Föredras

Diskussionen inleddes vid plenum den 25 mars 2019. Avsikten är att debatten ska slutföras idag och ledamöterna har uppmanats ha beredskap för förlängt plenum. Kvar på talarlistan står 12 talare.

Fortsatt diskussion.

Ltl Tage Silander

Fru talman! Näringslivets insatser och framgångar är nödvändiga för vårt samhälle. Vi behöver arbetsplatser av varierande slag, dignitet och komplexitet. Vi behöver också ett jämnt flöde av samfundsskatteintäkter för att delfinansiera samhällsfunktionerna. Ett fungerande och utvecklingsbart näringsliv är av största betydelse för att resten av samhällsfunktionerna ska fungera och det är därför värdefullt att vi då och då pratar näringspolitik. Dels för att ventilera olika lösningar och uppslag, men framför allt för att göra det som måste göras för att näringslivet ska ha goda förutsättningar för att kunna fungera bra, vara konkurrenskraftigt och uthålligt lönsamt.

Vad är då näringspolitik? Näringspolitik kan man, fru talman, säga att är allt - eller åtminstone nästan allt - som samhället företar sig. Det handlar om samhällets uppbyggnad som helhet som utgör den egentliga basen för all företagsamhet. Det handlar om allt från utbildning till barndagvård. Det handlar om vägar och transporter. Det handlar om rimliga samhällskrav och tillräckligt måttliga avgifter. Allt detta är viktigt för att företagen ska finna det intressant att verka i vårt samhälle. Vår näringspolitiska målsättning måste därför vara att fortsättningsvis ge så bra förutsättningar som möjligt. Företagen ska sköta företagsamheten och vi som är politiker ska ”kratta manegen”- som man brukar säga - så gott det går.

I en värld där det för nästan alla investeringar numera krävs samhällets medverkan, rent ekonomiskt, är det viktigt att vi stöder med kompetenta råd och med ekonomisk uppbackning där det är uppenbart att det är till nytta för både stödgivare och stödtagare.

Jag har dock själv i alla tider haft som huvudlinje att bidrag ska komma ifråga bara undantagsvis och att kapitaltillskott i stället ska hanteras genom lån eller tillskott t.ex. i form av aktiekapital. Här kunde företag - som till exempel Ålands Utvecklings Ab - ha en mycket viktig roll för utvecklandet av småföretagandet i landskapet. Men för att det ska lyckas bör bolaget också förses med de ekonomiska resurser som krävs. Jag är övertygad om att rätt skött så kommer det att betala sig.

Förr i tiden ställde banker och försäkringsbolag upp med kapital när nya bolag skulle bildas, inte alltid för att man nödvändigtvis trodde på alla idéer till hundra procent. Man kanske till och med hade vissa dubier när det gällde företagarens kapacitet att ro projekten i hamn. Men man satsade ändå för den goda sakens skull och för att det ena kunde leda till det andra och att vi i slutändan skulle ha fler företag på Åland och fler möjligheter än vad vi annars skulle ha. Numera har såväl banker som försäkringsbolag till stor del helt andra affärsmodeller och dylika satsningar görs inte så ofta, åtminstone inte utanför den egna branschen eller intressesfären.

Några ord om näringsrättsinstrumentet. Enligt min mening är nuvarande regel med krav på två tredjedels majoritet i de åländska bolagens styrelser både oviktig och onödig. Om vi lockar hit ett Stockholmsbolag med en tänkt styrelse bestående av fem personer - fem experter inom sina respektive sakområden - så kan vi inte välkomna bolaget med att säga att företaget måste utöka styrelsen till femton personer, så att lagens bokstav uppfylls, genom att utse tio svensktalande ålänningar som ska komplettera de fem svensktalande stockholmarna.

Nå, det här sker ju aldrig förstås i praktiken. Det naturliga är att bolagens ägare helt enkelt tycker att regeln är konstig och att det antagligen därmed finns fler onödiga trösklar och i stället väljer att etablera bolaget t.ex. i Norrtälje. Vi bör fundera noga på möjligheterna och riskerna med att göra ändringar i näringsrättsinstrumentet. Det kan vara så att en lämplig lösning kunde vara att det alltid ska sitta minst en ålänning med i alla bolag som har verksamhet på Åland. Det här kan vara någonting att fundera på.

Vi måste också hålla kostnaderna för samhällsservicen i schack. Intressant input i det ämnet har representanter för Ålands Näringsliv levererat i olika diskussioner. Inte bara det att vi måste avskaffa så många gränser och hinder som möjligt, där det kan handla om färre kommuner och färre offentliga organ av olika slag. Det handlar också om att vi måste ha så enkel offentlig administration och därtill så ekonomiskt måttligt belastande tullrutiner och skattehinder som det bara är möjligt. Det har nämnts förr och det är lika viktigt idag som tidigare.

Men det har också från Ålands Näringsliv i all välmening levererats en intressant aspekt på kostnadskontrollen och kostnadsutvecklingen inom den offentliga sektorn. Man kan nämligen få för sig att man först organiserar verksamheterna efter de behov man vill hantera och därefter gör sitt bästa för att ta betalt så att man kan täcka kostnaderna, eller åtminstone en viss del av dem. Men om de administrativa rutinerna inte är tillräckligt effektiva - jag säger om - eller att man väljer att utöka regelverk och andra byråkratiska åtgärder, innebär det vanligtvis utökad kostnadsbelastning som får till följd att ytterligare utdebiteringar behöver göras. Detta utan att företaget upplever att leveransen är värd kostnaderna.

Det finns många ytterligare frågor – jag sneglar på klockan – såsom entreprenörskolning, näringspolitik som regionalpolitiskt instrument och det språkliga stöd som behövs för att våra företag ska kunna tillgodogöra sig information från finska Finland. Vikten av att vi har tillräckligt många i arbete. Vikten av att vi har många olika sorters jobb att tillgå. Vikten av att vi kan förse företagen med kvalificerad arbetskraft samt miljöaspekterna i näringslivets utveckling, för att nämna några.

Det här ärendet, fru talman, är ett ärende där det antagligen finns rätt så få riktigt stora skiljelinjer mellan regeringspartierna och oppositionen. Det är alldeles förträffligt att det på det här sättet getts möjlighet att uttrycka åsikter utan att behöva styras av ett färdigtuggat näringslivsdokument. Tack fru talman!

Talmannen

Sex repliker är begärda. Första replikväxlingen inleds av ltl Ingrid Zetterman.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Ledamot Silander inleder med att belysa vikten av ett jämnt inflöde av samfundsskatter. Vi vet idag att situationen ser lite annorlunda ut och där samfundsskatterna till stor del betalas av några få företag. Det betyder att deras resultat påverkar samfundsskatterna i hög utsträckning. Hur menar ledamot Silander att man skulle kunna skapa ett jämnt flöde av samfundsskatterna?

Ltl Tage Silander, replik

Ambitionen är förstås att samfundsskatterna ska kunna vara pålitliga när man planerar den offentliga verksamheten, dvs. att det kommer in ungefär lika mycket samfundsskatter varje år över tid och kanske i ökande takt. Vår uppgift är inte att fundera så hemskt mycket om skatteprocenten är rätt. Vår uppgift är att se till att man kan skapa de vinster och den lönsamhet som krävs för att överhuvudtaget kunna betala skatt.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Såsom vi har resonerat inom Liberalerna på många håll och kanter - både här och ute i den kommunala sfären - så är det så att man kanske inte alltid, när det kommer in större samfundsskatter, kan planera in alla dessa pengar i den vardagliga kostymen. Man måste också vara förberedd på att samfundsskatterna en dag är betydligt lägre, antingen av positiva eller negativa skäl. Med de positiva menar jag att de stora företagen har en stor köpkraft och en stor framtidstro så att de vågar investera. Med de negativa menar jag att vi har en lågkonjunktur som möter oss. Jag skulle gärna höra ett resonemang kring den saken från ledamot Silander.

Slutligen vill jag tacka för stödet gällande behovet av en organisering av näringsrätten.

Ltl Tage Silander, replik

Det var synd att det var avslutande replik av den anledningen att jag inte är säker på att jag förstod den första frågan. Så jag avstår och i stället tar åt mig av tacket.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Den största näringslivssatsningen någonsin på Åland pågår utan att man behöver sätta in en enda cent från samhället.

Jag frågade landskapsregeringen för ett tag sedan om man är beredd att ändra byggnadslagen för att möjliggöra det. Vi vet att en klar majoritet av stadsfullmäktige vill bygga i city, men lagen bromsar upp och hindrar det. Landskapsregeringen var ljumma till den frågeställningen och sade att det skulle man knappast göra. Nu har jag hört att moderaterna kan tänka sig att ändra denna lag. Hur är det? Kommer moderaterna att med kraft försöka få till en lagstiftning under den här perioden? För det är inte en speciellt stor lagstiftning som behöver göras. Det är en politisk vilja.

Ltl Tage Silander, replik

Tack fru talman! Den frågan kan jag inte svara på rakt av, hur moderaterna som grupp kommer att agera. Det vi vill är att den här satsningen ska komma till stånd i staden. Vi utgår ifrån, som läget är nu, att vi kan hantera alla besvärliga frågor inom lagens råmärken. Kan vi inte det så har vi ett bekymmer.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Hittills har det tyvärr inte gått. Lagen har satt hinder för att röra vissa byggnader som nu är K-märkta. Nu finns det också byggnader som har en lägre status men som det ändå är problematiskt att röra. Det sägs åtminstone så. Det återstår att se. Det borde ju vara så att lagstiftningen borde ge – i det här fallet - Mariehamns stad möjlighet att göra det om stadsfullmäktige så vill. Vill stadsfullmäktige bevara byggnader så ska stadsfullmäktige få göra det. Men vill man riva så ska man också få göra det. Ansvaret och möjligheterna borde finnas hos fullmäktige och inte hos lagtinget som i det här fallet tycker jag.

Ltl Tage Silander, replik

Tack fru talman! Till ltl Runar Karlsson så kan jag bara säga att det finns en aspekt till som jag tycker att är starkast av allt. Det är äganderätten och möjligheten att rå om sitt hus eller få möjlighet att ersätta det med ett annat hus om så är önskvärt. Man ska sedan förstås ha förståelse för att lagen har ett syfte. Särskilt skyddsvärda objekt måste man kunna tänka sig att spara. Men man behöver väga in många andra faktorer när man tar ett sådant beslut.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Silander! Jag är beredd att hålla med varenda ett ord som ledamoten tar upp i sitt anförande.

Men jag har en fråga gällande Ålands Utvecklings Ab som ledamot Silander tar upp och som han tycker är en bra idé om det sköts på rätt sätt. Kan Silander utveckla det resonemanget?

Ltl Tage Silander, replik

Min uppfattning är att ett sådant bolag - det kan vara det bolaget eller något annat bolag förvisso - ska ha någon sorts ekonomisk möjlighet att bistå företag som vill och kan utvecklas. Då behöver man ha kompetent personal som kan ge de råd som behövs. Man behöver ha så mycket kapital så att man kan sätta in det i dessa bolag, vilket jag tycker att är mycket bättre än att ge bidrag. Man sätter in kapital i de här bolagen men man kanske inte ska tro alla gånger att det kommer att bära ända fram. Men lyckas vi få till stånd ett bra bolag av tio – jag säger nu det - så är det värt alla insatser.

Ltl John Holmberg, replik

Tycker ledamot Silander att vi då har strukturerat upp hela den biten på Åland på ett bra sätt? Har vi en homogen struktur? Vi har Ålands Näringsliv och Ålands Utvecklings Ab och vi har andra liknande organisationer. Får vi ut mesta möjliga nytta på Åland idag?

Jag tänker också att om vi ska lägga in skattepengar i ett riskkapitalbolag, ska man då förvänta sig att den skattepengen ska finnas kvar även efter fem, tio eller femton år så att man ska kunna göra en exit som gör det möjligt att reinvestera skattemedlen? Personligen kan jag annars tycka att vi har ett bra bankväsende och en marknad där man borde kunna hitta investerare också på egen hand, om idén är tillräckligt stark och bra.

Ltl Tage Silander, replik

Tack så mycket! Där tror jag att problemet finns. Det är väldigt svårt många gånger att visa att det är en så bärande idé att pengarna garanterat kommer tillbaka. Därför backar finansiärer som banker och dylikt från sådana möjligheter om man inte får fullödiga garantier. Och det kanske man inte alltid har.

När det gäller själva idén som sådan så handlar det om det som jag började med att säga, att näringslivet är så pass viktigt som delfinansiär för vårt gemensamma samhälle att det är värt att också satsa tillbaka och försöka få det att utvecklas. Därvidlag är inte de här pengarna bortslösade, bara man lyckas.

När det gäller exit så är det absolut rätt väg det ledamot Holmberg antyder. Man ska försöka gå in, satsa och gå ur. Men man behöver inte då bestämma att man ska få en så stor avkastning på det insatta kapitalet att det i praktiken omöjliggörs.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag håller helt med det som ltl Tage Silander sade, vad gäller en samsyn kring utvecklingen av näringspolitiken på Åland, och att vi alla måste försöka dra vårt strå till stacken. Till den delen har vi en stark samsyn.

När det sedan gäller näringsrätten och styrelsesammansättningen så är åtminstone inte min känsla att det har varit något hinder med kravet på två tredjedelar ålänningar. Tittar man runt - till exempel i Mariehamn eller Maxingeområdet - så finns det många stora kedjor som också finns i både Finland, Sverige och i övriga Norden och som finns på plats där. Så det har således uppenbarligen inte varit ett hinder för etablering på Åland. Eller är det så att ltl Tage Silander har annan information som han vill delge oss här?

Ltl Tage Silander, replik

Nej, jag har ingen annan information än vad vi alla har förstås i det avseendet. Det kommer satsningar till stånd och det görs förstås med god hjälp av åländska intressen. Men det är ett mickel och mackel för att klara av alla gränser.

Om vi tänker oss att vi ska försöka locka hit t.ex. Stockholmsbolag med att det är bra att leva, bo och verka på Åland, så behöver det inte vara så många hinder för att man ska vända sig någon annanstans i stället. Det värsta av allt är inte vad vi själva tycker och tänker om hur låga hindren är och så vidare. Det värsta är hur det uppfattas. Uppfattas det att det är knöligt att komma till Åland och verka så funderar man inte mera på det.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Det står väl allt mera klart att ett självstyrt område i en globaliserad värld är en utmaning för alla. Det är mycket mickel och mackel för att vi ska kunna behålla de särrättigheter som vi egentligen har. Min uppfattning är att man nog ska vara väldigt försiktig med att luckra upp näringsrätten och styrelsesammansättningen. Det är ändå någonting som är inskrivet och som är accepterat också av EU. När vi en gång tar bort någonting så ska vi inte vänta oss någon annan särbehandling. Finns det inte direkta problem, där man kan hänvisa att företag inte har etablerat sig på Åland på grund av detta, så då måste vi jobba med den biten i så fall. Vi måste bli tydligare gentemot Sverige vad vi står för, vilka möjligheter som finns här och så vidare. Det är den vägen som jag tror att leder till framgång.

Ltl Tage Silander, replik

Det blir någon form av motsatt bevisföring som efterlyses här. Vi vet nämligen inte hur många företag som har vänt sina blickar mot Åland av olika orsaker och som också har gett upp innan vi har fått chansen att berätta hur bra det är att vara här.

Sedan förstår jag invändningarna mot näringsrättsinstrumentet som sådant ur ett självstyrelsepolitiskt synvinkelsätt. Därför sade jag också att det här är någonting som vi absolut behöver överväga, fördelarna och nackdelarna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Jag hakar på där debatten är just nu. Jag vill också fråga om det som gäller näringsrätten och kravet på att en majoritet styrelsemedlemmar har hembygdsrätt, att man ska vända och vrida på de här sakerna och överväga det noga. Det gjorde vi nämligen 2009 i en parlamentarisk kommitté där man slog fast att vi ska bibehålla det här kravet. Moderaterna var med och stödde den linjen då. Man hade en parlamentarisk kommitté för att vi ville ha en bred enighet om hur vi ska hantera självstyrelsens fundamentala frågor.

Trots att man sade att man inte ska rucka på det här kravet så sade man att vi borde lagstadga om de här rättigheterna och inte som idag bara ha dem skrivna i principbeslut och fattade av landskapsregeringen.

Jag skulle vilja fråga om moderaterna nu har bytt linje i den här viktiga frågan eller hur ska man tolka ledamot Silanders anförande?

Ltl Tage Silander, replik

När det gäller besked, beslut eller diskussioner och sådant som har varit så ska man respektera det, speciellt när det är parlamentariskt breda tillsättningar av kommittéer och utredningar. Absolut! Men tiden går. Det kanske kommer in ny information. Det kanske plötsligt inses att vi tappar en massa chanser. Då får vi värdera de chanserna. Är det värt det? Fine! Då kan vi ligga kvar vid det eller också kan vi initiera en förändring.

Jag säger inte vad Moderaterna har för bestämd uppfattning i alla de här frågorna, och inte om jordförvärv heller. Jag säger bara att det är viktigt att vi inte för alltid cementerar någonting som vi har sagt, utgående från att världen och omvärlden också förändras hela tiden.

Ltl Axel Jonsson, replik

Ja, men det blir ju lite problematiskt om vi en gång samlas i parlamentariska kommittéer, granskar de här frågorna och fattar viktiga beslut som dessutom stöds av en stor majoritet. Nuvarande regering, som ledamot Silander stöder, har skrivit in i sitt regeringsprogram att man ska ta de här frågorna vidare.  Ändå har man inte gjort det. Den gamla kunskapen och den samsyn som vi har nått redan för tio år sedan så har man inte förverkligat. Det här tycker jag att är ett problem, om vi återigen ska sätta oss ner och utvärdera och fundera och kanske komma till en samsyn. Då måste vi också se till att det blir resultat av de ansträngningar som vi gemensamt syftar till att göra. Det är det som jag tycker att är ett växande problem i det här sammanhanget.

Vi har fortfarande gamla, oklara bestämmelser i praxis och i principdokument som är svåra för utomstående att få insyn i. Redan där kunde vi nå en stor vinst om vi bara tog tillvara den gamla klokskap som har fattats i vår (… taltiden slut).

Ltl Tage Silander, replik

Tack fru talman! Där är det bara att hålla med! Fattar vi beslut så ska de ju få en följd. Det ska ju hända någonting. Jag har inga ytterligare kommentarer på det.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Fru talman! Under förmiddagen så har åtminstone jag - men också ledamot Silander – fått exempel på företagsetableringar som inte har blivit av och där man hänvisar till just den näringsrätt som vi har idag. Vi har fått sådana exempel.

Samtidigt har näringsrätten - åtminstone för mig -  varit, och är, ett viktigt språkskydd. Det är språkskyddsdelen som är viktig för mig. Då är jag inte beredd att acceptera att man går in för att slopa den eller gå in för detta med ”minst en ålänning”, men däremot om man kan komplettera det med det som varit syftet, dvs. språkskyddet. Om vi kan få det till att en majoritet faktiskt har svenska som modersmål och om det går att göra det rent juridiskt och analysera vad det betyder för ”stand-still-principen”,  så är jag beredd att åtminstone diskutera frågan och titta vidare på den.

Ltl Tage Silander, replik

Tack för det! Det är bra att veta hur ledamot Carlsson agerar i den frågan i fortsättningen. Näringsrättsinstrumentet är ju, som det har sagts, i första hand - eller kanske totalt - ett språkskyddsinstrument.

Just i den belysningen kan det ju kännas konstigt om det kommer ett Stockholmsföretag, med fem aktieägare eller fem styrelseledamöter, som vill etablera sig här och vi säger ”nej”. Så någonting är snett.

Ltl Petri Carlsson, replik

Fru talman! Jag kan förstå det. Det är ju det att näringsrätten - som jag ser det - är tvådelad. Du har både den delen som handlar om att det ska bevaras hos oss ålänningar. Sedan har du den andra delen som gäller språkskyddet. För mig är åtminstone språkskyddet det viktiga. Den andra delen - att det måste bevaras hos oss -  blir ju liksom ”låt alla blommor blomma” eller ”låt konkurrensen flöda” och så vidare. Det borde vi kunna klara av. Språkskyddet måste vi ändå se till att vi har kvar.

Då finns det en möjlig väg att fundera på det syfte som lagen finns till för, dvs. det svenska språket. Kan vi garantera det på något sätt, till exempel genom att fundera på om det är möjligt att en majoritet i styrelserna har svenska som modersmål? Om det fungerar juridiskt så kan jag också tänka mig att komplettera det på det sättet, med minst en ålänning i styrelsen.

Ltl Tage Silander, replik

Ja, fru talman! Jag har inget färdigt facit på hur det här ska se ut eller om det alls ska förändras. Jag vill bara peka på möjligheterna att göra det lättare för oss att få andra bolag, t.ex. från Stockholmsregionen, att överhuvudtaget kunna tänka sig att etablera sig på Åland.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Följande anförande hålls av ltl Mikael Staffas.

Ltl Mikael Staffas

Tack fru talman! Jag instämmer i alla lovord om ett viktigt näringsliv och dess betydelse för all framgång på Åland.

Jag vill först börja med något som är dagsaktuellt. EU beslöt igår om en tidsomställning och som vi måste göra allt vad vi kan för att förhindra att det slår igenom negativt på Åland. Vi riskerar att hamna i en situation där Åland och Sverige får en tidsgräns på två timmar.  Det bygger på en stor undersökning i Finland i fjol och som visade på att de vill ha vintertid medan den övriga delen av Europa önskar sommartid. Vi riskerar alltså att få en två timmars gräns och det är jättebesvärligt. 

Jag kommer själv att lämna in ett medlemsförslag till Nordiska rådet som stöd till Nordiska ministerrådet för en harmonisering av tiden inom de berörda EU-länderna i Norden. Detta är mycket illa för vårt näringsliv, i alla fall de som vänder sig åt alla andra väderstreck än österut.

Vår tidigare kollega, Danne Sundman, drev frågan om en justering av vår tid. Nu är tiden kommen att förhindra ännu större bekymmer för företag, men också enskilda individer.

Om vi går tillbaka till Åland. Vissa områden har idag lättare att skapa ökat antal arbetsplatser för att bidra till ett Åland som växer. Jag tänker fokusera på områden som har stora möjligheter bara de får förutsättningar, områden som är berikade av småföretagare, tusen konstnärer m.m. De områden som jag beskriver är landsbygd och områden i skärgården samt de som har tillgång till det som beskrivs som ”den blå ekonomin”. Vikten av en planerad infrastruktur har lyfts fram tidigare.

Nej, ursäkta! Jag har sparat på papper. Jag har ju en sida 2! Vi tar ett steg tillbaka. Det kändes som att jag hade missat. (Skratt i salen). Det bjöd jag på!

En europeisk sommartid skapar mera ljusa timmar på kvällen som möjliggör flera ljusa produktiva timmar inom bl.a. besöksnäring, välstånd, omsorg och samhällsbygge. Allt bygger på ett välutvecklat näringsklimat. Ett klimat som ska skapa livskraftiga miljöer runtom på hela Åland.

Jag tar mig friheten att jämföra vårt näringsliv med löken. Den innersta delen som motsvarar våra småföretagare bär upp vårt samhälle. Utan småföretagare eller den innersta delen så tappar löken, och vårt samhälle, sin stabilitet. Vi måste vårda våra småföretag.

Nu kommer jag vidare i texten!

Vissa områden har idag lättare att skapa ett ökat antal arbetsplatser för att bidra till ett Åland som växer. Jag tänker fokusera mig på områden som har stora möjligheter bara de får förutsättningar i dessa områden som är berikade med småföretagare, tusenkonstnärer m.m. De områden som jag beskriver är landsbygd och områden i skärgården samt dem som har tillgång till det som beskrivs som ”den blå ekonomin”.

Vikten av en planerad infrastruktur har lyfts fram tidigare. Jag vill lyfta hur viktigt det är med ett välutbyggt trafiknät. Jag vill se en ringväg som knyter samman Lumparland och norra Åland. En satsning som leder till större områden, dels för besöksnäringen men också för alla småföretagare som utgör den innersta delen av vårt stora näringsliv.

Naturligtvis vill jag också se en fortsatt satsning på kortrutten i skärgården som förkortar restiden och möjliggör en ökad trafiktäthet mellan öarna. Även detta ger bättre möjligheter för besöksnäringen samt för övriga småföretagare inom skärgården.

Utöver en fortsatt satsning på kortrutten vill jag se fortsatta steg mot en förnyelse av det biljett- och bokningssystem som vi har. Vi måste komma bort från klisterlappsstadiet och fortsätta stegen med arbetet inom digitala lösningar. Lösningar som kommer att ge oss mera information och kunskap om behovet av resandet och fortsatta faktabaserade beslut. Dessa lösningar ska också omfatta det kollektiva bussresandet på Åland.

Vi måste se till den åländska helheten. Våra skärgårdsfärjor har outnyttjad kapacitet i sittsalongerna idag, även när bildäcket är tomt. För att fylla dessa salonger under sommarturerna  - när turisterna undrar vad man ska göra på Åland - behöver bussarna erbjuda hotellgäster och övriga en direktresa ner till dessa färjor som möjliggör en dags vistelse på vald skärgårdsö. Naturligtvis måste det också finnas bussar för återresan till stan.

