PLENUM den 2 juni 2006 kl. 9.30.

TALMANNEN:

Plenum börjar. Upprop. (Frånvarande: talman Barbro Sundback, ltl Peter Grönlund, ltl Dennis Jansson, ltl Anne-Helena Sjöblom, ltl Anders Englund, ltl Jan-Erik Mattsson, ltl Katrin Sjögren och ltl Carina Aaltonen).

22 lagtingsledamöter närvarande.

Om ledighet från dagens plenum anhåller ltl Anne-Helena Sjöblom och ltl Jan-Erik Mattsson på grund av privata angelägenheter, ltl Carina Aaltonen på grund av kommunalt förtroendeuppdrag. Talman Barbro Sundback är försenad på grund av återresa från Helsingfors. Beviljas.

 

 

Föredras för bordläggning ärende nr 1:

 

Stora utskottets betänkande nr 2/2005-2006 om ändrad ledningsstruktur inom landskapsregeringens centralförvaltning. (FR 8/2005-2006 jämte LM nr 1/2004-2005 och 2/2005-2006).

 

Ärendet bordläggs till lagtingets nästa plenum. Godkänt.

 

 

 

Landskapsregeringens framställning om hjortdjursavgift. (FR 18/2005-2006).

 

Talmanskonferensen föreslår att ärendet remitteras till näringsutskottet. Diskussion.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand:

Fru talman!

Framställningen berör endast 34 § i jaktlagen som stadgar om hjortdjursavgifter. Det är beroende på att presidenten i samband med behandlingen av en ändring av jaktlagen valde att fälla denna paragraf. Orsaken till det var att grunderna för avgifterna måste finnas i lag, vilket inte var fallet då jaktlagen förnyades. I och med denna ändring, där grunderna och avgifterna införs i lag, så torde jaktlagen uppfylla det krav som grundlagen stadgar.

 

Precis som nu skall en avgift per hjortdjur uppbäras, dock så att avgiften kan fastställas till noll eller till ett angivet högsta belopp, vilket i framställningen är högst 12 euro för vuxet rådjur och 8 euro för killing samt 130 euro för vuxen älg och 80 euro för kalv. Det högsta beloppet anges för basåret 2005 och skall följa konsumentprisindex för landskapet Åland. Landskapsregeringen justerar årligen, senast inom juni månad, beloppet med den konsumentprisändring som ägde rum under föregående år avrundat till närmaste hela euro. De inkomna avgifterna kan bl.a. användas för åtgärder ägnade att förebygga skador orsakade av hjortdjur i skog eller i yrkesmässigt bedriven odling, undersöknings- eller försöksverksamhet avseende hjortdjur samt jaktvårdsföreningarnas skötsel av förvaltningsuppgifter som rör hjortdjur.

 

Fru talman!

Den här lagen anger som sagt grunderna och avgifterna till en högsta nivå, vilket kan innebär att landskapsregeringen inte väljer att uppbära avgift, om man t.ex. vill stimulera högre avskjutning. Redan i årets budget – 2006 – aviserade man en halvering av rådjursavgifterna och inkommande år har landskapsregeringen i rambudgeten aviserat att man inte kommer att uppbära avgift för rådjur. Det är dock värt att notera att det inte kommer att inverka på ersättningarna för skador då landskapet kommer att budgetera medel för detta ändamål och på de grunder som anges i detta lagförslag. Men, som sagt, lagframställningen har kommit till för att lagfästa grunderna för de avgifter som uppbärs för hjortdjur och ändrar i praktiken ingenting på det system som redan används och har använts under tidigare år.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Eftersom målsättningen är att minska på rådjursstammen är jag förvånad över att landskapsregeringen i den här framställningen inte gav oss möjligheten att släppa rådjursjakten fri. Det har man gjort i Finland, som har en mycket mindre rådjursstam och där säger de att man skall kunna jaga rådjur på samma sätt som man jagar hare, och det tycker jag att man skulle göra här också.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det här är en fråga som har diskuterats  i landskapsregeringen, också med jaktvårdsföreningarnas ordförande och hittills har det konstaterats att man inte är mogen för systemet utan licenser. Men detta att man lyfter av avgifterna tycker jag är ett steg i rätt riktning för att stimulera till mera jakt.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

I jaktvårdsföreningarna sitter oftast de största markägarna i kommunerna och de vill naturligtvis bibehålla 150 hektars gränsen. Att släppa jakten fri vore att ge också små markägare, som kanske i dag är uteslutna ur jaktlagen, en möjlighet att jaga på sina egna marker, trots att de inte har 150 hektar.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Det som ltl Ronald Boman tar upp är intressant, men själv upplever jag inte att det är några människor som är utestängda från jaktlagen utan det har blivit liberalare, att man får vara med om man vill jaga, åtminstone de jägare jag känner till.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Många ålänningar anser att rådjuren utgör ett otyg i den åländska faunan. Man tänker då på trafiksäkerheten, man tänker på tulpanerna i trädgården och man tänker på det sätt på vilket rådjuren bidrar till att skogsbässar sprids i landskapet, vilket utgör ett stort hot mot folkhälsan, i förlängningen kanske mot turismen osv. Det finns alltså ett stort stöd bland allmänheten att minska rådjursstammen, vilket är bra och vilket kan bli en indirekt effekt av framställningen. Men min frågeställning är, och som jag gärna vill att vicelantrådet svarar på, att har man inte övervägt att också införa skottpeng, alltså betala för att rådjursstammen decimeras? Det skulle vara ett alternativ till att släppa rådjursjakten fri; eftersom inte det går borde man vara ännu mer drastisk och ha möjlighet åtminstone att införa skottpeng för att kraftigt kunna decimera rådjursstammen. Jag är annars på den linjen att man borde överväga fri rådjursjakt.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Nej, vi har inte övervägt att införa skottpeng. Däremot följer vi med trafikskadorna och senaste år gick de ner. Det finns också ett åtgärdsprogram när det gäller trafikskador och rådjuren. Vi får också se vad ett avlyftande av licensen ger. Det kan hända om några år att man måste komma vidare med ett nytt sätt att tänka, men de åtgärder som vi har vidtagit nu inom trafiken och genom avlyftande av licensen så tror vi att kommer att stimulera till en större avskjutning.

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Jag hoppas att man har mod att vara djärv från landskapsregeringens sida när det gäller att decimera rådjursstammen. För, som sagt, många ålänningar upplever de indirekta effekterna som besvärliga och det finns åtminstone stöd hos ltl Danne Sundman för ytterligare åtgärder, och landskapsregeringen får gärna återkomma med ytterligare åtgärder.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson:

Fru talman!

Jag tycker att framställningen med ändringarna som den medför är bra. Det finns bara en sak som jag efterlyser och det är att man varje år, när det gäller rådjur, skall fastställa avgiften. Jag tycker att det skall vara på tre år, alltså samma perioder som de olika jaktlagen söker rådjur på. Det är nämligen en ganska stor administration för jaktlagen att i förskott ta in licenspengarna som skall vara för att betala in på utsatt tid. Därför borde det vara tre år och det har landskapsregeringen möjlighet att göra i och med det här. Jag hoppas att man tar det till sig och tänker att det vore det lämpliga, inte per år.

 

Jag är helt emot att sätta skottpeng på ett bra djur som är bra som människoföda. Däremot kan jag nog säga att ltl Ronald Bomans förslag att det kunde vara fritt borde övervägas, för då tror jag att det skjuts mera djur, men att skjuta dem som något slags skadedjur med skottpeng, att det viktiga är att man avlivar dem, det är uteslutet ur min synvinkel i alla fall.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller fastställande av treårsperioder är jag inne på samma linje som ltl Sune Mattsson att det möjliggörs här. Däremot har man konsumentprisindexjusteringen, men fastställer man den till noll så är det ingenting att justera, så jag har samma åsikt som ltl Sune Mattsson. I lagen möjliggör man alltså att man kan om man vill justera årligen.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Då tycker jag att man justerar vart tredje år. Det är en ganska kort tid och man slår fast en avgift för tre år. Den kan som sagt vara noll, men se till – jag ger i uppdrag! – att den överensstämmer med perioden då man söker rådjur så blir det enkelt att administrera.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Jag har inte direkt så mycket att invända mot själva lagförslaget som sådant, utan det är några synpunkter som jag vill att man tittar på i framtiden. Det är bl.a. att avlyftandet av licensen ökar avskjutningen och det tror jag säkert att kommer att hända, men en risk med avlyftandet av licensen är att den selektiva avskjutningen försvinner. Det är en risk att man decimerar stammen på fel sätt. I dag kan licenspengarna kanske till viss del styra avskjutningen genom att killingen är lite billigare och vuxna djur lite större, men för den skull tycker jag att landskapsregeringen kan prova att ha det avgiftsfritt och se hur det fungerar, men då är det också viktigt att statistiken som man lämnar in till landskapet i och med att man redovisar för licenspengarna fortfarande finns kvar. Det skulle vara synd om man bryter statistikunderlaget i och med att man inte behöver redovisa några licenspengar; på det viset har man en viss kontroll på hur stammen och avskjutningarna är, men om man inte behöver göra det i framtiden skulle det vara synd att bryta ett långt statistikförande, så det tycker jag att man skall fortsätta med. Jag vet inte heller hur det är tänkt från landskapsregeringshåll, om man fortfarande skall redovisa vad som är avskjutet eller inte.

