För kännedom

  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar. 1

    Meddelande. 1

    Andra behandling. 1

    1   Förslag till lag om ändring av 59a § självstyrelselagen för Åland

    Lagutskottets betänkande (LU 39/2009-2010)

    Republikens presidents framställning (RP 19/2009-2010)

    Andra behandling. 2

    2   Upphävande av landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning

    Lagutskottets betänkande (LU 38/2009-2010)

    Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 4/2009-2010)

    Enda behandling efter bordläggning. 2

    3   Äldres vård och omsorg

    Landskapsregeringens svar (S 7/2009-2010-s)

    Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. spörsmål (S 7/2009-2010)

    Enda behandling. 19

    4   Livsmedelsstrategi för Åland

    Näringsutskottets betänkande (NU 6/2009-2010)

    Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 47/2009-2010)

    Enda behandling. 28

    5   Småskalig livsmedelsproduktions avbyråkratisering

    Näringsutskottets betänkande (NU 7/2009-2010)

    Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 48/2008-2009)

    Föredras. 35

    6   Jäv i fråga om golfbana

    Landskapsregeringens svar (EF 14/2009-2010-s)

    Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 14/2009-2010)

    Föredras. 36

    7   Infertilitetsbehandling inom ÅHS

    Landskapsregeringens svar (EF 16/2009-2010-s)

    Vtm Gun-Mari Lindholms enkla fråga (EF 16/2009-2010)

    För kännedom... 38

    8   Budget för landskapet Åland 2011

    Landskapsregeringens framställning (FR 1/2010-2011)

    Plenum slutar. 38

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering. 28 ledamöter är närvarande.

    Meddelande

    Talmanskonferensen har diskuterat närmare tidtabell och upplägg av budgetdebatten.

    Andra behandling

    1      Förslag till lag om ändring av 59a § självstyrelselagen för Åland

    Lagutskottets betänkande (LU 39/2009-2010)

    Republikens presidents framställning (RP 19/2009-2010)

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i presidentens framställning ingående lagförslaget för lagtingets godkännande i andra behandling.

    Lagförslaget föreläggs för lagtingets godkännande. Lagtinget har för sin del i andra behandling godkänt det i presidentens framställning ingående lagförslaget. Ärendets andra behandling är avslutad.

     Andra behandling

    2      Upphävande av landskapslagen om vissa grunder för landskapets hushållning

    Lagutskottets betänkande (LU 38/2009-2010)

    Vtm Gunnar Janssons m.fl. lagmotion (LM 4/2009-2010)

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkandet ingående lagförslaget för lagtingets bifall i enlighet med lagutskottets förslag.

    Lagförslaget är bifallet. Ärendets andra behandling är avslutad.

    Enda behandling efter bordläggning

    3      Äldres vård och omsorg

    Landskapsregeringens svar (S 7/2009-2010-s)

    Vtm Gun-Mari Lindholms m.fl. spörsmål (S 7/2009-2010)

    Ärendet har bordlagts den 29 och 30 september 2010 vilket innebär att ärendet inte ytterligare kan bordläggas.

    Först tillåts diskussion och därefter antecknas svaret för kännedom. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om hemställan till landskapsregeringen.

    Om ett förslag till hemställan har väckts bordläggs ärendet till ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till hemställan väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom.

    Diskussion.

    Vtm Gun-Mari Lindholm

    Talman! Diskussionen går vidare i detta för Åland viktiga ärende. Minister Sjögren sade i sitt huvudanförande att det här var årtiondets viktigaste fråga, vilket jag kan hålla med om. Det är en väldigt viktig fråga. Det här är också en strukturell viktig fråga för det fortsätta arbetet inom den här verksamheten på Åland. Det är viktigt hur vi går vidare med den här verksamheten.

    Vi vet idag att det finns två parallella spår. Vi har spåret som sorterar under ÅHS verksamhet, sjukvården. Vi har det spåret som sorterar under kommunernas sociala verksamhet, social service, det som vi kallar för omsorg om de äldre i kommunerna.

    Idag finns det en sammanblandning mellan de här två spåren. Det finns kommuner som utför hemsjukvård på sina effektiverade serviceboenden, vilket en del av oss åtminstone anser att är fel.  Kommunerna tar på sig ett alldeles för stort medicinskt ansvar som inte hör hemma inom social verksamhet i kommunerna.

    Vi har inväntat att det skulle bli en lösning på den här frågan. Man har från landskapsregeringen lovat att komma med strukturella förändringsförslag för dessa två olika verksamhetsområdena.

    Vi har tyvärr inte sett några sådana förslag, de har uteblivit. Man har däremot nog haft en person som har utrett det här och som under det här året skulle komma med förslag till förändringar. Man har påbörjat ett projekt där man skulle se hur de här olika verksamheterna skulle kunna jobba tillsammans och kanske också ha ett ansvarstak. Vi vet inte hur detta kommer att falla ut. Vi har inte sett lagstiftningsförändringar. Lagstiftningen är i egentligen ramen för båda dessa verksamheter. Utifrån lagstiftning så vet man inom ÅHS och inom den sociala verksamheten i kommunen på vilket sätt man ska hantera de här verksamheterna.

    Idag vet vi att det finns en otydlighet i socialvårdslagstiftningen. Man säger att ministeriet ska komma med närmare föreskrifter om vad man anser att är anstaltsvård. Det här är en blankettlagstiftning, som ni alla vet vi det här laget, alltså är det landskapsregeringen som ska komma med närmare föreskrifter. Det här är inte gjort. Man vet inte i kommunerna egentligen var gränsdragningen går, medan ÅHS-lagen är tydlig och säger att det är sjukvård som Ålands hälso-och sjukvård ska syssla med. Man säger både i 1 § och 4 § i hälso- och sjukvårdslagen vad ÅHS ska hantera.

    För att åtminstone få strukturell klarhet och lagstiftningsmässig klarhet i de här verksamheterna så att vi har ramen och att det finns ordentliga tankar bakom detta så föreslår jag en kläm; ” lagtinget hemställer om att landskapsregeringen reviderar socialvårdslagen så att den är anpassad till åländska förhållanden inom äldreomsorgen.” Det här är ett första steg sedan kan vi utveckla det åt olika håll. Vi måste ha lagen, vi måste ha ramen så att vi vet vilka förväntningarna är, åtminstone på kommunerna och på ÅHS. Sedan kan man göra de här överföringarna genom olika köptjänster eller hur man vill göra det i framtiden. Vi måste få lagstiftningen klar, vilket den inte är idag. Tack, herr talman.

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! Efter år av diskussioner om hur de äldres hälso- och sjukvård ska ordnas så tycker jag att vi nu har kommit till en punkt där åtminstone de flesta, om inte alla i lagtinget, inser att vi måste fatta beslut. Vi kan inte mera utreda den här frågan. Det är nu dags för både landskapsregeringen och lagtinget att fatta några viktiga strategiska beslut.

    Lagtinget har, i samband med fjolårets budget i det utlåtande som social- och miljöutskottet då skrev, sagt att det nu finns tillräckligt med underlag för att fatta de nödvändiga besluten. Tyvärr, herr talman, när man läser nästa års budget så är samma, samma gamla vanliga; "utreda, gå i riktning mot, överväga, i mån av möjlighet". Det saknas viktiga strategiska beslut, och vilka är de? Det är framför allt två beslut; det viktigaste, nummer ett, är att säga vad Gullåsen ska ha för roll i det här sammanhanget och när det ska förverkligas. Det finns flera utredningar som säger att Gullåsen ska bli ett geriatriskt och rehabiliteringssjukhus eller en enhet inom ÅHS som har inriktning på geriatrik och rehabilitering, hur man nu vill kalla det. Beslutet måste fattas nu! Det avgör helt och hållet sedan hur den övriga vården ser ut.

    I de utredningar som har funnits är tanken att Gullåsen och dess olika avdelningar skulle ha huvudansvaret också för hemsjukvård och rehabiliterande verksamhet för äldre.

    Det andra beslutet är det som vtm Gun-Mari Lindholm också sade, man måste klargöra ansvaret mellan kommunernas socialtjänst och ÅHS, landskapets hälso- och sjukvård.

    I motsats till riket ligger all hälso- och sjukvård på landskapet, ingenting ligger på kommunerna enligt lag. I riket ligger både hälso- och sjukvården på kommunerna. I riket är äldreomsorgen och socialtjänsten för de äldre lagt på kommunerna, därför kan man samordna detta på kommunal nivå. Hos oss är äldreomsorgen och olika typer av stödtjänster till äldre för att de ska kunna bo hemma eller på serviceboende eller institutionsboenden lagt på kommunerna. Därför är det betydligt svårare att samordna.

    Vår lagstiftning som vi har idag är oklar. I 2 § i ÅHS-lagen sägs att man ska tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster åt alla ålänningar. Det finns inte några undantag för äldre som bor på institution, hemma eller någon annanstans. Sedan säger socialvårdslagen och framförallt klientavgiftslagen att kommunerna också ska anordna sjukvård för de äldre.

    Idag när man tänker på detta så kan man konstatera, åtminstone vi som också jobbar som kommunalpolitiker, att vi inte borde ha institutioner. Vi borde bara ha effektiverat serviceboende, sådana boendeformer där de äldre hyr in sig och har tillsyn dygnet runt, men som inte är institutionsboende, för då skulle hemsjukvården komma till dem på samma villkor som för dem som bor hemma. De kommuner som inte har institutionsboende för äldre, låt bli att inrätta det så slipper ni en massa problem!

    De här två konkreta besluten krävs. Det kräver också lagstiftningsåtgärder. Socialvårdslagen, som är en blankettlag, där måste vi ändra detta med anstaltsvård för de äldre. Vi kunde ju tala om institutionsboende för äldre. Å andra sidan så inbegriper väl begreppet också annan anstaltsvård. Eftersom vi inte på kommunal nivå har det ansvaret så vet jag inte om det är nödvändigt att det begreppet finns kvar. Och man måste ändra klientavgiftslagen på den här punkten.

    Idag är det så, precis som vtm Gun-Mari Lindholm sade, att kommunerna tar på sig kostnader som de inte egentligen är skyldiga att bära. Vi betalar privata läkare och vi anställer sjuksköterskor i kommunerna för institutionsboendena; De Gamlas Hem, Sunnanberg och Trobergshemmet. Detta måste det bli ett slut år 2011, så att vi får det här på rätt.

    Herr talman! Den här äldreboomen fortsätter till 2020, sedan börjar det dala igen. Man borde ha ett sådant perspektiv på den här utvecklingen. Idag känns hela det här problemet oöverkomligt på något vis. Vi har få korta perspektiv. Man skulle vilja se hela det här komplexet i ett sådant tidsperspektiv.

    Det behövs inte mera utredningar, det behövs beslut och de måste komma nästa år, som jag ser det. Annars blir det ett nytt lagting, det blir en ny hälso-och sjukvårdsminister och det blir samma gamla prat som nu har pågått i åtminstone 15 år. Tänk hur lång tid det har gått sedan hemsjukvården och hemvården skulle slås ihop. Nu har vi pilotprojekt men vi har ingen tidtabell för hur det ska genomföras i verkligheten. Det går för långsamt på det här området.

    Ltl Roger Jansson

    Herr talman! För vår del har vi framhållit våra synpunkter tillräckligt i den här frågan. Det är dags att knyta fast säcken. Både Tina Turner, Mick Jagger och jag, som var aktuella här i debatten den 29 september, är överens om detta.

    Jag har funderat på hur den här klämmen kan motiveras att man skulle gå in och revidera socialvårdslagen som vi har som blankettlag och huruvida det är rimligt att göra det. Då måste vi se på tidtabellen för hela lagstiftningspaketen. Den kommer nog att bli ganska utdragen. Minister Sjögren kan säkert specificera den på något sätt, men å andra sidan är det bara ett år kvar på den här mandatperioden så det är säkert svårt att ge några tydliga besked. Jag känner väl till lagstiftningen om ÅHS-lagen och den kommer nog att dra in på år 2012 förrän vi har en ny sådan lag. Det blir efter nästa val. Det är rimligt att tänka sig en sådan tidtabell.

    När det gäller revidering av socialvårdslagstiftningen, som är den andra parten i den här frågeställningen, så är det inte rimligt att tänka sig att vi har en sådan förrän år 2013.

    För min del är det väsentligt att kommunernas äldreomsorg i förhållande till ÅHS ansvar behandlas likartat, på det sätt som ltl Sundback här redogjorde för. Jag hör till dem som har samma uppfattning. Den här märkliga uppdelningen som man har i riket mellan olika vårdformer inom äldreomsorgen för kommunerna har sina historiska skäl där. Men här hos oss har vi ju en helt annan organisation utgående ifrån vår lagstiftning. Därför bör socialvårdslagen vara anpassad till den verkligheten här.

    För att vi också inom ÅHS ska kunna gå vidare med de planer som finns, särskilt verksamhetsplaneringen men även utbyggnadsplaneringen och saneringsplaneringen för Gullåsen, så är det viktigt att någorlunda snabbt få ett besked ifrån landskapsregering och lagting i den här frågan om gränsdragningen och ansvaret.

    Därför är det för långt att vänta till 2013, det måste komma betydligt tidigare. Det borde komma i början av nästa år. Därför är tidtabellen väldigt viktig. Jag hoppas att hela lagtinget kan vara överens om att det brådskar att få gränsdragningen gjord nu. Därför är det rimligt att stöda klämförslaget som kommer till omröstning här, tack.

    Minister Katrin Sjögren

    Herr talman! Det har varit en omfattande diskussion om äldreomsorgen. När man kokar ner det till kärnfrågan så handlar det om vem som ska ha ansvaret för sjukvården på institutionerna.

    Efter att vi har debatterat senast så har vi på socialvårdsbyrån analyserat de synpunkter som kom fram vid diskussionen.