Vi behöver få klarlagt hur vi ska förvalta våra havsområden. Det finns plats för bland annat utbyggd vindkraft och fiskodling. Fiskodlingen har stora svårigheter. Ett sätt att öka fiskodlingen med mer än 25 procent, utan att utsläppen ökar, måste ju vara intressant. Kan det vara att man låter odla fisken i första stadiet på land, upp till ungefär ett kilogram? Kanske kan det omtalade Fifax få en riktig funktion i det åländska samhället. Detta bygger på att nya odlingsplatser skapas ute i havsområdena. Jag vill betona att vi inte ökar nedsmutsningen av Östersjön.

Brändö och Föglö med sina fiskodlingsindustrier är de skärgårdskommuner som visar på en avvikelse när det gäller nativiteten i jämförelse med övriga skärgårdskommuner. Hur ska den övriga skärgården vända denna utveckling? Är det kanske dags för något som jag väljer att kalla ”Blue Card”. Blue Card innebär att man får köpa en plats - ett avlagt hemman - någonstans i skärgården eller på landsbygden. Efter fem år måste man söka hembygdsrätt. Söker man inte hembygdsrätt så måste man sälja tillbaka fastigheten på marknaden. Den ekonomiska risken som man tar måste man vara medveten om. Det visar på en vilja att göra någonting. Det är dessa verktyg som skärgården behöver och till den delen också landsbygden. Det är nya verktyg som skapar nyinflyttning.

Man kan göra en jämförelse med Danmark. Där har man ett motsvarande system. Det kan hända att vi ska göra en liten kopia av deras system men  göra det på ett åländskt sätt.

Ett annat sätt för skärgården och glesbygdsområdena är distansarbete, som man pratar mycket om. Där gäller det att skapa miljöer för dessa distansarbetare, som oftast är enmansföretagare, så att de har en möjlighet att ändå träffa likasinnade i sin hemmamiljö och inte behöver dra sig in till staden.

Som slut på mitt anförande så kanske det är dags att vi börjar titta på en skärgårdslag för att ge stöd för ökad inflyttning och företagande till skärgården. Tack för mig!

Talmannen

Fyra repliker är begärda. Första replikväxlingen inleds av ltl Torsten Sundblom.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack talman! Jag råkade ha ett papper framför mig när ledamot Staffas höll sitt anförande. Jag såg ett förslag till en skärgårdslag, som är från 2003, ett arbete som var i skärgårdsnämnden men som aldrig kom vidare.

Jag kom att tänka på det när ledamot Staffas nämnde näringslivet i skärgården. Där står det ”… för skärgårdslivet en ändamålsenlig trafik som om möjligt är avgiftsfri.” Avgifterna på den tunga trafiken är en väldigt negativ sak för skärgårdens näringsliv. Jag skulle gärna vilja höra kommentarer om det.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack för frågan! Visst är det så. Det är betungande för skärgården och näringslivet därute när man får extra pålagor genom att man bara utnyttjar den vidare landsväg som vi har, det som motsvarar skärgårdstrafiken. Absolut! Det skulle kunna vara ypperligt i en eventuellt kommande skärgårdslag att man tittar på en sådan sak.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag är något förbryllad efter att ha tagit del av ltl Mikael Staffas anförande. Det är den här liberalt ledda landskapsregeringen som har omöjliggjort för en expansion av fiskodlingar i skärgården. Det är den här liberalt ledda landskapsregeringen som har valt att nu skicka ut en ny vattenlag på remiss som kommer att fullständigt dra undan benen för alla fiskodlingsföretag i skärgården. Och sedan har ledamoten mage, efter tre och ett halvt år här, att stå i talarstolen och prata om visioner, när han själv aktivt varit med och inte bara släckt lamporna i skärgården utan fullständigt dragit ur kabeln.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack för det talman! Ledamoten påstår då att stopplagen har kommit under den här mandatperioden? Jag har inte samma historiebeskrivning som vicetalman Thörnroos påstår. Att lägga den skulden på sittande regering tenderar att inte vara korrekt. Jag tror att vicetalmannen borde dra sig till minnes att hon satt i en regering som kanske är medskyldig till det här.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Förmågan att idag tänka olikt från igår skiljer den vise från den ovise. I tre och ett halvt års tid har ni i egenskap av ledamot i ett regeringsparti haft möjlighet att påverka skärgårdens verksamhetsförutsättningar. Aldrig någonsin under landskapets historia har skärgårdsborna varit så frustrerade, så ledsna, så tillintetgjorda som de har varit nu. Och så täcks ni stå här och hålla ett brandtal för skärgården. Jag finner inga ord!

Ltl Mikael Staffas, replik

Mycket märkliga ord ifrån vicetalman Thörnroos. Hon var med i en regering som radikalt förändrade arbetsplatserna för skärgården och skärgårdsborna genom att privatisera skärgårdstrafiken. Så att nu anklaga den här regeringen, som satsar på att skapa en kortrutt med alla de möjligheter och förutsättningar som det ger och verkligen satsar på skärgården, och inte bara fortsätta att plöja ner pengar i och omplacera gamla färjor men inte skapa något nytänkande. Vi har olika visioner. Det är de som står och stampar på stället och de som har visioner och försöker gå framåt.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Ja, det var en intressant utväxling av kommentarer eftersom jag har varit med i båda de här regeringarna. Jag tycker att skärgårdspolitiken är ganska likadan den här mandatperioden som den var tidigare, dvs. en stor omsorg om skärgården och dess trafik och näringar osv. Jag förstår inte alls de här heta känslorna här.

Däremot skulle jag vilja fråga ledamot Staffas, som varmt talar för det här med fiskodling. Det är sant. Vi har ingen expansion på fiskodlingsområdet på Åland. Varken under den förra mandatperioden med stopplagen eller i den kommande vattenlagen så kommer det att ges stora möjligheter till expansion. Hur ser ledamot Staffas på den här utvecklingen med en vidgad fiskodling men ändå med de krav som ställs på vattenkvalitét och utsläppsnormer?

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack fru talman! Tack för frågan. Jag ser möjligheter genom att använda ny teknik och skapa större odlingar på nya områden. Genom det kan vi skapa mera odling och mera arbetsplatser. Vi kan skapa ett större livsrum i skärgården genom att man ser grannar där lamporna lyser i stället för att riskera ha grannar där lamporna är släckta. Jag ser positivt på att använda den här teknikutvecklingen som pågår. Man behöver ge näringen de förutsättningar som ges och det kommer de inte att få om vi bara fortsätter att låta dem stå och stampa på stället.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Jag uppfattar inte att det varken är Centern eller Liberalerna eller något annat parti som ger eller inte ger förutsättningar. Det är ju de facto så att Östersjöns tillstånd är sådan att vi inte har så mycket utrymme för nya utsläpp. Därför krävs i så fall det som ledamot Staffas säger, ny teknik som kan bidra till mera odlad fisk men till mindre utsläpp.

Från 23 000 ton fosforutsläpp så måste vi komma ner om man ändå ska expandera. Det är just den tekniken som man ännu hävdar i branschen att inte finns och som är tillräckligt lönsam. Om metoderna finns så tror jag att väldigt få har något emot den här näringen. Men än finns de inte.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack talman! Tack vice lantrådet! Finland avser att öka produktionen av fiskodling med ca 6 000 ton. Alla de odlingarna ligger i Östersjön. Det är jätteviktigt att Åland är en del av dessa 6 000 ton. Dessa 6 000 ton påverkar Östersjön oavsett om de ligger på insidan av den åländska territorialgränsen eller angränsar på andra sidan. De påverkar ändå den havsmiljö som vi lever i. Men ges odlingen bättre förutsättningar så kommer det här att bli bättre. Det kommer att skapa mera arbetsplatser och det kommer att skapa ett tryggare liv ute i de skärgårdskommuner där de är befintliga.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack talman! Ledamot Staffas fortsätter på regeringens inslagna linje vad gäller att definiera skärgården som fem kommuner. Mig veterligen är det väl fortfarande så att skärgården består av sex kommuner. I vanlig ordning lämnas Vårdö utanför. Det pratas om infrastruktursatsningar och liknande. Men förklara för de Vårdöföretagare som drabbas oskäligt hårt av att vi numera inte, vad gäller trafiklösningar, räknas som en skärgårdskommun. Vad har blivit bättre för dem?

Ltl Mikael Staffas, replik

Om ledamot Lindholm lyssnade så var en av de första sakerna som jag nämnde att vi skapar en ringled mellan Lumparland och norra Åland. Jag utgår ifrån att vi är överens om att Vårdö ligger på norra sidan av Åland. Genom att vi skapar en kontakt även söderut på Åland så skapar vi bättre förutsättningar för företagare på Vårdö.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack talman! Det blir väl bra den dag det väl kommer. Men det som har hänt under den här mandatperioden, under den nuvarande regeringen, är ju att förutsättningarna för företagarna på Vårdö har kraftigt försämrats.

Sedan tycker jag också att det var intressant när ledamot Staffas lyfte fram Brändö och Föglö som de skärgårdskommuner som bäst har stått emot den minskande nativitetet och sådant. Men även där så väljer man bort Vårdö, som mig veterligen har den bästa statistiken vad gäller skärgårdskommunerna, och hur det ser ut på befolkningssidan.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack för det! Vad jag belyste var de nyfödda. Det är det som skiljer dem åt från övriga skärgårdskommuner. De har en markant större del som är nyfödda än vad de övriga har. Att sedan befolkningen i Vårdö är mera stabil så har säkert att göra med att de har ett tillnärmelsevis fast pass. De har fem minuters färja tvärs över. Det underlättar absolut för Vårdö.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Följande anförande hålls av ltl Roger Eriksson.

Ltl Roger Eriksson

Talman! Välfärd måste skapas före den kan fördelas. Det är ett gammalt och ganska slitet uttryck men icke desto mindre är det sant även i dag och kommer fortsättningsvis också att vara sant. Välfärd måste skapas förrän den kan fördelas. Tittar vi på vårt samhälle idag så består det starkt förenklat av två huvudgrupper, det offentliga och näringslivet. Jag vet att det är mycket förenklat men vi håller oss till den här definitionen nu.

Det har kommit till min och allas kännedom att av Ålands BNP kommer drygt 70 procent från det privata näringslivet. Ett väl fungerande näringsliv är således nödvändigt för vår välfärd. När man frågar näringslivet så vill de ha ett transparent, stabilt, långsiktigt och förutsägbart regelverk. Det här är viktigt, speciellt när man planerar stora investeringar. Då vill man veta vilka regler som gäller och som kommer att gälla under en överskådlig framtid.

När man träffar näringslivet så har de en lista på problemområden. Bl.a. har de sagt att  jordförvärvsreglerna och reglerna gällande näringsrätten upplevs som konkurrenshämmande och försvårande för nyetableringar i landskapet. Jag vet att man spetsar öronen när man tar upp det här, men det är sant. Tidigare talare talade också om det och vi har varit i kontakt med Ålands Näringsliv som har 550 medlemmar och de har nämnt just dessa punkter.

Det är klart att man noggrant måste analysera situationen och tänka igenom vad man gör innan man vidtar eventuella åtgärder. Jag är förstås medveten om det.

Det är också så att det åländska näringslivet har ett stort behov av spetskompetens inom många skilda områden. Då har vi detta fakta klart. Näringslivet vill ha klara regler och behov av spetskompetens.

Vad kan vi då erbjuda på Åland för att folk ska vilja flytta hit för att bo och arbeta? Löner? Ja, frågetecken. Ett stabilt och dynamiskt samhälle? Ja! Havsnära boende? Mmm. Här kommer vi in på jordförvärvsreglerna. Men det är värt en egen mässa och jag tänker inte röra dem desto mera här idag.

Talman! Jag ska koncentera mig litet kort på näringsrätten och då ska man komma ihåg näringsrättens grunder. Jag har botaniserat lite i historien och det är som alla säkert vet att motivet inte är näringspolitiskt utan ett nationalitets- och språkpolitiskt språkskydd för att upprätthålla språkbalansen. Det här är själva starten från näringsrättstänket.

I landskapsregeringens framställning från 1993-94 står det så här, jag citerar ”För att förhindra att åländska näringsidkare utsätts för osund konkurrens av utomstående näringsidkare”. Så har landskapsregeringen skrivit 1993-94. Man ska också komma ihåg Romfördraget, dvs. ”begränsningar i etableringsrätten” som det heter, ska ske på icke diskriminerande grund. Alla fysiska och juridiska personer i medlemsstaterna ska behandlas lika på Åland. Det här är bakgrunden till det regelverk som vi har idag. Att behandlas lika och inte diskriminerande och sedan har vi språkskyddet och nationalitetsskyddet. De här principerna tycker jag att man ska hålla kvar.

Talman! Jag går vidare med näringsrätten och koncentrerar mig på juridiska personer och - speciellt som det har nämnts här tidigare - styrelsens sammansättning. Det finns permanent näringsrätt, det finns tillfälligt näringsrätt och näringsrätt för juridiska personer och för enskilda personer. Nu talar jag bara om juridiska personer dvs. bolag.

Grunden är den att alla ska söka tillstånd, även fast alla i bolaget har hembygdsrätt. Men man kan inte utan särskilda skäl förvägra näringsrätt om alla i bolaget har hembygdsrätt.

Nu kommer vi in på litet detaljer. Landskapsregeringens principdokument, som torde gälla även i dagsläget,  har som huvudregel  att för beviljande av permanent  näringsrätt så ska minst två tredjedelar av styrelsemedlemmarna respektive  bolagsmännen ha åländsk hembygdsrätt alternativt utan avbrott ha varit bosatta på Åland under minst fem år. Sedan ska de här personerna ha branschkännedom eller för bolaget viktig sakkunskap. Vid beviljande av tillfällig näringsrätt kan man frångå dessa krav. Det berör inte tillfällig näringsrätt desto mera. Dvs. två tredjedelar ska ha hembygdsrätt, det är regeln, men landskapsregeringen  har som praxis  i enskilda fall - och med hänsyn till särskilda omständigheter - tillåtit en mindre andel lokal representation i aktiebolags styrelser. Här blir det juridiskt speciellt. Uttrycket ”särskilda omständigheter” är inte lätt att tolka, speciellt i ljuset av att lagstiftningen ska vara, transparent, stabil och förutsägbar.

Om vi ser på vilka bolag som rör sig i denna ”undantagszon” förstår man vidden av utmaningen, Ålandsbanken, Chips, Nya Ålands Tidningsaktiebolag, Birka Line och Eckerö Line. Alla de här har avvikelser från detta med två tredjedelar. Om man tänker på mindre bolag så haltar det lite.

Dessa uppgifter kommer från Utredningsserie 2009:4, offentliga uppgifter. Jag vet inte hur det är i dagsläget men min gissning är nog att det är samma sak. Om man sedan beaktar att näringslivet har behov av ett transparent, stabilt och förutsägbart regelverk  är situationen inte riktigt hållbar

Ett förslag som jag har och som jag nämnde i kommittén, där jag om en kollega hade en reservation, så tänker jag prata lite om det.  

För att tillmötesgå näringslivets behov samt även beakta näringsrättens tillkomst, dvs. ett språk- och nationalitetsskydd, så kan man tänka sig så här.  För att idka näring på Åland måste man göra en anmälan. Kravet är att verksamheten uppfyller språkkrav och andra uppställda villkor. De andra uppställda villkoren kan vara ungefär likadana som de som finns idag. Det har att göra med lokal arbetskraft, lokala råvaror, hemort på Åland osv.  Kommunikationsspråket utåt, dvs. till allmänheten och myndigheterna, måste vara svenska. Företagens interna språk är inte en fråga för samhället, det är för bolaget självt. Det finns även idag åländska bolag som har interna språk som t.ex. engelska. De skulle egentligen inte få näringstillstånd om man tolkar det här strikt.

I övrig anser jag också att samhället inte ska lägga sig i hur ett företag sköts och leds.  En styrelsesammansättning är i högsta grad bolagets eget beslut,  samhället ska inte ha åsikter om vem som ska sitta där och varför de är där. Kompetenskravet ska beslutas av näringslivet själva. Jag anser också att företaget väljer vilken kompetens de vill ha. På detta sätt  gynnas det åländska näringslivet enligt principen om frihet att idka näring och med lika konkurrensvillkor i en allt mer internationell och global marknadsekonomi.

Språkskyddet behålls och man bör även överväga sanktionsmöjligheter för övervaknings- och tillsynsmyndigheten. I dagsläget är det landskapsregeringen.  Det här kan sanktioneras om man bryter mot villkoren och i förlängningen kan ett näringstillstånd dras in. Den straffrättsliga delen går jag inte in på, det är en annan sak. Med det anmälningsförfarande som jag kort beskrev  förenklar byråkratin avsevärt. Språkkravet och språkbalansen tryggas samt etableringsrätten förstärks och det blir mycket lättare att grunda och driva företag. Det här är ett sätt som lagstiftaren kan göra för att vi ska få ett modernt och dynamiskt näringsliv att verka på Åland. Jag började som jag slutar. Vi får mera välfärd att fördela.

Talmannen

Fyra repliker är begärda. Första replikväxlingen inleds av vicetalman Veronica Thörnroos.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Om jag uppfattar saken rätt så vill liberalerna luckra upp näringsrätten rejält. Man vill ha ett anmälningsförfarande av enklare karaktär på grund av administrationen från tidigare och man vill bibehålla språkkraven. Men jag uppfattade inte riktigt hur man vill göra med styrelsens sammansättning.

Ltl Roger Eriksson, replik

Ordförande! Kortfattat skulle det innebära att man ska ta bort kravet på att man måste ha hembygdsrätt för att sitta i styrelserna. Jag beskrev redan hur situationen är idag. De stora bolagen som jag räknade upp har undantag från landskapsregeringens principdokument. Sedan kommer frågan hur man ska behandla småföretagen? De måste ju behandlas lika. Dvs. utvecklingen har sprungit ifrån själva tanken att man måste ha hembygdsrätt för att vara i en styrelse.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Tittar man till globaliseringen, som jag nämnde tidigare, så har nog självstyrelsen en väldigt svår roll att fortsätta att verka. Från Centerns sida så säger vi absolut nej till att styrelsekravet ska plockas bort. Är det så att Liberalerna nu är beredda att sjabbla bort det, och vad näringsrätten har betytt för Åland, så då får det stå för er.

Jag tycker att det är ganska elegant att man från landskapsregeringens sida har valt in casu bedömningar i olika särfall, men ändå valt att hålla själva grunden kvar.

Ltl Roger Eriksson, replik

Jag är glad att Centerns ståndpunkt kom fram i den här diskussionen. Vi liberaler anser mera företagsvänligt att situationen i den globaliserade världen har sprungit framåt. Näringslivet har ju sagt att det finns företag som vill etablera sig här, men att de har backat på grund av den här punkten. Som vi ser det är det förmågan att kunna tänka annorlunda idag skiljer den vise från den ovise.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Axel Jonsson, replik

Ledamot Eriksson är en erfaren jurist och redogör mycket korrekt för näringsrättsinstitutet och dess reglering i lagstiftning och i övrig författning. Jag skulle mot den bakgrunden vilja fråga om just de här bestämmelserna i dagsläget.

Det är ett faktum att de baseras på ett principbeslut från landskapsregeringen från 1990. Hur ser ledamoten på det i förhållande till kravet på rättssäkerheten i rättstillämpningen?

Ltl Roger Eriksson, replik

Tack talman! Principbeslut och principdokument är ju förstås en reglering på låg nivå. Lagnivå är ju förstås det bästa och eventuellt förordningsnivå. Som jag ser det så är själva begränsningen hämmande för företagens utveckling. Jag redogjorde också för hur vi ser på detta med språkskydd. Det är kvar. Det är bara en anmälning. Jag anser också att det är ganska ologiskt att företagen måste konstruera antalet styrelsemedlemmar. Nog vet de själv vilken kompetens de vill ha i företagen.

Sedan om begränsningar i etableringsrätten. Anslutningsfördraget för Åland var ju jordförvärv och skatteundantag och sedan kommer det här vid sidan om. Där sägs det att begränsningar i etableringsrätten ska vara på ”icke diskriminerande grund”.

Ltl Axel Jonsson, replik

Man kan ha olika åsikter förstås om hur utvecklingen bör ske. Jag tycker att det som den parlamentariska kommittén - där ledamot Eriksson själv var medlem  - kom fram till och den bärande slutsats, som jag också har för mig att ledamot Eriksson själv omfattade, var att grunderna för näringsrätten borde stadgas i lag och inte i ett gammalt principdokument från 1990. Det känns varken modernt eller rättssäkert. Det gör att det också blir svårt för utomstående att faktiskt sätta sig in i vad det är som gäller. Vi måste gå tillbaka i ett gammalt principdokument och vi måste läsa en mångtydig praxis. Man kan inte få informationen direkt ur lagen.

 Därför föreslog kommittén att man skulle stadga det här i lag. Det tycker jag att skulle vara en stor vinning, om man skulle komma fram till det, även om vi kanske har olika uppfattningar exakt om hur lagstiftningen skulle se ut. Men om vi skulle ha det som ett gemensamt mål och projekt så vore det av högsta prioritet.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Jag har en samsyn där med ledamot Jonsson om att det borde vara en lag, det är klart. Men jag beskrev hur man gör konstruktioner och att vissa företag inte behöver ha den här styrelsesammansättningen medan andra måste. Ska man då skriva i lag att de här måste ha men inte de här? Då tycker jag att det är bättre att ta bort hela kravet och låta dynamiken vara den att företagen själva bestämmer om kompetensen i sina styrelser. Märk väl, jag sade att språket utåt mot samhället och allmänheten måste vara på svenska och övriga krav kan man ha som hemort, anlitande av lokal arbetskraft, råvaror och vad det nu finns där.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Fru talman! Jag säger inte som Centern har sagt, att det är ”nej till all förändring i näringsrätten”. Jag säger heller inte att jag skulle kunna omfatta att man rakt av slopar kraven i styrelsesammansättningen i näringsrätten vilket jag uppfattade att ledamot Eriksson var inne för. Det skulle i praktiken kunna innebära att vi har en styrelsesammansättning där kommunikationen sker enbart på finska, ryska, mandarin, arabiska eller något liknande. Jag ser inte det framför mig. Det skulle urholka självstyrelsen och språkskyddet. Kommunikationen från en styrelse sker trots allt ändå via modersmålet. Det språk som man diskuterar i styrelsen så kommer en hel del av kommunikationen att ske på.

Däremot så hade jag en tanke i en tidigare replikväxling om att majoriteten faktiskt skulle kunna ha svenska på modersmålsnivå. Det kunde vara en sådan tanke som man kunde utreda.

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Det är bra att Moderaterna, eller åtminstone ledamot Carlsson, säger sin åsikt. Det som jag talar om här är ett förslag. Man måste förstås titta närmare på det. Men i den här kommittén är jag medlem och min reservation bygger på det här tänkesättet faktiskt. Därför tar jag fram det här och nu.

Men som jag ser det, vilket internt språk en styrelse har får de ha vilket de vill. Det är kommunikationen utåt och mot allmänheten som måste vara på svenska. Där tycker jag att språkskyddet kommer in.

Ltl Petri Carlsson, replik

Fru talman! Det är faktiskt så att den som har ledningen för ett helt företag och en styrelse kommer att sätta tonen för hela verksamheten och kommunikationen. Så är det! Språkskyddet är viktigt.

Jag vill i min andra replikväxling ställa en fråga till ledamot Eriksson, som har analyserat detta juridiskt och som också nämnde i sitt anförande att EU-regleringen säger att man måste likabehandla inom Europeiska unionen när det gäller den här frågan. Det får inte bli diskriminerande mot övriga EU. Det är det inte nu eftersom vi har ett undantag när det gäller hembygdsrätten och språkskyddet.

Hur ser ledamoten juridiskt på om man i stället för hembygdsrätten skulle gå in för att det ska finnas minst en ålänning i styrelsen men att majoriteten ska ha svenska språket på modersmålsnivå? Alla kan ju likvärdigt inhämta sina kunskaper i språk tycker jag. (… taltiden slut).

Ltl Roger Eriksson, replik

Talman! Spontant ser jag lite problem med det faktiskt. Begränsningarna i etableringsrätten på Åland måste ske på icke diskriminerande nivå. Detta med antalet styrelsemedlemmar är ett principbeslut. Det är inte i lag. Det är inte vårt undantag. I undantaget står det att det inte får vara på diskrimineringsnivå. Jag ser nog en utmaning där, det gör jag nog. Det är inte säkert att det håller.

Sedan har vi stand-still-grejen och hur den påverkar detta. Men det här är ett principdokument så stand-still kanske rakt av inte ska tillämpas på det här, men det finns nog kopplingar. Men styrelsens sammansättning, och att man måste ha hembygdsrätt, så där tror jag nog att det är mera konkurrenshämmande än vad det är befrämjande i alla fall.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Eriksson! Jag tycker att det är bra att ledamot Eriksson är tydlig i sitt anförande. Jag håller med om att näringsrätten av idag är föråldrad och hämmande. Det som vi behöver på Åland i dag är nya idéer, nya människor som ser möjligheter och friskt kapital som satsas. Det är ingenting som någon är förlorare av om det kommer in kapital och nya idéer. Tvärtom är det något som alla vinner på och precis som ledamot Eriksson sade att ”välfärden ska skapas av näringslivet”. Idag finns det tyvärr faktiskt konkreta och tydliga exempel på företagssatsningar som inte har blivit förverkligade just på grund av föråldrad näringsrätt.

