare.
Ltl Camilla Gunell, replik
Betyder det också, minister Sjögren, att Åland har ett eget program som ligger till grund för hur man jobbar under det här temaåret? Eller är det så att vi på något sätt är knutna till det nationella programmet?
Det är säkert så att det här är en mångfacetterad fråga. Jag ta upp frågan om att när man ska lyfta människor ur fattigdom så behöver man jobba på flera plan. Detta handlar inte bara om socialvård, det handlar också om näringspolitik, jämställdhetspolitik och flera andra politikområden.
Det är fortfarande så att eftersom den här garantilagen gäller för Åland så bör vi också kunna leva upp till den.
Minister Katrin Sjögren, replik
Herr talman! Den uppfattningen delar jag. När det gäller bekämpande av fattigdom så är utbildning och arbete två grundläggande mekanismer.
Landskapsregeringen har inget eget exakt program. Vi har konstaterat att vi inte har resurser till detta. Vi valde att jobba praktiskt och göra förbättringar i lagstiftning och i avgifter osv. Jag ska redogöra för detta under mitt anförande.
Ltl Camilla Gunell, replik
Jag tycker att det finns all anledning att påminna sig om att det här temaåret är aktuellt och att det också gäller Åland. Annars är det väldigt lätt att vilja blunda för de här frågeställningarna. Jag tycker att det är mycket viktigt att vi tar tag i detta och aktivt jobbar med dem. Vi vet att regeringen gjorde ett försök, vad gäller de pensionärer som är särskilt ekonomiskt utsatta, det försöket utföll inte väl. Därefter har ingenting hänt. Det är mycket viktigt att vi kommer till ett resultat och att man jobbar vidare med hela problematiken.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Harry Jansson
Herr talman! Dagens debatt i denna kammare har visat hur påtagligt EU-medlemskapet präglar vår vardag. Om vi tänker på förra ärendet, foderlagstiftningen, där vi har en situation att EU-kommissionen har fått igenom ett beslut om att när en vara är godkänd så finns det inte någon möjlighet för oss, som lagstiftande parlamentet, att agera mot det påbudet. Det ger oss inte rätt att förbjuda, begränsa eller hindra att sådana produkter kommer ut på marknaden. Det visar hur EU-medlemskapet kommer in på de flesta sektorer som vi som lagstiftare har att jobba med.
Även den föregående talare här, Gunell, visade på hur allt egentligen kan ta sitt avstamp i EU-medlemskapet. Det är intressant med tanke på debatten nu om den lagstiftning som finns om enahanda förmåner, enligt gamla systemet. Socialdemokraterna vara det enda partiet som på 80-talet motsatte sig den landskapslag om att man skulle tillförsäkra den åländska befolkningen samma nivå och förmåner. Det var ledamöterna Sundback och Karlsson på den tiden, men det är en annan sak, men det visar hur tiderna förändras.
När det gäller detta specifika EU-meddelande så är det några saker jag vill säga med anledning av den debatt som avhandlades förra veckan. Jag vill än en gång betona att personligen ångrar jag inte beslutet att godkänna Lissabonfördraget. Jag vidhåller fortfarande den uppfattningen, som vi från centergruppen gav stöd för i debatten i november, att ett godkännande av fördraget var enda alternativet. I händelse av att vi skulle ha nekat vårt bifall skulle vi ha fått en situation präglat av största osäkerhet. Med tanke på alla de ärenden som är på gång, där vi hela tiden tangerar EU-rätten och eventuella fördragsbrott, känns det tryggt att ha är ett talerättsförfarande som vi nu vet hur det i stort kommer att fungera.
Landskapsregeringen aviserar att man nu även ska få riktlinjerna på hur man ska kunna jämka eventuella bötesbelopp mellan stat och landskap. Det ska bli mycket intressant att ta del av de riktlinjerna och se om man kan komma överens. Det skulle vara till stor fördel i händelse av att vi skulle råka ut för något fällande fördragsbrott så att vi någorlunda vet förutsättningarna.
I samband med att man tog in bötesbeloppet i självstyrelselagen 2004 så motiverades det delvis med att finska staten, i händelse av ett fördragsbrott och därmed böter för Åland, i det läget skulle ha betalats av Finland. De skulle ha haft rätt ifrån statens sida att utkräva motsvarande belopp av Åland, utgående ifrån skadeståndsrätten. Den diskussionen visade att även vi ifrån åländsk sida skulle ha haft rätt att kräva motsvarande kompensation ifrån staten ifall vi skulle ha råkat illa ut p.g.a. statens dåliga hantering av ett ärende.
När det gäller Lissabonfördraget specifikt så ska jag då som medlem i regeringsblocket erkänna att jag, när jag läste utkastet i meddelandet för ett antal veckor sedan, noterade att det i detta meddelande saknas en viktig ingrediens som självstyrelsepolitiska nämnden bör förbjuda sig i. Det handlar om den kollektiva säkerhetsbiten i fördraget. Lissabonfördraget innebär ju nu att unionen får en allt mer utpräglad karaktär som försvarsunion. Det är ju nu som man börjar fylla i de luckor som finns om hur det här kollektiva säkerhetstänkandet skall fungera. Därför måste vi ifrån landskapsregeringen få den strategi rörande om hur vi ska ha den åländska neutraliseringen och demilitariseringen med i detta framtidsarbete. Här har nämnden en viktig bit att ånyo fördjupa sig i och lite förklara hur landskapet ser på denna utmaning.
När det gäller skattegränsfrågan så har det inte hänt mycket. I och med att vi ånyo har tomt på den juristtjänst, som tar hand om det här nog så viktiga ärendet för näringslivet i vardagen, så är det oroväckande att vi igen kommer att få en mellanperiod där ingenting händer i denna oerhört viktiga fråga. Detta här är också någonting som även nämnden bör ta en diskussion med landskapsregeringen representanter om hur man skall bibehålla ett tryck i den här frågan.
