Enda behandling

  • Utdrag ur protokollet

    PLENUM den 2 maj 2001 kl. 13.00.

    TALMANNEN: 

    Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: ltl R-L Eklöw och ltl Christer Jansson).

    28 lagtingsledamöter närvarande.

    Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Christer Jansson på grund av läkarbesök i Uppsala och ltl Eklöw för tiden 2-4.5 på grund av privata angelägenheter. Beviljat.

     

    Landshövdingen:

    Herr talman!

    Jag ber att till Ålands lagting för behandling få överlämna republikens presidents framställning om godkännande av ändringar i den europeiska överenskommelsen om vägtrafik och dels i republikens presidents framställning om godkännande av överenskommelsen om enhetliga villkor för besiktning av fordon.

     

    TALMANNEN: Herr landshövding! Lagtinget kommer i vederbörlig ordning att behandla nämnda framställningar.

     

     

    Föredras för tredje behandling ärende nr 1:

     

    Stora utskottets betänkande nr 1/2000-2001 angående landskapslag om ändring av 9 § landskapslagen om studiestöd. (FR nr 17/1999-2000).

     

    I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkändes vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen är godkänd i enda behandling.

     

    Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för tredje behandling ärende nr 2:

     

    Lagutskottets betänkande nr 8/2000-2001 angående ändring av 30 § landskapslagen om besiktning och registrering av fordon. (FR nr 7/2000-2001).

     

    I tredje behandling har lagtinget att antingen anta lagförslaget sådant det godkändes vid andra behandlingen eller att förkasta detsamma. Först tillåts diskussion och därefter föreläggs lagförslaget för antagande. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Föreläggs lagförslaget för antagande i tredje behandling. Lagtinget har i tredje behandling antagit lagförslaget. Lagförslagets tredje behandling är avslutad.

     

    Föreläggs lagförslagets motivering för godkännande i enda behandling. Diskussion. Ingen diskussion. Motiveringen är godkänd i enda behandling.

     

    Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Föredras för tredje behandling ärende nr 3:

     

    Lagutskottets betänkande nr 9/2000-2001 om godkännande av avtalet om genomförande av bestämmelser i Förenta Nationernas havsrättskonvention. (RP nr 5/2000-2001).

     

    Först tillåts allmän diskussion och därefter kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till det i presidentens framställning ingående lagförslaget eller vägra ge sådant bifall. Diskussion. Ingen diskussion.

     

    Föreläggs lagförslaget för lagtingets bifall. Lagtinget har i tredje behandling lämnat sitt bifall till lagens ikraftträdande i landskapet Åland.

     

    Föreläggs motiveringen för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

     

    Ärendets tredje behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 4:

     

    Näringsutskottets betänkande nr 6/2000-2001 angående ny landskapslagstiftning om Ålands skogsvårdsförening. (FR nr 5/2000-2001).

     

    Först tillåts allmän diskussion och efter avslutad diskussion kan förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Pehrsson:

    Herr talman!

    Näringsutskottet har behandlat landskapsstyrelsens förslag till ny landskapslagstiftning om Ålands skogsvårdförening. Som framgår av betänkandet har behandlingen skett i samförstånd och utskottet har varit enigt i sitt beslut.

     

    Enligt tidigare lagbestämmelse kommer beskattningssystemet gällande skogsbeskattningen att ändras från att skatten tidigare har beräknats på tillväxt per areal så skall efter det att övergångsperioden är slut beskattningen baseras på direkt inkomst från försäljning av skogsprodukter. På grund av detta så ändrar också grunderna för uträknandet av skogsvårdsavgiften och någon bonitering av skogsmarken kommer inte längre att utföras. Skogsvårdsavgiften skall enligt det nya förslaget räknas utgående från ett medeltal av rotpriset på åländskt virke under tre år, men den som äger under 2 hektar skogsmark är helt befriad från avgiften.

     

    Skogsvårdsföreningen har som sin uppgift att bistå skogsägarna med rådgivning angående skogens skötsel såsom röjning, plantering och andra föryngringsåtgärder samt råd vid avverkning och värdering.

     

    När det gäller uppföljningen av naturvårdslagstiftningen har föreningen också skött markering av områden med skyddsvärda biotoper för skogsägarnas räkning. Skogsvårdsföreningen har också tagit på sig huvudmannaskapet för den certifiering av skogen som länge varit aktuell men som ännu inte blivit utförd i landskapet.

     

    Tidigare har det varit möjligt att bilda flera föreningar men nu föreslår landskapsstyrelsen att hela Åland skulle ingå i en enda förening eftersom man anser det mest ändamålsenligt med att alla de tre zoner skogsarealerna är uppdelade i skall finnas under en och samma hatt. Därav följer också en ändring av 6 § i landskapslagen om stöd för skogsbruksåtgärder.

     

    Landskapsstyrelsens skogsbruksbyrå har nu intensifierat arbetet med att göra upp skogsplaner som skall ligga till grund för den certifiering av virke som skall utföras så snart som möjligt eftersom uppköparna av skogsprodukter mer och mer kräver en kvalitetsgaranti vilket certifiering utgör. Risken är annars att åländskt virke hamnar i ett sämre läge och betraktas som mindre värt på marknaden.

     

    Herr talman!

    Genom erläggande av skogsvårdsavgiften blir skogsägaren automatiskt medlem i skogsvårdsföreningen och får då också rätt till föreningens tjänster. Vill man av någon anledning inte vara medlem så räcker det med ett skriftligt meddelande för att bli befriad från medlemskap, men då har man inte heller möjlighet att påverka föreningens verksamhet och man har heller inte längre rätt till de tjänster som föreningen tillhandahåller.

     

    Herr talman!

    Såsom jag sade föreslår näringsutskottet enhälligt att de i lagförslaget ingående lagförslagen antas oförändrade.

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman! 

    Det är kanske inte så överraskande att näringsutskottet inte säger så mycket i fråga om den här lagstiftningen. I samband med remissen tyckte jag ändå att det var ideologiskt väldigt intressant att notera att det borgerliga lagtinget förespråkar kollektiv föreningsanslutning! Man har under årens lopp fått höra från borgerligt håll att speciellt den form av kollektivanslutning som skedde av fackföreningsmedlemmar till det socialdemokratiska partiet i Sverige var mot alla demokratiska principer och att man fråntog individen rätten att själv bestämma om vilka föreningar man vill var med i och vilka man inte vill vara med i.

     

    Här förespråkas en kollektiv anslutning av skogsägarna. Detta görs med hänsyn till näringens bästa. Jag antar att det som skedde inom ramen för det svenska socialdemokratiska partiet också var med tanke på samhällets bästa och det är kanske därför som Sverige har den starkaste välfärden i hela världen samt det mest utvecklade demokratiska samhällssystemet. Men i det här fallet är ambitionerna mera begränsade. Intressant är dock att notera att näringsutskottet inte alls har tagit upp denna principiella fråga och har tydligen inte ideologiskt några som helst betänkligheter att införa ett sådant här system, man hänvisar till motsvarande system i riket och framhåller att där har det varit mycket positivt. Så är det säkert. Men ideologiskt är det fortfarande intressant. Det är intressant ur två synvinklar: för det första tvångsanslutningen, som förut har uppfattats nästan som en sovjetisk metod och det andra är att man nu nästan kopierar rikslagstiftning när man för en tid sedan hade en skogsvårdslag som till många delar skulle avvika från rikslagstiftningen.

     

    Herr talman!

    Det är inte lätt det här med politik och allra minst med ideologiska principer. Jag noterar bara att nu är det bra med kollektivanslutning och det är bra att följa rikslagstiftning och det som sker i riket. Vi får se vad som händer. Jag tror säkert att en sådan sak som certifieringen, som har nämnts här, kommer att i betydande grad förbättras och bli mera effektiv. Det är väl så då att ändamålet får helga medlen!

     

     

     

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Herr talman!

    Vi har visst diskuterat frågan i näringsutskottet, ganska mycket också, därför att vi var medvetna om att den kom upp i remissen och att det fanns synpunkter på den. Vi har hört skogsvårdsföreningens ordförande Klas Mörn, som själv är skogsägare som är mycket insatt och har mycket kontakter med andra skogsägare och det fanns inget motstånd mot att man skulle anslutas automatiskt, utan man ansåg att det var en bra lösning. Det är väldigt enkelt att gå ur föreningen, man behöver bara meddela, man behöver inte vänta på att man skall beviljas befrielse. Dessutom tycker jag att det här skiljer sig, om man t.ex. jämför med en fackförening och en tvångsanslutning. Det är det inte någon medlemsavgift här utan man betalar en skogsvårdsavgift oberoende om man är medlem eller inte. Den som har under 2 hektar och inte betalar någon avgift är heller inte medlem. Det är ingen kostnad för att vara medlem och, som sagt, vill man inte vara medlem säger man helt enkelt ifrån. De flesta har dock sett det som en förmån, för då har man också möjligheter att påverka skogsvårdsföreningens verksamhet och därmed sin egen nytta av skogsvårdsföreningens tjänster. Vi har diskuterat det ganska ingående, men vi var nog eniga om att detta inte var någon nackdel.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman! 

    Nej, jag tror att det är ett bra system. Det är precis som anslutningen till det socialdemokratiska partiet. Där kunde man också aktivt s.a.s. skriva ut sig ur partiet, men man var medlem om man var med i fackföreningsrörelsen och inte aktivt tog avstånd eller skrev att man inte ville vara medlem. Jag har faktiskt fått telefonsamtal av sådana personer som inte tycker att det här är bra och det är sådana som äger sådan skog som kanske inte är så värdefull, som är sådan som man inte i första har tänkt använda för skogsbruk. Det kan hända att det är mindre intressant, men man har väl inte hört så förfärligt många i den här omgången utan det brukar ofta vara så att man hör dem som man egentligen vet att redan är positiva. Här är det lagberedaren och den ansvarige tydligen på landskapsstyrelsen och Ålands skogsvårdsförenings styrelseordförande, så att vänta sig att de skulle vara så kritiska skulle väl ändå förvåna.

     

    Det var en sak som ltl Pehrsson sade som jag faktiskt undrar hur det är: om man inte är medlem, så kan man inte erhålla servicen. Men åtminstone i allmänna motiveringarna står det på sidan 9 att i den här frågan är det också ett faktum att varken rätten att få service av föreningen eller skyldigheten att betala skogsvårdsavgift är beroende av medlemskap i föreningen. Jag har läst det så, men det kan hända att det är en missuppfattning, att också om man inte är föreningsmedlem kan man köpa servicen, och det är bra det!

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Herr talman!

    Om jag börjar med det sista är det sant att man kan köpa service från skogsvårdsföreningen om man inte är medlem. Det som skiljer i jämförelsen med tvångsanslutning, som ltl Sundback kallar det, med fackföreningarna är att där är det en medlemsavgift, men här finns det ingen medlemsavgift utan skogsvårdsavgiften måste man ändå betala om man äger över 2 hektar skog. Det finns säkert  de som kanske inte så gärna vill vara medlemmar av någon orsak, någon som kanske sköter sitt skogsvårdsarbete själv. Men då är det en enkel sak att meddela att man inte vill vara medlem i skogsvårdsföreningen. Det är inte behäftat med några komplicerade procedurer utan det är bara att meddela att man inte är med.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! 

    Jag har i normalfall en mycket stor respekt för ltl Sundbacks logiska slutledningsförmåga, men nu är det uppenbarligen någonting som brister i det här fallet när hon gör en jämförelse med den tidigare kollektiva tvångsanslutningen till SAP i Sverige och den åländska skogsvårdsföreningens medlemskap. I Sverige var det en kollektiv anslutning. Det var t.o.m. en tid som det var lagstadgat att man skulle vara medlem i facket, åtminstone för att få jobb fick man lov att vara det. Det var LO, landsorganisationen, och motsvarande som man var medlem i och då blev man automatiskt medlem i SAP; man hade möjlighet att skriva ut sig om man var moderat eller om man var liberal osv. Det var en kollektiv anslutning på det sättet utan att man själv hade ett direkt personligt medlemskap såsom motivet för sin anslutning till facket. Här har vi en individuell anslutning av medborgarna på basen av en lagstiftning som tas i Ålands lagting och där man har möjlighet att skriva ut sig, så kanske lite mera logik skulle vara motiverad från ltl Sundbacks sida! Det får vi nu höra!

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman! 

    Det här handlar mindre och mindre om skogsvårdsavgifter och skogsvårdsföreningen, men det var nog en historisk nyhet att man skulle vara tvungen att vara inskriven i LO för att få arbete! Jag tror inte att det är värt att föra den här diskussionen längre!

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! 

    Den springande punkten var hur kollektivanslutningen i Sverige gick till i förhållande till SAP. Det är det som ltl Sundback har jämfört anslutningen till Ålands skogsvårdsförening med, och den är felaktig. Skulle det vara en parallell skulle det vara så att när man på det här sättet blir medlem i Ålands skogsvårdsförening skulle man automatiskt, enligt lagstiftningen här i landskapet, anslutas till Frisinnad Samverkan r.f. Vi har inte några sådana ambitioner från vårt partis sida, men så var det i Sverige tidigare och därför håller inte logiken.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman! Vi får väl det då som en hemställningskläm till framställningen att skogsvårdsföreningens medlemmar skall bli medlemmar också i Frisinnad Samverkan! Det är nämligen ltl Roger Jansson som är pappa till hela framställningen, så han vill väl gärna löpa linan ut! Men det centrala är principen om tvångsanslutning.

     

    TALMANNEN:   Replikskiftena är avslutade. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

     

    Föredras för första behandling ärende nr 5:

     

    Kulturutskottets betänkande nr 8/2000-2001 om förlängd försöksverksamhet med yrkeshögskoleutbildningen. (FR nr 10/2000-2001).

     

    Först tillåts diskussion och efter avslutad diskussion kan förslag väckas om remiss till stora utskottet. Diskussion.

     

    Ltl Britt Lundberg:

    Herr talman!

    Kulturutskottet har behandlat landskapsstyrelsens framställning angående förlängd försöksverksamhet med yrkeshögskoleutbildning. Landskapsstyrelsen föreslår att  försökssverksam-heten för yrkeshögskolan förlängs med ett år, så att försöksverksamheten skulle omfatta den utbildning som påbörjats före utgången av år 2002. Samtidigt föreslås en motsvarande justering av ikraftträdelsebestämmelsen i landskapslagen om ändring av 2 § landskapslagen om studiestöd. Kulturutskottet föreslår att lagtinget antar förslaget utan ändringar.

    Försöket med yrkeshögskolan inleddes 1997. Avsikten med yrkeshögskoleutbildningen i landskapet är att bidra till utvecklingen av det åländska arbetslivet och regionernas näringsliv genom utbildning, utvecklingsarbete och tillämpad forskning. Genom utbildningen skall de studerande få en kvalificerad högre yrkesutbildning. Efter fullgjord utbildning erhåller den studerande en yrkeshögskoleexamen.

     

    De utbildningsprogram som ingår i försöksverksamheten är sjöfart, maskinteknik, elektroteknik, informationsteknik, ekonomi- och marknadsföring, hotell- och restaurangservice och vård. De programansvariga skolorna är Ålands vårdinstitut, Ålands hotell- och restaurangskola, Ålands handelsläroverk, Ålands sjöfartsläroverk och  Ålands tekniska läroverk. Ålands yrkeshögskola är således ett samarbetsnätverk. Personalen vid yrkeshögskolan består av en projektchef och en projektsekreterare.

     

    Baserad på den utvecklingsprocess verksamheten nu befinner sig i har landskapsstyrelsen funnit det mest ändamålsenligt att förlänga försöket med ett år. För att säkerställa utbildningens kvalitet samt för att skapa tillräckliga garantier för att de examina som avläggs vid Ålands yrkeshögskola även skall gälla och accepteras utanför landskapet fordras en såväl intern som extern utvärdering av verksamheten. Interna utvärderingar har genomförts; däremot är den externa utvärderingen av verksamheten ännu inte slutförd.

     

    Ålands lagting efterlyste en utvärdering 1997 och hemställde om att resultatet skulle presenteras för lagtinget senast under vårsessionen 1999. Utskottet har tagit del av förklaringen att det var inte alldeles lätt att få fram den efterfrågade utvärderingen. Rådet för utvärdering av högskolorna (RUH) är ett oberoende organ för kvalitetsbedömning, men rådet utvärderar rikets högskolor. Eftersom Åland har egen lagstiftningsbehörighet på området kunde man inte åta sig Ålands yrkeshögskola. Efter förhandlingar kom man dock fram till att Ålands landskapsstyrelse kunde köpa utvärderingen från RUH och arbetet inleddes i november år 2000. Rådets utvärderingsrapport kommer att avlämnas i maj 2001. Utskottet ser fram emot att Ålands lagting skall få del av rapporten.

     

    Herr talman!

    Många frågor har även ställts i salen vad gäller examensgiltigheten. Utvärderingen kommer att ge klarhet i huruvida våra yrkeshögskoleexamina står sig i förhållande till rikets. När utvärderingen är klar har man förhoppningen om att man ömsesidigt skall kunna godkänna varandras utbildningar, Finland och Åland. Inställningen från rikets sida är att frågan skall och kommer att lösas även om det ännu finns frågetecken rent juridiskt kring hur det kommer att ske.

     

    De olika examensnamnen har även omnämnts i remissdebatten och i utskottsförhören. Vid Ålands hotell- och restaurangskola har man satt namn på examen utgående från vilka titlar som motsvarar utbildningen och som används i platsannonser. Från  handelsläroverket framfördes en önskan om att få använda titeln ”tradenom”, den som används i riket,  framom ”yrkeshögskoleexamen med inriktning på marknadsföring och ekonomi” som används idag.

     

    Utvärderingen kommer att utgöra en viktig beståndsdel i underlaget för ställningstagande i fråga om yrkeshögskolans fortsatta verksamhet. Att utvärderingen blev försenad, men även den rådande arbetssituationen vid lagberedningen, är orsaker till att landskapsstyrelsen anhåller om ett års förlängning av försöket.

     

    Utskottet har fått del av att utvärderingen och den kommer att få rubriken ”Den synliga yrkeshögskolan”, vilket visar på att det är särskilt viktigt att särskilja yrkeshögskolan från gymnasialstadiet, men utskottet konstaterar även att Ålands möjligheter att särskilja dessa är begränsade pga vår litenhet.

     

    Utskottet har godkänt en förlängning av försöksverksamheten till utgången av 2002 men vill betona att lagen borde träda i kraft så att den kan tillämpas från början av ett nytt läsår, dvs. från augusti 2002. Bara lagstiftningen är klar så behöver inte allt hända från den 1.8.2002. Yrkeshögskolan får därefter genomgå en dynamisk utveckling.

     

    Vi har diskuterat tidsramen och konstaterar att det fordras ett intensivt och effektivt arbete för att man skall lyckas få fram den permanenta yrkeshögskolans lag till augusti 2002. För att lagtinget skall få möjligheten att diskutera ärendet ordentligt och med tanke på den långsamma efterkontrollen behöver lagtinget få det nya lagförslaget till behandling redan i november 2001, dock senast januari 2002.

     

    Herr talman!

    Landskapsstyrelsens framställning handlar om en förlängning av försöksverksamheten, men utskottet har ändå valt att höra ett relativt stort antal involverade för att bli uppdaterade om hur försöket fortskrider. Om  förslaget till förlängning var lätt att ta ställning  så kommer dock den den kommande lagen om Ålands yrkeshögskola att bestå av ett stort paket och många omfattande principbeslut och målsättningar att ta ställning till. De ekonomiska konsekvenserna, vilka utskottet fått veta att det är svårt att exakt få fram, skall beaktas till budgeten för 2002. Dessa bör således klargöras så snart som möjlig. När man är inne på ekonomin väcks följdfrågan: Kommer andra utbildningsverksamheter att måsta minskas eller hur skall den ekonomiska utvidgningen finansieras? Flera av de programansvariga skolorna erbjuder utbildning både på gymnasialstadie- och yrkeshögskolenivå. Några av våra hörande vittnade om att det idag kan upplevas som en nackdel. Även om det till stora delar kan avfärdas med att det krävs bättre organisation och planering inom de programansvariga skolorna, är det nog även en kommunikationsfråga mellan de olika nivåerna studerande-programansvarig-yrkeshögskola.  Det finns flera samordningsfrågor som behöver lösas både vad gäller de olika nivåerna inom en programansvarig skola men även mellan olika utbildningsprogram inom högskolan. Till den nya lagstiftningen behöver även Ålands högskolas respektive Ålands yrkeshögskolas roller klargöras. Kan de samsas under samma tak? Man behöver också ta ställning till i vilken grad tillämpad forskning skall bedrivas inom yrkeshögskolan. Utskottet har erfarit att näringslivet efterfrågar forskning. Yrkeshögskolans autonomi i förhållande till Ålands landskapsstyrelse behöver också fastställas.

     

    En av målsättningarna med yrkeshögskolan är att bidra till det åländska arbetslivet och regionens näringsliv. Vi fick dock del av att man från vissa utbildningslinjer får jobb innan man avklarat examen, medan man inom andra utbildningslinjer har så pass gedigen utbildning att arbetslivet inte är moget ännu för den kompetensen, men däremot finns goda möjligheter för arbete utomlands.

     

    Ledningsgruppen behöver förutom att marknadsföra utbildningen till våra åländska studerande även fundera över hur man kunde marknadsföra utbildningen ute i vårt arbetsliv.

     

    Herr talman!

    I det stora hela gav de som hördes i utskottet en engagerad och positiv bild av arbetet kring Ålands yrkeshögskola. Alla var överens om att tidsramen och ett års förlängning var lämplig även om man var medveten om att den är tight.  Klara målsättningar och organisationsmodeller efterlystes.

     

    För att främja beslutsprocessen välkomnar kulturutskottet att landskapsstyrelsen i ett tidigt skede initierar en diskussion i lagtinget om de målsättningar och principiella lösningar som bör utgöra ramen för den planerade yrkeshögskolan.

     

    Jag vill avsluta med att tacka utskottet för ett konstruktivt och lärorikt arbete som efter många diskussioner kunde mynna ut i ett enigt betänkande.

     

    Ltl Roger Jansson:

    Herr talman! 

    Det har var ytterligt stimulerande att som ersättare i kulturutskottet få vara med och behandla den i och för sig väldigt lilla, obetydliga framställningen om förlängning med ett år av yrkeshögskoleförsöket, ett försök som från början diskuterades att skulle pågå i tre år men sedan förlängdes till fem år och nu läggs ytterligare ett år på här, så vi ser att vi har svårt att planera genom vår litenhet i landskapet och också genom våra begränsade resurser när det gäller att genomföra stora reformer. Det har varit särskilt stimulerande utgående från min bakgrund i det här sammanhanget att i förrförra landskapsstyrelsen såsom lantråd ha fått vara med och starta projektet under ledamoten Lindemans ansvar, sedan i landskapsstyrelsen, men dock mera från sidan, se på när ledamoten Carlson har övertagit ärendet och drivit det vidare. Att sedan få sätta sig i lagtingets kulturutskott och få i detalj fundera ikring det stora komplexet Ålands yrkeshögskolas permanentning var ytterst intressant och jag vill också ge en eloge till viceordföranden som efter smärre ”incidenter” i behandlingen med bravur har skött den breda diskussion som vi hade möjlighet att föra. Man kan säga att i landskapsstyrelsen som ledamot eller t.o.m. som lantråd har man inte möjlighet att så i detalj gå in i sådant som man som politiker gärna ville engagera sig i utan där gäller det att producera ganska mycket volym och sedan litar man på varandra att man sköter det. På det sättet blir det en breddning i lagtinget av någon enstaka fråga men naturligtvis en stor försmalning i det hela, eftersom det är så väldigt få frågor man behandlar som enskild lagtingsledamot.