    Social- och hälsovårdsministeriets förordning om grunderna för öppen vård respektive institutionsvård gäller redan i dagsläget på Åland, till den del de omfattar de delarna som vi inte har lagstiftningsbehörighet på. Lagstiftningsbehörigheten är uppdelad i socialförsäkringssystemet och socialvården. Det är jättesvårt att lyfta ut en del i systemet eftersom socialförsäkringssystemet omfattar allt från bostadsbidrag för pensionärer, vårdbidrag och rehabiliteringsåtgärder, så det är jättesvårt att lyfta ut en del på det viset.

    Vidare i den analysen ser inte socialvårdsbyrån något skäl till varför vi skulle ha avvikande definitioner. Man ser inte heller vinsten för den enskilde, för ÅHS eller för kommunerna. Att ha ett annat ord för anstalt eller institution ändrar ändå inte innehållet för det är beroende av de andra sociala lagstiftningarna som också ålänningarna rätt till i socialförsäkringssystemet.

    Det finns två möjligheter att förtydliga det här ansvaret som efterfrågas ifrån lagtinget och som efterfrågas för kommunerna. Den komplicerade vägen är att göra det via sociallagstiftningen. Det krävs att vår blankettlagstiftning av socialvårdslagen ändras, vilket skulle krävas en helt ny paragraf som fastställer grunderna för gränsdragningen.

    En snabbare och enklare väg, och det som vi håller på med just nu, är att göra förtydligande och gränsdragningar i ÅHS-lagen. Det arbetet är inlett. Ambitionen är att lämna en ny ÅHS-lag till lagtinget under den här mandatperioden och att den självklart ska hinna behandlas i utskott.

    Det framfördes också ett önskemål i debatten tidigare att man ville ha tillämpningsföreskrifter. Det har man också diskutera på socialvårdsbyrån och med lagberedningen. Man konstaterar där att tillämpningsföreskrifter inte är bindande. Det är mera lämpligt att vi gör förtydliganden i ÅHS-lagen.

    Man säger också att det är mycket i görningen på hela äldre omsorgsområdet. Det är jättesvårt att göra gränsdragningen mellan sjukvård och äldreomsorg. Det är som att drag en linje i vattnet. Vi har också sjukvård inom missbrukarvården. Kommunerna anställer sjukskötare inom missbrukarvården och inom specialomsorgen. Jag delar inte alls den uppfattningen att det är lätt att helt och hållet dra gränsen.

    Det pågår uppluckringar mellan institutionsvård och öppenvård. Kommunerna har serviceboende och effektiviserat serviceboende. Nu får också personer som bor på institutioner rätt till vårdbidrag. Det har man inte heller haft förut.

    Socialvårdsbyrån på landskapsregeringen förväntar sig att man går vidare i den här riktningen och att skillnaden mellan institutionsvård och öppenvård, inom äldreomsorgen överlag, krymper.

    I dagsläget när kommunerna grundar nya enheter så ska de lämna in en anmälan till FPA som bedömer om det är frågan om öppenvård eller slutenvård.

    Det här var en del i hela den här frågan om vem som ska ha ansvar för sjukvården på institutionerna.

    Men, är det så som lagtinget diskuterar så ska vi ju ändra hela den inslagna vägen, den väg man fastslog under förra landskapsregeringens mandatperiod. Där sänkte man Gullåsenavgifterna för kommunerna och man började planeringen med Gullåsen. Vi skriver förtydliganden i budgeten att ÅHS övertar ansvaret över Gullåsen. Det blir specialsjukvård, vilket för äldreomsorgen blir spindeln i nätet med rehabilitering, utredning och specialistläkarkunskap. Det betyder ökade kostnader på 3-4 miljoner euro för ÅHS. Man har också gjort om landskapsandelssystemet, det har fördubblats från 9 miljoner euro, inklusive investeringskostnader, till i dagsläget när vi nästan är uppe i 19 miljoner euro.

    Det här är också en fråga om vård på rätt nivå, det mest smarta, det mest humanistiska och det mest kloka ekonomiskt. Det här är en linje som man har slagit in på.

    Gör vi på det viset att ÅHS ska ansvara för institutionerna då måste vi ju göra om hela systemet. Då får ÅHS ta ansvar för institutionerna, det måste ju då få konsekvenser för landskapsandelar och avgifter osv. Men, då gör vi en 180 graders ändring i hela systemet.

    En av landskapsregeringens riktlinjer är den slutrapport från arbetsgruppen som hade i uppdrag att utreda äldreomsorgen. Det här är ett arbete som den här landskapsregeringen fortsätter med och som förra landskapsregeringen satte igång. Jag tror att ltl Barbro Sundback också var referensperson där. Det står så här om ansvarsfördelningen för ÅHS respektive kommunerna; ”den huvudsakliga ansvarsfördelningen mellan ÅHS och kommunerna kan i generella termer beskrivas så att kommunerna ansvarar för grundservicen för de äldres boende i eget hem samt inom serviceboenden. Kommunerna ansvarar vidare för vården och omsorgen vid De Gamlas Hem, Trobergshemmet och Sunnanberg inklusive ansvaret för den medicinska personalen. ÅHS ansvarar för sjukvårdsinsatser oavsett boendeform, exklusive institutionsvård, och för sjukhusvård”. Om vi ska vi ändra det här då får vi slå om alltihop 180 grader, det är min uppfattning.

    Det ska fattas beslut om Gullåsen, man håller på förbereder till styrelsen, ja, men det ligger hos styrelsen. Socialdemokraterna har en representant i ÅHS styrelse. Vi har gjort förtydligande i budgetförslaget. Vi kommer att revidera ÅHS-lagen under den här mandatperioden. Vi tar in folkhälsolag, primärvårdslag, specialsjukvårdslag och vi kommer också att skriva in det som är oklart för åländska förhållanden och som är speciella för åländska förhållanden t.ex. gränsdragning mellan institutionsvård och sjukhusvård.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Tack, herr talman! Det kanske inte är någon lätt uppgift som ministern har. Frågan är nog om ministern ska lyssna på lagtinget eller på sina tjänstemän. Jag tror att det bland de flesta tjänstemän ändå finns en inställning att det är bättre ju mindre man gör. Det ligger i en byråkrats hjärta att tänka så. Det är bra att de är så för det betyder att de inte går på alltför tokiga förändringar. I det här fallet har nog lagtinget varit ganska tydlig under den här mandatperioden. Vad gäller sjukvården för de äldre så är det någonting som de redan nu har rätt till via ÅHS. Frågan hur det ska organiseras? Det är landskapsmyndigheterna och ÅHS uppgift att göra det. Att de äldre ska få sin hälso- och sjukvård via ÅHS, det är oomkullrunkeligt, det finns ju inte någon annan som kan producera den tjänsten.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    För det första så vill jag kommentera detta med tjänstemännens inställning. Socialvårdsbyrån och social- och miljöavdelningen är en mycket hårt arbetande enhet. Det där uttalandet tar jag som en dålig dag.

    Landskapsregeringen har lyssnat på den inslagna vägen som förra landskapsregeringen tog; äldreomsorgsrapporten, landskapsandelssystemet och sänkningen av avgifterna på Gullåsen. Hur förklarar ltl Barbro Sundback texten i äldreomsorgsrapporten? Det kan inte stå tydligare än det står i äldreomsorgsrapporten. Då menar alltså lagtinget att vi ska slå om 180 grader på hela äldreomsorgstanken som har varit bärande under så många år? Det tycker jag att är att kasta väldigt mycket i sjön.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Den rapport som ministern hänvisade till var viktig 2006. Sedan har åtminstone jag gått vidare i mitt sätt att se på den här frågan, eftersom det bara har blivit sämre för de äldre vad gäller tillgång på hälso- och sjukvård för dem som bor på institution. Samt att många äldre sjuka skickas hem till kommunerna utan att kommunerna har resurser att ta emot dem. Situationen har blivit värre för de äldre. Jag tror att vi måste överge 2006-års rapport till den här delen och se situationen med nya ögon. Det har faktiskt lagtinget gjort så sent som i samband med den senaste budgeten. Ministern borde läsa det utlåtande och inte stirra sig blind på rapporten 2006 för att på något sätt nita dit mig.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Jag fungerar inte så som politiker att jag försöker nita dit någon. Det är ltl Sundback som agerar enligt den devisen. Den här landskapsregeringen har följt den inslagna vägen. Jag kan hålla med om att det finns vissa delar som är inaktuella i den här rapporten. Det följer vi upp genom kvalitetsrekommendationer, genom att analysera vårdkedjor, genom att ha dialog med kommunerna och genom att ha dialog med ÅHS.

    Man föreslår här nu att lägga om hela systemet. Jag undrar om det är så jätteklokt? Befolkningsutvecklingen innebär ökade kostnader för ÅHS och det innebär också ökade kostnader för kommunerna, det kommer vi inte ifrån. Tanken med t.ex. läkarresurser är att man ska stärka hemsjukvården. I mitt önskescenario finns det så mycket läkare inom hemsjukvården att de kan serva institutionerna. Det finns också geriatriker som sköter specialsjukvården.

    Talmannen

    Tiden är ute. Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Dramatiken som ministern anför här ska åtminstone inte anspela på mina resonemang och förslag. 2006-års utredning är en ypperlig utredning. Vi borde ha genomfört betydligt mera än vad vi har gjort. Däremot finns det detaljer som man kan justera till den delen. Vi som lagstiftare måste dra den här gränsen i vattnet mellan äldreomsorgens hälso- och sjukvård och ÅHS ansvar. Därför förstod jag inte ministerns svar här tidigare, varför det skulle vara lättare att dra gränsen i ÅHS-lagen än i en paragraf i blankettlagen? I fall man gör som ministern förespråkar finns blankettlagen kvar oförändrad. Socialvårdslagen måste vara huvudlag i den här frågan när det gäller kommunernas ansvarsområde. Därför förstod jag inte resonemanget om att det skulle räcka med ÅHS-lagen.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Hela socialvårdslagen reglerar också förhållanden mellan kommunerna och folkpensionsanstalten. Nej, men det stämmer inte. Jag har en femsidig utredning på hur komplicerad den här lagstiftningen är och hur svårt det är att rycka ut en del ur det. Jag upplever att det inte är det som är bekymret, om vi gör gränsdragningen i ÅHS-lagen eller om vi skulle göra det i blankettlagen. Det stora bekymret är vem som sist och slutligen ska ansvara för sjukvården på institutionerna. Det är ju där som kärnan finns. Där tycker delar av lagtinget att ÅHS ska ansvara för sjukvården på institutionerna. Svaret är då att ÅHS ska ta över institutionerna. Så diskuterar man.

    Ltl Roger Jansson, replik

    Herr talman! Så ska det absolut inte gå till. Kommunernas äldreomsorg ska i förhållande till hälso- och sjukvården i landskapet behandlas likvärdigt. Det måste man ha som målsättning. Det är viktigt att man kan göra den här förändringen i socialvårdslagstiftningen så att den inte anpassas till riksförhållandena, utan att den anpassas till de åländska förhållandena där vi har ett annat hälso- och sjukvårdssystem än vad man har i riket. Huvudmannaskapet är ju helt annorlunda.  

    Jag förstår fortfarande inte varför man inte skulle kunna sätta till den här enda paragrafen i socialvårdslagen utan att det skapar väldiga problem i förhållandet till socialförsäkringslagstiftningen? Jag kan inte tänka mig att det skulle vara fallet. Oberoende av det förslag som ministern nu kommer med här, att blott ÅHS-lagen ska ändras, innebär att vi inte skapar ett eget system på Åland utan vi anpassar oss till hundra procent till rikssystemet, eftersom det är lite jobbigt i blankettlagstiftningen.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Det där stämmer inte heller. I socialvårdslagen analyserar man skillnaden på sjukhusvård och sjukvård. Sjukvården på institutionerna är kommunernas ansvar och sjukhusvården är vårdorganisationernas ansvar.

    Vi kommer att göra alldeles egna specifikt åländska lösningar i ÅHS-lagen. Där har vi projektet samarbete mellan hemservice och hemsjukvård som handlar om sjukhusets öppna vård och kommunernas öppna vård. Det vi pratar om är sluten vård och institutionerna. Det blir också väldigt otympligt om t.ex. hemsjukvården skulle serva institutionerna. Hemsjukvården har också en ganska stark utveckling. Vi har dagkirurgiska patienter, vi har cancerpatienter hemma och de behövs också för andra patientkategorier. Det handlar sist och slutligen om vård på rätt nivå.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Det är bra att man försöker ändra på ÅHS-lagen. Den behöver också moderniseras och reformeras. Det allena gör inte att vi får ett mindre problem när det gäller anstaltsvård i 17 § socialvårdslagen. Det är en alldeles särskilt uppgift för landskapsregeringen att reformera och revidera den lagen så att de här två kongruerar med varandra tillsammans för att vi ska få en tydlighet när det gäller äldrevården och omsorgen.

    Är det så att ÅHS får mera äldresjukvård på sin lott så kommer ju landskapsandelarna förstås i motsvarande grad att gå ner när det gäller det som man idag har fört till äldreomsorgen. Jag förstår inte varför det skulle vara en så jättereform.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Nej, men så blir det. Om jag uppfattade det rätt så blir det ÅHS ansvar att ta ansvar över institutionerna.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Institutionerna fortsätter precis som tidigare, men den sjukvården som man på institutionerna är ÅHS ansvar. Så står det i lagen idag. Jag har inte hört att det finns någon annan som har det ansvaret. Möjligtvis liberalerna som vill ändra på det och föra ut sjukvården också i kommunerna. Centern, socialdemokraterna, frisinnad samverkan, Ålands framtid och obunden samlig är inne för att man ska ha det som det var tänkt. Socialvården ska man ha i kommunerna, men sjukvården, enligt lagen som vi också har idag, är ÅHS ansvar. Jag vet inte vad liberalerna vill? Det skulle väldigt intressant att veta vad liberalerna vill vad beträffar äldreomsorgen. Man bara pratar om de här svårigheterna. Visa visioner och framåtsyftande åtgärder så vi får det här problemet löst.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! I landskapsregeringens svar på det här spörsmålet så fanns det minsann åtgärder och visioner. Det kan ingen sticka under stol med. Det arbetas för fullt med äldreomsorgsfrågorna. Egentligen är det ett systemfel, ÅHS borde inte heller vara på landskapsregeringen, det borde vara på kommunerna. Sådana diskussioner förs när man diskuterar om kommunala strukturer. Vi är inte någon isolerad enhet. Hur ska man kunna dra gränslinjen när det gäller sjukvård och äldreomsorg? Vi har ett annat parallellt projekt där hemvården och hemsjukvården samarbetar och man tycker att man ska överföra sjukvård på hemvården, att de ska kunna ge insulinsprutor och dela ut dosetter. Det är precis samma tankegångar här. Man ska försöka få det så smidigt som möjligt. Att ha mobila sjuksköterskor som servar institutionerna tycker jag inte är någon lyckad lösning. Det är bättre att man är på plats.