Ltl Roger Eriksson, replik

Fru talman! Det är just den informationen som vi fick också på ett besök hos Ålands Näringsliv. De berättade just om dessa fakta. Det är faktiskt lite bekymmersamt att hela den här problematiken är konstruerad så att man måste ha hembygdsrätt till en tredjedel eller två tredjedelar. Det är ganska onödigt. Samhället och tiden har sprungit ifrån de här regleringarna. Spetskompetensen i styrelsen är deras egen sak anser jag i alla fall.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Exakt. Det anser jag också. Hela globaliseringen och hela tempot ute i världen och i samhället idag är någonting som Åland måste hänga med i, vare sig vi vill eller inte. Går det fort måste vi också åka fort. En moderniserad näringsrätt är ett sätt att hålla tempot uppe.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Följande anförande hålls av ltl Igge Holmberg.

Ltl Igge Holmberg

Fru talman! Bästa lagting! Jag tänker närma mig den här debatten från ett lite annat håll än de flesta idag. Från löntagarnas.

Redan Henry Ford visste det. Vill man sälja sina produkter så måste man betala sådana löner till arbetarna att de har råd med dem. Den situationen är vi inte i just nu. Medan kostnaderna i samhället i form av hyror, mat, bankavgifter och olika serviceprodukter har stigit med över flera hundra procent sedan 1970-talet, så har inte lönerna följt med. Inte heller pensionerna har hängt med kostnaderna sedan man på 1990-talet ändrade indexreglerna för dem. Ett litet men talande exempel hittar man på facebook nästan varje dag. Ingen här i salen tycker att en tur och returresa till Kapellskär är speciellt dyr. Ändå ser man nästan varje dag människor som frågar efter ”fribiljetter till Rosella” eftersom många helt enkelt söker genvägar där de kan och inte har så mycket rörelsekapital.

Det är inte en slump att Emmaus går bra eller att facebooksidan ”Åland köp och sälj” varje dag har massor med nya annonser. Det finns rätt så många fattiga människor härute som helt enkelt inte har råd att köpa nytt och som samtidigt tänker miljömässigt och återanvänder så mycket som möjligt.

Mitt råd till dem som vill ha ett fungerande näringsliv är enkelt att börja ta hand om era arbetare, sluta använda bemanningsföretag och anställ folk på riktigt. Sluta med visstidsanställningar som gör att människor överlever men inte mycket mer. Problemet är ju att samhällets BNP har vuxit enormt sedan 70-talet, men det har skett väldigt ojämlikt.

Fru talman! Visst ska vi ha tillväxt, men den ska se annorlunda ut. Numera borde den bygga på cirkulär ekonomi, på etisk produktion och med miljökostnader inräknade. Vi måste komma ihåg att välfärden inte bara är ett statligt och politiskt system utan något vi alla är ansvariga för och om vi kommer ihåg det första ärendet från i måndags om ”Konventionen för att genomföra skatteavtals relaterade åtgärder för att motverka skattebaserosion och flyttning av vinster.”

Jag har hört rätt så många människor prata om bidragsfusk. Inte här i salen precis nu men det talas rätt så mycket om det i debatter.  En undersökning inom hela OECD-området visar tydligt att samhället förlorar en bråkdel i bidragsfuskande jämfört med vad man förlorar i skattefusk och förflyttning av vinster till skatteparadis. Nu tror jag inte att detta gäller åländska företag i gemen, men det har varit en hel del bankskandaler på sistone där även banker med lokalkontor har varit involverade.

Där är ännu en sak som näringslivet kunde jobba med, att återinvestera i sina egna verksamheter i stället för att spara pengarna på hög eller föra dem till kontor på andra ställen.

Samhället fungerar för att vi alla har förbundit oss till ett allmänt kontrakt där alla drar sitt strå till stacken. Om tillräckligt många företag och privatpersonen inte drar sitt strå till stacken så eroderas hela samhällstilliten. Där tror jag att ett av de största problemen i samhällets tillväxt ligger.

Talmannen

Inga repliker är begärda. Följande anförande hålls av ltl Brage Eklund.

Ltl Brage Eklund

Tack fru talman! Den här debatten bygger på att landskapsregeringen skulle efterhöra med lagtinget om kreativa förslag till hur man ska utveckla näringslivet på Åland. När man har följt debatten hittills så har den varit litet blandad. Det har kanske varit mera gnabb mellan tidigare regeringar och nuvarande regering och vem som har gjort eller inte gjort vad och som jag anser inte ger så mycket kreativa lösningar framåt i varje fall. Man borde kanske fokusera på det som ger något framåt.

I mitt inlägg så kommer jag att beröra politikers roll för att skapa de här förutsättningarna till konkurrenskraft. Det berör offentliga avgifter, avlopp, el och sopor. Vi vet att större delen av avgifterna ligger på kommunal nivå och som är väldigt svårt att göra någonting åt, om inte kommunerna är villiga att efterskänka eller reducera avgifterna just till företagen. Problemet är att kommunernas investeringar och avgifter bygger på att vi ska synkronisera att avgifterna ska täcka avlopp och vatten. Då ska det komma in andra lösningar och då blir det väl en roll som landskapet får ta på sig i det fallet.

Tillgång till arbetskraft är också vår roll att se till att det finns, företagarnas villkor på Åland och det som kanske är det allra viktigaste, investeringsstöd på olika sätt som lån, som borgensförbindelser, som stöd och som bidrag. Det är väl de instrument i princip som man har.

Man kan fråga om man har gjort tillräckligt från offentligt håll. Vi hade ett ”starta-upp-stöd” som har fallit bort idag och inte existerar längre. Det var ett ganska bra och positivt bemötande då när det kom. Min önskan är att man skulle kunna tänka på att få någon sorts fortsättning på det i någon form. Men i varje fall att det finns någon sorts stöd till dem som är villiga att bli egna företagare.

Sedan tänkte jag gå in på turismen och diskutera den delen, eftersom det står i regeringsprogrammet för den här landskapsregeringen att man ska betrakta turismen som en basnäring. Det är ju en del av en basnäring som skulle kunna utvecklas mycket mera enligt mig och förhoppningsvis andra.

 De problem som existerar idag är att beläggningen minskar i stugor med åtta procent enligt ÅSUB:s senaste statistik. Hotellen minskar med fyra procent. Enligt vad jag läste så är det enda som har ökat, tror jag, är campingar och husvagnsövernattningar. I övrigt är trenden att det minskar. Då ställer man sig frågan vad det är som gör att man har misslyckats? Har vi fel sorts marknadsföring? Där tycker jag att det är skäl att börja titta över om vi sätter pengarna på rätt ställe och om vi marknadsför oss på rätt ställe? Jag är ingen marknadsförare och kan inte säga om det är rätt eller fel det som har gjorts. Men med facit av ÅSUBS:s statistik så verkar det som om vi har misslyckats.

Min nästa käpphäst är egentligen våra utmanarrätter. Vi från Ålands Framtid har motionerat om det i två omgångar och vi har ifrågasatt både den förra landskapsregeringen och den nuvarande landskapsregeringen varför man inte verkställer detta. Både åren 2012-2013 och 2015-2016 hade vi en motion om det här. Mig veterligt har man inte ännu prövat detta och utmanat den offentliga sektorn att utmana tjänsterna. Det skulle stärka de åländska företagen, vilket sedan skulle ge möjligheter att fördela mera resurser till annat i de offentliga systemen ifall man kunde utveckla det här. Det är förvånande att man inte har kommit med något exempel i de här utmaningarna. Jag har förstått att det här har varit en moderat käpphäst i båda regeringarna. Men de är väl lite för svaga som regeringsparti så att de inte vågat få det här verkställt eller vad det nu beror på.

Jag uppmanar er på den korta tid som ni har kvar att försöka få fram ett exempel där ni i varje fall vågar visa att ni står upp för det som ni har skrivit in i regeringsprogrammet.

Näringslivets efterfrågan är att få ”Nordens enklaste regelverk och entreprenörskap” i undervisningen. Ja, det där med ”Nordens enklaste regelverk” verkar ju alla som sitter här ha som ambition, men i verkligheten blir det hela tiden tvärtom. Vi försvårar och vi fördyrar. Det är bara att titta på de olika avgifterna som hela tiden blir dyrare, bl.a. har soporna och avgifterna till ÅMHM egentligen bara stigit. Det här påverkar ju näringslivet negativt.

Sedan några ord - om jag hinner - om Ålands Utvecklings Ab:s roll i framtid och nutid. Det har redan nämnts i debatten att Ålands Utvecklings Ab:s funktion från början var att man skulle köpa in sig i företagen. Det skulle vara ett stöd i satsningen. Man kan säga att det man inte fick i lån från bankerna så skulle Ålands Utvecklings Ab gå in med i aktiekapital. När verksamheten kom i gång var det meningen att aktierna skulle säljas ut igen, eventuellt till de företag man startat upp eller till någon annan. Meningen var väl att de skulle återsäljas till just det företaget.

Det här har inte fungerat utan aktiekapitalet sitter kvar i dessa företag. I uppstarten så hade det en funktion, absolut. Det gjorde ju att det kom några företag som har poppat upp men utvecklingen och fortsättningen för Ålands Utvecklings Ab har ju stannat upp i stället. Där är man egentligen idag, utan medel. Nu får man kanske börja sälja ut aktier till underpriser mot vad man har satt in i kapital.

Här bör man få klarhet i vad Ålands Utvecklings Ab:s roll är i framtiden? Är det meningen att man ska tillföra mera kapital så att de kan fortsätta verksamheten på det vis som man har gjort, eller finns det en annan modell på hur man ska vara med och finansiera uppstarten för företag i framtiden?  Bekymret – har jag hört från företag som varit i behov av eller velat ha tillskottskapital - är att man från Ålands Utvecklings Ab har haft krav på att man ska ha en position i styrelsen där man är med och kan följa upp och styra företaget. Många företagare slår ju bakut. Man vill inte att en offentlig verksamhet eller att representanter från Ålands Utvecklings Ab ska komma dit och ge pekpinnar eller något, det är ju en rädsla. Därför har man delvis inte utnyttjat de här möjligheterna.

Man bör sätta sig ner från landskapsregeringens sida och verkligen fundera på hur man ska ha det i fortsättningen. Det måste finnas kvar någon sorts organisation eller någon sorts stöd för tillskott på kapital till företag som vill starta upp. Annars kommer vi att få ännu större problem när vi i framtiden står och diskuterar varför vi har så lite nya företag.

Det får räcka med det. Jag har gått över tiden redan.

Talmannen

Fyra repliker är begärda. Första replikväxlingen inleds av ltl Annette Holmberg-Jansson.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Eklund! När det kommer till turismen så talar vi samma språk. Sätter vi pengarna på rätt ställe när det gäller marknadsföringen av Åland? Satsar vi för lite på landturismen? Ja, jag tror det. Jag tror precis som man diskuterade här föregående dag -  när vi diskuterade det här - att vi kanske behöver ta in utomstående konsulter som ser på Åland med andra ögon än vad vi gör.

När vi kommer till Ålands Utvecklings Ab så håller jag med. Ett utvecklingsbolag med riskkapital är helt nödvändigt för att kunna stötta företag i en uppstart. Som vågar och tror när bankerna säger nej.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! Det var egentligen inte någon fråga utan mera ett medgivande och ett konstaterande. Återigen när det gäller Ålands Utvecklings Ab:s roll så måste den förtydligas och vad man vill i framtiden, oberoende hur den blir.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Har ledamot Eklund någon idé om hur man skulle kunna göra? Mera pengar var ledamoten inne på, men finns det annat som man borde tänka på när det gäller riskkapitalbolaget?

Jag tror personligen att det är bra med ett riskkapitalbolag. Min erfarenhet är att man gärna vill gå in i styrelsen och hjälpa till. Men nog är det så att om det finns en möjlighet att dra sig ur så gör man nog det. Nu har det varit problem när det gäller att sälja av aktier, att man har hamnat i någon sorts limbo. Man har inga pengar och man kan inte sälja av. Det behöver ses över, jag är helt överens.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack talman! Tack ledamot Eklund! Jag delar väldigt mycket synen på just möjligheterna att få in riskkapital. Som ledamoten nämnde så har vi Ålands Utvecklings Ab som är i en krissituation. Lösningen kan inte vara att bara lyfta in mera pengar. Det är något konstituellt fel i hela upplägget med Ålands Utvecklings Ab eftersom de blir sittande med någonting. Borde vi titta på hur man skulle kunna stöpa om Ålands Utvecklings Ab innan man ger bolaget mera pengar? Man borde titta lite mera på deras uppdrag. Det har inte någon riktigt bra kostym idag.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! Uppdraget och tanken var ju god. Det är inte fråga om det. Det är väl mera uppföljningen av tanken att sälja ut aktierna när man har varit etablerad i företaget i två, tre år. Men det har inte - vad jag har förstått - varit tillfälle, utan man har blivit tvungen att ta en ekonomisk smäll i och med att man inte får pengarna tillbaka. Hur man ska lösa den problematiken så har inte jag facit på, om man säger så. Men någon sorts lösning måste man hitta på.

Sedan tror jag inte att det är positivt att man tvingas ta en styrelseplats när man går in med pengar.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack! Jag håller med. Tvingande styrelseplatser, som jag uppfattat att det är, är ingenting som företagarna söker. Problemet är väl antagligen att Åland är en liten marknad. Det är svårt att hitta nya investerare i sådana här bolag. Litet känns det som att den stora ägaren mer eller mindre blir tvingad att återköpa resten av Ålands Utvecklings Ab.

Men för att gå lite vidare. Finns det en möjlighet att hjälpa till med finanser genom att skapa bättre säkerheter ifrån Ålands Utvecklings Ab, garantier när man går till andra finansiärer? Den vägen kunde man öka riskkapitalet i det åländska näringslivet. Skulle det vara en väg tycker ledamoten?

Ltl Brage Eklund, replik

Ja, det är ju en bra tanke och att man på det viset kan vara med och stöda. På något sätt måste man hitta en lösning.

Om vi vill att det ska bli mera företagsamhet på Åland i framtiden så måste det från samhällets sida finnas en möjlighet att gå in med det riskkapital som banken inte ställer upp med. Om man sedan ska vara beredd att ta en smäll och en förlust så då är man tvungen att skjuta in mera kapital eller vänta tills man får pengarna tillbaka. Det där är ett problem.

Ett sätt är ju att man står som säkerhet för lån och banken ger de här lånen. Det är ju ett alternativ.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack för det! Jag är lite förvånad när diskussionen om garantier kommer upp gång på gång. Jag har åtminstone upprepade gånger försökt säga att det finns en bra garantimodell idag på kreditinstitutet bankerna med Europeiska investeringsfonden som garant. Det är ju ett instrument som existerar för företagarna idag och som även är bra för generationsväxlingar.

Men jag tycker att det är väldigt intressant och bra att lagtinget tar upp diskussionen om Ålands Utvecklings Ab och Fastighets Ab och framtiden för de funktioner som de har velat och kunnat erbjuda det åländska näringslivet. Därför att landskapsregeringen står i en situation nu när vi tittar mycket på de här funktionerna och bolagen och vilka redskap de ska vara för oss i den framtida närings- och affärslivsutvecklingen.

Ltl Brage Eklund, replik

 (Mikrofonen avstängd) Ja, om det är så att det finns garantier i dag i den Europeiska utvecklingsfonden så är det väl en typ av finansiering. Men sedan måste man ha klart för sig vad man vill göra med Ålands Utvecklings Ab i framtiden? Ska den avpolletteras eller vill man ha den kvar? Har den någon roll i så fall?

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Det är precis den diskussionen som vi för som bäst. Därför att Ålands Utvecklings Ab har nått en punkt i sin utveckling där vi måste ompröva det här instrumentet och hur man ska kunna utveckla det för att bli ännu mera relevant för det åländska näringslivet. Att man har möjligheter att erbjuda både kapital och kompetens och i den mån som företagen också vill, styrelsekompetensen. Men också utveckla paletten av åtgärder med mentorsystem och olika typer av kompetent stöd för dem som är i en startfas och som kan behöva de här instrumenten för att våga satsa vidare och våga flyga på egna vingar.

Ltl Brage Eklund, replik

Det tyder på att Ålands Utvecklings Ab står i en fas där man måste hitta på ett annat koncept på sin verksamhet. Det som vicelantrådet räknade upp är en del av det som man kan tänka sig med stöd och ”konsulting”, om man använder det ordet, för uppstart av företag.

Men sedan är det fråga om de ska ha kapitaltillförare i framtiden eller inte. Det är väl det som är det viktigaste.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack ledamot Eklund! Ålands Utvecklings Ab har ju varit upp ett antal gånger i den här debatten. Jag har min ståndpunkt klar. Det kanske inte är så bra betyg på en riskkapitalstruktur som Ålands Utvecklings Ab om likviditeten är svag och pengarna ligger i outlösta exitar i företag. Det kan vara att det behöver finnas någonting likt Ålands Utvecklings Ab där nya företag kan söka stöd. Men frågan är om vi på lilla Åland med skattemedel ska bedriva den form av verksamhet som Ålands Utvecklings Ab har gjort och gör hittills idag. Men det kanske kan gå att göra på annat sätt.

Helt klart tycker jag ändå att idén med det måste vara att pengarna som satsas inte ska behöva tillföras vart tredje år, utan det ska på något sätt vara självbärande. Av kanske tio företagssatsningar så går tre åt skogen, tre går väldigt bra och fyra går mittemellan. (… taltiden slut).

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! Det är väl kanske det som var tanken i begynnelsen, att det skulle vara självförsörjande och rulla på med det kapital som man fick och det som man satte in och som man skulle få tillbaka när man sålde ut de delar som man varit med och satsat i bolagen. Men tyvärr har det ju inte gått på det viset. Det är ju det som är problemet. Men om det är under diskussion i landskapsregeringen nu hur man ska göra i fortsättningen, så förväntar vi oss att det kanske kommer en lösning på det här.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Ja, jag tror också att det är viktigt att man i framtiden kanske inte har kvantitativa mått på hur väl ett riskkapitalbolag fungerar och hur många företag som man har gått in i, utan det kanske ändå är kvalitativa mått som är det viktiga. Det kanske är bättre att gå in i tre företag i stället för femton. Men därav finns det också större möjligheter till företagsutveckling och framtida exitar. Det får inte vara ett självändamål heller att man ska befinna sig kvar i de här företagen så pass länge som man har gjort.

Ltl Brage Eklund, replik

Jag tror att vi är ganska överens i diskussionen om hur framtiden ska bli. Framtiden vet vi ju inte om egentligen, men att det är under diskussion är väl det viktigaste. Och hur vi ska göra.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Följande anförande hålls av vicelantrådet Camilla Gunell.

Vicelantrådet Camilla Gunell

Fru talman! Tack alla ledamöter för intressanta inlägg i den här angelägna diskussionen. Jag tror att alla vi som sitter här har den allra största respekt för dem som driver företag. Det är en kamp att få lönsamhet. Vi vet att det är otroligt mycket arbete som krävs, stora risker som ska tas och hur mycket affärssinne och skicklighet som det krävs för att faktiskt vinna terräng, både på Åland och utanför Åland inom sin nisch.

Att våga anställa och leva upp till alla krav och orka med all byråkrati och tullhantering. I alla fall har alla företagare min största respekt. Jag tycker att vi som sedan får möjligheterna att fördela de skatter som företag och löntagare genererar till samhällskassan har ett stort ansvar och ska också använda de pengarna klokt för att bygga samhället starkare och framåtinriktat.

Jag har många gånger sagt att utan de goda kapitalisterna med stort Ålandshjärta så skulle vi stå oss ganska slätt. De som väljer att ha sina huvudkontor på Åland men ändå tjänar majoriteten av sina pengar utanför Åland.

Så fortsatt fördjupad och god samverkan mellan näringsliv och offentlig sektor är vår enda möjlighet. Vi måste lyfta i flock på Åland. Det unika med det hållbarhetsarbete som vi nu sysslar med - och det som vinner stor respekt utanför Åland - är det faktum att där ingår både privat och offentlig sektor tillsammans sida vid sida.

Många har i den här talarstolen talat om Åland som ett ”Ab”. Det är ett begrepp som jag har känt mig lite obekväm med eftersom det är väldigt svårt att jämföra en samhällsekonomi med ett bolag. Men det finns ändå vissa poänger med den jämförelsen. Om man tänker på ”Ab Åland” så skulle det i dag ha 30 000 aktieägare i form av ålänningarna och hundratals människor i styrelsen. Då räknar jag in lagting, regering och beslutsfattare i kommunerna. Det betyder att det är ett bolag som inte är alldeles lättstyrt när det gäller förändringar, trots att de här förändringarna skulle vara lönsamma för oss som helhet. Det är inte heller alla gånger lätt att sy ihop strategierna och sätta gemensam kurs mot framtiden.

Två megatrender som överskuggar näringslivsutvecklingen internationellt är artificiell intelligens och hållbarhet. Kan vi då på Åland bli föregångare inom de här områdena? Inom hållbarhet, där är vi igång. Mycket verkar också ske som är positivt inom digitalisering och robotisering. Men det åligger också företagen mycket själva för att förstås få med produktiva processer. De här frågorna tycker jag att är viktiga när vi inleder tankesmedjearbetet i september.

Några av de här utmaningarna, som har diskuterats mycket, är avgiftsnivån inom el, vatten, avlopp och sophantering m.m. Jag skulle vilja påminna om att under den förra mandatperioden så leddes ett arbete under ltl Roger Jansson som hade till uppdrag att se över infrastruktursektorn som helhet, dvs. både landskapet, det kommunala och bolagen som ingår. Det man kan se är att det är en otroligt kostnadsintensiv sektor tillsammans med all väghållning och all teknisk infrastruktur som vi har på Åland. Skulle man tillsammans kunna effektivera den så tror jag att det kan finnas vinster att vinna på avgiftssidan.

Jag ser som en naturlig följd att efter att landskapsregeringen och Ålands Näringsliv har slutfört sin utredning om de här nivåerna på avgifterna, så borde vi tillsätta en gemensam arbetsgrupp med landskapsregeringen och landskapets bolag inom den tekniska sektorn och kommunerna och deras kommunalt ägda bolag för att se över helheten och börja tänka gemensamt framåt. Bl.a. kring planering för etablering av industri. Det är bara så att den splittrade syn och det splittrade arbete som vi har haft inom samhällsplanering och infrastruktur, det är tyvärr en kostnad i dag som bolagen får betala i utebliven gemensam planläggning.

En annan del är förstås också en tydligare ägarstyrning inom den här sektorn, där både landskapet och kommunerna aktivare måste delta i diskussionerna kring försörjning av vatten och avlopp osv. Vad kan man göra för att komma ner i avgifter utan att några ska få mera och någon annan ska drabbas av ökade kostnader. Vad jag uppfattar så vill ingen i industrin att de ska få fördelar som sedan någon ensamstående änka ska betala för. De vill ha en avgiftsmodell som ändå är rättvis och som inte gör att någon annan av oss konsumenter ska betala mera. Jag tror att det är det enda sättet att gå vidare i den frågan.

Tiden går snabbt när man har roligt.

Jag skulle bara vilja peka på att även om jag tycker att vi får väldigt god respons  - och det i diskussionerna kring det här med lönsamhet och hållbarhet och hur det konceptet tillsammans ska utvecklas - så är det fortfarande inte lätt. Vi stöter på frågor där det finns en konflikt mellan miljöhänsyn och expansion.

Om man tänker på diskussionen i Sverige kring flygfältet på Arlanda när flygtrafiken är en så stor del av klimatdiskussionen. Är det rätt eller fel att bygga ut Arlanda och bygga ut flygtrafiken? Också vi på Åland kommer att ta i bruk ett större flygplan eftersom vi vet att näringslivet måste ha tillgång till flygtrafiken på Arlanda varje morgon för att komma ut i världen och göra affärer. Så där finns konflikter. Men de blir inte bättre av att vi inte diskuterar, också det som är svårt.

Det som nämndes i debatten idag är fiskodlingsfrågan som också har den här problematiken med utsläpp och utvecklingsmöjligheter och potential och där man måste våga diskutera också den här brännpunkten när de här två möts och att det finns en konflikt.

Och det tror jag att vi klarar. Bara vi har kunskap, ny forskning och ny teknik och kan diskutera öppet och utan stark ideologi åt något håll. Tack fru talman!

Talmannen

Fyra repliker är begärda. Första replikväxlingen inleds av ltl Ingrid Zetterman.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Jag tycker att det är bra att vicelantrådet lyfter frågan om artificiell intelligens och digitalisering. Jag tycker också att man ska prata om AR och Internet of things. Det är en jätteviktig utveckling.

Men att Åland ska bli först och vara i framkant av den utvecklingen, det kan jag svårligen se. Min uppfattning är att vi ligger långt i bakvattnen nu. Att vi ska kunna konkurrera mot det start-upp-kluster som finns i Stockholm eller den spelindustri som utvecklas i Malmö och liknande kluster som finns i mindre skala runtom oss och som ändå driver den här utvecklingen framåt till stor del. Hur har vicelantrådet tänkt att vi ska kunna vara på vågens framkant här?