     

    Då har det slagit mig som alldeles uppenbart, precis som utskottets vice ordförande var inne på, att frågan är enkel visavi förlängningen av tiden, även om landskapsstyrelsen inte får ett år på sig utan betydligt mindre än så – inom ett halvår måste man ha framställningen klar till lagtinget – men vad är det egentligen som permanentningen innebär. Hur stor reform är detta egentligen för den åländska utbildningen? Vilken struktur totalt blir det på den åländska yrkesutbildningen för alla dem som inte behöver fara bort och studera vidare? Då slår det mig naturligtvis när det gäller de ekonomiska konsekvenserna av en permanentning, såsom de hörda ledande tjänstemännen inom yrkeshögskolan har uttryckt sig, att detta kan bli hur dyrt som helst för våra skattebetalare. Därför måste någon ange ramarna. Tjänstemännen uttryckte sig, att man har ingen sådan ram, man har ingen målsättning fastslagen, så man utreder i viss mån i blindo nu den stora reform som skall genomföras! Önskemål som framfördes i sammanhanget om en relativt fristående autonom högskola i landskapet – så var budskapet – fristående också från den gymnasiala yrkesutbildningen, innebär antagligen en kostnad i intervallet 20-50 miljoner, om man skulle genomföra det på det sättet. Här måste alltså någon hålla i rodret då med kraft för att det inte skall bli så här, om man inte vill att det skall bli så här, men var tar vi då de miljonerna från. Någonstans i det åländska samhället måste de plockas fram och något annat blir väl då lidande, alltså måste vi politiker kunna ange att här är målsättningen, så här ser målsättningen ut. Då fick vi information i utskottet att kommer det här till lagtinget i början på december, i bästa fall, skall det vara klart behandlat inom en och en halv månad med julen emellan. Då skall man alltså lösa frågan om ekonomin framöver och många andra frågor som är ganska stora. Hur klarar man t.ex. nivån på utbildningskapaciteten, lärarkraftens kunskaper, när man så markant övergår till en högskoleutbildning? Ja, det är ingen lätt fråga och den fordrar mycket funderande och den kommer också att kosta pengar, ganska mycket också. Det här är också frågor som man inte har någon målsättning fastslagen för i arbetsgruppen som jobbar med lagförslaget och som naturligtvis är ett bekymmer för deras arbete.

     

    Sedan var också ordföranden inne på de andra sakerna som nämns här i betänkandet, alltså sammanslagningen med Ålands högskola. Ja, det kan nog fordra lite tid det! Det framkom tydligt att det har varit problem i det pågående försöket när det gäller nivåerna, gymnasialstadieutbildning i samma skola som vi har högskoleutbildning – det är några av skolorna som har det nivåproblemet. Hur löser man det framöver? Ja, lösningen fanns från visst håll att man skulle helt enkelt separera Ålands yrkeshögskola till en egen skola! Har vi råd med det på Åland? Det har vi nu säkert inte, om vi inte slopar motsvarande gymnasialstadieutbildningsnivå!

     

    Att gömma bort dessa viktiga frågor i en diskussion om man skall heta tradenom eller någonting annat när man kommer ut från yrkeshögskolan på Ålands handelsläroverk! Det är naturligtvis viktigt att också att reda ut det, men inte alls, inte alls, lika viktigt som frågan om hur man skall fördela resurserna, hur skall man prioritera, hur skall vi skapa den framtida yrkesutbildningsnivån på Åland så att den dels är anpassad till behovet och dels till våra resurser. Vi underströk särskilt från oppositionens sida i utskottsbehandlingen, och vann gehör i utskottet för det, att den som borde ta ansvaret för huvudriktlinjerna är lagtinget. Det här är en allåländsk fråga som vi tillsammans bör diskutera och komma överens om. Då såg vi naturligtvis tidsproblemet i sammanhanget; för att klara av tidsfaktorn måste man klarera ut principfrågorna först så att man sedan kan jobba på genomförandet av den permanenta lagstiftningen. Här såg vi en brist i landskapsstyrelsens planering såtillvida att man slår ihop allting, i samma arbete skall linjeavgränsningarna göras och sedan jobbas på detaljerna. Då vore det skäl för landskapsstyrelsen att på något sätt, såsom framgår av utskottets betänkande, hitta en modell för hur man kan få huvudlinjerna, de svåra avgränsningsfrågorna politiskt klarerade. Man kan naturligtvis tänka sig att man löser dem inom landskapsstyrelsen och så ställer man lagtinget inför ett slutligt förslag och så har vi här, kanske tyvärr med majoritetsbeslut, fattat ett beslut om att så här skall det vara. Men bättre är om vi kan samordna det på något sätt och komma överens om för hela Åland, alla parter, hur denna mycket svåra fråga, kanske en av de svåraste vi har att hantera vid sidan av de svåra hälso- och sjukvårdsfrågorna, hur vi skall klara ut den framtida utformningen och ekonomiska resursfördelningen och tilldelningen.

     

    Därför vore det intressant att höra landskapsstyrelsens synpunkter på hur man möjligen klarar av den här frågan om att föra dialogen med lagtinget. Här står i utskottsbetänkandet: ”För att främja beslutsprocessen – det som man tidigare redogör för – emotser utskottet att landskapsstyrelsen i ett tidigt skede initierar en diskussion i lagtinget om de målsättningar och principiella lösningar som bör utgöra ramen för den planerade yrkeshögskolan.” Det här frågar jag av landskapsstyrelsen av det skälet att vi har ett tidsproblem. Vi hoppas alla att ettårsförlängningen räcker till, men det blir ett jättejobb att få det att räcka till. Det är många svåra frågor som skall lösas, som skall ges svar på, också under arbetets gång. Hur klarar man då det? Borde vi i det här skedet, tyvärr, diskutera ytterligare förlängning eller är det troligt att det kommer eller tror landskapsstyrelsen att man klarar av just de svåra gränsdragningsfrågorna på den här korta tiden?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Det har varit intressant att höra ltl Roger Janssons diskussion om yrkeshögskolan och jag är glad för att man har engagerat sig i utskottet därför att det är sant som ni säger att det är en stor fråga. Den lilla framställningen om förlängningen var relativt enkel, men det är klart att bakom döljer sig den permanenta lagstiftningens innehåll, som skall omfatta allt. Jag håller helt med ltl Roger Jansson i det mesta om vilka frågor som är viktiga. Jag vill ändå säga att det är självklart att landskapsstyrelsen kommer att ange målsättningen med utbildningen och kommer att förelägga principer för utbildningen, om vi kan kalla yrkeshögskoleutbildningen med ett ord för utbildning. När man säger att det har varit brist i planeringen är det lite tidigt med tanke på den korta tid arbetsgruppen har haft. De har knappt hunnit sammanställa vad som skall genomgås. Vi kommer, som vanligt, att ha politiska avstämningar i landskapsstyrelsen när vi får lite kött på benen i framställningen och det är självklart att hela lagframställningen kommer att beredas på samma sätt som alla andra lagframställningar görs i landskapsstyrelsen för att sedan i sinom tid föreläggas lagtinget. Önskemålet om att vi skulle initiera en diskussion i lagtinget, närmast då som ett meddelande, har vi säkert ingenting emot; det enda orosmoment jag kan se är tiden som kommer att vara svår, eftersom vi vet att lagtinget sammanträder med rätt långa mellanrum. Där kan vi möjligen stöta på problem i det tidsperspektiv vi nu talar om, men tillsvidare anser vi att det här skall landskapsstyrelsen klara av. Det anser också arbetsgruppen. Jag har alltså god förhoppning tillsvidare om att det här klarar vi.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! 

    Man kan bara hoppas att den förhoppningen skall kunna infrias. Men i hörandet i utskottet framkom det att svaren på de svåra frågorna och gränsdragningarna fanns överhuvudtaget inte. Tvärtom hade man sådana svar som talar för att den ekonomiska och personella resursökningen i det här sammanhanget måste bli ganska enorm, kanske t.o.m. när det gäller byggnader i sammanhanget. Jag undrar då om landskapsstyrelseledamoten Carlson tycker att en normal lagberedning av detta är på gång s.a.s. när man har dessa frågetecken i beredningen just nu – det är mycket som är oklart – och om man har någon möjlighet att enligt normal lagberedningsprincip i förhållandet landskapsstyrelse-lagting klarera ut alla dessa frågor till december och också förvänta sig att lagtinget skall kunna ta ställning till de svåra frågorna, som jag redogjorde för från talarstolen på en väldigt kort tid, där det ekonomiskt kanske är en mycket större reform, jag vill inte säga än grundskolans införande, men när vi gjorde gymnasialstadieutbildningen treårigt var det en reform som antagligen hade för lite kött på benen när det gällde de ekonomiska konsekvenserna, och faktiskt också de pedagogiska konsekvenserna. Hinner man överhuvudtaget få detta klart till december, om man inte har en mellanstation i lagtinget i t.ex. september, är inte det någonting som skulle underlätta landskapsstyrelsens arbete med tanke på frågornas storlek?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Det är möjligt att en diskussion i lagtinget i september skulle underlätta arbetet. Det kan jag inte svara på nu, men det kan vara så. Det jag kan konstatera är att tydligen har vi talat med olika medlemmar i arbetsgruppen, eftersom ingen i arbetsgruppen har givit uttryck för några större farhågor när det gäller beredningsprocessen. De jag har talat med har gott hopp, så det tycks finnas olika åsikter i arbetsgruppen och jag skall naturligtvis ta reda på var det här kommer från.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! 

    Det  är säkert bra om landskapsstyrelseledamoten Carlson tar reda på varifrån det kommer, bara hon är medveten om vad jag sade: vad det var som var oklart. När det gäller tidsfaktorn har ingen trott att det skall vara omöjligt att klara det inom den här tiden, men sedan kommer problemen. Man vill ha i stort sett en från landskapsstyrelsen autonom högskola. Man vill ha Ålands högskola och Ålands yrkeshögskola sammanslagna till en Ålands högskola. Man vill ha en betydande volym av tillämpad forskning. Man vill ha gymnasialstadieutbildningen och högskoleutbildningen separerad organisatoriskt från varandra till skilda skolsystem och en hel del andra ganska stora saker som man funderar på att genomföra. Det är alltså det här som är dilemmat i sammanhanget och som kan skapa tidsproblem, åtminstone ett politiskt. Jag är säker på att tjänstemän som får den här uppgiften om hand och inte har avgränsningar i sitt uppdrag väl kan producera slutprodukten som man jättegärna vill ha, men frågan är om landskapsstyrelsen anser att landskapet har möjlighet till detta och om lagtinget anser detsamma samt hur brett lagtinget sedan anser att det är. Där har vi dilemmat.

     

    Ltl Danne Sundman:

    Herr talman! 

    Det är bra att utskottet har gått lite utanför ramarna i det här ärendet och fördjupat sig ytterligare i dagens situation för Ålands yrkeshögskola mer än vad ärendet egentligen gällde, dvs. en förlängning av försöksperioden, som tidigare talare också har konstaterat. Den kommande lagstiftningen om Ålands yrkeshögskola är nog, vill jag påstå, en av de absolut viktigaste lagstiftningar vi kommer att ta här i lagtinget under denna period och som har sagts tidigare är det väldigt viktigt med engagemang från lagtinget i den här frågan. Det här är ett ärende där vi bör samla alla goda förmågor till om vi skall få en bra yrkeshögskola med utgång från de förutsättningar vi har med vår småskalighet och vår fullständiga självständighet när det gäller utbildning. Det är väldigt viktigt att detta blir bra.

     

    Jag vill kommentera några saker som man noggrant bör överväga. Jag satt nämligen i tekniska läroverkets direktion när yrkeshögskolan skulle bildas. På varje direktionsmöte hade vi en punkt som hette yrkeshögskoleproblematiken. Man kan säga att mycket av yrkeshögskolan kom från tekniska läroverket, från organisationsformer osv., så det var väldigt intressant att jobba med internt i snickrandet av vad som sedan skulle bli försök Ålands yrkeshögskola.

     

    Det finns några grundläggande saker som är väldigt viktiga för att en skola av den här typen skall fungera och identiteten är väldigt viktig, vad känner man att man har för identitet. Det är viktigt i alla organisationer. Vi har exempel på organisationer som inte har en egen identitet, t.ex. ÅHS vill jag påstå att har klara identitetsproblem, för man har inte ännu funnit den gemensamma identitet som man borde ha i en sådan organisation. Det är lätt att det här också blir en liknande organisation om man inte noggrant arbetar fram sin identitet. Det arbetet i yrkeshögskolan har inte riktigt kommit igång ännu; det är fortfarande de enskilda skolorna.

     

    En förutsättning för att få en identitet är att organisationen fungerar och att alla har sin roll på rätt sätt. Där bör man drastiskt fundera på att helt från början rita om organisation, för den måste bli enklare och redigare. Jag såg en skiss på organisationen och det är mycket bollar och streck hit och dit.  Man säger också själv inom yrkeshögskolan på olika nivåer att det är en för avancerad organisation, man måste få en förenkling.  Man bör inte heller titta så mycket på hur man gör i Finland på de finska yrkeshögskolorna och härma allting därifrån, utan vi måste ta det bästa av öst och väst och också hitta på egna lösningar som passar vår småskalighet. Det är väldigt viktigt när man funderar på organisationen.

     

    Man måste också ge mycket kraft till den inre demokratin, hur beslutsprocessen fungerar inom skolan, hur alla blir delaktiga osv. Det här jobbar man mycket med, men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Elevdemokratin, studerandedemokratin, måste prioriteras. Eleverna skall känna att de också bygger skolan samtidigt som de går där, få uttrycka sig om hur skolan fungerar. Det tror jag är en sak som kanske har kommit i skymundan. Eleverna har fått en framträdande roll i utvärderingen, men de bör alltid ha denna utvärderingsrollen. Skolan skall ständigt leva med studerandena. Den viktigaste saken av allt är att man får en bra verksamhet i studerandekåren. Man kan säga att studerandekåren har svarvat på startmotorn, nu går den på tomgång och man har skorrat lite på första växeln, men man borde absolut få full fart på studerandekåren så att den har en roll i organisationen. Jag vill påstå att den har blivit lite undanskymd i dagens organisation. Man måste också prioritera vilken verksamhet man skall syssla med. Man kanske har lastat för mycket på yrkeshögskolan och sagt att ni skall syssla med den traditionella grundutbildningen, ni skall syssla med forskning, ni skall syssla med vidareutbildning osv. Det enda man egentligen har kommit igång med är grundutbildningen, det man hade förut.  Jag tror att man måste ha klart för sig: vad sätter man för ansvar på yrkeshögskolans organisation, vilka delar skall göra vad? På en sjöfartsutvecklingsdag här i lagtinget för inte så länge sedan diskuterades detta ganska mycket inom de utbildningar som relaterar till sjöfart och då kom man fram med den idén att grundutbildningen skulle yrkeshögskolan sköta, vidareutbildning osv. skulle erbjudas åt privata företag att syssla med. Det tror jag är en bra lösning; då kan skolan fokusera på vad man kan kalla grundutbildningen som traditionellt har gjorts i skolan och resten sköter företag, men man delar med sig av resurserna. Det här är någonting man måste fundera på.

     

    Vad gäller identiteten är det fortfarande för mycket självständighet i de enskilda skolorna. Ålands yrkeshögskola är ett nätverk och ett nätverk bygger på att alla ger lite och anpassar sig lite till övriga nod. Det finns många ganska bra exempel på att detta inte har skett; ser man t.ex. i tidningarna annonserar står det t.ex. Ålands tekniska läroverk med stora bokstäver och i ena hörnet är det en liten logo från Ålands yrkeshögskola, om det är någon alls. Det är fortfarande tekniska läroverket som är skolan och yrkeshögskolan är någonting marginellt, fastän det borde vara tvärtom. Förutom annonserna kan man se på byggnaderna: på vilken skola står det på fasaden Ålands yrkeshögskola? Det står inte någonstans, utan det existerar bara på pappren. Detta må vara ganska praktiska exempel, men det visar lite hur det är med den interna identiteten, hur man tänker i skolorna, man är fortfarande väldigt självständig och jag undrar – jag känner inte till det – om man fortfarande har olika perioder, man läser på olika tider och olika lov. Det här är någonting som man måste arbeta bort. Man måste ha en gemensam grund för den gemensamma identiteten. Man måste gå samma tider, man måste gå samma perioder osv. så att man kan ha ett utbyte med varandra. Det låter som detaljer men är väldigt viktigt för att det skall fungera internt. Har man erfarenhet av yrkeshögskolan som elev och som direktionsledamot ser man detta som ett grundläggande problem. Jag tror inte att man behöver bygga nya hus. Det är lätt att som politiker säga att nu måste vi bygga ett hus för att lösa problemet, men problemet ligger inte i att yrkeshögskolan inte är i ett eget hus utan problemen är de jag uppräknade, dvs. att man inte har en självständig identitet. Tar vi som exempel handelsläroverket är det t.o.m. fråga om en annan nivå och då kan det bli väldigt svårt, lärarna vet inte riktigt var de undervisar osv., men till den delen det behövs mera kapacitet utrymmesmässigt måste man bygga nya utrymmen, men har svårt att se att man löser problemen genom att bygga hus, även om det är så traditionellt.

     

    En annan detalj som också kan ses som obetydlig, men som också har nämnts här av utskottets viceordförande, är titeln som man får. Vi känner alla till att man skall heta tradenom om man kommer från handelsläroverket, men det tror jag inte att är något bra förslag, för det är någonting som man har hittat på i Finland och är en försvenskning av ett engelskt ord. Titeln som sådan är väldigt viktig, för man kan inte få en utbildning eller en titel att man heter att man har fått ”yrkeshögskoleexamen inom det och det” utan man måste heta någonting, man måste bli någonting, ingenjör, tekniker eller någonting. Det där grundläggande för elevens identitet. Jag går i Ålands yrkeshögskola och jag blir ingenting, men jag får en yrkeshögskoleexamen med det och det. Det är en otroligt viktig byggsten. Eleverna påpekar gång på gång att de måste få en titel, inte för titelns skull, men det avslutas i en examen och då får man en titel. Det här behöver inte ta ända till permanentningen utan man kan göra det under försöksperioden. Jag tror inte att man skall ta ett så stort steg i permanentningen, när yrkeshögskolan blir permanent, utan kanske ha en försöksverksamhet som man ligger upp att så här skall yrkeshögskolan utvecklas i framtiden. Tar man ett alltför stort steg kan det misslyckas. Jag tror att man tog ett bra steg när man började med försöksverksamhet; det var väldigt lyckat, för det var inte ett så stort steg för skolorna, men nu måste man ta ett litet större steg, men inte för stort – då kan det hända att man snubblar.

     

    Jag skall med intresse följa ärendet och jag tror att om vi alla hjälps åt och slår våra kloka huvuden ihop kan Ålands yrkeshögskola bli riktigt bra. Som jag redan sade är den en väldigt viktig utbildningsinstans för för de åländska ungdomarna.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!

    Det yppas en hel del bekymmer med anledning av en kommande framställning som vi inte har sett. Jag deltog i kulturutskottets behandling av detta ärende, men hade inte möjlighet att vara med vid den sista avgörande behandlingen. Mitt intryck av alla som vi hörde var att den här uppgiften är fullt möjlig och att det skall kunna klaras inom den tidsram som finns. Själv utgår jag från att landskapsstyrelsen har kapacitet att leverera ett förslag om en permanent yrkeshögskoleutbildning som kommer att vara helt antagbar för lagtinget. När det gäller de olika detaljfrågorna tycker jag att man kan återkomma till dem när lagframställningarna kommer.

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman! 

    Ltl Svensson tycker att man skall återkomma till detaljfrågorna när vi får framställningen och till det skulle jag vilja replikera, att de allra flesta detaljfrågorna var aktuella redan 1997 när vi fick den första framställningen för den första försöksperioden, dvs. organisationsmodellen, kvaliteten på undervisningen, finansieringen, examensgiltigheten och förhållandet till forskning och utvecklingsarbeten. Som jag ser det är det fortfarande de frågorna som är olösta. Det är därför vi måste förlänga tiden. Hade vi haft politiska mål för hur vi skall gå vidare kunde kanske en lagframställning ganska snart presenteras lagtinget. Men efter att vi nu har hört ganska många förefaller det som om de politiska utbildningsmålen fortfarande inte är formulerade. I landskapsstyrelsen sätter man tydligen sin tillit till att lagberedningskommittén skall komma med ett bra förslag eller flera förslag och så skall man titta på det och antingen be att det revideras, ändras eller någonting. Det är det som är hela processens akilleshäl, att det finns inte klara politiska mål för hur vi skall utveckla yrkeshögskolan. Alla är överens om att den är viktig, att vi skall satsa på den, men det finns inget förslag hur vi konkret skall gå vidare. En av dem som har varit med längst i arbetet uttryckte det så här, att vi behöver en yrkeshögskolevision. Det är som jag ser det politikernas uppgift att formulera en sådan vision, inte tjänstemännens. Det är naturligtvis inte så lätt och det kräver mycket kunskaper och mycket arbete, mycket samarbete och jag hade därför hoppats att vi här i lagtinget tillsammans med landskapsstyrelsen skulle ha fått diskutera just de politiska målen någorlunda snart som ett underlag. Jag måste uppriktigt sagt säga, att jag tror inte att det skulle förlänga eller försvåra processen utan tvärtom att det skulle underlätta. Men det är klart att det är landskapsstyrelsen som måste komma med de målformuleringar som sedan lagtinget kan diskutera och ta ställning till. Det är alldeles uppenbart, och det är en samstämmig opinion som kommer fram bland dem som vi har hört, att yrkeshögskolan saknar en klar profil eller en identitet, som ltl Danne Sundman kallade det. Identiteten och profilen har att göra med själva organisationen. Om det är ett nätverk, som det är nu, är det inte då så att nätverket är någonting utöver sina beståndsdelar? Helheten borde vara större än delarna, men det har det inte blivit, utan det är fortfarande de olika separata skolorna som har sin vanliga gymnasieutbildning och så bygger de på med yrkeshögskoleutbildningen. Det där är väldigt svårt att lösa, för det bygger framför allt på att vi har så småskaliga förhållanden, att det blir väldigt dyrt att ha många kompletta utbildningssystem på flera olika nivåer.

    Det sades här att det är kanske inte nya skolhus som är det viktigaste, men det har nog varit lite så som det åländska utbildningssystemet har utvecklats, att man har byggt nya hus och så har det blivit nya skolor och lagar, men man har inte sett så hemskt mycket över strukturen. Det här var kanske ett försök att ändå använda sig av befintliga resurser, men det visar sig nog att det är väldigt svårt. Vissa av de lärare som nu jobbar på gymnasialstadiet jobbar också på yrkeshögskolenivå och detta är inte alltid ur pedagogisk synvinkel så lyckat. Vi har nu hört bara två elever, men båda har intygat att de lärarkrafter som kommer utifrån, från högskolorna, är de som tillför det verkligt intressanta och det som man har varit stimulerad av. Med det vill jag inte säga att de lärare som jobbar på gymnasialstadienivå och sedan också på yrkeshögskola är dåliga, men det har också att göra med profilen och identiteten.

     

    Hur man än vrider och vänder på det här tror jag att man måste skapa en Ålands yrkeshögskola och den måste ha någon profil i stadsbilden också och den måste vara en institution dit man kan gå oberoende om man har sin utbildning i hotell- och restaurangskolan eller vårdinstitutet, åtminstone till vissa delar för att skapa just den gemensamma känslan av att man går en utbildning på yrkeshögskolenivå.

     

    När det gäller frågan om en kvalitativt hög utbildning kostar det. Det förutsätter nog att man är beredd att betala ganska mycket för det, speciellt om utbildningen skall i allt högre grad grunda sig på någon sorts forskningsverksamhet och ett utvecklingsarbete som man gör vid många av de regionala yrkeshögskolorna i Finland. Det kräver alltså pengar. Kunskap är kanske det dyraste i dag att producera. Frågan är om vi kan hålla kvar allting annat, såsom vi har det i dag, utan måste man se till strukturerna?