Ltl Barbro Sundback, replik
Herr talman! Jag har heller inget behov av att gräva i gammalt. Men eftersom ltl Harry Jansson har valt att lyfta fram garantilagen och socialdemokraternas inställning till det som om vi inte omfattade den för att vi var socialt oansvariga, så vill jag säga att vi hade en annan modell. Den modellen gick ut på att rikets sociallagstiftning skulle träda ikraft på Åland automatiskt. Men, om man hade andra alternativ så skulle man aktivt ta ställning och göra egna lagar. Det skulle ha garanterat, det som står i garantilagen, bättre än det system som vi har nu. Men det är historia. Det tycker jag inte vi behöver gräva i om inte ltl Harry Jansson nödvändigtvis propsar på det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Minister Jan-Erik Mattsson
Herr talman! En del enskilda prioriteringar och en del andra speciell ärenden har ett utrymme i den här redogörelsen. Jag tänkte kort gå in och redogöra lite mera än vad som står i texten.
Först under enskilda prioriteringar är det handel med sälprodukter. Det är att konstatera, såsom även tidigare talare anförde, att EU lägger sig i allt på olika nivåer. Det här med sälprodukter hade sitt ursprung i att man ifrån EU ville ha kontroll över importen av sälprodukter främst från Kanada. För att få kontroll över det skulle man införa ett kontrollsystem. Det hela urartade till ett fullständigt förbud mot införandet av sälprodukter. Däremot fick vi behålla vår jakt. Syftet med startande av den här kontrollen av sälprodukter var att man skulle få kontroll över hur jakten i Kanada gick till. Istället åstadkom man ingen kontroll överhuvudtaget i hur jakten går till i Kanada. Nu är det enbart ett förbud mot införandet av de produkter som består av sälprodukter. Det här åskådliggör att man har en i och för sig vettig inställning till att införa ett förbud eller en kontrollförordning för en sak som var ett gott syfte, men man åstadkom någonting som helt saknade effekt på säljakten i Kanada. Den här proceduren startades redan år 2008 och den är inte helt färdig ännu. Den kommer att få en tillämpningsförordning på hur den kontroll, av sälprodukter som vi har här på Åland, kommer att se ut. Det är stor risk att vi kommer att behöva ändra delar av vår lagstiftning. Men det positiva är, efter de många insatser vi gjorde på tjänstemannanivå och på politisk nivå, att vi kunde komma till ett resultat som gjorde att vi kunde behålla den skyddsjakt som bedrivs idag till fromma för främst fisket.
Så kommer vi till nästa sak som startades, 17.10.2008, certifiering av timmer och trävaror. Det hade också ett lovligt syfte med sin verkan. Syftet med förslaget är att stävja olaglig skogsavverkning. Det är ju någonting som vi inte sysslar med på Åland. All åländsk skog är certifierad. Våra skogsbolag har full kontroll över var virket i kommer ifrån som man släpper ut på marknaden.
För en vecka sedan, när den här debatten var upp, uttalade vtm Lindholm ett påstående att vi ifrån landskapsregeringen skulle ha godkänt detta, vilket vi inte gjorde. Vi motsatte oss detta. En sådan omfattning skulle inskränka även på de små företagen, de som sysslar med skogsvaror för värmeproduktion.
Jag ska kort redogöra för hela ärendets behandling vad gäller landskapsregeringens inverkan. Den 13 november kom det en begäran om utlåtande från jord- och skogsbruksministeriet. Den 19 november, mindre än en vecka senare, skickade vi kommissionens förslag till de åländska skogsorganisationerna. De hade egentligen ingenting att erinra om detta eftersom den kontroll man har på virket man köper in och virket man levererar inte skulle påverkas av den här förordningen.
Kommissionsförslaget diariefördes vid landskapsregeringen den 25 november. Den andre december skickades ett utlåtande till jord- och skogsbruksministeriet. Förslag till betänkande av Europaparlamentets miljöutskott rapportör, Caroline Lukas, kom den 19 december. En begäran från landskapsregeringen sändes till lagtinget den 8 januari. Samråd med lagtinget, d.v.s. med näringsutskottet, hade man den 13 januari.
Jag vill jag läsa upp det förslaget eftersom det påtalades att vi skulle ha godkänt det kommissionsförslag som fanns, vilket vi inte gjorde. Landskapsregeringen ställningstagande är att vi stöder om vissa punkter beaktas. Vi stöder efter vissa ändringar. Det är en redogörelse i beskrivningen. Jag läser inte det desto mera, men landskapsregeringen ställningstagandet till förslaget är; ” landskapsregeringen finner det svårt att ta ställning till förslagets konsekvenser i detta tidiga skede då tolkningen till stora delar är oklar och då tillämpningsföreskrifter ännu saknas. Den konsekvensanalys som kommissionen lagt till förslag är endast av mycket övergripande karaktär. Beroende på hur kommissionen kommer att tolka förordningen kan det få stora konsekvenser för det inhemska skogsbruket. Det borde därför ges mera tid för analys av förslagets effekter mot såväl kampen mot olaglig avverkning som för effekterna på det nationella skogsbruket i medlemsländerna.” Då tänker vi på det finländska och åländska skogsbruket som redan är reglerat genom certifiering hos alla skogsägarna och även försäljning av varor. ”Landskapsregeringen understöder huvudsyftet med förordningen att begränsa den olagliga skogsavverkningen och att kontrollera att produkter med osäkert ursprung inte släpps ut på marknaden. Detta får dock inte medföra att handeln med lagligt avverkat virke försvåras.” Det är väldigt viktigt att påpeka att vi inte godkänt några inskränkningar i den skogsskötsel som vi nu har. ”Den åländska och finska skogslagstiftningen och myndighetstillsynen har en lång tradition för att säkerställa ett hållbart skogsbruk och för att förhindra olaglig avverkning. På Åland omfattas hela skogsbruket av certifieringssystemet PEFC, och de större virkesköparna ytterligare av PEFC: S spårbarhetcertifikat annex 4, vilket tillsammans mycket väl bör räcka som garanti för att träråvaran härstammar från laglig avverkning.” Det var landskapsregeringens ståndpunkt.