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Nå, jag tänker i så fall inom sådana segment där vi verkligen redan idag har en mycket specialiserad industri och där det finns satsningar som vi också är med och stöder i den riktningen.

Jag förstår helt och fullt om ledamot Zetterman uppfattar oss som någon spjutspets i övrigt globalt på det området. Där har vi mycket att erövra så det kanske man inte ska ge sig på. Men inom vissa industrier och vissa segment så är vi redan långt framme.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Tack! Det håller jag med om. Vi har bra och goda teknikintensiva företag på Åland. Men som helhet och som samhällsplanering så skulle det behövas mer av  den här bredden. Jag brukar ofta tala mig varm just om Internet of things som ett verktyg i samhällsplaneringen för att bättre kunna veta och få reda på hur människor rör sig osv.

Jag har lämnat in en motion i ett annat sammanhang om ett AR-projekt i Västra hamnen för att kunna visa den historien. Jag tror att vi också från den offentliga sidan måste göra investeringar som syftar till högre utveckling och en breddning av kunskaperna för att vi ska komma framåt. Det hoppas jag på. Men att vi ska klara av att vara de som är i vågens framkant när det gäller robotisering, det har jag svårt att se.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Då var det bra att ledamot Zetterman tog upp frågan så att jag fick specificera det ytterligare. För visst är det så att vi har otroligt mycket att göra, bara inom digitaliseringsområdet, för att komma upp till kanske första trappsteget i många branscher, bl.a. inom turismen och exportmognaden där som kräver att man har de digitala redskapen i skick.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack vicelantrådet! Jag tänker på flygtrafiken som vicelantrådet tog upp i sitt anförande. Där ser jag att utvecklingen inte alltid är av ondo,  när det gäller flygtrafiken. Ett större kapacitetsbehov behöver mötas av större flyg som väl alltid är både mera kostnadseffektivt och miljömässigt mera hållbart än ett mindre och äldre flyg. Jag hoppas också att det blir framtiden för flyget gentemot Stockholm när det förnyas. Det finns ju möjligheter att skapa en mer hållbar trafik både ekonomiskt och miljömässigt.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Ja. Och det hoppas jag att infrastrukturminister Mika Nordberg kan berätta mera om för lagtinget. Flygtrafiken är faktiskt en väldigt viktig näringspolitisk satsning. Med ett större plan så kan man också med en tryggare hand föra resenärerna över Ålands hav. Åländskt näringsliv har möjlighet att varje morgon vara på Arlanda och kunna ta del av den flygtrafik som går därifrån ut i världen, vilket är en nödvändighet för att faktiskt bedriva affärer från Åland. Det extra utrymmet i det här planet så kan sedan också användas för turismbranschen och andra resenärer. Det goda med saken är också att det faktiskt har ett lägre klimatavtryck än de plan som vi har idag, vilket har gjort att jag tycker att det är tummen upp på alla punkter.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Ofta tar ministern upp det här med fysisk planering och att det skulle finnas något sorts trollspö som skulle lösa näringslivets problem. Jag förstod inte det riktigt måste jag säga. Tiden är för kort för att ta den debatten.

Trots allt så kan vi inte flytta på Trädgårdshallen, Dahlmans, mejeriet, Chipsfabriken eller fiskodlingarna till en speciell plats. Det är nu för dagen som det är problem för många. Inte för alla, men för en del av de här företagen. Den fysiska planeringen löser väl knappast deras problem. Inte tror jag heller att de löser framtida problem om man skulle försöka få alla industrier på samma plats och att det skulle vara undergörande.  Det tror jag knappast.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Ja man ska aldrig säga aldrig. I Sverige flyttade de en stad, Kiruna, för ett tag sedan. Så allt är möjligt. Jag vill inte säga att det kanske är önskvärt, men det är inte omöjligt.

Jag tror att härifrån och framöver så måste man tänka mera i kluster och faktiskt etablera industriområden. Jag säger inte var de ska vara. De kanske ska vara i Saltvik allihop, men där det finns tillräcklig planering i syfte att försäkra att detta område har tillgång till all den infrastruktur och den kapaciteten i form av vatten- och avloppsrör dimensionerade efter industriernas behov. Att det faktiskt främjar deras verksamheter och de kostnadsnivåer som vi har på längre sikt. Jag tror nog att vi måste lära oss av de misstag vi har gjort och göra klokare framöver.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! Det är aldrig bra att vara sist i repliker för nu snodde ju Runar Karlsson hela replikskiftet. Men jag ska vidareutveckla det där ändå.

Vi har det som vi har det och vi har etablerade industrier idag. I Eckerö har vi för inte så länge sedan etablerat en fiskodlingsfabrik. Jag skulle inte kunna tänka mig att den skulle ha passat på något ställe inne i Finström eller Jomala eller var de skulle ha placerat den. Det har att göra med andra möjligheter för att kunna etablera en sådan fabrik där man vill ha den.

Vi har idag utbyggda system med vatten och avlopp i olika kommuner och det är ju som det är. Men om jag förstår ministern rätt så är det med tanke på framtiden. Då är frågan vem som ska hålla i det här. Är det t.ex. Ålands Vatten? De har ju vattnet men de har ju också börjat etablera sig med service på avloppssidan.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Som jag ser det, när det gäller vattenförsörjningen, så är det definitivt i huvudsak en kommunal fråga, men förstås med landskapet som en aktiv medspelare. Landskapet äger 20 procent i Ålands Vatten. Resten av ägarandelarna är kommunala.

Om man tar problematiken mellan miljöns intressen och näringslivet. För att vi ska slippa investera och ta i bruk nya vattentäkter och bygga nya reningsverk - vilket är stora investeringar -  så borde vi inte i stället fundera på hur vi kunde effektivera vattenanvändningen och investera i resurseffektiva system som kanske återbrukar? Som steg ett. Vi har goda exempel med flera företag som tänker i de banorna. Där hjälper också landskapsregeringen givetvis till med investeringsstöd.

Ltl Brage Eklund, replik

Till det sista så delar jag helt och hållet ministerns uppfattning, just om att återbruka använda vatten om man kan. När jag sitter inne och tittar på när det regnar så brukar jag tänka på allt vatten som rinner ner från taken och rinner ut i grunden. Tänk om man skulle kunna ta vara på det och nyttja det till annat, som bevattningsvatten eller vad som helst. Så visst finns det att göra.

Jag måste ta Eckerö som exempel. Vi har en stamledning som går till Eckerö och då är det Ålands Vatten som är distributör. Med ledningsnäten och vidare står ju kommunen för. Bekymret för Eckerö idag är att ledningsnätet till Eckerö börjar bli för klent. Det suger tomt. Vissa tider på dygnet kommer det nästan inga vatten i duschen, man väntar på dropparna.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Det är ju därför som vi har tagit fram den nya vatten- och avloppsplanen. Det finns saker att göra. Därför måste det till med vissa utbyggnader. Vi måste få bättre läckagesökning och stopp på läckage. Om utvecklingen går så att den åländska befolkningen ökar, så krävs det också dimensionering på de här satsningarna så att folk får den här servicen. Det är väl därför som den fysiska strukturutvecklingen också är viktig och att man funderar över det.

Var ska människor bo i framtiden? Hur ska man dimensionera samhällsstrukturen så att det blir så vettigt och långsiktigt som möjligt? Och att vi orkar bära kostnaderna för de här investeringarna som förstås syns i avgiftsnivån.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Följande anförande hålls av minister Mika Nordberg.

Minister Mika Nordberg

Fru talman! Jag vill börja med att säga att landskapsregeringen inte är bäst på näringsliv. Det är näringslivet själv som är bäst på näringsliv.

Däremot har landskapsregeringen en skyldighet att ge förutsättningar för företagen. När det gäller infrastruktur så är det någonting som jag tror att näringslivet och företagen nyttjar sig av dagligen. När det gäller områdena så vill jag dela upp det i tre områden.

Vägar. Vägar använder sig en väldigt stor del av vårt näringsliv av dagligen i form av sina transporter och tagande sig till och från arbetsplatser. Från landskapsregeringens sida har vi gjort en satsning när det gäller gång- och cykelvägar. Det är ju så att det är mycket som gör att du ska trivas på en arbetsplats. Jag tror att det är väldigt viktigt att du kan välja olika fortskaffningsmedel att ta dig till din arbetsplats. Vi har en kollektivtrafik på Åland som används till största delen av våra skolungdomar. Det är det som är grunden och stommen i det. Men vi har en viss arbetspendling. Det jobbar vi vidare på.

Däremot är det många som väljer att kombinera nytta med nöje och väljer att cykla till våra arbetsplatser. Därför är jag glad att vi har kunnat satsa de senaste åren på en utbyggnad av våra gång- och cykelnät. Vi uppdaterar även våra befintliga vägar så att trafiken ska löpa på ett bra sätt.

När det gäller båt- och fartygstrafiken på Åland så har vi ungefär 20-30 anlöp idag på daglig basis. Mycket är ju tack vare tax-freeundantaget som gör att vi har många fartyg och rederier som väljer att trafikera via Åland med anlöp här. Vi har en hamn i Mariehamn, men landskapet äger också en hamn som i tiden byggdes i Långnäs för att säkerställa att Åland skulle ha en god trafik.

Utöver det så har vi vår skärgårdsflotta. Där har vi också gjort satsningar när det gäller näringslivet. Vi har valt att i stället för att göra det själva och trafikera de här fartygen, så har vi valt att upphandla ifrån den privata sfären och bemanningen utav våra fartyg.

Fru talman! Det som jag skulle vilja lyfta som en åtgärd som vi inom landskapsregeringen de facto överväger och som näringsministern också tidigare här nämnde, det är vår viktiga flygtrafik. Vi har ett antal storföretag som har, trots vår litenhet, sina huvudkontor placerade på Åland. En förutsättning för att de ska kunna leva och verka i en mera globaliserad värld är att man har möjlighet att ta sig till och från Åland med flyg.

Vi har under de senaste perioderna – jag pratar om fem till tio år bakåt – haft en varierande trafik när det gäller flygförbindelsen västerut, främst till Arlanda. Man gick in för att gå in med samhällsmedel och stödja den här trafiken. Vi satsar ungefär en miljon euro årligen för att möjliggöra att upprätthålla en flygtrafik västerut. Vi har konstaterat i de två senaste upphandlingarna att det har varit exakt ett och samma företag. Det är en aktör på marknaden som har lämnat anbud på de upphandlingar som vi har gjort.

Nå, vad är orsaken till det kan man fråga sig. Jo, det är så att i våra upphandlingar hitintills så har vi haft ett minimikrav på sittplatser i flygen som har varit 30 stycken. Det gör att det inte är så många aktörer därute på marknaden som har fungerande flygbolag som opererar med den storleken av flygplan.

Det kostar att flyga. Det är också så att storleken på flygen har en betydelse för de offerter som man upphandlar. Trots det så har vi ändå, i de diskussioner som vi har haft i landskapsregeringen, övervägt möjligheten med att gå in med en näringslivssatsning när det gäller säkerställande också utav kontinuiteten. Vi har haft en tid med ganska mycket problem det senaste året. Det var så att den tidigare operatören gick i konkurs. Vi hade ett uppehåll men vi fick igång trafiken trots allt relativt fort, kanske inte på ett tillfredsställande sätt men det fanns en trafik. Det viktiga är ju att trafiken också är kontinuerlig. Alla de avbrott som vi har haft beror många gånger på att det är så att man behöver ha tillgång till extra flygplan. Går man upp en flygstorlek och pratar om ett passagerarplan med kanske 60 sittplatser i stället, då går man upp en klass vad gäller de aktörer som också opererar på marknaden.

Jag tror att om går man in för att höja minimisittplatsantalet i nästa upphandling, så kommer det att betyda att vi kommer att få större och tyngre aktörer med flera flygplan och en kontinuerlig trafik.

Men, kostnaden som vi uppskattar i de diskussioner och kartläggningar som vi har haft är att det kan röra sig om ända upp till ytterligare en miljon euro. Det är mycket pengar. Men när man tittar på de pengar man pratar om så måste man sätta det i kontext med vilken betydelse dessa storföretag har som är etablerade på Åland.

Igen vill jag återgå till det som jag inledde med. Landskapsregeringen kanske inte är bäst på näringsliv men vi kan ge förutsättningar för näringslivet. När det gäller att säkerställa en trygg flygtrafik västerut så tror vi att det är rätt satsning. Tack fru talman!

Talmannen

Fyra repliker är begärda. Första replikväxlingen inleds av ltl Jörgen Pettersson.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Tack talman! Tack för det anförandet, minister Nordberg. Jag tycker att det lät charmant med planerna kring en mer stabil flygtrafik. Jag gillar talet att man från landskapsregeringens sida ska skapa förutsättningar för ett sjudande näringsliv.

Då jag tycker att det har varit svårt att få klarhet i en fråga som har hängt med här nu några år, så skulle jag vilja fråga trafikministern med en gång. När man bestämde sig för att exkludera Vårdö ur skärgårdstrafikens system, så på vilket sätt gynnade det näringslivet i regionen?

Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! Jag visste det! När man ställer bollen två meter från straffspark så är det stor sannolikhet att man sätter öppet mål. Den frågan visste jag att skulle komma ifrån ledamot Pettersson.

Det var så när vi gjorde en revidering utav de regelverk som finns för Ålandstrafiken, och de bokningsreglerna, så har vi även i tidigare replikskiften - i frågestunder och annat - försökt redogöra för orsakerna till det.

Om vi tittar på de företag som kan ha blivit påverkade utav de ändringar som vi har gjort, så har vi från landskapsregeringens sida kommit dem tillmötes. Vi har haft möten med dem, vi har träffat dem och vi har möjliggjort för dem att kunna fortsätta med den verksamhet som de har idag.

Så absolut har vi tagit hänsyn från landskapsregeringens sida till de företagare på Vårdö som ledamot Pettersson omnämner.

Ltl Jörgen Pettersson, replik

Talman! Tack för svaret. Jag hävdar då, med rätt stor bestämdhet, att det där inte är riktigt sant. Jag tror inte att man har haft de där kontakterna. Och jag tror inte att man ens har återskapat de förutsättningarna som förelåg innan beslutet. Min fråga var väldigt tydlig men jag tycker inte att jag fick svar på den.

På vilket sätt har näringslivet i regionen gynnats av beslutet att exkludera Vårdö ur skärgårdstrafiken? På vilket sätt blev det bättre för någon att genomföra det där? Det skulle jag uppskatta att få ett svar på. Har man gjort någon sorts analys efteråt på vilka konsekvenser som det fick? Är man i så fall nöjd över de effekter som beslutet fick?

Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! Jag brukar försöka hålla mig till sanningen och jag tror inte att jag skulle stå i talarstolen och säga att vi har haft möten med näringslivsrepresentanter från Vårdö om jag inte de facto har haft det. Jag har både träffat dem personligen, ett flertal av dem, och i telefon har vi försökt lösa de problem som har uppstått för dem när det gäller att ansöka om förtur och för att kunna få sina varor eller andra tjänster som de har haft.

När de gäller de turistföretagare som bl.a. har varit på tal som företagare så måste man se till helheten. I den tidigare debatten som vi hade i frågestunden och i den enkla frågan, så lyfte vi upp helheten.

Skärgårdstrafiken finns ju först och främst till för de öar i skärgårdstrafiken som inte har alternativ. Vårdö har trots allt ett alternativ från den privata sjöfarten. (… taltiden slut).

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack talman! Tack minister Nordberg! Jag tycker att när vi pratar om näringsliv så pratar vi om utveckling och nya möjligheter att växa. Jag vill plocka två väldigt positiva saker ur minister Nordbergs anförande.

Dels är det gång- och cykelvägarna. Som cyklande ålänning tycker jag att det är suveränt. Vi pratar folkhälsa, vi pratar friskvård men vi pratar också turism. Snart kan man cykla längs alla huvudstråk på en gång- och cykelväg som cykelturist. Man behöver inte trängas med lastbilar och övriga bilfordon. Det skapar jättespännande möjligheter för våra turistföretagare att paketera cykelpaket på ett ännu säkrare sätt.

Sedan gäller det också flyget. Jag tycker att det är bra att man tar höjd, bokstavligt talat, med kanske ett större flygplan. Dels möter man upp ett kapacitetsbehov och man skapar bättre förutsättningar för hållbarhet miljömässigt. Men även där ger man kanske möjlighet till en prisbild på biljetterna som gör det intressant också för den vanliga turisten att kanske flyga Stockholm-Mariehamn.

Minister Mika Nordberg, replik

Tack för det fru talman! En utvecklad flygtrafik har också efterfrågats, precis som ledamot Holmberg var inne på, ifrån näringslivet kring turismen. Vi har t.ex. olika konferenser, vi har event och vi har Alandica Debatt där det har efterfrågats. Vid t.ex. vid Sjöfartens dag har man lyft möjligheten att till och med chartra in plan för att man skulle fylla våra hotell med mycket fler övernattningar om förutsättningen skulle finnas. Så man kan se den här flygsatsningen även på den turistiska sidan som ett lyft. Det håller jag helt med om.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Exakt! Tittar vi på de destinationer runt om oss som växer så det knakar via besöksnäringen, så handlar det ofta om att de har skapat förutsättningar för flyg. De har skapat flyglinjer som sedan transfererar nya besökare globalt helt enkelt. Det här öppnar möjligheter, precis som vi debatterade i måndagens plenum om att få hit amerikanare och asiater etc. Allt detta ger ju bättre förutsättningar om man har en destination Arlanda-Mariehamn via ett flyg.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Minister Mika Nordberg väljer i sitt anförande att lyfta upp sjöfartens betydelse och vikt för Åland. Att vi också har flygplanstrafik uppskattar vi och stöder tillfullo och är glada över den nya satsning som nu görs från landskapsregeringens sida.

Det är ändå så att marknaden styrs av kundens vilja. Det ser vi ofta. Nu ser vi i Sverige en ny trend där man helt och hållet väljer bort flyget och bara väljer att åka tåg.

Då undrar jag hur ministern ser på framtiden med shippingen och framförallt turistnäringen, när vi ändå har ett fossilt bränsle som våra båtar går på och om kunderna plötsligt väljer att vägra sätta sin fot på en fossildriven färja? Hur ska Åland då klara sig och överleva?

Minister Mika Nordberg, replik

Tack för det fru talman! I och med att vi är en ö så har vi idag inte möjligheten till tåg. På det viset tror jag att flyget fortfarande kommer att ha en stor betydelse för dem som behöver ta sig till och från Åland och inte kan använda sig av tåg.

När det gäller utvecklingen på fartygssidan idag så har vi den privata sjöfarten som har gått över till naturgas och fått ner sina utsläpp när det gäller det.

När det gäller landskapets flotta så har vi i en upphandling just nu ett eldrivet fartyg där eldriften kommer att påverka utsläppsnivån. På det gör vi vad vi kan. Att omställa hela vår skärgårdsflotta till fossilfritt är en utmaning, men något som vi jobbar på.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Jag är helt medveten om att vi inte har tåg på Åland. Det var inte den jämförelsen. Det var snarare det att sättet att komma till holmen oftast är med fossila bränslen, vilket man ju använder i flyg.

Det är jättepositivt att vårt stora röda rederi nu går in för LNG, åtminstone med två färjor. Vi hoppas att landskapsregeringen framöver i sin flotta fram till 2030 har elektrifierat och verkligen sett över helheten på färjetrafiken. Så det är goda steg framåt.

Men det är klart att omställning sker ju inte över en natt. Däremot så kommer den moderna kunden, både från Sverige och från Finland, mer och mer att kräva alternativ. Där behöver också det åländska näringslivet tillsammans med oss vara på framkant.

Minister Mika Nordberg, replik

Tack för det fru talman! Vad jag ville säga med att vi inte har tåg var att flyget trots allt är det som du måste ty dig till om du t.ex. kommer längre bortifrån och snabbt vill komma hit över dagen.

Istället för att bojkotta flyget så tror jag att man kan utnyttja flyget och påpeka utvecklingen. Alltså teknikutvecklingen driver ju även produktionen av fossilfria flygbränslen. Det är ingenting som hindrar att man i en framtid kan ha det med i upphandlingen när man från åländsk sida upphandlar flygtrafik, att man tittar just på fossilfria bränsleformer. Men jag tror att det är lite tidigt i utvecklingen i och med att upphandlingen görs precis nu i dagarna och det finns inte ännu tillgång till fossilfritt flygbränsle i den utsträckning som behövs.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Av förekommen anledning så känner jag igen mig i mycket av det som minister Nordberg sade. Jag håller med honom i mycket och det är bra att man fortsätter att bygga ut gång- och cykelvägarna som man inledde en gång för nästan 20 år sedan - faktiskt under vissa protester - men som sedan blev en vardag för alla politiker.

På samma sätt är det med flygtrafiken. Man kämpade för att få en subventionerad flygtrafik till Åland i och med att det inte fanns någon som ville köra på marknadsmässiga villkor. Många ville att det skulle vara ett flygplan med 15 säten. Det var mycket diskussioner här i salen om att få upp det till 30 säten och nu pratar man om 60 säten. Jag är glad för den åsikt som minister Nordberg har, att man borde ha ett större plan. Om någonting är näringspolitik så är det nog flygtrafik.

Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! Vi har idag ett medeltal när det gäller de flygplanspassagerare som sakta har stigit. Det ligger ungefär på ca 17 passagerare i medeltal. Men det gör ju att vi fortfarande har avgångar där det är färre. Sedan har vi avgångar de facto där det är nästan fullt på de plan som vi har idag. Ska man möjliggöra någon form av event, t.ex. av konferensgäster och annat, så behöver det på vissa gånger finnas möjlighet att ta flera passagerare med. Och om vi vill ha in offerter från flera större aktörer med större flygplansflottor, för att ha tillgängligheten och kontinuiteten säkrad, så tror jag att det här är rätt väg att gå.

Det är klart att det kostar pengar. Men jag tror att i längden så är det här en av de viktigaste näringspolitiska vägar (… taltiden slut).

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag vill påstå att det till och med är den viktigaste näringspolitiska åtgärden som man kan göra. Jag är glad för att minister Nordberg jobbar för det här. Det är precis som han säger, beträffande flyget, att vissa gånger är det en liten belastning och vissa gånger är det fullt. Det är svårt att ha ett flygplan som varierar sig efter antalet passagerare.

Jag har personligen någon gång åkt ensam med en Saab 340 som hade 33 säten från Stockholm till Mariehamn. Det kändes faktiskt litet konstigt måste jag säga, men det var ju ganska roligt att ha ett eget flyg en gång.

En fråga till slut som ganska mycket gäller näringslivet. Jag vet att minister Nordberg har varit emot att man skulle konkurrensutsätta och privatisera vägunderhållet. Till förmån för att göra det själv så skulle man begära att näringslivet ska göra det. Vad är ministerns tankar i det här skedet om det just nu?

Minister Mika Nordberg, replik

Fru talman! När det gäller den biten av privatisering av infrastrukturavdelningens olika grenar så tror jag absolut att det är rätt väg att gå.

Däremot så har vi sett - i den privatiseringsreform som ändå pågår - att vi har någonting som vi måste förstå att kostar och som vi behöver satsa resurser på. Det gäller uppföljningen av de entreprenörer som vi väljer att upphandla. Det är där som jag tror att man måste titta på litenheten i den förvaltning som vi trots allt har. Det krävs rätt stora resurser för att upphandla på rätt nivå och att uppfölja de upphandlingar som vi har. De facto så har vi upphandlat delar av vägunderhållet redan idag och jag tror att vi är på rätt väg.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Följande anförande hålls av ltl Runar Karlsson.

Ltl Runar Karlsson

Fru talman! Jag hade väl hoppats att regeringen på något vis skulle ha givit ett näringspolitiskt bokslut i och med att den här perioden börjar ta sin ände. Att vi skulle ha fått berättat konkret vad man har gjort och kanske också någon form av framtidsvision, trots att det bara är ett halvt år kvar av den här perioden. Men ändock. Jag tycker inte att det har kommit speciellt mycket och motiveringen var väl att det är lagtinget själva som ska debattera och diskutera och regeringen ska höra på de idéerna.

Skulle jag ha varit näringsminister så skulle jag nog ha försökt berätta vad man har gjort konkret. Nu var det mera att det är någon form av en brytpunkt i näringslivet. Vilken den brytpunkten är så förstår jag inte. Jag vet inte om någon förstår det. Och sedan var det litet annat som jag upplevde att var ganska diffust. Det är en liten besvikelse. Mycket med tanke på att för några år sedan så gick man ganska hårt ut med att man skulle bygga trähus på Åland, mycket mera än i dag.

Jag roade mig med att fara runt och titta på alla stora byggen idag. Varenda ett hus är av betong och stål. Jag såg knappast någon träflisa alls på de husen. Här händer ingenting som skulle vara till gagn för skogsindustrin. I alla fall har det inte hänt någonting ännu. Det gör det väl knappast heller eftersom det inte finns någon lagstiftning på gång inom det här området och inte något annat heller.

Samma sak är det med biogasen. Där var det också tal om att den skulle byggas och vara till gagn för den industri som behövde få sitt avfall rötat. Där har det heller egentligen inte hänt så mycket. Det är tråkigt.