    Talmannen

    Tiden är ute. Talmannen är lite strängare med tiden idag. Vi har i talmanskonferensen diskuterat att vi ska respektera de utsatta tiderna. Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Den här svängningen på 180 grader som minister Sjögren talade om, den kan jag inte alls förstå. Det gjordes en bra utredning 2006. Sedan dess har utvecklingen tagit steg för steg. Nu tycker lagtinget tydligt och klart, åtminstone majoriteten, att nya beslut borde tas. Besluten borde egentligen tas i och med den här budgeten. Jag påtalade det viktiga beslutet som borde tas om Gullåsen i och med budgeten 2011. Nu är det oklart vad ministern har för åsikt om var de här besluten ska fattas. Inom ÅHS kan vi till vissa delar ta beslut om inriktningen, men det är ju inom landskapsregeringen och lagtinget som det ska beslutas om resurstilldelningen. Vi vet att geriatriska rehabkliniken kommer att kosta mera, likaväl om man ska bygga om Gullåsen eller inte.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Landskapsregeringen har gjort vissa förtydligande både i det inlämnade budgetförslaget från ÅHS och i de allmänna motiveringarna i budgetförslaget för 2011. Det är helt sant att det är landskapsregeringen som ska tilldela resurserna. Först måste det ju komma från sakutskottet, från ÅHS styrelse, om man ska välja att riva ner hela Gullåsen och bygga upp ett nytt eller om man ska välja att renovera. Vi måste ha en prislapp på frågan.

    För några veckor sedan deltog jag i ett möte på Gullåsen. Där börjar man jobba enligt den här indelningen som finns i rapporterna för Gullåsen. Man ser att det är svåra omständigheter eftersom nuvarande byggnad och utrymmen inte alls är anpassade efter den höga vårdtyngden som patienterna har. Man gör det man kan. Man har också inlett ett intensifierat samarbete med rehab.

    Ltl Camilla Gunell, replik

    Det är säkert så. Det förekommer diskussioner både här och där. Jag ser ändå att det är landskapsregeringens, och i det här fallet minister Sjögrens, uppgift att dra upp riktlinjerna för hur äldreomsorgen ska se ut. Det är otroligt viktigt att man kommer med en tydlig åsikt. Är det den här linjen som vi ska fortsätta på? Ska vi nu ta steget att göra om Gullåsen till ett geriatriskt sjukhus som vi har talat om? I så fall måste lagtinget fatta det beslutet. Jag hade förväntat mig att landskapsregeringen skulle komma med det underlag som nu krävs för beslut. Annars kommer det att gå ännu ett år, ännu ett val och vi vet inte när de här besluten tas. Både människor, medborgare, kommuner och institutionsboendena blir att hänga i luften om man inte är tydlig på den här punkten.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Planen har hela tiden varit att Gullåsen ska bli en rehabiliterings- och geriatrisk specialklinik inom ÅHS. Den riktlinjen är helt klar. Det är oklart vad man ska göra med utrymmena, ska det rivas eller byggas nytt?

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Anders Eriksson

    Tack, herr talman! Vi pratade i talmanskonferensen idag om vikten av att man får framställningar i rätt tid och att man kan hålla en sammanhållen och bra debatt. När det gäller det här ärendet så har vi kanske inte riktigt lyckats med det. Det är tredje gången som vi pratar om det här ärendet. Risken är stor att man upprepar sådant som har sagts förut. Jag ska försöka undvika det. Det har varit en lite olycklig debatt i det här ärendet. Det är ändå ett väldigt, väldigt viktigt ärende som vi pratar om, därför skrev jag på vtm Gun-Mari Lindholms spörsmål.

    Jag tycker att debatten har hamnat på detaljnivå. Det är en så pass stor utmaning så det är viktigt att man ser på det lite vidare. Kvalitetsmässigt är det viktigt, de äldre ställer allt mera krav, vilket jag tycker att är rätt. De äldre ska ställa krav, det de som har byggt vår välfärd. Vi har också ekonomiskt stora utmaningar som vi inte alla riktigt kan inse alla gånger.

    Minister Sjögren pekade på en fördubbling av kostnaderna för socialvården bara sedan år 2005, vilket också står i sista stycket i landskapsregeringens svar. Där framgår det också att när det gäller Gullåsens avgifter så är det ungefär ytterligare 1 miljon som är till kommunernas fördel.

    Tittar vi framåt så ser vi redan nu att kostnaderna ökar väldigt mycket. Jag försökte via ÅSUB får reda på hur det kommer att se ut framöver. Mycket pekar på att behovet av äldrevård i framtiden kommer att fördubblas fram till 2040. Nu vet jag inte om demens är inräknat i detta, det är ännu mera kostnadsdrivande än vanlig äldrevård. Jag kunde heller inte utröna om inflyttningen är inräknade i de här siffrorna, vilket jag inte tror. Inflyttningen kommer också att bli en ganska stor utmaning framöver. När folk flyttar hit från Finland, Baltikum eller från någon annanstans så är det ganska naturligt att man vill ha sina äldre i sin närhet när de är i behov av vård. Det är också en del av vårt utmaningsscenario.

    Om inte siffrorna är riktigt klara så kan man ändå notera att det faktiska behovet kommer att öka. Att få en riktigt klar bild av detta är svårt. Det är nog viktigt att kommunerna och landskapet tillsammans skulle försöka få ett helhetsgrepp på det här. Synen på äldrevården borde bygga på en övergripande helhetssyn.

    Nu pratar vi om socialvårdslagstiftningen, vilket är viktigt när det gäller kommunernas roll. Ministern pratade om ÅHS lagstiftningen, jag ska återkomma till det. Det är ju väldigt viktigt att man får en helhetssyn på det här. Det är oerhört viktigt att man har en överbyggande vårdkedja som både landskapsregeringen och kommunerna är med i, det måste man få till stånd på något sätt.

    Det pratades också om att det är viktigt att de äldre har rätt vårdnivå. Så är det ju inte idag på grund av de problem vi har med platser. Jag har förstått att det på sjukhusets medicinavdelning ligger äldre som egentligen är klart vårdade där, men det finns ingen plats som de kan flyttas till.

    En liten detalj som jag vill ta upp, som vi har motionerat om tidigare, gäller den elektroniska dokumenteringen. Den bör utvecklas så att behörig vårdpersonal kan få information från de olika det instanser och inrättningar som är aktuella för den enskilde. Det är viktigt att informationen blir så riktig som möjligt så att rätt mediciner och uppgifter tillhandahålls på ett konsekvent och korrekt sätt. Man kan tycka att det borde fungera här på Åland med vårt relativa låga invånarantalet. Det visar sig att det inte fungerar. Om man flyttar från en kommunal institution till Gullåsen så får man inte den elektroniska dokumenteringen att fungera. Det är ju rätt märkligt att man efter så lång tid inte riktigt får detta att fungera.

    En positiv sak i budgetförslaget är stöd för hissar för att hjälpa äldre att bo kvar hemma. Här tror jag att man måste lägga mycket, mycket mera resurser framöver. Den utmaningen som vi står inför kan vi inte lösa med institutionsvård, vilket heller inte tanken är. Ltl Sundbacks sade att det var ett viktigare spår att gå på att man får en så effektiv hemsjukvård och hemservice som möjligt. Det tror jag är rätt om man ska klara av den ekonomiska biten.

    Hissar är en sak men man måste överhuvudtaget ha en kartläggning, försöka förebygga och hjälpa till på något sätt så att det inte händer olycksfall i hemmet. Många vårdfall beror på att de äldre av en eller annan orsak råkar ut för olyckor hemma. Det är också någonting som man borde försöka göra någonting åt.

    När det gäller klämmen tycker jag att det inte är någon riktig helhetslösning. Det är ju kommunernas roll i så fall. Men det är bättre än att det inte händer någonting. Det blir lite märkligt om vi ifrån oppositionen hemställer om att landskapsregeringen reviderar socialvårdslagen så att den anpassas till åländska förhållanden inom äldreomsorgen. Trots att jag sade att det inte är någon helhetslösning så stöder jag det här förslaget, det är bättre än ingenting. Man har mera fokus på ÅHS lagstiftningen från ministerns sida. Man måste få till stånd en helhetssyn när det gäller detta.

    Jag tycker att det är viktigt att ta fasta på det som sägs i spörsmålstexten; ”för att uppnå en god vård och omsorg för de äldre måste landskapsregeringen fatta beslut om hur arbetet mellan hälso- och sjukvård och kommunerna sociala tjänster framdeles skall organiseras.” Det är just detta som vi står och pratar om. Var ska det åtgärdas, är det inom ÅHS lagstiftningen eller inom socialvårdslagstiftningen? Det berör egentligen båda lagstiftningarna. Det här borde man ifrån landskapsregeringens sida ta lite mera fasta på. Jag tycker inte att det har framkommit tillräckligt tydligt, åtminstone inte i det skriftliga svaret på spörsmålet.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Det är precis såsom det är just nu när det gäller äldreomsorgen. Vi släpar efter på vissa delar och vi står inför stora investeringar. Det har både att göra med att vi måste rusta upp institutionerna till viss del men också serviceboendena och effektiverade serviceboendena. Detta är en sak som lite har fallit tillbaka på Åland där man också borde ha satt in kluten och byggt ut det systemet.

    Vi har en politisk målsättning att 90 procent av 75-åringarna ska bo hemma. Därför är det väldigt viktigt att man ser på alla åtgärder i äldreomsorgskedjan. Nu har det varit mycket fokus på institutionsboendena.

    När det gäller att stöda de äldre så finns det ett alldeles utmärkt instrument som heter förebyggande hembesök. Alla 75-åringar som så önskar får ett hembesök av en ergoterapeut. Man går igenom lägenheten, man ringar in risker, man upplyser om rättigheter, vårdnadsbidrag, bostadsbidrag och möjligheter till hemservice och hemhjälp. Det är en alldeles utmärkt sak.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Herr talman! När det gäller det sistnämnda så kände jag inte till det. Det kan låta som en liten, liten detalj, men jag tror att det är en väldigt viktig detalj som kan spara ganska mycket pengar och resurser framöver.

    När det gäller tillbakagången på de kommunala instanserna så tror att det beror på dagens situation. Vi vet att Trobergshemmet i Mariehamn har blivit försenad av olika orsaker. Stängning av avdelningar inom ÅHS är en annan orsak. Det är flera olika orsaker som har samverkat som gör att situationen är väldigt svår just nu. När det gäller de kommunala instanserna så kan det vara lite så som ltl Barbro Sundback var inne på, man börjar ute i kommunerna fundera om det vara så ekonomiskt förnuftigt att göra de satsningar som de har gjort eller om någon annan borde annan ta ansvaret.

    Jag försökte säga i mitt hastigt påkomma anförande att det gäller att få en helhetssyn på äldreomsorgen och få till stånd en lösning så att alla kan dra åt samma håll. Jag upplever att det inte är riktigt så nu.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Det gläder mig att många har uttalat sitt stöd vad beträffar mitt klämförslag. Man ska se det i belysningen av att vi har fått vetskap om att man har för avsikt att revidera ÅHS lagen. ÅHS lagen är inte allena saliggörande. Vi behöver också få en revidering av socialvårdslagen för att få de här två verksamheterna anpassade efter och till varandra. Därför är klämmen utformad såsom den är.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det var en mycket bra förklaring. Det är ju ändå landskapsregeringen som har det övergripande ansvaret och att man ser till att man får helheten att fungera. Då har jag en större förståelse för klämmen. Det var ju tur att jag uttalade stöd för klämmen redan före det här tillrättanläggandet.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Gun Carlson

    Herr talman! Den här frågan har vi diskuterat många gånger. Jag vet inte hur mycket vi kommer framåt.

    Det som vi mest behöver för de äldre är den goda vårdkedjan som faktiskt bygger olika länkar som blir rätt för varje enskild patient för varje tillfälle. Det här är lätt att säga och sägs ofta och man menar olika saker. Vi har folk som bor i sina hem och klarar sig. Vi har hemvårdstjänster som kan vara mera eller mindre utvecklade. Vi har våra omsorgshem, servicehem, vi har lite olika namn på dem, men vi menar egentligen samma sak. Patienterna/klienterna hyr sina utrymmen i serviceboenden och köper de tjänster som de behöver. De köper tjänster när det gäller mat, tvätt mm och hemsjukvården servar med sjukvårdstjänsterna. Så här långt är allt gott och väl.

    Sedan har vi institutionerna som ger vård åt sådana personer som inte mera klarar sig. När man är på en institution så tar institutionen hand om hela ens liv och leverne och drygt 85 procent av inkomsterna. Då får man all vård man behöver. De pengar som blir över är fickpengar. Så här långt har det också varit gott och väl.

    Vid den första äldreomsorgsrapporten började man penetrera olika saker. Rapporten var bra på många sätt, men den beaktade inte ett dugg det som nu har blivit problemet, dvs socialvårdslagen kontra ÅHS lagen. Där började man se de här olika problemen. Där är vi nu.

    Jag tror nog att man vågar säga att ÅHS lagen, även om vi ändrar den, inte kommer att kunna bestämma över kommunerna. ÅHS lagen kan inte göra detta oberoende av vad man skriver. Som vi har det idag är det socialvårdslagen som bestämmer över kommunerna. Detta får man nog lov att komma ihåg.

