Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

Diskussion.

Ltl Christian Beijar

Fru talman! Social- och miljöutskottet föreslår att lagtinget ger sitt bifall till lagarnas ikraftträdande i landskapet beträffande godkännande av konventionen om förebyggande av storolyckor inom industrin samt med förslag till lag om sättande i kraft av de bestämmelser i konventionen som hör till området för lagstiftningen.

Social- och miljöutskottet har då producera till betänkande. Vi har haft intressanta diskussioner i utskottet i den här frågan.

I och med att konventionen om storolyckor godkänns vill Finland och nu Åland förbinda sig till samarbete för förebyggande av storolyckor. I propositionen föreslås att riksdagen och nu lagtinget godkänner den konvention om förebyggande av storolyckor inom industrin som bland annat också antagits av ILO.

Med hjälp av konventionen strävar man efter att förebygga storolyckor med farliga ämnen och begränsa följderna av sådana olyckor. I konventionen föreskrev om de allmänna principerna för förebyggande av storolyckor, om arbetsgivares, myndigheters och arbetstagares skyldigheter och rättigheter samt om de exporterande ländernas ansvar.

Social- och miljöutskottet har erfarit att gällande lagstiftning i landskapet överensstämmer med innehållet i den ifrågavarande konventionen. Landskapslagstiftningen har redan tidigare anpassats till det s.k. Seveso II-direktivet som är rådets direktiv för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och som berör samma frågor som den nu aktuella konventionen.

Fru talman! Det framgår att förebyggande av storolyckor innefattar åtgärder som syftar till att skydda allmänheten och miljön från skador som en storolycka med farliga ämnen kan medföra. En storolycka definieras i landskapets blankettlag om säkerhet vid hantering av farliga kemikalier och explosiva varor. En storolycka är en olycka då betydande utsläpp, brand, explosion eller en annan händelse som orsakas av sådana okontrollerade händelseförlopp i samband med driften vid en produktionsanläggning vilken tillverkar, hanterar eller upplagrar farliga kemikalier eller explosiva varor som kan medföra allvarlig, omedelbar eller fördröjd fara för människors hälsa, miljön eller egendom inne i eller utanför anläggningen samt där en eller flera farliga kemikalier eller explosiva varor ingår.

Det ska finnas rutiner för den interna övervakningen och kontrollen samt kontroller som utförs av externa auktoriserade kontrollörer. Utbildning ska dessutom ges om hantering, övervakning och tillsyn samt om åtgärder för att begränsa skadorna vid en olycka. 

Utskottet har också fått information om hur många anläggningar som berörs av det här lagförslaget. Enligt uppgift så är det ett fåtal anläggningar som berörs. Det är främst flytgasanläggningar och kemikalieanläggningar.

Det konstateras också att landskapregeringen för övervakning av anläggningar anlitar auktoriserade kontrollföretag. Enligt utskottet finns det fördelar med att landskapet har egen behörighet på detta område. Utskottet anser ändå att landskapsregeringen bör överväga att överföra vissa delar till riket genom en överenskommelseförordning, t.ex. när det gäller tillståndsprövningen och inspektionerna, detta har framförallt att göra med den spetskompetens som krävs för att utföra de här uppdragen.

Med hänsyn till att det finns så få anläggningar på Åland så är det sannolikt svårt och kostnadskrävande att för de här uppgifterna bygga upp motsvarande erfarenhet och spetskompetens som i riket.

Fru talman! Utskottet framhåller att den nu aktuella lagstiftningen inte omfattar transport av farliga kemikalier och bränslen på fartyg och vi förde den diskussionen att det bland annat berör våra hamnar. För användningen och transport av farliga ämnen som sker utanför produktionsanläggningars områden och på tillfällig förvaring som hör samman med transporten t.ex. inom hamnområden ska annan lagstiftning tillämpas.

Utskottet också konstaterar att det inte har framkommit någonting som tyder på att direktivet medfört några negativa påföljder för företag eller enskilda i landskapet. Syftet med lagstiftningen är att globalt ge en beredskap att motverka miljökatastrofer och därmed ge en renare och tryggare miljö.  Slutligen, fru talman, med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget ger sitt bifall till att de båda lagarna träder ikraft i landskapet.

Ltl Åke Mattsson

Tack, fru talman! Det kanske är överflödigt att komma med något anförande efter att utskottets ordförande har gjort en bra presentation.

Jag har lite kommentarer. När jag har fördjupat mig i det nya direktivet och lagstiftningen så ser jag att det är väldigt bra för Europa, även för hela världen, att man inför något sådant här, med tanke på att det kommer nya preparat hela tiden som i väldigt små mängder kan ställa till med farliga olyckor. Framförallt tenderar industrierna att slå sig samman och bara bli större och större.