 

Så till frågan om att släppa rådjuren fritt. Jag tror inte att det gynnar rådjursstammen och jag tror inte att det i det långa loppet ökar avskjutningen heller utan det blir bara under mera okontrollerade former. Jag tror inte att någon som vill vara med och jaga blir nekad i dag, åtminstone inte i de jaktmarker som jag känner till och där jag är själv så har vi aldrig nekat någon som vill vara med och jaga. Jag tycker att man på något vis i varje fall skall ha någon sorts värdighet i avskjutningen och då tycker jag att man skall kontroll på vad man skjuter och vad man sysslar med. Jag är alltså inte någon riktig vän av fri jakt på rådjur.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

När det gäller förande av statistik kommer det att fungera på samma sätt som tidigare. När det gäller selektiv avskjutning håller jag med ltl Brage Eklund, men där ger man ju riktlinjer, t.ex. Skellefteå-modellen 25-25-50 och man går också årligen igenom med jaktvårdsföreningarna utgående från den stam som finns, så det sköter man på det viset. Jag håller med ltl Brage Eklund, att inte känner jag heller till i de jaktlag som jag är med i att man skulle neka någon utan nog får man vara med oberoende om man är markägare eller inte. Det finns nog goda förutsättningar.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Man får hoppas att rekommendationen om avskjutningen 25-25-50 fungerar, men jag känner att till viss del kan avgifterna i dag påverka avskjutningen, att man tycker att det blir dyrt att skjuta bara vuxna djur och man försöker lite hålla igen på ett eller annat sätt när det gäller att styra vad man avskjuter. Kanske det inte är så, men efter 2007 när man får in statistiken kommer man att få se hur det har påverkat avskjutningen.

 

Vicelantrådet Jörgen Strand, replik:

Fru talman!

Jag tycker att man behöver ha lite flexibilitet här. Beroende på hur stammen ser ut behöver det inte alltid vara 25-25-50 och därför är det bättre att årligen diskutera det utgående från den statistik som kommer in. Jag tycker alltså att det är bättre att ha ett mera flexibelt system i stället för att försöka styra det via avgifterna. Jag tror faktiskt att jägarna har kommit till insikt mer och mer i de här frågorna och tar sitt ansvar.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag är inte emot flexibla system och jag tycker att efter 2007 är man mera medveten om vad som har gjorts och inte gjorts, så då får man i så fall rätta upp det.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag är inte ett dugg rädd för att inte jakten skulle bli selektiv i fortsättningen. Jag tror på jägarna, jag tror att de klarar av det där. Dessutom har landskapsregeringen fortfarande möjlighet när de ger sina tre års tillstånd att stipulera t.ex. att 50 procent skall vara killingar, 50 procent skall vara vuxna och de har t.o.m. möjlighet att bland de vuxna säga att så mycket skall vara  hondjur och så mycket skall vara bockar. Om man vill kan man alltså göra det – jag säger inte att man skall göra det. Ser man att det barkar av så har man den möjligheten. När det gäller redovisningen så om jakten skulle vara fri, som många har sagt, så tror de att redovisningen skulle försvinna; det tror jag inte alls därför att vi redovisning redan nu på sjöfågelskytte. På en alla skall folk skicka in ett papper och ett brev, allan är kanske inte ens värd portot och kuvertet men ändå skickar man in det. Jag tror att rådjursstammen tål fri jakt.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Inte är det på det viset att jag misstror jägarkåren, absolut inte, för de har kanske mera ansvar än man tror, men på något vis kopplar jag ihop licensavgifterna med att man kan styra det till en viss del. Jag skall inte säga att jag har rätt utan efter ett prövoår får man se hur det förhåller sig till den här delen, så jag väntar och ser!

 

Ltl Sune Mattsson, replik:

Fru talman!

Jag tror för min del att om det inte blir några licensavgifter så skjuter man lika selektivt. Man skjuter t.ex. inte geten före killingarna, det är inte någon idé. Dessutom är licenserna som de olika jaktlagen får så generösa, de har alltid fått vad de har velat från jaktvårdsföreningarna, så ur den synvinkeln finns det ingen orsak att skjuta de bästa djuren. Det har alltid varit ett för stort tryck på bockarna och det kanske man måste styra i framtiden via tillstånd att fälla djur.

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Det hör till väl till jägarkulturen att man inte skjuter en get före en killing, det borde man inte ens behöva påpeka. Det jag närmast tänker på är att man blir ”överivrig” att avskjuta bockar och får på det viset en snedvridning av stammens sammansättning.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

När det gäller den fria jakten framför ltl Brage Eklund en riktig storbondeåsikt som jag mycket väl känner igen från mina egna hemtrakter! Men som fattig torparpojke har jag kontakt med de små markägarna och de understöder en fri jakt, och det kommer jag också att stöda. Jag vill stöda dessa mina minsta små bröder!

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Ja, bästa ltl Ronald Boman, det här är nog inte några ”storbondeåsikter”. Jag anser mig inte vara någon storbonde och de marker som jag har skaffat mig under årens lopp har inte sådana arronderingar att jag kan agera som någon storbonde utan det är ganska splittrade förhållanden och man får anpassa sig till dem som är med i jaktlaget. Jag har inte någon större talan än någon annan i det här fallet. Som jag sade undanhåller inte vi några jägare i vårt distrikt att få komma med, så det är synd att ltl Ronald Boman har så dåliga kontakter i sina hemtrakter att han inte får vara med. Han borde kanske ha lite mark i Eckerö!

 

Ltl Ronald Boman, replik:

Fru talman!

Nej, jag är faktiskt med i jaktlaget hemma, men jag talar för de ännu mindre markägarna, dessa mina minsta små bröder. I det här sammanhanget tycker jag att landskapsregeringen skulle kunna ta fram det beslutsunderlag som jord- och skogsbruksministeriet hade när de tog beslutet senaste år om att släppa rådjursjakten fri.

 

 

Ltl Brage Eklund, replik:

Fru talman!

Jag får säga till ltl Ronald Boman att jag pratar för en ännu mindre del, för jag pratar för sådana som inte har mark alls som är med i vårt jaktlag, så vem som pratar för dem som har sämsta förhållanden så vet inte jag! I vårt jaktlag är alla välkomna som vill jaga och vi har inte nekat någon hittills.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till näringsutskottet.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 3:

 

Näringsutskottets betänkande nr 2/2005-2006 angående ändring av bestämmelserna om vissa avdrag vid kommunalbeskattningen. (FR 17/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion.

 

Ltl Brage Eklund:

Fru talman!

Efter första behandlingen har det kommit till känna att det kanske har skett en liten missuppfattning i utskottets synpunkter och det gäller en mening där det står: ”Utskottet har vid behandlingen av ärendet fått erfara att maximibeloppet hänförs till respektive förvärvsinkomst, vilket innebär att den som har flera arbetsgivare får göra flera avdrag upp till maximibeloppet.” Som information till lagtinget är det inte på det viset att du får göra ett avdrag för varje arbetsgivare utan det är maximibeloppet som gäller. Om du överskrider det får du inget avdrag. Jag vill från utskottet påpeka misstolkningen som gjordes och på detta vis belysa det för lagtinget. Det förändrar ingenting i lagframställningen utan det är ett reseavdrag som gäller och inte ett reseavdrag för arbetsgivare.

 

TALMANNEN: Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs de i betänkandet ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av kommunalskattelagen för landskapet Åland för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om avdrag vid kommunalbeskattningen för amortering på studielån för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om kommunalskatt för gårdsbruk för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

Föredras för andra behandling ärende nr 4:

 

Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2005-2006 om miljökonsekvensbedömning. (FR 13/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion och därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion. Ingen diskussion.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs det i betänkande ingående lagförslagen var för sig i deras helhet. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om miljökonsekvensbedömning för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av och 28b §§ landskapslagen om renhållning för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om miljöskydd och miljötillstånd för godkännande i dess helhet. Lagförslaget är godkänt.