    Vad måste vi då göra? Ja, jag har många gånger ifrån den här talarstolen sagt att jag tror att man behöver anpassa socialvårdslagen till åländska förhållanden. Vi har en socialvårdslag som egentligen inte tydliggör kommunernas ansvar så mycket. I Finland har kommunerna ansvar över allt. Folkhälsolagen säger tydligt att allt är kommunernas ansvar; primärvård och hälsoskydd etc. Lagen om specialsjukvård säger samma sak. Det är kommunernas ansvar. Det här medför att det förr eller senare krockar när man börjar titta på det.

    Förra gången som vi diskuterade det här sade minister Sjögren att man ska försöka titta på det här. Jag förstod att man nu på avdelningen har gjort en tolkning att det här gör låter sig icke göras. Det kräver säkert lite funderingar ännu, det här är nog inte är färdigt.

    Jag har för min del önskat man måste klarlägga ansvaret mellan de åländska kommunerna och ÅHS. Det funkar inte annars. Låt oss vänta på någonting sådant.

    Man har också berört Gullåsen ganska mycket. Man måste fatta om Gullåsen ska bli ett specialsjukhus. Det är beslut som först måste fattas i ÅHS styrelse som sedan för frågan vidare till landskapsregeringen. Så kommer det att gå till. Man kommer också att behöva fundera i Åhs styrelse om rehab ska sammanföras med Gullåsen. Det är också ett beslut som ÅHS styrelse måste förorda eventuellt för landskapsregeringsbeslut.

    Det är detta som vi nu håller på att fundera på. Huruvida vi kallar en ändring av Gullåsen för sjukhus eller enhet är mindre viktigt.

    Hur man definierar sjukvård är en viktig sak som också minister Sjögren var inne på. Var går gränsen mellan vård och sjukvård? Det är inte alltid så lätt att säga. Jag håller med ministern om att det kan vara svårt att dra den gränsen. Låt oss nu vi invänta klarläggandet när det gäller lagstiftningen. Vi måste nog börja där nu. Tack.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Det är helt klart som ltl Carlson säger, ÅHS lagen kan inte bestämma över kommunerna. ÅHS lagen kan klargöra vad ÅHS har för ansvar och den kan klargöra skillnaden mellan sjukvård och sjukhusvård. Läser man gällande ÅHS lag och planen parallellt så står det egentligen idag också klart och tydligt vad ÅHS ska ansvara för. I dagsläget ingår inte heller sjukvården på institutionerna.

    Ltl Gun Carlson, replik

    Nej, det är säkert så. Den allra första rapporten var alldeles tydlig och klar på vad som var kommunernas ansvar och vad som var ÅHS ansvar. Men då beaktade man inte den här verkligheten, som vi alla har levt i länge men ändå fått upp ögonen för nu, att sociallagstiftningen i Finland som vi lever efter, har ett helt annat sätt när det gäller den kommunala vården och ansvaret gentemot folket. Kommunerna i Finland har det totala fulla ansvaret för såväl vård, omsorg, socialvård, sjukvård, special sjukvård och primärvård. Alltihop är kommunernas ansvar. Så är den lagen uppbyggd. Vi lever efter ett annat system. Det är det som vi måste rätta till.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Jag har sagt att vi ska förtydliga lagstiftningen. Det som jag upplever som den stora utmaningen är att nu är verkligheten här. Förut hade vi kanske ett fåtal äldre människor på årsbasis som hade haft smärttillstånd och behövde vård. Nu är äldreomsorgsboomen här. +85-åringarna kommer att öka. Vi behöver ha närvårdare på institutionerna. För att arbetet på institutionerna ska flyta på flexibelt och bra och till klienternas fromma så behöver vi vara flexibla. Man måste också försöka ha individperspektivet.

    Ltl Gun Carlson, replik

    Herr talman! Det intressanta i detta är att vi egentligen har väldigt hög nivå på våra institutionsplatser. Vi ligger mycket, mycket högre än de nationella kvalitetsrekommendationerna. I Finland räcker det med 3-5 procent för omsorgshem, vi har 6,5 procent. När det gäller rekommendationer för institutioner är det bra om man har 5-7 procent. Vi har redan 9,4 procent institutionsplatser. Våra institutionsplatser räcker till 2030 och vi pratar som om vi skulle ha världens bekymmer. Vi har egentligen inte de verkliga bekymren, vi har lagstiftningskrånglet som vi ska reda ut. Vi har inte bekymmer med platser.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! Jag vill gärna fortsätta där ltl Gun Carlson slutade. Jag tycker att det är en mycket viktig synpunkt och ställningstagande att vi har ganska gott om platser, både på institutionsboenden och på serviceboenden. Vi har också en ganska utvecklad hemtjänst. Man kan säkert diskutera om efterfrågan är ännu större, vilket jag tror att den är. Om vi ska jämföra de nationella normerna så ligger vi förhållandevis bra till.

    Som har kommit fram här är problematiken vem som ska ansvara för sjukvården för dem som bor på institutioner, eftersom vi inte har samma hälso- och sjukvårdsorganisation som i riket. Det är säkert bra att man gör en lag om medborgarnas rätt till hälso- och sjukvård. ÅHS lagen är egentligen en organisationslag. Det är bra om man har kommit fram till att man ska lagstifta om de här rättigheterna. I den lagen ska man skilja sjukvård och sjukhusvård. För att göra det ännu mera komplicerat så ger man i Finland på vissa ställen också sjukhusvård i hemmen. Servicen behöver nödvändigtvis inte ges på ett sjukhus, den kan också ges hemma. Som ltl Anders Eriksson sade blir det här kanske lite på detaljnivå.

    Jag skulle ändå vilja säga någonting om socialvårdslagen och klientvårdsavgiften för de har harmonierar ju med varandra. I klientvårdsavgiften ingår också sjukvård. De äldre som bor på institution, De Gamlas Hem eller Trobergshemmet, betalar över 80 procent av sina inkomster i avgift. De ska då få allt som de behöver. Men, det sägs inte i lagen att det är kommunen som måste leverera sjukvården. Det är att observera. Det centrala är att de äldre får den sjukvård som de behöver, inte att det är kommunen eller ÅHS som ska leverera den. All logik säger ju att på Åland måste det vara ÅHS eftersom kommunerna inte har hälso- och sjukvård i sitt ansvarsområde. Det är punkt nummer ett.

    Det är andra är att ÅHS lagen säger, utan undantag, att alla ålänningar ska få sin hälso- och sjukvård via den organisationen. Linjen i vattnet som alla ska hålla på att dra hela tiden, sluta upp med det! Lagstiftningen är ganska klar på Åland i det här avseendet.

    Ministern försöker återge en diskussion som man för bland socialarbetarna, speciellt här på landskapets socialvårdsbyrå. Man har någon slags rädsla för att om vi på Åland definierar anstaltsvård på ett annat sätt då ska på något vis folkpensionsanstalten säga till alla dem som bor på anstalter eller institutioner; ”nej, ni uppfyller inte anstaltsvårdsvillkoren så ni kan inte få vårdbidrag”.

    Ur självstyrelsepolitisk synvinkel är det viktigt att vi hävdar vår egen lagstiftning och säger att på Åland kallar vi det institutionsboende och det ingår också sjukvård i detta. Men sjukvården kommer inte ifrån kommunen utan sjukvården kommer från ÅHS.

    Att detta ska vara så svårt att reda ut kan jag inte begripa. Över tio år har jag nu hört detta prat om alla problem och alla svårigheter. Det är det som jag menar med att tjänstemännen kanske inte har till uppgift att göra några större förändringar. De rullar på i samma gamla hjulspår eftersom det låter logiskt det som de säger. Det betyder inte att det är politiskt önskvärt att vi har det såsom vi har haft det hittills; oklart, det är bara svårigheter, det är omöjligt att göra någonting och det är direktiv från Helsingfors och Gud vet allt som är i vägen.

    Herr talman! Ännu för repetitions skull; genom att klientvårdsavgiften som lag också gäller på Åland så ska alla de äldre som bor på De Gamla Hem, Trobergshemmet eller Sunnanberg få sjukvård. Men det står ingenstans att den sjukvården måste komma från kommunerna. Tvärtom, det står i ÅHS lagen att den sjukvården ska ges via ÅHS. Huruvida betalningsströmmarna, när man bär upp avgifter, går till är ju en teknisk fråga. Det kan lösas genom avtal mellan ÅHS och kommunerna. Man är som fixerad vid lagstiftning i de här frågorna. I vissa fall är det ju förstås bra, men det är onödigt att göra allting så komplicerat med tanke på att de äldre inte har det bra idag i kommunerna på Åland.

    Den här rädslan för att FPA inte ska godkänna begreppet institutionsboende på Åland för att det är det inte står anstaltsvård. Anstaltsvård är ett förskräckligt ord, det påminner om gamla mentalsjukhus eller några andra inrättningar som om man kommer in dit så kommer man knappt ut.

    Jag tycker för min del att det är dags att lagtinget tar de här besluten om inte regeringen förmår ta besluten. Så att vi kommer vidare med tanke på de äldres bästa. Det här går att lösa om man bara har fantasi och god vilja.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Vi är på väg att lösa det här. Vi har lite olika infallsvinklar. Ltl Sundbacks säger att det inte står i socialvårdslagen vem som ska ge sjukvården. Faktum är att det är kommunerna som debiterar klienterna på institutionerna, 85 procent av pensionen går till kommunerna.

    När det gäller att sjukhusvård kan bedrivas i hemmet, visst, sjukhusvård bedrivs i hemmen för fullt genom avancerad hemsjukvård och genom specialsjuksköterskor. Man kan få cytostatika, dialys och antibiotikabehandling med mera hemma. Sjukhusvård behöver inte bedrivas på ett sjukhus.

    Vi kan ha ett avvikande system, vi kan hävda vår rätt och det tror jag att FPA är med på men det kostar.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Vi har ett avvikande system. Det är ett av problemen som vi diskuterar. Om man kan ha sjukhusvård i hemmen, varför kan man inte då ha det på Trobergshemmet?

    Det är sant att avgiften som vi nu debiterar i kommunerna innehåller sjukvård. Men som jag sade, det finns ingenstans skriver att det är kommunen som måste anställa privat läkare eller sjuksköterskor för att sköta de äldre. Det är inte rättssäkert för det finns inte i kommunen någon medicinsk sakkunskap som bär ansvar för det här. Vi har inte några övervakande myndigheter i kommunerna. Därför måste sjukvården vara under ÅHS.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    I sjukvården på institutionerna ska det också ingå en ansvarig läkare. Det finns i dagsläget ansvariga läkare på institutionerna.

    Hemsjukvården är specialiserad sjukvård som är ÅHS ansvar. Sjukvård på institutioner handlar om helt annan sjukvård än när ltl Sundback pratar om avancerad hemsjukvård. Här kommer detta in på var man ska sätta in insatserna och vård på rätt nivå. Specialsjuksköterskorna inom hemsjukvården servar cancerpatienter och de servar patienter som behöver antibiotika. Man har delvis sjuksköterskor på institutionerna som kan serva också institutionerna.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Den vården borde ledas från den sakkunskap som finns inom hemsjukvården och på Gullåsen för att, som det står i den kommande budgeten, alla på Åland ska ha rätt till samma nivå och standard.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Herr talman! Jag håller med ltl Sundback. Det är viktigt att komma vidare med tanke på de äldre. Jag håller inte med ltl Sundback när hon säger att det finns ganska gott om platser. Jag upplever det akuta problemet som ett av de kanske allra största bekymren just nu. Flera olyckliga omständigheter har sammanfallit samtidigt. Man stängde Övergårds på grund av mögel, där försvann det 22 platser, plus besvär runt Trobergshemmet som har lett till att man inte har fått det riktigt på plats. Jag håller inte med ltl Sundback när hon säger att det finns ganska gott om platser. Det är helt omöjligt för ganska många äldre att få en plats just nu. Som jag sade i mitt anförande så ligger många på helt fel plats, på medicinavdelningen, på grund av att det inte finns andra platser.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag sade faktiskt lite mera än att det finns gott om platser. Det var en diskussion som ltl Gun Carlson tog upp. Om man jämför med riksnormerna så har vi rätt hyfsat med platser på Åland. Jag sade att efterfrågan är nog ganska stor ändå. Många vill bo på serviceboende och kanske också på institutionsboende. Frågan är i vilken takt vi hinner och orkar bygga ut äldreboenden för vi är lite sent ute.

    En viktig fråga är om de äldre själva ska få bestämma var de ska bo. Eller är det de sakkunniga som ska säga hur många procent av platser som det ska finnas. Jag tror nämligen inte att det blir samma utslag. Jag tror att det finns betydligt fler äldre som vill få någon form av stödboende än vad normen anger.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag fäste mig i anförandet vid att ltl Sundback sade att det finns ganska gott om platser. I förhållande till riksnormen är det väl en sak. Men det verkliga behovet är stort. Frågan vem man ska fråga, om det är de äldre själva som ska säga var de ska bo så tycker jag givetvis att man ska fråga de äldre. Jag tror att de flesta av dem vill bo hemma, vilket jag också ville peka på att man måste möjliggöra det. Många som har fått hjärnblödning eller någonting annat klarar sig de facto inte själva och de slipper inte ens in när det inte finns platser. Jag upplever nog att det finns ett för litet antal platser just nu. Behovet är ganska akut.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Jag vet inte vad ltl Anders Eriksson baserar sina uppgifter på. Antagligen känner han några personer som är i behov av sådant boende. Vi borde ha en mycket bättre statistik. Man har inte heller fört statistik på Åland sedan vi fick den nya självstyrelselagen. Vi ligger faktiskt lite risigt till när det gäller fakta på det här området.

    Jag tror att det inte är enbart de som har en allvarlig sjukdom och behöver vård som vill ha en plats, utan det finns många andra som vill flytta till serviceboende på grund av sociala skäl. Man känner sig isolerad, man kanske inte orkar laga mat och därför skulle man gärna bo på ett serviceboende. Jag tror att det antalet är betydligt större än de platser vi har.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade. Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.

    Under diskussionen har vtm Gun-Mari Lindholm understödd av ltl Roger Jansson lagt följande förslag till hemställan: ”Lagtinget hemställer om att landskapsregeringen reviderar socialvårdslagen så att den är anpassad till åländska förhållanden inom äldreomsorgen.”