Jag fick siffror häromdagen på vad näringslivet betalar till Uppsala bioanläggning. Man betalar tio euro per ton. På Åland betalar man 190 euro per ton när man för det till Gunnarsby. Varför är de så stor skillnad? Ja, det beror på att Uppsala kommun subventionerar det åt sitt näringsliv. Då blir det inte lätt att konkurrera när andra länder gör på det sättet. Det är ganska vanligt att olika regioner och länder har olika prisdifferenser för att gynna sitt näringsliv. Kanske går man på slak lina när det gäller EU, men så länge det inte finns någon dom så kan man göra så.

En annan sak som man gärna nämner - och som var upp tidigare - är den fysiska planeringen som man tycker att borde göras. Det tycker jag också att är litet diffust. Man pratar t.o.m. om att man ska försöka planera och bestämma var folk ska bygga sina hus. Jag tycker att det börja låta lite sovjetiskt alltihop  att kommunerna ska planera, genom sitt planeringsmonopol,  var industrierna ska finnas och var husen ska finnas osv. Jag tror faktiskt inte på den modellen. Jag tror mycket på det som har varit. Det har uppstått fantastiska industrier på Åland där det har funnits fysiska förutsättningar av olika anledningar och där de kan verka och vara på ett bra sätt idag.

Så några konkreta saker som jag tycker att man borde göra. Det finns mycket men man hinner inte på de här sex, sju minuterna.

En sak som man kan göra, om man vill, är att ge kapitaltillskott till Kraftnät. Kraftnät har idag en skuld på 70 miljoner tack vare Finlandskabeln. Det kommer en ny kabel snart till Sverige, som ska byggas. Man börjar planera den om 6-7 år. Den kommer att börja byggas om tio år. Den kommer att kosta kanske 100 miljoner. Den måste byggas för den börjar bli gammal. Därför måste man nu börja visa näringslivet att vi inte kan hålla på på det här sättet, det blir alldeles för dyrt. Och då kanske man i stället för att etablera sig här väljer någon annan plats.

Man skulle föra ett kapitaltillskott på tio miljoner årligen till Kraftnät så att de efter sju år skulle vara skuldfria. År ett skulle det här betyda 400 000 euro mindre för industrin och hushållen på Åland osv. Efter sju år skulle dessa  400 000 euro vara nästa tre miljoner lägre än det är idag. Det är egentligen bättre om man satsar på det här än det som man för inte så länge sedan gjorde, med någon form av avdrag i beskattningen. Detta skulle verkligen ge mera köpkraft, också för hushållen, i och med att vi skulle få en lägre elavgift. Det här tycker jag absolut att man borde göra och man kan göra det om man vill. Men man har tyvärr valt att satsa tid, resurser och framtida pengar på andra branscher och andra verksamheter inom landskapet som inte alls ger samma effekt.

Det andra, fru talman, är det som jag har haft upp tidigare. Man borde ändra plan- och bygglagen så att politikerna i Mariehamn verkligen kan få bygga i city, det som de vill bygga. Idag är det tyvärr så att plan- och bygglagen medger att man exploaterar Solberget, som ni har sett. Den medger att man exploaterar Möckelö, som ni har sett. Plan- och bygglagen medger att man exploaterar Horelliområdet, vilket är ett fantastiskt område. Men plan- och bygglagen medger inte att man exploaterar city. Det är kontentan det. Det måste vara kontentan. För en majoritet av stadsfullmäktige vill göra det. Men ännu idag - efter tio år när man började diskutera detta när Maxinge började byggas - så ville man göra det. I tio år har man velat men inte kunnat. Det är plan- och bygglagen som sätter hinder för det. Det är inte politikerna i Mariehamn, i alla fall inte majoriteten, för majoriteten vill. Det är det tråkiga.

Plan- och bygglagen medger att vi bygger överallt på Åland, om man vill det politiskt, men inte i city. Det är ett faktum. Det har vi facit på. Annat är det då om stadsfullmäktige inte skulle vilja. Men jag har erfarit att man har en klar majoritet för det. Ändock har inte det privata näringslivet börjat bygga, som vill satsa 100 miljoner. Så det enda som vi i lagtinget behöver göra är att ändra plan- och bygglagen så att det frigörs 100 miljoner från näringslivet. Det är det enda vi behöver göra. Inte en cent behöver vi sätta in där. Det är den största näringslivspolitiska satsningen någonsin på Åland som vi kan ta genom ett litet beslut här i lagtinget. I alla fall kommer det att medverka till det.

Fru talman! Jag kommer att fortsätta en liten stund till.

Det är så att Solberget är fullt, Möckelö börjar bli fullt och Horelli börjar bli fullt. Det finns litet kvar, jag kommer inte ihåg exakt vad området heter som är bredvid Horelli, Lotsgatan kanske det heter. Där finns det ganska mycket tomter. Det är ett fantastiskt område. Det ska staden ha all eloge för att man har planerat som man har gjort. Det är faktiskt ett riktigt fint område med fina utsikter. Det har sin dragningskraft i framtiden.

Men när jag pratar med mäklare så säger de att de dagligen får frågor om det inte finns lägenheter i city att köpa. Det är sant. Ni kan ringa till vilken mäklare som ni vill så svarar de precis samma sak. Det är lite trögare runtomkring, men man har kunnat sälja det ändå för att det är vackra områden.

Det skulle ju vara annat om lagen skulle hjälpa till med det här, men att man från staden skulle säga ”vi vill inte ha det här, vi vill bevara trähusen och det Boreniuska huset”. Då är det annat. Men idag så är man faktiskt bundna. Det är tyvärr så. Det om det.

Fru talman! En liten sak som jag ännu vill poängtera är detta med att bo på Åland, som i sig är en jättestor näringspolitisk sak. Varför flyttar man till Åland? Jo, för att vi har en fantastisk äldreomsorg, vi har bra sjukvård, vi har fina skolor och det är jättetryggt. Det i sig är ju näringspolitik. Medger vi att man kan bygga så kommer det automatiskt att bli positivt både för näringslivet och för oss alla.

En liten sak till, fru talman, som det har varit mycket debatt om och det är elavgifterna. Framförallt läser vi i media att Ålands Elandelslag har sju miljoner i kassan och varför sänker man då inte avgifterna? Det kan man ju tycka. Men vid närmare granskning så är det faktiskt så att ”Alfrida” kommer att kosta ungefär fyra miljoner för elandelslaget. Till det måste det likvida pengar. Då har vi tre miljoner kvar av dessa sju. Sedan vet vi att Elandelslaget har sparat två miljoner för att förhoppningsvis bygga ut vindkraften, precis som regeringen vill. Till det måste det också pengar. Ett bolag som har 20 miljoners omsättning måste ha likvida medel på två miljoner. Där är ju sju miljoner gott och väl. Så det är inte så enkelt, om man säger så. Det måste finnas pengar till allt.

Fru talman! Det är mycket mera som jag skulle vilja säga men jag slutar här.

Talmannen

Fem repliker är begärda. Första replikväxlingen inleds av vicelantrådet Camilla Gunell.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

Tack för det! Det är lätt att vara efterklok. Det var ju ledamot Runar Karlsson och den regeringen som förde fram Finlandskabeln och den investeringen. Jag satt i opposition då i finans- och näringsutskottet. Jag var den enda som efterlyste vad kabelinvesteringen skulle få för konsekvenser för näringslivet och särskilt för industrin. Det ledde till att regeringen upptog fem miljoner extra, vid sidan av det extra anslag som kom från Finland.

Jag vill påminna om att jag var ganska ensam då om att ställa de här frågorna. Nu står alla och ropar på varför det blir så dyrt. Nu ska det vara kapitalöverföring på 70 miljoner. Var tar vi dem? Det var 3,5 miljoner som vi notifierade och redan det var en jätteprocess.

Vi har haft en slumpvis planering på Åland när det gäller industriområden och boende. Tyvärr så kostar det oss mycket idag. Vi måste ha någon annan (… taltiden slut).

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Först till Finlandskabeln. Den måste helt enkelt till i och med att det fanns för lite reservkraft och man vågade helt enkelt inte chansa. Det fanns gasturbiner som var från 1960-talet och det fanns dieslar som var dyra att underhålla och som också var gamla. Man var ju medvetna om att det kommer att kosta. Industrin sade också då att det är en säkerhet som de ville ha. Sedan dess har globaliseringen gjort sitt och näringslivet har blivit ännu mera trängda, så därav måste man nog tillföra kapitaltillskott. Det om det.

Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

När det gäller biogas så har de rundabordssamtal som landskapsregeringen har hållit lett till väldigt positiva resultat eftersom Svinryggen nu är väldigt långt framme i sin process. Jag hoppas att vi snart få se de modeller på anläggningar som man där diskuterar. Också Orkla jobbar vidare med sin anläggning. Där är det två redan som är aktuella.

Att bygga i trä har jag haft höga ambitioner med och tycker att det är en jätteviktig diskussion. Men det vi möter är ändå en ganska konservativ bransch. Det tar lite tid innan man har svängt om den i riktning mot ökad träanvändning och att också industrin får fram träprodukter som går att bygga av.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jo, jo. Allting tar tid. Men trots allt har det gått tre, fyra år av den här mandatperioden och vi har inte sett så mycket. Vi får väl vänta och se.

Vad jag tänkte säga i den förra repliken, men som jag glömde bort gällande fysisk planering - där vi ju har helt olika åsikter - är att jag inte tror på det här med centralplanering. Jag tror mera på att folkets vilja ska få bestämma. Jag har nog en känsla av att regeringen kanske inte är speciellt enig i den frågan. I så fall borde det ha kommit en lagstiftning om det här, som hade varit skarpare med på vilket sätt vi ska centralisera Åland.

Man märker ju detta även beträffande kommunstrukturerna, att man vill att lagtinget och regeringen ska bestämma var folk ska verka och bo. Jag tror inte på den politiken. Jag har inte den ideologiska bakgrunden.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Jag måste nog reagera mot den okunskap som jag upplever att ledamot Runar Karlsson har just i planeringsfrågor. Han jämför centrum med ett ”greenfield”, alltså en helt öppen skog där man river ner skogen och bygger nya hus.

Det är helt klart att om du börjar med ny planering på ett helt nytt område så har du förutsättningar att göra vad som helst. Men om du ska utveckla en gammal miljö som har funnits och där det har skett en viss utveckling, så måste du ju ta hänsyn till den tidigare bebyggelsen som har funnits på platsen.

För inte kan det rimligtvis vara meningen nu att Centern säger att vi ska ändra plan- och bygglagen för att vi vill riva centrum. För då börjar jag nästan tro att man vill bygga ett nytt centrum någon annanstans. Eller har man ingen tydlig politik i den här frågan överhuvudtaget?

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag tycker att man skulle ändra plan- och bygglagen på det sättet att kommunerna själva får bestämma. Att stadsfullmäktige får bestämma hur man vill göra med city. Det tycker jag inte är ohemult. Så borde det ju vara.

Nu är det tyvärr så att vår lagstiftning styr över planeringsmonopolet, det planeringsmonopol som staden har. Jag tycker inte att det är rätt. Jag tror att stadsfullmäktige är så pass kloka att man vill veta vad man gör med sin stad och vad man borde göra. Det tror jag. Tack, det var bra så.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Det är igen fråga om okunskap från ledamotens sida skulle jag vilja påstå. Inte är det fråga om att politikerna vill eller inte vill göra någonting. Det finns vissa regelverk. Inte bara i plan- och bygglagen utan i annan lagstiftning också, som bedömer vilka hus, vilka områden eller vilka platser i ett område som är värdefulla att skydda och bevara. Man kan ju inte rimligtvis säga att ”ja men jag tycker att Kastelholms slott är på fel ställe, vi mejar ner det och bygger en golfbana. Det är mycket bättre och har havsutsikt”. Det är klart att det finns regelverk som träder in och som kommer att säga att ”nej vänta lite, det här området har ett större värde”. Det är inte politikerna som bestämmer. Det finns myndighetsbeslut, det finns lagstiftning och det finns andra verktyg för att vi inte ska få ett sådant här ”Oklahoma-Texas-hallå-samhälle” vilket vi annars skulle få.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! De lagar som är Ålands behörighet bestämmer lagtinget om. Så visst är det politikerna som indirekt bestämmer. Inte menar jag heller att man ska riva ner Kastelholms slott och bygga något annat där. Men jag tycker att det har gått för långt när man t.ex. K-märkte telegrafhuset i Mariehamn och att det måste vara så oerhört starka motiveringar för att få riva bort ett gammalt stenhus, som 99 procent av ålänningarna inte ens visste att finns.

Bevarande är för starkt framom utveckling. Det tycker jag. Sedan finns det förstås en gräns vad man får och inte får göra. Men i det här fallet tycker jag att man borde lätta lite på lagen och göra det lite enklare. Det är min åsikt och det bedöms nog så av de flesta vill jag påstå.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Petri Carlsson, replik

Fru talman! Jag tror att det är en sanning med modifikation att plan- och bygglagen har satt fullständigt stopp. Det har felaktigt spridits vilseledande uppgifter, kanske av tjänstemän men också av vissa politiker. Det finns en prejudicerande dom när det gäller telegrafhuset som är från högsta instans. Det finns inte så många andra domar när det gäller centrum och K-märkning.

Om man läser den domen, vilket jag har gjort, så innehåller den detta om att motiveringarna inte var tillräckliga. Det sades inte att det är omöjligt att göra det, utan det var motiveringarna som inte var tillräckliga. Till den delen kan jag dela uppfattningen att man kunde se över om man kan tydliggöra vad som är tillräckliga motiv osv. i en uppdatering av plan- och bygglagen.  Jag tycker att där har ltl Runar Karlsson en poäng.

Detta med att en majoritet av politikerna skulle vara för det, så det kan jag återkomma till i nästa replik.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Så här långt är vi ganska överens. Jag vill påpeka att inte är det bara plan- och bygglagen förstås, men det finns en del där som man borde ändra på för att göra det lättare. Jag sade inte att det bara är den.

Det oaktat så upplever jag att stadens politiker har sagt - alltsedan man bestämde att Maxinge skulle bli Maxinge för ungefär tio år sedan – att ”nu måste vi göra någonting för centrum, för vi blir efter”. Ändå har man inte kunnat göra det trots att jag upplever att det funnits en majoritet för det. Då måste problemet finnas något annanstans. Då tror jag att det bl.a. beror på lagen.

Ltl Petri Carlsson, replik

Fru talman! Det är väl där som jag tror att denna upplevelse kanske är fel. Eller att det har varit fel. Det har inte funnits en majoritet av politiker i staden som har varit beredda att faktiskt driva det fullt ut.

Det är t.ex. som när vi inom Moderaterna har föreslagit parkeringsnormens förnyande. Den har nu fixats. Nu har det funnits en majoritet i fullmäktige, vilket är bra.

Det finns kvar saker att göra och där en majoritet av politiker, uppbackade av tjänstemän, har varit för att införa t.ex. ett byggförbud i centrum. Under den tiden som man håller på med en delgeneralplan i centrum så stoppar det ju utvecklingen, som jag ser det. Det här har vi lyft gång på gång. Det har inte funnits en tillräckligt stor majoritet som har velat driva den här frågan fullt ut. Då hade vi haft en bättre utveckling trots befintlig plan- och bygglag.

Men jag kan hålla med ltl Runar Karlsson om att det kan finnas saker som man kan justera i plan- och bygglagen. Det är något man borde titta på. Det håller jag med om.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Vi hoppas att det blir någonting. Det här är ju inte en fråga bara för staden, utan det är ju en fråga för hela Åland. Man måste glömma det här med Maxinge. Det ska vara där det är det. I city ska man bo i huvudsak. Det är tryggt och bekvämt att bo i city. Jag skulle själv gärna bo i city. Kan man fylla city med flera bostäder så blir det automatiskt efterfrågan på cafétjänster, restaurangtjänster och butiker osv. Framförallt är Mariehamn en oerhört trygg stad. Om vi tittar runtomkring oss där det begås fasansfulla brott varje dag, så är Mariehamn är en jättetrygg stad. Många väljer att flytta dit tack vare att det är tryggt. Många av dem skulle gärna bo i city eftersom de ofta kommer från städer. Till och med Horelli är för långt borta för dem. De vill gärna bo mitt i, men det finns inga bostäder.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Mikael Staffas, replik

Tack talman! Ja, ledamot Karlsson. Jag blev att fundera på en liten figur en gång i tiden som hette ”pojken med guldbyxorna”.  Han drog tior ur fickorna medan ledamot Karlsson ska dra miljoner ur fickorna. Jag undrar varifrån han ska ta dessa miljoner.

Jag kommer ihåg att ”pojken med guldbyxorna” plundrade riksbanken. Men jag undrar vem det är som ska avstå sju miljoner årligen? Ledamot Karlsson brukar vara den som ställer grupper mot grupper i debatterna i detta lagting. Så nu undrar jag vem det är som ska avstå sju miljoner? Om jag förstod ledamoten rätt så skulle det generera 400 000 tillbaka till samhället, till företagarna och till invånarna. Är det en rätt beskrivning av situationen?

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag sade tio miljoner. Med tio miljoner och 30 års avskrivningstid plus ränta så blir det ungefär 400 000. Det är det som det handlar om för Ab Kraftnät. Ta det gånger sju, så efter sju år blir det 2,8 miljoner ungefär i lägre kostnad. Det är faktum.

Varifrån ska man ta pengarna? Man pratar om att jag har guldbyxor men jag tror nog att det finns flera som har guldbyxor.

Vi pratar också om kortrutt. Där finns det pengar hur mycket som helst. 45 miljoner ska det kosta till Föglö och Kökar. Man ska ha ny färja för 35 miljoner och man ska bygga ihop fem skärgårdskommuner i och med att det ska bli en kommun. Hur många tiotals miljoner som det kostar vet ingen ännu. Så vi är uppe i 100 miljoner där.

Åtminstone en del av detta behöver säkert göras. Men inte kan vi väl satsa 100 miljoner om vi inte har råd att hålla näringslivet ovanför vattenytan?

Ltl Mikael Staffas, replik

Återigen! Jag blir inte förvånad. Vad är det som ledamot Karlsson oftast gör. Jo, han offrar skärgården. Skärgården ska alltid ta smällarna. Det är alltid skärgården som ska ta stryk. Det är riktigt beklagligt, att sedan börja visionera om dessa miljoner.

Vad vi gör med de här miljonerna är att vi sparar pengar. Landskapet sparar årligen - enligt utredningarna -  tre, fyra miljoner med den här kortruttssatsningen som är tänkt att kosta någonstans mellan 40 och 45 miljoner, bara det ska komma till ett extra anslag runt 20 miljoner.

Men återigen. Varför ska vi ställa skärgården till ansvar för allt annat? Men det är så där. Man plockar ur fickorna när man ingenting har och så får någon annan betala. Och denna gång är det skärgården, återigen!

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Jag blir beskylld för mycket här nu. Jag måste säga att inte skäms jag för att jag var med som trafikminister och såg till att Föglö fick mer än fördubblad trafikkapacitet, som man har i dag, med Skarven. Jag skäms inte för det. Jag skäms inte för att jag införde en ny linje mellan Åva och Jurmo. Det skäms jag inte heller för. Jag skäms inte heller för den skärgårdstrafik som fanns på den tiden. Och jag skulle gärna se att man bygger en ny färja.

Men vad har regeringen gjort? Det har inte kommit någonting, inte en plåtbit har det kommit fram ännu från den här regeringen när det skulle behövas en ny färja. Jo, man håller på och fantiserar om projekt för 100 miljoner som aldrig kommer att bli av ändå. Det är jag övertygad om.

I stället borde en del i alla fall satsas på Ab Kraftnät. Det finns också pengar i landskapet i andra kassor som man kan se om man bara vill göra den här politiska satsningen. Men man vill inte.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack fru talman! Jag tänkte fortsätta i ledamot Kemetters tankegångar.

Plan- och bygglagen finns ju även för att bevara de skyddsvärda byggnaderna. Det är detta som har varit problemet. Det finns bolag som har byggt i Mariehamn varje år. Men det är de bolag som har följt reglerna och fått bygglov. Utan regler försvinner skydden även för hus som är skyddsvärda. Det som ledamoten talar om är helt enkelt att vi öppnar upp så att hus som Bagarstugan, Hillings och andra väldigt gamla hus kan bytas ut mot modernare och mera lättsålda lägenheter och affärstomter. Det kan bli resultatet.

Jag tror att vi kan diskutera andra metoder än att skriva om lagar som man inte vill följa.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Om man ska svara på det, så tycker i alla fall jag att det någonstans finns ett problem. Jag tror att det är lagstiftningen som gör att exempelvis Ålands mest attraktiva tomt, mitt på Torggatan, idag är tom och har så varit i kanske 20 år. Jag kan inte tänka mig att inte stadspolitikerna skulle vilja fylla det hålet på något sätt. Det övergår mitt förstånd i så fall. Jag tror inte det. Jag tror att de gärna skulle se ett hus där på sju, åtta eller tio våningar. Men det står tomt. Någonstans är det fel.

Eller så vill man kanske ha det så där. Då är det ju så då förstås. Men jag försöker i alla fall se en möjlighet att få mera bostäder i city och på det sättet runtomkring skapa ett näringsliv som är till gagn för oss alla.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack fru talman! Den tomt som vi talar om så planeras just nu på grund av att vi har ändrat det som byggarna sade att var det största problemet, nämligen parkeringsnormerna.

Det har aldrig varit problem att bygga i staden. Det som har varit problem är ofta att människor som äger dessa tomter inte har ett behov av att bygga. Det finns en tomt bredvid trafikljusen som har stått tom i 20 år, för det är ingen som behöver bygga där. Det finns affärslokaler som står tomma månad ut och månad in för att folk inte har råd med hyrorna till dem. Men de som har affärslokalerna så vill inte sänka hyran. Så då blir det vissa tomma lokaler.

Ltl Runar Karlsson, replik

Fru talman! Det märkliga är att folk har råd att bo på Solberget. Folk har råd att bo på Horelli och folk har råd att bo på Möckelö, där det inte är billigt att bo. Tomterna var jättedyra. Det var jättedyr infrastruktur att bygga Solberget - kanske det dyraste på hela Åland, kanske t.o.m. i Finland - för där var bara berg. Ändå har folk råd att bygga och bo där. Så nog vore det konstigt att man inte skulle ha råd att bo i city. Och jag vet att man har råd, för mäklarna säger att de dagligen får frågor från folk som vill köpa lägenhet i city men det finns ingenting att köpa.

Men okej, finns det ingen vilja så lär väl city se ut så här ännu om 20 år.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Följande anförande hålls av ltl Stephan Toivonen.

Ltl Stephan Toivonen

Tack fru talman! Bästa lagting! I det underlag som vi fick inför den här näringspolitiska debatten så fanns det många guldkorn uppräknade. Trots alla dem så har ändå BNP per capita gått ner med tio procent, som jag nämnde, från 2006. Exporten har också stampat på stället sedan 2012. Detta trots att vi kan läsa om utvecklingsprojekt som Business Lab på Åland och Högskolan Åland och så vidare och trots att Ålands Näringsliv också befrämjar entreprenörskap på olika sätt. Trots att det finns det olika former av EU-finansiering.

Men det som det också kunde finnas är aktörer som kunde bidra till den här tillväxten som vi ju eftersträvar i denna näringslivsdebatt. Eller hur, fru vicelantråd, även om hon inte vill nämna det ordet.

Som vi ser det från Åländsk Demokrati så borde vi ha ett bolag som kan stöda nyetablerade företag, både med kunskap och finansiellt och som kan skapa jobb, både i staden, på landsbygden och i skärgården. Ett bolag som kan ta större risker än traditionella finansiärer och som även kan se samhällsnyttan för företagen. Om man sedan kallar det för riskföretag eller utvecklingsföretag är en annan sak.

Fru talman! Märkligt nog så har jag inte sett någonstans i det här pappret eller bunten som vi fick någonting om riskbolag som tillväxtstrategi. Jag frågar mig varför. Jag hade faktiskt förväntat mig det. Flera andra har ju nämnt saken också här i sina anföranden. Vi vet att den här typen av företag inte kan vara företagsekonomiskt lönsamma.

Fru talman! Vi har ju ett bolag, nämligen Ålands Utvecklings Ab. Jag tittade lite på deras situation och de har ju kapital i storleksordningen två miljoner placerade. Tittar vi på samhällsnyttan så är den i storleksordningen två miljoner euro per år. Tittar vi på bolagets andel så ligger samhällsnyttan på ungefär 300 000 euro, dvs. en avkastning på ungefär 15 procent. Utöver det så har vi en sammanlagd omsättning på ungefär 14 miljoner vilket ju är en del av den här stagnerande exporten som jag nämnde.

Problemet med Ålands Utvecklings Ab är att alla medlen är placerade i olika företag. En annan är att man inte har fått nya medel överhuvudtaget på drygt tio år. Av den orsaken anser nog vi från Åländsk Demokrati att regeringen borde stärka finansieringen av detta bolag för att på det sättet snabbt kunna bidra med tillväxt. Det behövs ju många källor.

Fru talman! En annan sak som vi tog upp angående problemen i åländsk ekonomi, när det gäller budgeten, var något slags utskott som vi talade om. Vi talade om ett näringsutskott. Vi vet från finans- och näringsutskottet att vi har det ganska arbetsintensivt. Det gäller de löpande ärendena. Det finns ju många motioner som gäller andra ärenden och som blir liggande och det är inte av politiskt ointresse utan det är tiden helt enkelt.