 

Ärendets andra behandling är avslutad.

 

 

 

Föredras för enda behandling ärende nr 5:

 

Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande nr 2/2005-2006 om redogörelse enligt 32 § lagtingsordningen för tiden 1.11.2004 - 31.10.2005. (RS 1/2005-2006).

 

Först tillåts diskussion, därefter vidtar detaljbehandlingen. Diskussion .

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Självstyrelsepolitiska nämnden har i sedvanlig ordning behandlat den redogörelse som stipuleras i lagtingsordningens 32 § och som landskapsregeringen avgivit hit till lagtinget.

 

Till att börja med kan jag konstatera att om vi tittar på själva ärenderubriceringen så ser vi att tidpunkten för det som vi diskuterar ligger ganska långt bak i tiden. Det är alltså från den 1.11.2004 till den 31.10.2005. Det betyder att det blir mera av en verksamhetsberättelse, en redogörelse för vad som har hänt i förfluten än någonting annat. Samtidigt skriver vi i dag den 2 juni 2006, vilket gör att under den tid som förflutit fram tills i dag har otroligt mycket hänt i de allra flesta av de ärenden som beskrivs här. Från självstyrelsepolitiska nämndens sida har vi diskuterat den här frågan och vi har ett önskemål till landskapsregeringen att man kunde komma med den i ett betydligt tidigare skede så att vi kan diskutera den medan frågorna ännu är aktuella. Det skall dock ärligt erkännas att många av de här frågorna är pågående för tillfället, men på det sättet skulle vi kunna få en diskussion som blir mera aktuell och som utgår från den redogörelse som finns. Det var en rent allmän synpunkt på hur man skulle kunna förbättra instrumentet som sådant och få en bättre diskussion.

 

Självstyrelsepolitiska nämnden har valt att gå in i några frågor ur redogörelsen som man tittat lite närmare på och fört ett resonemang kring – ni ser dem i det betänkande som delats ut till er här. Jag skall nämna några punkter som jag tycker att är värda att framföra från nämndens sida.

 

Vad gäller svenska språket är vi alla i salen medvetna om att det har funnits en kommitté tillsatt av landskapsregeringen som har jobbat med ett språkpolitiskt program. Det har tagit sin tid, men nu finns kommitténs betänkande klart. Självstyrelsepolitiska nämnden har fått en information om den rapport som nu ligger och har konstaterat att landskapsregeringen avser att avge ett meddelande till lagtinget i den här frågan, vilket gör att vi inte har diskuterat desto mera i det här skedet; vi avvaktar det att meddelandet kommer till lagtinget innan vi för vidare diskussioner kring det språkpolitiska programmet.

 

Ålands penningautomatförening och de problem som har funnits där under ett antal år gentemot den skillnad i syn som finns mellan riksmyndigheterna och de åländska myndigheterna kring dess verksamhet och lagligheten kring dess verksamhet finns också nämnt i redogörelsen från landskapsregeringen. Nämnden har också här fått närmare information av landskapsregeringen kring nämnda fråga och konstaterat att det pågår en dialog dels med penningautomatföreningen för att säkra upp att man följer den dom som kom från högsta domstolen och att man ser till att man håller sig innanför ramen för lag och ordning. Samtidigt har vi också inhämtat det att landskapsregeringen nu jobbar på att lösa den konflikt som uppstod i och med att inrikesministeriet valde att polisanmäla penningautomatföreningen under förra året och för nu en vidare diskussion kring det här på politisk nivå.

 

Nämnden uttalar sitt stöd för landskapsregeringens agerande i den här frågan och vi förutsätter att vi också i fortsättningen får information om hur ärendet fortskrider. Från nämndens sida är vi mycket medvetna om att Ålands penningautomatförenings verksamhet är viktig för det åländska samhället och därför är det också av största vikt att vi å det snaraste kan hitta en lösning på den här frågan för att alla parter skall kunna jobba vidare i konstruktiv anda.

 

Fru talman!

Vad gäller de säkerhetspolitiska frågorna har nämnden med tillfredsställelse kunnat konstatera att samma förfarande som man tidigare har haft gällande marinens besök på Åland har man nu också fått att fungera vad gäller luftstridskrafterna. Numera anmäls samtliga av luftstridskrafternas överflygningar av åländskt territorium. Det här är någonting som vi från nämndens sida tycker att är bra och som också har efterlysts under en längre tid både från landskapsregeringens och från lagtingets sida.

 

En diskussion som blev lite längre och kanske lite mera ingående i självstyrelsepolitiska nämndens behandling av redogörelsen var justitiekanslern och justitieombudsmannens befogenheter i landskapet. Det är på det sättet att enligt grundlagens 69 § finns det i statsrådet en justitiekansler. Justitiekanslerns uppgifter finns också berörda i grundlagens 180 § och uppgifterna för justitiekanslern är att övervaka lagligheten av statsrådets och republikens presidents ämbetsåtgärder. Vid ett flertal tillfällen har även åländska medborgare valt att vända sig till JK för att få olika typer av frågor granskade. Det är frågor som har rört hur landskapsregeringen har skött frågor som gäller förvaltning; sedan länge har man accepterat från åländsk sida att förvaltningsåtgärder också granskas av JK. Däremot kan man ställa sig frågan om det är på det sättet att justitiekanslern har de befogenheterna rent juridiskt; den frågan har aldrig ställt på sin spets, man har aldrig fört den diskussionen vidare utan man har gjort det som en praxis att vad gäller förvaltningsåtgärder har justitiekanslern haft den här möjligheten. Det här är någonting som vi nu hoppas att landskapsregeringen också tittar närmare på, om det finns en möjlighet att få en kontroll som är både förhands- och efterhandskontroll vad gäller rättssäkerheten som gynnar medborgarna och som följer de konstitutionella grunderna på ett bra sätt.

 

Motsvarande fråga finns också gällande justitieombudsmannen. Från nämndens sida önskar vi, som sagt, att man för en diskussion från landskapsregeringens sida om hur man kunde säkerställa frågorna som justitiekanslern och justitieombudsmannen sköter för landskapet i dag.

 

Fru talman!

I fråga om utbildning har vi haft vissa bekymmer, som också finns beskrivet i redogörelsen, att få vissa av våra yrkeshögskoleexamina godkända på internationell nivå. Det här har nu lösts på ett tillfredsställande sätt, anser nämnden, genom att landskapsregeringen har fått till stånd en samrådsdelegation mellan Högskolan på Åland och riksmyndigheterna som gemensamt nu går igenom de yrkeshögskoleexamina som finns på Åland och jämför dem med motsvarande på rikssidan och sedan kan konstatera om de följer de riktlinjer som finns där eller icke. Lösningen är tillfredsställande, som jag sade, det hade förstås varit betydligt mycket bättre om vi haft fullt ut hade haft styrningen av det här själva. Men det här är så långt som man har kommit för tillfället och det här säkrar också upp för våra åländska studeranden att deras examina nu har en giltighet.

 

Det var i korta ordalag vad självstyrelsepolitiska nämnden har diskuterat vad gäller de här frågorna och vår önskan är som sagt att vi inkommande lagtingsår kan få redogörelsen vid en betydligt tidigare tidpunkt.

 

Ltl Anders Eriksson:

Fru talman!

Jag tänker inte, som det alltid brukar göras och som också vtm Johan Ehn var inne på, diskutera tidpunkten för självstyrelsepolitiska nämndens redogörelse. Jag tror att vi alla vet redan att vi vill ha den tidigare och vi vill också ha mera omfång på den.

 

Men jag tänkte lite stanna upp vid skrivningarna om Ålands penningautomatförening. Det är en korrekt redogörelse som självstyrelsepolitiska nämnden har, men jag tycker att det är lite vaga ställningstaganden och trots att stöd uttalas för landskapsregeringens arbete i detta ärende så tycker jag att det är ett rätt tunt stöd. Men det här är ett mycket intressant ärende att studera för dem som anser att det är så tryggt att höra till Finland. Det är ett mycket bra studieobjekt! Ändå, man börjar från självstyrelsepolitiska nämndens sida med att återge delar av högsta domstolens dom från februari 2005, där man dömde företrädare för Ålands penningautomatförening för lotteribrott. Vi vet alla, om vi drar filmen lite tillbaka, Ladbrokes, Unibet, de stora internationella spelaktörerna är precis lika verksamma på den finska marknaden som PAF har varit. Unibet har t.ex. haft reklam på taxibilar i Helsingfors. Man har också helt finskspråkiga hemsidor. Men det finns ett litet fel och det är att Ålands penningautomatförening kommer från Åland och då har man möjlighet att göra någonting åt det.