    Enligt 38 § 5 mom. arbetsordningen ska ärendet bordläggas till en avgörande behandling vid plenum tidigast följande dag. Talmannen föreslår att förslaget till hemställan bordläggs till plenum onsdagen den 10 november. Godkänt. Förslaget är bordlagt till plenum den 10 november.

    Enda behandling

    4      Livsmedelsstrategi för Åland

    Näringsutskottets betänkande (NU 6/2009-2010)

    Ltl Carina Aaltonens m.fl. hemställningsmotion (HM 47/2009-2010)

    Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Anders Englund

    Herr talman! Näringsutskottet har behandlat hemställningsmotion nr 47 av ltl Carina Aaltonen med flera om livsmedelsstrategi för Åland. Motionärerna föreslår att landskapsregeringen utvecklar en livsmedelsstrategi för Åland för att skapa en långsiktigt hållbar utveckling av livsmedelssektorn med fokus på mat och mervärde.

    Det här är en fråga som vi många år har diskuterat här i salen. Vi har diskuterat om en livsmedelsstrategi och ett behov av att kunna utveckla områdena som nämns i motionen. Vi vet att de åländska primärnäringarna är mycket viktiga för oss på många olika sätt. Vi har alla våra företag som också ska förädla de här produkterna. Flera av de här företagen exporterar över 90 procent. Det betyder också att vi får exportintäkter hit till Åland. Man bidrar på många olika sätt med arbetsplatser, bland annat är inom transportsektorn. Kringeffekterna kommer till nytta för många.

    Utskottet har erfarit att man diskuterar dessa saker i landskapsregeringen. Det pågår också en viss strukturomvandling inom den här sektorn. Man kanske behöver hjälpa till på olika sätt för att få en på högre förädlingsgrad.

    Utskottet finner att en övergripande åländsk livsmedelsstrategi skulle kunna utgöra en god grund för en långsiktig näringspolitik inom denna sektor. Utskottet föreslår därför att landskapsregeringen överväger utarbetandet av en livsmedelstrategi för Åland som inkluderar primärnäringar, livsmedelsindustri, restaurangnäringen och ekologisk livsmedelsproduktion. 

    Om man lite spinner vidare på det här så har man redan antagit livsmedelsstrategier i flera europeiska länder. Den brittiska regeringen presenterade sin livsmedelsstrategi den 10 januari i år. Den brittiska regeringen beskriver i många olika punkter de gemensamma målsättningarna för framtiden för brittisk produktion och konsumtion av livsmedel. Det ska finnas en lönsam konkurrenskraftig, kunnig och anpassningsbar livsmedelsindustri. Det här gäller även fisket som möter konsumenternas efterfrågan. Man vill stöda en första klassens forskning och utveckling.

    I vårt västra grannland, så sent som för tre veckor sedan, presenterade jord- och skogsbruksdepartementet, blivande landsbygdsdepartementet, för riksdagen i Sverige en massa olika satsningar som man vill att ska utvecklas. Man har anslaget 320 miljoner kronor till matlandet Sverige under en fyraårsperiod. Det är meningen att det här projektet ska ge mera jobb på landsbygden. De avsatta medlen innebär också att satsningar på de olika projekten förstärks. Dessa pengar finns att söka från och med 2011.

    Man har i Sverige också anslagit 48 miljoner kronor under fyra år till de små slakterierna. 12 miljoner kronor avsätts för att de avgifter som slakterierna betalar för den obligatoriska köttkontrollen ska sänkas. Man har många, många olika punkter här som man redan har tagit in.

    När vi diskuterar den åländska livsmedelsstrategin så behöver man också lyfta blicken och titta på hela i EU. I dag konkurrerar vi med alla andra producenter inom EU. Åland är inte längre något skyddat område på något sätt. Det vi gör måste hela tiden relateras till vår omvärld.

    Jag tror att man behöver sätta mycket, mycket stor vikt på att det idag är fritt att importera livsmedel långt bortifrån. Frågan är sedan om det alla gånger är bra för miljön. Det är därför som man i många länder också har tagit sina egna livsmedelsstrategier, inte bara för detta utan även för att också kunna garantera en livsmedelsförsörjning i kris.

    Jag vill här poängtera ytterligare att vi har mycket, mycket att jobba med här på Åland. I vår småskaliga förädling och i vårt småskaliga producentled så borde vi kunna satsa här. Tack.

    Ltl Carina Aaltonen

    Herr talman! Jag är verkligen tacksam och glad över att mitt motionerande har varit så här framgångsrikt den här hösten. I september var det sänkningen av promillegränsen som var aktuell och den här gången har näringsutskottet godkänt min motion om att Åland behöver en egen livsmedelsstrategi. Det känns bra att lyfta blicken lite högre än över plogfårorna och också belysa hela livsmedelsklustrets verksamhet.

    När vi hade remissdebatten i slutet av mars så sade ltl Anders Englund att det här är någonting som lantbrukarna och producenterna gärna är med och diskuterar. Han menade också då att lantbrukarna och producenterna gärna vill vara med och diskutera vägen till ett hållbart samhälle, om de förnyelsebara energikällorna från jorden och skogen och om hur våra sig resurser i näringarna bäst kan tas tillvara. Det här är en väldigt bra hållning och en bra utgångspunkt.

    Vi vet alla att vi inte längre kan fortsätta att utnyttja jordens resurser som vi har gjort hittills. Då kommer mat med mervärde in i bilden. Idag talar man inte längre om Europas kött- och smörberg. Idag är det inte längre begränsningar på att 10 procent av jordbruksmarken behöver hållas i träda. Världens befolkning behöver mat. Livsmedelsindustrin har gjort massor för att få fram billig och snabbproducerad mat som ofta har haft ett stort viktigt syfte; att göra företaget och dess ägare rikare. Att människor och djur har farit illa av den här hårdföra produktionen har gjort att pendeln har svängt. Allt flera konsumenter blir medvetna om den här situationen. De som har stadiga inkomster vill ha mat med mervärde. Mat som inte gör folk sjuka och mat som inte gör djuren sjuka. Den här trenden växer över hela Europa. Man vill ha ekologiskt, rättvisemärkt, närproducerat och närförädlat livsmedel. Man vill veta vem som har bakat brödet. Man vill veta var bifftjurarna har betat. Man vill veta vem som har lagt in skomakarlaxen. Själva åker vi runt på den åländska landsbygden under skördefesten i september och smakar, äter, handlar och njuter av rena och hälsosamma livsmedelsprodukter som helst av allt ska vara fria från bekämpningsmedel och absolut inte innehålla glutamater och andra ämnen som kan göra oss sjuka. Det här är en bra trend. Här har det åländska jordbruket en stor möjlighet att gå från bidragsoptimering till produktion av mat och livsmedel som folk verkligen vill ha och som efterfrågas.

    Egentligen är det mycket märkligt att landskapsregeringen redan inte har tagit fram en livsmedelsstrategi. Precis som näringsutskottets ordförande Englund sade så har det gjorts i länderna runt omkring oss. Det borde ha varit en självklarhet med tanke på de stora ekonomiska resurser som satsas på jordbruket idag.

    Vad ska då ingå i en livsmedelsstrategi? Den ska förstås ta avstamp i det lokala, i det miljömässigt och kvalitetsmässigt goda. Vi måste lyfta fram det trygga, säkra, ekonomiska, ekologiska och etisk goda innehållet. Jag tycker också att man borde ha med det kulturella och det estetiska.

    Så många aktörer som möjligt bör involveras; allt från livsmedelsproducenter, primärodlare, konsumenter, exportmarknad, turismsektor och också designers. Man då bör klargöra vilka metoder och vilken inriktning den här strategin ska ha. Målet bör vara att skapa en långsiktig hållbar utveckling av livsmedelssektorn som bidrar till sysselsättning och får igång flera livskraftiga företag på Åland. Man har kommit en bit med de projekt som har presenterats här, EU:s utvecklingsprojekt. Man borde ha en övergripande strategi. Ambitionen måste vara hög. Vi måste konkurrera genom att ha hög kvalitet. Vi måste ha de bästa råvarorna. Vi måste se till att Åland blir GMO-fritt och i GMO-odlingsfritt område. Livsmedelsprodukterna måste paketeras i snygga emballage. Åländsk mat och åländskt livsmedel borde bli någonting som människor längtar efter och som folk reser hit för att få köpa. Produkterna ska stå för kvalitet, omtanke om människor och miljö. Tack, herr talman.

    Ltl Anders Englund

    Herr talman! Som redan nämndes så är det här ett oerhört viktigt område. Jag ser det personligen som någonting som vi behöver satsa på för att kunna ha en levande landsbygd och skärgård på Åland. Det är mycket som skulle kunna göras på det här området. Vi har en stark turismnäring. Vi har många passagerare som åker med våra färjor. Man hoppas att man skulle kunna leverera mycket produkter till färjorna. Här är det frågan om att priset på våra livsmedel konkurrerar med helt andra produkter producerade med helt andra kostnader.

    Jag glömde att säga att jag uppriktigt från mitt håll vill tacka motionärerna för en genomtänkt motion. Jag tycker att det ligger i tiden. Tar lagtinget den här motionen så är det upp till landskapsregeringen att komma tillbaka hit och fylla den här motionen med innehåll som vi sedan kan diskutera vidare. Jag tror att vi ifrån olika organisationer och även ifrån utskottet är beredda att hjälpa till om det kommer någonting som behöver utskottsbehandlas. Tack.

    Ltl Anders Eriksson

    Herr talman! Jag ska ha ett kort anförande här. Jag vet att sittande talman inte brukar uppskatta att man ställer fråga i replik. Jag passar på att hålla ett anförande och tar mina frågor där.

    I första meningen i den här motionen så sägs det så här: ”För att återta initiativet i jordbruksfrågor och skapa en mer nationell jordbrukspolitik utgående från åländska förhållanden bör landskapsregeringen utveckla en egen livsmedelsstrategi”. Det är det som klämmen går ut på. Jag måste ändå i parlamentarismens namn säga att det är lite intressant att en del av den näringspolitik, som traditionellt har stått centern ganska nära, inte kommer upp utan att socialdemokraterna motionerar om det. Jag tycker onekligen det är lite intressant.

    Sittande näringsminister sade den 15 september åt mig att han skulle överbevisa att det fanns en näringspolitik. Tittar vi budgetförslaget för nästa år så hittar vi inte riktigt några större bevis när det gäller näringspolitiken. Näringsavdelningen är den avdelning som har minskat mest om man jämför med andra avdelningar som bara har ökat. Näringsavdelningen är den avdelning som ska lägga grunden för vår välfärd.

    När det gäller att utarbeta en åländska livsmedelsstrategi, så är det lite oklart. Man har omfattat detta från näringsutskottet, vilket jag tycker att är bra. Man lägger bort prestigen och man tänker inte att den här motionen kommer från oppositionen och då måste den med allt våld i papperskorgen. Man har sett förslaget såsom det är, ett bra förslag. Man är förvånad över att förslaget inte kommer från landskapsregeringen. Men av någon anledning så kommer inte förslaget därifrån.

    Man har omfattat förslaget. Jag gratulerar socialdemokraterna till det. Det är lite oklart för mig om näringsutskottet tänker sig att landskapsregeringen ska utarbeta strategin själv? Eller tänker man sig så, som jag hoppas, att man tillsammans med näringen utarbetar strategin? Det är väldigt viktigt om man ska få en fungerande näringspolitik att man går igenom sektor för sektor, t.ex. sjöfartspolitiken tillsammans med sjöfartsnäringen. Jag återkommer till det i mitt anförande om en vecka. I och med att jag alltid brukar bli sist i talarordningen så brukar det mest vara sagt. Därför vill jag passa på att säga det nu.

    Den första frågan är om strategin ska utarbetas tillsammans med näringen eller om landskapsregeringen som ska göra det?

    Den andra frågan är det som utskottet börjar i meningen längst ner. Det står så här: ”Utskottet föreslår därför att landskapsregeringen överväger utarbetandet av en livsmedelstrategi för Åland som inkluderar primärnäringar, livsmedelsindustri, restaurangnäringen och ekologisk livsmedelsproduktion”. Det här får jag inte riktigt att gå ihop. Ekologisk odling och ekologisk produktion är som vilken primärnäring som helst. Jag ser det som en odlingsform av flera, som förhoppningsvis ska utarbetas. Eller tänker man att primärnäringar, livsmedelsindustri och restaurangnäringar är en sak, medan ekologisk livsmedelsproduktion är någonting på sidan om. Jag förstår inte varför man har formulerat sig på det här sättet?

    Herr talman! Det var de två frågorna som jag var fundersam på.

    Ltl Anders Englund, replik

    Vad gäller den första frågan om hur man ska jobba fram strategin så är det helt klart att det är tillsammans med näringarna. Det sade jag också tidigare här. Om man ska jobba med organisationer som företräder producenterna så är det ju bra om man har en dialog.

    Vad gäller den andra frågan om ekologisk livsmedelsproduktion så är det klart att all livsmedelsproduktion är livsmedelsproduktion. Den här ekologiska biten är kanske mera som ett marknadsföringsnamn. Det hindrar väl inte, anser jag, om den står som en skild punkt i det här förslaget. Det är ju många som bedriver ekologisk livsmedelsproduktion. Det är bra om vi också kan få förädlade livsmedel från den sektorn. Det går åt mer och mer arealer på Åland till ekologisk produktion. Jag tycker att det mycket väl kan stå som utskottet har skrivit här.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Det första svaret är jag väldigt tillfreds med. Det är ju så som man bör gå tillväga, näring för näring, att man tillsammans med näringens företrädare driver utvecklingsprojekt för att få till stånd någon typ av näringspolitik.