     

    En autonom yrkeshögskola är någonting som säkert känns främmande för det åländska utbildningssystemet, men det kommer från universitetens traditionella historik. Universiteten har varit väldigt självständiga och internationella; oberoende vilka politiska tider som har rått och vilka nationalitetsgränser som har funnits har alltid universiteten haft en sorts tradition på att umgås också internationellt och inte vara knutna till det politiska etablissemanget eftersom vi ändå har en sådan syn att kunskapsproduktionen skall vara oberoende av politiska värderingar. De regionala yrkeshögskolorna är inte universitet, utan där är man mera inriktad på att tillgodose det lokala näringslivets behov av arbetskraft och andra typer av tjänster. Frågan är om det här alls är möjligt på Åland inom ramen för våra resurser. Det är naturligtvis önskvärt, men frågan hur det skall göras är fortfarande mycket oklar, så därför hade det varit viktigt med en måldebatt här i lagtinget.

     

    Till sist, herr talman, vill jag ta upp frågan om yrkestitlar. Jag tycker man kan ha vilka personliga uppfattningar som helst om att ”tradenom” inte är svenska och att det är en dålig titel och att det borde vara något annat, men de studerande, precis som ltl Sundman sade, måste få en yrkestitel och de måste ha en titel och en examen som är giltig också utanför Åland; annars är nog det här projektet ganska dödfött utgående från de enskilda studerandenas önskemål och förväntningar. Jag hoppas, oberoende av själva högskolans utveckling, att den här frågan lyfts ur paketet så fort som möjligt och att landskapsstyrelsen ser till att detta blir ordnat. Det skall inte vara de enskilda studerandenas sak. Detta sades av en av dem som vi hörde och jag delar fullkomligt den uppfattningen. Det är inte de enskilda studerandenas sak att när de kommer utanför Åland försöka bevisa vad de har för yrkestitel. Det är brist på rättssäkerhet i högsta grad att ha ett utbildningssystem där människor i flera år utbildar sig och sedan när de är klara kan de inte räkna med att söka jobb där man eftersöker personal med en viss titel. Det är ohållbart.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!

    Jag lade märke till att också ltl Sundback helst vill diskutera en framställning som ännu inte föreligger, alltså en kommande framställning. Det är säkert beroende på den stora omsorg som ledamoten känner om den här frågan. Men å andra sidan utgår jag från, och jag tycker att jag vet också, att det finns betydande kunskaper om hur en sådan här vision skall kunna utformas och hur en kommande lagstiftning skall kunna utformas, dels inom själva yrkeshögskolan och dels inom den politiska landskapsstyrelsen. Men även jag tycker att det skulle vara bra om landskapsstyrelsen finner möjlighet att komma med vad man skulle kunna kalla för ett visionsmeddelande till lagtinget så fort som möjligt, närmast septembersessionen. Det måste dock bli beroende på hur man bedömer tidsåtgång osv. Vi skall alltså hoppas att det här inte alls är så svårt som en del av oppositionen nu bekymrar sig för!

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman! 

    Jag tycker inte att problemen är på något sätt oöverstigliga. Vad både jag och jag tror också jag kan tala för ltl Roger Jansson har tyckt att hade varit till fördel för alla parter är att vi skulle ha fått besked om från majoriteten att vi får diskutera ett förslag från landskapsstyrelsen, inte en lagframställning utan ett meddelande eller i någon annan form, aftonskola eller någonting sådant, om de politiska målen med en sådan här lagstiftning. Det är en typ av diskussioner som vi skulle kunna ha också när det gäller andra större reformer. Vi har haft om ÅHS, tyvärr med ganska ringa framgång, men det är ett arbetssätt som jag tror att skulle vara viktigt för lagtinget att utveckla.

     

    Ltl Svensson, replik:

    Herr talman!

    Som så ofta är ltl Sundback och jag ganska överens om sakfrågor; sedan finns det diskussionen omkring. Det är så att det framgår av kulturutskottets betänkande, som är enigt, att det här är ett önskemål. Om lagtinget antar betänkande är det en tydlig signal till landskapsstyrelsen att verkligen försöka åstadkomma det som ltl Sundman talade om sist.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Ltl Barbro Sundback efterlyste politiska målformuleringar. Jag sade redan att vi kommer att ge dem. Det är möjligt att vi kan åstadkomma det till septembersessionen i form av meddelande t.ex., men inte kan jag svära på det här och nu därför att allting måste få ta sin tid. Men de visioner som vi har och haft, både den förra landskapsstyrelsen och nu, är naturligtvis att vi vill höja utbildningsbenägenheten för våra ungdomar. Vi vill skapa utbildningsmöjligheter på hemmaplan för att man skall kunna arbeta hemma och utföra sysslor som vi annars måste ta in folk bortifrån för. Det är den grundläggande målsättningen, som jag tror att vi alla är överens om. Hur vi sedan gör det kan vi ha olika åsikter om, men det som gäller nu är att hitta möjligheter att höja utbildningsnivån och det tycker vi nu att vi gör i yrkeshögskolan samt via den. Att det sedan inte är färdigt organiserat och att den organisation vi har nu inte är funktionell, med alla våra självständiga skolor, kan jag helt hålla med om och det får vi skylla på lagen om utbildning efter grundskolan, som ytterligare höjde möjligheten till självständighet för respektive skolor. De båda lagarna arbetar mot varandra och det är jag medveten om, och det är inget bra system, men vi måste försöka förbättra det.

     

    Om vi igen skall diskutera tradenomtiteln, som vi har sagt nej till från landskapsstyrelsen – det gjorde vi i den förra landskapsstyrelsen och jag tror att vi gjorde det i den förrförra landskapsstyrelsen medan ledamot Harriet Lindeman var utbildningsansvarig – skulle jag vilja protestera mot att det inte skulle vara rättssäkert därför att i examen står det antal studieveckor och vilken inriktning man har. Det är det mest rättssäkra en elev kan ha. Att heta tradenom är inte rättssäkert – någonstans i Finland, men ingen annanstans i världen.

     

    TALMANNEN:  Tiden är ute!

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman! 

    När det gäller just tradenomtiteln gäller det rättssäkerheten för bl.a. dem som söker jobb i Finland. Och eftersom det är en finländsk examen blir den examen giltig via Finlands internationella överenskommelser, så att på det viset är det till stor fördel för dem som har den titeln och söker jobb. Det här är inte någonting som jag har hittat på utan det är de studerande själva som önskar det. Jag tycker att det kan man nog ha en viss förståelse för. Jag menar faktiskt att det är en rättsosäkerhet i det därför att det är ingen som vet vad den där enorma titeln ”yrkeshögskoleutbildning med inriktning på ekonomi och marknadsföring” innebär. Det är ingen titel, utan det är ett utbildningsprogram. Jag har nog en helt annan uppfattning här än ltl Gun Carlson och jag stöder faktiskt de studerandes önskemål i det här fallet.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson, replik:

    Herr talman!

    Jag vill påpeka att i våra skolor på Åland är det åländska examina som gäller, inte finländska. På Åland avlägger man ingen finsk examen, utan åländsk examen och ingenting annat! Det är det allra viktigaste. Jag vill fortfarande påpeka att det här med titel börjar bli lite gammaldags. Det är någonting som är finskt, har jag lärt mig nu, man är väldigt mån om att ha en titel i Finland, medan man i Sverige i de allra flera universitet och högskolor inte har några titlar utan anger att man har läst förvaltningskunskap, teknisk kunskap eller vad det nu än gäller. De flesta är utan titlar men anger i stället antal studieveckor eller poäng och vilka inriktningar man har studerat. Jag tror absolut att rättssäkerheten är minst lika tryggad när det gäller tradenom kontra yrkeshögskoleexamen.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman! 

    Ltl Gun Carlson förklarar för mig att de åländska examina gäller på Åland! Det är just det som jag tycker att är problematiskt, att de förefaller endast att gälla bara här. Då lurar man människor om man utbildar dem och de inte har examina som gäller längre än landskapsgränsen!

     

    TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Harriet Lindeman:

    Herr talman! 

    Det gick precis så här! När jag satt i landskapsstyrelsen själv och diskuterade att förslaget om förlängning skulle in till landskapsstyrelsen resonerades det som så att då blir det säkert en debatt om yrkeshögskolan. Och mycket riktigt, i dag har vi en debatt om yrkeshögskolan och jag funderade ett tag om jag skulle begära ordet eller inte. Men eftersom debatten nu förs kan jag inte låta bli att framföra vissa saker; jag tror att landskapsstyrelseledamoten Gun Carlson till mina åsikter. Det ena är att jag tror att Åland i dag är moget för, när man går in för en permanent lagstiftning, att kalla det för Ålands högskola. All utbildning som i dag ges vid Ålands yrkeshögskola ges i någon form av högskola eller universitet i Sverige. Vi vet i dag att merparten av våra ungdomar studerar i Sverige och då blir det en litet konstig diskussion att de studerar vid högskolor och universitet men i yrkeshögskola här och i Finland. ”Högskola” är i dag ett europeiskt begrepp. Jag vet att det finns yrkeshögskolor i Europa, men inte på samma sätt som i Finland, så i dag tror jag att vi är mogna för att byta namn helt enkelt den dag man går in för en permanentning.

     

    När det gäller resurser och vilka linjer det skall finnas samt visionerna för dem har jag en klar åsikt. När det gäller gymnasialstadiet har vi en skyldighet att bereda i princip våra ungdomar en plats på Åland. De flesta är 16 år och många av dem är kanske lite för unga att fara vidare ut i världen och vi har sagt också att vi skall ge dem en plats. Men när det gäller dagens högskoleutbildning har vi ingen skyldighet att ge alla åländska ungdomar möjlighet, utan där skall vi ge utbildning inom de områden vi är bra på Åland, inom de områden som är typiska för Åland och där vi kan ge en kvalitativt hög och riktig utbildning. Det behöver inte vara ett antal linjer för linjernas skull, utan det ger skall vi ge bra och det skall behövas på Åland och det skall kännas riktigt. Vi skall kunna det. Sedan får en hel del resa ut i världen och skaffa utbildning inom olika områden. Det vill många ungdomar göra och jag tror också att det är rätt att många ungdomar får göra det. När man går vidare i processen bör man ha det noga med sig i bagaget, att det behöver inte vara sex eller sju linjer; det är svårt att veta i dag och det kan ändra på vägen. Vi skall inte heller binda det i en lag vilka linjer det skall vara, för det gäller att vara up-to-date. Jag tycker att datalinjen vid tekniska läroverket är en typisk sådan linje som visar att det är bra att vi har redskapet i vår hand och det är bra att vi kan göra ganska snabba beslut när det behövs för Åland och Ålands näringsliv. Där tycker jag att vi måste ganska noga fundera när vi går vidare på vilka områden och låta kvaliteten vara verkligt hög inom de områdena så att vi kan konkurrera med vår omgivning för de linjer vi har på Åland.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Väcks förslag om remiss till stora utskottet? Ingen remiss. Ärendets första behandling är avslutad.

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 6:

     

    Ltl Harriet Lindemans och vtm Bert Häggbloms förslag till hemställningsklämmar i anslutning till ltl Jörgen Strands m.fl. spörsmål angående landskapsstyrelsens beslut om ett bidrag om 700.000 mark till kulturföreningen Katrina. (S nr 2/2000-2001).

     

    Under överläggningen i ärendet, som förklarades avslutad vid plenum den 27 april, har ltl Lindeman, understödd av ltl Strand, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsstyrelsen av följande lydelse:

     

    ”att lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen omprövar beslutet den 17 april 2001 Dnr F10/01/4/6 att bevilja ett understöd om 700.000 mark så att anslaget kan användas för att uppföra sångspelet på Åland.”

     

    Vidare har vtm Häggblom, understödd av ltl Sundman, föreslagit att lagtinget skulle godkänna en hemställan till landskapsstyrelsen av följande lydelse:

     

    ”att lagtinget hemställer om att landskapsstyrelsen omprövar beslutet den 17 april 2001Dnr F 10/01/4/6 att bevilja ett understöd om 700.000 mark ur till landskapsstyrelsens disposition ställda penningautomatmedel, budgetmoment 44.20.50.”

     

    Omröstning kommer att verkställas. I en första omröstning kommer de båda förslagen om hemställningsklämmar att ställas mot varandra, varefter det segrande förslaget ställs mot ett förslag om förkastande av hemställan. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.  I den första omgången ställs alltså ltl Lindemans förslag mot vtm Häggbloms förslag. De som röstar för ltl Lindemans förslag röstar ja, de som röstar för vtm Häggbloms förslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen avstår. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

     

    Vtm Häggblom: Herr talman! Jag föreslår öppen omröstning.

     

    TALMANNEN:  Öppen omröstning är begärd och öppen omröstning kommer att verkställas.

     

    Ltl Sundman: Herr talman! Jag understöder förslaget om öppen omröstning.

     

    TALMANNEN: Jag ber ltl Dennis Jansson och ltl Ulf Andersson att biträda vid omröstningen. Ja för ltl Lindemans förslag och nej för vtm Häggbloms förslag. Upprop.

     

    Talmannen: avstår, Eklöw borta, Perämaa: avstår, Andersson: avstår, Englund: avstår, Dennis Jansson: ja, Roger Jansson: ja, Sjöblom: ja, Sundback: ja, Wiklöf: ja, Lindeman: ja, Strand: ja, P-E Eriksson: avstår, Holmberg: avstår, Christer Jansson borta, vtm Viveka Eriksson: avstår, Sjölund: avstår, Sune Mattsson: avstår, ltl Lisbeth Eriksson: avstår, Sjöstrand: avstår, Svensson: avstår, Wickström-Johansson: avstår, J-E Mattsson: avstår, Lundberg: avstår, Pehrsson: avstår, vtm Häggblom: nej, Lindholm: nej, Salmén: nej, Sundman: nej, Boman: nej.

     

    Omröstningen har givit vid handen att 7 lagtingsledamöter har röstat ja, medan 5 har röstat nej, 16 lagtingsledamöter har avstått från att rösta. Lagtinget har alltså beslutat i enlighet med ltl Lindemans klämförslag.

     

    Härefter ställs ltl Lindemans förslag till hemställan mot förslaget om förkastande av hemställningsklämförslaget. De som röstar för antagande av förslaget till hemställan röstar ja; de som röstar för förkastande av förslaget röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Ltl Roger Jansson: Herr talman! Jag vill meddela att jag är lite osäker på vem som lagt förslaget om förkastande och på vilka grunder?

     

    TALMANNEN: I ärendet har funnits två hemställningsklämmar. Lagtinget har att anta eller förkasta hemställningsklämmarna. Nu återstår en hemställningskläm efter omröstning och för att kunna ta ställning till den blir det fråga om att antingen anta hemställningsklämmen eller att förkasta den. Ett sådant beslut kan ske efter omröstning och då blir det antingen för eller emot. Omröstningspropositionen är alltså godkänd. Ja för ltl Lindemans förslag om att hemställningsklämmen skulle godkännas och nej för ett förkastande.

     

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Jag ber nej-röstarna resa sig. Talmannen röstar nej. Majoritet för nej.

     

    Lagtinget har förkastat förslaget till hemställan.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras för enda behandling ärende nr 7:

     

    Finansutskottets betänkande nr 3/2000-2001 med förslag till första tilläggsbudget för år 2001. (FR nr 11/2000-2001 samt FM nr 30 och 31/2000-2001).

     

    Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

     

    Ltl Sjölund:

    Herr talman!

    Finansutskottet föreslår inga ändringar i tillläggsbudgetens sifferstat. Utskottet har vissa synpunkter på enskildheter i budgeten, vilka jag skall återkomma till. Utskottet föreslår också att de två finansmotionerna som inlämnats avslås.

     

    Utskottet har gjort en grundlig behandling av tilläggsbudgeten, vilket visas av att vi förutom samtliga landskapsstyrelseledamöter också hört ett tiotal sakkunniga.

     

    Jag vill, herr talman, börja med ett par synpunkter på de allmänna motiveringarna. I de allmänna motiveringarna behandlade utskottet två saker: sjöfarten och kriterierna för infrastrukturella investeringar. När det gäller sjöfarten stöder utskottet landskapsstyrelsens linje och nuvarande hantering av sjöfartsfrågorna. Några andra ställningstaganden har inte framförts i utskottet. Nu just händer det en hel del saker inom sjöfartspolitiken, både i Sverige och förhoppningsvis också i Finland och det sker i snabb takt. Det bakgrundsmaterial som finns framtaget är tillräckligt som underlag för landskapsstyrelsens bedömningar. Sjöfartsfrågorna och hur den framtida sjöfartspolitiken utformas, såväl i vår omgivning som i hemlandet, är ödesfrågor för vårt samhälle och dess invånare. Därför anser utskottet att det är nödvändigt att vi noga följer med vad som händer och att vi följer med inte enbart det som händer inom själva näringspolitiken, inom sjöfarten, utan också granskar och ser vilka samhällsekonomiska konsekvenser det har för vårt samhälle beroende på de åtgärder som vidtas. Utskottet avser därför att arrangera ett öppet utskottsmöte snarast möjligt, förhoppningsvis i medlet av maj. Vid det mötet är avsikten att kartlägga situationen och om möjligt klarlägga vart utvecklingen är på väg, samtidigt som vi får redovisat landskapsstyrelsens åtgärder. Utskottets bedömning är att lagtinget i detta skede knappast kan göra så mycket annat än att följa med utvecklingen.

    Den andra saken som behandlades i de allmänna motiveringarna är att utskottet understryker vikten av att kriterierna för infrastrukturella satsningar klargörs i samband med nästa tilläggsbudget. På den här punkten ville två utskottsmedlemmar redan nu behandla den frågan, vilket framgår av deras gemensamma reservation till betänkandet.

     

    Därefter, herr talman, vill jag övergå till att ta upp några enskilda moment i budgeten. Inom social- och miljöavdelningen föreslår landskapsstyrelsen under kapitlet ÅHS att organisationen ges möjlighet att inköpa en fastighet för personalbostäder. Utskottet omfattar förslaget, inte minst därför att bristen på tillgång till personalbostäder för Ålands hälso- och sjukvård riskerar att omöjliggöra för ÅHS att rekrytera ny personal och framför allt vikarier. Med tanke på vikten av att det finns tillgång till vårdpersonal av olika slag är det nödvändigt att se till att ÅHS har de nödvändiga medlen för detta. Bostäderna är ett av de viktigaste medlen. Det går inte att utföra en vettig hälso- och sjukvård utan tillgång på tillräckligt mycket kvalificerad personal och därför är den här satsningen viktig och riktig. Mot bakgrunden av det föreslår utskottet att vtm Häggbloms finansmotion förkastas.

     

    Inom utbildningsavdelningen finns ett förslag till anslag till medborgarinstitutet för anskaffning av utrustning för att arrangera dataskolning i Godby. Utskottet omfattar även detta förslag. Den satsningen är mycket viktig ur regionalpolitisk synvinkel. Det är viktigt att man, förutom i Mariehamn, också på andra håll i vårt landskap har möjlighet att få grundläggande utbildning i datahantering, särskilt för den vuxna befolkningen, som kanske inte tidigare har kommit i kontakt med den. De kurser för framför allt vuxna personer som ordnas i Mariehamn är alltid fulltecknade och alla ansökande kan inte tas med. Som en liten motivering kan man säga att i Finland antogs ett landsomfattande ställningstagande som går ut på att alla vuxna som vill skall kunna hantera en dator före utgången av 2004. Mot den bakgrunden har staten anslagit extra budgetmedel för utrustning för detta. Medborgarinstitutet har också fört förhandlingar med Norra Ålands högstadiedistrikt om att få utnyttja den utrustning som finns inom Godby högstadieskola. Det har emellertid visat sig att eftersom medborgarinstitutets kurser skulle ordnas på dagtid skulle det delvis kollidera med skolans egna behov. Sedan är det en annan sak att det inte heller är klarlagt och säkert att den utrustning och den programvara som finns i skolan motsvarar det som medborgarinstitutet behöver. Dessutom skulle detta bli problematiskt med tanke på medborgarinstitutets egen personal. Genom att anpassa utbildningen på det sättet, att använda skolans lokaler och utrustning, skulle det kräva att medborgarinstitutet anställer ytterligare en person. Det mest rationella är därför att medborgarinstitutet ordnar sin egen undervisningsverksamhet inom dataområdet i Godby. Utskottet föreslår därför att vtm Häggbloms finansmotion förkastas. Ltl Strand har reserverat sig mot majoritetens beslut.

     

    Herr talman!

    Inom näringsavdelningens område har särskilt två moment behandlats. Utskottet förordar landskapsstyrelsens förslag om att aktieteckning i Ålands Industrihus skulle tillåtas för satsningar på företagsverksamheten. Men utskottet har på basen av de sakkunnigas utlåtanden breddat resonemanget kring landskapets medverkan i dylika företagssatsningar, där det i förslaget i tilläggsbudget nämnts projektet på Klinten. Det finns nämligen också ett aktuellt projekt på Möckelö förutom det nämnda på Klinten. Sannolikt är det så att båda satsningarna kommer att behövas. Inriktningen på dem kan bli något avvikande från varandra. Det är möjligt att Klinten-projektet blir mera direkt inriktat på IT-området, medan Möckelö-projektet får en bredare bas, mera inriktat på företag som har export inom tjänstesektorn eller bedriver trading eller t.ex. dataavdelningar inom större åländska företag som behöver tilläggsutrymmen. Utskottets skrivning öppnar möjligheterna för landskapsstyrelsen att bedöma i vilken ordning satsningar med landskapsmedel skall göras.

     

    Det andra momentet rör utbyggnad av travbanan. Utskottet förordar utbyggnaden i enlighet med landskapsstyrelsens förslag. Utskottet pekar dock på ett par viktiga omständigheter. Ett problem är att de investeringar som hittills gjorts på travbanan till stor del har finansierats med landskapsmedel. Därför är det viktigt att det som redan stötts av landskapet inte s.a.s. finansieras på nytt genom den nu planerade satsningen. Landskapet behöver säkerställa sig för att inte så sker. Därför skriver utskottet att ägoförhållandena bör renodlas. Det kan ske på lite olika sätt, men t.ex. så att Ålands hästavelsförening överlåter marken och den egendom som finansierats med landskapsmedel till landskapet. I framtiden skall föreningen ha en inlösningsrätt till egendom och då bör grunderna för inlösen anges i det avtal som skall upprättas mellan landskapet och föreningen. En annan tänkbar modell kunde vara att bilda ett aktiebolag där all egendom ingår och där landskapet kunde äga t.ex. 100 procent eller också kunde hästavelsföreningen äga en del av aktierna men då ha option på att lösa in de resterande aktierna från landskapet. Vilken modell man vill använda är naturligtvis någonting som landskapet i förhandlingar med Ålands hästavelsförening bör komma fram till.

     

    Herr talman!

    Finansutskottet föreslår således att tilläggsbudgeten antas med de påpekanden som utskottet gjort.

     

    Vtm Häggblom, replik:

    Herr talman! 

    Beträffande motionen om att byggnadsinvesteringar för sjukhusets personal skulle utgå framkom det nu av utskottsordföranden att landskapsstyrelsen med center och liberaler har gått in för en ny politik: när det är brist på personal skall landskapet köpa bostäder åt alla landskapets anställda. Det betyder en total socialisering av hela byggnads- och bostadssektorn. De pengar som har varit upptagna under det här budgetmomentet har varit avsedda för patienterna och sjukvården i landskapet och icke för något annat. Styrelsen för ÅHS har inte heller fattat beslut om inköp. Och före man något avser nu Ålands lagting att säga att nu skall vi köpa ett hus utan att veta vad det skall kosta osv. Det är en helt bakvänd situation mot vad som tidigare varit brukligt, att man först skriver ett köpebrev och sedan kommer till lagtinget och begär pengar i så fall. I annat fall är man i en förhandlingssituation från säljarens sida där summan kan bli något helt annat.