Landskapsregeringen konstaterar vidare att; ” förordningsförslaget inte innehåller några möjligheter till undantag.” Här är det samma krav som det var med säldirektivet, inga möjligheter till undantag skulle tillåtas. EU har varit väldigt hårda med det. Det förstärker ytterligare betydelsen av att förslaget utformas på ett sådant sätt att den småskaliga och lokala marknaden inte blir lidande.
Med hänvisning till ovanstående ansåg landskapsregeringen och anser fortfarande att; ” huvudsyftet, med förordningsförslaget att motverka illegal skogsavverkning, kan understödas. Men handeln med lagligen avverkat virke får inte försvåras. Förordningen måste bättre prövas enligt proportionalitetsprincipen så att man inte tar till större byråkratiska och administrativa åtgärder än vad som krävs för att uppnå syftet. Den existerande lagstiftningen och tillsynen samt det certifieringssystem som tillämpas på Åland måste anses vara tillräckliga för att garantera virkets ursprung och måste räcka för att fylla det krav som förslaget ställer. Förordningen bör endast gälla för överlåtelse över medlemsstaternas gränser på gemenskapsmarknader och inte för inhemska produkter för lokal försäljning. Tillämpning av konsekvenserna av förslaget är alltför oklara, vilket kräver mer tid för analyser. Förslagets inverkan på de privata skogsägarna måste klargöras.
Det är helt orimligt om en privat skogsägare eller en småföretagare ska ha ett system för tillbörlig aktsamhet. Landskapsregeringen motsätter sig vidare ytterligare stränggeringar av förslaget.”
Detta var vår ståndpunkt som vi ville samråda med näringsutskottet om. Det var mycket klart och tydligt. När näringsutskottets sammanträde och fick den här informationen så framkom det under diskussionen att majoriteten i utskottet till fullo stödde de synpunkter, på kommissionens förslag, som landskapsregeringen hade för avsikt att framföra.
Ltl Mika Nordberg reserverade sig mot utskottets beslut. I ltl Mika Nordberg reservation kan man läsa; " undertecknad reserverar sig mot näringsutskottets beslut att stöda landskapsregeringens förslag angående kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådets förordning om fastställande och skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden. Med hänvisning till landskapsregeringens motiveringar anser jag att den föreslagna förordningen inte lämpar sig på de åländska förhållandena. Undertecknad föreslår att landskapsregeringen inte ska stöda att förordningen antas.” Hur kan man då, fru vicetalman, säga att vi har stött det som förordningen innehåller?
Övriga i näringsutskottet insåg att landskapsregeringen inte var nöjd med förordningen till den del de angår de båda skogsbolags som är verksamma på Åland, Ab Skogen och Rundbergs Ab, som inte hade några invändningar. Till den delen hade inte heller landskapsregeringen några invändningar. I övrigt vill vi inte ha försvårande tillställningar.
Nu har denna förordning vandrat vidare. De 15 januari 2009 skickades statsrådets skrivelse till riksdagen som ett u-brev. Här har de finländska myndigheterna, jord- och skogsbruksverket, haft exakt samma inställning som de åländska, exakt detsamma! Så har också gällt i de kontakter som vi har haft med det svenska departementet där Sverige som ordförandeland under en tid drev den här frågan.
Under hela år 2009 har det varit behandling av förslaget i rådets arbetsgrupp för skog, Det har varit attachémöten i november och Coreper i december. Den 15 december var det jordbruksrådet. Jordbruksministrarna når en gemenskap ståndpunkt förutom vad gäller kommittologiförfarandet.
28 januari 2010 godkänns rådets kompromissförslag även vad gäller det senaste förfarandet. Rådets antagande av gemensam ståndpunkt den 1 februari, den 2 februari rådets kompromissförslag och Europaparlamentets betänkande skickades för hörande till åländska organisationer. Rådets gemensamma ståndpunkt överlämnas till Europaparlamentet.
Handläggningen i detta ärende har varit mycket problematiskt med stora motsättningar mellan medlemsstaterna och beredningen har dragit ut på tiden. Rådet nådde slutligen fram till ett kompromissförslag som inte helt uppfyller det åländska önskemålen men där ett flertal förbättringar gjorts för småskaliga verksamhetsutövare och möjligheten att använda sig av redan befintliga övervakningssystem, som våra två skogsbolag använder sig av.
Åland, Finland och Sverige har haft många gemensamma önskemål vilket underlättat våra möjligheter att bli beaktade. Däremot finns många orosmoment när det gäller administrationen och övervakningen av förordningen med tanke på våra begränsade, ekonomiska, administrativa och personella resurser. Det största orosmomentet kvarstår dock i.o.m att även Europaparlamentet ska godkänna förslaget.
Europaparlamentet ville bl.a. ha ett förbud på olagligt avverkat virke istället för den försiktighetsstrategi som rådet föreslår. Än en gång samma inställning för parlamentet som i samband med säl. Man vill göra mycket mera, man vill försvåra för den egna inre marknaden istället för att komma åt problemen med olagligt avverkad skog.