    När det gäller detta med ekologisk livsmedelsproduktion så har jag personligen ingenting emot det. Jag har flera gånger nämnt att man kanske borde, en gång för alla, ta ett helhetsgrepp på den ekologiska odlingen, utarbeta en affärsplan och se om det är möjligt att man till och med kan lägga om hela det åländska jordbruket till ekologisk odling. Det har jag ingenting emot. Man måste få klart för sig att det finns en ekonomisk realism i det. Som det är tillsvidare så ser jag ekologisk livsmedelsproduktion som precis vilken typ av primärnäring som helst, om det är potatisodling, spannmålsodling eller om det är ekologisk produktion. Jag ser inte någon skillnad på det. Därför är jag lite förvånande att man sätter det i någon sorts egen klass för sig. Om det är så att man vill höja eller sänka det är lite oklart.

    Ltl Anders Englund, replik

    Vad gäller ekologisk produktion och livsmedelsproduktion så är det här mera som en nisch. Jag tycker inte att det hindrar att man försöker lyfta de ekologiska producenterna som en nisch och kan få ut ett mervärde av detta, precis som man får på den konventionella sidan. De här båda behöver inte ha något motsatsförhållande överhuvudtaget.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag är den sista som vill underblåsa något motsatsförhållande där. Detta är inte några bekymmer för mig. Jag tycker fortfarande att formuleringen är lite svårförståelig. Jag uppfattar att man ifrån näringsutskottets sida vill lyfta upp den ekologiska produktionen lite extra utöver konventionell odling. Jag kan leva med det, det är inga bekymmer.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Om ltl Anders Eriksson ser under ärendets behandling vilka personer som har varit med och tagit beslut så ser han också mitt namn där. Då kanske man kan förstå att det finns med en speciell rad där det står ekologisk livsmedelsproduktion. För det är väldigt viktigt att man lyfter upp det här. Det kanske också har varit så lite med tanke på ltl Anders Eriksson och den tidigare debatten här i Ålands lagting, eftersom ltl Anders Eriksson tidigare har efterlyst affärsplan för ekologisk odling. I en livsmedelsstrategi är det väldigt viktigt att vi speciellt tar fasta på den punkten också. Det är något som konsumenterna vill ha. De ekonomiska livsmedlen räcker absolut inte på långa vägar till den åländska marknaden idag.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    När vi pratar om ekologisk produktion så kanske den värderade kollegan Aaltonen ser ekologisk produktion på ett lite annorlunda sätt mot vad jag ser det. Jag ser det som en odlingsform. Det är någonting som hör till inom primärnäringarna. Det är en odlingsform som kan vara en intressant form av jordbruk för Åland bara det går att få en god ekonomi i det. Nu förstår jag att orsaken till att man ville plocka upp det här var att man ville lägga lite mera religiösa former i formuleringarna. Då förstår jag det kanske lite bättre.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Nej, nej det är snarare tvärtom. Jag läste i Huvudstadsbladet att problemet med finländsk jordbrukspolitik är att bidragen ökar men att odlarna inte producerar livsmedel som konsumenterna vill ha. Jag tycker att det är så lite grann också på Åland. Det finns en stor växande marknad för ekologiska produkter. Men det finns inte tillräckligt många som odlar ekologiska grönsaker. Vi borde vända på pendeln. Mindre bidrag och mera ekologiska grönsaker.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Jag hörde att sufflösen Sundback sade att man vill ha mera bidrag. Tittar man på den ekologiska produktionen så är det den odlingsformen som i särklass får mest bidrag. Om man ser på de jordbruksformer som vi har idag så håller inte detta resonemang alls. Om man ändå vill främja näringen och plocka upp den ekologiska odlingen så har jag ingenting emot det. Men det är bra om man håller sig till sak.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, herr talman! Det är intressant att lyssna på den här debatten. Vi får väl se vad lagtinget kommer fram till. Går man in för det här så blir det en fråga för regeringen. Ska man göra en strategi så är det självklart att man gör det tillsammans med näringen. Man gör ju ingenting annat än tillsammans med näringen. Så gör vi också med turismstrategin nu.

    Ltl Anders Eriksson, replik

    Om vi tar detta med att utarbeta strategier för näringar i ett lite vidare perspektiv så säger ansvariga ministern att det är intressant att lyssna till lagtinget. Det är ju bra det. Nog skulle det ju vara väldigt intressant för lagtinget också att få lyssna till de förslag som landskapsregeringen lägger fram hur man vill utveckla det åländska näringslivet och hur man vill främja en modern och up-to-date livsmedelsstrategi. Tyvärr, så ger den blå boken för nästa år inte så mycket svar på de frågorna. Men det kanske kommer så småningom.

    Minister Torbjörn Eliasson, replik

    Tack, herr talman! Vi får fortsätta med den debatten nästa vecka. Visst görs det ju mycket även för livsmedelsindustrin. Men den debatten tar vi under remissen sedan.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Olof Erland

    Herr talman! Livsmedelssektorn på Åland är en av de viktigaste. Den är kopplad till jordbruket, sjöfarten, turismen och andra näringar. Den intressanta frågan är vad en strategi betyder. Jag är personligen av den uppfattningen att i värsta fall anlitar man en konsult. Så är det med den saken. Varför tycker jag det? Det är naturligtvis av erfarenhet. Om man i en politisk församling, som lagting och landskapsregering, gör utredningar så kan det bli bra och det kan bli dåligt, två typer av strategier. Det som är bra är oftast det att under processen så lär man sig. Då är det viktigt att de som är berörda är med.

    Jag ska ta några ord om strategier. Om den här motionen godkänns så är det viktigt att tänka på vad som händer sedan. Man kunde se att det var stora skillnader i utskottet. Ordförande Anders Englund talade mycket om vilka bidrag man kan få. Det ligger väl i hans saks natur. 320 miljoner svenska kronor blir ungefär 80 000 euro i näringsstöd på Åland. Det är inte särskilt mycket om man ser på de bidrag som florerar i vårt näringsliv.

    Ltl Aaltonen talade mera om produkterna som sådana och skördemarknaden osv. Vi har intresse av att utveckla produkterna och hitta marknaderna. Ser man historiskt så ligger livsmedelsindustrin väl till på Åland. Vi har t.ex. inom turismen pensionatsrörelsen. Ser man på 30-talet i det åländska samhället så fanns det 30-40 pensionat. Det var en stor verksamhet, man serverade mat på pensionaten. Det var lokalproducerade livsmedel av hög kvalitet. Det fanns t.o.m. tekniska metoder som utvecklades starkt på den tiden, konservering och olika sätt att preparera de här livsmedlen.

    Sedan fick vi så småningom en stor industri på livsmedelsområdet med färjtrafiken och den efterfrågan som finns i de flytande restaurangerna. I och med den markanden så kom hotell- och restaurangskolan till. Man utvecklade en livsmedelsinfrastruktur genom odlingarna, specialgrödor och genom hotell- och restaurangskolans utbud av kockar och personal.

    Sedan har också näringspolitiken haft avgörande insatser med t.ex. etableringen av Chipsen. Det är kanske inte näringsmässigt det mest ekologiska och intressanta men det är ändå en diversifierande verksamhet med olika produkter som har ett starkt varumärke idag. Vi har också en lokal fiskförädlingsindustri. De senaste åren har det t.ex. funnits skärgårdssmak, ett medvetet livsmedelsstrategisk projekt med stöd från nordiskt samarbete. Senare har det kommit EU-stöd t.ex. landsbygd 2006 och andra landsbygdsprogram som ska förädla livsmedel i liten skala.

    Här finns det en potential. Det finns all anledning när man utvecklar näringspolitiken att se detta som ett strategiskt område. Man brukar tala om livsmedelsklustret. Vi ser också att hela sjöfarten, med en ny beställning på 240 miljoner för trafik mellan Sverige och Åland, egentligen bygger på livsmedelskonsumtion och till stor del också sådant som man sköljer ner sina livsmedel med. Det är väl baksidan som av ekonomiska skäl finns med i det här sammanhanget. Det har också länge varit tal om en lokal produktion av den typen av alkoholhaltiga drycker som säljs i stor skala.

    När man utformar en strategi, vilket man bör göra i näringspolitiken, så finns det en viktig sak. Man lägger grunden för vad vi har som är bra idag. Det är ungefär den historiska bakgrunden som jag här har antytt. Det är viktigt att man vet var de kunskaperna som vi har idag i samhället finns om livsmedelsförädling. Hela sjöfarten och hela jordbruket kan man härleda tillbaka till ungefär år 1850 när marknaden började öppnas. Då var det oförädlade råvaror till stor del från jordbruket. Idag har vi högförädlade råvaror. Hela verksamheten kring en restaurang är tämligen komplicerad och innehåller till och med konstnärliga inslag som är nog så viktiga när det gäller förpackningar, märkesutveckling och liknande.

    Herr talman! En strategi innebär att man gör ett utredningsarbete där man lägger grunden. Det som jag har att klaga på när det gäller konsulter, det är för att jag vet hur de jobbar. Jag har till och med studerat konsulter professionellt. Om jag nu ska förenkla lite så kommer konsulterna in till uppdragsgivaren och så försöker de luska ut vad uppdragsgivaren vill och vet redan, och så ger man den produkt som uppdragsgivaren vill ha. Man legitimerar då en viss verksamhet. Det är ett affärsområde.

    De konsulter, som jag känner till och som jobbat inom landskapsregeringen och sådana som har kommit utifrån, det som de kan göra som är av stor nytta gäller den här medvetenheten om hur det fungerar och medvetenheten om vad som är bra. Ekologisk odling eller inte, man kan också vara medveten om att produkterna är kvalitetsmässiga, oberoende av hur de är odlade. Det har man försökt länge på Åland. Det kan vara hög kvalitet på andra typer av produkter.

    Det som är intressant idag är att efterfrågan på marknaden är sådant som är exklusivt, annorlunda, unikt, lokalt och av hög kvalitet. Det är det som är av betydelse. Priset spelar mindre och mindre roll, även om ekologiska produkter på marknadsmässiga villkor ofta blir tämligen dyra.

    Jag ska själv kanske återkomma till de näringspolitiska frågorna i samband med budgetdebatten. Min poäng i detta är att när man säger att man ska göra upp en strategi så är detta det första steget. Hur man gör den är nog så viktigt. Tack.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Det här med konsulter var ett intressant inlägg i debatten. Jag förstod inte om ltl Olof Erland hade något alternativ? Hur skulle man istället gå tillväga om vi ska undvika konsulter? I och för sig är jordbruksavdelningen ganska stor. Det finns kanske någon där som kunde hålla i det här, eller vad kunde alternativet vara?

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Jag förde ett resonemang som enkelt skulle kunna leda till att man kan fundera på olika konsulter. Det är sådana som ger legitimitet, det är sådana som ger en grund, det är sådana som ger en medvetenhet, det är sådana som arbetar tillsammans men de som är berörda och de som inte samarbetar med dem som är berörda. Min erfarenhet är att man alltid ska vara med och göra själv. Sedan kan konsulterna vara sidoordnade. När konsulterna tar hand verksamheten och processen så då brukar det ofta bli att man legitimerar vad uppdragsgivaren vill ha. Någon ny kunskap kommer ju inte fram. Poängen med konsulter är att man ska få sådana personer som tillför ny kunskap.

    Ltl Barbro Sundback, replik

    Det låter mycket klokt. Hur skulle ltl Olof Erland göra i den här frågan om han hade ansvaret på sina axlar? Det är ju värdefullt med goda råd och tips i det här skedet.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Jag är inte i tjänst längre, tyvärr. Det får anstå till något annat sammanhang.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.

    Detaljbehandlingen vidtar. Först föreläggs betänkandets kläm och därefter motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

    Föreläggbetänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

    Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Enda behandling

    5      Småskalig livsmedelsproduktions avbyråkratisering

    Näringsutskottets betänkande (NU 7/2009-2010)

    Ltl Fredrik Karlströms hemställningsmotion (HM 48/2008-2009)

    Först tillåts diskussion och efter det vidtar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Ltl Anders Englund

    Herr talman! Näringsutskottet har också här behandlat en motion av ltl Fredrik Karlström. Jag vill även i det sammanhanget tacka motionären för en genomtänkt motion. Den här avbyråkratiseringen har vi också här diskuterat många gånger.

    Det var här tal om konsulter och hur man gör. Redan när det gällde den förra motionen och den här motionen så har man i Sverige beslutat om att det är de olika ministerierna som går igenom det här. På departementen arbetar de med myndigheter och de förverkligar de olika visionerna genom uppdrag som regeringen och ministrarna ger dem. I det här fallet är det regelförenkling och att sänka avgifterna för kunderna. Det tror jag inte att vi behöver konsulter till.

    Motionären föreslår att landskapsregeringen utreder huruvida man via egen lagstiftningsbehörighet kan stimulera och förenkla för småskaliga livsmedelsproducenter på Åland.

    Utskottet diskuterade det här också mycket noga. Det framkom många gånger att vår myndighet, ÅMHM, i vissa fall har fått ett relativt gott betyg. På flera punkter har man kommit till mötes. Man har blivit lite mera flexibel än vad man kanske tidigare var från första början. Man försöker komma till mötes när det gäller olika tillstånd och olika prövningar på hur man kan lösa saker och ting.

    Utskottet har erfarit att man diskuterar den här frågan och ytterligare kan förenkla byråkratin kring det här. Man håller på att jobba just med de här reglerna både väster och öster om oss, precis som i den tidigare motionen.

    Utskottet vill mot denna bakgrund uppmana landskapsregeringen att följa upp detta och vid behov återkomma till lagtinget med förslag om förändringar i det åländska regelverket.

    Med hänvisning till det föreslås att motionen godkänns och att lagtinget hemställer att landskapsregeringen utreder huruvida landskapet via egen lagstiftningsbehörighet kan stimulera och förenkla för småskaliga livsmedelsproducenter på Åland.

    Det här gör stor nytta särskilt i vårt småskaliga lantbruk och det gör stor nytta för våra småskaliga livsmedelsproducenter. De vill ta initiativ och utveckla den här produktionen, då måste vi ha ett sådant flexibelt system som det bara är möjligt.

    Vi behöver inte gå längre än till vårt västra grannland så hittar vi saker som man redan har genomfört. Om vi går lite längre ut i Europa, som vi också konkurrerar med, så i Österrike har man också andra system. Österrike har ganska liknande förhållanden som vi här i Finland och på Åland.