     

    Beträffande medborgarinstitutets anskaffningskostnader är det ingen, som man kunde tro av utskottsordföranden, som har ifrågasatt medborgarinstitutets satsning på utbildning, men däremot har utskottet inte tagit reda på vad Norra Ålands högstadiedistrikt har sagt; eftersom utskottsordföranden nämnde det nu skulle det ha varit skäl att man också hade hört Norra Ålands högstadiedistrikt, som i maj år 2000 meddelade medborgarinstitutet att man är villig att ställa utrymmen till förfogande. Vid den tidpunkten hade man bara en datasal, i dag har man en datasal till och man är villig att upplåta den till medborgarinstitutet, men är det är så att det inte finns någon vilja från medborgarinstitutet? Säg det då rent ut och skyll icke på någon annan, utskottsordföranden!  Det har väl också sin betydelse att rektorn för medborgarinstitutet är liberal, vilket gjorde att skolministern sade att han har en helt annan åsikt än tidigare.

     

    Ltl Sjölund, replik:

    Fru talman!

    Jag måste säga att vtm Häggblom drar synnerligen egendomliga slutsatser av att det i landskapsstyrelsens tillläggsbudget finns ett anslag för införskaffande av personalbostäder. Det är ingenting nytt. Det har ÅHS sysslat med tidigare. Man har hyrt, man äger och man anskaffar. Jag vet inte var vtm Häggblom har fått sina uppgifter om priser osv. i det aktuella projektet. Utskottet har fått en helt annan information av sakkunniga som har hörts.

     

    Också när det gäller frågan om medborgarinstitutets arrangerande av datautbildning kunde man ha lite kommentarer, men där är det också så att åtminstone jag själv blev helt övertygad om det vettiga i att medborgarinstitutet i egen regi ordnar utbildningen, av praktiska skäl. Det sades att Godby högstadieskola hade ställt sådana villkor som visade sig vara väldigt svåra för medborgarinstitutet att uppfylla. En av de viktiga punkterna var hur medborgarinstitutet skall förfoga över sin personal. Är det då vettigt att man just på grund av av det här blir tvungen att anställa en lärare till därför att man inte kan utnyttja sin personal på mest rationella sätt. Jag tror inte det. Det här är ett bra förslag och jag tycker att det skall genomföras. Jag ser det faktiskt som regionalpolitiskt väldigt viktigt att vi sprider ut kursverksamheten.

     

    Vtm Häggblom, replik:

    Fru talman! 

    Under byggnadsinvesteringar för ÅHS stod det ingenting i ordinarie budgeten om att någonting skulle användas till personalbostäder. Det är en tilläggsbudgetering man går in för i så fall. Beträffande byggnader finns det inget köpebrev skrivet, för det är offentliga handlingar som inte finns registrerat överhuvudtaget, så till den delen har utskottsordföranden fel om han hänvisar till något dylikt, annars får han rätta mig till den delen, men så kunde hans anförande uppfattas. Det betyder att utskottet och majoriteten med center och liberaler prioriterar anskaffande av personalbostäder i stället för att se till patienternas bästa, patienterna som i dag ligger i korridorer, skrubbar och annat. Man har inte gått ut med någon offentlig upphandling av hyreslägenheter, som är det brukliga i så fall och som man gör på andra håll om man har problem att få tag i bostäder. Det är inte något problem till den delen, men då skall man gå ut med en upphandling och göra det möjligt också för andra att sälja fastigheter än bara vissa personer. Det är det brukliga, om man har en offentlig upphandling, som liberalerna tidigare har förordat, men nu vänder man sig bara till vissa människor. Det är så makt och politik används.

     

    Beträffande medborgarinstitutet finns det inte något krav från Norra Ålands högstadiedistrikt. Man har sagt att man är positivt inställd. Något annat har inte sagts därifrån. Till den delen är det helt felaktiga uppgifter som utskottsordföranden i så fall sprider. Man har meddelat att man är positiv, men motparten var inte intresserad, uppenbarligen för att man redan har hyrt fastigheter under en lång tid för detta ändamål och väntar bara på att landskapet skall ge pengar. Eftersom utbildningsministern tidigare har sagt att hon inte var villig att ge det, har hon ändrat sig nu, precis som hon sade i plenum. Den ändringen skedde efter att liberalerna kom med i regeringen.

     

    Ltl Sjölund, replik:

    Fru talman!

    Vtm Häggblom ägnar sig åt det klassiska politiska knepet att man tar ett gott ändamål och ställer det mot något annat och hävdar att det ena utesluter det andra, dvs. orsaken till att man på sjukhuset är tvungen att ha patienter liggande i utrymmen som inte är avsedda som patientutrymmen skulle liksom bero på att ÅHS är tvungen att hyra upp personalbostäder eller köpa personalbostäder. Åtminstone jag som är bosatt i Mariehamn känner till situationen på bostadsmarknaden, och den är inte lätt. Det är så att ÅHS hyr upp bortåt 100 bostäder och det är inte lätt att få tag på fler. Denna bostadsbrist är orsaken till att ÅHS ser sig tvungen till detta. Beträffande pris osv. på fastigheten är säljare och köpare överens enligt de sakkunnigas uppgifter och överens om hur man skulle göra. Det är klart att man inte kan skriva ett köpeavtal förrän man har tillgång till pengar.

     

    Beträffande medborgarinstitutets satsning spelar det ganska liten roll vilka villkor och diskussioner  som har förts mellan medborgarinstitutet å ena sida och Godby högstadieskola å andra sidan. Jag är säker på att vtm Häggblom inte är informerad om alla de diskussioner som har förts på tjänstemannanivå och på annan nivå. Jag är helt nöjd med de föreslagna lösningarna.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman! 

    Jag vill i och för sig inte kritisera att man från utskottets sida förhåller sig positivt till att ÅHS förvärvar lägenheter i ett läge där man inte klarar ut bostadssituationen för sina anställda. Samtidigt förutsätter jag att det är naturligtvis här, likaväl som läkare och annan sjukvårdspersonal kan beredas bostäder, också gäller städerskor, om vilka det numera är väldigt ont. Det finns få städerskor på många jobb och jag utgår från att utskottet då också har tänkt sig att den delen av personal skall äga tillträde till dessa lägenheter.

     

    För övrigt vill jag ställa en fråga till ltl Sjölund som utskottsordförande. Om man tycker att det är relevant att man förfar på det sätt som nu föreslås i denna bostadsfråga, då frågar jag honom om det är lika relevant i dag när det gäller näringslivet, vars avkastning och skatteuttag är en grundförutsättning både för ÅHS och många andra av våra allmänt finansierade verksamheter, att man även där kan tänka sig från samhällets sida extraordinära insatser när företagen behöver både spetskunnande i alla olika avseenden och även annars behöver plats för den personal som man omöjligt kan få lägenheter och bostäder till i dag?

     

    Ltl Folke Sjölund, replik:

    Fru talman! 

    På den första anmärkningen kan jag citera ur utskottets betänkande, där det står så här: ”Bostäderna är avsedda för alla kategorier av personal inom ÅHS.” När det gäller den andra frågan, om det skall bli fråga om generella inköp från landskapets sida, är det ändå så att alla frågor som finns i budgeten prövas från fall till fal och de prövas av lagtinget, så samtliga lagtingsledamöter har möjlighet att påverka. Det stora generella systemet är landskapets bostadsfinanseringssystem som förhoppningsvis skall klara av de här sakerna ute på den öppna marknaden.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman! 

    Jag ställde frågan om vad ltl Sjölund anser. Den frågan vill jag fortfarande ha svar på. Jag ställde frågan därför att man sade att åtgärden är föranledd av att det är en sådan bostadsbrist. Det är alltså läget som föranleder den här åtgärden och därför frågar jag om det är relevant att också kunna handskas med den här problemställningen på enahanda sätt också inom andra sektor, där vi bevisligen har en utomordentlig stor bostadsbrist, vilket t.o.m. förhindrar många viktiga åländska affärsfunktioner att kunna utvecklas på det sätt som vi skulle önska och vilket är viktigt för att vi långsiktigt skall klara de allmänna skattefinansierade verksamheterna som vi bedriver. Det blir ju svårare annars.

     

    Ltl Folke Sjölund, replik:

    Fru talman! 

    Jag skall ändå svara på frågan som var ställd i en replik. När det gäller ÅHS ingår ÅHS som en organisation i den offentliga sektorn och det är klart att det är en skillnad mellan offentlig sektor och privat sektor i detta avseende därför att den offentliga sektorn bör ha möjlighet att säkerställa sina personalbehov med lämpliga metoder. Det här är nu ett sätt. Sedan är det en annan sak att den generella bostadspolitiken inte har varit tillräckligt framsynt. Det är det som har lett till den bostadsbrist vi har i dag. Där har jag den bestämda uppfattningen att det är någonting som vi tar itu med nu för att skapa ett bra system för hur bostadsfinansieringen ute i samhället skall ordnas för att komma till rätta med bostadsbristen. Det går inte särskilt fort, det är en ganska lång process, men vi tar itu med den frågan.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman! 

    Utskottsordföranden Folke Sjölund nämnde under momentet Aktieteckning i bolag att nu är det inte mera så, som landskapsstyrelsen föreslår, att det gäller inköp av bara ett område utan det är möjligt med flera och här nämndes två. Jag blir lite förvånad över att det nu är så givet att samhället skall vara med och finansiera. Samhället har redan genom teknologicentret satsat ganska mycket på IT. Ltl Sjölund hade några idéer om hur de olika områdena skulle användas för att utveckla just den här samhällssektorn och jag skulle vilja att han upprepade sin förklaring för jag hängde inte riktigt med. Det skulle vara intressant att höra hur det konkret är tänkt.

     

    Ltl Folke Sjölund, replik:

    Fru talman!  Jag har inte sagt hur det kommer att bli. Det är företagen själva som skall utforma hur det skall bli. Jag har försökt ange någon slags fundering kring hur inriktningen möjligen kan komma att tänkas bli. Det baserar jag på de sakkunnigutlåtanden som vi fick i utskottet. Vi vet att Klinten-området är ganska begränsat geografiskt. Där finns en del problematik kring trafiklösningar och sådant som gör att det kanske blir ännu mera begränsat. Det här är sådant som man måste titta på och utreda. Det kan också leda till att det finns ett IT-relaterat företag som redan finns på det området och som säkert gärna också vill bli kvar där; då kan det också leda till det att närheten till skolor och andra IT-relaterade verksamheter att det på Klinten kanske blir en mera direkt inriktning just på IT, medan det andra området på Möckelö är mera brett. Det kan innehålla företagsamhet med bredare bas. Det kan vara IT-företag, tradingföretag, företag med export av olika tjänster osv. Det här är, som sagt, det som de sakkunniga har förmodat att kanske blir utvecklingen, men det återstår att se. Allting är helt och hållet beroende på företagen själva.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman!  Det sista tycker jag faktiskt inte om: ”att allting är beroende av företagen själva”. Vi har ett ansvar gentemot det allmänna när det gäller att stötta företag med miljoner. Nog bör vi från samhällets sida ha ganska klara önskemål om hur vi vill påverka utvecklingen inom den här sektorn. Att aptiten är stor har vi sett under många år. Det är den bransch som har varit mest lukrativ. Det är klart att företagen skall ha sina önskemål och sina strategier, men nog måste vi också från samhällets sida veta varför vi stöder den här sektorn. Jag tycker för min del inte att det är tillräckligt att säga, vilket jag uppfattade att ltl Sjölund faktiskt sade, att alla skall få som de vill! Vi måste nog se till att det i så fall blir en livskraftig verksamhet och att det inte går som med yrkeshögskolan, som med mycket annat, där vi bara försöker göra dem till lags som kommer och ber om att få stöd. Någon idé måste det finnas från samhällets sida. Min uppfattning är att verksamheterna inom denna sektor – man har pratat om den kritiska massan – skall vara tillräckligt många på ett ställe för att s.a.s. få en växelverkan som ger resultat och en massa olika idéer om hur verksamheten skall utvecklas. Om det är ren och skär företagsverksamhet borde företagen själva bära sina investeringar. Men om det skall komma någonting utöver därifrån som kommer hela samhället till del finns det väl ett fog för samhället att gå in.

     

    Ltl Folke Sjölund, replik:

    Fru talman! 

    Det är klart att det anslag som nu finns i budgeten på 2 miljoner mark inte är någonting annat än en injektion s.a.s. för att få igång det som behöver fås igång. Jag skulle rekommendera att den socialdemokratiska gruppen tar kontakt med intressenterna i respektive projekt och får informationen den vägen. (Från salen: Vi ställer ju frågan för att kunna diskutera med dem). Det för för långt att här börja gå och motivera allt det som de har sagt. Därutöver har faktiskt socialdemokraterna en representant i finansutskottet som säkert också kan informera. (Ltl Sundback: men din åsikt vill vi höra!) därför att det här handlar om betydligt större satsningar än vad man kan göra för 2 miljoner mark. Det är bara en liten bit. Det är klart att om t.ex. samhället satsar 5 procent kan väl ändå inte samhället gå in och bestämma hur allting skall göras i projekten, utan avsikten är att företagen själva skall bära de stora investeringskostnader, men de behöver en del hjälp att komma igång.

     

    Ltl Strand:

    Fru talman! 

    När tillläggsbudgeten debatterades i lagtinget framkom det att landskapsstyrelsen inte hade några nya argument om sjöfarten utan man hoppades på att Finland skulle följa efter Sverige i denna fråga, som är så livsviktig för Åland. Det verkar dock som om debatten här i lagtinget fungerade som en väckarklocka åt sjöfartsansvarige ministern. Jag har i media noterat att landskapsstyrelsen efter debatten i lagtinget skickat brev till regeringen, där man återigen betonat hur viktig sjöfarten är för Åland. Vidare söker man sig positioner både i Bryssel och i Helsingör där sjöfartsfrågorna kommer att diskuteras. Att landskapsstyrelsen agerat i dessa frågor skall man naturligtvis ha beröm för, det är jag den första att understryka. Har man dessutom några nya argument på fickan är det ännu bättre.

     

    I lagtingsdebatten vädjade sjöfartsansvarige ledamoten om hjälp från finansutskottet. Jag är därför glad för att finansutskottet var med på noterna när det föreslogs att vi skulle ha ett öppet utskottshörande i sjöfartsfrågorna vilka kan ligga till grund för fortsatta diskussioner. Det var också roligt att utskottsordförande till sist, efter att centerns ledamöter var med på det här, föll till föga för idén. Vilken påverkan ett öppet utskottshörande kan inte jag bedöma; däremot visar man för Finlands regering hur allvarligt man ser på denna för Åland så livsviktiga fråga, eftersom detta förfaringssätt är mycket ovanligt i Ålands lagting.

     

    Däremot, fru talman, är jag inte nöjd med att man som utskottsmedlem inte får höra den man vill. Efter att tilläggsbudgeten remitterades hade jag önskemål om att få höra en enda person. Det fick jag inte! Under vicetalman Viveka Erikssons tid som utskottsordförande var arbetssättet i utskottet ett annat. Då fanns tid för både hörande och en demokratisk process. Det skall vicetalman Eriksson ha en eloge för.

     

    Fru talman!

    I betänkandets skrivning till allmänna motiveringen säger utskottsmajoriteten följande om de s.k. infrastrukturella satsningarna: ”Utskottet understryker vikten av att de i framställningen aviserade reglerna för de s.k. infrastrukturella satsningarna tas fram och behandlas i nästkommande tilläggsbudget.” Det här tycker jag, fru talman, att är en alldeles för rund formulering. I utskottsbetänkandet borde vi här i lagtinget klart utsäga vad som gäller. Det finns tre orsaker till att jag vill ha en tydlig skrivning i allmänna motiveringen om denna fråga.

     

    För det första: lagtinget har redan i samband med ordinarie budgeten antagit en kläm från vtm Bert Häggblom om att landskapsstyrelsen skall framlägga grunder för när medel för infrastrukturella satsningar kan beviljas. I sin nya maktposition har nuvarande finansministern redan förbigått lagtingets beslut när han förde fram travbanan utan att principer levereras till lagtinget.

     

    För det andra: när finansministern tolkar lagtingets beslut lite som han vill, så är det mycket viktigt att det inte finns något tolkningsutrymme i den skrivning som lagtinget lämnar ifrån sig. Efter att ha hört finansansvarige i Katrina-frågan borde vi alla här i salen vara överens om att inte ge så långa tyglar. Det kan kosta mycket i skattepengar.

     

    För det tredje, fru talman, handlar det om en rättvisefråga. Centern och liberalerna har alltid sagt att man jobbar för hela Åland. Det verkar som om den tesen enbart gäller när det är skärgårdsfrågor på tapeten. För mig är det lika viktigt att stad, landsbygd och skärgård behandlas lika och rättvist enligt fastställda principer i alla frågor. Då slipper vi allt godtycke i dessa frågor. När liberalerna var i opposition upplevde jag att man diskuterade i samma banor som Frisinnad Samverkan när det gällde rättvisa. Vicelantrådet beskyllde mig i samband med min enkla fråga om stödprocenter, när jag inte kunde gå i svaromål, för att spela ut regioner och projekt mot varandra. Men det är precis tvärtom, fru talman. Jag vill ha en rättvis behandling av olika regioner och projekt. Det är vicelantrådet som ser till att skapa dessa motsättningar genom att inte tillställa lagtinget principer gällande dessa satsningar. Jag respekterar att vicelantrådet har en annan åsikt än mig när det gäller t.ex. en placering av badanläggning på Åland. Vad jag däremot inte accepterar är att principerna om när medel skall beviljas olika regioner och projekt inte kommer till lagtinget.

    Jag är övertygad om att det skulle vara bra för alla parter, oberoende vilket projekt eller i vilken region det ligger, att veta vad som gäller. Det är slöseri med resurser om man t.ex. planerar ett storstilat projekt som det visar sig att man inte har råd med, om inte någon annan betalar kalaset. Då kanske man redan har satsat flera hundratusen i planering och projektering.

     

    Fru talman!

    Jag skall dock komma med ett förslag här och ge lagtinget möjlighet att rätta till vad majoriteten i finansutskottet har beslutat. I detaljbehandlingen kommer jag därför att föreslå att följande skrivning fogas till allmänna motiveringen: ”Före medel till nya s.k. infrastrukturella satsningar upptas bör lagtinget anta principer innan medel får beviljas.” Detta gäller speciellt följande aktuella projekt: badanläggning i Mariehamn, Finströms idrottscenter i Godby innehållande bl.a. badanläggning, skidtunnel och ishall, tekniskt allaktivitetscenter, golfbana i Föglö. Det är i stort sett  samma formulering som vtm Bert Häggblom föreslog vid budgetbehandlingen, dock med den skillnaden att pengar inte får beviljas förrän principerna är tagna.

     

    Kunde vi här och nu, fru talman, om att ta beslut om detta skulle det visa att centern och liberalerna verkligen menar något när man säger att man jobbar för hela Åland. Det kan inte heller vara tillfredsställande för badhuskommitténs ordförande ltl Sjölund och ltl Wickström-Johansson att inte få rösta för att principer skall tas. Detta skulle säkerställa att det badhusprojekt, som man säger sig jobba för, behandlas lika som andra projekt på Åland, men, som sagt, vi kan här tillsammans och nu rätta till vad majoriteten i finansutskottet beslutat om.

     

    Fru talman!

    Jag är glad att utskottet kunnat enas om att de planerade IT-satsningarna på Klinten och Möckelö skall behandlas som likvärdiga projekt. Det ena behöver inte utesluta det andra. Ja, som jag tidigare har sagt, kan dessa två projekt i stället komplettera varandra om de blir lyckade.

     

    När det gäller verksamheten för Medis vill jag framhålla, att det är inte kurserna och själva kursverksamheten som jag har reserverat mig mot utan jag tycker att det har blivit ännu klarare i dag när vtm Häggblom redogjorde för hur det verkligen var att det finns en grund för min motion. Ärendet har förts fram på felaktiga grunder från utskottet och landskapsstyrelsen och därför känner jag att min reservation är ännu mer rätt.

     

    Till sist, fru talman, några ord om travbanan, som vi i utskottet har fått en bra redogörelse för. Precis som utskottet skriver är det viktigt att alla nödvändiga avtal är klara före pengarna frigörs. Enligt mitt sätt att se måste det även finnas vattentäta avtal gällande driften. Det är viktigt att travbanan inte blir ett projekt som sedan årligen kräver skattepengar för att gå runt. Det som gör mig lite orolig är att i det utredningsmaterial som vi har fått ta del av finns förslag till budget för Ålands hästavelsförening fram till år 2004. I den budgeten finns år 2004 upptaget som allmänna understöd PAF-bidrag 280.000 mark, bidrag från Ålands landskapsstyrelse 157.500 mark. Det känns lite som om landskapsstyrelsen kastat fram detta projekt utan att allt är riktigt klargjort. Jag förstår att man gör det eftersom tidsramen är så snäv. Mycket har vi fått utrett i utskottet, men det skulle vara intressant att höra vad näringsministern har att säga om bidraget.

     

    Ltl Holmberg, replik:

    Fru talman!

    Det är lite konstigt att höra ltl Strands uttalande om dem vi hört i utskottet. Som jag har erfarit tror jag att ltl Strand fick höra de personer som han var intresserade av, kanske inte den person som var representant för redarkretsarna, men den person som representerade samtliga rederikretsar hade ett utförligt uttalande om hur sjöfartssituationen är i dag och efter det upplevde jag att ltl Strand var nöjd.

     

    Vad beträffar medborgarinstitutets ute i Godby i de lokaler som skall hyras upp där tycker jag att vi i utskottet fick det ganska klart att det här var daglig verksamhet för att stöda den äldre generationen, framför allt i det här skedet i de norråländska kommunerna. Där tycker nog jag och säkert många med mig i utskottet att det är svårt att sammanföra undervisningen på dagtid i samband med skolans verksamhet, där man har sagt att det fanns lokaler till förfogande.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman! 

    Precis som ltl Holmberg säger var det en person som jag fick höra efter budgeten var remitterad. Före remissen fick jag höra flera. Den fråga jag hade tänkt ställa var: Vilken beredskap har rederierna att flagga ut och hur snabbt? Jag fick reda på det av en representant för alla rederier att det var tekniskt möjligt att flagga ut inom sex månader, men jag ville ha reda på verkligheten.

     

    När det gäller Medis verksamhet i Godby har det framkommit att man uttryckligen inte har sagt nej till denna verksamhet utan man var beredd att diskutera den och om man är beredd att diskutera en verksamhet kanske man kan hitta lösningar på problemen som ltl Holmberg nämnde.

     

    Ltl Holmberg, replik:

    Fru talman!

    Vad beträffar medborgarinstitutets verksamhet på norra Åland utgår jag från, och jag fick den klara uppfattningen, att verksamheten, som skulle ske på dagtid, måste ha förutsättningarna att få fristående lokaler från normala skolverksamheten. Vi fick också redogjort för oss i utskottet att den här verksamheten bör fortsätta, typ på västra Åland, typ på södra Åland, utgående från det som utskottsordföranden uttryckte i sitt första anförande om målsättningen i riket – vi talar ofta om att vi skall vara jämställda med riket – att undervisningen skall vara så fullgod också ute på landsbygden att varje ålänning fram till år 2004 i mån av möjlighet också skall behärska datautvecklingen.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman! 

    När det gäller verksamheten är ltl Holmberg, jag och hela utskottet överens att det är en viktig verksamhet. Vad vi inte är överens om och som vi tydligen har uppfattat olika är att man kunde ha sparat skattepengarna genom att hitta lösningar mellan skolan och medborgarinstitutet. Det är jag ännu mer övertygad om efter debatten här i dag.

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman!  