Landskapsregeringen har speciellt arbetat för att minimera förlagets byråkratiska och administrativa verkningar, stoppa ytterligare stränggeringar, proportionaliteten i åtgärderna, undantag för småskaliga verksamhetsutövare, befintliga lagövervaknings- och certifieringssystem skall vara tillräckliga för att uppfylla kraven i förordningen. Förordningen skall gå att tillämpa i praktiken.
Jag kan säga att mappen med behandlingen i det här ärendet har den här dimensionen på höjd, när alla är en travade på varandra, d.v.s. 20 cm. Det är oerhört vad ett sådant här ärende kan kosta på.
Sedan vill jag gå till kontrollsystemet för fisket. Där har beslutet kommit. Vi har ett kontrollsystem. Det här är ett liknande ärende. Det har samma ursprung. Man vill skydda rovfisket och särskilt speciellt ett rovfiske som bedrivs i Medelhavet av en viss fiskart som dras upp i stora mängder och säljs antagligen direkt till restauranger.
På Åland har det fått två synbara effekter. Den första är att man inte längre får sälja fisk till fiskupphandlarna, utan att vara registrerad som fiskare.
Det andra är att registrerade fiskare har ökat till väldigt stor del. Det ena kanske är positivt, det andra kanske är negativt.
Här har vi ånyo en sak där landskapsregeringen har en lika stor bunt med papper, 20 cm. Landskapsregeringen har fört ut våra åsikter. Vi vill skydda det kustnära det fisket från den här kontrollförordningen som det här handlar om. Det har inte gått. Även här har man gått ner på detaljnivå och försvårar allt fiske och tillgången till matfisk som är ett problem. Vi vet själva att vi får äta både flygfisk och annat som vi kallar det, för att vi faktiskt inte längre är självförsörjande när det gäller matfisk på Åland, vilket är bedrövligt.
Jag ska kort gå in på den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi lär få återkomma till en debatt om den. Starten till det nya jordbruksprogrammet som ska gälla efter 2013 har redan gjorts. Man har inlett det arbetet. Kort skulle jag vilja konstatera, efter att ha hört och läst avgående jordbrukskommissionären och den nytillträdde jordbrukskommissionärens uttalande samt alla jordbruksministrar i EU, att den linje som har varit kommer att bestå. Därför att miljö och jordbruk hör ihop så nära varandra så att utan jordbruk kommer vi inte att ha en bra miljö. Utan miljö kommer vi inte att kunna ha ett jordbruk. Utifrån detta kommer vi att jobba vidare.
Skyddsjakten på storskarv inleddes 2008 under en kort period. Den utvidgades efter en behandling av en motion i näringsutskottet, som gjorde att skyddsjakten på storskarv kunde inledas redan från den 1 juli 2009. Den första månaden dock i begränsad omfattning, enbart i närheten av fiskutrustning och av yrkesfiskare. Från den 1 augusti kunde envar, som hade anhållit om tillstånd, bedriva skyddsjakt på storskarv och resultatet av detta har redan inventerats. Det är en mycket positiv sak. Vi skickade ut till alla registrerade yrkesfiskare en förfrågan om hur skarven påverkade deras fiske och eventuella effekter av skyddsjakten. Vi hade en svarsprocent på över 80 procent, vilket får betraktas som oerhört bra. Det var ett entydigt svar; skyddsjakten behövs, den har god effekt som skydd för fisket.
Sedan har vi också uttalat oss under perioden om en grön bok om den gemensamma fiskeripolitiken. Detta uttalande samstämmer en del med våra åsikter om kontrollen av fisket, när man får sälja. Vi tycker att det kustnära fisket skall vara undantaget från de stora fiskeövervakningsområdena som t.ex. förekommer i södra Östersjön, i stora Östersjön, i Nordsjön och i Medelhavet framförallt. Den gemensamma fiskeripolitiken kommer vi säkert att återkomma till under de kommande åren. Tack, fru talman.
Ltl Mika Nordberg, replik
Talman! I minister Mattsons anförande nämnde han att under näringsutskottets behandlande angående handel med skogsprodukter begärdes ett utlåtande ifrån näringsutskottet och ett samrådsärende. Vad jag reagerade på under det här ärendet var att det fanns olika kryss helt i som näringsutskottet hade möjlighet att kryssar i när det gällde hela att ärendet. Läste man framställningen från landskapsregeringen framkom det att det fanns brist på brist och problem. Att sträcka sig så långt som att sätta krysset i den rutan att man inte vara nöjd med själva påbudet från EU, det kunde man inte tänka sig. Detta framkom att under de 15 år som har gått under i EU-medlemskapet hade det aldrig hänt att man skulle ha satt krysset i rutan att man inte för vår tillfreds med det förslag som kom ifrån EU, för det är tydligen inte fint.
Minister Jan-Erik Mattsson, replik
Fru talman! Jag redogjorde för rutorna som man kryssar i. Vi stöder förslaget om vissa villkor beaktas och vi stöder efter vissa ändringar. Det var de två senare som vi hade med. Vi ville ha ändringar. Efter överläggningar med de två skogsproducenter som vi ansåg att berördes av att denna förordning, och de inte hade några som helst invändningar emot förordningen, ansåg vi att de förändringar, som vi mycket noggrant hade redogjort för i skrivelsen till näringsutskottet, skulle vi stöda förordningen om dessa ändringar beaktas.
Medan den ltl Mika Nordberg överhuvudtaget inte ville ha den här. Då måste man också vara medveten om att några undantag kan Åland inte få.