För min del ser jag inte att det ens behöver vara ett vanligt utskott som skulle titta på lagar och budgetar osv. utan ha andra uppgifter, dvs. just näringspolitik och kanske inte enbart bestå av politiker utan kanske också personer från näringslivet.

När jag läste detta underlag så läste jag om den informella storföretagsgruppen och tänkte att det kunde vara någonting. Den är i och för sig för stor - med 15-20 personer - så det är för mycket, men kanske någon därifrån. När jag sedan läste om verksamheten så blev jag fundersam. Där säger man att man samlas för att rekrytera specialkompetens, vilket låter väldigt rimligt. Men sedan nämns det att man ska göra gemensamma hållbarhetsinsatser kring personal, mat, transporter, klimatkompensation, beräkning av koldioxidutsläpp och så vidare. Det där känns kanske inte till alla punkter helt tillväxtfokuserat, vilket jag skulle vilja vara.

Jag tror ändå att det kan finnas någonting där och kanske då en blandning av en parlamentarisk grupp och personer från näringslivet för att stöda tillväxten.

En annan sak, fru talman, som kanske också stöder det ökade behovet av aktiv näringspolitik är faktiskt det nya systemet för ekonomisk skatteavräkning som vi har på vårt bord. I detta underlag kan vi läsa följande ”Det nya ekonomiska systemet med skatteavräkning innebär att det ekonomiska utfallet i den privata sektorn blir mera avgörande då verkligen inbetalda statliga förvärvsinkomster, samfunds- och kapitalinkomster överförs till Åland.”

Fru talman! Vi kan också läsa att ”För Åland med en stor andel småföretag har företagsavdraget varit positivt”. Jag hittar ingenting om avdraget till små- och medelinkomsttagare men jag antar att regeringen fortfarande också ser det som positivt.

Men sedan avslutar regeringen det här underlaget med ”Det blir en tydligare koppling till de åländska företagens utveckling och resultat.” Men stämmer det faktiskt? Det blir väl inte en koppling till företagens resultat eller förvärvsinkomster? Det blir väl en koppling till skatterna på basen av resultat och inkomster, dvs. resultat efter avdragen.

Om jag förstår saken rätt, så den här hundralappen påverkar i dagsläget inte klumpsumman för den beräknas på basen av 0,45. Men om det nya ekonomiska systemet införs så minskar ju skatteavräkningen med motsvarande belopp. Hur har regeringen då tänkt göra med det här avdraget efter en eventuell revidering, den är ju inte godkänd ännu?

Samma gäller företagaravdraget. Båda avdragen påverkar ju rimligtvis momsintäkterna, men där får vi ju även i fortsättningen en klumpsumma. Så rätta mig om jag har fel, som en kollega brukar säga.

Men hur som helst så kunde det nya systemet också vara en orsak till att vi inför någon slags övergripande näringsutskott eller arbetsgrupp eller vad vi nu kan kalla det, som har fokus på tillväxten mot bakgrund av det nya ekonomiska systemet. Ja, vi är väl för tillväxt hoppas jag. Tack för er uppmärksamhet! Tack fru talman!

Talmannen

Inga repliker är begärda. Följande anförande hålls av vtm Veronica Thörnroos.

Vtm Veronica Thörnroos

Tack talman! Jag tänkte i mitt anförande prata lite om rollfördelningen mellan det privata och det offentliga. Jag tänkte prata lite kring digitaliseringen och lite kring näringslivet. Näringslivet har delvis samma, men också olika förutsättningar beroende på i vilken region man verkar.

När det gäller det privata kontra det offentliga så har det många gånger sagts från denna talarstol att vi i det offentliga ska kratta manegen och se till att det finns möjligheter för våra företag att verka på Åland. Det har pratats mycket om energi, vatten, avlopp och trafik.

Mitt första förslag är att vi faktiskt ska göra någonting tillsammans. Jag tycker att det offentliga Åland - både kommuner och landskapsregering tillsammans med det privata - borde sätta sig ner runt ett bord och fundera på att vad  vi har för behov av arbetskraft det här året? Vad har vi för behov av spetskompetens, specialmedarbetare och arbetskraft de närmaste åren? Efter att man har kartlagt det så tycker jag att man borde fara ut i stora vida världen, och där tänker jag närmast på Sverige. Man borde besöka universitet tillsammans. Man borde besöka mässor tillsammans. Man borde besöka skolor och berätta om Åland och att det här är det som det samlade Åland behöver.

Men för att det ska vara relevant för den som kanske är intresserad, så måste man också kunna erbjuda någonting. Man måste kunna säga ”vi har praktikplatser för er. Ni har möjlighet att komma till oss på en praktikplats”. I dagsläget finansieras det via AMS. Det är väl inget fel i det. Men det regelverk som nu är gällande gör att du kan bara söka praktikplats en gång. Det finns inget lagstöd för det. Jag har kontrollerat upp det. Du kunde mycket väl få komma som praktikant flera gånger. Det är någonting som jag tycker att vi borde arbeta tillsammans för.

Vidare har kommunerna ett ansvar vad gäller bostäder och vad gäller dagis och skola. Vi måste kunna leverera ett helt paket när man kommer. Det räcker inte bara och säga ”hej, kom och arbeta hos oss!” Vi måste kunna leverera svar. För att kunna göra det så måste vi göra det tillsammans, både kommuner, landskapet och det privata näringslivet.

Och det som vi verkligen borde ta tag i är kollektivtrafiken. Nog är det lite skämmigt om du ska flytta till Åland och enda sättet att ta dig till centralorten, eller någon annanstans, är att du har egen bil. Det klingar ju inte riktigt hållbart, om ni förstår vad jag menar.

År 2015 lämnades det en kollektivtrafikrapport. Det var centerpartisten Roger Höglund från Finström som ledde arbetet, tillsammans med åtminstone Danne Sundman, minns jag. I den rapporten fanns det både stora förslag på lösningar men också små som man med ganska små medel skulle kunna verkställas och möjliggöra för flera att faktiskt åka kollektivt, om vi vill vara seriösa med ett hållbart Åland.

Jag stoppar här och går över till digitaliseringen.

Jag tror att vi alla ska tacka våra företagare att de inte är lika långt efter i digitaliseringsvärlden som vi är. För vi är nog riktigt, riktigt bakom. Det går inte att komma ifrån. Det går inte ens i dagsläget att ansöka om ett studiestöd utan att du fyller i pappersblanketter som sedan ska hanteras manuellt. Det är så ineffektivt så det liknar ingenting. Det är samma sak med många av jordbruksstöden och annat. Det är som om vi skulle stampa på stället och inte komma vidare.

Jag vet faktiskt inte riktigt var ÅDA - Ålands digitala agenda - befinner sig idag. Jag vet inte riktigt när vi senast analyserade deras verksamhet. Går det bra för dem? Svarar verksamheten mot de krav som vi har? Behöver de förstärkning? Behöver man förändra deras verksamhetsförutsättningar på något vis? Är det något som behöver stärkas och lyftas?

Jag låter det bli öppna frågor här i salen för jag har inte svaret på dem. Men jag vet att vi snart är så långt bakom, när det gäller digitaliseringen, att vi kommer att få svårt att ta oss ifatt. Så enkelt är det.

När det gäller näringslivet på Åland så har vi delvis samma men också delvis olika förutsättningar. I Mariehamn till exempel, som är vår centralort, så måste det gå bra. Om centralorten i ett distrikt, ett län eller ett landskap inte går bra och inte är loket som drar resten med sig och tuffar på stadigt framåt, då spelar det inte så stor roll vad man gör i de andra regionerna.

Som en utomstående betraktare, vad gäller kommunalpolitiken i Mariehamn, är det min uppfattning att det finns partier som vill gasa och så finns det partier som finns bromsa. När dessa partier är ungefär jämnstarka, så gör det att man antingen blir att stampa på stället eller så går det väldigt långsamt framåt. Där hoppas jag att Mariehamnspolitikerna kan nå en enighet och verkligen skapa ett starkt centrum. Det behöver nämligen alla ålänningar.

Vi står inför en möjlighet att kanske få investeringar för 100 miljoner. Jag har hört hur debatten har gått här i salen. Jag tar inte ställning till vad som är rätt och fel. Men jag säger att hela Åland behöver ett starkt centrum och där har speciellt ni, som både sitter i lagtinget och i stadsfullmäktige eller stadsstyrelse, ett alldeles speciellt ansvar. Det är åtminstone min uppfattning.

När det sedan gäller landsbygden och skärgården så hungrar de efter företag. De har korta beslutsgångar och de har oftast effektiva och pragmatiska lösningar inom lagens långa arm, för man vet hur viktiga företagen är. Men där finns ju också olika utmaningar.

Tillkomsten av bageriet på Kökar - som den tidigare moderaten och näringsministern Fredrik Karlström lyckades sy ihop på tre till fyra månader - skulle aldrig ha kunnat hända någon annanstans.

Saltvikspolitikernas jobb för ”Klobbin”, som ni alla känner till, var också någonting som gick geschwint, trots att man höll sig inom lagens råmärken. Så man ska inte förakta och negligera en liten organisation. Den kan minsann vara snabbfotad, långt mer än många andra.

På tal om skärgården så hade finans- och näringsutskottet möjlighet att vara i Stockholm för någon vecka sedan, och där talade man om kvalitetsturism. Det är det som vi ska satsa på. Kvalitetsturism och turism från övriga Europa. Vad är väl det bästa då som vi kan visa upp? Ja, det är ju självklart skärgården. Det är ju så att skärgården är alldeles unik. Men problemet blir att du ska ha en otrolig lokalkännedom för att exempelvis kunna ta dig från Eckerö till Kökar. Det är ju på gränsen omöjligt. Det finns ingen trafikplanerare. Det finns ingenstans där du kan gå in och kryssa i ”hur kommer jag från Eckerö till Kökar om jag kommer då och då?” Det är en stor brist.

För övrigt vågar jag säga att besvikelsen över att man inte har kommit längre, när det gäller bokningssystemet hos Ålandstrafiken, är stor hos skärgårdsföretagarna. Det är säkert flera av er som den senaste veckan har fått mejl om hur stor frustrationen är i Brändö, när man inte kan boka en buss vidare när det inte finns plats. När grupper från Estland - i det här fallet - börjar avboka för att det inte finns någon säkerhet för att de verkligen kommer vidare. Jag tycker att det är jättetråkigt. Och det är ett stort hot mot turismsektorn i skärgården.

Ett annat hot som finns ute i skärgårdsregionen är inte globaliseringen, utan det är konkurrensen. Det är lite med fiskodlingarna som att ”alla vill till himmelen men få vill ju dö.” Alla tycker att det ska finnas ett fungerande näringsliv i skärgården, men man är inte beredd att ge verksamhetsförutsättningarna. I fallet med fiskodlingarna vet jag att det inte är helt komplikationsfritt. Samtidigt irriterar det mig alldeles oerhört när man kan dra kassarna några sjömil åt något håll så att du kommer in på finskt territorialvatten och där välkomnar regeringen en ökad produktion av egen matfisk.

Men, bästa ledamöter! Tillsammans är vi starka. Jag hoppas att någon skulle vilja ta denna boll där jag föreslår att det offentliga och det privata tillsammans ska sätta sig ner och göra en plan över det prognostiserade behovet av personal och att verkligen aktivt gå ut och söka personal, så att vi får en ökad inflyttning till Åland. Jag tror att det är oerhört viktigt. Tack!

Talmannen

Sex repliker är begärda. Första replikväxlingen inleds av ltl Annette Holmberg-Jansson.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Tack vicetalman Thörnroos! Jag tror att det här är ett av de mest positiva och framåtlyftande anföranden som jag har hört på mycket länge från vicetalmannen. Jag kunde stryka under väldigt mycket faktiskt.

Jag tyckte att det var ett mycket bra förslag att det privata och det offentliga skulle sätta sig ner tillsammans. Även detta med digitaliseringen håller jag verkligen med om. Det är inte att digitalisera om man har en PDF som man kan fylla i och sedan posta den på posten. Och ett starkt centrum är något som jag verkligen stryker under.

Vicetalmannen lyfter också upp skärgården. Som tidigare infrastrukturminister så har vicetalmannen säkert hunnit fundera en hel del på hur man ska kunna lösa problemen med bokningssystemet. Har ni någon lösning på det? Hur ska vi komma vidare?

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag brukar ibland använda mig av gamla uttryck. Jag har någon gång sagt att ”det går inte att göra en sidenbörs av ett grisöra”. Det är lite samma sak med bokningssystemet. Trots att man säger att bokningssystemet fungerar väl och att vi har kontrollerat det.

Jag pratade med minister Asumaa. Han sade att det egentligen inte är fel på bokningssystemet. Men det måste vara fel någonstans när du inte kan boka någon plats. Det måste vara fel när turistföretagare ute i skärgården, som så väl behöver varendaste en övernattning, nu tvingas tacka nej eftersom man jobbar med längre framförhållning.

Asterholma, till exempel, är kanske bara en liten ö i mångas ögon. Den har ingen betydelse. Men den har en betydelse. Där finns det en stugby som brukar ha fisketurister. Men om de kommer att ha någon i år så vet jag inte, för det finns ännu ingen turlista.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Asterholma. Det finns väl ändå en färja som kan ta eventuella stuggäster dit på beställning. Den informationen har åtminstone jag fått.

Nu undvek kanske vicetalmannen att svara på frågan hur man ska lösa den här problematiken. Vi pratar om att det privata och det offentliga ska ta ett gemensamt grepp för att kunna nå ut till högskolestuderande.

På samma sätt behöver vi väl här ta bort oppositions- och regeringshatten och försöka hitta lösningar på hur vi ska kunna få till det här. Det är ju inte ett nytt problem. Detta är ett problem som har funnits under flera mandatperioder. Det borde kanske ha gjorts någonting ännu tidigare.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack! I stora drag kan jag säga så här.

Punkt 1. Jag vill att Ålandstrafiken ska ges vettiga verksamhetsförutsättningar.  Som det är nu - med underbemanning och så vidare bortåt - så är det ju helt omöjligt att upprätthålla en servicekvalitét som är önskvärd.

Punkt 2. Jag vill utlokalisera delar av Ålandstrafiken. Bara den del som är ren myndighetsutövning tycker jag att ska finnas kvar i centralorten. Det andra ska utlokaliseras till skärgården.

För det tredje så har jag tankar och visioner, tillsammans med andra, kring hur man kunde försöka lösa bokningssystemet och vad man kan göra åt det. Men jag tror inte att det kanske är riktigt tidsmässigt rätt att ta det härifrån nu.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Sara Kemetter, replik

Vtm Veronica Thörnroos lyfter fram någonting som åtminstone storbolagen jobbar aktivt med. Det är att man använder headhuntingfirmor för att söka de tjänster och människor som man har behov av. Det finns inom det privata ett väldigt stort nätverk i Sverige och Finland där man kan anlita privata företag som går ut och headhuntar den kunskap som man vill ha.

Däremot är det ju det offentligas del att verkligen komma emot, precis som ledamoten sade, och leverera ett helt paket. Här tycker jag faktiskt att Mariehamns stad har varit väldigt skickliga på att försöka söka upp partnern. Ett bra jobb. Vi har ofta anställt dem inom kommunen. Det är oftast lärare, sjuksköterskor, närvårdare och andra. Men också om mannen i familjen har fått jobb så har det visat sig att man ganska snabbt har hittat ett bra arbete åt dem. Paketlösningarna finns redan idag. Och jag anser att det är det privata som ska sköta det, när det gäller just den här headhuntingdelen.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Jag känner inte till hur Mariehamns stad har organiserat och utfört det rent praktiskt. Men jag vet ifrån de små inhopp som jag brukar göra i Sverige, både i norra och västra Sverige, att kunskapen om Åland är ohemult låg. De är imponerade att man överhuvudtaget kan svenska. De tror inte att man kan komma hit utan man tror att båtarna går förbi.

Jag tror att om det privata - som också söker folk hela tiden -  och det offentliga gör en kraftsamling och att vi verkligen visar upp oss på flera ställen i Sverige - på universitet och på skolor -  så tror jag att vi kan locka hit unga människor. Jag tror faktiskt det. Få dem att komma hit en gång, få dem att komma två gånger och lära sig om vårt samhälle,  då tror jag också att många av dem kommer att stanna kvar.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Det här är ju inte någon ny idé. Men det är något som jag upplever att man åtminstone från stadens sida - men också Visit Åland - arbetar aktivt med. Jag vet också att lärarföreningen jobbar aktivt mot andra lärarorganisationer i Sverige och Finland.

Det var däremot väldigt glädjande att höra att Centerns ordförande, med stöd av Moderaternas ordförande, i en replikväxling om hur fantastiskt anförande ni hade, stöder detta med satsningar i kollektivtrafiken. Det är ju ändå så när man flyttar till Mariehamn – det är dit som man oftast flyttar när man kommer som ny – att det är en lokal trafik som det är fråga om. Det är inte så att vi ska utöka linjerna. Det gäller att eventuellt kunna köpa sig en villa eller en lägenhet i södra staden och därmed kunna röra sig med kollektivtrafik. Det är ju en kommunal satsning. Men det är glädjande att Centern stöder det och jag förväntar mig att i budgetprocessen få stöd för det.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! När jag pratar om kollektivtrafik så tänker jag, att om vi gör en massiv informationsinsats mot t.ex. den svenska sidan - dit jag tror att vi ska rikta oss i första hand -  och vi har folk som vill flytta hit, så har vi bostadsområden och radhus runtom på snart hela Åland. Det är väl där som vi gemensamt behöver fundera på hur vi ska få folk till och från tätorten och vidare. Vi kommer aldrig att få en kollektivtrafik som går förbi varje by och så vidare bortåt. Men det finns väldigt mycket som vi kan göra med små medel. Därför har jag varit besviken över att Socialdemokraterna har legat platta som pannkakor nu i tre och ett halvt år.

Det finns en rapport som framtogs 2015 och där Socialdemokraterna var aktivt med och sade ”det här ska vi göra!” Det sade också Moderaterna. Sedan dess har det absolut inte hänt någonting. Tråkigt!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Torsten Sundblom, replik

Tack talman! Vicetalmannen kommer in på kollektivtrafiken. Det är väl kanske inte det enklaste att få den att fungera. Jag skulle gärna vilja höra att vad är receptet?

Så länge som vi strävar till en spridd bebyggelse över hela Åland, det finns strömningar där man vill bygga långt ute på uddarna och det finns de som vill bo mera centralt. Att få en heltäckande kollektivtrafik är inte helt lätt. Jag skulle vilja höra receptet?

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Talman! Där har ltl Torsten Sundblom och jag en samsyn. Vi kommer aldrig att ha en kollektivtrafik som täcker in absolut hela Åland.

Men jag skulle rekommendera liberalerna, och ledamot Torsten Sundblom, att ta del av den kollektivtrafikrapport som levererades 2015, där Moderaterna, Socialdemokraterna och Centern satt. Där fanns många, många små saker som inte krävde så stora initiativ.

Det måste framhållas att ledamot Danne Sundman var med. Han var oerhört kreativ också där i sina tankegångar om hur man med ganska små medel - med hjälp av digitalisering och färdskrivare på bussar och annat - kunde göra detta avsevärt mycket trevligare och möjliggöra för flera att åka.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Tack vicetalman Thörnroos! I min första replik tänker jag ur en personlig synvinkel ta upp ÅDA.

Jag sitter med i Ålands gymnasiums styrelse och kan bara konstatera att under de här tre och ett halvt åren så har utvecklingen av ÅDA, i alla fall ur gymnasiets synvinkel, varit väldigt positiv. Det som jag också hör från övriga organisationer är att ÅDA är väldigt bra på gång, både via ett gott ledarskap men också med ett målinriktat arbete. Där är jag trygg som lagtingspolitiker.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Det var ingen kritik som jag framförde mot ÅDA. Det är säkert bra att enskilda enheter är nöjda. Men tittar vi lite ovanifrån på det hela så måste vi väl ändå konstatera att vi ligger ganska långt efter när det gäller digitaliseringen. Det kan hända att de uppdrag som ÅDA har så kanske inte har landat helt rätt. De kanske borde justeras. Eller så krävs det mera insatser och mera resurser. Eller kanske någonting borde plockas bort ifrån dem.

Men jag tycker att om vi har ett bolag som har ansvar för detta så finns det väl ändå anledning att devalvera verksamheten på regelbunden basis. Som jag sade så är det möjligt att så också har skett, för jag känner inte till detaljerna kring det.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Jag kan lugna vicetalman Thörnroos. Den resurseringen som ligger i röret är god och framförhållningen är också god när det gäller IT-utvecklingen. Men jag håller med. IT-utvecklingen är eftersatt. Det är en stor puckel att klättra upp över men styrfarten är god.

När det gäller attraktionskraften för Åland och kompetensförsörjningen så finns det någonting sedan flera år - Bärkraft Åland - där de största åländska företagen kraftsamlar bl.a. för att bli mera attraktiva och för att kunna få en kompetensförsörjning. Det gäller att produktutveckla, alltså att skapa ett attraktivt Åland även i framtiden men också att marknadsföra. Men jag tro att om man ska marknadsföra så måste produkten vara god. Det är det som också sker, man  tittar 20 år framåt. Hur har vi det om 20 år? Hur ska vi kunna bibehålla en god välfärd om 20 år? Och där kommer kommunreformen in.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Man måste vara lite imponerad av ltl John Holmberg. Det spelar egentligen ingen roll vad vi har på agendan så lyckas han få in kommunreformen på ett eller annat vis.

Det är säkert bra det arbete som Bärkraft Åland gör. Jag säger inte emot det. Men jag försöker säga att alla kommuner som har bostadsområden, dagis och skolor, borde ut i verkligheten. Inte bara de stora bolagen. Alla borde ut - jag vill inte använda ordet ”turné” för det låter kanske litet för nonchalant – och därigenom profilera hela Åland. Det borde vi göra tillsammans. Inte bara storföretagen, utan även de mindre.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Vicetalman Thörnroos lyfter i sitt anförande många saker som är värda att diskutera vidare. Jag ska nu ta två saker som jag tycker att är intressanta och som jag tycker att man böra lägga lite tanke vid.

Det första är digitaliseringen. Jag delar fullt ut vicetalmannens syn på att vi ligger efter i det sammanhanget. Däremot så tror jag att vi måste vara noggranna med att grunden till att vi ligger efter är att vi har varit väldigt dåliga i våra förvaltningar att göra analys av vad vi behöver, sätta ner det till pappers, göra beställningen till det som är ÅDA och sedan skjuta till pengar. Det här är stora investeringar som ska till.

Det som hände när vi skapade ÅDA en gång i tiden var att vi trodde, båda här och på andra ställen, att omedelbart så är det någon annan som ska börja ta ansvar för digitaliseringen. Så är det inte. ÅDA genomför det som vi beställer. Här tror jag att vi måste ta ett ordentligt grepp med hur vi gör beställningen.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Med facit i hand och när man tittar sig i spegeln så kan jag kanske konstatera att det fanns en viss naivism över det hela. Man kanske trodde att bara man skapar ett bolag så skulle det lösa alla digitala problem och att de skulle hantera dem. Så är inte fallet. Det är ändå fortsättningsvis från verksamheterna som beställningen måste göras och som sedan ska effektueras av ÅDA. Det är ett gemensamt ansvar och jag tror att det finns ganska mycket jobb att göra.

Jag tror också att alla är medvetna om att det kommer att kosta pengar. Men du kan också spara genom att plocka bort folk som idag håller på med onödiga arbetsuppgifter - kopierar och bär blanketter fram och tillbaka - och där resurserna istället kan sättas på t.ex. lagberedning.

Ltl Johan Ehn, replik

Talman! Det som jag tycker att jag har lärt mig under den här tiden är att jag tidigare också var en sådan som trodde att allting löses genom digitalisering. Det som jag börjar se nu och som vi behöver göra - och det som är grunden till att vi får digitala lösningar - är att man börjar syna sin egen verksamhet och ser var vi har problem. Kan den digitala tekniken vara en lösning? Det är inte alls säkert att det alltid behövs teknik, utan det handlar om att vara mera strukturerad i sättet att jobba. Det tycker jag är något som jag tycker att har börjat sprida sig ute i våra verksamheter. Det ska vi hoppas på.

Sedan den andra frågan som jag tänkte lyfta. Jag noterade att vicetalmannen lyfte fiskodlingsfrågan och att man idag har en situation där man får flytta fiskodlingarna från Åland till andra områden inom Östersjöområdet. Men hur skulle vicetalmannen vilja att vi hanterar den här frågan? Vi har ju samtidigt ett annat gemensamt problem med samtliga Östersjöländer och det är hur Östersjön mår.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Frågeställningen är ju inte, som ledamoten själv säger, varken svart eller vit. Problemet är konkurrenskraften hos andra länder i omkringliggande regioner. Det som jag tror skulle vara A och O, när det gäller speciellt fiskodlingar, är att vi har samma regelverk.