 

I maj 2005 bad inrikesministeriet landskapsregeringen att lämna en redogörelse för vad man tänker vidta för åtgärder för att stoppa PAF:s verksamhet, som har konstaterats vara ”förbjuden och straffbar”, som det stod i den skrivelsen. Landskapsregeringen konstaterade, helt riktigt, tycker jag att verksamheten bedrivs på ett sätt som är förenligt med det tillståndsbeslut man har fått. Det kanske inte hör till dagsvanligheten att jag uttalar så här starkt stöd för landskapsregeringen, men det bör man göra när man nu har hamnat på rätt. Landskapsregeringen - har jag uppfattat det - förstod inte riktigt inrikesministeriets brev, så därför bad man ministeriet att närmare precisera i vilket avseende penningautomatföreningens verksamhet enligt ministeriets åsikt i dagens läge är att betrakta som stridande mot lag. Det är intressant att notera att något svar på den skrivelsen har man överhuvudtaget inte fått från landskapsregeringens sida.

 

Man har parallellt med det här fört diskussioner på tjänstemannaplanet om att hitta en gemensam lösning av spelproblematiken, och det var vtm Johan Ehn lite inne på, det rann ut i sanden, men strax därefter kom den sista polisanmälan mot Ålands penningautomatförening.

 

Det är alltså två frågor som jag främst riktar till vtm Johan Ehn, som är talesman för självstyrelsepolitiska nämnden. Det finns en mening där det står: ”Nämnden konstaterar samtidigt att de problem som meningsskiljaktigheterna inneburit indirekt fått återverkningar även på lösningen av andra aktuella åländska frågor.” Det vore intressant att veta lite vad man har tänkt på och anser man med det från självstyrelsepolitiska nämndens sida att man på något sätt borde backa i PAF-tvisten för att lösa andra frågor? Det här blir lite hängande i luften. Det står i och för sig i följande mening att nämnden uttalar sitt stöd för landskapsregeringens agerande i ärendet, och det är bra, det är inte fråga om annat. Men den sista meningen gör mig också lite tveksam: ”Nämnden finner det samtidigt viktigt att landskapsregeringen fortsättningsvis samverkar med penningautomatföreningen på ett sådant sätt som bidrar till att främja en behärskad utveckling av föreningens verksamhet och till att eftersträva samförståndslösningar med andra aktörer på området.” Vad menar man riktigt med ”en behärskad utveckling”? Anser man att Ålands penningautomatförening rentav har varit för duktiga, tjänat för bra med pengar till den åländska kassan, att man skall dra ner på verksamheten eller vad menar man med en behärskad utveckling? Vtm Johan Ehn slutade sin presentation runt denna punkt med att säga att det är viktigt att alla parter jobbar vidare i en konstruktiv anda, och det är förstås sant, men nog är det en relativt burdus maktpolitik man har visat från inrikesministeriets sida, det här med polisanmälningar osv. Ryms det riktigt inom detta med ”konstruktiv anda”, vtm Johan Ehn?

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Repliktiden är som bekant kort så vi får se om jag klarar av att ge lite av svaren, annars får vi återkomma senare. Det är helt klart att relationerna är ansträngda. Den här frågan är viktig för båda sidor s.a.s., penningautomatspel är någonting som ger stora inkomster både på finska sidan och för oss här på Åland och som också är viktiga för en stor del av de verksamheter som bedrivs på sidor. Utgående från det här har relationerna blivit än mer spända och det påverkar naturligtvis förhållandena när man skall diskutera övriga frågor mellan Åland och Finland. Jag kan inte konkretisera det desto mera än så än att förhandlingsklimatet naturligtvis blir betydligt mycket spändare när man har en så här stor fråga om hänger i luften och där man inte har hittat någon lösning. Vi vill från självstyrelsepolitiska nämndens sida absolut inte backa vad gäller de här frågorna utan snarare understöda. Jag får återkomma i ett anförande med en ordentlig redogörelse.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag tror att jag väntar på vtm Johan Ehns anförande. Det som han tog upp gällde min första fråga om det indirekt har fått återverkningar på lösningen av andra aktuella åländska frågor och då uppfattar man ju att det är vissa aktuella frågor, fråga ett, fråga två och fråga tre, som man inte får någon lösning på på grund av av det här. Jag kände inte till vilka frågor det var, det kanske inte heller vicetalmannen gjorde, men vi får höra i anförandet.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Jag begärde ordet med anledning av ltl Anders Erikssons anförande och till den del det handlar om penningautomatföreningen.  Frågan om penningautomatföreningens Internetspel är speciell för mig personligen också, eftersom jag var minister för dessa ärenden när det här var som hetast förra gången i början av seklet, får jag väl säga, i början av år 2000 när vi gav utlåtanden till högsta domstolen och landskapsregeringsledamoten Sundman befann sig precis i stormens öga. Det gläder mig att utvecklingen ändå har tagit den vändningen att vi har fått delvis rätt i alla fall, vi har också fått delvis fel om man med ”vi” menar landskapsregeringen och penningautomatföreningen. Det visade sig att högsta domstolen kom fram till att spelet i sig inte var olagligt men sättet på vilket man hade marknadsfört det kunde tolkas som att man hade föranstaltat lotteri. Min reaktion på den domen var väl lite samma sak som en företrädare för PAF sade i en intervju att systemet är sådant att också högsta domstolen kan ha fel. Jag upplever i det annars väldigt demokratiska och icke-korrupta Finland – Finland är ett land som ofta är högt på de listorna – att när det gäller statens interna angelägenheter sätter man tyvärr de här värdena åt sidan. Det har vi tydligt sett i de här frågorna. Den annars fina fasaden har fått några fläckar, åtminstone hos mig.

 

Nåväl, det där är en gången tid och det som nu är aktuellt är att försöka utveckla PAF:s verksamhet inom de ramar, något luddiga förstås, som högsta domstolen har satt upp och därför ser jag det som väldigt viktigt att vi här från lagtinget ger landskapsregeringen stöd i de här frågorna och vi visar på en enighet, och det har vi gjort hittills. Viktigt för mig är dock, vilket jag också framfört vid självstyrelsepolitiska nämndens möten, att enigheten baserar sig på det att vi blir informerade om eventuella förhandlingsåtgärder. Jag tycker att vi kan ha ganska hög svansföring, för vi har ju rätt, vi har rätt att ge penningautomatföreningen tillstånd för Internetspel inom de ramar som högsta domstolen har fastställt och enligt min mening har vi t.o.m. vidare rätt, men man måste trots allt rätta sig efter högsta domstolens dom. När man når en förhandlingslösning har jag därför sett det som väldigt viktigt att det förankras i hela enigheten hos alla partier, och det är väl lite det som ligger bakom skrivningen, att nämnden förväntar sig att man hålls informerad. Självstyrelsepolitiska nämnden är ju det organ som utgör s.a.s. gränssnittet mellan hela lagtinget och landskapsregeringen i de övergripande självstyrelsepolitiska frågorna.

 

När självstyrelsepolitiska nämnden skriver att man skall främja ”en behärskad utveckling” så är det just det som är det enda möjliga utvecklingen, tyvärr, har det visat sig. Det är så med PAF:s utveckling framdeles att det kritiska är huruvida PAF skall hinna etablera sig på andra marknader än Finland innan eventuella åtgärder från Finlands sida skulle ytterligare begränsa möjlighet att vara på den finska marknaden. Förhoppningsvis verkar tiden för vår sak och det här är inte något bekymmer, men man kan säkert hitta på många liknelser hur det här skall göras. Man måste helt enkelt vara behärskad och ha en lag om utveckling; annars blir effekten den motsatta, och det sura äpplet får vi lov att bita i. Men om vi ser på PAF:s utveckling har den hittills varit fantastisk och om ni läste en ledare i lokaltidningen häromdagen så om kurvan fortsätter med samma form som hittills så har vi nog, som det stod i ledaren, ett mycket angenämt problem vad vi skall göra av med de pengar som penningautomatföreningen inbringar. Jag är inte oroad över det här, men det gäller att ha tungan rätt i mun och att vi här i lagtinget, som sagt, stöder landskapsregeringen i detta.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Vi vet sedan gammalt att ltl Danne Sundman är en skicklig politiker och har just förmågan att hålla tungan rätt i mun! Han hade en så hög svansföring här att han t.o.m. ville påskina att högsta domstolen eventuellt var korrumperad – så långt gick inte ens jag. Men ändå har ltl Danne Sundman varit med och backat upp skrivningarna och jag måste säga att jag är faktiskt lite förvånad. Jag tycker att skrivningarna är oerhört svaga med tanke på den situation som vi har. Ltl Danne Sundman har helt sant när han säger att vi har ju rätt i den här frågan, men problemet är att vi är den lilla parten och vi skall sitta stilla i båten och vi skall ta konsekvenserna. Jag tycker att det här är ett ärende där man borde säga till ordentligt, så jag är lite förvånad över de försiktiga formuleringarna. Ltl Danne Sundman säger en sak nu i sitt anförande, men han biträder någonting annat i skrift.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