Ltl Mika Nordberg, replik
Talman! Inga undantag är möjliga. Det är just det som det handlar om. Det löser man i genom själva texten som vi hade framför oss så framgick det precis som det var fisk idag, vi får en privatperson på Åland fisk som det kanske en närliggande restaurang skulle kunna tar emot och använda och få en slant för, precis samma mönster såg vi här. Hade en skogsägare en viss mängd brasved som han skulle vilja sälja så om man inte är registrerad skogsavverkade så är det i princip förbjudet att sälja ved till grannen, som ett litet exempel i det här. Men det var inte det enda som var problemet. Problemet är ju att inställningen mot sådana här möjligheter att ha en avvikande uppfattning i.o.m att Åland är litet, är ett tänkesätt som inte finns, utan vi ska ha exakt samma förutsättningar som skogsägarna i Polen och i övriga Europa där de kör ut med timmer med tåg ur skogen, jämfört med lilla Åland.
Minister Jan-Erik Mattsson, replik
Fru talman! Det var en speciell utvidgning. Ändamålet med denna förordning är att säkerställa att inte olagligt timmer kommer ut på marknaden. Vad det detta som ltl Mika Nordberg var emot så är jag tacksam att få reda på det.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Anders Englund, replik
Jag tycker att näringsministern gjorde en bra presentation av det här meddelandet. Det finns säkert mycket att kommentera i det här och mycket bra saker. En speciell sak som jag vill lyfta upp är en i grönboken om den gemensamma fiskeripolitiken som vi också var inne på i näringsutskottet. Den är egentligen överdimensionerad för de åländska småskaliga förhållandena. Man kommer också in på sälar och skarv. Det behöver man trycka på fortsättningsvis att vi kan få begränsa beståndet. En sak som jag speciellt funderade på är svanarna som man inte har tagit upp här. Jag har en svag aning av att man kanske på sextiotalet undersökte det här. Svanarna vistas mycket i vikarna där fisken leker och lägger sin rom, och kanske käkar upp rommen. Här har vi också en sak som man inom landskapet forskningsmässigt borde titta på, hur det här påverkar våra förhållanden?
Minister Jan-Erik Mattsson, replik
Fru talman! I Problemet med svanarna och fiskreproduktionen är säkert en fråga som har berörts och påtalats ett antal gånger. Det finns säkert skäl att vi tittar på den. Vi har ett arbete vid fiskeribyrån som pågår för att lyfta problematiken som vi har med fiskreproduktionen på Åland, särskilt gäddan. Det finns även problem med andra fiskar såsom abborren men särskilt gäddan. Det är nog ett bra påpekande att lyfta den frågan också.
Sedan till de andra frågorna som gällde säl och skarv som fordrar det nog gå vår närvaro på alla led för att försvara positionen att vi kan fortsätta att göra det vi anser att vi behöver göra för fiskbeståndet.
Ltl Anders Englund, replik
Jag tror säkert att det här är mycket viktiga frågor att vi kan bibehålla det kustnära fisket det här på Åland. Vi bor ju trots allt ute i Östersjön här. Vi importerar allt mer och mer fisk långt bortifrån. Man är på rätt väg här och man behöver ytterligare trycka på de här sakerna ifrån landskapsregeringens sida när man också diskuterar med i EU för att kunna hjälpa upp att vi kan bibehålla ett kustnära fiske. Det är viktigt både för fiskarna, vår livsmedelsindustri och även för oss själva.
Minister Jan-Erik Mattsson, replik
Tack fru talman! Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken som i mångt och mycket har varit illa framförallt för Åland med drivgarnsförbudet och den effekt det fick så får vi återkomma till. Jag tror att vi behöver intensifiera vårt deltagande i arbetet för att upprätthålla ett så bra kustnära fiske som möjligt. För det är väl det enda som vi kan ha en möjlighet att bestämma något sånär över själva. Det gäller bara att få de övriga medlemsländerna att inse att så är fallet.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade.
Ltl Henry Lindström
Fru talman! Det till att börja med vill jag från centern gruppen ge beröm till landskapsregeringen för meddelandet som tar upp många viktiga prioriterade områden och beskriver vad som behöver göras. Om man ska kritisera på något sätt så tycker jag att det hade varit bra om man hade varit tydligare i vad man vill med olika områden t.ex. när det gäller framtida jordbrukspolitiken. Det är mera en beskrivning av vad man vill ifrån EU:s sida.
I debatterna, både i den tidigare och i dagens debatt, har vi från landskapsregeringen fått många förtydligande och klargörande vad man jobbar för. Men det kunde också kanske ha framkommit det i själva dokumentet.
Jag kommer här delvis att gå in i lite på samma områden som näringsminister Jan-Erik Mattsson. Jag kommer att korta av det eftersom det redan var ganska mycket belyst.
Jag vill ändå nämna när det gäller certifieringen av timmer och trävaror att det återigen är ett sådant område där den problematik som man avser att komma tillrätta med egentligen inte finns i hela Norden, i och med att vi har skogslagstiftningar, inte bara på Åland utan även i övriga nordiska länder som tryggar hur skogsskötsel ska bedrivas. När man får avverkar och att man tryggar återväxten i bestånden.
Den en replikväxling som var här under tidigare anförande belyser också att man kommer ner på det småskaliga och den enskilda där man har för avsikt att komma tillrätta med storskaliga problem så kommer det ner på den enskilda och mycket små områden. När det gäller alla områden så visar det hur viktigt det är att vi är med i ett tidigt skede när det kommer kommissionsförslag och påverkar och ser till att det inte drabbar de småskaliga förhållandena som vi har i de flesta områden.
Det är viktigt att man fortsättningsvis från landskapsregeringen följer upp det här och, enligt vad vi hörde, kommer till rätta med den här problematiken.
Fru talman! När det sedan gäller den gemensamma jordbrukspolitiken så berördes foderlagstiftningen också det lite grann under den debatten. Vi har stora utmaningar som kommer när det livsmedelsförsörjning framöver. Ltl Anders Englund nämnde att behovet av livsmedel kommer att öka drastiskt framöver. Med det är inte bara det som påverkar, vi har också en klimatförändring som pågår. Det innebär att vattentillgången för jordbruket i välden minskar. En stor del av livsmedelsproduktionen ute i världen är beroende av konstbevattning. Den kommer att påverkas väldigt mycket av de klimatförändringar som sker.