    Det var frågor kring travbanan och jag får säga att jag tycker att finansutskottets förslag till skrivning är bra, dvs. att ägoförhållandena när det gäller markområdena renodlas och att givetvis inget vederlag vid inlösen av anläggningstillgångarna skall erläggas två gånger. Det är alltid speciellt när man kommer in i en beredning i ett visst skede och det har också varit en viss tidspress i det här fallet, det får medges. I beredningen har inte framkommit, såvitt jag vet, att någonting skulle erläggas två gånger av landskapsstyrelsen och skulle någonting sådant ske är det i så fall principiellt felaktigt. Givetvis skall avtal också utformas och ett förhandlingsresultat skall vara på det sättet att ingenting skall betalas två gånger. Det som står i utskottsbetänkandet är bra liksom att avtalet skall vara klart innan någon utbetalning görs. Projektet som sådant har också vunnit utskottets gehör och jag är glad för det och tror också att projektet skall vara bra för Åland.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman! 

    Vad som står i finansutskottets betänkande tror jag inte landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg behöver redogöra för mig, för det har jag omfattat vad beträffar travbanan! Däremot blev jag betänksam när jag såg att man fortfarande skall lyfta en hel del bidrag flera år efter att travbanan har kommit igång och det var det frågan gällde. Hur ser näringsministern på det: skall man fortsättningsvis ge stora bidrag åt hästavelsföreningen trots att satsningen skall göra att man inte är beroende av bidrag?

     

    Landskapsstyrelseledamoten Sarin Grufberg, replik:

    Fru talman! 

    Om de bidrag som ltl Strand hänvisar till är bidrag utöver det som nu tas upp i tilläggsbudgeten, så kan jag inte kommentera det just nu.

     

    Ltl Strand, replik:

    Fru talman!

    Eftersom landskapsstyrelsen har fört fram detta ärende trodde jag att näringsministern skulle vara påläst i de här frågorna. Det står i papperen att man fortsättningsvis skall få bidrag år 2004, trots att satsningen görs. Det är utanför travbanesatsningen. Skall det fortgå så här att bidragen ges till hästavelsföreningen trots att man får denna satsning?

     

    Ltl Boman:

    Fru talman!

    Finansutskottets betänkande angående första tilläggsbudgeten är lika flat och intetsägande som jag hade väntat mig. Med en ordförande som ersättare i lagtinget och därigenom helt beroende av att landskapsstyrelsen sitter kvar kan det inte bli annat! Även under den förra landskapsstyrelsen hade vi åtminstone en ersättare som nästan slog knut på sig själv för att vara landskapsstyrelsen till lags.

     

    Jag nämnde i mitt anförande när det gäller tillläggsbudgeten bl.a. Nordens institut där skattebetalarna skulle lägga in nytt golv. Detta trots hög hyra som borde ha innefattat även golv. Jag nämnde även lantmannaskolan och dess omättliga penningbehov samt även Tosarby stenhus, där finansutskottet kunnat granska penningåtgången under de gångna åren. Ingenting av det uppräknade har finansutskottet brytt sig om att utreda och det är än mer förståeligt med tanke på att man tydligen skrev betänkandet före behandlingen i lagtinget. Utskottet gissade sig till vad som skulle diskuteras i lagtinget och utgående från denna gissning skrev man betänkandet. Så kan det gå!

     

    Finansutskottets detaljmotiveringar angående aktieteckning i bolag samt tiomiljonerssatsningen på travbanan är rent nonsens. Inget ifrågasättande av investeringarna utan man har köpt landskapsstyrelsens motiveringar rakt av. När det kommer sådana här flata och intetsägande betänkanden från utskottet ifrågasätter jag om kommande tilläggsbudgeter överhuvudtaget skall utskottsbehandlas. Kanske lösningen kunde vara att oppositionen skulle ha majoritet i finansutskottet. Då fick vi med säkerhet kritiskt granskande utredningar och inte sådant nonsens som i detta betänkande!

     

    Ltl Folke Sjölund, replik:

    Fru talman! 

    Det är naturligtvis så när ett finansutskottet granskar en tilläggsbudget eller en budget vilken som helst att man granskar en massa olika saker som inte nödvändigtvis behöver sätta något spår i betänkandet. Så är det också i det här fallet. Vi har faktiskt noggrant gått igenom hela tilläggsbudgeten, bl.a. de frågor om t.ex. naturbruksskolan osv. som ltl Boman lyfter fram. Men vi har i det hörandet av sakkunniga och de granskningar vi har gjort rörande det som står i tilläggsbudgeten inte funnit anledning att desto vidare gå in på de aspekterna. Det är naturligtvis så med en sådan här, som med vilken budget som helst, att det är landskapsstyrelsens förslag till penninganvändning det handlar om. I utskottet behöver man naturligtvis inte sitta och gissa sig till någonting utan man går i utskottet igenom hela budgeten, utskottsmedlemmarna gör bedömningar om vilka man skall höra lite noggrannare osv. Sedan är det självklart att remissdebatten alltid ger anledning till att man tittar på en del saker. I det här fallet var det så att den huvudsakliga delen av remissdebatten skedde på måndagen, på tisdagen diskuterade utskottet budgeten utan att definitivt slå fast den, på onsdagen fortsatte remissdebatten, då sjöfartsfrågorna kom upp och dagen efter fick vi alla beskedet om Finlands regerings brev till Sveriges regering, som också föranledde att utskottet fortsatte den sakliga behandlingen på torsdagen av tilläggsbudgeten och som resulterade i beslutet inom finansutskottet att ordna ett öppet utskottsmöte. Det går inte riktigt till på det sättet att det är enbart det som står i utskottets betänkande som man behandlar i utskottet.

     

    Ltl Boman, replik:

    Fru talman! 

    Jag anser nog att betänkandet bör återspegla den debatt som var i lagtinget angående de aktuella sakerna. När det gäller aktieteckning i bolag ifrågasatte flera vilka som skall räknas som IT-bolag och då få ta del av samhällets ynnest i form av låga hyror. När det gällde travbanan ifrågasatte flera talare den ojämlika behandling av våra ideella föreningar som uppstår om travbaneförslaget förverkligas. Men ingenting av detta har utskottet brytt sig om att utreda, åtminstone finns det inte skriftligt i finansutskottets betänkande och det anser jag vara en svaghet.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman! 

    För drygt en månad sedan sade vännen Boman ett rungande ja till sittande regering. I remissdebatten av tilläggsbudgeten var han mannen som gav regeringen den mest svidande vidräkning som någon kunde prestera i den här salen. Jag konstaterar att i anslutning till det betänkande som nu ligger här på bordet och som vi skall ta ställning till följer han upp sin tidigare inställning på ett mycket homogent och fint sätt. Jag konstaterar att 19 är numera 18!

     

    Ltl Boman, replik:

    Fru talman! 

    Jag vill till ltl Wiklöf säga, att jag köper nog inte allt som regeringen presterar när det gäller ekonomiska frågor. Jag föredrar att föra en egen politik, också i dessa frågor. Däremot kan jag vid ett eventuellt misstroende eller någonting fortsättningsvis stöda regeringen, trots att jag i många frågor har en helt annan åsikt.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Fru talman! 

    Men då är inte ltl Boman konsekvent längre, att å ena sidan gång på gång sabla ner sittande regering och om det mot förmodan skulle hamna i en sådan situation där man skall votera om dess förtroende ändå rösta – då kan nog inte trovärdigheten vara särskilt hög!

     

    Ltl Boman, replik:

    Fru talman! 

    Det är naturligtvis en sakpolitik. Det är från fall till fall. Inte vet jag vad ni tänker lämna för misstroende, så inte är jag hundra på att jag stöder, det kan också vara en sak där jag kan stöda oppositionen.

     

    Ltl Salmén:

    Fru talman! 

    På grund av att jag under remissdebatten var frånvarande av en planerad utlandsresa har jag nu försökt läsa igenom det som har diskuterats och sedan läst det fantastiskt magra betänkandet som finansutskottet har kommit med. Det gör att jag har en del frågor till utskottet. Det har talats om att är det verkligen nödvändigt att just nu under 45.52.88 Anskaffning av mark för naturskyddsändamål ta upp pengar före man har en plan över alla de områden som ingår i Natura 2000 och eventuellt borde inköpas. Först gör man alltså upp planen och tar upp pengar i ordinarie budget så att man inte får alltför stora hopp och kast mellan årliga utgiftskostnader. Vi har redan här för detta år 2001 800.000 mark upptaget och före man har en plan och vet hur mycket det kommer att belasta landskapets budget borde man ha planen, men man säger ingenting om det, trots att jag såg att det var upptaget.

     

    Det andra  gäller bostäder som man har diskuterat tidigare, fru talman. Vi måste komma ihåg att ÅHS har redan fått möjlighet att skaffa sig mera bostäder genom aktieteckning i Fastighets Ab Dalnäs. Samtidigt gick styrelsen in för att egendomligt nog bestämma att man skulle vara med i ett bostadsrättsbolag. På den tiden sade vi från landskapsstyrelsen till ledningen för ÅHS att sälj bort dem kvicka ryck nu! Dyra bostäder som tusan var det och sedan skulle man bli ännu större fastighetsägare. Nu kommer man och vill ha möjlighet att köpa, så jag är lite förvånad att styrelsen så här utan vidare gå in för att köpa ett hus till fastän man redan fick kritik för att man hade varit med och tecknat bostadsrättsandelar. Det är egendomligt att styrelsen verkligen har gjort så här och tvingat landskapsstyrelsen att nu i efterskott gå in för att utav de pengar som skall användas för att bygga om sjukhuset ta pengar för att köpa ett hus till. ÅHS kommer så småningom att bli en verkligt stor jätte på i fastighetsägarbranschen i stället för att det skulle ha varit bättre att hyra upp bostäder vid behov och låta det privata sköta den här saken; eventuellt får lägenheterna stå tomma en tid, men man behöver i alla fall inte köpa in dem.  Det är inte sagt att den här situationen blir bestående.

     

    Fru talman!

    Sedan en liten fundering om medborgarinstitutets anskaffningskostnader. Kommunerna sköter den verksamheten. Där är det helt klart, vad jag vet åtminstone, att på norra Åland är vi vana att gå på kurs på kvällarna, åtminstone när det gäller medborgarinstitutet. Vi har fått vara vana att också fara in till stan och gå på kurs i deras egna lokaler. Här skulle det ha funnits en fin chans för kommunerna att få använda kommunernas egna fastigheter och utrymmen, men nu får man tydligen ta upp mera pengar och betala sin kommunala andel i den nya fastigheten som man nu hyr upp plus att man då också skaffar mera utrustning.

     

    Fru talman!

    Jag funderar verkligen på att man inte alls har diskuterat om att lämna det här stenhuset tills man vet vad det skall användas till. Det är ett hus som ingen, tror jag, har en aning om vad det skall användas till, knappast till bostadsändamål. Det står redan en massa tomma hus runtomkring i Kastelholmsområdet som vi har och det är förvånansvärt att man dessutom vill sätta igång nu när man vet att det inte finns folk som kan göra det här arbetet på Åland i dag.

     

    Ltl G-M Lindholm, replik:

    Fru talman!

    Som en upplysning till min bänkkamrat Salmén och ifall det är någon annan som lever i fåvitsko kan jag tala om att ÅHS-styrelsen har inte tagit något beslut angående inköp, för si det finns inga pengar inom ÅHS! Det måste man få från landskapsstyrelsen och det är det som hela debatten går ut på att skall lagtinget ge så att den här saken möjliggörs? Det kan man bestämma här. Vi har inte tagit något beslut i någondera riktning. Man efterhör landskapsstyrelsens vilja i den här frågan.

     

    Ltl Salmén, replik:

    Fru talman! 

    Då ber jag om ursäkt, för jag var säker på att även här har man haft den politiska behandlingen i ÅHS:s styrelse.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Det var precis som ltl Lindholm förklarade som jag också tänkte säga. Jag håller med om att det är en olycklig situation, att det är inte meningen att ÅHS skall vara ett fastighetsbolag, men som vi vet är det en svår situation när det gäller att rekrytera personal inom ÅHS och man får hela tiden informationen att det går inte att få folk hit om man inte har bostäder att erbjuda. Visst har ÅHS redan upphyrt ett antal bostäder, men det är så på bostadsmarknaden att det finns inga lägenheter att hyra upp och det kommer antagligen att ta ganska lång tid innan det finns ett sådant överskott att man har tillgång till att hyra upp bostäder. Då skall man hyra upp och ligga hålla dem tomma för att ha vid behov. Det är klart att det samma om man köper bostäder. Vi har fått den uppfattningen och fått den informationen och även sett det i verkligheten att det är väldigt svårt att få personal, i synnerhet sommartid när det skall vara mycket vikarier osv., om man inte har bostäder att erbjuda. Det har alltså varit ett nödvändigt tvång att se till att man har någonting att erbjuda för att kunna fylla tjänsterna helt enkelt.

     

    Ltl Salmén, replik:

    Fru talman! 

    Om jag förstår rätt här har ltl Lindholm och jag samma uppfattning, att det inte skall köpas bostäder utan man har hört sig för om möjligheterna, medan ltl Pehrsson, som är med i majoritetsblocket tycker att det var bra i alla fall att köpa dem. Då måste jag säga att det är bättre att hyra för samma bostäder kan man säkert komma överens om att hyra så att man inte, om det blir en annan situation, går och blir en fastighetsägarbjässe!

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Fru talman!

    Jag tror att ltl Salmén var lite upptagen med sina kamrater på sidan om, så han hörde inte att jag sade att det är precis såsom ltl Lindholm sade när det gäller bostadsköpet, att vi har inte fattat något beslut inom ÅHS. Jag stödde hennes uttalande. Däremot var jag med om bostadsrättsköpet och det är väl här som jag försvarar det att när man är i ett trängt läge och jag har den uppfattningen att det inte var speciellt dyra bostäder.

     

    Ltl Salmén, replik:

    Fru talman! 

    Jag kan upplysa om det är minsann inte några billiga bostäder och inte små heller. Jag skulle också ha bett ltl Pehrsson om ursäkt, om hon inte skulle ha fortsatt med att säga att det är bra att köpa i alla fall. Det var det som kom till slut och därför måste vi få veta om det inte är bättre att man hyr. Alla på Åland, oberoende om det sedan är samhället, näringslivet eller någon annan, har problem med att få tag i bostäder.

     

    Ltl Holmberg, replik:

    Fru talman!

    När man hörde ltl Salméns anförande fick man inte klart för sig om styrelsen har tagit beslut och om den ens har diskuterat frågan. Men efter replikväxlingen nu har man klart för sig att styrelsen har diskuterat frågan men inte desto mer. Därför tycker jag att det är rätt som det står i landskapsstyrelsens motivering, att man under det 5 miljoners anslag som finns i årets budget kan inköpa. Där måste styrelsen göra ett övervägande; anses det att det inte finns personalutrymmesbehov gör man inte köpet.

     

    Vad beträffar medborgarinstitutets verksamhet ute i Godby är det helt klart att det är fråga om daglig undervisning och verksamhet, inte kvällsundervisning och –verksamhet, som ltl Salmén försöker påskina här.

     

    Ltl Salmén, replik:

    Fru talman! 

    Jag skulle rekommendera finansutskottsmedlemmen att läsa ordinarie budget! Det kan ibland vara bra att i samband med behandlingen av tilläggsbudgeter även läsa de ordinarie budgeternas text, så kanske man vet lite mera vad man diskuterar här! När det gäller den dagliga verksamheten skall det verkligen bli intressant här första dag att i kommunen i Saltvik fråga om vi har begärt att vi skall få en daglig verksamhet, för vi får vara med och betala det med kommunala medel också.

     

    Ltl Holmberg, replik:

    Fru talman! 

    Vad beträffar mitt läsande av ordinarie budgeten har jag säkert gjort, men jag hänvisar till den text som står i tilläggsbudgeten och det anslag om 5 miljoner mark som finns i budgeten för år 2001. Vill ÅHS:s styrelse göra inköpet har de möjligheten, men de behöver naturligtvis inte göra det om de anser att behovet inte finns.

     

    Vad beträffar medborgarinstitutets verksamhet utgår jag från, enligt hörande i utskottet, att det finns en stor efterfrågan på verksamheten och undervisningen i medborgarinstitutet för de norråländska kommunerna.

     

    Ltl Salmén, replik:

    Fru talman!  Det räcker tydligen inte att uppmana att läsa ordinarie budget, utan det måste tydligen vara så att man skall läsa också tilläggsbudget. Om jag måste läsa den, så står det så här: ”Landskapsstyrelsen föreslår att Ålands hälso- och sjukvård  inom ramen för anslaget även kan inköpa fastigheten.” Det var alltså inte något fråga om om man skulle skaffa bostäder eller någonting sådant utan man skulle inköpa fastigheten vid Sanatorievägen 2 omfattande tre bostadslägenheter om totalt 270 kvadratmeter!

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman! 

    Jag kan säkert inte tillföra något mera klokt i den här debatten, men jag kan ändå inte låta bli och lite polemisera mot ltl Salmén när han talar om att de är så vana på landsbygden att åka på Medis-kurs på kvällen. Jag tror att vi alla är vana vid det. Jag vet inte när ltl Salmén senast var på kurs, men med åren har det i alla fall blivit så att det blir mer och mer dagkurser och det beror på att efterfrågan på utbildning är ganska stort. Det finns uppdragsutbildning av olika slag och det finns en stor grupp, nämligen de kommer seniorer och pensionärer som vill gå på kurs på dagen. Just när det gäller datautbildningen är den väldigt speciell, för det finns många generationer som inte har haft tillgång på samma sätt som dagens unga. Enligt Medis är det särskilt äldre, det är småföretagare som inte har råd att ordna egna kurser och sedan är det också jordbrukare som är intresserade av att gå på dagkurs, och vad är bättre än det att man kan erbjuda det från samhällets sida. Det betyder inte att man inte kan ha kurs på kvällen på Medis; det ökar utbudet av kurser på det här sättet. Det bästa vi kan erbjuda medborgarna är väl många möjligheter att utbilda sig.

     

    Ltl Salmén, replik:

    Fru talman! 

    Senast jag gick i kurs skulle jag gärna ha gått längre om institutets ledning skulle ha kunnat uppfylla att ha kurser i utländska språk, som vi försökte få i ett gäng, men man fick inte ihop lärare utan det väl andra kurser, det här IT var väl viktigare! Det var svar på frågan hur länge jag har gått. Som jag sade förut har kommunerna utrymmen, kanske inte alla tider på dagen, men till stor del. Nu har Godby två stycken datasalar när det nu en gång talas så mycket om datakursen för äldre och seniorer. Seniorer anpassar sig nog till den tid det finns ledig tid i kommunala utrymmen när de vet att det inte ännu mera drabbar deras skattekonton!

     

    Ltl Sundback, replik:

    Fru talman! 

    Det är värdefulla synpunkter, men nu har Medis och det här skoldistriktet haft sina diskussioner och det är landskapsstyrelsen som har granskat att det här är det mest funktionella. Jag tror att om ltl Salmén skulle se det positiva i den här utvecklingen, så kanske också fortsättningskursen i engelska kunde bli av, speciellt för de äldre som kan gå på kurs på dagen. Kanske det skulle vara ett sätt att få större förståelse för Medis och den utveckling som vi så väl behöver inom detta område.

     

    Ltl Salmén, replik:

    Fru talman! 

    Jag skall nog försöka se det positiva i det här, utan vidare, och använda mig av det i framtiden, men jag, liksom de jordbrukare som har att sköta ett jordbruk, vet att på dagen skall man sköta sitt arbete och på kvällen kan man ägna sig åt fortbildning. Det är det som det är fråga om här och det är det vanligaste, åtminstone vad jag vet. Språkkurserna både i engelska och ryska tror jag beror på att man inte gärna vill undervisa. Då är frågan vem som är den viktigaste parten här: Är den viktigaste parten lärarna eller är det eleverna?

     

    Vicelantrådet Erland:

    Fru talman!

    Finansutskottet har gjort ett bra arbete och tagit fram några viktiga markeringar i betänkandet. Jag tycker att det är en bra idé att hålla ett öppet utskottssammanträde. Jag tror att det är tredje gången i historien det är aktuellt. Första gången var det också finansutskottet, som anlitade Sixten Korkman, som på den tiden var den som höll i Finlands ekonomi, med dåligt resultat får man väl säga, men det återhämtade sig när han flyttade till Bryssel. Det andra tillfället var när vi gjorde en genteknisk etisk lagstiftning här, som sedan förföll i riket därför att man ansåg att vi överskred vårt kompetensområde, så jag hoppas att den tredje gången blir mera av framgång.

     

    Det som har hänt i sjöfartsfrågan sedan vi senast debatterade tilläggsbudgeten är att man från kommunikationsministeriet i riket skrivit till svenska regeringen och föreslagit att Ålandstrafiken och en del andra rutter som har skattefri försäljning ombord skulle undantas från nettolönesystemet, vilket skulle vara en mycket dålig lösning. Efter det brevet kom har vi tillskrivit ministeriet och påpekat att det här brevet har skrivits utan att vi har fått formell kännedom om det. Detta har föranlett att vi har berett oss på en argumentering också till denna del. Nu kan man säga så här att huvudhypotesen är att Sverige kommer att införa nettolönesystem och att Finland bör, om man fattar ett rationellt beslut, som jag ser det i alla fall, följa efter Sverige. Men risken finns då fortfarande att man skulle ta fasta på Finlands förslag att göra ett undantag eller att Finland inte vidtar de åtgärder som är rationella, med negativa konsekvenser för Åland och det övriga riket, som vi har konstaterat när det gäller rederinäringens utveckling, när det gäller arbetsplatser, när det gäller kontrollen över transporterna osv.

     

    Fru talman!

    Sedan lite mera specifikt om budgeten. De frågor som har tagits upp här gäller de s.k. infrastrukturella investeringarna och principerna för dem, som har efterlysts tidigare i samband med ordinarie budget och här. Vi skriver i vår framställning att vi avser att återkomma till den frågan i nästkommande landskapsbudget. Vi har alltså inlett beredningsarbetet och räknar med att vi skall kunna presentera det för lagtinget i september. Av det kan man dra slutsatsen att den av ltl Strand föreslagna klämmen är ett slag i luften – och vill man ägna sig åt sådant är det väl ingen som kan hindra det, men det har alltså ingen effekt och ingen verkan därför att det är redan aktualiserat.

     

    När det gäller det fria bildningsarbetet, dvs. medborgarinstitutets anskaffning av datorer för kurser i Godby, ser jag det från landskapsstyrelsens sida inte som någon större fråga utan det är en praktisk sak: hur skall vi gå tillväga för att ge så många människor som möjligt den grundläggande kunskapen i data, IT-frågor osv.? Jag tycker att man kan mycket väl ta in också språk här om det finns behov av det. Men vår målsättning är att kunna föra ut kursverksamheten på landsbygden. Jag har själv erfarenhet av en kurs för bara ett par månader sedan, då jag åkte hemifrån på kvällarna och det blev s.a.s. en extra tur när man bor ute på landet, så jag tycker att det är rimligt att kunna ge kurserna på dagen, och på kvällarna för äldre personer, yngre, jordbrukare osv. Jag vill påpeka, att det här är en praktisk lösning, såsom vi ser det från landskapsstyrelsen sida. Om det visar sig när man skall genomföra detta att man kommer fram till andra praktiska lösningar, i samband med skolan, kommunen eller någonting annat, så är det fritt fram att göra det, men vi har alltså inte kommit fram till en sådan lösning och därför tycker vi att vi med gott samvete kan föreslå detta så att man kommer vidare. Vi kommer också i ordinarie budget att återkomma till den här typen av satsningar på andra håll på Åland. I skärgården har man redan satsat en del på datorutbildningen.