Det går inte att komma ifrån att det är synnerligen märkvärdigt att om man drar odlingen några sjömil så applåderas det av Finlands regering, som tycker att det är fint, och så får man stöd för att fortsätta med verksamheten, medan min egen hemkommun – jag är partisk i det här, jag erkänner det – dräneras med 25 arbetsplatser på årsbasis. Jag har ingen quick-fix lösning på det. Jag tror att vi måste söka den tillsammans. Men vi måste ha samma konkurrensförutsättningar i vårt landskap och vårt Åland som man har i omkringliggande regioner.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Vicetalman Thörnroos lyfter i sitt anförande den viktiga frågan om digitaliseringen. Jag tycker att det är dags för oss i lagtinget att blicka lite längre bort. Det känns som om det var ett antal tiotals år sedan man pratade om digitala blanketter. Jag tänker att vicetalmannen tidigare har varit infrastrukturminister och jag tycker att den digitala infrastrukturen också borde vara ett ansvarsområde inom infrastruktursektorn på ett mycket tydligare sätt.

Jag skulle vilja se en strategisk planering av var vi behöver klara oss på bara 2G för att kunna skicka ut nödsignaler och var vi i framtiden kommer att behöva 6G för att klara av det tyck som vissa bolag har.

Jag tycker att vi behöver fundera på frågor om hur vi ska standardisera den offentliga data som finns för att vi ska kunna använda det här i digital innovation. Jag tycker att vi borde vara där i diskussionen. Vad tycker vicetalman Thörnroos?

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Tack talman! Ja, jag delar mycket av det som ledamot Zetterman lyfter fram, att digitala blanketter har varit och farit, som man säger. Problemet är, att till oss har de inte kommit ännu. Det är ju det som är bekymret. Därför har vi folk anställda som utför uppgifter som kunde skötas på ett mycket effektivare sätt och därmed kunde resurser frigöras för annat arbete som inte kan digitaliseras.

När det gäller den digitala infrastrukturen så tror jag att det är en mycket klok idé att ha det som ett skilt politikområde, eller i kombination med någonting annat. Jag tycker att det är något som nästa landskapsregering allvarligt ska fundera kring.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! I de nya system som kommer nu,  där kommer de nya systemen och blanketterna med. Det man behöver fundera på är att bygga grundförutsättningar och vilken data som man vill lägga öppen och standardiserad så att man kan bygga digitala innovationer och så vidare.

När det gäller infrastruktursektorn så har jag varit kritisk till den under många, långa år. Infrastrukturministerposten handlar här om skärgårdstrafik och lite vägar. Om vi ska ha en samlad infrastrukturplanering för bl.a. näringslivets bästa, då behöver vi se på helheten. Vi behöver se på var de viktiga centrala knytpunkterna finns i form av vård, skola och dagvård. Det har betydelse för arbetstagarna. Hur ska vi bygga upp IT-infrastrukturen som är dyr att bygga upp. Var ska vi samla den? Hur ska vi konstruera vatten och avlopp så att det blir en helhet och att vi kan få ner avgifterna? Det är en regionalplanering och någonting som Centern brukar tacka nej till, men som jag tydligt tackar ja till. Jag menar att det är infrastruktur och att det borde tas ett helhetsgrepp om det.

Vtm Veronica Thörnroos, replik

Så tråkigt! Jag som kände att vi hade så stark samsyn efter den första repliken men nu går det lite isär.

När det gäller skärgårdstrafiken så kan den säkert tyckas fjuttig för många och varför man ska ha en minister som håller på med det, eller med lite vägar. Men för den som behöver denna skärgårdstrafik alla dagar så är det det allra viktigaste som finns.

Sedan motsätter jag mig inte alls att vi funderar vidare kring ett politikområde kring en digital infrastruktur. Vi har också politikområden där vi har egen behörighet, t.ex. inom TV och radio. Där har vi inte någon ansvarig - och har inte haft det tidigare heller - som riktigt driver de frågorna. Så det finns mycket att fundera kring.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Följande anförande hålls av ltl Mikael Lindholm.

Ltl Mikael Lindholm

Talman! Under debatten har det kommit många förslag om hur Åland kan stärka sitt näringsliv. Jag tycker vissa av dem är värda att föra vidare, t.ex. det som ltl Bert Häggbloms m.fl. har förslagit om att stärka Ålands Utvecklings Ab. Mina egna erfarenheter från näringslivet gör att jag vill lyfta i sammanhanget småsaker som tillsammans faktiskt gör skillnad, speciellt för de små samhällena. Framförallt stödsystemet för det kustnära fisket.

I dagsläget är det inte möjligt att få investeringsstöd för småskaligt kustnära fiske, såvida inkomsterna från fisket inte uppgår till minst 20 procent av inkomsten. Problemet är att om man är aktiv inom jordbruket så räknas bruttointäkterna inklusive de stöd som finns inom den sektorn in som inkomst. Det gör att t.ex. en Kumlingebo med tio hektar odlad jord och 15 djurenheter med dagens system aldrig kan utveckla sitt fiske med t.ex. ett förädlingsutrymme eller kylbil, då omsättningen för jordbruket omöjliggör att komma upp i rätt procent fiskeinkomster. Trots att det kan vara minus på sista raden och fisket kunde hjälpa företagaren att få en möjlighet att fortsätta med sin livsstil, förutsatt att han/hon kan förädla sin fångst. Det här är totalt galet enligt min uppfattning.

Småskaligt fiske har i alla tider varit en binäring i skärgården. Väldigt få har kunnat livnära sig enbart på fiske. Däremot har en stor del av befolkningen, med annan huvudsaklig försörjning, kunnat få en extra månadslön eller två via fisket, vilket även betytt ansenliga skatteintäkter över tid då detta gått på marginalskatten.

I dagsläget är varje euro i skatt viktig för våra skärgårds- och randkommuner där detta varit vanligast. Gör det möjligt att ingå i stödsystemet såvida bruttoinkomsterna för fiske överstiger 5 000 euro och se till att beräkningsgrunderna för stöd inte utgår från bruttoomsättning. Då hjälper vi i alla fall några hårt arbetande företagare i primärnäringarna.

Det brukar alltid talas om hur man ska finansiera sina förslag. I detta fall finns det fortfarande rejält med pengar i fiskeriprogrammet som inte utnyttjats. Det rör sig inte om några jättesatsningar, men de som vill satsa behöver understödas.

Turismen har det talats en del om i den här debatten. En åtgärd som jag gärna skulle se är att senarelägga skolstarten för gymnasialstadiet på Åland till den 1 september. Detta skulle innebära att turistföretagen skulle ha tillgång till sommarpersonal till slutet av augusti och ha möjlighet att hålla öppet ett par veckor längre än idag. Augusti är nuförtiden en större turistmånad än juni och potentialen för tillväxt är stor med tanke på att större delen av Europa har augusti som semestermånad.

Slutligen, fru talman! När det gäller turismen så borde vi även se över hur vi kan få en spridning av evenemangen på Åland så att inte allt måste hända under 3 juliveckor. Jag tycker att de som söker om bidrag för evenemang borde premieras om de förlägger sina evenemang före midsommar eller efter den 10 augusti. Tack fru talman!

Talmannen

Två repliker är begärda. Första replikskiftet inleds av ltl Annette Holmberg-Jansson.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Jag understöder verkligen de tankarna. Det har diskuterats tidigare här i lagtinget om att skjuta fram skolstarten på hösten och kanske senarelägga den på våren. Jag vet att det har varit mycket diskussioner om att barnen är så trötta på våren. Jag tror att det här även skulle vara bra för högstadiet, kanske också för låg- och mellanstadiet.

Hur ser ledamoten på att man kanske skulle ha ett längre påsklov för att göra vårterminen litet kortare? Man skulle då kanske kunna gå ända till midsommar och sedan vara ledig till slutet av augusti och börja i september och matcha det mera med Centraleuropas tider.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack fru talman! Jag är öppen för förslag och hur man ska lösa det rent praktiskt. I mitt anförande tog jag upp gymnasialstadiet. Där tycker jag att det borde finnas möjligheter, för de yrkesinriktade studierna har ju också en hel del praktik. Så varför inte börja läsåret med praktik?

Det teoretiska gymnasiet har ju inte samma praktikmöjligheter. Men finns det en vilja att vi kan värka fram en bättre modell än vad det är idag? Idag betyder det ju att gymnasiet börjar före den 15 augusti. Alla vill ju vara lediga lite innan skolan börjar så det betyder att det är slut med sommarpersonalen redan i början av augusti.

Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

Tack fru talman! Så är det! Det är ett problem. Det är också svårt för våra ungdomar idag att få ett sommarjobb. Man vill gärna ha någon som kan stanna lite längre. Jag tror att det här skulle vara en win-win situation faktiskt, både näringslivet och för ungdomarna. Det skulle vara lättare att få jobb och man skulle även kunna ha lite ledigt om man skulle kunna matcha det här med Centraleuropa och när de har semester. Vi har fått höra här att Tyskland är en stark motor för turismen när det gäller Stockholmsregionen, så kanske det här skulle vara jättebra.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack talman och tack ledamot Holmberg-Jansson! Jag är helt enig. Man måste fokusera på det.

Det är också väldigt viktigt att som ungdom få komma ut i arbetslivet. Om man kan gynna det med en omläggning av skolstarten så tycker jag absolut att det är någonting som vi borde föra vidare och ta tag i på allvar. Vi har ju faktiskt till och med behörighet på det här området.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl John Holmberg, replik

Tack talman! Tack ledamot Lindholm. Jag håller till många delar med om detta med en senare skolstart. Jag tror att tiden går åt det hållet. Även här blir det mera globaliserat. Jag tror att det inte kommer att dröja så många sommarlov innan vi är framme vid det.

När det gäller evenemang så är det litet ”hönan och ägget” enligt mig. Det är klart att om man har ett rent sommarevenemang så är man ute efter sol och mycket människor. Då blir den korta högsäsongen attraktiv även fast mycket händer samtidigt. Det är svårt att bredda det eftersom alla vill ha den här torra och soliga tiden när Åland översvämmas av turister. Tyvärr är den tidpunkten väldigt kort.

Däremot så tror jag att det kanske är dags att titta på någon form av evenemangsbyrå. Vi har ju ”Convention Bureau” som nu verkligen har fått fart under vingarna efter ett par års starttid. Kanske det är dags att starta upp ett motsvarande för evenemangen?

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack talman! Tack ledamot Holmberg! Ja, jag har absolut förståelse för att det är många evenemang som av en eller annan anledning bör eller måste hållas mitt på sommaren.

Vad jag tänkte på här  - i den mån som det är samhällsmedel involverat i form av stöd – är om man kunde premiera dem som vågar satsa på att lägga sina evenemang före midsommar  eller efter den 10 augusti. Och kanske då på bekostnad av dem som satsar på det säkra kortet, att lägga sina evenemang den andra till den fjärde veckan i juli. Det är en sak som jag tycker man kunde resonera om.

Men jag har som sagt full förståelse för att det är många evenemang som måste hållas i juli och många som inte vågar chansa på att lägga dem för tidigt eller för sent.

Ltl John Holmberg, replik

Tack fru talman! Jag är glad att ledamot Lindholm lyfte denna fråga för det här är verkligen en utvecklingsfråga.

Det finns ju flera olika typer av evenemangsbidrag. Kommunerna har ett. Jag vet att det har funnits olika organisationer som har olika evenemangsbidrag och landskapsregeringen har också ett par evenemangsbidrag. De flesta har varit knutna på det sättet att de premierar låg- eller mellansäsongtidpunkter och att man ska undvika den yttersta högsäsongen.

Det skulle vara intressant att titta närmare på en evenemangsbyrå. Då skulle man kunna samla alla resurser som finns för t.ex. evenemangsbidrag. Man skulle kunna få en helt annan koordinering och utveckling genom att ha det samlat under ett tak. På det sättet skulle man också kunna portionera ut det på lämpligt sätt och verkligen få en styrka i de nya evenemangen och kanske ha flera årsplaner. Man skulle se vilka nya evenemang som man ska plocka in och exakt var de behövs för att det ska fylla hotell och stugbyar optimalt.

Ltl Mikael Lindholm, replik

Tack talman! Tack ledamot Holmberg! Absolut. Det är roligt att höra att vi har liknande tankar. Det är bara att köra vidare och försöka sätta sig ner och resonera hur man kommer vidare. Det viktiga är inte varifrån förslagen kommer. Det viktiga är att alla bra förslag tas till vara på bästa sätt för Åland och ålänningarna.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Följande anförande hålls av ltl Sara Kemetter.

Ltl Sara Kemetter

Tack fru talman! Vi har haft en väldigt lokal debatt kring näringslivsfrågor. Jag skulle vilja utöka den lite europeiskt och nordiskt för att sedan gå tillbaka till det åländska näringslivet.

Jag var i måndags på ett väldigt intressant seminarium där det samlades kunniga människor från hela Norden och från Baltikum och Ryssland. Det var politiker, professorer och andra och där just dessa näringslivsfrågor diskuterades. Huvudanförandet började så att vi fick veta att vi står vid randen av ett globalt handelskrig. De fyra friheterna inom Europa är hotade. Fri rörlighet på varor, tjänster, arbetstagare och kapital. De här friheterna utgör ju kärnan i den inre marknaden och den gemensamma marknaden mellan medlemsstaterna. De här friheterna är hotade av populistiska vindar som nu blåser över EU med de gula västarna i Frankrike, osäkerheten kring Brexit och de ökade militära övningarna i Östersjön.

Historiskt sett har det varit det mest utvecklande att bibehålla freden i Europa. Just fri rörlighet av varor och tjänster, personer och kapital. Men nu behövs det ytterligare diskussioner för att kunna bevara freden. Vi måste också på Åland garantera utbildningsmöjligheter, jämställdhet och ekonomiska möjligheter. Vi måste i Norden jobba tillsammans för att nå framgång. Näringspolitikens styrkor finns i vårt entreprenörskap, i vår export och i innovationerna men framförallt utbildning och det livslånga lärandet.

Den ekonomiska tillväxten får inte ske på miljöns bekostnad. Vi behöver tydliga mätbara mål i vår lagstiftning. Vi har kunskapen, erfarenheten och utbildningsmöjligheten att skapa god näringspolitik som inte är i motsättning till hållbarhetsmålen.

Centralt för oss ålänningar - men framförallt för Finland och näringspolitikens utveckling -  har faktiskt varit sanktionerna mot Ryssland. Som ett bra exempel märktes det också på ÅCA och ostförsäljningen när dessa sanktioner sattes i kraft. Alltså goda relationer till våra grannar är det viktigaste för att kunna driva en god handels- och näringspolitik.

Det största hotet för den åländska ekonomiska utvecklingen är faktiskt den demografiska utvecklingen som vi ser men också den brain drain som sker eftersom vi inte har ett eget universitet. Våra ungdomar flyttar bort från Åland. En del kommer visserligen tillbaka men näringslivet är helt beroende av att kunna rekrytera kunskap utifrån. Vi ser redan ett reellt hot från Kina och Indien vilka pumpar ut massor av högt utbildade och kunniga människor som är intresserade av att komma till Europa och Norden och jobba. De är mera behöriga än våra ungdomar. Asien tar snabbt över den globala marknaden med både arbetskraft, priser och tempo. Det här är ett reellt hot.

Näringslivet på Åland och i Norden lyfter fram den här oron. Men också en oro att de inte riktigt kan växa så mycket som de vill eftersom det saknas specialiserad arbetskraft, alltså för få högt utbildade människor att anställa och välja emellan. Det behövs en stor arbetskraftsinflyttning. Men hur lockar vi den här arbetskraftinvandringen? Visst, naturen är vacker. Men sist och slutligen handlar det om högre löner. Näringslivet behöver stabilitet och långsiktiga politiska beslut. Näringslivet måste kunna känna sig trygga med politikernas beslutsförmåga för att kunna våga satsa och utveckla. Tvära kast är det absolut farligaste för ekonomisk utveckling. Då står allting verkligen stilla. Så att förslaget om att ens riva upp plan- och bygglagen är ett tvärt kast som kommer att göra att det kommer att stå ännu mera stilla i byggandet framöver, innan allting ligger på plats.

Fru talman! I framtiden finns det två megatrender i Europa. Det är den artificiella intelligensen och en hållbar utveckling. Det här sade Jyrki Katainen i sin senaste intervju.

Inom marknaden för hållbar utveckling så måste vi vara ledande. Politiker kastar runt sig en massa begrepp just nu. För att nämna några som vi också har hört i den här salen, vi talar om den blå ekonomin, den gröna ekonomin, cirkulär ekonomi, bioekonomi och koldioxidneutral ekonomi. Men vad talar vi om egentligen och vad menar vi? Jag anser att det gemensamma begreppet för alla dessa nischer är just hållbar utveckling och den marknad som det skapar.

Vi lever alltså i ett paradigmskifte, från en linjär ekonomi som håller på att gå över till en hållbar ekonomi. Politiskt måste vi börja diskutera lösningarna på hur vi ska börja klara av den här förändringen. Hur ska vi finna en väg bort från olja mot en mera hållbar riktning? Medborgarna kräver hållbara produkter. För att näringslivet ska vara på framkant inför kundernas behov så måste några faktorer sättas i kraft.

För det första så måste vi satsa på eko-design, alltså produkter som är gjorda för att återanvändas. Det måste lagstiftas om tydliga mål på återvinning. Exempelvis den plast man använder måste kunna återvinnas till 95 procent eller de batterier som vi använder ska kunna återvinnas till 90 procent och så vidare.

Och slutligen, för att ta ett riktig hållbart ansvar, så måste vi sluta dumpa vårt skräp utanför Europa. Tidigare har vi fört vårt skräp till Kina. De har nu tagit ett beslut där de har sagt ”nej, vi vill inte ta emot det.” Vad gör vi då i Europa och Finland? Jo, vi skickar det till andra asiatiska länder och till Afrika. Ni har säkert sett högarna med HM-kläder som ligger i öknen i Afrika. Det är fullständigt ohållbart. Så länge bolag ges möjlighet att skicka bort sitt skräp, ut ur Europa, så kommer de att göra det. Vi måste alltså ta hand om vårt eget skräp.

Allt fler konsumenter vill ta ansvar för miljön. De vill handla ekologisk, miljövänligt och klimatsmart. Alltfler människor vill också konsumera rättvist. Inte handla från företag som ger svältlöner eller använder sig av barnarbete. Och det har företagen förstått.

Vi hade just en näringslivsdebatt vid lunchen, tillsammans med Ålandsbanken och Optinova, som jobbar med väldigt mycket hållbarhetsfrågor. Där lyfte man faktiskt upp problematiken kring ”green washing” som också är ett reellt problem idag. Alltså där pressen att framstå som hållbar bara växer för våra bolag. Det finns en risk att vissa företag tar genvägar och det kallar man för ”green washing”. Alltså falsk marknadsföring för att framställa sig som mera hållbar än vad man egentligen är. Nå, det är inte dessa bolag på Åland och det kunde de öppet och ärligt prata om och det var roligt att höra.

I USA har däremot green washing blivit så omfattande att den federala handelskommissionen skärpt regelverket för att kunna ta till tvångsåtgärder mot just grönmålningen.

I Sverige använder alltfler miljöargumentet i sin marknadsföring. Men här har man också börjat se över regelverket eftersom det har kommit mer och mer vilseledande marknadsföring till konsumentverket.

Hur ska kunden i butiken då veta vilken plastkasse som är bäst eller hur man ska paketera brödet, i plast eller i papper? Det kan man inte förvänta sig att kunden ska veta. Men det måste alltså finnas tydliga krav på bolagen så att kunden inte blir lurad. Och här har vi lagstiftare en viktig uppgift.

Slutligen, fru talman! Den fria rörligheten av arbetskraft är lika viktig som den fria rörligheten av kapital. Gång på gång ser vi att Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige toppar listorna över världens bästa länder att bo i. Finland blev också nyligen utsett till världens lyckligaste folk, andra året i rad. Många av oss ser det som en självklarhet men det är det ju inte. Det är resultatet av att vi har ordnat våra samhällen så som vi har gjort. Att vi lever mitt i den fjärde industriella revolutionen och att vi har en framtid som är hållbar.

Jag har i mitt anförande lyft fram både styrkor, möjligheter och orosmoln. Men sist och slutligen får vi inte glömma att det är politikernas uppgift att bygga det dansgolv där människor kan dansa sina liv. Tack!

Talmannen

En replik är begärd.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Äntligen är det någon som har förstått grejen med cirkulär ekonomi, även om ledamot Kemetter inte talade så tydligt om det. Men just frågan om att tillverka produkter så att de kan återvinnas - ekodesign - genom hela produktionskedjan.

Att se på en produkts totala livslängd. Hur vi kan använda den när den är slutförbrukad? Hur kan vi flytta kostnader från sluthantering till kostnader för sysselsättning? Vad kan vi använda för sysselsättningsåtgärder lokalt i stället för att skeppa avfallet till Afrika? Det här är det som är framtiden. Så enkelt är det. Det är dit hela EU drar. Att fortsätta med den linjära produktionen och tro att allting fortsätter som vanligt, det är en väg mot avgrunden för åländskt näringsliv.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Tack ltl Ingrid Zetterman för att ni verkligen har lyft det som var centralt i anförandet. 80 procent av all miljölagstiftning kommer från EU. Ålands lagting har inte så mycket som man kan göra åt det. Därmed behöver också det åländska näringslivet vara i framkant med dessa frågor. Där ser jag redan att vi har väldigt lätt att uppnå en hållbar helhet, just inom cirkulär ekonomi, som jag i det här fallet vill kalla för en hållbar ekonomi.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Tack! Jag har noterat att Socialdemokraterna gärna vill kalla det för ”hållbar ekonomi” eller ”miljönsamhet”. Jag tror att det är viktigt att vi använder det korrekta begreppet som resten av omvärlden använder.

Men bortsett från det så noterade jag också att ledamot Kemetter lyfte frågan om tillit. Alltså frågan om tillit mellan handelspartners, tillit mellan grannar men också tilliten till politiken. Det finns mycket forskning som visar att tillit mellan de olika parterna kraftigt sänker transaktionskostnaderna och får mera effektivitet.

Vi har diskuterat mycket avgifter, kontroller och tillsyn. Avgifter för den typen av åtgärder. I ett samhälle som präglas av tillit så minskar man på den här typen av kostnader. Jag vill faktiskt rekommendera ledamot Kemetter att läsa forskare Putnams skrivningar om detta med tillit och hur pass mycket som man i små samhällen kan nyttja tilliten som verktyg för ett strålande näringsliv.

Ltl Sara Kemetter, replik

Tack fru talman! Det är just tillit som lyfts fram i hållbarhetsprincipen och som är något av det viktigaste och som vi måste arbeta mycket för. Jag tackar för den kommentaren.

Det som oroar mig är den diskussion som fördes i måndags. Vi hade toppen av näringslivet på plats såsom minister Orpo,  premiärministern från Litauen och många andra kunniga människor. Alla uttryckte oron över att den fria rörligheten inom EU är hotad och vad det får för innebörd.

När människor med den digniteten säger sådana saker, som att vi är vid randen av ett globalt handelskrig, då blir lilla jag ganska orolig också. Därför är det viktigt att sätta näringspolitiken i ett globalt perspektiv. Det handlar inte bara om småföretagande utan det handlar om Åland som en del av Norden och en del av Europa.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade. Följande anförande hålls av minister Wille Valve.

Minister Wille Valve

Talman! Näringslivet är viktigt. För att få en bild av hur viktigt det är för vårt samhälle så kan det vara bra att ta till sig boken ”Och jorden skälvde” av Ayn Rand. Det finns ett hypotetiskt scenario. Hela boken går ut på att det privata näringslivet avvecklas i världen och hela världen blir en enda stor stagnerande offentlig sektor. Friheten undertrycks och företagsamheten försvinner. Jag kan varmt rekommendera den här boken trots det något dystopiska temat. Men den säger något om vad näringslivet och företagsamheten betyder för samhället som drivkraft och morot för utvecklingen.

Näringspolitik är också stort. Det handlar om klimatet som våra företag befinner sig i och summan av alla våra politiska beslut, inte bara på näringspolitikens område.

Jag har tidigare från talarstolen poängterat att vi alla egentligen är näringsministrar. Det handlar ju förstås om hur attraktivt Åland upplevs vara, hur intressanta vi är, hur intressant det är att flytta hit och hur attraktiva varorna är. Tydligen har vi här på Åland några varor som är extremt attraktiva, bara det faktum att det finns människor som är beredda att betala multum för slangar som kommer just exakt från Åland. Man är beredd att ta transportkostnaderna för varan och servicelöftet som är att varan är av god kvalitét.

Vad kan jag då som moderat social- och hälsovårdsminister göra för ett livskraftigt näringsliv? Jag ska ge några exempel och sedan också berätta vad jag anser att behöver göras.

ÅMHM är en av de viktigaste myndigheterna som vi har. Det är jätteviktigt att det fungerar och ger näringslivet det stöd som ibland en näringsidkare kan behöva för särskilt komplicerade ärenden.

Under den här mandatperioden har vi infört – vilket jag är jätteglad för – en ny avbyråkratiserad ÅMHM-taxa som leder till färre antal fakturor för företagarna och som årligen härefter ska träda ikraft vid varje årsskifte, vilket varit ett specifikt och uttryckligt önskemål från näringsidkarnas sida.

En ökad egen tillsyn har införts vilket leder till längre tillsynsintervaller och lägre tillsynsavgifter för en del näringsidkare. En tillsyn som konsekvent premierar företagare med låg riskverksamhet som sköter sig och följaktligen belastar de företagare med hög riskverksamhet och alldeles särskild de som inte sköter sig.