När det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken är det viktigt att vi är med och påverkar så att det åländska jordbruket har en bra möjlighet framöver. Vi har programperioder och man tycker att det var ganska nyligen som vi gick in i en ny programperiod, men hastigt är det så att vi börjar förbereda en ny programperiod.
Som minister Jan-Erik Mattsson påpekade så har det bytt kommissionär på posten. Som det ser ut nu så kommer man framöver att ha en lite annan inriktning och det har också skett andra förändringar som påverkar. Tidigare har man pratat om att alla stöd till jordbruket inom EU ska bort. Nu börjar man komma till insikt att det inte är möjligt i den globala jordbrukspolitiken.
En viktig sak, som också finns med i meddelandet, är att man pratar om det som många gånger inte kommer fram och som tidigare var en naturlig del av det jordbruk som bedrevs, nämligen de kollektiva nyttigheterna. Kanske den största nyttan där är det öppna landskapet som är en produkt av att vi har ett aktivt jordbruk. Har vi inte något aktivt jordbruk växer landskapet igen. Det ser vi på de områden där jordbruket och djurhållningen minskat. När vi hade en egen jordbrukspolitik hade vi högre priser. Det nämner man nu i den kommande jordbrukspolitiken, det tycker jag är viktigt.
Även livsmedelsäkerheten nämns ju i den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är också någonting som vi får tänka på.
När man pratar om lantbrukets påverkan på klimatförändringen så har vi en skogslagstiftning i Norden som stipulerar att man måste trygga återväxten. Där hjälper vi till, genom de planteringar och föryngringar vi har, att minska koldioxidutsläppen till luften.
Fru talman! I och med att mycket av det här nämndes tidigare så väljer jag att avsluta här, tack.
Ltl Gun Carlson
Talman! Jag ska fatta mig kort i denna sena timme. Det är bara några saker jag vill påpeka. Jag vill säga att jag tycker att det var ett bra meddelande som landskapsregeringen har lämnat. Man har bra uppdelning när det gäller inflytandefrågor och de enskilda prioriteringarna är också väl listade den här gången. De visar att detaljregleringen är väldigt hård och drabbar många, många av våra småskaliga näringar. Det drabbar fisket, jordbruket, skogen, jakten och snuset. Direktiven och problemen som man har att lösa är också viktiga för stora näringar. Jag tänker på sjöfarten och svaveldirektivet. Vi kan alla konstatera att landskapsregeringen har mycket att göra här och de har ett stort jobb framför sig. Man kan bara önska att de hinner med allt. Vi har skattegränsen och vi har Östersjöstrategin som också är stora och viktiga frågor.
Det är en fråga som jag ändå lite tänkte gå in på. Det gör jag därför att jag ser att minister Sjögren kommer upp efter mig. Det är gränsöverskridande hälso- och sjukvård som har varit upp en gång förut här, åtminstone i utskott och det behandlades också här i salen. Då ställdes det många frågor kring det här direktivet som ska stipulera regler för gränsöverskridande hälsovård. Man ska få behandlas i ett annat EU-land. Frågorna, som ställdes då var; vem som ska remittera? Vem ska ge betalningsfullmakten för ett annat land? Vem ska betala? Är det ÅHS eller är det FPA eller hur ska det här regleras? Nu ser jag här att det inte har hänt något. Man har inte uppnått den enighet man behöver. Man tänker följa med, men det är ändå intressant att höra om landskapsregeringen vet något nytt om det här. Det kanske vi får höra nu när ministern kommer upp och håller sitt anförande. Det var bara det jag tänkte säga nu, eftersom så mycket har sagts.
Minister Katrin Sjögren
Fru talman! Till det sista först så är det landskapsläkaren som bevakar gränsöverskridande hälso- och sjukvården. Det direktivet ingår i en arbetsgrupp. Vi har också kontakter med den åländska representationen i Bryssel. Det visar sig att hela det här direktivet har förlorat styrfart. Man trodde att man skulle avancera under Sveriges ordförandeskap men det händer liksom ingenting. Landskapsläkaren kan säkert informera självstyrelsepolitiska nämnden i detalj, men de här uppgifterna har jag att det helt har förlorat styrfart. Man kommer inte fram till någon enighet.
Fru talman! Jag begärde ordet för att informera lagtinget lite grann om temaåret 2010, bekämpning av fattigdom och social utslagning. Var sig man befinner sig i mitten, höger- eller vänsterut på den politiska skalan så är utslagning och utanförskap någonting som man behöver bekämpa. Det skapar en instabilitet i samhället.
När det gäller landskapsregeringens målsättning med temaåret har det varit handlingsfokuserat. Redan i budgeten 2010 skriver vi att tänker slutföra revidering av utkomststödslagstiftningen under det här året. Det gjordes under 2009 en omfattande rapport och en kartläggning om vad det är vi behöver justera och varför. Vi ska också ta fram en när lag om arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte. Om man är arbetslös så är det viktigt att man så snabbt som möjligt kommer in på arbetsmarknaden igen. Det har funnits en sådan här lag i riket under flera år. Lagen sträckte sig till unga människor under 25 år och det har visat sig att man har haft ett väldigt gott resultat med den här lagen.
Någonting som har varit mycket välkommet är att vi har infört lägre kostnadstak för sjukpensionärer. Vi sänkte också kostnadstaket för barn och pensionärer inför 2010. Landskapsregeringen har också beviljat flera ESF-projekt, ur Europeiska socialfonden. Vi har t.ex. ett projekt som kallas av Fountain House där psykiskt funktionshindrade ska få möjlighet till social gemenskap och rehabilitering med arbete och meningsfull sysselsättning.