     

    När det gäller aktieteckning i bolag möjliggör vi här ett steg att gå vidare på Klinten men utesluter inte andra områden för utveckling. Med hänvisning till den debatt som fördes här tidigare är grunden för allt detta företagets egen kraft. Det måste finnas företag som vill göra saker och som är intresserade och där kommer landskapsstyrelsen in på olika sätt och underlättar samt hjälper till att samordna, har kanske ett mera omfattande koncept när det gäller Klinten; det är kopplat till skolorna och hela campusidén, Ålands tekniska läroverk, teknologicentrum osv. Landskapsstyrelsen medverkar alltså för att skapa goda förutsättningar och ramar, men företagen själva skall vara själva drivkraften i det hela.

     

    När det gäller travbanan är jag för min del nöjd med de skrivningar utskottet har gjort. Det är ändå så att i den framställning som landskapsstyrelsen har gjort står det att vi skall ingå avtal innan man sätter igång. Det viktiga är alltså att det finns handlingsutrymme att sy ihop ett paket som tillfredsställer lagtinget och förhoppningsvis också den intressent som skall driva projektet.

     

    Så långt när det gäller tilläggsbudgeten och sakfrågorna. Jag skall också kommentera det som ltl Jörgen Strand sade här, att det gäller rättvisa för hela Åland och att centern och liberalerna skulle vara ett särskilt skärgårdsparti. Det är klart att är man för hela Åland, är man också för skärgården, men det borde vara ganska lätt att övertyga den som tvivlar på det här med hela Åland genom att helt enkelt hänvisa till tredje tilläggsbudget, där vi föreslår åtgärder för satsningar på Klinten som ligger i Mariehamn, travbanan som ligger i Jomala, delvis i Mariehamn, datakurser på norra Åland osv. Det finns ingen regional orättvisa i det här utan det finns olika projekt som är värdefulla i sin miljö och det är så landskapsstyrelsen ser på den här politiken, att alla regioner har sina förutsättningar och sina behov och Mariehamn är en av de viktigaste regionerna, en centralort som inte är den enda men den klart största, den som har många funktioner.  Mariehamns utveckling står inte för oss i någon motsatsställning till utvecklingen i skärgårdskommunerna och i glesbygden och centralkommunerna. Det är väl närmast där skiljelinjen går i politiken mellan landskapsstyrelsen och det som ltl Strand företräder.

     

    Som sagt, herr talman, utskottets betänkande sägs vara magert, men å andra sidan tycker jag att man tar upp de substansfrågor som finns och med det vill jag igen poängtera att många av de saker som finns i tilläggsbudgeten är korrigeringar och ändringar i budgeteringen.

     

    Ltl Strand, replik:

    Herr talman! 

    Landskapsstyrelseledamoten Erland säger att mitt klämförslag är ett slag i luften. Om han anser att det är ett slag i luften borde det inte vara något problem för liberalerna och centern att ta det, eftersom man säger att man jobbar för hela Åland. Jag är angelägen om att vi skall ta klämmen därför att vi har redan tagit en liknande kläm i samband med ordinarie budgeten och trots den förbigår finansministern lagtinget när han för fram travbanan. Skulle vi ha tagit principerna för travbanan hade jag litat på finansministern, men i dag litar jag inte på honom. Det är viktigt för de olika regionerna och projekten att veta vad som gäller. Det är lätt att planera en hundra miljoners anläggning om man vet att någon annan betalar, men om man själv måste ta ett ekonomiskt ansvar kanske man håller sig till mera realistiska saker, så därför kommer jag att hålla fast vid att vi skall anta min kläm.

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Herr talman! 

    Det är så att det finns så många substansfrågor och det finns så många slag i luften, så jag tycker att det är helt onödigt att vi skall börja inrikta oss på någon sorts politik där vi stöder alla dessa mer eller mindre hårda slag i luften. När det gäller travbanan behandlades den redan i samband med ordinarie budget. Jag utgår från att de som då var med i lagtinget menade allvar när de gav det stödet och därför har det projektet gått vidare. Det är klart att det finns ett behov av att reda ut principerna inför de investeringar som är aktuella och nu skall det bli gjort. Det är resultatet som räknas. Jag utgår från att ltl Strand som lagtingsledamot kan ge sig till tåls till september.

     

    Ltl Strand, replik:

    Herr talman!

    Om jag skulle ge mig till tåls till september skulle jag inte ha lagt klämförslaget. Det är så att jag inte litar på finansministern. Det är det som är poängen i det hela eftersom han har fört fram ett projekt utan principer. Vad beträffar travbanan i ordinarie budget antog vi ett anslag för att utreda en travbana, inte att vi skulle projektera den och föra fram den i en tilläggsbudget.

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Herr talman! 

    Den som vill försena utbyggnaden av travbanan och IT-byn på Klinten har alla möjligheter att göra det, men vi tycker att det är viktigt med satsningar i de centrala orterna Jomala och  Mariehamn  och vill därför gå vidare med det som i ordinarie budget, i alla fall enligt min tolkning, har klarerats. Jag är inte helt säker på formuleringen, men det är någonting i den stilen att om utredningarna visar att det här är ett hållbart projekt kan landskapsstyrelsen gå vidare med saken. Jag vet inte om Frisinnad Samverkan har varit helt utanför det här projektet när man har varit i landskapsstyrelsen, men det var berett till ganska stor del. Vi har fört in lite garderingar och lite handlingsutrymme för landskapsstyrelsens del, men det finns inga indikationer på att Frisinnad Samverkan skulle ha försökt stoppa det här projektet.

     

    Ltl Roger Jansson:

    Herr talman! 

    I anledning av den sista ordväxlingen här vill jag framhålla att ltl Strand och Frisinnad Samverkan inte vill bromsa travbanans tillkomst, förutsatt att den satsningen följer de riktlinjer och principer som vi anser att är viktiga när det gäller den här typen av satsningar, alltså att satsningen klarar sig ekonomiskt själv framöver. Det var meningen att en sådan verklig beskrivning skulle presenteras för lagtinget och finansutskottet. Det blev inte möjligt för landskapsstyrelsens del att göra det, så i stället har utskottet i sin positivism enhälligt valt att anföra att sådana kalkyler och säkerheter, kan man säga, för den framtida driften bör föreligga före landskapsstyrelsen använder sig av pengarna. Att på något sätt ifrågasätta Frisinnad Samverkans vilja till att delta i en någorlunda snabb process i det projektet är fult, onödigt, kanske ett återfall till den gamla kända oppositionspolitiken för finansministerns del.

     

    Det som jag begärde ordet för, herr talman, gäller sjöfarten och det skall utmynna i en fråga till utskottets ordförande och till finansministern, som ansvarar för sjöfarten i landskapsstyrelsen efter att näringsministern blev avplockad den delen, men också en synpunkt till närvarande massmedia, som jag tycker att har kanske inte alldeles lätt att tränga in i problematiken kring nettolöner och bruttolöner, som folk sprider omkring sig ganska lättvindigt. Senast här påstod finansministern att Sverige är på väg att införa ett nettolönesystem, vilket inte är fallet, utan Sveriges regering har, på basen av den utredning som generaldirektör Anders Lindström har gjort, gått in för ett brutto/nettolönesystem. Det är ett nettolönesystem för rederierna genom att det blir en automatisk subvention från statskassan av skattemedel, medan det för löntagarna är ett bruttolönesystem för att säkerställa deras sociala trygghet osv. Sverige är det enda landet i Europa av dem som inför en ny regim för sjöfartsavlöningen inom sina register som inför ett brutto/nettolönesystem. Alla övriga länder som hittills har gjort detta har infört ett rent nettolönesystem, ett nettolönesystem för arbetsgivare och för arbetstagare. Det svenska systemet skiljer sig alltså markant från de övriga.

     

    Det jag ville förundra mig över och lite tala om i det här sammanhanget i samband med tilläggsbudgeten, eftersom ärendet är synnerligen brådskande och det blir så att vi övriga lagtingsmän på det utskottsförhör som kommer att hållas inte får tala utan blott vara med och lyssna, är att i massmedia och också nu från landskapsstyrelsens sida, särskilt från utskottsordförandens sida, förstår man att det finns två alternativ förutom status quo för våra åländska finskflaggade färjor. Det är då, ifall man inte väljer status quo, vilket torde vara en möjlighet i den konkurrenssituation som uppstår, att man antingen väljer att flagga ut eller att Finland skulle införa samma system som Sverige, ett netto/bruttolönesystem med för Finlands del,  inte en clearing på Skattekontoret som i Sverige, utan ett upptagande av anslag i årsbudgeten på över en halv miljard mark ytterligare förutom den kvartsmiljard som redan finns anslagen för sjöfarten – en mycket stor politisk problematik i landet och troligen inte politiskt möjlig. Dessa båda alternativ innebär att kommunerna på Åland förlorar sina inkomster från sjöfarten, om inte staten väljer att ytterligare uppta subventioner till kommunerna sedan på basen av det skattebortfall som man har fått. Men det kan vi också politiskt utesluta. Det kommer inte Finlands regering att föreslå för riksdagen. Då är min fråga till utskottsordföranden och den för sjöfarten ansvariga ledamoten av landskapsstyrelsen, till massmedia också: Varför diskuterar man inte det politiskt rimligaste alternativet - det som Ålands landskapsstyrelse officiellt har framfört som det rimligaste alternativet – att Finland väljer den europeiska modellen för nettolönesystemet?  För att säkerställa de anställdas sociala trygghet kan man i det ha en bruttoberäkning av den sociala tryggheten, om man så önskar, eller någon form av bruttoberäkning. Men ett sådant system skulle innebära att Finlands regering och riksdag inte behöver ta upp mera pengar till sjöfarten. Däremot blir man av med inkomster, men de kommer inte att synas i budgeten, de kommer inte att förmärkas desto mera. Det är det som landskapsstyrelsen har föreslagit. Dessutom har man föreslagit från landskapsstyrelsens sida att man skall ha möjlighet att kompensera kommunerna för det skattebortfall som är omöjligt att bära för de åländska kommunerna utan att på något sätt lösas, antingen genom att arbetstagarna betalar en viss kommunalskatt eller att det allmänna går in och stöttar kommunerna på motsvarande sätt, i det här fallet staten. Men det senare är mindre troligt.

     

    Jag är hemskt förvånad över att nästan den enda politiskt genomförbara lösningen i landet inte observeras i massmedia och inte synligt heller har framhållits av landskapsstyrelsen, och till ingen del av utskottsordföranden i presentationen. Men det finns säkert förklaringar till det här och jag här helt övertygad om att alla som är insatta i det och tänker förnuftsmässigt på det ser vad som är den mest gångbara och genomförbara lösningen i landet för den sjöfartskritiska situationen som vi nu har och som är ytterst alarmerande för landskapet Åland, precis som både lantrådet och vicelantrådet har sagt.

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Herr talman! 

    Det kan föreligga semantiska oklarheter. Det man gör enligt den europeiska modellen är, enligt min terminologi, att man inför ett nettolönesystem, dvs. kostnadsnivån bestäms av vad nettolönen motsvarar. Sedan är det en annan sak att man i Sverige har använt sig av en teknik som man ibland kallar för netto/bruttolönesystem därför att man räknar som om löntagarna brutto får sina pengar och betalar skatt osv. Till den delen tycker jag att det borde också för ltl Roger Jansson vara klart att när vi talar om nettolön i Finland är det precis denna europeiska modell vi avser. Det var inte många minuter sedan jag stod här och sade att den rationella lösningen för Finland är att man går in för ett nettolönesystem. Sedan är det en annan sak hur man i Finland i så fall kommer att lösa skatteproblematiken, om det är med netto/bruttosystemet eller någonting annat. Det är en ganska besvärlig politisk fråga. Vi har ägnat mycket tid i landskapsstyrelsen att reda ut alla dessa scenarier, också i detalj när det gäller kommunalbeskattningen, men det viktiga i det här skedet är att vi hävdar landskapsstyrelsens linje att Finlands rationella lösning är ett nettolönesystem, dvs. att man väljer den s.k. EU-lösningen.

     

    Herr talman!

    Jag skall gå till en betydligt mindre väsentlig fråga eftersom jag tyckte att det är lite ovärdigt i lagtinget att tala om en oppositionspolitiker som övergår till det onödiga och det som är fult. Det gällde ingenting annat än att ltl Strand tyckte att vi skulle vänta med travbanan och ltl Roger Jansson vill att vi skall påskynda den. Så enkelt är det. Det har jag visat fram. Det är inte onödigt, det är inte fult att för mig visa fram en spegel för Frisinnad Samverkan. Sedan kanske det kan vara mera klädsamt att blunda ibland när man ser sig i spegeln, men det är en annan sak!

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman!

    Jag är något förvånad över det sistnämnda eftersom den reservation som är inlämnad till finansutskottets betänkande torde gälla de framtida principerna som skall användas vid infrastrukturella satsningar och inte innebär från ltl Strands sida ett stoppande av travbanan i det här skedet. Det är möjligt att jag har missförstått det och det kan säkert redas ut mellan de bägge inblandade herrarna i frågan. Det var en parentes från min sida. Jag vill uttrycka tacksamhet och glädje för det engagemang i sjöfarten som landskapsstyrelsen har visat och att man också nu klargör att det är den europeiska modellen för nettolön som man också propagerar för, samtidigt som man väl kan tänka sig också den svenska lösningen. Då är vi helt överens i sammanhanget och jag har inte något mera att tillägga till det utan önskar landskapsstyrelsen framgång i de för Åland ödesmättade frågorna som man nu har på bordet. Jag har sett i media att man på flera plan försöker göra sitt bästa. Jag är övertygad om att man, särskilt i förhållande till kommunikationsministeriet, finansministeriet, statsrådets kansli och statsministern måste fortsätta med den kampanj med full kraft som man nu håller på med.

     

    Ltl A-H Sjöblom:

    Herr talman!

    Det mesta kanske börjar bli sagt i anledning av tilläggsbudgeten. Det är alltid intressant att höra om sjöfartsfrågorna och de kommer väl att klarna ytterligare under det öppna utskottshörandet. Jag ställer mig frågande till vem som i framtiden vill utbilda sig till sjöman. Där har vi ett jättestort problem, fastän vi har kunskap och kompetens sedan många generationer tillbaka. I dag blir arbetstiderna någonstans mellan 9,5 och 10,5 timmar i dygnet. Vilken ungdom skall vi på Åland övertyga om att bli sjöman, medan övriga har 37,5 timmars arbetsvecka, alltså knappt 8 timmar per dag! Min uppfattning när det gäller sjömän är att de inte fick någorlunda normala arbetsvillkor förrän i början på sjuttiotalet och nu är vi tillbaka där igen. Jag är rädd för att sjömän i princip kommer att bli andra klassens medborgare på Åland just därför att de inte delar i den kommunala beskattningen. De skall inte betala skatt till kommunerna, och skall de betala den på den nettolön de får? Tänk er själva när ni får löneremsan i handen, så skall ni dessutom betala 10-15 procent i skatt till er hemkommun! Sjömännen har inte så speciellt höga löner. När det gäller den grupp som människor som utövar yrkesmannaskapet på sjön är jag nog rädd för att vi går en ganska dyster framtid till mötes. Vi har många bra kvalitetssäkrade skolor och utbildningar på Åland när det gäller sjöfarten, men vem skall studera i dem i framtiden? Det är nog en mycket svår fråga att ge svar på för dagen.

     

    Det har också varit en hel del diskussioner med anledning av tilläggsbudgeten om byggnadsinvesteringarna inom ÅHS och jag och mitt parti har den principiella inställningen att ÅHS inte skall köpa in personalbostäder. ÅHS äger redan 61 bostäder av vilka tre används till någonting annat än bostäder. Sommartid hyr man upp 80-90 bostäder. I planen för 2000 har ÅHS uttryckt sig någonting i den här stilen, att man måste hitta en långsiktig lösning på bostadsfrågan för vikarier. Det är främst vikarier som bostäderna hyrs upp för. Det är inte bra att ÅHS skall köpa bostäder för sin personal. ÅHS har fullt upp med att förvalta de fastigheter där man skall bedriva hälso- och sjukvård. För mig är det ingen konflikt. Det är inte bra när man från samhällets sida går in och köper bostäder för jobb som man utför åt samhället. Då borde samhället också köpa upp bostäder åt det privata näringslivet, om det skall vara någon rättvisa i hela systemet. Principiellt är jag emot detta. Just nu är situationen så allvarlig när det gäller bostäder att för mig är detta en mycket kortsiktig lösning. Det intressanta här var att styrelsen överhuvudtaget inte har tagit ställning till den här frågan, så det kanske är så att det inte alls blir något bostadsköp för ÅHS. Per kvadratmeter handlade det inte om någon speciellt dyr bostad, drygt 6.000 mark per kvadratmeter, och för det bygger ingen bostäder i dag. Jag hade faktiskt föreslagit en skrivning i utskottet, men den fick inget understöd och jag tänker inte slå pannan blodig för detta.

     

    När det gäller aktieteckningen  i bolag är nog min uppfattning vid utskottshörandet att inte är det alls säkert att bolagen på Klinten och Möckelö överhuvudtaget vill ha något samhällsstöd. Det är mycket oklart om de överhuvudtaget vill ha någon inblandning av samhället. Det har jag erfarit när vi har hört sakkunniga. Det som kunde vara intressant för dessa bolag var att det skulle finnas några hundra kvadratmeter som samhället kunde teckna aktier för i bolagen för att tillfälligt upplåta dem till nystartade företag för maximalt 12 månader, sedan måste man vara en etablerad företagare eller så ryms man inte med på marknaden. Min uppfattning om det här är att det är osannolikt egentligen att kunskapsföretagen och exportföretagen inom IT överhuvudtaget vill ha samhället med.

     

    Herr talman!

    Jag skall be att få understöda ltl Jörgen Strands klämförslag.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! Det var måhända i all välmening som ltl Sjöblom uttalade sin misstro för möjligheterna att arbeta inom sjömansyrket i framtiden. Men det är inte bra när vi politiker till den åländska ungdomen går ut med den här typen av signaler att det är en näring som inte är värd att satsa på. Det har i ett par hundra år varit det och det kommer med all säkerhet att fortsätta eftersom detta är en av världens mest högteknologiska näringar och som har de bästa utvecklingsprognoserna, inte minst inom ramen för Europa när det gäller transporter på olika sätt. Det är så att sjömansyrket är ett mycket bra betalt yrke i dag. Det finns några få undantag, men det är ett mycket bra betalt yrke. Det råder en väldig brist på utbildat folk och även lönerna på utflaggade båtar är bra för ålänningar som har en utbildning eller en kunskap; oberoende vilken vakans de beträder på fartygen så är det utomordentligt goda förtjänster och goda löner, ett verkligt framtidsyrke, så jag hoppas att vi kan vara överens om att framtidsmöjligheterna finns inom den här branschen, oberoende av det som nu Finlands regering eventuellt är på väg att sjabbla bort.

     

    Ltl A-H Sjöblom, replik:

    Herr talman!

    Det är mycket möjligt att det kan uppfattas som en misstro mot sjömansyrket. Men jag måste faktiskt säga att jag vill åtminstone inte lura någon in i sjömansyrket med några falska förhoppningar om goda utkomstmöjligheter osv. Att utbildningen är bra betvivlar jag inte på något sätt, eftersom den till större delen ändå är internationellt kvalitetssäkrad. Men när det gäller ålänningarna på utflaggade fartyg var det flera stycken vid det tillfälle då generaldirektör Anders Lindström föreläste som vittnade om vad de blir utsatta för i sin hemkommun. Det var flera av dem som berättade att de blir nog utpekade för att inte delta i det gemensamma och betala skatter.

     

    Ltl Roger Jansson, replik:

    Herr talman! 

    Även om man månatligen bär hem mellan 20.000 och 40.000 mark i månaden för sin familjs levnadskostnader, konsumtion och sparande är det säkert så att man kan som utflaggad sjöman utsättas för en del beska kommentarer. Men det talar ännu kraftigare för att det åländska förslaget som landskapsstyrelsen har förelagt regeringen borde vara det som genomförs.

     

    TALMANNEN:   Replikskiftet är avslutat.

     

    Vtm Häggblom:

    Herr talman! 

    Det är kanske inte någon större idé att fördröja debatten, för det är väl som vicelantrådet sade, att det spelar ingen roll om det också finns ett lagtingsbeslut så är det ett slag i luften! Så var det med mitt klämförslag om infrastrukturella satsningar i samband med ordinarie budgeten. Eftersom varken vicelantrådet eller finansutskottets ordförande är närvarande skall jag inte fördröja debatten desto mera. Jag begärde ordet för att avisera omröstningarna. Det gäller finansmotionen under moment 45.70.74 där jag föreslår att motiveringen utgår. Jag anser att det inte finns någon grund för att man skall satsa de byggnadsinvesteringar som lagtinget en gång har fattat beslut om att inte skulle gå till anskaffande av personalbostäder. De skall först och främst användas till det som de är meningen till, nämligen för den verksamhet man driver inom ÅHS. Det hör till Ålands hälso- och sjukvård att bedriva uthyrningsverksamhet. Jag vidhåller att det är en principiell fråga som vi inte bör gå in för. Jag tror att ledningsgruppen har tillräckligt med problem att organisera sjukvården i dag och att man inte också skall börja behandla mera mögelproblem och fastighetsärenden än vad man redan har. Ålands hälsocentralen kostar bara den skattebetalarna 1 miljon mark i året, så jag tror inte att vi skall göra det mera krångligt, utan man gör en ordentlig upphandling om upphyrande av hyresbostäder om man skulle behöva det. Men någon sådan upphandling har åtminstone inte jag sett. Det är principiellt fel att gå till lagtinget med någonting som man inte ens har ett förköpsavtal på, att peka ut en viss fastighet. Det brukar inte förekomma och det bör inte förekomma från landskapsstyrelsens sida. I så fall skall köpare och säljare vara fast till varandra och sedan vara beroende av lagtingets beslut om det blir eller inte blir. Sådana principiella frågor bör landskapsstyrelsen diskutera och vicelantrådet var ju precis på fel när han presenterade budgeten. Han sade att ÅHS:s styrelse har fattat beslut om att inköpa fastigheten. Det har framkommit i debatten av representanter både från oppositionen och regeringsblocket att så inte är fallet i sjukhusstyrelsen! Uppenbarligen har inte vicelantrådet tagit reda på fakta förrän man kommer med förslaget.

     

    Jag föreslår också under 45.52.88 skall det föreslagna budgetanslaget för anskaffning av områden för naturskyddsändamål utgå i sin helhet. Där har man inte redogjort från utskottets sida heller, fastän frågan togs upp i remissen. Hur tänker man göra? Skall man från landskapets sida hela tiden hålla på och köpa in nya områden utan att ha någon planmässig upphandling av naturskyddsområden?

     

    I enlighet med min andra finansmotion föreslår jag att anslaget utgår beträffande medborgarinstitutet.

     

    Ltl Wiklöf:

    Herr talman! 

    Till först skulle jag be vaktmästaren om han finns till hands att söka upp finansutskottets ordförande för det är honom jag vill vända mig till. Nu kommer han! Välkommen ledamoten Sjölund!

     

    När vi har diskuterat de infrastrukturella satsningarna och de eventuella procent av investeringssummorna som kan utgå är detta en utomordentligt angelägen fråga. Jag kan inte ekonomin och investeringarna i samtliga åländska kommuner, men jag kan behovet i en kommun, i Mariehamns stad. I dag och inom loppet av ett par år framåt omsätter vi flera hundra miljoner och det är mycket angelägna områden som investeringarna skall förverkligas på. I belysning av det är det kolossalt viktigt att veta i vad mån man kan påräkna någonting utöver den klassiska bidragsprocenten på 25 och lånemöjligheten på 50 procent. Jag tror att alla kommunala förtroendevalda tittar mycket på dessa procent när man värdesätter, ifrågasätter och penetrerar de möjligheter man har att göra investeringar, särskilt när sådana här investeringar skall sättas in i sitt stora sammanhang, där också väldigt många andra investeringar finns.