För det första skall man komma ihåg att självstyrelsepolitiska nämnden består av fler ledamöter än ltl Sundman, för i det fallet är inte nämnden beslutför. Alla skrivningar som kommer är en kompromiss där vi har ganska ingående diskussioner ofta och kommer fram till en gemensam slutsats. Jag har sett det som viktigt att självstyrelsepolitiska nämnden väldigt sällan skall vara oenig, vi skall försöka hålla en bred enighet i utrikespolitiska frågor, som ju det här är, särskilt om man ser Åland som ett eget land. För det andra skall man komma ihåg att har man varit med i självstyrelsepolitiska nämnden och hört diskussionen, hört landskapsregeringens position, så kanske man kan tåla lite andra skrivningar än att man läser detta rakt upp och ner, det förstår jag, eftersom ltl Anders Eriksson och också hans parti inte har säte och stämma annat än en ersättarplats som man utnyttjar i självstyrelsepolitiska nämnden. Det står nog en hel del mellan raderna också!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Vtm Johan Ehn:

Fru talman!

Det ställdes en del frågor av ltl Anders Eriksson angående skrivningarna om PAF, som jag försökte svara på i en replik, men tiden blev något kort för att gå närmare in på dem, så jag skall försöka att ytterligare förtydliga de diskussioner som självstyrelsepolitiska nämnden har fört.

 

Vad gäller skrivningen om PAF-frågan har påverkat förhandlingsläget är det på det sättet att den här frågan, som jag också hann beskriva i min replik är en stor fråga för båda sidor, den är viktig för båda sidor, eftersom de inkomster som kommer från spelet är viktiga för samhället i stort. Det här har naturligtvis lett till att positionerna lätt blir ganska låsta och båda anser sig dessutom i den här frågan ha rätt. Det finns en övertygelse hos båda sidor om att man har rätt i den här frågan. Det är naturligtvis på det sättet att har man en så här stor fråga som inte är löst, så påverkar den stämningen i allt annat som man skall förhandla kring. Jag kan inte där gå in och nämna speciella frågor utan det finns ett antal frågor som vi ständigt diskuterar mellan Åland och riket och det är naturligtvis på det sättet att i varje diskussion som man skall föra mellan oss två parter så finns detta med som ett litet blött täcke som ligger på och naturligtvis påverkar förhandlingssituationen. Därför tycker vi att det är extremt viktigt att man också hittar en lösning på det, men jag kan, ltl Anders Eriksson, inte nämna exakt på det sättet att det är just i den här frågan, utan förhandlingsklimatet i stort blir kärvare när man har en så här stor och öppen fråga. Det är vad vi har erfarit från det som landskapsregeringen har diskuterat tillsammans med oss.

 

Ltl Anders Eriksson undrar också om nämnden vill att man skall backa när vi skriver att man skall ha en lugn och saklig framtoning eller att man skall föra frågan framåt på ett behärskat sätt. Där är landskapsregeringens linje sådan att man skall lösa det här genom förhandlingar, och i förhandlingar måste man alltid göra en avvägning vad som är rätt och fel för tillfället och landskapsregeringen har gjort den bedömningen här att man skall fortsätta diskussionerna i en så konstruktiv anda som möjligt. Jag håller med ltl Anders Eriksson om att en polisanmälning är inte speciellt konstruktiv, men däremot är det på det sättet att i en förhandling behöver man inte alltid svara med samma mynt utan man kan fortsätta på en annan strategi, där man försöker att faktiskt visa på att de argument som man för fram från sin egen parts sida är av största vikt och att försöka få motparten också att lyssna på dem. Precis som ltl Danne Sundman var inne på anser vi, som jag har sagt flera gånger, att vi har rätt i den här frågan och då måste man driva frågan vidare. Men vi ser heller inte att en alltför stor ytterligare konfrontation i den här frågan i det här skedet leder till att man får en förhandlingslösning på frågan.

 

Landskapsregeringen är, som vi har förstått, inne för en förhandlingslösning och den har vi enhälligt från nämnden också stött.

 

Ltl Danne Sundman var inne på att detta måste också förankras i lagtinget, och det har gjorts under hela gången. Diskussionen har ständigt varit öppen mellan självstyrelsepolitiska nämnden och lagtinget och där har alla utom ltl Ronald Boman och hans gruppering möjlighet att delta i diskussionerna som förs i självstyrelsepolitiska nämnden i och med att också ltl Anders Erikssons egen grupp har en suppleantplats, vilket leder till att det finns en möjlighet att också där delta. I förhandlingar behöver man också kunna diskutera före utan att det får full öppenhet, för då blir argumenten som man sedan skall föra fram mindre slagkraftiga. Förankringen uppfattar jag att finns på ett bra sätt mellan landskapsregeringen och lagtinget via självstyrelsepolitiska nämnden. Det är som självstyrelsepolitiska nämnden har sagt att man stöder den strategi som landskapsregeringen nu har presenterat för oss, och det är vad vi också har skrivit.

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det var flera frågor som blev obesvarade, men det är inte hela världen. Jag konstaterade att vi är relativt eniga om att vi anser att penningautomatföreningen har gjort ett jättejobb – att jämföra penningautomatföreningen med oljetillgångarna i Norge är kanske att dra lite väl stora växlar, men ändå är det viktigt. Det är väldigt viktigt att ledningen för PAF har stått pall, för den har haft ett tungt tryck på sig och det är viktigt att de får stöd från landskapsregeringen. Jag har i alla sammanhang uttalat mitt fulla stöd för landskapsregeringen. Skrivningen om en behärskad utveckling upplevde jag som ett sätt att bromsa PAF. Jag kan köpa de förklaringar jag har fått, men det är betydligt återhållsammare skrivningar den här gången än vad det har varit tidigare när de här frågorna har tagits upp, och det gjorde mig rädd att lagtinget är på väg att backa.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Efter ltl Anders Erikssons senaste replik uppfattar jag att det egentligen inte är fråga om några större åsiktskillnader utan att vi har en gemensam syn på att den här frågan är viktig och att den skall drivas vidare samt att förtroendet för landskapsregeringens sätt att hantera den också är stort och i princip enhälligt i denna sal.

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Det är riktigt och det var därför jag tog upp den här frågan. Jag ville få klart för mig att vi står på samma ruta och har samma inställning. Stödet för landskapsregeringen och stödet för Ålands penningautomatförening är väldigt viktigt.

 

När vtm Johan Ehn säger att man skall försöka undvika konfrontation har det traditionella varit att när man har beskyllt Åland för konfrontationspolitik internt, så har det i klartext betytt att Åland skall backa – det finns inga andra sätt att komma ifrån. Det är en konfrontation i ordets rätta bemärkelse i detta ärende i och med att vi anser att vi har rätt och motparten anser att man har rätt; enda sättet att undvika konfrontation, om vi vill göra det, är att Åland i så fall backar. Vi måste försöka stå pall i den här striden tills det har lagt sig.

 

Vtm Johan Ehn, replik:

Fru talman!

Jag tror att jag vid åtskilliga tillfällen nu har sagt att det inte är fråga om att backa, men däremot måste man se till att man fortsättningsvis håller förhandlingarna öppna, för annars har vi ingenting att vinna i de här frågorna utan förhandlingar är enda vägen att komma vidare, och det är också det vi nu ger vårt understöd för och som jag uppfattar att ltl Anders Eriksson också helt och klart stöder.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

 

Ltl Gun Carlson, replik:

Fru talman!