Ett nytt projekt som har initierats och inletts är Kompanjon 24 som man nu håller på att göra en projektbeskrivning för. Där är Emmaus involverade. Målgruppen är multimarginaliserade vuxna. Vuxna som har missbruk och funktionshinder. Syftet är att man ska finna sysselsättning och arbete också för dem. Vi har en kommitté, som ska vara färdig med sitt arbete under hösten. Kommittén som ska kartlägga och konkretisera halvvägs stöd, halvvägs hem och stödåtgärder för missbrukare som är färdigt behandlade från behandlingshem och också fångar som friskrivs. Där är målgruppen en annan, det är yngre människor det handlar om.
När det gäller de ekonomiska förutsättningarna för pensionstagare, långköraren i åländsk politik, som ltl Camilla Gunell riktigt påpekade gjordes en ÅSUB undersökning år 2006. Det första den här landskapsregeringen gjorde, den första möjligheten vi hade, var att i tilläggsbudgeten ta fram principer för förebyggande utkomststöd. Vi har också gjort en rapport och förslag på åtgärder. Ett av förslagen var att vi skulle ta fram en helt egen en lag om stöd för pensionstagare. Det har vi gjort, den har varit på remiss och den är i princip färdig. Då fick vi beskedet från den finska regeringen att man kommer att stifta en lag om garantipension, som länge, länge har varit efterfrågad. Att man inte behöver gå via socialkontor och kommunen utan man får en ersättning direkt på sin pension. Vi kan konstatera, när vi läser igenom den här lagen, att man har haft samma tankegångar som vi har haft här på Åland. Det inkluderar också yngre och pensionstagare som lever på marginalen.
Landskapsregeringen tänker sig att det här förebyggande utkomststödet fortsätter tills den här garantilagen träder ikraft. Den är beräknad att träda i kraft i mars-april 2011. Skulle det vara på det viset att lagen råkar på någon form av patrull eller stoppas så har vi vår egen lag, som är färdig, som vi kan sätta ikraft.
Vi har också gjort en rapport om de funktionshindrades ekonomiska levnadsvillkor. I den rapporten fanns det förslag och prioriteringar och dessa betar vi av en efter en. Där var också ÅHS avgifterna en prioriterad åtgärd för de funktionshindrades ekonomiska levnadsvillkor.
Vi har också samarbete med tredje sektorn. Vi har beviljat att PAF-pengar för att man ska se på den efterfrågad handikappkoordinatorn. Det har tyvärr dragit ut onödigt länge på tiden. Meningen var att ÅHS skulle ombesörja det här. Det fanns väldigt långt skridna planer som sedan skrinlades. Nu försöker vi på ett annat spår.
Ser man på PAF-medlen på den sociala sidan så kan man konstatera att vi ger understöd till tredje sektorn som jobbar med social utslagning och bekämpning av fattigdom. Vi ger till Fix-tjänst, Emmaus, Socialmissionen, Stiftelsen Hemmet och Fountain House.
När det gäller funktionshindrades levnadsvillkor så har barnen och ungdomarna varit ett prioriterat område. Där har vi hela tiden följt en linje i den sociala lagstiftning som vi har lagt fram för lagtinget, att försöka förbättra just för den gruppen.
Nu har vi tagit nya prioriteringar när det gäller handikapprådet och de funktionshindrades levnadsvillkor. Det var lite om temaåret.
Ltl Henry Lindström, replik
Fru talman! Jag vill återknyta till den gränsöverskridande hälso- och sjukvården. Vi har i social- och miljöutskottet försökt att följa med vad som har hänt i behandlingen av det här ärendet. Låt vara nu om det kanske inte har gått vidare i kommissionen. Det som vi kunde konstatera, när vi tittade på det, att det kostnadsmässigt kan få stora konsekvenser för Ålands del. När det gäller de stora länderna så jämnar det ut sig mellan länderna i princip. Men för ett litet område som Åland uppfattar vi att beroende på hur man lägger kostnadsansvaret så kan det få stora effekter. Kommer det på banan igen så är det nog viktigt att man ifrån landskapsregeringen följer upp detta.
Minister Katrin Sjögren, replik
Fru talman! Naturligtvis, den senaste rapporten jag kan hörde var att diskussionen som fördes gick Ålands väg. Man måste ha någon form av remiss, precis som ett ltl Gun Carlson sade. Det är hälso- och sjukvårdsorganisationerna som avgör om det är befogat så att det inte blir vilda västern och folk far kors och tvärs över gränserna och det är hälso- och sjukvårdsorganisationerna hemma som ska betala. De senaste signalerna som jag hörde var att det gick i den riktningen och också att man får ha nationella bestämmelser.
Talmannen
Replikskiftet är avslutat.
Ltl Barbro Sundback, replik
Fru talman! Det var intressant att få överblick över vilka handlingar som regeringen ämnar ta och har tagit i frågan om socialpolitiken.
Jag ställer mig ändå lite frågande till om det riktigt har med det här temaåret att göra? Nu är det väl så att de här åtgärderna skulle ha vidtagits ändå? De har väl inte kommit till på basen av just det här temaåret? Jag undrar om det ändå inte finns fog att titta på detta med utslagning och fattigdomsbekämpning ur ett strukturellt perspektiv. Jag skulle tycka att det var bra att man kanske följde upp utredningen, som gjordes 2006, för att se vad som har hänt sedan dess och kanske också utvidga utredningsarbete något.
Minister Katrin Sjögren, replik
Fru talman! Det som jag ser när jag tittar på socialpolitiken och när jag tittar bakåt när det gäller lagtinget så har det varit väldigt lite sociallagstiftning. Jag har prioriterat det här, att modernisera lagstiftningen och föra fram ny lagstiftning. Jag tycker att vi absolut inte behöver skämmas. I dagsläget, när landskapsregeringen skriver lite mer än halvtid, så kan jag räkna upp cirka sju lagar som har stor betydelse för socialpolitiken på Åland.