     

    Jag har haft förmånen att sitta i en kommitté som har arbetat med bl.a. ett badhus i Mariehamn och jag har haft glädjen att där ha ltl Folke Sjölund som ordförande. Vid sidan av alla de frågeställningar, och det var ett rätt styvt jobb, som vi har haft att diskutera har med jämna mellanrum förts på tal frågan: hur mycket kan man eventuellt påräkna från landskapets sida när det gäller dessa historier? Jag såg i en tidningsartikel att skriver man bara ett brev till landskapsstyrelsen kan man få svar i den här frågan, och så enkelt tror ju inte jag att det är eftersom landskapsstyrelsen nu lovar att komma i september med sitt svar till lagtinget och som då skall underkastas lagtingets prövning – eller om det bara är som ett meddelande, jag vet inte i vilken form det kommer. Men det här är en jätteviktig fråga. Jag vill ställa ltl Sjölund en fråga: Är satsningen på vår travbana av infrastrukturell art? Är det en infrastrukturell satsning som förtjänar landskapsstyrelsens väldigt höga procent? Är badanläggningen i Mariehamn en satsning av infrastrukturell art? Är satsningen på idrottscenter i Godby, Finström en satsning av infrastrukturell karaktär, med skidtunnel och ishall? Är ett tekniskt allaktivitetscenter av infrastrukturell karaktär? Har en golfbana i Föglö infrastrukturell karaktär? Tycker dessutom ltl Sjölund att de här satsningarna på något sätt borde få en likvärdig behandling? Detta om svaret är ja på alla frågor. Jag vill höra ltl Sjölunds personliga svar som ordförande för finansutskottet, eftersom han inte har biträtt den skrivning som reservanterna har. Innan jag lämnar talarstolen och får igång dialogen med ltl Sjölund vill jag dessutom säga att jag stöder det förslag till kläm som ltl Strand förde fram. Jag anser att det är oerhört viktigt att vi påskyndar den här frågan. Det är inte byggstarten som i allt väsentligt är det viktiga, men budgeteringarna i kommunerna kommer igång mycket, mycket tidigare än i september och jag tror därför att man behöver få besked före om det bara är möjligt.

     

    Herr talman!

    Jag blir jätteglad om jag kan få ltl Sjölunds analys, hur han ser på dessa saker.

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Herr talman!

    Jag kunde inte undgå att höra de frågor som ltl Wiklöf ställde, riktade till ltl Sjölund personligen. Det är också så att både lagtinget och landskapsstyrelsen har behandlat dessa frågor och kommer att behandla dem. När det gäller infrastrukturella satsningar - bara som en upplysning till ltl Wiklöf – har lagtinget formellt i tiden godkänt två satsningar och betecknat dem som infrastrukturella. Det gäller kk-huset och allhallen, som sedermera lokaliserades till Eckerö. Kk-huset är tänkt att byggas i Mariehamn. Sedan finns det i landskapsstyrelsens brev, undertecknat vicelantråd Olof Salmén, nämnt idrottssatsningarna i Godby som att de har infrastrukturell karaktär. Finansutskottet införde i budgeten 1999 att det s.k. infrastrukturella begreppet bör ersättas med någonting annat och där var det, om jag minns rätt, tre komponenter: stora investeringar, relativt för regionen, lågsäsongseffekt och betydande spridningseffekter.

     

    Med den bakgrunden, som naturligtvis kan fyllas i mera, kan man se att det idrottscentrum i Godby, som presenterades här, inte har kommit med en ansökan om stöd. Badhuset har diskuterats, men det har inte kommit, såvitt jag vet, någon ansökan om stöd. Det är klart att ser man på kriterierna täcker projekten in ganska mycket. Jag skulle föreslå att här behöver det finnas en dialog med dem som står bakom projekten och landskapsstyrelsen. Jag utgår från att i september kan vi presentera kriterierna lite tydligare och godkänna prioriteringar.

     

    TALMANNEN: Tiden är ute!

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Herr talman! 

    Man kan möjligen lägga till golfbanan i Grelsby. Den har i princip också haft karaktären av infrastrukturell satsning från tidigare och besluten är ganska långt gångna där också, så det är väl också en sådan fråga. Det som förvånar mig mest att man vänder sig till ledamoten och den gode vännen Sjölund, men han kommer inte upp ur bänken han, utan vicelantrådet har vänligheten att lägga ut texten. Jag hoppas att vi inte skall få det till någon vana, för jag har känt Sjölund som en karl som har lite handlingskraft och kan stå för sina egna åsikter. Lite ovanligt var det, men jag tackar ändå vicelantrådet för synpunkterna! Men då ställer jag frågan till vicelantrådet: Tycker vicelantrådet att projekten som vi har nämnt borde få en likvärdig behandling?  Finns det något skäl för att behandla dem likvärdigt? Vi har också hört att en hel del av bevekelsegrunderna finns för det infrastrukturella tänkandet kring vissa av projekten. Det enda jag egentligen saknade var Föglöbanan och badanläggningen i Mariehamn, så hade bilden varit komplett. Är det inte då också möjligt, om vi ändå är så pass långt framme i tankegångarna, att vi skulle kunna hjälpas åt och påskynda projekten och resultaten och vara med och ta Strands klämmen? Då blir det lite raskare takt, såvitt jag kan bedöma. Det tror jag alla vore betjänta av. Kan vi ändå få ett besked, även om det är omöjligt att få något exakt: Kan man tänka sig att projekten får en likvärdig behandling? Vi är alla överens om att med infrastrukturell satsning menar vi inte bara att tillfredsställa lokala behov utan vi skall också ha en influens utifrån, att de skall mäkta leva upp till det kriteriet.

     

    Vicelantrådet Erland, replik:

    Herr talman! 

    Jag respekterar att ltl Wiklöf vill ha en privat diskussion med ltl Sjölund, men det här är ändå en offentlig inrättning, så jag tycker att jag kan blanda mig i samtalet. Jag fick också frågor här. Vad betyder en likvärdig behandling? Är det samma stödbelopp till alla medborgare, till alla projekt eller är det samma procentuella stöd? Är det oberoende av spridningseffekter, lågsäsongseffekter, oberoende av förhållandet till andra projekt, hur man ordnar driften, hur man ordnar marknadsföringen? Jag tror dessvärre, ltl Wiklöf och andra, att med ltl Strands kläm påskyndar man inte någonting. Däremot tror jag att det är landskapsstyrelsens roll att bereda detta ärende och komma fram till lagtinget med förslag. När sedan de förslagen kommer finns det säkert utrymme för klämmar i substans, men hårda, mjuka eller onödiga slag i luften påskyndar inte.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Herr talman! 

    Jag tycker att ledamoten Erland är svag när han inte har någonting annat att komma med än att alla bara fäktar i luften när man inte tycker som honom. Vi är betydligt seriösare än så, ledamoten Erland, det vill jag inskärpa! Jag vill också inskärpa att även om detta forum är Ålands lagting har jag definitivt inte efterlyst några privata diskussioner med herr Sjölund, det har jag faktiskt börjat få nog av, utan jag vill höra honom här i salen rent ut tala om vad han tänker och tycker i frågor som är utomordentligt angelägna, inte bara för Sjölund och mig, utan för befolkningen i Mariehamns stad jämte alla de som skall komma hit för att frekventera den anläggning vi arbetar för. Sjölunds privata diskussioner är jag inte så intresserad av. Jag vill höra honom i ett politiskt sammanhang.

     

    Ltl Sjölund, replik:

    Herr talman!

    När det gäller ltl Wiklöfs efterlysta bidragsprocent till olika projekt är det för mig åtminstone fullständigt självklart att när man skall göra det måste man gå igenom alla projekt, man måste lägga allt på bordet, det krävs en ordentlig beredning, det krävs en bedömning och det krävs en analys över just alla de olika faktorer som vicelantrådet, finansansvarige Olof Erland var inne på. Då är det mycket möjligt att man kommer fram till att det inte är så att alla projekt är exakt likadana och likvärdiga utan de har lite olika tyngdpunkter när det gäller effekterna. Därmed är det inte sagt att alla satsningar med infrastrukturell nödvändigtvis skall ha samma bidragsprocent eller samma belopp. Jag utgår från det som finansutskottet har skrivit, nämligen det att i tilläggsbudgeten i september kommer det ett förslag. Det förslaget kommer landskapsstyrelseledamöterna att vara med och bereda och diskutera här i lagtinget. Sedan får vi se vad resultatet av den beredningen blir naturligtvis. Det är naturligtvis upp till lagtinget att bedöma och fatta beslut om de principer som skall gälla framöver. I dag kan ingen säga vilka finansieringsmodeller respektive projekt kommer att ha, annat än de som faktiskt är bestämda: allhallen är klar, kk-huset vet vi.

     

    TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

     

    Ltl Salmén:

    Herr talman! 

    I mitt förra anförande ställde jag mest frågor till finansutskottet när det överhuvudtaget inte hade skrivits någonting i betänkandet och jag fick lite svävande svar av viceordföranden Holmberg, men jag vill nu för säkerhets skull avisera, herr talman, att i detaljbehandlingen kommer jag att vara med om, som det redan föreslogs, att anslaget under 45.52.88 Anskaffning av områden för naturskyddsändamål skall tas bort, för det finns ingen plan och det har överhuvudtaget inte kommit något svar om hur man skall försöka få en någorlunda jämn utgiftssida på inköp av mera mark till landskapets behov.

     

    När det gäller byggnadsinvesteringarna stöder jag också det förslag som vicetalman Häggblom lade att vi skulle ta bort texten, att det inte ges någon möjlighet att köpa fastigheter utan att man försöker hyra upp och sköta sina saker. Är det som ltl Sjöblom sade – jag har inte sett något papper på fastigheten eller något köpebrev – att fastigheten skulle kosta 6.000 mark per kvadratmeter ligger det nog många hundar… och jag undrar om de inte har börjat mögla också där i grunden, om det är så illa! Då tror jag att man lugnt kan stöda att det kommer bort.

     

    Jag stöder också momentet när det gäller medborgarinstitutets anskaffningskostnader att det skall skötas av kommunerna, för jag har inte förstått att IT-utbildningen på dagtid skall skötas på samma sätt som man sköter datautbildningen i skärgården med de s.k. datahusen. Det har jag inte förstått utan jag har förstått att det är en medborgarinstitutets anskaffningskostnad. Låt oss åtminstone inte blanda ihop det!

     

    Det kom heller inget besked om moment 46.60.20, så jag föreslår att 250.000 mark för fasadpustsningen i Tosarby skall utgå genom att det inte finns folk som har möjlighet att göra arbetet, åtminstone inte under 2001 och dessutom vet ingen människa vad huset skall användas till.

     

    Herr talman!

    Jag vill också lite ägna mig åt det som ltl Wiklöf var inne på om ltl Strands kläm. Jag tycker tvärtemot att om man nu får besked om vilka procent som man anser att skall gälla för de olika projekten, då kanske det kommer in ansökningar och då svävar man inte längre i osäkerhet. Därför kommer jag utan vidare att stöda den strandska klämmen!

     

    Ltl Sundback:

    Herr talman! 

    Tänk om man skulle ha en sådan bostadsfinansieringsdebatt som vi har om de infrastrukturella satsningarna! Tänk om vi byggde bostäder och kommunerna eller bolag som skall driva hyresbostäderna fick 100 procent! Jag är säker på att bostadssituationen skulle se ut på ett annat sätt på Åland då. När det gäller bostäder är det inte alls lika viktigt att samhället går in med betydande stöd. Det är en politisk värdering här som jag tycker att är mycket märklig. Jag undrar om lagtingets majoritet faktiskt riktigt har tänkt igenom bostadspolitiken. Nu blir frågan om köpet av Sanatoriegatan 2 ännu märkligare när det visar sig att inte styrelsen för ÅHS tydligen är den som äskar pengarna utan det är ledningsgruppen. Det visar igen på alla de strukturella problem vi har inom ÅHS, att läkartrojkan – makten – stärks hela tiden. Jag tycker att det är väldigt bra att vi åtminstone har två medlemmar, kanske vi har flera, här från ÅHS-styrelsen i lagtingets sal så att diskussionen följs upp i ÅHS:s styrelse. Ibland har det sagts att de som sitter i ÅHS:s styrelse inte skall få sitta i lagtinget, men jag tycker nog att det här visar att det är ganska viktigt att man har politiker med folkligt stöd som tar ansvar för ÅHS också. Jag har en sådan uppfattning att politikerna borde få mycket, mycket större möjligheter att ta sitt förtroendeuppdrag och att reglementet borde ses över osv. osv. Inte kan det vara klokt att ÅHS skall vara en fastighetsägare av sådana mått som det nu börjar röra sig om. Det skulle vara försvarbart om rätten till bostäderna och de ekonomiska möjligheterna att hyra dem vore någorlunda lika för alla som jobbar inom ÅHS. Men det här är framför allt ett stöd till de grupper som redan har ganska stora löneförmåner och löner överhuvudtaget. Det är klart att man kan motivera det med att vi måste få mera personal och det behövs läkare, men den nuvarande strejken och det resonemang som fördes i en av våra tidningar i dag visar att jag tycker att läkarkåren håller på att tappa  greppet om situationen. Det kan inte vara så att toppskiktet skall styra både bostadspolitik, lånepolitik och sjukvårdspolitik snart och ingen annan får säga någonting, för då går de i strejk eller så kräver de att de skall få ännu högre löner. Det skall bli intressant att höra hur ÅHS:s styrelse diskuterar här. Det finns ändå ganska kraftiga markeringar av principiell natur att det inte är viktigt för skattebetalarna att ÅHS äger en massa bostäder och hyr upp till fantasihyror under sommaren; det är ingen långsiktighet överhuvudtaget i den här politiken utan det blir tydligen bara värre och värre år för år. De som lider mest av det här är de som redan har svårt att få bostad och att hyra upp en bostad på den öppna marknaden. Inte kan en sommararbetare eller en städerska eller en annan lågavlönad löntagare konkurrera med de hyrorna.

     

    Herr talman!

    Jag ser nog mycket tydligt vad som är socialdemokraternas stora politiska uppgift de närmaste månaderna fram till avslutningssessionen. 

     

    Sedan till sjöfartsfrågan. Jag tycker ändå att den diskussion vi hade i samband med remissen gjorde att både landskapsstyrelsen och utskottets majoritet tog upp frågan samt att man nu går vidare med det öppna utskottssammanträdet. Lite tveksam är jag till vad det skall leda till. Det nämndes här att det skulle innebära en kartläggning av situationen. Men är vi nu så väldigt betjänta av det? Det är politiska diskussioner som kanske skulle kunna leda till någonting som skulle vara värdefullt. Jag hoppas att landskapsstyrelsen också för sådana i samband med mötet. Tanken är att antingen kommunikationsministern, helst finansministern eller båda två, skall komma hit. Om det kommer någon statssekreterare vet vi att det inte blir sagt någonting nytt utan det är bara ett sätt att visa att man är hövlig, men politiskt kommer det inte att ha något värde.

     

    I sitt brev som landskapsstyrelsen skrev efter diskussionen i lagtinget tar man avstånd från det heinonenska förslaget att man skulle undanta de fartyg som trafikerar Åland från brutto/nettolönesystemet. Man säger att det kommer att leda till att de fartyg som trafikerar dessa linjer utflaggas till andra länder. Det är lite oklart vad en sådan bestämmelse sist och slutligen skulle innebära, men det är möjligt att det är så. I brevet önskar också vicelantrådet att landskapsstyrelsen bereds möjlighet att delta vid det finansministermöte som enligt vad landskapsstyrelsen erfarit skall hållas i Helsingör 3-4 maj, i det fall de nu aktuella sjöfartsfrågorna kommer att behandlas på eller i anslutning till mötet. Det är i morgon det och på fredag! Det skulle därför vara intressant att få höra om det blir något möte, om landskapsstyrelsen är inbjuden och vad man har för krav om man skall åka med på mötet.

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Herr talman! 

    Ltl Barbro Sundback började med att säga att tänk om samhället skulle ge pengar till kommunerna för att bygga bostäder, då skulle det bli fart på bostadsbyggandet och då skulle det problemet lösa sig! Här har samhället nu en möjlighet att ge pengar till bostäder; även om det inte är till någon kommun är det till ÅHS därför att man har ett prekärt läge när det gäller bostäder. Det är så att ÅHS:s styrelse också har ett ansvar  för att det finns personal inom organisationen. Vi har ett ansvar för att vikariaten besätts; på sommaren är det väldigt många vikarier som man behöver för att hålla verksamheten igång. Det är så gott som omöjligt att få vikarier om man inte samtidigt också har bostad att erbjuda, så det är ett verkligt stort problem inom ÅHS att rekrytera personal, i synnerhet sommartid. Jag har inte sagt att det är den bästa lösningen att köpa hus, men det finns heller ingen möjlighet att hyra upp lokaler tillräckligt. Det kan tänkas att har man egna bostäder som man inte behöver på vintern kan man hyra ut dem i så fall tillfälligt och använda dem till semestervikariebostäder på sommaren. Man behöver alltså inte ha dem stå tomma utan kan kanske använda dem året runt. När det gäller det uttalande som ltl Sundback gjorde att det är främst läkare som skall hyra bostäderna så stämmer inte det heller därför att i det aktuella huset är det meningen att renovera det, göra ett antal rum med gemensamt kök och det är klart att läkare också kan bo på det sättet, men i första hand gäller det nog annan personal.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman! 

    Det sista tyckte jag var elegant ”att läkare kan bo på det sättet”! Rent teoretiskt kan de nog, men de får nog annan standard, har jag på känn! Angående den principiella frågan säger ltl Pehrsson att ÅHS har ett ansvar för de anställdas boende, men ltl Pehrsson har ett ansvar för alla bostadssökande på Åland och det är den problematiken som ingen här tycks ta på allvar utan nu är det ÅHS som man skjuter in sig på. Det tycker jag att inte är tillräckligt för det gynnar inte alla på lika grunder. Hela ÅHS-problematiken är också delvis ett resultat av den allmänna bostadsbristen. Det är därför man inte kan hyra upp tillräckligt med bostäder och tror sig då kunna säkerställa sitt behov genom att köpa upp bostäder, men man hyr lika många som man äger. Det man gör är att man trissar upp priserna eftersom hyresvärdarna vet att de kan kräva betydligt högre av ÅHS än de kan göra av andra. Detta drabbar igen dem som har svårast att få bostad. Som jag ser det finns det ingen solidaritet med de svagaste på bostadsmarknaden utan det är fråga om att gynna dem som redan ändå har ganska goda möjligheter. Det nämndes om att bostaden skall ändras om – det blir väl för sjuksköterskor det, för det brukar vara kvinnornas roll att bo i rum och ha gemensamt kök!

     

    Ltl Pehrsson, replik:

    Herr talman!

    När jag sade att läkare kanske inte bor i sådana bostäder tänkte jag närmast på att de läkare som söker hit och som vi har här har oftast familj och då är det uteslutet att man bor kollektivt på det sättet, utan det är förstås yngre vikarier inom vården, antagligen sjukskötare, primärskötare osv., som ofta är ensamstående som i första hand bor i sådana lägenheter som är med gemensamt kök.

     

    När det gäller bostadssituationen för övrigt hör den frågan inte riktigt hit, men vi vet att den är ett stort problem och det har vidtagits många åtgärder för att åtgärda det problemet. Jag tycker också att det skulle vara ganska bra om ltl Barbro Sundback skulle komma med ett förslag. Vi mottar med tacksamhet alla förslag till åtgärder hur man skall lösa bostadssituationen utöver vad vi redan har gjort.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman! 

    Jag är alldeles säker på att sjuksköterskor gärna tar sin familj med sig  och jobbar på sommaren på Åland, också primärskötare, t.o.m. städare från Finland, men skillnaden är att om de ställer de kraven så blir det nej. Så ärliga måste vi vara att det är skillnad på folk och folk inom ÅHS.

     

    Herr talman! Ltl Pehrsson efterlyser förslag och åtgärder. Mitt förslag är: Ge 100 procents finansiering för hyreshusbyggande! Det var så hela mitt inlägg började. Men den värderingen finns inte i detta lagting. Det är viktigare med fotbollsplaner osv. osv. än bostäder åt folk!

     

    Ltl Wiklöf:

    Herr talman! 

    Inledningsvis vill jag uttala mitt odelade stöd för det som ltl Sundback sade. Jag tror inte att värderingen finns att man kan tänka sig 100 procents finansiering från landskapskassan när det gäller bostäder. Men skulle vi ändå komma så långt att vi gjorde dessa låneformer åtminstone för kommunalt hyreshusbyggande, där man inte är ute för att gulascha med bostäder, utan där man ute efter ett permanent byggande för framtiden, då tror jag också att kommunerna skulle våga ta betydligt större steg framåt än vad man har gjort, för i dag funderar man många gånger också därför att man reagerar över att finansieringsformen inte är tillräckligt förmånlig. Det är tyvärr så.

     

    Sedan till det som vi diskuterade. Det kan tyda på att ibland är infrastruktursatsningar generellt kanske intressantare, men jag tycker att bostadsfrågan är det allra viktigaste vi har för dagen i åländsk politik. Det oaktat måste vi också diskutera det som vi har kommit in på och som har äskats i budgeterna tidigare. Då vill jag till ledamoten Sjölund säga det att för att fatta principer för infrastrukturellt stöd till den här typen av anläggningar som vi diskuterar behöver man inte se ett enda äskande på bordet, inte ett enda förslag, utan landskapsstyrelsen sätter sig ner och så bestämmer man: hur är kriterierna för att man skall få infrastrukturellt stöd. Då kan man stolpa upp en lång rad punkter som skall infrias om man så vill eller som inte behöver infrias, om man hellre vill det. Man behöver inte ha några projekt på bordet överhuvudtaget. Men det som jag eftersträvar och det jag verkligen kommer att följa med är ärendenas likabehandling, att principen blir identisk för de olika projekten och inte så att ett projekt fladdrar iväg och får 99 procent och de andra skall få 26 procent. Det går inte! Det är det här jag menar med att man inte behöver ha någon lång tid. Man kan sätta sig ner en vecka och ”braina” kring de här sakerna så är den här frågan löst – mer komplicerad än så är den de facto icke! Andra skäl till förklaringar är svepskäl och undanglidningar därför att jag tror att det finns någonting begravt i de här resonemangen.

     

    Ltl Folke Sjölund, replik:

    Herr talman! 

    Jag får framföra ett djupt känt tack till ltl Wiklöf för hans lektion i hur man skall gå tillväga i de här frågorna. Jag är helt övertygad om att landskapsstyrelsen och landskapsstyrelsepartierna tillsammans kan utarbeta nödvändiga kriterier och principer för hur stöden och stödformerna skall utformas och också utformas på ett rättvist sätt och enligt likabehandlingsprincipen. Det tror jag inte att kommer att vara någonting oöverkomligt.

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Herr talman! 

    Jag hoppas att ltl Sjölund får rätt! Jag vände mig mot ltl Sjölunds tidigare inlägg, där han klart och tydligt talade om hur man måste få ärendena på bordet och börja titta på dem innan man kunde slå fast några kriterier för principerna. Jag anser att det skall vara precis tvärtom: mycket bättre, korrektare och sannolikt rättvisare att slå fast kriterierna innan man ens vet projekten. Då kommer det att blir rättvisa, men annars är det nog stor risk för att det blir glidningar.

     

    TALMANNEN:   Replikskiftena är avslutade.

     

    Ltl Strand:

    Herr talman! 