Som medlem i självstyrelsepolitiska nämnden vill jag säga att jag tycker att vtm Johan Ehn har tolkat självstyrelsepolitiska nämndens diskussioner och åsikter mycket bra i debatten, så jag har inte funnit någon anledning att säga någonting annat. Det viktiga är ändå att självstyrelsepolitiska nämnden i den här frågan inte kan agera domare och redovisa vad man tycker om saker och ting, utan det vi kan göra och det vi har gjort är att uttrycka vårt stöd för landskapsregeringens arbete i den här frågan. Jag tycker att det inte är någon tvekan och det har rått enighet, så jag vill bara ge min eloge för det här.

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.

Ltl Ragnar Erlandsson:

Fru talman!

Jag har inte någon avvikande åsikt till den diskussion som förs, tvärtom vill jag understöda det som kommer fram i kommentarerna kring självstyrelsepolitiska nämndens betänkande, även om betänkandet kanske på vissa punkter kunde vara ännu tydligare för att klargöra lagtingets inställning.

 

Men det jag ville upplysa lagtinget om är att den här frågan har varit aktuell och är delvis fortfarande det i Nordiska rådet. För en tid sedan behandlade vi ett medlemsförslag om att man skulle verka för att statsmonopolet fortsätter när det gäller spelverksamheten och att man skulle göra det yttersta för att motverka det spelberoende, som förvisso är en farlig tendens och en negativ biverkan till det hela. Redan där i behandlingen visar det sig att för Finland är det en känslig fråga att Åland har spelrättigheter som inte Finland till alla delar kan ha kontroll över. Också i beredningen av medlemsförslaget kom det tydligt fram från inrikesministeriets sida att man har svårt att acceptera att Åland är ett eget spelland med egen spellagstiftning osv. Men kontentan av behandlingen och den diskussion som fördes på sessionen blev i alla fall att man skulle verka för att monopolet skulle bibehållas, och det är i och för sig inte till skada för Åland heller, för vi har ett monopol här på Åland. Men det som försvårar frågan är att om man vidgar perspektivet så strider monopolen mot EU:s grundläggande principer om fri rörlighet av tjänster. Det kommer att bli en stor diskussion när Finland blir ordförandeland just hur man skall förhålla sig till spelmonopolet i det nya tjänstedirektivet.

 

För att i någon mån kunna upplysa Finlands delegation i Nordiska rådet ordnade Ålands delegation i Nordiska rådet en information för våra finländska kolleger när man var hit på vårbesöket den 15 maj. Då ordnade vi så att företrädare för PAF fick informera Finlands delegation om verksamheten. Där kommer det också fram att Finland tycker att det här är så oerhört betydelsefullt för republiken, man delar ut en miljard i vinstmedel för välgörande ändamål, och det här vill man förstås inte göra avkall på och inom riksdagen finns tydligen också den åsikten att i Finland borde det finnas bara ett spelbolag eftersom det här är inom landets gränser. Det skulle då vara förenligt med grundlagen att så sker. Det är ofta det starkaste vapnet man tar när man åberopar grundlagen, och det gör man i det här fallet också. Men jag är av den tron att de som blev informerade här märker att det spel som Ålands penningautomatförening bedriver är ett spel som är strängt reglerat av landskapsmyndigheterna och följer givna tillstånd; på det sättet är det ett spel som, om man vill använda ordet ”behärskat” spel, så kan man i det uttrycket också inbegripa att man är medveten om att ett stort utbud av spel också kan leda till spelberoende. Där kan alltså PAF påvisa också att man upplyser om spelets risker, och det ansvaret skall också varje spelbolag ta. Och det tror jag att PAF tar, till åtskillnad kanske från de utländska spelbolagen som får mer eller mindre härja fritt i landet. Det är där man tycker att det är någon form av stor inkonsekvens inom republiken, att man inte gör samma ansträngningar när det gäller utländska spelbolag som när det gäller åländska bolag.

 

Men när det gäller vad som har gjorts fel osv. så har PAF och alla accepterat att marknadsföringen 2000-2001 var lagstridig. Man har accepterat att man inte kan annonsera så fritt som man gjorde då, det har man upphört med och därför saken vara klar. Det är ändå viktigt att vi står eniga i den fortsatta diskussionen och jag tror att vi kommer också, som hittills, att ha rätten på vår sida. Kanske ni såg vissa inslag i Sveriges TV4 som var ganska oseriöst beträffande omdömena om PAF, där man sade att PAF upprepade gånger har blivit dömd, PAF hade ägnat sig åt brottslig verksamhet osv. osv. Det är fatalt att en TV-kanal med så stor genomslagskraft låter detta gå igenom. Synbarligen har den här konflikten också blivit ett vapen i den svenska valkampanjen, och det gör inte saken bättre. Det är också ett argument för att vi bör vara vaksamma på Åland och stå på oss.

 

 

 

Ltl Anders Eriksson, replik:

Fru talman!

Jag vill bara ta tillfället i akt och tacka för stödet. Jag tycker att det var ett intressant anförande. När det gäller tankarna att det skulle vara bara ett spelbolag i Finland, som man har fört fram från finska politikers sida, finns det ett litet bekymmer för de finska politikerna och det kan egentligen sammanfattas i två ord: Ålands självstyrelse!

 

Ltl Ragnar Erlandsson, replik:

Fru talman!

Kunskapen om Ålands självstyrelse är inte fullständig i Finlands riksdag. Det här uttrycket kommer ofta från sådana håll där man inte har klart för sig förhållandet mellan riket och landskapet Åland. Där är det ofta kanske inre förhoppningar och känslomässiga tankar som styr också uttalandena, men de kommer fram!

 

TALMANNEN: Replikskiftet är avslutat.  Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

 

Detaljbehandlingen vidtar. I detaljbehandlingen föreläggs först betänkandets kläm och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

 

Föreläggs betänkandets kläm. Klämmen är godkänd. Föreläggs betänkandets motivering. Motiveringen är godkänd. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

 

 

 

Föredras ärende nr 6:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga om policy för att gynna förnyelsebara energikällor. (EF 15/2005-2006).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Fastighetsbolaget Ålands industrihus, som ägs till allra största delen av landskapet, har nyligen byggt en hangar vid Mariehamns flygplats. Hangaren uppvärms med oljeeldning vilket mot bakgrund av den påstådda politiska viljan att satsa på förnyelsebara energikällor förefaller märkligt.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Vilka principer tillämpar landskapsregeringen som ägare i styrningen av bolag och affärsverk där landskapet har intressen beträffande policy för miljöarbetet såsom t.ex. val av uppvärmningskälla.

 

 

 

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

I dag finns ännu ingen fastställd policy för vilka värmekällor som skall användas vid nybyggnation. Målsättningen är dock att en sådan här policy skall formuleras i den arbetande energigruppen som landskapsregeringen som landskapet har. Vår målsättning är, som sagt, att ha en sådan här policy och vi överväger också att införa krav att för att få samhällsmedel skall man ha förnyelsbar energi i sina byggnader. Men det här har vi bara på diskussionsnivå ännu eftersom vi också måste utvärdera konsekvenserna av det. Vidare diskuterar vi också att det finns behov av en rutin vid all planering att beakta just möjligheten med förnyelsebar energi i samband med allt byggande.

 

Men inom landskapsregeringen har vid dock uttalat tydligt att vi skall föregå som det goda exemplet och själva i mån av möjlighet välja förnyelsebara energikällor vid uppvärmning.

 