Vi har diskuterat temaåret på socialvårdsbyrån och hur vi skulle kunna uppmärksamma det. Då prioriterade vi den lagstiftning som vi upplevde att hade störst relevans och betydelse för dem som lever på marginalen.
Ltl Barbro Sundback, replik
Det hedrar minister Sjögren att hon har lyft på dessa frågor och drivit lagstiftningen. Det är ju inte den här regeringens fel eller enbart de som ska kritiseras, men lagstiftningen har ändå inte syftat till något annat än att hålla sig ungefär på samma nivå som i Finland. Där är vi ju inte ens nu heller. I och med den nya självstyrelselagen hamnar vi efter i de här frågorna. Det kanske är det stora problemet. Men temaåret är något utöver det, för vi är ju nog bundna vid garantilagstiftningen. Jag tycker ändå att det saknas något verkligt underlag för att vi skulle ha EU:s temaår.
Minister Katrin Sjögren, replik
Fru talman! Det kan förstås finnas synpunkter i lagtinget om hur landskapsregeringen ska uppmärksamma temaåret. Jag har försökt förklara precis hur vi har tänkt. Vi har försökt att tänka praktiskt och göra väsentliga förbättringar för ålänningarna.
Talmannen
Replikskiftena är avslutade. Begäres ordet ytterligare? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.
Enda behandling
10 Talmannens representationsersättning
Talmanskonferensens framställning (TMK 3/2009-2010)
Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.
Diskussion.
Vtm Gunnar Jansson
Värderade talman! Åtminstone sedan år 1981 har den här typen av ersättningar utgått för talmännens representationskostnader. Talmannen har en rätt så omfattande representationsverksamhet. Det har ansetts rimligt att den ska ersättas med allmänna medel eftersom det är en del av utövandet av ämbetet samhället till fromma.
Som det framgår av talmanskonferensen framställning har summan höjts under åren och var i fjol 3 580 euro. Den nivån är kopplad till lagtingsledamöternas nivå för dagsarvode. Detta skulle matematiskt innebära en förhöjning av talmannens arvode för detta år med 2,5 %, vilket motsvarar 3 669,50 euro. Men som det också framgår av framställningen så har talman Roger Nordlund meddelat att han önskar att anslaget för ändamålet, med beaktande av landskapets ekonomiska läge, inte alls ska höjas utan istället sänkas med 50 % så att ersättningen för 2010 skulle bli 1 835 euro, hälften av den avrundade summan som ligger till grund för uträkningen förhöjd med 2,5 %.
Talmanskonferensen har naturligtvis hörsammat talmannens begäran och föreslår därför, som framgår av framställningen, att lagtinget måtte besluta tillerkänna talmannen ett belopp om 1 835 euro som ersättning för representationskostnader under lagtingsåret 2009-2010. Det är för det som jag äskar lagtingets bifall, tack.
Ltl Danne Sundman
Fru talman! Jag ber att ärendet bordläggs till lagtingets nästa plenum.
Ltl Mika Nordberg
Jag ber att få understöda ltl Danne Sundmans förslag.
Talmannen
Begäres ordet ytterligare? Under diskussion har ltl Danne Sundman understödd av ltl Mika Nordberg föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum den 15 mars. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs till plenum den 15 mars.
Enda behandling
11 Behandling av ärenden rörande landskapets tjänstekollektivavtal för år 2009
Finansutskottets redogörelse (FUR 1/2009-2010)
Ärendet avförs.
Enda behandling
12 Självstyrelseambassadörer
Lagutskottets betänkande (LU 16/2009-2010)
Ltl Danne Sundmans hemställningsmotion (HM 18/2007-2008)
Ärendet avförs.
Enda behandling
13 Utökad VVS-utbildning
Kulturutskottets betänkande (KU 1/2009-2010)
Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 41/2007-2008)
Ärendet avförs.
Enda behandling
14 Turismutbildning
Kulturutskottets betänkande (KU 2/2009-2010)
Ltl Camilla Gunells m.fl. hemställningsmotion (HM 24/2008-2009)
Ärendet avförs.
Enda behandling
15 Obligatorisk entreprenörskaps- och säljutbildning i gymnasieskolorna
Kulturutskottets betänkande (KU 3/2009-2010)
Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 49/2008-2009)
Ärendet avförs.
För kännedom
16 Temporär ändring av Ålands lagtings beslut om arvode för lagtingsledamot
Talmanskonferensens framställning (TMK 6/2009-2010)
Talmannen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum 15 mars 2010.
17 Ändring av landskapslagen om Ålands representation i Nordiska rådet
Talmanskonferensens framställning (TMK 7/2009-2010)
Ärendet avförs och upptas vid ett senare plenum
18 Tandvård
Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 7/2009-2010)
Svar på enkel fråga skall avges inom tio dagar efter det landskapsregeringen mottagit frågan. Kan frågan inte besvaras ska landskapsregeringen meddela lagtinget om detta och om orsak till att svar inte ges. Frågan överlämnades till landskapsregeringen den 8 mars 2010.
19 Ändring av landskapslagen om stöd för vård av barn i hemmet
Vicetalman Gun-Mari Lindholms m.fl. lagmotion (LM 1/2009-2010)
20 Ny barnomsorgslagstiftning
Lagtingsledamoten Barbro Sundbacks lagmotion (LM 2/2009-2010)
Båda anslutningsmotioner upptas till behandling vid plenum 15 mars 2010 i samband med respektive lagförslag.
Plenum slutar
Nästa plenum hålls måndagen den 15 mars kl. 13.00. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 16.59).