    I Sverige förespråkar ansvariga ministern att man går in för att minska regelkrånglet med 50 procent. Det är mycket om man ska lyckas med det under den kommande fyraårsperioden, som de troligtvis sitter.

    Här måste vi vara på bettet. I och med att man diskuterar matlandet Sverige och hur man kan producera mera, då är det också viktigt att vi kan ta vara på vårt här, annars försvinner vår konkurrenskraft. Det gäller särskilt våra rederier som trafikerar förbi oss, om vi ska kunna sälja livsmedel till dem så bör vi ta vara på detta. Det finns mycket att säga om detta.

    Om den här motionen blir godkänd i lagtinget så hoppas jag verkligen att landskapsregeringen tar till sig det här. Det här är absolut inte någon kritik ifrån utskottets sida, utan vi vill hjälpa till, vilket jag tror att alla i detta sammanhang vill, både organisationer och myndigheter. Jag hoppas att vi kan gå vidare med det här. Tack.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Det gläder mig att utskottet har erfarit att ÅMHM får gott betyg. Det hör man sällan i politikerkretsar. Jag har också egen erfarenhet. När jag var omkring här senast på Öppna Gårdar sade matproducenterna att man upplevde ÅMHM som ett stöd. Man fick rådgivning, de har en form av kvalitetskontroll och man upplevde att de har flexibilitet och service. Jag tycker att det är bra att ÅMHM också får beröm.

    Det är klart att vi ska följa med vad som händer. Det är ju en uttalad målsättning att man ska ha så lite byråkrati som möjligt, samtidigt som det är en viss kvalitetssäkring.

    Ltl Anders Englund, replik

    Det är i stort sett riktigt som ministern säger. Man kommer i framtiden att titta på vad kostnaderna är för de tjänster som man egentligen betalar för och de kontroller som ÅMHM utför och de krav som sätts olika förordningar och hur man tillämpar det här.

    I en tidning läste jag att man hade ett informationstillfälle i Jakobstad just om detta. Det stod om en svensk som hade ett slakteri som kostade 16000 euro och en person i södra Finland var tvungen att bygga ett slakteri för 110000 för att uppfylla kraven. Här är det en skillnad. Därför har man också tagit det här steget i Finland för att kunna minska på regelkrånglet och vara smidigare.

    Minister Katrin Sjögren, replik

    Herr talman! Man ska absolut försöka vara smidig och göra det som man måste göra. Överlag när det gäller Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighetens avgifter så kan vi konstatera att vi ligger på en väldigt låg nivå, runt 30 procent om vi jämför med omkringliggande regioner. Vi har väldigt låga avgifter för vår tillsyn och vår tillståndsverksamhet på ÅMHM. Jag vet att det råder en annan uppfattning om det, men jag vill understryka att vi har låga avgifter när det gäller företagen.

    Ltl Anders Englund, replik

    I det här sammanhanget var det den producenten som hade gårdsslakteri i Sverige som betalade 5 euro per djur för veterinärbesiktning. I Finland betalar man för besiktningen 12 euro per får som har en slaktvikt på 17 kilo. Här ser vi att avgifterna kan variera oerhört. Den prisbildningen kommer man till.

    Har man bra produkter så kan man kanske sälja ända ut till Europa. Man har fått anbud här i Finland att man i Berlin var beredd att beställa ett ton älgsalami, bara man kunde leverera direkt. Vi borde också kunna öka viltprodukterna här på Åland och ta betalt av våra turister.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Fredrik Karlström

    Herr talman! Jag skrev en motion 2008 som handlade om småskalig livsmedelsproduktion och avbyråkratisering av densamma. Idag i slutet på 2010 är en bra dag, utskottet har nämligen godkänt den motionen. Det är jag förstås glad över.

    Orsaken till varför jag skrev motionen är att livsmedelsproduktionen blir
    alltmer global p.g.a. EU-medlemskapet och den allt friare handeln. Mer
    och mer livsmedel transporteras långa vägar och importeras långt bort ifrån. Fri handel är ju bra. Det gillar jag, men en möjlighet att konkurrera med fri handel är just att se till att det närproducerade är av väldigt hög kvalitet och att det finns gott om närproducerad mat. Och att man också ifrån politiskt håll vill gynna det lokala.

    Närproducerad mat är livsmedelsproduktion och konsumtion där råvaror från det egna området används och främjar den lokala industrin och
    sysselsättningen. Det finns många miljöfördelar med närproducerad mat.

     Vi vet att jordens befolkning beräknas öka till cirka 9 miljarder människor till år 2020. Det betyder att ganska många fler munnar ska mättas med den mängd marker vi har att producera mat på och man använder våra vatten för fiske. Det kommer att krävas att vi effektiverar och ökar vår produktion av jordbruksprodukter. Det är ofrånkomligt.

     Problemet idag är att man inte hittar så mycket lokal producerade varor på Åland som det skulle kunna och borde finnas. Landskapsregeringen talar
    ofta i festtalen om den lokalt producerade maten att den är viktig för
    miljön, för den levande landsbygden och för företagsamheten. Det är
    festtal det, verkligheten har enligt mig sett annorlunda ut.

    Utskottet håller delvis med mig även om de inte riktigt har sett samma
    problematik som jag har sett. Men det viktiga är att resultat av motionen kommer fram och att motionen godkänns.

    Livsmedelssäkerhet som reglerar produktionen av mat är ett av europeiska
    gemenskapens lagstiftningsområden där man har kommit överens om lika
    regler för produktion, transport och förvaring. Det är förståeligt och
    förmodligen nödvändigt att det sker på samma sätt oavsett varifrån varorna
    kommer ifrån. Att alla konkurrerar på samma marknad för liknande möjligheter.

    Däremot har EU för en gångs skull varit så kloka att de har reserverat
    möjligheterna att sälja i liten skala i det egna landet. Här har Åland
    hittills, trots egen lagstiftningsbehörighet, gått in för att använda den
    finska lagstiftningen genom blankettlagstiftning. Den finska livsmedelslagstiftningen är förmodligen en av världens strängaste och ger inte mycket manöverutrymme för den enskilda lilla producenten, utan allt sker på samma villkor oberoende av omfattning eller storlek på verksamheten. Om man ska exportera utrikes så måste man följa de bestämmelserna som EU lägger upp, men vill man sälja lokalt närproducerat till personer, företag och organisationer som vill köpa på Åland så borde vi ha en helt annan lagstiftning, anser jag.

    Nu föreslår näringsutskottet i enlighet med min motion att vi borde
    använda den lagstiftningsmöjlighet vi har för att göra det enklare på
    Åland för att förenkla och stimulera livsmedelsproduktionen på Åland.

    Jag hoppas verkligen att landskapsregeringen lyssnar till lagtinget och näringsutskottet, verkligen tar till sig det här och ser över de möjligheter man har för att göra det enklare och mindre byråkratiskt för en livsmedelsproducent.

    Som exempel kan nämnas att en åländsk gård, som har 40 tackor, några
    grönsaksland och fiskar lite på sidan om, så den gården måste idag med dagens lagstiftning ha tre olika kylrum, tre förpackningsrum och två slakterier samt dubbla egna kontrollprogram för att kunna sälja sina produkter på torget eller till någon skola. Om man ska sälja på export inom EU då bör man följa det system som är upplagt, det håller jag med om för det ska vara lika överallt men om man ska sälja på Åland så borde det inte vara så här kompletterat.

     I extremfall måste en ensamföretagare ha ett eget kontrollprogram för att
    övervaka sig själv när han eller hon städar sina lokaler. Första åtgärden
    när man vill börja baka pajer och sälja på torget ska inte vara att fylla
    i en rad blanketter och bygga ett skilt industrikök med allt vad det
    tillhör och innebär. Första åtgärden borde vara att baka pajen.

    Om landskapsregering tar tag i det här nu och gör som utskottet vill så
    kanske den här dagen är början på att entreprenören snart kan börja baka
    pajen istället för att fylla i blanketter. Tack, herr talman.

    Ltl Olof Erland

    Herr talman! En omständighet, när det gäller livsmedelskontrollen och liknande, som borde vara den viktigaste utgångspunkten, det är vare sig pajen eller blanketterna, utan det är det historiska faktum att på Åland har det mycket sällan förekommit några matförgiftningar, epidemier eller hygienproblem i större skala. Det har funnits, men det har också funnits en effektiv kontroll. Fram till för några år sedan var kontrollen rätt så byråkratisk, såsom den finska förvaltningskulturen också har varit på Åland.

    Genom olika åtgärder och genom att samhället och den här verksamheten har moderniserats så har det blivit annorlunda. Jag kände igen mycket när jag läste texten till motionen ända tills jag kom till ordet; godkänns. Då tänkte jag; oj då, är det korrekturfel här? Naturligtvis förkastar man en motion som ungefär uppmanar landskapsregeringen att göra det som landskapsregeringen har gjort under många år. Det kan man ju diskutera, det är ju min värdering. Det är samma sak som att man ska göra upp strategier på sådant som borde ingå i det dagliga förvaltningsarbetet.

    När motionerna närmar sig val så är det inte någon skillnad längre om näringsutskottets ordförande hör till regeringsblocket eller om han inte gör det. Det känner han väl bäst till själv, naturligtvis, det vet vi ju från utvecklingen här i lagtinget.

    Herr talman! Det viktiga här är att det är ett lagstiftningsområde som har varit svårt. Det gäller att anpassa åländsk lagstiftning i förhållande till EU och i förhållande till rikslagstiftning. Där har det fungerat ganska bra. Jag minns mycket väl när dåvarande ansvariga för det här, Rauli Lehtinen, var med på ett informationsmöte om just livsmedelslagstiftning. Informationsmötet var i alla fall såpass väl tajmat i tiden, 2005, att de som deltog tog till sig det här. Det har blivit en helt annan atmosfär ute i företagen. På den tiden gav man kurser i livsmedelshygien, man fick livsmedelshygienpass. Det visade sig vara så intressant för företagen att de ställde sig i kö till kurserna.

    De stora rederierna insåg att man har nytta av det här. Man har nytta av byråkrati, man har nytta av lagstiftning och man har nytta av vidareutbildning. Då ska man passa på att utnyttja att det finns ett regelverk i EU, att det finns lagstiftning i riket och att det finns lagstiftning på Åland som är en säkerhet för livsmedelsklustret och livsmedelsproduktionen. Detta är kopplat till den tidigare motionen. Viktiga komponenter är säkerheten och hygienen i en livsmedelsstrategi. Det finns ju idag inte en restaurang som inte har egenkontroll och uppfyller de här bestämmelserna. Det har till och med gått så långt att man på marknaderna kan köpa snömos, vispgrädde. Men jag är inte säker på det, det kan vara att det fortfarande finns hygien också runt detta. Det här betyder att när man går på restaurang och när man köper produkter på en marknad så vet man att det uppfyller säkerhetskrav, kanske ursprungsmärkning, obruten fryskedja och all säkerhet för de enskilda konsumenterna. Det är bra.

    Om motionen ska leda till att man sätter nya resurser i landskapsregeringen för att konstatera att här är mycket gjort, och kanske det behöver göras saker, så borde man också där vara så konkret och säga vad problemet är. Är det lagstiftningen? Är det tillämpningen? Är det gränssnitten till EU? Är det gränssnitten till riket? Eller är det frågan om hur ÅMHM fungerar? Vi vet att allt fler inser hur viktig funktion ÅMHM har och att de faktiskt gör nytta som gynnar konsumenterna. Det är det som är utgångspunkten. Tack.

    Ltl Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! Det verkade lite som om ltl Olof Erland inte riktigt lyssnade på mitt anförande. Han vill inte förstå själva motivet bakom motionen. Det är just det som är själva grejen, att det ska vara skillnad på regelverket om man ska sälja på torget, på en handelsplats eller på en marknad jämfört med om man ska sälja produkter på export på den i europeiska marknaden. Idag är det egentligen inte någon skillnad. Idag är det lika komplicerat för en småföretagare eller en entreprenör att sälja potatissallad och rökt fisk samtidigt. Om man ska sälja det på en marknad så krävs det två skilda frysutrymmen, det krävs två skilda sätt där man har tillverkat det. Det gör det så komplicerat att det inte går. Man kan sälja fisk, man kan sälja potatissallad, men inte under samma marknadsstånd. Om man ska sälja fisk och potatis då måste man följa egenkontrollprogrammet. Det ska bevisas att det är en kedja och att varorna har varit frusna hela vägen osv. Det är det som jag vill få bort.

    Utskottet förstår att vi måste göra en stor skillnad på det här. Idag är det tyvärr inte så p.g.a. att man har en blankettlagstiftning i från Finland.

    Ltl Olof Erland, replik

    Den viktigaste utgångspunkten är att man upprätthåller säkerheten, livsmedelshygien och att man inte tar risker. Jag vet att man utnyttjar lagstiftningen på ett sådant sätt att man gör förenklingar. Det har gällt t.ex. det som man får sälja på en marknad och hur man ska ordna frysutrymmen, separering och sådana saker. Det som jag tycker att är bra med den åländska förvaltningen är att trots att man har byggt upp en ny myndighet, ÅMHM, så har den myndigheten följt den åländska traditionen att man är tämligen pragmatisk i sin tillämpning. Till den del som man inte är det så går det att diskutera. Lagstiftningsarbetet kan naturligtvis alltid förbättras.

    Inte har jag någonting emot den här motionen. Det finns alltid saker att göra. Det viktiga är att försöka pricka in just vad man bör göra och inte se över allt alla gånger.