Vad gäller Ålands Industrihus uppförande av hangaren vid flygfältet undersöktes – av Industrihus styrelse och byggnadskommitté – möjligheten att använda alternativa energikällor. Främst undersökte man möjligheten att värma upp med pellets. Men enligt uppgift skulle hangaren inte värmas upp tolv månader per år utan den skall uppvärmas då och då när det finns risk för att flygplanen blir isiga och experterna kunde då inte rekommendera pelletsuppvärmning för tillfälliga uppvärmningar och därför valdes olja. Det är det svaret jag har fått därifrån.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Landskapsregeringen är en ganska stor aktör på fastighetsmarknaden och vill expandera sin roll t.o.m., trots kritik från oppositionen – det är sedan en annan diskussion. Men om vi såg utredningen som kom så har man mycket fastigheter och till allra största delen uppvärms de med olja. Det finns flera exempel på ny-, till- och ombyggda fastigheter, t.ex. Ålands miljölaboratorium som t.o.m. uppvärms med olja. Det är lite lustigt att det råkar vara så. Det finns också många projekt på gång under landskapets affärsverk och bolag, t.ex. PAF:s utbyggnad, Postens utbyggnad osv. Om man går emot experterna och kräver förnyelsebar energi så blir man en ganska betydelsefull aktör på den marknaden. Det är så att det är alltid enklast att ha oljeeldning för den är lätt skött osv., men den olja som förbrukas blir tillsammans i alla landskapets fastigheter en stor mängd, så det är positivt för mig att få höra att den enkla frågan leder till att man kommer att ta fram en policy, för jag tror att det är viktigt att man går i bräschen och inte bara på paper och i bankettal framför våra tankar utan att vi praktiken verkar för det här. Jag får tacka för svaret är sålunda nöjd med frågans effekt.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Det är ingalunda ett hastbeslut som har kommit på grund av den enkla frågan som kom för ett par dagar sedan utan energigruppen har arbetat under en lång tid. Spännande när det gäller uppvärmning är att processen ändrar och det kommer nya rön precis hela tiden. Vad gäller det omnämnda centrallaboratoriet i Jomala kan jag säga att så här långt är det uppvärmt med olja och det kommer att bli inflyttning nästa vecka. Under processen har det gjorts olika undersökningar, bl.a. började man med att undersöka möjligheten att ha berg- och jordvärme, vilket inte tilläts av de väldigt måttliga kostnadsramar som fanns för projektet. Man gick in för olja, vilket jag själv tycker att var ett dåligt beslut, men det gick man inför. Orsaken till att det bl.a. inte blev pellets var att just då – utvecklingen går väldigt snabbt – fanns det inga experter som kunde ta fram en bra pelletsanläggning för den storleken som laboratoriet är, utan då fanns det för egnahemshus och det fanns för riktigt stora industrier, men det fanns inte för den mellanstora. Men i dag finns det och därför överväger man nu att i vilket fall gå in för pelletsuppvärmning i miljölaboratoriet. Framför allt i den formen, som inte heller fanns när man planerade, att man köper värmen.  Det skulle också vara väldigt bra därför att vi har ingen driftspersonal ute vid miljölaboratoriet. Så här är det med utvecklingen på detta område, att intresset finns och lösningar kommer allteftersom, men utvecklingen går så pass snabbt att när man planerade ett hus som det här som har hamnat lite mittemellan så fanns det inte då, men i dag visar det sig att det sannolikt blir uppvärmt med annat än olja och att oljepannan som finns där då kommer att bli ett reservaggregat.

 

I övrigt är det som sagt så att policyn skall vara att vi skall uppvärma våra nybyggnader med förnyelsebar energi och att vi överväger att införa ett sådant krav, att för att landskapet skall subventionera fastigheter skall de alternativ energi. Som jag sade måste vi titta på konsekvenserna och titta noga på hur vi formulerar regelverket, vilket inte heller är enkelt just av den orsaken att utvecklingen går så oerhört snabbt på det här området.

 

Ltl Danne Sundman, replik:

Fru talman!

Det var ett långt och litet krystat svar om miljölaboratoriet. Det var nog helt enkelt så att man frågade fel experter för den här tekniken har funnits långt före man började planera det. En bra modell som jag tycker att landskapsregeringen skall fundera på är att upphandla detta av privata aktörer så att man pekar på sina två hål i väggen, där kommer värmen in och där kommer returen, vänligen ge pris på vad det kostar för oss att köpa per megawattimme. Då står ett privat företag för driften och alla bekymmer, huruvida det är översäsong, ojämn last, och landskapsregeringen behöver inte bekymra sig, det kommer värme när det behövs. Det tycker jag är en bra modell och det finns flera aktörer på den privata marknaden som konkurrerar med sådana här anläggningar. För att de skall få en bas att bygga upp verksamheten borde landskapet aktivt upphandla sådana här typer av värmeanläggningar.

 

Jag har en tilläggsfråga. Det är ju så att alla nybyggnader som är på gång, t.ex. museimagasinet, som man tänker göra i landskapets regi, trots kritik från oppositionen, så är det viktigt att dessa uppbyggs med förnyelsebara energikällor, men hur är det med alla befintliga fastigheter? Kommer det i policyn också att ingå en strategi för att konvertera redan befintligt fastighetsbestånd? Det är en betydelsefull del som är utanför t.ex. fjärrvärmenätet som uppvärms med olja; så gott som alla landskapets fastigheter som är utanför fjärrvärmenätet uppvärms med olja. Det borde man aktivt konvertera; då kanske man kunde få ett fördelaktigt pris om man bjuder ut många fastigheter samtidigt och s.a.s. får en tävling mellan olika aktörer.

 

Landskapsregeringsledamoten Britt Lundberg:

Fru talman!

Att köpa värmen är precis de diskussioner som försiggår just nu när det gäller centrallaboratoriet i Jomala, exakt enligt den modell som ltl Danne Sundman nämner. Men när huset planerades och projekterades fanns inte den möjligheten. Utvecklingen har gått väldigt snabbt och det har hänt väldigt mycket under den senaste vintern och våren. När det gäller museilagret planeras det att uppvärmas med pellets och diskuteras också möjligheten att dra kulvertar till hela Ribacka så att även det skulle kunna dra nytta av det. Vi får se vad projektörerna sist och slutligen säger om det, men så är beställningen gjord.

 

När det gäller att konvertera samtliga våra byggnader skall vi inledningsvis se över vilka byggnader vi skall behålla och i så stor utsträckning som möjligt göra oss av med de byggnader som vi anser att vi inte har någon verksamhet och som vi inte har råd att underhålla. Men i övrigt är det så att framför allt när vi behöver byta värmeanläggning tittar vi förstås på alternativ. Finns det en möjlighet att hitta på alternativ för dem som är väldigt dyra i drift i dag så tittar vi kontinuerligt på det eftersom även hos oss är oljeräkningarna väldigt, väldigt stora plus att vi har miljöintresset och målsättningen att vi i största möjliga mån skall göra oss oberoende av olja.

 

En annan policy som vi också diskuterar och som vi behöver ta till oss är att vi stirrar oss i dag alldeles för blinda på investeringskostnaderna kortsiktigt, vad ett hus kostar att bygga precis i dag, men vi är dåliga på att räkna in driftskostnaderna långsiktigt när det gäller just uppvärmning och det är ett tänkande som vi också måste få in i både lagtinget och i landskapsregeringen, alltså att en dyr investeringskostnad kan på lång sikt löna sig därför att både miljön och kassan sist och slutligen gynnas av det i och med att driften blir billigare.

 

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlast.

 

 

Föredras ärende nr 7:

 

Landskapsregeringens svar med anledning av ltl Danne Sundmans enkla fråga om rekrytering av fackföreningsmedlemmar. (EF 16/2005-2006).

 

Enkel fråga skall uppläsas av frågeställaren vid plenum då den besvaras. Härefter avger lantrådet eller därtill utsedd ledamot av landskapsregeringen ett kort svar på frågan. Med anledning av svaret får frågeställaren omedelbart härefter hålla högst två till frågan anslutna anföranden, vilka även får innehålla tilläggsfråga. Efter vartdera anförandet har den som besvarat frågan rätt att yttra sig. Annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning. Frågeställarens följande yttranden samt tilläggsyttranden av den som avger svaret får däremot inte överstiga 3 minuter.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Enligt uppgift har en finsk fackförening rekryterat medlemmar i en av landskapets

gymnasialstadieskolor under skoltid i skolans lokaler under överinseende av lärare. Detta torde stå i strid med de principer på vilka utbildningen i skolorna skall baseras som anges i lagstiftning och övriga regelverk.

 

Med hänvisning till 48 § 2 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande enkla fråga:

 

Anser landskapsregeringen att det är korrekt att finska fackföreningar under skoltid under överinseende av lärare rekryterar medlemmar i de åländska gymnasialstadieskolorna?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Det som har gett anledning till frågan och jag antar att är ltl Danne Sundmans uppgift är att en av byggfackets, dvs. Finlands Byggnadsarbetares förbundsdistriktsombud har gjort sitt årliga besök på Åland. Det här är ett förfarande som har funnits i många, många år och eftersom Åland tillhör det åboländska distriktet har det också många åländska medlemmar. Det finns en åländsk lokalavdelning, men de har inga egna tjänstemän. Därför är det distriktsombudet från Åbo som årligen besöker Åland för att göra arbetsplatsbesök, för att granska byggfirmor och byggarbetsplatser så att de håller sig till kollektivavtal och lagar så att byggnadsarbetarna får de löner och förmåner som de är berättigade till.

 

I samma veva besöker han också skolor, i det här fallet rör det sig om yrkesskolans bygglinje, som har haft ett samarbete med byggförbundet i åtminstone 15 års tid. Det hör till skolans undervisning, både i arbetslivskunskap och i utbildning inom yrket att känna till hur arbetsmarknaden fungerar och samspelet mellan arbetsmarknadens parter, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer.