För budgetåret 2019 avskaffade vi samtliga tillsynsavgifter för köttbesiktning med anledning av torkan och dess konsekvenser för primärnäringarna och slakteriverksamheten på Åland. Det här efter en diskussion med slakterinäringen och primärnäringarna där regeringens bedömning blev att detta kunde ha reell betydelse för vårt näringsliv.

Centralt för hur myndigheten ÅMHM fungerar är förstås styrningen. Nu slutförs rekryteringen av en ny chef till ÅMHM och till lagberedningen har överförts en ny ÅMHM-lag där målet är en tydligare styrning av ÅMHM också specifikt efterfrågad av näringslivet.

ÅMHM:s verksamhet styrs dock långt av helt andra lagar än ÅMHM-lagen. Här gäller det alltid för oss som avgör lagförslag och stiftar lagar att minnas myndigheternas grundlagsfästa serviceprincip. Principen om att myndigheterna ska betjäna medborgarna, inte tvärtom.

Det gäller att inte påföra några nya bördor för näringslivet. När tobakslagen antogs införde vi medvetet ett enklare anmälningsförfarande för de butiker som vill sälja tobak. Inget visningsförbud för tobak infördes eftersom helhetsbedömningen var att det här egentligen endast skulle påverka små skärgårdsbutiker som kämpar för sin lönsamhet medan de stora drakarna redan har satt detta i system. För restaurangbranschen har det haft betydelse att vi har avskaffat tvåårsregeln och ersatt den med en tremånadersregel för ansvariga föreståndare. 

Just detta sistnämnda är ett intressant exempel på när den åländska näringen har förordat strängare bestämmelser än i vår omvärld med tanke på förverkligandet av ansvarsfull alkoholservering i den tämligen kontrollerade och reglerade krogmiljön.

Ja, vad gör vi då framåt?  Jag vill åtminstone nämna anpassningen av Ålands alkohollag, som avses bli en förenkling för restaurangbranschen. Vi på Åland styr i dag över den delen av alkohollagstiftningen men inte över detaljhandeln.

Nuvarande rättsläge leder till att Ålands restaurangbransch i praktiken styrs av gammal, finländsk lagstiftning. Målet är en förnyad blankettlag som utgår ifrån vad som är bäst för Åland.

Avslutningsvis, fru talman! Måste lösningen alltid vara att ta fram en ny lag, införa ny reglering, nytt förbud eller ny begränsning? Är det inte så att frihet är det bästa ting för kulturlivet, för näringslivets utveckling och för vårt samhälle i stort. Tack för ordet!

Talmannen

Fyra repliker är begärda. Första replikväxlingen inleds av ltl Göte Winé.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Tack minister Valve för anförandet! Nu kommer jag att nämna vad minister Valve inte pratade om. I egenskap av social- och hälsovårdsminister så saknade jag individen. Den enskilde individens möjlighet till sysselsättning. Och där glömmer ministern bort eller förminskar sin roll. Han har en otrolig roll att hjälpa dem som kan behöva samhällets stöd med just de verksamheter som man är med och stöder. Därför vill jag också påminna om alla de personer med funktionshinder och annat som behöver hjälp med verksamheter och dylikt. Även där har minister Valve en otroligt viktig roll när vi pratar om näringspolitik.

Minister Wille Valve, replik

Ledamot Göte Winé har helt rätt. Det anförande som hölls just var ett renodlat ÅMHM-anförande som syftade till att klargöra gränssnittet mellan våra myndigheter och företagen. Jag kunde ha hållit ett ännu vidare anförande och talat om barnomsorgens betydelse för Ålands attraktionskraft. Vi har en fantastiskt bra barnomsorg på Åland. Jag hade  kunnat tala om ÅHS:s roll förstås, också det att ingjuta framtidstro hos ålänningarna. Jag tror till exempel att den fortsatta tillgången på svenskutbildade läkare på ÅHS är väldigt viktig för framtidstron. För att man ska vilja flytta till Åland så vill man vara medveten om att det finns en sjukvård som fungerar. Det ska inte heller underskattas.

Jag tar till mig ledamot Göte Winés kritik. Jag är inte på något sätt omedveten om de här omständigheterna, men ambitionen var här att hålla ett lite mera fokuserat anförande.

Ltl Göte Winé, replik

Tack talman! Då tror jag nog att minister Valve var ofokuserad i repliken för det var ingen kritik. Det var mera en feedback att påminna om när vi pratar om näringslivet. När man lyfter upp frågan så ville jag bara påminna om det. Jag uttalade ingen kritik med någonting, utan jag sade att man bör komma ihåg dessa personer. För där har minister Valve en otroligt viktig roll som minister. Det var enbart feedback och definitivt ingen kritik. Man kan ha en debatt utan att kritisera varandra, minister Valve.

Minister Wille Valve, replik

Så är det, ledamot Winé. Kritik är sannerligen inte av ondo heller!

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Talman! Med anledning av den tidigare replikväxling som jag hade med ledamot Kemetter kring tillit så skulle jag vara intresserade om minister Valve - som faktiskt är litet känd för sitt filosoferande -  skulle få filosofera fritt vad det skulle betyda för avgifts-Åland, kontroll-Åland och tillsyns-Åland ifall vi skulle stärka tilliten, både mellan politiken och företagen, mellan företagen och politiken samt företagen emellan. Vad skulle det kunna betyda för Åland?

Minister Wille Valve, replik

Det var en knepig fråga från ledamot Zetterman. Man kan konstatera att tillitsnivån är väldigt hög på Åland, både bland ursprungsbefolkningen och dem som nyligen har flyttat till Åland.

När det har undersökts så finns det en väldigt stark tillit till det åländska samhället som helhet. När det gäller den främsta fördelen med en stark tillit så vill jag citera Sveriges f.d. generalkonsul.

Han talade om att den största vinsten när man har en jättehög tillit i samhället det är att de s.k. transaktionskostnaderna blir låga. Du slipper en massa omak och byråkrati och du slipper att misstänkliggöra motparten.

Det fungerar inte bara individer emellan utan också företag emellan och myndigheter och företag emellan. Det är väldigt viktigt att vi värnar tilliten. Därför ser jag också att egenvärdet är att värna tilliten till det offentliga Åland och det offentliga Ålands förmåga.

Ltl Ingrid Zetterman, replik

Jag håller fullkomligt med. Vi diskuterade ju också transaktionskostnaderna i den replikväxlingen. Jag tror att man har mycket att vinna med detta.

Jag har själv arbetat i en myndighet där man först hade en ganska hög kontroll av medborgarna i samhället och sedan bytte man fot. Faktum är att det faktiskt sparade en hel del pengar att byta fot samtidigt som medborgarna blev mycket nöjdare och inte heller kände sig jagade.

Jag tror att vi på Åland har en del kvar att göra när det gäller tillitsfrågorna till medborgarna. Ska vi ha ett system där alla bara är ute efter att jaga efter det fåtal som fuskar och lägga mycket pengar och resurser på det, så då blir det också dyrt för hela samhället.

Minister Wille Valve, replik

Jag är inte säker på att jag uppfattar ledamot Zetterman rätt. Men avsikten med den taxa-reform som har genomförts på ÅMHM, den är uttryckligen till för att nå de mål som ledamoten också beskriver. Alltså att ta vara på tilliten och styrkan i samhället och att lita på den som sköter sig.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! Ministern nämnde om den nya taxan för ÅMHM som innebär en avbyråkratisering på basen av att man gör färre tillsynsbesök.

Anser ministern att själva avgifterna i sig ligger på rätt nivå? Det har ju varit kritik mot avgifternas storlek från många företag. När vi diskuterade det här i lagtinget tidigare så kommer jag ihåg, att när vi tittade på det så fanns det avgifter som steg med allt från 100 procent och upp till 300 procent. Hur ligger de här avgifterna idag i paritet med vad näringslivet önskar?

Minister Wille Valve, replik

Det är en god fråga. Jag tror att de ligger mera i paritet med vad näringslivet önskar idag. De aktörer som sköter sig får längre tillsynsintervaller i och med att vi har infört anmälningsförfaranden i stället för inspektioner. Det innebär att du anmäler en gång och så räcker det med det för vissa verksamheter.

Jag är inte nöjd med den taxa som vi har idag som någon slags ultimat slutresultat. Det som jag ser framför mig är att den behöver utvecklas och mera integreras med hållbarhetsarbetet, så att vi utgående från hållbarhetskriterierna anpassar taxan så den stöder de målen. Det tror jag att är nästa skede som behöver göras av taxan.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! Den andra frågan gäller förenklad alkohollagstiftning.

Vad jag har förstått är en blankettlag på gång från landskapsregeringen. Hinner den komma till lagtinget och träda i kraft inom den här säsongen eller hur kommer det att bli? Det är ju ett tag sedan det blev förändringar på den finska sidan. Jag vet att branschen väntar på något sorts beslut från landskapsregeringen.

Minister Wille Valve, replik

Ja, ledamot Eklund! Alkohollagen är prio ett efter att socialvårdslagarna är slutförda. Avsikten är att liksom idag ha en anpassad blankettlag. Det bedöms vara det mest ändamålsenliga för att nå de politiska målen. Status för det arbetet är att en lag-PM håller på att tas fram. Sedan ska det förstås överläggas och förankras. Därefter går det vidare till lagberedningen.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat.

Ltl Igge Holmberg, replik

Tack fru talman och minister Valve. När minister Valve nämner Ayn Rand, så påminns jag om ett citat av John Rogers. "Det finns två romaner som kan förändra en bokintresserad fjortonårigs liv. Sagan om Ringen och Världen skälvde, vilket är Atlas Shrugged.

En är en barnslig fantasi som ofta ger upphov till en livslång besatthet med dess otroliga hjältar, vilket leder till en känslomässigt förminskad  och socialt förlamad vuxendom där personen inte kan hantera den verkliga världen. Den andra innehåller naturligtvis orker."

Som bokkritiker har ministern fortfarande lite att jobba på tror jag. 

Minister Wille Valve, replik

Ja, ledamot Holmberg. Skönheten ligger förstås i betraktarens öga. För egen del så tyckte jag att just den boken gav flera nya infallsvinklar och intressanta tankesätt.

Men jag kan nog lugna ledamot Holmberg med att jag inte lever helt enligt den boken. Men det finns många tankesätt som är värda att begrunda i den.

Talmannen

Replikskiftena är avslutade.

Minister Mats Perämaa

Fru talman! Jag tycker att det hedrar oss allihop att vi har diskuterat närings- och tillväxtpolitik i dagarna två. Nästan lika länge som det brukar ta att avhandla en budget, så det är bra.

Åland är en bra plats att bo och leva på. Det tror jag att vi vågar slå fast. Det är ingenting som bara vi själva är övertygande om utan jag har den uppfattningen att människor som bor i vårt närområde ser Åland som en attraktiv plats.

Om vi diskuterar med det åländska näringslivet så vittnar också de om att det inte är särdeles svårt att rekrytera arbetskraft till deras företag från vårt näringsområde. Folk har den uppfattningen att Åland är just det, en bra plats att bo och leva på. Det här varumärket är förstås något som vi ska värna om väldigt starkt.

Den offentliga sektorn har som en självklar uppgift att bidra till att värna om detta varumärke. Hur gör vi då det? Det gör vi, enligt min uppfattning, genom att se till att vi har de offentliga finanserna i skick. Det leder till att vi har råd med en god skola, omsorgen att vi ska ta hand om våra äldre och att vi ska ha en bra barndagvård och allt som hör därtill.

Det här ger den stabilitet som stärker varumärket och som i sin tur gör det lätt för företag att rekrytera folk till sina företag. Det jag tror att är en avgörande sak för om vi ska ha ett bärkraftigt näringsliv här på Åland, det är att man kan rekrytera personal.

Ofta måste vi göra det i vårt närområde eftersom vi med den arbetslöshet som vi har här på Åland inte har övertaligt med personal som står till förfogande lokalt för att fylla alla arbetsplatser. Speciellt vad gäller kvalificerade arbetsuppgifter.

Inflyttningsdelen är möjligen den lättaste delen för att skapa tillväxt. Bl.a. därför att vi redan nu ser att med den politik som har förts och med det varumärke som Åland utgör så ha vi haft en god tillväxt via inflyttning under många år. Den här delen är någonting som vi säkerligen kan förstärka ytterligare. På det sättet blir kakan större, antalet euron som cirkulerar blir större, tillväxten uppstår och därigenom har vi möjlighet att generera ytterligare det som vi vill generera och skapa här på Åland.

Som ett litet sidospår i det hela så förde jag en diskussion med den kommunala sektorn i samband med ett samråd för några veckor sedan. Man får ärligen säga att det ofta uppstår en situation där landskapsregeringen kommer lite på kollisionskurs med den kommunala sektorn av olika orsaker. Under samrådet så förde vi en kort diskussion som inte väckte protester i varje fall. Jag ser att kommunerna i många sammanhang fokuserar på just inflyttningsfrågan och på att få in mera folk till sin kommun. Det här är någonting som vi på landskapsnivå borde utnyttja mera. Jag tänker mig att vi under landskapsregeringens ledning - och initierat av landskapsregeringen - borde samla den kommunala sektorn för att diskutera tillväxt via inflyttning och därmed lära oss utnyttja kommunrepresentanternas erfarenheter i inflyttningspolitiken. Det här är en sak som landskapsregeringen avser att initiera och förhoppningsvis kunna iscensätta efter sommaren och ännu under den här mandatperioden. Att hitta ett område där landskapsregeringen och de kommunala representanterna har ett gemensamt intresse för att inte alltid vara på konfliktkurs med varandra.

Sedan till frågan om kostnader för basservicen för våra företag - och förstås också för individer här på Åland - nämligen el, vatten och avlopp som nämns här väldigt ofta. Vi måsta avvakta den utredning som genomförs som bäst. Jag tror att det är på det sättet att vi ligger högt vad gäller kostnaderna här på Åland. Men samtidigt så nås man ständigt av signaler att man i vår omvärld kraftigt höjer priserna.

Jag har den känslan, ja, man borde inte tala om känsla här utan om fakta och därför vill jag hänvisa till resultatet av utredningen. Jag tror att man i vår omvärld är på väg ikapp, om man vill kalla det så, i de rätt höga kostnaderna.

Jag vill skilja på elkostnader i förhållande till avlopps- och vattenkostnader. De överföringsavgifter som vi betalar här på Åland vad gäller el är kopplade till att vi bor på en ö och att vi måste binda oss till andra regioner i form av elkablar. Där kommer en tilläggskostnad som helt klart är kopplad till att vi befinner oss på en ö. Men vad gäller vatten och avlopp så fraktar vi inte bort vårt avloppsvatten och vi tar inte vatten bortifrån. Så där ska vi kunna jämföra oss med andra små regioner av motsvarande storlek. Så en liten åtskillnad i de frågorna tycker jag att man kunde föra resonemanget kring i varje fall.

Vad gäller landskapsregeringens ansvar för Kraftnät Åland så som bäst  - också detta år-  för landskapsregeringen över en kapitalinsats om 800 000 euro för att dämpa överföringsavgifterna något. Landskapsregeringen har också för avsikt att i bolagets kommande behov av lånefinansiering komma med förslag via lagtinget om att ge landskapsgarantier för att hålla nere överföringsavgifterna på kunden så mycket som det bara är möjligt.

Utan att ge några löften, och utan att ens ha diskuterat det dess mera med landskapsregeringen, så är det fritt fram för landskapspolitiker att fundera på om man även i framtiden kunde hjälpa till med att kapitalisera bolaget för att dämpa överföringsavgifterna. Det här är som sagt inget löfte eller något som landskapsregeringen för fram, men den möjligheten finns ju för politiker också i framtiden om man så önskar. Och med en stark ekonomi så kunde det här möjliggöras.

Därutöver förbereder landskapsregeringen som bäst ett mera formellt ägardirektiv till bolaget Kraftnät Åland, som är helägt av landskapet, och där det ekonomiska utfallet och prissättningen mot kund, skulle få en ännu mera tydlig roll och betydelse än tidigare. De här sakerna har givetvis nämnts i olika sammanhang, bl.a. vid rekryteringen av ny VD och i diskussioner mellan ägarstyrningen och styrelsen. Men det här kunde formaliseras med ett tydligare ägardirektiv som ställer krav på bolaget att prissättningen ska vara betydelsefull i de beslut som fattas av bolaget i fråga och som berör framtida planering och verkställande av det uppdrag som man har.

Det här kunde man säga från talarstolen, att kunde vara bra för ägarna till de övriga basservicebolagen - gällande vatten, avlopp och el - och att man kunde ge motsvarande direktiv på en bred front till de bolagen. För allt detta skulle ju tjäna i det gemensammas intresse - som vi och många andra har konstaterat -  att det finns ett behov av att hålla kostnaderna nere för att stärka konkurrenskraften på Åland och skapa möjligheter för tillväxt.

Talmannen

En replik är begärd.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! Tack minister Perämaa för redogörelsen över vissa saker. Jag fastnade för inflyttningen och de gemensamma diskussionerna som man har haft med kommunerna.

Det som gör mig förundrad är att det fortfarande finns en okunskap på den svenska sidan om detta med att bo och leva på Åland och att man inte kan flytta hit.

Jag hade en diskussion med en person på vårt kansli som har flyttat till Åland och som har köpt hus och etablerat ett företag. När han pratade med sina vänner så förstod de inte hur han hade kunnat gör det, för ”man får ju inte köpa något på Åland.

Jag undrar om vi har lyckats i marknadsföringen när det gäller det här? På något vis har det ju gått snett eftersom det fortfarande finns en sådan okunskap.

Minister Mats Perämaa, replik

Nej, man får väl öppet konstatera att vi nog har misslyckats. Det vet jag via mina skärgårdsvänner som brukar göra ett inflyttningsarbete, också på den finska sidan, och som rent fysiskt marknadsför Åland och skärgården som bosättningsort genom att vara på mässor och bedriva ett handfast inflyttningsarbete. Man stöter ofta på den här saken påståendet att man inte får köpa mark på Åland.

Det nämns också ibland att man måste ha så och så mycket pengar på banken för att få flytta till Åland. Vi bör kanske fokusera mera på att få ut den sanna sanningen därute. För redskapen med jordförvärvsrätt och så jobbar ju emot oss mycket i onödan om man har den här uppfattningen om Åland.

Ltl Brage Eklund, replik

Tack fru talman! På planerat område så finns det ju möjligheter att köpa bostadstomt och bygga och även på industriområden. Så inte är det något bekymmer. Men jag tänker på den marknadsföring som vi har haft om att ”Bo och bygga på Åland” eller vad kampanjen hette för just Sverige och svenskarna att etablera sig här. Men det verkar att någonting har gått fel med det här.

Idag pratar vi om att vi ska marknadsföra oss digitalt. Vi borde hitta några kanaler där åtminstone vanliga Svenssons får se hur man kan bo och bygga på Åland. Jag tror att det är många som vill flytta hit på grund av den trygghet som nämndes här i många sammanhang. Vi har en bra skola och bra vård och fortfarande har vi inte så mycket bekymmer med brottslighet som man har där.

Minister Mats Perämaa, replik

Fru talman! Jag ska för min del ta med mig de här goda tankarna om och när vi förhoppningsvis lyckas iscensätta ett sådant här gemensamt arbete med den kommunala sektorn. Jag upprepar det igen. Jag är säker på att landskapsregeringen och kommunerna skulle hitta ett gemensamt intresse och kunna jobba med frågorna.

Vi får återkomma till dessa frågor för tillväxt skapas väldigt lätt genom en ökad inflyttning.

Talmannen

Replikskiftet är avslutat. Följande anförande hålls av ltl Tony Wikström.

Ltl Tony Wikström

Tack fru talman! Under en näringspolitisk debatt så vill väl ingen vara den som förstör stämningen. Men jag vill trots det sticka ut hakan lite grann och problematisera den så hyllade tillväxten och konkurrenskraften.

Lika lite som en guldfisk i en skål kan uppfatta en annan, möjlig värld bortom glasets väggar så har vi väldigt svårt att tänka oss alternativa sätt att leva, tänka och ordna ett samhälle än det rådande kapitalistiska, långt nyliberala system som fått fritt spelrum de senaste decennierna.

Att läsa nationalekonomi på t.ex. universitet ses som ett förtydligande av en sanning, som en beskrivning hur världen fungerar och borde fungera.

Invändningar och problematiseringar av den här modellen förlöjligas eller beläggs med en stigmatiserad stämpel, inte sällan en kommunistisk sådan. Jag tycker det är lite synd.

För om man skrapar på ytan litegrann på det man skulle vilja kalla ”den heliga tillväxten”, så hittar man rätt fort ganska många andra parametrar att förhålla sig till och frågetecknen hopar sig och kokar ner till frågan -  är tillväxt en förutsättning för en god välfärd och ett lyckligt samhälle? Fler och fler börjar tvivla på att svaret på den frågan är ett otvetydigt ”ja”.

Talman! För att mäta hur ekonomin och näringslivet mår så finns det olika verktyg. Dessa kan ofta ge en ganska bra bild av hur läget är, t.ex. graden av sysselsättning.

Men andra mått är inte lika lätta att tyda. Bruttonationalprodukten, alltså summan av alla varor och tjänster som produceras behöver inte alls vara ett mått på en regions välmående.

USA har en hög BNP per capita i världen samtidigt som få skandinaver skulle se USA som ett välmående land, utan ett land fyllt av orättvisor, klassklyftor och etniska motsättningar.

Vi kan tolka andra data, som t.ex. andelen NEETS i ett samhälle, dvs. ungdomar utan arbete eller som inte studerar. Eller andelen ålänningar som lever under den relativa fattigdomsgränsen på 15 432 euro per år.

Det kanske finns andra sätt att mäta? Ta t.ex. Nya Zeeland som ersatt BNP med mått som inte bara handlar om ekonomisk tillväxt, utan tar hänsyn till socialt kapital, mänskligt kapital, naturligt kapital och finansiellt kapital. Och när man tänker efter så liknar den här måttstocken ganska långt vår bärkraftsagenda, med ett hållbart Åland som mål 2051.

Jag tror det är viktigt att det lyfts upp på ett självklart sätt när vi har en näringspolitisk debatt. För de målen är verkliga och något vi har kommit överens om. Klimatmålet från Paris är också något som vi har godkänt och som ska finnas med i alla beslut som vi gör. Och Ålands näringsliv bör faktiskt förhålla sig till det.

Talman! Jag vill ändå understryka att näringslivet är oerhört viktigt på Åland. Det är också viktigt att erinra sig om att näringslivet är oerhört diversierat och utspritt på över 2 500 företag, de flesta med få anställda eller ensamföretag. Självklart ska vi värna om våra största stjärnor inom shipping, IT, banking, snacks och spetsteknologi.

Men den stora ökningen av företag finns faktiskt inom helt nya branscher, och det känns hoppfullt tycker jag. Och mycket, mycket mer finns att göra. Men för att en idé ska bli verklighet ska folk känna att de vågar satsa.

Man ska ha tillgång till kapital till sin satsning, känna att tull, frakt och skatter fungerar smärtfritt och är förutsägbart. Att man kan verka på sitt modersmål och att det finns möjligheter att växa genom samarbete med andra i samma bransch och att kunna anställa kompetent personal. Vi vet ju alla här inne att här brister det på en rad punkter.

Är allt nattsvart då? Inte nödvändigtvis. ”Om livet ger dig citroner så gör lemonad” lyder det gamla talesättet. Och ålänningar har genom tiderna lärt sig att det gäller att vara snabba i tanken, i fötterna och i besluten.

Vi är faktiskt ett samhälle av entreprenörer och gillar att se om vårt hus. Vi jobbar hellre lite för mycket och för hårt än för lite. Lite som ett Gnosjö mitt i Östersjön.

Vi har en grundmurad känsla av att vi vill ha minst lika hög levnadsstandard som väster och öster om oss, och det driver oss till att dra in mer pengar till bankkontot för att omsätta i nya telefoner, kläder, bilar, resor och annat.

Och tack vare - eller på grund av - det ekonomiska systemet med klumpsumman så behöver vi inte bry oss det minsta om handelsbalanser.

Därför är det absolut viktigaste för Åland som samhälle inte hur stor vår totala BNP är, utan att vår sysselsättningsgrad hålls hög och att våra medborgare mår bra.

För att klara detta på sikt behöver vi förstås fortsättningsvis satsa på skola, och vidare studier och att göra allt vi kan för att hindra att folk blir långtidssjukskrivna eller hamnar i utanförskap.

Röster höjs för att några storföretag borde få subventioner för t.ex. el och vatten. Detta för att öka vår konkurrenskraft. Det kan ju vara en bra idé. Eller också inte. För det första så är det här till största delen en kommunal fråga och pengarna ska ändå tas någonstans ifrån. El, vatten och avlopp är inte vinstdrivande verksamheter på Åland utan man betalar som det kostar. Ska det bli billigare för några så måste pengarna tas någon annanstans ifrån, i värsta fall från satsningar på samhällets kärnverksamhet som äldreomsorg, sjukvård och skola. Det ställer inte jag upp på.

Däremot är det precis som det sjungs i den gamla låten från Ebba Grön.  ”Staten och kapitalet sitter i samma båt”. Och det gäller att hålla styrfart och eliminera risken att sjunka. Men det är också så, att det är arbetarna som ror, så svetten lackar. Och vi socialdemokrater vill hålla ett starkt fokus utifrån just denna grupp.

Talmannen

Begäres ordet? Diskussionen är avslutad.