    Ltl Fredrik Karlström, replik

    Herr talman! Det är också det som lite är problematiken. Ltl Olof Erland säger att det fungerar ganska bra. Man har senaste åren börjat tillämpa det på ett sätt som kanske fungerar. Så kan vi heller inte riktigt bygga ett samhälle på. Om vi har lagar och bestämmelser som säger att det ska göras på ett sätt, men om man då har rätt kontakter till rätt personer så då kan man hitta en baklucka att gå igenom och då gäller inte de lagar och bestämmelser som vi har satt upp. Därför tycker jag att vi klart och tydligt ska säga att om man ska exportera livsmedel till andra EU-länder så ska man följa de gemensamma bestämmelserna. Men, om man ska producera småskaligt för att sälja på marknaden, på torget eller om man vill baka bullar och sälja på ålderdomshemmet, så då gäller inte samma bestämmelser som annars. Jag tycker att vi ska vara klara och tydliga med det, vilket är motionens utgångspunkt. Vi vill visa entreprenörer att vi verkligen står bakom det som vi säger; vi ska avbyråkratisera och vi ska förenkla. Det här är ett typiskt exempel.

    Tar man den här motionen och jobbar vidare på den så kommer det kanske att skapa någon ny idé hos någon, någonstans på Åland, som har ett litet kök och vill börja producera. Istället för att det första man gör är att gå in på ÅMHM:s hemsida och se hur krångligt det är om man ska börja producera.

    Ltl Olof Erland, replik

    Herr talman! Vi har väl kanske olika attityder. Skulle jag vara medveten om att det är ett fel, en krånglighet, som gör det svårt med att sälja på en marknad så skulle jag vända mig till dem som har hand om det, ÅMHM. Det är klart att man av olika orsaker kan motionera i lagtinget. Jag tycker att man konkret ska säga vad man vill åstadkomma. Allmänna motionerna ger ju underlag för diskussion. Det finns också den praktiska sidan att detta borde göra i lagstiftningen för att underlätta det hela.

    Inte spelar det någon större roll, jag tycker att den här motionen är lika intressant som andra motioner. Vad är det som egentligen är problemet här? Det har hänt så mycket på det här området, man har gjort det så mycket bättre, vilket jag tycker att motionstexten säger. Sedan kommer bedömningen om vad man gör med detta?

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Anders Englund

    Herr talman! Jag tycker verkligen det är bra att motionären tog tag i de här frågorna. Jag har uppfattat att motionären, Fredrik Karlström, har satt sig in i de här sakerna väldigt bra. Det hörs när man lyssnar på den här debatten.

    En ny livsmedelslag kommer troligen att godkännas redan i år i Finland. Där tas en hel del restriktioner bort i från nuvarande lag då det gäller kraven på småskalig verksamhet. Det är bra om vi då har börjat jobba med de här frågorna. Det vill vi trycka på. Det var därför som näringsutskottet godkände en sådan här motion.

    Detta säger också veterinärinspektören på jord- och skogsbruksministeriet. En del detaljer kommer att regleras i en förordning medan en hel del tolkningsutrymme överlämnas till övervakningsmyndigheterna som på ort och ställe kan avgöra vad som är ändamålsenligt.

    Går man då in för att ha en flexibel lagstiftning i riket så då måste väl också vi följa efter här på Åland för att vara konkurrenskraftiga. Här har vi vår egen myndighet ÅMHM som vi bör föra diskussioner med om hur de ska agera. Man behöver ju ha ett visst tolknings- och övervakningsutrymme. Där säger också veterinärinspektören att riskbedömningen härefter inte strikt ska göras utgående från detaljerade bestämmelser i lagen utan från de verkliga förhållandena där tillverkningen sker. Kraven som ställs på anläggningar ska ställas utgående från verksamhetens art i förhållande till riskerna. Det är något som, enligt veterinärinspektören, kan tolkas som att kraven borde bli mindre i små enheter eftersom riskerna är mindre där. Precis som motionären framförde här. Så diskuterar man idag i riket. Det är väl här som vi måste sätta tummen på det här pappret, nu måste också vi ta tag i de här åtgärderna för att vara konkurrenskraftiga.

    Vad gäller vårt västra grannland så när man skulle gå in för att bygga ett småskaligt slakteri där så var det precis samma sak. Det var svårt att diskutera sig till förenklingar och att ha ett enklare förfarande.

    En producent tog kontrollanterna med sig och åkte till Österrike på studiebesök. De fick myndigheterna övertygade om att det gick att sköta på ett mer flexibelt och bättre sätt. De fick det löst.

    Vi kanske också skulle behöva åka på studiebesök. Kanske näringsutskottet skulle göra ett besök i Österrike, eller kanske vi skulle behöva ta med oss någon i från förvaltningen eller från ÅMHM och titta hur de förfar i Österrike? Österrike har en god livsmedelsstandard på det här området.

    Egentligen var motionären före sin tid. Jag tycker att den här motionen faller precis in i rätt tid. Nu tar vi den här motionen år 2010 när man redan håller på att förenkla både i Sverige och i Finland. Vi är redan lite sent ute. Vi behöver snabba upp detta i lagtinget. Tack.

    Talmannen

    Begäres ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad.

    Detaljbehandlingen vidtar. Först föreläggs betänkandets kläm och därefter motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

    Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

    Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Föredras

    6      Jäv i fråga om golfbana

    Landskapsregeringens svar (EF 14/2009-2010-s)

    Ltl Barbro Sundbacks enkla fråga (EF 14/2009-2010)

    Enkel fråga ska läsas upp av frågeställaren och därefter ger lantrådet eller därtill utsedd minister svar på frågan. Frågeställaren får efter det hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Annan diskussion är inte tillåten.

    För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan de övriga yttranden inte får överstiga tre minuter.

    Ltl Barbro Sundback

    Tack, herr talman! Näringsminister Torbjörn Eliasson har i två separata beslut gällande Ålands golfklubb ansett att han inte är jävig trots att två beredande tjänstemän ansett att jäv föreligger.

    Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till lantrådet följande enkla fråga: Föreligger jäv eller föreligger inte jäv i de ovannämnda av näringsministern fattade besluten rörande Åland golfbana?

    Lantrådet Viveka Eriksson

    Talman! Frågeställaren begär att lantrådet ska överpröva ett beslut som är fattat i landskapsregeringens namn. Så fungerar inte systemet.

    Landskapsregeringen har fattat ett beslut. Vid det beslutstillfället var bedömningen att jäv inte förelåg. Om man är missnöjd med ett fattat beslut så finns det ett system för hur man prövar de besluten. Lantrådet kan inte bli en överdomare i det.

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! Jag är inte nöjd med svaret. Jag har inte vänt mig till lantrådet i egenskap av någon domare eller domstol. Jag har frågat efter lantrådets åsikt i frågan eftersom beredande tjänstemän, vilka i den här typen av ärenden anses ha sakkunskap, har bedömt att jäv föreligger. Att sedan den beslutande politikern själv inte tycker att han jävig, det tycker jag faktiskt är ett svagt argument, eftersom vi alla vet att det kan finnas en intressekonflikt här av betydande art.

    Min fråga till lantrådet är om hon anser att det har förelegat jäv eller inte? Nu är rättsläget oklart och tilltron till förvaltningen och landskapsregeringen i den här frågan är skadad, eftersom ingen vet vad som egentligen är rätt. Den politiska ansvariga ministern tycker själv att han inte är jävig.

    Lantrådet Viveka Eriksson

    Talman! I vårt system fattas ett antal beslut i landskapsregeringen, på enskild föredragning eller i plenum. När ett beslut är fattat så är det inte längre upp till en politisk bedömning. Även om jag har en åsikt i frågan så kan inte jag efteråt komma och säga att det föreligger jäv i de två fall som ltl Sundback hänvisade till sin fråga. Frågan lyder ju; föreligger jäv eller föreligger det inte jäv i det ovannämnda av näringsministern fattade besluten rörande Ålands golfbana? Vill man pröva huruvida beslutet var korrekt då måste man lita till vårt system där det också finns en prövningsinstans. Man prövar besluten som är fattade i landskapsregeringens namn. Jag har respekt för att vi har det system som vi har. Min åsikt i frågan i det här skedet är inte en del i det systemet.

    Ltl Barbro Sundback

    Herr talman! Jag tycker att lantrådet inte tar sitt politiska ansvar i den här frågan. Det är ju inte bara jag utan det finns också andra i salen, bl.a. min kollega ltl Roger Jansson som anser att näringsministern var jävig. Det betyder alltså att många av oss anser att rättsläget är helt oklart i den här frågan. Om det nu skulle gå så att golfklubben anhåller om att få ett avtal godkänt av landskapsregeringen och föredragande säger att näringsministern är jävig och han säga nej, han är inte jävig, ska vi då också godta den bedömningen? Att golfbanan får rätt att hyra Stornäset i konflikt med tjänstemännens åsikter på näringsavdelningen. Det är för lättvindigt att bara tala om system och processer. Man måste nog här ta ett politiskt ansvar om man är lantråd.

    Att pröva det i domstol kan ju bara golfklubben göra, det kan inte jag eller någon annan göra. Men att lämna det så här är att skada tilltron till förvaltningen.

    Lantrådet Viveka Eriksson

    Talman! Jag noterar att ltl Sundback säger att rättsläget är helt oklart. Ltl Sundback menar att jag politiskt ska komma och klargöra rättsläget. Det är ju helt orimligt. Jag kan inte som politiker klargöra rättsläget. Vi har ett system för hur man gör överprövning och prövar olika beslut som fattas. Det förvånar mig verkligt mycket att ltl Sundback med alla sina år i det politiska systemet inte känner till hur vårt system fungerar. Vi har olika roller i systemet. Det finns en beslutandemakt, det finns en verkställande makt och det finns också en dömande prövande makt. Det är ett system som jag respekterar.

    Talmannen

    Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

    Föredras

    7      Infertilitetsbehandling inom ÅHS

    Landskapsregeringens svar (EF 16/2009-2010-s)

    Vtm Gun-Mari Lindholms enkla fråga (EF 16/2009-2010)

    Samma förfarande iakttas som vid föregående ärende.

    Vtm Gun-Mari Lindholm

    Talman! Frågan lyder: På vilken politisk nivå anser landskapsregeringen att beslut skall tas angående HBT-personers möjlighet till samhällsfinansierad insemination?

    Minister Katrin Sjögren

    Herr talman! Enligt självstyrelselagen hör konstbefruktning till rikets lagstiftningsbehörighet. Enligt lag om assisterad befruktning kan ett par eller en kvinna som inte lever i äktenskap eller äktenskapsliknande förhållanden få assisterad befruktning.  

    I lagens förarbeten konstateras att lagen i allmänhet blir tillämplig på behandling som ges par bestående av en man och en kvinna, vilka lider av ofrivillig barnlöshet. Barnlösheten är ofrivillig om det hos mannen eller kvinnan eller bägge finns en medicinsk orsak som förhindrar att ett barn föds.

    Avsikten är inte att erbjuda fruktsamma kvinnor som lever i ett parförhållande med en man ett alternativt sätt att bli gravida.

    Lagen tillåter assisterad befruktning för HBT-personer utan påvisade medicinska hinder för fruktsamhet. Den ger däremot inte några anvisningar om servicens omfattning vad målgrupper beträffar. Sjukvårdsdistrikten besluter själv, i regel på rent medicinska grunder, vilka individer som ska beviljas assisterad befruktning. Det har visat sig att små sjukvårdsdistrikt i riket har varit mera generösa när det gäller att ge assisterad befruktning till HBT-personer.

    I ett åländskt perspektiv betyder det att ÅHS styrelse är den politiska instans som ska besluta angående HBT-personers möjlighet till samhällsfinansierad insemination.

    Jag välkomnar den trenden som trots allt har varit i riket när det gäller HBT-frågor. Man har redogjort för registrerade partnerskap och man har beviljat adoption och föräldrapenning.

    Slutsatsen och min personliga åsikt blir att det är ÅHS styrelse som kan besluta, inom ramen för ÅHS:s resurser, om man tillåter assistera befruktning för HBT-personer. Som liberal välkomnar jag också att man ser den här frågan ur HBT-personers perspektiv. Tack.

    Vtm Gun-Mari Lindholm

    Talman! Frågan aktualiserades i samband med att ÅHS styrelse antog ÅHS verksamhetsplan i budgeten för 2011. På sidan 17 under BB- och gynekologienheten finns en mening som lyder; ”möjligheterna till insemination på Åland kommer att utredas.” Det blev oklart vem som innefattas i detta. Det uppstod en osäkerhet kring vem och på vilken politisk nivå beslut ska tas.

    Med anledning av den enkla fråga jag ställde tackar jag för ett tydligt och välformulerat svar. Saken är klar. Det är ÅHS styrelse som beslutar och jag kommer att driva frågan vidare tillsammans med andra, hoppas jag.

    Minister Katrin Sjögren

    Herr talman! Min spontana åsikt var redan då att det var ÅHS styrelse som ska fatta det här beslutet. Jag är glad för att vi får det här helt klargjort, så att det är klart och tydligt att det är ÅHS styrelse som ska ta det här beslutet.

    Vtm Gun-Mari Lindholm

    Talman! Jag och flera med mig ville då, i samband med att styrelsen skulle formulera verksamhetsplanen för 2011, formulera det på ett sådant sätt att det också skulle innefatta HBT-personers möjligheter till insemination. För det fanns en osäkerhet både från politiker och från tjänstemän huruvida vi hade möjlighet att göra det. Därför ställdes den här frågan i lagtinget. Nu har vi saken utredd. Jag är glad för att vi har den här möjligheten i ÅHS.

    Ur ett demokratiperspektiv utgående ifrån grundlagens föreskrifter där ingen får diskrimineras på grund av ras, kön, religion eller sexuell läggning blir det ganska lätt att fatta ett kommande beslut i ÅHS styrelse, där även HBT-personer, ska inbegripas till möjligheten till insemination.

    Minister Katrin Sjögren

    BB- och gynavdelningen har ett eget budgetmoment där infertilitetsbehandling och assisterad befruktning ingår. Det är fullt naturligt att ÅHS styrelse gör prioriteringar inom ramen för ÅHS. Jag välkomnar också en liberalisering. Vi behöver barn i det åländska samhället.

    Talmannen

    Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

    För kännedom

    8      Budget för landskapet Åland 2011

    Landskapsregeringens framställning (FR 1/2010-2011)

    Talmanskonferensen föreslår att ärendet upptas till behandling vid plenum 15.11.2010.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls onsdag 10.11.2010 kl. 13.00. Plenum är avslutat. Plenum avslutades kl. 15.46).