 

Det är mycket viktigt att unga människor som står i beråd att gå ut i arbetslivet känner till vilka rättigheter och skyldigheter de har gentemot sina kommande arbetsgivare. Det är också troligt att flera av dem blir egna företagare eller chefer och bör då ha grundläggande kunskap i frågor som rör fackets roll, kollektivavtal och lagstiftning.

 

Inom yrkesutbildningen är det också önskvärt att fackföreningarna inbjuds till respektive yrkesinriktning, inte bara byggfacket utan även servicefacket, elarbetarnas förbund osv. osv., som kommer till skolorna regelbundet. Det ingår i ämnet arbetslivskunskap och i läroplanen för det ämnet.

 

Det är alltså uttryckligen skolans skyldighet att undervisa i hur arbetslivet fungerar. Det står också i vår lagstiftning och i våra läroplaner. Så här står det i lagen: ”Den yrkesinriktade utbildningen skall ge de studerande sådana teoretiska och prkatiska kunskaper som krävs för att kvalificera sig för uppgifter i arbetslivet och som motsvarar samhällets krav på utbildad arbetskraft inom respektive yrkessektor.”

 

Inom utbildningen finns det också praktiska moment och praktikperioder som är utlokaliserade på arbetsplatser. De studerande bör också, när de går ut i praktik, ha kunskap om de rättigheter och skyldigheter som gäller allmänt inom branschen och arbetstagare och då arbetstagare på den arbetsplats där de gör sin praktik. 

 

I läroplanen för ämnet arbetslivskunskap står att målet för studieveckorna 1-8 är att utveckla övergripande kunskap om arbetsmarknadens funktionssätt, lagar och avtal, att utveckla övergripande kunskap om hur arbetsliv och företagande styrs av lagar, regler och andra villkor i samhället ur ett historiskt och ett internationellt perspektiv.

 

Det är mycket viktigt att unga människor får kunskap i det här så att de inte på något sätt blir utnyttjade på arbetsmarknaden bara för att de inte vet vad som gäller.

 

Angående bygglinjen vid yrkesskolan brukar man kombinera fackfrågor med arbetarskyddsfrågor och det rör sig om ungefär två-tre timmar per läsår. Mitt intryck är, efter att ha talat med lärarna på bygglinjen i den här frågan, att man uppskattar besöken och att eleverna upplever att de får relevant och nödvändig information. Besöken handlar inte om i första hand rekrytering av nya medlemmar; däremot kan det vara en konsekvens av ett sådant besök.

 

Det finns många fördelar med att vara fackansluten – därför är det många individer som går med i facket. Medlemskap brukar generellt bli aktuellt när man går in i arbetslivet och inte som en elev i årskurs 1 eller 2 i en gymnasialskola. Att gå med i facket är upp till den enskilda individen att bestämma. Man kan som studerande också bli studiemedlem, men det är också upp till den enskilde individen att besluta om.

 

Den åboländska distriktsombudsmannen som besökte Åland denna vår talar också svenska, så det finns inte heller där någonting att anmärka på.

 

Det finns alltså inte, som ltl Danne Sundman hävdar, något i vår lagstiftning eller våra styrdokument för skolorna som säger att besök av en fackförening eller någon annan organisation skulle vara olämplig. Jag anser att det är precis tvärtom, att vi i våra styrdokument för skolorna uppmanar skolorna till att undervisa i de här frågorna och att ta in representanter både för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna. Det tillhör skolans uppdrag.

 

Ltl Danne Sundman anför också att det på något sätt skulle vara felaktigt att lärare närvarar vid ett sådant besök. Som jag ser det är det helt naturligt att läraren skall vara med sina elever också under studiebesök. Att ta in en sakkunnig innebär inte att läraren kan ta ledigt för dagen.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Kulturminister Gunell lägger ut dimridåer. Jag har aldrig sagt att jag motsätter mig att man får kunskap om hur arbetsmarknaden är uppbyggd, om arbetsskydd osv. Det är en annan sak att på sätt och vis tvångsanslutas till en fackförening. Vi har föreningsfrihet i den här delen av världen och man skall själv få välja om man går med i en förening eller om man inte går med. Det är ingrediensen av tvång i det här som jag vänder mig mot. Vi såg i en artikel i en lokaltidning igår att en elev sade, att jag ville egentligen inte skriva på men läraren sade att jag skulle!  Man kan säga att det är samma sak, man lär sig om demokrati också i samhällskunskap – inte tvingas man med i något parti för det utan det är upp till en att fritt välja. Det är upp till individen, säger ministern. Jo, det tycker jag också, men när man tvingas att skriva under ett papper – mer eller mindre tvingas, observera – där det står: ”Härmed befullmäktigar jag byggnadsbranschens arbetslöshetskassa att på basen av de förmåner arbetslöshetskassan utbetalar åt mig i enlighet med den och den lagen indriva medlemsavgift i byggnadsförbundet.” Då är man ansluten till en fackförening och detta har man mer eller mindre gjort för att läraren har sagt det, man lyder läraren i skolan, det är klart att man följer anvisningarna. Skriv det här provet osv., det är en sådan kultur i skolan. Det är en annan sak om fackföreningen kommer och informerar och sedan har ett tillfälle t.ex. i aulan eller gympasalen, att kom dit om du är intresserad av att ansluta dig till vår förening; det tycker jag i så fall är okej, men inte att man tvingar in ungdomar i en fackförening, mer eller mindre mot deras vilja utan att de har något val. Det är den ingrediensen jag vänder mig mot – observera – jag vänder mig inte mot fackföreningar som fenomen eller kunskap om dem.

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Det här är ingen domstol. Detta är ett lagting och det som ltl Danne Sundman anför baserar sig på en individs och en elevs upplevelse av det här enskilda tillfället. De lärare som jag har talat med vid bygglinjen som var med vid det här tillfället – två stycken – säger att jag inte på någon punkt och inte heller fackledamoten skulle ha talat om något som helst tvång, utan det är det är informationen som är det viktiga och det är därför som facket besöker skolan, inte för att rekrytera medlemmar och synnerligen inte att tvinga någon. En sådan situation kan jag inte tänka mig att skulle ha förekommit.

 

Ltl Danne Sundman:

Fru talman!

Enligt min uppgiftslämnare gick alla i klassen med i fackföreningen, och det kan ju råka sig så att alla ville göra det. Enligt uppgifter i massmedia säger fackrepresentanten att syftet var nog att rekrytera medlemmar, därför gör man rundan. Man informerar givetvis på samma gång, man köper ungefär in sig i skolorna mot att man ställer upp och undervisar. De som går med i förbundet får en helt finskspråkig tidning, som alltså är fackförbundets tidning. Man får en kalender där det hänvisas till det socialdemokratiska partiet och vänsterpartiet, om man har politiska frågeställningar. Man får alltså tillsänt sig aktiv politisk propaganda, och det är ingen hemlighet att det finns en uppenbar koppling mellan facken och socialdemokraterna. Det är helt i sin ordning, men att socialdemokraterna indirekt får den här möjligheten att rekrytera individer som s.a.s. påverkas att ta socialdemokraternas ideologi mer eller mindre till sig vänder jag mig mot. Jag måste då fråga ledamoten Camilla Gunell: Får andra politiska föreningar samma möjlighet? Får vi komma till klassrummen, under lektionstid, under överinseende av lärare och rekrytera medlemmar till våra partier eller till våra närstående föreningar?

 

Landskapsregeringsledamot Camilla Gunell:

Fru talman!

Jag tycker att debatten börjar röra sig på en ganska låg nivå. Det här handlar inte om någon partipolitik överhuvudtaget. Det här handlar om att facken som en demokratisk organisation vad gäller enskilda individers rättigheter på arbetsmarknaden besöker skolorna för att informera. Det handlar inte om någon socialdemokratisk propaganda i skolan och det här är ingen ny företeelse. Byggfacket har besökt skolan i 15 års tid, så det här är någonting som pågår hela tiden i alla våra gymnasialstadieskolor och det är en helt naturlig del av undervisningen och någonting som vi från landskapsregeringens sida i våra styrdokument uppmanar till.

 

TALMANNEN: Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom.

 

 

Antecknas för kännedom att till lagtinget överlämnats

 

Ltl Anders Erikssons m.fl. lagmotion angående ändring av lagtingsordningen. (LM 4/2005-2006).

 

Ärendet upptas till behandling vid plenum måndagen den 5.6.

 

Lagtingets nästa plenum är  i dag kl. 11.15. Plenum är avslutat.

(Plenum avslutades kl.11.07).