    Ltl Wiklöf och ltl Olle Salmén har på ett bra sätt beskrivit hur jag skulle vilja ha det. Det som var intressant, när Sjölund äntligen tog till orda, efter att finansministern hade gått, var att han sade att principerna var att alla projekt skall läggas mot varandra för att man skall kunna bedöma dem. Då är det så, herr talman, att när man tog travbanan måste man ha tittat på dem och lagt dem mot varandra. Det skulle vara intressant om finansutskottets ordförande kan redogöra för oss hur de här projekten låg till i förhållande till travbanan. Var det också 100 procent? Jag tror också att eftersom centern och liberalerna är så motsträviga till att principerna är det någonting annat som ligger i bakgrunden som vi inte riktigt får reda på hela sanningen om. Det är någonting, men jag vågar inte gissa vad det är fastän jag skulle vilja göra. (Från salen: gissa bara!) Kanske badhuskommitténs ordförande, tillika finansutskottets ordförande, kan redogöra för det här. Jag tror också att ltl Sjölund nog skulle vilja stöda Strands klämmen här, men jag är inte så säker på att han får göra det för sitt parti! Vi får väl se!

     

    Ltl Folke Sjölund, replik:

    Herr talman! 

    Det här är ingen debatt mera utan det är någon slags rundgång där en del ledamöter står och upprepar sina tidigare förslag osv. Jag har exakt samma uppfattning som vicelantrådet, finansansvarige Erland, att det är ingen vidare bra politik att försöka slå de här hålen i luften, om man säger så, genom att lägga klämmar som inte kommer att ha någon praktisk betydelse därför att det är så att det som har praktisk betydelse står faktiskt i finansutskottets betänkande: att principerna kommer att behandlas i samband med nästa tilläggsbudget som beräknas komma i september. Det är så det ligger till!

     

    Ltl Strand, replik:

    Herr talman! 

    Ltl Sjölund leker magister här och säger vad Strand skall tycka, men det är faktiskt så, herr talman, att vi har redan en gång tagit ett klämförslag och trots detta har inte principerna kommit. Skulle det ha varit så att vi inte hade tagit klämförslaget i samband med ordinarie budgeten skulle jag kunnat tro på vad liberalerna och dess finansminister och dess finansutskottsordförande säger, men jag tror inte på det mera eftersom vi redan en gång har tagit en sådan här skrivning.

     

    Ltl Salmén:

    Herr talman! 

    Jag tänkte att jag inte skulle behöva säga detta, men när det nu börjar bli så rysligt stora bekymmer med bostäderna överallt och det finns behov av att köpa, man vet inte vem som skall bo i dem och ha sig och sedan kommer dessutom ltl Wiklöf och börjar påstå att det finns sådana som ”gulaschar med bostäder”. Det är hemskt att höra – det måste vara någon i hans närhet som sysslar med sådant! Är det ingen som har märkt, åtminstone har inte finansutskottet noterat det, att man har höjt beviljningsfullmakten för bostäder med 20 miljoner! Snart kommer det att bli så att vi får problem med vem skall bo i dem. Får vi tag i 20 miljoner till för ägarbostäder – de människorna bor mig veterligt inte på gatan i dag, utan de kommer att flytta ut och då blir det lediga bostäder! Inte skall vi riktigt tro att ÅHS och liknande skall få blanda sig i och inte tror jag heller att någon kommer att vilja bosätta sig i det där gamla stenhuset i Tosarby, så därför är det enkelt att det försvinner också!

     

    Ltl Wiklöf, replik:

    Herr talman!

    Nog trodde jag att bostadsmarknaden var bättre bekant för ltl Salmén att han känner till att t.ex. aktielokaler är någonting som man säljer. Ägobostäder är ofta till salu och då finns det kunder som köper dem. Det var det jag avsåg med gulaschande, i stället för att vissa bygger ett hyresbestånd av hyresbostäder som inte skall säljas ut. Det skall hela tiden finnas för dem som har behov. Det var det jag menade. Det finns alltså en skillnad i bostadsbyggandet. För den skull vill inte jag förhindra människor från att bygga aktielägenheter och också saluföra dem. Men det allra angelägnaste just nu är att få hyresbostäder till stånd. Det har vi åtminstone i den här arma staden största behovet av.

     

    Ltl Salmén, replik:

    Herr talman! 

    Jag trodde ett tag att ltl Wiklöf var så fräck att han ansåg att ÅHS och ägaren till de tre bostäderna höll på och ”gulaschade”.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman! 

    Ltl Salmén framför väldigt förenklade synpunkter på hur bostadsmarknaden fungerar. Vi har hört till lust och leda att om det byggs bara ägarbostäder så flyttar folk ut och så blir de tomma och det fylls på hela tiden. Det där stämmer inte. Under en tioårsperiod i Mariehamn är siffrorna ungefär följande: bostadsantalet ökade med 400 men invånarantalet med bara drygt 200. Det beror på den höjda levnadsstandarden och att många av oss bor på allt större ytor. Det andra är att en person som inte har så höga inkomster och säljer sin bostad i dag som han kanske har byggt för 30 år sedan får ett pris som gör att man inte kan köpa en av dessa dyra lägenheter utan att ta lån och på nytt börja med ganska komplicerad och riskfylld bostadsfinansiering. Det är alltså väldigt komplext. Det är inte bara att bygga mera ägobostäder och sedan löser det sig på något vis  självt utan det är betydligt mera komplicerat och framför allt för dem som inte kan köpa sig en bostad. Där måste samhället trygga tillgången på hyresbostäder och där måste finansieringen vara en annan än den är i dag. Det finns alltså massor med människor som måste bo på hyra men som inte kan betala hyror över 50 mark, som nu ofta är fallet.

     

    Ltl Salmén, replik:

    Herr talman! 

    Jag måste nästan göra en kopiering av ltl Sundbacks tidigare uttalande när hon sade, att det lönar sig inte ibland att försöka stångas med Salmén och det är väl så för mig också att det lönar sig inte att stångas med Sundback! Men är det så att det byggs bostäder, oberoende vilken form de har, så bor så rysligt många av oss här på Åland inte i fler än ett hus, fast vi har god levnadsstandard. Det är förstås några som håller sig med en fin bostad i skärgården och har en liten övernattningsbostad i Mariehamn eller i Godby, men inte är de så våldsamt många. Jag förstår att landskapsstyrelsen nu har fått så mycket förfrågningar om att bygga bostäder och då borde det åtminstone bli ledigt; på något vis borde det underlätta bostadsmarknaden. Det var därför jag ville påpeka att det är 20 miljoner till utöver de tidigare. Sedan är det ett problem som vi har här i landskapet, nämligen att vi inte lyckas få fram lagbestämmelser som gör att vi kan bygga mera enkelt och på samma gång billigare och vi krånglar till det med dessa stadsplanebestämmelser till ren hopplöshet. Den som lite har sysslat med byggenskap vet att det höjer priset och samtidigt höjer det hyran. Jag tror inte att vi kan säga här på Åland att vi inte försöker stötta också hyresbyggandet i rätt hög grad.

     

    Ltl Sundback, replik:

    Herr talman! 

    Påståendet att inte så många äger flera bostäder har jag inte några exakta uppgifter på, men det är ett obestridligt faktum att hushållen blir allt mindre. Jag tror att det är närmare 70 procent i Mariehamn som består av en-två personers hushåll, där vi samtidigt har ett väldigt utvecklat egnahemsboende. Det betyder att många människor helt enkelt bor i egnahemshus och har väldigt bra och trevliga bostäder, och det är ingenting att klaga över, men den matematiken är inte bara så enkel att man bygger till och sedan fylls det på i ena ändan och töms i den andra. Hela bostadspolitiken är väldigt komplex och vi skulle behöva mycket mera utredning och forskning på detta område på Åland, men det finns det inte heller tillräckligt av. Summa summarum är det fråga om finansieringspolitik för att få till stånd hyresbostäder till drägliga hyror och då har det ingen betydelse hur mycket beviljningsfullmakter man än ger om inte finansieringsvillkoren är tillräckligt fördelaktiga. Det kommer alltid att vara dyrt att bygga på Åland eftersom vi bygger så små serier. Det är i alla fall grunden. Det är klart att man kan säkert bygga billigare, men åtminstone i staden har vi haft en ambition att inte bygga sådana hyreshusområden att de blir slumaktiga, och det har vi lyckats väldigt bra med och det hoppas jag att vi kan fortsätta med. Det som är billigt i första skedet kan bli väldigt dyrt lite längre fram. Titta i storstäderna vilka enorma problem man har just i de områden där man har smällt upp en massa hyreshus och andra våningshuskomplex.

     

     

    Ltl Salmén, replik:

    Herr talman! Tydligen har man inte lyckats i alla fall med detta i staden, eftersom man tydligen inte kan tillfredsställa de olika lösningarna. Har man den ambitionen att man skall bygga fantastiskt högklassiskt och utspritt, så hamnar man i den här sitsen. Jag anser att villkoren för att bygga hus och bygga billiga hus, om det ges möjligheter, de är stora på Åland i dag.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först utgifterna enligt huvudtitel jämte detaljmotiveringar, därefter föreläggs inkomsterna enligt avdelningar jämte detaljmotiveringar, sedan föreläggs betänkandets klämmar och slutligen betänkandets allmänna motiveringar. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. 

     

    Föreläggs 43 Ht Kansliavdelningens förvaltningsområde för godkännande. Godkänt. Föreläggs 45 Ht Social- och miljöavdelningens förvaltningsområde för godkännande.

     

    Ltl Salmén: Herr talman! Under 45.52.88 föreslår jag att 860.000 mark utgår.

     

    Vtm Häggblom: Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Salméns förslag. Begärs ytterligare ordet under 45 Ht?

     

    Vtm Häggblom: Herr talman! Under moment 45.70.74 Byggnadsinvesteringar föreslår jag att motiveringen utgår.

     

    Ltl Sundman: Herr talman! Jag understöder vtm Häggbloms förslag.

     

    TALMANNEN: Under detaljbehandlingen har ltl Salmén, understödd av vtm Häggblom, föreslagit att anslaget under moment 45.52.88 Anskaffning av områden för naturskyddsändamål utgår. Detta kallas ltl Salméns ändringsförslag. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för finansutskottets förslag röstar ja och den som röstar för ltl Salméns ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Omröstningspropositionen är godkänd.

     

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har omfattat finansutskottets förslag.

     

    Vidare har under detaljbehandlingen vtm Häggblom, understödd av ltl Sundman, föreslagit att under moment 45.70.74 Byggnadsinvesteringar detaljmotiveringen utgår. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. De som röstar för finansutskottets förslag röstar ja och den som stöder vtm Häggbloms ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja. Lagtinget har omfattat finansutskottets förslag.

     

    45 Ht är därmed godkänd i enlighet med finansutskottets förslag.

     

    Föreläggs 46 Ht Utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområde.

     

    Vtm Häggblom: Herr talman! Under 46.05.54 föreslår jag att anslaget utgår.

     

    Ltl Sundman: Herr talman! Jag understöder vtm Häggbloms förslag.

    Ltl Salmén: Herr talman! Jag föreslår att moment 46.60.20 anslaget 250.000 mark utgår.

     

    Vtm Häggblom: Herr talman! Jag ber att få understöda det av ltl Salmén gjorda förslaget.

     

    TALMANNEN: Begärs ordet? Under detaljbehandlingen har vtm Häggblom, understödd av ltl Sundman, föreslagit att anslaget under 46.05.54 utgår. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för utskottets förslag röstar ja och den som stöder vtm Häggbloms ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Majoritet för ja.

     

    Lagtinget har omfattat finansutskottets förslag.

     

    Vidare har under detaljbehandlingen ltl Salmén, understödd av vtm Häggblom, under 46.60.20 Verksamhetens utgifter föreslagit att anslaget utgår. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. Den som stöder näringsutskottets förslag röstar ja och den som stöder ltl Salméns ändringsförslag röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Jag ber ja-röstarna resa sig. Talmannen röstar ja. Jag ber nej-röstarna resa sig. Lagtinget har omfattat finansutskottets förslag.

     

    Föreläggs 46 Ht i dess helhet för godkännande. Godkänd i enlighet med finansutskottets förslag.

    Föreläggs 47 Ht Näringsavdelningens förvaltningsområde för godkännande. Godkänd.

    Föreläggs 48 Ht Trafikavdelningens förvaltningsområde för godkännande. Godkänd.

    Föreläggs 49 Ht Finansieringsutgifter för godkännande. Godkänd.

     

    Föreläggs inkomsterna. Avd. 33 Kansliavdelningens förvaltningsområde för godkännande. Godkänd.

    Föreläggs Avd. 36 Utbildnings- och kulturavdelningens förvaltningsområde för godkännande. Godkänd.

    Föreläggs Avd. 37 Näringsavdelningens förvaltningsområde för godkännande. Godkänd.

    Föreläggs Avd. 38 Trafikavdelningens förvaltningsområde för godkännande. Godkänd.

    Föreläggs Avd. 39 Skatter och avgifter av skattenatur, inkomster av lån och finansieringsinkomster för godkännande. Godkänd.

     

    Föreläggs därefter betänkandets klämmar var för sig. Föreläggs den första klämmen för godkännande. Godkänd. Föreläggs den andra klämmen för godkännande. Godkänd.

     

    Föreläggs betänkandets allmänna motivering för godkännande. Godkänd.

     

    Ltl Strand: Herr talman! Jag föreslår att följande kläm fogas till den allmänna motiveringen: ”Innan medel till nya s.k. infrastrukturella satsningar upptas bör lagtinget anta principer för när medel får beviljas. Detta gäller speciellt följande aktuella projekt: badanläggning i Mariehamn, Finströms idrottscenter i Godby innehållande bl.a. badanläggning, skidtunnel och ishall, tekniskt allaktivitetscenter, golfbana i Föglö.”

     

    Ltl Sjöblom: Herr talman! Jag ber att få understöda ltl Strands förslag.

     

    TALMANNEN: Under detaljbehandlingen har ltl Strand, understödd av ltl Sjöblom, föreslagit ett tillägg till allmänna motiveringen i enlighet med skrivningen i betänkandets reservation. Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig. Omröstning kommer att verkställas. Den som röstar för finansutskottets förslag röstar ja och den som stöder ltl Strands tillägg till motiveringen röstar nej.  Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

     

    Ltl Strand: Herr talman! Jag föreslår öppen omröstning.

     

    Ltl Roger Jansson: Herr talman! Jag ber att få understöda förslaget om öppen omröstning.

     

    TALMANNEN: Öppen omröstning har begärts och understötts och kommer därför att verkställas. Jag ber ltla Andersson och Strand att biträda vid omröstningen. Omröstningen verkställs efter upprop. Ja för finansutskottet och nej för ltl Strands tillägg. Upprop.

     

    Talmannen: ja, Eklöw borta, Perämaa: ja, Andersson: ja, Englund: ja, Dennis Jansson: nej, Roger Jansson: nej, Sjöblom: nej, Sundback: nej, Wiklöf: nej, Lindeman: nej, Strand: nej, P-E Eriksson: ja, Holmberg: ja, Christer Jansson borta, vtm Viveka Eriksson: ja, Sjölund: ja, Sune Mattsson: ja, Lisbeth Eriksson: ja, Sjöstrand: ja, Svensson: ja, Wickström-Johansson borta, Jan-Erik Mattsson: ja, Lundberg: ja, Pehrsson: ja, vtm Häggblom: nej, Lindholm: nej, Salmén: nej, Sundman: nej, Boman: ja.

     

    Omröstningen har givit som resultat att 16 ja-röster och 11 nej-röster har avgivits. Lagtinget har sålunda omfattat finansutskottets förslag.

     

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

     

     

    Föredras ärende nr 8:

     

    Landskapsstyrelsens svar med anledning av vtm Bert Häggbloms enkla fråga om landskapsstyrelsens ändrade jordförvärvsprinciper. (EF nr 14/2000-2001).

     

    Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsstyrelsen svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga tre minuter.

     

    Vtm Häggblom:

    Herr talman!  Av vilken anledning beslutade landskapsstyrelsen att ändra jordförvärvsprinciperna utan att meddela eller konsultera lagtinget?

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Landskapsstyrelsens behandling av jordförvärvsärenden bygger på en fast praxis och vi är väldigt måna om att alla skall behandlas lika eftersom de är mycket grannlaga ärenden. Det finns ett principdokument från 1988, ett nytt principdokument från 1997, som antogs efter att det dåvarande förslaget till lagstiftning på området förföll här i lagtinget. Efter det har det utverkats en mycket fast praxis som bygger på det arbete som har gjorts från 1988 och efter 1997. Det beslut som vi tog i landskapsstyrelsen för ca två veckor sedan är bara ett förtydligande av den mycket fasta praxis som har funnits.  Sökande som sökte före förtydligandet gjordes och sökande som söker efter kommer alla att behandlas lika, så behandlingen kommer inte att ändras, men däremot kommer det att vara tydligare för dem som vill informera sig om vilka principer som gäller. Man kanske kan se det beslut som har tagits närmast som en konsumentupplysning.

     

    Jag ser det själv som helt naturligt, i det fall att det skulle vara en ändring av principerna, att vi skulle ha kommit till självstyrelsepolitiska nämnden för en diskussion, men eftersom det här fallet är enbart ett förtydligande och inte en ändring i sak diskuterade vi i landskapsstyrelsen och tyckte att vi kunde ta det på det här sättet.

     

    Vtm Häggblom:

    Herr talman! 

    ”Det kan inte vara förenligt med allmänna rättsprinciper att ersätta lag med ett principbeslut av landskapsstyrelsen. En avsevärd tid har gått sedan frågan senast behandlades och rättsläget borde fastställas genom lag.”  Så skrev motionären Ritva Sarin Grufberg den 14 mars 2001, Wickström-Johansson, Hasse Svensson, Sjöstrand, Raija-Liisa Eklöw, Sune Eriksson, Sune Mattsson, alla ledamöter av Ålands lagting. Efter det här har dåvarande lagtingsledamoten Ritva Sarin Grufberg och Sune Eriksson båda inträtt i landskapsstyrelsen. Båda har i plenum varit med om att fatta beslutet att ändra jordförvärvsprinciperna till en ”konsumentupplysning”. Lantrådet har gått ut i massmedia och sagt att det är på grund av att högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslutet  och man har återvisat ärenden, någonting som har skett många gånger under de senare åren.

     

    Jordförvärvsprinciperna är en grundläggande fråga för hela självstyrelsesystemet och precis som motionärerna skrev är det någonting där lagtinget bör höras och konsulteras. Då är frågan varför har man ansett att man inte behöver höra lagtinget i detta fall?

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Det är just utgående från de grundläggande principer, som vicetalman Häggblom redogjorde för här, som vi inte har gjort någon förändring av jordförvärvsprinciperna utan vi har gjort ett förtydligande för att de som skall göra ansökningar på ett tydligare sätt skall kunna läsa sig till också på egen hand vad principerna innebär och vilka krav man måste uppfylla.

     

    Däremot, herr talman, delar både jag och hela landskapsstyrelsen den uppfattningen att det här är inte en acceptabel situation i längden och därför är frågan om att ta fram en ny lagstiftning ett prioriterat projekt inom landskapsstyrelsen. Vår målsättning är att under nästa år kunna förelägga lagtinget ett nytt förslag till jordförvärvslagstiftning så att vi kommer ”ikapp oss själva” eller det som vi egentligen har lovat i och med den nya självstyrelselagen. I det arbetet kommer alla partier i lagtinget att vara involverade eftersom det är, som vicetalmannen sade, en av de bärande frågorna i hela självstyrelsearbetet. Det kommer också att krävas kvalificerad majoritet för att få lagförslaget godkänt, så det kommer att krävas en konstruktiv vilja både från de partier som för närvarande är i landskapsstyrelsen och de som är i opposition. Det arbetet kommer snart att inledas.

     

    Vtm Häggblom:

    Herr talman! 

    I alla självstyrelsepolitiska frågor har det alltid funnits ett krav på en grundläggande samsyn från lagting och landskapsstyrelser, att dessa frågor skall föras till lagtinget. Därför tillsatte man också en självstyrelsepolitisk nämnd som ett organ inom lagtinget, dit alla frågor skall föras. Det finns i LO 32 § skrivet att landskapsstyrelsen skall i början av varje lagting och senare så ofta omständigheten det föranleder lämna nämnden skriftlig redogörelse om de självstyrelsepolitiska frågor, som väsentligt kan beröra landskapets författningsenliga rättigheter. Alltsedan 1973 har det fungerat bra i och med att landskapsstyrelsen årligen har överlämnat dylika redogörelser till lagtinget. Det har skett under vårvintern. Detta år har något sådant absolut inte skett. Som framgår kan man när som helst från landskapsstyrelsen föra det till självstyrelsepolitiska nämnden. Jordförvärvsprinciper är väl någonting som är författningsenliga grundrättigheter i vårt självstyrelsepolitiska system. Detta har landskapsstyrelsen helt frankt förbisett, oberoende fast de uppräknade motionärerna har varit med och skrivit under.

     

    Numera är lagtinget som ett slag i luften. Man bryr sig inte ens om att i detta fall begära lagtingets syn på vad som avses, om man skall godkänna principerna. De tidigare fastställda jordförvärvsprinciperna har varit till lagtinget. De följde också med när framställningen om jordförvärvslag kom till lagtinget. Men nu nonchalerar man lagtinget helt och hållet.

     

    Jag vill ställa en tilläggsfråga: När avser man att komma till lagtinget med den skriftliga redogörelsen om de självstyrelsepolitiska frågorna, där det också finns andra intressanta frågor, eftersom lagtinget avser att avsluta sin session nu på fredag?

     

    Lantrådet Roger Nordlund:

    Herr talman!

    Jag måste tyvärr upprepa mig för tredje gången och säga, att vi har inte ändrat på jordförvärvsprinciperna. Vi har gjort ett förtydligande av de principerna så att man skall kunna läsa sig till vilken praxis och vilken behandling det kommer att bli av de ansökningar som man gör. Det tycker jag att borde vara närmast en skyldighet gentemot den åländska allmänheten och de som kommer att stå inför jordförvärvsansökningar. Jag hoppas att det budskapet i varje fall har gått fram.

     

    Herr talman!

    Vi kommer kanske lite på sidan av ärendet, men eftersom frågan ställdes om redogörelsen till självstyrelsepolitiska nämnden och det har också i annat sammanhang i dag anhängiggjorts i offentligheten, kan jag meddela att lagtinget kommer inom maj månad att ännu få redogörelsen till självstyrelsepolitiska nämnden för behandling så att man sedan kan diskutera den i september här i lagtinget när man kommer hit. Jag har fått förstått att man ville framföra kritik mot mig att det här är en försening, och jag beklagar själv att det inte har kommit tidigare till självstyrelsepolitiska nämnden, men jag har också tittat bakåt i tiden de senaste fyra åren och sett hur det här har behandlats. Samtliga dessa år har ärendet behandlats i maj månad i självstyrelsepolitiska nämnden och samtliga dessa fyra år är det i september som man har behandlat det i Ålands lagting i enda behandling. På det sättet torde det inte vara någon större förändring mot tidigare. Men jag är tacksam för att man visar detta stora intresse för frågorna från vtm Häggbloms sida och jag kommer själv att försöka åstadkomma en förändring för att komma i en bättre fas med redogörelsen så att den faktiskt skall vara aktuell när den kommer till lagtinget. Den kritiken är jag beredd att ta på mig, att dels när vi kommer så sent till självstyrelsepolitiska nämnden, dels när behandlingen blir sen där och sedan ännu senare i lagtinget, så blir det naturligtvis så att frågorna är ganska inaktuella. Därför bör vi komma i en bättre fas med själva redogörelsen, men samtidigt skall man komma ihåg att varje större fråga av vital betydelse kommer vi kontinuerligt till nämnden också för att diskutera, så på det sättet har varken nämnden eller lagtinget på något sätt gått miste om möjlighet att diskutera vitala frågor.

     

    TALMANNEN: Landskapsstyrelsens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.

     

    Ärende nr 9: ltl Danne Sundmans m.fl. lagmotion om ny plan- och bygglag för landskapet Åland avförs från dagens föredragningslista och föredras för remiss vid lagtingets plenum torsdagen den 3 maj. Antecknas.

     

    Lagtingets nästa plenum hålls i dag kl. 18.15. Plenum är avslutat. (Plenum avslutades kl. 18.10).