Det har framkommit ganska klart och tydligt att man i ett tidigt skede ska identifiera i vilka anläggningar det kan förekomma storolyckor och vilka åtgärder som ska vidtas. Om olyckan skulle vara framme, vilket system finns det som ska ta hand om olyckan? Vilka personer ska komma in?

Det är också tillfredsställande att i vår del av Europa så är det mesta implementerat tack vare Seveso II-avtalet som har nämnts. Det inträffade en storolycka i Italien 1976, då stora mängder dioxin spreds ut. 2 000 människor fick behandlas för ganska allvarliga dioxinförgiftningar och 25 kvadratkilometer blev obeboeligt. Detta gav vid handen att först kom ett direktiv som inte var till fyllest och sedan kom direktiv nummer två som fungerade relativt bra.

Konventionen om Seveso II-direktivet motsvarar i stort sett varandra. Det som skiljer sig är att i konventionen kräver man en nationell politik inom det här området. Man är en avtalspart och man ska skydda arbetsgivaren, miljön och befolkningen i samband med de storolyckor som kan inträffa.

Det finns också två kravnivåer i dessa Seveso-anläggningar. Det ena kravet är relativt lågt och det gäller den typen av anläggningar som vi har här. Vi kan konstatera att chipsfabriken, med sin gasanläggning, ligger strax under detta för att man ska bli Seveso I-anläggning. Det är ganska stora skillnader när det gäller det preventiva beroende på man är en etta eller tvåa.

Medlemsstaterna ska lämna över uppgifter till berörda myndigheter om det är en Seveso I-anläggning. Det gäller inte för den mindre Seveso-anläggningen.

Sedan tittade man på hur många verksamheter det finns här och var gränsen går. Jag tänkte sätta upp den här ekvationen på skärmen och titta på hur man ska räkna ut det här. För det är kvalificerade ekvationer det rör sig om: Q1>DN=Q2+Q2 osv, osv. Sedan kommer; där QX betecknas det förekommande kvantiteten farliga ämnen X eller ämnen av samma kategori osv, osv.  Det är den här typen av uträkning som ska göras. Sedan ska också omständigheterna runt omkring beaktas, så det är ingenting som man gör i en handvändning.

Vi har också haft lite funderingar kring det här, men vi anser att det är väldigt viktigt att vi får det på bordet och godkänt så snabbt som möjligt. Vi är redan lite försenade med det här och det är lite brådskande med den här typen av godkännande. Vi ska inte bromsa det här, alla stater i Europa och kanske i hela världen borde godta en sådan här konvention.

Om man skulle ha haft tid så kunde man kanske ha fördjupat sig lite mera i det här. Frågan är vem som ska göra vad. För nu är det en tjänsteman på landskapsregeringen som sköter en del av övervakningen när det gäller räddningsfrågor och det är en väldigt liten del av hennes verksamhet.

Ser man på det i riket så har den myndigheten som har hand om detta 350 tjänstemän. Då ingår också farliga transporter osv.

Kombinationen av olika ämnen, om det är med fosfor och olika nitrater som finns i närheten så är det vissa regler som gäller, annars gäller andra regelverk. Man kanske borde titta över om det är till gagn för den åländska befolkningen att vi har hela det här godkännandet och inspektionerna eller om det är något som man borde ha en överenskommelseförordning på.

Vi vet också att det finns fördelar med att ha behörigheten här. När det gäller fyrverkeripjäser kan vi besluta om hur vi vill ha det på Åland. Vill vi att fyrverkeripjäser som inte godkänns någon annanstans ska godkännas här, så kan vi göra det, men vi kan också helt förbjuda dem om vi tycker att det borde vara på det viset. Det finns också andra fördelar. Vi talar absolut inte för att man ska lämna ifrån sig någon behörighet här. Vi säger inte heller att det ska vara på ett visst sätt, men det kan vara skäl att man tittar på det här. Om det bara är en tjänsteman som ska ha hand om övervakningen, så kanske det möjligt att ÅMHM ska hand om den här biten också. ÅMHM är van att göra övervakningar och granskningar. Hur går man vidare med detta?

Vi har inte heller fördjupat oss i hur det fungerar i praktiken. Vi vet att lagstiftningen fungerar bra och den är helt okej. Men görs inspektioner och har man beredskapen ute på fältet? Det kanske man inte har kontroll på.

Det var i alla fall en intressant lag att titta på. Tack.

Talmannen

Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

Detaljbehandlingen börjar. Lagförslaget i presidentens framställning föreläggs för lagtingets bifall i enlighet med social- och miljöutskottets betänkande. Lagförslaget är bifallet i första behandling.

Ärendets första behandling är avslutad.